2228331GH031501993/94150propproppropProposition 1993/94:150PropositionProposition15001994-04-21 00:00:002025-12-19 13:48:302008-08-25 15:11:09Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GH03150/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GH03150https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03150
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1993/94:150</h1>
<h2>Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten<br>för budgetåret 1994/95, m.m.<br>(kompletteringsproposition)</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen avger regeringen<br>härmed sitt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret<br>1994/95.</p>
<p>Stockholm den 21 april 1994</p>
<p>Carl Bildt</p>
<p>Anne Wibble</p>
<p>(Finansdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Det förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 som lades fram i årets<br>budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade<br>förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I<br>samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfållet för<br>innevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetunderskottet för<br>budgetåret 1993/94 minskar med 19,6 miljarder kronor jämfört med vad<br>som beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett under-<br>skott om 197,5 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknas till 239,6<br>miljarder kronor.</p>
<p>För budgetåret 1994/95 beräknades i budgetpropositionen ett underskott<br>på statsbudgeten om 172,5 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar<br>ett underskott på 150,7 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknas till<br>195,7 miljarder kronor.</p>
<p>I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin<br>bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas.</p>
<p>1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100) förelagt<br>riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95. I de delar<br>där förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringens<br>förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.</p>
<p>Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -<br>förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt<br>förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret<br>i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag lämnas i förevaran-<br>de proposition, i vilken regeringen redovisar sin bedömning av den<br>ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Ull den reviderade<br>finansplanen finns fogad en reviderad nationalbudget. Det reviderade<br>förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 upptar såväl förnyade<br>beräkningar av inkomstitlama, som en sammanställning av de anslagsför-<br>ändringar som regeringen föreslagit efter budgetpropositionen och de<br>förslag om ytterligare utgiftsanslag som läggs fram i denna proposition.<br>I sammanhanget tar regeringen även upp vissa frågor som har samband<br>med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör<br>behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte.</p>
<p>Regeringens förslag och bedömningar redovisas närmare i propositionens<br>bilagor enligt följande förteckning:</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1 Reviderad finansplan m.m.</p>
<p>Bilaga 2 Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 3 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 4 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 5 Socialdepartementet (femte huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 7 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 8 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtitlen)</p>
<p>Bilaga 9 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 11 Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 12 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 13 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)</p>
<p>Bilaga 14 Miljö- och naturresursdepartementet</p>
<p>(fjortonde huvudtiteln)</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>REGERINGENS FÖRSLAG TILL</p>
<h1>REVIDERAD STATSBUDGET</h1>
<p>FÖR BUDGETÅRET</p>
<p>1994/95</p>
<h3>Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1994/95 Prop. 1993/94:150</h3>
<p>Inkomster</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Budget-<br>propositionen<br>1000-tal kr.</p></td><td>
<p>Senare<br>ändringar<br>1000-tal kr.</p></td><td>
<p>Summa<br>1000-tal kr.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter</p></td><td>
<p>321 528 515</p></td><td>
<p>+ 8 729 833</p></td><td>
<p>330 266 833</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster av statens verksamhet</p></td><td>
<p>29 248 710</p></td><td>
<p>25 526</p></td><td>
<p>29 223 184</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster av försåld egendom</p></td><td>
<p>31 640</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>31 640</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Återbetalning av lån</p></td><td>
<p>7 029 045</p></td><td>
<p>- 419 325</p></td><td>
<p>6 609 720</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kalkylmässiga inkomster</p></td><td>
<p>1 805 000</p></td><td>
<p>+ 224 300</p></td><td>
<p>2 029 300</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>359 642 910</p></td><td>
<p>+ 8 517 767</p></td><td>
<p>368 160 677</p></td></tr>
</table>
<p>Underskott</p>
<p>150 668 871</p>
<p>518 829 548</p>
<h3>Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1994/95 Prop. 1993/94:150</h3>
<p>Utgifter</p>
<p>Budget- Senare Summa</p>
<p>propositionen ändringar 1000-tal kr.</p>
<p>1000-tal kr. 1000-tal kr.</p>
<p>Statschefen och regeringen</p>
<p>Justitiedepartementet</p>
<p>Utrikesdepartementet<br>Försvarsdepartementet</p>
<p>Socialdepartementet</p>
<p>Kommunikationsdepartementet<br>Finansdepartementet<br>Utbildningsdepartementet</p>
<p>Jordbruksdepartementet</p>
<p>Arbetsmarknadsdepartementet</p>
<p>Kulturdepartementet</p>
<p>Näringsdepartementet</p>
<p>Civildepartementet</p>
<p>Miljö- och naturresursdepartementet<br>Riksdagen och dess myndigheter<br>Räntor på statsskulden, m.m.<br>Oförutsedda utgifter</p>
<p>Summa:</p>
<p>Minskning av anslagsbehållningar</p>
<p>Beräknat tillkommande utgifts-<br>behov, netto</p>
<p>Summa:</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>1 757 978</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>1 757 978</p></td></tr>
<tr><td>
<p>19 475 076</p></td><td>
<p>167 895</p></td><td>
<p>19 642 971</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16 959 481</p></td><td>
<p>5 490</p></td><td>
<p>16 953 991</p></td></tr>
<tr><td>
<p>39 721 506</p></td><td>
<p>79 100</p></td><td>
<p>39 800 606</p></td></tr>
<tr><td>
<p>127 809 349</p></td><td>
<p>6 776 615</p></td><td>
<p>134 585 964</p></td></tr>
<tr><td>
<p>29 287 281</p></td><td>
<p>1 680 000</p></td><td>
<p>30 967 281</p></td></tr>
<tr><td>
<p>84 604 149</p></td><td>
<p>4 764 502</p></td><td>
<p>89 368 651</p></td></tr>
<tr><td>
<p>33 038 652</p></td><td>
<p>5 012 215</p></td><td>
<p>38 050 867</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6 251 959</p></td><td>
<p>46 124</p></td><td>
<p>6 298 083</p></td></tr>
<tr><td>
<p>47 474 542</p></td><td>
<p>- 2 382 158</p></td><td>
<p>45 092 384</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14 759 718</p></td><td>
<p>521 327</p></td><td>
<p>15 281 045</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 001 092</p></td><td>
<p>11 381</p></td><td>
<p>4 012 473</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 216 715</p></td><td>
<p>30 283</p></td><td>
<p>2 246 998</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 406 369</p></td><td>
<p>814</p></td><td>
<p>2 405 555</p></td></tr>
<tr><td>
<p>863 701</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>863 701</p></td></tr>
<tr><td>
<p>85 000 000</p></td><td>
<p>- 9 000 000</p></td><td>
<p>76 000 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 000</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>1 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>515 628 568</p></td><td>
<p>7 700 980</p></td><td>
<p>523 329 548</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 500 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>4 500 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12 000 000</p></td><td>
<p>-21 000 000</p></td><td>
<p>-9 000 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>532 128 568</p></td><td>
<p>-13 299 020</p></td><td>
<p>518 829 548</p></td></tr>
</table>
<p>Prop. 1993/49:150</p>
<h2>Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1994/95</h2>
<p>1994/95 Tusental kronor</p>
<p>1000 Skatter</p>
<p>330 266 833</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>1100 Skatt på inkomst</p></td><td>
<p>49 063 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1110 Fysiska personers inkomstskatt</p>
<p>1111 Fysiska personers inkomstskatt</p></td><td>
<p>17127000</p>
<p>17 127 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1120 Juridiska personers inkomstskatt</p>
<p>1121 Juridiska personers inkomstskatt</p>
<p>1123 Beskattning av tjänstegruppliv</p></td><td>
<p>26142 000</p>
<p>25 038 000</p>
<p>1 104 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1130 Ofördelbara inkomstskatter</p>
<p>1131 Ofördelbara inkomstskatter</p></td><td>
<p>2 096 000</p>
<p>2 096 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1140 övriga inkomstskatter</p>
<p>1141 Kupongskatt</p>
<p>1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt</p>
<p>1143 Bevillningsavgift</p>
<p>1144 Lotteriskatt</p></td><td>
<p>3 698 000</p>
<p>580 000</p>
<p>0</p>
<p>5 000</p>
<p>3 113 000</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Lagstadgade socialavgifter</p></td><td>
<p>67 892 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1211 Folkpensionsavgift</p></td><td>
<p>37 145 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1221 Sjukförsäkringsavgift, netto</p></td><td>
<p>10 928 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1222 Allmän sjukförsäkringsavgift</p></td><td>
<p>6 791 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1231 Bamomsorgsavgift</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1241 Utbildningsavgifi</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1251 Övriga socialavgifter, netto</p></td><td>
<p>5 257 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>arbetarskyddsverket och arbetsmiljö-</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>institutets verksamhet</p></td><td>
<p>579 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1291 Särskild löneskatt</p></td><td>
<p>7 192 000</p></td></tr>
</table>
<h4>1300 Skatt på egendom</h4>
<p>1310 Skatt på fast egendom</p>
<p>1311 Skogsvårdsavgifter</p>
<p>1312 Fastighetsskatt</p>
<p>22 253 333</p>
<p>14 646 333</p>
<p>0</p>
<p>14 646 333</p>
<p>1994/95</p>
<p>Prop. 1993/49:150</p>
<p>Tusental kronor</p>
<p>1320 Förmögenhetsskatt</p>
<p>1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt</p>
<p>1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt</p>
<p>1330 Arvsskatt och gåvoskatt</p>
<p>1331 Arvsskatt</p>
<p>1332 Gåvoskatt</p>
<p>1340 övrig skatt på egendom</p>
<p>1341 Stämpelskatt</p>
<h4>1400 Skatt på varor och tjänster</h4>
<p>1410 Allmänna försäljningsskatter</p>
<p>1411 Mervärdesskatt</p>
<p>1420, 1430 Skatt på specifika varor</p>
<p>1421 Bensinskatt</p>
<p>1423 Försäljningsskatt på motorfordon</p>
<p>1424 Tobaksskatt</p>
<p>1425 Skatt på spritdrycker</p>
<p>1426 Skatt på vin</p>
<p>1427 Skatt på maltdrycker</p>
<p>1428 Energiskatt</p>
<p>1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle</p>
<p>1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från<br>kärnkraftverk</p>
<p>1434 Skatt på viss elektrisk kraft</p>
<p>1435 Särskild skatt mot försurning</p>
<p>1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol</p>
<p>1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott</p>
<p>1450 Skatt på tjänster</p>
<p>1452 Skatt på annonser och reklam</p>
<p>1454 Skatt på spel</p>
<p>1460 Skatt på vägtrafik</p>
<p>1461 Fordonsskatt</p>
<p>1470 Skatt på import</p>
<p>1471 Tullmedel</p>
<p>2 157 000</p>
<p>2 093 000</p>
<p>64 000</p>
<p>950 000</p>
<p>800 000</p>
<p>150 000</p>
<p>4 500 000</p>
<p>4 500 000</p>
<p>191 058 500</p>
<p>115 167 000</p>
<p>115 167 000</p>
<p>64 781 500</p>
<p>22 566 000</p>
<p>1 512 000</p>
<p>7 656 000</p>
<p>6 088 000</p>
<p>3 237 000</p>
<p>3 044 000</p>
<p>19 549 000</p>
<p>500</p>
<p>142 000</p>
<p>928 000</p>
<p>59 000</p>
<p>200 000</p>
<p>200 000</p>
<p>1 110 000</p>
<p>1 015 000</p>
<p>95 000</p>
<p>4 064 000</p>
<p>4 064 000</p>
<p>5 301 000</p>
<p>5 301 000</p>
<p>1994/95</p>
<p>Prop. 1993/49:150</p>
<p>Tusental kronor</p>
<p>1480 övriga skatter på varor och tjänster</p>
<p>1481 Övriga skatter på varor och tjänster</p>
<p>2000 Inkomster av statens verksamhet</p>
<h4>2100 Rörelseöverskott</h4>
<p>2110 Affärsverkens inlevererade överskott</p>
<p>2113 Statens järnvägars inlevererade överskott</p>
<p>2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott</p>
<p>2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade<br>utdelning och inleverans av motsvarighet<br>till statlig skatt</p>
<p>2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott</p>
<p>2120 övriga myndigheters inlevererade överskott</p>
<p>2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet</p>
<p>2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det<br>finansiella systemet</p>
<p>2130 Riksbankens inlevererade överskott</p>
<p>2131 Riksbankens inlevererade överskott</p>
<p>2150 överskott från spelverksamhet</p>
<p>2151 Tipsmedel</p>
<p>2152 Lotterimedel</p>
<h4>2200 överskott av statens fastighetsförvaltning</h4>
<p>2210 överskott av fastighetsförvaltning</p>
<p>2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet</p>
<h4>2300 Ränteinkomster</h4>
<p>2310, 2320 Räntor på näringslån</p>
<p>2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen</p>
<p>2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån</p>
<p>2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten</p>
<p>2321 Ränteinkomster på skogsväglån</p>
<p>435 000</p>
<p>435 000</p>
<p>29 223 184</p>
<h4>13 337 989</h4>
<p>408 600</p>
<p>0</p>
<p>93 000</p>
<p>285 000</p>
<p>30 600</p>
<p>670 100</p>
<p>202 100</p>
<p>468 000</p>
<p>10 400 000</p>
<p>10 400 000</p>
<p>1 859 289</p>
<p>1 200 289</p>
<p>659 000</p>
<h4>2 145 000</h4>
<p>2 145 000</p>
<p>2 145 000</p>
<h4>4 046 256</h4>
<p>88 613</p>
<p>11 412</p>
<p>93</p>
<p>300</p>
<p>6</p>
<p>1994/95</p>
<p>Prop. 1993/49:150</p>
<p>Tusental kronor</p>
<p>2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet</p>
<p>2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk</p>
<p>2330 Räntor på bostadslån</p>
<p>2332 Ränteinkomster på lån for bostadsbyggande</p>
<p>2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsöijning för<br>mindre bemedlade bamrika familjer</p>
<p>2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket</p>
<p>2340 Räntor på studielån</p>
<p>2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier<br>och garantilån för studerande</p>
<p>2342 Ränteinkomster på allmänna studielån</p>
<p>2350 Räntor pä energisparlån</p>
<p>2351 Räntor på eneigisparlån</p>
<p>2360 Räntor på medel avsatta till pensioner</p>
<p>2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering</p>
<p>2370 Räntor på beredskapslagring</p>
<p>2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar</p>
<p>2380, 2390 Övriga ränteinkomster</p>
<p>2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån</p>
<p>2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler</p>
<p>2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler</p>
<p>2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder</p>
<p>2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering</p>
<p>2392 Räntor på intressemedel</p>
<p>2394 Övriga ränteinkomster</p>
<p>2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken</p>
<h4>2400 Aktieutdelning</h4>
<p>2410 Inkomster av statens aktier</p>
<p>2411 Inkomster av statens aktier</p>
<h4>2500 Offentligrättsliga avgifter</h4>
<p>2511 Expeditions- och ansökningsavgifter</p>
<p>2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram</p>
<p>75 102</p>
<p>1 700</p>
<p>3 053 285</p>
<p>3 051 200</p>
<p>85</p>
<p>2 000</p>
<p>28140</p>
<p>140</p>
<p>28 000</p>
<p>114 182</p>
<p>114 182</p>
<p>6 000</p>
<p>6 000</p>
<p>539 958</p>
<p>539 958</p>
<p>216 078</p>
<p>0</p>
<p>50</p>
<p>8 000</p>
<p>40</p>
<p>700</p>
<p>5 990</p>
<p>161 298</p>
<p>40 000</p>
<p>1 705 238</p>
<p>1 705 238</p>
<p>1 705 238</p>
<p>4 509 138</p>
<p>569 719</p>
<p>7 500</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Prop. 1993/49:150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1994/95</p></td><td>
<p>Tusental kronor</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2524 Bidrag for ungdomspraktik</p>
<p>2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning</p>
<p>2528 Avgifter vid bergsstaten</p>
<p>2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet</p>
<p>2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register</p>
<p>2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna</p>
<p>2534 Avgifter för körkort och motorfordon</p>
<p>2535 Avgifter för statliga garantier</p>
<p>2536 Lotteriavgifter</p>
<p>2537 Miljöskyddsavgift</p>
<p>2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel</p>
<p>2539 Täktavgift</p>
<p>2541 Avgifter vid tullverket</p>
<p>2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen</p>
<p>2545 Närradioavgifter</p>
<p>2546 Lokalradioavgifter</p>
<p>2547 Avgifter för Post- och Telestyrelsens verksamhet</p>
<p>2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet</p>
<p>2549 Avgifter för provning vid riksprovplatser</p>
<p>2551 Avgifter från kärnkraftverken</p>
<p>2552 Övriga offentligrättsliga avgifter</p></td><td>
<p>800 000</p>
<p>1</p>
<p>3 000</p>
<p>10 200</p>
<p>9 550</p>
<p>930 500</p>
<p>670 199</p>
<p>24 037</p>
<p>1 825</p>
<p>68 479</p>
<p>107 781</p>
<p>30 000</p>
<p>114 455</p>
<p>4 500</p>
<p>3 330</p>
<p>91 141</p>
<p>169 000</p>
<p>98 500</p>
<p>3 000</p>
<p>168 591</p>
<p>623 830</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2600 Försäljningsinkomster</p>
<p>2611 Inkomster vid kriminalvården</p>
<p>2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter</p>
<p>2625 Utförsäljning av beredskapslager</p>
<p>2626 Inkomster vid Banverket</p></td><td>
<p>1 303 639</p>
<p>198 500</p>
<p>84 615</p>
<p>379 000</p>
<p>641 524</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2700 Böter m.m.</p>
<p>2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter</p>
<p>2712 Bötesmedel</p>
<p>2713 Vattenföroreningsavgifter m.m.</p>
<p>2714 Sanktionsavgifter m.m.</p></td><td>
<p>911 924</p>
<p>491 352</p>
<p>408 502</p>
<p>70</p>
<p>12 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2800 Övriga inkomster av statens verksamhet</p>
<p>2811 Övriga inkomster av statens verksamhet</p></td><td>
<p>1264 000</p>
<p>1 264 000</p></td></tr>
</table>
<p>10</p>
<p>1994/95</p>
<p>Prop. 1993/49:150</p>
<p>Tusental kronor</p>
<p>3000 Inkomster av försåld egendom</p>
<p>31 640</p>
<h4>3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner</h4>
<p>3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner<br>3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.</p>
<h4>3200 övriga inkomster av markförsäljning</h4>
<p>3211 Övriga inkomster av markförsäljning</p>
<h4>3300 övriga inkomster av försåld egendom</h4>
<p>3311 Inkomster av statens gruvegendom</p>
<p>3312 Övriga inkomster av försåld egendom</p>
<p>4000 Återbetalning av lån</p>
<h4>4100 Återbetalning av näringslån</h4>
<p>4110 Återbetalning av industrilån</p>
<p>4120 Återbetalning av jordbrukslån</p>
<p>4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen</p>
<p>4130 Återbetalning av övriga näringslån</p>
<p>4131 Återbetalning av vattenkraftslån</p>
<p>4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten</p>
<p>4135 Återbetalning av skogsväglån</p>
<p>4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet</p>
<p>4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk</p>
<p>4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier</p>
<h4>1 000</h4>
<p>1 000</p>
<h4>30 640</h4>
<p>30 640</p>
<p>0</p>
<p>6 609 720</p>
<h4>116 847</h4>
<p>0</p>
<p>26 969</p>
<p>26 969</p>
<p>89 878</p>
<p>240</p>
<p>1 900</p>
<p>25</p>
<p>80 913</p>
<p>1 800</p>
<p>5 000</p>
<h4>4200 Återbetalning av bostadslån m m</h4>
<p>4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande</p>
<p>4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning för<br>mindre bemedlade bamrika familjer</p>
<p>4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket</p>
<h4>3 502 375</h4>
<p>3 500 000</p>
<p>375</p>
<p>2 000</p>
<p>11</p>
<p>1994/95</p>
<p>Prop. 1993/49:150</p>
<p>Tusental kronor</p>
<h4>4300 Återbetalning av studielån</h4>
<p>4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier</p>
<p>4312 Återbetalning av allmänna studielån</p>
<p>4313 Återbetalning av studiemedel</p>
<h4>2 584 110</h4>
<p>110</p>
<p>3 000</p>
<p>2 581 000</p>
<h4>4400 Återbetalning av energisparlån</h4>
<p>4411 Återbetalning av energisparlån</p>
<h4>250 000</h4>
<p>250 000</p>
<h4>4500 Återbetalning av övriga lån 156 388</h4>
<p>4514 Återbetalning av lån för studentskårslokaler 180</p>
<p>4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 6 500</p>
<p>4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 3 500</p>
<p>4517 Återbetalning från Portugalfbnden 5 600</p>
<p>4519 Återbetalning av statens bosättningslån 0</p>
<p>4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 130</p>
<p>4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 100 000</p>
<p>4526 Återbetalning av övriga lån 40 478</p>
<h4>5000 Kalkylmässiga inkomster</h4>
<h4>2 029 300</h4>
<table border="1">
<tr><td>
<p>5100 Avskrivningar och amorteringar</p></td><td>
<p>3 270 300</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar</p>
<p>5113 Statens järnvägars avskrivningar</p></td><td>
<p>0</p>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5120 Avskrivningar på fastigheter</p>
<p>5121 Avskrivningar på fastigheter</p></td><td>
<p>619 500</p>
<p>619 500</p></td></tr>
</table>
<p>5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader</p>
<p>5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader</p>
<p>2 640 800</p>
<p>2 640 800</p>
<p>5140 Övriga avskrivningar</p>
<p>5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar</p>
<p>70 000</p>
<p>10 000</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>5200 Statliga pensionsavgifter, netto</p>
<p>5211 Statliga pensionsavgifter, netto</p></td><td>
<p>-1 241 000</p>
<p>-1 241 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER</p></td><td>
<p>368 160 677</p></td></tr>
</table>
<p>12</p>
<h3>Specifikation av förändringar i utgiftsanslag för budgetåret Prop. 1993/94:150<br>1994/95 i förhållande till förslagen i budgetpropositionen</h3>
<p>1000-tal kr.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Huvudtitel, anslag</p></td><td>
<p>Beräknat<br>belopp<br>budget-<br>proposi-<br>tionen</p></td><td>
<p>Senare förslag eller beslut</p>
<p>Propositio- Anslags-</p>
<p>nens eller belopp</p>
<p>skrivelsens</p></td><td>
<p>Förändring</p>
<p>Ökning (+)</p>
<p>Minskning(-)</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td>
<p>nummer</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>II. Justitiedepartementet</p>
<p>Rikspolistyrelsen, ramanslag</p>
<p>Lokala polisorganisationen, ramanslag<br>Information och upplysning om ekonomisk<br>brottslighet, reservationsanslag<br>Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader,<br>ramanslag</p>
<p>Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på<br>grund av brott, förslagsanslag</p>
<p>Summa</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>464 528</p></td><td>
<p>rskr.229</p></td><td>
<p>516 528</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>52 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9 641 611</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>9 731 611</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>90 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>rskr.229</p></td><td>
<p>10 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>10 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7 049</p></td><td>
<p>143</p></td><td>
<p>7 944</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>895</p></td></tr>
<tr><td>
<p>35 000</p></td><td>
<p>143</p></td><td>
<p>50 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>15 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10 148 188</p></td><td></td><td>
<p>10 316 083</p></td><td>
<p>4-</p></td><td>
<p>167 895</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2">
<p>III. Utrikesdepartementet</p>
<p>Kommerskollegium, ramanslag</p>
<p>Summa</p></td><td>
<p>47 230</p></td><td rowspan="2">
<p>138</p></td><td colspan="2" rowspan="2">
<p>41 740</p>
<p>41 740</p></td><td rowspan="2">
<p>5 490</p>
<p>5 490</p></td></tr>
<tr><td>
<p>47 230</p></td></tr>
<tr><td>
<p>IV. Försvarsdepartementet</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Försvarsmakten, ramanslag</p></td><td>
<p>36 437 839</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>36 488 823</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>50 984</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Värnpliktsverket, ramanslag</p></td><td>
<p>189 821</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>193 095</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>3 274</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Militärhögskolan, ramanslag</p></td><td>
<p>126 069</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>134 620</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>8 551</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försvarets radioanstalt, ramanslag</p></td><td>
<p>392 492</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>402 166</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>9 674</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Överstyrelsen för civil beredskap:</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Civil ledning och samordning, ramanslag</p></td><td>
<p>89 246</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>89 496</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>250</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens försvarshistoriska museer, ramanslag</p></td><td>
<p>44 879</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>45 050</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>171</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kustbevakningen, ramanslag</p></td><td>
<p>312 853</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>319 049</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>6 196</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>37 593 199</p></td><td></td><td>
<p>37 672 299</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>79 100</p></td></tr>
<tr><td>
<p>V Socialdepartementet</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadsbidrag, förslagsanslag</p></td><td>
<p>6 570 000</p></td><td>
<p>144</p></td><td>
<p>7 200 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>630 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag</p></td><td>
<p>2 759 500</p></td><td>
<p>147</p></td><td>
<p>2 738 000</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>21 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Vårdnadsbidrag, förslagsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>148</p></td><td>
<p>3 700 000</p></td><td colspan="2">
<p>+ 3 700 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förtidspensioner, förslagsanslag</p></td><td>
<p>15 450 000</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>15 410 000</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>40 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadstillägg till pensionärer, förslagsanslag</p></td><td>
<p>6 700 000</p></td><td>
<p>173</p></td><td>
<p>8 700 000</p></td><td colspan="2">
<p>+ 2 000 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag</p></td><td>
<p>197 539</p></td><td>
<p>148</p></td><td>
<p>204 439</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>6 900</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stimulans- och informationsinsatser m.m. inom</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>tandvårdsområdet, reservationsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>221</p></td><td>
<p>50 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>50 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>218</p></td><td>
<p>200 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>200 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alkohol- och drogpolitiska åtgärder,</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>reservationsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>75 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>75 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Riksförsäkringsverket, ramanslag</p></td><td>
<p>603 174</p></td><td>
<p>148</p></td><td>
<p>619 474</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>16 300</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Allmänna försäkringskassor, ramanslag</p></td><td>
<p>4 177 642</p></td><td>
<p>150,148</p></td><td>
<p>4 321 647</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>144 005</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Handikappombudsmannen, ramanslag</p></td><td>
<p>5 829</p></td><td>
<p>219</p></td><td>
<p>8 374</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>2 545</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag</p></td><td>
<p>6 544</p></td><td>
<p>147</p></td><td>
<p>8 959</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>2 415</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag</p></td><td>
<p>10 556</p></td><td>
<p>147</p></td><td>
<p>21 506</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>10 950</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>36 480 784</p></td><td></td><td>
<p>43 257 399</p></td><td colspan="2">
<p>+ 6 776 615</p></td></tr>
</table>
<p>13</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>1000-tal kr.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Huvudtitel, anslag</p></td><td>
<p>Beräknat</p></td><td>
<p>Senare förslag eller beslut</p></td><td>
<p>Förändring</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>belopp</p></td><td></td><td>
<p>Ökning (+)</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>budget-</p></td><td>
<p>Propositio- Anslags-</p></td><td>
<p>Minskning!"-)</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>proposi-</p></td><td>
<p>nens eller belopp</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>tionen</p></td><td>
<p>skrivelsens</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td>
<p>nummer</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>VI. Kommunikationsdepartementet<br>Under hål Iningsåtgärder för sysselsättning</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="3">
<p>och tillväxt, reservationsanslag</p>
<p>Kostnader förenade med statens ägande i<br>SOS-alarmering AB, reservationsanslag</p>
<p>Summa</p></td><td rowspan="2">
<p>1 200 000</p>
<p>140 000</p></td><td rowspan="3">
<p>150</p>
<p>150</p></td><td rowspan="3">
<p>2 800 000</p>
<p>220 000</p>
<p>3 020 000</p></td><td colspan="2">
<p>+ 1 600 000</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>+</p>
<p>+ 1</p></td><td rowspan="2">
<p>80 000</p>
<p>680 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 340 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>VII. Finansdepartementet<br>Riksskatteverket, ramanslag</p></td><td>
<p>356 296</p></td><td>
<p>148</p></td><td>
<p>357 796</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skattemyndigheterna, ramanslag</p>
<p>Ersättning för kostnader i ärenden och mål om</p></td><td>
<p>4 345 149</p></td><td>
<p>rskr.168</p></td><td>
<p>4 395 149</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>50 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>skatt m.m., förslagsanslag<br>Riksgäldskontoret:Kostnader för upplåning och</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>151</p></td><td>
<p>10 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>10 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>låneförvaltning, förslagsanslag</p></td><td>
<p>586 030</p></td><td>
<p>125</p></td><td>
<p>1 086 030</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>500 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tullverket, ramanslag</p></td><td>
<p>1 223 406</p></td><td>
<p>rskr.169</p></td><td>
<p>1 226 406</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>3 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Uppdrag till Statskontoret, ramanslag</p>
<p>Bidrag till kompetensutveckling på det statliga</p></td><td>
<p>58 308</p></td><td>
<p>rskr.237</p></td><td>
<p>68 308</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>10 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>området, reservationsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntebidrag m.m.,förslagsanslag</p></td><td>
<p>25 600 000</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>29 000 000</p></td><td colspan="2">
<p>+ 3 400 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag med anledning av införandet av ett nytt<br>statsbidragssystem m.m., förslagsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>790 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>790 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken,<br>förslagsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>32 169 189</p></td><td></td><td>
<p>36 933 691</p></td><td colspan="2">
<p>+ 4 764 502</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td colspan="6">
<p>VIII. Utbildningsdepartementet</p>
<p>Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala</p></td></tr>
<tr><td>
<p>skolväsendet m.m.,förslagsanslag</p></td><td>
<p>48 187</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>1 469 587</p></td><td colspan="2">
<p>+ 1 421 400</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag</p></td><td>
<p>19 025</p></td><td>
<p>177</p></td><td>
<p>19 462</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>437</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag</p></td><td>
<p>18 667</p></td><td>
<p>177</p></td><td>
<p>19 153</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>486</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till folkbildningen</p></td><td>
<p>1 865 328</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>2 356 038</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>490 710</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>rskr.177</p></td><td>
<p>4 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>4 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Uppsala universitet: Grundutbildning,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>705 191</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>703 160</p></td><td></td><td>
<p>2 031</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lunds universitet: Grundutbildning,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>1 165 472</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>1 161 410</p></td><td></td><td>
<p>4 062</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Göteborgs universitet: Grundutbildning,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>864 062</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>859 134</p></td><td></td><td>
<p>4 928</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Umeå universitet: Grundutbildning,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>594 723</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>594 774</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>51</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Karolinska institutet: Grundutbildning,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>324 374</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>316 691</p></td><td></td><td>
<p>7 683</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Dramatiska Institutet: Grundutbildning,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>41 832</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>43 452</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1 620</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>Vissa särskilda utgifter inom universitet och<br>högskolor m.m., reservationsanslag</p>
<p>Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag</p></td><td>
<p>468 572</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>667 572</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>199 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>159 058</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>180 358</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>21 300</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Studiehjälp m.m.,förslagsanslag</p></td><td>
<p>2 209 357</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>2 385 532</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>176 175</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Studiemedel m.m.,förslagsanslag</p></td><td>
<p>6 631 000</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>6 727 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>96 000</p></td></tr>
</table>
<p>14</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>1000-tal kr.</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2">
<p>Huvudtitel, anslag</p></td><td rowspan="2">
<p>Beräknat<br>belopp<br>budget-<br>proposi-<br>tionen</p></td><td colspan="2">
<p>Senare förslag eller beslut</p></td><td rowspan="2">
<p>Förändring<br>Ökning (+)<br>Minskning/-)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Propositio-<br>nens eller<br>skrivelsens<br>nummer</p></td><td>
<p>Anslags-<br>belopp</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag</p></td><td>
<p>1 084 500</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>3 688 230</p></td><td>
<p>+ 2 603 730</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till vissa studiesociala ändamål,</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>förslagsanslag</p></td><td>
<p>104 435</p></td><td>
<p>172</p></td><td>
<p>97 645</p></td><td>
<p>6 790</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försöksverksamhet med traineeutbildning,</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>reservationsanslag</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>22 800</p></td><td>
<p>+ 22 800</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td colspan="2">
<p>16 303 783</p></td><td>
<p>21 315 998</p></td><td colspan="2">
<p>+ 5 012 215</p></td></tr>
<tr><td>
<p>IX. Jordbruksdepartementet</p>
<p>Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag</p></td><td>
<p>10 000</p></td><td>
<p>rskr.219</p></td><td>
<p>0</p></td><td></td><td>
<p>10 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin<br>i norra Sverige, förslagsanslag</p></td><td>
<p>971 000</p></td><td>
<p>236</p></td><td>
<p>995 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>24 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.,<br>förslagsanslag</p></td><td>
<p>1 407 003</p></td><td>
<p>157</p></td><td>
<p>1 417 003</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>10 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Åtgärder i fjällnära skogar</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>1 145</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1 145</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag</p></td><td>
<p>4 084</p></td><td>
<p>158</p></td><td>
<p>3 684</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>400</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och på<br>Gotland, förslagsanslag</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>158</p></td><td>
<p>0</p></td><td></td><td>
<p>5 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,<br>förslagsanslag</p></td><td>
<p>75 055</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>88 734</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>13 679</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag</p>
<p>Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>1 014 964</p></td><td>
<p>157</p></td><td>
<p>1 013 464</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>1 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>183 960</p></td><td>
<p>157</p></td><td>
<p>198 160</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>14 200</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>3 671 066</p></td><td></td><td>
<p>3 717 190</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>46 124</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td colspan="6">
<p>X. Arbetsmarknadsdepartementet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,<br>ramanslag</p></td><td>
<p>2 861 516</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>2 876 516</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>15 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>28 608 931</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>25 766 738</p></td><td></td><td>
<p>2 842 193</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag<br>Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag</p></td><td>
<p>350 000</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>300 000</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>50 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 012 000</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>1 330 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>318 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag</p></td><td>
<p>200 000</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>250 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>50 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder<br>m.m., reservationsanslag</p></td><td>
<p>179 900</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>180 700</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>800</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Glesbygdsmyndigheten, ramanslag</p></td><td>
<p>17 000</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>20 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>3 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Expertgruppen för forskning om regional utveckling<br>(ERU), ramanslag</p></td><td>
<p>6 065</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>6 500</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>435</p></td></tr>
</table>
<p>Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>förslagsanslag</p></td><td>
<p>4 200</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>7 300</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>3 100</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transportstöd, förslagsanslag</p></td><td>
<p>300 300</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>300 000</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>300</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stiftelsen Norrlandsfonden</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>120 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>120 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>33 539 912</p></td><td></td><td>
<p>31 157 754</p></td><td colspan="2">
<p>- 2 382 158</p></td></tr>
<tr><td>
<p>XI. Kulturdepartementet</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till Svenska riksteater,<br>Operan och Dramatiska teatern</p></td><td>
<p>598 343</p></td><td>
<p>194</p></td><td>
<p>606 818</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>8 475</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till Sveriges rikskonserter,<br>reservationsanslag</p></td><td>
<p>68 753</p></td><td>
<p>194</p></td><td>
<p>69 753</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1 000</p></td></tr>
</table>
<p>15</p>
<p>1000-tal kr.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Huvudtitel, anslag</p>
<p>Beräknat<br>belopp<br>budget-<br>proposi-<br>tionen</p>
<p>Senare förslag eller beslut</p>
<p>Propositio- Anslags-</p>
<p>nens eller belopp</p>
<p>skrivelsens</p>
<p>Förändring</p>
<p>Ökning (+)<br>Minskning(-)</p>
<p>nummer</p>
<p>Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och<br>musikinstitutioner, förslagsanslag</p>
<p>Centrala museer: Myndigheter, ramanslag</p>
<p>Bidrag till vissa museer m.m.</p>
<p>Myndigheter på radio- och TV-området, ramanslag<br>Kabelnämnden, förslagsanslag</p>
<p>Närradionämnden, förslagsanslag</p>
<p>Styrelsen för lokalradiotillstånd, ramanslag<br>Ersättning till kommunerna för åtgärder för<br>flyktningar m.m.,förslagsanslag</p>
<p>Summa</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>378 518</p></td><td>
<p>194</p></td><td>
<p>379 977</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1 459</p></td></tr>
<tr><td>
<p>410 915</p></td><td>
<p>196</p></td><td>
<p>414 415</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>3 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>99 638</p></td><td>
<p>196</p></td><td>
<p>101 938</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>2 300</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>160</p></td><td>
<p>15 467</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>15 467</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 137</p></td><td>
<p>160</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>4 137</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 637</p></td><td>
<p>160</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>4 637</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 100</p></td><td>
<p>160</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>2 100</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7 632 141</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>8 132 141</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>500 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9 199 182</p></td><td></td><td>
<p>9 720 509</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>521 327</p></td></tr>
</table>
<p>XII. Näringsdepartementet</p>
<p>Småföretagsutveckling, reservationsanslag<br>Närings- och teknikutvecklingsverket:<br>Förvaltningskostnader, ramanslag<br>Sveriges geologiska undersökning:</p>
<p>Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag<br>Drift av beredskapslager, förslagsanslag</p>
<p>Särskilda kostnader för olja, motorbensin m.m.,<br>förslagsanslag</p>
<p>Beredskapslagring av olja: Förvaltningskostnader,<br>ramanslag</p>
<p>Beredskapslagring av olja: Kapitalkostnader,<br>förslagsanslag</p>
<p>Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga<br>attachéverksamhet, reservationsanslag</p>
<p>Summa</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>164 000</p></td><td>
<p>rskr.221</p></td><td>
<p>169 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>5 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>164 190</p></td><td>
<p>162</p></td><td>
<p>184 190</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>20 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>130 680</p></td><td>
<p>rskr.221</p></td><td>
<p>145 680</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>15 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>330 118</p></td><td>
<p>141</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>330 118</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1</p></td><td>
<p>141</p></td><td>
<p>0</p></td><td></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>141</p></td><td>
<p>73 500</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>73 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>141</p></td><td>
<p>220 000</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>220 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>33 560</p></td><td>
<p>rskr.221</p></td><td>
<p>41 560</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>8 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>822 549</p></td><td></td><td>
<p>833 930</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>11 381</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>XIII. Civildepartementet</p>
<p>Länsstyrelserna m.m., ramanslag</p></td><td>
<p>1 789 346</p></td><td>
<p>rskr.211,</p>
<p>147</p></td><td>
<p>1 796 346</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>7 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, ramanslag</p></td><td>
<p>17 828</p></td><td>
<p>138</p></td><td>
<p>24 028</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>6 200</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumentverket, ramanslag</p></td><td>
<p>80 284</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>95 284</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>15 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ungdomsstyrelsen, ramanslag</p>
<p>Bidrag till nationell och internationell</p></td><td>
<p>124 037</p></td><td>
<p>135</p></td><td>
<p>7 923</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>116 114</p></td></tr>
<tr><td colspan="2" rowspan="2">
<p>ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag 0</p>
<p>EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa, förslagsanslag 0</p></td><td>
<p>135</p></td><td>
<p>111 697</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>111 697</p></td></tr>
<tr><td>
<p>135</p></td><td>
<p>4 500</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>4 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag</p></td><td>
<p>4 500</p></td><td>
<p>222</p></td><td>
<p>6 500</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>2 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>2 015 995</p></td><td></td><td>
<p>2 046 278</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>30 283</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>XTV. Miljö- och naturresursdepartementet</p>
<p>Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>reservationsanslag</p></td><td>
<p>10 426</p></td><td>
<p>163 9 612</p></td><td>
<p>814</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>10 426</p></td><td>
<p>9 612</p></td><td>
<p>814</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Summa förändringar 183 341 503</p></td><td>
<p>200 042 483</p></td><td>
<p>16 700 980</p></td></tr>
</table>
<p>16</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1994</p>
<p>Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden</p>
<p>B. Westerberg, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,<br>Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,<br>Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask</p>
<p>Föredragande: statsrådet Wibble och statsråden Hellsvik, Dinkelspiel,<br>Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Ask, Olsson,<br>Hörnlund, P. Westerberg, Davidson och Johansson</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering<br>av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.</p>
<p>(kompetteringsproposition)</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Reviderad finansplan m.m.</p>
<h2>Bilaga 1 till kompletteringspropositionen</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h1>Reviderad finansplan m.m.</h1>
<h2>Sammanfattning</h2>
<h3>1 Sverige mot år 2000 - möjligheternas tid</h3>
<p>Sverige har nu en unik möjlighet.</p>
<p>Regeringens politik har lagt grunden för ny period av tillväxt och<br>företagande. Det sker en snabb återhämtning från den svåra ekonomiska<br>nedgång som följt efter två decenniers försyndelser. Många människor<br>lider visserligen fortfarande av sviterna efter den kris som präglat de<br>senaste åren. Men omsvängningen är nu uppenbar. Djupgående brister i<br>ekonomin har undanröjts och en radikal förbättring sker av klimatet för<br>företagande, investeringar och sysselsättning.</p>
<p>Möjligheterna är stora. Uppgången är stark. Politikens omläggning ger<br>resultat. Även under nästa mandatperiod krävs fortsatta reformer och<br>budgetförstärkningar. Regeringen är fast besluten att se till att dagens<br>möjligheter utnyttjas och att de utnyttjas på ett riktigt sätt.</p>
<p>Avgörande för att åstadkomma ett varaktigt brott mot den tidigare<br>ekonomiska utvecklingen är att den ekonomiska växtkraft som Sverige i<br>dag har återvunnit kan bibehållas och stärkas ytterligare genom att nya,<br>riktiga jobb skapas i näringslivet. Då - men bara då - kan hotet om en<br>bestående hög arbetslöshet och de sociala skadeverkningar som skulle<br>följa i dess spår avvärjas.</p>
<p>Möjligheterna finns. De kan tas till vara. Men de kan också förslösas.<br>Om Sverige skulle återfalla i en politik av samma slag som orsakat de<br>senaste årens nedgång blir priset högt i form av en omfattande utslagning<br>från arbetsmarknaden och en successivt urholkad välfärd.</p>
<h3>* * *</h3>
<p>I regeringsförklaringen i oktober 1991 klargjordes att fyra stora uppgifter<br>skulle dominera regeringens arbete:</p>
<p>Den första var att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet<br>genom förhandlingarna om medlemskap i den Europeiska gemenskapen.</p>
<p>Den andra var att bryta den ekonomiska stagnationen och att<br>återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark<br>och växande ekonomi.</p>
<p>Den tredje var att förbättra vår välfärd och sociala omsorg genom en<br>valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser för<br>de sämst ställda.</p>
<p>Den fjärde var att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett<br>samhälle med frisk luft och rent vatten, levande sjöar och skogar.</p>
<p>Vi kan nu summera en mandatperiod, där omfattande insatser har gjorts<br>på vart och ett av dessa fyra områden. Tempot i det arbete som bedrivits<br>för att förändra och förnya Sverige har varit högt. Mycket har uträttats.</p>
<p>Likväl återstår åtskilligt. Politiken har bedrivits med sikte på 1990-talet<br>i dess helhet. Reformarbetet måste fullföljas med kraft och konsekvens<br>för att varaktigt återställa utvecklingskraften i svensk ekonomi.</p>
<p>De fyra områden som har stått i centrum den gångna mandatperioden -<br>Eurpapolitiken, ekonomin, välfärdspolitiken och miljön — måste sättas<br>främst också under de år som ligger framför oss.</p>
<p>* * *</p>
<p>Den ekonomiska kris Sverige var inne i när regeringen tillträdde visade<br>sig vara djupare än vad de flesta bedömare hade räknat med. Nedgångens<br>effekter på tillväxt, sysselsättning, det finansiella systemet och de<br>offentliga finanserna var dramatiska. Basen för välfärdssystemen hotades.<br>Återkommande perioder av internationell valutaturbulens har försvårat en<br>återhämtning. Den internationalisering som erbjuder svenska företag så<br>stora möjligheter har samtidigt skärpt kraven på vår nationella<br>ekonomiska politik. Den måste utformas i samklang med den inter-<br>nationella utvecklingen.</p>
<p>Regeringens ekonomiska politik är utformad för att genom god och<br>uthållig tillväxt uppnå två centrala mål: nya riktiga jobb och tillförlitliga<br>trygghetssystem. Målet om nya riktiga jobb innebär minst en halvering<br>av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmål<br>på vägen mot full sysselsättning. Målet om tillförlitliga trygghetssystem<br>innebär att medborgarna skall kunna lita på att de system för trygghet och<br>omsoig som det offentliga ansvarar för kommer att fungera väl även i ett<br>långt perspektiv.</p>
<p>Strategin som lagts fast för att nå dessa mål bygger på medlemskap i<br>Europeiska unionen, sanering av statsfinanserna och stabila priser. Det<br>är bara genom en kombination av dessa förutsättningar som den höga och<br>uthålliga tillväxt kan skapas som krävs för att uppfylla målen.</p>
<p>Omröstningen den 13 november 1994 om svenskt medlemskap i EU<br>erbjuder nya möjligheter. Ett nej innebär för lång tid motsvarande<br>begränsningar av Sveriges politiska och ekonomiska förutsättningar. I<br>grunden gäller frågan den 13 november om Sverige ställer sig bakom<br>tanken att Europas folk nu och i framtiden tar ett gemensamt ansvar för<br>hela Europas framtid.</p>
<p>Genom samarbetet i Europa utvidgas inte bara möjligheterna för fred,<br>frihet och respekten för mänskliga rättigheter till allt fler människor.<br>Genom samarbetet läggs också en fast grund för ländernas ekonomiska<br>välstånd.</p>
<p>Medlemskap ökar förutsägbarheten i de institutionella spelreglerna som<br>kommer att råda i Sverige. Vårt lands förmåga att dra till sig investerin-<br>gar och produktion ökar. Det gäller inte bara utländska investeringar utan<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>i hög grad också svenska. Både investeringsvolymen och kvaliteten på Prop. 1993/94:150<br>investeringarna blir högre. Ekonomins utvecklingskraft och basen för den Bilaga 1<br>skattefinansierade välfärden blir därmed tryggare och säkrare. Tilltron till<br>stabiliteten i svensk ekonomisk politik och våra internationella ekonomis-<br>ka relationer ökar, förutsättningarna för lägre räntor blir bättre och risken<br>minskar för att den nuvarande återhämtningen bryts i förtid. I stället kan<br>återhämtningen förstärkas och förlängas.</p>
<p>Miljöförstöringen känner inga nationsgränser. Internationellt samarbete<br>och gemensamma beslut krävs för att identifiera och lösa problemen.<br>Som medlem i EU kommer Sverige att stärka och öka inflytandet för den<br>grupp länder som tar strid för miljön.</p>
<p>Ett nej i folkomröstningen och utanförskap i det europeiska samarbetet<br>skulle på alla dessa områden innebära stora risker och sämre utveckling.</p>
<p>Den andra delen i strategin är att minska underskotten i de offentliga<br>finanserna och minska statens lånebehov. Nästa steg måste syfta till att<br>balansera och minska den offentliga sektoms finansiella nettoskuld.<br>Saneringsprogrammet med besparingar, inkomstförstärkningar och struk-<br>turellt riktiga regeländringar fullföljs. Förutsatt att den starka uppgång<br>som vi nu ser i svensk ekonomi fortsätter avser regeringen att tidigare-<br>lägga delar av programmet.</p>
<p>Eftersom det budgetår som följer på budgetåret 1994/95 enligt förslag<br>från riksdagsutredningen omfattar 18 månader, dvs. perioden den 1 juli<br>1995 - den 31 december 1996, skulle en jämn fördelning av besluten<br>avseende saneringsprogrammet leda till beslut om ca 15 miljarder kronor<br>i förstärkningar. Det gäller den del av saneringsprogrammet som avser<br>minskade transfereringar och ökade inkomster omfattande sammanlagt 46<br>miljarder kronor. Det är emellertid regeringens avsikt att tidigarelägga<br>delar av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte bara<br>avseende dessa 15 miljarder kronor utan därutöver minst 10 miljarder<br>kronor. Regeringen kommer således i början av 1995 lägga förslag om<br>budgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor. Eftersom riksdagen<br>i och med denna proposition har förelagts förslag till beslut om drygt<br>19 miljarder kronor i budgetförstärkning kommer beslut därmed att ha<br>fattats om drygt 44 av dessa 46 miljarder kronor.</p>
<p>Regeringen avser vidare att då lägga fram förslag om 20 miljarder<br>kronor i ytterligare budgetförstärkningar så att saneringsprogrammets<br>totala omslutning därmed ökas från 81 till ca 100 miljarder kronor<br>(avseende nettobudgeteffekt för den offentliga sektorn i 1993 års<br>penningvärde). Dessa tillkommande 20 miljarder kronor får genomslag<br>på de offentliga finanserna senast 1999. Huvuddelen av detta bör<br>åstadkommas dels genom ytterligare åtgärder för att minska underskottet<br>i pensionssystemet, dels genom åtgärder för att hålla utgifterna för den<br>offentliga konsumtionen realt oförändrade.</p>
<p>Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska läget föreslår<br>regeringen att rätten till delpension fr.o.m. 1 juli 1994 begränsas till att<br>ge kompensation motsvarande 65 % av det inkomstbortfall som följer av<br>en nedtrappning av arbetstiden på högst 10 timmar per vecka. Dessutom<br>föreslås att åldersgränsen för delpension skall höjas från 60 till 62 år.</p>
<p>Höjningen av åldersgränsen avses få fullt genomslag vid årsskiftet<br>1994/95. Regeringens förslag beräknas ha minskat utgifterna för<br>delpensionsförsäkringen med 2,1 miljarder kronor per år vid slutet av<br>budgetåret 1998/99.</p>
<p>Statsskuldens ökning måste upphöra. Som närmare framgår av de<br>beräkningar som redovisas i denna proposition är vid oförändrat<br>saneringsprogram kravet för att hejda statsskuldens ökning som andel av<br>BNP (nettoskuldkvoten) en BNP-tillväxt om ca 4 % i genomsnitt per år<br>fr.o.m. 1996 t.o.m. 1999.</p>
<p>Tillväxttal om 4 % är historiskt sett höga. De är dock ingen omöjlighet<br>med den starka uppgång vi nu ser, med de strukturella reformer som<br>genomförts och som mognar ut med den ökade tillväxten, med en politik<br>inriktad på fortsatta strukturella tillväxtbefrämjande reformer och goda<br>villkor för företagande och produktion. De modeller som används i<br>kalkylarbetet kan underskatta ekonomins flexibilitet och därmed även<br>möjligheten att nå höga tillväxttal. Det är mycket svårt att i modellerna<br>ta hänsyn till effekterna av bl.a. skattereformen, avregleringen av<br>kreditmarknaden, arbetsmarknadsläget, den låga inflationen, den ökade<br>internationaliseringen, senare års konkurrensfrämjande åtgärder, samt de<br>många strukturella åtgärder som i övrigt genomförts i transfererings-<br>systemen och inom kommuner och landsting. Det handlar om en<br>interaktion mellan en serie dynamiska förlopp som är svår att beakta i<br>kalkylerna.</p>
<p>Statsskuldens tillväxt är emellertid ett så allvarligt hot att den måste<br>stoppas även vid en mindre gynnsam tillväxttakt än fyra procents BNP-<br>ökning 1996-1999. Ränteoron under 1994 är liksom tidigare valutaoro<br>allvarliga påminnelser om hur viktigt det är att ha säkerhetsmarginaler i<br>den ekonomiska politiken.</p>
<p>Med en tidigareläggning av beslut om minst 10 miljarder kronor i det<br>ursprungliga saneringsprogrammet och en utökning av sanerings-<br>programmet med ca 20 miljarder kronor kommer nettoskuldkvotens<br>ökning att upphöra år 1999 inte bara i alternativet med 4 procents<br>genomsnittlig tillväxt 1996-1999 utan även i alternativet med 3 procents<br>tillväxt 1996-1999.</p>
<p>År 1995 kommer beslut ha fattats om drygt 44 miljarder kronor i<br>reducerade transfereringar och ökade inkomster. Även de 35 miljarder<br>kronor som motsvarar realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion<br>fullföljs. Enligt nuvarande prognos kommer sålunda de reala utgifterna<br>för den offentliga konsumtionen år 1995 att understiga målet om<br>oförändrade reala utgifter för offentlig konsumtion med 8 miljarder<br>kronor, dvs. sparmålet uppnås med en råge om 8 miljarder kronor i<br>denna del utöver de 7 miljarder kronor som oförändrad real offentlig<br>konsumtion innebär under ett år. Därmed har beslut fattats om 59 av<br>saneringsprogrammets totalt 81 miljarder kronor.</p>
<p>Tillväxten måste därtill vara uthållig och ske i sådana former att våra<br>långsiktiga produktionsmöjligheter inte minskar. Grunden har lagts under<br>de gångna tre åren, men ett fortsatt gott kostnadsläge och reformer som</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>innebär såväl en tillväxtbefrämjande som en miljövänlig samhälls- Prop. 1993/94:150<br>omvandling är nödvändiga även fortsättningsvis. Bilaga 1</p>
<p>Genom att på detta sätt utnyttja uppgångsfasens ökade möjligheter till<br>budgetsanering kan förutsättningarna ytterligare förbättras för fortsatt<br>sänkta räntor, minskade räntemarginaler mot omvärlden och en lugn<br>utveckling på de finansiella marknaderna. Återhämtningen förstärks, dess<br>uthållighet säkerställs och vi bäddar för fortsatt konkurrenskraftiga<br>produktionskostnader, ökad produktion och fler riktiga jobb. Hotet om<br>en bestående hög arbetslöshet och det slöseri med mänskliga resurser<br>detta skulle innebära avvärjs.</p>
<p>Om saneringsprogrammet inte fullföljs är risken däremot mycket stor<br>för kraftigt minskat förtroende, stigande räntor, sjunkande investeringar<br>med åtföljande låg tillväxt och permanent arbetslöshet. Då skulle basen<br>för välfärdssystemen snabbt urholkas och dramatiska nedskärningar<br>och/eller skattehöjningar tvingas fram. Levnadsstandarden skulle sjunka.</p>
<p>Saneringen av de offentliga finanserna har också en viktig etisk dimen-<br>sion. En snabb ökning av statsskuldräntoma intecknar utrymmet för<br>offentliga utgifter för vård, omsorg och utbildning som kommande<br>generationer disponerar. De skulle tvingas betala allt mer i skatt för en<br>allt sämre välfärd.</p>
<p>Ett tredje led i den ekonomiska strategin är att bevara den låga in-<br>flationen. Detta är en förutsättning för en uthållig tillväxt och ökad<br>sysselsättning liksom för en rättvis fördelning. Den ekonomiska politiken<br>måste därför utformas så att den snabba ökningen av sysselsättningen kan<br>ske utan accelererande löner och priser. Dagens förmånliga kostnadsläge<br>måste bibehållas. Detta kräver att ekonomin är dynamisk och har god<br>anpassningsförmåga. I synnerhet krävs att arbetsmarknaden i hela landet<br>fungerar smidigt vid strukturomvandling. Vissa delar av ekonomin måste<br>expandera snabbare än andra och människor stimuleras att, när de så<br>önskar, flytta dem emellan. En låg inflation är vidare en förutsättning för<br>att motverka godtyckliga och orättvisa inkomst- och förmögenhets-<br>förändringar.</p>
<p>Med en snabb ekonomisk utveckling kan sysselsättningen öka så<br>mycket att arbetslösheten halveras. För att detta skall vara möjligt är<br>också en fortsatt reformering av arbetsmarknadspolitiken nödvändig.</p>
<p>I enlighet med denna strategi har ett stort antal åtgärder genomförts,<br>systematiskt och över ett brett fält.</p>
<p>Villkoren för små- och nyföretagandet utvecklas i starkt positiv riktning<br>vilket är centralt för dynamiken i näringslivet och för den regionala<br>balansen. Avregleringar, ökad konkurrens, strategiska skattesänkningar,<br>reformerad arbetsrätt, förbättrad kapitalförsörjning och insatser för att<br>stimulera innovationer är några exempel på genomförda förbättringar.<br>Arbetet skall drivas vidare under flera år.</p>
<p>En god regional fördelning av företagandet minskar risken för överhett-<br>ning på lokala arbets- och bostadsmarknader och risken för kostnadsdri-<br>ven inflation. Därmed läggs en grund för att de nya riktiga jobben växer<br>fram över hela landet. Då tillvaratas också landsbygdens produktions-<br>resurser.</p>
<p>Utbildning och forskning är strategiska tillväxtfaktorer. En omfattande Prop. 1993/94:150<br>satsning har skett med medel från de f.d. löntagarfonderna. Den Bilaga 1<br>utbyggnad av volym och kvalitet i högre utbildning som nu pågår skall<br>drivas vidare. Det är med hög kompetens och hög teknologisk nivå - inte<br>låga löner - som Sverige skall bygga sin långsiktiga konkurrensförmåga.<br>Det är också i detta perspektiv som regeringens starka prioritering av den<br>nya informationsteknologin skall ses. Av samma skäl har också betydande<br>insatser gjorts för förbättrad samverkan mellan högskola och näringsliv<br>och för att öka volymen industrirelaterad forskning.</p>
<p>Kraftfulla satsningar på kommunikationer och infrastruktur är en viktig<br>del av regeringens långsiktiga politik för tillväxt och välfärd. Det<br>ambitiösa arbetet på att förbättra Sveriges vägar och järnvägar som nu<br>inletts fortsätter under nästa mandatperiod.</p>
<p>Reformeringen av skattesystemet skall fortsätta. Regeringen kommer<br>att fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är särskilt<br>skadliga för produktion och sysselsättning. Miljörelateringen av skatterna<br>drivs vidare.</p>
<p>Det som skett i fastighets- och banksektorn under främst 1980-talet<br>visar vikten av moral och hög etik. Utvecklingen mot en osund<br>spekulationsekonomi hade flera orsaker, men en var otvivelaktigt<br>samspelet mellan, å ena sidan, ändrade normer och etik och, å andra<br>sidan, brist på institutioner som kunde tjäna som motvikt till kortsiktighet<br>och överdrifter i det ekonomiska livet. Viktiga forskningsresultat av bl.a.<br>1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North tyder på att<br>utformningen av juridiska ramvillkor och sociala normer (institutioner)<br>är av central betydelse för ett lands ekonomiska utveckling. 1 länder där<br>goda institutioner inte förmår hålla osäkerhet, risk, och transaktions-<br>kostnader på en låg nivå begränsas också handels- och specialiserings-<br>vinstema. Att från generation till generation överföra allmänt accepterade<br>sociala normer och spelregler är sålunda en billig metod för samhälls-<br>ekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering av det<br>ekonomiska livet. Samhällets förankring i en god etik är därför av central<br>betydelse för en väl fungerande ekonomi. Denna insikt måste prägla<br>politikens alla områden.</p>
<p>Ett led i strävandena att förstärka en sådan utveckling är åtgärder mot<br>ekonomisk brottslighet. Nya insatser görs på detta område. Under ledning<br>av Riksåklagaren utarbetas ett förslag till väsentligt fördjupat samarbete<br>på central nivå mellan åklagare, polis, skatteförvaltningen och<br>exekutionsväsendet när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. En<br>central grupp skall inrättas som också skall kunna samarbeta med<br>Finansinspektionen och regionala myndigheter. Åklagare ute i länen som<br>huvudsakligen arbetar med bekämpning av ekonomisk brottslighet kan<br>samlokaliseras med polisens resurser för ekobrottsbekämpning. Genom<br>dessa åtgärder kommer ökad slagkraft i kampen mot ekonomisk<br>brottslighet att nås.</p>
<p>Den generella välfärdspolitiken ligger fast. Den riskspridning som de<br>obligatoriska socialförsäkringarna innebär skall bevaras. Försäkringarna<br>skall fortsätta att utvecklas i riktning mot ett starkare samband mellan</p>
<p>avgifter och förmåner. Samtidigt skall ett grundläggande skydd Prop. 1993/94:150<br>bibehållas. Bilaga 1</p>
<p>De sociala försäkringssystemen har reformerats. Ett större mått av<br>självrisk har införts och ersättningsnivåer sänkts. Därigenom har<br>incitamenten för arbete, sparande och företagande förstärkts och de<br>offentliga utgifterna reducerats. Den proposition om framtidens pensioner<br>som inom kort läggs fram för riksdagen är i detta sammanhang av<br>särskild betydelse. Genom att de s.k. skattekilama sänks lönar det sig<br>bättre att arbeta. Genom att ålderspensionssystemet blir styrt<br>huvudsakligen av inbetalade avgifter blir det mera robust, särskilt som<br>det är relaterat till löneutvecklingen och demografiska förändringar.</p>
<p>Regeringen har påbörjat en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken.<br>Rätten att välja husläkare, daghem och skola är nu etablerad. Famil-<br>jepolitiken kompletteras med vårdnadsbidrag och bamomsorgsgaranti.<br>Människor i Sverige får ökad makt över de viktiga valen i livet.<br>Valfriheten blir inte som tidigare förbehållen ett fåtal utan öppnas också<br>för människor med vanliga inkomster. Konkurrensen mellan offentliga<br>och enskilda alternativ stimulerar utveckling och förnyelse och innebär<br>nya möjligheter för alla som arbetar inom vård, omsorg och utbildning.</p>
<p>Välfärdspolitiken gynnar alla men den betyder allra mest för de<br>ensamma, fattiga, långtidssjuka och alla som inte själva har möjlighet att<br>skapa en rimlig standard och som inte har någon som bryr sig om dem<br>eller tar ansvar för dem. Att utveckla vården och den sociala omsorgen<br>är därför centrala uppgifter i ett rättfärdigt och solidariskt samhälle.</p>
<p>Avskaffandet av operationsköema är ett stort framsteg. Husläkar-<br>reformen lägger grunden till en både tryggare och effektivare sjukvård.<br>Fortsatta reformer inom sjukvård och äldreomsorg är nödvändiga så att<br>tryggheten ökar och resurserna utnyttjas effektivt. Arbetet på att<br>reformera hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation inom<br>utredningen samt att bedöma dess resursbehov fullföljs inom HSU 2000.</p>
<p>Kommunerna ansvarar för betydande delar av socialpolitiken. I många<br>fall finns fortfarande möjlighet till kostnadsbesparingar och rationaliserin-<br>gar. Stora nedskärningar i kommunernas sociala verksamhet som går ut<br>över kvaliteten i den service som erbjuds gamla och sjuka är emellertid<br>inte acceptabla. Staten har ett ansvar för uppföljning och utvärdering av<br>utvecklingen inom den kommunala sektorn.</p>
<p>Regeringen har tagit flera initiativ för att öka den lokala demokratin<br>och valfriheten för medborgarna. Medborgarnas inflytande och insyn<br>stärks genom bl.a. förslagen till ny lag om kommunala folkomröstningar.</p>
<p>Samhällets glömda och mest utsatta grupper bör få ökad<br>uppmärksamhet. Handikappreformen fullföljs. Förslag om en<br>psykiatrireform har nyligen förelagts riksdagen.</p>
<p>Regeringens jämställdhetspolitik tar sin utgångspunkt i ambitionen att<br>dela makt och ansvar mellan kvinnor och män. Förslag om bl.a.<br>effektivare jämställdhetslag och pappamånad kan motverka oskäliga<br>löneskillnader och innebära en effektivare användning av kvinnors<br>utbildning och initiativkraft.</p>
<p>Regeringens fasta föresats att forma en långsiktigt hållbar utveckling Prop. 1993/94:150<br>mot ett samhälle med god miljö och att förhindra att miljöskulden ökar Bilaga 1<br>skall genomsyra arbetet även under nästa mandatperiod. En central<br>uppgift är att uppnå en varaktigt hög tillväxt vars miljöeffekter är<br>förenliga med naturens förmåga att bearbeta och tåla olika typer av<br>miljöbelastning. Ingen ekonomisk tillväxt kan vara uthållig som inte<br>också är miljömässigt uthållig. Minskad statsskuld får inte växlas mot<br>ökad miljöskuld.</p>
<p>I kampen för en bättre miljö är det angeläget att ytterligare öka använd-<br>ningen av ekonomiska styrmedel. De stimulerar samhällets aktörer att<br>själva ta kostnaderna och ansvaret för sina handlingar. Så kan samspelet<br>mellan ekonomi och ekologi utvecklas.</p>
<p>Ett ökat internationellt miljösamarbete bl.a. inom ramen för EU gör det<br>lättare att åstadkomma effektivare åtgärder mot miljöförstöringen. En<br>utredning har tillsatts om ökad miljörelatering av skattesystemet.</p>
<p>Viktiga steg har tagits mot kretsloppssamhället främst genom införande<br>av producentansvar - en utveckling som nu bör drivas vidare. En ny<br>miljöbalk föreslås göra miljölagstiftningen mer effektiv. Arbetet på att<br>säkerställa den biologiska mångfalden och stärka naturvårdens ställning<br>har intensifierats och prioriteras även fortsättningsvis. Användningen av<br>miljökonsekvensutredningar i ett tidigt skede bör ge en smidigare<br>planeringsprocess och en långsiktigt hållbar tillväxt. En väl fungerande<br>informationsteknologi kan främja miljöarbetet.</p>
<p>De genomförda åtgärderna börjar nu ge resultat. Svensk ekonomi<br>återhämtar sig. Nyföretagandet ökar och produktion och investeringar i<br>näringslivet expanderar. Hushållens optimism inför framtiden är stor och<br>den privata konsumtionen växer. Läget på arbetsmarknaden ljusnar<br>genom att sysselsättningen ökar. Budgetunderskottet och lånebehovet<br>sjunker. Budgetförstärkningarna ger successivt större effekt.</p>
<p>En utveckling mot bättre tider har inletts. Denna kan emellertid<br>omintetgöras om regeringens ekonomiska strategi inte fullföljs. Om<br>skatter på företagande och sparande återinförs eller höjs eller om gjorda<br>reformer inom arbetsrätten återställs försämras företagsklimatet igen. Om<br>saneringsprogrammet inte fullföljs med kraft minskar förtroendet för<br>svensk ekonomi.</p>
<p>Därför måste strategin drivas vidare. Detta sker nu genom fortsatt<br>reformering av de sociala försäkringssystemen, t.ex. arbetslöshets-<br>försäkringen och förtidspensioneringen samt genom offensiva<br>tillväxtsatsningar inom bl.a. informationsteknologin, kommunikationerna<br>och innovationspolitiken. Det var med ansvarslösa beslut under 1970- och<br>1980-talen som dagens kris grundlädes. Det är med ansvarsfulla beslut<br>nu och de närmaste åren som regeringen lägger grunden för jobb och<br>trygghet under resten av 1990-talet och nästa sekel.</p>
<h2>A Förutsättningar och resultat under den gångna Prop. 1993/94:150<br>mandatperioden <sup>Blla</sup>§<sup>a 1</sup></h2>
<h2>2 Krisen vi ärvde</h2>
<p>Regeringen övertog från sin företrädare en svår ekonomisk kris, som<br>snabbt förvärrades: Dess främsta kännetecken var låg tillväxt, stigande<br>arbetslöshet, tilltagande finanskris och försämrade offentliga finanser. På<br>alla dessa områden har nu situationen genom regeringens åtgärder först<br>stabiliserats och därefter förbättrats.</p>
<p>Roten till dagens problem ligger långt tillbaka i tiden. Det tidiga 1990-<br>talets djupa ekonomiska kris har sin grund i en långsiktigt felaktig<br>ekonomisk politik. Till detta kom så grava stabiliseringspolitiska<br>missgrepp i slutet på 1980-talet. Efter en extrem överhettning följde en<br>akut kris med närmast fritt fall för den svenska ekonomin.</p>
<p>Läget har nu stabiliserats och återhämtningen är påbörjad.</p>
<h3>2.1 Krisens bakgrund. Utvecklingen 1970-1990</h3>
<p>Under 1960-talet sista år började Sveriges ekonomiska utveckling avvika<br>negativt från den i andra länder. BNP-tillväxten i Sverige har sedan 1970<br>halkat efter omvärldens. Sverige låg ännu 1970 bland de länder som hade<br>den högsta per-capita-inkomsten. Sedan 1990 ligger dock Sverige klart<br>under genomsnittet för OECD-ländema (diagram 2.1). Flertalet andra<br>länder som 1970 hade en inkomst över OECD-genomsnittet ligger<br>alltjämt över detta genomsnitt. Hade Sverige i stället under perioden<br>1970-90 drivit en politik som medfört samma BNP-tillväxt per invånare<br>som i de andra OECD-ländema, skulle ett genomsnittligt svenskt hushåll<br>haft drygt 120 000 kronor högre inkomst varje år. Dessa högre inkomster<br>skulle ha kunnat finansiera både en större privat konsumtion och en bättre<br>offentlig service än vad vi idag har råd med. Vi skulle dessutom haft<br>bättre möjligheter att locka till oss och behålla internationellt rörliga<br>investeringar och haft större marginaler i sysselsättningspolitiken inför<br>yttre kriser. Jobben skulle ha varit flera. Priset för en felaktig<br>strukturpolitik och de stabiliseringspolitiska missgreppen har med andra<br>ord varit utomordentligt högt.</p>
<p>Diagram 2.1 BNP per invånare i procent av OECD-genomsnittet,<br>köpkraftskorrigerad</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1970<br></p>
<p>1993</p>
<p>Schweiz<br>USA<br>Luxemburg<br>Sverige<br>Tyskland<br>Kanada<br>Nederlöndema<br>Danmark<br>Frankrike<br>Au sira Ilen<br>Nya Zeeland<br>Storbritannien<br>Belgien<br>Österrike<br>Italien</p>
<p>Frnland<br>Japan<br>Norge<br>Island<br>Spanien<br>Irland<br>Portugal<br>Grekland</p>
<p>Turkiet</p>
<p>50</p>
<p>100 150</p>
<p>USA</p>
<p>/ / / / 7 / / / / 7 / /\<br>i'7'7 /■/ 7 / / / / 7 7-~i</p>
<p>Luxemburg</p>
<p>Schweiz</p>
<p>Kanada</p>
<p>Japan</p>
<p>Ty» kland</p>
<p>Frankrike</p>
<p>Belgien</p>
<p>Danmark</p>
<p>Narge</p>
<p>Österrike</p>
<p>Italien</p>
<p>Austarlien</p>
<p>Nederländerna</p>
<p>Island</p>
<p>Stortrltannten</p>
<p>Sverige<br>Nya Zeeland</p>
<p>Finland</p>
<p>Spanien fr 7 7 7 7 7/]<br>Irland</p>
<p>Portugal</p>
<p>Grekland 7 Å j</p>
<p>Turkiet <sup>7</sup>~7~\</p>
<p>0</p>
<p>' 7 7 7 7\7 7 7 7 7.1<br>77777/77?.</p>
<p>’ / / 7/7 7 / / M<br>' ■/ 7 77‘/ 7 7 7 A\</p>
<p>'/ / / ///</p>
<p>'7'^ /'/ 7 7 7 A -.<br>777:77.'? 7 7^7 i<br>77 7 77 7/7Z2 •<br>77777 77^2 i<br>7 7 7 7 '7 7 7 7 \ :<br>////// ZZ3 i</p>
<p>77 7 / ; /7-*<br>////7/7~X</p>
<p>7 / / / 7/-A</p>
<p>7/7/7)</p>
<p>50</p>
<p>100</p>
<p>150</p>
<p>Källa-, OECD.</p>
<p>Under lång tid var villkoren inte tillräckligt goda och stabila för att<br>behålla och utveckla en långsiktigt stark privat industri- och tjänstesektor<br>i Sverige. En indikation på detta är att Sverige och dess tidigare så starka<br>exportindustri endast under ett fåtal av de tjugo åren fram till 1990<br>förmådde skapa ett överskott i affärerna med utlandet. Riskerna<br>uppmärksammades av långtidsutredningen redan i slutet av 1960-talet,<br>men negligerades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen.<br>Tillkomsten av nya företag liksom tillväxten inom existerande småföretag<br>var svag under de följande tjugo åren. Utvecklingen av företag med FoU-<br>intensiva produkter var sämre än i många jämförbara länder.</p>
<p>Investeringar uteblev genom att villkoren för företagande, särskilt vad<br>gäller mindre och medelstora företag, missgynnade en tillfredsställande<br>produktions- och sysselsättningsutveckling i privat sektor. Det gällde t.ex.<br>skatter, arbetsrätt och incitamenten i socialförsäkringarna. Osäkerheten<br>om Sveriges framtida relationer till Europeiska gemenskapen samt om<br>den framtida energipolitiken bidrog också starkt till att Sverige förlorade<br>kampen om de internationellt lättrörliga investeringarna.<br>Direktinvesteringama förlädes i stor utsträckning till utlandet.</p>
<p>Politiken har därför under den gångna mandatperioden haft som ett<br>huvudmål att så snabbt som möjligt lyfta bort detta arv av felaktig politik.<br>Resultaten börjar också synas och den ekonomiska återhämtningen har<br>inletts. Stora svårigheter återstår dock alltjämt.</p>
<p>Den öppna arbetslösheten har i Sverige varit låg jämfört med många<br>andra länder. Sedan 1950 har emellertid ökningen i sysselsättning enbart<br>skett genom expansion av den offentliga sektorn. En fortgående</p>
<p>10</p>
<p>sysselsättningsökning baserad på offentlig expansion är inte långsiktigt Prop. 1993/94:150<br>möjlig. Detta skulle kräva en successiv höjning av skattetryck eller Bilaga 1<br>offentlig upplåning, vilket i sin tur skulle riskera att ytterligare försvaga<br>ekonomins utvecklingskraft. Finansieringsskäl sätter således stopp för en<br>offentlig sysselsättningsökning. Under de senaste åren har minskningen<br>i sysselsättningen huvudsakligen skett i den privata sektorn och politiken<br>måste därför inriktas på att öka sysselsättningen där. Politiken under<br>mandatperioden har således haft som ett mål att förbättra förutsättn-<br>ingarna för expansion av produktion och arbetstillfällen i den privata<br>sektorn. Vi ser nu sedan 1993 en nedgång av antalet arbetslösa och en<br>ökning av sysselsättningen. Även på denna front har alltså återhämtning-<br>en börjat.</p>
<p>Diagram 2.2 Sysselsättning i privat och offentlig sektor, 1960-1995.</p>
<p>Kumulativ förändring</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-3.png" style="width:278pt;height:182pt;"/>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Sverige hade under praktiskt taget hela perioden 1975-1990 en inflation<br>som översteg den i vår omvärld. Som en följd därav urgröptes landets<br>konkurrenskraft och hushållens köpkraft i samband med återkommande<br>kostnadskriser. Dessa resulterade i sin tur i arbetslöshet, konkurser och<br>valutaoro. Idag är inflationen nere på på en historiskt och internationellt<br>sett låg nivå.</p>
<p>11</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Diagram 2.3 Inflationen i Sverige och OECD-området 1975-1995</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-4.png" style="width:280pt;height:190pt;"/>
<p>Anm. De 16 största OECD-ländema vägda med BNP-vikter.<br>Källa: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Inflationen under 1970- och 80-talen berodde till stor del på den<br>ekonomiska politik som då fördes. I historiens ljus framstår i första hand<br>överbryggningspolitiken efter den första oljekrisen och<br>stabiliseringspolitiken under den andra halvan av 1980-talet som två lika<br>kostsamma som fatala misstag. Regleringar och subventioner motverkade<br>och försenade önskvärda och så småningom helt nödvändiga<br>förändringar. Devalveringspolitikens övergående stimulans tilläts dölja<br>behoven av långsiktiga tillväxtfrämjande åtgärder. Arbetsrätt och<br>näringslagstiftning var inriktad på att i mångt och mycket tillfredsställa<br>fack- och storföretagsintressen och motverkade därmed en effektivitets-<br>höjande konkurrens. Utvecklingskraften och anpassningsförmågan var<br>svag.</p>
<p>Bostäder och livsmedel var länge de främsta exemplen på starkt<br>reglerade och subventionerade och därmed inflations- och<br>kostnadsdrivande sektorer. Sverige blev ett land med hög prisnivå.</p>
<p>En svag stabiliseringspolitik och oförmåga att kontrollera den offentliga<br>utgiftsutvecklingen, särskilt mot slutet av 1980-talet, medverkade till en<br>överhettning på arbetsmarknaden. Även skattesystemet och socialförsäk-<br>ringssystemen bidrog till bristen på arbetskraft och den därav följande<br>lönekostnadsökningen.</p>
<p>Lönebildningen har varit ett problem i svensk ekonomisk utveckling i<br>snart tre decennier. Lönekostnaderna har regelmässigt ökat mer än det<br>löneutrymme som utgörs av produktivitetsutveckling och omvärldens<br>inflation. Återkommande kostnadskriser följdes av devalveringar för att<br>under något eller några år korrigera kostnadsläget. Bristande eftervård<br>medförde snabbt överhettning med nya kostnadsproblem.</p>
<p>12</p>
<p>I takt med en vikande privat sysselsättning ökade den offentliga Prop. 1993/94:150<br>sysselsättningen. Ökningen var snabbare i Sverige än i de flesta Bilaga 1<br>jämförbara i-länder. Samtidigt försummades produktivitetshöjande<br>organisations- och strukturförändringar i den offentliga verksamheten. De<br>offentliga monopolen dominerade och bristande konkurrens försvagade<br>ekonomins utvecklingsförmåga.</p>
<p>I dag har privat ägande och produktion återupprättats som tillväxtkraft<br>och inom den offentliga sektorn pågår ett mycket omfattande rationalise-<br>ringsarbete. Dessutom prövas det offentliga åtagandet för produktion och<br>ägande på ett förutsättningslöst sätt vilket bl.a. tagit sig uttryck i att<br>kommittéer och andra utredningar har ett generellt direktiv (dir. 1994:23)<br>att förutsättningslöst pröva det offentliga åtagandet inom respektive<br>område.</p>
<p>För att finansiera den offentliga utgiftsexpansionen höjdes successivt<br>skatterna till höga nivåer med stora skattekilar som följd. Skatte- och<br>avgiftssystemen hade före skattereformen en utformning som starkt<br>motverkade samhällsekonomiskt god hushållning: de höga marginalskat-<br>terna missgynnade hederligt arbete, utbildning och sparande och främjade<br>skattefiffel och lånebaserad konsumtion. Företagsbeskattningen hade en<br>utformning som motverkade omvandling och expansion i näringslivet,<br>bl.a. genom att låsa in kapital i gamla företag.</p>
<p>Under 1980-talets andra hälft hade stabiliseringspolitiken en inriktning<br>som ledde till stark överhettning. Löner och priser rusade i höjden och<br>industriproduktion lämnade Sverige till förmån för gynnsammare villkor<br>i andra länder. Osäkerheten om Sveriges relationer till den Europeiska<br>gemenskapen bidrog ytterligare till den långsiktiga försvagningen av<br>ekonomin.</p>
<p>I efterhand kan man konstatera att inte heller penningpolitiken var<br>tillräckligt återhållsam, även om dess möjligheter var begränsade under<br>fast växelkurs. Den nödvändiga avregleringen av kredit- och valuta-<br>marknaderna och omläggningen av skattepolitiken genomfördes i fel<br>tidsföljd, vilket medförde en kraftig inhemsk kreditexpansion. Uppgången<br>i fastighetspriser och priser på många andra tillgångar blev stark och<br>nådde ohållbara nivåer. Kreditexpansionen, de alltför låga realräntorna<br>och perversa skatteregler samverkade till en hög lånebaserad konsumtion<br>och omfattande finansiella placeringar. Hushållens och företagens<br>skuldsättning ökade kraftigt. Den svenska ekonomin var därför mycket<br>sårbar när den internationella konjunkturen försvagades. Den<br>realräntechock som följde med den tyska återföreningen slog mycket hårt.</p>
<p>Bubblan sprack när fastighetspriserna började falla och inflationen<br>avtog, samtidigt som räntorna låg kvar på en hög nivå. Sveriges svåraste<br>finanskris sedan 1920-talet blev ett faktum. I dag, efter omfattande<br>insatser från regering och riksdag, har denna kris i praktiken närmast helt<br>lösts upp.</p>
<p>OECD:s senaste rapport om Sverige (febr. 1994) sammanfattar också<br>1990-talets kris såsom i hög grad skapad av politiken under 1980-talet:<br>"Dagens kris har inte minst förorsakats av 1980-talets felaktiga politik.<br>Liksom i vissa andra länder skapade ordningsföljden av strukturreformer</p>
<p>13</p>
<p>3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150<br></p>
<p>oförutsedda problem. Avreglering av de finansiella marknaderna före<br>avlägsnande av skatteincitamenten för lånefinansierad konsumtion och<br>spekulativa investeringar skapade en "bubbelekonomi" med överhettade<br>varu- och arbetsmarknader. När bubblan var på väg att spricka förstärkte<br>den sedan länge nödvändiga skattereformen uppgången i hushållens<br>sparkvot. Dessa händelser tilläts ha sin gång utan särskilt mycket<br>korrigering från den makroekonomiska politiken. Den offentliga sektorns<br>finanser uppvisade ett stort överskott under högkonjunkturen, men detta<br>återspeglade snarare ekonomins överhettning och speciella faktorer än en<br>underliggande förbättring. Sanningen är att det offentliga saldot, rensat<br>från cykliska och exceptionella faktorer, förmodligen aldrig blev positivt<br>och försämrades mycket snabbt under början av 1990-talet.<br>Penningpolitiken var inriktad på att upprätthålla valutakursen och kunde<br>därför inte utnyttjas för en kortsiktig stabilisering av ekonomin. Under<br>överhettningen tillät inte utvecklingen av valutakursen att räntorna<br>höjdes." (s 99).</p>
<p>I detta ekonomiska läge tog den nya regeringen över hösten 1991.</p>
<h3>2.2 Den akuta krisen. Utvecklingen 1990-1993</h3>
<p>Svensk ekonomis dåliga tillväxtförmåga på grund av grundläggande<br>strukturproblem och höga skuldsättning under 1970- och 80-talen hade<br>gjort ekonomin extremt sårbar för den internationella lågkonjunkturen och<br>realräntechocken. Den snabba nedgången i Sverige under 1990-talets<br>första år kan inte förstås utan den bakgrunden. Industriproduktionen sjönk<br>kraftigt och minskningen av antalet industrisysselsatta var ännu större.<br>Vart ljärde jobb inom industrin gick förlorat.</p>
<p>Realräntechocken medförde att många hushåll och företag fann att de<br>hade större tillgångar, främst i form av fastigheter men även andra<br>lånefinansierade tillgångar, än de hade råd med vid de nya högre<br>realräntorna. Det var då rationellt för dessa hushåll och företag att börja<br>sälja av tillgångar. Detta pressade framför allt fastighetspriserna. Fallet<br>i fastighetspriserna kom i sin tur att snabbt försämra balansen mellan<br>skulder och värdet av tillgångar, bl.a. hos övriga fastighetsägare. Detta<br>tvingade många av dessa att även de sälja av tillgångar vilket pressade<br>fastighetspriserna ytterligare. Hushåll och företag tvingades använda mer<br>av inkomsterna för att klara ökade räntebetalningar. Utrymmet för<br>konsumtion blev mindre och efterfrågan föll. De fallande<br>fastighetspriserna drog med sig de banker som haft stor utlåning för<br>placering i fastigheter, ofta till generösa villkor. Bankerna stramade<br>kraftigt åt sin utlåning. Dessa åtgärder sammantaget medförde att<br>ekonomin kom in i en deflationsspiral. Det inhemska efterfrågeläget<br>förvärrades naturligtvis av att hushållssparandet samtidigt ökade som följd<br>av ökade räntor och en ökad osäkerhet förorsakad av en utdragen<br>internationell valutaoro i kombination med en allt svagare konjunktur.</p>
<p>Fastighetspriserna föll med 20-30 % från toppen 1990-1991 till botten<br>1993. Sedan dess har de stabiliserats. Det privata finansiella sparandet</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>14</p>
<p>har sedan 1990 ökat med över 20 % av BNP eller nästan 300 miljarder Prop. 1993/94:150<br>kronor. Även om efterfrågebortfallet kraftigt bromsades genom en excep- Bilaga 1<br>tionell ökning av offentliga utgifter och minskning av offentliga inkomster<br>kom dock det inhemska efterfrågebortfallet att orsaka snabbt minskad<br>produktion och sysselsättning, vilket i sin tur bidrog till ytterligare<br>budgetunderskott genom ökade utgifter för arbetslösheten.</p>
<p>Det bör noteras att denna minskade efterfrågan i allt väsentligt hänför<br>sig till sparandeuppgången och inte minskade disponibla inkomster.<br>Härvidlag skiljer sig Sverige och t.ex. Finland åt. De svenska hushållens<br>disponibla inkomster sjönk endast under ett enda år, 1993. Sett under<br>hela perioden 1990-1993 har hushållens disponibla inkomster faktiskt ökat<br>med 3,5 %, trots att den totala produktionen har minskat med 5 %.</p>
<p>Nedgången i inflation, tillgångsvärden, konsumtion och sysselsättning<br>har kraftigt försämrat de offentliga finanserna. Av försämringen beror ca<br>80 % på dessa faktorer. Därtill kommer att sammansättningen av<br>ekonomin under nuvarande uppgångsfas förändrats på så sätt att sektorer<br>med relativt låg skattebelastning växer snabbare än övriga. T.ex. är inte<br>den snabbt växande exporten belagd med mervärdesskatt i motsats till<br>inhemsk konsumtion. Detta är i sig både önskvärt och nödvändigt, men<br>det innebär att återhämtningen i de offentliga finanserna kräver särskilda<br>insatser.</p>
<p>Den fördelningspolitiska utvecklingen beskrivs närmare i bilaga 1.5.<br>Bilagan visar att den utveckling mot ökad inkomstspridning som känne-<br>tecknade 1980-talet, bl a till följd av överhettningen på arbetsmarknaden<br>och de uppdrivna priserna på aktier och fastigheter, bröts under perioden<br>1991 till 1994.</p>
<p>Många hushåll har drabbats hårt av arbetslöshet och på andra sätt<br>påverkats av den ekonomiska krisen och de nödvändiga struktur-<br>förändringarna och budgetförstärkningarna. Trots detta visar bilagan att<br>inkomstspridningen minskade något under regeringsperioden. En orsak<br>till detta är att fallet i fastighetspriser och de höga realräntorna i stor<br>utsträckning påverkat hushåll med relativt höga inkomster. Dessa hushåll<br>har också mer än andra påverkats av det slopade grundavdraget i den<br>statliga beskattningen och de nya egenavgiftema. Samtidigt har de ökade<br>utbetalningarna av bostadsbidrag förstärkt inkomsterna för hushåll med<br>låga inkomster.</p>
<p>Förbättringen av pensionärernas ekonomiska standard har också<br>bidragit till att hålla tillbaka inkomstspridningen. Denna förbättring beror<br>främst på att allt fler pensionärer får ATP och med högre belopp.<br>Höjningarna av pensionstillskott och KBT har också betydelse. Pensionär-<br>erna har även påverkats mindre än andra grupper av många besparingar<br>och skatte- och avgiftshöjningar. Som en följd av detta har<br>pensionärernas inkomster förbättrats betydligt jämfört med andra grupper.</p>
<p>15</p>
<h2>3 Regeringens kursomläggning</h2>
<h3>3.1 Regeringens åtgärder</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>När regeringen tillträdde i oktober 1991 hade den som mål att förändra<br>och förnya Sverige. Så har också skett och på många områden har<br>förutsättningarna för den fortsatta förnyelsen radikalt förbättrats.</p>
<p>I sin första regeringsförklaring angav regeringen fyra stora uppgifter<br>för arbetet under mandatperioden-. Att föra in Sverige i det europeiska<br>samarbetet genom förhandlingar om medlemskap i den Europeiska<br>gemenskapen; att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta<br>Sverige som tillväxt- och företagarnation, att förbättra vår välfärd och<br>sociala omsorg genom en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken, och att<br>forma en miljömässigt långsiktig och hållbar utveckling.</p>
<p>I budgetpropositionen 1994 angavs målen i den ekonomiska politiken<br>till nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem baserade på en<br>samlad strategi för god och uthållig tillväxt. Det första målet innebär<br>minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses<br>som ett etappmål på vägen mot full sysselsättning på den reguljära<br>arbetsmarknaden. Det andra målet innebär att medborgarna skall kunna<br>lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar<br>för efter reformering kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.</p>
<p>På samtliga regeringsförklaringens fyra områden har betydande<br>framsteg gjorts.</p>
<p>Två viktiga steg har tagits för Sveriges deltagande i det europeiska<br>samarbetet'. Först trädde EES-avtalet i kraft. Därefter har förhandlingarna<br>om svenskt medlemskap i Europeiska unionen förts till ett lyckosamt slut<br>med ett mycket gott förhandlingsresultat.</p>
<p>Utmaningarna på det ekonomiska området har varit enorma. De lång-<br>siktiga problemen, den internationella valutaoron, och återverkningarna<br>på ekonomin av 1980-talets överhettade finansiella "bubbelekonomi"<br>visade sig värre än de flesta kunnat ana. Mot denna bakgrund har under<br>mandatperioden fattats ett vid en internationell jämförelse mycket stort<br>antal genomgripande beslut. Grunden har lagts för hög och uthållig<br>tillväxt, ökad sysselsättning i riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssys-<br>tem. Företagsklimatet har förbättrats kraftigt, och dagens ekonomiska<br>uppgång kan ses som ett bevis på att politiken ger resultat.</p>
<p>Den ökade arbetslöshet som följt i krisens spår har på kort sikt mot-<br>verkats genom kraftfulla insatser inom utbildningsområdet,<br>arbetsmarknadspolitiken och utbyggnaden av infrastrukturen. De<br>kortsiktiga åtgärderna har kompletterats med långsiktiga åtgärder. En<br>ökad sysselsättning och fler investeringar i privat sektor är den enda<br>långsiktigt hållbara lösningen på Sveriges ekonomiska problem.</p>
<p>Det är särskilt de mindre och medelstora företagens situation som har<br>stått och står i fokus för regeringens politik. Förutom ett stort antal<br>skattesänkningar inriktade särskilt på dessa företags behov, t.ex. den<br>slopade skatten på arbetande kapital och den slopade dubbelbeskattningen<br>på riskvilligt kapital, har ett innovationsstöd införts, lagregler förenklats<br></p>
<p>16</p>
<p>eller avskaffats och arbetsrätten moderniserats. Bl.a. har den tillåtna Prop. 1993/94:150<br>anställningstiden vid provanställning och arbetstoppar förlängts och Bilaga 1<br>turordningsreglema ändrats. Syftet är att, mot bakgrund av arbets-<br>marknadsläget och inför konjunkturuppgången, underlätta expansionen för<br>landets småföretag. Därmed blir det lättare för arbetslösa, inte minst<br>ungdomar, att få jobb. Riskkapitalförsörjning på kommersiella villkor har<br>förbättrats genom att 6,5 miljarder kronor förts över till sex s.k.<br>riskkapitalbolag, 1,2 miljarder kronor tillförts ny företagarlån och de<br>regionala utvecklingsfonderna ersatts av utvecklingsbolag vilka genom en<br>fördubbling av sitt kapital disponerar 2,5 miljarder kronor för<br>riskfinansiering. Även Teknikbrostiftelsema vid universiteten bidrar till<br>förnyelsearbetet. Konkurrensbegränsningar har tagits bort i den nya<br>konkurrenslagen och genom EES-avtalet.</p>
<p>Förslag har lagts fram om en avreglering av elmarknaden så att alla<br>säljare och köpare ges rätt att använda alla ledningar. Ett flertal på sikt<br>effektivitetshöjande bolagiseringar har genomförts eller ligger som förslag<br>hos riksdagen. Exempel finns bl.a. inom kommunikationsområdet:<br>Posten, Telia, Vägverkets produktionsdivision och Domän. Även ett stort<br>antal lyckade privatiseringar av statliga företag har gjorts. Det senaste<br>exemplet är AssiDomän. 49 % av aktiestocken såldes under mars 1994.<br>Nästan 600 000 personer tecknade och erhöll 35 % av aktierna i bolaget.<br>Totalt har privatiseringarna av företag tidigare ägda av staten från 1992<br>t.o.m. april 1994 inbringat nära 14 miljarder kronor. Staten förbereder<br>försäljning av delar av sitt innehav i Pharmacia AB.</p>
<p>Finanskrisen hotade att allvarligt och långsiktigt skada den svenska<br>ekonomin. Genom statens åtagande 1992 att garantera bankernas<br>möjligheter att kunna infria sina fordringar och genom den förda finans-<br>politiken, inte minst saneringsprogrammet, har räntorna successivt kunnat<br>sänkas. Den lägre räntenivån och konjunkturförbättringen har lett till<br>ökade intäkter i banksystemet och lägre reserveringsbehov för<br>kreditförluster. Flera banker har genom nyemissioner kunnat stärka sitt<br>kapital. Finanskrisen har kunnat övervinnas på kortare tid än vad som<br>befarades i början av 1993.</p>
<p>Betalningssystemet är säkrat och Nordbanken (inklusive Gota Bank) har<br>med statens hjälp genomgått en betydande omstrukturering och väntas<br>visa vinst på verksamheten under 1994. Skattebetalarna bör kunna se<br>fram emot att staten successivt återvinner mycket av tidigare bankstöds-<br>utlägg genom försäljning av Nordbanken och ett antal övertagna panter<br>i form av fastigheter.</p>
<p>De offentliga finanserna förstärks genom beslut under mandatperioden<br>om 62 miljarder kronor i minskade utgifter och drygt 28 miljarder i<br>ökade skatteinkomster/avgifter. Ett flerårigt saneringsprogram har<br>beslutats av riksdagen och det första året i programmet har genomförts,<br>med viss marginal. De beslutade förstärkningarna av de offentliga<br>finanserna motsvarar en långsiktig effekt på drygt 6 % av BNP. Därtill<br>kommer återstående delar av saneringsprogrammet. Totalt ger detta drygt<br>150 miljarder kronor eller närmare 11 % av BNP.</p>
<p>17</p>
<p>Tabellen nedan visar enbart de beslut som förstärker statsfinanserna. Prop. 1993/94:150<br>Det finns också motverkande krafter. En del utgifter beror på omständig- Bilaga 1<br>heter utanför den ekonomiska politikens kontroll. Dit hör utlägg för<br>finanskrisen. Kostnaden för att rädda landets betalningssystem och<br>förhindra krascher och kollapser som skulle ha fått oöverskådliga<br>konsekvenser för enskilda människor, familjer och företag har uppgått till<br>ca 60 miljarder kronor. Ett annat exempel på budgetförsvagning utanför<br>den ekonomiska politikens sfär hänför sig till humanitära insatser i en<br>orolig värld: Flyktingmottagningen, framförallt från det forna<br>Jugoslavien, och bidrag till FN-insatser i Bosnien. De har varit och är<br>lika nödvändiga som de varit omöjliga att planera för.</p>
<p>Tabell 3.1 Budgetförstärkningar under mandatperioden</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Budgetår</p></td><td>
<p>92/93</p></td><td>
<p>93/94</p></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>Full effekt</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Höstprop. -91 och budgetprop.<br>jan -92</p></td><td>
<p>11,3</p></td><td>
<p>13,2</p></td><td>
<p>15,1</p></td><td>
<p>15,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kompl.prop. -92</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>13,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Krisprop höst -92</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>21,8</p></td><td>
<p>26,5</p></td><td>
<p>24,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetprop. jan -93</p>
<p>Budgetprop. jan -94</p>
<p>(inkl, höstprop. -93</p></td><td></td><td>
<p>12,5</p></td><td>
<p>14,8</p></td><td>
<p>17,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>samt särpropositioner våren -94)</p></td><td></td><td></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>19,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa föreslagna och beslutade<br>åtgärder</p></td><td>
<p>19,6</p></td><td>
<p>51,0</p></td><td>
<p>71,2</p></td><td>
<p>90,7</p></td></tr>
</table>
<p>Tabellen tar upp de förslag som antagits av riksdagen samt förslag<br>under våren 1994. Endast sådana förslag som är bestående har medtagits<br>i kolumnen "Full effekt". Den besparing på biståndet om ca 1 miljard<br>kronor som gjordes efter krisöverenskommelsen hösten 1992 är inte<br>inkluderad, eftersom ambitionen är att biståndets andel av BNP åter skall<br>ökas när det statsfinansiella läget så medger. Andra besparingar av<br>engångskaraktär har också exkluderats. Av de dryga 90 miljarder kronor<br>som budgetförstärkningarna omfattar, ingår 19,5 miljarder i det femåriga<br>saneringsprogrammet. Redan innan detta beslutades hade alltså åtgärder<br>vidtagits som förstärker statsfinanserna med drygt 71 miljarder.<br>Saneringsprogrammet omfattar totalt 81 miljarder kronor på fem år,<br>varav 46 miljarder kronor är budgetförstärkningar och 35 miljarder<br>kronor hänför sig till posten realt oförändrade utgifter för offentlig<br>konsumtion.</p>
<p>Ett annat sätt att presentera gjorda budgetförstärkningar är en depar-<br>tementsvis analys, som bättre illustrerar områdesvisa förändringar. Här<br>nämns endast de största posterna för respektive departement.</p>
<p>18</p>
<p>Tabell 3.2 Budgetförstärkningar departementsvis<br>Miljarder kronor</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Summa</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansdepartementet</p>
<p>(minskade räntebidrag, avskaffade investeringsbidrag, minskade<br>bidrag till kommunerna; höjd bensin- och tobaksskatt m.m.)</p></td><td>
<p>38,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Socialdepartementet</p>
<p>(införd karensdag och sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen,<br>samordning arbetsskade- och sjukförsäkring, sänkt ersättning för<br>vissa pensionsförmåner; allmän sjukförsäkringsavgift)</p></td><td>
<p>19,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadsdepartementet</p>
<p>(sänkt ersättningsnivå och återinförda karensdagar i arbetslöshets-<br>försäkringen, avskaffade statsbidrag företagshälsovård,<br>regeländringar beredskapsarbeten)</p></td><td>
<p>8,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbildningsdepartementet</p>
<p>(sänkt internatbidrag o korttidsstöd, slopat bidrag för utrustning<br>i gymnasier, utebliven höjning av studiebidrag o reduktion<br>studiemedelsbelopp, studiebidrag endast 10 mån./studieår)</p></td><td>
<p>2,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försvardepartementet<br>(lägre anslag totalförsvaret)</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Justitiedepartementet</p>
<p>(rationalisering inom polisen)</p></td><td>
<p>0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Näringsdepartementet</p>
<p>(minskning av diverse anslag inom turism, teknisk utveckling m.m.)</p></td><td>
<p>0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommunikationsdepartementet</p>
<p>(rationaliseringar inom väg- o banverket)</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kulturdepartementet</p>
<p>(minskade asylkostnader, sänkta dagbidrag för flyktingar)</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utrikesdepartementet</p>
<p>(lägre anslag till utrikesförvaltningen)</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt under mandatperioden exkl. saneringsprogrammet</p></td><td>
<p>71,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Saneringsprogrammet</p></td><td>
<p>19,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>TOTALT</p></td><td>
<p>90,7</p></td></tr>
</table>
<p>Förändringarna i välfärdspolitiken är en integrerad del av den<br>ekonomiska politiken. Omprövning av de offentliga åtagandena har varit<br>nödvändiga för att garantera den framtida välfärden, både genom föränd-<br>ringarnas bidrag till saneringen av de offentliga finanserna och genom att<br>systemen nu stimulerar till en utveckling som bättre främjar tillväxt och<br>sysselsättning.</p>
<p>I stort sett samtliga socialförsäkringar har sålunda reformerats i syfte<br>att hushålla med statens utgifter och öka företags och individers<br>ekonomiska intresse för arbete, sparande och företagande. Bland annat<br>har sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen,<br>arbetslöshetsförsäkringen och lönegarantisystemet reformerats. Under<br>våren 1994 läggs förslag om ett nytt mera försäkringsmässigt pensions-</p>
<p>19</p>
<p>system. Det innebär genomgripande förbättringar jämfört med det<br>nuvarande ATP-systemet.</p>
<p>Arbetmarknadspolitiken har inriktats på aktiva åtgärder och flera nya<br>kostnadseffektiva åtgärder har införts, t.ex. ungdomspraktik och arbets-<br>livsutveckling, vilka har mottagits positivt. Politiken prioriterar de<br>långtidsarbetslösa och ungdomarna.</p>
<p>Kommuner och landsting har genom ett nytt statsbidragssystem kunnat<br>öka användning av konkurrens och nya arbetsformer. De har kraftigt<br>förbättrat sin hushållning och samtidigt ökat kommuninnevånarnas<br>valfrihet och kortat köer. Genom det nya statsbidragssystemet byggt på<br>decentralisering och kommunalt självstyre anger statsmakterna en<br>finansiell ram inom vilken kommunerna har större möjligheter än tidigare<br>att utan statlig detaljreglering fullgöra sina uppgifter på det sätt de<br>önskar. Statsmakternas roll blir att följa upp att nationella mål uppfylls.<br>Den bättre hushållningen avspeglas i att kostnadsutvecklingen för första<br>gången på mycket länge bringats närmare gränserna för vad samhälls-<br>ekonomin medger.</p>
<p>Förutsättningarna för en miljömässigt uthållig utveckling har förbättrats.<br>Ekonomiska styrmedel har introducerats i växande grad, bland annat för<br>att minska användningen av blyad bensin och stimulera till milj ovänligare<br>bilar. Energibeskattningen har reformerats i syfte att göra miljöbeskatt-<br>ningen mer effektiv som miljöpolitiskt instrument, samtidigt som<br>industrins konkurrenskraft stärkts. Arbetet med att ta fram miljöjusterade<br>nationalräkenskaper och skattningar av miljöskulden har drivits på. En<br>utredning om ökad miljörelatering av skattesystemet har tillsatts. I detta<br>sammanhang behandlas frågan om s.k. skatteväxling, dvs. lägre skatt på<br>arbete och högre skatt på verksamheter som belastar miljön. Ett viktigt<br>steg mot kretsloppssamhället har tagits genom införandet av<br>producentansvar. Förslag har lagts om en ny miljöbalk. Förslaget om<br>ändringar i plan- och bygglagen och ny organisation för lantmäteri och<br>fastighetsbildning innebär att myndighetsansvaret blir klarare på dessa<br>områden.</p>
<p>Bred politisk enighet har kunnat nås om viktiga institutionella<br>förändringar. Reformernas betydelse för stabiliteten i det framtida<br>ekonomisk-politiska beslutfattandet kan knappast överskattas. Det gäller<br>dels förslaget om fyraåriga mandatperioder som skall börja tillämpas från<br>och med nästa mandatperiod, dels förslagen om stramare budgetprocess<br>i riksdagen. En stramare budgetprocess i regeringskansliet har<br>genomförts.</p>
<p>Politiken har också lagts om på ett antal andra områden:</p>
<p>Förutsättningarna för ökad jämställdhet har stärkts bland annat genom<br>att en månad i föräldraförsäkringen förbehålls vardera föräldern, genom<br>en skärpning av jämställdhetslagen, en starkare roll för JämO och insatser<br>för att öka andelen kvinnliga chefer i näringslivet.</p>
<p>På socialpolitikens område har valfriheten ökat. Handikappreformen har<br>förbättrat situationen för människor med grava funktionshinder.<br>Husläkarreformen har gjort det möjligt för enskilda att själva välja sin</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>20</p>
<p>husläkare. Inom barnomsorgen har en bamomsorgsgaranti beslutats Prop. 1993/94:150<br>samtidigt som rätten att välja omsorgsform har tillkommit. Bilaga 1</p>
<p>Förslag om införande av vårdnadsbidrag har lagts fram. Förslaget<br>innebär ökad valfrihet för familjerna när det gäller omsorgen om barnen.</p>
<p>Bostadspolitiken har reformerats i grunden. Bostadsbyggandet har<br>avreglerats och subventionerna minskas kraftigt. Nya förenklade<br>byggregler för bl.a. bostädernas utformning har införts.</p>
<p>Stora insatser har vidtagits för att förbättra utbildningens kvalitet och<br>effektivisera resursanvändningen i utbildningssystemet. Gymnasieskolan<br>och den högre utbildningen har byggts ut. Inom den högre utbildningen<br>tillkommer drygt 50 000 platser på några år. En omfattande satsning på<br>forskning och forskarutbildning har gjorts möjlig med medel från de<br>numera avskaffade löntagarfonderna. Betydande insatser har också gjorts<br>för att förbättra kontakterna mellan högskolor/universitet och det lokala<br>näringslivet.</p>
<p>Regionalpolitiken har reformerats och tillförts ökade medel. Det goda<br>resultatet i medlemskapsförhandlingama med EU förbättrar ytterligare<br>möjligheterna till en balanserad och positiv utveckling i hela landet.<br>Förnyelsen av regionalpolitiken innebär att förutsättningarna för<br>företagande och landsbygdsutveckling har stärkts betydligt. Genom<br>satsningarna på utbildning, kommunikationer m.m. förbättras förutsätt-<br>ningarna för en positiv utveckling av den svenska landsbygden. Kraftfulla<br>satsningar på kommunikationer och infrastruktur är en viktig del i<br>regeringens långsiktiga politik för välfärd, regional balans och tillväxt.<br>Förbättringarna av kommunikationerna bidrar till en positiv utveckling av<br>näringslivets konkurrenskraft och produktivitet. Dessa för svenska<br>förhållanden unikt omfattande satsningar på infrastrukturen bidrar också<br>aktivt till att förbättra miljön och sysselsättningsläget.</p>
<p>Utnyttjandet av modem informationsteknologi är ytterligare en viktig<br>faktor som kan bidra till ekonomisk tillväxt och näringslivsutveckling.<br>Sverige gör betydande investeringar i telekommunikationer och har för<br>närvarande ett telenät med en betydande potential för utveckling av<br>informationsteknologi för olika ändamål. Regeringen har därför tagit<br>initiativ till att aktivt stimulera utnyttjandet och användningen av modem<br>informationsteknologi på olika sätt i samhällslivet.</p>
<p>Villkoren för jordbruket har anpassats för att göra det svenska<br>jordbruket konkurrenskraftigt i EU. Medlemskapsavtalet kommer att ge<br>det svenska jordbruket samma förutsättningar som jordbruksföretag i<br>övriga EU.</p>
<p>Moderniseringen av det svenska försvaret mot bakgrund av 1992 års<br>försvarsbeslut fortgår.</p>
<p>Regeringen har tagit flera initiativ för att öka den lokala demokratin<br>och valfriheten för medborgarna. Medborgarnas inflytande och insyn<br>stärks genom bl.a. förslagen till ny lag om kommunala folkomröstningar,<br>offentliga nämndsammanträden och skärpta jävsregler. Regeringen har<br>tillsatt en särskild beredning för att främja den ideella sektoms<br>utveckling.</p>
<p>21</p>
<p>Kulturen har givits bättre betingelser under regeringsperioden.<br>Valfriheten i TV och radio har ökat kraftigt.</p>
<p>För biståndet har nya riktlinjer lagts fast som betonar demokrati,<br>mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och ett effektivt utnyttjande av<br>biståndet. Samarbete med Central- och Östeuropa skall äga rum även<br>efter utgången av nästa budgetår. Regeringen har aviserat att den skall<br>återkomma med förslag till nytt samarbetsprogram.</p>
<p>Sänkningen av biståndsramen är temporär. U-landsbiståndet skall - i<br>enlighet med vad riksdag och regering tidigare uttalat - åter uppgå till<br>1 % av BNI så snart Sveriges ekonomi så tillåter.</p>
<p>Flyktingpolitiken har lagts om. De restriktioner som den förra<br>regeringen införde i december 1989 har avskaffats och nu tillämpas<br>utlänningslagens skyddsregler fullt ut. Flyktingmottagandet har gjorts mer<br>flexibelt och avsevärt mer kostnadsefffektivt. Samtidigt har insatserna<br>ökat kraftigt i närområdet till det forna Jugoslavien.</p>
<p>För att uppnå målen på det kriminalpolitiska området har betydelsefulla<br>förändringar vidtagits i syfte att minska brotten och öka människors<br>trygghet mot brott. Bland annat har den obligatoriska halvtidsfrigivningen<br>avskaffats och straffen för narkotikabrott och rattfylleri skärpts. Samtidigt<br>utformas kriminalvården mot ökad differentiering och förbättrade<br>behandl ingsprogram.</p>
<p>Det är av central betydelse för producenternas investeringsvilja, och<br>ekonomisk verksamhet i allmänhet, att de ekonomiska villkoren för<br>företagsamhet och hushåll är stabila och får verka långsiktigt. Ett<br>upprivande av genomförda strukturförbättrande åtgärder skulle därför få<br>mycket negativa konsekvenser för den svenska ekonomin och enskilda<br>människor.</p>
<h3>3.2 Politiken ger resultat</h3>
<p>Läget i ekonomin har inte bara stabiliserats utan ekonomin är nu inne i<br>en stark uppgång. Regeringens strategi att dra igång en exportledd<br>expansion av det privata näringslivet fungerar. Grunden har lagts för<br>ökad sysselsättning, sunda statsfinanser och tillförlitliga trygghetssystem.<br>Den nedgång i näringslivet som regeringen ärvde har brutits och vänts till<br>en uppgång.</p>
<p>Utgångsläget var att det privata näringslivet vid övergången från 1980-<br>talet till 1990-talet var på väg in i en djup, akut kris. Lönsamheten föll<br>kraftigt och allt fler företag uppvisade allt större förluster. Antalet<br>arbetstillfällen i privat sektor minskade genom omfattande permitteringar,<br>men också genom att många företag helt enkelt slogs ut.</p>
<p>Från mitten av 1989 till slutet av 1993 föll sysselsättningen enbart inom<br>industrin med drygt 260 000 personer. Det innebär att var fjärde<br>industrianställd förlorade sitt jobb. Inom den privata tjänstesektorn har<br>nedgången sedan sysselsättningstoppen varit drygt 140 000 personer.<br>Antalet företagskonkurser har under lågkonjunkturåren 1991-1993 uppgått<br>till 19 000 per år i genomsnitt, vilket är 3 gånger mer än vad som varit</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>BNP</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-5.png" style="width:75pt;height:81pt;"/>
<p>22</p>
<p>normalt under den senaste 20-årsperioden. Framtidstron försvann och<br>investeringarna pressades ned till en miniminivå. Produktionskapaciteten<br>minskade. Motorn i svensk ekonomi var på väg att stanna.</p>
<p>Regeringens politik bär nu frukt. Avgörande är att det privata näringsli-<br>vet återvinner konkurrenskraft. Till en del har detta skett genom den<br>ofrivilliga deprecieringen, men den är bara en del av det hela. Under<br>lågkonjunkturen har omvandlingstrycket på företagen varit hårt. Ett<br>omfattande rationaliseringsarbete har genomförts. Omstruktureringen av<br>näringslivet är denna gång starkt målinriktad och mera djupgående än vad<br>som skedde efter 1982 års devalvering. De rationaliseringar som<br>genomförts inom företagen, och mellan företagen, genom nedläggningar<br>och nystartande, ger bestående resultat även när kronan stärks och<br>konkurrensfördelarna av dagens kronkurs eventuellt minskar. Konkur-<br>rensläget har skärpts, bl.a. som en följd av den nya lagstiftningen och av<br>EES-avtalet. Även privatiseringen av statliga företag innebär ökad<br>konkurrens.</p>
<p>Produktivitetsökningen inom industrin har varit 8 % i genomsnitt per<br>år 1991-1993, vilket är avsevärt snabbare än under uppgången under<br>1980-talet och även snabbare än i vår omvärld. Även i år förväntas en<br>god produktivitetstillväxt. Till en del har denna produktivitetsökning dock<br>skett till priset av nedläggning av lågproduktiva tillverkningsenheter.</p>
<p>Lönekostnaderna har ökat långsamt, bl.a. som en följd av sänkningen<br>av arbetsgivaravgifterna den 1 januari 1993. Arbetskraftskostnaderna per<br>producerad enhet har jämfört med omvärlden sjunkit med nästan 30 %<br>åren 1991-1994.</p>
<p>Den exportledda uppgången har varit på väg sedan slutet av 1992.<br>Svenska företag har i hög grad lyckats utnyttja den internationella<br>konjunkturen och erövrat marknadsandelar. Exporten har ökat med 17 %<br>sedan slutet av 1992. Handelsbalansen gav ett överskott i fjol på 55<br>miljarder jämfört med ett genomsnitt på 26 miljarder kronor 1990-92.<br>Exportorderingången ökade kraftigt under hela fjolåret.</p>
<p>Nettot av svenska direktinvesteringar i utlandet mot utländska<br>investeringar i Sverige, som för 1980-talet var ett nettoutflöde om 250<br>miljarder kronor, slog under 1993 om till ett positivt nettoinflöde för<br>första gången på 25 år.</p>
<p>Speciellt anmärkningsvärd är det senaste årets exceptionella ex-<br>portframgångar på de mycket konkurrensutsatta marknaderna i Stillahavs-<br>asien. Denna region har varit inne i en stark tillväxtfas under många år.<br>I och med Kinas och Vietnams omläggning till marknadsekonomi och<br>frihandel har regionens importefterfrågan och tillväxt under de senaste<br>åren varit avsevärt högre än i OECD-området. Det svenska exportvärdet<br>till länderna i Fjärran Östern — framför allt Japan, Kina, Hongkong,<br>Singapore, Taiwan, Sydkorea, Thailand, Malaysia och Indonesien — steg<br>sålunda med hela 56 % 1993 att jämföras med 19 % för den totala<br>exporten. Regionen är Sveriges snabbast växande exportmarknad och<br>närmare 10 % av exporten går nu till detta område att jämföras med<br>8,5 % till USA. Länderna har kommit att betecknas som mirakel-<br>ekonomier med sin snabba exportledda tillväxt, men det är värt att lägga<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Bytesbalans<br>(Miljarder<br>kronor)</p></td><td>
<p>+90</p>
<p>■</p></td><td></td></tr>
<tr><td colspan="3">
<p>-41</p>
<p>1992-93 1994-95</p></td></tr>
</table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-6.png" style="width:84pt;height:98pt;"/>
<p>23</p>
<p>märke till att de just därför också vuxit fram som stora kunder på grund<br>av sin snabba ökning av importefterfrågan.</p>
<p>Från den svenska konkurrensutsatta sektorn sprider sig nu effekterna<br>av återhämtningen i ekonomin som ringar på vattnet. Inte minst gäller<br>detta underleverantörerna till exportindustrin. Det gäller också företag i<br>den privata tjänstesektorn som har koppling till industrin. När<br>produktionen nu kommer i gång ökar t.ex. även transporter och handel.</p>
<p>Den positiva utvecklingen bekräftas mycket tydligt av de senaste<br>industri-och tjänstebarometrama från Konjunkturinstitutet. Orderingången<br>till industrin översteg markant företagens förväntningar under det första<br>kvartalet 1994. Över en tredjedel av företagen rapporterade ökad<br>orderingång. Det är den högsta andelen sedan mätningarna startade 1964.<br>Inom tjänstesektorn har den uppgång som redan tidigare observerats för<br>uppdragsverksamhet och delar av partihandeln nu spridit sig till bl.a.<br>åkerier och detaljhandel.</p>
<p>Stärkandet av konkurrenskraften är en del av regeringens strategi. Den<br>kompletteras med åtgärder som ökar förtroendet för den svenska<br>ekonomins framtid både hos hushåll och företag. För företagen är de<br>strategiska skattesänkningarna av stor vikt, särskilt förändringarna av<br>företagsbeskattningen samt av arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattning-<br>en. Genom dessa förändringar underlättas inte minst småföretagens<br>expansion, vilket i sin tur bidrar till att skapa nya riktiga jobb. Härtill<br>kommer omfattande avregleringar. Ett hundratal viktiga avregleringar har<br>genomförts eller är på väg.</p>
<p>Även för företagen har de nödvändiga förändringarna inom socialför-<br>säkringssystemen varit viktiga eftersom de medverkar till högre<br>effektivitet. Genom att reformera incitament och sänka ersättningsnivåer<br>bidrar åtgärderna till den nödvändiga saneringen av statsfinanserna.</p>
<p>Konkurrenskraftsförbättringen och vändningen i ekonomin medför att<br>företagen börjar investera. Produktionskapaciteten har börjat öka.</p>
<p>När också arbetsmarknaden nu är på väg att förbättras kan hushållen<br>se framtiden an med ökad tillförsikt, något som också bekräftas av olika<br>undersökningar.</p>
<p>Det ökade sparandet har medfört att hushållen till betydande del<br>sanerat sina skulder. Det privata sparandet kommer att fortsätta att ligga<br>på en högre nivå än under 1980-talet, men hushållen kan även tillåta sig<br>en ökad konsumtion.</p>
<p>Därmed kommer den inhemska efterfrågan att på nytt kunna ta fart.<br>Återhämtningen börjar märkas för de mer hemmamarknadsinriktade<br>företagen. Då får också sysselsättningsökningen en bredare bas, vilket är<br>särskilt viktigt, eftersom det ökar sannolikheten för en icke-inflationistisk<br>lönebildning och fler jobb i hela landet.</p>
<p>Näringslivets fortsatta expansion och produktivitetstillväxt stimuleras<br>av den satsning på utbildning som nu genomförs. En ökad intagning till<br>universitet och högskolor har skett, särskilda insatser har gjorts inom<br>gymnasieskolan och komvux, liksom en förskjutning i arbetsmarknads-<br>politiken mot utbildning och prioritering av de långtidsarbetslösas<br>situation. Genom den gradvis höjda utbildningsnivån kommer det också<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Industrins produktion</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-7.png" style="width:75pt;height:78pt;"/>
<p>Industrins investeringar</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-8.png" style="width:75pt;height:78pt;"/>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Disponibla in</p></td><td>
<p><omste<br>+2,82<br>ill</p></td><td></td></tr>
<tr><td colspan="3">
<p>-1,22</p>
<p>1992-93 1994-95</p></td></tr>
</table>
<p>24</p>
<p>att bli lättare för företagen att på ett effektivt sätt tillämpa den nya Prop. 1993/94:150<br>kunskap som kommer vårt land till del genom ett inflöde från andra Bilaga 1<br>länder.</p>
<p>Inflationsmålet har gjort klart för företag, arbetsmarknadens parter<br>m.fl. att det inte längre går att övervältra snabba kostnadsökningar på<br>kunderna. Inflationsförväntningarna har minskat kraftigt. Tillsammans<br>med det ännu ansträngda arbetsmarknadsläget medför detta att löne-<br>kostnaderna för näringslivet under resten av 1990-talet kan förväntas stiga<br>betydligt långsammare än tidigare. Samtidigt kommer det att finnas behov<br>av nyrekrytering inom vissa branscher, vilket sannolikt kräver<br>förskjutningar i anställningsvillkor och matchnings- och utbildnings-<br>insatser. Processen kan underlättas av den trend i riktning mot<br>decentraliserad lönebildning som under en längre tid pågått i Sverige<br>under trycket av grundläggande ändrade förhållanden på arbets-<br>marknaden. Löneökningar kan i fortsättningen komma att i högre<br>utsträckning baseras på produktivitetstillväxt. Detta är dock främst<br>parternas på arbetsmarknaden ansvarsområde.</p>
<p>Många av de strukturella reformer som genomförts eller planeras<br>kommer att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och bidra till att<br>underlätta det privata näringslivets omvandling och utbyggnad. Exempel<br>på detta är skattereformen, förändringarna inom sjuk- och<br>arbetsskadeförsäkringama, sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen<br>och reformeringen av arbetsrättslagstiftningen. Fortsatta ansträngningar<br>måste göras för att ytterligare öka flexibiliteten på arbetsmarknaden,<br>såväl vad avser lönebildningen som i andra avseenden. Härigenom skapas<br>bättre förutsättningar att nå hög tillväxt utan inflation.</p>
<p>Finanskrisen hotade att allvarligt skada betalningssystemet. Genom den<br>statliga bankgarantin och en stram finanspolitik var det möjligt att få ner<br>räntorna. Det medförde bland annat att betalningssystemet kunde<br>återhämta sig snabbare än de flesta kunnat ana. Därmed är också<br>förutsättningarna goda för att kreditväsendet skall fungera bättre än under<br>1980-talets spekulationsyra och under krisen i början av 1990-talet.</p>
<p>Den stigande lönsamheten, det stadigt högre kapacitetsutnyttjandet, den<br>växande inhemska efterfrågan, de lägre räntorna och de allt positivare<br>framtidsförväntningarna hos hushållen gör att investeringarna inom<br>näringslivet, och inte minst inom industrin, bör öka kraftigt under de<br>närmaste åren. En förutsättning är dock att företagens försörjning med<br>riskkapital fungerar tillräckligt väl. De omfattande nyemissioner som<br>förekommit på Stockholmsbörsen tyder på att så är fallet. Främst har<br>storföretagens kapitalbas därigenom breddats på ett sätt som skapar<br>förutsättningar för en investeringsuppgång. För de små företagen har<br>skatteförändringarna stor betydelse. Dessutom tillförs riskkapital via de<br>speciella bolag som bildats i samband med utskiftningen av medel från<br>löntagarfonderna.</p>
<p>Företagsklimatet i Sverige har förbättrats dramatiskt under de senaste<br>åren. Villkoren för företagande är nu mer förmånliga och stabila i<br>Sverige än de kanske varit under någon period tidigare under efterkrigs-<br>tiden. Detta är också en av förutsättningarna för den produktions- och</p>
<p>Prisökningar</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-9.png" style="width:75pt;height:79pt;"/>
<p>25</p>
<p>sysselsättningsexpansion som är nödvändig för att åstadkomma fortsatt Prop. 1993/94:150<br>stadigt förbättrade offentliga finanser och hejdad tillväxt i statsskulden. Bilaga 1</p>
<p>26</p>
<p>Partihandel totalt</p>
<p>Fönåljningsvolym, bemmamarknad</p>
<p>Nenotal</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-10.png" style="width:156pt;height:95pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-11.png" style="width:161pt;height:144pt;"/>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Källa: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Industrins orderingång<br>Nettotal</p>
<p>Hushållens förvåntningar om Sveriges ekonomi</p>
<p>Neooal mellan andel som tror på förbättring resp, försämring under närmaste 12<br>månader</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-12.png" style="width:157pt;height:96pt;"/>
<p>Källa: Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-13.png" style="width:154pt;height:98pt;"/>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån.</p>
<p>Nyanmälda lediga platser</p>
<p>Säsongsrensad serie<br>Tusental</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-14.png" style="width:161pt;height:144pt;"/>
<p>Industri produkti onsindex</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-15.png" style="width:156pt;height:110pt;"/>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån.</p>
<p>27</p>
<h2>B Dagsläget och framtiden</h2>
<h2>4 Den internationella utvecklingen</h2>
<h3>4.1 Det globala och det europeiska samarbetet</h3>
<p>Världsekonomin har under de senaste åren präglats av två fenomen, dels<br>instabilitet på finansiella marknader, dels flera nya viktiga avtal för ökad<br>frihandel. Ränte- och valutaoron diskuteras senare.</p>
<p>Att flera frihandelsavtal kunnat föras i hamn 1992-94 kan tyckas<br>förvånande med tanke på den lågkonjunktur som präglar Europa och<br>Japan, och som USA befann sig i för bara ett par år sedan. Uppenbar-<br>ligen är de protektionistiska krafterna i industriländerna trots allt inte<br>övermäktiga när det kommer till kritan, inte ens i lågkonjunktur. Detta<br>är självklart glädjande. Det spelar sannolikt roll att internationella<br>handelsförhandlingar är så utdragna att konjunkturen hinner växla<br>initiering och avslut. Det verkligt avgörande beslutet förefaller mot<br>bakgrund av senare års erfarenheter därför snarast vara beslutet att starta<br>en förhandlingsprocess. Protektionistiska strömningar visar dock sannolikt<br>sin styrka under kommande år när ingångna avtal och förpliktelser att<br>liberalisera skall tillämpas i praktiken.</p>
<p>Sett ur ett globalt perspektiv är det slutligt undertecknade Gattavtalet<br>viktigast av dessa avtal. För dagen betydet avtalet mest för industri-<br>länderna, eftersom de står för de största andelen av världshandeln. För<br>framtiden betyder dock avtalet sannolikt mer för u-ländema, eftersom det<br>säkerställer en utvecklingsväg för dem byggd på exportledd tillväxt. Bl.a.<br>innehåller avtalet ett avskaffande av restriktioner på u-landsexport av<br>tekovaror senast år 2005. För Sverige innebär detta att de tekokvoter som<br>vi får leva med som EU-medlem endast blir temporära. För Sverige som<br>liten utrikeshandelsberoende nation innebär avtalet också i övrigt stora<br>fördelar genom tullsänkningar på vår export, ett regelverk för den<br>internationella tjänstehandeln och ett stärkt och enhetligt handelssystem<br>i den nya världshandelsorganisationen World Trade Organization, WTO.</p>
<p>Till skillnad mot de andra avtalen är Gattavtalet globalt. De övriga är<br>av regional karaktär. De regionala avtalen kan ses på två sätt, dels som<br>ett första regionalt steg mot global frihandel, dels som motsatsen, dvs. ett<br>uppgivande av ambitionen att skapa global frihandel och i stället som ett<br>näst bästa alternativ för en mindre grupp länder att skapa regional<br>frihandel. Vilken av dessa två synsätt som kommer att dominera är svårt<br>att i dag säga med någon säkerhet. Samtidigt innebär såväl regional<br>liberalisering som ansträngningar i riktning mot global frihandel att<br>befintliga handelsrestriktioner avskaffas. Åtgärderna förstärker och<br>kompletterar sålunda varandra. Sverige har ett intresse av att motverka<br>en regionalisering av världshandeln och verka för att den europeiska<br>integration är steg på vägen mot global frihandel.</p>
<p>I Nordamerika ingicks hösten 1994 NAFTA-avtal et, vilket banar väg<br>för ökad frihandel mellan USA, Kanada och Mexico. Redan diskuteras</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>28</p>
<p>utvidgning av avtalet till länder i karibiska övärlden och några länder i<br>Sydamerika, bl.a. Chile.</p>
<p>I Europa genomfördes enligt tidtabellen 1992 kontinentens sannolikt<br>hittills mest omfattande liberaliseringsprogram i form av EG:s "Inre<br>Marknad". Det följdes upp med EES-avtalet, som knyter EFTA-ländema<br>ekonomiskt nära till EG. Avtalet ger Sverige och EFTA-ländema (utom<br>Schweiz) fri varuhandel (utom med livsmedel och jordbruksvaror), fri<br>rörlighet för individer, fri tjänstehandel och fri kapitalrörlighet. Den grad<br>av medinflytande och gemensamt beslutsfattande som EFTA-ländema<br>eftersträvade inom EES-avtalets ram gick dock inte att uppnå. Förutsatt<br>att EU-avtalen med de fyra EFTA-kandidatländema förverkligas införs<br>frihandel 1995 i Västeuropa (exklusive Schweiz) för den sista återstående<br>stora varugruppen, nämligen livmedel, jordbruksprodukter och fisk.</p>
<p>Ett stort antal avtal har ingåtts som syftar till ökad handel och djupare<br>ekonomisk integration mellan Europas två delar. För Sverige är detta<br>integrationsarbete av central ekonomisk och politisk betydelse. Vi har ett<br>starkt egenintresse av att kunna påverka, driva på och hävda de nordiska<br>intressena i sammanhanget.</p>
<p>Människorna i Baltikum, Ryssland samt Öst- och Centraleuropa är<br>engagerade i ett gigantiskt samhällsbyggande. Det gäller inte bara att<br>säkerställa fungerande demokratier och rättstater. Samtidigt som man<br>måste stabilisera ekonomierna skall man skapa institutionella förut-<br>sättningar för en fungerande marknadsekonomi för snabbt växande<br>välstånd. Under kommande år och årtionden är vår kanske viktigaste<br>uppgift i Västeuropa att politiskt och ekonomiskt understödja dessa<br>strävanden, bl.a. genom att som medlem i EU arbeta för en tätare<br>integration av de tidigare kommunistiskt styrda staterna med Västeuropa.<br>EU är den organisation som har störst potential politiskt och ekonomiskt<br>att underlätta omställningen i öst. En uppgift för Sverige som medlem<br>blir att driva på för att denna potential också utnyttjas maximalt.</p>
<p>I EU kommer Sverige att driva sin traditionella frihandels-och u-<br>landsinriktade handelspolitik. Det är viktigt för Baltikum, Öst- och<br>Centraleuropa och u-ländema, men i lika hög grad för Sverige självt.<br>Under de 20 gångna åren av liberal frihandelsrevolution i världsekonomin<br>har ett par miljarder människor i Asien, Latinamerika och östra Europa<br>tagit steget in i marknadsekonomin. Borta är ekonomisk inåtvändhet och<br>Sovjetinspirerad statlig planering. Entreprenörer, företag, och länder<br>utnyttjar i växande utsträckning sina komparativa fördelar och möjligheter<br>till stordriftsfördelar. Människorna i Asien har med ökade inkomster i<br>dag tillgång till ett allt större urval av inhemskt producerade och<br>importerade varor och tjänster. Samtidigt får den offentliga sektom i<br>dessa länder växande resurser för att tillfredsställa bl.a. sociala och<br>utbildningspolitiska önskemål.</p>
<p>Det som sker inom EU är av avgörande betydelse för svensk ekonomi<br>och välfärd. Detta gäller oberoende av vilka former Sveriges anknytning<br>till den Europeiska gemenskapen kommer att ta sig. Vårt inflytande över<br>denna utveckling är däremot helt beroende av ett svenskt medlemskap.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>29</p>
<p>4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>För EU är utvidgningen med nya medlemsländer och deras integrering Prop. 1993/94:150<br>i unionen en av de viktigaste näraliggande uppgifterna. De politiska Bilaga 1<br>överenskommelser som har träffats med Sverige, Finland, Norge och<br>Österrike innebär att EU kan ha sexton medlemsländer den 1 januari<br>1995.</p>
<p>I EU:s arbete spelar frågan om sysselsättning och arbetslöshet vid<br>fortsatt låg inflation en stor roll. De framsteg som arbetet med genomför-<br>andet av den inre marknaden innebar medförde under andra hälften av<br>1980-talet en viss sysselsättningsökning i Gemenskapen. En mera<br>permanent förbättring av sysselsättningsläget har dock uteblivit.<br>Arbetslösheten har därigenom blivit strukturell och ett flertal åtgärder<br>krävs för att lösa problemen. Att åstadkomma bättre fungerande och mer<br>flexibla arbetsmarknader liksom att förbättra utbildning och infrastruktur<br>i övrigt, tillhör därför de viktigaste frågorna inom EU. Ett viktigt steg för<br>att förbättra samarbetet i dessa frågor togs med den vitbok om tillväxt,<br>konkurrenskraft och sysselsättning som Kommissionen lade fram för<br>Europeiska rådet i december 1993. Den följs nu upp genom en rad<br>åtgärder, både nationellt och gemensamt. Vitboken baseras på tre<br>huvudlinjer:</p>
<p>— Det krävs stabila makroekonomiska förhållanden, som stödjer</p>
<p>marknadskrafterna,</p>
<p>— Det krävs strukturella åtgärder som förbättrar industrins konkur-<br>renskraft och som möjliggör fullt utnyttjande av den inre marknaden<br>(bl.a. transeuropeiska nätverk — TEN),</p>
<p>— Det krävs förbättringar av arbetsmarknadernas funktionssätt.</p>
<p>Arbetet med att utveckla formerna för det ekonomisk-politiska<br>samarbetet pågår. Sverige är genom samarbetet mellan EU och EFTA<br>redan delaktigt i EU:s arbete för ökad tillväxt och sysselsättning. Ett<br>konkret resultat är att Europeiska Investeringsbanken (EIB) inom kort<br>beräknas få möjlighet att finansiera projekt i EFTA-ländema. Sverige och<br>banken har inlett diskussioner om finansiering av svenska projekt inom<br>energi, miljövård och infrastruktur med anknytning till transeuropeiska<br>nätverk. Vidare utvecklas samarbetet mellan EIB och den Nordiska<br>investeringsbanken.</p>
<p>Sverige följer nära EU:s ekonomisk-politiska samarbete och ut-<br>vecklingen av den ekonomiska och monetära unionen, EMU.</p>
<p>Under fas II av EMU, som inleddes den 1 januari 1994, skall<br>samordningen av den ekonomiska politiken förstärkas. I denna fas gäller<br>regler som syftar till att förhindra att medlemsländerna för en oansvarig<br>finanspolitik. En särskild procedur vid alltför stora underskott i de<br>offentliga finanserna skall tillämpas.</p>
<p>Europeiska Monetära Institutet (EMI) startade sin verksamhet vid<br>årsskiftet. EMI har främst till uppgift att förbereda valutaunionen, dvs.<br>den tredje fasen av EMU.</p>
<p>Även i OECD:s arbete spelar frågan om sysselsättning och arbetslöshet<br>en stor roll. I en omfattande studie har orsakerna till arbetslösheten i</p>
<p>30<br></p>
<p>medlemsländerna ingående undersökts, och förslag till åtgärder skall Prop. 1993/94:150<br>läggas fram. Studiens slutsats är att den huvudsakliga orsaken till Bilaga 1<br>arbetslösheten i OECD-ländema är bristande förnyelse och anpassning.</p>
<p>Detta gäller inte minst Europa. Studien kommer att behandlas vid<br>OECD:s ministerrådsmöte i juni 1994, och den har också utgjort<br>underlag för en sysselsättningskonferens mellan de sju stora industri-<br>länderna i Detroit i mars 1994. Sverige lägger stor vikt vid OECD:s<br>sysselsättningsstudie, och särskilt vid att den skall ge ett konkret underlag<br>för hur en politik som kraftfullt kan öka sysselsättningen skall se ut.<br>Sverige samverkar här med de övriga nordiska länderna.</p>
<p>Även i det nordiska samarbetet har sysselsättningsfrågorna spelat stor<br>roll, och Sverige har aktivt deltagit i och drivit detta samarbete framåt<br>under året som ordförande i Nordiska Ministerrådet. De nordiska finans-<br>och ekonomiministrarna lade våren 1994 fram rapporten "Nordiskt<br>samarbete för ökad sysselsättning", där en lång rad åtgärder för ökad<br>sysselsättning på nationellt och nordiskt plan presenterades. Vidare har<br>infrastrukturinvesteringar av nordiskt intresse studerats, där både<br>konkreta projekt och frågor om finansiering aktualiserats.</p>
<h3>4.2 Den internationella konjunkturen</h3>
<p>Konjunkturen i OECD-området är fortfarande starkt splittrad. Uppgången<br>i USA har tilltagit i styrka under andra halvåret 1993 och sker nu på bred<br>front. Företagens investeringar ökar kraftigt samtidigt som det höga<br>bostadsbyggandet fortsätter. Den privata konsumtionen stiger gradvis på<br>grund av att hushållens inkomster och förväntningar stiger i takt med den<br>tilltagande sysselsättningen. Även i Kanada och Storbritannien förefaller<br>återhämtningen vara befäst. I Storbritannien kan BNP komma att växa<br>med uppemot 3 % 1994. Den för tillfället starkt konsumtionsdrivna<br>uppgången dämpas successivt av en stramare finanspolitik och ersätts av<br>en tilltagande investeringsuppgång.</p>
<p>Den svaga konjunkturutvecklingen i Kontinentaleuropa fortsätter.<br>Regionen som helhet kan ha passerat bottenläget, men det saknas fort-<br>farande säkra indikationer på att en återhämtning inletts. Den fortsatt låga<br>aktiviteten har medfört att inflationen sjunkit ytterligare. I västra<br>Tyskland skedde en viss återhämtning under det andra halvåret 1993.<br>BNP väntas emellertid sjunka på nytt i början av 1994 på grund av<br>minskad privat konsumtion. Först under senare delen av 1994 väntas en<br>svag uppgång. I Frankrike sker sannolikt en återhämtning under 1994.<br>Tilltagande nettoexport och stigande privat konsumtion väntas bli de<br>drivande krafterna i uppgången.</p>
<p>I Japan går det ännu inte att skönja några tecken på att en vändning<br>skulle vara nära förestående. Den rekordstarka yenen försvårar en<br>exportledd konjunkturuppgång. Företagens vinster faller, vilket påverkar<br>investeringar och sysselsättning negativt. Även den privata konsumtionen<br>dämpas på grund av lägre tillväxt i löner och bonusutbetalningar.</p>
<p>31</p>
<p>Samtliga nordiska länder upplever en relativt stark återhämtning under<br>1994 och fortsatt god tillväxt förutses även under 1995. Arbetslösheten<br>i de nordiska länderna påverkas dock ännu förhållandevis svagt av<br>tillväxten även om sysselsättningen nu börjar öka i Sverige och Finland.<br>Stark konkurrens på hemmamarknaden, en hög andel ledig kapacitet i<br>näringslivet och en förväntad appreciering av valutorna bibehåller<br>inflationen på en låg nivå.</p>
<p>Penningpolitiken står alltjämt i fokus för bedömningen av den<br>ekonomiska utvecklingen. Kraften i uppgången under fjärde kvartalet<br>1993 fick den amerikanska centralbanken — Federal Reserve — att dra<br>upp de korta räntorna för att hindra inflationen från att blossa upp.<br>Farhågor för en inflationsuppgång drog upp också de långa räntorna.<br>Även de europeiska räntorna påverkades.</p>
<p>Betydande räntesänkningar i samtliga Kontinentaleuropeiska länder har<br>ännu inte genererat någon återhämtning. Mot bakgrund av den låga<br>aktiviteten och det låga inflationstrycket anses realräntorna i flertalet<br>europeiska länder höga. Det finns tydliga tecken på att inflationen avtar<br>i Tyskland och att den kan närma sig 2 % 1995. Detta skapar, tillsam-<br>mans med den finanspolitiska åtstramningen, utrymme för fortsatta<br>räntesänkningar under prognosperioden och övriga europeiska länder kan<br>därmed följa efter. En sådan lättnad ökar utsikterna för en återhämtning<br>i tillväxten. Det kan därtill finnas ett visst utrymme för lägre långa<br>räntor. I Japan är det penningpolitiska expansionsutrymmet mycket<br>begränsat. Trots de mycket låga räntorna kan man dock inte utesluta<br>ytterligare sänkningar av diskontot.</p>
<p>Det budgetförslag som godkändes av den amerikanska kongressen i<br>början av augusti 1993 innebär att en betydande finanspolitisk åtstramning<br>för perioden fram t.o.m. 1998 planeras.</p>
<p>Svaga offentliga finanser är ett problem för de europeiska länderna.<br>Under 1994 stramas dock finanspolitiken åt i flertalet europeiska länder,<br>vilket bör stärka marknadernas förtroende och bidra till lägre räntor.<br>Konsolideringen lägger grunden för en mer balanserad ekonomisk utveck-<br>ling i ett medelfristigt perspektiv, men innebär sannolikt på kort sikt att<br>den inhemska efterfrågan försvagas. Den expansiva finanspolitiska<br>inriktningen i Japan står i stark kontrast till åtstramningarna i flertalet<br>länder i OECD-området. I början av februari lade den japanska regering-<br>en fram det fjärde — och hittills största — stimulanspaketet inom loppet<br>av 18 månader. Denna gång var skattesänkningar ett viktigt inslag vid<br>sidan av infrastruktursatsningar.</p>
<p>Skuldsaneringsprocessen i den privata sektorn, främst hushållen, har<br>varit ett grundläggande problem för många industriländer de senaste åren,<br>bl.a. USA, Kanada, Storbritannien, Australien, Japan och de nordiska<br>länderna. Med undantag för Japan framstår skuldsättningen inte längre<br>som ett lika stort hinder för stigande privat konsumtion. Den höga<br>arbetslösheten har dock en dämpande effekt på inkomster och konsum-<br>tionsbenägenhet. Ökad sysselsättning utgör nu den enskilt största<br>ekonomisk-politiska utmaningen i Europa. Kostnaderna för arbetslösheten</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>32</p>
<p>är också en viktig förklaring till de svaga offentliga finanserna. Först Prop. 1993/94:150<br>1995 väntas arbetslösheten börja minska totalt sett. Bilaga 1</p>
<p>I Fjärran Östern exklusive Japan, vilket inkluderar de s.k. fyra<br>tigrarna, dvs. Hongkong, Sydkorea, Taiwan och Singapore, samt Kina,<br>Malaysia, Thailand och Indonesien, steg BNP med knappt 8 % 1993. I<br>år väntas tillväxten i denna region uppgå till 7 %. På grund av över-<br>hettning nådde inflationen tvåsiffriga tal 1993, främst beroende på<br>utvecklingen i Kina och Hongkong. Det åtstramningsprogram som<br>infördes av den kinesiska regeringen i juli 1993 väntas bringa ned<br>inflationen i Kina till ca 8 % i år samtidigt som tillväxten därmed också<br>dämpas.</p>
<p>Sammantaget innebär prognosen att utsikterna för OECD-området som<br>helhet ljusnat något under senare tid. BNP-tillväxten beräknas i år uppgå<br>till 2,0 %, för att öka till 2,7 % 1995. Samtidigt förblir inflationstrycket<br>lågt. Inflationen avtar till 2,4 % 1994 för att öka till 2,7 % 1995.<br>Arbetslösheten i OECD-Europa stiger till drygt 11 % i år och blir även<br>kvar på den nivån 1995. De tidigare redovisade stelhetema på den<br>europeiska arbetsmarknaden bromsar fortfarande nedgången i arbets-<br>lösheten. I Nordamerika har arbetslösheten varit i avtagande sedan 1992.<br>I USA förutses arbetslösheten falla till ca 6,5 % i år och drygt 6 % 1995<br>i takt med att konjunkturen förstärks. I Fjärran Östern exkl. Japan väntas<br>högkonjunkturen bestå i flertalet länder. Den extremt kraftiga tillväxten<br>i Kina väntas avta i år, men blir ändå så hög att den ligger i paritet med<br>eller över andra länder i regionen.</p>
<p>De yttre konjunkturella förutsättningarna kommer att vara goda för den<br>svenska ekonomin under de närmaste åren. Både Sverige och flertalet<br>europeiska länder måste dock angripa strukturproblem som utgör hinder<br>för en bättre sysselsättningsutveckling. En samverkan på olika områden<br>ökar förutsättningarna för framgång.</p>
<h2>5 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige<br>1994-1995</h2>
<p>Den svenska ekonomin befinner sig nu i början av en återhämtningsfas.<br>Exporten ökade snabbt under andra halvåret 1993 samtidigt som den<br>inhemska efterfrågan stabiliserades. Under 1994 väntas en fortsatt kraftig<br>exportuppgång medföra att den samlade produktionen av varor och<br>tjänster stiger med ca 2,5 %. När även den inhemska efterfrågan börjar<br>öka mer markant nästa år förutses BNP-tillväxten bli ca 3 %.</p>
<p>Konkurrensläget för den svenska industrin är starkt. Detta beror på den<br>kraftiga produktivitetsutvecklingen de senaste två åren, en förhållandevis<br>återhållsam löneutveckling, de sänkta arbetsgivaravgifterna samt<br>deprecieringen. Konkurrenssituationen har tagit sig uttryck i betydande<br>marknadsandelsvinster. Detta har successivt spridit sig till inhemska<br>underleverantörer och lett till ökande optimism även hos övriga aktörer<br>i ekonomin.</p>
<p>33</p>
<p>Också under prognosperioden kommer exporten att fungera som motor Prop. 1993/94:150<br>för ekonomins återhämtning. Det är i denna sektor som sysselsättnings- Bilaga 1<br>expansionen sker först. Detta bidrar till ökande inkomster och framtidstro<br>hos hushållen. Den privata tjänstesektorn exporterar både direkt och<br>indirekt som insatsleverantör till andra branscher. Totalt sett går närmare<br>30 % av tjänsteproduktionen direkt eller indirekt på export. Ökande<br>investeringar i näringslivet leder till ytterligare aktivitet och sysselsättning</p>
<p>i ekonomin.</p>
<p>Konjunkturinstitutets barometrar för såväl industrin som tjänste-<br>sektorerna tyder på en mycket positiv utveckling. Samtidigt har hus-<br>hållens framtidsoptimism ökat kraftigt enligt SCB:s undersökningar. Detta<br>kan också utläsas i statistiken för detaljhandeln, där utvecklingen varit<br>positiv under årets första månader.</p>
<p>Den privata konsumtionen återhämtade sig märkbart under andra<br>halvåret 1993. Hushållens anpassning av sina skulder till en nivå som<br>bättre passar nya förutsättningar tycks ha varit snabbare i Sverige än i<br>andra jämförbara länder och förefaller snart vara slutförd. (Diagram 5.1).<br>Samtidigt har priserna på vissa tillgångsmarknader, t.ex. aktiemarknaden,<br>ökat kraftigt. Priserna på egna hem synes ha stabiliserats.</p>
<p>Diagram 5.1 Hushållens skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-16.png" style="width:278pt;height:191pt;"/>
<p>Källor: OECD, Statistiska Centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Någon snabb ökning av konsumtionen är dock inte att vänta av flera<br>skäl. De långsiktiga motiven för ett högt hushållsparande kvarstår.<br>Realräntan efter skatt är historiskt sett mycket hög. Det tar också tid<br>innan arbetslösheten sjunker till avsevärt lägre nivåer.</p>
<p>Den privata konsumtionen väntas öka i måttlig takt de närmaste åren,<br>1,2 % i år och 1,5 % nästa år.</p>
<p>34</p>
<p>Bruttoinvesteringarna i näringslivet väntas vända kraftigt uppåt i år.<br>Tillväxten förutses bli närmare 10 % för att sedan accelerera till närmare<br>15 % under 1995. Inom industrin är investeringsexpansionen mycket<br>stark med en sammanlagd ökning på nära 40 % i år och nästa år. Snabb<br>produktionsökning, god lönsamhet samt en förutsedd fortsatt räntened-<br>gång skapar förutsättningar för ökade investeringar. Ökade industriin-<br>vesteringar är nödvändiga för att den starka exportefterfrågan skall kunna<br>mötas utan att påtagliga kapacitetsrestriktioner uppkommer i vissa<br>branscher. Det är därför av vikt att också de långsiktiga förutsättningarna<br>för industriverksamhet uppfattas som goda och stabila, så att investerin-<br>gar verkligen kommer till stånd.</p>
<p>Också i andra delar av ekonomin ökar investeringarna successivt när<br>hemmamarknaden återhämtar sig. De statliga investeringarna inom<br>infrastrukturområdet, som ökar med sammantaget 25 % 1993-95, spelar<br>en viktig roll för den totala investeringsutvecklingen. Trots den kraftiga<br>expansionen i näringslivet väntas de totala bruttoinvesteringarna minska<br>med ca 3 % i år på grund av den fortsatta nedgången i bostadsinvesterin-<br>gama. Nästa år beräknas de totala bruttoinvesteringarna öka med ca 9 %.</p>
<p>Den inhemska efterfrågan återhämtar sig successivt de närmaste åren.<br>Fortfarande pågår dock anpassningar som verkar dämpande ytterligare en<br>tid. Bostadsbyggandet fortsätter att minska. Anpassningen av den<br>kommunala konsumtionen till de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna<br>fortsätter. Sammantaget minskar den inhemska efterfrågan med någon<br>tiondel i år för att nästa år öka med drygt 2 %.</p>
<p>I takt med att den inhemska efterfrågan tilltar kommer också importen<br>att öka. Importen var under 1993 oväntat hög med tanke på efterfråge-<br>läget samt att importvaror genom deprecieringen blivit relativt sett<br>dyrare. I viss mån bör dessa relativpriseffekter verka hämmande på<br>importutvecklingen under den närmaste tiden.</p>
<p>När arbetsmarknadsläget försvagades i början av 1990-talet dämpades<br>löneökningstakten kraftigt. Detta mönster bröts dock 1993, då de totalt<br>uppmätta timlönekostnadema enligt viss statistik ökade snabbare än året<br>före trots en betydande försämring av arbetsmarknadsläget. Detta inger<br>oro inför utvecklingen på längre sikt. Andra statistikkällor anger dock en<br>lägre löneökning 1993 än 1992, varför någon bestämd slutsats om<br>löneutvecklingen ännu inte kan dras. Till en del består löneökningen av<br>s.k. strukturell löneglidning som uppstår när sysselsättningen faller. Den<br>genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person får<br>högre lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättning har<br>högre genomsnittslön, dels på att utbetalda avgångsvederlag m.m. drar<br>upp lönesumman utan att något arbete utförs. Enligt en preliminär<br>undersökning av Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet förklarar<br>denna effekt knappt 1 procentenhet av den fyraprocentiga ökningen 1993.<br>Denna effekt bortfaller i år, varför löneökningarna väntas minska till<br>3 %. Efterfrågan på arbetskraft ökar successivt, vilket beräknas innebära<br>en viss ökad löneglidning så att den genomsnittliga timlönen i ekonomin<br>ökar med 3 1/4 % 1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>35</p>
<p>Tabell 5.1 Nyckeltal</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön (kostnad)</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (dec.-dec.)</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Disponibel inkomst</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>-3,9</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sparkvot (nivå)</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>7,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industriproduktion</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Relativ enhetsarbetskostnad</p></td><td>
<p>-3,7</p></td><td>
<p>-25,9</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>1,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Handelsbalans (mdkr)</p></td><td>
<p>34,3</p></td><td>
<p>55,2</p></td><td>
<p>90,2</p></td><td>
<p>109,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans (mdkr)</p></td><td>
<p>■38,7</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>33,6</p></td><td>
<p>55,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans ( % av BNP)</p></td><td>
<p>-2,7</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Öppen arbetslöshet ( % av arbets-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>kraften)</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Den offentliga sektorns finansiella sparande</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>(% av BNP)</p></td><td>
<p>-7,4</p></td><td>
<p>-13,4</p></td><td>
<p>-10,5</p></td><td>
<p>-9,2</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Tabell 5.2 Försörjningsbalans</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr 1993</p></td><td colspan="4">
<p>Procentuell volymförändring</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP</p></td><td>
<p>1 449,5</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Import</p></td><td>
<p>418,5</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>6,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tillgång</p></td><td>
<p>1 868,0</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>792,8</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>-3,8</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig konsumtion</p></td><td>
<p>401,7</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>127,1</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>-2,0</p></td><td>
<p>0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td>
<p>274,6</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>204,5</p></td><td>
<p>-11,0</p></td><td>
<p>-16,2</p></td><td>
<p>-3,5</p></td><td>
<p>8,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Näringsliv</p></td><td>
<p>109,9</p></td><td>
<p>-15,6</p></td><td>
<p>-16,3</p></td><td>
<p>9,4</p></td><td>
<p>13,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostäder</p></td><td>
<p>60,4</p></td><td>
<p>-6,4</p></td><td>
<p>-28,3</p></td><td>
<p>-41,0</p></td><td>
<p>-7,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Myndigheter</p></td><td>
<p>34,1</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerinvesteringar<sup>1</sup></p></td><td>
<p>-5,3</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export</p></td><td>
<p>474,3</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Användning</p></td><td>
<p>1 868,0</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inhemsk användning</p></td><td>
<p>1 393,6</p></td><td>
<p>-2,2</p></td><td>
<p>-4,9</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>2,1</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Förändring i procent av föregående års BNP.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Inflationstrycket i den svenska ekonomin är för närvarande mycket<br>svagt. Under loppet av 1994 beräknas konsumentpriserna öka med<br>mindre än 2 %. Den appreciering av kronan som hittills skett i år, och<br>som i viss mån förutsätts fortsätta, minskar också risken för ökade<br>importpriser. Mätt som årsgenomsnitt beräknas KPI-ökningen uppgå till<br>1,6 % i år och 2,7 % nästa år.</p>
<p>Arbetsmarknadsläget förbättras under perioden. Nedgången i arbetslös-<br>heten begränsas dock av en förhållandevis stark produktivitetsutveckling,<br>samt under 1994 av en kraftigt ökande medelarbetstid. Under den senare<br>delen av året väntas den öppna arbetslösheten börja minska. Nästa år<br>ökar behovet av arbetskraft ytterligare vilket leder till att den öppna<br>arbetslösheten minskar från ca 8 % till drygt 7 % mätt som årsmedeltal.<br>Antalet personer i konjunkturberoende åtgärder, som uppgår till drygt</p>
<p>36</p>
<p>6 % av arbetskraften, väntas börja minska under den senare delen av Prop. 1993/94:150<br>1995. Bilaga 1</p>
<p>Bytesbalansen visar successivt allt större överskott. Under 1995<br>beräknas detta uppgå till ca 3,5 % av BNP. En sådan storlek på bytes-<br>balansöverskottet är vid en internationell jämförelse ovanlig. Det finns<br>dock flera skäl till att Sverige bör ha ett överskott i nuvarande läge.<br>Under en period med mycket låga bostadsinvesteringar är det rimligt att<br>sparandet kanaliseras till utlandet. I samma riktning verkar den demogra-<br>fiska situationen under 1990-talet då andelen pensionärer med ett relativt<br>sett lågt sparande minskar. Därtill kommer att det relativa resursutnyt-<br>tjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden.</p>
<p>Sammantaget innebär utvecklingen i ekonomin att BNP-tillväxten väntas<br>bli närmare 2,5 % i år och 3 % under 1995.</p>
<h2>6 Utvecklingen på längre sikt</h2>
<h3>6.1 Alternativ för den svenska ekonomin</h3>
<p>Förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt är mycket gynnsamma.<br>De strukturella reformer som genomförts de senaste åren — skatterefor-<br>men, förändringar inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringama, föränd-<br>ringar inom arbetsmarknadslagstiftningen, lägre företagsbeskattning,<br>framför allt för småföretag, förändrade villkor för kommunerna m.m. —<br>har förbättrat ekonomins funktionssätt och bäddat för en snabb återhämt-<br>ning. Dessa åtgärders betydelse framstår tydligt nu när ekonomin börjar<br>återhämta sig. En väl fungerande ekonomi är en nödvändig förutsättning<br>för att kunna kombinera ett högt kapacitetsutnyttjande och hög sys-<br>selsättning med stabila priser.</p>
<p>Nedan presenteras tre alternativa scenarier med olika tillväxttakter för<br>perioden efter 1995, dvs. åren 1996-1999. Syftet med scenarierna är att<br>illustrera bl. a. arbetsmarknadens och de offentliga finansernas utveckling<br>under några olika tillväxtaltemativ i ett medelfristigt perspektiv.</p>
<p>Det bör betonas att scenarierna inte är prognoser. De senaste årens<br>omfattande strukturella förändringar samt nuvarande stora obalanser på<br>arbetsmarknaden och i de offentliga finanserna gör det extra osäkert att,<br>på grundval av historiska erfarenheter, bedöma hur ekonomin utvecklas<br>och reagerar.</p>
<p>Alla tre scenarierna förutsätter medlemskap i EU och att saneringspro-<br>grammet enligt 1993 års reviderade finansplan genomförs. Liberaliserin-<br>gen av världshandeln, det nya GATT-avtalet, den europeiska integra-<br>tionen och en successivt starkare internationell konjunktur medför att<br>tillväxten inom OECD-området beräknas till i genomsnitt kring 3 % åren<br>1996 - 1999. Sveriges exportmarknad inom samma länderområde väntas<br>växa med drygt 6 %. 1 Fjärran Östern beräknas importefterfrågan, och<br>därmed de svenska exportmöjlighetema, bli ännu starkare. Samma<br>internationella utveckling, och därmed samma marknadstillväxt, har<br>antagits i alla tre alternativen.</p>
<p>37</p>
<p>Skillnaderna mellan alternativen beror dels på den förda ekonomiska<br>politiken, dels på arbetsmarknadens funktionssätt. Skillnaderna i politiken<br>tar sig uttryck i att villkoren för företagande är gynnsammare och därmed<br>tilltron till den svenska utvecklingen allt större i högtillväxtaltemativen.<br>Detta ger successivt högre investeringar. En god utveckling i näringslivet<br>ökar också tilltron till den utvecklingen hos hushållen och därmed deras<br>konsumtionsvilja. Genom fortsatta förändringar inom arbetsmarknads-<br>politikens och arbetslivets områden kan allt mera av arbetskraften<br>mobiliseras; arbetskraftsutbudet blir större och tillväxtpotentialen högre.<br>Lönebildningen är återhållsammare och därmed förstärks konkurrens-<br>kraften. Exporten blir högre och importen hålls tillbaka.</p>
<p>Alternativet med 2 procents tillväxt per år illustrerar en utveckling där<br>inga ytterligare strukturreformer genomförs utöver saneringsprogrammet.<br>Tidigare genomförda strukturreformer antas inte ha någon stor effekt.<br>Bl.a. av detta skäl samt med hänsyn till att löneökningarna 1993 kan<br>anses vara högre än vad man skulle kunna förvänta sig vid rådande<br>arbetsmarknadsläge antas arbetsmarknaden fungera sämre än tidigare, och<br>sämre än vad som egentligen kan anses troligt. Rörligheten mellan yrken,<br>branscher och företag är låg, delvis som följd av att arbetsmarknads- och<br>utbildningspolitiken antas inte ge förväntade resultat. Flaskhalsar uppstår<br>följaktligen snabbt med löneökningar och ett kompensationstänkande som<br>sprider löneökningarna till hela ekonomin. Företagsklimatet uppfattas inte<br>som tillräckligt gott, investeringarna blir lägre och hushållens tilltro till<br>framtiden sämre. Prisstabiliseringspolitiken blir då inte heller trovärdig.</p>
<p>I alternativet med 3 procents tillväxt per år illustreras ett förlopp där<br>inga ytterligare strukturreformer genomförs, utöver de som ligger i<br>saneringsprogrammet, samtidigt som arbetsmarknaden fungerar bättre än<br>tidigare till följd av bl.a. skattereformens förändringar i sjuk- och<br>arbetslöshetsförsäkringarna samt andra regelförändringar. Struktur-<br>reformerna beaktas dock på ett förhållandevis försiktigt sätt. Den<br>begränsade löneflexibiliteten medför tendenser till inflationsdrivande<br>löneökningar innan arbetslösheten sjunkit så att det politiska delmålet om<br>halverad arbetslöshet uppnåtts.</p>
<p>För att uppnå alternativet med 4 procents tillväxt per år krävs att<br>saneringsprogrammet genomförs jämte fortsatta strukturella reformer<br>inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken samt inom socialförsäk-<br>ringarna. Detta förbättrar förutsättningarna för en icke-inflationistisk<br>lönebildning och ett högt arbetsutbud. Sambandet mellan avgifter och<br>förmåner inom socialförsäkringssystemen förstärks. Företagsklimatet<br>uppfattas som gott, investeringsbenägenheten hög och hushållens tilltro<br>tillframtiden är också hög. Arbetsmarknaden antas utmärkas av en hög<br>grad av flexibilitet som följd av genomförda och tillkommande reformer.<br>Prisstabiliseringspolitiken uppfattas som trovärdig vilket förebygger<br>inflationsdrivande löneökningar och möjliggör lägre räntor.</p>
<p>I tvåprocents-altemativet avbryts den ekonomiska expansionen i förtid<br>av att flaskhalsar på arbetsmarknaden ger löneökningar som sprider sig<br>till hela ekonomin redan vid hög arbetslöshet. Inflationsförväntningarna<br>ökar och räntorna stiger. Osäkerheten hos såväl hushåll som näringsliv</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>38</p>
<p>tilltar. Tillsammans hämmar detta både konsumtions- och investerings-<br>aktiviteten. Kapitalstockarna stiger betydligt långsammare än i alternati-<br>ven ovan och tendenser till prisökningar uppstår snabbt. Bytesbalansen<br>uppvisar betydande överskott, främst på grund av den privata sektorns<br>osäkerhet om framtiden och därför höga sparande. Sysselsättnings-<br>ökningen stannar vid 70-80 000 personer och arbetslösheten permanentas<br>på en mycket hög nivå.</p>
<p>I scenariet med 3 % i genomsnittlig tillväxt ökar sysselsättningen med<br>ca 270 000 personer mellan 1995 och 1999. Summan av öppen arbetslös-<br>het och personer i konjunkturberoende åtgärder sjunker från ca 14 % i<br>år till ca 10 % av arbetskraften år 1999. Lönsamheten och realräntorna<br>utvecklas på ett tämligen gynnsamt sätt och möjliggör en investerings-<br>ökning på ca 11 % per år. Investeringskvoten, dvs. investeringarna som<br>andel av BNP, uppgår slutåret till ca 18 %. Investeringstillväxten är<br>central för produktions- och sysselsättningsökningen. En större kapital-<br>stock, högre sysselsättningsnivå och stigande produktivitet möjliggör en<br>långsiktigt växande produktionsnivå. Det stigande kapacitetsutnyttjandet<br>medför risker för ökad inflation, främst i slutet av perioden. Utrikeshan-<br>deln genererar betydande överskott och bidrar till en förstärkning av den<br>svenska kronan. Tillsammans med en måttlig inhemsk kostnadsutveckling<br>resulterar detta i att den underliggande inflationen (mätt som nettoprisin-<br>dex) understiger 2.5 % under hela perioden, även om konsument-<br>prisindex som följd av främst subventionsminskningar ökar något mera.</p>
<p>Högtillväxtaltemativet innebär en ökning av BNP med i genomsnitt ca<br>4 % per år. En kraftigt ökad optimism i hushållssektom medför en<br>fallande sparkvot och hög konsumtionstillväxt. Eftersom arbetsmarknaden<br>är mycket flexibel, både vad gäller lönebildning och yrkesmässig<br>rörlighet, kan den ekonomiska aktiviteten stiga utan att löner och priser<br>accelererar. Därmed faller räntorna och investeringarna ökar mycket<br>snabbt. Investeringskvoten stiger till ca 21 % år 1999. Den växande<br>kapitalstocken är en förutsättning för en fortsatt balanserad expansion.<br>Bytesbalansen visar överskott trots den kraftiga investeringsuppgången.<br>Liksom i alternativet med 3 procents årlig tillväxt bidrar detta till en<br>förstärkning av växelkursen. Sammantaget stiger ekonomins resursutnyt-<br>tjande kraftigt. Sysselsättningen beräknas öka med ca 450 000 personer.<br>Den öppna arbetslösheten och antalet personer i åtgärder mer än<br>halveras.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Företagens investeringar<br>(1995-1999) +98%</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-17.png" style="width:67pt;height:69pt;"/>
<p>Alt. 27. 37. 47.</p>
<p>Antal nya jobb, 1000-tal</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-18.png" style="width:76pt;height:83pt;"/>
<p>39</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Tabell 6.1 BNP-tillväxt 1996-1999 enligt tre olika alternativ</p>
<p>Procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 %</p>
<p>BNP</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag från<br>konsumtion</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>kapitalbildning</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Varav investeringar</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>0,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3 %</p>
<p>BNP</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag från<br>konsumtion</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>kapitalbildning</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>1,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Varav investeringar</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 %</p>
<p>BNP</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag från<br>konsumtion</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>kapitalbildning</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Varav investeringar</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,3</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h3>6.2 Den långsiktiga konsekvenskalkylen 1994/95 — 1998/99<br>och de totala offentliga finanserna</h3>
<p>Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) utgör ett av regeringens<br>underlag inför långsiktiga utgifts- och inkomstbeslut. Beräkningarna i<br>LK:n visar i första hand utvecklingen av statens inkomster och utgifter<br>under perioden 1994/95—1998/99. Syftet med LK:n är att beräkna<br>utgifter och inkomster till följd av redan fattade beslut och gjorda<br>åtaganden under vissa antaganden om den ekonomiska utvecklingen.<br>LK:n är således inte någon prognos för den framtida utvecklingen.</p>
<p>LK-beräkningama och beräkningarna för hela den offentliga sektorn<br>baseras på de tidigare redovisade alternativa kalkylerna för den ekono-<br>miska utvecklingen, dvs. de tre alternativen med 2, 3 respektive 4<br>procents årlig genomsnittlig BNP-tillväxt fr.o.m. 1996.</p>
<p>Budgetavgiften till EU och andra kostnader och intäkter till följd av ett<br>medlemsskap har inte tagits med i LK-beräkningama. Ett utanförskap<br>skulle också ha effekter på de offentliga finanserna. Inte heller detta har<br>beaktats i LK-kalkylema.</p>
<p>Den höjning av pensionsåldern som förutsätts ske enligt riksdagens<br>beslut har inte heller beaktats.</p>
<p>Biståndet antas ligga kvar med oförändrad nominell nivå på 1994/95<br>års nivå. För stödet till Östeuropa har inga ytterligare medel beräknats<br>efter det att nuvarande beslut löper ut.</p>
<p>Samarbete med Central- och Östeuropa skall äga mm även efter<br>utgången av nästa budgetår. Regeringen har aviserat att den skall<br>återkomma med förslag till nytt samarbetsprogram.</p>
<p>40</p>
<p>Sänkningen av biståndsramen är temporär. U-landsbiståndet skall - i Prop. 1993/94:150<br>enlighet med vad riksdag och regering tidigare uttalat - åter uppgå till Bilaga 1<br>1 % av BNI så snart Sveriges ekonomi så tillåter.</p>
<p>Det program för sanering av de offentliga finanserna som regeringen<br>presenterade i kompletteringspropositionen våren 1993 och som riksdagen<br>fattade principbeslut om (prop. 1992/93:150, rskr. 447), har i sin helhet<br>betraktats som ett redan fattat beslut och ligger således med i beräk-<br>ningarna. Några ytterligare åtgärder utöver saneringsprogrammet har ej<br>beaktats.</p>
<p>Tabell 6.2 Budgetsaldo och statens lånebehov under LK-perioden</p>
<p>BNP-tillväxt 2 %, 3 % och 4 %</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993/94</p></td><td>
<p>1994/95</p></td><td>
<p>1995/96</p></td><td>
<p>1996/97</p></td><td>
<p>1997/98</p></td><td>
<p>1998/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 2 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetsaldo, mdkr</p></td><td>
<p>-197,5</p></td><td>
<p>-150,7</p></td><td>
<p>-143,8</p></td><td>
<p>-137,7</p></td><td>
<p>-132,5</p></td><td>
<p>-131,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>% av BNP</p></td><td>
<p>-13,4</p></td><td>
<p>-9,7</p></td><td>
<p>-8,7</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>-7,3</p></td><td>
<p>-6,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lånebehov, mdkr</p></td><td>
<p>239.6</p></td><td>
<p>195,7</p></td><td>
<p>179,0</p></td><td>
<p>172,8</p></td><td>
<p>166,0</p></td><td>
<p>166,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>% av BNP</p></td><td>
<p>16,2</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>10,9</p></td><td>
<p>9,9</p></td><td>
<p>9,1</p></td><td>
<p>8,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 3 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetsaldo, mdkr</p></td><td>
<p>-197,5</p></td><td>
<p>-150,7</p></td><td>
<p>-138,7</p></td><td>
<p>-117,8</p></td><td>
<p>-97,3</p></td><td>
<p>-84,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>% av BNP</p></td><td>
<p>-13,4</p></td><td>
<p>-9,7</p></td><td>
<p>-8,4</p></td><td>
<p>-6,8</p></td><td>
<p>-5,3</p></td><td>
<p>-4,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lånebehov, mdkr</p></td><td>
<p>239,6</p></td><td>
<p>195,7</p></td><td>
<p>175,3</p></td><td>
<p>146,6</p></td><td>
<p>120,5</p></td><td>
<p>99,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>% av BNP</p></td><td>
<p>16,2</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>10,7</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>6,6</p></td><td>
<p>5,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 4 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetsaldo, mdkr</p></td><td>
<p>-197,5</p></td><td>
<p>-150,7</p></td><td>
<p>-130,5</p></td><td>
<p>-102,1</p></td><td>
<p>-80,2</p></td><td>
<p>-62,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>% av BNP</p></td><td>
<p>-13,4</p></td><td>
<p>-9,7</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>-5,9</p></td><td>
<p>-4,4</p></td><td>
<p>-3,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lånebehov, mdkr</p></td><td>
<p>239,6</p></td><td>
<p>195,7</p></td><td>
<p>161,8</p></td><td>
<p>124,4</p></td><td>
<p>93,3</p></td><td>
<p>69,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>% av BNP</p></td><td>
<p>16,2</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
</table>
<p>Källa-, Finansdepartementet.</p>
<p>I alternativet med två procents årlig tillväxt minskar budgetunderskottet<br>endast i begränsad utsträckning under LK-perioden från knappt 200<br>miljarder kronor till ca 130 miljarder kronor eller ca 7 % av BNP.<br>Statens lånebehov utanför statsbudgeten beror främst på arbetslöshetens<br>utveckling och åtföljande lånebehov för att täcka det underskott som vid<br>höga utgifter i arbetslöshetsförsäkringen uppstår i Arbetsmarknadsfonden.<br>Eftersom arbetslösheten endast minskar i begränsad utsträckning vid två<br>procents tillväxt ligger underskottet i Arbetsmarknadsfonden kvar på en<br>hög nivå och det totala lånebehovet beräknas till ca 170 miljarder kronor<br>motsvarande närmare 9 % av BNP. Statsskulden beräknas stiga från<br>nuvarande knappa 1200 miljarder kronor till närmare 2 100 miljarder<br>kronor.</p>
<p>I alternativet med tre procents tillväxt utvecklas budgetsaldot gynnsam-<br>mare. Underskottet sjunker till ca 84 miljarder kronor vid periodens slut<br>budgetåret 1998/99. Den högre tillväxten leder till högre sysselsättning</p>
<p>41<br></p>
<p>och lägre arbetslöshet och lånebehovet sjunker till knappt 100 miljarder Prop. 1993/94:150<br>kronor, ca 5 % av BNP. Statsskulden fortsätter att stiga men i lång- Bilaga 1<br>sammare takt och torde vid periodens slut uppgå till drygt 1900 miljarder<br>kronor. I LK-kalkylerna har inte beaktats åtgärder för att fortsätta<br>förbättringen av statsfinanserna bortom saneringsprogrammet.</p>
<p>I alternativet med den högsta tillväxten, 4 % per år, sjunker bud-<br>getsaldot ytterligare, till 63 miljarder kronor. Den gynnsamma ekonomis-<br>ka utvecklingen medför att det ytterligare lånebehovet begränsas till 7<br>miljarder kronor och det totala lånebehovet följaktligen sjunker till 70<br>miljarder kronor, ca 3,5 % av BNP. Inte heller i detta alternativ har<br>beaktats åtgärder för att förbättra statsfinanserna bortom sanerings-<br>programmet.</p>
<p>Det primära offentliga sparandet, dvs. exklusive ränteinkomster och-<br>och utgifter, förbättras i alla alternativen bl.a. som en följd av sanerings-<br>programmet. Det är dock endast i alternativet med lyra procents tillväxt<br>som ett överskott nås mot slutet av perioden (tabell 6.3).</p>
<p>Tabell 6.3 Det primära offentliga sparandet</p>
<p>Offentligt sparande exkl. ränte- och kapitalinkomster/utgifter<br>% av BNP</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1994 1995 1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 2 %</p></td><td>
<p>-10,5 -8,5 -6,7</p></td><td>
<p>-4,4</p></td><td>
<p>-2,6</p></td><td>
<p>-1,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 3 %</p></td><td>
<p>-10,5 -8,5 -6,0</p></td><td>
<p>-3,5</p></td><td>
<p>-1,4</p></td><td>
<p>-0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 4 %</p></td><td>
<p>-10,4 -8,5 -5,4</p></td><td>
<p>-2,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>2,1</p></td></tr>
</table>
<p>Det privata sparandet är omfattande i alternativet med låg tillväxt<br>beroende på låg investeringsnivå. Den låga aktiviteten medför att<br>bytesbalansen visar överskott. Vid hög tillväxt med hög investerings- och<br>konsumtionsnivå blir det privata sparandet och bytesbalansöverskottet<br>lägre (tabell 6.4).</p>
<p>Tabell 6.4 Finansiellt sparande och bytesbalans<br>procent av BNP</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 2 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentligt sparande</p></td><td>
<p>-8,4</p></td><td>
<p>-7,4</p></td><td>
<p>-6,2</p></td><td>
<p>-5,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat sparande</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>11,7</p></td><td>
<p>10,2</p></td><td>
<p>9,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 3 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentligt sparande</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>-5,5</p></td><td>
<p>-4,3</p></td><td>
<p>-3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat sparande</p></td><td>
<p>12,1</p></td><td>
<p>9,5</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>6,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 4 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentligt sparande</p></td><td>
<p>-6,4</p></td><td>
<p>-4,6</p></td><td>
<p>-2,4</p></td><td>
<p>-0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat sparande</p></td><td>
<p>10,1</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,7</p></td></tr>
</table>
<p>42</p>
<h2>C Mål, förutsättningar och krav</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Genom en samlad strategi för god och uthållig tillväxt skapas möjligheter<br>att uppnå regeringens två centrala mål i den ekonomiska politiken: nya<br>riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem.</p>
<p>En god grund har lagts genom regeringens åtgärder för att sanera och<br>omdana den svenska ekonomin. Efter de svåra omställningar som varit<br>nödvändiga har en återhämtning inletts. Den svenska ekonomin står nu<br>rustad på ett helt annat sätt än tidigare att ta vara på de möjligheter som<br>uppgången ger.</p>
<p>Den tidigare diskussionen har visat att en genomsnittlig tillväxt på ca<br>3 % per år är fullt möjlig under de närmaste åren. Detta kommer också<br>att medföra en betydande sysselsättningsökning. Arbetslösheten kommer<br>att minska. Men regeringen har högre mål än så. Målet att minst halvera<br>antalet öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder<br>till decenniets slut kan enligt de gjorda beräkningarna inte uppnås med<br>en tillväxt på 3 % per år. Tillväxten måste vara högre, ca 4 % per år,<br>och detta utan att inflationen ökar. Det är dock regeringens avsikt att<br>genom en fortsatt budgetsanering och åtgärder som förbättrar<br>arbetsmarknadens sätt att fungera skapa förutsättningar för att stoppa<br>skuldökningen och halvera arbetslösheten redan vid en tillväxt på 3 %<br>per år.</p>
<p>För att nå en tillväxt på 4 % per år torde det vara nödvändigt med<br>betydande ytterligare ansträngningar.</p>
<p>För att åstadkomma en utveckling som uppfyller de politiska målen<br>krävs god internationell tillväxt. Tendenser till protektionism måste<br>motverkas. För att fullt ut kunna utnyttja de internationella förutsätt-<br>ningarna krävs att Sverige blir medlem i den Europeiska unionen (EU).<br>Medlemskap är också avgörande för investeringsutvecklingen och lägre<br>räntor (kapitel 6).</p>
<p>Saneringen av statsfinanserna måste fullföljas så att ökningen av den<br>offentliga skuldsättningen upphör (kapitel 7).</p>
<p>Produktionen av offentligt finansierade tjänster såsom vård och omsorg<br>måste organiseras så att den ger bästa möjliga utbyte för skattepengarna.<br>Fortsatt effektivisering är nödvändig för att medborgarna skall få ut så<br>mycket och så god service som möjligt. Detta gäller oberoende av om<br>produktionen sker i offentlig eller privat regi.</p>
<p>En låg inflation och en lönebildning som är förenlig med inflations-<br>målet är nödvändigt (kapitel 8). Genom ökad knytning mellan avgifter<br>och förmåner kan skattekilama och skattebelastningen på arbete minska<br>och den eftersträvade sysselsättningsökningen nås (kapitel 9).</p>
<p>Det krävs också att arbetsmarknaden fungerar väl så att arbetsgivare<br>och arbetssökande kan mötas och att anpassning till en föränderlig<br>omvärld kan ske utan att prisstabiliteten äventyras (kapitel 10). Lönerna<br>måste följa produktiviteten om jobben skall kunna bevaras och nya jobb<br>tillkomma. Detta kräver att staten utformar välfärdssystemen så att det<br>lönar sig att arbeta.</p>
<p>43</p>
<p>I kontrast till vad som sagts ovan är den ekonomiska politiken till en Prop. 1993/94:150<br>början mera passiv i tvåprocentsaltemativet. Allt eftersom det blir tydligt Bilaga 1<br>att statsskulden fortsätter att galoppera och arbetslösheten permanentas på<br>en hög nivå försämras emellertid förutsättningarna att bryta denna<br>utveckling. Efter något eller några år blir det uppenbart att extrema<br>insatser i form av besparingar och/eller skattehöjningar krävs för att<br>sanera de offentliga finanserna. Det kommer att framstå som allt mer<br>osäkert om huruvida sådana ingrepp är förenliga med en högre framtida<br>tillväxt. En sådan ond cirkel blir mycket svår att bryta och stora och<br>långvariga uppoffringar krävs av medborgarna.</p>
<p>I det följande diskuteras kraven på politiken inom olika områden för att<br>undvika en sådan utveckling och i stället nå de uppställda målen i fråga<br>om tillväxt, sysselsättning och offentliga finanser.</p>
<h2>7 Medlemskap i EU</h2>
<h3>7.1 Inledning</h3>
<p>Den 13 november 1994 skall Sveriges folk ta ställning till om Sverige<br>skall bli medlem i EU eller om Sverige skall stå vid sidan om. Det är<br>först den 13 november som frågan avgörs, och regeringen kan på intet<br>sätt genom sitt nödvändiga förberedelsearbete för medlemskap föregripa<br>utgången av folkomröstningen. Skulle det bli ett nej kommer Sverige,<br>med alla de konsekvenser det ställningstagandet har, att vara utanför EU<br>under överskådlig framtid.</p>
<p>Det svenska avtalet med EU om villkoren för ett svenskt medlemskap<br>öppnar vägen för en ny fas i Sveriges ekonomiska utveckling. Avtalet är<br>betydelsefullt för Sveriges ekonomi på både kort och lång sikt. Sveriges<br>traditionellt stora beroende av den nära omvärldens ekonomiska politik<br>och av internationell handel gör det naturligt för oss att försäkra oss om<br>ett så nära samarbete som möjligt med de ekonomier som betyder mest<br>för vår utveckling. Avtalet i sig innebär också att diskussionen om och<br>analysen av medlemskapet nu kan fördjupas:</p>
<p>— Många missförstånd och feltolkningar av medlemskapets innebörd har<br>undanröjts.</p>
<p>— Avtalet är i sig ett exempel på Sveriges möjligheter att hävda sina<br>intressen och värderingar i det mellanstatliga samarbetet om EU:s<br>fortsatta utveckling.</p>
<p>— Betydelsen av medlemskapet i EU kan ställas i relation till både den<br>svenska ekonomins nuvarande läge och dess långsiktiga utveckling.</p>
<p>44</p>
<h3>7.2 Det svenska avtalet med EU</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Tisdagen den 12 april 1994 kom Sverige slutligt överens med den<br>europeiska unionen om villkoren för ett svenskt medlemskap. Resultatet<br>av förhandlingen motsvarade högt ställda förväntningar.</p>
<p>Avtalets omedelbara betydelse ligger i att det på viktiga punkter<br>innebar en mer förmånlig behandling än vad som låg i EU:s ursprungliga<br>regler och förhandlingsbud. På flera viktiga punkter förbättrar avtalet det<br>ekonomiska utbytet av Sveriges medlemskap:</p>
<p>— EU inför nya regler för stöd för att främja utvecklingen i de glest<br>befolkade norra delarna av Sverige.</p>
<p>— Sverige beviljas en infasning av avgiften till EU:s budget, som<br>minskar den statsfinansiella belastningen med nästan tio miljarder<br>kronor under de första åren. Den samhällsekonomiska vinsten av<br>infasningen är väsentligt större än så på grund av att infasningen<br>underlättar ekonomins och statsfinansernas återhämtning.</p>
<p>En viktig innebörd av avtalet är också att det demonstrerar Sveriges<br>möjlighet att i viktiga avseenden förändra och förbättra EU-samarbetets<br>villkor. Avtalet innebar flera för hela EU principiellt viktiga genombrott<br>inom förhandlingens ram:</p>
<p>— Sveriges begäran att behålla frihandeln med de baltiska staterna<br>tillgodosågs genom att hela EU tar samma steg.</p>
<p>— Deklarationerna på miljöns område signalerar en höjning av<br>ambitionerna inom hela EU. I en gemensam deklaration understryks<br>att en hög nivå för miljöskyddet skall vara utgångspunkten för<br>gemenskapens olika åtgärder. EU utfäster sig att se över nuvarande<br>EU-regler mot bakgrund av denna deklaration. Även en anpassning<br>till EU:s regler innebär i vissa fall en skärpning av miljölagstift-<br>ningen.</p>
<p>— Det nya mål 6 inom regionalpolitiken avspeglar de andra staternas<br>beredvillighet att ta hänsyn till enskilda medlemmars behov.</p>
<p>Förhandlingsresultatet korrigerar bilden av EU som en centralistisk och<br>för små medlemmar okänslig sammanslutning. Medlemsstaternas vilja att<br>gemensamt åstadkomma resultat sitter i högsätet.</p>
<p>Förhandlingen bekräftar att Sverige har en väsentlig roll att spela i<br>EU:s och hela Europas fortsatta utveckling. Att de principiellt viktiga<br>genombrotten kommit på frihandelns och miljöns område visar hur<br>Sverige kommer att använda det inflytande som medlemskapet ger.</p>
<p>45</p>
<p>5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<h3>7.3 EU-medlemskapet och framtiden</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>De långsiktiga konsekvenserna av avtalet är de mest betydelsefulla.<br>Under de senaste månaderna har flera utredningar om konsekvenserna av<br>ett svenskt medlemskap i EU lagts fram. De samhällsekonomiska konsek-<br>venserna behandlas i SOU 1994:6.</p>
<p>Utredningen drar slutsatsen att den långsiktiga ekonomiska utvecklingen<br>gynnas av ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen. Man varnar<br>för hårdragna försök att siffersätta farorna av ett utanförskap, men tvekar<br>inte om riktningen i fråga om väntade effekter.</p>
<p>Vår bedömning är att effekterna genom den hårdare konkurrensen och<br>genom ett ökat inslag av s.k. vertikala eller mer teknologiintensiva<br>investeringar leder till långsiktigt högre tillväxttakt. Det innebär att de<br>samlade investeringarna ökar genom att aktiviteten i ekonomin blir<br>högre. Det drar med sig större investeringar i infrastruktur, bostäder<br>och andra hemmamarknadsinriktade verksamheter. Effekten på de<br>samlade investeringarna väger långt tyngre än följderna bara för<br>direktinvesteringama. I detta perspektiv förefaller en bestående höjning<br>av tillväxttakten med en halv procentenhet inte som någon orimlig<br>uppskattning, även om det saknas underlag för mer exakta prognoser<br>(SOU 1994:6, s. 180).</p>
<p>En betydande del av en sådan BNP-ökning förbättrar de offentliga<br>finanserna. En sådan högre tillväxt kommer således att leda till ökade<br>offentliga intäkter. Ett medlemskap kommer med all sannolikhet att<br>innebära att både svenska och utländska företag i högre grad än vid<br>utanförskap förlägger investeringar till Sverige. Svenska företag kan<br>fortsätta att investera i Sverige och samtidigt befinna sig inom EU. På<br>samma sätt kan utländska företag få ett ökat intresse av att förlägga sin<br>utbyggnad i Sverige. Produktionskapaciteten ökar och därmed möjlig-<br>heten att nå målen om ökad sysselsättning och halverad arbetslöshet.</p>
<h3>7.4 EU-medlemskapets effekter på kortare sikt</h3>
<p>Även de kortsiktiga konsekvenserna för den svenska ekonomin av avtalet<br>är betydelsefulla. Den svenska ekonomin befinner sig i återhämtningens<br>början.</p>
<p>En fortsatt återhämtningen förutsätter förtroende för ekonomins framtid<br>hos såväl investerare och placerare som hos löntagare och konsumenter.<br>Ett beslut om medlemskap ökar förtroendet. Det återspeglas i lägre<br>räntor. Medlemskapets positiva effekter på investeringarna ger redan på<br>kort sikt en högre efterfrågenivå i Sverige, vilket bidrar till snabbare<br>återhämtning.</p>
<p>En del av effekten av ett utanförskap kommer troligen via de finansiella<br>marknaderna. Ett nej kan i första hand antas påverka både valutakursen<br>och räntan negativt. Även på kort sikt kan det dessutom få effekt på<br>investeringarna, t.ex. om potentiella investerare dröjer med sina beslut</p>
<p>46</p>
<p>i väntan på att medlemskapsfrågan avgörs. Såväl samhällsekonomin som Prop. 1993/94:150<br>de offentliga finanserna påverkas negativt. För de offentliga finansernas Bilaga 1<br>del kommer de negativa effekterna via högre kostnader för statsskulden<br>och en utebliven minskning av arbetslösheten.</p>
<h2>8 Sanerade offentliga finanser</h2>
<h3>8.1 Statsskuld och sysselsättning</h3>
<p>Underskotten i de offentliga finanserna försämrar den offentliga sektorns<br>finansiella förmögenhetsställning. Den svenska offentliga nettoskuldens<br>andel av BNP ökar snabbt.</p>
<p>Det för i år beräknade offentliga underskottet på drygt 10 % av BNP<br>utgör, med undantag för Grekland, det största underskottet bland alla<br>OECD-länder. Om underskott av denna storleksordningen skulle bli<br>bestående leder det till en galopperande statsskuld.</p>
<p>En stor och växande offentlig skuld är skadlig genom att den för-<br>väntade inflationen liksom den allmänna osäkerheten ökar. Riskerna för<br>framtida skattehöjningar och utgiftsminskningar uppfattas som stora. En<br>ökning av inflationsförväntningarna och osäkerheten leder till högre<br>räntor och allmänt högre riskpremier, vilket dämpar såväl investeringarna<br>som hushållens konsumtion. Lägre investeringar innebär lägre produk-<br>tionskapacitet och ökar därmed riskerna för överhettning när efterfrågan<br>stiger. Obalanserna på arbetsmarknaden permanentas med omfattande<br>långtidsarbetslöshet, utslagning och sociala problem som följd.</p>
<p>En snabbt växande offentlig skuld medför också att räntebetalningarna<br>i allt större utsträckning tränger ut andra offentliga utgifter. Därmed blir<br>det svårt att upprätthålla tillförlitliga trygghetssystem. Även framtida<br>generationer belastas, eftersom de genom skatter och reducerade<br>offentliga utgifter får finansiera räntorna på den offentliga skulden.</p>
<p>Riksdagen har därför på regeringens förslag i 1992 års finansplan lagt<br>fast målet att de offentliga finanserna skall balansera över en konjunktur-<br>cykel så att den offentliga skuldens andel av BNP på sikt minskar.</p>
<p>Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att den offentliga sektorns<br>underskott reduceras så att en hållbar och trovärdig utveckling av den<br>offentliga skuldsättningen uppnås. Endast under dessa förutsättningar kan<br>räntorna sjunka och osäkerheten reduceras på ett sätt som befrämjar<br>investeringarna, tillväxten, sysselsättningen och trygghetssystemen.<br>Saneringen av de offentliga finanserna bör ske på det sätt som preciserats<br>i det av riksdagen antagna saneringsprogrammet. I ett längre tidsperspek-<br>tiv är det önskvärt att arbetslösheten kan motverkas även genom allmänt<br>lägre skatt på arbete. Uftsökningar och skattesänkningar måste emellertid<br>finansieras fullt ut.</p>
<p>Skattehöjningar som leder till högre skattekilar innebär att tillväxt och<br>sysselsättning motverkas. Därmed eroderas också den ekonomiska basen<br>för konsumtion, trygghetssystem och välfärd. Skattetrycket och skatte-<br>kilama är redan i utgångsläget höga i ett internationellt perspektiv. De</p>
<p>47<br></p>
<p>nödvändiga budgetförstärkningarna måste således åstadkommas genom en Prop. 1993/94:150<br>kombination av utgiftsnedskämingar, inkomstförstärkningar och avgifter Bilaga 1<br>som motsvarar förmånerna, såsom angivits i saneringsprogrammet.</p>
<p>Vidare krävs fortsatta strukturella reformer som leder till en varaktigt låg<br>arbetslöshet vid hög förvärvsfrekvens. Trygghetssystemen kan på sikt<br>säkras endast genom en växande privat sektor.</p>
<p>Eftersom räntekostnaderna stiger i takt med skuldökningen blir kraven<br>på budgetförstärkningar och produktionshöjande strukturella reformer allt<br>större ju längre tid som går innan de genomförs. Att vänta med sådana<br>minskar därför den politiska handlingsfriheten och försvårar upprätt-<br>hållandet av tillförlitliga trygghetssystem.</p>
<p>Den senaste konjunkturnedgången dämpades i stor utsträckning av de<br>i Sverige förhållandevis starka automatiska stabilisatorerna, dvs. att<br>transfereringar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder höll uppe de<br>disponibla inkomsterna trots en kraftig produktions- och sysselsättnings-<br>nedgång. Om inte ökningen av skuldens andel av BNP kan vändas till en<br>minskning under nuvarande återhämtning kan dessa automatiska<br>stabilisatorer sannolikt inte tillåtas verka fullt ut i nästa konjunktur-<br>nedgång. Då ökar risken för en djup konjunkturnedgång med ökad arbets-<br>löshet m.m.</p>
<p>Vid nuvarande mycket stora underskott i de offentliga finanserna finns<br>det inget utrymme för en allmänt expansiv finanspolitik. Det skulle i<br>stället få en kontraktiv inverkan med högre räntor, lägre tillväxt och lägre<br>sysselsättning. Länder som har väsentligt lägre underskott än Sverige<br>bedöms varken av sig själva eller av internationella organisationer som<br>OECD och IMF ha utrymme för en expansiv finanspolitik. Dessa<br>bedömningar baseras på tidigare erfarenheter från olika OECD-länder.<br>Det enda OECD-land som anses ha ett mera betydande utrymme för en<br>expansiv finanspolitik är Japan, som enligt OECD:s beräkningar har ett<br>strukturellt överskott i de offentliga finanserna på cirka 1 % a BNP.</p>
<p>De tre olika scenarierna för den ekonomiska utvecklingen fram till<br>1999 visar tillväxtens stora betydelse för de offentliga finanserna. Vid<br>samtliga alternativ förutsätts att det ursprungliga saneringsprogrammet för<br>de offentliga finanserna genomförs enligt 1993 års kompletterings-<br>proposition och tidsprofil. Underskottet i det offentliga sparandet minskar<br>i alla tre alternativen men det är endast i alternativ 4 % som skulden<br>börjar minska som andel av BNP. Regeringen har, som tidigare angivits,<br>för avsikt att fortsätta budgetsaneringen efter det att saneringsprogrammet<br>genomförts i sin helhet.</p>
<h3>8.2 De offentliga finanserna och saneringsprogrammet</h3>
<p>Förslaget till saneringsprogram i den reviderade finansplanen 1993<br>innebar förstärkningar av de offentliga finanserna på ca 81 miljarder<br>kronor, netto i 1993 års priser, fram till 1998. Minskade transfereringar<br>och ökade inkomster skall leda till en förstärkning på 46 miljarder</p>
<p>48</p>
<p>kronor. Begränsning av den offentliga konsumtionen beräknades innebära Prop. 1993/94:150<br>en förstärkning på 35 miljarder kronor. Bilaga 1</p>
<p>De minskade transfereringarna och de ökade inkomsterna fördelades</p>
<p>enligt den reviderade finansplanen 1993 på följande sätt:</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Minskade transfereringar till hushållen m.m.</p></td><td colspan="2">
<p>26</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Miljarder kronor</p></td><td></td><td rowspan="2">
<p>8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>pensioner</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>arbetslöshetsförsäkringen m.m.</p></td><td>
<p>10</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>sjuk- och arbetsskadeförsäkringen samt<br>avgifter inom sjuk- och tandvården</p></td><td>
<p>4</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>femiljepolitiken</p></td><td>
<p>1</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>bostadssektorn</p></td><td>
<p>3</p></td><td></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Reformerat ATP-system</p></td><td></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Ökade inkomster</p></td><td></td><td>
<p>15</p></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>effektivare skatteindrivning</p></td><td>
<p>4</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>breddad bas för mervärdesskatten</p></td><td>
<p>2</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>miljö- och punktskatter</p></td><td>
<p>8</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>*</p></td><td>
<p>ny fastighetstaxering</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>46</p></td></tr>
</table>
<p>Under hösten 1993, i budgetpropositionen 1994 samt i propositioner<br>under våren har, i och med denna proposition, föreslagits följande<br>åtgärder som är hänförliga till saneringsprogrammet.</p>
<p>Full effekt, netto</p>
<p>(miljarder kronor)</p>
<p>* Indexering av miljö- och punktskatter 6,7</p>
<p>* Högre avgifter, lägre förmåner och ökade själv-</p>
<p>risker inom tandvårds-, föräldra- och arbetslöshets-<br>försäkringarna m.m. samt besparingar vad gäller<br>läkemedel 8,7</p>
<p>* Effektiviserad skatteindrivning 2</p>
<p>* Begränsad delpension 2,1</p>
<p>Summa åtgärder som hänförs till saneringsprogrammet 19,5</p>
<p>Ett led i saneringsprogrammet är effektivare skatteindrivning. Skattemyn-<br>digheterna har fått särskilda resurser för detta ändamål. Riksskatteverket<br>skall se till att insatserna blir tillräckligt koncentrerade för att få effekt.<br>En försiktig uppskattning baserad på RSV:s anslagsframställning ger vid<br>handen att en effekt om 2 miljarder kronor bör kunna uppnås. Den<br>centrala grupp för bekämpande av ekonomisk brottslighet som utreds<br>under Riksåklagarens ledning kommer också att bidra till att sanerings-<br>programmet uppfylls på denna punkt.</p>
<p>49</p>
<p>De av riksdagen hittills beslutade samt av regeringen våren 1994<br>ytterligare föreslagna åtgärderna omfattar således ca 19,5 miljarder<br>kronor av saneringsprogrammets 46 miljarder avseende reducerade<br>transferingar och ökade skatter eller avgifter. Inom denna del av<br>saneringsprogrammet har förslag lagts och beslut fattats som innebär en<br>snabbare sanering än vad en jämn fördelning över den aktuella perioden<br>på 4,5 år fr.o.m. budgetåret 1994/95 t.o.m. kalenderåret 1998 skulle ge.</p>
<p>För att fullfölja denna del av saneringsprogrammet krävs således beslut<br>avseende ytterligare drygt 26 miljarder kronor. Enligt riksdagsut-<br>redningens förslag kommer 1995 års budgetproposition att omfatta 18<br>månader (den 1 juli 1995 till den 31 december 1996) som en följd av<br>övergång till kalenderår som budgetår. Enbart ett genomförande av<br>programmet i jämn takt innebär därför att en stor del av återstoden av<br>saneringsprogrammet bör läggas fram i 1995 års budgetproposition samt<br>i särpropositioner i anslutning till denna. Som senare redovisas avser<br>regeringen därtill att tidigarelägga delar av programmet.</p>
<p>Saneringsprogrammet bör vidare följas upp löpande vad gäller åtgär-<br>dernas faktiska genomslag på de offentliga finanserna. Jämförelsenormen<br>bör därvid vara ett jämnt genomförande under perioden den 1 juli 1994<br>till den 31 december 1998.</p>
<p>Genomslaget av hittills beslutade åtgärder beräknas uppgå till drygt<br>5,5 miljarder kronor år 1994, vilket är något mer än vid en jämn<br>fördelning över perioden.</p>
<p>Genomslaget av hittills beslutade åtgärder år 1995 beräknas till drygt<br>13 miljarder kronor. För att uppnå ett belopp på 15 miljarder kronor år<br>1995 vilket skulle krävas vid ett jämnt genomförande måste de till-<br>kommande åtgärderna således få ett genomslag på närmare 2 miljarder<br>kronor år 1995. Regeringen avser att senast i budgetpropositionen 1995<br>föreslå åtgärder som ger minst detta tillkommande genomslag år 1995.</p>
<p>Saneringsprogrammets andra del, realt oförändrade utgifter för offentlig<br>konsumtion, uppskattades i den reviderade finansplanen 1993 ge<br>minskade utgifter med 35 miljarder kronor om jämförelse görs med en<br>real ökning på 2 % per år (jämförelsenormen). Detta fördelar sig dels på<br>statlig, dels på kommunal konsumtion.</p>
<p>Realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion definieras som att<br>konsumtionen tillåts öka i samma takt som den för ekonomin genomsnit-<br>tliga prisutvecklingen (BNP-deflatom).</p>
<p>Oförändrade reala utgifter för offentlig konsumtion 1995 hade inneburit<br>en 7 miljarder lägre nivå än vid en utveckling enligt jämförelsenormen.<br>Enligt prognosen blir den faktiska nivån lägre. De reala utgifterna för<br>offentlig konsumtion väntas nämligen understiga 1994 års nivå med<br>8 miljarder kronor i 1993 års prisnivå. Av saneringspgrogrammets<br>beräknade 35 miljarder kronor har således 15 miljarder kronor uppnåtts.<br>Även i detta avseende har saneringsprogrammet således påbörjats på ett<br>tillfredsställande sätt.</p>
<p>Budgetunderskottet för innevarande budgetår, 1993/94, beräknas nu bli<br>ca 197,5 miljarder kronor. Detta är ca 20 miljarder kronor mindre än<br>enligt beräkningarna i budgetpropositionen 1994. Denna revidering<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>50</p>
<p>förklaras framför allt av engångsinkomster från försäljning av statliga Prop. 1993/94:150<br>bolag och av att den förbättrade kronkursen minskar utgifterna för Bilaga 1<br>statsskuldräntoma. Utöver detta torde utgifterna för arbetsmarknads-<br>politiska åtgärder bli lägre. Budgetsaldot försämras med ca 10 miljarder<br>kronor jämfört med föregående budgetår.</p>
<p>Lånebehovet för innevarande budgetår beräknas nu till 240 miljarder<br>kronor. I budgetpropositionen uppgick motsvarande beräkning till knappt<br>272 miljarder kronor. Förbättringen på 32 miljarder förklaras framför allt<br>av det bättre budgetsaldot men också av återbetalning av lån till<br>Riksgäldskontoret.</p>
<p>Lånebehovet och budgetläget förbättras 1994/95. Budgetsaldot beräknas<br>bli drygt 150 miljarder kronor och lånebehovet beräknas falla till ca 195<br>miljarder kronor. Det förbättrade läget förklaras framför allt av lägre<br>utgifter, inklusive lägre ränteutgifter. Det förbättrade arbetsmarknadsläget<br>medför också ett lägre lånebehov.</p>
<p>Statens finansiella sparande förbättras mellan kalenderåren 1993 och<br>1995 med ca 85 miljarder kronor från ett underskott på ca 250 miljarder<br>kronor till ca 165 miljarder kronor. Det finansiella sparandet i AP-fonden<br>respektive i kommunsektorn försvagas under samma period med knappt<br>40 miljarder kronor varför den totala förbättringen i de offentliga<br>finanserna blir knappt 50 miljarder kronor.</p>
<p>De förbättrade statsfinanserna under 1994 och 1995 innebär att under-<br>skottet i de totala offentliga finanserna minskar med ca 4 procentenheter<br>från ca 13,5 % av BNP 1993 till ca 9 % 1995. Förbättringen faller helt<br>på staten. Detta är en större förbättring än som förutsågs både i<br>finansplanen i januari i år och i kompletteringspropositionen för ett år<br>sedan. Skattetrycket faller något men detta motsvaras av en större<br>förändring på utgiftssidan, på grund av något bättre arbetsmarknadsläge,<br>att bankstödet upphör och låg inflation.</p>
<h3>8.3 Strukturella reformer inom socialförsäkringarna</h3>
<h4>Strukturella reformer i andra länder</h4>
<p>Strukturella reformer har stått högt upp på den politiska dagordningen i<br>OECD-ländema under det senaste decenniet. Skälet till detta har varit att<br>man funnit den ekonomiska utvecklingen otillfredsställande och syftet<br>med reformerna har varit att göra ekonomierna mer öppna gentemot<br>omvärlden och mer flexibla. Öppna och effektiva marknader för varor<br>och tjänster, utsatta för såväl utländsk som inhemsk konkurrens är det<br>bästa sättet att nå hög tillväxt och en god levnadsstandard.</p>
<p>Regeringarna har därför sökt identifiera strukturella stelheter och<br>snedvridningar i syfte att genomföra förändringar. Även om det skiljer<br>mycket i graden av reformsträvande från land till land är alla OECD-<br>länder inbegripna i denna strukturanpassningsprocess. De svenska<br>reformerna ligger således väl i linje med utvecklingen i övriga OECD-<br>länder.</p>
<p>51</p>
<p>Med tanke på behovet av att minska graden av snedvridning, mellan Prop. 1993/94:150<br>arbete och fritid och mellan konsumtion och sparande, är det också en Bilaga 1<br>återkommande uppfattning i OECD-ländemas policydokument att<br>budgetunderskotten skall minskas främst genom utgiftsbegränsningar och<br>inte genom höjda skatter.</p>
<p>Privatiseringar har genomförts i en rad länder och fler förutses. Det rör<br>sig om privatiseringar inom bank- och försäkringsverksamhet, tele-<br>kommunikationer och post samt skeppsbyggnad.</p>
<p>Insikten om behovet av att öka effektiviteten i den offentliga sektorn<br>har lett till en rad reformer som bl.a. syftar till att göra olika verksam-<br>heter mer marknadsanpassade, t.ex. genom att öka konkurrensen där så<br>varit möjligt. En form för detta är att lägga ut produktion av tidigare<br>offentligt producerade tjänster på privata entreprenörer.</p>
<h4>Reformering av de svenska socialförsäkringarna</h4>
<p>Under de senaste åren har en rad förändringar inom de offentliga<br>utgiftssystemen skett även i Sverige. Uppmärksamheten har ofta<br>koncentrerats på effekterna på de offentliga finanserna, men syftet är<br>vidare än så. Målet är att skapa en väl fungerande ekonomi och lägga<br>grunden för en uthållig tillväxt och välfärd. Omprövningen av den<br>offentliga sektorns roll fyller således en dubbel funktion: dels för att<br>bidra till att sanera de offentliga finanserna, dels att skapa drivkrafter för<br>en god hushållning med ekonomiska resurser och förhindra att arbetslös-<br>heten varaktigt hamnar på hög nivå. För att uppnå målet om en halvering<br>av arbetslösheten och en stabil ekonomisk bas för välfärdssystemen krävs<br>att även den fortsatta saneringen av de offentliga finanserna utformas på<br>detta sätt.</p>
<p>Reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen redovisas i avsnitt 12.</p>
<p>Vissa viktiga reformområden redovisas kortfattat i det följande.</p>
<h4>Pensionsreformen</h4>
<p>OECD har påtalat behovet att reformera av pensionssystemen i en rad<br>länder inklusive Tyskland, Frankrike, Österrike, Finland och Sverige.<br>Pensionssystemen bör göras mer försäkringsmässiga, dvs. ett klarare<br>samband mellan den enskildes inbetalningar och den pension han/hon<br>senare erhåller bör skapas. I avsaknad av reformer skulle pension-<br>systemen i en rad länder bli en mycket stor belastning för de offentliga<br>budgetarna framöver.</p>
<p>Förutsättningar för en genomgripande förändring av det svenska<br>ålderspensionssystemet föreligger nu i och med Pensionsarbetsgruppens<br>förslag. Det föreslagna systemet utgår från principen att hela<br>livsinkomsten skall påverka pensionen, vilket förstärker sambandet mellan<br>avgifter och förmåner samt skapar följsamhet till såväl samhällsekonomin<br>som medellivslängden, samtidigt som grundtryggheten består. Det blir</p>
<p>52<br></p>
<p>också mera lönsamt att arbeta efter 65 års ålder. Stimulansen till arbete<br>— den ekonomiska grunden för såväl detta som andra socialförsäk-<br>ringssystem — förbättras. Det förslagna pensionssystemet inkluderar även<br>ett betydande sparande bl.a. i form av individuellt premiereservsparande<br>som förbättrar förutsättningarna för en god och uthållig tillväxt.</p>
<p>I den överenskommelse som hösten 1992 träffades mellan regeringen<br>och socialdemokraterna ingick att den allmänna pensionsåldern successivt<br>skulle höjas till 66 år. På grundval av denna överenskommelse föreslog<br>regeringen i proposition 1992/93:155 om höjd pensionsålder en sådan<br>höjning av pensionsåldern. I sitt betänkande 18992/93:SfU15 uttalade<br>socialförsäkringsutskottet att det är en principiellt riktig åtgärd att höja<br>pensionsåldern men att det med beaktande av det aktuella arbetsmar-<br>knadsläget inte var motiverat att redan den 1 oktober 1993 påbörja en<br>höjning. Utskottet föreslog samtidigt att Pensionsarbetsgruppen skulle få<br>i uppdrag att ytterligare bereda frågan. Riksdagen biträdde utskottets<br>förslag.</p>
<p>Pensionsarbetsgruppen har i sitt betänkande Reformerat pensionssystem<br>(SOU 1994:20) framlagt förslag till en genomgripande förändring av det<br>allmänna pensionssystemet. Syftet är att göra systemet mer följsamt såväl<br>mot samhällsekonomin som i förhållande till demografiska förändringar<br>såsom förändringar i den förväntade livslängden. Grundläggande för det<br>reformerade systemet är att pensionen skall baseras på hela livsinkom-<br>sten. Ett väsentligt inslag i förslaget är den flexibla pensionsåldern som<br>bl.a. innebär att man genom fortsatt arbete även efter fyllda 65 år skall<br>kunna förbättra sin intjänade pension. Allteftersom det reformerade<br>systemet successivt får genomslag kommer det förbättrade ekonomiska<br>utbytet av att stanna kvar längre i arbete i form av högre pension att<br>medverka till en höjning av den genomsnittliga pensionsåldern.</p>
<p>Inom de närmaste årtiondena är det emellertid främst det nuvarande<br>pensionssystemets regler som avgör utgiftsutvecklingen vad gäller<br>utgående pensioner. Den allt högre medellivslängden i förening med<br>sänkningen av den allmänna pensionsåldern med två år i mitten av 1970-<br>talet samt de successivt växande förmånsnivåerna har inneburit en ökad<br>ekonomisk belastning för de yrkesverksamma som finansierar de löpande<br>pensionsutgiftema. Mot bakgrund av de samhällsekonomiska restriktio-<br>nerna är det nödvändigt att kostnaderna för det nuvarande pensionssyste-<br>met minskas, utan att det leder till orimliga konsekvenser för den<br>enskilde. Det är därför regeringens ambition att stegvis höja pensionsål-<br>dern inom det nuvarande pensionssystemet till 66 år.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen</h4>
<p>Inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringama har betydande förändringar<br>genomförts. Arbetslinjen förstärks och investeringar i bättre arbetsmiljö<br>samt andra förebyggande åtgärder blir mera attraktiva för såväl arbets-<br>givare som arbetstagare. Införandet av en karensdag tillsammans med<br>övriga ändringar av ersättningsnivåerna, samt en viss inverkan av<br></p>
<p>53</p>
<p>lågkonjunkturen, har haft en märkbar effekt på frånvaron. Enligt Prop. 1993/94:150<br>arbetskraftsundersökningama har frånvaron minskat från 4,7 % av Bilaga 1<br>arbetskraften 1989 till 3,1 % 1993, motsvarande en minskning av<br>frånvaron med 8 dagar.</p>
<p>Systemet med sjuklön för frånvaro kortare än 14 dagar ger arbets-<br>givarna kraftiga incitament att förbättra villkoren för det dagliga arbetet.<br>Mer enhetliga ersättningsnivåer liksom samordningen av sjuk- och arbets-<br>skadeförsäkringama minskar utrymmet att utnyttja skillnader mellan de<br>olika försäkringarna.</p>
<p>Vikten av strukturellt riktiga reformer inom socialförsäkringarna<br>belyses av att sjukförsäkringen förstärkts med ca 5 miljarder kronor<br>mellan 1991 och 1993 bl.a. som en följd av reducerade sjuktal. Inom<br>arbetsskadeförsäkringen som tidigare uppvisade ett betydande och<br>stigande underskott sker en förbättring på 7-8 miljarder kronor till år<br>1999.</p>
<p>Ett viktigt inslag i det fortsatta reformarbetet avseende socialförsäk-<br>ringarna utgörs av den översyn av sjuk- och arbetsskadeförsäkringama<br>som regeringspartierna och socialdemokraterna hösten 1992 kom överens<br>om att genomföra.</p>
<h4>Förtidspensionen</h4>
<p>Förtidspension utgör liksom sjuk- och arbetsskadeförsäkringama en<br>riskförsäkring avseende inkomstbortfall på grund av nedsatt<br>arbetsförmåga före normal pensionsålder. Förtidspensioneringen har ökat<br>trendmässigt och antalet förtidspensionärer uppgår nu till drygt 400 000.<br>Mer än hälften av en genomsnittlig årskull har förtidspensionerats under<br>senare år. Under 1993 nybeviljades drygt 62 000 förtidspensioner, vilket<br>är det högsta antal som någonsin registrerats. Uppgången under de<br>senaste åren förklaras bl.a. av att ett förhållandevis stort antal tidigare<br>långtidssjukskrivna personer som inte bedömts som rehabiliteringsbara<br>beviljats förtidspension i samband med att försäkringskassorna inten-<br>sifierat rehabiliteringsarbetet. Utvecklingen indikerar att arbetsmarknaden<br>i ökande utsträckning inte är tillräckligt flexibel för att möjliggöra nya<br>reguljära arbeten för personer som av olika skäl förlorat eller av andra<br>skäl inte kunnat upprätthålla tidigare arbeten.</p>
<p>54</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Diagram 8.1 Andelen förtidspensionärer av befolkningen i olika åldrar</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-19.png" style="width:269pt;height:186pt;"/>
<p>Källa\ SOU 1994:20 Reformerat pensionssystem, betänkande av<br>Pensionsarbetsgruppen.</p>
<p>Det trendmässigt ökande antalet förtidspensionärer ökar kostnaderna<br>och försvagar den ekonomiska basen för såväl denna som andra delar av<br>trygghetsssystemet. En reformering av förtidspensionen berördes endast<br>i begränsad utsträckning i pensionsarbetsgruppens betänkande, SOU<br>1994:20. Förtidspensioneringen ses över inom ramen för sjuk- och<br>arbetsskadeberedningens arbete. Vidare pågår för närvarande ett<br>beredningsarbete inom regeringskansliet i syfte att finna åtgärder för att<br>höja den genomsnittliga pensionsåldern. Avsikten med översynen är att<br>förstärka arbetslinjen, bidra till att sanera de offenliga finanserna samt<br>förbättra förutsättningarna för en god och uthållig tillväxt.</p>
<p>55</p>
<h3>8.4 Förändringarna i kommunsektorn</h3>
<h4>Inledning</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Kommunsektorn har successivt anpassat verksamheten till de ekonomiska<br>förutsättningarna. Åren 1993 och 1994 visar sektorn överskott i det<br>finansiella sparandet. Överföringen av kommunalskattemedel har lagts om<br>så att den tidigare tvååriga eftersläpningen av överföringen av kom-<br>munalskattemedel från staten till kommunerna upphör. År 1995 går<br>inkomster och utgifter ungefär jämnt ut i kommunsektorn. Därefter<br>förbättras det finansiella sparandet och kommunernas finanser konsolide-<br>ras. Detta är nödvändigt, bl.a. med tanke på behovet av avsättningar för<br>att möta gjorda pensionsåtaganden. Den kommunala skattekvoten, dvs.<br>summan av kommunalskatt och statsbidrag, uppgick 1993-94 till i<br>genomsnitt ca 23 % % av BNP. År 1995 beräknas den ligga på 20 % för<br>att under perioden 1996-1999 uppgå till drygt 19 %.</p>
<p>Förändringarna inom kommunsektorn måste ses i ljuset av den kraftiga<br>expansion som skedde framförallt på 1970-talet, ofta i strid med vad<br>statsmakterna bedömde som lämpligt med hänsyn till den samhällsekono-<br>miska balansen. De nu genomförda förändringarna i de ekonomiska förut-<br>sättningarna har utlöst en livaktig förnyelse i många kommuner och<br>landsting.</p>
<p>Att döma av de undersökningar som initierats bl.a. av expertgruppen<br>för studier i offenligt ekonomi (ESO) har den kommunala omställningen<br>i väsentliga avseenden brutit en tidigare negativ produktivitetsutveckling<br>så att produktiviteten i den kommunala sektorn numera ökar.</p>
<p>En av förklaringarna till 1970- och 1980-talens kommunala expansion<br>låg i statsbidragens konstruktion. Olika bidrag gick till olika ändamål och<br>förryckte därmed kommunernas prioriteringar. Därför har en översyn och<br>reformering av bidrags- och utjämningssystemen haft hög prioritet i<br>regeringens arbete. Sammanslagningen av de olika bidragen har lagt en<br>väsentlig grund för en mer effektiv resursanvändning i kommunerna.</p>
<p>Det samlade statsbidraget — påsen — är ett inslag i arbetet att ge<br>kommunerna möjlighet att anpassa verksamheten efter lokala krav och<br>önskemål.</p>
<h4>Det kommunala förändringsarbetet</h4>
<p>Nya organisations- och styrformer</p>
<p>Den nya kommunallagen 1992 gav kommuner och landsting möjlighet att<br>organisera sin verksamhet på ett friare sätt. Den ökade organisatoriska<br>friheten har medfört att flertalet kommuner och landsting genomfört<br>förändringar i såväl nämnd- som förvaltningsorganisationen för att<br>åstadkomma bättre samordning och ökad effektivitet i verksamheten. De<br>nya styrformerna präglas i stor utsträckning av ett åtskiljande av</p>
<p>56</p>
<p>beställar- och finansieringsfunktion å en sidan och funktionen som Prop. 1993/94:150<br>producent å den andra. Bilaga 1</p>
<p>Nya verksamhetsformer</p>
<p>I kommuner och landsting pågår för närvarande ett intensivt förändrings-<br>arbete. Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya<br>ekonomiska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrens<br>och genom att öka inslaget av marknadsorientering. Skilda lösningar<br>prövas genom att kommuner och landsting inför alternativa produk-<br>tionsformer. Det är framför allt i storstäder och förortskommuner samt<br>i stora och mellanstora kommuner som nya produktionsformer införs.</p>
<p>Nya produktionsformer införs dels i egen regi i form av intraprenader<br>och införandet av resultatenheter, dels i extern drift. Till den senare<br>kategorin räknas t.ex. kommunala bolag, entreprenader, avknoppade<br>företag, kooperativ mm. Därutöver har flera kommuner infört olika<br>former av "kundval" inom t.ex. skola och omsorg. Syftet med ökade<br>valmöjligheter är inte i första hand är att ge incitament till kostnadsbespa-<br>ringar, utan att låta resurserna i högre utsträckning styras av användarnas<br>önskemål.</p>
<p>Olika undersökningar indikerar att nya verksamhetsformer kan medföra<br>betydande produktivitetsvinster samtidigt som servicen förbättras.<br>Sannolikt finns fortfarande en icke oväsentlig besparingspotential i stora<br>delar av den kommunalt finansierade verksamheten.</p>
<p>Nytt statsbidragssystem</p>
<p>Det kommunala självbestämmandet har förstärkts genom det nya stats-<br>bidragssystemet. Syftet med övergången till generella statsbidrag är att<br>öka kommunernas möjligheter att utforma verksamheten efter lokala<br>förhållanden och att stimulera förnyelse och utveckling av den offentliga<br>sektorn.</p>
<p>Den statliga detaljstyrningen har successivt minskat. Parallellt med<br>detta har vikten av uppföljning och utvärdering markerats starkare.</p>
<p>Utöver ökade möjligheter till nya organisations- och verksamhetsformer<br>har förutsättningarna för samordning mellan olika verksamheter förbätt-<br>rats genom förändrat huvudmannaskap. ÄDEL-reformen är ett viktigt<br>exempel. För närvarande pågår förberedelser för kommunalisering av<br>omsorgen om utvecklingsstörda. Därutöver har beslutats eller föreslagits<br>olika reformer i syfte att öka valfriheten för medborgarna varav en<br>husläkarreform hör till de mest väsentliga. Riksdagen har fattat beslut om<br>regler för fri etablering för privatläkare och sjukgymnaster med rätt till<br>ersättning från sjukförsäkringen. Inom barnomsorgen har privata<br>entreprenörer fått lagfäst rätt att bedriva verksamhet med samma<br>ersättning som kommunal barnomsorg. På skolområdet har beslutats att<br>fristående skolor skall ha rätt till bidrag från kommunen, motsvarande</p>
<p>57<br></p>
<p>minst 85 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev. Regeringen<br>har vidare föreslagit ökade möjligheter till entreprenader på gymnasie-<br>skolenivå.</p>
<h4>Incitamentens betydelse</h4>
<p>En viktig förutsättning för en väl fungerande offentlig sektor är att<br>beslutsfattare på olika nivåer får motiv att effektivisera verksamheten. De<br>strukturella reformer som regeringen genomfört eller påbörjat syftar just<br>till detta. Ett sätt är att i ökad utsträckning låta hushållens egna val<br>påverka resursfördelningen. Ett annat sätt är att genom ekonomiska<br>styrmedel skapa överensstämmelse mellan samhällsekonomisk lönsamhet<br>och lönsamhet på olika nivåer inom den offentliga sektorn. Ett tredje är<br>att genom ändrat huvudmannaskap förbättra möjligheterna till samordning<br>och lokala lösningar.</p>
<p>Ädelreformen är ett exempel på en reform som innehåller inslag av<br>samtliga dessa systemförändringar. Reformen trädde i kraft den 1 januari<br>1992 och innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig<br>vård och service till äldre och handikappade. Närmare 55 000 lands-<br>tingsantällda har bytt arbetsgivare och mer än 20 miljarder kronor har<br>omfördelats från landstingen till kommunerna.</p>
<p>Förutom förändringar i ansvarsfördelningen mellan kommuner och<br>landsting innehåller Ädelreformen sådana förändringar som skall<br>uppmuntra en större effektivitet. Det gäller bl.a. betalningsansvar för<br>färdigbehandlade patienter. Samtidigt ingicks en överenskommelse om<br>vårdgaranti.</p>
<p>Den tydligaste effekten är halveringen av antalet medicinskt färdigbe-<br>handlade som trots detta omhändertas av akutsjukvården och geriatriken,<br>vilket visar att det ekonomiska incitamentet — betalningsansvaret — har<br>haft avsedd effekt. Många av kommunerna har också genom en medveten<br>omstrukturering av verksamheten lyckats förbättra resultatet i de<br>övertagna verksamheterna.</p>
<p>Strukturpolitiska reformer är långsiktiga. Därför är det för tidigt att dra<br>entydiga slutsatser om vad Ädelreformen totalt sett kommer att innebära.<br>Reformens syfte är dock inte att kommunerna skall spara pengar genom<br>att tillhandahålla färre tjänster eller tjänster med lägre kvalitet, utan<br>framför allt att resurserna skall kunna användas bättre. Genom för-<br>ändringar i incitamentstrukturen finns goda förutsättningar för att denna<br>målsättning uppnås. De problem som hittills kunnat konstateras samman-<br>hänger främst med frågor där ansvarsfördelningen mellan kommuner och<br>landsting fortfarande är oklar.</p>
<h2>9 Stabila priser</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Stabila priser utgör ett centralt mål för både finans- och penningpolitiken.<br>En stabil prisnivå är en förutsättning för att ekonomins resurser skall<br></p>
<p>58</p>
<p>utnyttjas väl. Tillväxten stimuleras genom att osäkerheten hos hushåll och Prop. 1993/94:150<br>företag minimeras. En rättvis inkomst- och förmögenhetsfördelning Bilaga 1<br>främjas.</p>
<h3>9.1 Strukturpolitik för låg inflation</h3>
<p>Strukturella åtgärder för att öka konkurrensen och förbättra ekonomins<br>funktionssätt ökar förutsättningarna för att uppnå stabila priser vid låg<br>ränta. De är därmed avgörande för möjligheterna till uthållig tillväxt och<br>en ökning av sysselsättningen. Under regeringsperioden har flera viktiga<br>förändringar genomförts som bidrar till låga prisökningar.</p>
<p>En ny skärpt konkurrenslagstiftning och EES-avtalet ökar och bidrar<br>tillsammans med avregleringar till att få ned inflationen. Livsmedelssek-<br>torn var tidigare en inflationsmotor i svensk ekonomi. Tack vare de<br>senaste årens förändringar är prisökningarna nu låga. Sedan hösten 1991<br>har prisnivån sjunkit med ca 10 % i relation till den genomsnittliga kon-<br>sumentprisnivån.</p>
<p>Skattereformen har genom att göra det dyrare att låna minskat riskerna<br>för en kreditdriven överhettning. Tillsammans med förändringarna i<br>socialförsäkringarna och i arbetsrätten har skattereformen också minskat<br>risken för löneinflation på arbetsmarknaden. En mer flexibel arbets-<br>marknad som motverkar en allmän lönestegring är angelägen för att<br>förbättra möjligheterna till stabila priser i konjunkturuppgången.</p>
<h3>9.2 Penning- och valutapolitiken</h3>
<p>Utvecklingen på penning- och obligationsmarknaderna har varit relativt<br>olika i skilda länder under senhösten och vintern. I USA, där kon-<br>junkturuppgången varit kraftfull, bromsades obligationsräntefallet upp och<br>ersattes av en stigande trend. Önskemålet om att i tid motverka tendenser<br>till ökande inflation har gjort att Federal Reserve börjat bedriva en<br>mindre expansiv penningpolitik. Effekten därav har också märkts i<br>Europa.</p>
<p>På valutamarknaden har tendensen under det senaste året varit att D-<br>marken blivit svagare gentemot dollarn medan yenen stärkts. Inom ERM<br>har stabiliseringen efter sommarens turbulens och vidgningen av<br>bandgränsema bibehållits. De valutor som tidigare låg inom det snäva<br>bandet ligger i stort sett kvar inom detta band. Den svenska kronan har<br>stärkts jämfört med nivån i början av 1994.</p>
<p>Målet för den svenska penningpolitiken är att fr.o.m. 1995 begränsa<br>förändringen i konsumentpriserna till 2 % med en tolerans om +/- 1<br>procentenhet. Penningpolitikens möjligheter att åstadkomma önskade<br>räntesänkningar beror på såväl den utländska och inhemska ekonomiska<br>utvecklingen som den svenska finanspolitiken. Under året har Riksbanken<br>fortsatt att sänka marginalräntan, från 7,75 % till 7,25 %. Sedan den<br>första januari 1993 har marginalräntan sänkts med 3,75 procentenheter.</p>
<p>59</p>
<p>Under motsvarande period har den svenska 6-månadersräntan sjunkit med Prop. 1993/94:150<br>ca 2,1 procentenheter till 7,3 % och 10-årsräntan har sjunkit med ca Bilaga 1<br>11/4 procentenheter till 8 3/4 %.</p>
<p>Inflationen (KPI) mätt från mars 1993 till mars 1994 var 1,8 %. Det<br>finns tydliga tecken på att inflationsförväntningarna för de närmast<br>kommande åren har sjunkit och ligger inom ramen för inflationsmålet. De<br>lägre inflationsförväntningarna har medverkat till lägre räntor och visar<br>sig i inflationsenkäter som redovisar allt lägre förväntad inflation. För en<br>gynnsam inflationsutveckling talar också en jämfört med tidigare relativt<br>svag penningmängdstillväxt och minskande utlåning till allmänheten.</p>
<p>De lägre räntorna och deprecieringen av kronan sedan november 1992<br>har en påtagligt expansiv effekt på den svenska ekonomin (diagram 9.1).<br>Sedan Riksbanken tvingades överge försvaret av den fasta valutakursen<br>har kronan deprecierats med ca 18 % i förhållande till ecu-index. Om<br>hänsyn också tas till kursförändringarna gentemot främst dollar och yen<br>är den effektiva deprecieringen närmare 22 %. Detta har givit en<br>efterfrågestimulans via exporten men samtidigt en svag efterfrågan från<br>hemmamarknaden. För att uppnå prisstabilitet på sikt skulle det vara<br>önskvärt med en annan relation mellan växelkurs och ränta, dvs. i högre<br>grad genom lägre räntor och i mindre grad genom en svag valutakurs.<br>Efter en svag utveckling under hösten har kronan stärkts sedan i<br>december mätt i ECU-index. Dollarkursen i svenska kronor ligger idag<br>på samma nivå som i början av oktober, runt 8 kronor.</p>
<p>Diagram 9.1 Ränte- och växelkursförändringarnas effekt på totala efterfrågan<br>på ett års sikt, sammanvägning av ränte- och växelkursutvecklingen</p>
<p>Procentenheter, kvartal</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-20.png" style="width:279pt;height:158pt;"/>
<p>Källa: Riksbanken.</p>
<p>Möjligheterna att uppnå prisstabilitet är beroende av den samlade<br>trovärdigheten hos penning- och finanspolitiken. Därför utgör sanerings-<br>programmet för de offentliga finanserna en viktig förutsättning för lägre</p>
<p>60<br></p>
<p>räntor och låg inflation. Om inte statsskuldens ökning bringas under<br>kontroll kommer farhågorna för en inflationistisk utveckling att växa.<br>Detta understryker vikten av att den ekonomiska politiken som helhet<br>utformas så att den är förenlig med prisstabilitet.</p>
<p>Även om det finns exempel på små handelsberoende nationer som<br>lyckats väl med att bevara ett stabilt penningvärde samtidigt som de haft<br>en rörlig växelkurs finns det skäl för att Sverige på lång sikt bör sträva<br>efter en fast växelkurs. En rörlig växelkurs ger upphov till osäkerhet om<br>framtida växelkurser. Detta kan i sin tur skapa kompensationskrav i form<br>av riskpremier vilka leder till högre räntor och priser.</p>
<h3>9.3 Den finansiella sektorn</h3>
<p>Bankernas resultat för 1993 visar att huvuddelen av bankkrisen är<br>passerad och att utvecklingen i den finansiella sektorn är god. Resultaten<br>har förbättrats och tre av de större affärsbankerna går med vinst. De<br>förbättrade resultaten beror i huvudsak på sjunkande räntor och minskan-<br>de kreditförluster, men en stor skillnad mellan in- och utlåningsräntor,<br>höga provisionsintäkter på grund av hög aktivitet på finansmarknaderna<br>samt rationaliseringar av verksamheten har också bidragit. Den kapitali-<br>sering av bankerna som skett tillsammans med förbättrade resultat gör att<br>bankernas finansiella ställning inte längre utgör något hot mot kreditför-<br>sörjningen i konjunkturuppgången. Därmed har saneringen av finanssek-<br>tom efter 1980-talets överdrifter undanröjt ett hinder för utbyggnad av<br>produktionskapaciteten och bidragit till att öka förutsättningarna för<br>prisstabilitet.</p>
<p>Som ett resultat av den positiva utvecklingen inom finanssektom ses<br>Bankstödsnämndens organisation och uppgifter över för att anpassas till<br>den nya situationen. Regeringen har nyligen i en skrivelse till riksdagen<br>utförligt redogjort för situationen i banksektorn och statens åtgärder för<br>att stärka det finansiella systemet (skr. 1993/94:238).</p>
<h2>10 Skattepolitik för tillväxt och utveckling av<br>välfärden</h2>
<p>Skattepolitiken är en väsentlig del av regeringens ekonomisk-politiska<br>strategi i arbetet för en uthålligt hög tillväxt och en ökning av sys-<br>selsättning och välfärd i det svenska samhället.</p>
<p>En uthålligt hög tillväxt förutsätter goda skattemässiga villkor för<br>företagande, arbete och investeringar. Producenter och konsumenter bör<br>ges incitament att beakta kostnaderna för negativ miljöpåverkan och<br>stimuleras till hushållning med knappa naturresurser.</p>
<p>På sikt påverkas sysselsättningen positivt och arbetslösheten kan minska<br>om skattekilama på företagande och arbete reduceras.</p>
<p>6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>Rättelse: S. 74 rad 13 Tillkommit: I de---pensionsålder.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>61</p>
<p>Välfärden kan bevaras och vidareutvecklas genom en tillväxtbe-<br>främjande skattepolitik och genom att enskilda individer, hushåll och<br>företag ges förutsättningar att bättre ta tillvara olika konsumtions- och<br>produktionsmöjligheter. Detta leder också till en samhällsekonomiskt<br>rimligare avvägning mellan verksamheter som utförs i den formella<br>respektive informella sektorn.</p>
<p>Regeringen har sedan sitt tillträde utformat sin skattepolitik med denna<br>inriktning. Arbetet har bedrivits under två väsentliga förutsättningar.</p>
<p>En första förutsättning är den svenska ekonomins öppenhet med en<br>stark integration i världsekonomin och ett allt starkare beroende av de<br>internationella kapitalmarknaderna. De skattemässiga villkoren för<br>företagande, arbete, konsumtion, investeringar och sparande i konkurrent-<br>länderna blir därmed av allt större betydelse.</p>
<p>Den andra viktiga förutsättningen för skattepolitiken utgörs av de<br>försämrade offentliga finanserna under efterkrigstidens allvarligaste<br>lågkonjunktur. Till betydande del är denna orsakad av tidigare decenniers<br>ekonomisk-politiska misstag, inte minst på skattepolitikens område.</p>
<p>Vissa av regeringens åtgärder på skatteområdet har varit direkt<br>betingade av problemen inom den finansiella sektorn. Fastighetsskatten<br>på kommersiella lokaler har avskaffats för att stabilisera utvecklingen. Av<br>delvis samma skäl och för att begränsa bostadskostnaderna har fas-<br>tighetsskatten för flerfamiljshus detta år sänkts från 2,5 till 1,5 % av<br>taxeringsvärdet. Vidare kan nämnas slopandet av den s.k. flyttskatten.<br>Detta bidrar till en ökad flexibilitet på bostads- och arbetsmarknaden.</p>
<p>En rad åtgärder har vidtagits för att förbättra villkoren för näringslivets<br>expansion och tillkomsten av nya riktiga jobb, särskilt i mindre och<br>medelstora företag.</p>
<p>I ett första steg avskaffades 1991 förmögenhetsskatten på arbetande<br>kapital och omsättningsskatten på aktier. Skatten på privat pensions-<br>sparande har sänkts. Den allmänna förmögenhetsskatten har reducerats<br>och avvecklas fullt ut 1995. Samtidigt sänks den allmänna skattesatsen på<br>kapitalinkomster till 25 %.</p>
<p>I ett andra steg har fr.o.m år 1994 överbeskattningen av bolags-<br>inkomster tagits bort genom att dubbelbeskattningen av utdelade och<br>kvarhållna vinster eliminerats. Det senare åstadkoms schablonmässigt<br>genom att skatten på reavinster halverats. Av främst internationella skäl<br>har denna för kapitalförsörjningen nödvändiga åtgärd utformats som en<br>lättnad i ägarledet. Förändringarna innebär att 1990 års skattereform<br>fullföljs genom större likformighet i beskattningen av bolagskapital i vid<br>mening genom likabehandlingen av eget kapital och lånat kapital. Detta<br>framgår av diagram 10.1 där skatten på olika kapitalinkomster, med<br>beaktande av skatt i företags- och ägarleden, redovisas för 1991 och<br>1994.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>62</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Diagram 10.1 Skatt på olika kapitalinkomster enligt 1991 och 1994 års<br>skatteregler</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-21.png" style="width:277pt;height:160pt;"/>
<p>avkastning<br>på lånat<br>kapital</p>
<p>Kvarhållen vinst<br>i aktiebolag</p>
<p>Kapitalavkastning i enskild Utdelning i aktiebolag<br>näringsverksamhet</p>
<p>• 41 % vid utdelning på nyemitterade aktier med beaktande av bl.a. Annellavdrag.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-22.png" style="width:4pt;height:138pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Likformigheten i företagsbeskattningen har också förstärkts genom nya<br>skatteregler för egenföretagare. Dessa har fått skattevillkor som<br>väsentligen är likvärdiga med aktiebolagens. Nyföretagandet stimuleras<br>genom att enskilda näringsidkare kan kvitta underskott under de första<br>verksamhetsåren mot tjänsteinkomster.</p>
<p>Förändringarna inom kapital- och företagsbeskattningen har gjorts för<br>att stimulera kapitalbildning och sysselsättning i näringslivet. Goda<br>skattevillkor för företagens ägare, inte bara för företagen, är ett<br>nödvändigt element i en tillväxtpolitik som lägger tyngdpunkten på ny-<br>och småföretagande och betonar entreprenörsskapets betydelse.</p>
<p>Villkoren för produktion i Sverige har förbättrats även i andra<br>avseenden. Ett exempel utgörs av sänkningen av arbetsgivaravgifterna<br>som finansierats genom höjda konsumtionsskatter. Sänkningen av energi-<br>skatten för industrin, finansierad genom ett höjt skatteuttag på hushållens<br>energikonsumtion, är ett annat exempel på en skatteväxling som<br>förbättrar konkurrenskraften.</p>
<p>Som ett led i saneringsprogrammet har vissa miljö- och punktskatter<br>indexerats, vilket eliminerar en annars automatisk urholkning av det reala<br>skatteuttaget.</p>
<p>I det fastlagda saneringsprogrammet ingår ökade inkomster med<br>4 miljarder konor genom effektivare skatteindrivning. Också med hänsyn<br>till tilltron till skattesystemet är det angeläget att skatter debiteras och<br>betalas i enlighet med av riksdagen beslutade regler. Detta uppnås bl.a.<br>genom en utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet vilket<br>möjliggör en effektivare taxering. Regeringen har bl.a. i årets budgetpro-</p>
<p>63</p>
<p>position föreslagit vissa resurstillskott för innevarande och nästa Prop. 1993/94:150<br>budgetår. Bilaga 1</p>
<p>På miljöskatteområdet kommer frågan om en ökad miljörelatering av<br>skattesystemet att behandlas av en nyligen tillsatt parlamentarisk<br>utredning. Utgångspunkten tas i en samhällsekonomisk värdering av<br>befintliga miljö- och energiskatter, där effekterna på miljö, sysselsättning<br>och näringslivets konkurrenskraft skall belysas. Med samma utgångs-<br>punkter skall utredningen vidare belysa förutsättningarna för en s.k.<br>skatteväxling där ett höjt skatteuttag på miljöskadlig verksamhet kan<br>kombineras med sänkt skatt på arbete.</p>
<p>De senaste årens utveckling av skattekilen på arbete — den andel av en<br>ökning av bruttoinkomsten före alla skatter och avgifter som absorberas<br>av höjda skatter och minskade bidrag — framgår av diagram 10.2.</p>
<p>Diagram 10.2 Total marginaleffekt för beskattat arbete</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-23.png" style="width:279pt;height:151pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Förändringarna av skatterna på arbete reducerade skattekilen t.o.m år<br>1993, varefter en svag uppgång har följt. Den senare förklaras, förutom<br>av det temporära borttagandet av grundavdraget vid statlig inkomstbeskat-<br>tning under åren 1994 och 1995, av de just införda egenavgiftema till<br>arbetslöshetsförsäkringen där förmånsanknytningen för närvarande är<br>alltför svag. Ett rätt utformat pensionssystem kan bidra till en fortsatt<br>sänkning av skattekilama.</p>
<h2>11 Arbetsmarknad och sysselsättning</h2>
<p>Sedan överhettningen år 1990 har sysselsättningen minskat med drygt<br>550 000 personer. Sysselsättningen inom industrin började sjunka redan<br>i slutet av 1989. Vid tidigare tillfällen med sjunkande sysselsättning i den</p>
<p>64<br></p>
<p>privata sektorn har antingen expansion inom den offentliga sektorn eller<br>devalveringar tillgripits som motvikt. Detta är inte längre möjligt.</p>
<p>Den ekonomiska politiken lades om för att främja företagande och<br>sysselsättning i privat sektor. Som exempel kan nämnas att under 1991<br>sjönk antalet sysselsatta i industri och privat tjänstesektor med ca 75 000<br>personer. En ungefär lika stor ökning kan förutses nästa år. Under<br>mellantiden har arbetsmarknadspolitiken ställts inför svåra prov.</p>
<p>Politiken börjar nu ge resultat. Den öppna arbetslösheten minskar,<br>liksom antalet långtidsarbetslösa. Antalet varsel sjunker kontinuerligt och<br>antalet lediga platser ökar. Även om utvecklingen således går åt rätt håll<br>är obalanserna på arbetsmarknaden fortfarande stora.</p>
<h3>11.1 Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik</h3>
<p>Den svenska arbetsmarknadspolitiken har tidigare varit utformad för goda<br>konjunkturer med höga vakanstal, avbrutna av förhållandevis korta och<br>grunda nedgångar. Den har samspelat med en ökning av den offentliga<br>sektorns efterfrågan på arbetskraft, som på kort sikt kunnat dämpa<br>arbetslösheten. I ett längre perspektiv har den offentliga sysselsättningen<br>knappast påverkat arbetslöshetens nivå, utan framförallt bidragit till en<br>högre förvärvsfrekvens. Vid 1990-talets ingång var det inte längre möjligt<br>att skjuta de strukturella problemen på framtiden. Detta försvårade<br>arbetsmarknadspolitikens uppgifter, samtidigt som de snabbt växande<br>kostnaderna för åtgärderna förvärrade underskotten och undergrävde<br>hushållens tillit till ekonomins utveckling.</p>
<p>För att arbetsmarknaden skall fungera väl krävs god anpassning både<br>vad gäller pris och kvantitet. Löneanpassning måste möjliggöra flexibilitet<br>såväl inom som mellan sektorer. Kompensationstänkande måste brytas.<br>Det krävs också en smidig kvantitetsanpassning. En väl fungerande<br>matchning av arbetssökande och lediga jobb, yrkesmässig rörlighet och<br>en även i övrigt mer flexibel arbetsmarknad minskar såväl riskerna för<br>överhettning och nya obalanser som kravet på lönedifferentiering.</p>
<p>Yrkesmässig rörlighet främjas av de ökade utbildningsinsatser som skett<br>och sker både inom arbetsmarknadsutbildningen och det reguljära<br>utbildningsväsendet. Rörligheten främjas av den slopade flyttskatten. Den<br>nya tekniken, bl.a. informationsteknologin, ger idag helt andra förut-<br>sättningar att åstadkomma rörlighet genom att de geografiska avstånden<br>blir mindre intressanta. Arbetsplatserna kan i högre grad än tidigare<br>komma till människorna. Matchningen har fått bättre förutsättningar<br>genom en utbyggd service hos arbetsförmedlingarna och de ökade<br>resurser dessa fått, liksom av det slopade monopolet för den offentliga<br>förmedlingen.</p>
<p>Regeringens åtgärder är inriktade på att hävda de aktiva åtgärdernas<br>företräde och motverka långtidsarbetslöshet, och samtidigt minska<br>arbetsmarknadspolitikens negativa statsfinansiella effekter som motverkar<br>en uppgång i ekonomin och därmed sysselsättningen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>65</p>
<p>Arbetsmarknadspolitikens utformning har således omprövats i syfte att<br>stimulera ett aktivt sökande, att stärka kompetensen genom utbildning och<br>praktik, att upprätthålla en anknytning till arbetsmarknaden och att<br>underlätta den flexibilitet vad gäller löner och yrkesmässig rörlighet som<br>krävs för att möjliggöra fler reguljära arbeten samt att få fram kost-<br>nadseffektiva åtgärder.</p>
<p>Ersättningsnivån har sänkts vid arbetslöshet och vid deltagande i<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den sänkta ersättningsnivån förstärker<br>arbetslinjen genom att det blir mer lönsamt att snabbt ta ett reguljärt jobb<br>även med en lägre lön jämfört med att vara öppet arbetslös eller att delta<br>i åtgärder. Därmed underlättas överföring av arbetskraft från delmarkna-<br>der som tidigare haft höga löner. Särskilt om lönen vid den tidigare<br>anställningen varit hög som en följd av en tidigare stor efterfrågan på<br>denna delmarknad utgör en lönejustering en ofrånkomlig del av en<br>flexibel arbetsmarknad som möjliggör en låg arbetslöshet utan accelere-<br>rande löner och priser.</p>
<p>Den lägre ersättningsnivån bör hålla tillbaka löneökningar som skulle<br>riskera att försämra konkurrenskraften. Att vi nu har en rörlig växelkurs<br>innebär inte att de negativa effekterna av sådana löneökningar kan<br>undvikas. Sådana löneökningar riskerar i stället att leda till en sänkt<br>kronkurs med ökade inflationsrisker som kan tvinga fram en pen-<br>ningpolitisk åtstramning från Riksbanken.</p>
<p>Åtgärder har vidtagits för att skapa utrymme för fler arbetssökande i<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt som utgiftsökningen i arbets-<br>marknadspolitiken motverkats. Viktiga exempel på nya åtgärder är<br>ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Dessa åtgärder innebär att fler<br>arbetslösa deltar i aktiva åtgärder och motverkar därmed passivisering.<br>Fler ungdomar får arbetslivserfarenhet och äldre arbetslösa behåller<br>kontakten med ett aktivt arbetsliv. Även regionalpolitiska åtgärder har<br>vidtagits i syfte att skapa fler riktiga jobb.</p>
<p>Övergången till reguljära arbeten underlättas även av rekryteringsstöd<br>samt, som en tillfällig åtgärd, ett generellt anställningsstöd (GAS) som<br>främst syftar till att minska det omfattande övertidsuttaget och tidigare-<br>lägga anställningar i nuvarande konjunkturfas. Dessa och andra åtgärder<br>som minskar företagens anställningskostnader bidrar till att öka arbets-<br>marknadens flexibilitet.</p>
<p>Arbetsrätten har reformerats för att frigöra de mindre företagens<br>växtkraft och öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga bl.a. genom<br>ökade möjligheter till tidsbegränsad anställning. I samma syfte har det<br>offentliga monopolet på arbetsförmedling avskaffats. Arbetsmarknad-<br>sutbildningen upphandlas numera i konkurrens vilket bidrar till effek-<br>tiviseringar och lägre kostnader.</p>
<p>För att underlätta omstruktureringen av svensk ekonomi och ökad<br>rörlighet har insatserna för att höja arbetskraftens kompetens betonats.<br>Förutom kraftfulla satsningar som skapat fler platser inom gymnasies-<br>kolan, vid universitet och högskolor, i folkhögskolor, arbetsmarknadsut-<br>bildning och inom komvux har regeringen introducerat nya utbildnings-<br>former såsom utbildningscheck, traineeutbildning och sommaruniversitet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>66</p>
<p>Därmed bereds en betydande del av de arbetslösa utbildning som stärker Prop. 1993/94:150<br>deras ställning på en arbetsmarknad där förändringarna i arbetslivet Bilaga 1<br>medför allt större krav på kompetens. Dessa insatser är också i framtiden<br>av stor betydelse för att åstadkomma förflyttning av arbetskraft till<br>delmarknader med mera långsiktiga sysselsättningsmöjligheter. Kompe-<br>tenshöjande åtgärder motverkar också uppkomsten av inflationsdrivande<br>flaskhalsar på arbetsmarknaden.</p>
<p>Ett annat inslag är att förmedlingsinsatser, utbildning och andra aktiva<br>åtgärder i ännu högre grad inriktas på personer med en svag ställning på<br>arbetsmarknaden. Därigenom förebyggs definitiv utslagning av arbetskraft<br>samt minimeras risken för samhällsekonomiskt ofördelaktiga åter-<br>verkningar på lönebildningen.</p>
<p>De reformer av arbetsmarknadspolitiken, arbetsrätten och arbetslös-<br>hetsförsäkringen som regeringen genomfört har lagt en god grund för<br>sysselsättningsexpansion i det förbättrade konjunkturläge vi nu skönjer.<br>För att underlätta den strukturella anpassningen av den svenska ekonomin<br>krävs framledes en särskild bevakning av tendenser till flaskhalsar inom<br>olika sektorer av arbetsmarknaden. Åtgärder för att undanröja riskerna<br>för inflationsspridning från sådana sektorer blir viktiga de kommande<br>åren.</p>
<h3>11.2 Arbetsmarknad och fler riktiga jobb</h3>
<p>Kroniskt hög arbetslöshet i en rad länder har inneburit att intresset har<br>ökat för reformer som påverkar arbetsmarknadens funktionssätt. OECD<br>menar att arbetslösheten i många länder i stor utsträckning förklaras av<br>strukturella faktorer och att mer flexibla, mindre reglerade arbetsmark-<br>nader ger den snabbaste sysselsättningstillväxten.</p>
<p>Åtgärder har vidtagits för att öka graden av löneflexibilitet (Australien,<br>Nya Zeeland, Italien, Irland och Storbritannien) och många länder har<br>också minskat graden av regleringar på arbetsmarknaden. Det senare har<br>gjorts främst i de länder som tidigare gått längst på regleringsvägen<br>(Grekland, Italien, Portugal och Spanien).</p>
<p>Dessutom har reformer genomförts i olika delar av välfärdssystemen<br>i syfte att öka incitamenten att söka arbete eller att hålla fast det arbete<br>man har (Belgien, Danmark, Nederländerna, Spanien och i viss utsträck-<br>ning Australien, Kanada och Nya Zeeland). I exempelvis Danmark har<br>man skärpt kraven för att erhålla arbetslöshetsersättning och utökat<br>antalet dagar under vilka arbetsgivarna skall erlägga arbetslöshets-<br>understöd. Trots genomförda förändringar menar OECD att behovet av<br>reformer på europeiska arbetsmarknader fortsatt är mycket stort. I<br>synnerhet finns det behov av att se över hur olika transfereringssystem<br>samverkar och påverkar incitamentstrukturen.</p>
<p>För att nå målet om en så snabb sysselsättningsökning att arbetslösheten<br>i Sverige minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden<br>fungera bättre än under tidigare decennier. Detta kräver flexiblare<br>lönebildning och ökad rörlighet. En väl fungerande matchningsprocess är</p>
<p>67</p>
<p>också viktig. Lönebildningen är väsentligen en uppgift för arbets-<br>marknadens parter. På dem vilar ansvaret för att konkurrenskraften inte<br>urgröps men även att lönebildningen är så flexibel att den</p>
<p>a) ger människor möjlighet att behålla jobben,</p>
<p>b) ger de arbetslösa möjlighet att komma tillbaka i arbete igen, samt</p>
<p>c) ger de ny tillträdande möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.</p>
<p>Det måste vidare vara möjligt för människor att gå över från delar-<br>betsmarknader med låg efterfrågan till områden med hög efterfrågan utan<br>att detta leder till kostnadsdrivande kompensationsspiraler.</p>
<p>Ett antal åtgärder har vidtagits för att förbättra arbetsmarknadens<br>flexibilitet samtidigt som utgiftsökningen i arbetsmarknadspolitiken<br>motverkats genom att nya åtgärder till lägre kostnad har införts.<br>Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling innebär samma eller lägre<br>ersättningsnivå som vid öppen arbetslöshet, och understiger ersättnings-<br>nivån vid t.ex. beredskapsarbeten. Genom sådana åtgärder i stället för<br>beredskapsarbeten stimuleras övergång till reguljära jobb eftersom dessa<br>blir mer attraktiva än sysselsättning i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.<br>Därmed minskas risken för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna<br>motverkar rörlighet och löneanpassning. Detta i sin tur minskar risken för<br>att den totala arbetslösheten permanentas på en hög nivå.</p>
<p>Även den avgift på 1 000 kronor per månad som införts för ungdoms-<br>praktik bidrar till att begränsa nettokostnaden för arbetsmarknads-<br>politiken. Hänsyn måste också tas till att det vid en högre arbetslöshet är<br>svårare att upprätthålla arbetslinjen genom övervakning och kontroll.<br>Därmed ökar kravet på att det skapas ekonomiska incitament som stärker<br>arbetslinjen och förebygger missbruk.</p>
<p>Ett viktigt inslag i en politik för fler riktiga jobb är att genom ut-<br>bildningsinsatser i kombination med förmedlingsinsatser öka möjlighet-<br>erna för enskilda människor att söka sig från delarbetsmarknader med<br>hög arbetslöshet till delmarknader med låg arbetslöshet. Förutom den<br>personliga tillfredsställelse som detta kan ge i många fall undviks<br>lönedrivande flaskhalsar. Stora insatser har gjorts i detta avseende.<br>Genom avskaffande av förmedlingsmonopolet bör förmedlingsprocessen<br>bli effektivare. Stora utbildningssatsningar har gjorts för att upprätthålla<br>de arbetslösas kompetens och kontakt med arbetsmarknaden och därmed<br>öka deras möjligheter att komma tillbaks i arbete igen när konjunkturen<br>förbättras. Av diagram 11.1 framgår att antalet personer som definitivt<br>lämnat arbetskraften har kunnat begränsas till ca 100 000, trots att antalet<br>sysselsatta har minskat avsevärt mer. För en betydande del av arbets-<br>kraften har de framtida sysselsättningsmöjligheterna förbättrats genom<br>utbildning.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>68</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Diagram 11.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden</p>
<p>Antal personer i tusental</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-24.png" style="width:260pt;height:158pt;"/>
<p>♦Arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik och arbetslivsutveckling.</p>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet.</p>
<h3>11.3 Ungdomslöner</h3>
<p>Arbetslösheten är särskilt hög för ungdomar såväl vid nuvarande som vid<br>mera normala konjunkturlägen. Det finns flera olika anledningar till<br>ungdomarnas relativt höga arbetslöshet. Ungdomar, liksom andra s.k.<br>inträdargrupper som t.ex. invandrare, tenderar att ha en hög arbetslöshet<br>eftersom de i förhållandevis stor utsträckning måste finna ett jobb och<br>således inte enbart hålla kvar ett tidigare jobb för att undvika<br>arbetslöshet. Under den rådande nedgången har antalet lediga platser varit<br>mycket lågt, vilket särskilt försämrar sysselsättningsmöjligheterna för<br>ungdomar och andra som är nya på arbetsmarknaden.</p>
<p>Ungdomar har i allmänhet kort eller ingen arbetslivs- och yrkeserfaren-<br>het, vilket försvagar deras ställning på arbetsmarknaden särskilt vid en<br>låg grad av löneflexibilitet. Systemet med turordningsprincipen "sist in<br>— först ut" vid varsel om uppsägning gynnar den som haft ett jobb länge.</p>
<p>Arbetslösheten för ungdomar började stiga redan under 1990 och<br>fortsatte att öka stadigt under 1991 och 1992. Speciellt hårt drabbade blev<br>ungdomar i åldern 16-24 år där 75 000 personer eller 19,6 procent av<br>arbetskraften gick arbetslösa under 1993. Samtidigt som arbetslösheten<br>steg minskade antalet ungdomar som befann sig i arbetskraften. Mellan<br>1990 och 1993 minskade arbetskraftsdeltagandet från 68 % till 52 % för<br>ungdomarna i åldrarna 16-24 år. Antalet personer i arbetskraften bland<br>de äldre ungdomar minskade också men i något lägre takt. En orsakt till<br>det minskade arbetskraftsdeltagandet är stark expansion av olika<br></p>
<p>69</p>
<p>utbildningar och ungdomspraktik. Samtidigt ökade andelen studerande<br>som konsekvens av utbyggnaden av gymnasieskolan.</p>
<p>De relativt höga ungdomslönerna kan antas försvåra sysselsättnings-<br>möjligheterna för ungdomar. Sedan slutet av 1960-talet har ålderslöne-<br>profilen plattats ut i Sverige. Ungdomslönerna i relation till lönerna för<br>vuxna ökade från slutet av 1960-talet fram till mitten av 1980-talet.<br>Därefter finns det en tendens till ökade löneskillnader. Uppgången i<br>relativlönerna var speciell kraftig för 18-19 åringar, vars lön uppgick till<br>55 % av vuxenlönen i slutet av 1960-talet. I mitten av 1980-talet hade<br>relativlönerna ökat till närmare 80 % av vuxenlönen.</p>
<p>Länder med s.k. lärlingssystem med förhållandevis låga lönekostnader<br>som t.ex. Tyskland och Österrike har en ungdomsarbetslöshet som inte<br>är markant högre än den genomsnittliga arbetslösheten.</p>
<p>Hög ungdomsarbetslöshet är särskilt allvarlig med hänsyn till att<br>ungdomar som står utan arbete går miste om den erfarenhet och den<br>kompetensutveckling som uppnås genom arbete. Detta försämrar deras<br>sysselsättnings- och inkomstmöjligheter även på lite längre sikt. En<br>anpassning av de relativa ungdomslönerna utgör inte heller något<br>påtagligt problem ur fördelningspolitisk synvinkel med hänsyn till att det<br>gäller en begränsad tidsperiod då försörjningsbördan oftast är begränsad<br>och att det är möjligheten att få ett reguljärt arbete snarare än lönen som<br>avgör en ung persons möjligheter att uppnå en god ekonomisk standard.<br>Genom en bra grund- och vidareutbildning undviks också att ungdomar<br>fastnar i låglönejobb för längre tid.</p>
<p>Staten kan förbättra sysselsättningsmöjligheterna för ungdomar genom<br>att regelsystemen, bl.a. inom arbetsmarknadspolitiken, utformas på ett<br>sätt som inte förhindrar en anpassning av ungdomslönerna. Den lägre<br>ersättningsnivån vid ungdomspraktik än vid beredskapsarbete liksom<br>reglerna för kontantstöd och utbildningsbidrag utgör exempel på regler<br>som skapar utrymme för en sådan löneanpassning. De faktiska lönerna<br>bestäms emellertid genom kollektiva och individuella avtal mellan<br>arbetsgivare och arbetstagare, som därmed har ett stort ansvar för att<br>lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar sysselsättningsmöjlig-<br>heterna för ungdomar. Det kan därvid noteras att de faktiskt utbetalade<br>lönerna för denna grupp i dag väsentligt överstiger de kollektivavtalsenli-<br>ga lägstalönerna.</p>
<p>Konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt<br>lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig är nu<br>föremål för utredning. En särskild utredare har tillkallats med uppgift att<br>beskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt<br>hänseende.</p>
<p>Utredaren har även till uppgift att klargöra ansvarsfördelning och<br>samordningsbehov mellan stat och kommun beträffande offentliga<br>åtgärder på arbetsmarknaden, riktade till ungdomar.</p>
<p>Vidare skall situationen på arbetsmarknaden för flickor, ungdomar med<br>invandrarbakgrund samt utsatta ungdomar särskilt studeras.</p>
<p>Utredaren kommer att presentera sina förslag under juni 1994.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>70</p>
<p>Tjänstebeskattningsutredningen har nyligen på regeringens uppdrag<br>analyserat den privata tjänstesektorns utveckling. Ett betänkande har<br>nyligen presenterats och remissbehandlas för närvarande. Utredningen<br>hade också i uppdrag att belysa åtgärder med särskild inriktning på<br>ungdomar. Denna fråga är dock relativt översiktligt behandlad i<br>betänkandet. Det behövs därför ett kompletterande underlag som grund<br>för fortsatta överväganden. En analys av för- och nackdelar med<br>arbetsmarknadspolitiskt motiverade insatser på detta område framför allt<br>gentemot ungdomar pågår därför nu inom Finansdepartementet.</p>
<p>I diskussionen om ekonomisk politik koncentreras analysen ofta till den<br>del av produktion och konsumtion som registreras i nationalräkenskap-<br>erna och BNP. I sådana fall innebär analysen en begränsning i synsätt.<br>För att få en fullständig bild och förståelse av ekonomins funktionssätt<br>måste en analys av den BNP-registrerade delen av ekonomin kompletteras<br>med analys av den informella sektorn, dvs. framför allt hushållens<br>ekonomiska produktion och konsumtion som inte registreras på någon<br>marknad. Detta görs också i t ex seriösa skatteekonomiska analyser. Icke<br>desto mindre är det viktigt att framhålla betydelsen av goda ekonomiska<br>förutsättningar för produktion och konsumtion i hushållen utan att för den<br>skull på något sätt avvika från målen om bättre statsfinanser och ökad<br>jämställdhet.</p>
<h2>12 Åtgärder för att nå målen</h2>
<p>Målen för regeringens ekonomiska politik är att genom en god och<br>uthållig tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsättningen.<br>I denna strategi är under resten av 1990-talet två mål centrala: nya riktiga<br>jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Det första målet — nya riktiga jobb<br>-innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och<br>bör ses som ett etappmål på vägen mot full sysselsättning på den<br>reguljära arbetsmarknaden. Det andra målet — tillförlitliga trygghetssys-<br>tem - innebär att medborgarna skall kunna lita på att de system för<br>trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för efter reformering<br>kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.</p>
<p>Dessa mål är fullt möjliga att nå. Nödvändiga förutsättningar är<br>emellertid en väl fungerande ekonomi, medlemskap i EU, sanering av de<br>offentliga finanserna samt fortsatt prisstabilitet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Åtgärder för snabb sanering av de offentliga finanserna</h4>
<p>Eftersom det budgetår som följer på budgetåret 1994/95 enligt förslag<br>från riksdagsutredningen omfattar 18 månader, dvs. perioden den 1 juli<br>1995 - den 31 december 1996, skulle en jämn fördelning av besluten<br>avseende saneringsprogrammet leda till beslut om ca 15 miljarder kronor<br>i förstärkningar. Det gäller den del av saneringsprogrammet som avser<br>minskade transfereringar och ökade inkomster på sammanlagt 46</p>
<p>71</p>
<p>miljarder kronor. Det är emellertid regeringens avsikt att tidigarelägga Prop. 1993/94:150<br>delar av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte bara Bilaga 1<br>avseende dessa 15 miljarder kronor utan därutöver minst 10 miljarder<br>kronor. Regeringen kommer således i början av 1995 lägga förslag om<br>budgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor. Eftersom riksdagen<br>i och med denna proposition har förelagts förslag till beslut om drygt<br>19 miljarder kronor i budgetförstärkning kommer beslut därmed att ha<br>fattats om drygt 44 av dessa 46 miljarder kronor.</p>
<p>Regeringen avser vidare att då lägga fram förslag om 20 miljarder<br>kronor i ytterligare budgetförstärkningar så att saneringsprogrammets<br>totala omslutning därmed ökas från 81 till ca 100 miljarder kronor<br>(avseende nettobudgeteffekt för den offentliga sektorn i 1993 års<br>penningvärde). Dessa tillkommande 20 miljarder kronor får genomslag<br>på de offentliga finanserna senast 1999. Huvuddelen av detta bör<br>åstadkommas dels genom ytterligare åtgärder för att minska underskottet<br>i pensionssystemet, dels genom åtgärder för att hålla utgifterna för den<br>offentliga konsumtionen realt oförändrade.</p>
<p>Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska läget föreslår<br>regeringen att, som närmare anges i det följande, begränsa rätten till<br>delpension.</p>
<p>Statsskuldens ökning måste upphöra. Som närmare framgår av de<br>beräkningar som redovisas i denna proposition är vid oförändrat<br>saneringsprogram kravet för att hejda statsskuldens ökning som andel av<br>BNP (nettoskuldkvoten) en BNP-tillväxt om ca 4 % i genomsnitt per år<br>fr.o.m. 1996 t.o.m. 1999.</p>
<p>Tillväxttal om 4 % är historiskt sett höga. De är dock ingen omöjlighet<br>med den starka uppgång vi nu ser, med de strukturella reformer som<br>genomförts och som mognar ut med den ökade tillväxten, med en politik<br>inriktad på fortsatta strukturella tillväxtbefrämjande reformer och goda<br>villkor för företagande och produktion. De modeller som används i<br>kalkylarbetet kan underskatta ekonomins flexibilitet och därmed även<br>möjligheten att nå höga tillväxttal. Det är mycket svårt att i modellerna<br>ta hänsyn till effekterna av bl.a. skattereformen, avregleringen av<br>kreditmarknaden, arbetsmarknadsläget, den låga inflationen, den ökade<br>internationaliseringen, senare års konkurrensfrämjande åtgärder, samt de<br>många strukturella åtgärder som i övrigt genomförts i transfererings-<br>systemen och inom kommuner och landsting. Det handlar om en<br>interaktion mellan en serie dynamiska förlopp som är svår att beakta i<br>kalkylerna.</p>
<p>Statsskuldens tillväxt är emellertid ett så allvarligt hot att den måste<br>stoppas även vid en mindre gynnsam tillväxttakt än fyra procents BNP-<br>ökning 1996-1999. Ränteoron under 1994 är liksom tidigare valutaoro<br>allvarliga påminnelser om hur viktigt det är att ha säkerhetsmarginaler i<br>den ekonomiska politiken.</p>
<p>Med en tidigareläggning av beslut om minst 10 miljarder kronor i det<br>ursprungliga saneringsprogrammet och en utökning av saneringsprogram-<br>met med ca 20 miljarder kronor kommer nettoskuldkvotens ökning att<br>upphöra år 1999 inte bara i alternativet med 4 procents genomsnittlig</p>
<p>72</p>
<p>tillväxt 1996-1999 utan även i alternativet med 3 procents tillväxt 1996-<br>1999 (diagram 12.1).</p>
<p>Diagram 12.1 Den offentliga sektorns nettoställning 1995-1999</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-25.png" style="width:277pt;height:153pt;"/>
<p>Källa'. Finansdepartementet.</p>
<p>År 1995 kommer beslut ha fattats om drygt 44 miljarder kronor i<br>reducerade transfereringar och ökade inkomster inom programmet. Även<br>de 35 miljarder kronor som motsvarar realt oförändrade utgifter för<br>offentlig konsumtion fullföljs. Enligt nuvarande prognos kommer sålunda<br>de reala utgifterna för den offentliga konsumtionen år 1995 att understiga<br>målet om oförändrade reala utgifter för offentlig konsumtion med<br>8 miljarder kronor, dvs. sparmålet uppnås med en råge om 8 miljarder<br>kronor i denna del utöver de 7 miljarder kronor som oförändrad offentlig<br>real konsumtion innebär under ett år. Därmed har beslut fattats om 59 av<br>saneringsprogrammets 81 miljarder kronor.</p>
<p>I LK-kalkylema ingår beräknade statsinkomster från försäljning av<br>Pharmacia AB. Nordbanken står närmast i tur. Intäkterna av dessa<br>försäljningar väntas bli betydande. De avses i sin helhet användas för att<br>reducera upplåningsbehovet.</p>
<p>I särskilda bilagor eller just presenterade särpropositioner föreslås ett<br>antal permanenta eller engångsvisa budgetförstärkningar.</p>
<p>Föräldraförsäkringen-, Förslag har lagts om en sänkning av ersättnings-<br>nivån till 80 % med undantag för den månad som förbehålls vardera<br>föräldern där ersättningen även fortsättningsvis är 90 %. Därigenom<br>minskar de offentliga utgifterna med ca 900 miljoner kronor per år.</p>
<p>Lönegarantisystemet: Utgifterna har ökat kraftigt samtidigt som det<br>visat sig att systemet har missbrukats. Riksdagen har därför tidigare<br>skärpt reglerna. Ytterligare förändringar har nyligen presenterats för<br>riksdagen. Förslaget innebär bl.a. att den anställningstid som kvalificerar<br>för ersättning begränsas till sex månader. Den samlade besparingseffekten<br></p>
<p>73</p>
<p>av de föreslagna regeländringarna beräknas minska utgifterna med ca<br>25 %, vilket motsvarar netto ca 300 miljoner kronor nästa budgetår.</p>
<p>Pensionerna: Det aviserade förslaget om ett reformerat pensionssystem<br>är motiverat av strukturella skäl men inkluderar också en nettoförstärk-<br>ning av de offentliga finanserna. Mot bakgrund av de samhällsekonomis-<br>ka restriktionerna är det därutöver nödvändigt att kostnaderna för det<br>nuvarande pensionssystemet minskas utan att det leder till orimliga kon-<br>sekvenser för den enskilde. Det är därför regeringens ambition att vidta<br>åtgärder för att höja den faktiska pensionsåldern med ett å två år, bl.a.<br>genom att, i enlighet med riksdagens beslut, stegvis höja pensionsåldern<br>inom det nuvarande pensionssystemet till 66 år. Detta sker i samband<br>med att arbetsmarknadsläget under de kommande åren successivt förbätt-<br>ras. I de nu pågående fempartiförhandlingama inför nästa veckas<br>proposition om pensionssystemets reformering har denna ambition förts<br>fram. Diskussionerna har inte lett till någon ändring av arbetsgruppens<br>tidigare förslag i fråga om 65 års pensionsålder. Regeringspartierna avser<br>då inte ensidigt förelägga riksdagen förslag om höjd pensionsålder.</p>
<p>Delpensionen: Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska<br>läget föreslår regeringen att rätten till delpension fr.o.m. 1 juli 1994<br>begränsas till att ge kompensation motsvarande 65 % av det inkomstbort-<br>fall som följer av en nedtrappning av arbetstiden på högst 10 timmar per<br>vecka. Dessutom föreslås att åldersgränsen för delpension skall höjas från<br>60 till 62 år. Höjningen av åldersgränsen avses få fullt genomslag vid<br>årsskiftet 1994/95. Regeringens förslag beräknas ha minskat utgifterna för<br>delpensionsförsäkringen med 2,1 miljarder kronor per år vid slutet av<br>budgetåret 1998/99.</p>
<p>Skatteuppbörden: Ett led i saneringsprogrammet är effektivare<br>skatteindrivning vilket skall öka skatteintäkterna och minska fusket med<br>ca 4 miljarder kronor per år till 1998. Riksdagen har för ökad skatte-<br>kontroll beviljat skattemyndigheterna ett resurstillskott för kontrollarbete<br>m.m. om ca 200 miljoner kronor. Riksskatteverket som fördelar medlen<br>skall särskilt se till att insatserna blir tillräckligt koncentrerade för att ge<br>avsedd effekt. De speciella problemen i landets största städer skall<br>särskilt beaktas. Myndigheterna skall redovisa specificerade planer för<br>insatserna och gentemot RSV förbinda sig att uppnå vissa bestämda<br>resultat. RSV skall senast den 15 maj 1994 till regeringen redovisa hur<br>styrning, samordning och uppföljning av insatserna för effektivare<br>skattekontroll skall ske under innevarande och följande budgetår. Enligt<br>en försiktig bedömning baserad på RSV:s anslagsframställning skulle en<br>effekt om 2 miljarder kronor kunna uppnås.</p>
<p>Miljöskatter: Ökad användning av miljöskatter i syfte att stimulera en<br>omvandling av ekonomin i mindre miljöbelastande riktning är ett viktigt<br>inslag i regeringens politik.</p>
<p>Mot denna bakgrund läggs nu förslag om breddad NOX-avgift i syfte<br>att begränsa utsläppen av kväveoxider. Förslag kommer att läggas fram<br>om en differentiering av bensinskatten mellan s.k. miljöbensin och vanlig<br>bensin.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>74</p>
<p>Regeringen avser vidare att återkomma till riksdagen med ytterligare<br>åtgärder i överensstämmelse med saneringsprogrammet för att förhindra<br>att miljöskulden ökar.</p>
<p>Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en proposition om vissa<br>inkomst- och miljöskattefrågor. Genom förslaget förstärks budgeten med<br>nästan 500 miljoner kronor budgetåret 1994/95.</p>
<p>Inleveranser. Styrelsen i Nordbanken har föreslagit att utdelning sker<br>till staten med närmare 600 miljoner kronor. Ca 230 miljoner kronor<br>därav avses täcka en förlust i Gota Bank och 360 miljoner kronor<br>inlevereras till staten. Inleveransen från Vattenfall beräknas bli ca 500<br>miljoner kronor större än tidigare beräknats, vilket också engångsvis<br>förstärker budgeten.</p>
<p>Beredskapslagring'. Regeringen har i proposition 1993/94:141 lagt fram<br>förslag om att den statliga beredskapslagringen av olja hos NUTEK skall<br>upphöra och lagren avvecklas fram till år 1999. Nettoinkomsterna från<br>oljeförsäljningen har i enlighet med riksdagens tidigare beslut hittills<br>använts för totalförsvarsändamål. En total utförsäljning innebär dock att<br>nettoinkomsterna blir avsevärt större än vad som tidigare bedömts. Mot<br>bakgrund av det statsfmansiella läget bör de merinkomster som följer av<br>en total utförsäljning jämfört med tidigare planering tillgodogöras<br>statsbudgeten. Budgetförstärkningen kan beräknas uppgå till minst 500<br>miljoner kronor vid utförsäljningens slut.</p>
<p>Regeringen har därutöver vidtagit ytterligare åtgärder i samma syfte.</p>
<p>Det offentliga åtagandet: Regeringen har tagit ett viktigt steg mot en<br>förutsättningslös och återkommande prövning av statliga utgiftsåtaganden<br>genom ett beslut i mars 1994 om nya generella kommittédirektiv (dir.<br>1994:23). Direktiven innebär att varje kommitté förutsättningslöst skall<br>pröva det offentliga åtagandet inom det område som kommittén utreder.<br>De bakomliggande, egentliga målen som verksamheten är — eller varit<br>— avsedd att främja skall vara den redovisade utgångspunkten för<br>bedömningen om det är motiverat med just ett offentligt åtagande.<br>Motiven och för- och nackdelar med ett offentligt åtagande skall<br>bedömas, liksom för- och nackdelar utan ett sådant åtagande. På detta<br>sätt får regeringen och riksdagen ett underlag för att ta ställning till och<br>ompröva offentliga åtaganden.</p>
<p>Avregleringar: Ett snabbare sätt att nå liknande mål på konkurrens-<br>området är att undersöka om de regler som krävs för att avhjälpa s.k.<br>marknadsmisslyckanden eller som införts med hänvisning till särskilda<br>motiv som hälsa och säkerhet utformas så att de skapar dolda eller<br>oönskade konkurrensbegränsningar till nackdel för konsumenter, företag<br>eller skattebetalare. Näringsdepartementet har inom sitt område tagit<br>initiativ och givit hög prioritet åt insatser för avreglering och reformer av<br>regler med betydelse för företagsamheten beträffande arbetsrätt, skatter,<br>avreglering av offentliga monopol m.m.</p>
<p>För att säkerställa att detta avregleringsarbete bedrivs i hög takt och<br>med god kvalitet har regeringen tillkallat en delegation för att ta initiativ<br>som främjar konkurrens och effektivitet hos företag och i offentlig sektor.<br>Av delegationens arbete framgår att nämare 100 reformer bereds under<br>denna mandatperiod. Inom kort kommer delegationen att avrapportera sitt</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>75</p>
<p>arbete som kommer att ligga till grund för fortsatta insatser under<br>kommande mandatperiod.</p>
<h4>Fortsatta strukturförändringar i socialförsäkringssystemen</h4>
<p>Förtidspensoner: I en särskild bilaga föreslås ett antal förändringar av<br>reglerna inom förtidspensioneringen. Under en lång följd av år har det<br>skett en kraftig ökning av antalet förtidspensionärer. För närvarande<br>förtidspensioneras mer än hälften av varje årskull eller ca 60 000<br>personer per år. Utvecklingen har bl a belysts av Pensionsarbetsgruppen.<br>Även om en viss ökning de allra senaste åren kan antas bero av en<br>snabbare handläggning på försäkringskassorna av de långa sjukfallen och<br>således motsvaras av ett minskat antal långtidssjukskrivna torde det vara<br>uppenbart att utvecklingen inte kan förklaras av ett sämre hälsoläge och<br>försämrad arbetsmiljö. Ett bidragande skäl torde vara den svaga arbets-<br>marknaden, trots att förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl inte<br>längre skall ske. Utvecklingen innebär att den genomsnittliga faktiska<br>pensionsåldern har sjunkit till ca 59 år.</p>
<p>Förtidspensioneringen anges i saneringsprogrammet som ett område<br>som måste förändras och där utgifterna måste sänkas. På samma sätt som<br>goda resultat nåtts inom sjukförsäkringen när en passiv utbetalning av<br>kontantstöd byts mot en aktiv rehabiliterande politik är det viktigt att<br>förändra förtidspensioneringen, ur mänsklig synvinkel men också av<br>statsfmansiella skäl. Det arbete med en översyn av förtidspensioneringen<br>som pågår inom regeringskansliet kommer, i likhet med vad som skett<br>inom sjukförsäkringen att, beröra ett flertal områden såsom ersättnings-<br>nivå och andra regler. Regeringen föreslår nu att antalet förtroendeläkare<br>och deras arbetsinsats utökas kraftigt. Den enskilde förtroendeläkaren ges<br>väsentligt vidgade möjligheter att medverka dels tidigt i bedömningen av<br>rätt till sjuk- och rehabiliteringspenning dels i prövningen och efter-<br>kontrollen av förtidspensionsärenden. Regeringen bedömer att dessa<br>åtgärder på sikt innebär väsentligt minskade utgifter inom socialförsäk-<br>ringssystemet.</p>
<p>Delpensioner. Åtgärderna inom delpensionsområdet innebär både<br>strukturella förbättringar och budgetförstärkningar.</p>
<p>Sjuk- och arbetsskadeförsäkringama: Ett viktigt ekonomiskt inslag i<br>den fortsatta omläggningen av socialförsäkringarna är också de stats-<br>finansiella och samhällsekonomiska aspekterna inom sjuk- och arbets-<br>skadeberedningens arbetsområde. I uppdraget ingår även att se över<br>förtidspensionssystemet.</p>
<p>Pensionerna: En särskild proposition kommer inom kort att föreläggas<br>riksdagen om ett reformerat pensionssystem med utgångspunkt i<br>pensionsarbetsgruppens förslag. De föreslagna regelförändringarna är<br>mycket omfattande och syftar till att skapa en bättre överensstämmelse<br>mellan ekonomiska förutsättningar och gjorda pensionsåtaganden. Ett<br>beslut i bred parlamentarisk enighet kommer att starkt bidra till att<br>undanröja dagens osäkerhet hos hushållen om hållbarheten i gjorda<br>åtaganden.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>76</p>
<h4>En bättre fungerande arbetsmarknad och lönebildning Prop. 1993/94:150</h4>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Som påpekats ovan är det en nödvändig förutsättning för en uthållig<br>återhämtning av den svenska ekonomin att lönebildningen fungerar<br>smidigt. Den begynnande sysselsättningsökningen måste ske utan att<br>lönekostnaderna accelererar. Som framgått ovan i kapitel 6 om de olika<br>tillväxtscenariema är en väl fungerande lönebildning strategisk. Detta är<br>samtidigt ett område där erfarenheterna från tidigare perioder är<br>nedslående.</p>
<p>En rad studier pekar på lönebildningens betydelse för en icke-in-<br>flatorisk tillväxt. Såväl EG:s vitbok om tillväxt, sysselsättning och<br>konkurrenskraft som OECD:s arbetslöshetsstudie visar entydigt att en<br>ökad rörlighet i olika avseenden är nödvändig om kampen mot arbets-<br>lösheten skall kunna bli framgångsrik. Båda studierna betonar vikten av<br>de arbetssökandens beredvillighet att acceptera nya jobb och arbetsupp-<br>gifter, en yrkesmässig och en geografisk rörlighet samt en väl fungerande<br>matchning mellan arbetssökande och lediga platser.</p>
<p>Under tidigare perioder har den svenska sysselsättningen kunnat hållas<br>på hög nivå till priset av återkommande devalveringar och genom en<br>lånefinansierad expansion av den offentliga sysselsättningen. Dessa<br>utvägar står ej längre till buds. Ett tillkommande problem jämfört med<br>tidigare konjunkturuppgångar är att återhämtningen av den svenska<br>ekonomin nu startar från en mycket hög arbetslöshetsnivå.</p>
<p>Huvudansvaret för att arbetsmarknaden skall kunna anpassa sig till<br>ständiga förändringar i omvärlden vilar på arbetsmarknadens parter. För<br>att det skall vara möjligt att åstadkomma den kraftiga ökning av<br>sysselsättningen som är önskvärd måste dessa medverka till ökad<br>rörlighet och löneflexibilitet. Särskilt måste uppmärksammas sådana<br>förändringar som medför att nytillträdande och arbetslösa släpps fram till<br>nya jobb. Detta kan t.ex. ställa krav på anpassning av ingångs- och<br>ungdomslönerna.</p>
<p>Även om huvudansvaret ligger hos arbetsmarknadens parter har även<br>staten en viktig roll genom att skapa goda förutsättningar och regelsystem<br>för en väl fungerande lönebildning. Genomförda förändringar i skattesys-<br>tem, arbetsrätt och socialförsäkringssystem har just denna inriktning. De<br>har numera utformats så att det skall löna sig bättre att arbeta. Arbets-<br>marknads-och utbildningspolitiken måste även fortsättningsvis utformas<br>så att rätt utbildade personer så långt möjligt har chansen att finnas på<br>rätt plats beredda att anta erbjudanden om riktiga jobb när efterfrågan nu<br>skjuter fart. Utbildningspolitiken måste särskilt anpassas till de lågut-<br>bildades krav och önskemål samt behovet om återkommande fortbildning.<br>Detta stället självfallet också krav på arbetsgivarna.</p>
<p>En central uppgift är att underlätta matchningen mellan lediga arbeten<br>och tillgänglig arbetskraft. Det slopade monopolet för den offentliga<br>arbetsförmedlingen medverkar till detta. Regeringen har beslutat om en<br>översyn av arbetsmarknadspolitikens omfattning, inriktning och av-<br>gränsning. Regeringen avser vidare att se över kriterierna för att en<br>arbetslös skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande, för vad som</p>
<p>77</p>
<p>7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150<br></p>
<p>är ett lämpligt arbete m.m. samt den praxis som utvecklats vid till- Prop. 1993/94:150<br>ämpningen av kriterierna. I översynen ingår även att belysa och i Bilaga 1<br>förekommande fall föreslå motåtgärder mot s.k. svartjobb och missbruk<br>av arbetslöshetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska medlen.</p>
<p>Det i budgetpropositionen aviserade arbetet med att identifiera och där<br>så är lämpligt föreslå åtgärder för att motverka uppkomsten av flaskhalsar<br>pågår. Avrapportering och eventuella förslag kan väntas mot slutet av<br>1994.</p>
<p>Okonventionella insatser mot arbetslöshet och för att öka arbetskraftens<br>kompetens är betydelsefulla. Ett exempel på sådana insatser är det arbete<br>som bedrivs av de s.k. Fömyelseföretagen. Verksamheten går ut på att<br>hjälpa arbetslösa att starta och driva företag under marknadsmässiga<br>former.</p>
<p>Internationella erfarenheter visar att arbetslöshetsförsäkringens utformn-<br>ing har stor betydelse för lönebildningen och arbetsmarknadens funk-<br>tionssätt. Regler som utformas så att den arbetslöse erbjuds ersättning<br>under lång tid tenderar att ge upphov till permanent långtidsarbetslöshet.<br>Vad som vid ett första påseende kan verka generöst visar sig vid närmare<br>prövning utgöra en inkörsport till utslagning från arbetsmarknaden.<br>Arbetslöshetsförsäkringen är inte heller avsedd att vara en permanent<br>försörjningskälla utan ett tillfälligt stöd vid arbetslöshet. Den svenska<br>försäkringen är utformad så att risk föreligger för en långvarig vandring<br>mellan perioder med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och<br>perioder med någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De flesta åtgärder<br>kvalificerar nämligen för en ny period med a-kassa. OECD har i sin<br>rapport om den svenska ekonomin nyligen pekat på detta problem.<br>Riksdagens revisorer har gjort samma konstaterande och enhälligt<br>understrukit betydelsen av att undanröja sådana långtidsarbetslöshets-<br>skapande regler.</p>
<p>Regeringen har i en nyligen framlagd proposition föreslagit regelförän-<br>dringar i arbetslöshetsförsäkringen som korrigerar för ovanstående<br>brister. Förslaget innebär att den period under vilken ersättning från<br>arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitisk åtgärd kan varvas<br>begränsas. Den sammanlagda perioden med a-kassa och åtgärd begränsas<br>därmed normalt till ca två och ett halvt år.</p>
<p>Även det ovan nämnda förslaget för lönegarantin innebär sådana<br>regelförändringar att arbetsmarknadens funktionssätt förbättras.</p>
<h4>Andra åtgärder för att öka ekonomins utvecklingskraft</h4>
<p>För att målet om snabb och hållbar ekonomisk utveckling skall kunna nås<br>krävs en stor öppenhet för förändringar i allmänhet och inom arbetslivet<br>i synnerhet. Genombrottet för informationsteknologin (IT) förändrar i<br>grunden många av dagens villkor för företagande, arbetsliv och med-<br>borgarinformation. Transaktionskostnaderna och priset för information<br>minskar högst väsentligt. Information kan göras tillgänglig oberoende av</p>
<p>78</p>
<p>tid och rum och i former och tillämpningar som också driver själva<br>kunskapsutvecklingen framåt.</p>
<p>I flera länder tas nu initiativ för att främja utveckling och tillämpning<br>av IT. Det är angeläget att Sverige med insatser såväl inom den offentliga<br>sektorn som inom näringslivet även i fortsättningen tillhör de ledande<br>nationerna. Goda förutsättningar finns, inte minst genom vårt väl<br>utbyggda telekommunikationsnät och den avreglering som genomförts.</p>
<p>Det är mot denna bakgrund som regeringen har beslutat att inrätta en<br>kommission för att främja tillämpningen av informationsteknologin. I<br>propositionen Högre utbildning och forskning för kompetens och<br>konkurrenskraft (prop 1993/94:177) föreslås att särskilda resurser skall<br>avsättas för detta ändamål. Av de återstående medlen från de f.d.<br>löntagarfonderna som Fond 92-94 förvaltar skall 13,70 % eller i<br>dagsläget ca 1 miljard kronor avsättas till en stiftelse för att främja ökad<br>användning av IT. Kapitalet får förbrukas på en relativt kort tid, dock<br>lägst fyra år.</p>
<p>Regeringen har vidare i proposition 1993/94:206 nyligen lagt förslag<br>om en ökning av det finansiella stödet till innovationer. Detta är ett led<br>i det pågående arbetet att främja ny- och småföretagandet. Avsikten är att<br>med detta finansiella stöd underlätta exploateringen av uppfinningar och<br>innovationer i Sverige. En stiftelse, Innovationscentrum, skall bildas och<br>tillföras 6,85 % av tillgångarna i Fond 92-94. Det motsvarar i dagsläget<br>ca 500 miljoner kronor. Stiftelsen skall främst finansiera innovationer i<br>ett tidigt skede, där bristen på kapital för närvarande är tillväxthämman-<br>de.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>79</p>
<h1>Statsbudgeten och särskilda frågor prop. 1993/94:150</h1>
<p>Bilaga 1</p>
<h2>1 Statsbudgeten budgetåren 1993/94 och 1994/95</h2>
<h3>1.1 Beräkningsförutsättningar</h3>
<p>Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs<br>om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions-<br>verket (RRV) har under hand lämnat en beräkning av statsbudgetens<br>inkomster. (Beräkningen i sin slutgiltiga utformning har RRV publicerat<br>den 21 april 1994). En sammanfattning av beräkningen finns i bilaga 1.3.<br>De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Regeringen<br>räknar med delvis andra antaganden än RRV. Även dessa antaganden<br>redovisas i tabell 1.</p>
<p>Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen<br>Procentuell förändring från föregående år</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2">
<p>1993</p></td><td colspan="2">
<p>1994</p></td><td colspan="2">
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>RRV</p></td><td>
<p>Regeringen</p></td><td>
<p>RRV</p></td><td>
<p>Regeringen</p></td><td>
<p>RRV</p></td><td>
<p>Regeringen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lönesumma</p></td><td>
<p>- 1,5</p></td><td>
<p>- 1,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumentpriser</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>årsgenomsnitt</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion,</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>löpande priser</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,4</p></td></tr>
</table>
<p>I RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1993/94 (statsbudgetens<br>inkomster och utgifter) och 1994/95 (statsbudgetens inkomster) har verket<br>tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 24 mars 1994. RRV<br>har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Regeringen<br>har därutöver beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden<br>av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram efter den 24 mars<br>och fram till och med den 13 april. Det får ankomma på riksdagens<br>finansutskott att göra justeringar för de ytterligare förändringar som<br>regeringen inte har kunnat beakta.</p>
<h3>1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret<br>1993/94</h3>
<p>RRV presenterade den 21 april 1994 i sin budgetprognos nr 5 en ny<br>beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1993/94. Beräkningarna av<br>inkomsterna för budgetåret 1993/94 redovisas också i verkets inkomstbe-<br>räkning.</p>
<p>80</p>
<p>Inkomster</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1 statsbudgeten uppgår inkomsterna för innevarande år till 343 990<br>miljoner kronor. I sin inkomstberäkning beräknar RRV de totala<br>inkomsterna för budgetåret 1993/94 till 368 936 miljoner kronor.</p>
<p>I det följande redovisas de förändringar av inkomsterna i förhållande<br>till RRV:s beräkning som regeringen funnit nödvändiga.</p>
<p>Till följd av vad som nyss anförts om den ekonomiska utvecklingen<br>räknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt upp med 182<br>miljoner kronor. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften uppbärs till-<br>sammans med preliminär inkomstskatt och påverkar således inkomsttiteln<br>Fysiska personers inkomstskatt. Avgiften skall därefter omföras till<br>inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift. Avgiften skall omföras<br>månadsvis under inkomståret och med slutreglering andra året efter<br>inkomståret. Omföringsmånad skall vara uppbördsmånad. Med anledning<br>av detta räknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ner med<br>9 366 miljoner kronor. Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift räknas<br>upp med motsvarande belopp 9 366 miljoner kronor. Sammanlagt har<br>inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknats ner med 9 184<br>miljoner kronor. Inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt räknas<br>upp med 25 miljoner kronor till följd av vad som tidigare anförts om den<br>ekonomiska utvecklingen.</p>
<p>Till följd av ny information om den ekonomiska utvecklingen räknas<br>inkomsttiteln Mervärdesskatt ner med 500 miljoner kronor. Inkomsttiteln<br>Tobaksskatt justeras av samma orsak ner med 12 miljoner kronor och<br>inkomsttiteln Skatt på spritdrycker justeras ner med 15 miljoner kronor.</p>
<p>Sammanlagt innebär avvikelsen från RRV:s beräkning en nedskrivning<br>av inkomsterna för budgetåret 1993/94 med 320 miljoner kronor.<br>Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret<br>1993/94 till 368 616 miljoner kronor. Förändringarna i förhållande till<br>RRV:s beräkningar framgår av tabell 2.</p>
<p>81</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Tabell 2. Avvikelser mot RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster<br>budgetåret 1993/94</p>
<p>Tusental kronor</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Inkomsttitel/Inkomsthuvud/Inkomstgrupp</p></td><td>
<p>RRVs<br>beräkning</p></td><td>
<p>Förändring<br>enligt före-<br>draganden</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1111 Fysiska personers inkomstskatt</p></td><td>
<p>4 926 000</p></td><td>
<p>- 9 184 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1121 Juridiska personers inkomstskatt</p></td><td>
<p>26 791 000</p></td><td>
<p>25 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1222 Allmän sjukförsäkringsavgift</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>9 366 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1411 Mervärdesskatt</p></td><td>
<p>115 300 000</p></td><td>
<p>- 500 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1421 Tobaksskatt</p></td><td>
<p>7 175 000</p></td><td>
<p>- 12 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1425 Skatt på spritdrycker</p></td><td>
<p>5 990 000</p></td><td>
<p>- 15 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa inkomster</p></td><td>
<p>368 935 547</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa förändringar enligt regeringen</p></td><td></td><td>
<p>- 320 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa regeringen</p></td><td></td><td>
<p>368 615 547</p></td></tr>
</table>
<p>Utgifter</p>
<p>I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 549 662 miljoner<br>kronor. RRV beräknar nu de totala utgifterna till 565 805 miljoner<br>kronor. Verket prognosticerar utgifterna exkl. statsskuldräntor till<br>470 805 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.</p>
<p>Enligt ovannämnda budgetprognos från RRV beräknas utgifterna för<br>statsskuldräntorna till 95 000 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.<br>Regeringen beräknar att utgifterna för statsskuldräntor kommer att uppgå<br>till 93 000 miljoner kronor. Skillnaden mellan regeringens och RRVs<br>prognos av räntorna på statsskulden förklaras till största delen av<br>skillnader i räntenivåer vid de olika beräkningstillfällena. Regeringen<br>beräknade i budgetpropositionen anslaget Räntor på statsskulden m.m. till<br>96 000 miljoner kronor. Förändringen sedan statsbudgeten förklaras av<br>höstens fallande räntor som lett till att de flesta emissioner av stats-<br>obligationer, som skett hittills under budgetåret, skett till överkurser och<br>således lett till stora inkomsträntor som innebär att nettot på anslaget<br>minskar.</p>
<p>Vad avser belastningen på övriga utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor så<br>justerar regeringen upp anslaget Räntebidrag m.m. med 2 500 miljoner<br>kronor. Anledningen är nya mera exakta beräkningar av Boverket<br>framför allt när det gäller tidpunkten då lägre marknadsräntor första<br>gången visar sig i räntebidragsärendena i form av lägre bidragsutbe-<br>talningar och effekterna av att fastighetsägarna såvitt gäller nya bidragsä-<br>renden fr.o.m. år 1992 har möjlighet att välja tidpunkt för den första<br>bidragsutbetalningen. Till följd av att regeringen gör en annan bedömning<br>än RRV vad avser kommunersättningar för kvotflyktingar justeras<br>anslaget Ersättning till kommuner för åtgärder för flyktingar m.m. ner<br>med 257 miljoner kronor. Samma anslag justeras även upp med<br>56 250 000 kronor till följd av regeringens beslut om att barn och barn-<br>familjer som sökte uppehållstillstånd före den första januari 1993, men<br>som inte fått sina ärenden slutligt prövade, skall få stanna i Sverige.</p>
<p>82</p>
<p>Dessutom beräknar regeringen något högre utgifter för kvotöverföring<br>med anledning av beslutet att överföra ytterligare skyddsbehövande (prop.<br>1993/94:51, 1993/94:SfU06, rskr. 1993/94:76 Om överföring och<br>mottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien m.m.) och justerar därmed<br>upp anslaget Överföringar och andra åtgärder för flyktingar m.m. med<br>18 miljoner kronor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Täbell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94<br>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Beräkning till<br>grund för stats-<br>budgeten</p></td><td>
<p>Nuvarande<br>beräkning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i svenska kronor</p></td><td>
<p>61,5</p></td><td>
<p>49,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i utländsk valuta</p></td><td>
<p>24,3</p></td><td>
<p>23,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Valutaförluster, netto</p></td><td>
<p>10,2</p></td><td>
<p>19,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>96,0</p></td><td>
<p>93,0</p></td></tr>
</table>
<p>Regeringen beräknar att anslagsbehållningarna på reservationsanslag<br>under innevarande budgetår kommer att öka med 3 180 miljoner kronor.<br>Denna beräkning överenstämmer med RRV:s. Regeringen beräknar den<br>totala anslagsbehållningen till 34 615 miljoner kronor, vilket inkluderar<br>de indragningar av anslagsbehållningar på reservationsanslag som skett<br>under budgetåret.</p>
<p>För Beräknat Tillkommande utgiftsbehov, netto tar RRV upp 1 miljard<br>kronor. Regeringens beräkning överenstämmer med detta.</p>
<p>Sammantaget räknar regeringen därmed med att utgifterna under<br>budgetåret 1993/94 kommer att uppgå till 566 123 miljoner kronor.<br>Beräkningarna sammanfattas i tabell 4.</p>
<p>Tabell 4. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94</p>
<p>Miljoner kronor</p>
<p>Regleringsbrev<sup>1</sup> RRV Regeringen</p>
<p>Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>och exkl. beräkningsanslag</p></td><td>
<p>444</p></td><td>
<p>922</p></td><td>
<p>472</p></td><td>
<p>985</p></td><td>
<p>475</p></td><td>
<p>303</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>96</p></td><td>
<p>000</p></td><td>
<p>95</p></td><td>
<p>000</p></td><td>
<p>93</p></td><td>
<p>000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förändring i anslagsbehållningar</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>500</p></td><td>
<p>- 3</p></td><td>
<p>180</p></td><td>
<p>- 3</p></td><td>
<p>180</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto</p></td><td>
<p>7</p></td><td>
<p>240</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>000</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>549</p></td><td>
<p>662</p></td><td>
<p>565</p></td><td>
<p>805</p></td><td>
<p>566</p></td><td>
<p>123</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Jämförelserna mellan anvisat belopp på utgiftssidan och beräknat utfall sker mot<br>regleringsbrev då regeringen efter riksdagens beslut om statsbudget för budgetåret<br>1993/94 genomfört tekniska justeringar på myndigheternas förvaltningskostnadsanslag<br>(jfr. prop. 1992/93:100, bil. 1, avsnitt 2.2.3, bet. 1992/93:FiU20, rksr. 1992/93:189).</p>
<p>83</p>
<h3>1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret<br>1994/95</h3>
<p>Inkomster</p>
<p>Sedan budgetpropositionen förelädes riksdagen har dels ett antal<br>propositioner innebärande inkomstförändringar förelagts riksdagen, dels<br>har den ekonomiska bilden förändrats. Regeringen lägger nu ytterligare<br>förslag som påverkar inkomstnivån.</p>
<p>RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 367 247 miljoner<br>kronor för budgetåret 1994/95. I det följande redovisas de förändringar<br>i beräkningarna av inkomsterna i förhållande till RRV:s beräkningar som<br>regeringen funnit nödvändiga.</p>
<p>Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknas ner med 155<br>miljoner kronor till följd av vad som anförts om den ekonomiska<br>utvecklingen. Med anledning av att hänsyn tagits till de effekter av<br>kommunregleringama som presenteras senare idag justeras inkomsttiteln<br>Fysiska personers inkomstskatt upp med 962 miljoner kronor. Vidare har<br>inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt justerats ner med 57<br>miljoner kronor till följd av de förslag om ändrade skatteregler från<br>fåmansbolag och enskilda näringsidkare m.m. som skatteministem<br>presenterar senare idag. Vidare har inkomsttiteln Fysiska personers<br>inkomstskatt räknats ner med 2 755 miljoner kronor till följd av en<br>tidigareläggning av den allmänna sjukförsäkringsavgiftens omläggning.<br>Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift har räknats upp med motsva-<br>rande belopp, 2 755 miljoner kronor. Inkomsttiteln Allmän sjukför-<br>säkringsavgift har med hänsyn till vad som anförts om den ekonomiska<br>utvecklingen justerats ner med 2 miljoner kronor. Sammanlagt har<br>inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt justerats ner med 2 005<br>miljoner kronor. Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift har samman-<br>lagt räknats upp med 2 753 miljoner kronor.</p>
<p>Till följd av vad som nyss anförts om den ekonomiska utvecklingen<br>justeras inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt upp med 181<br>miljoner kronor. Som en följd av förslaget till upplösning och beskattning<br>av Landshypoteks reservfonder i det kreditmarknadsbolag som föreslås<br>bildas per 1 januari 1995 justeras inkomsttiteln Juridiska personers<br>inkomstskatt upp med 26 miljoner kronor. Sammantaget har inkomsttiteln<br>Juridiska personers inkomstskatt justerats upp med 207 miljoner kronor.</p>
<p>Till följd av vad som anförts om lönesummans utveckling justeras<br>inkomsttiteln Beskattning av tjänstegruppliv ner med 5 miljoner kronor.<br>Samtidigt räknas inkomsttitel Folkpensionsavgift ner med 60 miljoner<br>kronor och inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 86 miljoner<br>kronor. Av samma anledning justeras inkomsttiteln Övriga socialavgifter,<br>netto ner med 13 miljoner kronor.</p>
<p>Med anledning av ny information om den ekonomiska utvecklingen<br>räknas inkomsttiteln Mervärdesskatt ner med 500 miljoner kronor. Till<br>följd av förslaget om ändrade avdragsregler för lätta lastbilar har<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>84</p>
<p>inkomsttiteln Mervärdesskatt räknats ner med 33 miljoner kronor.<br>Sammanlagt har inkomsttiteln Mervärdesskatt räknats ner med 533<br>miljoner kronor.</p>
<p>Inkomsttiteln Bensinskatt har räknats upp med 22 miljoner kronor till<br>följd av vad som tidigare anförts om konsumentprisernas utveckling. Med<br>anledning av vad som tidigare anförts om den privata konsumtionens<br>utveckling har inkomsttiteln Tobaksskatt justerats ner med 37 miljoner<br>kronor. Av samma orsak har inkomsttiteln Skatt på spritdrycker räknats<br>ner med 12 miljoner kronor, inkomsttiteln Skatt på vin ner med 7<br>miljoner kronor och inkomsttiteln Skatt på maltdrycker ner med 6<br>miljoner kronor. Inkomsttiteln Energiskatt har justerats upp med 23<br>miljoner kronor med anledning av vad som tidigare anförts om konsu-<br>mentprisernas utveckling. Vidare har inkomsttiteln Energiskatt justerats<br>upp med 530 miljoner kronor till följd av förslaget om ändrad miljöklass-<br>ificering av oljeprodukter som skatteministem presenterar senare idag.<br>Sammanlagt har inkomsttiteln Energiskatt justerats upp med 553 miljoner<br>kronor. Inkomsttiteln Skatt på spel har räknats ner med 35 miljoner<br>kronor till följd av regeringens förslag om slopad bingoskatt från<br>1 januari 1995. Med anledning av ny information om den ekonomiska<br>utvecklingen har inkomsttitel Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande<br>räknats upp med 93,5 miljoner kronor. Av samma orsak har inkomsttiteln<br>Räntor på energilån räknats upp med 3,4 miljoner kronor.</p>
<p>Fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer Försvarsmakten att betala hyra för<br>mark, vissa anläggningar och lokaler till Fortifikationsverket. Hyran skall<br>bl.a. täcka de kapitalkostnader verket har för de fastigheter Försvarsmak-<br>ten disponerar. Dessa fastigheter är finansierade med avkastningspliktigt<br>statskapital. Därutöver gäller att Fortifikationsverket skall inleverera ett<br>belopp motsvarande avskrivningarna på fastigheterna. I prop. 1993/94:<br>100 (bil. 1 och 5) beaktades denna omläggning för budgetåret 1994/95.<br>En fortsatt invärdering har sedan skett under våren. Med anledning av<br>detta räknar regeringen upp inkomsttiteln Avskrivningar på fastigheter<br>med 39,5 miljoner kronor och inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl.<br>komplementkostnader med 40,8 miljoner kronor.</p>
<p>Sammanlagt innebär detta att inkomsterna räknas upp i förhållande till<br>RRV:s beräkningar med 913,2 miljoner kronor för budgetår 1994/95.<br>Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret<br>1994/95 till 368 161 miljoner kronor. Förändringen i förhållande till<br>RRV:s beräkningar framgår av tabell 5.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>85</p>
<p>Täbell 5. Avvikelser mot RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster<br>budgetåret 1994/95</p>
<p>Tusental kronor</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Inkomsttitel/Inkomsthuvud/Inkomstgrupp</p></td><td>
<p>RRVs<br>beräkning</p></td><td>
<p>Förändring<br>enligt<br>regeringen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1111 Fysiska personers inkomstskatt</p></td><td>
<p>19 132 000</p></td><td>
<p>- 2 005 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1121 Juridiska personers inkomstskatt</p></td><td>
<p>24 831 000</p></td><td>
<p>207 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1123 Beskattning av tjänstegruppliv</p></td><td>
<p>1 109 000</p></td><td>
<p>- 5 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1211 Folkpensionsavgift</p></td><td>
<p>37 205 000</p></td><td>
<p>- 60 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1221 Sjukförsäkringsavgift,netto</p></td><td>
<p>11 014 000</p></td><td>
<p>- 86 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1222 Allmän sjukförsäkringsavgift</p></td><td>
<p>4 038 000</p></td><td>
<p>2 753 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1251 Övriga socialavgifter, netto</p></td><td>
<p>5 270 000</p></td><td>
<p>- 13 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1411 Mervärdesskatt</p></td><td>
<p>115 700 000</p></td><td>
<p>- 533 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1421 Bensinskatt</p></td><td>
<p>22 544 000</p></td><td>
<p>22 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1424 Tobakskatt</p></td><td>
<p>7 693 000</p></td><td>
<p>- 37 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1425 Skatt på spritdrycker</p></td><td>
<p>6 100 000</p></td><td>
<p>- 12 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1426 Skatt på vin</p></td><td>
<p>3 244 000</p></td><td>
<p>- 7 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1427 Skatt på maltdrycker</p></td><td>
<p>3 050 000</p></td><td>
<p>- 6 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1428 Energiskatt</p></td><td>
<p>18 996 000</p></td><td>
<p>553 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1454 Skatt på spel</p></td><td>
<p>130 000</p></td><td>
<p>- 35 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2332 Ränteinkomster på lån för</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>bostadsbyggande</p></td><td>
<p>2 957 700</p></td><td>
<p>93 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2351 Räntor på energisparlån</p></td><td>
<p>110 761</p></td><td>
<p>3 421</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5121 Avskrivning av fastigheter</p></td><td>
<p>580 000</p></td><td>
<p>39 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>komplementkostnader</p></td><td>
<p>2 600 000</p></td><td>
<p>40 800</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa inkomster</p></td><td>
<p>367 247 456</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa förändringar enligt regeringen</p></td><td></td><td>
<p>913 221</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa regeringen</p></td><td></td><td>
<p>368 160 677</p></td></tr>
</table>
<p>Avslutningsvis redovisas förändringarna i indelningen av statsbudgetens<br>inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 (tabell 6).</p>
<p>Täbell 6. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster<br>for budgetåret 1994/95</p>
<p>Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp<br></p>
<p>1122 Avskattning av företagens reserver</p>
<p>2111 Postverkets inlevererade överskott</p>
<p>2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning<br>och inleverans av motsvarighet till statlig skatt</p>
<p>2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av mot-<br>svarighet till statlig skatt</p>
<p>2325 Räntor på Postverkets statslån</p>
<p>2547 Avgifter för Post och Telestyrelsens verksamhet</p>
<p>5143 Avskrivning på ADB-utrustning</p>
<p>Förslag</p>
<p>Upphör</p>
<p>Upphör</p>
<p>Namnändring</p>
<p>Upphör</p>
<p>Upphör<br>Namnändring</p>
<p>Upphör</p>
<p>Utgifter</p>
<p>I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 uppgår<br>utgifterna till 518 830 miljoner kronor.</p>
<p>I årets budgetproposition upptogs utgifterna till 532 129 miljoner<br>kronor. Av detta belopp svarade utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor för</p>
<p>86</p>
<p>430 629 miljoner kronor. Tillkommande utgiftsbehov samt minskning av Prop. 1993/94:150<br>anslagsbehållningar svarade sammantaget för 16 500 miljoner kronor. Bilaga 1<br>Räntorna på statsskulden beräknades uppgå till 85 000 miljoner kronor.</p>
<p>Sedan riksdagen förelädes budgetpropositionen har dels ett antal<br>propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels<br>har riksdagen beslutat om vissa ändringar i förhållande till förslagen i<br>budgetpropositionen. Vidare lägger nu regeringen ett antal ytterligare<br>förslag. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de sam-<br>lade utgiftsanslagen med ca 16 701 miljoner kronor. Detta belopp<br>rymmer ett flertal utgiftsförändringar, varav de största är att hänföra till<br>förändringar på anslaget Räntebidrag m.m., regeringens förslag om<br>införande av vårdnadsbidrag (prop. 1993/94:148 Vårdnadsbidrag) samt<br>omläggningen av bostadstillägg till pensionärer (prop. 1993/94:173<br>Bostadstillägg till pensionärer).</p>
<p>I samband med regeringens beräkning av anslagskonsekvensema har en<br>specifikation upprättats över föreslagna och i förekommande fall<br>beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budget-<br>propositionen. Denna specifikation täcker i princip perioden t.o.m. 13<br>april 1994.</p>
<p>Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen<br>för budgetåret 1994/95 till 85 000 miljoner kronor. Belastningen på detta<br>anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår<br>för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt<br>av bokföringsmässiga valutadifferenser till följd av ändrade växelkurser<br>vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. Regeringen beräknar nu<br>belastningen på anslaget till 76 000 miljoner kronor. Förändringen sedan<br>budgetpropositionen förklaras till största delen av ett lägre underskott i<br>statsbudgeten, en stärkt kronkurs och fallande internationella räntor samt<br>att överkurserna vid emissioner beräknas bli större. Regeringen gör en<br>annan bedömning på anslaget Räntor på statsskulden m.m. jämfört med<br>Riksgäldskontoret som i sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat för Räntor<br>på statsskulden m.m. som redovisas i bilaga 1.4 redovisar 87 000<br>miljoner kronor. Detta beror på att regeringen baserar beräkningen på de<br>antaganden om räntenivån som finns publicerade i den reviderade<br>nationalbudgeten. Riksgäldskontoret baserar däremot sin beräkning på<br>stopp-ränta, dvs den räntenivå som rådde det datum beräkningen<br>genomfördes.</p>
<p>Sammantaget innebär detta att statsbudgetens utgiftsanslag för<br>budgetåret 1994/95 uppgår till sammanlagt 447 330 miljoner kronor.</p>
<p>Tabell 7. Räntor på statsskulden budgetåret 1994/95<br>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Nuvarande<br>beräkning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i svenska kronor</p></td><td>
<p>47,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i utländsk valuta</p></td><td>
<p>24,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Valutaförluster, netto</p></td><td>
<p>4,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>76,0</p></td></tr>
</table>
<p>87</p>
<p>I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen<br>på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens<br>utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknat<br>tillkommande utgiftsbehov, netto.</p>
<p>I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningar<br>på reservationsanslag under budgetåret 1994/95 komma att uppgå till<br>4 500 miljoner kronor netto. De propositioner innebärande anslagsför-<br>ändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av<br>den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Därför räknar<br>regeringen även nu med att anslagsbehållningarna minskar med 4 500<br>miljoner kronor under budgetåret 1994/95.</p>
<p>Posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto förs upp på budgetens<br>utgiftssida. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av<br>sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat<br>ställe i budgeten.</p>
<p>I budgetpropositionen beräknades denna post till 12 000 miljoner<br>kronor. Denna post beräknas nu till minus 9 000 miljoner kronor. Den<br>stora minskningen förklaras dels av att regeringen under våren förelagt<br>riksdagen ett antal propositioner, vars anslagsbelastning i budgetpro-<br>positionen reserverats i tillkommande utgiftsbehov, dels av beräknade<br>intäkter till följd av regeringens avsikt att sälja aktier i Pharmacia AB.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1994/95<br>Miljoner kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Budget-<br>propositionen</p></td><td>
<p>Ny<br>beräkning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor</p></td><td>
<p>430 629</p></td><td>
<p>447 330</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>85 000</p></td><td>
<p>76 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förändring av anslagsbehållningar</p></td><td>
<p>4 500</p></td><td>
<p>4 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto</p></td><td>
<p>12 000</p></td><td>
<p>- 9 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>532 129</p></td><td>
<p>518 830</p></td></tr>
</table>
<h3>1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94 och<br>1994/95</h3>
<p>Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av<br>statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och i<br>förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 enligt vad som framgår<br>av tabellerna 9 och 10.</p>
<p>Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen<br>att budgetunderskottet minskar med 19,6 miljarder kronor jämfört med<br>vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett underskott om<br>197,5 miljarder kr.</p>
<p>För budgetåret 1994/95 beräknas budgetunderskottet nu till 150,7<br>miljarder kronor. Det innebär att budgetunderskottet nu beräknas bli 21,8<br>miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.</p>
<p>88</p>
<p>Statsinkomsterna för budgetåret 1994/95 uppskattas nu till 368,2<br>miljarder kronor. Detta innebär en ökning med 8,6 miljarder kronor<br>jämfört med budgetpropositionen. Ökningen är i huvudsak en följd av en<br>förbättring i konjunkturutvecklingen.</p>
<p>Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till<br>447,1 miljarder kronor. Nu beräknas dessa utgifter till 442,8 miljarder<br>kronor. Att utgifterna minskar förklaras till största delen av att regeringen<br>räknar med att sälja aktier i Pharmacia AB.</p>
<p>Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget<br>för budgetåret 1994/95 i förhållande till budgetpropositionen har jag även<br>sammanställt i särskild en specifikation.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Tabell 9. Statsbudgetens saldo budgetåren 1992/93-1993/94</p>
<p>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td>
<p>1992/93</p></td><td colspan="3">
<p>1993/94</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utfall</p></td><td>
<p>Budget-<br>propo-<br>sitionen</p></td><td>
<p>RRV</p></td><td>
<p>Ny be-<br>räkning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>377,7</p></td><td>
<p>349,6</p></td><td>
<p>368,9</p></td><td>
<p>368,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter exkl. statsskuldräntor</p></td><td>
<p>492,4</p></td><td>
<p>475,7</p></td><td>
<p>470,8</p></td><td>
<p>473,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>73,1</p></td><td>
<p>91,0</p></td><td>
<p>95,0</p></td><td>
<p>93,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Saldo</p></td><td>
<p>- 187,8</p></td><td>
<p>- 217,1</p></td><td>
<p>- 196,9</p></td><td>
<p>- 197,5</p></td></tr>
</table>
<p>Tabell 10. Statsbudgetens saldo budgetåret 1994/95</p>
<p>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td colspan="2">
<p>1994/95</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>Budget-</p></td><td>
<p>Ny be-</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>propo-<br>sitionen</p></td><td>
<p>räkning<sup>1</sup></p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>359,6</p></td><td>
<p>368,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter exkl. statsskuldräntor</p></td><td>
<p>447,1</p></td><td>
<p>442,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>85,0</p></td><td>
<p>76,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Saldo</p></td><td>
<p>- 172,5</p></td><td>
<p>- 150,7</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> X^rje delpost är korrekt avrundad.</p>
<h2>2 Underliggande budgetutveckling</h2>
<p>Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det<br>redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller<br>hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas<br>används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1994/95. Detta<br>innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte<br>direkt kan jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års<br>finansplaner och reviderade finansplaner.</p>
<p>89</p>
<p>Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post Prop. 1993/94:150<br>skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en extra- Bilaga 1<br>ordinär effekt. Trots att avgränsningen i det enskilda fallet inte är helt<br>självklar anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning<br>där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens<br>underliggande utveckling tydliggörs.</p>
<p>På inkomstsidan har följande effekter betraktats som tillfälliga vid<br>framräkning av det underliggande budgetsaldot:</p>
<p>- engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter</p>
<p>- tillfälliga inleveranser från affärsverk till statsbudgeten</p>
<p>- tillfälliga indragningar från arbetslivsfonden och arbetsmiljöfonden<br>intäkter av försäljning av statlig egendom</p>
<p>På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära<br>vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:</p>
<p>valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands-<br>lån</p>
<p>- engångsvisa besparingar</p>
<p>- det statliga stödet till den finansiella sektorn</p>
<p>- periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar<br>statsobligationer till överkurser</p>
<p>Täbell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1992/93-1994/95</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992/93</p></td><td>
<p>1993/94</p></td><td>
<p>1994/95</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Underliggande budgetsaldo</p></td><td>
<p>- 188,5</p></td><td>
<p>- 200,6</p></td><td>
<p>- 181,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Som andel av BNP (%)</p></td><td>
<p>13,1</p></td><td>
<p>13,6</p></td><td>
<p>11,7</p></td></tr>
</table>
<h2>3 Budgetunderskott och statsskuld</h2>
<p>Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldens<br>förändring och storlek.</p>
<p>Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är lika med det totala,<br>utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt effekterna<br>av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som<br>Riksgäldskontoret vidtar och som påverkar redovisningen av statsskuldens<br>storlek. Riksrevisionsverket publicerar sex gånger per år, i sina<br>budgetprognoser, en prognos över statens upplåningsbehov för pågående<br>budgetår. Riksgäldskontoret publicerar månadsvis upplåningsbehovet för<br>två månader framåt. Under innevarande budgetår har myndigheternas<br>prognoser uppvisat betydande skillnader. Ett gemensamt arbete mellan<br>myndigheterna för att utreda skillnaderna mellan myndigheternas<br>respektive prognoser har inletts. Arbetet anses ha lett dels till att<br>prognoserna har blivit mer överenstämmande, dels till att samarbetet<br>mellan myndigheterna ökat. Det är angeläget att detta arbete fortsätter</p>
<p>90<br></p>
<p>även i framtiden och ambitionen bör vara att få ökad överenstämmelse<br>mellan myndigheternas prognoser.</p>
<p>Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som<br>beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-<br>skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12).<br>Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet, som med några<br>viktiga undantag är baserat på inkomst/utgiftsmässiga principer, som är<br>relevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga<br>motsvarighet. Denna utgörs av utfallet på statsverkets checkräkning i<br>Riksbanken. I tabellen anges skillnaden mellan redovisat budgetutfall och<br>rörelserna på statsverkets checkräkning som kassamässiga korrigeringar.<br>Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen<br>är kända. För prognoser antas att de kassamässiga flödena är lika med<br>budgetsaldot.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Täbell 12. Lånebehov och statsskuld</p>
<p>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992/93</p></td><td>
<p>1993/94</p></td><td>
<p>1994/95</p></td></tr>
<tr><td>
<p>B udgetunderskott</p></td><td>
<p>187,8</p></td><td>
<p>197,5</p></td><td>
<p>150,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kassamässiga korrigeringar</p></td><td>
<p>- 8,6</p></td><td>
<p>-</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Riksgäldskontorets nettoutlåning:<br>CSN, studielån m.m.</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>7,1</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringslån till myndigheter</p></td><td></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiering av underskott</p>
<p>i Arbetsmarknadsfonden inkl, ränta</p></td><td>
<p>16,2</p></td><td>
<p>37,4</p></td><td>
<p>32,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiering av underskott</p>
<p>i Lönegarantifonden inkl, ränta</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Byggnadsstyrelsen,<br>Vasakronan AB m.m.</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>13,6</p></td><td>
<p>0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lån till Sparbanken Fösta</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>- 3,8</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Köp av aktier i Securum</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>-</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Rekonstruktion av Gota Bank, netto</p></td><td></td><td>
<p>3,8</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt, netto</p></td><td>
<p>- 2,1</p></td><td>
<p>- 11,5</p></td><td>
<p>- 0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Redovisningsteknisk korrigering<sup>1</sup></p></td><td></td><td>
<p>- 8,4</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Lånebehov</p></td><td>
<p>208,4</p></td><td>
<p>239,6</p></td><td>
<p>195,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skulddispositioner</p></td><td>
<p>41,2</p></td><td>
<p>- 19,0</p></td><td>
<p>- 4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldförändring</p></td><td>
<p>249,6</p></td><td>
<p>220,6</p></td><td>
<p>191,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuld vid utgången<br>av resp, budgetår</p></td><td>
<p>960,6</p></td><td>
<p>1 181,2</p></td><td>
<p>1 372,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Som andel av BNP</p></td><td>
<p>66,5 %</p></td><td>
<p>80,1 %</p></td><td>
<p>88,6 %</p></td></tr>
</table>
<p>Anm: Inbetalning markeras med minustecken.</p>
<p>Redovisningen av Riksgäldskontorets utlåning har ändrats fr.o.m. budgetåret<br>1993/94. Inlåning från statsinstitutioner och fonder redovisas som en del av kontorets<br>nettoutlåning i stället för som en del av statsskulden fr.o.m. den 1 juli 1993. Detta<br>innebär att såväl posten Riksgäldskontorets nettoutlåning som statsskulden redovis-<br>ningstekniskt minskar med 8 379 mkr engångsvis budgetåret 1993/94.</p>
<p>91</p>
<p>Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och<br>myndigheter, bl.a. till Centrala studiestödsnämnden för studielån.<br>Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl statens<br>lånebehov.</p>
<p>Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av<br>dispositiv karaktär som Riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller<br>skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de<br>kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen<br>av dessa. Valutaomvärderingar utgör störst betydelse för skulddisposi-<br>tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser<br>samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade<br>valutadifferensema. Prognosen för skulddispositionerna innehåller enbart<br>beräknade realiseringar av valutadifferenser. De övriga skulddispositio-<br>nerna prognostiseras inte.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Uppläningsbemyndigande</p>
<p>Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen<br>enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.</p>
<h2>4 Statliga garanti- och pensionsåtaganden</h2>
<h3>4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden</h3>
<p>I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 1) redovisades att<br>statens ram för garantiåtaganden per den 1 juli 1993 uppgick till ca 257<br>miljarder kronor, en ökning med ca 72 miljarder kronor jämfört med den<br>1 juli 1992.</p>
<p>Tabell 13 visar de förslag som regeringen efter den 1 juli 1993 lagt<br>fram för riksdagen och som berör omfattningen av den statliga ramen för<br>garantiåtaganden.</p>
<p>Tabell 13 Föreslagna förändringar för statliga garantiåtaganden jämfört med vad<br>som redovisades i prop. 1993/94:100 bil.l</p>
<p>Miljoner kronor</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Proposition</p></td><td>
<p>Garantins<br>ändamål</p></td><td>
<p>Nuvarande<br>garantiram</p></td><td>
<p>Föreslagen<br>garantiram</p></td><td>
<p>Förändring</p></td><td>
<p>Tidpunkt för<br>förändringen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1992/93:135</p></td><td>
<p>GOTA Bank</p></td><td>
<p>10 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>- 10 000</p></td><td>
<p>1993-12-22</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1992/93:135</p></td><td>
<p>Retriva</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>3 500</p></td><td>
<p>+ 3 500</p></td><td>
<p>1993-12-22</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1992/93:135</p></td><td>
<p>Sparbanks-<br>stiftelsema</p></td><td>
<p>4 200</p></td><td>
<p>5 500</p></td><td>
<p>+ 1 300</p></td><td>
<p>1994-02-17</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993/94:86</p></td><td>
<p>Trafikleder<br>i Stockholm</p></td><td>
<p>600</p></td><td>
<p>11 500</p></td><td>
<p>+ 10 900</p></td><td>
<p>1994-05-15</p></td></tr>
</table>
<p>Därutöver har riksdagen beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1994, enligt<br>regeringens förslag i prop 1993/94:76, införa en särskild statlig kredit-<br></p>
<p>92</p>
<p>garanti för sådana lån på kreditmarknaden som tas upp för att tillfälligt<br>begränsa ränteutgifter på utestående fastighetslån (omfördelningslån).<br>Ingen ram har specificerats för detta.</p>
<p>Finansutskottet har i sitt betänkande rörande regeringens redovisning<br>i budgetpropositionen uttryckt att den kraftiga ökningen av kreditför-<br>lusterna borde föranleda mer utförliga analyser samt kommentarer och ett<br>ställningstagande från regeringens sida till hur utvecklingen skall mötas<br>(bet. 1993/94:FiU10, rskr. 1993/94:132). Regeringen avser bl.a. mot<br>denna bakgrund att lämna en mer utförlig redovisning av de statliga<br>garantiåtagandena och utvecklingen av dessa i 1995 års budgetpro-<br>position. Regeringen avser även att låta utreda vilka principer som<br>framdeles bör läggas till grund för en bedömning av i vilka fall och till<br>vilka ändamål statligt stöd i form av garantier bör lämnas. Härvid bör en<br>analys av befintliga garantisystems effekter göras, liksom en prövning av<br>principerna för registrering, redovisning och uppföljning m.m. av<br>utställda resp, infriade garantier. Ett arbete vad gäller den ekonomiad-<br>ministrativa hanteringen av garantigivningen har redan inletts av<br>Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret. Vidare har Riksgäldskontoret<br>i samband med överlämnandet av sin årsredovisning för 1992/93<br>slutredovisat regeringsuppdraget att redovisa en översikt av statlig<br>grarantigivning och statliga lån till näringslivet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h3>4.2 Redovisning av statens pensionsåtagande och kostnader<br>för statliga tjänstepensioner</h3>
<p>Regeringens bedömning: Staten bör göra en samlad redovisning<br>företrädesvis i årsredovisningen för staten av storleken på sitt<br>pensionsåtagande. Myndigheter och andra arbetsgivare med statliga<br>tjänstepensioner som inte själva svarar för de faktiska utgifterna för<br>tjänstepensionsförmåner bör betala försäkringsmässigt beräknade<br>pensionspremier.</p>
<p>I prop. 1991/92:150 bil. 1:1 s. 58 uttalade regeringen sin avsikt att låta<br>Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV)<br>utreda frågan om statens pensionsåtagande. RRV och SPV har lämnat var<br>sin slutrapport över uppdraget i februari 1994. De förslag som RRV och<br>SPV lämnat kan i huvudsak läggas till grund för ändringar i redovis-<br>ningen av statens pensionsåtagande och i beräkningen av kostnader för<br>pensions- och vissa andra förmåner för myndigheter och andra arbets-<br>givare med statliga tjänstepensionsvillkor. Regeringen avser att tidigast<br>i 1995 års budgetproposition lägga fram förslag i frågan.</p>
<p>Statens pensionsåtagande (pensionsskuld) bör framledes redovisas<br>samlat, företrädesvis i årsredovisningen för staten. En uppdelning av<br>redovisningen på anställningsmyndigheter bedöms medföra alltför stora<br>administrativa svårigheter för att genomföras för närvarande. De</p>
<p>93</p>
<p>8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>affärsverk och andra arbetsgivare som själva betalar utgifterna för<br>tjänstepensions- och vissa andra förmåner bör dock redovisa sina<br>åtaganden i dessa avseenden i sina bokslut.</p>
<p>Huvudregeln inom statsförvaltningen är att såväl lagstadgade arbets-<br>givaravgifter som tjänstepensions- och vissa andra avtalsstyrda förmåner<br>finansieras genom det löneskostnadspålägg (LKP) som myndigheterna<br>skall erlägga vid löneutbetalningar. Enligt beslut av regeringen (dir.<br>1993:89, jfr. prop. 1991/92:100 bil.l s. 48, bet. 1991/92:FiU20, rskr.<br>1991/92:128) har en särskild utredare tillkallats för att studera förutsätt-<br>ningar för och lämna förslag till ett system med arbetsgivaravgifter för<br>statliga myndigheter med inriktning att systemet skall motsvara det som<br>gäller på den privata sektorn.</p>
<p>De avtalsstyrda förmåner som för närvarande finansieras genom LKP<br>bör i stället bekostas med premier som skall motsvara ett försäkringsmäs-<br>sigt beräknat värde av de förmåner som intjänats under året.</p>
<p>Dessa förändringar kommer att stärka det kostnadsansvar för den egna<br>verksamheten som myndigheterna har enligt systemet med rambudgete-<br>ring.</p>
<p>En ändring från ett system där myndigheterna via LKP finansierar<br>utgifterna för under året utbetalda pensioner till ett system där de<br>erlägger kostnaden för under året intjänade pensionsrätter medför ändrade<br>belastningar på förvaltningsanslagen. Dessutom gäller att skillnaden<br>mellan utgifter och erlagda premier måste finansieras. Regeringen avser<br>att i budgetpropositionen föreslå justeringar av anslagen med hänsyn till<br>detta.</p>
<h2>5 Årsbokslut för staten budgetåret 1992/93</h2>
<p>Riksrevisionsverket (RRV) upprättar årligen ett årsbokslut för staten.<br>Årsbokslutet omfattar de statliga myndigheterna inklusive affärsverken<br>och myndigheterna under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare<br>kategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1,1 miljarder kronor<br>i enlighet med särskilt riksdagsbeslut. I balansräkningen för staten har<br>fordringar och skulder i myndigheternas mellanhavanden med Riks-<br>gäldskontoret avseende löpande krediter och investeringslån eliminerats.<br>Däremot saknas underlag för eliminering av fordringar och skulder i<br>övrigt mellan myndigheter. Nedan redovisas en preliminär version av<br>balansräkningen för budgetåret 1992/93. Den slutliga versionen av<br>årsbokslutet för staten beräknas publiceras av RRV under maj 1994.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h3>5.1 Balansräkning med noter</h3>
<p>Balansräkningen för staten bygger på de tillgångar och skulder som<br>redovisas i nämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anlägg-<br>ningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskriv-</p>
<p>94</p>
<p>ningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar har<br>hittills varit begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till över-<br>vägande del finansieras med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndig-<br>heter) har varit skyldiga att i sin balansräkning ta upp sådana tillgångar.<br>Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som<br>inte funnits med i tillgångsredovisningen.</p>
<p>Bokföringsförordningen (1979:1212) fick en ny lydelse fr.o.m. den 1<br>juli 1991. Ändringen innebär bl.a. att kravet på tillgångsredovisning<br>gäller alla myndigheter oavsett finansieringsform. De nya reglerna träder<br>emellertid i kraft successivt. Räkenskapsåret 1992/93 gäller de för drygt<br>60 myndigheter av vilka många dessutom fått dispens från tillgångs-<br>redovisning. Fr.o.m. räkenskapsåret 1993/94 tillämpas de nya reglerna<br>av i stort sett samtliga myndigheter.</p>
<p>I balansräkningen för staten redovisas också tillgångarna upptagna till<br>beräknade nukostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaff-<br>ningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. I<br>beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad<br>som värdet av vissa icke bokförda tillgångar. Dessa uppgifter har RRV<br>inhämtat genom enkät till ca 100 myndigheter. Det inkomna materialet<br>har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balans-<br>räkningen. Vissa uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl.a.<br>har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används<br>inom försvaret t.ex. flygplan och fordon inte kunnat erhållas. Däremot<br>redovisas ett beräknat värde för försvarets byggnader och mark i<br>nukostnadskolumnen i balansräkningen. Värdet av museisamlingar,<br>bibiliotek m.m. ligger också utanför redovisningen. Den största till-<br>kommande posten bland nukostnadema är värdet av det statliga vägnätet,<br>som har beräknats och tagits in i balansräkningen.</p>
<p>Statens nettoförmögenhet är lika med skillanden mellan tillgångarnas<br>och skuldernas värde. Den negativa förmögenheten består i stort sett av<br>ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. Nettoförmögenheten var<br>positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt<br>fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avta<br>beroende på främst minskande budgetunderskott fram till 1991. Därefter<br>har den fallande tendensen åter ökat. Per den 30 juni 1993 var den<br>bokförda nettoförmögenheten -697,1 miljarder kronor. Balansräkningen<br>återges i preliminär form i tabell 1.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>95</p>
<p>Tabell 1. Preliminär balansräkning for staten<br>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2">
<p>Bokförda värden</p></td><td colspan="2">
<p>Beräknad nukostnad<sup>1</sup></p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993-06-30</p></td><td>
<p>1992-06-30</p></td><td>
<p>1993-06-30</p></td><td>
<p>1992-06-30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>TILLGÅNGAR</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Materiella tillgångar<sup>2</sup></p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>o Varulager och förråd</p></td><td>
<p>9,2</p></td><td>
<p>9,2</p></td><td>
<p>14,4</p></td><td>
<p>9,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Beredskapslager</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Skepp, maskiner och</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>inventarier</p></td><td>
<p>48,2</p></td><td>
<p>48,0</p></td><td>
<p>80,3</p></td><td>
<p>79,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Byggnader och mark</p></td><td>
<p>59,0</p></td><td>
<p>55,9</p></td><td>
<p>101,6</p></td><td>
<p>109,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Statliga vägar</p></td><td></td><td></td><td>
<p>66,5</p></td><td>
<p>68,5</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>121,7</p></td><td>
<p>118,6</p></td><td>
<p>268,8</p></td><td>
<p>272,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiella tillgångar</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>o Aktier, långfristjga</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>fordringar m.m?</p></td><td>
<p>83,3</p></td><td>
<p>72,6</p></td><td>
<p>83,3</p></td><td>
<p>72,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Skattefordringar<sup>4</sup></p></td><td>
<p>11,4</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>11,4</p></td><td>
<p>8,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Övriga fordringar^</p></td><td>
<p>196,0</p></td><td>
<p>166,1</p></td><td>
<p>196,0</p></td><td>
<p>166,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Likvida tillgångar<sup>6</sup></p></td><td>
<p>63,0</p></td><td>
<p>67,8</p></td><td>
<p>63,0</p></td><td>
<p>67,8</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>353,7</p></td><td>
<p>314,6</p></td><td>
<p>353,7</p></td><td>
<p>314,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa tillgångar</p></td><td>
<p>475,4</p></td><td>
<p>433,2</p></td><td>
<p>622,5</p></td><td>
<p>587,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>SKULDER OCH KAPITAL</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskulden<sup>1</sup></p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>o Lån i Sverige</p></td><td>
<p>613,4</p></td><td>
<p>641,3</p></td><td>
<p>613,5</p></td><td>
<p>641,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Lån utomlands</p></td><td>
<p>339,9</p></td><td>
<p>57,2</p></td><td>
<p>339,9</p></td><td>
<p>57,2</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>953,3</p></td><td>
<p>698,5</p></td><td>
<p>953,4</p></td><td>
<p>698,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga skulder</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>o Kortfristiga skulder<sup>8</sup></p></td><td>
<p>169,8</p></td><td>
<p>101,3</p></td><td>
<p>169,8</p></td><td>
<p>101,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>o Långfristiga skulder<sup>9</sup></p></td><td>
<p>44,2</p></td><td>
<p>33,1</p></td><td>
<p>44,2</p></td><td>
<p>33,1</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>214,0</p></td><td>
<p>134,4</p></td><td>
<p>214,0</p></td><td>
<p>134,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Donationskapital</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Verkskapital</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>o Avsättningar, fonder m.m.<sup>10</sup></p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>38,0</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>38,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statens nettoförmögenhet<sup>11</sup></p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>- Vid budgetårets början</p></td><td>
<p>- 441,6</p></td><td>
<p>- 316,4</p></td><td>
<p>- 287,5</p></td><td>
<p>- 64,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- Förändring under budget-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>året</p></td><td>
<p>- 255,5</p></td><td>
<p>- 125,2</p></td><td>
<p>- 262,6</p></td><td>
<p>- 222,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Därav verksamhetens netto-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>förändring<sup>12</sup></p></td><td>
<p>- 196,6</p></td><td>
<p>- 83,2</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga kapitalför-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>ändringar</p></td><td>
<p>- 59,9</p></td><td>
<p>- 42,0</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Vid budgetårets slut</p></td><td>
<p>- 697,1</p></td><td>
<p>- 441,6</p></td><td>
<p>- 550,1</p></td><td>
<p>- 287,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa skulder och kapital</p></td><td>
<p>475,4</p></td><td>
<p>433,2</p></td><td>
<p>622,5</p></td><td>
<p>587,3</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med av-<br>skrivningar grundade på detta värde. I beloppen ingår även värdet av ej bokförda<br>tillgångar.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under<br>den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats ianspråkta-<br>gande av anslagsmedel för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts</p>
<p>96</p>
<p>10% av anslagsmedel till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms<br>nämligen en så stor andel av utnyttjade anslagsmedel användas till värdehöjande<br>förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen har omräknats<br>till nukostnad med ledning av Vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna<br>bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar beräknade på en 40-årig<br>avskrivningstid. Anskaffningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar uppgår<br>till 35,9 miljarder kronor.</p>
<p><sup>3</sup> Därav utgör den del av statens aktieinnehav som förvaltas av Kammarkollegiet 26,7<br>miljarder kronor, Riksgäldskontorets lån till Vattenfall AB 17,1 miljarder kronor<br>och Kammarkollegiets reversfordran på Förvaltnings AB Stattum 10,1 miljarder<br>kronor.</p>
<p><sup>4</sup> Skattefordringar redovisas av Tullverket med 6,5 miljarder kronor och av<br>Riksskatteverket med 4,9 miljarder kronor. Enligt Riksskatteverkets bokslut uppgår<br>skattefordringar som är föremål för indrivning till nominellt 24,3 miljarder kronor.<br>Därav beräknas 20% flyta in.</p>
<p><sup>5</sup> Under posten övriga fordringar redovisas kundfordringar, lånefordringar och<br>periodavgränsningsposter. Ökningen mellan budgetåren är främst en följd av att<br>Riksgäldskontoret fr.o.mbudgetåret 1992/93 tillämpar kostnadsmässig redovisnings-<br>princip och därmed redovisar upplupna ränteintäkter och orealiserade kurs-<br>differenser. Lånefordringarna har tagits upp till nominella belopp och uppgår till<br>122,2 miljarder kronor. Härav svarar studielånen för 66,2 miljarder kronor och<br>bostadslånen för 43,2 miljarder kronor.</p>
<p><sup>6</sup> Av beloppet avser 26,3 miljarder kronor kortfristiga placeringar i värdepapper,<br>varav 12,9 miljarder kronor är Bankstödsnämndens aktieinnehav i Nordbanken.</p>
<p><sup>7</sup> Skulder inom staten har räknats bort från Riksgäldskontorets bokförda värden.<br>Utlandslånen tas upp till den valutakurs som gällde på bokslutsdagen. Ökningen av<br>skulden i utländsk valuta är en följd av den stora upplåning som skedde för att stötta<br>valutareserven i samband med valutakrisen under hösten 1992.</p>
<p><sup>8</sup> Av beloppet avser 19,7 miljarder kronor leverantörsskulder, 73,2 miljarder kronor<br>periodavgränsningsposter och 76,9 miljarder kronor övriga kortfristiga skulder.<br>Ökningen mellan budgetåren är främst en följd av att Riksgäldskontoret ändrat<br>redovisningsprincip och nu redovisar upplupna räntekostnader. Jfr not 5.</p>
<p><sup>9</sup> Av beloppet avser 13,0 miljarder kronor skuld till Gota Bank för utnyttjad men ej<br>utbetald garanti och 14,1 miljarder kronor Televerkets avsättningar till pensioner.</p>
<p><sup>10</sup> I posten ingår Riksförsäkringsverkets fonder, arbetsmarknadsfonden och arbetslivs-<br>fonden. Förändringen mellan åren är främst en följd av underskottet i arbets-<br>marknadsfonden som budgetåret 1992/93 blev 23,7 miljarder kronor. Fondens<br>kapital är därmed förbrukat och skulden uppgår till 16,7 miljarder kronor. Efter<br>beslut av regeringen har 8,3 miljarder kronor överförts från delpensionsfonden till<br>arbetsskadefonden. Av beloppet har 3,1 miljarder kronor överförts till statsbudgeten<br>som en återbetalning av fondens lån. Arbetskadefondens skuld till statsbudgeten<br>uppgår därmed till 20,9 miljarder kronor. Från arbetslivsfonden har under<br>budgetåret 5,0 miljarder kronor tillförts statsbudgeten. Affärsverkens avsättningar<br>redovisas fr.o.m 1991/92 under posten Statens nettoförmögenhet.</p>
<p><sup>11</sup> Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas och skuldernas<br>värde. Förändringen av förmögenheten mellan två år motsvaras dels av statsbud-<br>getens nettounderskott, dels av kapitalförändringar som främst avser invärdering<br>samt upp/nedskrivning av finansiella tillgångar. Förmögenheten har även påverkats<br>av de periodiseringsdifferenser mellan redovisade kostnader och finansiering från<br>statsbudgeten som redovisas som årets kapitalförändring av Riksgäldskontoret och<br>Bankstödsnämnden.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>97</p>
<p><sup>12</sup> Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande.</p>
<p>Miljarder kronor</p>
<p>Statsbudgetens underskott - 187,8</p>
<p>Korrigering för transaktioner avseende utlåning och<br>investering som påverkat poster i balansräkningen - 8,8</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Verksamhetens nettounderskott</p>
<p>- 196,6</p>
<h3>5.2 Utveckling av en årsredovisning för staten</h3>
<p>Statsbudgeten omsluter endast en del av statens verksamhet. Det innebär<br>att statsbudgetens utfall inte ger en fullständig bild av det statsfmansiella<br>läget, t.ex. vad gäller statens samlade resursförbrukning eller statens till-<br>gångar och skulder.</p>
<p>Genom att samtliga myndigheter fr.o.m. innevarande budgetår tillämpar<br>en ny redovisningsmodell blir det möjligt att, till skillnad från t.ex. den<br>preliminära balansräkning som nyss redovisats, upprätta en årsredovis-<br>ning för staten med ett konsoliderat årsbokslut baserad på vedertagna<br>företagsekonomiska principer för koncernredovisning. Det ligger i<br>regeringens intresse att ta tillvara alla möjligheter, i synnerhet i det<br>ansträngda ekonomiska läget, att snarast förbättra kvaliteten på den eko-<br>nomiska uppföljningen och redovisningen. Utvecklingsarbetet bedrivs där-<br>för med ambitionen att kunna presentera en första årsredovisning för<br>staten redan för innevarande räkenskapsår. I sammanhaget bör dock be-<br>aktas att en konsoliderad redovisning inte blir bättre än den kvalitet som<br>den underliggande redovisningen har. Eftersom bl.a. vissa myndigheter<br>inte tillämpar de nya redovisningsprinciperna fullt ut innevarande år och<br>att vissa förenklingar gäller inledningsvis för invärdering av anläggnings-<br>tillgångar till ett mindre värde eller med kort återstående livslängd<br>kommer redovisningen inledningsvis att innehålla vissa brister. Den bör<br>likväl kunna ge en bättre information om den statliga ekonomin än vad<br>som nu kan presenteras. I det följande ges några utgångspunkter för det<br>fortsatta arbetet med en årsredovisning för staten.</p>
<p>Årsredovisningen bör i någon form omfatta all den verksamhet som<br>staten har ett väsentligt inflytande över. Det är dock inte meningsfullt att<br>på en sådan övergripande nivå använda fullständiga konsolideringsmeto-<br>der. Utgångspunkten är i stället att endast konsolidera årsboksluten för<br>samtliga myndigheter inom den juridiska personen staten. Konsolide-<br>ringen av resultat- och balansräkningen för staten är därmed enkel på det<br>principiella planet eftersom det kan göras genom en sammanläggning av<br>myndigheternas resultat- och balansräkningar där de interna mellan-<br>havandena mellan myndigheterna först eliminerats. Utifrån denna<br>information skall en finansieringsanalys göras.</p>
<p>Värderingen av statens tillgångar och skulder i årsbokslutet utgår från<br>de historiska anskaffningsvärdena enligt gängse företagsekonomiska</p>
<p>98</p>
<p>principer. Det kan dock diskuteras om en sådan värdering ger en till-<br>räckligt bra bild av den statliga förmögenheten. Staten har t.ex. stora<br>tillgångar i form av infrastrukturinvesteringar. Sådana investeringar har<br>gjorts under en lång följd av år. Att enbart värdera dessa anläggningstill-<br>gångar med utgångspunkt från det historiska anskaffningsvärdet ger en<br>vilseledande bild av den förmögenhetsmassa de representerar idag.<br>Därför bör den traditionella redovisningen kompletteras med en redovis-<br>ning som på ett bättre sätt beaktar förmögenhetsaspektema, t.ex. genom<br>att det beräknade nutida förmögenhetsvärdet presenteras i en separat<br>kolumn i balansräkningen.</p>
<p>Med avgränsningen att endast konsolidera myndigheterna inom den<br>juridiska personen staten hamnar flera organisationer som staten har ett<br>väsentligt inflytande över utanför det konsoliderade bokslutet. Det gäller<br>t.ex. statliga bolag, stiftelser och AP-fonden. Eftersom den ekonomiska<br>utvecklingen och förvaltningen i flera av dessa organisationer på ett<br>väsentligt sätt påverkar statens finanser bör årsredovisningen även<br>inrymma uppgifter om sådana organisationer. Metoder för samman-<br>ställningen av dessa uppgifter är under utarbetande.</p>
<p>Utöver aggregerad information avseende hela staten bör motsvarande<br>sammanställningar göras för olika sektorer i staten. Förutsättningar för<br>att upprätta sådan sektorsredovisning övervägs också inom ramen för<br>utvecklingsarbetet.</p>
<h2>6 Den långsiktiga konsekvenskalkylen</h2>
<p>En långsiktig konsekvenskalkyl (LK) redovisas i bilaga 1.2. I LK:n<br>beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter till följd av redan<br>fattade beslut baserat på antaganden om bl.a. den ekonomiska ut-<br>vecklingen. LK:n utarbetas av Finansdepartementet och bygger på<br>material framtaget inom regeringskansliet, myndigheter och andra<br>organisationer. RRV svarar normalt för sådana beräkningar och<br>prognoser av inkomst- och utgiftsutvecklingen som finns i LK:n. Det<br>finns också en nära koppling till de beräkningar och prognoser som RRV<br>regelbundet tar fram rörande statens inkomster och utgifter. I likhet med<br>LK:n är utgångspunkten för RRV:s inkomstberäkningar och budgetprog-<br>noser redan fattade beslut och gjorda antaganden.</p>
<p>För att rationalisera regeringskansliets arbete kommer regeringen att<br>överväga om RRV framdeles bör ansvara för arbetet med framtagningen<br>av LK:n. Som grund för detta ställningstagande avser regeringen att ge<br>RRV i uppdrag att närmare utreda denna fråga. Uppdraget bör slutföras<br>i sådan tid att eventuella ändringar kan genomföras inför 1995 års LK.<br>I en situation där RRV tar fram LK:n bör regeringen, i likhet med bl.a.<br>hur RRV:s inkomstprognoser idag behandlas, presentera en egen<br>bedömning av den offentliga sektorns inkomster och utgifter på medel-<br>lång sikt.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>99</p>
<p>För att underlätta för riksdagen i sitt beslutsfattande rörande enskilda Prop. 1993/94:150<br>utgiftsanslag, överväger regeringen att framdeles redovisa långsiktiga Bilaga 1<br>konsekvenskalkyler på anslagsnivå i kommande budgetpropositioner.</p>
<h2>7 Finansfullmakten</h2>
<p>Riksdagen har bemyndigat regeringen att för budgetåret 1993/94, om<br>arbetsmarknadsläget kräver det, enligt vissa villkor besluta om utgifter<br>intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kronor (prop. 1992/93:150<br>bil.l, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Regeringen har inte<br>beslutat om några utgifter enligt denna finansfullmakt under innevarande<br>budgetår.</p>
<p>För budgetåret 1994/95 har regeringen tidigare föreslagit (prop.<br>1993/94:100 bil. 11 resp. 1993/94:140) att 28 489 miljoner kronor<br>anvisas till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därtill har regeringen<br>beräknat att arbetsmarknadsfonden kommer att belastas med 11 112<br>miljoner kronor för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna arbets-<br>livsutveckling och utbildningsvikariat. Under åttonde huvudtiteln,<br>(Utbildningsdepartementet), har vidare beräknats 5 025 miljoner kronor<br>för utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet av arbetsmarknads-<br>skäl.</p>
<p>För dessa medel beräknades sammantaget i genomsnitt 400 000<br>personer per månad kunna erbjudas arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller<br>utbildning. Erfarenheten från innevarande budgetår visar emellertid att<br>det är svårt att nå de planerade volymerna. För närvarande deltar ca 240<br>000 personer i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Enligt den revidera-<br>de nationalbudgeten bedöms de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som<br>högst omfatta 280 000 personer vid 1994 års slut. Genomsnittet för<br>budgetåret 1994/95 bedöms bli 270 000.</p>
<p>Mot bl.a. denna bakgrund föreslår regeringen i denna proposition (se<br>bil. 10) att anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde<br>huvudtiteln anvisas med ett lägre belopp än vad regeringen föreslog i<br>budgetpropositionen 1994, och vad riksdagen har beslutat. Regeringens<br>reviderade förslag innebär att tionde huvudtitelns anslag Arbetsmarknads-<br>politiska åtgärder reduceras med 2 707 miljoner kronor och att den<br>beräknade belastningen i arbetsmarknadsfonden reduceras med 389<br>miljoner kronor, dvs. en minskad belastning med totalt 3 096 miljoner<br>kronor. Regeringen föreslår i stället att 1 600 miljoner kronor tillförs<br>sjätte huvudtitelns anslag Underhållsåtgärder för sysselsättning och<br>tillväxt (bil. 6). Vidare föreslås finansfullmakten öka med 1 500 miljoner<br>kronor till 4 000 miljoner kronor. De medel som föreslås till en ökning<br>av finansfullmakten skapar en beredskap så att den i 1994 års budgetpro-<br>position beräknade totala volymen på 400 000 platser i genomsnitt per<br>månad vid behov kan uppnås. Härmed får också regeringen den<br>flexibilitet som behövs för att vid behov anpassa de arbetsmarknadspoli-<br>tiska åtgärderna till förändringarna på arbetsmarknaden.</p>
<p>100</p>
<p>Finansfullmakten bör i första hand kunna användas för att anpassa Prop. 1993/94:150<br>volymerna i de ordinäre arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vidare bör Bilaga 1<br>regeringen i samband därmed kunna göra vissa tillfälliga ändringar i<br>gällande regelsystem.</p>
<p>Finansfullmakten bör också få användas för att tidigarelägga, utvidga<br>eller påskynda investeringar som i övrigt finansieras med statliga eller<br>kommunala medel. Den bör också få användas för att stimulera repara-<br>tion, om- eller tillbyggnader liksom olika underhållsåtgärder. Bidraget<br>skall syfta till att öka sysselsättningen. Bidragsprocenten bör fastställas<br>med hänsyn till ändamålet, men normalt inte överstiga 30 % av<br>kostnaderna.</p>
<p>Finansfullmakten bör också kunna disponeras för andra åtgärder som<br>regeringen bedömer kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen.<br>Bidraget bör i dessa fall normalt inte överstiga 50 % av kostnaderna.</p>
<p>De åtgärder regeringen vidtar med stöd av finansfullmakten bör vara<br>sådana att de inte tränger undan ordinarie sysselsättningstillfällen.<br>Kostnaderna får sammantaget inte överstiga beloppsramen 4 000 miljoner<br>kr.</p>
<h2>8 Styrning av statlig verksamhet</h2>
<h3>8.1 Inledning</h3>
<p>Utformningen av budgetprocessen är av central betydelse för att styra<br>statligt finansierad verksamhet och att förverkliga finanspolitikens<br>målsättning att utnyttja de offentliga resurserna effektivt. Ett flertal<br>förändringar har gjorts i syfte att strama upp budgetprocessen, och detta<br>förändringsarbete måste drivas vidare.</p>
<p>Riksdagsutredningens förslag om en förändrad budgetberedning i riks-<br>dagen innebär, om förslagen antas av riksdagen, viktiga institutionella<br>förändringar som kommer att påverka regeringskansliets arbete. De<br>förändringar som nu föreslås är bl.a. övergång till en rambeslutsmodell<br>för budgetberedning i riksdagen, som innebär att riksdagen i ett<br>tvåstegsförfarande först tar ställning till helheten i regeringens budgetför-<br>slag och därefter till detaljerna. Vidare föreslås en övergång till<br>kalenderbudgetår fr.o.m. år 1997.</p>
<p>Riksdagspartierna har också träffat en överenskommelse om att<br>förlänga mandatperioden från tre till fyra år. Denna överenskommelse<br>kan komma att visa sig vara av stor betydelse för möjligheterna till ökad<br>långsiktighet i finans- och budgetpolitiken (prop. 1993/94:115).</p>
<p>Regeringen har de senaste två åren tillämpat en budgetberedning med<br>ramteknik i regeringskansliet. Ramtekniken innebär att regeringen först<br>gör en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga<br>utgifterna. Därefter görs en prioritering mellan olika politikområden och<br>en fördelning av utgiftsutrymmet på departementsvisa utgiftsramar. För<br>myndigheterna har utgiftsramar för förvaltningskostnader införts, där</p>
<p>101<br></p>
<p>myndigheterna nu är finansiellt ansvariga även för löne- och lokalkost-<br>nadsutvecklingen.</p>
<p>Ett genomförande av riksdagsutredningens förslag kommer att innebära<br>att ramar för utgifter används på alla nivåer i budgetprocessen. Till-<br>sammans med delegering av uppgifter och ansvar respektive utökad<br>uppföljning och kontroll är rambudgeteringen ett viktigt inslag för en<br>effektiv styrning på alla nivåer inom staten. Förändringarna i budgetpro-<br>cessen är sammantaget av stor betydelse för möjligheterna att föra en<br>avvägd och förutsägbar finans- och budgetpolitik och därmed för den<br>reala och finansiella ekonomiska utvecklingen.</p>
<p>Behovet av att ompröva statligt finansierad verksamhet har ökat. Rege-<br>ringen har i mars 1994 tagit ett viktigt steg mot en kontinuerlig prövning<br>av statliga utgiftsåtaganden genom att nya generella kommittédirektiv<br>(dir. 1994:23) har beslutats. Direktiven utgår från att statens verksam-<br>heter resultatstyrs. De innebär i korthet att varje kommitté förutsättnings-<br>löst skall pröva det offentliga åtagandet inom det område som kommittén<br>utreder. Riktlinjer lämnas även för hur effekterna av genomförd verksam-<br>het skall analyseras, liksom för redovisningen av hur utredningsförslagen<br>skall finansieras.</p>
<p>Finansutskottet har understrukit riksdagens behov av utökade och<br>förbättrade analyser av resultatet av de statliga insatserna på samhällsnivå<br>(bet.l993/94:FiU10, rskr. 1993/94:132). Dessa analyser är viktiga för<br>riksdagens uppföljning och utvärdering. Riksdagens intresse är främst<br>inriktat på effekter, utfall och måluppfyllelse. I 1994 års budgetpro-<br>position anmäldes att regeringen avsåg att i årets kompletteringsproposi-<br>tion återkomma till riksdagen bl.a. med en närmare beskrivning av<br>arbetet med att utveckla resultatstyrningen och budgetprocessen.<br>Regeringen återkommer i det följande till de åtgärder som nu vidtas för<br>en förbättrad styrning och kontroll av statlig verksamhet.</p>
<h3>8.2 Åtgärder för en förbättrad styrning och kontroll av<br>statlig verksamhet</h3>
<h4>8.2.1 Strategi för att stärka genomförandet av resultatstyrningen</h4>
<p>I 1988 års kompletteringsproposition redovisades ett program för utveck-<br>ling av styrningen av den statliga verksamheten - en mål- och resultatori-<br>enterad styrning skulle etableras.</p>
<p>Utgångspunkt för detta program var bedömningen att den offentliga<br>sektorns andel av ekonomin inte längre kunde öka på samma sätt som<br>tidigare. Målsättningarna med programmet kan sammanfattas i två be-<br>grepp, omprövning och effektivitet. Förutsättningar skulle skapas för att<br>i budgetprocessen och i andra sammanhang omfördela resurser från<br>mindre prioriterade verksamheter till andra mer prioriterade. De nya<br>styrformerna skulle således leda till omprövningar och förändringar av<br>statens åtaganden. De skulle också medverka till bättre effektivitet och</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>102</p>
<p>produktivitet i offentlig verksamhet. Ambitionerna med resultatstyrningen Prop. 1993/94:150<br>var att all statligt finansierad verksamhet skulle ställas inför ökade krav Bilaga 1<br>på resultat och effektivt resursutnyttjande.</p>
<p>Målen ligger fast</p>
<p>Den samhällsekonomiska utvecklingen innebär att de mål som redo-<br>visades år 1988 har fått ökad betydelse. Behovet av omprövning och<br>förändring av statligt finansierad verksamhet har blivit allt viktigare,<br>liksom målet att öka effektiviteten och produktiviteten.</p>
<p>De ursprungliga målen med resultatstyrningen ligger fast som<br>utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Hänsyn måste också tas till de krav<br>på besparingar som aktualiseras av det ansträngda budgetläget. Resultat-<br>styrningen bör leda till en tydligare rollfördelning mellan riksdag,<br>regering och myndigheter och en klarare ansvarsfördelning mellan staten,<br>kommunerna, organisationer och enskilda. Det skapar förutsättningar för<br>en effektiv styrning av de verksamheter som staten finansierar.</p>
<p>Verksamhet där staten har intressen kan bedrivas av statliga myndig-<br>heter, bolag eller stiftelser. Den kan också bedrivas av någon annan<br>huvudman utan direkt statlig medverkan. Val av verksamhetsform är en<br>strategisk fråga som ankommer på riksdag och regering att fatta beslut<br>om. Det gäller också val av finansieringsform. Dessa frågor är av stor<br>betydelse för möjligheterna att tillämpa en effektiv resultatstyrning. Inför<br>riksdagens och regeringens beslut i sådana frågor bör förutsättningarna<br>för en väl fungerande resultatstyrning ges en bättre belysning.</p>
<p>Av avgörande betydelse för resultatstyrningen är förmågan att<br>formulera mål för olika verksamheter. I alltför stor utsträckning bedrivs<br>statligt finansierad verksamhet fortfarande utifrån tradition och beslut som<br>fattades för lång tid sedan. Det krävs en kontinuerlig omprövning av det<br>offentliga åtagandet och målen för all statligt finansierad verksamhet. Att<br>göra detta för alla de verksamheter av olika karaktär som staten<br>finansierar är en mycket omfattande och svår uppgift som innebär nya<br>krav på riksdag, regering och på de kansliresurser som dessa förfogar<br>över.</p>
<p>De som är ansvariga för att bedriva en verksamhet skall också normalt<br>svara för redovisning av resultaten. Verksamheten måste således<br>återrapporteras i resultattermer. Om t.ex. myndigheterna i sina anslags-<br>framställningar tar befintlig verksamhet för given och endast diskuterar<br>förändringar på marginalen är anslagsframställningarna av mindre värde<br>i en resultatstyrning. Redovisningen av resultaten samt uppföljningar och<br>utvärderingar måste användas vid riksdagens och regeringens prövning<br>av verksamheten.</p>
<p>Resultatstyrning är en öppen styrmodell med ett decentraliserat besluts-<br>fattande. I en sådan modell måste ansvar utkrävas och missförhållanden<br>leda till reaktion och åtgärder, t.ex. sanktioner. Regeringen måste mer<br>systematiskt använda de instrument den förfogar över för att försäkra sig<br>om att de mål som riksdag och regering lagt fast blir uppfyllda. Bl.a.</p>
<p>103<br></p>
<p>måste den information som erhålls från revisionen leda till att åtgärder<br>vidtas. Som regeringen angav i årets budgetproposition är statsmakternas<br>möjligheter till insyn och kontroll av väsentlig betydelse i detta samman-<br>hang.</p>
<p>Regeringen har fortlöpande informerat riksdagen om de åtgärder och<br>de förändringar som har vidtagits sedan år 1988 för att förbättra och<br>utveckla resultatstyrningen. Det finns nu skäl att göra en mer samlad<br>bedömning av dessa förändringar och pröva vilka ytterligare åtgärder som<br>erfordras för att stärka genomförandet och utveckla resultatstyrningen.<br>Följande utgångspunkter bör gälla för detta arbete.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Ett vidgat perspektiv</p>
<p>Resultatstyrningen måste innebära en tydlig rollfördelning mellan de olika<br>aktörerna. En sammanblandning av riksdagens, regeringens och de verk-<br>samhetsansvarigas olika roller skapar oklarheter. Det är riksdagen som<br>mot bakgrund av de uppnådda resultaten fattar beslut om statens utgifter,<br>målen med statsfinansierad verksamhet och de ekonomiska ramarna för<br>de olika verksamheterna.</p>
<p>Regeringen har flera roller. I resultatstyrningen ställer regeringen krav<br>på resultat av dem som skall utföra verksamheten. En förutsättning för<br>att resultatstyrningen skall få ett kraftfullt genomslag är att styrningen så<br>långt möjligt verksamhetsanpassas. Regeringens ansvar är dock vidare än<br>så. Regeringen måste också bära det övergripande ansvaret för att<br>verksamheten är effektiv och att den bedrivs med hög produktivitet och<br>kvalitet. Regeringens ansvar omfattar även beslut i vissa organisations-,<br>finansierings- och ledningsfrågor. Genom utnämningsmakten förfogar<br>regeringen över ett viktigt instrument i resultatstyrningen. Regeringen har<br>därutöver ansvar för att tillvarata statens verksamhetsmässiga och<br>ekonomiska intressen. I denna roll måste regeringen bl.a. göra sektors-<br>övergripande analyser och bedöma externa effekter av statsfinansierad<br>verksamhet.</p>
<p>De verksamhetsansvarigas roll är att under tydligt resultatansvar och<br>med stor självständighet i val av medel se till att verksamheten bedrivs<br>effektivt samt att lämna underlag för riksdagens och regeringens beslut<br>om framtida inriktning och omfattning av verksamheten.</p>
<p>Utvecklingen av resultatstyrningen har under de senaste åren i första<br>hand avsett relationen mellan regeringen och myndigheterna. I årets<br>budgetproposition redovisade regeringen att utvecklingen i huvudsak är<br>positiv, men att vissa brister fortfarande finns i genomförandet av<br>resultatstyrningen. Bl.a. redovisades att regeringens krav på både<br>verksamhetens resultat och ekonomiskt resultat måste preciseras bättre.<br>Myndigheternas resultatrapportering, framför allt redovisningen och<br>analysen av effekter, måste också utvecklas.</p>
<p>Det finns nu anledning att påminna om de ursprungliga målsättningarna<br>när det gäller resultatstyrningens omfattning och instrument. Riksdagsut-<br>redningens förslag innebär en ökad uppmärksamhet på relationerna<br></p>
<p>104</p>
<p>mellan riksdag och regering. Resultatstyrningen måste få större genom-<br>slag i all statligt finansierad verksamhet, liksom för verksamheter som<br>inte är statligt finansierade men där staten är huvudman, har ett ägar-<br>ansvar eller på annat sätt ett ekonomiskt intresse. Resultatstyrningen<br>skulle då omfatta statens totala verksamhet, dvs. även s.k. sakanslag samt<br>övriga transfereringar, bolag och stiftelser.</p>
<p>Riksdagen har understrukit att den främst är intresserad av redovis-<br>ningar av effekter, utfall och måluppfyllelse av myndigheternas verksam-<br>het och mindre av redovisningar av prestationer och produktivitet (bet.<br>1993/94:FiU10, rskr. 1993/94:132).</p>
<p>Regeringens avsikt är att på ett bättre sätt än tidigare ge riksdagen ett<br>analytiskt underlag för bedömning av de s.k. sakanslagen, dvs. de anslag<br>som myndigheterna disponerar och som inte avser myndigheternas för-<br>valtningsanslag, och se till att en bättre uppföljning och utvärdering sker<br>av effekterna av användningen av sakanslag. Det betyder inte att varje<br>sakanslag skall följas upp eller utvärderas för sig; sakanslagen samverkar<br>i viss utsträckning med varandra, men även med skattesystemet.</p>
<p>Hittills har riksdagen och regeringen endast i begränsad omfattning haft<br>tillgång till löpande och systematisk information om resultatet och<br>effekterna av de existerande transfereringarna till hushåll, företag m.fl.<br>Resultatstyrningen behöver utvecklas till att omfatta samtliga trans-<br>fereringar. Utvecklingen kan bl.a. ske genom att regeringen pekar ut de<br>aktörer som skall ansvara för den löpande resultatinformationen till<br>regeringen om effekter och måluppfyllelse av gjorda transfereringar.</p>
<p>Ca 75 % av kommunernas och landstingens verksamheter utgörs av<br>statligt ålagda uppgifter. Statliga transfereringar utgår dels i form av<br>generella inkomst- och kostnadsutjämningssystem, dels i form av<br>specialdestinerade bidrag. Statens intresse gäller dels kommunernas<br>finansiella ställning och den skattefinansierade verksamhetens del i det<br>totala samhällsekonomiska utrymmet, dels inriktning och effektivitet i de<br>ålagda uppgifterna. Statlig styrning av verksamheter i kommuner och<br>landsting sker dels genom lagstiftning, dels genom fastställandet av det<br>skattefinansierade utrymmet. Genom införandet av ett generellt bidrags-<br>system har statens möjligheter att styra och följa upp tidigare öronmärkta<br>bidrag ersatts av ett behov att hitta nya uppföljnings- och utvärderings-<br>former för kommunal verksamhet (se även bilaga 7, avsnitt 2). Här<br>kommer man självklart in på frågor om förbättrade former för lokal<br>demokrati, som dock ligger utanför denna framställning.</p>
<p>Statlig verksamhet som bedrivs i affärsverk eller som förts över till<br>bolag styrs bl.a. genom lönsamhetskrav och utdelningskrav. Kontroll<br>över bolagen utförs av de av bolagsstämman valda revisorerna. Även<br>Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket kan utöva kontroll.<br>Samhällsåtaganden regleras i särskilda avtal och avtalens efterlevnad<br>kontrolleras av tillsynsmyndigheterna. Staten och dess företrädare bör,<br>som ägare av de statliga tillgångarna, utöva en aktiv roll och utnyttja de<br>stymingsmöjligheter som står till buds för att tillvarata statens ekonomis-<br>ka och verksamhetsmässiga intressen. I detta ligger att ange tydliga krav<br>på resultat och att en ändamålsenlig uppföljning och kontroll sker.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>105</p>
<p>Viss statlig verksamhet bedrivs i av staten bildade eller finansierade<br>stiftelser. Regeringens utgångspunkt är att denna form för statlig<br>verksamhet skall användas restriktivt. Ett skäl till detta är att om staten<br>medverkar vid bildandet av stiftelser avhänder den sig egendom samtidigt<br>som möjligheterna att påverka verksamhetens inriktning och effektivitet<br>är begränsade. Staten måste garanteras insyn och kontroll i de stiftelser<br>som även i framtiden kommer att vara beroende av statligt stöd. Staten<br>har möjlighet att styra de statliga stiftelserna genom utformningen av<br>stiftelseförordnanden och avtal vid stiftelsebildningen. Dessutom kan<br>staten kontrollera stiftelserna genom att utforma villkor knutna till en<br>statlig finansiering av den löpande verksamheten och genom att utse<br>styrelseledamöter. Insyn i och kontroll av stiftelsens verksamhet kan<br>också fås genom den revision som fortlöpande bör ske av stiftelser i<br>enlighet med statsmakternas beslut om statlig revision i bolag och<br>stiftelser. I avsnitt 8.3 redogörs närmare för den utredning regeringen<br>tillkallat för att göra en översyn av befintliga stiftelser som är beroende<br>av statligt stöd.</p>
<p>Resultatstyrningen bör också beröra statens inkomster. Det bör närmare<br>övervägas hur en löpande resultatinformation kan utformas för att följa<br>upp och utvärdera de mål som i vissa fall satts upp av riksdagen för<br>statens inkomster (jfr. bilaga 1.5).</p>
<p>Budgetprocessen kommer även i det fortsatta arbetet att utgöra kärnan<br>i resultatstyrningen. Ökad uppmärksamhet måste dock ägnas åt att resul-<br>tatorientera andra instrument, som lagstiftning, organisation, lednings-<br>former, utnämningsmakt, utbildning etc. De olika instrumenten måste ut-<br>formas och tillämpas i samklang för att resultatstyrningen skall fungera<br>tillfredsställande.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Fortsatt arbete och tidsplan</p>
<p>De ambitioner som nu finns om att utveckla resultatstyrningen är av<br>sådan omfattning och spänner över ett så stort antal områden att ett mer<br>systematiskt arbete bör initieras. För att ta fram underlag till regeringens<br>vidare ställningstaganden i dessa frågor har en interdepartemental<br>arbetsgrupp med representation från närmast berörda myndigheter bildats.<br>Arbetsgruppens uppgift är att under år 1994 lägga fram förslag till<br>åtgärder som utvecklar och stärker genomförandet av resultatstyrningen.<br>Regeringen kommer i 1995 års budgetproposition att redovisa förslag till<br>åtgärder och andra ställningstaganden som arbetet föranleder.</p>
<h4>8.2.2 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av<br>revisionens iakttagelser 1993</h4>
<p>Riksrevisionsverket (RRV) granskar och avger revisionsberättelser för<br>myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer.</p>
<p>106</p>
<p>Innevarande budgetår har RRV uttalat sig om ca 390 organisationer. Prop. 1993/94:150<br>RRV:s revision har resulterat i 23 revisionsberättelser med invändning, Bilaga 1<br>vilket är något fler än föregående år. RRV har också avgett fler<br>revisionsrapporter till styrelserna jämfört med föregående år.</p>
<p>Några myndigheter framhålls av RRV som goda exempel när det gäller<br>årsredovisningens resultatredovisningsdel. Bland annat har Statens<br>kämkraftinspektion, Patent- och registreringsverket, Bohusläns allmänna<br>försäkringskassa och Göteborgs allmänna försäkringskassa lämnat<br>dokument som av RRV bedömts vara av god kvalitet.</p>
<p>Regeringskansliets revisionskontor gör motsvarande årliga granskning<br>av bland annat departementen. Granskningen avseende räkenskapsåret<br>1992/93, som avslutades i februari 1994, resulterade i två gransknings-<br>rapporter där revisionskontoret hade invändningar.</p>
<p>I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 1) redogjorde regeringen för<br>RRVs iakttagelser som redovisats i 1993 års rapport om det ekonomiad-<br>ministrativa läget i statsförvaltningen och revisionens resultat samt<br>regeringens övergripande bedömning av dessa. Nedan följer en redovis-<br>ning av de åtgärder som regeringen vidtagit eller avser att vidta med<br>anledning av revisionens iakttagelser. Redovisningen koncentreras till<br>sådana iakttagelser där revisionen påvisat brister som är av mer<br>principiell karaktär och de fall där myndigheter har fått revisions-<br>berättelse med invändning. Åtgärder med anledning av RRV:s revision,<br>som resulterat i invändningar inom Utbildningsdepartementets område,<br>redovisas i ett separat avsnitt.</p>
<h4>Åtgärder med anledning av att RRV:s iakttagelser påvisat brister av<br>mer principiell natur</h4>
<p>Frågor av generell karaktär</p>
<p>RRV har bl.a. redovisat brister vad gäller styrning och kontroll vid<br>avveckling och annan ombildning av statlig verksamhet. Ett effektivt om-<br>bildningsarbete i staten förutsätter att de statliga företrädarna agerar på<br>ett sådant sätt att statens intressen tillgodoses fullt ut. Regeringen avser<br>att vidta flera åtgärder för att undanröja de brister RRV påvisat. Rege-<br>ringen avser bl.a. att utfärda generella riktlinjer till samtliga myndigheter<br>rörande villkor för hel- och delvis avveckling eller annan ombildning i<br>staten, bl.a. för medelshantering inkl, omhändertagande av tillgångar och<br>skulder, ekonomisk redovisning och avrapportering till regeringen.<br>Vidare överväger regeringen att inrätta en särskild stödfunktion som skall<br>ha till uppgift att genom samråd och stöd åt såväl berörda myndigheter<br>som departement bevaka att avveckling och arman ombildning av statlig<br>verksamhet, inkl, överföring av verksamhet till andra huvudmän, sker på<br>ett för staten som helhet ändamålsenligt sätt. Revisorskompetens från<br>RRV bör knytas till funktionen.</p>
<p>RRV har vidare funnit att myndigheter bildat bolag och stiftelser utan<br>att statsmakternas godkännande inhämtats. RRV konstaterar även att de</p>
<p>107<br></p>
<p>principer för insyn i och kontroll av bolag och stiftelser genom statlig<br>revision som riksdagen beslutat om på regeringens förslag i 1993 års<br>kompletteringsproposition inte fått genomslag. Även i detta fall avser<br>regeringen att meddela samtliga myndigheter vad som gäller, bl.a. i fråga<br>om rätten att äga eller bilda bolag och stiftelser i staten, rätten att ikläda<br>staten ekonomiska förpliktelser mot sådana organisationer och vilka åt-<br>gärder myndigheterna har att vidta för att de beslutade principerna för<br>revision skall genomföras.</p>
<p>En annan fråga som RRV aktualiserar är att RRV:s möjligheter att<br>granska och uttala sig om årsredovisningar försvåras i de fall åtkomst till<br>data i olika ADB-baserade informationssystem begränsats. Det ligger i<br>regeringens intresse att den årliga revisionen kan genomföras på ett<br>ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Ett arbete har därför inletts<br>inom Finansdepartementet med syfte att se över och förbättra förut-<br>sättningarna att vid revision få tillgång till behövliga redovisningsdata<br>med hjälp av modem revisionsteknik.</p>
<p>Mot bakgrund av RRV:s iakttagelser vad gäller bristande redovisning<br>av statens aktieinnehav angav regeringen i årets budgetproposition att<br>resp, myndighet, inkl, departement, som företräder staten på bolagsstäm-<br>ma skall uppta aktieinnehavet i sin redovisning. Inom Finansdepartemen-<br>tet förbereds för närvarande, med stöd av andra departement, RRV och<br>Kammarkollegiet, åtgärder för att förbättra redovisningen. I arbetet ingår<br>en kartläggning av statens befintliga totala aktieinnehav. Bland annat på<br>grundval av denna kartläggning görs en översyn av redovisningsprinciper<br>och anvisningar. Vidare förbereds de åtgärder som krävs inför den 1 juli<br>i år då resp, departement övertar redovisningsansvaret från Kammarkol-<br>legiet för de aktieinnehav i bolag som placerats direkt under departe-<br>mentet.</p>
<p>RRV pekar även på att myndigheters byte av ADB-baserade redovis-<br>ningssystem har inneburit att berörda myndigheters rapportering till<br>statens centrala redovisningssystem (riksredovisningen) mot anslag och<br>inkomsttitlar ofta försämrats, med bl.a. en kvalitetsförsämring i under-<br>laget för prognoser om statsbudgetens utfall som följd. En myndighet får<br>i princip själv välja redovisningssystem, och har det fulla ansvaret för att<br>de redovisningskrav som gäller för ekonomisk rapportering i staten upp-<br>fylls. Det är naturligtvis oacceptabelt att en myndighet försummar det<br>ansvar den har för att förse statsmakterna med korrekt ekonomiskt be-<br>slutsunderlag om hur de statliga medlen använts.</p>
<p>Ett sätt att åtgärda bristerna skulle kunna vara att regeringen beslutar<br>att samtliga myndigheter skall tillämpa ett visst, koncemgemensamt,<br>redovisningssystem. Regeringen har dock inte för avsikt att inskränka<br>myndigheternas nuvarande rätt att själva upphandla redovisningssystem,<br>men utesluter inte en omprövning av denna rätt om det visar sig att dess<br>tilllämpning leder till försämrad redovisning i staten. De problem som<br>RRV noterat talar enligt regeringen för att myndigheter som avser att an-<br>skaffa nytt redovisningssystem behöver vägledning och ofta bättre kompe-<br>tens inför och under upphandling för att bedöma de olika leverantörerna,<br>systemens kvalitet och vilka systemmässiga anpassningar som behöver</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>108</p>
<p>göras för att klara de statliga redovisningskraven från den dag systemet<br>tas i bruk. Inom Finansdepartementet pågår arbete med en ny förordning<br>som bl.a. skall klargöra vilka övergripande krav som måste ställas på en<br>myndighets redovisningssystem inkl, revisionella krav för att skapa<br>ändamålsenliga möjligheter för granskning, hur samråd med RRV skall<br>genomföras inför ett eventuellt byte av redovisningssystem samt vilka<br>krav som gäller för anslutning av nytt, eller förändrat, redovisnings-<br>system till riksredovisningssystemet.</p>
<p>Ett annat generellt problem RRV påpekat är att den interna kontrollen<br>av användningen och redovisningen av de statliga medlen inom flera myn-<br>digheter är bristfällig. RRV efterlyser tydligare direktiv på området.<br>Regeringen vill i sammanhanget ånyo understryka att ökad delegering<br>ställer ökade krav på en väl utbyggd kontrollapparat. Detta gäller givetvis<br>även inom myndigheter, och i synnerhet sådana myndigheter som hante-<br>rar stora statliga medelsflöden eller som har såväl central som regional/<br>lokal organisation. Regeringen avser att låta utreda behovet av generella<br>bestämmelser vad gäller krav på utbyggd intemkontroll, inrättande av en<br>intemrevision m.m. vid bl.a. större myndigheter eller vid myndigheter<br>med omfattande intern delegering.</p>
<p>RRV har även redovisat att regeringens krav på resultatredovisningar-<br>nas innehåll och avrapporteringstidpunkter inte alltid följts. Som<br>redovisats i avsnitt 8.2.1 har en arbetsgrupp tillsatts för att stärka<br>genomförandet av resultatstyrningen. I gruppens arbetsuppgifter ingår<br>bl.a. att pröva vilka åtgärder som bör vidtas vid en bristande resultat-<br>rapportering till statsmakterna.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Vissa frågor inom några departementsområden</p>
<p>I en särskild rapport till Försvarsdepartementet pekar RRV bl.a. på<br>följande.</p>
<p>Inom området löner och förmåner saknas tillförlitlig statistik. Regering-<br>en har därför nyligen gett Försvarsmakten i uppdrag att redovisa lämpliga<br>former för statistik, stödsystem, redovisningsprinciper och gemensamt<br>definierade begrepp som möjliggör en rättvisande och rationell årlig<br>uppföljning och analys av personalkostnaderna.</p>
<p>Flera hinder föreligger enligt RRV för en ändamålsenlig styrning och<br>uppföljning av det civila försvaret. Inom Försvarsdepartementet har<br>nyligen ett arbete inletts för att åtgärda detta. Arbetet syftar bland annat<br>till att skapa redovisningsprinciper när det gäller beredskapslager och att<br>ställa enhetliga krav på återrapportering för att härigenom underlätta<br>styrningen och uppföljningen av det civila försvaret.</p>
<p>Den årliga budgetprövningen bör för de myndigheter inom Försvars-<br>departementet som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet, på ett<br>tydligare sätt än hittills inbegripa balanserade överskott. Vidare bör vid<br>sidan av formellt reglerad avgiftsfinansierad verksamhet en bättre<br>budgetering ske av myndigheternas inkomster inom Försvarsdepartemen-<br>tets område. De redovisade inkomsterna är enligt RRV väsentligt högre</p>
<p>109</p>
<p>9 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 150</p>
<p>än de budgeterade. Regeringen har mot bakgrund av RRV:s iakttagelser<br>gett berörda myndigheter i uppdrag att i anslagsframställningen för<br>budgetåret 1995/96 dels redovisa och motivera balanserade överskott,<br>dels budgetera inkomster med ledning av utfallen under budgetåret<br>1992/93 och - så långt det är möjligt - 1993/94.</p>
<p>I samband med att räntebeläggning av anslag införs fullt ut inom<br>försvarets myndigheter fr.o.m. budgetåret 1994/95 pekar RRV på att<br>räntebeläggningen bör utformas så att förskottsbetalningar till för-<br>svarsindustrin enbart grundas på affärsmässiga överväganden. Regeringen<br>har den 17 mars 1994 gett Försvarsmakten och Försvarets materielverk<br>i uppdrag att tillsammans och senast den 1 oktober 1994 redovisa och<br>motivera planerade externa förskottsbetalningar.</p>
<p>Inom Socialdepartementets ansvarsområde har socialförsäkringsorgani-<br>sationen, Riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassorna lämnat<br>fullständiga årsredovisningar för budgetåret 1992/93 enligt förordningen<br>(1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.</p>
<p>Som anförts i årets budgetproposition innehåller den revisionsberättelse<br>som RRV avgivit avseende RFV och försäkringskassorna, inga in-<br>vändningar. I en revisionsrapport konstaterar RRV i ett sammanvägt<br>omdöme att resultatredovisningen i stort sett är tillfredsställande.<br>Försäkringskassornas årsredovisningar håller genomgående god klass.<br>Kommande resultatredovisningar bör dock enligt RRV i betydligt högre<br>utsträckning redovisa de resultat som socialförsäkringsorganisationen<br>presterat. Även resultatet av RFV:s egen verksamhet bör framgå.<br>Regeringen anser att RFV bör utveckla resultatredovisningen i enlighet<br>med RRVs synpunkter, vilket RFV också avser att göra.</p>
<p>Inom Kulturdepartementets område har revisionsrapporter lämnats till<br>Riksantikvarieämbetet (RAÄ) för brister i den interna kontrollen m.m.<br>samt till Statens konstmuseer för brister i föremålshanteringen.</p>
<p>Riksantikvarieämbetet, som under en följd av år haft orena revisions-<br>berättelser, har nu lämnat ett godtagbart bokslut. Fortfarande är dock<br>ytterligare förbättringar nödvändiga. Regeringen kommer att ge RAÄ i<br>uppgift att fr.o.m. budgetåret 1994/95 inkomma till regeringen med<br>resultat- och projektredovisning per tertial i syfte att nå en bättre löpande<br>uppföljning och kontroll.</p>
<p>När det gäller Statens konstmuseers brister i föremålshanteringen har<br>museet vidtagit vissa åtgärder. Bland annat utvecklas förbättrade rutiner<br>för föremålsregistrering. Vidare har nya mer ändamålsenliga förråds-<br>lokaler hyrts. Den kommande nybyggnaden av Moderna museet innebär<br>också en väsentlig förbättring av förrådsutrymmen och hanteringen av<br>föremålen.</p>
<p>Inom Miljö- och naturresursdepartementets område har ingen myndighet<br>fått revisionsberättelse med invändning, men RRV har tillställt styrelsen<br>för Statens naturvårdsverk, Statens strålskyddsinstitut och Statens lant-<br>mäteriverk särskilda rapporter. De påtalade bristerna gäller främst den<br>interna kontrollen, bland annat bristfällig uppföljning av samfinansierade<br>projekt, oklarheter i ansvars- och befogenhetsområden samt avsaknad av<br>fungerande avstämningsrutiner mellan försystem och redovisning.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>110</p>
<p>Regeringen anser att myndigheterna bör prioritera det ekonomiadmini- Prop. 1993/94:150<br>strativa utvecklingsarbetet för att säkerställa en god informationskvalitet Bilaga 1<br>inför kommande årsredovisningar.</p>
<h4>Regeringens åtgärder med anledning av revisionsberättelser med<br>invändningar</h4>
<p>Invändningar med anledning av att resultatredovisning saknats eller varit<br>bristfällig</p>
<p>Styrelsen för Sverigebilden har fått invändning på grund av att resultatre-<br>dovisning inte lämnats. Enligt RRV är också Statens haverikommissions<br>resultatredovisning bristfällig i väsentliga avseenden.</p>
<p>Regeringskansliet har haft överläggningar med båda myndigheterna och<br>RRV, i syfte att utveckla resultatredovisningen för att därigenom förbättra<br>uppföljningen av myndigheternas verksamhet.</p>
<p>I revisionsberättelsen för Försvarshögskolan konstateras att myndigheten<br>i sin resultatredovisning inte har uppfyllt ett av återrapporteringskraven<br>i 1992/93 års regleringsbrev. Återrapporteringskravet avsåg redovisning<br>av utvecklingen av utbildningskostnaderna för olika kurstyper. Även<br>regeringen kan konstatera att Försvarshögskolan inte har följt det som<br>regeringen begärt i regleringsbrevet. På grundval av vad som kommit<br>fram i dialog med myndigheten om dess möjligheter till resultatbe-<br>skrivning förutsätter regeringen att myndigheten redovisar de begärda<br>uppgifterna i årsredovisningen för räkenskapsåret 1993/94. Vidare<br>kommer regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 att ånyo<br>ställa krav på återrapportering av den begärda uppgiften.</p>
<p>Invändningarmed anledning av otillfredsställande ekonomiadministration<br>vid större ombildningar av myndigheters verksamhet</p>
<p>Försvarets mediecenter privatiserades under budgetåret 1992/93 (prop.<br>1992/93:162). I samband med överlåtelsen upphandlade myndigheten ett<br>nytt ekonomisystem. RRV pekar på att beslutet om inköpet inte för-<br>ankrats hos myndighetens styrelse och inte heller hos den presumtiva<br>köparen. Då köparen inte övertog ekonomisystemet åsamkades statsverket<br>en merkostnad. I revisionsberättelsen påpekades vidare att den löpande<br>uppföljningen och styrningen av verksamheten brustit under budgetåret.<br>I bokslutet gjordes större, ej tidigare identifierade nedskrivningar av<br>balansposten "pågående arbete".</p>
<p>Regeringen har tagit intryck av innehållet i RRV:s revisionsberättelse<br>men konstaterar samtidigt att Försvarets mediecenter inte längre existerar,<br>varför någon åtgärd riktad mot denna myndighet inte är verkningsfull.<br>Regeringen konstaterar vidare att ekonomisystemet alltjämt finns i statens<br>ägo, närmare bestämt hos Myndigheten för avveckling av vissa verksam-</p>
<p>111<br></p>
<p>heter inom totalförsvaret. I denna myndighets uppgifter ingår bland annat Prop. 1993/94:150<br>att finna ett användningsområde för systemet, alternativt avyttra det. Bilaga 1</p>
<p>I revisionsberättelsen för AMU-gruppen, som ombildades till aktiebolag<br>den 1 juli 1993, (prop. 1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr. 1992/93:<br>175), har RRV för budgetåret 1992/93 bedömt att det inte finns tillräcklig<br>grund för att uttala sig om huruvida årsredovisningen är rättvisande. RRV<br>konstaterar bland annat att fullständiga specifikationer av ställningen på<br>statsverkets checkräkning inte har upprättats. Vidare föreligger enligt<br>RRV outredda differenser mellan saldo enligt specifikation till bokslutet<br>av statsverkets checkräkning och saldo enligt redovisningssystemet.<br>Informationen i AMU-gruppens årsredovisning strider dock inte mot av<br>RRV kända förhållanden.</p>
<p>AmuGruppen AB har låtit utreda bristerna för de myndigheter inom<br>AMU-gruppen som särskilt berörs. Utredningarna visar att några<br>oegentligheter inte har begåtts, men att vissa rättelser måste göras i<br>räkenskaperna. För att avsluta myndigheten kommer därför ett bokslut<br>för budgetåret 1993/94 att lämnas, vilket sker med stöd av RRV.</p>
<p>Ombildningen av Televerket till Telia AB 1993 innebar att ett flertal<br>avräkningar skedde mellan Telia AB och Post- och telestyrelsen<br>(dåvarande Telestyrelsen, TSN). En ekonomisk fråga förblev dock<br>oreglerad mellan Post- och telestyrelsen och Telia AB. Regeringen anser<br>att det är av vikt att avräkningen sker under innevarande budgetår.<br>Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1993/94:105, TU20, rskr.<br>1993/94:202) att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret<br>1993/94 anvisa ett anslag till Post- och telestyrelsen för reglering av den<br>ekonomiska frågan mellan styrelsen och Telia AB.</p>
<p>Trollhätte kanalverk fick revisionsberättelse med invändning för<br>räkenskapsåret 1992 på grund av osäkerhet i vissa balansposters värde.<br>Osäkerheten var en följd av att slutlig avtalsmässig reglering inte skett<br>mellan Trollhätte kanalverk och Statens vattenfallsverk avseende<br>övertagna tillgångar och skulder i samband med Trollhätte kanalverks<br>bildande den 1 januari 1992.</p>
<p>Genom ett avtal mellan Trollhätte kanalverk och Vattenfall AB den 21<br>december 1993 har slutlig reglering skett.</p>
<p>Invändningar med anledning av allvarliga brister i förvaltning eller<br>redovisning</p>
<p>Byggnadsstyrelsen upphörde som myndighet den 1 oktober 1993.<br>Avvecklingen genomförs av en särskild tillkallad utredare (dir. 1993:<br>105).</p>
<p>Byggnadsstyrelsen har fått revisionsberättelse med invändningar, dels<br>mot förvaltningen, dels mot kvaliteten i årsbokslutet. Invändningarna<br>avsåg bl.a. brister i redovisningen och i hanteringen av den s.k.<br>egenregiverksamheten inom Byggnadsstyrelsen. Finansutskottet har<br>tidigare fått en muntlig redogörelse i ärendet.</p>
<p>112</p>
<p>Byggnadsstyrelsen förvärvade, utan regeringens bemyndigande, under Prop. 1993/94:150<br>sommaren 1993 tre s.k. 50 OOO-kronorsbolag och överförde egen- Bilaga 1<br>regiverksamheten till dessa bolag. Aktierna i bolagen såldes därefter till<br>de personer som hade lett egenregiverksamheten inom Byggnadsstyrelsen.<br>Genom transaktionerna kom tillgångar till betydande värden att avhändas<br>staten och överföras till bolagen. Byggnadsstyrelsen begärde i efterhand<br>regeringens godkännande av de ingångna avtalen. Regeringen avslog<br>framställningen. Efter förhandlingar mellan berörda parter har under<br>mars 1994 träffats avtal om bl.a. återgång av vissa av de genomförda<br>aktieöverlåtelsema. De nu ingångna avtalen kan anses innebära en för<br>staten gynnsam avveckling av egenregiverksamheten.</p>
<p>Regeringen gav i november 1993 RRV i uppdrag att, i nära kontakt<br>med Justitiekanslem, genomföra en särskild granskning av verksamheten<br>inom Byggnadsstyrelsen under i första hand år 1993. RRV lämnade i<br>februari 1994 en starkt kritisk rapport. En kopia av rapporten tillställdes<br>Justitiekanslem. Justitiekanslem har nu ett pågående tillsynsärende med<br>anledning av rapporten.</p>
<p>Utöver uppdraget till RRV vidtog regeringen under hösten 1993 en rad<br>åtgärder beträffande Byggnadsstyrelsen. Bland annat beslutade regeringen<br>att Byggnadsstyrelsens inleverans av överskott skulle ske den 15 oktober<br>1993 i stället för den 1 september 1994. Den särskilt tillkallade utredaren<br>fick dessutom genom regleringsbrev mycket snäva ramar i fråga om<br>rätten att disponera medel i avvecklingsverksamheten. Regeringens<br>godkännande erfordras om medel behöver tas i anspråk för annat än<br>löner, hyra, normala löpande administrationskostnader samt vissa andra<br>med avvecklingen förknippade kostnader.</p>
<p>Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) fick invändningar i<br>revisionsberättelsen på grund av övervärdering av vissa balansposter,<br>aktier, lånefordringar och beredskapslager. Regeringen för en upp-<br>följningsdialog med NUTEK om lämpliga åtgärder med anledning av<br>revisionsberättelsen. När det gäller konstaterade brister i NUTEK:s<br>kontroll avseende strategisk lagring av olja, håller åtgärder på att vidtas<br>på basis av resultatet från en intem utredning. Beträffande övervärdering<br>av aktier i balansräkningen, utarbetar NUTEK en godtagbar modell för<br>aktievärdering med stöd av RRV. Noterad övervärdering av låneford-<br>ringar i balansräkningen åtgärdas genom införande av en bättre av-<br>stämningsrutin mellan balansräkning och reskontra. Vidare förstärks<br>verkets centrala ekonomiresurser under året.</p>
<p>Rymdstyrelsen har, enligt RRV, i sitt bokslut inte beaktat vissa erhållna<br>inbetalningar. Genom diskussioner mellan Näringsdepartementet, RRV<br>och Rymdstyrelsen har bakgrunden till inbetalningarna klarlagts. De<br>ekonomiska transaktioner RRV har aktualiserat avsåg inbetalningar till<br>myndigheten för statens räkning med anledning av försäljning av statens<br>aktier i Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB). Rymdstyrelsens uppdrag<br>har varit att för regeringens räkning förvara statens aktier i NSAB. De<br>likvider som influtit till Rymdstyrelsen hänför sig inte till myndighetens<br>normala verksamhet. Medlen har inlevererats till statsverkets checkräk-<br>ning och redovisats på inkomsttitel.</p>
<p>113</p>
<p>Statens institut för byggnadsforskning (SIB) upphörde som myndighet Prop. 1993/94:150<br>den 1 januari 1994. En särskild tillkallad utredare har uppdraget att Bilaga 1<br>genomföra avvecklingen (dir. 1993/94:125). RRV:s iakttagelser om<br>anslagsöverskridanden, bristande ekonomiadministrativa rutiner samt<br>bristfällig redovisning av inventarier och anläggningstillgångar har<br>diskuterats mellan Näringsdepartementet och ansvariga för avvecklingen.<br>I avvecklarens uppdrag ingår att göra en slutredovisning för verksam-<br>heten vid SIB.</p>
<p>Invändningar avseende hantering av anslag som står i strid mot<br>riksdagens eller regeringens beslut</p>
<p>RRV har lämnat en invändning i sin revisionsberättelse över Dom-<br>stolsverkets årsredovisning. Enligt RRV har reservationsanslaget D3.<br>Utrustning till domstolar m.m. överskridits under budgetåret med cirka<br>12 miljoner kronor. Därefter har en felaktig omföring gjorts så att<br>ramanslaget D2. Domstolarna m.m. har belastats. Ärendet har behandlats<br>i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 3).</p>
<p>Domstolsverket har yttrat sig över revisionsinvändningen till RRV. Av<br>Domstolsverkets yttrande till RRV framgår bland annat att reservations-<br>anslaget D3. Utrustning till domstolar m.m, vilket upphört från och med<br>budgetåret 1993/94, använts för bland annat inredning och utrustning till<br>nya lokaler inom domstolsväsendet. Under tidigare budgetår har en del<br>av dessa utgifter, i den mån anslaget D3. Utrustning till domstolar m.m.<br>inte räckt till, bekostats via förvaltningsanslaget D2. Domstolarna m.m.<br>Enligt Domstolsverkets synsätt finns inga entydiga regler som hindrar att<br>ramanslaget används till dessa ändamål.</p>
<p>Det anslag som överskridits har upphört från och med innevarande<br>budgetår. Regeringen avser bl.a. mot denna bakgrund och att över-<br>skridandet har finansierats av myndigheten, inte att vidta några ytterligare<br>åtgärder med anledning av revisionsinvändningen.</p>
<p>Försvarets materielverk har överskridit beviljad anslagskredit för<br>anslaget C2. Marinförband: Anskaffning av materiel. RRV anser att<br>överskridandet har orsakats av bristfällig uppföljning och styrning av<br>likviditetsläget inom huvudprogrammet Marinförband.</p>
<p>I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 5) redovisar regeringen<br>åtgärder som vidtagits, ytterligare rationaliseringar och verksamhets-<br>reduceringar samt senareläggning av planerad materielanskaffning, med<br>anledning av de ekonomiska problemen i marinen.</p>
<p>Regeringen har den 17 mars 1994 i anvisningar inför myndigheternas<br>anslagsframställningar för budgetåret 1994/95 gett Försvarsmakten i<br>uppdrag att redovisa vilka åtgärder som Försvarsmakten härutöver har<br>vidtagit för att förbättra den fortsatta uppföljningen och styrningen av<br>likviditetsläget i den berörda verksamheten.</p>
<p>RRV har bedömt att Länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens läns<br>hantering av medlen för regionala utvecklingsinsatser (anslag X/D2) står<br>i strid med vad regeringen föreskrivit i regleringsbrevet. Länsstyrelserna</p>
<p>114<br></p>
<p>har använt medel från detta anslag för att finansiera utgifter för bl.a. Prop. 1993/94:150<br>administration. Vidare har Länsstyrelsen i Norrbottens län disponerat Bilaga 1<br>regionalekonomiska medel och s.k. bygdemedel för omlokalisering av<br>den egna verksamheten. Länsstyrelsen i Norrbotten har på samma grund<br>fått invändning vad avser hanteringen av regionalekonomiska medel och<br>s.k. bygdemedel (vattenavgiftsmedel). RRVs bedömning är att utgifter<br>av denna typ alltid skall finansieras via de anslag som anvisats för<br>myndighetens förvaltningskostnader.</p>
<p>RRV föreslår att det klart bör anges för länsstyrelserna hur medlen för<br>regionala utvecklingsinsatser får användas.</p>
<p>Länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län har till regeringen<br>redovisat de förhållanden som lett fram till revisionens invändningar och<br>bland annat hemställt om att regeringen prövar om bestämmelserna för<br>anslaget till regionala utvecklingsinsatser och vattenavgiftsmedel behöver<br>preciseras för att underlätta en framtida tolkning.</p>
<p>Regeringen har genom beslut den 14 april 1994 ålagt Länsstyrelsen i<br>Värmlands län att återföra de medel som använts i strid mot före-<br>skrifterna i regleringsbrevet under en treårsperiod fr.o.m. budgetåret<br>1994/95. Regeringen avser vidare att se över riktlinjerna för använd-<br>ningen av anslaget för regionala utvecklingsinsatser i kommande<br>regleringsbrev.</p>
<p>Användningen av de så kallade bygdemedlen regleras i förordningen<br>(1983:945) om avgifter enligt vattenlagen (1983:291), m.m. Frågan om<br>hur reglerna för användning av vattenavgiftsmedel behöver preciseras,<br>bereds för närvarande inom regeringskansliet. Härvid beaktas även de<br>överväganden som framförts av riksdagens revisorer.</p>
<p>Länsstyrelserna skall vid användningen av de regionalpolitiska medlen<br>vara uppmärksamma på att medlens användning står väl i överenstämmel-<br>se med statsmakternas intentioner med anslagen för regionala utveck-<br>lingsinsatser.</p>
<p>Åtgärder med anledning av invändningar till myndigheter inom<br>Utbildningsdepartementets område</p>
<p>Inom Utbildningsdepartementets område omfattar RRV:s granskning 71<br>myndigheter, varav 37 universitet och högskolor, 15 skolmyndigheter och<br>19 övriga myndigheter.</p>
<p>Granskningen har lett till invändningar och påpekanden främst be-<br>träffande universitet och högskolor. Sex revisionsberättelser med<br>invändningar har avlämnats, nämligen för universiteten i Stockholm,<br>Göteborg och Linköping, för högskolorna i Falun/Borlänge och Skövde<br>samt för Operahögskolan.</p>
<p>Såvitt avser universitets- och högskoleområdet konstaterar RRV att de<br>flesta myndigheter har en rättvisande redovisning och att intresset för<br>ekonomifrågor stadigt ökar. Detta har dock enligt RRV inte lett till att<br>den löpande ekonomiadministrationen blivit bättre. På flera håll har<br>ansvar, befogenheter och arbetsuppgifter delegerats inom resp, myndig-<br></p>
<p>115<br></p>
<p>het. Trots omfattande utbildningsinsatser har den interna uppföljningen<br>och kontrollen försämrats. RRV:s konkreta anmärkningar i revisionsbe-<br>rättelserna med invändning avser direkta felaktigheter i ekonomiadmini-<br>strationen, bristande uppföljning och kontroll, otillräcklig styrning och<br>ledning m.m.</p>
<p>Regeringen anser att RRV:s bedömningar och anmärkningar måste tas<br>på stort allvar.</p>
<p>Regeringen menar sålunda att det måste ställas höga krav på ekonomi-<br>administrationen i staten rent allmänt och på universitets- och hög-<br>skolesektorn i synnerhet då det nya system för resurstilldelning som<br>införts budgetåret 1993/94 inte kan fungera på avsett vis om inte<br>ekonomiadministrationen är fullgod. I propositionen (1992/93:169) Om<br>högre utbildning för ökad kompetens framhölls sålunda att det nya<br>resursfördelningssystemet kommer att kräva en förstärkning av den<br>ekonomiska kompetensen inom universiteten och högskolorna samt att<br>behovet av bättre fungerande ekonomisk uppföljning och kontroll också<br>accentueras av den ökade friheten (s. 8). Regeringen anser dock att det<br>finns många tecken som tyder på att det förbättringsarbete som universitet<br>och högskolor bedriver bl.a. med stöd av RRV successivt kommer att<br>leda till en förbättrad situation.</p>
<p>Regeringen ser mot den givna bakgrunden mest allvarligt på de enskilda<br>anmärkningar som avser den allmänna funktionen hos ekonomiadmini-<br>strationen och bristande styrning och ledning. Vissa fall är fortfarande<br>aktuella trots att invändningar från RRV lämnats redan föregående<br>budgetår. Detta är anmärkningsvärt. Bristerna behöver rättas till senast<br>under innevarande budgetår.</p>
<p>När det gäller felaktigheter i medelshanteringen som lett till direkta<br>ekonomiska förluster för staten skall enligt regeringens mening vederbör-<br>ande myndighet gottgöra statsverket för resp, förlust. Det gäller t.ex.<br>inbetalning av mervärdesskatt i samband med extern finansiering och<br>otillåten placering av medel på bankkonton.</p>
<p>Det är också mycket otillfredsställande att det förekommer att anställda<br>vid universitetet och högskolor i sitt arbete beslutar om eller på annat sätt<br>direkt påverkar frågor som rör bolag i vilka de själva som ägare eller på<br>annat sätt har ett personligt ekonomiskt intresse. Gränsdragningen mellan<br>ordinarie verksamhet och bisysslor behöver dessutom förtydligas och<br>kontrollen därav skärpas.</p>
<p>Berörda myndigheter har i sina yttranden över RRVs revisionsbe-<br>rättelser redovisat åtgärdsprogram och i övrigt lämnat kommentarer.<br>Regeringen kommer i ett beslut senare idag att på samtliga punkter där<br>RRV haft invändningar ange om de av myndigheterna redovisade<br>åtgärderna m.m. är tillräckliga eller om ytterligare åtgärder behövs.<br>Regeringen avser därvid bland annat föreskriva att Linköpings universitet<br>under en övergångstid skall samråda med en särskild kommitté, som skall<br>ha till uppgift att följa och stödja verksamheten och avge en rapport till<br>regeringen om universitetets arbete med att förbättra ledningen och<br>kontrollen och de ekonomiadministrativa funktionerna i allmänhet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>116</p>
<p>Vidare skall de fall då det enligt RRV kan föreligga jävsförhållanden<br>mellan å ena sidan myndigheten och å andra sidan t.ex. bolag, överläm-<br>nas till Justitiekanslem för prövning.</p>
<p>Forskningsråden har enligt RRV olika bedömning av vad som skall<br>anses utgöra förvaltningskostnader och därmed skall avräknas de medel<br>som avsattes för detta ändamål. Regeringen anser att initiativ bör tas till<br>ett arbete som syftar till att få fram en så enhetlig definition och<br>tillämpning som möjligt.</p>
<p>Inom skolområdet har RRV påpekat att specialskolornas redovisningar<br>av den särskilda återrapportering som angivits i regleringsbrev för<br>1992/93 är av skiftande kvalitet. Regeringen anser att en förbättring bör<br>kunna komma till stånd till följd av att regeringen i 1994 års budgetpro-<br>position har beräknat medel för ekonomiadministrativa förstärkningar.</p>
<p>Åtgärder med anledning av Regeringskansliets revisionskontors<br>granskningsrapporter</p>
<p>Departementen liksom RRV revideras av Regeringskansliets revisions-<br>kontor. I dessa revisioner har framkommit att vissa brister föreligger<br>inom Utrikesdepartementets redovisning främst vad gäller utbetalningar<br>och anslagsredovisning under budgetåret 1992/93.</p>
<p>Revisionskontoret konstaterar att flera fall av dubbelutbetalningar med<br>åtföljande återbetalningar har förekommit under 1992/93. Bland annat har<br>en dubbelutbetalning gjorts till FN-organet UNRWA om totalt 96<br>miljoner kronor.</p>
<p>Vad gäller anslagsredovisningen har bl.a. 300 miljoner kronor av<br>misstag registrerats under fel huvudtitel, vilket har medfört att anslags-<br>redovisningen i årsbokslutet inte blivit rättvisande.</p>
<p>Utrikesdepartementet har under budgetåret 1992/93 förändrat och<br>förbättrat de interna ekonomiadministrativa rutinerna i syfte att undanröja<br>denna och andra av revisionskontoret anmälda brister. Ett arbete har<br>vidare nyligen inletts inom departementet som syftar till att under hösten<br>1995 införa ett helt nytt ekonomiadminstrativt system. Regeringen<br>förutsätter att de åtgärder som vidtas för att förbättra de ekonomiadmini-<br>strativa rutinerna ger önskat resultat.</p>
<h3>8.3 Verksamheter som är beroende av statligt stöd</h3>
<p>Regeringen föreslår i prop. 1993/94:9 att en stiftelselag skall införas.<br>Lagförslaget innehåller en civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt<br>bestämmelser om tillsyn. Riksdagen har beslutat att lagen skall träda i<br>kraft den 1 januari 1996 (bet. 1993/94:LU12, rskr. 1993/94:225). Den<br>skall med vissa undantag tillämpas även på nu befintliga stiftelser.</p>
<p>I propositionens allmänna motivering (s. 54 f) tas frågan upp om s.k.<br>anslagsstiftelser. Med dessa stiftelser menas av staten bildade anslagsbe-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>117</p>
<p>roende men självägande organ. De omfattas inte av lagförslaget. Däremot<br>ges sådana stiftelser enligt övergångsbestämmelserna rättskapacitet som<br>stiftelser i lagens mening. I propositionen konstateras att frågan om en<br>lämplig organisationsform för verksamheter som är beroende av statliga<br>anslag men som inte bör bedrivas i myndighetsform bör övervägas utifrån<br>andra utgångspunkter än som kan ske inom ramen för det nu föreliggande<br>lagstiftningsarbetet. Samma bedömning görs för kommunernas och<br>landstingens vidkommande.</p>
<p>I propositionen anförs även att övervägandena om lämplig organisa-<br>tionsform får göras i ett annat sammanhang samt att regeringen avser att<br>senare ta initiativ till detta.</p>
<p>I prop. 1992/93:100 bil. 1 (s. 94 f) konstateras att myndigheter med-<br>verkat i bildande av bl.a. stiftelser genom att avsätta statliga medel utan<br>att inhämta tillstånd från statsmakterna. Detta har gjorts i strid med<br>regeringsformens bestämmelser. Det påpekas därvid att ett sådant<br>förfarande inte kan accepteras och att statens åtaganden i dessa verksam-<br>heter måste omprövas. I samband därmed bör det statliga huvudmanna-<br>skapet begränsas. I de fall verksamheten som bedrivs är av centralt<br>statligt intresse bör myndighetsformen vara den verksamhetsform som<br>skall tillämpas. Det framhålls även att statlig verksamhet inte bör<br>bedrivas i stiftelseform om inte särskilda skäl föreligger. Av pro-<br>positionen framgår även att regeringen avser att lägga fram förslag om<br>vilka tekniker som bör tillämpas för finansiering av organisationer som<br>inte är statliga myndigheter men som får statliga bidrag för sin verksam-<br>het. Riksdagen hade ingen erinran (bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:<br>189).</p>
<p>Regeringen har mot denna bakgrund tillkallat en särskild utredare med<br>uppgift att finna en lämplig form för finansiering av framtida verksam-<br>heter som fortlöpande är beroende av statligt stöd men som inte bör<br>bedrivas i myndighetsform. Utredaren skall även klargöra hur behovet av<br>statlig insyn och kontroll skall tillgodoses.</p>
<p>Uppdraget avser bl.a. att finna en alternativ form för framtida<br>verksamhet motsvarande den som för närvarande bedrivs i form av s.k.<br>anslagsstiftelser. Uppdraget omfattar däremot inte att överväga någon ny<br>associationsform för detta ändamål. Utredaren skall även överväga om<br>den föreslagna verksamhetsformen kan tillämpas på kommunal och lands-<br>tingskommunal verksamhet.</p>
<p>Utredaren skall vidare göra en förutsättningslös översyn av befintliga<br>stiftelser som fortlöpande är beroende av statliga medel och därefter<br>lämna förslag bl.a. om hur verksamheten skall vara finansierad i<br>framtiden. Därvid skall de bakomliggande, egentliga målen för verksam-<br>heten anges och en prövning göras av motiven för det offentliga<br>åtagandet i respektive stiftelse.</p>
<p>Uppgiften att finna en lämplig form för finansiering m.m. av framtida<br>verksamheter som fortlöpande är beroende av statligt stöd skall redovisas<br>av utredaren före utgången av november 1994. Regeringen avser att<br>återkomma till riksdagen i denna fråga under år 1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>118</p>
<h3>8.4 Finansiell styrning</h3>
<h4>8.4.1 Drift- och kapitalbudget</h4>
<p>Riksdagen har uppdragit åt regeringen att tillsätta en utredning med upp-<br>gift att se över hur utgifter för statliga investeringar skall tas upp i stats-<br>budgeten och hur de skall redovisas (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:<br>447). Utredningen skulle bl.a. överväga hur investeringsbemyndiganden<br>och andra liknande långsiktiga utgiftsåtaganden kan inkluderas i riks-<br>dagens budgetreglering. Utredningen borde enligt riksdagens uppfattning<br>beakta såväl strävan att förbättra den statliga redovisningen som hur<br>riksdagens beslutsunderlag skall utformas. Den borde också överväga om-<br>fattningen av den statliga budgeten.</p>
<p>Som regeringen redovisade i årets budgetproposition har ett sådant<br>utredningsarbete inletts inom Finansdepartementet under innevarande<br>budgetår. I arbetet, som omfattar budgetering och redovisning av statens<br>inkomster, utgifter och förmögenhet, medverkar bl.a. närmast berörda<br>myndigheter. I propositionen anmäldes att regeringen skulle återkomma<br>successivt till riksdagen med en redovisning av resultatet av detta arbete.<br>Ännu så länge föreligger inga förslag på området, men då frågan är av<br>stor vikt har regeringen valt att redan nu lämna en mer övergripande<br>redovisning av utredningsarbetets uppläggning.</p>
<p>I ett inledande skede prövas förutsättningslöst olika metoder att hantera<br>frågeställningarna. En enkel lösning på behovet av att särredovisa in-<br>vesteringar skulle kunna vara att dela upp statsbudgetens anslag tydligare<br>än hittills på anslag som avser investeringar och anslag som avser drift.<br>Emellertid bör den koppling som också riksdagen gjort med övervägan-<br>den om den statliga budgetens omfattning och behovet av en generell<br>förbättrad ekonomisk redovisning till riksdagen, också tas som ut-<br>gångspunkt för arbetet. Arbetet har därför inriktats mot mer genom-<br>gripande och långsiktiga lösningar.</p>
<p>Arbetet med att få en bättre budgetering och redovisning av statens<br>totala verksamhet tar sin utgångspunkt i de möjligheter som de nya<br>redovisningsprinciper som myndigheterna tillämpar från innevarande<br>budgetår erbjuder och det utvecklingsarbete som pågår med att ta fram<br>en årsredovisning för staten. Här avses sådana redovisningshandlingar<br>som resultat- och balansräkning samt finansieringsanalys vilka inom<br>övriga delar av samhället är ett naturligt underlag för beslut med<br>ekonomiska konsekvenser. Särskilt finansieringsanalysen har stor relevans<br>i samband med prövning av fördelning av utgifter på drift och in-<br>vesteringar. I utredningsarbetet ingår därför som en naturlig del att<br>överväga om motsvarigheter till dessa redovisningsdokument kan använ-<br>das i staten för planering och budgetering.</p>
<p>Vidare övervägs om de ekonomiska konsekvenser som statsbudgeten<br>ger upphov till bättre kan presenteras om de tydliggörs i flera, men likväl<br>sammanhängande, dokument eller avsnitt. T.ex. skulle den samhällseko-<br>nomiska påverkan av regeringens budgetförslag rörande den statliga<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>119</p>
<p>ekonomin kunna bedömas bättre än idag med hjälp av en budgeterad<br>resultaträkning och finansieringsanalys för staten. Statens ekonomiska<br>nettoställning skulle på motsvarande sätt kunna framgå av en budgeterad<br>balansräkning.</p>
<p>Budgeterade resultat- och balansräkningar kan dock inte användas för<br>att presentera, och utgöra grund för beslut om, regeringens budgetförslag<br>om fördelning av resurser på olika ändamålsområden enligt regerings-<br>formens förskrifter. I utredningsarbetet prövas i vad mån det är möjligt<br>att hantera detta genom att med utgångspunkt i tekniken för finan-<br>sieringsanalyser framställa ett sammanhållet budgetförslag. Budgetför-<br>slaget skulle likt finansieringsanalysen kunna indelas på väsentliga<br>områden såsom drift, investeringar och transfereringar. Budgetförslaget<br>skulle samtidigt kunna beskriva hur driftkostnaderna för statens totala<br>verksamhet finansieras med avgifter, bidrag och anslag och hur investe-<br>ringarna finansieras direkt med statlig upplåning, inomstatliga lån i Riks-<br>gäldskontoret och anslag. Budgetförslaget skulle också kunna innehålla<br>ett finansiellt avsnitt som förklarar hur anslagen avses finansieras med<br>skatter, avgiftsinkomster och med upplåning.</p>
<p>Ett nytt budgetsystem av denna typ som ger riksdagen efterfrågade<br>möjligheter att styra omfattning av och inriktning på de statliga in-<br>vesteringarna kan utformas på flera olika sätt. Innan ett sådant system<br>skulle kunna läggas fast krävs dock ett förhållandevis omfattande arbete,<br>dels för att pröva möjligheterna att hantera det mer omfattande underlag<br>som skulle komma att krävas i det nya systemet, dels för att se till att<br>den omfattande statistik ifråga om den statliga ekonomin som behöver<br>utarbetas kan integreras i ett nytt system. I arbetet måste också beaktas<br>att de statliga myndigheternas budgetering och redovisning bör göras så<br>okomplicerad som möjligt. Det är därför väsentligt att arbetet med ett<br>framtida statsbudgetsystem bedrivs med erforderlig tid för överväganden,<br>samordning och införande. Ambitionen är att regeringen successivt skall<br>kunna presentera förslag på området så att de kan tillämpas fr.o.m.<br>budgeten för år 1997 (förutsatt att riksdagen beslutar om övergång till<br>kalenderår som budgetår i enlighet med Riksdagsutredningens förslag).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>8.4.2 Övergång till kalenderår som budgetår</h4>
<p>Riksdagsutredningen föreslår i sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet<br>2 att statens budgetår läggs om till kalenderår. Övergången föreslås ske<br>fr.o.m. kalenderåret 1997. För att ha beredskap för ett eventuellt beslut<br>om övergång till kalenderbudgetår fr.o.m. 1997 krävs att regeringen<br>redan nu vidtar vissa förberedande åtgärder. En arbetsgrupp inom<br>regeringskansliet har därför fått till uppgift att svara för beredningen av<br>övergångsfrågorna. Övergången till kalenderår som budgetår innebär<br>enligt utredningens förslag att regeringens budgetförslag 1995 kommer<br>att avse 18-månadersperioden den 1 juli 1995 t.o.m. den 31 december<br>1996. De åtgärder som redan nu är nödvändiga att vidta är bl.a. att ge<br>kompletterande direktiv till myndigheterna och att förändra tidpunkter<br></p>
<p>120</p>
<p>m.m. för regeringens budgetarbete. Regeringen kommer också att<br>överväga och förbereda de författningsändringar m.m. som en övergång<br>till kalenderbudgetår kräver.</p>
<h4>8.4.3 Kartläggning och redovisning av statliga subventioner</h4>
<p>Samspelet mellan den offentliga sektorn och den övriga samhällsekono-<br>min har fått ökad betydelse, bl.a. i takt med att de offentliga utgifterna<br>och inkomsterna har ökat. Statsbudgetens utgiftssida utgörs till stor del<br>av transfereringar till hushåll, företag, kommuner, organisationer m.fl.<br>Även statsbudgetens inkomstsida innefattar subventioner till betydande<br>belopp i form av s.k. skatteutgifter. Det förekommer även statliga<br>subventioner för de inkomster och utgifter som redovisas utanför<br>statsbudgeten.</p>
<p>Det finns en rad olika studier om enskilda statliga subventioners<br>omfattning. Det som för närvarande saknas är en sammanställning av<br>samtliga statliga subventioner. Det finns inte heller någon entydig<br>avgränsning och definition av subventionsbegreppet.</p>
<p>Riksdagen har tidigare uttalat att det bl.a. vore värdefullt med en<br>kartläggning av de statliga subventionerna (bet. 1990/91 :FiU30, rskr.<br>1990/91:386). Regeringen borde därför lämna en redovisning över vad<br>som är möjligt att redovisa samt också lämna förslag till hur en sub-<br>ventionsrapport skulle kunna utformas.</p>
<p>Mot denna bakgrund har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag<br>att definiera och kartlägga de statliga subventionerna samt lämna förslag<br>till hur de statliga subventionerna kan redovisas för riksdagen (dir.<br>1994:13).</p>
<p>Regeringen anser att det är av stor vikt att statliga subventioner studeras<br>för att i första hand ge statsmakterna ett mer kvalificerat underlag för<br>ställningstagande i frågor rörande fördelnings-, konkurrens-, finans- och<br>budgetpolitiken samt frågor rörande de olika subventionernas och<br>statsbidragens måluppfyllelse, kostnadseffektivitet och möjligheter till<br>missbruk resp, återvinning vid missbruk eller avtalsbrott.</p>
<h4>8.4.4 In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar</h4>
<p>Regeringen har tidigare beslutat om principer för val av statliga<br>betalningstidpunkter, vilka riksdagen har ställt sig bakom (prop.<br>1991/92:100,bil. l.bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Principerna<br>är:</p>
<p>- In- och utbetalningstidpunkter bör väljas så att statens räntekostnader<br>minimeras,</p>
<p>- Utbetalning bör ej ske före den tidpunkt då betalningsmottagaren<br>skall erhålla medlen,</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>121</p>
<p>- Tidigareläggning av utbetalning bör ej tillämpas för att minska det<br>aktuella bidraget eller utbetalningen,</p>
<p>- Senareläggning av inbetalning bör ej ske för att ge den betalnings-<br>skyldige kompensation för administration av statliga betalningar.</p>
<p>Regeringen har bl.a. i 1993 års kompletteringsproposition redovisat att<br>Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket har genomfört en översyn av<br>de statliga betalningstidpunkterna och även lämnat förändringsförslag.<br>Regeringen anmälde i samma proposition att de förändringsförslag som<br>är att hänföra till uppbördslagstiftningen vägs in i den pågående<br>översynen på området (dir. 1993:22). Det står nu klart att de förändrings-<br>förslag som rör tidpunkter för betalningar av bl.a. pensioner, barnbidrag,<br>dagersättningar och punktskatter behöver utredas ytterligare innan slutligt<br>ställningstagande görs.</p>
<p>Riksgäldskontorets och Riksrevisionsverkets översyn behandlade även<br>regleringsbrevens bestämmelser om betalningstidpunkter samt myndig-<br>heternas betalningsrutiner. Regeringen överväger med utgångspunkt från<br>ovanstående principer för val av betalningstidpunkter, de betalnings-<br>tidpunkter som anges i regleringsbreven. Vad gäller sådana betalnings-<br>tidpunkter som styrs av myndigheterna själva beaktas i huvudsak kraven<br>på kassahållning genom de incitament som den generella räntebelägg-<br>ningen ger.</p>
<h3>8.5 Budgetering av lokalkostnader</h3>
<h4>8.5.1 Budgetering av lokalkostnadsdelen i myndigheternas<br>förvaltningsanslag</h4>
<p>Myndigheterna har fr.o.m. den 1 juli 1993 ansvaret för sin egen<br>lokalförsörjning. Budgeteringen av lokalkostnadsmedlen i myndigheternas<br>förvaltningsanslag var tidigare baserad på Byggnadsstyrelsens avisering<br>av hyra till myndigheterna. Byggnadsstyrelsen var också ansvarig för att<br>anvisa myndigheten ändamålsenliga och effektiva lokaler. Genom att<br>myndigheterna själva övertar ansvaret för lokalförsörjningen är det den<br>enskilda myndighetens ansvar att välja lämpliga lokaler för verksamheten.<br>Med ansvaret för lokalförsörjningen följer också ansvaret för att de medel<br>som myndigheten har till sitt förfogande för bl.a. lokaler används på ett<br>effektivt sätt.</p>
<p>Regeringen har vid ett flertal tidigare tillfallen redovisat för riksdagen<br>inriktningen i arbetet med lokalförsörjningsfrågor, där avvecklingen av<br>Byggnadsstyrelsen har varit en del. Budgeteringen av myndigheternas<br>resurser för lokalanskaffning är en del i omläggningen av ansvaret för<br>lokalförsörjningen. Hanteringen av denna fråga kan delas upp i tre<br>områden:</p>
<p>- budgeteringen av anslagsbaserna i det nya lokalförsörjningssystemet</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>122</p>
<p>- årlig prisomräkning av anslagsbaserna</p>
<p>- justeringar av vissa anslag för budgetåret 1994/95</p>
<p>Lokalkostnadsdelen av myndigheternas utgifter beräknas för budgetåret<br>1994/95 uppgå till totalt ca 10 miljarder kronor. Budgeteringen av<br>myndigheternas anslag för detta budgetår är baserad på de aviseringar<br>som Byggnadsstyrelsen gjorde hösten 1992. Sedan dess har prisnivåerna<br>på hyresmarknaden för lokaler sänkts. Därutöver har fastighetsskatten på<br>lokaler slopats från den 1 januari 1993. Skatten som uppgick till 3,5 %<br>av taxeringsvärdet ingick i Byggnadsstyrelsens underlag för avisering. I<br>flertalet fall innebär detta att myndigheterna i samband med omför-<br>handling av hyreskontrakt kan förväntas få lägre utgifter för lokaler. Vid<br>i övrigt oförändrad medelstilldelning kommer en anpassning av det totala<br>utgiftsutrymmet till dagens kostnadsläge vad gäller lokaler att innebära<br>att ca 1 miljard kronor frigörs. I det följande redogörs för hur regeringen<br>avser att hantera de tre områdena.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>8.5.2 Budgetering av anslagsbaser i det nya lokalförsörjnings-<br>systemet</h4>
<p>I det tidigare systemet budgeterades myndighetens resurser för lokaler<br>med utgångspunkt i Byggnadsstyrelsens hyresaviseringar. Myndigheterna<br>anvisas numera, i de flesta fall, medel via ramanslag vilket innebär att<br>myndigheten själv beslutar om fördelningen av sina kostnader mellan<br>löner, lokaler och övriga kostnader och att priskompensation ges med<br>utgångspunkt i den allmäna prisutvecklingen på marknaden.</p>
<p>Genom att myndigheterna numera har ansvaret för sin lokalförsörjning<br>inom den resursram som anvisats kan de omförhandla sina kontrakt eller<br>byta hyresvärd i takt med att gällande hyresavtal löper ut. För myndig-<br>heter som anvisats lokaler i en av Byggnadsstyrelsen förvaltad fastighet<br>upphör hyresavtalet, enligt regeringsbeslut den 26 november 1992, i<br>samband med den fördjupade prövningen av myndighetens verksamhet i<br>enlighet med då gällande budgetcykler.</p>
<p>Resurserna för lokaler under förvaltningsanslagen är som tidigare<br>nämnts budgeterade utifrån Byggnadsstyrelsens aviseringar från hösten<br>1992. Byggnadsstyrelsens avisering har i princip utgått från en marknads-<br>baserad hyresprissättning baserad på de resultatkrav statsmakterna ställt<br>och den totala kostnaden i verksamheten. Resultatkravet fastställde<br>statsmakterna med utgångspunkt i en bedömning av vad som bedömdes<br>vara en marknadsmässig nivå.</p>
<p>Hyresnivåerna på lokalmarknaden har sjunkit under 1990-talet och<br>liksom vinsterna på fastighetsmarknaden. Byggnadsstyrelsens aviseringar<br>under hösten 1992 speglar därmed inte på ett bra sätt den hyresnivå som<br>i dag gäller på lokalmarknaden. Myndigheternas resurser för lokaler<br>under anslagen är dock fortfarande baserade på Byggnadsstyrelsens<br>underlag för prissättning och de hyresnivåer som gällde under slutet av<br>80-talet och de första åren på 90-talet. Betydande resurser kommer därför</p>
<p>123</p>
<p>att frigöras för myndigheterna i takt med att gällande avtal löper ut om Prop. 1993/94:150<br>inte en revidering av baserna i anslagen görs med utgångspunkt i nu Bilaga 1<br>aktuella marknadspriser.</p>
<p>En annan utgångspunkt för en revidering av lokalkostnadsmedlen är att<br>standarden på lokaler varierar kraftigt mellan myndigheterna och därmed<br>också den marknadsbaserade aviseringen från Byggnadstyrelsen som<br>ligger till grund för beräkningen av myndigheternas anslagsbaser. Det<br>innebär att myndigheter med samma lokalbehov har olika mängd resurser<br>som bas för sin lokalanskaffning. Det innebär att de resurser som kan<br>frigöras när myndigheterna själva ansvarar för sin lokalanskaffning<br>kommer att fördelas ojämnt och vara beroende av vilka lokaler myndig-<br>heten tidigare har anvisats av Byggnadsstyrelsen. Även av detta skäl bör<br>en revidering av basen i lokalkostnadsdelen av anslagen göras. Revide-<br>ringen bör basera sig på en modell med fyra komponenter:</p>
<p>- behov av lokalyta per anställd eller annan volymfaktor</p>
<p>- antal anställda eller annan volymfaktor</p>
<p>- bedömd marknadshyra i aktuell region</p>
<p>- behov av ändamålsanpassning av lokalytan</p>
<p>För vissa unika ändamålsfastigheter som förvaltas av Statens fastig-<br>hetsverk bör dock det tidigare budgeteringssystemet fortsätta att gälla i<br>de fall där myndighetens verksamhet är helt integrerad med fastigheten.</p>
<p>Genom att basera budgeteringen av statens totala lokalanskaffningsbe-<br>hov på ovanstående komponenter bör resurserna på ett tillfredställande<br>sätt motsvara den i dag gällande prisnivån på den regionala lokal-<br>hyresmarknaden för ändamålsenliga lokaler. För myndigheterna innebär<br>modellen att en enhetlig princip ligger till grund för budgeteringen av<br>basen i anslagen och därmed ger tydliga förutsättningar för den egna<br>lokalanskaffningen. Modellen innebär även att myndigheterna ges<br>likartade förutsättningar att genom omförhandlingar, val av lokalisering<br>och yteffektiviseringar frigöra resurser till verksamheten.</p>
<p>Regeringen avser att ge Statens lokalförsörjningsverk i uppdrag att<br>utifrån ovan beskrivna modell ta fram ett underlag för budgeteringen av<br>det totala utgiftsutrymmet samt revidering av basen för myndigheternas<br>anslag inför 1995 års budgetproposition.</p>
<h4>8.5.3 Årlig omräkning av myndigheternas lokalkostnader</h4>
<p>Modellen för beräkning av basen för lokalkostnadsmedel i myndig-<br>heternas anslag som beskrivits ovan är tänkt att användas vid övergången<br>till en ny budgeteringsprincip och t.ex. vid en fördjupad prövning av<br>myndighetens verksamhet. Den årliga omräkningen av lokalkostnadsmed-<br>len i anslagen måste däremot på samma sätt som för löner och övriga<br>förvaltningskostnader vara baserad på den generella prisutvecklingen för<br>dessa faktorer i landet. Detta för att myndigheternas resurser inte<br>automatiskt skall urholkas i takt med inflationen. Den årliga omräkningen</p>
<p>124<br></p>
<p>av lokalkostnaderna bör vara baserad på två huvudsakliga komponenter. Prop. 1993/94:150<br>Den ena är den allmänna prisutvecklingen eftersom merparten av de Bilaga 1<br>kontrakt som tecknas är indexerade under löptiden. De index som<br>används är t.ex. en viss andel av konsument- eller nettoprisindex. Den<br>andra är utvecklingen av det generella marknadspriset på den del av<br>lokalhyresmarknaden där myndigheten agerar. Utvecklingen av prisnivån<br>på lokalhyresmarknaden har för myndighetens del en stor betydelse när<br>kontraktets löptid går ut och myndigheten skall teckna nytt kontrakt.</p>
<p>Regeringen avser att ge Statens lokalförsörjningverk i uppdrag att<br>årligen beräkna lokalomräkningsindex baserade på ovan beskrivna<br>principer som grund för prisomräkningen av lokalkostnadsbasen i<br>myndigheternas anslag.</p>
<h4>8.5.4 Justering av vissa anslag för budgetåret 1994/95</h4>
<p>Regeringen redogjorde i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.<br>1) att någon ny beräkningsteknik för budgeteringen av lokalkostnaderna<br>i enlighet med de principer som redovisades i föregående års budgetpro-<br>position (prop. 1992/93:100, bil. 1) inte har tillämpats för budgetåret<br>1994/95. Myndigheternas anslag är därigenom budgeterade utifrån<br>Byggnadsstyrelsens tidigare avisering för budgetåret 1993/94. Denna<br>avisering som gjordes på hösten 1992 avspeglar som tidigare nämnts inte<br>dagens hyresnivå för kommersiella lokaler.</p>
<p>För de myndigheter som haft möjlighet att omförhandla sina hyreskon-<br>trakt inför budgetåret 1994/95 innebär detta förhållande att resurser har<br>frigjorts. Regeringen gjorde i budgetpropositionen bedömningen att dessa<br>slumpmässigt frigjorda resurser, till följd av det markanta prisfallet på<br>hyresmarknaden, inte fullt ut bör tillfalla berörd myndighet. Statens<br>lokalförsörjningsverk fick under hösten 1993 i uppdrag att följa ut-<br>vecklingen.</p>
<p>Statens lokalförsörjningsverk har i en redovisning av uppdraget till<br>regeringen den 11 mars 1994 redovisat sin bedömning av vilka myndig-<br>heter som är berörda och hur stora resurser som har frigjorts vid resp,<br>myndighet. Totalt bedöms ca 30 myndigheter vara berörda och de<br>frigjorda resurserna till följd av sänkningar av hyresnivåerna bedöms<br>uppgå till ca 90 miljoner kronor. Därutöver är vissa myndigheter inom<br>försvarsområdet berörda.</p>
<p>Regeringen avser att med Statens lokalförsörjningsverks rapport som<br>utgångspunkt innehålla de medel för budgetåret 1994/95 som är frigjorda<br>till följd av sänkningar av hyresnivåerna med utgångspunkt i ovan<br>redovisade principer. De resurser som frigjorts endast genom omdis-<br>poneringar, dvs utan förändringar av hyresnivåerna, skall ej omfattas utan<br>kvarstår till myndighetens disposition. Innehållandet av medel är enbart<br>baserad på att de resurser som budgeterats under anslaget inte på ett<br>tillfredställande sätt motsvaras av utgifter för lokaler för dessa myndig-<br>heter under budgetåret 1994/95. Åtgärden skall inte ses som att myndig-<br>heterna i en framtid inte skall få tillgodoräkna sig lokalbesparingar utan</p>
<p>125</p>
<p>10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150<br></p>
<p>enbart som en justering av anslagen för budgetåret 1994/95 i avvaktan på<br>att den tidigare nämnda nya budgeteringsprincipen införs fr.o.m<br>budgetåret 1995/96.</p>
<p>Regeringen aviserade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100,<br>bil. 5, s. 154) att vissa myndigheters anslag under fjärde huvudtiteln bör<br>justeras i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95. Dessa myndigheter<br>erhöll en preliminär lokalkostnadskompensation för budgetåret 1993/94<br>i samband med att vissa försvarsfastigheter överfördes till dåvarande<br>Byggnadsstyrelsen och därmed belastades med kapitalkostnader. En<br>uppföljning av den preliminära hyreskompensationen har genomförts och<br>ger vid handen att en del myndigheters anslag bör justeras upp medan<br>andra anslag bör justeras ner.</p>
<p>Med anledning av vad som här sagts bör riksdagen bemyndiga<br>regeringen att göra denna justering i årets regleringsbrev.</p>
<h3>8.6 Budgeteffekter av ett eventuellt EU-medlemskap</h3>
<p>Det avtal om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU) som<br>överenskommits mellan Sverige och EU:s medlemsländer kommer att<br>föreläggas riksdagen samt bli föremål för en folkomröstning. Regeringen<br>kommer senare att precisera budgeteffekterna av medlemskapet. Det<br>statsfmansiella läget gör det dock angeläget att belysa några av de<br>budgeteffekter som kan förutses.</p>
<p>Ett mycket stort antal faktorer påverkar nettoeffekten av ett eventuellt<br>EU-medlemskap för statsbudgeten. De viktigaste budgeteffekterna på sikt<br>är effekterna på såväl utgifts- som inkomstsidan av förbättrade samhällse-<br>konomiska förutsättningar i form av bl.a. högre tillväxt och lägre<br>ränteläge.</p>
<p>Härutöver finns ett antal poster som ger upphov till utgiftsökningar<br>eller inkomstminskningar. Den största är avgiften till EU:s budget.<br>Avgiften kan inte beräknas slutligt förrän en gemenskapsbudget som<br>inkluderar Sverige fastställts. Den svenska avgiften 1995 kan dock<br>preliminärt beräknas till ca 18,3 miljarder kr utifrån EU:s regelverk på<br>budgetområdet med gemenskapsbudgetens nuvarande inkomststruktur för<br>1995 och nuvarande prognoser för den svenska ekonomin som grund.<br>Med hänsyn till den uppnådda budgetlättnaden, den s.k. infasningen,<br>beräknas avgiften netto till EU uppgå till ca 13,9 miljarder kr 1995.<br>Effekten för statsbudgeten förväntas dock bli lägre. Medlemskapet<br>innebär att vissa utgifter som idag finansieras över statsbudgeten blir<br>föremål för unionens gemensamma politik och därmed finansieras över<br>EU-budgeten. Detta innebär ett direkt avlyft för statsbudgeten och en<br>finansiering av EU-avgiften i storleksordningen 5 miljarder kr. Kvarstå-<br>ende finansieringsbehov blir därmed ca 9 miljarder kr. Den långsiktiga<br>budgeteffekten av avgiften till EU-budgeten är svårare att bedöma.<br>Avgiftsinfasningen omfattar fyra år och uppgår till ca 4,4 miljarder kr<br>1995, ca 3,9 miljarder kr 1996, ca 0,7 1997 och ca 0,3 miljarder kr</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>126</p>
<p>1998. Allt annat oförändrat är alltså den svenska inbetalningen 4,4<br>miljarder kr högre 1999 i förhållande till 1995. Enligt budgetöverenskom-<br>melsen från EU:s toppmöte i Edinburgh i december 1992 får budgetens<br>utgifter successivt stiga från 1,20 procent av EUs genomsnittliga BNI<br>1994 till 1,27 procent 1999, det sista året i överenskommelsen. Dessutom<br>skall den i större utsträckning finansieras av de medlemsländer som har<br>en BNI som överstiger genomsnittet. Båda dessa faktorer i överenskom-<br>melsen bidrar till att öka den svenska avgiften, utöver den avklingande<br>infasningen, med i storleksordningen 2-3 miljarder kr fram till 1999.</p>
<p>Bland övriga budgeteffekter bör nämnas möjligt skattebortfall till följd<br>av den inre marknaden (alkohol- och tobaksskatter), andra effekter av an-<br>passningen till unionens regelverk (främst cigarettbeskattningen) samt<br>budgeteffekter av EU-stöd till den svenska ekonomin (återflödet). En<br>övergående budgeteffekt är inbetalningen av Sveriges kapitalandel<br>(inklusive reserver) i Europeiska Investeringsbanken (EIB). Inbetal-<br>ningarna äger i huvudsak rum under två och ett halvt år och innebär en<br>omfördelning av statens tillgångar genom att medel deponeras hos<br>banken. Samtidigt öppnas möjligheten för bl.a. staten att erhålla lån från<br>EIB.</p>
<h3>8.7 Konsekvenser för statsförvaltningen av ett eventuellt<br>EU-medlemskap</h3>
<p>Ett svenskt medlemskap i EU skulle innebära väsentliga förändringar för<br>statsförvaltningens arbete. Som angavs i 1994 års budgetpropositionen<br>har regeringen tagit initiativ till kartläggningar och analyser av de<br>närmare konsekvenserna för svensk statsförvaltning av ett medlemskap<br>i EU, under förutsättning att resultatet i folkomröstningen den 13<br>november 1994 möjliggör ett medlemsskap.</p>
<p>En särskild utredare redovisade i betänkandet Statsförvaltningen och<br>EG (SOU 1993:80) dels en kartläggning av förutsättningarna för den<br>svenska statsförvaltningens EU-arbete inom ett antal myndighetsområden,<br>dels förutsättningarna för samverkan mellan departement och för-<br>valtningsmyndigheter i det löpande EU-arbetet.</p>
<p>I syfte att följa upp utredningsarbetet uppdrog regeringen genom beslut<br>den 30 september 1993 åt samtliga departement att, i samverkan med<br>berörda förvaltningsmyndigheter, göra motsvarande kartläggningar inom<br>sina ansvarsområden och överväga bl.a. ekonomiska konsekvenser, behov<br>av organisatoriska förändringar samt uppgiftsfördelning mellan departe-<br>ment och förvaltningsmyndigheter. Detta arbete slutredovisades i början<br>av detta år.</p>
<p>Regeringen inrättade den 20 januari 1994 en arbetsgrupp inom Finans-<br>departementet som har till uppgift att, med utgångspunkt i bl.a. de<br>redovisningar som departementen lämnat, göra en samlad analys av<br>behovet av förändringar inom statsförvaltningen och lämna förslag till hur<br>sådana förändringar bör genomföras. Övervägandena omfattar bl.a. vilka<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>127</p>
<p>krav som ställs på förvaltningens resurser, organisation, arbetsformer och<br>styrning som en följd av EES och ett eventuellt svenskt medlemskap i<br>EU. Arbetsgruppen har också uppgifter i anslutning till regeringens<br>arbetsgivarpolitik och nya kompetensutvecklingskrav till följd av ett<br>medlemskap samt till regeringens saneringsprogram för de offentliga<br>finanserna.</p>
<p>Arbetsgruppen har gjort en inledande analys. Det är i huvudsak genom<br>samlade insatser av regering, departement och förvaltningsmyndigheter<br>som Sverige kan påverka inriktningen av verksamheten i EU:s beredande<br>och beslutande organ förutom vad gäller bl.a. Europaparlamentet och<br>EG-domstolen. Delar av statsförvaltningen får därmed nya uppgifter,<br>vilket kommer att kräva vissa ytterligare resurser. Omfattningen av<br>resursbehoven kan emellertid ännu inte närmare preciseras.</p>
<p>Ett medlemskap ger också möjligheter till besparingar. Statsför-<br>valtningen kommer att kunna dra nytta av det arbete, den kunskap och<br>de resurser som finns i EU:s institutioner och hos andra medlemsländer.<br>De flesta departement pekar på olika slag av rationaliserings- och<br>effektivitetsvinster som på kort eller längre sikt kan åstadkommas i<br>statsförvaltningen vid ett svenskt medlemskap i EU. Omfattningen av<br>dessa vinster är ännu inte möjliga att närmare beräkna.</p>
<p>De statsfmansiella villkoren i Sverige gör det till en självklar utgångs-<br>punkt att ett svenskt medlemskap i EU sammantaget inte får öka de<br>administrativa kostnaderna i statsförvaltningen. Därmed är det nödvändigt<br>att utnyttja varje möjlighet till rationalisering och effektivisering som kan<br>uppkomma som en följd av ett EU-medlemskap. Vidare kan ompriorite-<br>ringar behöva ske inom ramen för de samlade förvaltningskostnadsmed-<br>len.</p>
<p>Vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU fr.o.m. år 1995 kan det<br>behöva ske omfördelningar mellan olika anslag på statsbudgeten under<br>budgetåret 1994/95. Av denna anledning kan regeringen senare under<br>året behöva återkomma till riksdagen med en begäran om ett sådant<br>bemyndigande.</p>
<p>Ansvaret för genomförandet av den svenska EU-politiken ligger hos<br>regeringen. Ett effektivt agerande i EU-sammanhang förutsätter en tydlig<br>styrning från regeringens sida av förvaltningsmyndigheternas agerande<br>och en snabb återrapportering av dessa myndigheters insatser i olika<br>EU-organ.</p>
<p>För att underlätta ett sammanhållet svenskt agerande behövs en be-<br>slutsstruktur och en organisation som underlättar kontakter och samord-<br>ning mellan regeringskansliet och förvaltningsmyndigheterna. Förutsätt-<br>ningarna och anpassningsbehoven varierar mellan olika departements- och<br>sakområden.</p>
<p>Det är angeläget att utveckla styrningen och samordningen av ett<br>svenskt agerande i EU:s olika organ. Utvecklingsarbetet innefattar bl.a.<br>regler för att ge instruktioner och förordnanden, krav på återrapportering,<br>uppbyggnad av informationssystem och val av beredningsform för olika<br>ärenden. EES och ett svenskt medlemskap i EU ställer stora kompetens-<br>krav på dem som skall företräda Sverige i förhandlingar och andra<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>128</p>
<p>sammanhang. Flertalet departement och myndigheter har redovisat behov<br>av förstärkta kompetensutvecklingsinsatser. Centralt initierade ut-<br>bildnings- och informationsinsatser för regeringskansliet och de mest<br>berörda centrala förvaltningsmyndigheterna bör därför aktualiseras.</p>
<p>Det bör avslutningsvis understrykas att allt det arbete som redovisats<br>under detta avsnitt inte föregriper ställningstagandet i frågan om svenskt<br>EU-medlemskap, som avgörs i höstens folkomröstning. Alla förberedelser<br>inför ett medlemskap kan inte anstå till efter folkomröstningen om det,<br>vid ett ja i denna, skall vara möjligt för Sveriges del att redan från början<br>av medlemskapet delta på ett effektivt sätt i EU-samarbetet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>129</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som<br>regeringen har förordat,</p>
<p>2. godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som rege-<br>ringen har förordat,</p>
<p>3. godkänner det som regeringen har förordat om redovisning av<br>nettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur de statliga bered-<br>skapslagren,</p>
<p>4. godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret<br>1994/95,</p>
<p>5. godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna för<br>budgetåret 1994/95,</p>
<p>6. godkänner beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov,<br>netto för budgetåret 1994/95,</p>
<p>7. antar förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på stats-<br>skulden, m.m. för budgetåret 1994/95,</p>
<p>8. till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett<br>förslagsanslag på 76 000 000 000 kronor,</p>
<p>9. bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om<br>statens upplåning,</p>
<p>10. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbets-<br>marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad<br>som förordats intill ett sammanlagt belopp av 4 000 000 000<br>kronor,</p>
<p>11. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera vissa<br>anslag under fjärde huvudtiteln avseende lokalkostnader (avsnitt<br>8.5.4)</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>130</p>
<h3>Innehåll</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Sammanfattning ............................ 1</p>
<p>1 Sverige mot år 2000 — möjligheternas tid.......... 1</p>
<p>A Förutsättning och resultat under den gångna</p>
<p>mandatperioden.......................... 9</p>
<p>2 Krisen vi ärvde.......................... 9</p>
<p>2.1 Krisens bakgrund. Utvecklingen 1970-1990 ..... 9</p>
<p>2.2 Den akuta krisen. Utvecklingen 1990-1993 ..... 14</p>
<p>3 Regeringens kursomläggning .................. 16</p>
<p>3.1 Regeringens åtgärder................... 16</p>
<p>3.2 Politiken ger resultat................... 22</p>
<p>B Dagsläget och framtiden..................... 28</p>
<p>4 Den internationella utvecklingen................ 28</p>
<p>4.1 Det globala och det europeiska samarbetet...... 29</p>
<p>4.2 Den internationella konjunkturen............ 31</p>
<p>5 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-1995 .... 33</p>
<p>6 Utvecklingen på längre sikt................... 37</p>
<p>6.1 Alternativ för den svenska ekonomin ......... 37</p>
<p>6.2 Den långsiktiga konsekvenskalkylen</p>
<p>1994/95-1998/99 och de totala offentliga finanserna 40</p>
<p>C Mål, förutsättningar och krav.................. 43</p>
<p>7 Medlemskap i EU ........................ 44</p>
<p>7.1 Inledning.......................... 44</p>
<p>7.2 Det svenska avtalet med EU............... 44</p>
<p>7.3 EU-medlemskapet och framtiden............ 46</p>
<p>7.4 EU-medlemskapets effekter på kortare tid ...... 46</p>
<p>8 Sanerade offentliga finanser................... 47</p>
<p>8.1 Statsskuld och sysselsättning .............. 47</p>
<p>8.2 De offentliga finanserna och saneringsprogrammet . 48</p>
<p>8.3 Strukturella reformer inom socialförsäkringarna ... 51</p>
<p>8.4 Förändringarna inom kommunsektorn......... 56</p>
<p>9 Stabila priser ........................... 58</p>
<p>9.1 Strukturpolitik för låg inflation............... 59</p>
<p>9.2 Penning- och valutapolitiken .............. 59</p>
<p>9.3 Den finansiella sektorn.................... 61</p>
<p>10 Skattepolitik för tillväxt och utveckling av välfärden .... 61</p>
<p>11 Arbetsmarknad och sysselsättning ............... 64</p>
<p>11.1 Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik...... 65</p>
<p>11.2 Arbetsmarknad och fler riktiga jobb.......... 67</p>
<p>11.3 Ungdomslöner....................... 69</p>
<p>12 Åtgärder för att nå målen.................... 71</p>
<p>131</p>
<p>Statsbudgeten och särskilda frågor</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>1 Statsbudgeten budgetåren 1993/94 och 1994/95 ....... 80</p>
<p>1.1 Beräkningsförutsättningar ................ 80</p>
<p>1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under</p>
<p>budgetåret 1993/94 .................... 80</p>
<p>1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under</p>
<p>budgetåret 1994/95 .................... 84</p>
<p>1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94</p>
<p>och 1994/95 ........................ 88</p>
<p>2 Underliggande budgetutveckling................ 89</p>
<p>3 Budgetunderskott och statsskuld................ 90</p>
<p>4 Statliga garanti- och pensionsåtaganden............ 92</p>
<p>4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden ....... 92</p>
<p>4.2 Redovisning av statens pensionsåtagande och</p>
<p>kostnader för statliga tjänstepensioner......... 93</p>
<p>5 Årsbokslut för staten budgetåret 1992/93 ........... 94</p>
<p>5.1 Balansräkning med noter................. 94</p>
<p>5.2 Utveckling av en årsredovisning för staten...... 98</p>
<p>6 Den långsiktiga konsekvenskalkylen.............. 99</p>
<p>7 Finansfullmakten......................... 100</p>
<p>8 Styrning av statlig verksamhet ................. 101</p>
<p>8.1 Inledning.......................... 101</p>
<p>8.2 Åtgärder för en förbättrad styrning och kontroll</p>
<p>av statlig verksamhet................... 102</p>
<p>8.2.1 Strategi för att stärka genomförandet av</p>
<p>resultatstyrningen ................. 102</p>
<p>8.2.2 Regeringens bedömning och åtgärder med</p>
<p>anledning av revisionens iakttagelser 1993 . . 106</p>
<p>8.3 Verksamheter som är beroende av statligt stöd .... 117</p>
<p>8.4 Finansiell styrning .................... 119</p>
<p>8.4.1 Drift-och kapitalbudget ............. 119</p>
<p>8.4.2 Övergång till kalenderår som budgetår..... 120</p>
<p>8.4.3 Kartläggning och redovisning av statliga</p>
<p>subventioner .................... 121</p>
<p>8.4.4 In- och utbetalningstidpunkter för statliga</p>
<p>betalningar ..................... 121</p>
<p>8.5 Budgetering av lokalkostnader ............. 122</p>
<p>8.5.1 Budgetering av lokalkostnadsdelen i</p>
<p>myndigheternas förvaltningsanslag....... 122</p>
<p>132</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>8.5.2 Budgetering av anslagsbaser i det nya</p></td><td></td><td>
<p>Prop. 1993/94:150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>lokalförsörjningssystemet.............</p></td><td>
<p>123</p></td><td>
<p>Bilaga 1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8.5.3 Årlig omräkning av myndigheternas</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>lokalkostnader...................</p></td><td>
<p>124</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>8.5.4 Justering av vissa anslag för budgetåret</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1994/95 .......................</p></td><td>
<p>125</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>8.6 Budgeteffekter av ett eventuellt EU-medlemskap . . .</p></td><td>
<p>126</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>8.7 Konsekvenser för statsförvaltningen av ett</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>eventuellt EU-medlemskap ...............</p></td><td>
<p>127</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>Förslag till riksdagsbeslut ......................</p>
<p>130</p>
<p>133</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Reviderad nationalbudget</p>
<p>1994</p>
<h1>Reviderad Nationalbudget</h1>
<h2>Förord</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Den reviderade nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den in-<br>ternationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1995.</p>
<p>Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartementen samt från<br>olika myndigheter och institutioner. För bedömningen av den internatio-<br>nella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen<br>av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska cen-<br>tralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den<br>29 mars. Vidare har seminarier med bransch- och konjunkturexperter hål-<br>lits. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finans-<br>departementets ekonomiska avdelning.</p>
<p>Nationalbudgeten innehåller dessutom analyser över den ekonomiska<br>utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. Den traditionella prognosen<br>för 1994 och 1995 kompletteras med tre alternativa scenarier över ut-<br>vecklingen under 1996-1999. Det bör särskilt påpekas att de ytterligare<br>besparingsåtgärder som nu aviseras i den reviderade finansplanen inte är<br>beaktade i kalkylerna. Beräkningarna är gjorda med hjälp av Konjunk-<br>turinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Mot bakgrund av dessa sce-<br>narier behandlas i separata kapitel frågor kring statsskuldens utveckling<br>och arbetsmarknadens funktionssätt.</p>
<p>Ansvarig för den reviderade nationalbudgeten är departementsrådet<br>Håkan Frisén. Kalkylerna avslutades den 18 april 1994.</p>
<h2>1 Inledning</h2>
<h3>1.1 Utvecklingen 1994—95</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Den svenska ekonomin befinner sig nu i början av en återhämtningsfas.<br>Exporten ökade snabbt under andra halvåret 1993 samtidigt som den in-<br>hemska efterfrågan började stabiliseras. Under 1994 väntas en fortsatt<br>kraftig exportuppgång tillsammans med en ökad investeringsaktivitet i<br>näringslivet medföra att den samlade produktionen av varor och tjänster<br>stiger med ca 2,5 %. Under 1995 sker en viss ökning också av den in-<br>hemska efterfrågan vilket förstärker BNP-tillväxten till ca 3 %.</p>
<p>Enligt nationalräkenskaperna innebar det fjärde kvartalet 1993 en viss<br>säsongsrensad nedgång av BNP jämfört med tredje kvartalet. Under 1994<br>finns dock åtskilliga signaler som tyder på att denna nedgång var av till-<br>fällig natur. Konjunkturinstitutets barometrar för såväl industrin som<br>tjänstesektorerna visar t.ex. en mycket positiv utveckling. Samtidigt har<br>hushållens framtidsoptimism ökat betydligt enligt SCB:s undersökning rö-<br>rande hushållens inköpsplaner (HIP). Detta kan också utläsas i statistiken<br>för detaljhandeln, där utvecklingen varit stark under årets första månader.</p>
<p>Även om ekonomin nu åter börjar växa kommer två huvudproblem<br>i svensk ekonomi att fortsätta vara framträdande under de närmaste åren.<br>Underskotten i de offentliga finanserna är mycket betydande. Trots de<br>omfattande åtgärder som vidtagits kommer förbättringen i det offentliga<br>sparandet att vara begränsad under de närmaste åren, vilket innebär att<br>statsskulden ökar snabbt. Läget på arbetsmarknaden förbättras något,<br>men arbetslösheten kommer att vara fortsatt hög också år 1995.</p>
<p>Konkurrensläget för den svenska industrin är mycket starkt. Detta beror<br>inte enbart på deprecieringen av kronan utan till väsentlig del också på<br>den snabba produktivitetshöjningen de senaste två åren. Därtill bidrar<br>också sänkningen av arbetsgivaravgifterna. Den förbättrade konkurrens-<br>situationen genererade en stark exportexpansion under hösten. Ex-<br>portökningen var en viktig anledning till den stigande optimism hos<br>övriga aktörer i ekonomin som nu kan konstateras.</p>
<p>Också under prognosperioden kommer exporten att fungera som motor<br>för ekonomins återhämtning. Det är i denna sektor som den kommande<br>sysselsättningexpansionen först kommer till stånd, vilket bidrar till ökan-<br>de inkomster och förstärkt framtidstro för hushållen. Delar av den privata<br>tjänstesektorn får genom stigande export också direkt draghjälp som in-<br>satsleverantörer i olika former. Ökade investeringar leder till ytterligare<br>aktivitet och sysselsättning i ekonomin.</p>
<p>En viktig fråga för den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren är<br>när omfattande kapacitetsrestriktioner inom exportindustrin uppstår. I<br>detta avseende är bilden olika för olika delar av industrin. Inom t.ex.<br>verkstadsindustrin tycks det finnas möjligheter att öka utnyttjandegraden<br>av anläggningar genom flera arbetsskift etc. Därtill finns troligen en po-<br>tential till ytterligare produktivitetsförbättringar. Däremot kan stora delar<br>av basindustrin relativt snabbt nå sitt produktionstak. Basindustrin är ofta<br></p>
<p>mycket kapital intensiv och medger av såväl tekniska som ekonomiska<br>skäl inte samma möjligheter till variation av utnyttjandegraden.</p>
<p>Att expansiva delar av ekonomin når sitt kapacitetstak är dock i sig<br>självt inget problem. Det är snarare en naturlig del i den nödvändiga<br>strukturomvandling som nu sker. Avgörande är istället att ekonomin fun-<br>gerar på ett sådant sätt att kapacitetsutbyggnaden och omvandlingen verk-<br>ligen kommer till stånd och att den sker utan att inflationen tilltar.</p>
<p>Det är således centralt att nödvändiga expansionsinvesteringar snabbt<br>förverkligas. För detta krävs att realräntan inte är alltför hög samt att<br>förtroendet för den ekonomiska politiken är fast. Att statsskuldens nivå<br>och utveckling uppfattas som långsiktigt hållbar är i sin tur centralt för<br>att räntenivån ska pressas ner och för att osäkerheten ska reduceras. Ock-<br>så de långsiktiga villkoren för industriell verksamhet i Sverige som for-<br>mas genom Europapolitiken, energipolitiken, skattepolitiken etc. är av<br>stor betydelse. Den ekonomiska politikens institutionella ramverk t.ex.<br>avseende budgetprocessen i riksdagen är också av betydelse.</p>
<p>Samtidigt ställs höga krav på arbetsmarknadens flexibilitet både vad<br>gäller relativa löner och arbetskraftens rörlighet. Genom en ökad flexibi-<br>litet underlättas överföringen av arbetskraft till industrin och till de ex-<br>pansiva delarna av den privata tjänstesektorn så att denna kan ske utan<br>att de nominella löneökningarna i ekonomin som helhet tilltar. Höga no-<br>minella löneökningar skulle innebära en utveckling som är oförenlig med<br>målet om låg inflation.</p>
<p>Diagram 1.1 Produktion i industrin och i den övriga ekonomin</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-26.png" style="width:277pt;height:201pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Även om den grundläggande bilden är att en återhämtning i ekonomin<br>nu är på väg finns flera riskmoment. Ett sådant är utvecklingen av de in-<br>ternationella och de svenska räntorna. Utvecklingen hittills under våren<br>har återigen visat att känsligheten för svensk del är mycket stor vid rörel-<br>ser på de internationella finansiella marknaderna. Detta måste tolkas som<br>att det tar lång tid att återvinna och bygga upp förtroendet för svensk<br>ekonomi och att det fortfarande finns en betydande skepsis kvar beträf-<br>fande stabiliteten i utvecklingen. Den successiva normalisering och ned-<br>gång av de svenska räntenivåerna som förutsätts i prognosen är därför<br>ingalunda självklar. Skulle denna nedgång brytas i förtid får det avsevärd<br>betydelse för återhämtningen av den inhemska efterfrågan, produktionen<br>och sysselsättningen.</p>
<p>Den internationella ekonomin</p>
<p>Tillväxten i OECD-området var mycket låg under 1993. En allt bredare<br>återhämtning kan emellertid skönjas. I USA accelererade tillväxten under<br>senare delen av 1993. Också Kanada och Storbritannien har kommit långt<br>i konjunkturuppgången. I Kontinentaleuropa har en långsam återhämtning<br>börjat, även om utvecklingen i Tyskland väntas bli svag även i år. Den<br>japanska ekonomin hålls någorlunda uppe av en expansiv ekonomisk poli-<br>tik. Den sammanlagda BNP-tillväxten i OECD-området beräknas uppgå<br>till 2 1/4 % i år för att sedan öka till 2 3/4 % nästa år.</p>
<p>Inflationen sjönk successivt under 1993 i flertalet OECD-länder. Med un-<br>dantag för USA är resursutnyttjandet lågt, vilket håller tillbaka prisök-<br>ningarna också under 1994 och 1995.</p>
<p>Arbetslösheten har fortsatt att stiga i OECD som helhet, trots en minsk-<br>ning i USA. Speciellt oroväckande har utvecklingen varit i Europa. Ock-<br>så i Japan har arbetslösheten stigit den senaste tiden, även om nivån fort-<br>farande är mycket låg sett i ett internationellt perspektiv. Den höga och<br>stigande arbetslösheten har medfört att arbetslöshetsfrågan nu står högst<br>på dagordningen inom såväl det europeiska som det internationella eko-<br>nomisk-politiska samarbetet.</p>
<p>Finanspolitiken i flertalet OECD-länder är inriktad på budgetkonsol ide-<br>ring på medellång sikt. Därigenom väntas underskotten i de offentliga<br>finanserna avta under prognosperioden. Underskotten kvarstår dock på<br>relativt höga nivåer, varför trenden mot allt större statsskulder fortsätter.<br>Såväl statsskuldens höga andel av BNP som dess tillväxt utgör ett påtag-<br>ligt problem, speciellt för de europeiska länderna.</p>
<p>Osäkerheten kring den internationella konjunkturen gäller främst ut-<br>vecklingen av de europeiska räntorna. Oron på de finansiella marknader-<br>na hittills under våren har accentuerat frågan om hur stark kopplingen<br>mellan de europeiska och amerikanska räntorna är. I takt med att den<br>amerikanska ekonomin närmar sig fullt resursutnyttjande är en penning-<br>politisk åtstramning logisk. Hittills har de stigande amerikanska räntorna<br>också tenderat att driva upp de europeiska nivåerna, trots att det inte<br>existerar några fundamentala realekonomiska grunder för en sådan upp-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>gång. I bedömningen har förutsatts att denna koppling mellan nordameri- Prop. 1993/94:150<br>kanska och europeiska räntor i huvudsak är av tillfällig natur. Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 1.1 Prognosförutsättningar</p>
<p>Årsgenomsnitt</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP-tillväxt i OECD</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumentprisökning i.OECD</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Världsmarknadstillväxt<sup>1</sup></p></td><td>
<p>-2,8</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Råoljepris (US-dollar per fat)</p></td><td>
<p>19,3</p></td><td>
<p>17,3</p></td><td>
<p>14,2</p></td><td>
<p>15,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Dollarkurs (i kr.)</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>8,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ecu-index<sup>2</sup></p></td><td>
<p>101,7</p></td><td>
<p>123,0</p></td><td>
<p>120,0</p></td><td>
<p>116,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tysk ränta 5-års statsobl.</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>5,25</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Svensk ränta 5-års statsobl.</p></td><td>
<p>10,4</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,0</p></td><td>
<p>6,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Svensk ränta 6-månaders ssvx.</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>6,0</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder.</p>
<p><sup>2</sup> Ecu-index antas vara 118 den 31 december 1994 och 115 den 31 december 1995.<br>Källor: OECD och Finansdepartementet.</p>
<p>Diagram 1.2 BNP, export, privat konsumtion och bruttoinvesteringar<br>Säsongrensade halvårsdata</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-27.png" style="width:280pt;height:206pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Svenska ränte- och valutaförutsättningar</p>
<p>I de förutsättningar som ligger till grund för prognosen över den svenska<br>ekonomin antas att en viss appreciering av kronan sker under 1994 och<br>1995. Detta motiveras av att kronan, sett från realekonomiska utgångs-<br>punkter, i nuläget sannolikt är undervärderad i ett långsiktigt perspektiv.<br>Som diskuterats tidigare antas att den europeiska räntenivån fortsätter att</p>
<p>11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150</p>
<p>sjunka, framför allt de korta räntorna. Det förutsätts också att den höjda<br>räntemarginalen mellan svenska och tyska räntor som uppstod under oro-<br>lighetema i mars och april månad i huvudsak var av tillfällig natur. Den-<br>na marginal antas sjunka ytterligare mot slutet av perioden. Således grun-<br>das prognosen för ekonomins utveckling på antagandet att de svenska<br>räntorna faller något. Ränteturbulensen accentuerade dock de svenska<br>räntornas stora känslighet för rörelser på de internationella marknaderna<br>vilket i viss mån har påverkat ränteantagandena.</p>
<p>Löner och inflation</p>
<p>När arbetsmarknadsläget försvagades i början av 1990-talet dämpades<br>löneökningstakten kraftigt. Detta mönster bröts dock 1993, då den totalt<br>uppmätta genomsnittliga timlönekostnaden ökade snabbare än året före<br>trots en betydande försämring av arbetsmarknadsläget. Denna signal om<br>bristande flexibilitet i lönebildningen inger oro inför utvecklingen på<br>längre sikt, då hög flexibilitet är en förutsättning för att en påtaglig<br>minskning av arbetslösheten ska komma till stånd. Enligt den s.k. för-<br>tjänststatistiken var dock löneökningarna lägre 1993 än 1992, varför det<br>ännu är svårt att bedöma hur flexibel lönebildningen är.</p>
<p>Den uppmätta löneökningen på 3,9 % kan till en del förklaras av den<br>s.k. strukturella löneglidningen som uppstår när sysselsättningen faller.<br>Den genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person<br>får högre lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättning<br>normalt har högre genomsnittslön dels på att när hela företag slås ut är<br>det också vanligen sådana som har låg produktivitet och lågt löneläge. En<br>annan faktor som bidrar till den s.k. strukturella löneglidningen är ökande<br>utbetalningar av avgångsvederlag etc., vilka höjer lönesumman utan att<br>något arbete utförs. Enligt en preliminär uppskattning av Konjunkturinsti-<br>tutet och Finansdepartementet (presenteras i kap 15.1) torde denna effekt<br>kunna förklara ca 1 procentenhet av den 4-procentiga ökningen 1993. Då<br>denna effekt i stor utsträckning bortfaller i år förväntas löneökningstakten<br>minska till ca 3 %. Nästa år förutses en betydande efterfrågeökning av<br>arbetskraft inom industrin, vilket väntas medföra en viss ökad löneglid-<br>ning. Den genomsnittliga timlöneökningen väntas därför öka marginellt<br>till 3,25 %. Denna prognos är dock förhållandevis osäker då kunskapen<br>är mycket begränsad om hur den svenska lönebildningen fungerar vid nu-<br>varande arbetsmarknadsläge.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 1.2 Löner och priser</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön, kostnad</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI dec.-dec.</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NPI dec.-dec.</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI årsgenomsnitt</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NPI årsgenomsnitt</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.; KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Inflationen i Sverige har nu kommit ner på en mycket låg nivå, såväl<br>i ett historiskt som internationellt perspektiv. Inflationen mätt som föränd-<br>ringen av konsumentprisindex (KPI) under de senaste 12 månaderna un-<br>derstiger 2 %. Mätt som årsgenomsnitt väntas ökningen av KPI stanna<br>vid 1,6 % 1994. Det låga resursutnyttjandet i ekonomin innebär ett<br>mycket lågt kostnadstryck. Därtill bidrar en relativt hög produktivitetstill-<br>växt, fallande räntor, skärpt konkurrenslagstiftning samt antagande om en<br>viss appreciering av kronan. I motsatt riktning verkar höjda indirekta<br>skatter samt förändringar i räntebidragen. Nästa år väntas ökningen i<br>konsumentprisindex uppgå till 2,7 %. Nettoprisindex, som beskriver kon-<br>sumentprisutvecklingen exklusive indirekta skatter och subventioner, vän-<br>tas endast öka med 2,0 %.</p>
<p>Tabell 1.3 Försörjningsbalans</p>
<p>Miljarder Procentuell volymförändring<br>kr. 1993 ----------------------------</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2"></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP</p></td><td>
<p>1 449,5</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Import</p></td><td>
<p>418,5</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>6,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tillgång</p></td><td>
<p>1 868,0</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>792,8</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>-3,8</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig konsumtion</p></td><td>
<p>401,7</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>127,1</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>-2,0</p></td><td>
<p>0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td>
<p>274,6</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>204,4</p></td><td>
<p>-11,0</p></td><td>
<p>-16,2</p></td><td>
<p>-3,5</p></td><td>
<p>8,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Näringsliv</p></td><td>
<p>109,9</p></td><td>
<p>-15,6</p></td><td>
<p>-16,3</p></td><td>
<p>9,4</p></td><td>
<p>13,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostäder</p></td><td>
<p>60,4</p></td><td>
<p>-6,4</p></td><td>
<p>-28,3</p></td><td>
<p>-41,0</p></td><td>
<p>-7,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Myndigheter</p></td><td>
<p>34,1</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerinvesteringar<sup>1</sup></p></td><td>
<p>-5,3</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export</p></td><td>
<p>474,3</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Användning</p></td><td>
<p>1 868,0</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inhemsk användning</p></td><td>
<p>1 393,6</p></td><td>
<p>-2,2</p></td><td>
<p>-4,9</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>2,1</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Förändring i procent av föregående års BNP.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Utrikeshandel</p>
<p>Den mycket starka konkurrenskraften innebar att svenska företag kraftigt<br>ökade sin varuexport under 1993, trots den svaga efterfrågetillväxten i<br>omvärlden. Betydande marknadsandelsvinster gjordes bland traditionella</p>
<p>handelspartners inom OECD. Samtidigt har inbrytningen på de starkt ex-<br>panderande marknaderna i Sydostasien varit påfallande. Speciellt kraftig<br>har exportökningen till Kina varit. En högre grad av geografisk differen-<br>tiering innebär att exportutvecklingen i framtiden blir mindre beroende<br>av konjunkturvariationer inom OECD-området.</p>
<p>Exporttillväxten väntas bli än kraftigare i år då exporten av bearbetade<br>varor bedöms öka med närmare 14 %. Andelsvinstema väntas fortsätta<br>i ungefär samma takt som 1993, samtidigt som marknadstillväxten tilltar<br>betydligt. Under 1995 förstärks konjunkturen i OECD-området ytterliga-<br>re. Ökningstakten i de svenska marknadsandelarna avtar dock markant.<br>Effekterna av de kraftiga relativprissänkningama 1993 har då minskat<br>samtidigt som kapacitetsutnyttjandet inom vissa delar av den svenska in-<br>dustrin är så högt att fortsatta exportökningar endast kan ske i takt med<br>att produktionskapaciteten byggs ut. Den totala exportuppgången väntas<br>ändå uppgå till närmare 8 % 1995.</p>
<p>Den totala varuimporten steg förra året med 3 %, vilket var förvånans-<br>värt mycket med tanke på det svaga inhemska efterfrågeläget samt depre-<br>cieringen. För bearbetade varor var ökningen närmare 5 %, samtidigt<br>som den importvägda efterfrågan föll med drygt 1 %. Trots depreciering-<br>en har således importbenägenheten ökat tämligen kraftigt. En förklaring<br>skulle kunna vara att exportindustrins användning av importerade insats-<br>varor har ökat snabbare än vad som förutsätts vid beräkningen av den im-<br>portvägda efterfrågan. I så fall skulle importefterfrågan underskattas i<br>nuvarande situation med en kraftig exporttillväxt. Vidare kan det på kort<br>sikt vara svårt att byta till inhemska leverantörer, vilket medför att effek-<br>terna av relativprisförändringar kommer med betydande eftersläpning.<br>Under prognosperioden förutses emellertid en normalisering av importan-<br>delen genom att importen av bearbetade varor ökar långsammare än den<br>importvägda efterfrågan. De svenska producenter som konkurrerar med<br>importen väntas successivt kunna stärka sin marknadsposition. Den totala<br>importen av varor och tjänster väntas växa med drygt 4 % i år och och<br>ca 6,5 % nästa år.</p>
<p>Handelsbalansen visade 1993 ett överskott på närmare 4 % av BNP.<br>Under prognosperioden förstärks detta successivt och väntas 1995 uppgå<br>till ca 6,5 %, vilket är mycket högt såväl vid en historisk som en inter-<br>nationell jämförelse.</p>
<p>Inhemsk efterfrågan</p>
<p>Den inhemska efterfrågan minskade 1993 med ca 5 % och den privata<br>konsumtionen med närmare 4 %. Under andra halvåret skedde dock en<br>märkbar återhämtning. En rad tecken tyder också på att framtidstron hos<br>hushållen nu successivt förstärks. Skuldanpassningen har varit mer dra-<br>matisk i Sverige än i andra jämförbara länder och tycks nu gå mot sitt<br>slut. Samtidigt har priserna stabiliserats på de flesta tillgångsmarknader<br>och kurserna på aktiemarknaden har också ökat. Detta är viktiga orsaker<br>till att den privata konsumtionen förutses öka de närmaste åren. Upp-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>gången väntas dock av flera skäl bli måttlig. De långsiktiga motiven för<br>ett högt hushållssparande kvarstår i hög grad. Realräntan efter skatt är<br>historiskt sett mycket hög. Arbetslösheten kommer att vara betydande de<br>närmaste åren samtidigt som den offentliga sektorns konsolideringsbehov<br>innebär en begränsning av disponibelinkomstema på medellång sikt, vil-<br>ket redan nu torde verka dämpande på konsumtionsutvecklingen. Därtill<br>kommer att vissa hushåll sannolikt fortfarande har mycket av skuldan-<br>passningen framför sig.</p>
<p>Den privata konsumtionen förutses stiga med 1,2 % i år och 1,5 %<br>nästa år. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med ca 2 %<br>1994 och med drygt 1/2 % 1995. Löneinkomsterna ger dock ett betydan-<br>de positivt bidrag 1995 till realinkomsutvecklingen men motverkas till en<br>del av realt minskande transfereringsinkomster. Hushållens sparkvot<br>minskade 1993 jämfört med 1992. Ovanstående bedömning av inkomst-<br>och konsumtionsutvecklingen innebär att sparkvoten återigen ökar i år för<br>att sedan minska relativt kraftigt nästa år. Sambandet mellan inkomst och<br>konsumtion är på kort sikt inte speciellt starkt då man kan förvänta sig<br>att hushållen har en mer långsiktig inriktning av sina konsumtionsbeslut.<br>Därtill störs analysen av inkomstutvecklingen av tekniska periodiserings-<br>effekter vid årsskiftena. Den tämligen starka realinkomstutvecklingen i<br>år beror till en del på att inflationen går ned.</p>
<p>Den kommunala konsumtionen minskade med närmare 3 % förra året.<br>En betydande anpassning av konsumtionsnivån till de långsiktiga finan-<br>siella förutsättningarna gjordes därmed. Denna anpassning väntas fortsätta<br>i år och nästa år genom att konsumtionen minskar med 1,5 % årligen.<br>Trots fallande sysselsättning ökade den statliga konsumtionen kraftigt<br>förra året. Detta förklaras av vissa tillfälliga inköp inom bl.a. försvaret.<br>Nästa år väntas därför en större minskning ske än vad som ligger i det<br>saneringsprogram som regeringen presenterade i 1993 års kompletterings-<br>proposition.</p>
<p>Bruttoinvesteringarna i näringslivet väntas vända kraftigt uppåt i år.<br>Tillväxten förutses bli närmare 10 % för att sedan accelerera till 15 %<br>under 1995. Det är främst inom industrin som expansionen sker med en<br>ökning på ca 17 % som tilltar till 22 % nästa år. Förutsättningarna för<br>en investeringsexpansion är på kort sikt mycket gynnsamma. Den snabba<br>produktionsökningen, god lönsamhet samt fallande räntor bidrar till detta.<br>Dessutom sker ökningen från en mycket låg nivå. Ökade industriinveste-<br>ringar är nödvändiga för att den starka exportefterfrågan ska kunna mötas<br>utan att alltför påtagliga kapacitetsrestriktioner uppkommer i vissa<br>branscher. Det är därför av vikt att också de långsiktiga förutsättningarna<br>för industriverksamhet uppfattas som goda och stabila, så att investering-<br>ar verkligen kommer till stånd i tillräcklig utsträckning. Också i andra<br>delar av ekonomin ökar investeringarna successivt när hemmamarknaden<br>återhämtar sig. Därtill spelar statliga investeringar inom infrastrukturom-<br>rådet en viktig roll. Trots den kraftiga expansionen i näringslivet väntas<br>de totala bruttoinvesteringar minska med ca 3 % i år genom den mycket<br>kraftiga nedgången i bostadsinvesteringama. Nästa år planar dessa emel-<br>lertid ut vilket gör att bruttoinvesteringarna totalt sett ökar med ca 9 %.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 1.3 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder<br>Fasta och löpande priser</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-28.png" style="width:274pt;height:198pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>En betydande import av insatsvaror under slutet av förra året medförde<br>att lagerinvesteringama för 1993 blev betydligt starkare än vad som för-<br>utsågs i den preliminära nationalbudgeten. Under prognosperioden förut-<br>ses små förändringar av lagerinvesteringama som därmed inte väntas ge<br>något nämnvärt bidrag till efterfrågeökningen. I takt med att industripro-<br>duktionen gradvis tilltar ökar behovet av lager av insatsvaror och varor<br>i arbete. I motsatt riktning verkar en fortsatt avveckling av de färdigvar-<br>ulager som byggdes upp i den tidigare nedgångsfasen. Därtill kommer<br>också fortsatta neddragningar av handelns lager.</p>
<p>Täbell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxten</p>
<p>Procent av föregående års BNP</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>-1,2</p></td><td>
<p>-2,2</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-2,0</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig konsumtion</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>-0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kapitalbildning</p></td><td>
<p>-2,6</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>-2,3</p></td><td>
<p>-3,0</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>1,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerinvesteringar</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoexport</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
</table>
<p>/4wi..- På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.<br>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Den sammanlagda nedgången i BNP blev förra året 2,1%. Den duala<br>situationen i ekonomin åskådliggörs av att nettoexporten gav ett positivt<br></p>
<p>10</p>
<p>bidrag till tillväxten på hela 3 procentenheter. Den tilltagande exportök-<br>ningen gör att nettoexportens bidrag blir av samma storleksordning också<br>i år.</p>
<p>Det negativa bidraget från investeringarna avtar kraftigt samtidigt som<br>konsumtionen stabiliseras. Sammantaget innebär detta att BNP-tillväxten<br>i år väntas uppgå till ca 2,5 % för att sedan öka till ca 3 % 1995. Såväl<br>konsumtionen som investeringarna ger då betydande positiva bidrag till<br>tillväxten. Genom att exportexpansionen avtar något 1995, samtidigt som<br>utvecklingen av den inhemska efterfrågan medför en tilltagande import,<br>kommer nettoexportens positiva bidrag till tillväxten att dämpas kraftigt.<br>Den väntade tillväxten i Sverige överstiger den i OECD-området som hel-<br>het med ungefär 1/4 procentenhet såväl 1994 som 1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 1.5 Nyckeltal</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Disponibel inkomst</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>-3,9</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sparkvot (nivå)</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>7,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industriproduktion</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Relativ enhetsarbetskostnad</p></td><td>
<p>-3,7</p></td><td>
<p>-25,9</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>1,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Handelsbalans (mdr. kr.)</p></td><td>
<p>34,3</p></td><td>
<p>55,2</p></td><td>
<p>90,2</p></td><td>
<p>109,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans (mdr. kr.)</p></td><td>
<p>-38,7</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>33,6</p></td><td>
<p>55,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans (% av BNP)</p></td><td>
<p>-2,7</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Öppen arbetslöshet<sup>1</sup></p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadspolitiska åtgärder*</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> i % av arbetskraften</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Arbetsmarknaden</p>
<p>Under senare delen av 1993 skedde en stabilisering av situationen på ar-<br>betsmarknaden. När ekonomin nu åter börjar växa skapas förutsättningar<br>för en ökande sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden. På kort<br>sikt finns dock flera faktorer som håller tillbaka takten i förbättringen av<br>arbetsmarknadsläget. Produktiviteten väntas fortsätta öka. Samtidigt stiger<br>medelarbetstiden kraftigt i år, vilket dämpar behovet av nyanställningar.<br>Dessutom finns det i nuläget en stor potential för ett ökad arbetskraftsut-<br>bud. När efterfrågan av arbetskraft börjar tillta kan man därför förvänta<br>sig att utbudet också ökar.</p>
<p>11</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 1.4 BNP och produktivitet i Sverige 1981—1995</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-29.png" style="width:277pt;height:204pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Trots en viss expansion inom industrin fortsätter antalet sysselsatta i<br>ekonomin som helhet att minska något i år. En successiv utbyggnad av<br>de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, mot de av riksdagen angivna ra-<br>marna, medför att den öppna arbetslösheten minskar något. Mätt som års-<br>medeltal faller den öppna arbetslösheten sålunda från 8,2 % 1993 till<br>8,0 % år 1994. Nästa år väntas sysselsättningen öka för första gången<br>sedan 1990. Därmed fortsätter också den öppna arbetslösheten successivt<br>att falla och väntas vid slutet av 1995 uppgå till ca 7 %. Även det totala<br>antalet personer utanför reguljär arbetsmarknad (antalet öppet arbetslösa<br>plus antalet personer i konjunkturberoende åtgärder) minskar 1995.</p>
<p>Tabell 1.6 Sparande</p>
<p>Procent av BNP i löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttosparande</p></td><td>
<p>13,9</p></td><td>
<p>13,6</p></td><td>
<p>14,5</p></td><td>
<p>16,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Realt sparande</p></td><td>
<p>16,6</p></td><td>
<p>13,7</p></td><td>
<p>12,2</p></td><td>
<p>12,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fasta investeringar</p></td><td>
<p>17,0</p></td><td>
<p>14,1</p></td><td>
<p>12,4</p></td><td>
<p>12,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerinvesteringar</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-2,7</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig sektor</p></td><td>
<p>-7,4</p></td><td>
<p>-13,4</p></td><td>
<p>-10,5</p></td><td>
<p>-9,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Hushåll</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>6.2</p></td><td>
<p>5,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Företag</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>7,1</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>12</p>
<p>Sparandet</p>
<p>Den offentliga sektoms finansiella sparande försämrades kraftigt mellan<br>1990 och 1993, främst beroende på det allt svagare konjunkturläget. Den-<br>na nedgång var i sin tur i hög grad en konsekvens av ökningen i det pri-<br>vata sparandet som uppstod när konsumtion och investeringar drastiskt<br>föll. De offentliga finanserna stärks successivt under 1994 och 1995. För-<br>bättringen väntas bli något större än vad som angavs i den preliminära<br>nationalbudgeten, men underskottet är alltjämt betydande. En lång period<br>med stora underskott innebär en kraftig ökning av statsskulden. Därige-<br>nom ökar ränteutgifterna i framtiden och tränger ut andra offentliga ut-<br>gifter eller tvingar fram en successiv ökning av skattetrycket.</p>
<p>Diagram 1.5 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-30.png" style="width:277pt;height:198pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Bytesbalansen utgörs definitionsmässigt av summan av det privata och<br>offentliga finansiella sparandet. Eftersom det privata finansiella sparandet<br>kvarstår på mycket höga nivåer innebär det förbättrade offentliga sparan-<br>det att också bytesbalansen förstärks de närmaste åren. Det finns dock<br>flera skäl till att Sverige bör ha ett överskott i nuvarande läge. Bostadsin-<br>vesteringama väntas under en längre tid vara extremt låga. Under en så-<br>dan period är det naturligt att sparandet till viss del kanaliseras till utlan-<br>det, vilket tar sig uttryck i ett bytesbalansöverskott. Den demografiska<br>situationen under 1990-talet, där andelen pensionärer är förhållandevis<br>låg, verkar också i samma riktning. Därtill kommer att det relativa re-<br>sursutnyttjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden. När detta<br></p>
<p>13</p>
<p>normaliseras kommer den svenska importen därför att växa snabbare än<br>omvärldens efterfrågan på svensk export.</p>
<p>Nästa år börjar också det reala sparandet att öka genom den tämligen<br>kraftiga investeringstillväxten. Sammantaget innebär detta att det totala<br>bruttosparandet, dvs. reala investeringar plus bytesbalansen, som andel<br>av BNP ökar med ca 3 procentenheter mellan 1993 och 1995, vilket ut-<br>gör inledningen på en återhämtning från en ohållbart låg nivå.</p>
<h3>1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv</h3>
<p>I den reviderade nationalbudgeten presenteras kalkyler avseende den eko-<br>nomiska utvecklingen t.o.m. år 1999. I ett sådant tidsperspektiv är infor-<br>mationsunderlaget otillräckligt för att prognoser i vanlig mening skall<br>kunna utarbetas. Mot bakgrund av de stora förändringar som den svenska<br>ekonomin genomgår ter sig varje scenario över utvecklingen på medel-<br>lång sikt som särskilt spekulativt. Samband och erfarenheter baserade på<br>historiska tidsserier med andra skatte- och regelsystem i ekonomin har<br>begränsat värde i en situation som i så många avseenden avviker från ti-<br>digare perioder.</p>
<p>Behovet av längre framåtblickar än den traditionella tvåårshorisonten<br>är emellertid stort. Den ekonomiska politiken och de grundläggande<br>ekonomisk-politiska frågeställningarna har fått en allt större tyngdpunkt<br>mot det medelfristiga perspektivet. I synnerhet behöver utvecklingen på<br>arbetsmarknaden och för de offentliga finanserna belysas också i detta<br>tidsperspektiv.</p>
<p>Ansatsen är att redovisa tre olika scenarier över ekonomins utveckling<br>under perioden 1996—1999. Huvudsyftet med scenarierna är att illustrera<br>hur ekonomin utvecklas i olika avseenden vid skilda tillväxttakter. T.ex.<br>är obalanserna på arbetsmarknaden och i de offentliga finanserna fort-<br>farande stora vid utgången av 1995. I scenarierna illustreras tillväxtens<br>betydelse för hur dessa frågor utvecklas i ett längre tidsperspektiv. Syftet<br>är alltså inte, i detta sammanhang, att i detalj ange vilka förutsättningar<br>i form av ekonomisk politik m.m. som krävs för att åstadkomma en viss<br>tillväxt.</p>
<p>Gemensamma förutsättningar</p>
<p>Förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt måste i grunden betrak-<br>tas som gynnsamma. Ett antal strukturella reformer har genomförts de se-<br>naste åren. Exempel på detta är skattereformen och senare genomförda<br>sänkningar av skadliga skatter, förändringar inom sjuk- och arbetsskade-<br>försäkringama, förändringar inom arbetsmarknadslagstiftning, utökad<br>konkurrenslagstiftning m.m. Genom dessa reformer har den långsiktiga<br>tillväxtförmågan i ekonomin stärkts. Därtill kommer att resursutnyttjandet<br>i ekonomin i utgångsläget är mycket lågt, genom att en betydande del av<br>arbetskraften i utgångsläget saknar reguljär sysselsättning.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>14</p>
<p>I samtliga tre alternativ förutsätts att saneringsprogrammet enligt 1993<br>års reviderade finansplan genomförs. En viktig del av detta är att utgif-<br>terna för den offentliga konsumtionen skall vara realt oförändrad under<br>perioden, dvs. de nominella utgifterna får högst öka i takt med BNP-def-<br>latom. De ytterligare åtgärder som nu aviseras i 1994 års reviderade Fi-<br>nansplan är inte beaktade i föreliggande kalkyler. Ett svenskt medlemskap<br>i EU utgör också ett centralt inslag i förutsättningarna.</p>
<p>Även den internationella utvecklingen är gemensam för alternativen.<br>Liberaliseringen av världshandeln, den europeiska integrationen och en<br>successivt starkare internationell konjunktur förutsätts ge en tillväxt i<br>OECD-området på i genomsnitt 3% under periden 1996—1999. Mark-<br>nadstillväxten för svensk export av bearbetade varor till dessa länder ökar<br>därmed med i genomsnitt 6% per år under perioden. Därtill kommer att<br>de sydostasiatiska ländernas expansion väntas fortsätta och deras bety-<br>delse för världsekonomin ökar alltmer. Inflationsbekämpningen inom<br>OECD-ländema bedöms ha fortsatt hög prioritet varför den genomsnitt-<br>liga konsumentprisutvecklingen väntas uppgå till 3 %.</p>
<p>De tre scenarierna</p>
<p>Skillnaden mellan de olika alternativen gäller arbetsmarknadens funk-<br>tionssätt samt den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadens flexibilitet är<br>av avgörande betydelse för möjligheterna att påtagligt kunna sänka arbets-<br>lösheten utan att löneökningarna tilltar på ett inflationsdrivande sätt.</p>
<p>I alternativet med medelhög tillväxt illusteras ett förlopp där inga ytter-<br>ligare strukturreformer, utöver saneringsprogrammet genomförs. Arbets-<br>marknaden fungerar dock något bättre än tidigare till följd av bl.a. skatte-<br>reformen, förändringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna m.m.<br>Strukturreformernas effekter kan dock sägas vara försiktigt tolkade. Lö-<br>nebildningen kännetecknas fortfarande av oförmåga att anpassa nominal-<br>lönema nedåt samt av en relativt stark följsamhet mellan olika sektorer.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 1.7 Försörjningsbalans 1996—1999</p>
<p>Genomsnittlig årlig procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>hög</p></td><td>
<p>medel</p></td><td>
<p>låg</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Import av varor och tjänster</p></td><td>
<p>9,4</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>6,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>TILLGÅNG</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig konsumtion</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>-1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-1,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>-1,2</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>Bruttoinvesteringar</p>
<p>Lagerinvesteringar<sup>1</sup></p></td><td>
<p>15,5</p></td><td>
<p>10,9</p></td><td>
<p>6,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export av varor och tjänster</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>7,1</p></td><td>
<p>6,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>ANVÄNDNING</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inhemsk efterfrågan</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>15</p>
<p>För att göra alternativet med hög tillväxt mer sannolikt krävs fortsatta<br>strukturella reformer inom bl. a. arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.<br>Detta förbättrar förutsättningarna för en icke-inflationistisk lönebildning.<br>Arbetsmarknaden antas utmärkas av en hög flexibilitet vilket innebär<br>minskade inslag av nominallönestelhet nedåt samt en lägre grad av följ-<br>samhet mellan olika sektorer. Även andra aspekter av flexibilitet som kan<br>medverka till snabbare reaktioner på över eller underskott på olika del-<br>arbetsmarknader är viktiga. Hög rörlighet, effektiv matchning etc. inne-<br>bär att kraven på lönejusteringar mildras.</p>
<p>Alternativet med låg tillväxt illustrerar en utveckling där den ekonomis-<br>ka återhämtningen bryts i förtid, främst på grund av en dåligt fungerande<br>arbetsmarknad. Tidigare genomförda strukturreformer antas inte ha någon<br>större effekt. Rörligheten mellan yrken, företag och branscher är låg,<br>delvis som en följd av att arbetsmarknads- och utbildningspolitiken inte<br>antas ge förväntade resultat. Detta tar sig uttryck i att stora löneökningar<br>i de mest expansiva delarna av ekonomin snabbt sprider sig till samtliga<br>sektorer, dvs. även till de som inte behöver nyrekrytera och därigenom<br>attrahera en större arbetsstyrka. Inflationsförväntningarna tilltar då redan<br>vid mycket höga arbetslöshetsnivåer och prisstabiliseringspolitiken upp-<br>fattas inte som trovärdig vilket leder till stigande räntor.</p>
<p>Diagram 1.6 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbets-<br>marknadspolitiska ågärder 1980—1999</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-31.png" style="width:274pt;height:201pt;"/>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>16</p>
<p>Alternativet med medelhög tillväxt</p>
<p>Den genomsnittliga BNP-tillväxten uppgår i alternativet med medelhög<br>tillväxt till ca 3% årligen, vilket motsvarar den genomsnittliga tillväxt-<br>takten i OECD-området under perioden. Det relativt svaga arbetsmark-<br>nadsläget håller tillbaka de nominella löneökningarna, som dock tilltar<br>något i slutet av perioden. Därigenom begränsas också inflationstrycket<br>och nettoprisindex ökar med ca 2,5% årligen. Den åtstramning av finans-<br>politiken som sker genom bl.a. saneringsprogrammet påverkar dock KPI<br>på ett sådant sätt att ökningstakten beräknas bli ca 3 %.</p>
<p>Ett successivt större förtroende för den ekonomiska politiken medför<br>en viss nedgång av realräntorna. Detta i kombination med den relativt<br>starka lönsamheten i näringslivet samt ett successivt ökande kapacitetsut-<br>nyttjande skapar förutsättningar för att den investeringsuppgång som in-<br>leds år 1995 förstärks under kalkylperioden. Därigenom blir investe-<br>ringarna den efterfrågedel som ger det största bidraget till tillväxten.</p>
<p>Diagram 1.7 Offentliga sektorns utgifter och inkomster</p>
<p>3 %-kalkylen</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-32.png" style="width:275pt;height:202pt;"/>
<p>Källa: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Sysselsättningen i den offentliga sektorn minskar något under perioden.<br>Därigenom måste en stark expansion av produktion och sysselsättning i<br>den privata sektorn ske för att den sammantagna tillväxten i ekonomin<br>skall bli 3%. Mot bakgrund av denna strukturomvandling samt att inves-<br>teringsnivåerna blev starkt nedpressade under perioden 1990—1994 är inte<br>kalkylens investeringsuppgång särskilt anmärkningsvärd. I själva verket<br>utgör investeringarna en mindre andel av BNP 1999 än de gjorde 1990.</p>
<p>17</p>
<p>Hushållens inkomstutveckling begränsas under perioden genom sane-<br>ringsprogrammet och uppgången stannar vid i genomsnitt drygt 1 % per<br>år. Den privata konsumtionen antas emellertid öka något snabbare. I takt<br>med en sjunkande arbetslöshet förstärks också hushållens förtroende och<br>därigenom antas att nettosparandet som andel av disponibel inkomst mins-<br>kar från 7% 1995 till ca 4% 1999.</p>
<p>Den svenska exporten förutsätts kunna öka sina marknadsandelar avse-<br>värt under perioden 1993—1995. Under perioden 1996—1999 kommer ex-<br>portutvecklingen i huvudsak att följa den internationella marknadstill-<br>växten. En viss fortsatt expansion av marknadsandelarna sker dock under<br>1996 och 1997. I takt med att det inhemska resursutnyttjandet successivt<br>tilltar kommer ökningen av importefterfrågan att bli betydande. Detta<br>innebär att nettoexportens bidrag till tillväxten under perioden blir svagt<br>negativt.</p>
<p>Den skisserade utvecklingen av produktion och efterfrågan innebär att<br>situationen på arbetsmarknaden gradvis förbättras. Under åren 1996 till<br>1999 skapas knappt 260 000 nya jobb. Nedgången i arbetslöshet begrän-<br>sas dock av att potentialen för ett ökat arbetskraftsutbud är stort när efter-<br>frågan på arbetskraft tilltar. Den öppna arbetslösheten kalkyleras att<br>minska från drygt 7 % 1995 till ca 5,5 % år 1999. Detta kan ske samti-<br>digt som de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna re-<br>duceras till ca 4,5 %. Fortfarande är alltså ca 10 % av arbetskraften<br>utanför reguljär sysselsättning under det sista kalkylåret 1999.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 1.8 Nyckeltal</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>hög</p></td><td>
<p>medel</p></td><td>
<p>låg</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Årlig förändring, genomsnitt 1996—1999</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>5,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI, Årsgenomsnitt</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoprisindex</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Real disponibel inkomst</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsättning, personer</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktion, näringsliv</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>2,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>varav industri</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>3,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nivå år 1999</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Öppen arbetslöshet<sup>1</sup></p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadspolitiska åtgärder<sup>1</sup></p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>5,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Hushållens sparkvot<sup>2</sup></p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td rowspan="3">
<p>Finansiellt sparande i offentlig sektor</p>
<p>Offentliga sektorns finansiella<br>nettoskuld<sup>3</sup></p>
<p>Bytesbalans<sup>3</sup></p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-3,3</p></td><td>
<p>-5,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>41,3</p></td><td>
<p>48,2</p></td><td>
<p>55,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttosparande<sup>3</sup></p>
<p>Exportnetto<sup>3</sup></p></td><td>
<p>22,5</p>
<p>3,5</p></td><td>
<p>21,0</p>
<p>5,2</p></td><td>
<p>18,8</p>
<p>5,6</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> I % av arbetskraften.</p>
<p><sup>2</sup> I % av disponibel inkomst.</p>
<p><sup>3</sup> I % av BNP.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>De offentliga finanserna förstärks gradvis även om underskotten hela<br>perioden är betydande. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn</p>
<p>18</p>
<p>visar ett underskott på drygt 3% år 1999. Den offentliga sektorns finan-<br>siella nettoskuld som andel av BNP ökar därför svagt även mot slutet av<br>kalkylperioden. Den privata sektorns finansiella sparande minskar succes-<br>sivt. Företagens sparande är dock betydande även vid slutet av perioden,<br>trots den relativt starka investeringsexpansionen.</p>
<p>Diagram 1.8 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-33.png" style="width:281pt;height:204pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Alternativet med hög tillväxt</p>
<p>Den högre flexibiliteten avseende löner och rörlighet på arbetsmarknaden<br>medger en snabbare tillväxt utan att inflationsdrivande löneökningar upp-<br>står. Förtroendet för hållbarheten i den ekonomiska utvecklingen ökar,<br>vilket leder till lägre realräntor och som följd därav en snabbare konsum-<br>tions- och investeringstid växt.</p>
<p>BNP ökar i detta alternativ med i genomsnitt ca 4 %. Tillväxten är i<br>mycket hög grad driven av den kraftiga investeringsexpansionen, som ger<br>ett bidrag till tillväxten på ca 3 procentenheter. Den starka sysselsätt-<br>ningsutvecklingen innebär att hushållens inkomster ökar snabbare än i<br>3 %-kalkylen. Tillsammans med en något större sparkvotsnedgång innebär<br>detta en kraftigare konsumtionsutveckling för hushållen.</p>
<p>Antalet reguljärt sysselsatta ökar i denna kalkyl med ca 440 000. Där-<br>med sjunker arbetslösheten kraftigt. Den öppna arbetslösheten uppgår år<br>1999 till 4% av arbetskraften. Sysselsättningexpansionen medger också<br>en avsevärd neddragning av de konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-<br>tiska åtgärderna. Dessa utgör 1999 2,5% av arbetskraften. Summan av<br></p>
<p>19</p>
<p>öppen arbetslöshet och antal personer i konjunkturberoende åtgärder re-<br>duceras därmed från toppnivån 14,2% 1994 till 6,5% 1999, vilket mot-<br>svarar regeringens målsättning beträffande utvecklingen av arbetslösheten<br>under 1990-talet. Den goda efterfrågan på arbetskraft innebär att den an-<br>del av befolkningen som tillhör arbetskraften ökar.</p>
<p>De offentliga finanserna förbättras markant i detta alternativ. Fortfa-<br>rande finns dock ett sparandeunderskott vid slutet av perioden uppgående<br>till knappt 1% av BNP. Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld<br>minskar dock 1999 som andel av BNP och uppgår till 41 % .</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 1.9 Bidrag till tillväxten</p>
<p>Årligt genomsnitt 1996—1999</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>hög</p></td><td>
<p>medel</p></td><td>
<p>låg</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig konsumtion</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>-0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerinvesteringar</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoexport</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Alternativet med låg tillväxt</p>
<p>I alternativet med låg tillväxt accelerar löneökningarna i ett tidigt skede<br>framförallt på grund av en dåligt fungerande arbetsmarknad med låg rör-<br>lighet. Löneökningar i de expansiva delarna av ekonomin sprider sig<br>snabbt till övriga sektorer. Därigenom stiger inflationsförväntningarna<br>vilket ger upphov till såväl stigande nominal- som realräntor.</p>
<p>Osäkerheten hos hushåll och näringsliv tilltar, vilket dämpar investe-<br>rings- och konsumtionsbenägenheten. Därigenom stannar den årliga BNP-<br>tillväxten vid i genomsnitt ca 2% under perioden.</p>
<p>Arbetslöshetsnedgången avbryts i ett tidigt skede och summan av de<br>öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder når inte un-<br>der 12,5%, som andel av arbetskraften. Sverige hamnar därmed, liksom<br>flera andra europeiska länder, i en situation med varaktigt hög arbets-<br>löshet. De personer som lämnade arbetskraften under den kraftiga ned-<br>gången i ekonomin kan heller inte väntas komma tillbaka till arbetskraf-<br>ten vid en så låg efterfrågan på arbetskraft.</p>
<p>I detta alternativ förbättras de offentliga finanserna väsentligt långsam-<br>mare och underskottet uppgår till ca 6% som andel av BNP. Därigenom<br>fortsätter den offentliga sektorns finansiella skuld att öka relativt snabbt<br>som andel av BNP under hela kalkylperioden. Saneringsprogrammet är<br>alltså under dessa omständigheter helt otillräckligt för att ens hejda ök-<br>ningen av skuldkvoten.</p>
<p>20</p>
<h2>2 Den internationella utvecklingen</h2>
<h3>2.1 Allmän översikt</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Konjunkturuppgången i OECD fortsatte under det andra halvåret 1993.<br>Det är dock ännu för tidigt att tala om en bred återhämtning över hela<br>OECD-området. Självbärande konjunkturuppgångar från inhemsk efter-<br>frågan sker nu i länder som tillsammans svarar för ungefär hälften av<br>OECDs totala produktion. Den senaste tidens statistik visar att tillväxten<br>har accelererat i USA. Tillväxten under det fjärde kvartalet 1993 var den<br>starkaste sedan uppgången inleddes för tre år sedan. Vid sidan av USA<br>ligger övriga anglosaxiska länder först i konjunkturcykeln. Den japanska<br>ekonomin, där BNP föll mot slutet av 1993, fortsätter däremot att ut-<br>vecklas svagt. I Europa har en långsam konjunkturuppgång inletts.</p>
<p>Diagram 2.1 BNP-tillväxt i USA, Japan och västra Tyskland</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-34.png" style="width:273pt;height:207pt;"/>
<p>Källa: OECD.</p>
<p>BNP i OECD beräknas öka med 2 1/4 % 1994 och med 2 3/4 % 1995.<br>Detta innebär en viss upprevidering jämfört med bedömningen i den pre-<br>liminära nationalbudgeten. Den främsta orsaken är att tillväxten i USA<br>bedöms bli högre. Utvecklingen i Japan och i flertalet europeiska länder<br>ser ut att ligga i linje med den tidigare prognosen. I OECD-Europa förut-<br>ses en BNP-tillväxt på 1 1/4 % 1994 och 2 1/2 % 1995. Noteras kan att<br>de nordiska länderna väntas få en högre tillväxt än genomsnittet i OECD<br>såväl 1994 som 1995.</p>
<p>12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150</p>
<p>21</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Andel av<br>OECD-<br>områdets<br>totala</p>
<p>BNP<sup>1</sup></p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>USA</p></td><td>
<p>36,0</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>3,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Japan</p></td><td>
<p>19,2</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Västra Tyskland</p></td><td>
<p>8,8</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>1,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Frankrike</p></td><td>
<p>7,0</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>2,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Storbritannien</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Danmark</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finland</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>-7,1</p></td><td>
<p>-4,0</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Norge</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sverige</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Norden<sup>2</sup></p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>-1,2</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD-Europa</p></td><td>
<p>38,2</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>2,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD-totalt</p></td><td></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
</table>
<p>I procent av 1987 års BNP.</p>
<p><sup>2</sup> Exklusive Sverige.</p>
<p>Källor: OECD och Finansdepartementet.</p>
<p>USAs ekonomi fortsätter att växa på bred front. Inflationstrycket är i<br>dagsläget måttligt och det förefaller inte troligt att tillväxten bryts i förtid<br>på grund av att den amerikanska centralbanken kraftfullt skulle behöva<br>strama åt penningpolitiken. De räntehöjningar som genomförts den se-<br>naste tiden utgör knappast något hinder för en fortsatt stark tillväxt. De<br>bör snarast ha positiv effekt, då risken för inflation på medellång sikt har<br>minskat. Med tanke på den snabba tillväxttakten var en sådan normalise-<br>ring av penningpolitiken nödvändig. I Japan har ett fjärde finanspolitiskt<br>stimulanspaket presenterats. Detta bedöms innehålla mer substantiella åt-<br>gärder än de som har lagts fram tidigare. Därmed förbättras utsikterna<br>för en uppgång kan inledas under året. I västra Tyskland förväntas BNP,<br>efter en viss uppgång under det andra och tredje kvartalet 1993, åter att<br>falla under den första delen av 1994 innan en mer stabil återhämtning<br>inleds. Fallet i BNP är främst en följd av att hushållens disponibla in-<br>komster kommer att minska förhållandevis kraftigt under året. Vad gäller<br>de nordiska länderna är det främst synen på utsikterna för den finska eko-<br>nomin som ändrats. Det har kommit allt fler tecken som tyder på att en<br>uppgång är nära förestående och att en mycket stark tillväxt kan förväntas<br>under 1995.</p>
<p>Inflationen sjönk trendmässigt under 1993 i flertalet OECD-länder och<br>utvecklingen mot lägre inflation har fortsatt under 1994. Med undantag<br>av USA finns det gott om outnyttjad kapacitet inom OECD-området, vil-<br>ket kommer att hålla prisökningstakten nere. I Kontinentaleuropa tyder<br>allt på att inflationen fortsätter att sjunka. I de länder vars valutor depre-<br>cierats har det, med möjligt undantag av Storbritannien, ännu inte kom-<br>mit några signaler om att inflationen tilltagit. Den svaga inhemska efter-<br>frågan och det låga kapacitetsutnyttjandet är två förklaringar till detta. I<br>Tyskland pekar alla faktorer, med undantag av penningmängdsutveck-<br></p>
<p>22</p>
<p>lingen, mot ett fallande inflationstryck under prognosperioden. Därmed<br>finns Bundesbanks inflationsmål på högst 2 % inom räckhåll. I Stor-<br>britannien har inflationen ökat något den senaste tiden som en följd av<br>den stigande inhemska aktiviteten. Konsumentpriserna i OECD väntas<br>öka med 2,3 % 1994 och 2,7 % 1995. Detta är en viss nedjustering jäm-<br>fört med tidigare bedömningar. I OECD-Europa väntas ökningstakten<br>uppgå till knappt 3 % båda åren.</p>
<p>Trots sjunkande arbetslöshet i USA har arbetslösheten fortsatt att stiga<br>i OECD som helhet. Inte minst har utvecklingen i Europa varit oroande.<br>Även i Japan har en viss ökning noterats den senaste tiden, även om ni-<br>vån internationellt sett är mycket låg. Den höga och stigande arbetslös-<br>heten har medfört att denna fråga står högt på dagordningen i det inter-<br>nationella ekonomisk-politiska samarbetet. Arbetslösheten väntas börja<br>sjunka i OECD-området under 1994 och uppgå till knappt 8 % 1995. I<br>Europa förutses en minskning först under 1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 2.2 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI<sup>1</sup></p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>USA</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Japan</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Västra Tyskland</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Frankrike</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Storbritannien</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Danmark</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finland</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>3,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Norge</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sverige</p></td><td>
<p>9,3</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD-Europa</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD-totalt</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshet<sup>2</sup></p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD-Europa</p></td><td>
<p>8,6</p></td><td>
<p>9,6</p></td><td>
<p>10,7</p></td><td>
<p>11,3</p></td><td>
<p>11,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD-totalt</p></td><td>
<p>7,1</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>7,8</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Årlig procentuell förändring.</p>
<p><sup>2</sup> Procent av arbetskraften.</p>
<p>Källor: OECD och Finansdepartementet.</p>
<p>Den penningpolitiska hållningen står alltjämt i fokus när den ekono-<br>miska utvecklingen de närmaste åren ska bedömas. I USA gäller frågan<br>hur snabbt centralbanken Federal Reserve behöver höja styrräntorna. Ar-<br>betslösheten och kapacitetsutnyttjandet ligger nu på nivåer som historiskt<br>sett har genererat inflation. Det förefaller dock inte finnas anledning till<br>överdriven oro för detta i nuläget. Finanspolitiken kommer att stramas åt<br>de närmaste åren samtidigt som bl.a. löneökningarna ligger på en låg<br>nivå. I Japan är de korta räntorna rekordlåga, men fortsatta lättnader kan<br>inte uteslutas om återhämtningen dröjer. I Europa har betydande ränte-<br>sänkningar skett i samtliga länder. Detta har ännu inte varit tillräckligt<br>för att generera någon starkare konjunkturuppgång. Med hänsyn till det<br>svaga konjunkturläget och det låga inflationstrycket måste realräntorna i<br>flertalet europeiska länder fortfarande bedömas som höga. De förbättrade<br></p>
<p>23</p>
<p>inflationsutsiktema och den stramare finanspolitiken i Tyskland förutses<br>resultera i fortsatta lättnader i penningpolitiken under prognosperioden.<br>Övriga europeiska länder skulle därmed kunna följa efter. Det borde ock-<br>så finnas utrymme för de långa räntorna att sjunka ytterligare något under<br>prognosperioden.</p>
<p>Underskotten i de offentliga finanserna väntas minska i OECD-området<br>under prognosperioden. Av de stora länderna förutses den mest markanta<br>förbättringen ske i Storbritannien. Trots detta kommer de offentliga un-<br>derskotten att kvarstå på höga nivåer de närmaste åren. Den trendmässiga<br>ökningen av statsskulden kommer inte att brytas. Trots betydande budget-<br>underskott i Europa kommer förändringen i finanspolitiken att få en åter-<br>hållande inverkan på ekonomin 1994 jämfört med 1993.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 2.3 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande<br>Kalenderår, procent av BNP</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td></tr>
<tr><td>
<p>USA<sup>1</sup></p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-3,4</p></td><td>
<p>-4,5</p></td><td>
<p>-3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Japan</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>-1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tyskland</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>-3,2</p></td><td>
<p>-2,6</p></td><td>
<p>-4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Frankrike</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>-3,9</p></td><td>
<p>-6,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Storbritannien</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>-2,7</p></td><td>
<p>-6,2</p></td><td>
<p>-8,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Danmark</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-2,2</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-4.3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finland</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-6,1</p></td><td>
<p>-9,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Norge</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>-2,8</p></td><td>
<p>-3,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD-Europa<sup>2</sup></p></td><td>
<p>-3,7</p></td><td>
<p>-4,4</p></td><td>
<p>-5,1</p></td><td>
<p>-6,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD-totalt<sup>2</sup></p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>-2,9</p></td><td>
<p>-4,0</p></td><td>
<p>-4,6</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Exkl. kostnader för inlåningsförsäkringen.</p>
<p><sup>2</sup> 1991 års BNP-vikter och köpkraftspariteter.<br>Källa: OECD.</p>
<p>Skuldkonsolideringsprocessen i den privata sektorn har de senaste åren<br>dämpat den ekonomiska utvecklingen. Denna verkar nu till stor del vara<br>avslutad och utgör därmed inte något betydande hinder för utvecklingen<br>de närmaste åren. Detta beror på att hushållen minskat sin skuldsättning,<br>att räntorna har sjunkit, samt att priserna på tillgångsmarknadema har<br>stigit under det senaste året. Det gäller inte minst kurserna på aktiemark-<br>naderna. Dessutom har bostadsprisema i bl.a. USA och Storbritannien<br>börjat att stiga medan de stabiliserats i t.ex. Finland.</p>
<p>De ekonomiska förutsättningarna för OECD-ländema har förändrats<br>markant de senaste åren. Nya marknader har fått ökad betydelse för den<br>internationella handeln, även om den interna OECD-handeln fortfarande<br>dominerar. De asiatiska länderna exklusive Japan har mer än fördubblat<br>sin andel av den totala exporten i världen sedan 1980, från ca 8 % till<br>knappt 17 % 1993. Sydostasien är den region i världen som för närvaran-<br>de uppvisar den snabbaste tillväxten och dessa länders betydelse för<br>världsekonomin kommer att fortsätta att öka de kommande åren. Detta<br>gäller som producenter av konsumtions- och investeringsvaror, men ock-<br>så som viktiga avsättningsmarknader för OECD-ländemas export. Regio-<br>nen har genomgått en markant förändring i så motto att den intraregionalt<br></p>
<p>24</p>
<p>genererade tillväxten har varit så pass stark att OECD-ländemas betydel-<br>se för området har minskat avsevärt.</p>
<p>Vid sidan av Sydostasien kommer även de östeuropeiska länderna att<br>på sikt spela en viktigare roll i världsekonomin. De länder i Östeuropa<br>som prioriterat liberaliseringar och makroekonomisk stabilisering i ett<br>tidigt skede av reformprocessen är de som snabbast kommer att integreras<br>och bli viktiga aktörer i världshandeln.</p>
<p>Utöver tillkomsten av nya marknader har världshandeln gynnats av den<br>fortsatta liberaliseringen av handeln. Detta förbättrar förutsättningarna för<br>den ekonomiska utvecklingen på medellång och på lång sikt. Liberalise-<br>ringen har skett dels genom regionala frihandelsavtal t.ex. EES och<br>NAFTA, dels genom det globala GATT-avtalet.</p>
<p>Till osäkerhetsmomenten i prognosen hör utvecklingen på de finansiella<br>marknaderna. Att de långa räntorna i USA har börjat stiga kan förklaras<br>av stigande inflationsförväntningar på medellång sikt. Marknadsaktörerna<br>kan dock ha överreagerat. En alternativ tolkning är att en höjning av de<br>korta räntorna i dagsläget borde resultera i lägre inflation på medellång<br>sikt jämfört med om ingenting hade gjorts. Att de långa räntorna har sti-<br>git i Europa är däremot svårare att förklara med utgångspunkt i funda-<br>mentala faktorer. De långa räntornas nivå påverkas enligt teorin av infla-<br>tionsförväntningar. Den senaste tidens utveckling i Tyskland, som fort-<br>farande i hög grad styr räntenivån i Europa, borde snarare ha resulterat<br>i fallande inflationsförväntningar. En förklaring skulle kunna vara att de<br>finansiella marknaderna är segmenterade, med relativt täta skott mellan<br>ränte- och valutamarknader. Om aktörerna på penning- och obligations-<br>marknaderna avlägger all valutakursrisk när de gör en placering i ett rän-<br>tebärande instrument, skulle detta kunna förklara de europeiska räntornas<br>följsamhet till de amerikanska den senaste tiden.</p>
<p>Frågan är alltså om en trend mot ökande långa räntor har inletts. Prog-<br>nosen utgår ifrån att så inte är fallet utan att de stigande långa räntorna<br>i Europa är en tillfällig reaktion. De långa räntorna förväntas därmed<br>falla något under 1994. Om detta inte inträffar kommer naturligtvis åter-<br>hämtningen att bli svagare.</p>
<p>Ett annat osäkerhetsmoment i Europa är hur hushållens konsumtion<br>kommer att utvecklas under prognosperioden. Inkomsterna kommer i<br>många länder att utvecklas svagt till följd av låga löneökningar, fallande<br>sysselsättning och åtstramningar av de offentliga finanserna. Detta gäller<br>inte minst Tyskland. Om hushållen inte skulle minska sitt sparande kom-<br>mer tillväxten under pronosperioden bli svagare än beräknat.</p>
<p>Vad gäller USA kan inflationen komma att öka snabbare än i progno-<br>sen, vilket kan leda till att penningpolitiken mycket snabbt kommer att<br>stramas åt. Det skulle ge en större dämpning av den ekonomiska aktivite-<br>ten 1995 än vad som förutses här.</p>
<p>På den positiva sidan finns möjligheter till snabbare räntesänkningar i<br>Tyskland än förutsett. Dessutom kan styrkan och dynamiken i den euro-<br>peiska uppgången ha underskattats.</p>
<p>Ett osäkerhetsmoment av en helt annan karaktär är utvecklingen i Ryss-<br>land. Den allmänt sett mycket osäkra situationen såväl ekonomiskt som</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>25</p>
<p>politiskt kan medföra allmän oro som kan sprida sig till t.ex. de finan- Prop. 1993/94:150<br>siella marknaderna. Bilaga 1.1</p>
<h3>2.2 Ländergenomgång</h3>
<h4>USA</h4>
<p>Den ekonomiska aktiviteten steg dramatiskt i den amerikanska ekonomin<br>under andra halvåret i fjol. I synnerhet gäller detta för det fjärde kvartalet<br>då BNP-tillväxten uppgick till hela 7 % i årstakt. Uppgången, som länge<br>varit påtagligt svagare än i tidigare konjunkturuppgångar, har först under<br>detta kvartal nått en sådan styrka som varit vanlig tidigare. BNP-till-<br>växten för 1993 kom därmed att bli 3,0 %.</p>
<p>I dagsläget pekar så gott som alla indikationer i positiv riktning. På ut-<br>budsssidan av ekonomin ökar industriproduktion, kapacitetsutnyttjande<br>och orderingång snabbt. På efterfrågesidan är det investeringarna samt<br>den privata konsumtionen som främst bidrar till uppgången. Företagens<br>goda vinstläge har stimulerat maskin- och anläggningsinvesteringama,<br>vilka ökade snabbt 1993. Bostadsinvesteringama tilltog också i styrka<br>under andra halvåret.</p>
<p>Hushållens konsumtion har fortsatt att öka, vilket bl.a. kan avläsas i<br>detaljhandelsomsättningen, trots att disponibelinkomstutvecklingen var<br>relativt svag. Den hittillsvarande ökningen i privat konsumtion har till<br>stor del finansierats genom minskat sparande. Sparkvoten har emellertid<br>sjunkit så mycket att utrymmet för fortsatta neddragningar nu tycks vara<br>begränsat. Konsumtionsökningar under 1994 och 1995 måste därför i<br>högre grad än tidigare härröra från inkomstökningar. Den totala syssel-<br>sättningen har börjat stiga vilket bör möjliggöra en sådan utveckling.</p>
<p>Pristrycket i den amerikanska ekonomin är måttligt för närvarande. Så-<br>väl konsumentpriser som löner visar en ökningstakt på strax under 3 %<br>i dagsläget. Detta i kombination med de senaste årens rationalisering<br>inom tillverkningsindustrin har fört med sig att enhetsarbetskostnaden<br>minskat inom denna sektor — under 1993 med ca 2,5 % — vilket ökat in-<br>dustrins konkurrenskraft.</p>
<p>Finanspolitiken verkade i svagt åtstramande riktning under 1993. Admi-<br>nistrationens budgetförslag avseende budgetåret 1995, som presenterades<br>i februari i år, innebär en fortsättning av åtstramningspolitiken. Förslaget<br>inkluderar utgiftsnedskämingar avsedda att möta utgiftstaken i 1994 års<br>budget, som godkändes av kongressen i augusti 1993. Vad gäller Clinton-<br>administrationens förslag till hälsovårdsreform är bl.a. frågorna beträf-<br>fande statens roll i och finansieringen av det nya systemet ännu olösta.<br>Trots detta väntas en lagstiftning bli klar under innevarande år.</p>
<p>26</p>
<p>Diagram 2.2 Inflation, tillverkningsindustrins kapacitetsutnyttjande och långa Prop. 1993/94:150<br>räntor i USA Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-35.png" style="width:278pt;height:202pt;"/>
<p>Källa: OECD.</p>
<p>Efter att under nästan 18 månaders tid pendlat kring 3 % har de ameri-<br>kanska korträntoma stigit sedan februari som svar på Federal Reserves<br>höjning av styrräntorna. Höjningen måste betraktas som en naturlig kon-<br>sekvens av den mycket snabba tillväxten under sista kvartalet i fjol. Det<br>finns emellertid mycket få tecken på att den faktiska inflationen är på väg<br>upp. Det är svårare att förklara varför långräntoma börjat stiga sedan<br>slutet av 1993, om det inte beror på att marknadens inflationsförvänt-<br>ningar höjts.</p>
<p>Innevarande år väntas BNP-tillväxten öka till 3 3/4 % för att dämpas<br>till drygt 3 % 1995. Tillväxten drivs i första hand av privat konsumtion<br>och bostadsinvesteringar under såväl 1994 som 1995. Företagens inves-<br>teringar ökar också relativt starkt båda åren. Penningpolitiken får en allt<br>stramare inriktning, men avlastas till viss del av den finanspolitiska kon-<br>solideringen.</p>
<h4>Japan</h4>
<p>Utvecklingen i Japan är i många delar rakt motsatt till den i USA. Hittills<br>har mycket få signaler om en vändning i ekonomin registrerats.</p>
<p>Det finns problem inom flera sektorer av ekonomin. Företagen tyngs<br>av låg inhemsk efterfrågan. Situationen har dessutom förvärrats avsevärt<br>av yenens uppgång, som dämpat utlandets efterfrågan på japanska pro-<br>dukter och därmed naturligtvis påverkat företagens vinstmarginaler. Till</p>
<p>27<br></p>
<p>detta kommer att 1980-talet var en period då den japanska industrin in-<br>vesterade oerhört mycket. Det innebär att det finns god kapacitet idag<br>och att en investeringsuppgång därmed är tämligen avlägsen.</p>
<p>Hushållen har dämpat konsumtionen till följd av en stigande, om än in-<br>ternationellt sett låg, arbetslöshet, lägre löneökningar och bonusbetal-<br>ningar samt pressade bostadspriser. Trots relativt låga bostadspriser utgör<br>bostadsbyggandet ett undantag från den annars dystra bilden. Utveck-<br>lingen i denna sektor är starkt påverkad av skatteförändringar, vilket gör<br>det skattemässigt fördelaktigt att utnyttja marken för bostadsändamål.</p>
<p>En av huvudorsakerna till Japans besvärliga ekonomiska situation är att<br>man lider av den finansiella anpassning som även andra länder, t.ex.<br>USA, Storbritannien och de nordiska länderna, genomgått. Bankerna är<br>fortfarande i en svår situation på grund av en stor andel osäkra fordringar<br>med bl.a. fastigheter som säkerhet.</p>
<p>Handels- och bytesbalansöverskotten fortsätter att öka. De negativa vo-<br>lymeffektema av apprecieringen har låtit vänta på sig, även om öknings-<br>takten i exporten har dämpats. Handelsbalansöverskottet är större än<br>någonsin, vilket stör relationerna med USA.</p>
<p>Finanspolitiken i Japan skiljer sig med sin kraftigt expansiva inriktning<br>från flertalet länder i OECD-området. I februari presenterades det fjärde<br>och hittills största stimulanspaketet i raden av åtgärder de senaste 18 må-<br>naderna. Storleken uppgår till 3,2 % av BNP och innehåller skattesänk-<br>ningar till ca 1/3 samt i övrigt bl.a. infrastrukturinvesteringar. Samman-<br>taget motsvarar alla paket drygt 10 % av BNP. Med ett antagande om ett<br>femtioprocentigt genomslag på den totala efterfrågan innebär detta att<br>BNP skulle ökat ca 5 % på grund av dessa stimulansåtgärder. Med tanke<br>på den låga BNP-tillväxten det senaste året indikerar detta något om hur<br>stor krisen egentligen är i japansk ekonomi. Penningpolitiken väntas vara<br>fortsatt expansivt inriktad så länge inga klara tecken finns på en uppgång.</p>
<p>En återhämtning kan troligtvis inledas under första halvåret 1994, men<br>BNP-tillväxten för året som helhet blir svag. Vid sidan av offentliga in-<br>vesteringar är det endast bostadsbyggande som bidrar till tillväxten under<br>1994. Först 1995 kan den privata konsumtionen och exporten ta fart sam-<br>tidigt som företagens investeringar stabiliseras.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h4>Västeuropa</h4>
<p>I västra Tyskland ökade BNP under andra och tredje kvartalet 1993, men<br>föll återigen under det fjärde. Mätt som årsgenomsnitt minskade BNP<br>med 1,9 %. Den inhemska efterfrågan minskade med drygt 2,5 %. Såväl<br>export som import föll kraftigt under 1993. Fallet i importen var dock<br>störst, vilket innebar att nettoexporten gav ett positivt bidrag till BNP-till-<br>växten. Någon uthållig uppgång i ekonomin bedöms fortfarande inte ha<br>inletts. Det ekonomiska läget har dock stabiliserats.</p>
<p>Det finns vissa positiva tendenser inom industrin. Industriproduktionen<br>minskade visserligen under 1993 med 7 % mätt som årsgenomsnitt, men<br>har ökat något den senaste tiden. Också den underliggande trenden för</p>
<p>28</p>
<p>orderingången är sedan i höstas stigande. Det är efterfrågan från utlandet<br>— främst från länderna utanför EU — som har ökat. Orderingången från<br>hemmamarknaden fortsätter emellertid att falla. Kapacitetsutnyttjandet<br>ökade något under sista kvartalet 1994, vilket inte inträffat på 3 år. Före-<br>tagens investeringsbenägenhet är dock fortfarande låg, enligt olika enkät-<br>undersökningar.</p>
<p>Under inledningen av 1994 väntas BNP åter falla i de västra delstaterna<br>innan en återhämtning kan inledas. Den främsta orsaken är en fallande<br>privat konsumtion till följd av finanspolitiska åtgärder som begränsar in-<br>komstutvecklingen för hushållen, sjunkande sysselsättning samt reallöne-<br>sänkningar. Hushållens löneinkomster väntas t.o.m. minska i nominella<br>termer. För 1994 som helhet väntas en oförändrad BNP-nivå. Först under<br>1995 förutses en mer påtaglig uppgång även om BNP-tillväxten fortsätter<br>att understiga genomsnittet i OECD-Europa. Investeringarna bedöms då<br>ge ett större positivt bidrag till BNP-tillväxten. Den privata konsumtionen<br>kommer att vara fortsatt svag bl.a. till följd av en höjning av inkomst-<br>skatten när den s.k. solidaritetsavgiften återinförs.</p>
<p>Diagram 2.3 Inflation och tillverkningsindustrins kapacitetsutnyttjande i västra<br>Tyskland</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-36.png" style="width:279pt;height:201pt;"/>
<p>Källa: OECD.</p>
<p>Inflationsutsiktema har förbättrats den senaste tiden, trots den höga till-<br>växten i penningmängden. Inflationen på årsbasis föll under inledningen<br>av året trots vissa höjningar av de indirekta skatterna. Penningmängds-<br>måttet M3 har sedan återföreningen i stort sett ständigt påverkats av såväl<br>tekniska som tillfälliga faktorer. Det har därigenom förlorat i status som<br></p>
<p>29</p>
<p>en indikator för det framtida inflationstrycket. Den senaste tidens pen-<br>ningpolitiska utveckling tyder också på att Bundesbank fäster mindre av-<br>seende vid M3 än tidigare. Den underliggande inflationstakten ligger en-<br>ligt Bundesbanks beräkningar kring 2,5 % i dagsläget.</p>
<p>Löneavtalen sluts nu på mycket låga nivåer. Det senaste avtalet som<br>slöts inom metallindustrin ger löneökningar i årstakt på 1 %. Avtalet be-<br>döms vara vägledande för övriga delar av industrin. Tillsammans med de<br>produktivitetsvinster som förutses under 1994 innebär detta att enhetsar-<br>betskostnadema sjunker i industrin. Redan tidigare har regeringen beslu-<br>tat om frysta löner i den offentliga sektorn. Inflationsmålet på 2 % väntas<br>därför uppfyllas under 1995.</p>
<p>Fundamentala faktorer talar för lägre räntor. Inflationstakten har<br>sjunkit, löneökningarna är låga och finanspolitiken har stramats åt. Där-<br>med väntas de korta räntorna sjunka under 1994. Även de långa räntorna<br>bör sjunka något.</p>
<p>Uppgången i Storbritannien fortsätter. Under 1993 växte BNP med<br>2 %, inflationen uppgick till endast 1,6 % och arbetslösheten minskade<br>med ca 200 000 personer. Hushållens sparkvot har minskat från närmare<br>13 % i början av 1993 till under 10 % i dagsläget. Det är den privata<br>konsumtionen som leder tillväxten. Den lättare penningpolitiken har här-<br>vid varit den drivande kraften.</p>
<p>Den senaste tidens konjunkturindikatorer har gett blandade signaler.<br>Bland annat har detaljhandelns försäljning mattats av. Bilförsäljningen<br>fortsätter emellertid att utvecklas starkt. Orderingången till industrin är<br>hög och företagen planerar, enligt enkätundersökningar, för ökade<br>investeringar under 1994. Förtroendet för den ekonomiska utvecklingen<br>är högt i företagssektorn. Därmed väntas den hittills konsumtionsledda<br>uppgången få stöd av investeringarna under 1994. BNP-tillväxten för<br>såväl 1994 som 1995 beräknas till knappt 3 %. Hela tillväxten är<br>inhemskt genererad.</p>
<p>Det största osäkerhetsmomentet i prognosen är hur hushållen reagerar<br>på de skattehöjningar som inträder under 1994. Dessa görs bl.a. i form<br>av icke inflationsjusterade skatteskalor, moms på energi, höjda punkt-<br>skatter och skatt på försäkringar. Dessutom höjs egenavgiften till social-<br>försäkringarna med en procentenhet. I den mån höjningarna uppfattas<br>som permanenta kan detta leda till en dämpning av konsumtionen. Mot-<br>verkande faktorer är ökad sysselsättning, fortsatt låga räntor och allmänt<br>positiva förväntningar bland konsumenterna, vilket kan dra ned sparkvo-<br>ten något. Bedömningen är att hushållen kan bära dessa skattehöjningar<br>och att den privata konsumtionen ökar med 2 % 1994.</p>
<p>De närmaste åren när kapacitetsutnyttjandet stiger och arbetslösheten<br>sjunker blir avgörande för om Storbritannien kan etablera sig som ett låg-<br>inflationsland. För att så är fallet talar främst den i hög grad avreglerade<br>arbetsmarknaden, vilken borde vara tillräckligt flexibel för att inte gene-<br>rera en löneledd inflationsuppgång. Den brittiska ekonomin har dock his-<br>toriskt visat sig vara påfallande inflationsbenägen. Inflationen väntas un-<br>der 1995 närma sig den övre nivån i den brittiska centralbankens infla-<br>tionsmål 1 — 4 %. Därmed kommer penningpolitiken att stramas åt under<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>30</p>
<p>1995. Det utesluter dock inte att ytterligare en liten sänkning av basrän-<br>tan kan komma i samband med att skattehöjningarna genomförs i april<br>1994.</p>
<p>1 Frankrike ökade BNP något under det andra halvåret 1993, vilket in-<br>dikerar att en återhämtning i ekonomin har inletts. Uppgången är dock<br>mycket svag. BNP föll mätt som årsgenomsnitt med 0,7 % 1993, främst<br>till följd av ett kraftigt fall i investeringarna.</p>
<p>Den senaste tiden har det kommit en del positiva tecken. Såväl före-<br>tagens och hushållens förväntningar har förbättrats något. Industriproduk-<br>tionen har dock inte hittills visat någon stabilt uppåtgående trend, vilket<br>heller inte detaljhandelsförsäljningen har gjort. Realräntorna fortsätter<br>dessutom att vara höga, trots de betydande lättnader som skedde under<br>1993.</p>
<p>Under 1994 väntas en fortsatt dämpad uppgång i BNP. Uppgången leds<br>av nettoexporten och den privata konsumtionen. Hushållens ekonomi får<br>en viss stimulans genom en inkomstskattereform. En motverkande faktor<br>är fortsatt fallande sysselsättning. Byggnadsinvesteringarna väntas öka<br>under året till följd av en selektiv finanspolitisk stimulans. Sammantaget<br>förutses en BNP-tillväxt på knappt 1 % 1994. Under 1995 väntas investe-<br>ringarna öka på bredare front och BNP stiger med drygt 2 1/2 %. Rän-<br>torna följer de tyska ner i år, vilket allmänt bidrar till den ekonomiska<br>uppgången. Den franska industrin behåller sin förhållandevis goda kon-<br>kurrenskraft vilket väntas ge en stark exportutveckling.</p>
<p>Tillväxten kommer dock inte att vara tillräcklig för att förhindra att<br>arbetslösheten stiger ytterligare under 1994. En nedgång kan förväntas<br>först år 1995. Inflationstrycket förutses fortsätta att vara lågt de närmaste<br>åren med en årlig prisstegringstakt kring 2 %.</p>
<h4>Norden</h4>
<p>I Danmark stagnerade BNP-tillväxten under 1993 till följd av fallande<br>bruttoinvesteringar och återhållen privat konsumtion. Utvecklingen under<br>det fjärde kvartalet 1993 och hittills i år tyder på att en uppgång är på<br>väg. Under fortsättningen av 1994 väntas denna befästas. Det gäller<br>särskilt den inhemska delen av ekonomin där den privata konsumtionen<br>stiger markant. Fjolårets skattereform innebar inkomstskattesänkningar<br>för hushållen och därtill väntas också sparkvoten falla. Bruttoinvestering-<br>arna ökar med 7 respektive 5 % under 1994 och 1995, medan nettoex-<br>porten faller något under båda åren. Sammantaget väntas BNP öka med<br>drygt 2 1/2 respektive 3 % 1994 och 1995.</p>
<p>Arbetslösheten beräknas falla med ca en procentenhet per år till följd<br>av uppgången i ekonomin och väntas uppgå till 10 1/2 % under 1995.<br>Inflationstrycket är för närvarande lågt på grund av den höga andelen<br>ledig kapacitet. Ökningen i konsumentpriserna väntas dock tillta något<br>under prognosperioden, från 1 1/2 % till 3 % 1995.</p>
<p>I Finland har en återhämtning nu inletts efter tre års lågkonjunktur med<br>ett sammanlagt BNP-fall på 12 %. Den ekonomiska tillväxten bedöms<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>31</p>
<p>uppgå till 2 % 1994 för att accelerera till 4 % under 1995. Utvecklingen<br>beror på att spridningseffekterna från den dramatiska exportökningen till<br>övriga delar av ekonomin blir allt tydligare. Därigenom stärks hushållens<br>framtidsförväntningar samtidigt som investeringstakten ökar. Det finns<br>möjligheter att prognosen för 1995 underskattar styrkan i uppgången i<br>den inhemska delen av ekonomin.</p>
<p>De faktorer som ligger bakom denna gynnsamma framtidsutveckling är<br>den kraftiga räntenedgången över hela avkastningskurvan, de måttliga<br>löneökningarna för 1994 (i vissa sektorer även för 1995) och hushållens<br>samt företagens optimistiska framtidsförväntningar. Till denna lista kan<br>också läggas att det efter flera års ekonomisk kris finns ett uppdämt<br>konsumtionsbehov och att BNP-gapet är stort.</p>
<p>Den privata konsumtionen fortsätter att minska under 1994 men<br>förväntas växa med ca 4 1/2 % 1995. Bakom denna utveckling ligger en<br>något fallande sparkvot samt en ökning av disponibelinkomstema främst<br>till följd av relativt kraftiga löneökningar i exportsektorn 1995. Finans-<br>politiken väntas vara fortsatt stram och den offentliga konsumtionen<br>minskar under både 1994 och 1995. Uppgången i den inhemska delen av<br>ekonomin under 1994 beror främst på en relativt stark tillväxt i bruttoin-<br>vesteringarna, efter ett sammanlagt fall på mer än 45 % sedan 1991,<br>samt en lageruppbyggnad.</p>
<p>Exporten, som växte med 17 % 1993, fortsätter att öka under<br>prognosperioden om än i avtagande takt, med 11 % 1994 och 7 % 1995.<br>Faktorerna bakom uppgången är den kraftiga deprecieringen av den<br>finska marken, betydande produktivitetsökningar i finländsk industri,<br>ökande efterfrågan av råvaror på världsmarknaden samt den förbättrade<br>världskonjunkturen under 1995. Importen växer något under 1994 till<br>följd av en ökad import av investeringsvaror. Importen av konsumtions-<br>varor ökar först 1995 och bidrar tillsammans med investeringsuppgången<br>till en total importökning på 10 %.</p>
<p>Den mycket höga arbetslösheten förväntas inte påverkas i särskilt stor<br>utsträckning av produktionsuppgången. Arbetslösheten stiger, mätt som<br>årsgenomsnitt, till 19 % under 1994 och faller 1995 med endast ca en<br>procentenhet. Till följd av det låga kapacitetsutnyttjandet och den<br>pressade situationen i den inhemska delen av ekonomin är inflationstryck-<br>et för närvarande lågt. Konsumentpriserna väntas dock öka med 3,2 %<br>1995. Ökningen beror i hög grad på den breddning av momsen som<br>genomförs under andra halvåret 1994.</p>
<p>Den norska ekonomin fortsatte att växa under 1993 då en uppgång<br>påbörjades även i fastlands-Norge. Under den kommande perioden bidrar<br>såväl nettoexporten som den inhemska ekonomin till tillväxten. På den<br>inhemska sidan är det särskilt den privata konsumtionen som ökar, till<br>följd av bl.a. en fallande sparkvot. Flera indikatorer pekar nu på att<br>skuldanpassningen är överstånden. Den offentliga konsumtionen fortsätter<br>att stiga i samma takt som den gjort under hela lågkonjunkturen medan<br>däremot investeringarna faller, när de senaste årens oljeinvesteringar nu<br>är avslutade. BNP bedöms öka med ca 3 % såväl i år som nästa år.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>32</p>
<p>I likhet med de övriga nordiska länderna faller inte arbetslösheten i<br>Norge — tillväxten till trots — mer än marginellt. Under 1994 och 1995<br>väntas inte arbetslösheten sjunka med mer än med en halv procentenhet.<br>Detta förklaras delvis av en ökning i arbetskraftsutbudet som beror på<br>den förbättrade konjunkturen och på vissa demografiska faktorer.<br>Inflationstrycket är lågt även i Norge. Prisökningarna i konsumentledet<br>väntas till och med dämpas något under 1994 och 1995, till ca 2 % efter<br>att ha dragits upp under 1993 på grund av höjda indirekta skatter.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>33</p>
<h2>3 Utrikeshandel</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Marknadstillväxten för den svenska exporten blev 1993 avsevärt svagare<br>än vad som tidigare kunnat förutses och minskade med 1,7 %. Sveriges<br>varuexport ökade emellertid snabbt under andra halvåret 1993 vilket inne-<br>bar att volymökningen för helåret 1993 kom att uppgå till 9 % jämfört<br>med 1992. Detta innebär att svensk exportindustri gjorde stora marknads-<br>andelsvinster 1993. För 1994 har marknadstillväxten emellertid reviderats<br>upp på grund av de något ljusare utsikterna för den internationella ekono-<br>min. Andelsvinstema tilltar i år, för att dämpas märkbart 1995. Export-<br>uppgången väntas bli som störst i år då varuexporten ökar med drygt<br>10 %. År 1995 blir uppgången mindre, knappt 8 %.</p>
<p>Varuimporten skjöt fart under andra halvåret 1993 trots att nedgången<br>i den inhemska efterfrågan fördjupades. Detta beror dels på att import-<br>innehållet i industrins användning av insats- och investeringsvaror var<br>ovanligt högt, dels på att det tar tid innan de förbättrade relativpriserna<br>slår igenom på importvolymen. I år och nästa år fortsätter importen att<br>stiga samtidigt som inhemsk efterfrågan ökar. Handelsbalansen förbättras<br>ytterligare både 1994 och 1995 trots den höga importvolymen. Likaså<br>kommer bytesbalansen att kontinuerligt förstärkas och förutses 1995 visa<br>ett överskott på knappt 56 miljarder kronor, motsvarande 3,5 % av BNP.</p>
<h3>3.1 Export och import</h3>
<p>Marknadsandelsförlustema för svensk export av bearbetade varor till<br>OECD(14), Sveriges 14 viktigaste handelspartners, avstannade redan i<br>början av 1992, dvs. innan deprecieringen av kronan. Relativpriset för<br>svensk export av bearbetade varor hade då minskat sedan 1990. En<br>mycket stark produktivitetsutveckling, sänkta arbetsgivaravgifter samt<br>deprecieringen av kronan medförde att den relativa enhetsarbetskostnaden<br>minskade med hela 26 % 1993. Industrins kraftigt förbättrade konkur-<br>rensläge innebar att marknadsandelarna kunde öka med drygt 6 %. Mätt<br>i svensk valuta kom de svenska företagens prishöjningar förra året att<br>stanna på 8,6 %, vilket innebar en sänkning av relativpriserna med<br>13,5 %. Också på marknaderna utanför OECD(14) var det andelsvinster<br>snarare än marknadstillväxt som gjorde att exportframgången blev så stor<br>1993. I år och nästa år kommer marknadstillväxten dock att tillta och<br>därmed i högre grad bidra till exportökningen.</p>
<p>34</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 3.1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export<br>av bearbetade varor</p>
<p>Procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportmarknadstillväxt</p>
<p>14 OECD-länder</p></td><td>
<p>0.5</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Priser</p>
<p>14 OECD-länders</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>exportpriser, SEK</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>25,6</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>1,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Svenska exportpriser</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>8,6</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>2,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Relativpris</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-13,5</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Marknadsandelar, volym</p>
<p>14 OECD-länder</p></td><td>
<p>-5,1</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>8,7</p></td><td>
<p>3,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>-4,1</p></td><td>
<p>-3,8</p></td><td>
<p>8,7</p></td><td>
<p>8,3</p></td><td>
<p>3,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportvolym</p>
<p>14 OECD-länder</p></td><td>
<p>-4,6</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>13,3</p></td><td>
<p>9,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>-2,9</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>13,4</p></td><td>
<p>9,4</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av<br>bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som<br>mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs<br>samman på motsvarande sätt.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, OECD och Finansdepartementet.</p>
<p>Varuexporten ökade kraftigt 1993 och steg med hela 9,0 % jämfört<br>med föregående år. Ökningen tilltog under det andra halvåret, vilket<br>framgår av att volymökningen för tredje och fjärde kvartalen uppgick till<br>14 % resp. 18 % jämfört med motsvarande kvartal 1992. Exportvolymen<br>av bearbetade varor till OECD(14) ökade dock endast 4,5 % 1993, me-<br>dan exporten till övriga länderaggregat, dvs. övriga OECD-länder och<br>länder utanför OECD, steg med 14,3 resp. 27,5 %. Det är bl a i Fjärran<br>Östern, som varit inne i en högkonjunktur de senaste åren och där till-<br>växten därmed varit avsevärt högre än i OECD-området, som de svenska<br>företagen noterat sina största exportframgångar efter deprecieringen av<br>kronan. Exportvärdet till länderna i Fjärran Östern, vilket bl a inkluderar<br>Japan, Kina, de s.k. dynamiska asiatiska ekonomierna (Hongkong, Singa-<br>pore, Taiwan, Sydkorea, Thailand och Malysia) samt Indonesien steg<br>med hela 56 % 1993, jämfört med 19 % för den totala exporten. Expor-<br>ten till Fjärran Östern utgjorde knappt 21 % av hela den svenska export-<br>ökningen. Det innebär att regionen ytterligare befäste sin position som<br>Sveriges snabbast växande exportmarknad och att närmare 10 % av ex-<br>porten nu går till detta område.</p>
<p>Motorfordon, telekommunikation och investeringsvaror är tunga inslag<br>i verkstadsindustrins export, vilken utgör knappt hälften av den svenska<br>varuexporten. Aktiviteten i dessa brancher har ökat snabbt. Exportvärdet<br>steg med 20 % 1993 och har accelererat under inledningen av 1994.<br>Skogsindustrin lider av en global överkapacitet men svensk industri kan<br>genom sina kostnadsfördelar utnyttja sin kapacitet nästan fullt ut. Det är<br>framför allt trävaruexporten som ökat kraftigt. Stålindustrin är i Europa<br>starkt kringgärdad av Kol- och stålunionens regelverk, vilket i viss mån<br>kan begränsa expansionsmöjligheterna för svansk stålindustri. Svensk</p>
<p>35</p>
<p>stålexport steg emellertid med drygt 20 % redan 1993 och leveranserna<br>till exportmarknaden tycks snarast ha ökat i början av 1994. Läkemedel<br>har på senare år blivit en viktig svensk exportvara. Värdet av läkemedels-<br>exporten 1993 steg med knappt 40 %.</p>
<p>Diagram 3.1 Marknadsandel och relativpris för exporten av bearbetade varor</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-37.png" style="width:277pt;height:203pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>En tilltagande aktivitet i viktiga delar av OECD-området innebär att<br>marknadstillväxten för bearbetade varor nu bedöms öka något snabbare<br>jämfört med PNB-prognosen. Det är främst uppgången i Nordamerika,<br>Storbritannien och de nordiska länderna som förbättrar de sammantagna<br>utsikterna för marknadstillväxten. Därtill kommer den bestående expan-<br>sionen i Fjärran Östem.</p>
<p>Med en flytande växelkurs är det viktigt för de svenska exportföretagen<br>att beakta valutakursens framtida utveckling när de sätter sina priser.<br>Växelkursantagandet i den reviderade nationalbudgeten innebär att den<br>svenska kronan apprecierar i effektiva termer med i genomsnitt 0,5 %<br>under loppet av 1994 och med 1,25 % under loppet av 1995. Jämfört<br>med antagandet i PNB i januari innebär detta en relativt kraftig föränd-<br>ring, främst för 1994. I PNB antogs en genomsnittlig depreciering av<br>kronan med 2 % under 1994.</p>
<p>Apprecieringen innebär en markant press på priserna under perioden.<br>Konkurrenternas priser inom OECD(14) väntas stiga relativt måttligt både<br>1994 och 1995. Den låginflationspolitik som etablerats i OECD-området<br>har medfört att prisstegringstakten i ett historiskt perspektiv är mycket låg<br>och väntas förbli så de närmaste åren. I kombination med en apprecie-<br>rande valuta medför detta en begränsning av prishöj ningsutrymmet för de</p>
<p>36</p>
<p>svenska exportföretagen. Prognosen innebär att företagen för en försiktig<br>prissättningspolitik och att exportpriserna ökar måttligt under såväl 1994<br>som 1995, med endast smärre höjningar av relativpriserna och liten ur-<br>holkning av konkurrenskraften som följd.</p>
<p>Marknadsandelsvinstema stiger i år för att dämpas något 1995, vilket<br>resulterar i en fortsatt kraftigt ökande exportvolym såväl 1994 som 1995.<br>De största andelsvinstema sker inom OECD(14), medan de väntas bli av-<br>sevärt lägre i resten av världen. Förloppsanalys av exporten indikerar att<br>den mycket höga volymtillväxten under andra halvåret 1993 resulterar i<br>att tillväxten mellan årsgenomsnitten för 1993 och 1994 blir hög, även<br>om tillväxten under loppet av 1994 skulle bli relativt måttlig. Det existe-<br>rar m a o ett betydande s k "överhäng" från 1993 som påverkar årsge-<br>nomsnittet för 1994. Efter att ha vuxit med drygt 8 % 1993 väntas den<br>totala exporten av bearbetade varor stiga med hela 13,5 % 1994, varefter<br>volymtillväxten återigen går ner till 8 % 1995 . Exporten av bearbetade<br>varor till OECD(14) ökar i ungefär samma takt. Den totala svenska ex-<br>porten inkl, tjänster ökar med 10 % i år och 8 % 1995.</p>
<p>Det finns ett flertal osäkerhetsmoment avseende den svenska exportut-<br>vecklingen och de svenska exportmöjlighetema. En fråga är i vilken ut-<br>sträckning exportindustrin kommer att ha tillräcklig kapacitet, kanske<br>främst under 1995, för att möta efterfrågeökningen utan att slå i kapaci-<br>tetstaket. Denna fråga analyseras utförligt i kaptiel 4. Slutsatsen är att det<br>är främst inom basindustrin som kapacitetsrestriktion kommer att göra sig<br>gällande de närmaste åren. För övriga delar av industrin bedöms risken<br>som liten att sådana problem ska uppstå.</p>
<p>De senaste åren har det uppmätta exportvärdet ökat snabbare än stati-<br>stiken över industrins leveranser till exportmarknaden. Särskilt påtagligt<br>var detta för år 1993 då exportvärdet ökade dubbelt så mycket som leve-<br>ranserna. Därigenom råder en viss osäkerhet avseende tolkningen av ex-<br>portökningar. En förklaring till skillnaden kan vara exporten innehåller<br>en högre andel begagnade varor, främst investeringsvaror, som inte re-<br>gistreras i leveransstatistiken. Följden av detta skulle då vara att företa-<br>gen säljer ut en del av sin industriella kapacitet, med negativ verkan på<br>den svenska produktionspotentialen. En annan förklaring är att företagen<br>i högre utsträckning än tidigare direktexporterar importvaror, s.k. re-<br>export. Bägge förklaringarna innebär att exportens roll som motor för in-<br>hemsk produktion och sysselsättning kan ha överdrivits.</p>
<p>Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på<br>utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-<br>komponentema vägs samman med avseende på genomsnittligt importinne-<br>håll av bearbetade varor.</p>
<p>År 1993 föll den importvägda efterfrågan med drygt 1 %. Utvecklingen<br>förklaras i huvudsak av kraftigt fallande maskininvesteringar och privat<br>varukonsumtion. Nedgången motverkas emellertid av stigande varuex-<br>port.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>37</p>
<p>13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>Tabell 3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor</p>
<p>Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig varukonsumtion</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>-0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat varukonsumtion</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>-2,3</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Byggnadsinvesteringar</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Maskininvesteringar</p></td><td>
<p>-3,2</p></td><td>
<p>-3,2</p></td><td>
<p>-1.6</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>2,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export av bearbetade varor</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>3,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerförändringar</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Importvägd efterfrågan</p></td><td>
<p>-4,9</p></td><td>
<p>-3,1</p></td><td>
<p>-1,2</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>7,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Import av bearbetade varor</p></td><td>
<p>-6,5</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>7,2</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll<br>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>I år beräknas BNP växa med ca 2 1/2%. Tillväxten genereras främst<br>av en kraftig exportuppgång men också av en återhämtning av maskin-<br>investeringarna och den privata konsumtionen. Den importvägda efter-<br>frågan beräknas därmed stiga med drygt 6 %. År 1995 betyder varuex-<br>portökningen mindre för den importvägda efterfrågan, men detta uppvägs<br>av att andra efterfrågekomponenter växer allt snabbare.</p>
<p>Normalt ökar importen av bearbetade varor snabbare än den importväg-<br>da efterfrågan. Detta fenomen kan ses som ett uttryck för den allt större<br>internationella specialiseringen som karaktäriserar världshandeln. Andra<br>centrala faktorer för importutvecklingen är förhållandet mellan priserna<br>på importerade respektive hemmaproducerade varor och graden av kapa-<br>citetsutnyttjande i ekonomin.</p>
<p>Tabell 3.3 Export och import av varor</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr.</p>
<p>1993</p></td><td colspan="3">
<p>Procentuell volymutveckling</p></td><td colspan="3">
<p>Procentuell prisutveckling</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>\bruexport<br>Bearbetade varor</p></td><td>
<p>323,7</p></td><td>
<p>8,6</p></td><td>
<p>13,4</p></td><td>
<p>9,4</p></td><td>
<p>8,3</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>2,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fartyg</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>122,8</p></td><td>
<p>-41,7</p></td><td>
<p>-20,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>3,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Petroleumprodukter</p></td><td>
<p>12,2</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>-4,0</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>25,3</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>8,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga råvaror</p></td><td>
<p>44,6</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>9,7</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>9,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa Varuexport</p></td><td>
<p>388,2</p></td><td>
<p>9,0</p></td><td>
<p>10,3</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>9,2</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>3,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Xhruimport</p>
<p>Bearbetade varor</p></td><td>
<p>260,3</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>8,9</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fartyg</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>-48,3</p></td><td>
<p>80,0</p></td><td>
<p>23,1</p></td><td>
<p>13,3</p></td><td>
<p>-7,5</p></td><td>
<p>2,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Råolja</p></td><td>
<p>17,0</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>-6,0</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>18,1</p></td><td>
<p>-8,0</p></td><td>
<p>6,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Petroleumprodukter</p></td><td>
<p>12,0</p></td><td>
<p>-6,6</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>23,7</p></td><td>
<p>-11,0</p></td><td>
<p>2,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga råvaror</p></td><td>
<p>41,3</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>15,4</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa Varuimport</p></td><td>
<p>332,2</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>10,9</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Under 1993 steg importen av bearbetade varor med knappt 5 %, vilket<br>var betydligt snabbare än vad som förutsågs i den preliminära national-<br>budgeten. De största ökningarna återfanns bland insats- och investerings-<br>varor. Det är både ovanligt och svårtolkat att importen och importefter-<br>frågan utvecklas åt olika håll, i synnerhet som importens konkurrenskraft</p>
<p>38<br></p>
<p>påtagligt försvagats. Förklaringen kan dels vara att importinnehållet i ex-<br>portindustrins användning av insats- och investeringsvaror var betydligt<br>högre än vanligt, vilket kan bero på utslagning av svenska underleveran-<br>törer. En annan förklaring kan vara att förändrade relativpriser får effekt<br>med viss tidsfördröjning, något som i sin tur är avhängigt olika kostnader<br>och problem i samband med byte av leverantörer. Det är emellertid tvek-<br>samt om detta räcker för att förklara utvecklingen.</p>
<p>År 1994 och 1995 beräknas importen av bearbetade varor växa lång-<br>sammare än importefterfrågan. Den gynnsamma relativprisnivån som de-<br>precieringen av den svenska kronan och en måttlig utveckling av enhets-<br>arbetskostnaden har inneburit, beräknas nu få mera påtagliga effekter på<br>hemmamarknaden. Bedömningen förstärks dessutom av rekordnoteringar<br>för såväl orderingången till hemmamarknaden som förväntningarna därom<br>enligt Konjunkturinstitutets senaste konjunkturbarometer. Några resurs-<br>restriktioner finns heller inte i vare sig avseende realkapital eller arbets-<br>kraft, som begränsar möjligheterna för inhemska producenter att återta<br>marknadsandelar på hemmamarknaden.</p>
<p>Importprisema för bearbetade varor steg 1993 med i genomsnitt knappt<br>9 %, vilket i huvudsak förklaras av den svenska kronans depreciering.<br>Den svaga inhemska efterfrågan medförde emellertid att såväl utländska<br>exportörer som svenska importörer tvingades att sänka sina vinstmargi-<br>naler. Trots detta steg importprisema med ungefär 7 procentenheter mer<br>än hemmamarknadsprisema som ökade med drygt 2 %. I år och nästa år<br>beräknas hemmamarknadsprisema utvecklas något snabbare än import-<br>prisema. Detta beror delvis på den väntade apprecieringen av kronan.<br>Relativpriset mellan import- och hemmamarknadspriser förblir dock be-<br>tydligt högre än den nivå som rådde innan kronan började flyta.</p>
<h3>3.2 Bytesbalansen</h3>
<p>Handelsbalansen, dvs. nettot av varuhandeln med utlandet, förbättras<br>kraftigt under 1994 och 1995 på grund av den svenska industrins större<br>konkurrenskraft. Förstärkningen sker trots den väntade apprecieringen av<br>kronan. Handelsbalansens saldo uppgick till 3,8 % av BNP 1993 och<br>väntas öka till 6,8 % 1995.</p>
<p>Tjänstebalansen förbättrades märkbart mellan 1992 och 1993. Det be-<br>rodde i första hand på en skarp minskning av underskottet i resevaluta-<br>nettot, vilket föll med knappt 9 miljarder kronor. Utvecklingen förklaras<br>av den svaga privata konsumtionen och försvagningen av den svenska<br>kronan. Detta har lett till ett minskat resande från Sverige samtidigt som<br>den utländska turismen i Sverige ökat. Förbättringen bedöms dock inte<br>vara bestående. Redan under 1994 väntas resevalutanettot återigen för-<br>sämras på grund av ökat svenskt resande och stigande privat konsumtion.<br>Denna trend förstärks sedan ytterligare under 1995. Det ökande handels-<br>balansöverskottet medför att överskotten i sjöfarts- och transportnettona,<br>vilka båda är nära relaterade till varahandeln, stiger mot slutet av perio-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>39</p>
<p>den. Sammantaget innebär detta att ränstesaldot väntas vara i ungefärlig Prop. 1993/94:150<br>balans både 1994 och 1995. Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 3.4 Bytesbalans<br>Miljarder kr.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Varuexport</p></td><td>
<p>332,8</p></td><td>
<p>326,0</p></td><td>
<p>388,2</p></td><td>
<p>440,8</p></td><td>
<p>491,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Varuimport</p></td><td>
<p>300,9</p></td><td>
<p>290,5</p></td><td>
<p>331,9</p></td><td>
<p>349,6</p></td><td>
<p>381,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Korrigeringspost</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>-1,2</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Handelsbalans</p></td><td>
<p>30,5</p></td><td>
<p>34,3</p></td><td>
<p>55,2</p></td><td>
<p>90,2</p></td><td>
<p>109,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjöfartsnetto</p></td><td>
<p>10,1</p></td><td>
<p>8,3</p></td><td>
<p>9,5</p></td><td>
<p>11,0</p></td><td>
<p>12,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transporter</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Resevaluta</p></td><td>
<p>-21,7</p></td><td>
<p>-22,8</p></td><td>
<p>-13,9</p></td><td>
<p>-15,5</p></td><td>
<p>-19,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga tjänster</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tjänstebalans</p></td><td>
<p>-10,0</p></td><td>
<p>-13,3</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>-0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Löner<sup>1</sup></p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avkastning på lital</p></td><td>
<p>-35,3</p></td><td>
<p>-45,1</p></td><td>
<p>-44,4</p></td><td>
<p>-44,1</p></td><td>
<p>-38,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>därav</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>räntenetto</p></td><td>
<p>-47,3</p></td><td>
<p>-57,6</p></td><td>
<p>-36,7</p></td><td>
<p>-57,5</p></td><td>
<p>-53,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>direktinvesteringar</p></td><td>
<p>12,8</p></td><td>
<p>13,3</p></td><td>
<p>12,7</p></td><td>
<p>14,5</p></td><td>
<p>16,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>portföljaktier</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>-1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>-12,4</p></td><td>
<p>-15,2</p></td><td>
<p>-13,3</p></td><td>
<p>-13,7</p></td><td>
<p>-14,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans</p></td><td>
<p>-26,6</p></td><td>
<p>-38,7</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>33,6</p></td><td>
<p>55,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>-2,7</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
</table>
<p>I överenskommelse med rekommendationer från IMF ingår inte längre löner som<br>delpost i övriga tjänster. Dessa har lyfts ur och redovisas separat som faktorinkomster<br>i bytesbalansen.</p>
<p>Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.<br>Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.</p>
<p>Posten kapitalavkastning i bytesbalansen består dels av räntenettot, dels<br>av avkastning på portfölj aktier och direkt investeringar. Under slutet av<br>1980-talet kom svenska företag att bygga upp ansenliga nettotillgångar<br>utomlands genom direktinvesteringar. Trots en del felinvesteringar, bl a<br>i fastighetssektorn, kommer avkastningen på dessa nettotillgångar att öka<br>i takt med att konjunkturuppgången tilltar. Vidare har den förbättrade<br>lönsamheten inom stora delar av svensk industri efter deprecieringen av<br>kronan medfört att intresset för svenska portfölj aktier ökat markant. Det<br>innebär att det redan befintliga underskottet i avkastningen på portfölj -<br>aktier kommer att växa under prognosperioden.</p>
<p>Det är viktigt att notera att statistiken avseende kapitalavkastningen för<br>de senaste åren har reviderats kraftigt. Det är i första hand räntenettot<br>som kommit att revideras på grund av bättre registrering av kupongränte-<br>betalningar på statsobligationer till utlandet. Resultatet är att saldona av-<br>seende räntenettot, kapitalavkastningen och bytesbalansen försämrades<br>kraftigt både 1992 och 1993. Räntenettot för 1994 och 1995 blir därför<br>avsevärt lägre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten<br>i januari i år. Samtidigt med denna nivåmässiga försämring av räntenettot<br>sker emellertid en trendmässig förbättring av nettot utifrån denna lägre<br>nivå under både 1994 och 1995.</p>
<p>40</p>
<p>Räntenettot bestäms av det svenska och internationella ränteläget samt Prop. 1993/94:150<br>av storleken på den räntebärande nettoskulden gentemot utlandet. Beräk- Bilaga 1.1<br>ningen av räntenettot baseras på nettoskuldstocken vid årets början, vilket<br>gör att förändringar i skulden under loppet av ett visst år påverkar ränte-<br>nettot först året därefter. Nettoskuldens storlek bestäms av tre faktorer;<br>landets finansiella sparande, eller med andra ord bytesbalanssaldot, inves-<br>teringar i icke räntebeärande tillgångar (dvs. portföljaktier och direktin-<br>vesteringar) samt förändringar i växelkursen. Ett överskott i bytesbalan-<br>sen ger utrymme för amortering av den räntebärande skulden. De senaste<br>åren har växelkursförändringen haft stor betydelse då kronans deprecie-<br>ring innebär att den nettoskulden mot utlandet ökat kraftigt mätt i svenska<br>kronor.</p>
<p>Räntenettot uppvisade en svag förbättring 1993 beroende på det sjun-<br>kande inhemska och internationella ränteläget. Räntenedgångens effekt på<br>räntenettot motverkades emellertid av att den räntebärande utlandsskulden<br>ökade kraftigt 1992, dels på grund av ett stort underskott i bytesbalansen,<br>dels på grund av en stor negativ växelkurseffekt. Den antagna apprecie-<br>ringen av den svenska kronan i år bidrar till en lägre skulduppbyggnad<br>under loppet av året vilket i sin tur alltså påverkar nettoräntebetalningama<br>först nästa år. År 1995 kommer därför räntenettot att fortsätta stärkas<br>trots att räntenedgången stannar av.</p>
<p>Sammantaget innebär detta att bytesbalansen i år uppvisar ett överskott<br>uppgående till drygt 33 mdr kr, motsvarande 2,2 % av BNP. Överskottet<br>stiger ytterligare mot slutet av prognosperioden och uppgår 1995 till<br>knappt 56 mdr kr, eller 3,5 % av BNP. Den främsta orsaken till förbätt-<br>ringen är det stigande handelsbalansöverskottet, medan förändringarna i<br>tjänste- och transfereringsbalansema blir mindre. Bytesbalansöverskottet<br>väntas bli något lägre än vad som förutsågs i PNB. I kombination med<br>att den offentliga sektorns finanser blir bättre än vad som förutsågs i<br>januari, tyder detta på att det privata finansiella sparandet kommer att<br>vara lägre både 1994 och 1995. Förändringen i det finansiella sparandet<br>förklaras av ett minskat totalt privat sparande, men också av ökade före-<br>tagsinvesteringar, dvs. en omfördelning från finansiellt till realt sparande.</p>
<p>41</p>
<h2>4 Industrin</h2>
<h3>4.1 Produktion och konkurrenskraft</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>En fortsatt god produktivitetstillväxt samt måttliga löneökningar bidrar till<br>att svensk industris gynnsamma konkurrensläge består under perioden<br>1994 och 1995. En gradvis förbättrad internationell konjunktur samt en<br>tilltagande inhemsk efterfrågan väntas medföra en kraftig industriell ex-<br>pansion. Det höga vinst- och efterfrågeläget stimulerar investeringsaktivi-<br>teten. Därigenom förutses en hög produktionstillväxt komma till stånd<br>utan tendenser till överhettning.</p>
<p>Tabell 4.1 Nyckeltal för industrin</p>
<p>Procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industriproduktion</p></td><td>
<p>-5,5</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>varav</p></td><td colspan="5"></td></tr>
<tr><td>
<p>basindustri</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>verkstadsindustri exkl. varv</p></td><td>
<p>-8,8</p></td><td>
<p>-1,4</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>12,3</p></td><td>
<p>8,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>övrig industri</p></td><td>
<p>-3,4</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>4,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konkurrenskraft</p></td><td colspan="5"></td></tr>
<tr><td>
<p>Lönekostnad per timme</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>1.1</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>4.7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>9,1</p></td><td>
<p>3.5</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Enhetsarbetskostnad, (ULC)</p></td><td>
<p>6,6</p></td><td>
<p>-2,8</p></td><td>
<p>-7,3</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>2,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14 OECD-länders ULC, SEK</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>25,0</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14 OECD-länders ULC</p></td><td>
<p>4.4</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>1,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Relativ ULC, SEK</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>-3,7</p></td><td>
<p>-25,9</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>1,6</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per pro-<br>ducerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar<br>hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden.<br>Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdeparte-<br>mentet.</p>
<p>Efter ett fall i industriproduktionen med sammanlagt 7 % under perio-<br>den 1990 till 1992 noterades en ökning 1993 med 1,8%. Det var framför<br>allt genom den starka exportutvecklingen som den negativa trenden kunde<br>brytas. Den inhemska efterfrågan fortsatte emellertid att sjunka med en<br>markant nedgång för bruttoinvesteringarna. Exportefterfrågan spred sig<br>till hemmamarknaden under 1993. Mellan januari 1993 och januari 1994<br>steg orderingången från hemmamarknaden med 4 % (3 månaders glidan-<br>de medelvärde), medan ökningen från exportmarknaden uppgick till 12%.<br>Förklaringen ligger sannolikt främst i större beställningar från exportföre-<br>tagen till de svenska underleverantörerna.</p>
<p>Världsmarknaden för produkter från basindustrin har under de senaste<br>åren karaktäriserats av ett stort utbudsöverskott vilket pressat ned priser-<br>na. Föregående år bottnade den internationella efterfrågan när framför allt<br>den amerikanska ekonomin tog ytterligare fart. Den starka inhemska<br>efterfrågan ledde till att de amerikanska leverantörerna delvis drog sig ur<br>den europeiska marknaden, vilket öppnade vägen för de svenska produ-</p>
<p>42</p>
<p>centema. Basindustrins produktion steg med 4 % under 1993. Producen-<br>terna gynnades också av den starkare konkurrenssituation som uppkommit<br>till följd av valuta- och produktivitetsutvecklingen.</p>
<p>Inom verkstadsindustrin steg produktionen med knappt 2 % 1993. Pro-<br>duktionstillväxten för den exportinriktade elektroindustrin var fortsatt för-<br>hållandevis hög. Dess andel av tillverkningsindustrins förädlingsvärde har<br>stigit från 11 till 13 % mellan 1991 och 1993. Inom metallvaruindustrin<br>och transportmedelsindustrin var däremot produktionsutvecklingen svag<br>under 1993. För transportmedelsindustrin förbättrades dock situationen<br>under hösten. Den mer hemmamarknadsorienterade s.k. övrig industri,<br>har inte kunnat utnyttja deprecieringsfördelama på samma sätt som verk-<br>stads- och basindustrin. Produktionsökningen stannade där på ca 1 %.</p>
<p>År 1994 beräknas den totala industriproduktionen stiga med 8,5 %. En<br>tilltagande efterfrågan i Sveriges viktigaste handelsländer väntas innebära<br>en fortsatt stark exportutveckling. En fortsatt uppgång av efterfrågan på<br>hemmamarknaden genom främst större industrinvesteringar, samt en åter-<br>hämtning av den privata konsumtionen bidrar också till den kraftiga pro-<br>duktionstillväxten.</p>
<p>Maskinindustrin gynnas i år av att bruttoinvesteringarna ökar såväl<br>internationellt som i Sverige. Transportmedelsindustrin förväntas främst<br>öka produktionen av personbilar. Detta förklaras delvis av ett nytt pro-<br>duktprogram och en hög efterfrågan från de viktiga amerikanska och<br>brittiska marknaderna, men även av att personbilsförsäljningen väntas öka<br>också i Sverige. Däremot går elektroindustrin under 1994 in i en lugnare<br>tillväxtfas. Sammantaget medför detta att verkstadsindustrins produktion<br>beräknas växa med ca 12 % 1994.</p>
<p>Produktionen inom basindustrin väntas också öka relativt kraftigt. Som<br>leverantör av insatsvaror till framför allt verkstadsindustrin kan pro-<br>duktionen öka i samma takt. Basindustrin gynnas av en mycket stark kon-<br>kurrenskraft och en tilltagande internationell efterfrågan. För s.k. övrig<br>industri innebär den privata varukonsumtionsökningen att efterfrågan<br>stiger. Tack vare det goda konkurrenskraftsläget kan branschen också<br>väntas vinna marknadsandelar från utländska konkurrenter på den svenska<br>marknaden.</p>
<p>Under 1995 förväntas en fortsatt ökning av industriproduktionen med<br>drygt 6 %, framför allt som en följd av att den inhemska efterfrågan<br>väntas stiga. Genom den låga tillväxten av basindustrins produktions-<br>kapacitet begränsas möjligheterna till fortsatt produktionstillväxt inom<br>denna sektor under 1995. Istället är det övrig industri och verkstadsin-<br>dustrin som beräknas svara för merparten av produktionsökningen.</p>
<p>Den snabba produktionsökningen och de senaste årens låga industri-<br>investeringar har ökat oron för att industrins kapacitetsreserver snart skall<br>komma att tas i anspråk med ökad risk för flaskhalsar i produktionen.<br>Enligt SCB har kapacitetsutnyttjandet inom industrin stigit från 80,3 %<br>under det fjärde kvartalet 1992 till 84,4 % under det fjärde kvartalet före-<br>gående år. Jämfört med det första kvartalet 1989 då kapacitetsutnyttjandet<br>nådde sin förra topp med över 90 % återstår således en stor produktions-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>43</p>
<p>reserv. Därtill genererades överhettningen i slutet av 1980-talet främst på Prop. 1993/94:150<br>grund av arbetskraftsbrist, vilket nu inte förutsätts bli fallet. Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 4.1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-38.png" style="width:276pt;height:197pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Den relativt långsamma ökningen i industrins kapacitetsutnyttjande kan<br>förklaras med den snabba produktivitetstillväxten. Den låga lönsamheten<br>under perioden 1990-1992 medförde att ett mycket omfattande rationalise-<br>ringsarbete genomfördes inom industrin. Detta förklarar till en del den<br>produktivitetsuppgång som registrerades 1993. De lågproduktiva delarna<br>av industrin har sannolikt också slagits ut i större omfattning än de mer<br>högproduktiva, vilket innebär att den genomsnittliga produktiviteten har<br>ökat. Men uppgången i produktiviteten beror också på att företagen i en<br>mindre utsträckning än vid tidigare lågkonjunkturer behållit sin personal.</p>
<p>Trots att industrins realkapitalstock minskade med knappt 2 % under<br>1991-1993 har produktionskapaciteten fortsatt att växa. Den möjliga pro-<br>duktionen, dvs. hur mycket som kan produceras med befintliga anlägg-<br>ningar, kan beräknas med utgångspunkt i produktion och kapacitetsut-<br>nyttjande. Jämfört med 1989 hade den möjliga produktionskapaciteten<br>vuxit med ca 4 % fram till det fjärde kvartalet 1993. Med tanke på den<br>låga investeringsnivån under 1992 och 1993 är utvecklingen förvånande.<br>Förklaringen ligger sannolikt i ett bättre utnyttjande av befintliga anlägg-<br>ningar genom nya produktionsmetoder eller organisatoriska förändringar.<br>Exempelvis lyckades de stora bilanläggningama på bara några år halvera<br>sammansättningstiden, vilket därigenom fördubblade deras produktions-<br>kapacitet trots att realkapitalet ökade betydligt mindre. Det visar att</p>
<p>44<br></p>
<p>industrins produktionskapacitet i lika hög grad bestäms av hur effektivt<br>kapitalet utnyttjas som av storleken på kapitalet. Sannolikt finns det fort-<br>farande en outnyttjad kapacitetspotential i redan befintliga produktions-<br>anläggningar i många branscher.</p>
<p>Under perioden 1994-1995 beräknas industriproduktionen sammantaget<br>öka med 14,5 %. Med utgångspunkt i kapitalkvoten, dvs. realkapital-<br>stocken i förhållande till produktionen, kan man studera huruvida in-<br>dustrin närmar sig produktionstaket med risk för överhettningstendenser.<br>En fallande kapitalkvot visar att produktionen ökar snabbare än kapital-<br>stocken, vilket höjer kapacitetsutnyttjandet.</p>
<p>Med de prognosticerade investeringsökningama fortsätter kapitalkvoten<br>inom industrin att falla under 1995 och hamnar på en historiskt sett låg<br>nivå. Ett sådant generellt betraktelsesätt skulle således tala för att indu-<br>strin närmar sig produktionstaket under loppet av 1995. Exkluderas bas-<br>industrin från resten av industrin blir emellertid bilden en annan. Kapital-<br>kvoten för industrin exklusive basindustrin indikerar inte att kapacitetsut-<br>nyttjandet är så högt att några betydande flaskhalsproblem behöver uppstå<br>under 1995. Det stigande kapacitetsutnyttjandet är också en förutsättning<br>för att investeringarna skall ta fart och möjliggöra en fortsatt produktions-<br>expansion. För basindustrin visar däremot kapitalkvotens utveckling att<br>sektorn under 1995 kan hamna i en situation där flaskhalsar kan komma<br>att göra sig gällande. Investeringarna väntas visserligen öka kraftigt i<br>branschen under prognosperioden, men eftersom dessa huvudsakligen är<br>av ersättningskaraktär höjer de inte kapaciteten nämnvärt. Genom att bas-<br>industrin agerar som pristagare på världsmarknaden väntas inte det höga<br>kapacitetsutnyttjandet innebära någon risk för kraftiga inhemska prishöj-<br>ningar.</p>
<p>Sammanfattningsvis torde sålunda risken för några generella kapacitets-<br>brister inom industrin under 1995 inte vara överhängande. Möjligheten<br>finns att det allt bättre utnyttjandet av befintliga produktionsanläggningar<br>medför att kapitalkvoten kan falla mer än vi beräknat utan att kapacitets-<br>utnyttjandet behöver bli extremt högt. Till skillnad från 1980-talet kom-<br>mer sannolikt också tillgången på kvalificerad personal under hela prog-<br>nosperioden att vara tillfredställande, vilket ytterligare minskar risken för<br>överhettningstendenser.</p>
<p>Kostnadsökningarna inom industrin översteg under perioden 1988-1991<br>varje år våra konkurrentländers. Medan kostnaden per producerad enhet<br>i genomsnitt steg med 7 % per år i Sverige uppgick den till endast 2,7 %<br>i våra konkurrentländer. Konkurrenskraften försämrades successivt. Här-<br>till bidrog framför allt löneökningstakten i Sverige, vilken kraftigt över-<br>steg konkurrentländernas under denna tidsperiod.</p>
<p>För att återställa konkurrenskraften tvingades industrin till kraftiga<br>rationaliseringar och produktivitetshöjande åtgärder. Under 1992 och<br>1993 steg produktiviteten med hela 16 %. Därtill blev löneökningstakten<br>i förhållande till konkurrentländerna måttlig under båda åren. Sänkningen<br>av arbetsgivaravgiften och borttagandet av två semesterdagar den 1 ja-<br>nuari 1993 minskade industrins lönekostnader med 3,1 %. Sammantaget<br>sjönk den svenska enhetsarbetskostnaden med 10 % under 1992-1993<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>45</p>
<p>samtidigt som den steg med 3 % i våra konkurrentländer. Även utan de- Prop. 1993/94:150<br>precieringen av kronan på hösten 1992 hade således konkurrenskraften, Bilaga 1.1<br>mätt som relativ enhetsarbetskostnad, återställts till 1988 års nivå.</p>
<p>Räknat i gemensam valuta, dvs. inklusive växelkursförändringar, mins-<br>kade industrins enhetsarbetskostnad med 26 % gentemot våra 14 vikti-<br>gaste konkurrentländer under 1993. Enbart växelkursförändringen svarar<br>för 18 procentenheter.</p>
<p>Diagram 4.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14<br>OECD-länder 1980-1995</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-39.png" style="width:278pt;height:204pt;"/>
<p>Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Konkurrenskraften är nu bättre än efter devalveringarna i början av<br>1980-talet. Det finns ett par faktorer som tyder på att konkurrenskraften<br>kan bibehållas på en hög nivå också framledes. Företagen måste framöver<br>ta hänsyn till att kronan kan stärkas. Det innebär att ett visst omvand-<br>lingstryck ändå kvarstår. Under överskådlig tid kommer tillgången till<br>kvalificerad arbetskraft att förbli god. Därigenom motverkas de tendenser<br>till en snabb ökning av lönekostnaderna som industrins konkurrenskraft-<br>läge skulle kunna ge upphov till. Vidare bör tillgången på arbetskraft och<br>det gynnsamma vinstläget också stimulera till nyinvesteringar, vilket bör<br>säkerställa en fortsatt produktivitetsökning.</p>
<p>Under prognosperioden beräknas produktivitetstillväxten avta. Låga<br>maskininvesteringar under 1991-1993 innebär att ny produktivitetshöj ande<br>teknik introduceras i mindre omfattning de närmaste åren. Dessutom be-<br>döms den kvarvarande rationaliseringspotentialen vara betydligt lägre än</p>
<p>46<br></p>
<p>för ett par år sedan. Produktiviteten väntas därför stiga med 3,5 % 1994<br>och med 2,5 % 1995. Lönekostnadsökningama beräknas i år hamna på<br>4 %. Under 1995 beräknas den tilltagande efterfrågan på arbetskraft och<br>det höga vinstläget bidra till att lönekostnaderna inom industrin ökar med<br>knappt 5 %.</p>
<p>Sammantaget för prognosperioden 1994-1995 utvecklar sig kostnaden<br>per producerad enhet i en takt som är ungefär lika hög som i konkurrent-<br>länderna. Mätt i gemensam valuta försämras dock konkurrenskraften nå-<br>got på grund av valutakursförändringama. Dessa antas medföra att kro-<br>nan apprecieras med 1,8 % gentemot konkurrentländernas valutor. För-<br>sämringen av konkurrenskraften under prognosperioden är dock obetydlig<br>i jämförelse med den mycket gynnsamma konkurrenssituation som svensk<br>industri befinner sig i. Under åren 1993-1995 beräknas förbättringen i<br>industrins relativa enhetsarbetskostnad uppgå till ca 24 %. Det bör med-<br>föra marknadsandelvinster för svensk industri under hela prognosperio-<br>den. Speciellt kraftig beräknas konkurrenskraftsförbättringen bli gentemot<br>Japan (51 %) och USA (35 %). Svensk industri konkurrerar med dessa<br>länder främst på den amerikanska och den asiatiska marknaden. Således<br>bör marknadspositionen kunna stärkas på dessa båda expanderande mark-<br>nader.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h3>4.2 Lönsamhet</h3>
<p>Lågkonjunkturen i början på 1990-talet medförde en kraftig lönsamhets-<br>försämring. Trots att prisökningstakten både i Sverige och utomlands<br>sjönk fortsatte kostnaderna i Sverige att stiga. År 1991 nådde industrins<br>lönsamhet ett bottenläge när exportföretagen försökte kompensera den<br>försämrade konkurrenskraften med minskade marginaler.</p>
<p>Den låga lönsamheten och kraftigt stigande realräntor bidrog till utslag-<br>ning av industriföretag. År 1993 steg industrins vinstandel, mätt som<br>driftöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, till ca 33 %. Där-<br>med steg lönsamheten till en högre nivå än den som rådde efter devalve-<br>ringarna i början på 1980-talet. Lönsamhetsförbättringen beror till en del<br>på kronans kraftiga depreciering. Kronförsvagningen har av exportföre-<br>tagen kunnat utnyttjas till marginalförstärkningar. Mindre än hälften av<br>det möjliga utrymmet för prisökningar har dock använts hittills.</p>
<p>En del av vinstförbättringen kan också förklaras av att industrin med<br>en viss tidseftersläpning har kunnat anpassa de rörliga kostnaderna till<br>den relativt långsamma prisökningstakten efter 1990. De två senaste åren<br>har de rörliga kostnaderna per producerad enhet till och med minskat till<br>följd av den mycket kraftiga produktivitetshöjningen och de avtagande<br>lönekostnadsökningama.</p>
<p>47</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 4.2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per produ-<br>cerad enhet samt bruttoöverskottsandel</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Procentuell förändring<br>per producerad enhet:<br>Förbrukningskostnad</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>4,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lönekostnad<sup>1</sup></p></td><td>
<p>9,2</p></td><td>
<p>-2,4</p></td><td>
<p>-7,6</p></td><td>
<p>0.5</p></td><td>
<p>2,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lönekostnad per timme</p></td><td>
<p>9,0</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>4,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>9.4</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa rörlig kostnad</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktpris</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttomarginal, nivå</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>11,8</p></td><td>
<p>12,0</p></td><td>
<p>11,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Marginalförändring</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>-0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoöverskottsandel<sup>2</sup></p></td><td>
<p>22,2</p></td><td>
<p>24,2</p></td><td>
<p>33,4</p></td><td>
<p>34,3</p></td><td>
<p>34,4</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuanknutna<br>indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i festa priser<br>per arbetad timme.</p>
<p><sup>2</sup> Som andel av förädlingsvärdet till fektorpris.</p>
<p>Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.<br>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Importprisema förutses stiga något mer än priset på de inhemska insats-<br>varorna under 1994 trots apprecieringen av kronan. Det innebär att in-<br>satsvarukostnaden ökar med 3,1 % i år. Det fortsatt kärva arbetsmark-<br>nadsläget förväntas medföra relativt måttliga lönekostnadsökningar under<br>1994, vilket tillsammans med en god produktivitetsutveckling ger en låg<br>ökning av arbetskraftskostnaderna per producerad enhet. Sammantaget<br>ökar därmed de rörliga kostnaderna med 2,4 %.</p>
<p>Kapacitetsutnyttjandet väntas i år förbli relativt lågt för stora delar av<br>industrin. Det innebär att prishöjningstakten torde bli begränsad. Export-<br>företagen stärker dock sina marginaler ytterligare. Det kan förklaras av<br>att basindustrin som pristagare på världsmarknaden följer med i den för-<br>väntade prisuppgången på basindustriprodukter. För exportföretag i andra<br>branscher förutses oförändrade marginaler. Produktpriserna stiger med<br>2,8 % under 1994 vilket innebär att vinstandelen stiger ytterligare till<br>ca 34 %.</p>
<p>Vinstläget beräknas bli oförändrat 1995. Stigande lönekostnadsökningar<br>och en fallande produktivitetstillväxt medför att insatskostnadema ökar<br>med 4,1 %. Kronapprecieringen väntas visserligen leda till att import-<br>prisema ökar långsammare än de inhemska priserna, men detta begränsar<br>endast måttligt insatsvaruprisets ökningstakt. Exportföretagen förväntas<br>höja priserna i takt med konkurrenterna vilket innebär sänkta marginaler<br>under 1995 eftersom konkurrentländernas valutor samtidigt deprecieras<br>gentemot kronan. Hemmamarknadsföretagen kan däremot i begränsad<br>omfattning stärka sina marginaler.</p>
<p>Den höga lönsamheten under prognosperioden bör ses mot bakgrund<br>av den urholkning av det egna kapitalet som skedde under lågkonjunktu-<br>ren. Den höga vinstandelen ger industrin finansiellt utrymme att återställa<br>och bygga ut produktionskapaciteten. Under prognosperioden förväntas<br>också industrins investeringar öka kraftigt.</p>
<p>48</p>
<p>Diagram 4.3 Industrins bruttomarginal 1980-1995</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-40.png" style="width:271pt;height:198pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Den starka efterfrågetillväxten för basindustrins produkter under 1980-<br>talet medförde en betydande utbyggnad av produktionskapaciteten i värl-<br>den. Recessionen i Västeuropa dämpade sedan efterfrågan, vilket ledde<br>till en betydande överkapacitet på världsmarknaden. De internationellt<br>bestämda priserna föll kraftigt 1991-1992, vilket för basindustrin medför-<br>de att bruttomarginalen, dvs. bruttoöverskottet i procent av bruttopro-<br>duktionsvärdet, sjönk till endast 2,7 % 1992. Bruttomarginalen motsvarar<br>i företagsstatistiken rörelseresultatet före avskrivningar i procent av om-<br>sättningen. Resultatet efter finansnetto blev till och med negativt.</p>
<p>Efterfrågan från Västeuropa förblev oförändrad under 1993 medan kon-<br>sumtionen däremot steg i Nordamerika och i Asien. Världsmarknads-<br>priserna planade ut och de svenska tillverkarna kunde utnyttja deprecie-<br>ringens effekter till att höja exportpriserna och samtidigt öka exportvo-<br>lymen. Exportframgångama kunde främst noteras i Nordamerika och i<br>Asien. Produktpriserna steg under året med 4,2 % samtidigt som de rör-<br>liga kostnaderna sjönk främst tack vare en kraftig produktivitetsförbätt-<br>ring. Lönsamheten mätt som bruttomarginalen steg därmed till knappt<br>8 % 1993.</p>
<p>Trots ett fortsatt globalt utbudsöverskott under prognosperioden väntas<br>höjda priser. De svenska tillverkarnas konkurrenskraft är med nuvarande<br>växelkurs mycket god såväl inom massa- och pappersindustrin som inom<br>järn- och stålindustrin. Däremot är lönsamheten dålig för många av de ut-<br>ländska konkurrenterna. Detta förhållande väntas medföra att de svenska<br>tillverkarna höjer priserna när efterfrågan stiger.</p>
<p>49</p>
<p>Under 1994 är det främst den starka konjunkturen i USA som höjer<br>konsumtionen av basindustriprodukter. Nästa år väntas en bättre balans<br>mellan utbud och efterfrågan komma till stånd när konjunkturen skjuter<br>fart också i Västeuropa. Produktpriserna stiger med 6 % resp. 7 % 1994<br>och 1995. En fortsatt gynnsam produktivitetsutveckling samt relativt be-<br>gränsade lönekostnadsökningar medför att de rörliga kostnaderna stiger<br>betydligt långsammare än produktpriserna. Bruttomarginalen för basin-<br>dustrin beräknas därmed stiga till historiskt höga 13 % under 1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>50</p>
<h2>5 Privata tjänster</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Produktionen inom den privata tjänstesektorn beräknas växa under prog-<br>nosperioden. Spridningseffekter från exportindustrin har medfört en ökad<br>orderingång till delar av sektorn. Genom att tjänstesektorn i stor utsträck-<br>ning är beroende av den privata konsumtionen beräknas uppgången för<br>denna medföra att de flesta delbranscher får ökad tillväxt.</p>
<h3>5.1 Konjunkturläget</h3>
<p>Till den privata tjänstesektorn räknas tjänster där kostnaden till övervä-<br>gande delen debiteras användaren. Tjänster som produceras av statliga<br>och kommunala bolag och affärsverk kan således också ingå i den privata<br>tjänstesektorn. Offentliga tjänster som produceras av stat och kommun<br>och huvudsakligen finansieras genom skatter ingår däremot inte. Vissa<br>verksamheter, exempelvis sjukvård, kan därför definitionsmässigt hamna<br>i olika sektorer beroende på finansieringsform.</p>
<p>Den privata tjänstesektorn har ökat i betydelse det senaste decenniet.<br>År 1993 sysselsatte den 1,5 miljoner personer vilket motsvarar 38 % av<br>den totala sysselsättningen. Trots en nedgång i tjänsteproduktionen sedan<br>1990 fortsatte dess andel av den totala produktionen att öka ända fram till<br>1992. Detta beror på att industriproduktionen sjönk ännu mer under mot-<br>svarande tidsperiod. Nedgången i tjänsteproduktionen inföll senare än för<br>industrin. De delar av tjänstesektorn som huvudsakligen levererar till in-<br>dustrin fick dock vidkännas lågkonjunkturen samtidigt som industrin. När<br>den privata konsumtionen föll kraftigt under 1992 och 1993 fick detta<br>återverkningar på stora delar av tjänstesektorn. Mot slutet av 1993 stabi-<br>liserades dock läget.</p>
<p>Beräkningar genomförda av NUTEK (Närings- och teknikutvecklings-<br>verket), visar att över 40 % av tjänsteproduktionen går till privat kon-<br>sumtion. Exporten är också mycket viktig. Visserligen levererar sektorn<br>bara 11 % av produktionen direkt till utlandet, men över hälften av pro-<br>duktionen används som insatsvara i andra branscher som i sin tur expor-<br>terar. Den indirekta användningen via export kan beräknas till 18 %.<br>Sammanlagt exporteras således knappt 30 % av den privata tjänstesek-<br>torns produktion. Häri ligger förklaringen till att tjänstesektorn trots en<br>mycket svag privat konsumtion inte föll tillbaka mer under 1993. Till<br>följd av den kraftiga exportuppgång som förväntas innevarande år och<br>återhämtningen av den privata konsumtionen kommer läget för tjänste-<br>setom under året att förbättras avsevärt.</p>
<p>51</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 5.1 Arbetade timmar i privat tjänstesektor</p>
<p>Säsongrensade data</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-41.png" style="width:274pt;height:201pt;"/>
<p>Anm.: SNI 6: Distribution; SNI 7: Kommunikation; SNI 8: Finansiella tjänster,<br>fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet; SNI 9: Övriga tjänster.</p>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån.</p>
<p>Distributionstjänster (SNI 6), dvs. detaljhandel, partihandel, hotell och<br>restaurang, är till en stor del beroende av den privata konsumtionsutveck-<br>lingen. Utvecklingen av företagsresandet är också väsentligt för i synner-<br>het restaurang- och hotellbranschen. Föregående år nådde konjunkturen<br>för branschen som helhet botten och mot slutet av året kunde en viss upp-<br>gång märkas.</p>
<p>Inom detaljhandeln har minskningen varit störst för sällanköpsvaru-<br>handeln, medan den mindre konjunkturkänsliga dagligvaruhandeln bara<br>noterat en smärre nedgång. Utvecklingen väntas i år bli bättre för detalj-<br>handeln genom en förbättring av den privata konsumtionen. Sysselsätt-<br>ningsläget förblir dock fortsatt svagt på grund av att de ökade volymerna<br>kan klaras genom produktivitetsförbättringar.</p>
<p>För partihandeln försämrades konjunkturläget drastiskt 1991-1992. Det<br>hänger samman med att partihandeln levererar till nästan samtliga sekto-<br>rer i ekonomin. Partihandeln kan därför sägas utgöra en indikator på kon-<br>junkturutvecklingen. Under andra halvåret 1993 förbättrades läget för<br>partihandeln då den samlade efterfrågan i ekonomin återigen ökade. Un-<br>der prognosperioden väntas läget snabbt förbättras för den del av parti-<br>handel som är inriktad på industri och konsumtionsvaror, medan läget<br>förblir dystert för handeln med byggvaror.</p>
<p>Hotellbranschen kännetecknas av en stor överkapacitet, förra året var<br>t.ex. beläggningsgraden endast 39 %. Den 1 juli 1993 sänktes mervärdes-<br></p>
<p>52</p>
<p>skatten på hotell- och restaurangtjänster till 12 %. Tillsammans med kro-<br>nans depreciering kommer detta gradvis att förbättra branschens situation.<br>Sammantaget leder den ökade aktiviteten i ekonomin till att branschen<br>som helhet (SNI 6) växer under 1994.</p>
<p>Delar av kommunikationsbranschen (SNI 7) har drabbats mycket hårt<br>av lågkonjunkturen. Avregleringama inom post och tele samt inom flyg<br>har lett till stora produktivitetshöjningar. Därigenom har sysselsättningen<br>kunnat minska. Tesen om teletjänstområdet som en framtidsbransch får<br>inget stöd i aktuella data över sysselsättningsutvecklingen. Telebranschen<br>generar dock tillväxt i andra branscher såsom uppdragsverksamhet, bygg-<br>nadsindustri samt elektroindustri. Sannolikt kan branschen växa under<br>kommande år genom ökande efterfrågan och en avtagande produktivitets-<br>utveckling.</p>
<p>Åkerierna har också drabbats hårt av lågkonjunkturen. Antalet bilar har<br>enligt Åkeriförbundet sjunkit från 39 000 toppåret 1990 till 34 000 vid<br>årskiftet 1993/1994. Nedgången sammanfaller med den låga aktiviteten<br>inom industrin och byggbranschen. Det senaste halvåret har emellertid ut-<br>sikterna förbättrats betydligt. Enligt Konjunkturinstitutets senaste tjänste-<br>barometer har andelen företag som uppger fullt kapacitetsutnyttjande sti-<br>git från 30 % tredje kvartalet 1993 till 41 % första kvartalet 1994. Indu-<br>strins fortsatta tillväxt väntas påverka åkerinäringen positivt. Redan under<br>det första halvåret 1994 förväntas antalet chaufförer öka.</p>
<p>Avregleringen av kreditmarknaden ledde till en snabb expansion för<br>vissa branscher inom SNI 8 (finansiella tjänster, fastighetsförvaltning,<br>uppdragsverksamhet) under slutet av 1980-talet. Det gäller framför allt<br>bankverksamhet och uppdragsverksamhet som växte fram till 1990. De<br>akuta svårigheter som följde på fastighetskrisen ledde därefter till en kraf-<br>tig omstrukturering och rationalisering inom framför allt bankbranschen.<br>Under 1993 uppgick bankernas kreditförluster till ca 50 miljarder kronor<br>att jämföra med 70 miljarder året innan. En förbättrad intjäningsförmåga<br>samt sänkta kostnader gav bankbranschen exklusive Gotabanken ett sam-<br>lat nollresultat föregående år. Rationaliseringarna inom banksektorn för-<br>väntas i stort sett vara genomförda. Under 1993 bildades flera nisch-<br>banker. Dessa siktar inte på att konkurrera med de stora affärsbankerna<br>inom alla verksamhetsområden utan riktar endast in sig på vissa delar.<br>Den ökning av efterfrågan på finansiella tjänster som väntas de närmaste<br>åren bedöms inte leda till en ökad sysselsättning.</p>
<p>Inom uppdragsverksamheten, som står för närmare 60 % av sysselsätt-<br>ningen inom SNI 8, ökade produktionen under det andra halvåret 1993.<br>Andelen företag inom branschen som uppgav fullt kapacitetsutnyttjande<br>i mars månad uppgick till 58 % enligt tjänstebarometem. Branschen, som<br>i stor utsträckning levererar till andra delar av näringslivet, gynnas av in-<br>dustrins exportökningar. Efterfrågan på framför allt branschkompetent<br>personal väntas öka under året inom teknisk konsultverksamhet, ADB-<br>verksamhet samt inom juridisk uppdragsverksamhet. Också för bygg-<br>konsultema verkar konjunkturbotten ha nåtts. Dessa har till en del kunnat<br>kompensera dramatiskt fallande byggnadsinvesteringar med ökande an-<br>läggningsinvesteringar. Fortsatt stigande infrastrukturinvesteringar och en</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>53</p>
<p>14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>uppgång i industribyggnationen medför ett nyrekryteringsbehov under<br>1994.</p>
<p>Övriga tjänster (SNI 9) är en sektor som präglas av servicekaraktär.<br>Bland verksamheterna kan nämnas renhållning, reparation, tvätteri och<br>rekreation. Branschens sysselsättning har ökat sedan 1988. En av förkla-<br>ringarna till ökningen ligger i att verksamheter inom offentlig sektor som<br>under senare år har lagts ut på entreprenad, exempelvis renhållning, re-<br>gistrerats inom SNI 9. Branschen riktar sig huvudsakligen mot hushållen,<br>men även företagssektorn och turismen är viktiga avnämare. Branschen<br>väntas i år få en fortsatt god utveckling i takt med en ökad efterfrågan<br>från främst företagen. Branschen bedöms öka antalet sysselsatta när den<br>privata konsumtionen åter tar fart.</p>
<p>Efter ett produktionsfält på över 2 % föregående år väntas konjunktu-<br>ren sammantaget inom den privata tjänstesektorn vända uppåt i år. Enligt<br>tjänstebarometem förefaller det som om produktionen ökar i nästan samt-<br>liga delbranscher 1994. Produktionen inom partihandel inriktad på bygg-<br>nadsmaterial förväntas dock fortsätta att minska. Uppgången är starkast<br>för den del av tjänstesektorn som levererar till exportindustrin. Det gäller<br>framför allt uppdragsverksamheten och vissa delar av partihandeln. Upp-<br>gången i industriinvesteringarna blir kraftig under andra halvåret 1994.<br>Redan under första halvåret har detta medfört en ökad beläggning inom<br>uppdragsverksamheten, vilket syns på faktureringen för bl.a. byggkonsul-<br>tema.</p>
<p>För den del av tjänstesektorn som i något led är inriktad på produktion<br>ämnad för inhemsk slutanvändning förväntas också en ökad försäljning<br>under det första halvåret. Uppgången i den privata konsumtionen märks<br>både inom parti- och detaljhandeln. Inom detaljhandeln väntas framför<br>allt sällanköpsvaruhandelns försäljning öka under prognosperioden.</p>
<p>Totalt väntas produktionen i den privata tjänstesektorn stiga med drygt<br>2 % i år och med knappt 4 % 1995. Sysselsättningsuppgången bedöms<br>inte bli lika markerad. Det innebär att produktiviteten ökar med drygt<br>1 % vardera året.</p>
<h3>5.2 Strukturförändringar inom tjänstesektorn</h3>
<p>I takt med att arbetslösheten har ökat har den privata sektorns förutsätt-<br>ningar att skapa sysselsättningstillfällen kommit alltmer i fokus. En<br>mängd teoretiska argument kan anföras varför tjänstesektorn på sikt bör<br>växa. Ibland hävdas att vid högre inkomstnivåer används en större andel<br>av inkomsten till köp av tjänster. Internationella jämförelser visar emel-<br>lertid att sambandet mellan utvecklingsnivå och andel sysselsatta i tjänste-<br>produktion inte är entydigt. Förklaringarna måste därför sökas djupare än<br>så. Om ett land har komparativa fördelar inom tjänstehandeln leder detta<br>normalt till att en större andel sysselsätts inom tjänstesektorn. Även skat-<br>tesystemets utformning är sannolikt viktig för hur stor andel av ekonomin<br>som tjänstesektorn utgör.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>54</p>
<p>En annan förklaring till att tjänstesektorns andel av sysselsättningen Prop. 1993/94:150<br>skulle växa är att produktivitetsutvecklingen är lägre än inom industrin. Bilaga 1.1<br>Det skulle leda till att antalet tjänsteanställda ökar mer än de industrian-<br>ställda vid en given efterfrågeökning i ekonomin. Tjänstesektorns möjliga<br>expansion skulle också kunna bero på att industriföretagen i allt större ut-<br>sträckning köper in vissa tjänster utifrån istället för att producera dem<br>inom företaget. Denna faktor har förmodligen varit bland de viktigaste<br>för den privata tjänstesektorns tillväxt under det senaste decenniet.</p>
<p>Tjänstesektorns tillväxt är inte isolerad från den övriga ekonomin utan<br>är beroende av efterfrågetillväxten i ekonomin som helhet. För att kunna<br>skapa fler arbeten inom tjänstesektorn med en svag inhemsk ekonomi<br>krävs att tjänsteexporten ökar. Bl.a. har EES-avtalet ökat möjligheterna<br>till export.</p>
<p>Den 1 januari 1994 började EES-avtalet att gälla. Grundtanken bakom<br>avtalet är att skapa en gemensam marknad för samtliga EES-länder ge-<br>nom att undanröja kvarvarande handelshinder och skapa fri rörlighet för<br>arbetskraft och kapital. Avtalet skapar möjligheter för svenska tjänsteföre-<br>tag till expansion på den internationella marknaden, men ger också ökad<br>utländsk konkurrens på den svenska marknaden.</p>
<p>Tjänstehandeln utgör normalt ca 20 % av den totala handeln. Tjänste-<br>handeln begränsas dels genom naturliga geografiska hinder, men också<br>genom internationella och nationella regleringar. Att tjänstehandeln är<br>begränsade behöver emellertid inte innebära avsaknad av internationell<br>konkurrens. Genom direktinvesteringar i Sverige kan utländska företag<br>etablera sig och öka konkurrensen. Exempel på detta är s.k. franchise-<br>företag som har etablerats sig inom många sektorer. I de branscher där<br>handel registreras framgår det tydligt att några är internationellt konkur-<br>rensutsatta.</p>
<p>I konsult- och maskinuthymingssektorema och inom kommunikation-<br>sektom är importandelen relativt hög. Det tyder på att dessa sektorer till<br>viss del är internationellt konkurrensutsatta. Inom parti- och detaljhandel<br>samt inom post och televerk är importkvotema däremot låga. En bransch<br>som per definition är konkurrensutsatt är turism. Därigenom är också<br>stora delar av hotell- och restaurangverksamheten konkurrensutsatt.</p>
<p>Tabell 5.1 Importpenetrationskvot för den privata tjänstesektorn och för<br>industrin</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4">
<p>Importpenetrationskvot</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1980</p></td><td>
<p>1985</p></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1993</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Gruvor och mineralbrott.</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>tillverkningsindustri</p></td><td>
<p>41,0</p></td><td>
<p>45,5</p></td><td>
<p>40,7</p></td><td>
<p>44,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Parti- och detaljhandel</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Samfärdsel</p></td><td>
<p>14,0</p></td><td>
<p>12,8</p></td><td>
<p>12,9</p></td><td>
<p>16,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Post- och televerk</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>5,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Uppdrag och leasing</p></td><td>
<p>15,0</p></td><td>
<p>20,0</p></td><td>
<p>16,1</p></td><td>
<p>18,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga privata tjänster</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>0,4</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Importpenetrationskvoten = (import/(produktion-l-import-export))xlOO.<br>Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>55</p>
<p>NUTEK och Riksbanken har tillsammans med EFTA-sekretariatet utrett<br>konsekvenserna av EES-avtalet för några av de viktigaste tjänstesekto-<br>rerna. Resultaten tyder på att strukturförändringarna på kort sikt endast<br>blir av begränsad omfattning. Konkurrensen ökar dock inom en rad<br>branscher.</p>
<p>Thrism, dvs. hotell, researrangörer m.fl., är en sektor som redan tidi-<br>gare i stor utsträckning varit konkurrensutsatt. EES-avtalet kan emellertid<br>underlätta svenska turistföretags etableringar i vissa länder. Banksektorn<br>har redan tidigare anpassats till en hårdare internationell konkurrens ge-<br>nom bl.a. avskaffandet av valutaregleringen. Strukturförändringarna vän-<br>tas därför bli små.</p>
<p>Transportsektorn har omgärdats av speciella regleringar. I och med<br>EES-avtalet försvinner kvoteringen för internationell trafik. Cabotage,<br>dvs. inhemsk transport som utförs av utländskt transportföretag, blir till-<br>låten i hela EES-området, förutom i Österrike. Det är främst transport-<br>tjänster över gränserna som påverkas. Bortagandet av kvotssystemet kan<br>förväntas leda till hårdare konkurrens för de svenska speditörema, men<br>också ger också möjligheter till ökad export av transporttjänster.</p>
<p>Den kanske viktigaste förändringen som har följt av EES-avtalet är den<br>nya konkurrenslag som Sverige införde den 1 juli 1993. Lagen innebär<br>en skärpning av främjandet av den fria konkurrensen på den svenska<br>marknaden. Lagen påverkar främst distributionssektom. Bl.a. skärps<br>synen på horisontellt samarbete som idag förekommer bland vissa fack-<br>handelskedjor. Inom dagligvaruhandel pågår stora strukturförändringar<br>genom att utländska lågpriskedjor vinner stora marknadsandelar, vilket<br>bör ha en prisdämpande effekt.</p>
<p>Partihandeln kan på sikt också genomgå stora strukturförändringar.<br>Med gemensamma produktregler kan partihandelslagren minska avsevärt<br>inom EES. När det gäller partihandel med livsmedel är förhållandena<br>annorlunda. I och med att jordbruksprodukter lämnades utanför avtalet<br>försvåras möjligheterna för utländska partihandlare inom dagligvaruom-<br>rådet att leverera till Sverige. Först vid ett medlemskap i EU kan stora<br>strukturella förändringarna väntas ske inom livsmedelsdistributionen.</p>
<p>Vidare skärps reglerna för offentlig upphandling. Om stat, kommun<br>eller landsting skall handla varor eller tjänster för över 200 000 ECU<br>måste företag inom hela EES-området få möjlighet att lämna anbud. Det<br>kan gälla upphandling av såväl tekniska konsulttjänster som renhållning.<br>Frånsett att detta leder till högre konkurrens kan det diskuteras om detta<br>gynnar svenska företag i förhållande till utländska konkurrenter. Av-<br>görande blir de svenska tjänsteföretagens konkurrensförmåga.</p>
<p>I den mån den svenska marknaden för tjänster varit mer konkurrensut-<br>satt än EG-marknaden kan EES-avtalet gynna de svenska producenterna,<br>vilket skulle kunna medföra en ökad tjänstexport. Enligt NUTEK är det<br>dock utifrån tillgänglig statistik svårt att avgöra konkurrensförmågan<br>inom tjänstesektorerna. Sammantaget bedöms dock konkurrensen inom<br>en rad branscher stärkas.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>56</p>
<h2>6 Arbetsmarknaden</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Situationen på arbetsmarknaden har försämrats markant sedan högkon-<br>junkturen kulminerade 1990. Antalet sysselsatta personer har fallit med<br>nära en halv miljon, mätt som skillnaden mellan årsgenomsnitten 1990<br>och 1993. Uppgången i arbetslösheten har delvis begränsats av den kraf-<br>tiga utbyggnaden av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, satsningar<br>inom utbildningsområdet och ett minskat arbetskraftsutbud. Den öppna<br>arbetslösheten steg till 8,2 % 1993, samtidigt som 4,3 % av arbetskraften<br>deltog i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd.</p>
<p>Diagram 6.1 Antal varsel och antal nyanmälda lediga platser</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-42.png" style="width:279pt;height:202pt;"/>
<p>Anm.: Det är endast serien över antal nyanmälda lediga platser som är säsongrensad.<br>Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.</p>
<p>Lågkonjunkturen har nu definitivt passerat sitt bottenläge och den sam-<br>lade produktionen växer 1994. En viss ljusning i efterfrågan på arbets-<br>kraft kan också skönjas, framför allt för tillverkningsindustrin. Inom in-<br>dustrin mer än fördubblades såväl antalet nyanmälda som antalet kvar-<br>stående lediga platser under det första kvartalet 1994 jämfört med samma<br>period föregående år. Det totala antalet nyanmälda lediga platser ökade<br>med ca 25 % under 1994 års första kvartal jämfört med samma period<br>1993. Uppgången sker dock från en mycket låg nivå, se diagram 6.1. En<br>viss förbättring av arbetsmarknadsläget syns också i nedgången av antalet<br>varsel. Under första kvartalet 1994 varslades ca 13 000 personer om upp-<br>sägning, vilket var ca 70 % lägre än samma period 1993. Läget på ar-<br>betsmarknaden bedöms ändock förbli fortsatt svagt under prognosperio-<br>den. Kombinationen av en relativt god produktivitetsutveckling och en</p>
<p>57</p>
<p>markant ökad medelarbetstid begränsar behovet av nyanställningar för att Prop. 1993/94:150<br>möta den högre produktionen 1994. Bilaga 1.1</p>
<p>Antalet sysselsatta personer fortsätter att minska under 1994, om än i<br>avtagande takt. Inom den konkurrensutsatta sektorn väntas sysselsätt-<br>ningen stiga 1994, vilket motverkas av fortsatta fall inom de sektorer som<br>är beroende av hemmamarknaden. Den öppna arbetslösheten kommer<br>emellertid att sjunka till 8 % som en följd av att olika arbetsmarknads-<br>politiska åtgärder successivt byggs ut. Åtgärderna beräknas omfatta<br>ca 280 000 personer vid årets slut. Summan av öppet arbetslösa och<br>personer i konjunkturberoende åtgärder stiger till drygt 14 %, mätt som<br>årsgenomsnitt.</p>
<p>År 1995 ökar antalet sysselsatta personer för första gången på fyra år.<br>Hur stor effekt detta kommer att få på arbetslösheten är avhängigt av hur<br>känsligt utbudet är för förändringar i efterfrågan på arbetskraft. I progno-<br>sen beräknas den öppna arbetslösheten sjunka till 7,2 % 1995, samtidigt<br>som 6,2 % deltar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Då antas att<br>åtgärderna börjar avvecklas under andra halvåret 1995 som en följd av<br>att den reguljära sysselsättningen åter ökar. Summan av antalet öppet ar-<br>betslösa och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir något<br>lägre 1995 än 1994, men har fortfarande inte nått ner till 1993 års nivå.</p>
<p>Arbetsmarknadens funktionssätt kommer att vara avgörande för utveck-<br>lingen under resten av 1990-talet. I kapitel 15 analyseras detta närmare.<br>Utgångsläget är dock ovanligt svårtolkat. För det första har statistikom-<br>läggningen av arbetskraftsundersökningama (AKU) vid årsskiftet 1992/93<br>försvårat jämförelser över tiden. AKU har av allt att döma överskattat<br>sysselsättningen 1992, vilket i så fall innebar att nedgången 1993 över-<br>drevs i statistiken. Det kan heller inte uteslutas att en viss andel av delta-<br>garna i åtgärderna ungdomspraktik (UP) och arbetslivsutveckling (ALU),<br>där deltagarna defintionsmässigt inte skall räknas som sysselsatta, under<br>1993 ändå inkluderades i sysselsättningen. I så fall tenderar den egentliga<br>sysselsättningsnedgången 1994 att bli mindre än vad som anges i denna<br>prognos. För det andra är det ovanligt svårt att tolka produktivitetens ut-<br>veckling. Sannolikt har deltagare i UP och ALU till en del bidragit till<br>produktionen, varför den egentliga produktiviteten varit överskattad under<br>lågkonjunkturen. Dessutom är det osäkert i vilken omfattning arbetsmark-<br>nadspolitiska åtgärder tränger ut den ordinarie sysselsättningen samt i<br>vilken mån en expansion av åtgärderna har stimulerat utbudet av arbets-<br>kraft.</p>
<h3>6.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud</h3>
<p>Under lågkonjunkturen har företagen dragit ned antalet sysselsatta i en<br>snabbare takt än produktionen. Den totala sysselsättningen började<br>minska 1991 och därefter har nedgången successivt accelererat. Syssel-<br>sättningen sjönk med 485 000 personer eller med 11 % mellan årsgenom-<br>snitten 1990 och 1993. I timmar sjönk sysselsättningen något mindre,</p>
<p>58<br></p>
<p>eftersom medelarbetstiden har ökat, bl.a. på grund av en kraftigt sjunkan-<br>de sjukfrånvaro.</p>
<p>Antalet personer i arbetskraften började falla under 1991 i takt med att<br>efterfrågan avtog. Nedgången har ökat successivt, men såsom framgår av<br>diagram 6.2 var nedgången i sysselsättningen väsentligt större. Samman-<br>lagt har antalet personer i arbetskraften, dvs. de som har eller aktivt sö-<br>ker ett arbete, minskat med 221 000 personer eller 5 % från 1990 till<br>1993. Om hänsyn tas till utbyggnaden av de arbetsmarknadspolitiska åt-<br>gärder där deltagarna definitionsmässigt inte räknas till arbetskraften<br>(arbetsmarknadsutbildning, UP och ALU) begränsas utbudsnedgången till<br>113 000 personer.</p>
<p>Diagram 6.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-43.png" style="width:274pt;height:202pt;"/>
<p>Anm.: Underliggande arbetskraftsutbud inkluderar deltagarna i åtgärderna<br>arbetsmarknadsutbildning, UP och ALU i arbetskraften.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>I lågkonjunkturen vid 1980-talets början anpassades inte antalet syssel-<br>satta i samma utsträckning till produktionsutvecklingen som i 1990-talets<br>lågkonjunktur. Denna s.k. labour-hoarding gjorde att en snabb produk-<br>tionsökning var möjlig att genomföra utan ökad sysselsättning. Därige-<br>nom uppmättes en stark produktivitetsökning i början av återhämtningen.<br>I dagsläget finns en betydligt lägre arbetskraftsreserv inom företagen.<br>Även om den tekniska utvecklingen och omfattande rationaliseringsåt-<br>gärder ökat produktionsmöjligheterna vid ett givet antal anställda torde<br>en mer varaktig produktionsökning i dagsläget medföra en snabbare och<br>större sysselsättningsuppgång. Till en början stiger främst antalet arbetade<br>timmar per sysselsatt. Medelarbetstiden steg med 1 % under 1993 till<br>följd av ett ökat övertidsuttag och en kraftigt minskad sjukfrånvaro.</p>
<p>59</p>
<p>Medelarbetstiden förväntas fortsätta öka under 1994. Det hänger samman<br>med en minskning av antalet semesterdagar och ett större övertidsuttag<br>främst inom industrin. Att det finns en stor potential att öka arbetstiden<br>för de redan sysselsatta kan utläsas i statistiken för antalet undersyssel-<br>satta, dvs. personer som skulle vilja arbeta mer men hindras av arbets-<br>marknadsskäl. Detta antal steg från 182 000 personer 1990 till 307 000<br>1993. I ett andra skede börjar antalet sysselsatta att stiga. Det totala anta-<br>let sysselsatta förväntas nå botten under det första halvåret i år. År 1995<br>växer det totala antalet sysselsatta personer, även mätt som årsgenom-<br>snitt. Då beräknas framtidsförväntningarna ha stärkts så mycket att me-<br>delarbetstiden bör kunna reduceras något.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 6.1 Antalet sysselsatta i olika branscher</p>
<p>Tbsental personer (i åldrarna 16-64 år)</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Nivå</p>
<p>1992</p></td><td colspan="3">
<p>Förändring från föregående år</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsättning</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Jord- och skogsbruk</p></td><td>
<p>141</p></td><td>
<p>-6</p></td><td>
<p>-5</p></td><td>
<p>-2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industri</p></td><td>
<p>841</p></td><td>
<p>-62</p></td><td>
<p>26</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Byggnadsverksamhet</p></td><td>
<p>272</p></td><td>
<p>-30</p></td><td>
<p>-24</p></td><td>
<p>-1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privata tjänster</p></td><td>
<p>1 561</p></td><td>
<p>-67</p></td><td>
<p>-9</p></td><td>
<p>46</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommunal verksamhet</p></td><td>
<p>1 161</p></td><td>
<p>-52</p></td><td>
<p>-34</p></td><td>
<p>-16</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statlig verksamhet</p></td><td>
<p>203</p></td><td>
<p>-4</p></td><td>
<p>-5</p></td><td>
<p>-2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>4 185</p></td><td>
<p>-221</p></td><td>
<p>-52</p></td><td>
<p>56</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetskraft, totalt</p></td><td>
<p>4 423</p></td><td>
<p>-103</p></td><td>
<p>-69</p></td><td>
<p>26</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslösa</p></td><td>
<p>236</p></td><td>
<p>120</p></td><td>
<p>-17</p></td><td>
<p>-30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>% av arbetskraften</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Personer i arbetsmarknads-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>politiska åtgärder</p></td><td>
<p>165</p></td><td>
<p>184</p></td><td>
<p>263</p></td><td>
<p>264</p></td></tr>
<tr><td>
<p>% av arbetskraften</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td></tr>
</table>
<p>I prognosen över arbetsmarknadens utveckling 1994-1995 antas att åtgärderna<br>kommer igång successivt 1994, men att det ändå tar hela kalenderåret att nå upp till<br>"full åtgärdsvolym”. Vid slutet av 1994 beräknas åtgärderna omfatta ca 280 000<br>personer.</p>
<p>För det andra halvåret 1995 finns inga beslut om åtgärder. 1 takt med en ökad<br>reguljär sysselsättning antas att åtgärdsvolymen dras ned något.</p>
<p>Anm.: Det totala antalet sysselsatta 1992 inkluderar en korrigeringspost på<br>8000 personer.</p>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.</p>
<p>Antalet sysselsatta föll inom samtliga sektorer 1993, vilket framgår av<br>tabell 6.1. Inom industrin upphörde dock sysselsättningen att sjunka un-<br>der det andra halvåret. Sedan toppen i början av 1989 har industrisyssel-<br>sättningen fallit med drygt 260 000 personer eller 26 %. Mot bakgrund<br>av den lediga kapacitet som finns inom företagen och en ökad medel-<br>arbetstid beräknas produktionsökningen endast leda till en måttlig upp-<br>gång i antalet sysselsatta 1994. Under hösten 1994 väntas mer omfattande<br>personalrekryteringar starta. Antalet sysselsatta inom byggnadsverksam-<br>heten beräknas fortsätta minska i samma takt 1994 som under 1992—1993<br>till följd av fallet i bostadsbyggandet och låga byggnadsinvesteringar in-<br>om näringslivet. Under 1995 förväntas sysselsättningsnedgången bromsas<br>upp. Inom den privata tjänstesektorn bedöms sysselsättningen inom de</p>
<p>60</p>
<p>delbranscher som främst vänder sig mot industrin börja öka 1994, medan Prop. 1993/94:150<br>utvecklingen av de hemmamarknadsorienterade delbranscherna väntas bli Bilaga 1.1<br>svagare. Av tjänstesektorns produktion är minst 1/4 direkt sammankopp-<br>lad med aktiviteten i industrin. År 1995 börjar sysselsättningen i hela<br>tjänstesektorn åter att stiga. I den kommunala sektorn fortsätter anpass-<br>ningen av verksamheten till de nya ekonomiska förutsättningarna. Syssel-<br>sättningen väntas falla i något långsammare takt 1994 jämfört med 1993.</p>
<p>Nedgången bedöms successivt avta 1995.</p>
<p>Tabell 6.2 Produktion och sysselsättning i timmar</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1989</p></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Näringslivet</p>
<p>Produktion</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>4,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsättning</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>-3,4</p></td><td>
<p>-4,0</p></td><td>
<p>-5,0</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>2,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industri</p>
<p>Produktion</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>-5,5</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsättning</p></td><td>
<p>-2,0</p></td><td>
<p>-2,2</p></td><td>
<p>-6,3</p></td><td>
<p>-7,0</p></td><td>
<p>-6,7</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>9,1</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Byggnadsverksamhet<br>Produktion</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-8,5</p></td><td>
<p>-8,0</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsättning</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>-2,3</p></td><td>
<p>-9,5</p></td><td>
<p>-10,2</p></td><td>
<p>-8,5</p></td><td>
<p>-0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privata tjänster<br>Produktion</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-2,2</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>3,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsättning</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-3,3</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentliga tjänster</p>
<p>Produktion</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>-2,4</p></td><td>
<p>-2,8</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>-0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p>
<p>Produktion</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>3,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsättning</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>-2,3</p></td><td>
<p>-3,4</p></td><td>
<p>-4,2</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Sammantaget beräknas det totala antalet sysselsatta fortsätta att minska<br>1994, till följd av fortsatta neddragningar inom byggnadsverksamheten<br>och den kommunala sektorn. Det motverkas delvis av att antalet syssel-<br>satta inom de konkurrensutsatta delarna av ekonomin börjar öka succes-<br>sivt under loppet av 1994. År 1995 beräknas det totala antalet sysselsatta<br>öka med drygt 50 000 personer. Sysselsättningen stimuleras av de änd-<br>ringar som genomförts i arbetsrättslagstiftningen, där prov- och visstids-<br>anställning underlättats samt av det införda generella anställningsstödet<br>(GAS) som subventionerar nyanställd arbetskraft. GAS innebär en sänk-<br>ning av arbetsgivaravgifterna med 15 procentenheter för antalet anställda<br>utöver den nivå som rådde i september 1993. Nedsättningen gäller under<br>kalenderåret 1994.</p>
<p>Produktiviteten steg med 4 % inom näringslivet 1993. Den kan dock<br>vara överskattad till följd av tidigare nämnda statistikproblem. I takt med<br>att antalet sysselsatta börjar öka förväntas produktivitetsutvecklingen</p>
<p>61<br></p>
<p>bromsas något. Produktiviteten beräknas öka med knappt 2 1/2 % 1994<br>och 2 % 1995. En osäkerhet i bedömningen är huruvida produktivitets-<br>potentialen inom industrin kan vara större än beräknat 1994 och att pro-<br>duktionsökningen i så fall kommer att föranleda en mindre uppgång i an-<br>talet arbetade timmar.</p>
<p>Hela nedgången av arbetskraftsutbudet under lågkonjunkturen förklaras<br>av ett sjunkande arbetskraftstal, eftersom befolkningen i åldrarna 16—64<br>år samtidigt steg. Detta avspeglas också i en kraftig uppgång av de latent<br>arbetssökande, dvs. de som vill och kan arbeta men inte aktivt söker ar-<br>bete. År 1990 deltog 84 % av befolkningen i arbetskraften, vilket i ett<br>historiskt perspektiv är ett högt arbetskraftsdeltagande. År 1993 hade AK-<br>talet sjunkit till 79 %. Den största nedgången av AK-talet har skett bland<br>de yngre åldersgrupperna, vilket förklaras av att de ovan nämnda utbild-<br>ningsåtgärderna (arbetsmarknadsutbildning, UP och ALU) delvis är kon-<br>centrerade till ungdomar samt av ökningen av antalet studerande i den<br>reguljära utbildningen. De som deltar i dessa åtgärder räknas inte in i<br>arbetskraften.</p>
<p>Arbetskraftsutbudet väntas fortsätta falla 1994 med ca 1 1/2 % till följd<br>av den fortsatt svaga efterfrågan på arbetskraft. Eftersom befolkningen<br>i arbetsför ålder förväntas öka med ca 0,5 % per år innebär det en ytter-<br>ligare neddragning av AK-talet. Av utbudsnedgången förklaras dock<br>2/3 av ett successivt ökat deltagande i de ovan nämnda arbetsmarknads-<br>politiska åtgärderna, se tabell 6.3. År 1995, när antalet sysselsatta åter<br>ökar, beräknas utbudet av arbetskraft stiga. Dels finner fler det mödan<br>värt att aktivt söka arbete, dels antas att en avveckling av de arbetsmark-<br>nadspolitiska utbildningsåtgärderna inleds. De som lämnar dessa åtgärder<br>kommer åter att räknas in i arbetskraften.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 6.3 Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet</p>
<p>Därav bidrag från utbudspåverkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetskraft</p></td><td>
<p>-2,3</p></td><td>
<p>-2,3</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>0,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Därav bidrag från åtgärder:</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadsutbildning</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ungdomspraktik</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsl i vsutveckl ing</p></td><td></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.</p>
<p>Det finns sannolikt en stor potential för fortsatta ökningar av arbets-<br>kraftsutbudet i ett medelfristigt perspektiv. Anpassningarna till de utbuds-<br>stimulerande strukturella reformer som genomförts de senaste åren, t.ex.<br>skattereformen och sänkt ersättningsnivå i sjukförsäkringen, har troligen<br>fördröjts av den svaga efterfrågan på arbetskraft. Utbudsökningama för-<br>väntas ske både genom en trendmässigt ökad medelarbetstid från de per-<br>soner som redan är sysselsatta samt ett inflöde av personer till arbetskraf-<br>ten. Uppgången i medelarbetstid de närmaste åren kommer sannolikt mot-<br>verkas av en successiv återgång av andelen övertidstimmar till en lägre,<br>mer normal nivå. Inflödet av personer till arbetskraften kan ske genom</p>
<p>62</p>
<p>att deltagare i åtgärder utanför arbetskraften, latent arbetssökande och<br>andra får arbete eller blir aktivt arbetssökande. Dessutom leder en ökning<br>av den faktiska genomsnittliga pensionsåldern till ett högre utbud, vilket<br>bl.a. kan ske om färre erhåller förtidspension. Antalet nybeviljade förtids-<br>pensioner har ökat från 50 000 år 1991 till 62 000 personer år 1993. Un-<br>der resten av 1990-talet torde antalet nya förtidspensioneringar kunna<br>sjunka, med hänsyn till de stora volymer som uppnåtts under lågkonjunk-<br>turen.</p>
<h3>6.2 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder</h3>
<p>Den öppna arbetslösheten har ökat dramatiskt i Sverige under 1990-talet.<br>I det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde under 1989-1990 pres-<br>sades den öppna arbetslösheten ned till rekordlåga 11/2%, vilket var be-<br>tydligt under den arbetslöshet som är förenlig med icke accelererande in-<br>flation (NAIRU). Sedan våren 1990 har den öppna arbetslösheten stigit<br>kontinuerligt. I takt med att efterfrågan i ekonomin föll ökade arbetslös-<br>heten i en allt snabbare takt. Antalet öppet arbetslösa steg från 75 000<br>personer 1990 till 356 000 1993. Det motsvarar en ökning av den öppna<br>arbetslösheten från 1,7 % till 8,2 %. Ökningen i arbetslösheten har sam-<br>tidigt motverkats av att deltagandet i olika arbetsmarknadspolitiska åtgär-<br>der stigit kraftigt under samma period. År 1993 deltog ca 184 000 perso-<br>ner i sådana åtgärder, vilket motsvarar 4,3 % av arbetskraften.</p>
<p>Diagram 6.3 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmark-<br>nadspolitiska åtgärder</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-44.png" style="width:270pt;height:201pt;"/>
<p>Anm.: Arbetslösheten är omräknad till 1993 års definition enligt AKU.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>63</p>
<p>Arbetslösheten har ökat snabbare bland män än bland kvinnor, till skill-<br>nad från utvecklingen i början av 1980-talet. I början av 1994 var arbets-<br>lösheten ca 3 1/2 procentenheter högre bland män. Det förklaras av att<br>sysselsättningen hittills fallit kraftigast inom industrin och byggnadssek-<br>torn som båda är mansdominerade näringar. Dessutom deltar relativt sett<br>fler kvinnor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</p>
<p>Arbetslösheten är högst bland de yngre åldersgrupperna. Trots den<br>snabba expansionen av åtgärder riktad mot ungdomar steg arbetslösheten<br>1993 till 19 % inom åldersgruppen 16-19 år och 18 % för 20-24 åringar,<br>se tabell 6.4.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 6.4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar</p>
<p>Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1985</p></td><td>
<p>1986</p></td><td>
<p>1987</p></td><td>
<p>1988</p></td><td>
<p>1989</p></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16-19 år</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>11,6</p></td><td>
<p>19,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>20-24 år</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>11,5</p></td><td>
<p>18,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>25-54 år</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>7,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>55-64 år</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>8,2</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Siffrorna för åren 1985 och 1986 är inte helt jämförbara med värden för åren<br>därefter på grund av omläggning av mätmetod i AKU från år 1987. Ännu en<br>omläggning skedde januari 1993. För att skapa jämförbarhet är därför nivån<br>preliminärt justerad fr.o.m. 1987.</p>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Antalet långtidsarbetslösa har ökat på ett oroväckande sätt under denna<br>lågkonjunktur. I Sverige definieras långtidsarbetslöshet som personer som<br>varit öppet arbetslösa i mer än sex månader. Det skiljer sig från den<br>gängse internationella definitionen där långtidsarbetslöshet uppkommer<br>efter tolv månaders öppen arbetslöshet. Sverige kan därmed sägas ha en<br>bredare definition. Å andra sidan måste personer som deltagit i en arbets-<br>marknadspolitisk åtgärd vara öppet arbetslösa i ytterligare sex månader<br>för att klassificeras som långtidsarbetslösa. Under föregående lågkonjunk-<br>tur uppgick den genomsnittliga andelen långtidsarbetslösa av det totala<br>antalet öppet arbetslösa till ca 30 %. Andelen långtidsarbetslösa har ökat<br>kontinuerligt i denna lågkonjunktur. Andelen steg från 16 % 1990 till<br>32 % 1993. I början av 1994 hade långtidsarbetslösheten ökat till drygt<br>39 %.</p>
<p>Det vore önskvärt att kunna relatera den ovan redovisade andelen lång-<br>tidsarbetslösa till uppgifter om hur många som varit utan en reguljär sys-<br>selsättning i mer än tolv månader. Dels skulle det kunna ge ett långtidsar-<br>betslöshetsbegrepp i linje med omvärldens, dels visa hur hög rundgången<br>mellan öppen arbetslöshet och olika åtgärder är.</p>
<p>Ju högre andelen långtidsarbetslösa blir, desto större är riskerna att<br>arbetsmarknadens funktionsförmåga försämras och lönebildningen för-<br>svåras. Löneökningar dämpas i mindre grad av lång- än av korttidsarbets-<br>löshet. Om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inriktas på de långtids-<br>arbetslösa så minskar risken för att åtgärderna får samhällsekonomiskt<br>ofördelaktiga effekter på lönebildningen i form av förhindrade eller för-</p>
<p>64</p>
<p>dröjda löneanpassningar. Fokuseringen på en aktiv arbetsmarknadspolitik<br>i Sverige syftar just till att minimera långtidsarbetslöshet, passivisering<br>och utslagning från arbetsmarknaden. Om arbetskraftsreservens kompe-<br>tens kan höjas med hjälp av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna får de<br>snarare en positiv effekt på lönebildningen genom att de som står utanför<br>den reguljära sysselsättningen är/blir tillräckligt konkurrenskraftiga för<br>att kunna påverka lönebildningen i en dämpande riktning.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 6.5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder</p>
<p>Tusental, genomsnitt per år</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1988</p></td><td>
<p>1989</p></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utanför arbetskraften</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknads-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>utbildning</p></td><td>
<p>40</p></td><td>
<p>42</p></td><td>
<p>39</p></td><td>
<p>59</p></td><td>
<p>86</p></td><td>
<p>53</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ungdomspraktik</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td>
<p>22</p></td><td>
<p>58</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslivsutveckling</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td>
<p>35</p></td></tr>
<tr><td>
<p>I arbetskraften</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Beredskapsarbete</p></td><td>
<p>14</p></td><td>
<p>10</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>11</p></td><td>
<p>16</p></td><td>
<p>14</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ungdomslag<sup>1</sup></p></td><td>
<p>10</p></td><td>
<p>5</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>10</p></td><td>
<p>9</p></td><td>
<p>-</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avtalad inskolningsplats</p></td><td>
<p>2</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>2</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>4</p></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Rekryteringsstöd</p></td><td>
<p>5</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>2</p></td><td>
<p>5</p></td><td>
<p>14</p></td><td>
<p>9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbildningsvikariat</p>
<p>Företagsutbildning<sup>2</sup></p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>4</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>1</p>
<p>4</p></td><td>
<p>8</p>
<p>6</p></td><td>
<p>10</p>
<p>3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Åtgärder för arbets-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>handikappade<sup>3</sup></p></td><td>
<p>84</p></td><td>
<p>85</p></td><td>
<p>88</p></td><td>
<p>86</p></td><td>
<p>85</p></td><td>
<p>84</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>158</p></td><td>
<p>150</p></td><td>
<p>145</p></td><td>
<p>179</p></td><td>
<p>250</p></td><td>
<p>267</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av arbets-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>kraften<sup>4</sup></p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>4,3</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> T.o.m 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 — juni 1992 särskild inskolnings-<br>plats.</p>
<p><sup>2</sup> Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-</p>
<p>dade.</p>
<p><sup>3</sup> Samhall,</p>
<p>4 c__.i: ’</p>
<p>lönebidrag, Arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete,<br>åtgärder exkl. arbetshandikappade. Arbetskraften omräknad till 1993 års<br>AKU-defmition.</p>
<p>Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.</p>
<p>Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har stigit i takt<br>med arbetsmarknadens försvagning. Andelen personer i åtgärder (exkl.<br>arbetshandikappade) uppgick till 4,3 % 1993, vilket är ca 3 procenten-<br>heter mer än under 1990, se tabell 6.5. Till skillnad mot tidigare lågkon-<br>junkturer har tyngdpunkten förskjutits mot en större andel s.k. utbild-<br>ningsinsatser. Av de ca 242 000 personer som deltog i någon arbetsmark-<br>nadspolitisk (exkl. företagsutbildning) åtgärd det första kvartalet 1994 av-<br>såg drygt 80 % arbetsmarknadsutbildning, ALU eller UP. Därtill har den<br>ordinarie utbildningen utökats av arbetsmarknadsskäl. Budgetåret 1992/93<br>utnyttjade 15 000 personer dessa extra utbildningsmöjligheter, främst i<br>form av ett tredje gymnasieår. För innevarande budgetår beräknas ca<br>67 000 personer delta i den utökade ordinarie utbildningen. Denna nivå<br>väntas öka ytterligare något under det kommande budgetåret.</p>
<p>Trots en produktionsökning 1994 beräknas arbetsmarknadsläget vara<br>fortsatt svagt. I avsnitt 6.1 beskrevs den förväntade utvecklingen av an-<br>talet sysselsatta och utbudet av arbetskraft under prognosperioden. Ut-<br></p>
<p>65</p>
<p>vecklingen av den öppna arbetslösheten är dessutom avhängig av i vilken<br>takt och till vilken nivå de arbetsmarknadpolitiska åtgärderna kan byggas<br>ut. Den öppna arbetslösheten förväntas sjunka till 8 % i år. Då bedöms<br>de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfatta 280 000 personer vid 1994<br>års slut. Detta är lägre än den politiska ambitionsnivå som uttrycks sena-<br>re i denna proposition (bilaga 10) avseende mer än 300 000 personer un-<br>der budgetåret 1994/95. Om Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) lyckas med<br>att bygga ut åtgärderna till den politiska ambitionsnivån skulle det med-<br>föra att den öppna arbetslösheten sjunker kraftigt. Utvecklingen under<br>1992 och 1993 har emellertid visat på avsevärda trögheter när det gäller<br>utbyggnaden av åtgärderna, varför det inte kan uteslutas att det blir svårt<br>att nå de här prognosticerade åtgärdsvolymema på 280 000 personer.<br>Den hittills högsta registrerade åtgärdsvolymen nåddes under februari må-<br>nad 1994 då ca 248 000 personer deltog i olika arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder (exkl. företagsutbildning). I prognosen antas, som en följd av en<br>ökad reguljär sysselsättning, att åtgärdsvolymen minskar något under det<br>andra halvåret 1995. Samtidigt medför en ökad sysselsättning att den<br>öppna arbetslösheten kan minska till 7,2 % 1995. Därmed kommer sum-<br>man av den öppna arbetslösheten och andelen i åtgärder att sjunka från<br>14,1 % 1994 till 13,4 % 1995. Det förutsätter att det i genomsnitt deltar<br>263 000 respektive 264 000 personer i någon typ av åtgärd 1994 och<br>1995, vilket motsvarar 6,2 % av arbetskraften. I takt med en stigande<br>ordinarie sysselsättning torde åtgärdernas mix ändras mot ett ökat inslag<br>av matchningsåtgärder, dels i form av intensifierad arbetsförmedling, dels<br>ett utökat inslag av åtgärder som mer direkt syftar till ett ordinarie arbete<br>t.ex. rekryteringstöd.</p>
<p>Nedgången i arbetslöshet kan komma att kännetecknas av avsevärda<br>trögheter även i ett medelfristigt perspektiv med förhållandevis god till-<br>växt. Det bör dock observeras att även om nedgången i den öppna arbets-<br>lösheten blir relativt måttlig, kommer allt fler personer successivt att sys-<br>selsättas på den ordinarie arbetsmarknaden.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>66</p>
<h2>7 Löner</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Flexibiliteten på arbetsmarknaden kommer att vara avgörande för ut-<br>vecklingen under såväl prognosperioden som resten av 1990-talet. En<br>mycket viktig faktor i detta sammanhang är lönebildningen. En fortsatt<br>svag efterfrågan på arbetskraft kommer att hålla tillbaka löneökningarna<br>något under prognosperioden. Svenska erfarenheter av hur lönebildningen<br>fungerar vid detta arbetsmarknadsläge är emellertid begränsade, varför<br>denna löneprognos måste betraktas som ovanligt osäker. Den genomsnitt-<br>liga lönen beräknas öka med 3 % 1994 och 3 1/4 % 1995. De olikartade<br>utvecklingstendenserna för ekonomins delar förväntas avspegla sig i löne-<br>bildningen. Industrins löner väntas öka med 1 resp. 1 1/2 procentenheter<br>mer än genomsnittet under prognosperioden.</p>
<h3>7.1 Lönebildningen i Sverige i ett historiskt perspektiv</h3>
<p>Svensk lönebildning kännetecknas av nominallönestelheter nedåt, hög<br>reallöneflexibilitet och små lönedifferenser. Utjämningen av lönerelatio-<br>nerna hänger samman med den centrala samordningen av lönebildningen,<br>som har varit det mest utmärkande draget i det svenska löneförhandlings-<br>systemet sedan 1950-talet.</p>
<p>Diagram 7.1 Lönespridningen i Sverige</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-45.png" style="width:276pt;height:202pt;"/>
<p>Anm.: Lönespridningen visar hur mycket lönerna inom en grupp arbetstagare skiljer<br>sig från medellönerna i gruppen. Före 1972 saknas individuppgifter för "arbetare"<br>varför lönespridningen visar skillnaden mellan olika avtalsområdens medellöner och<br>hela SAF-områdets.</p>
<p>Källa: Svenska Arbetsgivareföreningen.</p>
<p>67</p>
<p>Principerna för lönebildningen började förändras fr.o.m. 1960-talets<br>mitt. Lönedifferentiering utifrån en värdering av arbetets art och svårig-<br>hetsgrad förbyttes i låglönepolitiska satsningar som medförde en kraftig<br>utjämning av lönerna. Av diagram 7.1 framgår att lönespridningen halve-<br>rades för arbetare mellan 1965 och 1976. Successivt började arbetsgivar-<br>nas motstånd mot relativlönernas utveckling och mot centrala löneför-<br>handlingar att öka. Under 1980-talet började lönespridningen åter stiga<br>genom att de centrala låglönesatsningarna kompenserades alltmer via<br>branschvisa och lokala avtal. Löneförhandlingar på flera olika nivåer drev<br>upp de totala nominella löneökningarna i det överhettade arbetsmarknads-<br>läge som rådde mot 1980-talets slut. En alltför hög löneökningstakt i för-<br>hållande till produktivitetsutvecklingen medförde att industrins konkur-<br>renskraft urholkades.</p>
<h3>7.2 Utvecklingen under 1990-1993</h3>
<p>Den internationella tillväxten dämpades 1990, vilket bidrog till att för-<br>stärka exportnedgången. Efterhand försvagades den inhemska efterfrågan<br>kraftigt. Läget på arbetsmarknaden försämrades därför successivt. Syssel-<br>sättningsfallet inom industrin startade redan i början av 1990. Löneök-<br>ningstakten dämpades markant när hela arbetsmarknaden slöt tvååriga<br>s.k. Rehnbergsavtal för 1991 och 1992. Totalt sett ökade lönerna i ge-<br>nomsnitt med 5,6 % 1991 och 3,7 % 1992. Under 1992 skedde en ned-<br>växling av inflationstakten. Med hänsyn till den kraftiga försvagningen<br>av arbetsmarknaden som ägde rum under loppet av 1991 och 1992 synes<br>Rehnbergsavtalet ha lett till högre löneökningar 1992 än vad arbetsmark-<br>nadsläget i annat fall skulle ha gett upphov till. Däremot är det troligt att<br>Rehnbergsavtalet medförde en större sänkning av löneökningstakten 1991<br>än vad som skulle inträffat i annat fall.</p>
<p>Enligt preliminära beräkningar ökade timlönerna med i genomsnitt<br>3,9 % 1993. De avtalsmässiga höjningarna inkl. s.k. överhäng från tidi-<br>gare avtal uppgick till ca 1 % 1993, vilket innebär att löneglidningen sva-<br>rade för ytterligare 3 procentenheter. Därmed tilltog löneökningstakten<br>1993 jämfört med 1992, samtidigt som arbetsmarknaden fortsatte att för-<br>svagas kraftigt. Traditionella löneekvationer baserade på historiska<br>svenska data indikerar att löneutvecklingen är mycket mer känslig för<br>arbetsmarknadsläget och att de nominella lönerna skulle varit avsevärt<br>lägre eller t.o.m. sjunkit 1993.</p>
<p>Till en del förklaras de genomsnittliga löneökningarna 1992 och 1993<br>av en rad tillfälliga faktorer som följer av sammansättningsförändringar<br>i sysselsättningen, avgångsvederlag, förmånliga villkor vid förtidspensio-<br>nering och ändrad övertidsandel. Sammantaget betecknas dessa tillfälliga<br>effekter här för strukturell löneglidning. I kapitel 15.1 analyseras den<br>strukturella löneglidningen närmare. Uppskattningsvis förklaras knappt<br>en procentenhet av löneutvecklingen 1993 av en strukturell löneglidning,<br>vilket innebär att 3 % utgör en underliggande löneökning. Omfattningen</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>68</p>
<p>av den strukturella löneglidningen torde varit minst lika stor 1992, vilket<br>innebär att den underliggande löneökningstakten tilltog från 2 1/2 % 1992<br>till 3 % 1993. Utvecklingen måste uppfattas som oroväckande då teorier<br>om jämviktsarbetslöshet anger att löneökningstakten borde falla så länge<br>arbetslösheten befinner sig över den naturliga arbetslöshetsnivån (NAIRU<br>= non accelerating inflation rate of unemployment). Samtidigt råder det<br>viss osäkerhet om löneutvecklingen utifrån olika statistikkällor. Uppgifter<br>ovan om löneutvecklingen är baserade på förändringen av den utbetalda<br>lönesumman och antalet arbetade timmar och denna statistik visar på en<br>betydligt högre löneglidning än vad den s.k. förtjänststatistiken indikerar.<br>Enligt den kortperiodiska lönestatistiken steg lönen sammantaget med<br>3 % 1993 och löneökningstakten sjönk mellan 1992 och 1993. Förtjänst-<br>statistiken inkluderar endast en del av de ovan nämnda tillfälliga effekter-<br>na. Statistiken är också relativt ny, varför det är svårt att värdera dess<br>tillförlitlighet. Det kan dock inte uteslutas att den genomsnittliga löneut-<br>vecklingen utifrån lönesummeberäkningama är överskattad 1993.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 7.1 Timlöner och arbetskraftskostnader</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
<p>Samtliga löntagare</p>
<p>Industriarbetare</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Avtal</p></td><td>
<p>Löne-<br>glid-<br>ning</p></td><td>
<p>Timför-<br>tjänst</p></td><td>
<p>Avtal</p></td><td>
<p>Löne-<br>glid-<br>ning</p></td><td>
<p>Timför-<br>tjänst</p></td><td>
<p>Sociala<br>kost-<br>nader</p></td><td>
<p>Arbets-<br>krafts-<br>kostnader</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1980</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>9,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>9,3</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>10,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1981</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>9,1</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>10,1</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>10,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1982</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>7,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1983</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>9,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1984</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>10,3</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>10,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1985</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>7,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1986</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>7,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1987</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td></td><td></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>7,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1988</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>8,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1989</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>10,1</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>10,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>9,5</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>8.8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>7,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>4,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>-3,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1.7</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td></td><td></td><td>
<p>4,0</p></td><td></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1995</p></td><td></td><td></td><td>
<p>3,3</p></td><td></td><td></td><td>
<p>4,7</p></td><td></td><td>
<p>4,7</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grun-<br>das på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som<br>ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning<br>på avtal och löneglidning.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<h3>7.3 Utvecklingen under prognosperioden</h3>
<p>När de nya avtalen slöts 1993 hade arbetsmarknadens parter delvis nya<br>förutsättningar att ta hänsyn till. För det första kan en rörlig växelkurs<br>göra det direkta sambandet mellan höga nominella löneökningar och för-<br>sämrad konkurrenskraft otydligare. Det är därför viktigt att arbetsmark-<br>nadens parter uppfattar den ekonomiska politikens inriktning på prisstabi-<br></p>
<p>69</p>
<p>15 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150<br></p>
<p>litet som trovärdig, så att de inte antar att en ofördelaktig kostnadsutveck-<br>ling kommer att korrigeras av växelkursen. För det andra kan en låg in-<br>flationstakt tillsammans med nominallönestelheter nedåt och lönefölj sam-<br>het mellan olika sektorer försvåra de relativlöneförändringar som behövs<br>för en effektiv omallokering av arbetskraften.</p>
<p>Under 1993 slöt nästan hela arbetsmarknaden nya tvååriga löneavtal.<br>För 1994 medför avtalen en löneökning på ca 1 1/4 %. Att bedöma löne-<br>glidningen är förenat med ovanligt stor osäkerhet. Fyra frågor står i för-<br>grunden: Den första frågan gäller hur känslig lönebildningen är för ar-<br>betsmarknadsläget. Den andra frågan rör hur anpassningsprocessen fun-<br>gerar vid en låg inflationstakt i en ekonomi som tidigare haft tydliga<br>nominallönestelheter nedåt. Den tredje frågan avser om de relativa lö-<br>nerna kommer att anpassas med hänsyn till efterfrågan och utbud på olika<br>delarbetsmarknader eller om lönefölj samheten kommer att vara fortsatt<br>stor mellan sektorer, branscher och individer. Den fjärde frågan gäller<br>hur stor den "omvända" strukturella löneglidningen kommer att vara när<br>sysselsättningen successivt börjar öka igen.</p>
<p>Erfarenheterna från andra länder indikerar att långtidsarbetslösa har en<br>mycket begränsad återhållande effekt på löneökningarna. Därmed finns<br>det risk för att löneökningarna kan tillta även vid en förhållandevis liten<br>minskning av arbetslösheten. Under 1993 steg andelen långtidsarbetslösa<br>till 32 %, mätt som årsgenomsnitt. Denna andel har fortsatt att öka kon-<br>tinuerligt och uppgick i början av 1994 till drygt 39 %. Detta kan jäm-<br>föras med utvecklingen vid 1980-talets början då andelen långtidsarbets-<br>lösa som högst var ca 30 %. Trots den prognosticerade utbyggnaden av<br>de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är det sannolikt svårt att undvika<br>en viss ytterligare uppgång av långtidsarbetslösheten under prognosperio-<br>den. De svenska erfarenheterna av hur lönebildningen fungerar vid hög<br>arbetslöshet är mycket begränsade. Den höga löneökningstakt som upp-<br>mättes 1993, relativt arbetsmarknadsläget, inger oro i detta avseende. En<br>viktig faktor är om långtidsarbetslöshet och därmed förknippade risker till<br>definitiv utslagning kan begränsas genom en aktiv arbetsmarknadspolitik<br>inkl, utbildning och omskolning av olika slag. Å andra sidan kan det inte<br>uteslutas att omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder och därmed<br>lägre öppen arbetslöshet kan fördröja och förhindra löneanpassningen.</p>
<p>Enligt teorier om jämviktsarbetslöshet skall anpassningen mot en lägre<br>arbetslöshet ske, som nämnts, genom en kontinuerligt sänkt löneöknings-<br>takt. Om nominallönestelheter nedåt innebär ett golv för löneöknings-<br>takten kan marknadsmässiga relativlöneförändringar resultera i en till-<br>tagande löneökningstakt när efterfrågan på arbetskraft åter ökar. Hus-<br>hållens förväntningar av den framtida inflationsutvecklingen har sedan<br>slutet av 1991 legat relativt konstant kring 2 %. Inflationsförväntningarna<br>bland placerare på obligationsmarknaden var under samma period 1—2<br>procentenheter högre. Det är inte självklart att de inflationsförväntningar<br>som styr förhandlingar och beslut rörande lönebildningen är lika låga som<br>hushållens. Om dessa implicita inflationsförväntningar ännu inte justerats<br>ned på samma sätt, men kommer att falla, tenderar det att ge successivt<br>lägre löneökningar. Vid en varaktig inflationstakt på ca 2 % kan den</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>70</p>
<p>långsiktiga löneökningen väntas uppgå till ca 3 1/2 — 4 %, givet en<br>rimlig långsiktig produktivitetstillväxt.</p>
<p>Den pågående utvecklingen mot mer lokalt bestämda löner kan väntas<br>underlätta relativlöneförskjutningar. Bl.a. förstärks kopplingen till den<br>enskildes produktivitetsutveckling vid en företagsvis lönebildning. Av-<br>vägningar mellan löne- och sysselsättningsutveckling inom företag eller<br>branscher torde också vara tydligare ju mer lokal lönebildningen blir. Å<br>andra sidan försämras förutsättningarna för centralt samordnade överens-<br>kommelser om löneåterhållsamhet av den typ som år 1990 åstadkoms ge-<br>nom Rehnbergsavtalet.</p>
<p>Sannolikt kommer en del av de faktorer som medför en strukturell lö-<br>neglidning när sysselsättningen minskar att ge motsvarande lönesänkning-<br>ar när sysselsättningen åter ökar. Sysselsättningens sammansättning<br>ändras t.ex. genom att andelen yngre åter ökar och därtill torde avgångs-<br>vederlag inte längre betalas ut. Dessa effekter drar troligen ned löneök-<br>ningstakten något 1995 (och även efter prognosperiodens slut). Uppskatt-<br>ningsvis kommer den genomsnittliga löneutvecklingen vara ca 1/2 pro-<br>centenhet lägre 1995 till följd av en omvänd strukturell löneglidning.</p>
<p>Sammantaget beräknas de totala nominella löneökningarna till 3 %<br>1994 och 3 1/4 % 1995. Nedrevideringen av löneprognosen för 1994<br>jämfört med den preliminära nationalbudgeten förklaras av uppskattning-<br>arna av den strukturella löneglidningens storlek avseende 1993. I prog-<br>nosen förväntas den underliggande löneökningstakten vara densamma år<br>1993 och 1994. När efterfrågan på arbetskraft ökar 1995 tilltar också<br>löneökningstakten något, främst inom den konkurrensutsatta sektorn.<br>Inom industrin väntas lönerna öka med 1 resp. 1 1/2 procentenheter mer<br>än för ekonomin som helhet. Om löneutvecklingen inom industrin sprids<br>till övriga sektorer blir sannolikt den genomsnittliga timlöneökningen<br>högre än vad som är förenligt med en låg inflation, vilket i så fall riske-<br>rar leda till att den ekonomiska återhämtningen avbryts i förtid.</p>
<p>Inom OECD-området beräknas lönerna inom tillverkningsindustrin öka<br>med knappt 3 resp. 3 1/2 % under prognosperioden. Den svenska indu-<br>strins löner stiger därmed något snabbare. Tillsammans med effekter av<br>deprecieringen av den svenska kronan, en stark produktivitetsutveckling<br>och sänkta arbetsgivaravgifter medför löneutvecklingen att den relativa<br>enhetsarbetskostnaden (RULC) ändå kan sjunka med mer än 20 % mellan<br>1992 och 1995. Utvecklingen under 1994 och 1995 innebär dock en viss<br>försvagning av konkurrenskraften.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>71</p>
<p>Diagram 7.2 Nominell timlön inom industrin</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-46.png" style="width:263pt;height:186pt;"/>
<p>Anm.: OECD-ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent<br>till Sverige på världsmarknaden.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>72</p>
<h2>8 Inflation</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h3>8.1 Inflationstryck</h3>
<p>Inflationstrycket i den svenska ekonomin är i dagsläget mycket lågt. Kon-<br>sumentpriserna ökade under första kvartalet i år med 1,1%. Exkluderas<br>effekter av förändrade indirekta skatter och subventioner har priserna<br>ökat med endast 0,6 %. Vanligtvis infaller en stor del av årets prishöj-<br>ningar under just denna period. Under det senaste året har de svenska<br>konsumentpriserna ökat med 1,8 %, vilket innebär att den registrerade<br>inflationstakten i Sverige är bland de lägsta inom OECD-området. Detta<br>är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att kronan deprecierats med ca<br>20 % sedan november 1992.</p>
<p>Även om analysen utvidgas till att gälla investerings- och tillgångspriser<br>blir tolkningen fortfarande att inflationstrycket är mycket lågt. Priserna<br>på byggnadsinvesteringar har fallit under de senaste två åren och ett fort-<br>satt fall väntas i år. Även maskininvesteringar sjönk i pris 1992 men öka-<br>de något under fjolåret. Tillgångspriserna föll hastigt under 1992, men<br>under förra året skedde ett omslag. Småhusprisemas fall övergick i en<br>stabilisering och inom vissa regioner rapporteras nu höjda priser. Aktie-<br>kurserna steg med drygt 50 % under loppet av förra året. Under början<br>av 1994 har börskurserna fluktuerat kraftigt. I mitten av april låg kurser-<br>na i genomsnitt ca 5 % över nivån vid årsskiftet.</p>
<p>Att inflationen historiskt sett är mycket låg förklaras i huvudsak av tre<br>faktorer, omläggningen av den ekonomiska politiken mot mer uttalad<br>inflationsbekämpning, låg omvärldsinflation samt det faktum att den<br>svenska ekonomin har genomlidit den allvarligaste lågkonjunkturen under<br>efterkrigstiden. Under lågkonjunkturen har efterfrågan och inflationsför-<br>väntningarna pressats tillbaka samtidigt som företagens rörliga kostnader<br>ökat i långsammare takt. Av särskilt intresse för fortsättningen är,<br>förutom utvecklingen av omvärldsinflationen och inflationsförvänt-<br>ningarna, vilka effekterna blir av ett ökat kapacitetsutnyttjande resp, av<br>kronans kraftiga depreciering under 1992 och 1993.</p>
<p>Den tudelning som i viss mån präglar ekonomin skulle kunna leda till<br>att kapacitetsrestriktioner tämligen snabbt gör sig gällande inom export-<br>industrin. Sannolikheten för att industrin i allmänhet skall nå sitt kapaci-<br>tetstak redan 1994 eller 1995 bedöms dock inte som stor, se kapitel 4.<br>Basindustrin löper visserligen en viss risk att drabbas av utbudsbe-<br>gränsningar, men i och med att denna sektor till stor del är världsprista-<br>gare är risken liten att höjda priser skall sprida sig till övriga ekonomin.<br>Även om flaskhalsar kan uppkomma också i andra delar av industrin är<br>den nuvarande situationen väsentligt annorlunda jämfört med 1970- och<br>80-talet. Kopplingen mellan kapacitetsutnyttjande och inflation är<br>sannolikt betydligt svagare än förut. När industrin tidigare slagit i<br>kapacitetstaket har tillgången på arbetskraft varit starkt begränsad. Detta<br>har resulterat i kraftigt ökande lönekostnader och inneburit att kapacitet-<br>sutvidgande investeringar blivit mindre attraktiva.</p>
<p>73</p>
<p>När nu industrin närmar sig kapacitetstaket utgör inte arbetsmarknads-<br>läget någon begränsning. Trots den relativt kraftiga tillväxt som prognos-<br>ticeras för 1994 och 1995 väntas företagen ta endast en liten del av den<br>existerande arbetskraftreserven i anspråk. I kombination med fortsatt låga<br>förväntade prisökningar väntas lönekostnaderna därför öka långsamt. De<br>genomsnittliga löneökningarna beräknas uppgå till 3 % i år, för att nästa<br>år stiga till 3 1/4%. Produktiviteten inom näringslivet ökar under samma<br>period med ca 2 % per år, vilket innebär att enhetsarbetskostnaden i<br>genomsnitt ökar med 1 - 1,5 % per år. Produktivitetsförändringar antas<br>dessutom slå igenom i konsumentpriserna med en viss eftersläpning. Den<br>kraftiga produktivitetsökningen under förra året bidrar därmed ytterligare<br>till att sänka inflationstrycket i år.</p>
<p>En annan viktig fråga gäller hur kraftig prisimpulsen kommer att bli av<br>den tidigare deprecieringen av kronan. Kronans försvagning har medfört<br>en automatisk höjning av relativpriset på importerade varor. För att för-<br>svara sina marknadsandelar har utländska exportörer och inhemska im-<br>portörer dragit ned sina marginaler. Frågan är nu i vilken mån de kom-<br>mer att återställa dessa under prognosperioden.</p>
<p>Särskilt betydelsefullt för hur de utländska exportörerna agerar är i<br>vilken mån deras marginaler före deprecieringen var så höga att lönsam-<br>heten uppfattas som acceptabel även efter den marginalförsämring som<br>nu skett. En annan faktor som sannolikt påverkar prissättningen är i<br>vilken mån man räknar med att den reala svenska växelkursen i framtiden<br>kommer att förstärkas. Detta kan ske antingen genom att den svenska in-<br>flationen blir högre än i omvärlden, eller genom att den nominella växel-<br>kursen stärks. I båda fallen skulle det bildas ett ökat utrymme för margi-<br>nalhöjningar hos den utländske exportören.</p>
<p>Med hjälp av s.k. köpkraftspariteter och den faktiska växelkursen kan<br>man beräkna hur den relativa prisnivån förhåller sig mellan olika länder.<br>En sådan jämförelse ger vid handen att prisnivån på konsumtion (offentlig<br>och privat) år 1992 var ca 45 % högre i Sverige än genomsnittligt inom<br>EU. En del av denna skillnad beror på att den svenska mervärdesskatten<br>är högre än i många andra länder. Med hänsyn taget till detta kvarstår<br>dock en skillnad som sannolikt bidragit till att många utländska exportö-<br>rer tidigare kunnat hålla högre priser på den svenska marknaden än i om-<br>världen. Det skulle således finnas ett utrymme för dessa att krympa sina<br>marginaler samtidigt som lönsamheten hålls kvar på en acceptabel nivå.</p>
<p>Om de utländska exportörerna räknar med att kronan kommer att<br>apprecieras eller att inflationen blir högre än i omvärlden finns samtidigt<br>ett incitament för dem att under en övergångsperiod krympa sina margi-<br>naler på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart. En sådan förstärkning av<br>den reala växelkursen, skulle då medföra att relativpriset på importerade<br>varor sjönk successivt, vilket i sin tur skulle medge en ökning av de ut-<br>ländska marginalerna till en långsiktigt mer hållbar nivå. Den snabba pro-<br>duktionsökning som prognosticeras inom svensk industri väntas i och för<br>sig medföra en något snabbare prisuppgång inom denna sektor än i övriga<br>ekonomin, men skillnaden gentemot omvärlden väntas ändå bli relativt<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>liten. Något större utrymme till förstärkningar av de utländska margina-<br>lerna torde inte skapas på detta sätt.</p>
<p>Den antagna apprecieringen av den svenska kronan på 4,5 % i år ger<br>emellertid utländska exportörer möjligheten att stärka sina marginaler. En<br>ganska liten del av apprecieringen under 1994 väntas därför komma<br>svenska konsumenter tillgodo. Under 1995 väntas en mindre del av den<br>antagna apprecieringen av kronan resultera i höjda utländska marginaler.<br>Samtidigt är den antagna apprecieringen betydligt mindre 1995 (drygt<br>1 % under loppet av året), vilket innebär att importprisema beräknas ge<br>ett något större bidrag till konsumentpriserna detta år. Den kraftiga ned-<br>växlingen av den svenska inflationen har också gjort det betydligt svårare<br>för handelsledet i Sverige att vältra över de faktiska importprisökningar<br>till konsumenterna.</p>
<h3>8.2 Inflationsförväntningar</h3>
<p>Förväntningarna om den framtida inflationen är av stor betydelse för den<br>faktiska utvecklingen. Låga inflationsförväntningar medför t.ex. att lön-<br>tagarnas krav på nominallöneökningar sjunker samtidigt som arbetsgivar-<br>sidans motstånd mot kraftiga höjningar stiger. Det är därför av största<br>vikt att Riksbankens och regeringens låginflationspolitik uppfattas som<br>trovärdig.</p>
<p>Förväntningarna om framtida inflation kan uppskattas genom enkät-<br>undersökningar, men också genom att studera räntenivåer på olika typer<br>av räntebärande tillgångar.</p>
<p>Statistiska centralbyrån mäter månatligen hushållens inflationsförvänt-<br>ningar. I diagram 8.1 visas överensstämmelsen mellan hushållens infla-<br>tionsförväntningar och inflationen. Inflationsförväntningarna är förskjutna<br>12 månader för att underlätta jämförelsen. Som synes har förväntningarna<br>på prisökningarna under de närmaste 12 månaderna sjunkit påtagligt<br>sedan 1980-talet och under de två senaste åren legat mycket stabilt på<br>mellan 2 och 3 %. Överensstämmelsen mellan inflationsförväntningarna<br>och förändringen av konsumentprisindex är mindre än mellan förvänt-<br>ningarna och förändringen av den s.k. nettoprisindexen. Detta förklaras<br>sannolikt av att hushållen har mycket svårt att förutsäga förändringar i in-<br>direkta skatter och subventioner. Sådana förändringar påverkar KPI men<br>är bortrensade i NPI.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>75</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 8.1 Hushållens inflationsförväntningar</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-47.png" style="width:274pt;height:200pt;"/>
<p>Anm.: Endast svar mellan 0 — 15 % har beaktats.</p>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån.</p>
<p>Inflationsförväntningarna bland de största placerarna på den svenska<br>obligationsmarknaden mäts av Aragon Securities Fondkommission. Den<br>förväntade genomsnittliga inflationstakten under de närmaste 2 åren upp-<br>går enligt den senaste mätningen till 2,8 %. Enligt denna undersökning<br>har inflationsförväntningarna på två års sikt sjunkit kontinuerligt under<br>det senaste året från drygt 4 % i februari 1993. Även förväntningarna om<br>den genomsnittliga inflationen på 5 års sikt har sjunkit under det senaste<br>året och uppgår enligt den senaste mätningen till 3,7 %. Resultatet bör<br>emellertid tolkas med en viss försiktighet då urvalet är relativt litet.</p>
<p>Inflationsförväntningarna kan också uppskattas genom att studera nomi-<br>nella räntor under antagande om en viss realräntenivå. Skillnaden mellan<br>den nominella räntan och den antagna realräntan kan ses som en indika-<br>tion på den förväntade inflationen. Problemet är dock att uppskatta real-<br>räntan. Från 19 april emitterar emellertid Riksgäldskontoret s.k. realrän-<br>teobligationer med en löptid av 20 år. Genom att jämföra avkastnings-<br>kravet på en realränteobligation av en viss löptid med en motsvarande<br>nominell obligation erhålls en indikation på inflationsförväntningarna.</p>
<p>Tidiga noteringar tyder på en realränta på ca 4 %. Då den nominella<br>räntan på en 16-årig obligation samtidigt ligger på ca 9 % implicerar<br>detta att den förväntade inflationen i genomsnitt kommer att uppgå till ca<br>5 %. Det är emellertid inte troligt att inflationsförväntningarna är så<br>höga. Dels är uppgifterna om realräntan än så länge grundad på mycket<br>få observationer, dels utgörs sannolikt skillnaden mellan nominell ränta<br></p>
<p>76</p>
<p>och realränta av fler komponenter än bara inflationsförväntningar, t.ex.<br>en riskpremie.</p>
<p>Slutsatsen av ovanstående blir att inflationsförväntningarna är låga,<br>både för i år och nästa år, men att priserna på längre sikt väntas stiga<br>snabbare än vad som är förenligt med inflationsmålet. Detta mål innebär<br>att KPI från och med 1995 tillåts öka med 2 % per år, +/- 1 procenten-<br>het.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h3>8.3 Inflationsprognos</h3>
<p>Som tidigare berörts kan olika mått på inflationen studeras. Det mest an-<br>vända måttet är konsumentprisindex. Det svaga inflationstrycket väntas<br>resultera i att konsumentprisindex i år ökar med 1,9 %. Av detta<br>förklaras 0,5 procentenheter av ökade indirekta skatter och minskade<br>subventioner. Från 1 januari ökade energi-, koldioxid-, el-, alkohol- samt<br>tobakskatten. Vidare sänktes räntebidragen till hyreshus, samtidigt som<br>driftbidragen till trafikföretag minskade. Den 1 mars infördes moms på<br>porto och 1 oktober genomförs en reformering av tandvårdsförsäkringen.</p>
<p>Boendekostnaderna väntas i år ge ett mycket litet bidrag till ökningen<br>av KPI. Detta förklaras av att höjda hyror kompenseras av att räntekost-<br>naderna för egnahem sjunker. Den sänkta räntekostnaden för egnahem<br>förklaras till en del av att ränteläget nu är sådant att omläggning av bund-<br>na lån i regel sker till en lägre räntesats än tidigare. Därtill bidrar också<br>den antagna fortsatta sänkningen av såväl rörliga som bundna bostadsrän-<br>tor.</p>
<p>Tabell 8.1 Konsumentpriser</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI dec.-dec.</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoprisindex dec.-dec.</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Importpriser, totalt</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>16,1</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostäder, totalt</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Indirekta skatter, bidrag i procentenheter</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>0,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Diverse taxor</p></td><td>
<p>7,9</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konkurrensutsatt svensk produktion</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>4,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetskraftskostnad i näringslivet</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>1,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Vinstmarginal, bidrag i procentenheter</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>0,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI årsgenomsnitt</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoprisindex årsgenomsnitt</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>OECD (16) KPI</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Implicitprisindex</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Basbelopp</p></td><td>
<p>33 700</p></td><td>
<p>34 400</p></td><td>
<p>35 200</p></td><td>
<p>35 600</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotter m.m.,<br>TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.<br>indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en<br>avräkning skett för deprecieringens direkta effekter. OECD-ländema är sammanvägda<br>enligt BNP-vikter.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>77</p>
<p>Det svaga arbetsmarknadsläget resulterar i att enhetskostnadema inom<br>näringslivet ökar mycket långsamt. Samtidigt förväntas den successiva<br>återhämtningen av den privata konsumtionen medföra en ökning av mar-<br>ginalerna i handelsledet. Den antagna apprecieringen av kronan under<br>loppet av året väntas medföra att en del av effekterna av den kraftiga de-<br>precieringen under 1993 neutraliseras. Importprisbidraget i år väntas där-<br>med bli relativt begränsat.</p>
<p>Nästa år väntas konsumentpriserna öka med 2,8 %, varav effekten av<br>höjda indirekta skatter och minskade subventioner uppgår till ca 0,6 pro-<br>centenheter. De prishöjande åtgärderna omfattar reducerade räntebidrag<br>till hyreshus, slopande av den tillfälliga skattereduktionen i samband med<br>bostadsreparationer, höjda patientavgifter samt höjt tak i högkost-<br>nadsskyddet. Dessutom sker under perioden 1995-98 en indexering av<br>vissa punktskatter. Detta kommer att höja konsumentpriserna något. Ur<br>inflationssynvinkel kommer dessa punktskatter att påminna om värdeskat-<br>ter. Importprisema väntas öka något snabbare än i år. Detta förklaras<br>dels av att de internationella priserna stiger något snabbare, dels av att<br>den antagna apprecieringen av kronan är mindre 1995 än 1994. I övrigt<br>förklaras den ökande inflationen främst av tilltagande löneökningar<br>samtidigt som produktivitetstillväxten avtar något. En dämpning av<br>räntenedgången under 1995 innebär dessutom att boendekostnaderna<br>väntas öka något mer än i år.</p>
<p>Konsumentprisindex är som redan nämnts den mest använda indikatorn<br>på inflation. Det är emellertid inte något heltäckande mått. För det första<br>registreras t.ex. i KPI en prisuppgång som uppkommer till följd av en<br>växling från direkt till indirekt beskattning. En sådan prisuppgång är<br>emellertid inte nödvändigtvis ett tecken på en obalans i ekonomin. Ur<br>denna synvinkel är det mer relevant att studera nettoprisindex som visar<br>konsumentprisutvecklingen rensad för indirekta skatter och subventioner.<br>Såväl i år som nästa år påverkas KPI av sådana effekter, vilket medför<br>att NPI ökar med endast 1,2 % i år och 2,0 % 1995.</p>
<p>I samband med övergången från fast till flytande växelkurs beslöts att<br>ingen kompensation skulle utgå för den höjning av konsumentpriserna<br>som orsakades av den initiala deprecieringen av kronan. Effekten av kro-<br>nans depreciering mellan 18 november och 18 december 1992 skall där-<br>för inte tillåtas att påverka basbeloppet. Konjunkturinstitutet har fått i<br>uppdrag av regeringen att beräkna denna effekt. Enligt deras beräkningar<br>uppgick bidraget till KPI i oktober 1993 till 1,90 procentenheter och för-<br>väntas i oktober 1994 uppgå till 0,24 procentenheter. I uppräkningen av<br>basbeloppet 1994, resp, i prognosen för 1995 har denna avräkning gjorts.<br>Om KPI rensas för detta liksom för indirekta skatter och subventioner<br>uppgår ökningstakten till 1,2 % i år och 2,3 % nästa år. Effekterna av<br>den initiala deprecieringen torde ha klingat av till nästa år, vilket innebär<br>att justeringen av KPI 1995 enbart avser effekten av förändrade indirekta<br>skatter och subventioner.</p>
<p>Varken KPI eller NPI illustrerar emellertid prisutvecklingen för andra<br>delar av ekonomin än den inhemska privata konsumtionen. För att få en<br>bild av inflationsutvecklingen i ekonomin i stort kan andra mått, som inte</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>78</p>
<p>är lika snävt avgränsade, användas. De s.k. implicita prisindexen för in-<br>hemsk användning speglar den sammantagna prisutvecklingen för privat<br>konsumtion, offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar och lagerföränd-<br>ringar. Prisökningarna mätt på detta sätt väntas sjunka från ca 3,5 %<br>förra året till ca 1,5 % i år. Nästa år beräknas en uppgång till drygt 3 %.<br>Den relativt snabba prisutveckling 1995 som framkommer med detta mått<br>är till viss del en följd av förändringar av indirekta skatter och subven-<br>tioner. I denna prisindex antas dessutom boendekostnaderna totalt stiga<br>i takt med hyresutvecklingen. Detta resulterar i en högre prisökningstakt<br>än om boendet i eget hem skulle beräknas enligt KPI. Dessa faktorer på-<br>verkar emellertid även siffran för i år, vilket innebär att det relativt kraf-<br>tiga omslaget mellan 1994 och 1995 kvarstår i hög grad.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 8.2 Bidrag till skillnad i KPI-forändring mellan 1994 och 1995</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Lönekostnader</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Boende</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Indirekta skatter</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>och subventioner</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Importpriser</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt dec.-dec.</p></td><td>
<p>0,9</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Det finns flera orsaker till att inflationstakten väntas öka mellan 1994<br>och 1995. I tabell 8.2 redovisas bidragen till skillnaden i konsumentpris-<br>ökning mellan 1994 och 1995. En del av förklaringen är att tillväxten<br>ökar, vilket leder till höjda lönekostnader och en viss sänkning av pro-<br>duktivitetstillväxten. Som redan nämnts väntas ett större bidrag ifrån bo-<br>endet, vilket delvis beror på att räntenedgången planar ut under 1995.<br>Förändrade indirekta skatter och subventioner påverkar också konsument-<br>priserna något mer nästa år än i år. Vidare förklaras en del av skillnaden<br>av att inflationstrycket är särskilt lågt i år. Exempel på detta är att im-<br>portprisema i år ökar mycket måttligt till följd av att kronan väntas<br>stärkas betydligt snabbare i år än nästa år. Effekterna av den kraftiga<br>produktivitetstillväxten under 1993 dröjer också kvar i år, vilket ytter-<br>ligare dämpar pristrycket.</p>
<p>Generellt under perioden gäller att en stor del av de prognosticerade<br>prishöjningarna utgörs av utökade handelsmarginaler. Det är dock inte<br>säkert att handeln kommer att kunna genomföra dessa i den takt som be-<br>räknats. Genom ökad konkurrens till följd av exempelvis skärpt konkur-<br>renslagstiftning och ett ökat inslag av lågprisbutiker, kan inflationen där-<br>för komma att bli lägre än prognosticerad.</p>
<p>79</p>
<p>Diagram 8.2 Prisutvecklingen i Sverige och OECD</p>
<p>Årliga procentuella förändringar</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-48.png" style="width:278pt;height:201pt;"/>
<p>Anm.: Prisindex för inhemsk användning avser prisutvecklingen för privat konsumtion,<br>offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar samt lagerförändringar. Siffror gällande<br>OECD avser de 16 största länderna, sammanvägda med BNP-vikter.</p>
<p>Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>80</p>
<h2>9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion Prop. 1993/94:150</h2>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>År 1993 sjönk hushållens realt disponibla inkomster med nära 4 % enligt<br>preliminära nationalräkenskaper. Minskningen var 1/2 procentenhet större<br>än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten. Den privata<br>konsumtionen sjönk också med knappt 4 %, så sparkvoten var i stort sett<br>oförändrad. Mellan 1989 och 1993 har sparkvoten ökat med ca 12 pro-<br>centenheter. Under de närmaste två åren utvecklas realinkomstema posi-<br>tivt, med en uppgång på ca 2 % i år och med drygt 0,5 % nästa år. Den<br>återhämtning av den privata konsumtionen som inleddes under andra<br>halvåret 1993 väntas förstärkas under prognosperioden. Uppgången sker<br>dock från en låg nivå och med ett sådant förlopp att sparkvoten stiger<br>1994 för att sedan gå ned 1995. Sparkvoten kommer dock att ligga kvar<br>på en för svenska förhållanden hög nivå, se tabell 9.1.</p>
<p>Tabell 9.1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="5">
<p>Miljarder kr.</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Löpande priser</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Löner</p></td><td>
<p>641,3</p></td><td>
<p>632,0</p></td><td>
<p>650,9</p></td><td>
<p>680,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Företagarinkomster</p></td><td>
<p>57,3</p></td><td>
<p>53,2</p></td><td>
<p>55,8</p></td><td>
<p>58,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor och utdelningar, netto</p></td><td>
<p>-32,9</p></td><td>
<p>-31,4</p></td><td>
<p>-23,3</p></td><td>
<p>-12,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomstöverföringar från</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>offentlig sektor</p></td><td>
<p>348,7</p></td><td>
<p>374,1</p></td><td>
<p>387,9</p></td><td>
<p>394,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster, netto</p></td><td>
<p>111,0</p></td><td>
<p>119,1</p></td><td>
<p>128,1</p></td><td>
<p>136,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Direkta skatter, avgifter m.m</p></td><td>
<p>287,6</p></td><td>
<p>292,2</p></td><td>
<p>303,1</p></td><td>
<p>320,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Disponibel inkomst</p></td><td>
<p>837,7</p></td><td>
<p>854,7</p></td><td>
<p>896,2</p></td><td>
<p>936,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>776,0</p></td><td>
<p>792,8</p></td><td>
<p>823,9</p></td><td>
<p>868,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sparkvot, nivå i %</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>7,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Procentuell utveckling</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1985 års priser</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Disponibel inkomst</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>-3,9</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>-3,8</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,5</p></td></tr>
</table>
<p>Källor. Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<h3>9.1 Hushållens inkomster</h3>
<p>Under åren 1991 och 1992 steg hushållens realinkomster med samman-<br>lagt ca 7,5 % samtidigt som antalet sysselsatta minskade med över 6 %.<br>Inkomstbortfallet genom minskad sysselsättning kompenserades till stor<br>del av bidrag till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgär-<br>der. Skattereformen 1991 och nedväxlingen av inflationen 1992, inkl,<br>effekten av sänkt mervärdesskatt på livsmedel m.m., bidrog till den posi-<br>tiva inkomstutvecklingen.</p>
<p>Nedgången i sysselsättningen fortsatte under 1993. Uppgången av in-<br>flationen, inkl, effekter av höjda indirekta skatter, bidrog till att såväl<br>timlönen som basbeloppet minskade realt. Ersättningen vid sjukdom,<br>arbetslöshet och pension sänktes. Inkomstbeskattningen ökade till följd av<br>avskaffat schablonavdrag, reducerad uppräkning av skiktgränsen för den</p>
<p>81<br></p>
<p>statliga inkomstskatten samt av att en egenavgift infördes i sjukförsäk- Prop. 1993/94:150<br>ringen. Den svaga utvecklingen av skatteunderlagen medförde, trots dessa Bilaga 1.1<br>regeländringar, att hushållens direkta skattebetalningar minskade i fasta<br>priser, vilket ger ett positivt bidrag till realinkomsutvecklingen i tabell<br>9.2. Regeländringarna medförde att skattebetalningarna reducerades i<br>mindre grad än de skattepliktiga inkomsterna (löner, pensioner m.m.).<br>Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna ha minskat med<br>ca 4 % 1993. Om återbetalningen av det tillfälliga sparandet inkluderas<br>i inkomsterna 1992 blir inkomstfallet 1993 4,5 % eftersom jämförelse-<br>nivån höjs, se tabell 9.2.</p>
<p>För 1994 förutses att nedgången i sysselsättningen upphör och att ar-<br>betslösheten dämpas. Inflationstakten faller så att reallönen kan öka med<br>nära 1,5%, trots att den nominella timlönen stiger i lägre takt än 1993.<br>Nedgången i inflationen leder också till att pensionsinkomstema stiger re-<br>lativt kraftigt i år. Detta sker trots att pensionerna reduceras av att depre-<br>cieringseffekten på konsumentprisindex (KPI) avräknats vid beräkning av<br>pensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar. En sådan avräk-<br>ning sker också för 1995.</p>
<p>Täbell 9.2 Hushållens inkomster</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder kr.<br>Löpande<br>priser</p>
<p>1992</p></td><td colspan="4">
<p>Procentuell utveckling<br>1985 års priser</p></td><td colspan="3">
<p>Procentuellt bidrag till<br>realinkomstutvecklingen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1992 1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lönesumma exkl. sjuklön</p></td><td>
<p>634,9</p></td><td>
<p>-3,1</p></td><td>
<p>-5,6</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>-2,6 -4,3</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>1,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>därav timlön</p></td><td></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>1,0 -0,5</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>sysselsättning</p></td><td></td><td>
<p>-4,2</p></td><td>
<p>-5,0</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>-3,5 -3,8</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomstöverföringar inkl, sjuklön</p></td><td>
<p>355,1</p></td><td>
<p>10,1</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>4,1 0,8</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>-0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensioner från offentlig sektor</p></td><td>
<p>187,1</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>1,2 -0,1</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön</p></td><td>
<p>57,4</p></td><td>
<p>-8,0</p></td><td>
<p>-13,0</p></td><td>
<p>-5,9</p></td><td>
<p>-3,7</p></td><td>
<p>-0,6 -0,9</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>-0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshetsbidrag m.m.</p></td><td>
<p>43,5</p></td><td>
<p>95,0</p></td><td>
<p>28,3</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-5,4</p></td><td>
<p>2,7 1,5</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>-0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>67,1</p></td><td>
<p>10,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>0,8 0,3</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor och utdelningar, netto</p></td><td>
<p>-32,9</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td>
<p>0,7 0,4</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>1,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster, netto</p></td><td>
<p>168,3</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>-9,4</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-3,1</p></td><td>
<p>-0,3 -1,7</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>-0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Direkta skatter och avgifter</p></td><td>
<p>287,6</p></td><td>
<p>-2,2</p></td><td>
<p>-3,0</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>0,8 1,0</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Disponibel inkomst</p></td><td>
<p>837,7</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>-3,9</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>2,7 -3,9</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tillfälligt sparande, netto</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td>
<p>0,3 -0,7</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster inkl, tillfälligt sparande</p></td><td>
<p>843,3</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td>
<p>3,0 -4,5</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI).<br>Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI).<br>Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs den 1 juli 1994. Den fi-<br>nansieras delvis genom en egenavgift på 1 % av inkomster upp till 7,5<br>basbelopp (264 000 kr.). Egenavgiften, som är avdragsgill vid inkomst-<br>beskattningen, utgår redan från den 1 januari 1994. Samtidigt höjdes den<br>lägsta nivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS. Att arbetslöshets-<br>försäkringen blir obligatorisk medför också höjd ersättning för arbetslösa</p>
<p>82<br></p>
<p>som i dag inte är medlemmar i A-kassa, men som i övrigt uppfyller<br>kraven i arbetslöshetsförsäkringen. En obligatorisk försäkring medför<br>också att den nuvarande avgiften till A-kassan kan sänkas.</p>
<p>Beskattningen ökar genom att grundavdraget reduceras med ca 2 450<br>kronor fr.o.m. 1994 och slopas helt under 1994 och 1995 vid den statliga<br>inkomstbeskattningen. Skatterna har fr.o.m. 1994 sänkts för enskilda<br>näringsidkare och på avkastningen av aktier. Sammantaget stiger hus-<br>hållens betalningar av skatter och avgifter realt med ca 2 % 1994, vilket<br>ger ett negativt bidrag med 0,7 procentenheter till inkomstutvecklingen.<br>Skattebetalningarna reduceras något av att hushållen väntas få ökade in-<br>komster av slutskatteregleringen (nettot av fyllnadsinbetalningar, kvar-<br>skatt och överskjutande skatt), till följd av överuttag av preliminär skatt<br>1993. Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna stiga med<br>ca 2 % 1994.</p>
<p>För 1995 medför den förväntade ekonomiska tillväxten att sysselsätt-<br>ningen ökar och arbetslösheten går ned. Uppgången i inflationen leder till<br>att reallöneökningama och de reala pensionsinkomstema dämpas. Egen-<br>avgiften till arbetslöshetsförsäkringen höjs till 2 %. Budgetförstärkningar<br>i den offentliga sektorn, inom ramen för saneringsprogrammet, förutses<br>medföra en indragning från hushållen på ytterligare ca 5 miljarder kr.<br>Sammantaget beräknas realinkomsterna öka med drygt 0,5 % 1995.</p>
<p>En orsak till den positiva inkomstutvecklingen för de närmaste åren är<br>att det höga sparandet innebär en successiv förbättring av hushållens<br>nettoinkomster av räntor och utdelningar. Från 1990, när underskottet i<br>räntenettot var som störst, till 1995 beräknas räntenettot förbättras med<br>ca 25 miljarder kr. Denna förändring motsvarar drygt 2,5 % av disponi-<br>bel inkomst 1995.</p>
<p>De svenska socialförsäkrings- och bidragssystemen är viktiga förkla-<br>ringar till att hushållens inkomster ökade under 1992, trots att sysselsätt-<br>ningen föll med över 4 %. En betydande del av inkomsterna utgörs av<br>pensioner, som indexeras med prisutvecklingen. Inkomstbortfallet vid ar-<br>betslöshet kompenserades till ca 80 % av den offentliga sektorn 1992. Av<br>tabell 9.2 framgår att den minskade sysselsättningen 1992 gav ett negativt<br>bidrag på 3,5 procentenheter till realinkomstutvecklingen, vilket mot-<br>verkades av ett positivt bidrag på 2,7 procentenheter av ökade arbetslös-<br>hetsbidrag m.m.</p>
<p>Genom de sänkta ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna 1993 fick<br>det fortsatta sysselsättningsfallet större genomslag i realinkomstutveck-<br>lingen. Ökningen av den offentliga sektorns totala inkomstöverföringar<br>till hushållen bromsades upp mellan 1992 och 1993. För 1995 förutses<br>en real nedgång med ca 1 % i inkomstöverföringama, se tabell 9.3.</p>
<p>Pensionsinkomstema ökar åter realt de närmaste åren. I år dras också<br>pensionsinkomstema upp genom att förtidspensioneringen ökat när arbets-<br>marknadsläget försämrats. Basbeloppets reala värde beräknas stiga med<br>0,7 % i år och sjunka med 1,5 % nästa år. Denna utveckling är en effekt<br>av förändringarna i inflationstakten mellan åren. Genom att basbeloppet<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>83</p>
<p>indexeras med föregående års inflation medför en sjunkande inflation att Prop. 1993/94:150<br>basbeloppets reala värde stiger. Vid stigande inflation inträffar det mot- Bilaga 1.1<br>satta.</p>
<p>Täbell 9.3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll</p>
<p>Miljarder kr. Procentuell förändring</p>
<p>Löpande priser 1985 års priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensioner</p></td><td>
<p>187,1</p></td><td>
<p>195,4</p></td><td>
<p>206,3</p></td><td>
<p>212,7</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Folkpension inkl. KBT<br>och delpension</p></td><td>
<p>80,4</p></td><td>
<p>83,0</p></td><td>
<p>85,8</p></td><td>
<p>86,4</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>-1,4</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>-1,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Allmän tilläggspension</p></td><td>
<p>96,4</p></td><td>
<p>101,4</p></td><td>
<p>108,9</p></td><td>
<p>114,3</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>2,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tjänstepensioner</p></td><td>
<p>10,3</p></td><td>
<p>11,0</p></td><td>
<p>11,6</p></td><td>
<p>12,0</p></td><td>
<p>13,5</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjukförsäkring m.m.</p></td><td>
<p>51,0</p></td><td>
<p>47,9</p></td><td>
<p>46,1</p></td><td>
<p>45,4</p></td><td>
<p>-18,3</p></td><td>
<p>-10,4</p></td><td>
<p>-5,3</p></td><td>
<p>-4,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjukförsäkring</p></td><td>
<p>20,7</p></td><td>
<p>17,9</p></td><td>
<p>18,6</p></td><td>
<p>19,7</p></td><td>
<p>-36,6</p></td><td>
<p>-17,2</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Föräldraförsäkring</p></td><td>
<p>18,9</p></td><td>
<p>19,1</p></td><td>
<p>19,5</p></td><td>
<p>18,8</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>-3,6</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>-6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsskadeförsäkring</p></td><td>
<p>11,4</p></td><td>
<p>10,9</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-9,3</p></td><td>
<p>-27,5</p></td><td>
<p>-16,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshetsbidrag m.m.</p></td><td>
<p>43,5</p></td><td>
<p>58,4</p></td><td>
<p>58,3</p></td><td>
<p>56,7</p></td><td>
<p>95,0</p></td><td>
<p>28,3</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-5,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>AMU-bidrag</p></td><td>
<p>13,0</p></td><td>
<p>12,4</p></td><td>
<p>12,9</p></td><td>
<p>12,8</p></td><td>
<p>106,6</p></td><td>
<p>-8,9</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>-3,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshetsförsäkring,</p>
<p>KAS och lönegaranti</p></td><td>
<p>30,5</p></td><td>
<p>46,0</p></td><td>
<p>45,5</p></td><td>
<p>43,9</p></td><td>
<p>90,4</p></td><td>
<p>44,2</p></td><td>
<p>-2,6</p></td><td>
<p>-6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>67,1</p></td><td>
<p>72,4</p></td><td>
<p>77,2</p></td><td>
<p>79,9</p></td><td>
<p>10,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Barnbidrag</p></td><td>
<p>16,7</p></td><td>
<p>17,6</p></td><td>
<p>17,8</p></td><td>
<p>18,0</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Studiebidrag m.m.</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>9,3</p></td><td>
<p>9,6</p></td><td>
<p>-13,5</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>11,2</p></td><td>
<p>0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadsbidrag</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>8,7</p></td><td>
<p>8,8</p></td><td>
<p>9,1</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>12,2</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Socialbidrag m.m.</p></td><td>
<p>9,5</p></td><td>
<p>11,8</p></td><td>
<p>14,5</p></td><td>
<p>14,5</p></td><td>
<p>19,2</p></td><td>
<p>19,3</p></td><td>
<p>21.1</p></td><td>
<p>-3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>26,1</p></td><td>
<p>26,0</p></td><td>
<p>26,7</p></td><td>
<p>28,8</p></td><td>
<p>28,7</p></td><td>
<p>-4,7</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>5,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa inkomstöverföring</p></td><td>
<p>348,7</p></td><td>
<p>374,1</p></td><td>
<p>387,9</p></td><td>
<p>394,7</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>-0,9</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Utgifterna inom sjukförsäkringen sjönk realt med över 36 % 1992 när<br>arbetsgivarna övertog ansvaret för de första 14 dagarna i en sjukperiod.<br>En karensdag infördes under arbetsgivarperioden från den 1 april 1993<br>och samtidigt sänktes ersättningsnivåerna vid längre sjukperioder. Inom<br>arbetsskadeförsäkringen har villkoren för att en sjukdom ska klassas som<br>arbetsskada skärpts sedan 1 januari 1993. Från den 1 juli 1993 skedde en<br>samordning av arbetsskadesjukpenningen med sjukförsäkringen och där-<br>med har ersättningsnivåerna sänkts.</p>
<p>Vårdnadsbidrag, som föreslås införas den 1 juli 1994, beräknas för-<br>stärka hushållen disponibla inkomster med drygt 2,5 miljarder räknat på<br>årsbasis. Det motverkas delvis av att ersättningsnivån i föräldraförsäk-<br>ringen föreslås sänkas från 90 % till 80 % från den 1 januari 1995.</p>
<p>Den 1 juli 1993 infördes fem karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen<br>och ersättningsnivåerna sänktes med 10 procentenheter. Införandet av en<br>obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och höjningen av den lägsta nivån i<br>KAS under 1994 medför att utgifterna i försäkringen inte minskar i takt<br>med att arbetslösheten går ned. Det balanseras delvis, på längre sikt, av<br>en viss skärpning av reglerna i försäkringen.</p>
<p>84</p>
<p>Det försämrade läget på arbetsmarknaden under 1992 och 1993 och ett<br>ökat antal flyktingar har medfört att utgifterna för socialbidrag ökat kraf-<br>tigt. Dessa utgifter fortsätter att stiga i år, för att sedan stabiliseras 1995.</p>
<p>Sammanfattningsvis bryts trenden med ökade inkomstöverföringar un-<br>der prognosperioden. Det beror delvis på att ändringar i regelsystemen<br>slår igenom, men också på att arbetslösheten minskar. Hushållens in-<br>komstutveckling under 1994 och 1995 baseras i ökad utsträckning på ut-<br>vecklingen av sysselsättning och reallöner.</p>
<h3>9.2 Privat konsumtion och sparande</h3>
<p>Den privata konsumtionen minskade 1993 med 3,8 %, vilket är mer än<br>något annat år under efterkrigstiden. Under de senaste två åren uppgår<br>minskningen sammanlagt till nära 6 %. Liksom 1992 minskade framför<br>allt inköpen av olika typer av sällanköpsvaror, exempelvis bilar, radio,<br>TV, möbler samt kläder. Hushållen minskade dessutom sitt utlandsresan-<br>de kraftigt, delvis som en följd av kronans försämrade köpkraft.</p>
<p>Under senare delen av 1993 inleddes dock en återhämtning av den pri-<br>vata konsumtionen. Fortfarande minskade inköpen av sällanköpsvaror<br>från den egentliga detaljhandeln, men ökade inköp av bilar, dagligvaror<br>och tjänster innebar att den totala privata konsumtionen ökade mellan<br>första och andra halvåret 1993.</p>
<p>Tillgänglig information avseende det första kvartalet 1994 tyder på att<br>återhämtningen fortgår. Detaljhandelns omsättning har ökat jämfört med<br>4:e kvartalet. Nybilsregistreringen har visserligen uppvisat en viss sä-<br>songrensad nedgång under januari och februari, men det är främst en<br>spegling av att hushållens bilinköp avtog något under det 4:e kvartalet i<br>fjol. Till följd av leveranstider finns en viss fördröjning mellan faktiskt<br>köpbeslut och inregistering. Indikationer från bilbranschen tyder på att<br>personbilsförsäljningen under första kvartalet ökat starkt.</p>
<p>En faktor som bidragit till återhämtningen av den privata konsumtionen<br>är att ränteläget sjunkit högst avsevärt under det senaste året. För hushål-<br>len som grupp innebär i och för sig inte en räntenedgång någon förstärk-<br>ning av inkomsterna. Därtill är hushållens räntebärande tillgångar för<br>stora. Trots detta har de lägre räntorna medfört en rad positiva effekter<br>för hushållen. Hushållens samlade förmögenhet krymper t.ex. inte längre.<br>Efter att ha fallit under den senare delen av 1991 och hela 1992 har egna-<br>hemsprisema varit i stort sett oförändrade . Hushållens innehav av aktier<br>har samtidigt ökat i värde. Under fjolåret steg kurserna med i genomsnitt<br>50 %. I kombination med att hushållens finansiella sparande under fjol-<br>året uppgick till ca 80 mdr kr innebär detta att hushållens samlade för-<br>mögenhet, i relation till den disponibla inkomsten, ökade redan 1993, se<br>diagram 9.1. I diagrammet beräknas de finansiella nettotillgångarna öka<br>med hushållens finansiella sparande. Övriga tillgångar har antagits ut-<br>vecklas i takt med den nominella disponibla inkomsten. Den höga nivån<br>på hushållens finansiella sparande medför att förmögenhetskvoten stiger</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>85</p>
<p>16 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150</p>
<p>successivt till en nivå som ligger över den som gällde under 1970-talet Prop. 1993/94:150<br>och början av 1980-talet. Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 9.1 Hushållens formögenhetskvot<br>Förmögenhet i relation till disponibel inkomst</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-49.png" style="width:272pt;height:206pt;"/>
<p>Anm.: Småhus värderade m.h.a. taxeringsvärden och köpeskillingskoefficienter. För<br>1992 och 1993 har använts prisutvecklingen för egna hem under loppet av åren enligt<br>fastighetsprisindex.</p>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Räntenedgången har också medfört att kostnaden för skulderna avtagit.<br>Efter en kraftig ökning under slutet av 1980-talet minskade förra året<br>hushållens bruttoränteutgifter efter skatt. Som andel av den disponibla<br>inkomsten har utgifterna sjunkit alltsedan 1990 och väntas i år motsvara<br>nivån 1985. Bakom de sjunkande ränteutgifterna ligger, utöver räntened-<br>gången, en minskning av hushållens skulder. Under de senaste två åren<br>har hushållen nettoamorterat dessa med ca 30 mdr kr. Med den skuld-<br>minskning som prognosticerats kommer hushållen vid slutet av prognos-<br>perioden att ha en skuldsättning jämförbar med nivån i början av 1970-<br>talet. Detta gäller oavsett om man relaterar skulden till den disponibla<br>inkomsten eller till de totala tillgångarna, se diagram 9.2. Frågan är om<br>hushållen då uppnått en långsiktigt önskad skuldsättningsgrad. I jämförel-<br>se med 1970- och 1980-talet är realräntan nu betydligt högre. Ur denna<br>synvinkel skulle jämviktsnivån kunna ligga ännu lägre, vilket skulle bety-<br>da att skuldanpassningsprocessen kommer att fortsätta. Det faktum att det<br>tidigare rådde en kreditransonering talar dock för att den faktiska skuld-<br>sättningsgraden var lägre än den önskade. Sålunda är det mycket svårt att<br>säkert säga var den långsiktiga jämviktsnivån ligger. Vid en internationell<br>jämförelse förefaller den svenska skuldanpassningen ha varit ovanligt</p>
<p>86</p>
<p>snabb. I många andra länder har anpassningen varit betydligt mer utdra-<br>gen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 9.2 Hushållens skuldkvot</p>
<p>Skulder i relation till disponibel inkomst resp, totala tillgångar</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-50.png" style="width:278pt;height:203pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Den kraftiga förbättringen av industrikonjunkturen är en annan faktor<br>som bidragit till att hushållen ser allt mer positivt på framtiden. Utöver<br>den kraftiga uppgången för den rena exportindustrin har nu spridnings-<br>tendenser till övriga ekonomin börjat visa sig. Hemmamarknaden för in-<br>dustrin har börjat vända uppåt, vilket framgår såväl av SCB:s ordersta-<br>tistik som av Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för industrin.<br>Även tjänstesektorerna börjar nu få del av uppgången. Enligt den s.k.<br>tjänstebarometem har framför allt vissa delar av partihandel och upp-<br>dragsverksamhet kunnat registrera ökad fakturering. Förbättringen för<br>näringslivet har bl.a. tagit sig uttryck i att antalet konkurser minskat<br>snabbt. Under den senaste sexmånadersperioden har det totala antalet<br>konkurser minskat med 23 % jämfört med motsvarande period året före.<br>Detta påverkar sannolikt hushållens framtidstro och bidrar till att öka<br>konsumtionsvilj an.</p>
<p>Att hushållen nu ser allt ljusare på framtiden framgår tydligt av olika<br>enkäter. Enligt SCB:s enkät över hushållens inköpsplaner är nettoandelen<br>hushåll som tror på en förbättring av situationen under de närmaste 12<br>månaderna nu närmast rekordhög. Detta gäller förväntningarna om den</p>
<p>87</p>
<p>Diagram 9.3 Hushållens förväntningar om ekonomin om 12 månader<br>Nettotal</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-51.png" style="width:273pt;height:199pt;"/>
<p>Anm.: Andel svarande som tror på förbättring minus andel som tror på försämring.<br>Källa: Statistiska centralbyrån.</p>
<p>Diagram 9.4 Hushållens förväntningar om arbetslösheten om 12 månader<br>Nettotal</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-52.png" style="width:272pt;height:199pt;"/>
<p>Anm.: Andel svarande som tror på ökning minus andel som tror på minskning.<br>Källa: Statistiska centralbyrån.</p>
<p>88</p>
<p>egna ekonomin, Sveriges ekonomi och arbetslöshetens utveckling. Aldrig Prop. 1993/94:150<br>tidigare har förväntningarna enligt denna undersökning varit så entydigt Bilaga 1.1<br>positiva, se diagram 9.3 och 9.4. För att hitta jämförbara värden får man<br>titta på perioden 1985—1988. Under denna period ökade den privata kon-<br>sumtionen med mellan 2,5 och 5 % per år, samtidigt som sparkvoten föll<br>i snabb takt.</p>
<p>Att döma av denna undersökning skulle man sålunda kunna förvänta sig<br>en avsevärd ökning av den privata konsumtionen, kombinerat med en<br>snabb sänkning av sparkvoten. Ett antal faktorer talar dock för att den<br>privata konsumtionsökningen ändå kommer att bli relativt måttlig. För<br>detta talar bl.a. den för svenska förhållanden exceptionellt höga arbets-<br>lösheten. Internationella data tyder på att sparkvotens nivå samvarierar<br>väl med arbetslöshetsnivån. Mot bakgrund av detta samband skulle den<br>måttliga dämpning av arbetslösheten som prognosticeras innebära en svag<br>sänkning av sparkvoten. Samtidigt är det inte orimligt att den mycket<br>kraftiga ökningen av arbetslösheten i Sverige drivit hushållen till att dra<br>ned sin konsumtion mer än vad som är långsiktigt önskvärt. Att arbetslös-<br>heten inte längre ökar innebär sannolikt en positiv signal till hushållen.<br>Den enskilde individen kan mycket väl uppfatta risken för att drabbas av<br>arbetslöshet som högre vid en relativt låg men ökande arbetslöshetsnivå<br>än vid en högre men sjunkande nivå på arbetslösheten.</p>
<p>En annan orsak till att hushållens konsumtionsökning skulle kunna bli<br>relativt måttlig är de svaga offentliga finanserna. Hushållen torde inte<br>utesluta att de offentliga sparandeunderskotten kommer att föranleda åt-<br>gärder som dämpar ökningarna av de disponibla inkomsterna.</p>
<p>Av dessa skäl är det troligt att hushållen önskar ett högre buffertsparan-<br>de än tidigare. Den höjning av realräntan efter skatt som skett jämfört<br>med 1970- och 1980-talen innebär också att hushållens skulder sannolikt<br>kommer att fortsätta att minska från dagens nivå.</p>
<p>Prognosen över den privata konsumtionen är behäftad med stor osäker-<br>het. Det finns som nämnts ett antal faktorer som talar för att den privata<br>konsumtionen kommer att växa starkt samtidigt som andra talar för mot-<br>satsen. I prognosen beräknas konsumtionsökningen som inleddes under<br>det andra halvåret 1993 att fortsätta i år och nästa år. Ökningstakten blir<br>dock relativt långsam jämfört med tidigare konjunkturuppgångar. I år<br>väntas konsumtionen öka med 1,2%, vilket innebär att sparkvoten stiger<br>till drygt 8 %. Nästa år väntas sparkvoten sjunka något, i samband med<br>att tillväxten av den privata konsumtionen uppgår till 1,5 %. Detta skall<br>dock inte tolkas som att hushållen fr.o.m 1995 väntas inleda en hastig<br>sänkning av sitt sparande. Att sparkvoten varierar under perioden 1993<br>till 1995 skall främst ses i ljuset av att den disponibla inkomsten väntas<br>variera mellan dessa år. Ekonomisk teori talar för att hushållen strävar<br>efter att hålla sin konsumtion på en långsiktigt optimal nivå. Denna nivå<br>bestäms framför allt av de långsiktiga inkomstförväntningama. Tillfälliga<br>variationer i inkomstutvecklingen tar sig då uttryck i en förändrad spar-<br>kvot. I takt med att allt fler hushåll lyckas genomföra en anpassning av<br>sin förmögenhetsställning är det dock troligt att hushållens sparande kom-<br>mer att sjunka något även på längre sikt.</p>
<p>89</p>
<p>Diagram 9.5 Privat konsumtion</p>
<p>Säsongrensad nivå, 1985 års priser, kvartalsdata</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Miljarder kr.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-53.png" style="width:263pt;height:188pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Diagram 9.6 Hushållens sparkvot</p>
<p>Nettosparande i relation till disponibel inkomst</p>
<p>Procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-54.png" style="width:283pt;height:211pt;"/>
<p>90</p>
<h2>10 Investeringar</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Förutsättningarna är goda för en uppgång i de totala bruttoinvesteringarna<br>under de närmaste åren. En kraftig produktionstillväxt inom framför allt<br>industrin samt fallande realräntor och en hög lönsamhet, lägger grunden<br>till en kraftig investeringsökning inom näringslivet under 1994 och 1995.<br>Osäkerheten om näringslivets framtidsförutsättningar bör också ha mins-<br>kat i och med EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994. Vidare bör<br>sänkningen av bolagsskatten och slopandet av dubbelbeskattningen stimu-<br>lera investeringarna genom att kapitalförsörjning via nyemissioner under-<br>lättas.</p>
<p>Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr. 1993<br>Löpande<br>priser</p></td><td colspan="5">
<p>Årlig procentuell volymförändring</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Näringsliv</p></td><td>
<p>109,9</p></td><td>
<p>-13,9</p></td><td>
<p>-15,6</p></td><td>
<p>-16,3</p></td><td>
<p>9,4</p></td><td>
<p>13,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentliga myndigheter</p></td><td>
<p>34,1</p></td><td>
<p>10,9</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostäder</p></td><td>
<p>60,4</p></td><td>
<p>-2,4</p></td><td>
<p>-6,4</p></td><td>
<p>-28,3</p></td><td>
<p>-41,0</p></td><td>
<p>-7,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>204,4</p></td><td>
<p>-8,4</p></td><td>
<p>-11,0</p></td><td>
<p>-16,2</p></td><td>
<p>-3,5</p></td><td>
<p>8,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>därav maskiner</p></td><td>
<p>79,7</p></td><td>
<p>-11,9</p></td><td>
<p>-15,6</p></td><td>
<p>-14,9</p></td><td>
<p>9,6</p></td><td>
<p>15,1</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Trots att de offentliga myndigheternas investeringar ökade förra året,<br>tilltog nedgången för de totala bruttoinvesteringarna. Till detta bidrog<br>framför allt att nedgången i näringslivets investeringar sammanföll med<br>en kraftig tillbakagång i bostadsproduktionen.</p>
<p>Det stigande resursutnyttjandet i exportindustrin tillsammans med ett<br>stort behov av ersättningsinvesteringar väntas i år medföra en betydande<br>ökning av näringlivets investeringar. Därtill tilltar de statliga infrastruk-<br>tursatsningama ytterligare. De totala investeringarna fortsätter dock att<br>sjunka som en följd av att bostadsinvesteringama minskar med närmare<br>40 %. Exkluderas dessa ökar investeringarna med 7 % under 1994.</p>
<p>Nästa år tilltar den ekonomiska aktiviteten både i Sverige och i omvärl-<br>den, vilket förutses innebära en kraftig ökning av näringslivets investe-<br>ringar. De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka med 8 % 1995.<br>Maskininvesteringama ökar kraftigt under hela prognosperioden samtidigt<br>som tillväxttakten i byggnadsinvesteringarna förblir låg genom den över-<br>kapacitet på kommersiella lokaler som råder.</p>
<h3>10.1 Näringslivets investeringar</h3>
<p>Kombinationen av en djup lågkonjunktur, fastighetskris och en hög real-<br>ränta, har lett till att näringslivets investeringar har minskat oavbrutet<br>sedan 1989. Inom delar av industrin ökade emellertid investeringarna re-<br>dan under 1993. Investeringsutvecklingen inom övrigt näringsliv var där-</p>
<p>91</p>
<p>emot mycket svag till följd av en bristande efterfrågan från hemmamark- Prop. 1993/94:150<br>naden samt en fortsatt besvärlig finansiell situation. Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 10.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet</p>
<p>Miljarder Åriig procentuell volymförändring</p>
<p>kr. 1993 ----------------------------------------------</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Löpande<br>priser</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industri</p></td><td>
<p>33,7</p></td><td>
<p>-20,9</p></td><td>
<p>-15,3</p></td><td>
<p>-3,0</p></td><td>
<p>17,0</p></td><td>
<p>22,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Basindustri</p></td><td>
<p>7.4</p></td><td>
<p>-37,0</p></td><td>
<p>-21,7</p></td><td>
<p>7,9</p></td><td>
<p>37,0</p></td><td>
<p>27,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Verkstadsindustri</p></td><td>
<p>13,5</p></td><td>
<p>-22,7</p></td><td>
<p>-18,3</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>17,0</p></td><td>
<p>25,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrig industri</p></td><td>
<p>12,8</p></td><td>
<p>-6,3</p></td><td>
<p>-9,2</p></td><td>
<p>-15,5</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>14,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statliga affärsverk</p></td><td>
<p>15,3</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>-18,6</p></td><td>
<p>-8,5</p></td><td>
<p>15,8</p></td><td>
<p>3,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt näringsliv</p></td><td>
<p>60,9</p></td><td>
<p>-14,4</p></td><td>
<p>-15,3</p></td><td>
<p>-24,1</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>12,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>109,9</p></td><td>
<p>-13,9</p></td><td>
<p>-15,6</p></td><td>
<p>-16,3</p></td><td>
<p>9,4</p></td><td>
<p>13,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>därav byggnader</p></td><td>
<p>39,0</p></td><td>
<p>-10,1</p></td><td>
<p>-11,6</p></td><td>
<p>-17,6</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>maskiner</p></td><td>
<p>70,9</p></td><td>
<p>-15,9</p></td><td>
<p>-17,7</p></td><td>
<p>-15,8</p></td><td>
<p>11,2</p></td><td>
<p>17,5</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Industrins investeringar har fallit med drygt 40 % mellan 1989 och<br>1993. Inom den exportinriktade verkstads- och basindustrin ökade emel-<br>lertid investeringarna redan under 1993. Nedgången fortsatte dock inom<br>den mer hemmamarknadsberoende s.k. övrig industri.</p>
<p>Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari indikerar en<br>kraftig investeringsuppgång under 1994 även om de sektorsvisa skillna-<br>derna är stora. Normalt sett underskattar också företagen investeringsök-<br>ningen i en konjunkturuppgång. Det finns ett flertal faktorer som talar för<br>en kraftig investeringsuppgång under prognosperioden. Kapacitetsutnytt-<br>jandet har ökat med drygt 4 procentenheter under loppet av 1993 och<br>uppgick fjärde kvartalet 1993 till 84,4 %. Den prognosticerade produk-<br>tionsuppgången innebär en fortsatt ökad utnyttjandegrad vilket successivt<br>ökar behovet av kapacitetshöjande investeringar.</p>
<p>Vidare bör behovet av ersättningsinvesteringar vara stort. Enligt Kon-<br>junkturinstitutets beräkningar uppgår kapitalförslitningen till över 31 mil-<br>jarder kronor i fasta priser varje år under perioden 1991—1995. De låga<br>industrinvesteringama 1992—1993 (ca 26 miljarder kronor per år) innebar<br>därför att kapitalstocken minskade med över 2 % under samma period.<br>Kapitalstocksmåttet är dock inte direkt översättbart till fysiska resurser<br>i form av maskiner och anläggningar. Mätningen av kapitalstocken är<br>baserad på historiska avskrivningstakter som kan variera över konjunktur-<br>cykeln. I en lågkonjunktur kan företagen välja att behålla gammal pro-<br>duktionsutrustning i väntan på att lönsamhet och resursutnyttjande åter-<br>igen skall stiga. Måttet ger ändå en indikation på industrins långsiktiga<br>behov av ersättningsinvesteringar.</p>
<p>Dessutom medför den höga lönsamheten inom industrin förbättrade<br>möjligheter till egenfinansiering av investeringar. Soliditeten bör också<br>stärkas i företagen vilket ger större kreditmöjligheter. Realräntorna är<br>visserligen fortfarande höga men väntas sjunka under prognosperioden<br>vilket bör stimulera till en positiv investeringsutveckling. Slopandet av<br>dubbelbeskattningen bör underlätta möjligheterna till finansiering av nöd-<br></p>
<p>92<br></p>
<p>vändiga investeringar via kapitalskott från ägarna. Den med bl.a. denna<br>faktor sammanhängande börsuppgången innebär högre implicita priser på<br>kapitaltillgångar, vilket medför incitament till högre investeringar.</p>
<p>På grundval av ett snabbt stigande resursutnyttjande, de goda investe-<br>ringsförutsättningama samt investeringsenkäten beräknas industriinveste-<br>ringarna öka med 17 % under 1994. Under 1995 beräknas industripro-<br>duktionen öka med ytterligare 6 %, vilket ökar behovet av kapacitetshö-<br>jande investeringar inom industrin. Investeringsökningen bedöms därför<br>uppgå till 22 % 1995. Förloppet är jämförbart med investeringsutveck-<br>lingen efter devalveringarna, 1981 och 1982. Investeringarna ökade först<br>åren 1984—1985, när kapacitetsutnyttjandet stigit tillräckligt mycket för<br>att motivera nyinvesteringar. Under dessa år steg investeringsvolymen<br>med sammantaget över 37 %.</p>
<p>Investeringsutvecklingen under 1995 förutsätter dock att de grundläg-<br>gande förutsättningarna för industriell verksamhet inte uppfattas som allt-<br>för osäkra. Avskrivningstiden för investeringar kan uppgå till 10—15 år.<br>Det är i det perspektivet som utfallet om EU-omröstningen och hur in-<br>dustrin uppfattar detta kommer in.</p>
<p>Basindustrins investeringar ökade redan föregående år. Under prognos-<br>perioden förväntas de öka kraftigt även om utgångsnivån är relativt låg.<br>Investeringarna är främst av ersättningskaraktär även om en viss utbygg-<br>nad av kapaciteten också sker. I dagsläget råder en stor överkapacitet i<br>Europa vilket motverkar mer omfattande nyinvesteringar. Inom verkstads-<br>industrin bedöms investeringarna öka med 17 % resp 22 % 1994 och<br>1995. Det är framför allt maskinindustrin och elektroindustrin som för-<br>väntas öka investeringarna. Under 1995 förväntas också en viss investe-<br>ringsuppgång inom s.k. övrig industri när hemmamarknadsefterfrågan<br>återhämtar sig. Det låga kapacitetsutnyttjandet samt en fortsatt gynnsam<br>produktivitetsutveckling innebär dock att investeringsökningen förutses<br>bli begränsad.</p>
<p>Investeringarna inom det övriga näringslivet uppvisar normalt sett inte<br>lika stora svängningar som inom industrin. En delvis spekulationsledd<br>uppgång under slutet av 1980-talet framför allt inom sektorn finans- och<br>fastighetsförvaltning, men också inom varuhandel samt restaurang och<br>hotell, har lett till en stor överkapacitet på lokaler. 1990—1993 föll in-<br>vesteringsvolymen mycket kraftigt vilket har inneburit att kapitalstockarna<br>anpassats till en mer långsiktig nivå. Begränsande för en uppgång under<br>prognosperioden är ett lågt kapacitetsutnyttjande men också ett finansiellt<br>konsolideringsbehov. Enligt investeringsenkäterna fortsätter nedgången<br>inom de flesta delsektorer också under 1994. Infrastruktursatsningama<br>och den ökande konkurrensen inom kommunikationsområdet förväntas<br>dock leda till en kraftig investeringsökning inom samfärdsel både i år och<br>nästa år. Under 1995 bedöms investeringarna öka som en följd av att<br>aktiviteten inom ekonomin stiger. Speciellt tydligt är detta inom varu-<br>handel liksom inom bank- och försäkringssektorn. Utgångsnivån är dock<br>mycket låg. Fastighetsbolagen äger trendmässigt en allt större andel av<br>industrilokalerna. Därmed bör industrins behov av nya lokaler under<br>1995 bidra till att fastighetsbolagens investeringar ökar. Sammantaget</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>93</p>
<p>innebär detta att investeringarna inom övrigt näringsliv stiger med drygt Prop. 1993/94:150<br>3 % 1994 och med 12 % 1995. Bilaga 1.1</p>
<p>Till följd av att en stor del av investeringarna under prognosperioden<br>är av ersättningskaraktär är det främst maskininvesteringama som väntas<br>öka inom näringslivet. Sammanlagt ökar dessa med i 1 % 1994 och med<br>18 % 1995.</p>
<p>Diagram 10.1 Procentuell forändring av investeringar och produktion i närings-<br>livet</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-55.png" style="width:281pt;height:203pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<h3>10.2 Offentliga investeringar</h3>
<p>Under 1993 sjönk de offentliga investeringarna, trots kraftiga statliga<br>satsningar på att förbättra infrastrukturen. De kommunala investeringarna<br>sjönk under 1993 genom ett minskat utbyggnadsbehov av kommunala<br>anläggningar när aktiviteten inom både näringsliv och bostadsbyggande<br>sjönk.</p>
<p>94</p>
<p>Tabell 10.3 Offentliga investeringar</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr. 1993<br>Löpande<br>priser</p></td><td colspan="5">
<p>Årlig procentuell volymförändring</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statliga myndigheter</p></td><td>
<p>14,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>22,7</p></td><td>
<p>21,4</p></td><td>
<p>-1,9</p></td><td>
<p>1,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statliga affärsverk</p></td><td>
<p>15,3</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>-18,6</p></td><td>
<p>-8,5</p></td><td>
<p>15,8</p></td><td>
<p>3,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Staten</p></td><td>
<p>29,6</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>-5,2</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommunala myndigheter</p></td><td>
<p>19,8</p></td><td>
<p>16,6</p></td><td>
<p>-8,5</p></td><td>
<p>-7,2</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommunala affärsverk</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>11,0</p></td><td>
<p>-3,4</p></td><td>
<p>-33,5</p></td><td>
<p>-12,4</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommunerna</p></td><td>
<p>23,1</p></td><td>
<p>15,6</p></td><td>
<p>-7,6</p></td><td>
<p>-11,8</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>52,7</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>-6,3</p></td><td>
<p>-3,2</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Under våren 1993 beslutade Riksdagen att 98 miljarder kronor skall<br>investeras i vägar och järnvägar 1994—2003. Tonvikten i infrastruktur-<br>satsningarna ligger på byggnation av vägar och järnvägar. Beslutet inne-<br>bär att både Banverket och Vägverket får ökade resurser under prognos-<br>perioden.</p>
<p>Mellan 1991 och 1993 ökade de statliga myndigheterna investeringsvo-<br>lymen med knappt 45 % främst som en följd av att Vägverket kraftigt<br>expanderade verksamheten. Under prognosperioden förväntas volymerna<br>plana ut på en mycket hög nivå. Vägverket ökar dock investeringarna<br>ytterligare medan andra bolag som ingår i statistiken över statliga myn-<br>digheter reducerar investeringarna främst som en följd av effektivare lo-<br>kalförsörjning. Vasakronans investeringar registreras efter den 1 oktober<br>1993 under näringslivets investeringar. Mellan 1993 och 1995 förutses<br>investeringarna i gator och vägar stiga med ytterligare 10 %.</p>
<p>De statliga affärsverken förväntas öka investeringarna med 16 % 1994<br>och med 4 % 1995. Detta beror främst på kraftiga infrastruktursatsningar<br>på järnvägar av SJ och Banverket medan de övriga affärsverken bedöms<br>hålla investeringsvolymerna oförändrade.</p>
<p>De kommunala investeringarna samvarierar med utbyggnaden av nya<br>bostadsområden och näringslivsinvesteringar. Nya bostads- och industri-<br>områden medför behov av kommunala investeringar i form av gator,<br>vattenverk, elverk m.m. Den låga bostadsproduktionen i år samt de låga<br>bygginvesteringama inom näringslivet innebär att de kommunala affärs-<br>verken reducerar sina investeringar.</p>
<p>Försäljningen av kommunala anläggningstillgångar var enligt Kommun-<br>förbundet hög under 1993 men bedöms komma att dämpas i år. Genom<br>effektiviseringen av verksamheten har de kommunala myndigheterna kun-<br>nat minska lokalbehovet. Samtidigt ökar behovet av renoveringar av be-<br>fintliga lokaler om dessa skall kunna avsättas på den kommersiella mark-<br>naden. Kommunerna tillförs dessutom medel för reparation och ombygg-<br>nad, s.k. ROT-medel, från AMS under 1994 vilket har en uppdragande<br>effekt på de kommunala investeringarna. Sammanlagt beräknas därför<br>dessa plana ut under 1994 och 1995.</p>
<p>95</p>
<p>Oförändrade kommunala investeringar samt ökade statliga investerings- Prop. 1993/94:150<br>volymer innebär att de offentliga investeringarna sammantaget stiger med Bilaga 1.1<br>ca 4 % 1994 och med 2 % 1995.</p>
<h3>10.3 Bostadsinvesteringar</h3>
<p>Förra året föll bostadsinvesteringama mycket kraftigt. Antalet påbörjade<br>lägenheter i nyproduktion uppgick till endast 10 800 vilket kan jämföras<br>med närmare 70 000 påbörjade lägenheter år 1990.</p>
<p>Det finns ett flertal förklaringar till denna utveckling. Flera ungdoms-<br>kullar har skjutit upp inträdet på bostadsmarknaden på grund av det o-<br>säkra arbetsmarknadsläget vilket minskat efterfrågan på bostäder. De fort-<br>satt höga realräntorna efter skatt bidrar till låga bostadspriser vilket gör<br>nybyggnation olönsamt. De successivt reducerade räntebidragen höjer bo-<br>endekostnaden särskilt för nyproducerade bostäder. Detta motverkas dock<br>till en viss del av sjunkande produktionskostnader.</p>
<p>Diagram 10.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-56.png" style="width:272pt;height:201pt;"/>
<p>Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1992,<br>samt antalet outhyrda lägenheter i september 1993. Antalet påbörjade lägenheter<br>omfattar både flerfamiljshus och småhus.</p>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Den lägre efterfrågan på bostäder framgår av statistiken över outhyrda<br>lägenheter. Enligt SCB:s senaste mätning från september 1993 uppgick<br>antalet outhyrda lägenheter i allmännyttiga bostadsföretag till över</p>
<p>96<br></p>
<p>34 000. Inkluderas även andra upplåtelseformer var antalet ca 50 000<br>lägenheter. Vakansgraden, dvs. andelen lediga lägenheter i förhållande<br>till det totala antalet lediga lägenheter, är dock med internationella mått<br>fortfarande låg (3,3 %). Vakansgraden varierar mycket över landet. I<br>storstadsregionerna och flertalet av universitetsstäderna är andelen out-<br>hyrda lägenheter mycket liten. Mycket små svängningar i efterfrågan kan<br>därför medföra bostadsbrist på vissa expansiva orter.</p>
<p>Med början den 1 januari 1993 avvecklas de statliga räntesubventioner-<br>na till bostäder successivt. Bostäder i hyres- och bostadsrättsfastigheter<br>skall, när avvecklingen är genomförd, få ett räntestöd som står i paritet<br>till egnahemsboendets skattelättnader för ränteutgifter. De nya reglerna<br>gav starka incitament till att tidigarelägga byggstarten för att erhålla stöd<br>enligt 1992 års regler. För år 1992 angav SCB att 57 000 lägenheter på-<br>börjades. Enligt Boverkets bedömning var 12 000 av dessa påbörjade en-<br>dast i formell mening. Av dessa 12 000 igångsattes ca 9000 under 1993<br>vilket får effekt på investeringarna under 1994 och 1995. Det nya bo-<br>stadsfmansieringssystemet har också styrt över efterfrågan mot mindre<br>bostäder. Mellan 1992 och 1993 sjönk den genomsnittliga lägenhetsytan<br>från 77 kvadratmeter till 61 kvadratmeter i flerbostadshus medan ytan i<br>småhus minskade med 35 kvadratmeter.</p>
<p>Nedtrappningen av bostadssubventionerna tillsammans med borttagandet<br>av investeringsbidraget den 1 januari 1993 ledde till att antalet registrera-<br>de påbörjade lägenheter sjönk till 10 800 föregående år. Förutsättningarna<br>för en ökad nybyggnation bedöms trots minskade subventioner som rela-<br>tivt gynnsamma. Realräntorna efter skatt förväntas under prognosperioden<br>falla ytterligare samtidigt som småhusprisema på andrahandsmarknaden<br>har stabiliserats. Sänkningen av fastighetsskatten på hyreshus den 1 ja-<br>nuari 1994 från 2,5 % till 1,5 % bedöms också få en viss inverkan även<br>om skatten endast i begränsad omfattning berör nyproduktionen. Produk-<br>tionskostnaderna har sjunkit under det senaste året. Det gör att prisskill-<br>naden mellan nyproduktion och priserna på andrahandsmarknaden har<br>minskat. Därigenom kan produktion av lägenheter i attraktiva områden<br>och på orter med begynnade bostadsbrist komma att öka. Arbetsmark-<br>nadsläget väntas förbättras vilket gör att de ungdomskullar som på senare<br>år inte kunnat finansiera ett eget boende börjar söka sig ut på bostads-<br>marknaden i större utsträckning. Ett problem på bostadsmarknaden är<br>dock låneinstitutens restriktiva hållning till finansiering av nyproduktion<br>av bostäder.</p>
<p>Antalet nyproducerade lägenheter väntas mot slutet av prognosperioden<br>närma sig en mer långsiktig jämviktsnivå. Boverkets långsiktiga bedöm-<br>ningar som bl.a. baseras på demografiska faktorer innebär ett behov på<br>25 000—30 000 lägenheter under resten av 1990-talet. Antalet registrera-<br>de byggstarter förväntas dock bara bli 12 000 1994 och 16 500 1995. En<br>del av de lägenheter som endast formellt påbörjades år 1992 kommer att<br>produceras under perioden 1993—1995. Därtill förutses en fortsatt ned-<br>dragning av bostadsytan per lägenhet. Sammantaget medför detta att in-<br>vesteringarna i nya lägenheter sjunker med 60 % i år och med 3 % 1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>97</p>
<p>Täbell 10.4 Bostadsinvesteringar</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr. 1993<br>Löpande<br>priser</p></td><td colspan="5">
<p>Årlig procentuell volymförändring</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nybyggnad</p></td><td>
<p>38,6</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>-15,8</p></td><td>
<p>-29,9</p></td><td>
<p>-58,0</p></td><td>
<p>-3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Flerbostadshus</p></td><td>
<p>25,9</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>-5,6</p></td><td>
<p>-27,7</p></td><td>
<p>-56,5</p></td><td>
<p>-6,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Småhus</p></td><td>
<p>12,7</p></td><td>
<p>-7,4</p></td><td>
<p>-30,1</p></td><td>
<p>-34,0</p></td><td>
<p>-61,1</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ombyggnad</p></td><td>
<p>21,9</p></td><td>
<p>-8,6</p></td><td>
<p>14,2</p></td><td>
<p>-25,7</p></td><td>
<p>-15,1</p></td><td>
<p>-10,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Flerbostadshus</p></td><td>
<p>16,8</p></td><td>
<p>-11,1</p></td><td>
<p>48,5</p></td><td>
<p>-29,0</p></td><td>
<p>-22,8</p></td><td>
<p>-17,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Småhus</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>-4,4</p></td><td>
<p>-41,1</p></td><td>
<p>-12,2</p></td><td>
<p>10,3</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>60,5</p></td><td>
<p>-2,4</p></td><td>
<p>-6,4</p></td><td>
<p>-28,3</p></td><td>
<p>-41,0</p></td><td>
<p>-7,0</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Utvecklingen vad gäller ombyggnadsinvesteringar är för närvarande<br>svag. På samma sätt som för nybyggnation förändrades bostadsfinansie-<br>ringssystemet för ombyggnation den 1 januari 1993, vilket gav starka in-<br>citament till att åtminstone formellt påbörja byggnadsarbetena före detta<br>datum. Genom att låneunderlaget för räntebidrag täckte en större del av<br>ombyggnadsarbetena i det gamla systemet framstår 1992 års regler som<br>mycket fördelaktiga. Under 1993 har antalet påbörjade lägenheter för mo-<br>dernisering minskat delvis som en konsekvens av det stora antalet moder-<br>niseringar 1992 men också på grund av de lägre subventionerna.</p>
<p>Omfattningen av varje ombyggnad blir också allt mindre vilket kan be-<br>ro på reducerade subventioner och en svag utveckling av hushållens dis-<br>ponibla inkomster. Hushållen accepterar endast mindre hyreshöjningar.<br>Produktionskostnaden har sjunkit under det senare året vilket tillsammans<br>med en lägre realränta delvis motverkar de minskande räntebidragen.</p>
<p>De ROT-åtgärder som vidtagits stimulerar ombyggnadsinvesteringama.<br>Det gäller bl.a. bidrag till ombyggnation av äldrebostäder samt till miljö-<br>förbättrande åtgärder på bostäder. Sålunda beräknas antalet påbörjade<br>lägenheter för ombyggnad, historiskt sett, förbli relativt högt under hela<br>prognosperioden. Volymerna fortsätter emellertid att falla som en följd<br>av det stora antalet igångsättningar under 1992 och 1993 men också på<br>grund av den minskande omfattningen av varje ombyggnad.</p>
<p>Bostadsinvesteringarna beräknas sammantaget falla med ca 40 % i år<br>och med ytterligare 7 % 1995. I takt med stigande inkomster och en ökad<br>hushållsbildning bör bostadsbyggandet kunna stiga igen från och med<br>1996. Den anpassning som nu sker till ett system, där en allt större del<br>av bostadskostnaden skall bäras av den boende, bör dock leda till att byg-<br>gandet under överskådlig tid framöver blir av mindre omfattning än under<br>slutet av 1980-talet.</p>
<p>98</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 10.3 Bostadsinvesteringar</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-57.png" style="width:274pt;height:204pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<h3>10.4 Byggnadsverksamhet</h3>
<p>Efter en trendmässig nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-<br>talet och under första häften av 1980-talet vände utvecklingen uppåt<br>under slutet av decenniet. Expansionen inom den privata tjänstesektorn<br>innebar ett behov av ett större antal arbetsplatser. Samtidigt fanns också<br>ett uppdämt behov av nya bostäder i framför allt storstadsregionerna. Av-<br>regleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark kreditexpansion,<br>vilket tillsammans med att låneinstituten delvis tillämpade nya utlånings-<br>principer, möjliggjorde en stark expansion. År 1990 föll efterfrågan på<br>kommersiella lokaler och en starkt stigande realränta ledde till ett prisfall<br>som ytterligare förstärkte nedgången av näringslivets investeringar åren<br>därefter.</p>
<p>I och med att bostadsinvesteringama under 1993 minskade kraftigt, föll<br>byggnadsinvesteringarna med över 17 %. Infrastruktursatsningama kunde<br>bara i begränsad omfattning upprätthålla byggnadsverksamheten. Under<br>våren 1993 beslutade riksdagen att 98 miljarder kronor skall investeras<br>i vägar och järnvägar 1994—2003. Både Vägverket och Banverket hade<br>dock redan tidigare inlett utbyggnaden av infrastrukturen. Arbetslösheten<br>inom byggnadsindustrin fortsatte att stiga under året. I februari 1994 upp-<br>gick arbetslösheten inom Byggnadsarbetarförbundet till ca 31 % vilket<br>var en uppgång med 5 procentenheter på ett år.</p>
<p>99</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 10.4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970—1995</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-58.png" style="width:278pt;height:204pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Nedgången i byggnadsverksamheten har medfört att marknadsstrukturen<br>blivit mer koncentrerad. Antalet rikstäckande byggföretag har enligt Kon-<br>kurrensverket reducerats från 12 till 4 mellan 1989 och 1993. Antalet<br>små och medelstora företag fortsätter också att minska genom konkurser<br>och förvärv. Konkurrensen har samtidigt ökat till följd av bl.a. en skärpt<br>syn på konsortier och genom EES-avtalet. Den uppkomna marknadssitua-<br>tionen bör bidra till att byggprisema får en dämpad utveckling under de<br>närmaste åren.</p>
<p>Under 1994 ökar byggnadsinvesteringarna inom näringslivet återigen.<br>Det är dock fortfarande de statliga affärsverken som står för ökningen<br>medan det privata näringslivets byggnadsinvesteringar begränsas till följd<br>av höga vakanstal på kommersiella fastigheter. Genom den mycket svaga<br>utvecklingen av bostadsbyggandet förutses en fortsatt nedgång i bygg-<br>nadsinvesteringarna 1994. Nedgången i den totala byggnadsverksamheten<br>begränsas dock av att reparations- och underhållsverksamheten expande-<br>rar när ombyggnadsverksamheten minskar. Bidragande till detta är det<br>30-procentiga avdrag för arbetskostnader för underhållsåtgärder på bo-<br>stadsfastigheter som kan erhållas under 1993 och 1994. Enligt prelimi-<br>nära uppgifter från Riksskatteverket inkom över 100 000 ansökningar om<br>avdrag för deklarationsåret 1993. Dessutom ger bidragen till ROT-insat-<br>ser för kommunala och statliga byggnader tillskott till reparationsverk-<br>samheten under 1994. Sammantaget minskar byggnadsverksamheten med<br>ca 8 % 1994.</p>
<p>100</p>
<p>Tabell 10.5 Byggnadsverksamhet</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr. 1993<br>Löpande<br>priser</p></td><td colspan="5">
<p>Årlig procentuell volymförändring</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Byggnad s investeringar</p></td><td>
<p>124,7</p></td><td>
<p>-5,2</p></td><td>
<p>-7,1</p></td><td>
<p>-17,3</p></td><td>
<p>-14,6</p></td><td>
<p>1,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>näringslivet</p></td><td>
<p>39,0</p></td><td>
<p>-10,1</p></td><td>
<p>-11,6</p></td><td>
<p>-17,6</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>myndigheter</p></td><td>
<p>25,2</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>12,3</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>bostäder</p></td><td>
<p>60,5</p></td><td>
<p>-2,4</p></td><td>
<p>-6,4</p></td><td>
<p>-28,3</p></td><td>
<p>-41,0</p></td><td>
<p>-7,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Reparationer och</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>underhåll</p></td><td>
<p>73,1</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>-2,7</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>197,8</p></td><td>
<p>-3,4</p></td><td>
<p>-5,7</p></td><td>
<p>-9,6</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>1,3</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Ett stigande kapacitetsutnyttjande och en god lönsamhet i näringslivet<br>leder till att byggnadsinvesteringarna ökar under 1995. Främst är det in-<br>dustrins byggnadsvolymer som ökar. Tillsammans med att reparations-<br>verksamheten stiger något förutses därmed den totala byggnadsverksam-<br>heten öka svagt under 1995.</p>
<h3>10.5 Lagerinvesteringar</h3>
<p>Täbell 10.6 Lagervolymförändringar</p>
<p>Miljarder kr., 1985 års priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Jord- och skogsbruk</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industri</p></td><td>
<p>-10,4</p></td><td>
<p>-2,7</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>El- och vattenverk</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Partihandel</p></td><td>
<p>-4,5</p></td><td>
<p>-5,0</p></td><td>
<p>-2,8</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Detaljhandel</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-1,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>-17,8</p></td><td>
<p>-5,6</p></td><td>
<p>-2,7</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>-0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP-bidrag</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Under 1993 sjönk lagerstockarna med knappt 3 miljarder kr. Detta var<br>betydligt mindre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudge-<br>ten. Utvecklingen skall bl.a. ses i ljuset av den oväntade importökningen<br>förra året. Importen av framför allt insats- och investeringsvaror steg<br>snabbt, vilket har resulterat i en långsammare avveckling av industrins<br>lager. Inom industrin skedde en oväntad och kraftig ökning av lagren av<br>varor i arbete. Samtidigt intensifierades emellertid avvecklingen av insats-<br>och färdigvarulagren. En tolkning av detta är att den ökade industripro-<br>duktionen inneburit en lagemeddragning, trots en omfattande import, av<br>insatsvaror. När dessa befinner sig i produktionsprocessen klassificeras<br>dessa som varor i arbete. Färdigvarulageravvecklingen, som dock blev<br>mindre än vad som förutsågs i januari, hänger samman med ökade ex-<br>portleveranser till följd av den förstärkta konkurrenskraften. Även parti-<br>och den hårt pressade bilhandeln reducerade sina lager. Den svaga ut-</p>
<p>101</p>
<p>17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>vecklingen i den privata konsumtionen medförde emellertid att detaljhan- Prop. 1993/94:150<br>deln exkl. bilhandeln fick vidkännas en betydande lagerökning. Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 10.5 Lagerstockar i förhållande till produktion</p>
<p>Industrin</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-59.png" style="width:270pt;height:203pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Grundhypotesen i den föreliggande prognosen är bl.a. att den relativt<br>höga realräntan fortsätter att utgöra starka incitament för ytterligare effek-<br>tivisering av kapitalanvändningen. Därför förutses industrins lagerstockar<br>i förhållande till produktionen och detaljhandelns lagerstockar relativt den<br>privata konsumtionen, de s.k. lagerkvotema, att sjunka. Detta ligger ock-<br>så helt i linje med företagens intentioner. Den sammantagna lageravveck-<br>lingen 1994 och 1995 beräknas emellertid ske i något mindre utsträckning<br>än tidigare.</p>
<p>År 1994 förväntas industriproduktionen åter skjuta fart, samtidigt som<br>exportefterfrågan accelererar. Detta kan väntas leda till att avvecklingen<br>av insatsvarulagren förbyts till en mindre uppgång och att lagren av varor<br>i arbete fortsätter att öka, dock inte lika kraftigt som 1993. Exportefter-<br>frågan medger goda möjligheter för företagen att fortsätta bantningen av<br>färdig varulagren. För industrin som helhet innebär detta en lagerupp-<br>byggnad. Den privata konsumtionen beräknas stiga med ca 1 % efter att<br>ha fallit med nästan 6 % sedan 1991. Detta underlättar en önskad lager-<br>neddragning inom framför allt detaljhandeln.</p>
<p>102</p>
<p>Diagram 10.6 BNP-utveckling och lagerbidrag</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Procent resp, procentenheter</p>
<p>7</p>
<p>6</p>
<p>5</p>
<p>4</p>
<p>3</p>
<p>2</p>
<p>1</p>
<p>0</p>
<p>-1</p>
<p>-2</p>
<p>-3</p>
<p>-4</p>
<p>1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-60.png" style="width:255pt;height:174pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>År 1995 förutses en likartad utveckling. Inom industrin sammantaget<br>förväntas en fortsatt lageruppbyggnad. Färdigvarulagren bedöms minska<br>samtidigt som den fortsatta produktionsökningen beräknas kräva en lager-<br>uppbyggnad av såväl insatsvaror som varor i arbete. Utvecklingen i den<br>privata konsumtionen medger en fortsatt reduktion av detaljhandelns la-<br>ger.</p>
<p>Lagerpostens bidrag till BNP-utvecklingen har tidvis varit betydande.<br>Under perioden 1993—1995 är emellertid lagerbidragen tämligen odrama-<br>tiska. Förra året innebar den avtagande lageravvecklingen ett positivt bi-<br>drag till BNP-utvecklingen på 0,3 procentenheter. Prognosen för såväl<br>1994 som 1995 innebär att en successivt mindre lageravveckling genere-<br>rar ett positivt bidrag på ca 0,1 procentenhet.</p>
<p>103</p>
<h2>11 Den offentliga sektorn</h2>
<p>Den offentliga sektorns finanser har försämrats kraftigt från 1990, huvud-<br>sakligen till följd av övergången från en överhettad ekonomi till en djup<br>lågkonjunktur. För 1993 uppgick underskottet i den offentliga sektorns<br>finansiella sparande till motsvarande ca 13,5 % av BNP. Underskottet<br>minskar successivt under prognosperioden och för 1995 beräknas det<br>motsvara drygt 9 % av BNP, vilket emellertid i såväl i ett historiskt som<br>ett internationellt perspektiv fortfarande är mycket stort.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h3>11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn</h3>
<p>Under första hälften av 1970-talet hade den offentliga sektorns årliga fi-<br>nansiella sparandeöverskott motsvarande 3-5 % av BNP. Den svaga eko-<br>nomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av<br>1980-talet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns fi-<br>nanser. När konjunkturen 1982 nådde botten visade det finansiella spa-<br>randet ett underskott motsvarande ca 7 % av BNP. Sparandet förbättrades<br>sedan under den långa högkonjunkturen och 1990 uppnåddes ett finan-<br>siellt överskott motsvarande ca 4 % av BNP, se diagram 11.1.</p>
<p>Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970—1995</p>
<p>Andel av BNP</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-61.png" style="width:278pt;height:201pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Den starka förbättringen i de offentliga finanserna under 1980-talets<br>andra hälft förklaras i huvudsak av att skattekvoten steg från 50 % 1985<br>till nära 56 % 1990, samt att ränteutgiftena minskade när den finansiella</p>
<p>104</p>
<p>ställningen förbättrades. Bakom ökningen av skattekvoten låg flera fakto-<br>rer. De under perioden tilltagande löne- och prisökningarna, i kombina-<br>tion med de icke inflationsskyddade skatteskalorna, medförde att skatte-<br>uttaget ökade (s.k. "fiscal drag"). Tillväxten leddes av den högt beskatta-<br>de privata konsumtionen, som under åren 1987 t.o.m. 1990 låg på en så<br>hög nivå att hushållens sparkvot var negativ. Löneandelen ökade och<br>vinstandelen i näringslivet sjönk till en ohållbart låg nivå 1990. Eftersom<br>löner är avsevärt högre beskattade än vinster, särskilt på kort sikt, bidrog<br>detta också till ökade skatteinkomster.</p>
<p>Denna konjunkturnedgång, med ett väsentligt sänkt kapacitetsutnyttjan-<br>de och därmed ökad arbetslöshet, har medfört en synnerligen kraftig för-<br>sämring av den offentliga sektorns finansiella sparande. Skatteinkomster-<br>na har också minskat till följd av att vinstandelen i ekonomin och hus-<br>hållens sparande stigit. Bankstödet drog upp utgifterna 1992 och 1993.<br>Av nedgången i det finansiella sparandet mellan 1990 och 1993 på ca<br>250 miljarder kr. beräknas ca 200 miljarder kr. bero på ovannämnda<br>faktorer, medan ca 10 miljarder kr. beror på försämringen av räntor och<br>kapitalinkomster netto, se tabell 11.1. Förändringen av det justerade pri-<br>mära sparandet, som exkluderar samtliga ovanstående faktorer, begränsas<br>således till ca 40 miljarder kr. mellan 1990 och 1993.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 11.1 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande<br>Löpande priser, miljarder kr.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Faktiskt finansiellt<br>sparande</p></td><td>
<p>57,1</p></td><td>
<p>-16,3</p></td><td>
<p>-107,0</p></td><td>
<p>-194,5</p></td><td>
<p>-156,9</p></td><td>
<p>-146,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förändring</p></td><td></td><td>
<p>-73,3</p></td><td>
<p>-90,8</p></td><td>
<p>-87,5</p></td><td>
<p>37,6</p></td><td>
<p>10,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>därav</p>
<p>Konjunkturberoende inkl,<br>skattebasförskjutningar<br>och bankstöd</p></td><td></td><td>
<p>-37,1</p></td><td>
<p>-79,8</p></td><td>
<p>-87,6</p></td><td>
<p>33,5</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor och kapital-<br>inkomster, netto</p></td><td></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>-16,9</p></td><td>
<p>-4,9</p></td><td>
<p>-10,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Justerat primärt sparande</p></td><td></td><td>
<p>-35,3</p></td><td>
<p>-19,4</p></td><td>
<p>17,1</p></td><td>
<p>8,9</p></td><td>
<p>14,3</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Från ett överhettat och därmed ohållbart läge i ekonomin 1990 sjönk<br>BNP med 5 % fram t.o.m. 1993. Antalet öppet arbetslösa och personer<br>i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade från 3 %<br>till 12,5 % av arbetskraften. Samtidigt minskade den, för skattebaserna<br>centrala, reguljära sysselsättningen med 11 % i stället för en normal<br>trendmässig ökning. De svenska skatte-, försäkrings- och bidragssyste-<br>men medför att hushållen, vid en internationell jämförelse, i hög grad är<br>skyddade från inkomstbortfall när produktionen och sysselsättningen<br>viker. Inkomstbortfallet vid ökad arbetslöshet absorberas till ca 80 % av<br>den offentliga sektorn i form av försämrat finansiellt sparande, medan<br>endast 20 % drabbar hushållen i form av lägre disponibel inkomst.</p>
<p>Den i tabell 11.1 redovisade förändringen av det justerade primära spa-<br>randet avser således förändringen av sparandet exklusive effekter av änd-<br></p>
<p>105</p>
<p>rat konjunkturläge, bankstöd, vissa skattebasförskjutningar och ändrade<br>ränteutgifter och kapitalinkomster. Denna restpost fångar härmed dels<br>effekter av regeländringar beslutade av nuvarande och tidigare riksdagar,<br>och dels effekter av ändrade förutsättningar avseende bl.a. befolknings-<br>sammansättning och bostadsbyggande.</p>
<p>Åren 1991 och 1992 sjönk det justerade primära sparandet med totalt<br>ca 55 miljarder kr. Bakom denna nedgång låg en rad faktorer.</p>
<p>Inflationsnedväxlingen under 1992 beräknas ha försämrat den offentliga<br>sektorns finansiella sparande med ca 7 miljarder kr., genom att skatteska-<br>lorna och basbeloppet justerades med 1991 års högre inflation.</p>
<p>Det omfattande och dyra bostadsbyggandet under slutet av 1980-talet<br>bidrog till kraftiga ökningar av räntebidragen under 1991 och 1992. Be-<br>slutade besparingar i form av reducerade räntebidrag och slopade investe-<br>ringsbidrag minskar de offentliga utgifterna för bostadsstödet först under<br>1994 och därefter.</p>
<p>Skattereformen var enligt preliminära beräkningar "underfinansierad"<br>med ca 14 miljarder kr. avseende år 1992. Hälften av detta beror på att<br>de budgetförstärkande dynamiska effekterna ännu inte uppkommit på<br>grund av konjunkturläget. Resterande underfinansiering beror bl.a. på att<br>bolags- och pensionfondsbeskattningen samt den särskilda löneskatten gett<br>mindre inkomster än beräknat.</p>
<p>Övriga skatteändringar beräknas ha försvagat den offentliga sektorns<br>sparande med ca 18 miljarder kr. mellan 1990 och 1992. Det beror bl.a.<br>på att den tillfälligt höjda mervärdesskatten och den likaledes tillfälliga<br>arbetsmiljöavgiften förstärkte sparandet 1990 och 1991. Dessa skattehöj-<br>ningar upphörde 1992.</p>
<p>Volymökningar av offentlig konsumtion och investeringar tillsammans<br>med stigande flyktingkostnader drog upp de offentliga utgifterna med ca<br>20 miljarder kr. mellan 1990 och 1992. Den offentliga konsumtionen var<br>i fasta priser 2,5 % högre 1992 än 1990.</p>
<p>År 1993 stramades finanspolitiken åt. Skattehöjningar och besparingar<br>i transfereringssystemen tillsammans med en betydande minskning i den<br>kommunala konsumtionen medförde att det justerade primära sparandet<br>steg med drygt 17 miljarder kr. mellan 1992 och 1993.</p>
<p>Den förväntade uppgången i ekonomin under prognosperioden leder till<br>att den konjunkturberoende (inkl, bankstöd) försvagningen av det offent-<br>liga sparandet vänds till en förstärkning 1994 och 1995. Fortsatta budget-<br>förstärkande regeländringar, neddragningar i den offentliga konsumtio-<br>nen, samt minskade utgifter för bostadsstöd, bl.a. som en följd av lägre<br>räntor och tidigare beslutade regeländringar, förbättrar också den<br>offentliga sektorns sparande. Det kommer till uttryck genom att det jus-<br>terade primära sparandet ökar. I andra riktningen verkar att räntenettot<br>försämras till följd av den snabbt stigande statsskulden.</p>
<p>För 1994 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till ca<br>157 miljarder kr. och för 1995 till ca 147 miljarder kr., motsvarande<br>drygt 9 % av BNP. Kostnader och direkta intäkter vid ett eventuellt<br>medlemskap i EU ingår inte i beräkningarna.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>106</p>
<p>Den offentliga sektorns ränteutgifter har ökat från 68 miljarder kr.<br>1990 till 88 miljarder kr. 1993, huvudsakligen till följd av den ökande<br>statsskulden. En del av skuldökningen är en följd av kronans depreciering<br>sedan november 1992. Den försvagade kronkursen leder därmed också<br>till höjda ränteutgifter för skulden i utländsk valuta. Den offentliga sek-<br>torn har emellertid också omfattande finansiella tillgångar, främst inom<br>AP-fondema. Direktavkastningen på dessa tillgångar var ännu 1993 större<br>än räntekostnaderna, trots att den finansiella förmögenhetsställningen en-<br>ligt finansräkenskapema var negativ. Det beror bl.a. på att valtutareser-<br>ven inte ingår bland de finansiella tillgångarna, medan större delen av<br>avkastningen på valutareserven tillfaller staten genom Riksbankens inleve-<br>rerade överskott. Därtill är vissa tillgångar sannolikt lågt värderade i fi-<br>nansräkenskapema samtidigt som redovisningsprinciperna av statskulds-<br>räntoma ger lågt redovisade ränteutgifter. Genom att vissa obligationslån,<br>s.k. benchmarklån, emitteras till en kupongränta som inte överensstäm-<br>mer med marknadsräntan, uppstår kursvinster eller kursförluster för emit-<br>tenten beroende på det aktuella ränteläget. I det fallande ränteläget under<br>det senaste året har de redovisade ränteutgifterna reducerats till följd av<br>överkurser på obligationer. Därtill sker en viss eftersläpning från skuld-<br>ökning till räntebetalningar.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 11.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter<br>Löpande priser</p>
<p>Miljarder kr.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>886,1</p></td><td>
<p>872,1</p></td><td>
<p>877,2</p></td><td>
<p>909,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>734,9</p></td><td>
<p>727,1</p></td><td>
<p>732,3</p></td><td>
<p>763,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kapitalinkomster</p></td><td>
<p>104,3</p></td><td>
<p>92,9</p></td><td>
<p>92,6</p></td><td>
<p>91,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>46,8</p></td><td>
<p>52,1</p></td><td>
<p>52,4</p></td><td>
<p>54,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>993,1</p></td><td>
<p>1 066,6</p></td><td>
<p>1 034,1</p></td><td>
<p>1 056,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar till hushåll</p></td><td>
<p>348,7</p></td><td>
<p>374,1</p></td><td>
<p>387,9</p></td><td>
<p>394,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Subventioner m.m.</p></td><td>
<p>122,7</p></td><td>
<p>161,5</p></td><td>
<p>109,1</p></td><td>
<p>106,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ränteutgifter</p></td><td>
<p>82,3</p></td><td>
<p>87,8</p></td><td>
<p>92,3</p></td><td>
<p>102,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>400,3</p></td><td>
<p>401,7</p></td><td>
<p>402,9</p></td><td>
<p>408,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar</p></td><td>
<p>39,2</p></td><td>
<p>41,5</p></td><td>
<p>41,9</p></td><td>
<p>44,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-107,0</p></td><td>
<p>-194,5</p></td><td>
<p>-156,9</p></td><td>
<p>-146,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Primärt finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-129,0</p></td><td>
<p>-199,6</p></td><td>
<p>-157,2</p></td><td>
<p>-136,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Procent av BNP</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>61,5</p></td><td>
<p>60,2</p></td><td>
<p>58,4</p></td><td>
<p>56,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>51,0</p></td><td>
<p>50,2</p></td><td>
<p>48,8</p></td><td>
<p>47,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>69,0</p></td><td>
<p>73,6</p></td><td>
<p>68,9</p></td><td>
<p>66,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-7,4</p></td><td>
<p>-13,4</p></td><td>
<p>-10,5</p></td><td>
<p>-9,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Primärt finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-9,0</p></td><td>
<p>-13,8</p></td><td>
<p>-10,5</p></td><td>
<p>-8,5</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt<br>köp och försäljning av fastigheter och mark.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och<br>Finansdepartementet.</p>
<p>Nettot av kapitalinkomster och ränteutgifter försämras successivt under<br>prognosperioden och blir negativt 1995, vilket framgår av tabell 11.2.</p>
<p>De stora sparandeunderskotten har lett till en försämring av den offent-<br>liga sektoms finansiella förmögenhet. År 1990 hade den offentliga sek-</p>
<p>107</p>
<p>tom en finansiell nettofordran motsvarande 8 % av BNP. Den sedan Prop. 1993/94:150<br>1991 snabbt ökande statsskulden har medfört att den offentliga sektom Bilaga 1.1<br>fått en nettoskuld, som vid utgången av 1993 beräknas till motsvarande<br>ca 18,5 % av BNP. Andelen är dock fortfarande lägre än i många andra<br>länder. Genom de fortsatt stora underskotten under prognosperioden när-<br>mar sig den svenska nettoskulden snabbt den genomsnittliga nivån för<br>OECD-ländema, se diagram 11.2. Sveriges relativa position är dock nå-<br>got sämre än vad som framkommer i diagram 11.2, eftersom den offent-<br>liga sektorns pensionsåtaganden är förhållandevis stora i Sverige. Den<br>offentliga skuldsättningen diskuteras mer utförligt i kapitel 14.</p>
<p>Diagram 11.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning</p>
<p>Andel av BNP</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-62.png" style="width:275pt;height:204pt;"/>
<p>Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>En viktig orsak till försämringen av de offentliga finanserna är att skat-<br>teinkomsterna minskat även i nominella tal. Det beror huvudsakligen på<br>den svaga utvecklingen av skattebaserna, medan skattereformen och andra<br>regeländringar haft mindre betydelse. Efter skattereformen 1991 har ett<br>stort antal förändringar av skattereglerna vidtagits, av såväl strukturella<br>som statsfmansiella skäl. Regelförändringarna avspeglas i viss utsträck-<br>ning på makronivå av förändringar i skattekvoten (skatter och avgifter<br>som andel av BNP). Men det är inte bara förändringar i skatteregler som<br>har betydelse för skattekvotens utveckling. Den beror också på hur skat-<br>teunderlagen utvecklas i förhållande till BNP. Även betalningsrutiner och<br>redovisningsprinciper påverkar skattekvoten.</p>
<p>Som framgår av tabell 11.3 sjönk skattekvoten med ca 5,5 procenten-<br>heter från 1990 till 1993. Det motsvarar ett skattebortfall på ca 81 miljar-<br>der kr. räknat på 1993 års BNP-nivå, och utgör således ett mått på det</p>
<p>108<br></p>
<p>totala skattebortfallet exkl. effekt av ändrad BNP. Av detta beräknade Prop. 1993/94:150<br>skattebortfall beror ca 15 miljarder kr. på att myndigheterna sedan skatte- Bilaga 1.1<br>reformen inte längre betalar mervärdesskatt. Vidare beror 12 miljarder<br>på sänkt arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen, en kompensation till ar-<br>betsgivarna för övertagande av sjuklönekostnader. I båda dessa fall mins-<br>kade också de offentliga utgifterna i motsvarande grad. Denna del av<br>skattesänkningen är således neutral för den offentliga sektorns sparande.</p>
<p>En del av skattekvotsnedgången, som har betydelse även för det offent-<br>liga sparandet, beror på högre sparkvot och högre vinstandel 1993 än<br>1990, samt på skillnaden i inkomster av slutskatteregleringen, vilket sam-<br>manlagt beräknas motsvara ett skattebortfall på ca 20 miljarder kr. Det<br>är endast resterande skattebortfall på drygt 30 miljarder kr. som kan hän-<br>föras till effekter av regeländringar beslutade av nuvarande och tidigare<br>riksdagar. Därav utgör en betydande andel bortfall av tillfälliga skatter,<br>som gällde t.o.m. 1991.</p>
<p>Slutsatsen är således att av skattekvotsminskningen på ca 5,5 procent-<br>enheter mellan 1990 och 1993 beror knappt 2 procentenheter på budget-<br>neutrala skatteändringar och ca 1,5 procentenheter på att en ohållbart låg<br>sparkvot och vinstandel 1990 drev upp skatteinkomsterna det året samt<br>på en skillnad i inkomster av slutskatteregleringen. Resterande dryga<br>2 procentenheter beror på regeländringar inkl, en effekt av att tillfälliga<br>skatter upphört.</p>
<p>Tabell 11.3 Skatter och avgifter</p>
<p>Procentandel av BNP</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Hushållens direkta skatter</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>och avgifter</p></td><td>
<p>22,1</p></td><td>
<p>19,5</p></td><td>
<p>19,4</p></td><td>
<p>19,7</p></td><td>
<p>19,9</p></td><td>
<p>19,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Företagens direkta skatter</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsgivaravgifter</p></td><td>
<p>16,6</p></td><td>
<p>16,7</p></td><td>
<p>15,7</p></td><td>
<p>13,6</p></td><td>
<p>13,3</p></td><td>
<p>13,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Mervärdesskatt</p></td><td>
<p>8,3</p></td><td>
<p>8,8</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>7,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga indirekta skatter</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>55,8</p></td><td>
<p>52,8</p></td><td>
<p>51,0</p></td><td>
<p>50,2</p></td><td>
<p>48,8</p></td><td>
<p>47,8</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Fi-<br>nansdepartementet.</p>
<p>Skattekvoten beräknas minska med ytterligare ca 2,5 procentenheter<br>från 1993 till 1995. Orsakerna till den fortsatta nedgången av skattekvo-<br>ten illustreras i tabell 11.3.</p>
<p>Hushållens betalningar av direkta skatter och avgifter är i stort sett o-<br>förändrade som andel av BNP under prognosperioden, trots att regelän-<br>dringar medför en viss ökning av skatteuttaget. Det motverkas av att<br>lönesummans andel av BNP sjunker med ca 1 procentenhet under perio-<br>den. Även de beskattade transfereringsinkomstema minskar som andel av<br>BNP mellan 1993 och 1995, vilket drar ned skattekvoten eftersom trans-<br>fereringarna inte ingår i BNP. När transfereringarna sjunker dras skatte-<br>inkomsterna ned medan BNP inte påverkas. Den offentliga sektorns fi-<br>nansiella sparande påverkas dock naturligtvis positivt av att transfere-<br>ringarna minskar.</p>
<p>109</p>
<p>Skatteuttaget för hushållen ökar genom att grundavdraget reduceras<br>fr.o.m. 1994 och slopas helt vid den statliga inkomstbeskattningen under<br>1994 och 1995. En egenavgift till den obligatoriska arbetslöshetsför-<br>säkringen har införts fr.o.m. 1994. Avgiften, som är avdragsgill vid in-<br>komstbeskattningen, utgår på inkomster upp till 7,5 basbelopp (264 000<br>kr. 1994). Den är 1 % 1994 och höjs till 2 % 1995. Skatterna på enskild<br>näringsverksamhet och på avkastningen av aktier har sänkts fr.o.m. 1994.<br>År 1995 slopas förmögenhetsskatten och kapitalinkomstskatten sänks till<br>25 %.</p>
<p>Företagens skatteinbetalningar väntas minska 1994. Det beror till stor<br>del på att företagsskatterna 1993 drogs upp av tillfälliga effekter. Dess-<br>utom innebär regeländringarna i företagsbeskattningen fr.o.m. 1994 en<br>viss skattesänkning under 1994 och 1995, till följd av avsättning till<br>periodiseringsfonder. Företagsskatterna sjunker ytterligare 1995 när av-<br>skattningen av reserverade vinstmedel upphör.</p>
<p>Inkomsterna av arbetsgivaravgifter minskade kraftigt 1993 som resultat<br>av att avgiftsuttaget sänktes med 3,8 procentenheter. Att lönesummans<br>andel av BNP sjunker under prognosperioden leder även till att arbets-<br>givaravgifternas andel av BNP minskar. Därtill kommer att vissa arbets-<br>marknadspolitiska åtgärder finansieras genom att arbetsgivarna får göra<br>avdrag på arbetsgivaravgifterna. Det gäller systemet med utbildningsvika-<br>riat liksom det generella anställningsstödet (GAS), som subventionerar<br>nyanställningar under 1994.</p>
<p>Mervärdesskatteintäktema utvecklas svagt under prognosperioden, trots<br>en ökning av den privata konsumtionen. Bostadsbyggandet, som är den<br>andra större skattebasen för mervärdesskatten, minskar nämligen mycket<br>kraftigt.</p>
<p>Flera punktskatter höjdes med 4 % vid årskiftet 1993/94. År 1995 sker<br>en ytterligare höjning av punktskatterna genom att de ska räknas upp med<br>inflationen under 1994. Fastighetsskatten för hyreshus har sänkts från<br>2,5 till 1,5 % fr.o.m. 1994 för att motverka den höjning av fastighets-<br>skattebeloppet, som i annat fall skulle uppkomma genom de höjda taxe-<br>ringvärdena. Nominellt oförändrade skattebelopp medför en trendmässig<br>minskning av skattens andel av BNP.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan konstateras att av nedgången i skattekvoten<br>med 2,5 procentenheter mellan 1993 och 1995 är det en mindre del som<br>beror på ändrade skatteregler. Det är i stället tillväxtens sammansättning<br>och en del tillfälliga effekter, som ligger bakom den svaga utvecklingen<br>av skatteinkomsterna.</p>
<p>Den offentliga sektorns utgifter har ökat kraftigt under konjunkturned-<br>gången. Detta trots att utgifterna från 1991 och 1992 reducerats genom<br>de förändringar som skett beträffande redovisningen av mervärdesskatt<br>på myndigheternas inköp och arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen (se<br>ovan). Utgifterna dras upp av kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken<br>och arbetslösheten samt bankstödet. År 1993 uppgick utgifternas andel av<br>BNP till ca 73,5 %, se tabell 11.4.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>110</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 11.4 Offentliga sektorns utgifter</p>
<p>Andel av BNP i procent</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter</p></td><td>
<p>61,0</p></td><td>
<p>63,0</p></td><td>
<p>69,0</p></td><td>
<p>73,6</p></td><td>
<p>68,9</p></td><td>
<p>66,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar till</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>hushåll</p></td><td>
<p>20,4</p></td><td>
<p>21,8</p></td><td>
<p>24,2</p></td><td>
<p>25,8</p></td><td>
<p>25,8</p></td><td>
<p>24,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensioner</p></td><td>
<p>11,3</p></td><td>
<p>12,0</p></td><td>
<p>13,0</p></td><td>
<p>13,5</p></td><td>
<p>13,7</p></td><td>
<p>13,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjukförsäkring m.m.</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshetsbidrag m.m.</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>5,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>6,6</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>11,1</p></td><td>
<p>7,3</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>därav räntebidrag till</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>bostäder</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>bankstöd</p></td><td></td><td></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>27,4</p></td><td>
<p>27,2</p></td><td>
<p>27,8</p></td><td>
<p>27,7</p></td><td>
<p>26,8</p></td><td>
<p>25,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar m.m.</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Utgifterna för arbetslösheten stabiliseras och bankstödet upphör under<br>prognosperioden. Besparingar i transfereringssystemen och bostadsstödet<br>får successivt genomslag i utgiftsutvecklingen. Den offentliga konsumtio-<br>nen beräknas sjunka i volym de närmaste åren, och dess andel av BNP<br>går ned från ca 27,5 % 1993 till ca 25,5 % 1995. Ränteutgifterna ökar<br>emellertid och beräknas 1995 till motsvarande ca 6,5 % av BNP. Sam-<br>mantaget beräknas utgiftskvoten gå ned till ca 66 % år 1995.</p>
<p>I en konjunkturnedgång tenderar den offentliga sektorns utgifter att öka<br>som andel av BNP av flera skäl. Det beror inte bara på att utgifterna för<br>arbetsmarknadspolitik och arbetslöshet stiger, utan också på att huvud-<br>delen av de övriga utgifterna inte har någon direkt koppling till BNP-<br>utvecklingen. Pensionerna och en del andra transfereringar följer prisut-<br>vecklingen och den offenliga konsumtionen drabbas inte av vikande efter-<br>frågan vid en konjunkturnedgång. Därtill stiger kvoten mellan utgifter<br>och BNP när BNP sjunker. Detta förhållande gäller inte skattekvoten<br>eftersom huvuddelen av skatterna är proportionella mot BNP, dvs utveck-<br>las i takt med BNP. Eftersom recessionen varit ovanligt djup och lång-<br>varig har gapet mellan den offentliga sektoms inkomster och utgifter bli-<br>vit mycket stort.</p>
<h3>11.2 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna</h3>
<p>Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna omfattar, förutom den<br>del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m.<br>utanför budgeten, bl.a. Arbetsmarknadsfonden. Statliga affärsverk och<br>bolag ingår däremot inte.</p>
<p>Bakom försämringen av den offentliga sektoms finansiella sparande<br>mellan 1990 och 1993 ligger en ännu större nedgång av statens finansiella<br>sparande. Det minskade från ett överskott på ca 19 miljarder kr. 1990 till<br></p>
<p>111</p>
<p>ett underskott på ca 251 miljarder kr 1993. Till ovan diskuterade fakto-<br>rer, som förklarar försämringen av den offentliga sektorns finanser, kom-<br>mer för statens del, att utbetalningen av kommunalskattemedel steg med<br>ca 50 miljarder kr. mellan 1990 och 1993, medan den offentliga sektorns<br>totala skatteinkomster minskade. Denna utveckling beror på det tidigare<br>systemet med eftersläpning av utbetalningarna av kommunalskatt från<br>staten.</p>
<p>Mellan 1993 och 1995 förbättras statens finansiella sparande med ca<br>86 miljarder kr., vilket kan jämföras med ca 48 miljarder kr. för hela<br>den offentliga sektorn. Det större förbättringen för staten beror till stor<br>del på att bidragen till kommunerna och utbetalningen av kommunalskat-<br>temedel minskar, vilket drar ned sparandet i kommunsektorn, samt ned-<br>gången i AP-fondens sparande. Underskottet i det statliga sparandet be-<br>räknas uppgå till ca 195 miljarder kr. 1994 och ca 165 miljarder kr.<br>1995. Exkluderas statens kapitalinkomster och ränteutgifter erhålls det<br>primära sparandet, som 1995 beräknas visa ett underskott på ca 100 mil-<br>jarder kr., se tabell 11.5.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 11.5 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna</p>
<p>Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="5">
<p>Miljarder kr.</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>443,4</p></td><td>
<p>443,8</p></td><td>
<p>448,8</p></td><td>
<p>483,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>380,2</p></td><td>
<p>390,3</p></td><td>
<p>393,5</p></td><td>
<p>426,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kapitalinkomster</p></td><td>
<p>40,9</p></td><td>
<p>28,6</p></td><td>
<p>30,6</p></td><td>
<p>31,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>22,3</p></td><td>
<p>24,9</p></td><td>
<p>24,7</p></td><td>
<p>25,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>605,9</p></td><td>
<p>694,9</p></td><td>
<p>643,3</p></td><td>
<p>648,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar till hushåll</p></td><td>
<p>215,7</p></td><td>
<p>234,2</p></td><td>
<p>245,9</p></td><td>
<p>246,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till kommuner</p></td><td>
<p>79,3</p></td><td>
<p>92,1</p></td><td>
<p>76,8</p></td><td>
<p>69,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>103,7</p></td><td>
<p>142,5</p></td><td>
<p>88,1</p></td><td>
<p>84,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ränteutgifter</p></td><td>
<p>72,2</p></td><td>
<p>78,9</p></td><td>
<p>85,0</p></td><td>
<p>96,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>118,1</p></td><td>
<p>127,0</p></td><td>
<p>125,7</p></td><td>
<p>129,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar</p></td><td>
<p>16,8</p></td><td>
<p>20,2</p></td><td>
<p>21,7</p></td><td>
<p>22,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-162,5</p></td><td>
<p>-251,1</p></td><td rowspan="2">
<p>-194,6</p>
<p>-13,0</p></td><td>
<p>-165,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Procent av BNP</p></td><td>
<p>-11,3</p></td><td>
<p>-17,3</p></td><td>
<p>-10,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Primärt finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-131,2</p></td><td>
<p>-200,8</p></td><td>
<p>-140,2</p></td><td>
<p>-100,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Procent av BNP</p></td><td>
<p>-9,1</p></td><td>
<p>-13,9</p></td><td>
<p>-9,3</p></td><td>
<p>-6,3</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: 1 investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning<br>av fastigheter och mark.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och<br>Finansdepartementet.</p>
<p>Den statliga konsumtionen har ökat kraftigt i volym sedan slutet av<br>1980-talet. Uppgången beror huvudsakligen på ökade inköp av varor och<br>tjänster. År 1993 steg den statliga konsumtionen med 3,5 % i volym till<br>följd av bl.a. ökade inköp avseende försvaret och förläggningkostnader<br>för flyktingar. Den statliga sysselsättningen, och därmed lönekostnaderna<br>i fasta priser, har utvecklats svagare. År 1992 började sysselsättningen<br>minska och nedgången fortsatte under 1993. Denna utveckling väntas<br>fortsätta under prognosperioden. Eftersom en del av de statliga utgifterna<br>under 1993 var av tillfällig natur och därmed bortfaller 1994 beräknas<br></p>
<p>112</p>
<p>den statliga konsumtionsvolymen sjunka med 2 % i år. År 1995 ökar åter Prop. 1993/94:150<br>vissa inköp för försvarets räkning, vilket leder till att den statliga kon- Bilaga 1.1<br>sumtionen går upp med 0,5 % 1995.</p>
<h3>11.3 Allmänna pensionsfonden</h3>
<p>Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras till övervägande<br>del genom avgifter till den Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP-<br>fonden har dessutom inkomster i form av avkastning på fondens till-<br>gångar, som i slutet av 1993 uppgick till ca 550 miljarder kr. Inte sedan<br>1990 har avgiftsinkomsterna täckt pensionsutbetalningama. En ökande<br>andel av pensionerna finansieras med avkastningen på AP-fondens kapi-<br>tal. Det beror delvis på den svaga utvecklingen av lönesumman under de<br>senaste åren, vilket dragit ned avgiftsinkomsterna. Men det finns också<br>en trendmässig försvagning i ATP-systemet, eftersom antalet pensionärer<br>med full ATP ökar starkt.</p>
<p>Av de skäl som diskuterats ovan har AP-fondens finansiella sparande<br>minskat successivt från ca 47 miljarder kr 1990 till ca 32 miljarder kr.<br>1993. Sparandet sjunker ytterligare de närmaste åren och beräknas 1995<br>till knappt 21 miljarder kr., se tabell 11.6. Genom att det finansiella spa-<br>randet är positivt sker en fortsatt uppbyggnad av fondkapitalet, men rän-<br>tenedgången under de senaste året innebär att avkastningen ändå sjunker.</p>
<p>Täbell 11.6 Allmänna pensionsfonden</p>
<p>Löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="5">
<p>Miljarder kr.</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>137,5</p></td><td>
<p>134,5</p></td><td>
<p>133,8</p></td><td rowspan="2">
<p>136,3</p>
<p>87,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avgifter</p></td><td>
<p>83,8</p></td><td>
<p>81,0</p></td><td>
<p>82,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>53,7</p></td><td>
<p>53,5</p></td><td>
<p>50,9</p></td><td>
<p>49,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>97,9</p></td><td>
<p>102,6</p></td><td rowspan="2">
<p>110,1</p>
<p>108,9</p></td><td>
<p>115,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>ATP</p></td><td>
<p>96,4</p></td><td>
<p>101,4</p></td><td>
<p>114,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga utgifter</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>39,6</p></td><td>
<p>31,9</p></td><td>
<p>23,7</p></td><td>
<p>20,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avveckling av löntagarfonder</p></td><td>
<p>21,5</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Det i tabellen redovisade finansiella sparandet 1992 har inte reducerats med<br>avvecklingen av löntagarfonderna.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och<br>Finansdepartementet.</p>
<h3>11.4 Den kommunala sektorn</h3>
<p>Den kommunala sektorn består av kommuner, landsting samt kyrkliga<br>kommuner och kommunalförbund. De sistnämnda består av församlingar,<br>pastorat och andra kyrkliga samfälligheter. Den kommunala sektorn har<br>varje år sedan mitten av 1980-talet haft underskott i det finansiella spa-<br>randet. År 1992 var det finansiella sparandet starkt positivt och uppgick</p>
<p>113<br></p>
<p>till 16 miljarder kronor. År 1993 steg sparandet ytterligare och beräknas<br>ha uppgått till närmare 25 miljarder kronor. Förbättringen uppstod fram-<br>för allt i kommunernas finanser, medan sparandet i landstings- resp, öv-<br>rigsektom i stort sett var oförändrat.</p>
<p>För år 1992 förklarades denna uppgång i sparandet dels av ökningen<br>i skatteintäkter, dels av den historiskt låga ökningen av konsumtionsut-<br>gifterna. Skatteinkomsterna 1992 baserades på skatteunderlagen två år<br>tidigare, då aktiviteten och inflationstakten i ekonomin var betydligt högre<br>än 1992. Från 1993 har ett nytt system för utbetalning av kommunalskat-<br>temedel införts, vilket kommer att minska denna effekt. Den kommer<br>dock inte att klinga av helt förrän efter 1994. Även för år 1993 är således<br>de kommunala skatteinkomsterna högre, till följd av det gamla systemet<br>för utbetalning av kommunalskatt.</p>
<p>År 1993 var summan av de skattefinansierade inkomsterna, dvs. skatter<br>och statsbidrag, i stort sett på samma nivå nominellt som året innan.</p>
<p>Under både 1992 och 1993 har kommuner och landsting minskat sin<br>konsumtionsvolym. År 1993 minskade även de nominella konsumtionsut-<br>gifterna, på grund av sänkta arbetsgivaravgifter.</p>
<p>År 1993 beräknas sysselsättningen i den kommunala sektorn ha minskat<br>med ca 50 000 personer, motsvarande 4 % av den totala sysselsättningen<br>i sektorn om 1,1 miljoner personer. Vidare ökade de utbetalda timlönerna<br>i den kommunala sektorn under 1993 med 2,7 %, vilket innebär en avse-<br>värt lägre ökningstakt jämfört med tidigare år, och även lägre än i ekono-<br>min i sin helhet. Sammantaget minskade kommunerna sin konsumtion<br>med 2 1/2 % i volym. På grund av sänkta arbetsgivaravgifter minskade<br>utgifterna ytterligare även i nominella tal. Denna effekt motverkas dock<br>av att de kommunala skatterna, till följd av finansieringsprincipen, regle-<br>rades i motsvarande mån.</p>
<p>Investeringsutgiftema minskade i kommunerna under 1993. Detta be-<br>rodde dels på minskade volymer och dels på fallande priser på bygg-<br>nadsinvesteringarna.</p>
<p>För innevarande år förväntas den kommunala sektorn få ett fortsatt<br>mycket högt finansiellt sparande. Det beräknas till ca 13 miljarder kro-<br>nor. År 1995 förväntas sparandeöverskottet minska till ca 1 miljard kro-<br>nor. Uttryckt som andel av BNP faller det finansiella sparandet från 1 %<br>till 0,1 % under 1994 resp. 1995.</p>
<p>Till följd av skatteunderlagens förändring ökar kommunernas skattein-<br>komster 1994 endast marginellt och nästa år förutses en minskning. Detta<br>är en följd av att man går från det gamla systemet med eftersläpningar<br>i statens utbetalningar av skatteinkomsterna. Statsbidragen till kommuner-<br>na ökar marginellt under 1994. Under 1995 utgår statsbidrag till kommu-<br>nerna med samma belopp som under 1994.</p>
<p>De totala inkomsterna faller som andel av BNP under innevarande och<br>nästa år, med sammanlagt 4 procentenheter.</p>
<p>Statsmakterna fastställer riktlinjer för den kommunala ekonomin. Det<br>saneringsprogram som riksdagen antog 1993 syftar till att eliminera det<br>strukturella underskottet i de offentliga finanserna. Ett av inslagen i sane-<br>ringsprogrammet utgörs av att utgifterna för den offentliga konsumtionen<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>114</p>
<p>skall hållas realt oförändrade. Detta uttrycks som att konsumtionsutgif-<br>terna inte skall t.o.m. öka mer än den allmänna prisutvecklingen, mätt<br>som BNP-deflatom. Under de två närmaste åren bedöms de kommunala<br>konsumtionsutgifterna t.o.m. öka något mindre än så.</p>
<p>För år 1994 och 1995 förväntas den kommunala konsumtionen fortsätta<br>minska i volym, med 1 1/2 % årligen. Såväl kommuner som landsting<br>omprövar och effektiviserar fortlöpande verksamheterna. Graden av av-<br>giftsfinansiering antas också öka något. Denna anpassning till ett föränd-<br>rat samhällsekonomiskt läge förväntas fortgå även under detta och nästa<br>år. Detta leder till att den kommunala konsumtionen som andel av BNP<br>faller med en dryg procentenhet, från 19 % år 1993 till knappt 18 % år<br>1995. År 1995 beräknas den kommunala sektorn sysselsätta lika många<br>personer som den gjorde 1982.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 11.7 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter</p>
<p>Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4">
<p>Miljarder kr.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>399,2</p></td><td>
<p>397,6</p></td><td>
<p>381,3</p></td><td>
<p>370,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter</p></td><td>
<p>269,3</p></td><td>
<p>255,8</p></td><td>
<p>254,5</p></td><td>
<p>249,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag från staten och</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>socialförsäkringssektorn</p></td><td>
<p>79,3</p></td><td>
<p>92,1</p></td><td>
<p>76,4</p></td><td>
<p>69,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>50,6</p></td><td>
<p>49,7</p></td><td>
<p>50,4</p></td><td>
<p>51,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>383,2</p></td><td>
<p>372,9</p></td><td>
<p>370,4</p></td><td>
<p>371,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar till hushåll</p></td><td>
<p>36,6</p></td><td>
<p>38,4</p></td><td>
<p>33,1</p></td><td>
<p>33,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>42,4</p></td><td>
<p>38,6</p></td><td>
<p>38,7</p></td><td>
<p>35,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>282,0</p></td><td>
<p>274,6</p></td><td>
<p>278,4</p></td><td>
<p>280,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar</p></td><td>
<p>22,2</p></td><td>
<p>21,3</p></td><td>
<p>20,2</p></td><td>
<p>21,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>16,0</p></td><td>
<p>24,7</p></td><td>
<p>10,9</p></td><td>
<p>-0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Procent av BNP</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och statsbidrag</p></td><td>
<p>24,2</p></td><td>
<p>24,0</p></td><td>
<p>22,0</p></td><td>
<p>20,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>26,6</p></td><td>
<p>25,7</p></td><td>
<p>24,7</p></td><td>
<p>23,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>15,9</p></td><td>
<p>16,3</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>-2,2</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: I investeringar ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även<br>kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av<br>köp och försäljning av fastigheter och mark.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och<br>Finansdepartementet.</p>
<p>Investeringarna beräknas minska under 1994, för att sedan stiga under<br>1995. Kommunernas övriga utgifter sjunker under 1994, beroende på att<br>bostadsbidragen förstatligas, vilket medför att kommunernas utbetalningar<br>till hushåll reduceras. Detta korrigeras genom motsvarande neddragning<br>av statsbidragen. För år 1995 väntas framför allt utbetalningarna av<br>socialbidrag minska, som en följd dels av sänkta utgifter för flyktingmot-<br>tagning, dels av ett förbättrat ekonomiskt läge.</p>
<p>Det kommunala räntenettot följer det finansiella sparandet och förbätt-<br>ras därför betydligt under 1994, och i någon mån 1995.</p>
<p>Totalt faller de kommunala inkomsterna som andel av BNP med fyra<br>procentenheter under perioden 1993—1995, medan utgifterna faller med<br>2 1/2 procentenheter. Fallet i inkomstandel förklaras till största delen av</p>
<p>115</p>
<p>omläggningen av det gamla systemet för utbetalning av kommunalskatt,<br>vilket innebär att inkomstnivån för tidigare år är konstlat hög. Samman-<br>taget kan utvecklingen därför beskrivas som en konsolidering av de kom-<br>munala finanserna inför en framtida anpassning av utrymmet för den<br>skattefinansierade konsumtionen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>116</p>
<h2>12 Kapitalmarknaden</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Den internationella kapitalmarknaden har under det senaste året präglats<br>av stor turbulens. Omfattande kapitalflöden har snabbt sökt sig till attrak-<br>tiva marknader. Flödena genereras till stora delar av ett relativt begränsat<br>antal större institutionella placerare med kort placeringshorisont. De fi-<br>nansiella analyser som dessa aktörer gör är därmed av avgörande betydel-<br>se för de enskilda marknadernas kortsiktiga utveckling.</p>
<p>Att det uppstår betydande kapitalflöden mellan olika delmarknader runt<br>om i världen är i sig inget nytt fenomen. Utvecklingen har dock gått mot<br>allt snabbare rörelser mellan marknaderna, till följd av avregleringar, tek-<br>nologiska framsteg, marknadsinnovationer och en ökad integration av<br>världsekonomin. Bank of International Settlements (BIS) gjorde en studie<br>över valutamarknaden i april 1992. Enligt denna omsattes 1 000 miljarder<br>dollar per dag på den internationella valutamarknaden i april 1992, vilket<br>var drygt 350 miljarder mer än under föregående mätperiod i april 1989.<br>Med stor sannolikhet har omsättningen fortsatt att öka. Det snabba infor-<br>mationsflödet och de enorma kapitalvolymer som kan mobiliseras, delvis<br>via nya finansiella instrument, ställer givetvis högre krav på marknader-<br>nas funktionssätt men även på centralbankerna.</p>
<p>Den kraft som kan genereras av marknadsaktörerna visades med all<br>tydlighet i samband med spekulationerna mot ERM-valutoma och under<br>den senaste tidens internationella ränteoro. I svallvågorna efter ERM-<br>kollapsen 1993 har krav på kontroll av internationella kapitalflöden fram-<br>förts från vissa håll. Men de medel som har diskuterats i den internatio-<br>nella debatten, såsom valutaregleringar och transaktionsskatter, är förena-<br>de med betydande nackdelar och förslagen har inte vunnit allmän uppslut-<br>ning.</p>
<h3>12.1 Den internationella ränte- och valutakursutvecklingen</h3>
<p>Efter ett par år med en svag internationell konjunktur börjar allt fler posi-<br>tiva signaler att synas. I den anglosaxiska delen av OECD-området är<br>konjunkturuppgången sedan en tid ett faktum, ledd av en stark tillväxt i<br>den amerikanska ekonomin. Även i Europa förefaller nu en långsam åter-<br>hämtning ha inletts. I Japan är däremot konjunkturen fortfarande mycket<br>svag.</p>
<p>I USA har konjunkturuppgången gynnats av en kraftigt expansiv pen-<br>ningpolitik. De reala penningmarknadsräntoma låg under en längre tid<br>nära noll procent. I Europa har centralbankerna i allmänhet valt en be-<br>tydligt försiktigare strategi, med påföljd att räntorna inte har fallit i den<br>takt som skulle kunna motiveras av det svaga konjunkturläget. Gradvis<br>har dock de europeiska räntorna sjunkit, en nedgång som till stor del har<br>varit beroende av tyska penningpolitiska beslut.</p>
<p>18 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150</p>
<p>117</p>
<p>Diagram 12.1 6-månaders Euromarknadsräntor 1989—1994</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-63.png" style="width:292pt;height:189pt;"/>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser 13 april 1994.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Räntedifferensema mellan olika länder har skapat arbitragemöjligheter<br>på den internationella kapitalmarknaden. I takt med att de långa räntorna<br>föll, sökte investerarna avkastning genom att placera i långa obligationer<br>och aktier, främst på den europeiska och asiatiska marknaden. En del<br>aktörer tillgodogjorde sig en hävstångseffekt genom att låna kort och<br>placera långt. Amerikanska kapitalförvaltare stod för en betydande del av<br>denna handel. Exempelvis har amerikanska banker under en längre tid<br>byggt upp stora portföljer med räntebärande statspapper som har finansie-<br>rats till de låga korta räntorna.</p>
<p>I inledningen av februari i år signalerade den amerikanska centralban-<br>ken, US Federal Reserve, om en mer neutral penningpolitik och höjde<br>den korta penningmarknadsräntan med 0,25 procentenheter till 3,25 %.<br>Det var uppenbart att en fortsatt expansiv inriktning på penningpolitiken<br>i USA inte kunde motiveras i ett läge där tillväxten stimuleras av ökat<br>sysselsättning och ökade investeringar. Genom en tidig penningpolititisk<br>åtstramning ville centralbanken i tid förhindra att inflationsimpulser<br>spreds i ekonomin.</p>
<p>Åtgärden utlöste en febril aktivitet på den internationella kapitalmarkna-<br>den, till viss del beroende på att finansierings- och placeringsmönstret<br>med kort upplåning och placering i obligationer förenades med större<br>risker. Stora volymer obligationer såldes ut och när efterfrågan på dessa<br>värdepapper var begränsad steg de långa obligationsräntorna mycket kraf-<br>tigt. Den sista mars hade den 10-åriga amerikanska räntan stigit närmare<br>1 procentenhet sedan inledningen av februari och låg på 6,7 %. Under<br>perioden genomförde Federal Reserve ytterligare en uppjustering av den<br>korta penningmarknadsräntan med 0,25 procentenheter till 3,5 %.</p>
<p>118</p>
<p>Det har diskuterats om den amerikanska åtstramningen genomfördes i<br>rätt tid. Ännu är inflationstrycket i ekonomin lågt. Uppgången i de långa<br>räntorna, som hade påbörjats redan innan centralbanken stramade åt,<br>kunde dock tolkas som att inflationsförväntningarna gradvis hade ökad i<br>takt med den oväntat starka tillväxten i ekonomin, vilket motiverade cen-<br>tralbankens åtgärd. Men trots den tidiga åtstramningen är det högst troligt<br>att de långa räntorna har förpassats till en högre nivå. Historiskt sett har<br>de långa räntorna alltid stigit efter att de korta räntorna börjat höjas. Inte<br>en enda gång sedan 1950-talet har de långa räntorna, under åtstramnings-<br>perioden, fallit tillbaka till den nivå som gällde vid den inledande kort-<br>räntehöjningen. Skillnaden mellan den nuvarande perioden och de tidigare<br>är att den uppgång i de amerikanska långa räntorna vi sett under 1994 är<br>mycket större.</p>
<p>De europeiska långa räntorna visade under februari och mars en enligt<br>ekonomiska fundamenta förvånande följsamhet med de stigande ameri-<br>kanska räntorna. Flera europeiska centralbanker besvarade den amerikan-<br>ska räntehöjningen med en sänkning av sina styrräntor, men trots detta<br>fortsatte de långa räntorna att stiga. Osäkerhet kring den tyska penning-<br>mängdsutvecklingen — den tyska penningmängden ökade kraftigt i början<br>av året — bidrog till den europeiska uppgången. Utvecklingen skilde sig<br>dock mellan länderna. Marknadsräntorna steg kraftigare i länder som står<br>utanför det nuvarande ERM-samarbetet. Innan ränteoron bröt ut hade de<br>långa räntorna fallit betydligt i dessa länder, men de var fortfarande att<br>betrakta som högränteländer.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 12.2 10-åriga obligationsräntor 1989—1994</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-64.png" style="width:291pt;height:192pt;"/>
<p>Anm.: Månadsgenomsnitt, sista observationen avser 13 april 1994.<br>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>119</p>
<p>Trots de stora rörelserna i de internationella långa räntorna har valuta-<br>kurserna varit relativt stabila under orostiden. ERM-valutoma har succe-<br>ssivt stärkts sedan justeringen av bandgränsema i ERM till 15 % under<br>sommaren 1993. De incitament de gamla bandgränsema gav för spekula-<br>tion har försvunnit och de valutor som tidigare handlades inom den sma-<br>lare bandgränsen +/- 2,25 % är idag tillbaka inom eller nära de tidigare<br>bandgränsema.</p>
<p>Till följd av att den europeiska konjunkturen fortfarande släpar efter<br>den amerikanska har dollarn stärkts mot de flesta europeiska valutorna<br>under det senaste året. D-markens försvagning gentemot dollarn har på<br>sätt och vis varit en fömtsättning för att ERM-valutoma har kunnat kom-<br>ma tillbaka inom de bandgränser som rådde före ERM-kollapsen. Skulle<br>Bundesbank försökt bevara växelkursen mellan D-marken och dollarn<br>skulle de tyska korta räntorna troligtvis legat på en mycket högre nivå i<br>dagsläget. Med den roll som valutaankare som D-marken har, hade detta<br>med stor sannolikhet inneburit att övriga europeiska länder antingen haft<br>högre korta räntor eller fått se sina valutor försvagas kraftigt inom ERM-<br>banden.</p>
<p>De möjligheter att föra en mer expansiv penningpolitik som, genom de<br>vidgade bandgränsema, skapades för ERM-ländema, har inte utnyttjats.<br>De europeiska centralbankerna har poängterat att de inte vill riskera den<br>investering i förtroendekapital de gjorde genom inflationsbekämpningen<br>under den fasta växelkursen. Den gemensamma uppslutningen kring den-<br>na politik har bidragit till att stärka ERM-valutoma. Skulle ett land med-<br>vetet försvaga sin valuta mot den nya bandgränsen kan konkurrenskraften<br>komma att förskjutas mellan EU-ländema. En sådan politik skulle kunna<br>leda till protektionistiska motdrag av övriga länder och urholka förtroen-<br>det för ERM-samarbetet.</p>
<p>Fortfarande kvarstår problem inom ERM. Konvergensen mellan ekono-<br>mierna är bristfällig på flera områden. D-marken är alltjämt ankare i det<br>europeiska växelkurssamarbetet, trots att inflationen är högre i Tyskland<br>än i övriga ERM-länder. Detta gör det svårt för vissa länder att få ned<br>räntorna till nivåer som vore önskvärda med tanke på konjunkturläget.<br>Problemen tar sig uttryck i den intressekonflikt som råder mellan å ena<br>sidan en vilja till en snabbare uppgång i den egna ekonomin, å den andra<br>sidan viljan att uppnå en utveckling som är förenlig med deltagande i<br>ERM.</p>
<p>Givet förutsättningen om någorlunda stabila växelkurser har det disku-<br>terats livligt både i ERM-ländema och i de skandinaviska länderna, vil-<br>ken penningpolitisk strategi som varit att föredra, en försiktig eller en<br>mer aggressiv. De två huvudlinjerna har representerats av Storbritannien<br>och l\skland. Med tanke på att penningpolitiken verkar med 1 till 1,5<br>års eftersläpning är det intressant att idag studera möjliga effekter av pen-<br>ningpoltiska åtgärder som härstammar från hösten 1992 och våren 1993.</p>
<p>Då pundet lämnade ERM i augusti 1992 genomförde Storbritannien<br>kraftiga räntesänkningar. I 7 steg har Bank of England sänkt styrräntan<br>från 12 % till 5,25 %. Under 1993 och inledningen av 1994 föll den<br>långa räntan i Storbritannien på samma sätt som i övriga Europa. Detta<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>120</p>
<p>gav betydande stimulans till den konsumtionsledda uppgången i den brit-<br>tiska ekonomin. Storbritanniens penningpolitik kunde sålunda betecknas<br>som kortsiktigt framgångsrik. Ett problem i ekonomin är att de låga rän-<br>torna inte har påverkat investeringsaktiviteten i ekonomin nämnvärt, vil-<br>ket är nödvändigt för varaktig tillväxt. Oroväckande är dessutom den se-<br>naste tidens försvagning av pundet, som kan generera inflationsimpulser<br>via stigande importpriser. Dessutom har de brittiska långa räntorna stigit<br>betydligt mer än motsvarande tyska under orosperioden februari till mars.</p>
<p>Tyskland har å sin sida fört en försiktigare politik som inneburit små<br>räntesänkningar i långsamt tempo. Förutsättningarna har också varit an-<br>norlunda i Tyskland jämfört med de i Storbritannien. Trots den svaga<br>tyska konjunkturen har inflationstakten legat på en relativt hög nivå. Pris-<br>utvecklingen i de östra delstaterna har stigit speciellt kraftigt sedan åter-<br>föreningen. Dessutom har penningmängden ökat kraftigt. Sedan flera år<br>tillbaka sätter Bundesbank upp ett mål för tillväxten i penningmängden<br>mätt som M3. Fjolårets ökning stannade på 8,1 % och överskred målet<br>på 4,5—6,5 % betydligt. Även årets mål, som satts till 4—6 procents<br>penningmängdsökning, ser ut att överskridas med bred marginal. Detta<br>har skapat en betydande osäkerhet kring den tyska penningpolitiken. Bun-<br>desbank har dock klargjort att den inslagna vägen med gradvisa ränte-<br>sänkningar ska fortsätta i takt med att inflationen dämpas i ekonomin.</p>
<p>Lägre tyska räntor är nödvändigt för att stimulera aktiviteten i den<br>tyska ekonomin och i övriga Europa. Det tycks i dagsläget finnas goda<br>förutsättningar för en successiv nedtrappning av de tyska penningmark-<br>nadsräntoma, då den tyska inflationen sannolikt är under kontroll och för-<br>väntas fortsätta att sjunka under 1994. Detta skapar ett nödvändigt hand-<br>lingsutrymme för Bundesbank. Huruvida detta innebär generellt lägre<br>långa räntor i Europa är dock osäkert. Det torde dock vara mindre troligt<br>att de europeiska långa räntorna ska påverkas av en fortsatt uppgång i<br>amerikanska räntor. Fundamentala ekonomiska faktorer talar för en vid-<br>gad differens mellan amerikanska och europeiska räntor. Inflationen är<br>i flertalet europeiska ekonomier låg med en årlig inflationstakt runt 2 %.<br>Det finns därtill inga uppenbara indikationer på långsiktigt ökade infla-<br>tionsförväntningar. Med dagens nominella räntor innebär det reala långa<br>räntor runt 4 — 6 %, vilket är att betrakta som en mycket hög nivå,<br>särskilt i nuvarande konjunkturfas. Sammantaget talar detta för en viss<br>nedgång i de långa räntorna i flertalet europeiska länder. Vad den senaste<br>tidens oro har visat är dock att förutsättningarna för lägre långa räntor<br>tycks skilja sig betydligt mellan olika länder. Gemensamt för de länder<br>som har drabbats av den största uppgången i de långa räntorna under<br>orosperioden är stora underskott i de offentliga finanserna, tidigare<br>perioder av hög inflation och stora underskott i bytesbalansen. Avgörande<br>för lägre räntor i dessa länder är således att skapa tilltro till en stabilare<br>statsfinansiell utveckling, vilket i sin tur ökar förtroendet för en långsiktig<br>låginflationspolitik.</p>
<p>De flesta centralbanker som tidigare använt penningmängdsutvecklingen<br>som ett intermediärt mål för att bedöma inflationsutvecklingen, har idag<br>tonat ner dess betydelse för penningpolitiken. Sambanden mellan pen-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>121</p>
<p>ningmängd och inflation har försvagats i takt med att nya betalningsmedel<br>och placeringsformer, som kan jämställas med likvida medel, växer fram.<br>I Tyskland har dessutom den underliggande förändringen i penningmäng-<br>den störts av en rad tillfälliga faktorer, såsom tekniska förändringar i det<br>tyska skattesystemet. Vid årsskiftet ändrades exempelvis skattereglerna<br>för utlandsbaserade fonder, vilket gjorde det fördelaktigt att placera i<br>Tyskland. En stor del av de inflöden som registrerades placerades i lik-<br>vida tillgångar som räknas in i M3, vilket medförde en kraftig ökning i<br>den tyska penningmängden.</p>
<p>Den japanska yenen har återigen hamnat i fokus på den internationella<br>valutamarknaden, till följd av de spända handelsrelationema mellan USA<br>och Japan. Dollarn har sedan årsskiftet 1993/94 försvagats med ca 9 %<br>mot yenen. Den höga yenkursen har successivt urholkat den japanska ex-<br>portindustrins konkurrenskraft och har därmed bidragit till att hålla nere<br>aktiviteten i den japanska ekonomin. Trots detta fortsätter det japanska<br>handelsöverskottet att ligga på en hög nivå. På sikt ter sig den japanska<br>valutans nuvarande kurs som väl stark. Den japanska regeringen har lan-<br>serat en rad stimulanspaket för att påskynda återhämtningen i ekonomin,<br>det senaste och hittills största presenterades i februari. Centralbanken har<br>bidragit med en expansiv penningpolitik, vilket har lett till att det japan-<br>ska diskontot har sänkts till 1,75 %. Trappas handelskonflikten upp kan<br>Japans centralbank väntas lansera ytterligare räntesänkningar vilket talar<br>för en svagare yenkurs. Dessutom torde de högre räntorna i USA som<br>gör dollarplaceringar mer attraktiva resultera i att yenen försvagas.</p>
<h3>12.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen</h3>
<p>Kronkursen och de långa räntorna har under senare tid varit alltmer på-<br>verkade av rörelserna på de internationella marknaderna. Utländska pla-<br>cerare har dessutom kommit att stå för en allt större del av omsättningen<br>och ägandet av svenska räntebärande värdepapper. Vid utgången av feb-<br>ruari 1994 hade utländska ägare ett innehav uppgående till 227 miljarder<br>kronor i svenska räntebärande värdepapper. Under 1993 minskade visser-<br>ligen utlänningarna det totala innehavet med 6 miljarder kronor, men för-<br>dubblade samtidigt innehaven av statsobligationer på bekostnad av inne-<br>haven av statspapper med kortare löptid. Denna omfördelning beror del-<br>vis på den positiva syn på ränteutvecklingen som rådde under fjolåret,<br>men det är även en effekt av att Riksgäldskontoret ändrat relationen i<br>upplåningen mellan statsskuldväxlar och statsobligationer. Totalt sett ägde<br>utländska placerare ca 27 % av den utestående volymen på 470 miljarder<br>kronor i statsobligationer vid utgången av februari. Den svenska markna-<br>den är intressant ur flera perspektiv för utländska placerare men framför<br>allt är den lättillgänglig samtidigt som den kännetecknas av hög likviditet.<br>En hög likviditet är ofta en förutsättning för att en marknad överhuvud-<br>taget skall kunna attrahera internationella investerare.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>122</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 12.3 Ränteutvecklingen 1989—1994</p>
<p>Procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-65.png" style="width:291pt;height:175pt;"/>
<p>Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 10-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt,<br>sista observationen avser 13 april 1994.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Under i stort sett hela perioden sedan kronans ecu-koppling släpptes<br>har de långa räntorna sjunkit. Under 1993 sjönk 10-årsräntan med 3 pro-<br>centenheter till 6,98 % vid årsskiftet 1993/94. Fallet i de längre räntorna<br>antyder att inflationsförväntningarna har minskat, men det är viktigt att<br>komma ihåg att de förhållanden som rådde i november 1992 var extrema.<br>Ränteläget var uppdrivet efter Riksbankens försök att skydda kronans<br>värde. Nedgången fortsatte under januari 1994 men i början av februari<br>började de långa räntorna stiga i linje med den internationella uppgången.</p>
<p>Den svenska ekonomin verkar vara extra känslig för oro på räntemark-<br>nadema. Under det första kvartalet 1994 sjönk den långa räntan först<br>ca 0,3 procentenheter för att sedan åter stiga ca 1,2 procentenheter. De<br>relativt stora svängningarna i svenska räntor kan innebära att svenska<br>räntebärande värdepapper får en högre riskpremie. Storleken på premien<br>är dock svår att bedöma.</p>
<p>Kronan utvecklades positivt under våren 1993 för att åter försvagas<br>efter svaga BNP-siffror under sommaren. Under hösten fortsatte kronan<br>att vara svag. Alltfler bedömare konstaterade att kronan var undervärde-<br>rad, men ingen förstärkning kunde skönjas. Inför årsskiftet sjönk omsätt-<br>ningen på kronmarknaden drastiskt vilket förklarades med hjälp av "års-<br>skifteseffekten” av valutahandlare. Enligt denna ansats skulle stora aktö-<br>rer på marknaden stängt sina kronpositioner inför bokslutsdagen och varit<br>ovilliga att gå in i nya.</p>
<p>123</p>
<p>Diagram 12.4 Kronans depreciering från nov. 1992</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-66.png" style="width:296pt;height:194pt;"/>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 13 april 1994.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Denna anomali skulle kunna förklara en del av den kraftiga optimism<br>som spred sig i början av året på i stort sett alla de svenska marknaderna.<br>Under januari stärktes kronan snabbt 6 % till 118,7 mot ecu-index, de<br>långa räntorna föll 0,4 procentenheter, börsen steg med 12 % och margi-<br>nalräntan sänktes.</p>
<p>Euforin dog ut då orolighetema på de amerikanska marknaderna drab-<br>bade Europa. Nu befinner sig Sverige, tillsammans med övriga Europa,<br>i en speciell situation. Hittills har de svenska räntorna följt med i den<br>amerikanska ränteuppgången trots att den svenska ekonomin befinner sig<br>i en annan fas av konjunkturutvecklingen. Frågan är nu om de svenska<br>räntorna kan utvecklas i samklang med svenska förhållanden eller om de<br>amerikanska räntorna kommer att fortsätta visa riktningen.</p>
<p>Penningpolitikens förutsättningar har komplicerats sedan kronan började<br>flyta. I den nya situationen måste Riksbanken beakta ett antal indikatorer<br>för att uppnå sitt prisstabilitetsmål. Detta definieras som en ökning av in-<br>flationen på 2 % från och med 1995, med en maximal avvikelse på en<br>procentenhet. Två av de viktigaste indikatorerna som Riksbanken studerar<br>är kronans kurs och de långa räntorna. Riksbanken har, likt Bundesbank,<br>fört en försiktig räntesänkningpolitik. I långsam takt har marginalräntan<br>tagits ned från 12,5 % till nuvarande nivå på 7,25 %. Sänkningarna har<br>gjorts i perioder då kronan stärkts och, med undantag för de tre första,<br>i steg om 0,25 procentenheter. Enligt Riksbankens egna beräkningar ger<br>den nuvarande penningpolitiken en ungefärlig ökning av efterfrågan på<br>3,5 % på ett års sikt. Denna nivå betecknas som starkt expansiv men an-<br>ses vara förenlig med inflationsmålet.</p>
<p>Riksbankens analyser tyder på att inflationsmålet kommer att uppfyllas<br></p>
<p>124</p>
<p>såväl under innevarande år som under 1995. Enligt enkätundersökningar<br>stämmer denna uppfattning med marknadens bedömningar. Med tanke på<br>att förändringar i korträntan påverkar inflationstakten först efter 1 — 1,5<br>år är det främst inflationsutvecklingen andra halvåret 1995 och senare<br>som intresserar Riksbanken. För utvecklingen efter 1995 indikerar enkä-<br>ter och den så kallade implicita terminsräntekurvan, som används för att<br>skatta inflationsförväntningar, att inflationen kan komma att överskrida<br>Riksbankens mål.</p>
<p>Sedan Sverige övergick till rörlig valutakurs har kronan deprecierats<br>med ca 18 % till och med första kvartalet 1994. Försvagningen har lett<br>till en ökad aktivitet i ekonomin till följd av den förbättrade konkurrens-<br>situationen. Riksbanken framhåller dock risken för att exportsektorn får<br>en för stark stimulans så att det snabbt uppkommer flaskhalsar i produk-<br>tionen, vilket skulle kunna verka inflationsdrivande, samtidigt som den<br>övriga ekonomin utvecklas svagt. Denna tudelning av ekonomin är inte<br>önskvärd och Riksbanken strävar därför efter att ändra den penningpoli-<br>tiska sammansättningen så att kronan stärks och ekonomin istället stimu-<br>leras via lägre räntor. Lägre räntor stimulerar hela ekonomin vilket skulle<br>medföra att många av de problem som sammankopplas med kraftiga valu-<br>tadeprecieringar undviks.</p>
<p>Utvecklingen framöver på den svenska räntemarknaden är svårbedömd.<br>De korta marknadsräntorna kan förväntas falla i den utsträckning som<br>Riksbanken fortsätter att sänka marginalräntan. Utvecklingen för de långa<br>obligationsräntorna är dock mer osäker. Det låga inflationstrycket i eko-<br>nomin bör skapa utrymme för lägre långa räntor. Samtidigt har utveck-<br>lingen på obligationsmarknaderna sista tiden varit mycket turbulent och<br>det är svårt att avgöra om finansiella flöden betingade av portföljjuste-<br>ringar kan vara starka nog att upphäva inflationsutvecklingens inverkan<br>på obligationsräntorna.</p>
<h3>12.3 Statens upplåning</h3>
<p>Statens lånebehov, netto, har under innevarande budgetår varit stort. Det<br>totala lånebehovet för budgetåret 1993/94 beräknas till 246 miljarder kro-<br>nor.</p>
<p>Riksgäldskontorets nyupplåning på den inhemska marknaden har dock<br>varit liten i förhållande till lånebehovet. Anledningen till detta är att låne-<br>behovet till stora delar har finansierats av Riksgäldskontorets tillgångar<br>i Riksbanken som uppkom i samband med den valutaupplåning som kon-<br>toret genomförde för Riksbankens räkning under valutakrisen hösten<br>1992. Efter valutalånenormens avskaffande beslutades att dessa tillgångar<br>kunde användas till finansiering av statsutgifter. Riksgäldskontoret har<br>också fortsatt att låna i utländsk valuta under 1993 och 1994.</p>
<p>Den omedelbara effekten av en valutaupplåning blir att valutareserven<br>ökar samtidigt som Riksgäldskontorets tillgångar i Riksbanken ökar. När<br>Riksgäldskontoret finansierar lånebehovet genom att ta i anspråk medel<br>i Riksbanken, måste, om likviditeten på marknaden önskas hållas<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>125</p>
<p>konstant, Riksbanken sterilisera detta flöde. När kontoret under in-<br>nevarande budgetår använt sig av medlen i Riksbanken, har Riksbanken<br>i viss utsträckning steriliserat flödet genom att bl.a. sälja Riksbankscerti-<br>fikat. Beslut om likviditetshanteringen och valutareservens storlek tas<br>emellertid separat och grundas på penningpolitiska överväganden. Den<br>totala finansieringen av lånebehovet på den inhemska marknaden har<br>genom Riksbankens likviditetsstyming varit större än vad Riksgäldskonto-<br>rets upplåningsaktiviteter indikerar.</p>
<p>Lånebehovet, netto, beräknas att vara fortsatt stort det närmaste budget-<br>året. Riksgäldskontorets tillgångar i Riksbanken från valutaupplåningen<br>under hösten 1992 har förbrukats. Om valutaupplåningen, netto, skall<br>hållas på ungefär nuvarande nivå, kommer Riksgäldskontoret till stor del<br>behöva finansiera lånebehovet på den inhemska penning- och obligations-<br>marknaden.</p>
<p>Ett flertal faktorer talar dock för att det finns privat kapital som kan<br>överföras till offentlig finansiering.</p>
<p>Den privata sektorn beräknas att ha ett positivt sparande för åren 1994<br>och 1995 uppgående till drygt 190 respektive 200 miljarder kronor. Prog-<br>nosen vad avser bytesbalansen visar på ett överskott för åren 1994 och<br>1995 på 2,2 respektive 3,5 % av BNP.</p>
<p>Under 1993 fortsatte företagen att nettoamortera stora belopp i utländsk<br>valuta, främst lån förmedlade av svenska banker. Detta innebar en påtag-<br>lig neddragning av den privata sektorns skuldsättning i utländsk valuta<br>vilket resulterade i en nästintill balanserad ställning vad avser totala till-<br>gångar och skulder i utländsk valuta vid årsskiftet 1993/94. Med en ba-<br>lanserad nettoställning bör företagens behov att fortsätta amortera vara<br>begränsat under 1994.</p>
<p>Utlandet har under 1993 nettoköpt statsobligationer denominerade i kro-<br>nor för 64 miljarder kronor. Under årets två första månader har utlandet<br>nettoköpt statsobligationer för 8,6 miljarder. Sammanlagt uppgick det<br>utländska innehavet av statsobligationer till 127 miljarder kronor vid ut-<br>gången av februari vilket motsvarade 27 % av den totala stocken. Huru-<br>vida innehavet av statsobligationer kommer att öka ytterligare under 1994<br>är dock svårbedömt.</p>
<p>Finansieringen av det statliga lånebehovet på den inhemska marknaden<br>har under de senaste åren varit relativt kortfristig. Man kan förvänta sig<br>att finansieringen av det statliga lånebehovet i fortsättningen kommer att<br>vara inriktad mer mot långfristig upplåning. Konkurrensen om det lång-<br>fristiga kapitalet på den svenska marknaden bör dock vara relativt be-<br>gränsad under kommande budgetår. Bostadsinstituten, vars obligationer<br>svarar för mer än hälften av den svenska obligationsmarknaden, förväntas<br>inte öka emissionsvolymema nämnvärt då efterfrågan på bostadskrediter<br>förväntas vara låg.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>126</p>
<h3>12.4 Kreditmarknadens utveckling</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Bankinstitutens situation förbättrades avsevärt under 1993. Kreditförlus-<br>terna minskade överlag samtidigt som intjäningsförmågan steg till en his-<br>toriskt mycket hög nivå. Bankkoncememas samlade rörelseresultat för<br>1993 var alltjämt negativt, ca -14 miljarder kronor, vilket dock var en<br>avsevärd förbättring jämfört med året innan. Merparten av förlusterna<br>härrörde från Gota Bank. Ett par banker kunde uppvisa rörelsevinst. Ut-<br>sikterna till fortsatta resultatförbättringar 1994 får bedömas som goda.</p>
<p>Diagram 12.5 Bankernas kreditförluster och resultat</p>
<p>Miljarder kr</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-67.png" style="width:294pt;height:154pt;"/>
<p>-60-4---------’---------i-------------------i---------’---------1-------------------+---------<sup>T</sup>---------+---------’---------</p>
<p>1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Bankernas kapitaltäckning har i flera fall kunnat stärkas genom lyckade<br>nyemissioner. Vid utgången av 1993 uppgick kapitaltäckningen till drygt<br>11 % sammantaget och till omkring 13 % för de två större privata affärs-<br>bankerna. Kapitalsituationen är därmed sådan att bankerna har ett bety-<br>dande utrymme för att möta även en växande kreditefterfrågan.</p>
<p>För bostadsinstituten har det senaste årets utveckling inte inneburit nå-<br>gon entydig förbättring. Intjäningsförmågan har dock överlag varit stark<br>vilket i flera institut kunnat motverka fortsatt relativt stora kreditförluster.<br>Det samlade rörelseresultatet var alltjämt positivt för 1993 och för de in-<br>stitut som ingår i bankkoncemer noterades överlag en resultatförbättring.</p>
<p>Regeringen har i en skrivelse till riksdagen nyligen lämnat en redogö-<br>relse för utvecklingen på kreditmarknaden m.m. (skr. 1993/94:238).</p>
<p>127</p>
<h3>12.5 Utvecklingen på aktiemarknaden</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Under 1993 var den internationella börsutvecklingen positiv trots den sva-<br>ga konjunkturen, något som framför allt berodde på de sjunkande räntor-<br>na i Europa och USA. Förutom ränteutvecklingen har också den allt<br>bättre amerikanska konjunkturen påverkat New York-börsen. Börsupp-<br>gången avstannade dock i samband med att räntorna vände uppåt i början<br>av 1994. Speciellt för New York-börsen som steg med 13 % under 1993,<br>är detta mönster tydligt. Där bröts flera års börsuppgång i samband med<br>att penningpolitiken fick en mindre expansiv inriktning i februari 1994.<br>New York-börsen sjönk med 3 % under de första tre månaderna av 1994.</p>
<p>Diagram 12.6 Internationell börsutveckling 1993—1994</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-68.png" style="width:298pt;height:194pt;"/>
<p>Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 13 april 1994.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>De europeiska börserna påverkades av oron inom det europeiska valuta-<br>samarbetet under sommaren 1993. Efter att bandbredden ökats till 15 %<br>förväntade sig aktiemarknaden att räntorna skulle falla. Lägre räntor skul-<br>le förbättra den europeiska konjunkturen och samtidigt göra aktier till<br>mer intressanta placeringsaltemativ jämfört med räntebärande papper.<br>Detta gjorde att de europeiska börserna steg under stor omsättning under<br>juli och augusti. I övrigt dominerades den europeiska börsutvecklingen<br>av obligationsränteutvecklingen. Totalt under 1993 steg Londonbörsen<br>med 20 % och Frankfurtbörsen med 47 %, för att under det första kvar-<br>talet 1994 sjunka med 10 % respektive 6 %.</p>
<p>Tokyobörsen har under 1993 haft både en stark yen och en svag kon-<br>junktur emot sig, vilket gjorde att Tokyobörsen endast steg med 3 %<br>1993. Under 1994 steg den japanska börsen med 10 % det första kvarta-<br>let. Den starka utvecklingen kan sättas i samband med att den japanska<br></p>
<p>128</p>
<p>regeringen presenterat omfattande stimulanspaket för att öka efterfrågan<br>i ekonomin och på så sätt inleda en konjunkturuppgång.</p>
<p>I Sverige gav den fallande räntan tillsammans med starka vinstförvänt-<br>ningar för exportindustrin en starkt positiv börsutveckling 1993. Veckans<br>Affärers index steg med 54 % under året. Efter en stark inledning av<br>börsåret 1994 inträffade en avmattning i februari och mars på grund av<br>stigande räntor.</p>
<p>Det senaste årets positiva börsutveckling förstärktes av ett betydande<br>inflöde av utländskt kapital. Kapital inflödet beror dels på den svaga kro-<br>nan i sig och dels på dess effekter på exportföretagens vinster. Under<br>1993 nettoköpte utländska placerare svenska aktier för 31 miljarder kro-<br>nor, att jämföra med 1992 då motsvarande siffra var 13 miljarder. Det<br>utländska intresset för svenska aktier gör att utlandsägandet på Stock-<br>holmsbörsen har ökat kraftigt de senaste åren och i mars 1994 hade an-<br>delen utlandsägda aktier nått 25 %. Inflödet av utländskt kapital har inte<br>minskat hittills under 1994 utan tycks snarare öka.</p>
<p>Omsättningen på Stockholmsbörsen har varit stor. Den ackumulerade<br>börsomsättningen under 1993 var ca 321 miljarder vilket var en ökning<br>med 93 % från år 1992. Omsättningshastigheten har ökat ytterligare un-<br>der början av 1994.</p>
<p>Den stora volymen nyemissioner, börsintroduktioner och utförsäljningar<br>har varit en kurspressande faktor för Stockholmsbörsen under 1994.<br>Fram tills nu har emissioner av ett sammanlagt värde av 40 miljarder<br>kronor aviserats och det finns prognoser som pekar på att sammantaget<br>under året kommer aktier för 50 miljarder kronor att säljas ut. Denna<br>siffra kan jämföras med 30 miljarder kronor 1993 och med volymer kring<br>10 miljarder kronor per år i slutet av 1980-talet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>129</p>
<h2>13 Medelfristiga scenarier</h2>
<h3>13.1 Inledning</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Det medellånga tidsperspektivet röner allt större uppmärksamhet i den<br>ekonomisk-politiska debatten. Detta är bl.a. en konsekvens av att den<br>ekonomiska politiken i allt högre grad har inriktats på problem och fråge-<br>ställningar som kräver en medelfristig analys, som t.ex. arbetsmarkna-<br>dens och de offentliga finansernas utveckling.</p>
<p>I detta kapitel illustreras tre alternativa utvecklingsbanor för den sven-<br>ska ekonomin under andra halvan av 1990-talet.</p>
<p>Obalanserna på bl.a. arbetsmarknaden och vad gäller de offentliga fi-<br>nanserna är så omfattande att de inte kan lösas upp i det korta perspekti-<br>vet. I scenarierna illustreras därför bl.a. dessa variablers utveckling under<br>några olika tillväxtaltemativ i ett medelfristigt perspektiv. Alla tre utveck-<br>lingsbanoma förutsätter dels ett medlemskap i EU, dels att saneringspro-<br>grammet för de offentliga finanserna genomförs. Hänsyn har dock ej<br>tagits till de offentliga finansiella kostnader och intäkter som följer av ett<br>medlemskap i EU.</p>
<p>Den internationella utvecklingen är densamma i alla tre scenarierna.<br>Liberaliseringen av världshandeln, den europeiska integrationen och en<br>successivt starkare internationell konjunktur medför att tillväxten inom<br>OECD-området beräknas till i genomsnitt ca 3 % per år under perioden<br>1996—1999. Sveriges exportmarknad inom samma länderområde väntas<br>växa med drygt 6 % per år. I Fjärran Östern beräknas importefterfrågan,<br>och därmed de svenska exportmöjlighetema, bli ännu starkare.</p>
<p>Alternativen skiljer sig med avseende på den förda ekonomiska politi-<br>ken och arbetsmarknadens funktionssätt. Detta medför varierande inslag<br>av osäkerhet och förtroende för den svenska ekonomin och genererar<br>bl.a. olika löne-, sysselsättnings-, sparande-, lönsamhets- och ränteut-<br>veckling. Dessa faktorer är i sin tur centrala för såväl konsumtions- som<br>investeringsaktiviteten. Utrikeshandeln påverkas dels genom olika export-<br>priser vilket sammanhänger med den inhemska kostnadsutvecklingen, dels<br>genom att olika aktivitetsnivåer och relativpriser påverkar importefterfrå-<br>gan.</p>
<p>I alternativet med medelhög tillväxt illustreras ett förlopp där inga ytter-<br>ligare strukturreformer, utöver saneringsprogrammet, kommer till stånd.<br>Arbetsmarknaden antas, till följd av genomförda strukturella reformer,<br>fungera bättre än tidigare. Lönebildningen kännetecknas emellertid fort-<br>farande av oförmåga att anpassa nominallönema nedåt. Flexibiliteten är<br>begränsad, bl.a. genom att flaskhalsar initierar snabbt stigande löner och<br>följsamheten mellan olika sektorer är relativt stark. Detta hotar att med-<br>föra tendenser till inflationsdrivande löneökningar innan arbetslösheten<br>når ner till påtagligt lägre nivåer, vilket bl.a. förhindrar större räntesänk-<br>ningar.</p>
<p>I alternativet med hög tillväxt åskådliggörs de krav och spänningar som<br>uppstår för att fram till sekelskiftet, i enlighet med regeringens målsätt-<br>ning, nedbringa summan av öppet arbetslösa och personer i konjunkturbe-<br></p>
<p>130</p>
<p>roende åtgärder till 6—7 %, (se prop. 1993/94:25 sid 53 och prop.<br>1993/94:100 bilaga 1 sid 1). För att uppnå detta antas att ytterligare<br>strukturella reformer, som förbättrar arbetsmarknadens och ekonomins<br>funktionssätt, genomförs. Arbetsmarknaden antas även i övrigt vara flexi-<br>bel så att arbetslösheten kan reduceras väsentligt utan att lönerna accele-<br>rerar. Därtill förutsätts ett stort förtroende som begränsar osäkerheten i<br>den svenska ekonomin.</p>
<p>Alternativet med låg tillväxt illusterar en utveckling där inga ytterligare<br>strukturreformer, utöver saneringsprogrammet, genomförs. Vidare känne-<br>tecknas scenariet av att arbetsmarknadens funktionssätt försämrats bl.a.<br>beroende på negativa effekter av den höga arbetslösheten. De tidigare<br>genomförda strukturella reformerna antas endast ha begränsade effekter.<br>Flexibiliteten blir därmed väsentligt sämre än i de andra alternativen, och<br>sämre än vad som är mest sannolikt. Samtidigt förblir osäkerheten stor<br>bl.a. till följd av den höga arbetslösheten och de svaga offentliga finan-<br>serna. I detta alternativ avbryts den ekonomiska expansionen i förtid av<br>att flaskhalsar på arbetsmarknaden utlöser löneökningar som sprider sig<br>till hela ekonomin redan vid höga arbetslöshetsnivåer. Inflationsförvänt-<br>ningarna tilltar och räntorna stiger. Osäkerheten hos såväl hushåll som i<br>näringslivet i övrigt tilltar.</p>
<h3>13.2 Förutsättningar</h3>
<p>Förutsättningarna för en hög och varaktig tillväxt måste i nuläget bedö-<br>mas som gynnsamma. De strukturella reformer som genomförts de senas-<br>te åren, t.ex. skattereformen och förändringar inom sjuk-, arbetsskade-<br>och arbetslöshetsförsäkringarna har förbättrat ekonomins funktionssätt.<br>Åtgärdernas betydelse framkommer dock först vid ett normalt eller högt<br>resursutnyttjande. En väl fungerande ekonomi är ett nödvändigt villkor<br>för att kunna kombinera ett högt resursutnyttjande med låg inflation.</p>
<p>I 1993 års kompletteringsproposition presenterades ett program för att<br>förstärka de offentliga finanserna. Saneringsprogrammet innebär att den<br>offentliga sektorns finansiella sparande under perioden 1994 till 1998<br>skall förstärkas med 46 miljarder kr. (i 1993 års prisnivå) genom regel-<br>ändringar i skatte- och transfereringssystemen. Därtill skall utgifterna för<br>den offentliga konsumtionen vara realt oförändrade, dvs. de nominella<br>utgifterna får som mest öka i takt med den allmänna prisutvecklingen,<br>BNP-deflatom.</p>
<p>Saneringsprogrammet enligt 1993 års beslut uppfylls i kalkylerna. Till<br>den del det existerar explicita beslut om förändringar i skatte- och trans-<br>fereringssystemen har dessa beaktats i kalkylerna. Resterande belopp har<br>införts genom direkta minskningar av hushållens och företagens inkoms-<br>ter. Den offentliga konsumtionen ökar i genomsnitt lika snabbt i löpande<br>priser som tillväxten i BNP-deflatom. De ytterligare åtgärder som avise-<br>ras i finansplanen är ej beaktade i dessa kalkyler.</p>
<p>Penningpolitikens mål är prisstabilitet. För år 1995 och framöver är<br>Riksbankens inflationsmål att konsumentpriserna (KPI) inte skall öka mer<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>131</p>
<p>än 2 %, med en tolerans på en procentenhets avvikelse nedåt och uppåt.<br>För penningpolitiken är det viktigt att avgöra om en förändring i den re-<br>gistrerade inflationen är tillfällig eller om den är en långsiktig process.<br>Till följd av bl.a. deprecieringens prisimpulser är därför prisstabilitets-<br>målet fram till 1995 formulerat som att begränsa ökningen av den under-<br>liggande inflationen. Detta mått är inte entydigt definierat, utan flera<br>olika alternativ har presenterats av Riksbanken. I flera fall är emellertid<br>utgångspunkten konsumentprisindex rensat från indirekta skatter och sub-<br>ventioner, den s.k. nettoprisindexen (NPI) som publiceras månadsvis av<br>Statistiska centralbyrån.</p>
<p>Under perioden 1996 till 1999 förutses att räntesubventionerna till bo-<br>städer minskar kraftigt. Samtidigt kommer statens inkomster av fastig-<br>hetsskatt att öka, dels till följd av att nedsättningen av fastighetsskatten<br>bortfaller för den mycket stora nyproduktionen från 1980-talets slut, dels<br>till följd av ny fastighetstaxering för småhus år 1996. De två förstnämnda<br>av dessa finanspolitiska åtstramningar, som beräknas höja konsumentpris-<br>index med drygt 1/2 % per år, väntas inte föranleda vare sig höjda infla-<br>tionsförväntningar eller reaktioner på penningmarknaden.</p>
<p>En betydelsefull faktor för tillväxtmöjligheterna i ett kort- och medel-<br>fristigt perspektiv är den privata sektorns skuldsanering efter 1980-talets<br>skulduppbyggnad. En förklaring till den inhemska efterfrågans kraftiga<br>nedgång under 1990-talets början är att hushållen och företagen strävade<br>efter att minska sin skuldsättning och med ett ökat sparande förbättra sina<br>balansräkningar.</p>
<p>Den privata sektorns finansiella sparande har stigit mycket kraftigt un-<br>der de senaste åren, och låg 1993 på ca 13 % av BNP. Hushållens skul-<br>der är i relation till disponibel inkomst nu nere i nivåer jämförbara med<br>mitten av 1970-talet. Dessutom har räntekostnaderna efter skatt sjunkit<br>i förhållande till inkomsterna. En fortsatt sänkning av den privata sek-<br>torns skulder och ränteutgifter beräknas ske under 1994 och 1995 som ett<br>resultat av fortsatta mycket stora finansiella sparandeöverskott. Av allt att<br>döma tycks företagens och hushållens skuldanpassning ha kommit långt.<br>Dessutom har anpassningen, i ett internationellt perspektiv, skett snabbt.<br>Sammantaget innebär detta att skuldsaneringen bör vara i det närmaste<br>avslutad 1995 och förutsättningarna för såväl konsumtions- som investe-<br>ringsökningar bedöms som gynnsamma.</p>
<p>Avgörande för bedömningen av tillväxtmöjligheterna under resten av<br>1990-talet är dels storleken påproduktionsgapet i utgångsläget, dels eko-<br>nomins långsiktiga tillväxtförmåga.</p>
<p>Produktionsgapet är skillnaden mellan den faktiska och den potentiella<br>produktionen. Begreppet potentiell produktion används ibland i lite olika<br>betydelser. I vissa sammanhang avses den produktion som är möjlig vid<br>befintliga produktionresurser i form av arbetskraft och realkapital. Denna<br>betydelse är mest användbar på kort sikt då realkapitalets storlek kan be-<br>traktas som konstant. SCB:s undersökningar om kapacitetsutnyttjande i<br>industrin är ett exempel på användningen av ett sådant mått. Ekonomins<br>långsiktiga produktionsförmåga beror bl.a. på teknisk utveckling, arbets-<br>kraftens kunskapsnivå, skatte- och transfereringssystemens utformning</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>132</p>
<p>och på realräntan. På längre sikt är det därför mer relevant att i stället<br>för befintliga produktionsresurser avse de resurser som är möjliga att till-<br>ägna sig. Den innevarande lågkonjunkturen har inneburit en viss utslag-<br>ning av produktionsanläggningar. Detta får en direkt påverkan på den<br>potentiella produktionen i den första, kortsiktiga, meningen ovan. Där-<br>emot behöver det inte nödvändigtvis få någon betydelse på den potentiella<br>produktionen i dess andra, långsiktiga, betydelse. Avgörande för detta är<br>huruvida långsiktig kompetens och teknik går förlorad. I den följande dis-<br>kussionen är det främst potentiell produktion i denna andra mening som<br>avses.</p>
<p>Det finns betydande svårigheter när det gäller att avgöra nivån på den<br>potentiella produktionen. I praktiken måste olika förenklade antaganden<br>göras. Ett rättframt sätt är att anta att ekonomin på lång sikt växer i takt<br>med en långsiktig trend. Ett sådant antagande innebär att avvikelser från<br>trenden ses som tillfälliga störningar från ekonomins efterfrågesida. Des-<br>sa störningar antas dock inte få några långsiktiga effekter på ekonomins<br>produktionsförmåga. I mer sofistikerade metoder för bestämning av po-<br>tentiell produktion kan man också beakta permanenta störningar på eko-<br>nomins utbudssida. Finansdepartementet har i olika sammanhang använt<br>den enklare metoden ovan. År 1991 har då använts som ett år med nor-<br>malt kapacitetsutnyttjande. Dessutom har den långsiktiga tillväxttrenden<br>antagits vara 2 %. Med dessa antaganden skulle produktionsgapet under<br>1993 vara närmare 8 %. Med de prognoser för åren 1994 och 1995 som<br>presenterats tidigare skulle gapet 1995 ha minskat till ca 6,5 %.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 13.1 Bruttonationalprodukt och trend 1985—1995</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-69.png" style="width:279pt;height:201pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>133</p>
<p>19 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150</p>
<p>En sådan bedömning grundar sig på två centrala förutsättningar. Den<br>första förutsättningen är att skadeverkningarna av den djupa recessionen<br>inte antas bli speciellt stora på lång sikt. Avgörande härvidlag är i första<br>hand huruvida utslagning av arbetskraft kan undvikas. Risken finns att<br>den långa perioden med hög arbetslöshet gör att den arbetslöshetsnivå<br>som är förenlig med icke accelererande löneökningar stiger.</p>
<p>Den andra förutsättningen är att den långsiktiga tillväxtförmågan i eko-<br>nomin uppgår till ca 2 %. Detta innebär en viss ökning då den långsikti-<br>ga tillväxtförmågan den senaste 15-års perioden har uppgått till ca 1,7 %.<br>Med tanke på de strukturella reformer som genomförts och som bör ha<br>bidragit till att förbättra ekonomins funktionssätt är ovanstående antagan-<br>de snarast försiktigt.</p>
<p>I ett sexårsperspektiv är informationsunderlaget otillräckligt för att utar-<br>beta traditionella prognoser. Kalkylerna för åren 1996—1999 har gjorts<br>med hjälp av den ekonometriska makromodellen KOSMOS, som utveck-<br>lats vid Konjunkturinstitutet. Modellen innehåller estimerade samband för<br>utrikeshandeln, investeringar, privat konsumtion, pris- och lönefunktio-<br>ner, efterfrågan på produktionsfaktorer och därmed också produktionstek-<br>nologin i näringslivet. De finansiella beräkningarna har parallellt gjorts<br>med hjälp av modellen FIMO. I denna modell beräknas inkomster och<br>utgifter för de sex institutionella sektorerna stat, socialförsäkring, kom-<br>mun, hushåll, finansiella och icke-finansiella företag. Dessutom redovisas<br>Sveriges transaktioner med utlandet. I FIMO förekommer inga skattade<br>beteendesamband, utan framskrivning sker utifrån den reala ekonomins<br>utveckling och regelsystemen för skatter, transfereringar m.m. Kalkylerna<br>i KOSMOS och FIMO har genomförts i flera beräkningsomgångar och<br>modifierats och kompletterats med exogena bedömningar. Det är uppen-<br>bart att estimerade samband innehåller ett något mer begränsat informa-<br>tionsvärde i en situation som i många stycken avviker från den period<br>under vilken de är skattade. Behovet av kompletterande bedömningar har<br>därför varit ovanligt stort. De finansiella beräkningarna i FIMO har<br>gjorts med stöd av de sk. långsiktiga konsekvenskalkylema som Finans-<br>departementets budgetavdelning utför, avseende utvecklingen för den<br>offentliga sektorns finanser. I arbetet med tre alternativa scenarier är det<br>såväl tekniskt som analytiskt lämpligt att först konstruera mitten-alternati-<br>vet. I samband med beskrivningen av detta ges också i flera fall en all-<br>män bakgrund och problemformulering.</p>
<h3>13.3 Den internationella utvecklingen</h3>
<p>Det föreligger i nuläget betydande skillnader mellan de stora industrilän-<br>derna beroende på vilken konjunkturfas de befinner sig i. Detta förhållan-<br>de väntas kvarstå även på några års sikt. Därmed påverkas de aggregera-<br>de tillväxtsiffrorna och ger ett förhållandevis utjämnat konjunkturförlopp<br>för världsekonomin. I USA har produktionsgapet snabbt krympt och den<br>ekonomiska politiken har stramats åt i syfte att något dämpa den starka<br>tillväxten. BNP-tillväxten kommer därför att mattas av under 1995 och</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>134</p>
<p>1996. Samtidigt kommer tillväxten i Europa och Japan att successivt öka. Prop. 1993/94:150<br>Den utdragna lågkonjunkturen i dessa länder innebär att det i dagsläget Bilaga 1.1<br>finns gott om ledig kapacitet och ett stort produktionsgap. Därmed väntas<br>den ekonomiska återhämtningen successivt ta fart och en hög tillväxt för-<br>utses under andra hälften av 1990-talet. Den årliga BNP-tillväxten i<br>OECD under perioden 1995—1999 beräknas ligga närmare 3 %.</p>
<p>Inflationsbekämpning har givits hög prioritet i OECD sedan början av<br>1980-talet och inflationen har gradvis sjunkit med undantag av överhett-<br>ningsåren i slutet av 1980-talet. Under 1990-talet har den svaga konjunk-<br>turutvecklingen varit en starkt bidragande orsak till den fortsatta infla-<br>tionsnedgången. Utvecklingen de närmaste åren kommer att avgöra för<br>många länder om de kan etablera sig som låginflationsekonomier eller ej.<br>Historiska erfarenheter talar emot en sådan utveckling. Det förefaller<br>svårt att definitivt bryta inflationsförväntningarna i länder som av tradi-<br>tion har varit inflationsbenägna. En annan faktor som talar emot detta är<br>att inflationstrycket uppkommit från lönesidan vid allt högre arbetslös-<br>hetsnivåer i många länder. Trots en förväntad fortsatt hög arbetslöshet<br>skulle inflationistiska tendenser trots allt kunna bestå. De faktorer som<br>talar för ett förlopp med låg inflation under 1990-talet är bl.a. att en ökad<br>internationell konkurrens, till följd av olika frihandelsavtal och internatio-<br>nell integration, kommer att hålla prisökningarna nere. Därtill bedöms in-<br>flationsbekämpningen ges fortsatt hög prioritet och bl.a. ta sig uttryck i<br>form av förhållandevis självständiga riksbanker med målsättningar om<br>prisstabilitet samt tillgång till penningpolitiska medel som kan säkra dessa<br>mål. Dessutom kommer kvarvarande produktionsgap de närmaste åren att<br>bidra till ett lågt inflationstryck. Slutligen kan den fokusering i det inter-<br>nationella ekonomiska samarbetet som riktats mot arbetslöshetsfrågoma<br>leda till åtgärder som ökar arbetsmarknadens flexibilitet. I kalkylerna för-<br>utses inflationen under 1990-talet bli väsentligt lägre än under 1980-talet<br>och den årliga prisstegringstakten i OECD beräknas till ca 3 %.</p>
<p>Tabell 13.1 Utvecklingen i OECD 1993-1999</p>
<p>Årlig procentuell förändring</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP OECD (16)</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI OECD (16)</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Marknadstillväxt OECD (14)<br>bearbetade varor</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>5.7</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportpriser OECD (14)<br>bearbetade varor</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlöner OECD (14)<br>tillverkningsindustrin</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>4,5</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: OECD och Finansdepartementet.</p>
<p>Liberaliseringen av världshandeln har fortsatt under inledningen av<br>1990-talet, vilket medfört förbättrade förutsättningar för den ekonomiska<br>utvecklingen på medellång och lång sikt. Liberaliseringen har genomförts<br>dels genom olika regionala frihandelsavtal såsom EEA och NAFTA, dels<br>genom det globala GATT-avtalet. Marknadstillväxten i OECD beräknas<br>till mellan 6—7 % per år under andra hälften av 1990-talet. Möjligheter</p>
<p>135</p>
<p>finns dock att utvecklingen kan bli ännu bättre tack vare nya gynnsamma- Prop. 1993/94:150<br>re förutsättningar för världshandeln. Bilaga 1.1</p>
<p>Vid sidan av vad som beslutats inom handelsområdet genom multilate-<br>rala överenskommelser och regelverk har nya marknader fått ökad bety-<br>delse för världsekonomin. De sydostasiatiska länderna har blivit allt vik-<br>tigare handelspartners för OECD-ländema, främst som producenter av<br>konsumtions- och investeringsvaror, men också som viktiga avsättnings-<br>marknader för OECDs export. Dessa länders betydelse för världsekono-<br>min kommer att fortsätta öka under 1990-talet. De östeuropeiska<br>ländernas betydelse kommer också att öka i ett längre tidsperspektiv. På<br>kort sikt kan dock det stora kapitalbehov som finns där leda till att<br>realräntorna pressas upp.</p>
<p>Det har företagits en rad strukturella reformer under 1980-talet och<br>1990-talet i många länder i syfte att förbättra ekonomiernas funktionssätt.<br>Det gäller bl.a. skattereformer och minskade subventioner till industrin.<br>Detta bör leda till att ekonomierna utvecklas gynnsammare.</p>
<p>De offentliga finanserna har trendmässigt försämrats i OECD sedan<br>1970-talet. För varje lågkonjunktur har den offentliga skuldsättningen<br>mätt som andel av BNP ökat. De kommande åren kommer att präglas av<br>budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder. Många länder har lagt fram<br>medelfristiga konsolideringsprogram. En stor del av åtgärderna riktas mot<br>hushållen genom såväl sänkta transfereringar som höjda skatter och avgif-<br>ter. Effekten på efterfrågan av dessa åtgärder är oklar. Budgetåtstram-<br>ningama i sig själva har en dämpande effekt på ekonomin. Fallande real-<br>räntor och ökat förtroende för den ekonomiska utvecklingen på medellång<br>sikt kan emellertid medföra att den sammanlagda effekten blir den mot-<br>satta, dvs. ökad tillväxt, särskilt på medellång och lång sikt.</p>
<h3>13.4 Den svenska utvecklingen</h3>
<h4>Scenariet med medelhög tillväxt</h4>
<p>Lägre räntor och starkare krona</p>
<p>Förtroendet för den svenska ekonomin förutses gradvis förstärkas och<br>bytesbalansöverskotten blir betydande. Detta resulterar i att den långa<br>realräntan successivt faller. Den korta statsskuldväxelräntan förväntas<br>under perioden 1996—1999 inte förändras nämnvärt från 1995 års nivå.</p>
<p>Kostnadsnivån i utgångsläget är låg. Tillsammans med ökat förtroende<br>för ekonomin och överskotten i utrikeshandeln, medför detta en gradvis<br>förstärkning av den svenska kronan, med ca 1 % per år mot Sveriges<br>viktigaste handelspartners.</p>
<p>136</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 13.2 Räntor och ECU-index</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tysk ränta, 5-års statsobl.</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>5,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Hög tillväxt</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Svensk ränta, 5-års statsobl.</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,0</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>5,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>ECU-index 31/12</p></td><td>
<p>126,1</p></td><td>
<p>118,0</p></td><td>
<p>115,0</p></td><td>
<p>113,5</p></td><td>
<p>112,0</p></td><td>
<p>110,6</p></td><td>
<p>109,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Medelhög tillväxt</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Svensk ränta, 5-års statsobl.</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,0</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>ECU-index 31/12</p></td><td>
<p>126,1</p></td><td>
<p>118,0</p></td><td>
<p>115,0</p></td><td>
<p>113,9</p></td><td>
<p>112,7</p></td><td>
<p>111,6</p></td><td>
<p>110,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Låg tillväxt</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Svensk ränta, 5-års statsobl.</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,0</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>7,0</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>7,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>ECU-index 31/12</p></td><td>
<p>126,1</p></td><td>
<p>118,0</p></td><td>
<p>115,0</p></td><td>
<p>114,4</p></td><td>
<p>113,9</p></td><td>
<p>113,3</p></td><td>
<p>112,7</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Lönebildningen fungerar inte speciellt bra</p>
<p>Arbetsmarknaden antas fungera något bättre än vad som gällt under de<br>senaste årtiondena till följd av de strukturella reformer som genomförts.<br>Lönebildningen kännetecknas dock fortfarande av nominella stelheter ned-<br>åt (dvs. få nominella lönesänkningar), måttlig flexibilitet, relativt stark<br>följsamhet mellan sektorer samt tydliga tendenser till löneökningar inom<br>sektorer som växer och har höga vinster. Nominallönestelheter nedåt är<br>extra bekymmersamma för resursfördelningen vid låg eller måttlig infla-<br>tion, vilket diskuteras närmare i kapitel 15. Detta begränsar möjligheterna<br>till nödvändiga förskjutningar i relativlönerna och undergräver därmed<br>arbetsmarknadens flexibilitet.</p>
<p>Trots detta förutses, mot bakgrund av den höga arbetslösheten under<br>perioden, att lönerna utvecklas relativt måttligt. Den goda lönsamheten<br>inom näringslivet, främst inom industrin, leder till en snabbare löneut-<br>veckling där än inom andra sektorer. De fortsatt betydande underskotten<br>i de offentliga finanserna och den begränsning av den offentliga konsum-<br>tionen som saneringsprogrammet utgör, bedöms begränsa löneökningarna<br>inom stat och kommun. Dessa ändrade lönerelationer torde utgöra en<br>marknadsmässig anpassning med hänsyn till den expansion som förutses<br>inom såväl industrin som övriga delar av näringslivet.</p>
<p>Vinsterna fram till 1995 förutses bli höga, framför allt för industrin,<br>vilket stimulerar investeringsaktiviteten. Löneandelen förutsätts emellertid<br>stiga under perioden därefter. Nivån på vinstmarginalerna 1999 beräknas<br>ändå vara hög i ett historiskt perspektiv.</p>
<p>Enhetsarbetskostnaden beräknas stiga med ca 2,5 % per år i genom-<br>snitt. Samtidigt förutses företagen justera ned sina vinstmarginaler något,<br>dels för att nuvarande fördelning mellan ersättning till kapital och arbets-<br>kraft är kraftigt påverkad av snabbt stigande exportpriser och lågkon-<br>junkturens höga produktivitetsökningar, dels på grund av att avkastningen<br>på räntebärande tillgångar, altemativplaceringen, förutses falla. Tillsam-<br></p>
<p>137<br></p>
<p>mans med appreciering av den svenska kronan, vilket dämpar importpris-<br>utvecklingen, begränsas prisutvecklingen i konsumentledet (KPI) till drygt<br>3 % per år. Exkluderas effekterna av ökat uttag av indirekta skatter och<br>sänkta subventioner, som beskrevs i förutsättningsavsnittet, stiger de un-<br>derliggande konsumentpriserna (NPI) med knappt 2 1/2%. Priset på total<br>användning och BNP-deflatom ökar ungefär lika snabbt.</p>
<p>Exporten växer snabbt</p>
<p>Inom OECD-området beräknas Sveriges exportmarknad för bearbetade<br>varor växa med ca 6 1/2 % i genomsnitt under perioden 1996—1999. Im-<br>portefterfrågan i länderna i Fjärran östern förväntas stiga ännu mera. De<br>svenska relativpriserna, dvs. våra exportpriser i förhållande till våra kon-<br>kurrenters exportpriser mätt i gemensam valuta, har fallit påtagligt. Detta<br>är en effekt både av deprecieringen av kronan och av sänkta relativa en-<br>hetsarbetskostnader. En stor del av det förbättrade kostnadsläget har<br>emellertid använts till att höja vinstmarginalerna. Detta skall bl.a. ses i<br>ljuset av att den svenska exportindustrin sänkte relativpriserna under pe-<br>rioden 1990—1992 trots de kraftiga kostnadsökningarna.</p>
<p>Exporten förutses öka med i genomsnitt ca 7 % per år under perioden<br>1996—1999. Under de första åren efter 1995 fortsätter svenska företag att<br>vinna marknadsandelar i världshandeln. Denna utveckling upphör och<br>förbyts mot slutet av perioden till en mindre nedgång. Detta historiskt<br>sett gynnsamma förlopp möjliggörs bl.a. genom en aggressiv prispolitik<br>av exportföretagen, vilket innebär att kostnadsövervältringen på priserna<br>hålls tillbaka genom sänkta vinstmarginaler. Resultatet blir, sett över hela<br>perioden, i stort sett oförändrade relativpriser.</p>
<p>Höga investeringar en förutsättning för tillväxt</p>
<p>De fasta investeringarna föll kraftigt i början av 1990-talet. Investerings-<br>nedgången var så stark, att den samlade kapitalstockens storlek inte kun-<br>de bibehållas. Därmed upprätthölls inte den totala produktionspotentialen.<br>Utvecklingen är en logisk följd av den realräntechock som i stor utsträck-<br>ning bidrog till den senaste lågkonjunkturen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>138</p>
<p>Diagram 13.2 BNP-tillväxten och dess användning, alternativet med medelhög<br>tillväxt</p>
<p>Förändring i procent av BNP föregående år, 1985 års priser</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-70.png" style="width:264pt;height:187pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Diagram 13.3 BNP-tillväxten och dess användning 1996—1999</p>
<p>Förändring i procent av BNP föregående år, 1985 års priser</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-71.png" style="width:278pt;height:203pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>139</p>
<p>Under perioden efter 1995 förutses ett gradvis ökat förtroende för den Prop. 1993/94:150<br>svenska ekonomin komma till uttryck bl.a. genom successivt fallande Bilaga 1.1<br>realräntor. Företagens vinstandelar liksom produktionstillväxten blir hög.<br>Detta skapar goda förutsättningar för en kraftig tillväxt av näringslivets<br>investeringar under åren framöver. Samtidigt fortsätter satsningarna på<br>infrastrukturinvesteringar. De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka<br>med ca 11 % årligen och därmed vara den del av ekonomins efterfråge-<br>sida som expanderar snabbast. Kapitalstockarna växer och därigenom<br>höjs ekonomins samlade produktionsförmåga.</p>
<p>Trots investeringsuppgången utgör de fasta investeringarna endast drygt</p>
<p>17 % av BNP 1999 jämfört med 22 % 1990, se diagram 13,8. Det finns<br>flera anledningar till att denna andel av kapacitetsskäl inte behöver nå<br>upp till 1990 års nivå.</p>
<p>Kapacitetsutnyttjandet i ekonomin stiger gradvis under perioden. Ut-<br>nyttjandegraden av maskinkapaciteten beräknas öka så kraftigt att tenden-<br>ser till bristsituationer och flaskhalsar i någon mån kan uppstå. Produk-<br>tionen i förhållande till kapitalstocken av byggnader stiger kraftigt under<br>perioden. Sedan 1970 har emellertid kapitalstocken av byggnader i för-<br>hållande till antal arbetade timmar stigit kraftigt. Detta innebär att "kvad-<br>ratmeterytan per person" ökat. Det förefaller rimligt att anta att denna<br>trend upphör och i stället förbyts till en svag nedgång. Därtill kommer<br>att:</p>
<p>— Bostadsinvesteringama beräknas bli mycket låga under perioden. Det-</p>
<p>ta bedöms emellertid inte leda till bristsituationer, som i sin tur skulle<br>kunna begränsa arbetskraftens rörlighet och därmed förhindra en eko-<br>nomisk expansion.</p>
<p>— De höga investeringsnivåerna under 1980-talets andra hälft för kom-<br>mersiella kontorslokaler, hotell och restauranger m.m. får inte någon<br>motsvarighet under 1990-talet.</p>
<p>— Större inslag av kunskapsintensiv industri kan i viss mån väntas med-<br>föra lägre investeringsbehov. Tillgången på arbetskraft är god, vilket<br>kan innebära att arbetsintensiva verksamheter ökar sin andel av den<br>totala industrin.</p>
<p>— Prisnivån på byggnadsinvesteringar drevs upp kraftigt under 1980-<br>talets slut. Under perioden 1991 till 1995 väntas priserna på dessa in-<br>vesteringar falla med drygt 14 %. Därefter utvecklas de i paritet med<br>den övriga ekonomin. Det kraftiga fallet i investeringskvoten t.o.m.<br>1994 beror således delvis på en priskomponent.</p>
<p>Den höjda produktionsförmågan, som uppbyggnaden av kapitalstockar-<br>na innebär, medför att efterfrågan i stor utsträckning kan mötas med<br>svensk produktion i stället för import. Den offentliga produktionen förut-<br>ses minska till följd dels av minskad offentlig konsumtion, dels av att den<br>offentliga konsumtionen i allt mindre utsträckning förutses produceras in-<br></p>
<p>140<br></p>
<p>om den egna sektorn. Detta innebär att näringlivets produktionstillväxt Prop. 1993/94:150<br>måste överstiga BNP-tillväxten. Industrin bedöms växa snabbast, drygt Bilaga 1.1</p>
<p>5 % per år. En allt starkare efterfrågan av tjänster från hushållssektom,<br>delvis som en följd av en överflyttning från den offentliga sektorn, med-<br>för att produktionen även inom det övriga näringslivet stiger relativt<br>snabbt, knappt 3 1/2 % per år.</p>
<p>Täbell 13.3 Produktion, produktivitet och investeringar, årsgenomsnitt<br>1996-1999</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>hög</p></td><td>
<p>medel</p></td><td>
<p>låg</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktion</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Näringslivet</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>2,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industri</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>3,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt näringsliv</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Produktivitet</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Näringslivet</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>1,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industri</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>2,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt näringsliv</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>1,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>15,5</p></td><td>
<p>10,9</p></td><td>
<p>6,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Industri</p></td><td>
<p>18,7</p></td><td>
<p>13,7</p></td><td>
<p>7,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt näringsliv</p></td><td>
<p>18,8</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>8,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostäder</p></td><td>
<p>9,5</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>5,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentliga myndigheter</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>3,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Maskininvesteringar</p></td><td>
<p>19,6</p></td><td>
<p>13,6</p></td><td>
<p>8,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Byggnadsinvesteringar</p></td><td>
<p>16,8</p></td><td>
<p>11,6</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Svag inkomstutveckling och fallande sparkvot</p>
<p>Sparkvoten, som uppvisat dramatiska förändringar under andra hälften av<br>1980-talet och början på 1990-talet, stiger t.o.m. 1994 för att sedan falla<br>tillbaka till ca 7 1/2 % år 1995. Sparandets utveckling måste ses i ljuset<br>dels av den osäkerhet som skapats av stigande arbetslöshet och de växan-<br>de offentliga finansiella underskotten och därmed oro kring bl.a. ersätt-<br>ningsnivåerna i morgondagens socialförsäkringssystem, dels det skuldan-<br>passningsbehov som uppstod när de reala räntekostnaderna efter skatt steg<br>kraftigt och tillgångspriserna föll.</p>
<p>En betydande del av sparandeuppgången är således hänförlig till reser-<br>vationer på grund av förväntade framtida inkomstförsämringar. Beteendet<br>att anpassa konsumtionen innan de försämrade inkomsterna trätt i kraft<br>är rationellt. Det innebär att sparkvoten initialt ökar. När den förväntade<br>inkomstneddragningen realiseras justerar hushållen inte sin konsumtions-<br>volym, istället anpassas sparandet till en lägre nivå. Hushållen har an-<br>passat sina skulder snabbt. Räntekostnaderna efter skatt som andel av<br>disponibel inkomst bedöms 1995 vara nere på 1984—1986 års nivå, vilket<br>också motiverar en nedgång i sparandet som andel av inkomsterna. Kon-<br>sumtionen av tjänster förutses utgöra en allt större andel av den totala</p>
<p>141<br></p>
<p>konsumtionen. Detta är till viss del en effekt av förskjutningar från of-<br>fentlig till privat konsumtion.</p>
<p>Hushållens realt disponibla inkomster beräknas stiga med drygt 1 %<br>per år. Löne-, pensions- och kapitalinkomsternas utveckling ger ett posi-<br>tivt bidrag. Kapitalinkomsterna ökar genom att sparandet förbättrar hus-<br>hållens räntenetto, men också genom att företagens gynnsamma vinstläge<br>delvis kanaliseras till hushållen via ökade aktieutdelningar. De direkta<br>skatterna och saneringsprogrammet håller däremot tillbaka den reala dis-<br>ponibel inkomstutveckl ingen .</p>
<p>Hushållens successivt ökade förtroende för den svenska ekonomin,<br>fallande arbetslöshet och sjunkande realräntor medför en neddragning av<br>sparkvoten. I samma riktning verkar också saneringsprogrammet, som<br>delvis bör tolkas som en av hushållen förväntad inkomstneddragning.</p>
<p>Den privata konsumtionen bedöms öka med knappt 2 % per år. Spar-<br>kvoten inkl, nettoinvesteringar i egnahem faller gradvis och uppgår år<br>1999 till ca 4 %. Det finansiella sparandet som andel av disponibelin-<br>komsten ligger högre, ca 5 1/2 %</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 13.4 Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt alternativet med<br>medelhög tillväxt</p>
<p>Årlig procentuell förändring, 1985 års priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försörjningsbalans</p></td><td colspan="7"></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Import</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>7.7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tillgäng</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3.9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>-3,8</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig konsumtion</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>-2,0</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>-16,2</p></td><td>
<p>-3,5</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>15,6</p></td><td>
<p>12,7</p></td><td>
<p>8,3</p></td><td>
<p>6,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerinvesteringar<sup>1</sup></p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>6,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Användning</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inhemsk efterfrågan</p></td><td>
<p>-4,9</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nyckeltal</p></td><td colspan="7"></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>4,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>NPI (årsgenomsnitt)</p>
<p>Öppen arbetslöshet<sup>2</sup></p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
</table>
<p>Konjunkturberoende arbets-</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="8">
<p>marknadspolitiska åt-</p></td></tr>
<tr><td>
<p>gärder</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportnetto<sup>3</sup></p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,6</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>5,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans<sup>3</sup></p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttosparande<sup>3</sup></p></td><td>
<p>13,4</p></td><td>
<p>14,4</p></td><td>
<p>16,0</p></td><td>
<p>18,6</p></td><td>
<p>19,8</p></td><td>
<p>20,6</p></td><td>
<p>21,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoöverskott i</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>industrin<sup>4</sup></p></td><td>
<p>33,7</p></td><td>
<p>34,6</p></td><td>
<p>34,6</p></td><td>
<p>34,1</p></td><td>
<p>33,0</p></td><td>
<p>31,5</p></td><td>
<p>29,5</p></td></tr>
</table>
<p>* Förändring i procent av föregående års BNP.</p>
<p><sup>2</sup> Procent av arbetskraften.</p>
<p><sup>3</sup> Procent av BNP.</p>
<p><sup>4</sup> I procent av förädlingsvärdet till producentpris.<br>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>142</p>
<p>Saneringsprogrammet innebär bl.a. att utgifterna för den offentliga kon-<br>sumtionen är realt oförändrade. Eftersom merparten av utgifterna för den<br>offentliga konsumtionen utgörs av lönekostnader, vilka beräknas stiga<br>snabbare än BNP-deflatom ökar priset för den offentliga konsumtionen<br>mer än BNP-deflatom. För att utgifterna för den offentliga konsumtionen<br>skall vara realt oförändrade krävs därför att volymen minskar. Sanerings-<br>programmet utgör därmed en "cash-limit" och innebär en utbytbarhet<br>mellan löne- och sysselsättningsförändringar.</p>
<p>Den sänkta kommunala konsumtionen förutses delvis motverkas av att<br>den privata konsumtionen av samma slags tjänster ökar. Denna typ av<br>tjänsteproduktion är ofta arbetsintensiv. Om även produktionen av sådana<br>tjänster flyttas över från den offentliga till den privata sektom, oavsett<br>om de är skattefinansierade eller ej, innebär det att den genomsnittliga<br>produktiviteten i näringslivet faller. Denna sammansättningseffekt verkar<br>således återhållande för produktivitetstillväxten i näringslivet.</p>
<p>När även den inhemska efterfrågan börjar stiga medför detta en ökad<br>importefterfrågan. Andra faktorer som påverkar importutvecklingen är re-<br>lativpriset mellan hemmamarknads- och importpriser samt kapacitetsut-<br>nyttjandet.</p>
<p>Den importvägda efterfrågan beräknas öka med ca 6% per år. Kapaci-<br>tetsgapet från den senaste lågkonjunkturen krymper successivt och relativ-<br>priserna stiger något. Importen av bearbetade varor stiger med 9 % per<br>år. Övriga varor och tjänster antas öka i något långsammare takt. Totalt<br>sett förutses importen stiga med ca 8 %.</p>
<p>Detta innebär att nettoexportens bidrag till tillväxten är svagt negativ<br>under perioden 1996—1999, -0,1 procentenheter. Icke desto mindre upp-<br>visar kalkylen betydande överskott i utrikeshandeln beroende på dels att<br>exporten i volym är större än importen, dels att exportprisnivån är högre<br>än importprisnivån. Exportnettot, dvs. nettot av handeln med varor och<br>tjänster, ökar från knappt 2 % av BNP 1992 till 7 % 1995. Därefter be-<br>räknas nettot sjunka till ca 5 % av BNP år 1999.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Långsam förbättring av arbetsmarknadsläget</p>
<p>Ett av huvudsyftena med de olika scenarierna är att illustrera arbetslös-<br>hetens utveckling under alternativa tillväxtbanor.</p>
<p>Antalet personer som aktivt sökt men inte lyckats få reguljär sysselsätt-<br>ning kan indelas i två huvudgrupper, dels de öppet arbetslösa och dels<br>personer i olika konjunkturberoende åtgärder. I den sistnämnda gruppen<br>klassificeras en del som sysselsatta, t.ex. beredskapsarbeten, medan ut-<br>bildningsorienterade åtgärder inte räknas in i sysselsättningen, t.ex per-<br>soner som deltar i arbetsmarknadsutbildning eller ungdomspraktik.</p>
<p>Ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bestäms av riksdagen.<br>Det finns inga beslut som rör perioden 1996—1999. Oförändrad ekono-<br>misk politik kan i strikt mening tolkas som att åtgärderna upphör när<br>perioden för fattade beslut löper ut. Ett sådant antagande är inte realis-<br>tiskt. I stället baseras kalkylerna på en regel som innebär att åtgärdernas<br></p>
<p>143</p>
<p>omfattning förändras något snabbare än förändringen i den öppna arbets-<br>lösheten. Denna relativa utveckling av öppet arbetslösa och personer i åt-<br>gärder är lämplig av lönebildningsskäl. Regeln är densamma i alla alter-<br>nativen men resultaten blir olika till följd av olika utveckling av arbets-<br>lösheten.</p>
<p>Förändringar i arbetskraftsefterfrågan räknat i personer bestäms dels av<br>produktivitetsutvecklingen, dels av produktionens förändring och slutligen<br>av hur medelarbetstiden utvecklas. Förändringar i arbetslösheten beror<br>dessutom på hur utbudet av arbetskraft utvecklas, som i sin tur bl.a. på-<br>verkas av utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken. Kalkylens resultat<br>vad avser utvecklingen på arbetsmarknaden är starkt beroende av de be-<br>dömningar och antaganden som görs angående utbudets utveckling.<br>Effekterna av olika strukturella reformer som har genomförts är mycket<br>svårbedömda, vilket medför att utbudsutvecklingen är särskilt osäker. Det<br>är därför inte osannolikt att summan av öppet arbetslösa och personer i<br>konjunkturberoende åtgärder kan falla något snabbare än vad de olika<br>scenarierna visar.</p>
<p>I alternativet med medelhög tillväxt beräknas ca 260 000 nya reguljära<br>jobb skapas under perioden 1996—1999. Samtidigt ökar det underliggande<br>utbudet, dvs. summan av sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i ar-<br>betsmarknadspolitiska åtgärder utanför arbetskraften, med ca 140 000<br>personer. Antalet personer utan reguljärt arbete faller från 13 1/2 % av<br>arbetskraften 1995 till ca 10 % år 1999.</p>
<p>I diagram 13.4 illustreras utvecklingen av det underliggande utbudet<br>och den reguljära sysselsättningen. Differensen motsvarar summan öppet<br>arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Bedömningen<br>av det underliggande utbudet är centralt för kalkylens arbetsmarknads-<br>resultat. Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet känneteckna-<br>des arbetsmarknaden av överhettning. Det är därför inte rimligt att det<br>underliggande utbudet som andel av befolkningen i åldrarna 16—64 år<br>skall nå upp till dessa nivåer igen. Dessutom växer sannolikt utbildnings-<br>behovet successivt, vilket också kan bidra till att dämpa det underliggan-<br>de utbudet. Åren 1985—1986 kännetecknades i många stycken av balans.<br>Prognosen innebär att det underliggande utbudet successivt närmar sig<br>den nivå som rådde dessa år.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>144</p>
<p>Diagram 13.4 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i forhållande till Prop. 1993/94:150<br>befolkningen 16—64 år enligt alternativet med medelhög tillväxt Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-72.png" style="width:277pt;height:208pt;"/>
<p>Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer i<br>konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen<br>16-64 år.</p>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och<br>Finansdepartementet.</p>
<p>Potentialen att öka det underliggande utbudet är betydande. År 1993<br>fanns ca 140 000 personer som ville ha jobb men inte sökt något till följd<br>av arbetsmarknadsskäl, s.k. latent arbetssökande. Det är en ökning med<br>ca 103 000 personer jämfört med överhettningsåren 1989—1990.1 timmar<br>räknat är utbudspotentialen ännu större. Utöver de latent arbetssökande<br>finns även personer som vill öka sin arbetstid men är förhindrade att göra<br>detta av arbetsmarknadsskäl, s.k. undersysselsatta. Förra året fanns det<br>ca 308 000 personer som var undersysselsatta, vilket är en ökning med<br>135 000 jämfört med överhettningsåren.</p>
<p>Medelarbetstiden steg under början av 1990-talet. Delvis är detta en<br>effekt av minskat antal semesterdagar och sänkta ersättningsnivåer i sjuk-<br>försäkringen, men också en följd av ökat arbetstidsuttag i timmar per<br>dag. Den sistnämnda effekten skall ses i ljuset av konjunkturcykeln. Ini-<br>tialt, när efterfrågan på arbetskraft börjar stiga, väljer arbetsgivarna att<br>öka arbetstidsuttaget i stället för att nyanställa. Detta sammanhänger del-<br>vis med institutionella faktorer som trygghetslagstiftning, delvis med kost-<br>nader i samband med nyanställning, men också med en initial osäkerhet<br>om uppgångens varaktighet. Under perioden 1996—1999 förutses en fort-<br>satt svag neddragning av medelarbetstiden, vilket bidrar till ökad syssel-<br>sättning i antal personer.</p>
<p>145</p>
<p>Den offentliga sektorns sparande ökar betydligt</p>
<p>Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har under de senaste<br>åren fallit dramatiskt. Anledningen till försämringen är konjunkturfallet<br>i kombination med den finansiella krisen. Den kraftigt stigande arbets-<br>lösheten innebar ökade utgifter för olika former av arbetsmarknadspolitik.<br>Lågkonjunkturen, sparandeunderskotten och den finansiella krisen med-<br>förde också att hushållens osäkerhet om framtiden ökade, vilket tog sig<br>uttryck i att hushållens sparande växte betydligt. Under åren 1990—1993<br>steg hushållens sparande som andel av disponibelinkomsten med närmare<br>8 procentenheter, från -0,5 % år 1990 till 7,2 % år 1993. Även detta bi-<br>drog i hög grad till att skatteinkomsterna föll.</p>
<p>År 1995 väntas den offentliga sektorns inkomster uppgå till närmare<br>57 % av BNP. Utgiftskvoten beräknas samma år till ca 66 %, och det fi-<br>nansiella sparandeunderskottet blir då 9 % av BNP.</p>
<p>I detta scenario sjunker hushållssektoms sparande, som en följd av<br>minskad osäkerhet om den framtida ekonomiska utvecklingen och genom-<br>förd skuldkonsolidering. Arbetslösheten faller och prisökningarna hålls<br>nere. För den offentliga sektorns finanser innebär detta att inkomsterna<br>ökar, samtidigt som utgiftsökningarna begränsas. Till detta kommer att<br>saneringsprogrammet för de offentliga finanserna, presenterat och antaget<br>av riksdagen våren 1993, genomförs under åren fram till 1998. I dessa<br>beräkningar har saneringsprogrammet tekniskt lagts på den statliga sek-<br>torn, utom i den del det avser de kommunala konsumtionsutgifterna.<br>Delar av saneringsprogrammet skall emellertid genomföras även inom<br>socialförsäkringssektorn.</p>
<p>Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn förbättras betydligt<br>under perioden 1996—1999. Slutåret har underskottet minskat till 65 mil-<br>jarder kronor, eller 3,3 % av BNP. Förbättringen mellan 1995 och 1999<br>beror framför allt på att utgifternas andel av BNP minskar med 8 pro-<br>centenheter, se tabell 13.5. Saneringsprogrammet 1993 bygger dels på<br>specificerade besparingar och inkomstförstärkningar om 46 miljarder kro-<br>nor i 1993 års prisnivå, vilket motsvarar 2,7 % av BNP år 1999, dels på<br>att utgifterna för den offentliga konsumtionen skulle hållas realt oföränd-<br>rade.</p>
<p>I detta alternativ förbättras det offentliga finansiella sparandet med sam-<br>manlagt 6 % av BNP. Knappt hälften av förbättringen är således hänför-<br>lig till saneringsprogrammets genomförande.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>146</p>
<p>Täbell 13.5 Den offentliga sektorns finanser Prop. 1993/94:150</p>
<p>Löpande priser ,</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr.</p>
<p>1993</p></td><td colspan="7">
<p>Som andel av BNP, procent</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>872</p></td><td>
<p>60,2</p></td><td>
<p>58,4</p></td><td>
<p>56,9</p></td><td>
<p>56,0</p></td><td>
<p>55,5</p></td><td>
<p>55,1</p></td><td>
<p>55,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>727</p></td><td>
<p>50,2</p></td><td>
<p>48,8</p></td><td>
<p>47,8</p></td><td>
<p>47,8</p></td><td>
<p>47,8</p></td><td>
<p>47,9</p></td><td>
<p>48,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kapitalinkomster</p></td><td>
<p>93</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>3,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>52</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>1 067</p></td><td>
<p>73,6</p></td><td>
<p>68,9</p></td><td>
<p>66,1</p></td><td>
<p>63,9</p></td><td>
<p>60,9</p></td><td>
<p>59,4</p></td><td>
<p>58,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar till hushåll</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>25,8</p></td><td>
<p>25,8</p></td><td>
<p>24,7</p></td><td>
<p>23,5</p></td><td>
<p>22,4</p></td><td>
<p>21,4</p></td><td>
<p>20,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>162</p></td><td>
<p>11,2</p></td><td>
<p>7,3</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ränteutgifter</p></td><td>
<p>88</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>7,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>402</p></td><td>
<p>27,7</p></td><td>
<p>26,8</p></td><td>
<p>25,6</p></td><td>
<p>24,8</p></td><td>
<p>24,0</p></td><td>
<p>23,4</p></td><td>
<p>23,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar</p></td><td>
<p>41</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-195</p></td><td>
<p>-13,4</p></td><td>
<p>-10,5</p></td><td>
<p>-9,2</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>-5,5</p></td><td>
<p>-4,3</p></td><td>
<p>-3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- stat</p></td><td>
<p>-251</p></td><td>
<p>-17,3</p></td><td>
<p>-13,0</p></td><td>
<p>-10,4</p></td><td>
<p>-9,0</p></td><td>
<p>-6,5</p></td><td>
<p>-5,4</p></td><td>
<p>-4,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- socialförsäkringssektorn</p></td><td>
<p>32</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- kommunerna</p></td><td>
<p>25</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Primärt finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-200</p></td><td>
<p>-13,8</p></td><td>
<p>-10,5</p></td><td>
<p>-8,6</p></td><td>
<p>-6,0</p></td><td>
<p>-3,5</p></td><td>
<p>-1,4</p></td><td>
<p>-0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoskuld</p></td><td>
<p>266</p></td><td>
<p>18,4</p></td><td>
<p>28,2</p></td><td>
<p>35,7</p></td><td>
<p>41,6</p></td><td>
<p>44,9</p></td><td>
<p>47,0</p></td><td>
<p>48,2</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Skatter och avgifter som andel av BNP — skattekvoten — ökar till år<br>1999 med en halv procentenhet från 1995 års nivå. Ökningen beror på<br>att saneringsprogrammet även innefattar ökade inkomster till följd av ef-<br>fektivare skatteindrivning samt breddad bas för mervärdesskatten. Den<br>stigande sysselsättningen innebär, om än marginellt, att inkomsterna av<br>arbetsgivaravgifter växer som andel av BNP. De övriga inkomsterna be-<br>räknas falla som andel av BNP. Detta beror huvudsakligen på att ränte-<br>inkomsterna i AP-fonden minskar. Sammantaget minskar den offentliga<br>sektorns inkomster med ca 2 procentenheter av BNP.</p>
<p>De samlade offentliga utgifterna faller betydligt mer, från 66 % av<br>BNP 1995 till motsvarande 58 % år 1999. Utgiftskvoten återgår därmed<br>till en nivå motsvarande den år 1979 (rensad för vissa tekniska omlägg-<br>ningar). Reduktionen av utgiftskvoten motsvarar år 1999 sänkta utgifter<br>om drygt 150 miljarder kronor. Hushållstransfereringarna beräknas<br>minska med 4 procentenheter av BNP och konsumtionsutgifterna med<br>närmare 3 procentenheter. Inkomstöverföringama till hushållen minskar<br>till följd dels av ett förbättrat arbetsmarknadsläge, dels av de besparingar<br>som ingår i saneringsprogrammet. De senare avser minskade pensioner,<br>besparingar inom sjukförsäkringen, m.m. Den andra förklaringen till den<br>sänkta utgiftskvoten är att konsumtionsutgifterna faller relativt BNP. Nor-<br>men om realt oförändrad konsumtion appliceras i dessa beräkningar ex-<br>klusive effekterna av arbetsmarknadspolitik. För kommunernas del bety-<br>der detta att minskningen av konsumtionsutgifterna blir större, eftersom<br>beredskapsarbeten och utbildningsvikariat antas falla i takt med arbets-<br>löshetens minskning. Effekten blir också realt lägre konsumtionsutgifter.<br>Skillnaden motsvarar förändringen av arbetslösheten, och uppgår i detta<br>alternativ till ca en halv procentenhet av den kommunala konsumtionen.</p>
<p>147</p>
<p>Normen om realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion kan<br>uppnås genom att lönerna inom offentlig sektor ökar långsammare än in-<br>om näringslivet, genom att volymen minskar eller genom att konsumtio-<br>nen i högre utsträckning finansieras genom avgifter. I dessa kalkyler har<br>en kombination av dessa åtgärder antagits. Lönerna antas i detta scenario<br>öka med ca en halv procentenhet mindre än timlönen i näringslivet. Vo-<br>lymminskningen uppgår i kalkylen till i genomsnitt 1 % per år. Därtill<br>kommer att avgiftsfinansieringen ökar något.</p>
<p>De offentliga investeringarna ökar något som andel av BNP under<br>perioden, vilket medför att deras andel av de totala offentliga utgifterna<br>stiger än mer.</p>
<p>Av den offentliga sektorns övriga utgifter, är det i huvudsak subven-<br>tioner som minskar från år 1995 till 1999. Detta sker dels i takt med den<br>allmänna förbättringen av ekonomin, dels genom att saneringsprogrammet<br>innefattar minskade utgifter för räntesubventioner. De senare minskar<br>även som en följd av den lägre räntenivån, samt som följd av successivt<br>sänkt bidragsandel för nybyggda hus i samband med räntebidragens av-<br>trappning. Även transfereringarna till utlandet faller som andel av BNP,<br>då de i dessa kalkyler ligger på en konstant nominell nivå.</p>
<p>Under hela beräkningsperioden visar de offentliga finanserna under-<br>skott, även om underskottet successivt avtar. Detta innebär att nettoskul-<br>den ökar i samma utsträckning, vilket medför att också räntebetalningarna<br>stiger. Räntenettot, skillnaden mellan kapitalinkomster och ränteutgifter,<br>sjunker under åren 1995—1999 med drygt 50 miljarder kronor, motsva-<br>rande 2,6 procentenheter av BNP. Den offentliga sektorns nettoskuld<br>ökar från 36 % av BNP år 1995 till 48 % år 1999. Utvecklingen, som<br>illustreras i diagram i kapitel 1, innebär att en allt större andel av de<br>offentliga inkomsterna måste tas i anspråk för räntebetalningar. Det inne-<br>bär också att utrymmet för övriga utgifter inom den offentliga sektorn<br>sjunker i motsvarande mån. Räntebetalningarna som andel av de statliga<br>utgifterna stiger i denna kalkyl från 16 % år 1995 till 24 % år 1999. Det<br>skall i sammanhanget noteras, att skuldförändringen i dessa kalkyler en-<br>bart motsvarar det finansiella sparandet i den offentliga sektorn. Detta<br>innebär att ingen hänsyn tas till värdeförändringar i tillgångar eller skul-<br>der.</p>
<p>Det primära sparandet, dvs. det finansiella sparandet exklusive kapital-<br>inkomster och ränteutgifter, kan sägas beskriva den finansiella utveck-<br>lingen rensad för de effekter som uppkommer av tidigare års sparande,<br>dvs. av förmögenhetsställningen. Det primära sparandet ökar under åren<br>1995—1999 med drygt 8 % av BNP. Av detta förklaras en tredjedel av<br>saneringsprogrammets specificerade besparingar, medan den återstående<br>delen kan sägas vara en underliggande utveckling, som även inkluderar<br>effekter av tidigare års beslut. I avsaknad av andra politiska beslut under<br>kalkylperioden, kan den återstående förbättringen också beskrivas som en<br>effekt av den ekonomiska återhämtningen på de offentliga finanserna, in-<br>klusive bedömningen av befolkningssammansättning, etc.</p>
<p>I efterföljande kapitel 14 diskuteras olika faktorers betydelse för stats-<br>skuldens nivå och förändringstakt. Där anges schematiskt primärsaldo,<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>148</p>
<p>realränta, tillväxt samt ingående skuld som nyckelvariabler. I detta scena- Prop. 1993/94:150<br>rio med medelhög tillväxt är den implicita realräntan på den offentliga Bilaga 1.1<br>nettoskulden ca 4 % under perioden 1995—1999. Nettoskulden — som<br>1995 motsvarar 36 % av BNP — stiger år 1999 till 48 %. Tillväxten upp-<br>går till i genomsnitt 3 %, vilket innebär ett successivt närmande till ett<br>normalt kapacitetsutnyttjande. Primärunderskotten, som år 1995 uppgår<br>till knappt 9 % av BNP, sjunker varje år som andel av BNP, men kom-<br>mer först i slutet av perioden ned till noll. Om tillväxten efter sekelskiftet<br>understiger den i detta alternativ, är risken stor att primärsparandet åter<br>visar underskott. I de termer som redovisas i kapitel 14, innebär detta<br>scenario att skuldnivån knappast är uthållig, dvs. att skuldkvoten inte sta-<br>biliseras. Resultaten är dock i hög grad beroende av antagandet om diffe-<br>rensen mellan realränta och tillväxt för perioden efter sekelskiftet. All-<br>mänt kan sägas att det krävs större primäröverskott för att skuldkvoten<br>skall kunna stabiliseras eller sjunka om ekonomin efter sekelskiftet åter-<br>går till en lägre tillväxtbana.</p>
<p>I kalkylerna förbättras de statliga finanserna avsevärt, och svarar för<br>huvuddelen av den totala förstärkningen av det offentliga sparandet. Det<br>kommunala finansiella sparandet förbättras också, från knappt 1 miljard<br>kronor 1995 till 22 miljarder kronor 1999. Denna utveckling är framför<br>allt en följd av att utgifterna för konsumtion inom den kommunala sek-<br>torn faller något.</p>
<p>Utvecklingen av det kommunala finansiella sparandet sammanhänger<br>med det beräkningstekniska antagandet om ett nominellt oförändrat bidrag<br>från staten till kommunsektorn under hela perioden. Bidraget kan givetvis<br>komma att justeras. Ett av syftena med de här redovisade beräkningarna,<br>liksom med LK-kalkylen, är just att ge underlag för den fortsatta ekono-<br>miska politiken.</p>
<p>Socialförsäkringssektorn omfattar AP-fonden, arbetslöshetskassorna<br>samt sjuk- och föräldraförsäkringarna. Det finansiella sparande som upp-<br>står i sektorn är dock helt hänförligt till sparandet i AP-fonden. Sparandet<br>i sektorn krymper till i stort sett noll i dessa beräkningar. Detta följer av<br>att pensionsutbetalningama varje år överstiger avgiftsinkomsterna. Efter-<br>som ränteläget i detta scenario successivt sänks, blir följden att avkast-<br>ningen på fondkapitalet sjunker.</p>
<p>Hushållens sparande sjunker från en hög nivå</p>
<p>Hushållssektoms nettosparande, dvs. den del av disponibel inkomsten som<br>inte konsumeras, har under de senaste åren ökat mycket kraftigt. Detta<br>beror delvis på den mycket kraftiga ökningen av realräntan efter skatt,<br>som bl.a. bidragit till låga tillgångspriser och därmed ett behov av skuld-<br>anpassning. En ytterligare förklaring är en ökad osäkerhet om framtidsut-<br>sikterna, till följd av ökad arbetslöshet och de stora sparandeunderskotten<br>i den offentliga sektorn. I takt med att konjunkturen förbättras och skuld-<br>anpassningen genomförs, minskar hushållens sparbehov. Sparkvoten, net-</p>
<p>149</p>
<p>20 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150</p>
<p>tosparandet som andel av disponibelinkomsten, förväntas därför sjunka<br>något, se diagram 13.5.</p>
<p>Diagram 13.S Hushållens sparkvot 1980—1999</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-73.png" style="width:274pt;height:201pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet</p>
<p>Under kalkylperioden 1996—1999 ökar hushållens faktorinkomster som<br>andel av disponibelinkomsten med närmare 6 procentenheter, se tabell<br>13.6. Samtidigt faller inkomstöverföringama från den offentliga sektorn,<br>både på grund av det förbättrade sysselsättningsläget och på grund av sa-<br>neringsprogrammets genomförande. Som andel av disponibelinkomsten<br>minskar dessa inkomster med 5 procentenheter under perioden. Detta<br>svarar samtidigt för ungefär hälften av förbättringen av den offentliga<br>sektorns finansiella sparande.</p>
<p>Nettosparkvoten som andel av disponibelinkomsten beräknas sjunka<br>från 7,3 % år 1995 till ca 4 % år 1999. Det finansiella sparandet i hus-<br>hållssektom, dvs. hushållens nettosparande minus nettoinvesteringar, fal-<br>ler också. År 1999 uppgår nivån till 5,4 % av disponibelinkomsten, mot-<br>svarande 60 miljarder kronor.</p>
<p>150</p>
<p>Täbell 13.6 Hushållssektorns finanser</p>
<p>Löpande priser</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Miljarder Bidrag till årlig procentuell förändring av disponibel-</p>
<p>kr. inkomsten</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Faktorinkomster</p>
<p>Överföringar från offentlig</p></td><td>
<p>654</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>5,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>sektor</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>1.6</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt netto</p></td><td>
<p>119</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>292</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>1,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Disponibel inkomst</p></td><td>
<p>855</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion*</p></td><td>
<p>793</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>5,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sparkvot<sup>2</sup></p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>7,3</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande<sup>2</sup></p></td><td>
<p>9,3</p></td><td>
<p>10,4</p></td><td>
<p>9,6</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>5,4</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Förändring från föregående år, procent.</p>
<p><sup>2</sup> Andel av disponibelinkomsten.</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Företagsinvesteringarna ökar kraftigt och sänker därmed det höga<br>sparandet</p>
<p>Företagssektorns — som inkluderar både finansiella och icke-finansiella<br>företag — bruttosparande har under de senaste åren legat högt. Samtidigt<br>som investeringsaktiviteten sjunkit betydligt, har det finansiella sparandet<br>växt.</p>
<p>Under den närmaste fem åren beräknas det finansiella sparandet i före-<br>tagssektorn falla i takt med den ökande investeringsaktiviteten. Totalt<br>sjunker sparandet från en nivå om drygt 7 % av BNP år 1995 till drygt<br>4 % år 1999, se tabell 13.12.</p>
<p>Driftsöverskotten brutto sjunker något under perioden, vilket motsvaras<br>av en höjd löneandel. Vinstandelen faller med ca 3 procentenheter under<br>perioden 1995—1999.</p>
<p>Bruttosparande</p>
<p>Bruttosparandet för hela den svenska ekonomin utgörs av summan av det<br>finansiella sparandet — bytesbalansen, och det reala sparandet — lager-<br>och bruttoinvesteringarna. Bruttosparandet har under de senaste åren<br>fallit, främst som en följd av de minskade investeringarna.</p>
<p>Under perioden fram till 1999 stiger bruttosparandet i svensk ekonomi,<br>som en följd av både ökad investeringsaktivitet och förbättrad bytesba-<br>lans. I alternativet med medelhög tillväxt ökar investeringarna allt efter-<br>som efterfrågan stiger och räntorna sänks. Innebörden av detta är att pro-<br>duktionskapaciteten byggs ut och i sin tur möjliggör tillväxten. Under<br>kalkylperioden 1996—1999 ökar bruttosparandet som andel av BNP med<br>5 procentenheter till ca 21 % av BNP. Så högt bruttosparande har inte<br>noterats under en längre tid sedan mitten av 1970-talet, se diagram 13.6.</p>
<p>151</p>
<p>Bruttosparandet är inte orealistiskt högt i ljuset av det omslag i investe- Prop. 1993/94:150<br>ringarna som skett under de senaste åren. Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 13.6 Bruttosparande och investeringar 1970—1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-74.png" style="width:267pt;height:200pt;"/>
<p>Källor: Riksbanken, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdeparte-<br>mentet.</p>
<p>Bytesbalansen visar fortsatt överskott</p>
<p>Bytesbalansen utgörs av summan av det finansiella sparandet i den offent-<br>liga sektorn, hushållssektom samt företagssektorn. Det finansiella sparan-<br>det i privat och offentlig sektor framgår i diagram 13.7. Bytesbalansen<br>utvisar nettot av de löpande transaktionerna (dvs. exklusive kapitaltrans-<br>aktioner) mellan Sverige och utlandet. Ett underskott i bytesbalansen be-<br>tyder att Sverige lånar från utlandet.</p>
<p>Sedan mitten 1970-talet har bytesbalansen varit negativ i stort sett varje<br>år. Underskotten har som mest uppgått till 3 % av BNP. Under 1994 och<br>1995 väntas bytesbalanssaldot visa ett överskott, som år 1995 beräknas<br>uppgå till drygt 3 % av BNP. Förbättringen förklaras huvudsakligen av<br>den stärkta handelsbalansen. I kalkylerna över utvecklingen 1996—1999<br>stärks bytesbalansen ytterligare i början av perioden. Därefter faller ex-<br>portnettot och försvagar de samlade utrikesaffärema något. Slutåret visar<br>dock bytesbalansen ett överskott på ca 70 miljarder kronor, motsvarande<br>3,5 % av BNP, se tabell 13.13. Detta är en historiskt hög nivå, vilket<br>också framgår av diagram 13.7.</p>
<p>152</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 13.7 Finansiellt sparande 1970—1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-75.png" style="width:272pt;height:201pt;"/>
<p>Källor: Riksbanken, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finans-<br>departementet.</p>
<p>Det offentliga sparandet ökar under åren 1995—1999 med sammanlagt<br>6 procentenheter av BNP, medan det privata sparandet reduceras med<br>ungefär lika mycket, dock från mycket höga nivåer. Företagssektorn<br>minskar sitt sparandeöverskott mer än hushållen.</p>
<h4>Scenariet med hög tillväxt</h4>
<p>I alternativet med hög tillväxt förstärks förtroendet snabbare än i 3 åk-<br>alternativet. Detta bedöms generera ett ännu större räntefall på långa si-<br>dan och en något kraftigare appreciering.</p>
<p>Lönebildningen fungerar väl</p>
<p>För att alternativet med hög tillväxt skall realiseras måste såväl arbets-<br>marknaden som lönebildningen utmärkas av hög flexibilitet. Nominella<br>stelheter och förhandlingsutfall som innebär kompensation för andra sek-<br>torers löneökningar är inte förenliga med utvecklingen i detta alternativ.<br>Graden av flexibilitet på arbetsmarknaden beror också på andra faktorer<br>än löneanpassning. Hög matchningsförmåga, geografisk rörlighet, adekvat<br>utbildning och lättrörlighet mellan ekonomins sektorer är också av stor<br>betydelse. I annat fall krävs det sannolikt mycket stora relativlöneför-</p>
<p>153</p>
<p>skjutningar, som riskerar att utlösa löne-lönespiraler, för att uppnå öns-<br>kad rörlighet.</p>
<p>En utveckling med hög tillväxt antas delvis komma till stånd genom<br>fortsatta strukturella reformer i syfte att ytterligare förbättra ekonomins<br>funktionsförmåga. Väsentliga delar av denna politik antas, tillsammans<br>med arbetsmarknadens parters agerande, vara inriktad mot att sänka den<br>arbetslöshetsnivå som är förenlig med icke-accelererande löneökningar.<br>Ett inslag i en sådan politik är att stärka s.k. outsiders (de som inte har<br>reguljär sysselsättning) konkurrenskraft relativt de som har jobb, s.k. in-<br>siders.</p>
<p>Under perioden 1992—1993, då sysselsättningen föll kraftigt, uppstod<br>en strukturell löneglidning, vilken beskrivs närmare i kapitel 15. I detta<br>scenario ökar sysselsättningen mycket snabbt, nästan 440 000 nya jobb<br>skapas från 1995 till 1999. Vid en så kraftig expansion är det rimligt att<br>räkna med att produktivitetstillväxten är förhållandevis låg. Vidare förut-<br>sätts individuella skillnader i utbildning och erfarenhet i större utsträck-<br>ning avspeglas i lönesättningen. En stor andel av de personer som inträ-<br>der i reguljär sysselsättning antas vara ungdomar och arbetslösa med bak-<br>grund i andra delar av ekonomin. Detta medför sannolikt att de nyanställ-<br>das ingångslöner många gånger understiger sektorns genomsnitt. Resul-<br>tatet blir en negativ strukturell löneglidning så länge som sysselsättnings-<br>expansionen pågår. Detsamma gäller produktivitetsutvecklingen. Därige-<br>nom, samt som en följd av låg faktisk och förväntad inflation, blir de no-<br>minella löneökningarna låga under perioden 1996—1999, särskilt vid en<br>historisk jämförelse. Det är viktigt att skilja på å ena sidan löne- och<br>produktivitetsnivå och å andra sidan utveckling i samma storheter. De<br>nyinträdande på den reguljära arbetsmarknaden ger upphov till engångs-<br>sänkningar så länge som sysselsättningen stiger kraftigt. Därefter finns<br>det ingenting som indikerar att de nyinträddas utvecklingspotential och<br>därmed möjligheter till reallöneökningar skulle vara sämre än genom-<br>snittets.</p>
<p>Den sammanlagda löneökningen avtar under 1996 och 1997. Därefter<br>förutses den snabba förbättringen av arbetsmarknadsläget dominera och<br>resultera i måttliga löneökningar. Bakom de aggregerade siffrorna döljer<br>sig skillnader i löneutveckling inom och mellan sektorer.</p>
<p>Bruttoöverskottsandelen är ungefär lika hög som i alternativet med<br>medelhög tillväxt. Med tanke på det lägre ränteläget är emellertid in-<br>vesteringsförutsättningama gynnsammare här. Växelkursen beräknas stär-<br>kas något snabbare i högtillväxtaltemativet, vilket bl.a. är ett uttryck för<br>ett större förtroende för den svenska ekonomins utveckling. Dessa fakto-<br>rer, var och en för sig, bidrar till att hålla inflationen på en låg nivå.<br>Konsumentpriserna bedöms öka med knappt 3 % per år. Den underlig-<br>gande prisökningen, nettoprisindex, bedöms stanna vid 2 % i genomsnitt<br>1996—1999. Flera andra inflationsmått, t.ex. BNP-deflatom, indikerar en<br>ännu mer återhållsam prisutveckling.</p>
<p>Relativpriserna för svensk export förväntas sjunka något under perioden<br>1996—1999, med ungefär samma vinstutveckling som i 3 %-alternativet.<br>Detta möjliggörs genom lägre ökning av enhetsarbetskostnaden. Exporten</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>154</p>
<p>växer med knappt 7 1/2 % per år, vilket innebär att de svenska företagen Prop. 1993/94:150<br>vinner marknadsandelar i genomsnitt under perioden 1996—1999. Bilaga 1.1</p>
<p>Stark investeringsutveckling, ett villkor för hög tillväxt</p>
<p>I detta scenario förutsätts att förtroendet för svensk ekonomi är mycket<br>stort redan 1996. Detta uttrycks bl.a. i låga realräntor från och med år<br>1996. Liksom i 3 %-alternativet bidrar också lönsamhets- och produk-<br>tionsutvecklingen samt fortgående infrastruktursatsningar till mycket<br>gynnsamma förutsättningar för en hög investeringsaktivitet. Bruttoinves-<br>teringarna bedöms behöva öka med närmare 16 % per år. Därigenom<br>kommer inte kapacitetsrestriktioner, som kan utlösa prisökningar, att göra<br>sig gällande. Sysselsättningsexpansionen inom framför allt näringslivet,<br>exkl. industrin, medför en betydande uppgång för denna sektors investe-<br>ringar. Investeringskvoten år 1999 understiger emellertid även i detta al-<br>ternativ nivån 1990.</p>
<p>Diagram 13.8 Investeringar i forhållande till BNP</p>
<p>Löpande priser</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-76.png" style="width:278pt;height:200pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Den växande kapitalstocken medför att produktionskapaciteten kraftigt<br>stiger. Produktionstillväxten inom näringslivet stiger med drygt 5 % per<br>år. Industriproduktionen stiger med knappt 7 % per år genom snabbt<br>ökande efterfrågan från maskininvesteringar, varukonsumtion och varu-<br>export. För att få till stånd den sysselsättningsökning som beskrivs i detta<br>scenario krävs också en betydande expansion av ekonomins övriga nä-</p>
<p>155<br></p>
<p>ringslivssektorer. Till en del beror detta på att offentlig konsumtion i allt<br>större utsträckning produceras i den privata sektorn. Tillsammans med<br>den höga aktiviteten i ekonomin samt hushållens stigande tjänsteefterfrå-<br>gan innebär detta att näringslivet exkl. industrin bedöms öka produktio-<br>nen med drygt 4 1/2 % per år.</p>
<p>De realt disponibla inkomsterna beräknas växa med ca 1,5 % per år.<br>Den reala lönesumman växer snabbare än i 3 %-alternativet men pensio-<br>ner och transfereringar till arbetslösa växer långsammare. Framtidsför-<br>väntningarna och förtroende för ekonomin är högre samtidigt som räntan<br>och arbetslösheten är betydligt lägre än i alternativet med medelhög<br>tillväxt. Detta bidrar till en något snabbare neddragning av sparandet.<br>Den privata konsumtionen förväntas stiga med knappt 2 1/2 % per år och<br>sparkvoten falla till ca 3 % år 1999. Den finansiella sparkvoten sjunker<br>till drygt 4 %.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Tabell 13.7 Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt alternativet med hög<br>tillväxt</p>
<p>Årlig procentuell förändring, 1985 års priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försörjningsbalans</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Import</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>10,1</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>9,1</p></td><td>
<p>8,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tillgång</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>-3,8</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1.5</p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig konsumtion</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>-2,0</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>-16,2</p></td><td>
<p>-3,5</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>21,9</p></td><td>
<p>17,0</p></td><td>
<p>12,8</p></td><td>
<p>10,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerinvesteringar<sup>1</sup></p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>6,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Användning</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inhemsk efterfrågan</p></td><td>
<p>-4,9</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>4,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nyckeltal</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>NPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>2,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Öppen arbetslöshet<sup>2</sup></p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
</table>
<p>Konjunkturberoende arbets-</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="8">
<p>marknadspolitiska</p></td></tr>
<tr><td>
<p>åtgärder</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportnetto<sup>3</sup></p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>3,5</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>Bytesbalans<sup>3</sup></p>
<p>Bruttosparande<sup>3</sup></p>
<p>Bruttoöverskott i</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13,4</p></td><td>
<p>14,4</p></td><td>
<p>16,0</p></td><td>
<p>19,0</p></td><td>
<p>20,6</p></td><td>
<p>21,6</p></td><td>
<p>22,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>industrin<sup>4</sup></p></td><td>
<p>33,7</p></td><td>
<p>34,6</p></td><td>
<p>34,6</p></td><td>
<p>33,8</p></td><td>
<p>32,8</p></td><td>
<p>31,3</p></td><td>
<p>29,5</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Förändring i procent av föregående års BNP.</p>
<p><sup>2</sup> Procent av arbetskraften.</p>
<p><sup>3</sup> Procent av BNP.</p>
<p><sup>4</sup> I procent av förädlingsvärdet till producentpris.<br>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Den importvägda efterfrågan ökar naturligtvis snabbare i detta scenario<br>och väntas stiga med ca 8 % per år. Relativpriset mellan hemmamark-<br>nads- och importpriser faller något de första åren, men ligger oförändrade</p>
<p>156</p>
<p>från 1995 års nivå i genomsnitt under perioden 1996—1999. Importen av<br>bearbetade varor stiger med knappt 11 % per år. I jämförelse med 3 %-<br>alternativet är importen i relation till den importvägda efterfrågan något<br>lägre. Detta är delvis en följd av att investeringsexpansionen medför en<br>kapacitetsuppbyggnad som möjliggör att de inhemska företagen kan möta<br>en relativt sett större efterfrågan. Den totala importen ökar med ca 9 1/2<br>% per år. Den reala utrikesbalansen uppvisar negativa bidrag till<br>tillväxten i storleksordningen 1/2 procentenhet. Liksom i 3 %-alternativet<br>uppvisar kalkylen emellertid betydande exportnetton och bytesbalansöver-<br>skott. Exportnettot väntas år 1999 uppgå till ca 3 1/2 % av BNP.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Snabb vändning nedåt i arbetslösheten och i åtgärdsvolymema</p>
<p>Den förhållandevis höga tillväxten innebär att det skapas ca 440 000 nya<br>arbetstillfällen under perioden från 1995—1999. Det underliggande utbu-<br>det stiger med knappt 190 000 personer. Summan av personer i arbets-<br>marknadspolitiska åtgärder och öppet arbetslösa beräknas falla till ca<br>6 1/2 % av arbetskraften år 1999.</p>
<p>Diagram 13.9 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande till<br>befolkningen 16—64 år enligt alternativet med hög tillväxt</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-77.png" style="width:273pt;height:200pt;"/>
<p>Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer i<br>konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen<br>16-64 år.</p>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och<br>Finansdepartementet.</p>
<p>I diagram 13.9 framgår att det underliggande utbudet når upp till ca<br>83 1/2 % av befolkningen i åldrarna 16—64 år. Denna nivå indikerar att</p>
<p>157</p>
<p>produktionspotentialen har bibehållits, trots den djupa lågkonjunkturen,<br>som en följd av framgångsrik arbetsmarknadspolitik och en allmänt flexi-<br>bel arbetsmarknad. Sysselsättningen stiger mycket snabbare än i alterna-<br>tivet med medelhög tillväxt och når 1999 upp till 78 % av befolkningen.<br>Denna kraftiga expansion möjliggörs delvis av en nedgång i medelarbets-<br>tiden, som väntas falla något snabbare än i 3 %-alternativet, vilket också<br>är ett uttryck för att arbetsmarknaden är flexibel.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 13.8 Arbetsmarknad</p>
<p>lOOO-tals personer</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>1995</p></td><td colspan="3">
<p>Förändring till 1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>hög</p></td><td>
<p>medel</p></td><td>
<p>låg</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sysselsatta</p></td><td>
<p>3968</p></td><td>
<p>437</p></td><td>
<p>258</p></td><td>
<p>63</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslösa</p></td><td>
<p>309</p></td><td>
<p>-131</p></td><td>
<p>-67</p></td><td>
<p>-29</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konjunkturberoende åtgärder</p></td><td>
<p>264</p></td><td>
<p>-149</p></td><td>
<p>-57</p></td><td>
<p>-8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbud</p></td><td>
<p>4277</p></td><td>
<p>306</p></td><td>
<p>191</p></td><td>
<p>34</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Underliggande utbud</p></td><td>
<p>4458</p></td><td>
<p>189</p></td><td>
<p>137</p></td><td>
<p>20</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Sparandet i offentlig sektor kan förbättras ytterligare</p>
<p>Ett scenario med bättre fungerande arbetsmarknad och lönebildning och<br>därmed följande högre tillväxt skulle innebära markant förbättrade of-<br>fentliga finanser. Sparandeunderskottet i den offentliga sektorn uppgår i<br>detta scenario till 0,8 % av BNP år 1999, se tabell 13.9 och diagram<br>13.10.</p>
<p>Sparandet är drygt 2 procentenheter starkare i alternativet med hög än<br>det med medelhög tillväxt. Skillnaden är särskilt påtaglig för de statliga<br>finanserna, men även den kommunala sektorn förbättrar sitt finansiella<br>sparande betydligt.</p>
<p>158</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 13.10 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1990—1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-78.png" style="width:279pt;height:205pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet</p>
<p>Tabell 13.9 Den offentliga sektorns finanser vid alternativa tillväxttakter<br>Löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td>
<p>Miljarder<br>kr.</p></td><td colspan="3">
<p>Andel av BNP 1999</p></td><td colspan="3">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell förändring<br>1995-1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>Alt 4%</p></td><td>
<p>Alt 3%</p></td><td>
<p>Alt 2%</p></td><td>
<p>Alt 4%</p></td><td>
<p>Alt 3%</p></td><td>
<p>Alt 2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>872</p></td><td>
<p>54,3</p></td><td>
<p>55,0</p></td><td>
<p>57,8</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>5,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>727</p></td><td>
<p>47,7</p></td><td>
<p>48,1</p></td><td>
<p>49,8</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kapitalinkomster</p></td><td>
<p>93</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>-6,3</p></td><td>
<p>-5,3</p></td><td>
<p>0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>52</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>1 067</p></td><td>
<p>55,1</p></td><td>
<p>58,3</p></td><td>
<p>63,8</p></td><td>
<p>0,9</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar till hushåll</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>19,3</p></td><td>
<p>20,9</p></td><td>
<p>22,3</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>2,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>162</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>-5,4</p></td><td>
<p>-5,1</p></td><td>
<p>-1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ränteutgifter</p></td><td>
<p>88</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>7,0</p></td><td>
<p>8,9</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>14,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>402</p></td><td>
<p>22,1</p></td><td>
<p>23,1</p></td><td>
<p>24,3</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar</p></td><td>
<p>41</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>7,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-195</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-3,3</p></td><td>
<p>-5,9</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- stat</p></td><td>
<p>-251</p></td><td>
<p>-2,3</p></td><td>
<p>-4,5</p></td><td>
<p>-7,6</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- socialförsäkringssektorn</p></td><td>
<p>32</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>0,6</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>-0,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- kommunerna</p></td><td>
<p>25</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Primärt finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-200</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>10,6</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>6,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoskuld</p></td><td>
<p>266</p></td><td>
<p>41,3</p></td><td>
<p>48,2</p></td><td>
<p>55,5</p></td><td>
<p>9,6</p></td><td>
<p>13,5</p></td><td>
<p>17,2</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Förändring, procentenheter 1995—1999.<br>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Som framgår av tabellen är de offentliga inkomsterna, uttryckta som<br>andel av BNP, något lägre i detta beräkningsaltemativ. Dels beräknas<br>skatteandelen bli något mindre till följd av den lägre konsumtionsandelen</p>
<p>159<br></p>
<p>och den minskade arbetslösheten, dels är den offentliga sektorns räntein-<br>täkter mindre, då räntenivåerna sjunker något mer i detta alternativ. Den<br>största förändringen jämfört med det tidigare presenterade scenariot in-<br>träffar dock på utgiftssidan. Den offentliga sektorns utgiftskvot, utgifterna<br>uttryckta som andel av BNP, kalkyleras till att bli tre procentenheter läg-<br>re slutåret 1999, jämfört med alternativet med medelhög tillväxt. Detta<br>illustrerar tillväxtens betydelse för att uppnå en normalisering av utgifts-<br>andelen. För det första kan transfereringarna sänkas, då utgifterna för ar-<br>betslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitik är lägre. För det andra<br>minskar utgifterna för offentlig konsumtion som andel av BNP mer i det-<br>ta alternativ än i alternativet med medelhög tillväxt. Detta är en naturlig<br>följd av den högre tillväxten, då jämförelsen görs i förhållande till BNP.<br>De reala utgifterna för offentlig konsumtion sänks mer i detta alternativ<br>än i det med medelhög tillväxt. Anledningen till detta är att normen av-<br>seende de reala konsumtionsutgifterna avser utgifter exklusive föränd-<br>ringar till följd av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Eftersom arbetslös-<br>heten sjunker snabbare i detta alternativ, innebär det att de reala utgifter-<br>na för offentlig konsumtion sjunker mer, jämfört med alternativet med<br>3 % tillväxt. Scenariot med hög tillväxt medför emellertid att det i termer<br>av sysselsättning finns fler anställda i den offentliga sektorn 1999, jäm-<br>fört med alternativet med medelhög tillväxt, trots att de offentliga kon-<br>sumtionsutgifterna är lägre som andel av BNP. Detta beror på att löneut-<br>vecklingen i offentlig sektor är långsammare i förhållande till BNP-defla-<br>tom i detta scenario. Skillnaden mot näringslivets löneökning är betydligt<br>större i detta alternativ.</p>
<p>Med det gradvis sjunkande underskottet i de statliga finanserna, ökar<br>den offentliga sektorns nettoskuld betydligt långsammare. År 1999 uppgår<br>nettoskulden till 41 % av BNP. Även om den offentliga sektoms netto-<br>skuld ökar nominellt varje år även i detta alternativ, stiger den som andel<br>av BNP allt långsammare. År 1998 avstannar ökningen och år 1999 sjun-<br>ker skuldkvoten med drygt en procentenhet av BNP. I detta alternativ vi-<br>sas tydligt det starka beroendet av tillväxten för de offentliga finanserna.<br>Det primära sparandet förbättras med närmare 11 % av BNP mellan åren<br>1995 och 1999, se diagram 13.11. Av detta svarar saneringsprogrammet<br>för knappt 3 procentenheter. Kombinationen av realränta, tillväxt och pri-<br>märöverskott visar att detta är en situation som i början av nästa sekel<br>kan innebära en stadigt sänkt skuldkvot, givet differensen mellan real-<br>ränta och tillväxt och givet fortsatta primäröverskott. Tillväxten över-<br>stiger i detta alternativ realräntan med i genomsnitt en halv procentenhet.<br>Primäröverskottet slutåret motsvarar 2 % av BNP.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>160</p>
<p>Diagram 13.11 Primärt finansiellt sparande i offentlig sektor 1990—1999</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-79.png" style="width:280pt;height:201pt;"/>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet</p>
<p>Sänkt hushållssparande bidrar till högre tillväxt</p>
<p>Med den högre sysselsättningen ökar hushållens arbetsinkomster snabbare<br>i detta scenario. Den lägre arbetslösheten medför att de offentliga in-<br>komstöverföringama blir lägre. Den disponibla inkomsten är dock högre</p>
<p>Täbell 13.10 Hushållssektorns finanser vid alternativa tillväxttakter</p>
<p>Löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr.</p>
<p>1993</p></td><td colspan="3">
<p>Andel av disponibel<br>inkomst 1999</p></td><td colspan="3">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell förändring<br>1995-1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alt 4%</p></td><td>
<p>Alt 3%</p></td><td>
<p>Alt 2%</p></td><td>
<p>Alt 4%</p></td><td>
<p>Alt 3%</p></td><td>
<p>Alt 2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Faktorinkomster</p>
<p>Överföringar från offentlig</p></td><td>
<p>654</p></td><td>
<p>86,7</p></td><td>
<p>84,3</p></td><td>
<p>85,2</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>7,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>sektor</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>35,1</p></td><td>
<p>37,2</p></td><td>
<p>37.6</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>1,0</p></td><td>
<p>2,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt netto</p></td><td>
<p>119</p></td><td>
<p>14,2</p></td><td>
<p>14,2</p></td><td>
<p>12,8</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>2,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>292</p></td><td>
<p>36,0</p></td><td>
<p>35,8</p></td><td>
<p>35,6</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>6,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Disponibel inkomst</p></td><td>
<p>855</p></td><td>
<p>100,0</p></td><td>
<p>100,0</p></td><td>
<p>100,0</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>5,3</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>Privat konsumtion</p>
<p>Sparkvot<sup>1</sup></p></td><td>
<p>793</p></td><td></td><td></td><td></td><td rowspan="2">
<p>5,1</p>
<p>-4,2</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>5,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>-3,3</p></td><td>
<p>0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>9,3</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>9,2</p></td><td>
<p>-5,3</p></td><td>
<p>-4,1</p></td><td>
<p>-0,4</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Andel av disponibel inkomst resp, förändring i procentenheter.<br>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>161<br></p>
<p>i reala termer. Sparkvoten är i detta alternativ något lägre. Detta hänger Prop. 1993/94:150<br>samman med den stärkta allmänekonomiska situationen, vilken medför Bilaga 1.1<br>att osäkerheten avseende den framtida privatekonomin minskar. Hushål-<br>lens finanser vid alternativa tillväxtbanor redovisas i tabell 13.10.</p>
<p>Ett högre bruttosparande och lägre bytesbalans vid ökad tillväxt</p>
<p>Bruttosparandet i ekonomin beräknas vid en hög tillväxt uppgå till 23 %<br>av BNP. I alternativet med medelhög tillväxt kalkyleras kvoten till 21 %.<br>Skillnaden består i ett betydligt större realt sparande i detta alternativ,<br>samtidigt som det finansiella sparandet är något lägre. Att det finansiella<br>sparandet — bytesbalansen — är lägre i detta alternativ är en följd av att<br>den starkare efterfrågan också medför ökad import, dvs. ett relativt lägre<br>exportnetto. Det är ett uttryck för att både konsumtions- och investerings-<br>efterfrågan är starkare i ekonomin. Resultaten framgår av tabell 13.13.</p>
<p>Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn är i högtillväxtscena-<br>riot betydligt starkare. Skillnaden uppgår till drygt 2 procentenheter av<br>BNP år 1999. Företagens finansiella sparande är dock nästan 4 procent-<br>enheter lägre, till följd av de högre investeringsutgiftema. Dessutom är<br>hushållens finansiella sparande något mindre. Totalt uppgår därför bytes-<br>balansens överskott till 1,7 % av BNP år 1999, vilket är 2 procentenheter<br>lägre än i alternativet med medelhög tillväxt.</p>
<p>Bytesbalansens saldo vid olika tillväxt illustreras i diagram 13.14.</p>
<h4>Scenariet med låg tillväxt</h4>
<p>I alternativet med låg tillväxt ökar inflationsförväntningarna kraftigt redan<br>i början av perioden. Både de långa och de korta räntorna stiger påtag-<br>ligt. Bytesbalansöverskotten är betydande, men medför emellertid inte<br>mer än en svag appreciering av den svenska kronan, ca 1/2 % mot våra<br>viktigaste handelspartners eftersom inflationen och inflationsförvänt-<br>ningarna är högre än i övriga alternativ.</p>
<p>Lönebildningen fungerar sämre än vad som förut varit fallet</p>
<p>Detta scenario illustrerar en möjlig utveckling i det fall arbetsmarknaden<br>fungerar mycket dåligt samtidigt som ekonomin utmärks av en fortsatt<br>hög osäkerhet. I detta scenario är arbetsmarknadens bristande funktions-<br>förmåga påtaglig och tar sig bl.a. uttryck i att s.k. insiders inflytande<br>över lönebildningen är betydande. Löneförhandlingar under inslag av<br>starka insiders drabbar de som står utanför den reguljära sysselsättningen<br>i och med att lönerna drivs upp så kraftigt att efterfrågan på ytterligare<br>arbetskraft reduceras påtagligt. Dessutom beräknas inslagen av nominella<br>lönestelheter och kompensationstänkande generera resursfördelningspro-<br>blem, trots höga arbetslöshetsnivåer. Detta resulterar i att löneöknings-<br>takten stiger relativt kraftigt. Den höga löneökningstakten skapar höga</p>
<p>162<br></p>
<p>inflationsförväntningar och snabbt stigande räntor. Tillsammans med<br>lönebildningens bristande anpassningsförmåga dämpar detta arbetskrafts-<br>efterfrågan och medför att sysselsättningsuppgången bryts och i stället<br>planar ut på 1997 års nivå. Antalet personer utanför den reguljära arbets-<br>marknaden permanentas på en nivå kring 12—13 % av arbetskraften.</p>
<p>Genom de relativt kraftiga löneökningarna försämras det relativa kost-<br>nadsläget betydligt snabbare än i de övriga scenarierna. Trots betydande<br>överskott i utrikeshandeln apprecieras kronan endast med 1/2 % per år<br>på grund av den förhållandevis höga inflationen och inflationsförvänt-<br>ningarna. Vinstnivåerna pressas tillbaka av svagare efterfrågan och före-<br>tagens strävan att begränsa marknadsandelsförluster såväl hemma som<br>utomlands. Detta räcker emellertid inte för att hejda en märkbar uppgång<br>i inflationen. Nettoprisindex, BNP-deflatom och priset på total efter-<br>frågan stiger med närmare 3 % i genomsnitt. Konsumentpriserna inkl,<br>effekter av minskade räntesubventioner och höjd fastighetsskatt ökar med<br>närmare 3 1/2 % per år.</p>
<p>Ökningen av enhetsarbetskostnaden medför relativprishöjningar för ex-<br>porten och därmed fallande marknadsandelar. Exporttillväxten bedöms<br>stanna på knappt 6 1/2 % per år.</p>
<p>Eftersom scenariet kännetecknas av fallande lönsamhet, höjda räntor<br>och bristande tilltro till den svenska ekonomin blir investeringsaktiviteten<br>betydligt svagare än i de övriga alternativen. Bruttoinvesteringarna beräk-<br>nas öka med knappt 7 % per år och investeringskvoten kommer inte alls<br>upp till de nivåer som rådde före 1991, se diagram 13.8. Kapacitetsut-<br>nyttjandet beräknas stiga så kraftigt att flaskhalsar i viss utsträckning gör<br>sig gällande. Detta resulterar bl.a dels i inflation och dels i ökad import,<br>vilket i sin tur reducerar arbetskraftsefterfrågan.</p>
<p>Produktionstillväxten hålls tillbaka och förväntas inom näringslivet upp-<br>gå till knappt 3 % per år. Produktivitetstillväxten bedöms dock öka snab-<br>bare än i de andra alternativen, vilket beror på den svaga sysselsättnings-<br>utvecklingen. Rekrytering av ny personal är ofta förknippad med olika<br>kostnader, dels rent administrativa, dels genom att nyanställdas produk-<br>tionsförmåga initialt ofta understiger genomsnittet på arbetsplatsen och<br>därmed sänker produktiviteten.</p>
<p>Hushållens realinkomster förväntas öka med 2 % per år. Detta är<br>delvis en effekt av snabbare lönestegringar, högre offentliga transfere-<br>ringar, fallande vinstmarginaler som håller tillbaka inflationen och kraf-<br>tigt förbättrat räntenetto som en följd av högt sparande.</p>
<p>Stabiliseringen av arbetslösheten på mycket höga nivåer och fortsatt<br>betydande underskott i de offentliga finanserna medför sannolikt en be-<br>tydande oro inför framtiden. Förtroendet för ekonomin är lågt och ränte-<br>läget stigande. Incitamenten för bibehållet eller ökat sparande är starka.<br>Det är i denna situation inte rimligt att räkna med ett lägre sparande.<br>Hushållen inser att den ekonomiska utvecklingen är ohållbar och för-<br>väntar sig sannolikt ytterligare finanspolitiska åtstramningar framöver.<br>Sparkvoten bedöms därför förbli i huvudsak oförändrad under perioden<br>och ligga på en nivå kring 7 1/2 %. Den finansiella sparkvoten stabilise-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>163</p>
<p>ras drygt 9 %. Detta medför att konsumtionsutvecklingen begränsas till<br>ca 1 1/2—2 % per år.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Täbell 13.11 Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt alternativet med låg<br>tillväxt</p>
<p>Årlig procentuell förändring, 1985 års priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försörjningsbalans</p></td><td colspan="7"></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Import</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>7,3</p></td><td>
<p>6,6</p></td><td>
<p>6,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Tillgång</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>-3,8</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig konsumtion</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>-2,0</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>-16,2</p></td><td>
<p>-3,5</p></td><td>
<p>8,5</p></td><td>
<p>11,3</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagerinvesteringar<sup>1</sup></p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>-0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Användning</p></td><td>
<p>-1,6</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inhemsk efterfrågan</p></td><td>
<p>-4,9</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>2,1</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nyckeltal</p></td><td colspan="7"></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>6,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4.7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td rowspan="2">
<p>NPI (årsgenomsnitt)</p>
<p>Öppen arbetslöshet<sup>2</sup></p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
</table>
<p>Konjunkturberoende arbets-</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>marknadspolitiska åt-<br>gärder<sup>2</sup></p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportnetto<sup>3</sup></p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>6.8</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans<sup>3</sup></p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttosparande<sup>3</sup></p></td><td>
<p>13,4</p></td><td>
<p>14,4</p></td><td>
<p>16,0</p></td><td>
<p>18,0</p></td><td>
<p>18,8</p></td><td>
<p>19,2</p></td><td>
<p>18,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoöverskott i</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>industrin<sup>4</sup></p></td><td>
<p>33,7</p></td><td>
<p>34,6</p></td><td>
<p>34,6</p></td><td>
<p>33,3</p></td><td>
<p>31,3</p></td><td>
<p>29,3</p></td><td>
<p>26,8</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Förändring i procent av föregående års BNP.</p>
<p><sup>2</sup> Procent av arbetskraften.</p>
<p><sup>3</sup> Procent av BNP.</p>
<p><sup>4</sup> I procent av förädlingsvärdet till producentpris.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Importökningen i förhållande till förändringen i den importvägda efter-<br>frågan bedöms vara högre än i de andra alternativen, delvis till följd av<br>en något lägre produktionskapacitet. Den svagare efterfrågeutvecklingen<br>i detta alternativ medför dock att den totala importen ökar något mindre,<br>med ca 7 % per år. Den reala utrikesbalansen ger positiva bidrag till<br>tillväxten. Exportnettot och därmed också bytesbalansen uppvisar fortsatt<br>mycket kraftiga överskott.</p>
<p>Arbetslösheten permanentas på höga nivåer</p>
<p>Den låga tillväxten medför att enbart drygt 60 000 nya jobb skapas. Sam-<br>tidigt stiger det underliggande arbetsutbudet med ca 20 000 personer.<br>Summan av de öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadsåtgärder</p>
<p>164</p>
<p>stabiliseras redan i början av perioden på mycket höga 12 1/2—13 % av<br>arbetskraften.</p>
<p>I diagram 13.12 illustreras att det underliggande utbudet planar ut på<br>en nivå kring 81 % av befolkningen. Den reguljära sysselsättningen stiger<br>1996 till ca 71 % av befolkningen och ligger kvar på denna nivå resten<br>av perioden. Medelarbetstiden förutses vara i princip oförändrad från år<br>1995.</p>
<p>Diagram 13.12 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande till<br>befolkningen 16—64 år, enligt alternativet med låg tillväxt</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Procent</p>
<p>86</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-80.png" style="width:264pt;height:150pt;"/>
<p>68 '—<sup>7</sup>—<sup>1</sup>—<sup>7</sup>—<sup>1</sup>—'—<sup>1</sup>—'—<sup>1</sup>—'—<sup>1</sup>—'—<sup>1</sup>—'—'—'—<sup>1</sup>—'—<sup>1</sup>—</p>
<p>1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998</p>
<p>Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer i<br>konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen<br>16-64 år.</p>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån. Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och<br>Finansdepartementet.</p>
<p>Utvecklingen i det underliggande utbudet indikerar i detta alternativ en<br>bestående utslagning av ekonomins samlade produktionspotential bl.a. i<br>form av en fortsatt hög förtidspensionering. Samtidigt utgör hushållens<br>höga sparande till viss del en efterfrågepotential. Skulle hushållen omsätta<br>delar av sparandet i konsumtion eller om ekonomin får vidkännas någon<br>annan kraftig efterfrågeökning, riskerar den lägre produktionskapaciteten<br>att snabbt medföra flaskhalsproblem, stigande inflation och tendenser till<br>överhettning, trots mycket höga arbetslöshetstal.</p>
<p>Det offentliga sparandet påverkas av tillväxten</p>
<p>Den offentliga sektorns finansiella sparande blir märkbart sämre med en<br>lägre tillväxt, se tabell 13.9.</p>
<p>21 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>165</p>
<p>I alternativet med låg tillväxt är inkomsterna i den offentliga sektorn<br>som andel av BNP högre eftersom löneandelen i ekonomin är större.<br>Detta genererar högre inkomster dels av direkta skatter, dels av arbets-<br>givaravgifter. Skattekvoten är i viss utsträckning känslig för olika anta-<br>ganden om tillväxten samt hur denna är komponerad. Skattekvoten ökar<br>med nivån på arbetslösheten, eftersom olika former av stöd till arbetslösa<br>är beskattat och därmed bidrar till skatteinkomsterna (täljaren i uttrycket).<br>Stödet i sig ingår emellertid inte i BNP (nämnaren). Om en individ i<br>stället åter blir anställd, ökar BNP med lönen. Även om arbetsinkomsten<br>är högre än transfereringsinkomsten, och därmed genererar större skatte-<br>inkomster, ökar nämnaren mer än täljaren, varför skattekvoten i detta fall<br>sjunker. Även en höjd löneandel, dvs. sänkt vinstandel, innebär att skat-<br>tekvoten stiger, eftersom löner är högre beskattade än vinster. I detta sce-<br>nario, med lägre tillväxt, högre arbetslöshet och sänkt vinstandel, blir<br>skattekvoten därför högre. Jämfört med alternativet med 3 % tillväxt, är<br>skattekvoten nästan två procentenheter högre. Även ränteinkomsterna i<br>offentlig sektor är större, då det allmänna inhemska ränteläget höjs. To-<br>talt uppgår den offentliga sektorns inkomster år 1999 till knappt 58 % av<br>BNP, ca 3 procentenheter mer än i alternativet med medelhög tillväxt.</p>
<p>De offentliga utgifterna ökar emellertid betydligt mer i detta alternativ.<br>Skillnaden i utgiftsnivå mellan beräkningarna uppgår år 1999 till mer än<br>5 procentenheter av BNP. Transfereringarna till hushåll minskar även i<br>denna beräkning som andel av BNP, sett från kalkylens första år till dess<br>sista. Transfereringarna stiger dock såväl nominellt som i volym, medan<br>BNP utvecklas svagare realt. Anledningarna är desamma som tidigare<br>beskrivits, nämligen en sänkt arbetslöshet och genomförandet av sane-<br>ringsprogrammet. Arbetslösheten sänks dock inte lika mycket i denna kal-<br>kyl, varför skillnaden mot medelaltemativet blir större inkomstöverför-<br>ingar till hushållen. Slutåret är transfereringarna till hushållen drygt<br>en procentenhet av BNP högre, jämfört med alternativet med medelhög<br>tillväxt.</p>
<p>I alternativet med låg tillväxt och hög arbetslöshet sjunker inte de<br>kommunala konsumtionsutgifterna till följd av arbetsmarknadspolitiska åt-<br>gärder på samma sätt som i de övriga alternativen. De reala utgifterna för<br>den offentliga konsumtionen är därför högre i detta scenario. Dessutom<br>kännetecknas arbetsmarknaden av stora kompensations- och följsamhets-<br>krav. I dessa beräkningar antas därför de offentliga lönerna öka lika<br>mycket som i den privata sektorn. Resultatet blir en motsvarande lägre<br>offentlig sysselsättning. Skillnaden år 1999 uppgår till ca 25 000 perso-<br>ner.</p>
<p>Det högre allmänna ränteläget medför att även ränteutgifterna stiger<br>mer i denna kalkyl och, liksom övriga högre utgifter, bidrar till att<br>nettoskulden ökar snabbare. Den ökade skulden genererar i sin tur fram-<br>tida räntekostnader. År 1999 uppgår ränteutgifterna i den konsoliderade<br>offentliga sektorn till 9 % av BNP, i alternativet med medelhög tillväxt<br>uppgår de till 7 %. Den offentliga sektorns nettoskuld beräknas 1999 till<br>drygt 56 % av BNP, i alternativet med 3 % tillväxt beräknas den till<br>48 % av BNP.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>166</p>
<p>Det primära finansiella sparandet förbättras med sammanlagt 7 % av<br>BNP. Eftersom närmare 3 procentenheter av detta är hänförligt till 1993<br>års saneringsprogram, är den underliggande utvecklingen betydligt svaga-<br>re än i de andra alternativen. Den förbättring som sker beror då på att<br>tillväxten ändock uppgår till 2 % i genomsnitt, samt att arbetslösheten<br>sjunker något. För uthålligheten i den offentliga nettoskuldsättningen in-<br>nebär detta scenario ett avsevärt sämre utgångsläge inför nästa årtionde.<br>Den ingående skuldkvoten är högre, differensen mellan realränta och till-<br>växt är större (ca 4 %) samt primärsaldot negativt. Sammantaget<br>indikerar detta en situation där skuldkvoten tenderar att stiga, vilket i sin<br>tur, via räntekostnader tränger undan övriga utgifter.</p>
<p>Sammantaget beräknas den offentliga sektorns inkomster vara 3 pro-<br>centenheter högre relativt BNP, samtidigt som utgifterna beräknas vara<br>5,5 procentenheter högre jämfört med scenariot med medelhög tillväxt.<br>Det finansiella sparandet blir därmed 2,6 procentenheter sämre vid en låg<br>tillväxt.</p>
<p>Inom den offentliga sektorn är det framför allt den statliga sektorn<br>som i kalkylerna är känslig för de olika antaganden som görs om tillväx-<br>ten och dess sammansättning. Nettosparandet i staten blir 3 procentenhe-<br>ter mindre med en lägre tillväxtbana. Även AP-fonden, vars inkomster<br>till största delen består av arbetsgivaravgifter, påverkas. Ränteintäkterna<br>till fonden blir större i detta scenario, då ränteläget är högre. Det finan-<br>siella sparandet i AP-fonden blir därför något högre som andel av BNP.<br>Den kommunala sektorns finansiella sparande är något svagare, både no-<br>minellt och som andel av BNP.</p>
<p>Det bör slutligen noteras att även vid en låg tillväxt ökar BNP varje år,<br>samtidigt som arbetslösheten faller något. Det finansiella sparandet i den<br>offentliga sektorn förbättras även vid en lägre tillväxt, sammanlagt med<br>drygt 3 procentenheter från år 1995 till år 1999. I detta scenario svarar<br>saneringsprogrammet för att en förbättring över huvud taget kommer till<br>stånd. Utan saneringsprogrammet skulle den offentliga sektorns finan-<br>siella sparande med dessa förutsättningar försämras jämfört med utgångs-<br>läget 1995. Eftersom primärunderskotten minskar betydligt mer, förklaras<br>skillnaden mellan alternativen av den offentliga nettoskuldens kostnader.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Lägre tillväxt både orsakar och beror på hushållssparandet</p>
<p>Hushållens faktorinkomster, dvs. i huvudsak inkomster av lön, ökar no-<br>minellt kraftigare i alternativet med en lägre tillväxt. Även reallöneut-<br>vecklingen är högre i detta scenario. Också transfereringarna från den<br>offentliga sektorn är större, framför allt beroende på den högre arbets-<br>löshetsnivån. Även om betalningarna av skatter och avgifter är högre re-<br>lativt BNP, dvs. skattetrycket är högre, är dock hushållens disponibelin-<br>komst större i denna kalkyl. Då osäkerheten om den framtida ekonomiska<br>utvecklingen bedöms vara större i detta alternativ, sparar hushållen rela-<br>tivt mer av sina inkomster. Sparkvoten stiger därför till ca 8 % av dispo-<br>nibelinkomsten i slutet av perioden. År 1999 uppgår den privata konsum-</p>
<p>167</p>
<p>tionen till samma andel av BNP som i alternativet med medelhög tillväxt. Prop. 1993/94:150<br>Realt motsvarar detta dock en lägre konsumtionsnivå. Bilaga 1.1</p>
<p>Även om hushållssektoms finanser i ett medelfristigt perspektiv kan be-<br>skrivas som gynnsamma, innebär utvecklingen i detta alternativ en stor<br>risk för sänkta realinkomster framöver och hänger samman med dels den<br>sänkta vinstandelen, som innebär ökad risk för framtida utslagning av<br>arbetstillfällen, dels att de offentliga finanserna är fortsatt svaga i slutet<br>av perioden. Detta förhållande är i sin tur en förklaring till det höga<br>hushållssparandet.</p>
<p>Om investeringarna ökar långsammare</p>
<p>Vinstandelen i näringslivet beräknas sjunka i detta scenario. Driftsöver-<br>skotten i företagssektorn faller därmed under de nivåer som beräknas<br>gälla under åren 1993—1995. Jämfört med 3 %-altemativet uppgår skill-<br>naden till en procentenhet av BNP, se tabell 13.12. Nettot av företagens<br>övriga inkomster och ränteutgifter faller också med en sänkt tillväxt. Det-<br>ta följer av den högre räntenivån. Detta svarar för ytterligare en procent-<br>enhets skillnad i detta scenario.</p>
<p>Täbell 13.12 Företagssektorns finanser vid alternativa tillväxter<br>Löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Miljarder</p></td><td>
<p>Andel av BNP 1999</p></td><td>
<p>Genomsnittlig</p></td></tr>
<tr><td>
<p>kr.</p></td><td></td><td>
<p>procentuell förändring</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td>
<p>1995-1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>Alt 4 Alt 3% Alt 2%</p></td><td>
<p>Alt 4% Alt 3% Alt 2%</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Vinstandel, näringsliv</p></td><td>
<p>417</p></td><td>
<p>39,7</p></td><td>
<p>40,3</p></td><td>
<p>38,8</p></td><td>
<p>-3,7</p></td><td>
<p>-3,1</p></td><td>
<p>-4,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttosparande</p></td><td>
<p>247</p></td><td>
<p>16,6</p></td><td>
<p>17,0</p></td><td>
<p>15,1</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>0,8</p></td><td>
<p>-1,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar</p></td><td>
<p>134</p></td><td>
<p>16,4</p></td><td>
<p>13,2</p></td><td>
<p>10,8</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>1,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>113</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>-7,2</p></td><td>
<p>-3,6</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Driftsöverskott som andel av förädlingsvärdet resp, total förändring, procentenheter.<br>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Den lägre efterfrågan i alternativet med låg tillväxt både medför och<br>orsakas av en mer dämpad investeringsaktivitet. En låg efterfrågan inne-<br>bär svagare incitament till kapacitetsutbyggnad, samtidigt som investe-<br>ringarnas roll som efterfrågemotor blir mindre framträdande. Bruttoin-<br>vesteringarna beräknas uppgå till drygt 15 % av BNP, medan de i alter-<br>nativet med medelhög tillväxt uppgår till 18 %.</p>
<p>Totalt innebär dessa kalkyler att det finansiella sparandet i företagssek-<br>torn beräknas uppgå till ca 4 % av BNP. Det är en halv procentenhet<br>lägre än i scenariot med medelhög tillväxt.</p>
<p>168</p>
<p>Bruttosparande och bytesbalans vid låg tillväxt</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Bruttosparandet i den svenska ekonomin vid en lägre tillväxt uppgår år<br>1999 till ca 19 % av BNP. Detta är 2 procentenheter lägre än i 3 åk-<br>alternativet.</p>
<p>Tabell 13.13 Bruttosparande och bytesbalans vid alternativa tillväxter<br>Löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>Miljarder<br>kr.</p>
<p>1993</p></td><td colspan="3">
<p>Andel av BNP 1999</p></td><td colspan="3">
<p>Total förändring<br>procentenheter<br>1995-1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alt 4%</p></td><td>
<p>Alt 3%</p></td><td>
<p>Alt 2%</p></td><td>
<p>Alt 4%</p></td><td>
<p>Alt 3%</p></td><td>
<p>Alt 2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttosparande<sup>1</sup></p></td><td>
<p>197</p></td><td>
<p>22,5</p></td><td>
<p>21,0</p></td><td>
<p>18,8</p></td><td>
<p>14,6</p></td><td>
<p>12,2</p></td><td>
<p>8,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar<sup>1</sup></p></td><td>
<p>199</p></td><td>
<p>20,8</p></td><td>
<p>17,5</p></td><td>
<p>15,0</p></td><td>
<p>19,4</p></td><td>
<p>13,9</p></td><td>
<p>9,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>-2</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- offentlig sektor</p></td><td>
<p>-195</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-3,3</p></td><td>
<p>-5,9</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- hushåll</p></td><td>
<p>80</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>-3,2</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- företag</p></td><td>
<p>113</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>-6,9</p></td><td>
<p>-3,3</p></td><td>
<p>-2,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Exportnetto</p></td><td>
<p>55</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>-3,1</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>-0,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettofaktorinkomster</p></td><td>
<p>-49</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>-1,2</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>1,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt netto</p></td><td>
<p>-9</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>-0,4</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>-0,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bytesbalans</p></td><td>
<p>-2</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,8</p></td><td>
<p>-1,8</p></td><td>
<p>0,0</p></td><td>
<p>0,3</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Genomsnitt, procentuell förändring 1995—1999.<br>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Diagram 13.13 Bytesbalans 1970—1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-81.png" style="width:276pt;height:206pt;"/>
<p>Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>169</p>
<p>Den offentliga sektoms finansiella sparande blir svagare vid en lägre<br>tillväxt. Det privata finansiella sparandet är emellertid mycket högre, vil-<br>ket medför en starkare bytesbalans som andel av BNP.</p>
<p>Den starka bytesbalansen förklaras av att den lägre efterfrågan av såväl<br>konsumtions- som investeringsvaror innebär en minskad import.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h3>13.5 Sammanfattning</h3>
<p>Förutsättningarna för en hög tillväxt bedöms som ovanligt gynnsamma.<br>Ett antal strukturella reformer har genomförts de senaste åren i syfte att<br>förbättra ekonomins funktionsförmåga. När ekonomin börjar växa kom-<br>mer detta att manifesteras i högre produktionsförmåga och lägre inflation<br>än tidigare. Därtill kommer att resursutnyttjandet i utgångsläget är lågt.<br>Vidare förutses den internationella konjunkturen vända uppåt. Uppgången<br>utomlands förstärks dessutom, att dels av andra länder också har genom-<br>fört strukturella förändringar, dels av liberaliseringen av världsmarkna-<br>den.</p>
<p>I alternativet med medelhög tillväxt stiger den samlade produktionen<br>med i genomsnitt 3 % per år under perioden 1996 till 1999. Därmed<br>motsvarar den svenska tillväxten vad som förutses för OECD-området<br>som helhet. Tillväxten genereras till största delen av stigande bruttoin-<br>vesteringar, men också av privat konsumtion. Lönebildningen förutses<br>fungera bättre än tidigare, men kännetecknas fortfarande av begränsad<br>flexibilitet och lönestelheter nedåt. Detta medför tendenser till inflations-<br>drivande löneökningar redan vid höga arbetslöshetsnivåer. Summan av<br>öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-<br>tiska åtgärder faller förhållandevis sakta under hela perioden och motsva-<br>rar år 1999 ca 10 % av arbetskraften. Den offentliga sektorns utveckling<br>är i hög grad beroende av tillväxten. Detta illustreras särskilt av skuld-<br>kvotens nivå och utveckling. I detta scenario går den offentliga sektorn<br>varje år med stora underskott. Skulden växer, vilket i sin tur genererar<br>framtida räntekostnader. Den förbättring av de offentliga finanserna som<br>kommer till stånd beror till största delen på saneringsprogrammet. Skuld-<br>kvoten stabiliseras dock inte.</p>
<p>Scenariet med hög tillväxt präglas av att såväl hushållens som företa-<br>gens förtroende för den ekonomiska utvecklingen är stort. Detta för med<br>sig fallande realräntor och en stark investeringsledd tillväxt på 4 % per<br>år. Optimismen inom hushållssektom medför att sparkvoten kan falla och<br>mer än halveras under perioden. Arbetsmarknaden och lönebildningen<br>kännetecknas av hög flexibilitet, vilket medför att den ekonomiska aktivi-<br>teten kan stiga utan att inflationen tilltar. Summan av öppet arbetslösa<br>och personer i åtgärder faller snabbt och uppgår vid periodens slut till<br>ca 6 1/2 % av arbetskraften. Detta innebär att ekonomins samlade arbets-<br>kraftspotential bibehållits, trots den djupa lågkonjunkturen. De offentliga<br>finanserna uppvisar allt mindre underskott och de två sista åren är det<br>primära finansiella sparandet positivt. År 1999 sjunker även nettoskuld-<br>kvoten.</p>
<p>170</p>
<p>I alternativet med låg tillväxt avbryts den ekonomiska expansionen i<br>förtid av stigande löner och priser redan vid höga arbetslöshetsnivåer.<br>Detta utlöser ökade inflationsförväntningar, höjda räntor, sämre lönsam-<br>het och ett försämrat förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Den<br>genomsnittliga tillväxten begränsas till 2 % per år. Tillväxten är i större<br>utsträckning konsumtionsledd. Detta sammanhänger med att investering-<br>arna dämpas. Vinstneddragningar dämpar i viss mån prisutvecklingen och<br>därmed stiger hushållens reala inkomster snabbare. Det lägre förtroendet<br>kommer emellertid till uttryck i en stabilisering av hushållssparandet på<br>ca 7 1/2 % i förhållande till inkomsterna. Summan av öppet arbetslösa<br>och personer i åtgärder permanentas på en nivå motsvarande ca 12 1/2<br>% av arbetskraften. De offentliga finanserna förbättras även i detta alter-<br>nativ, men betydligt långsammare. Nettoskuldkvoten ökar varje år, om<br>än i något avtagande takt.</p>
<p>Diagram 13.14 Bruttonationalprodukt och trend 1985—1999</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-82.png" style="width:275pt;height:204pt;"/>
<p>Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>I diagram 13.14 illustreras de tre tillväxtbanoma och en antagen lång-<br>siktig trend vid normalt resursutnyttjande. Fram till 1991 stiger denna<br>kurva med knappt 2 % per år och därefter med 2 %. De strukturella re-<br>former, främst skattereformen samt förändringar inom sjuk- och arbets-<br>skadeförsäkringama, som genomfördes i slutet av 1980- och början av<br>1990-talet förklarar denna uppjustering. I ett sexårsperspektiv är det inte<br>rimligt att betrakta skillnaden mellan trend och faktisk produktionsnivå<br>som ett uttryck för ett underutnyttjande av tillgängliga resurser. I stället<br></p>
<p>171</p>
<p>handlar det om en mer permanent utslagning av produktionsfaktorer som<br>innebär att trendens nivå inte kan uppnås inom överskådlig tid.</p>
<p>I alternativet med medelhög tillväxt krymper gapet varje år och är för-<br>hållandevis litet år 1999. Det underliggande arbetskraftsutbudet, se dia-<br>gram 13.4, stiger också under hela perioden och är år 1999 i nivå med<br>1980-talets första hälft. I ljuset av detta och den allmänna osäkerheten i<br>kalkylerna, är det inte möjligt att hävda att det skett en nämnvärd utslag-<br>ning.</p>
<p>I alternativet med hög tillväxt mobiliseras arbetskraften snabbt. Där-<br>igenom undviks i allt väsentligt en permanent utslagning av potentiell<br>produktionskapacitet. Detta tillsammans med effekterna av de strukturella<br>reformer som har genomförts och förutsätts genomföras gör det rimligt<br>att anta att trendtillväxten kan vara högre än 2 %. I termer av diagram<br>13.14 ska detta tolkas som att trenden ska luta kraftigare uppåt och inte,<br>som figuren kan antyda, att slutpunkten skulle representera ett överhettat<br>tillstånd. Det underliggande arbetskraftsutbudet, se diagram 13.9, beräk-<br>nas vara i nivå med åren före överhettningen, vilket också indikerar att<br>ekonomins produktionsförmåga har bibehållits.</p>
<p>I alternativet med låg tillväxt ligger produktionsnivån betydligt under<br>trenden, dessutom växer skillnaden de sista åren av perioden. Samma bild<br>framträder i diagram 13.12. Det underliggande arbetskraftsutbudet stabi-<br>liseras initialt på en låg nivå och vänder sedan nedåt. Sammantaget visar<br>detta på en permanent utslagning av arbetskraft och samlad produktions-<br>förmåga. Detta tar sig också uttryck i en bestående hög arbetslöshet. I<br>termer av diagram 13.14 betyder utslagningen att trendlinjen skall skiftas<br>nedåt för att ge en rättvisande bild av produktionsgapets utveckling.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>172</p>
<h2>14 Den offentliga skulden</h2>
<h3>14.1 Inledning</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>De stora statliga underskotten under senare år har lett till att den svenska<br>offentliga sektorns finansiella förmögenhet har försämrats kraftigt (dia-<br>gram 14.1). Även i ett internationellt perspektiv innebär de senaste årens<br>utveckling en relativ försämring. Den offentliga sektorns skuldsättning<br>har stigit i hela OECD-området under den senaste lågkonjunkturen, men<br>utvecklingen är mer dramatisk i Sverige. Beträffande bruttoskulden ligger<br>nu Sverige över genomsnittet för OECD-ländema. Den finansiella netto-<br>skulden har ännu inte nått genomsnittet för OECD-ländema, men närmar<br>sig snabbt. Sveriges relativa position är sämre om skulden mäts i brutto-<br>termer, eftersom Sverige har förhållandevis stora pensionsåtaganden inom<br>den offentliga sektom.</p>
<p>Efter att i många sammanhang varit något av en underordnad storhet<br>i förhållande till de löpande budgetunderskotten har den offentliga sek-<br>toms skuldsättning kommit mer i fokus i den ekonomisk-politiska debat-<br>ten. Bakom detta ligger flera faktorer. Skuldkvoten i Sverige och inom<br>OECD-ländema har ökat trendmässigt under de senaste decennierna och<br>enskilda länder har nått skuldnivåer som klart överstiger värdet av BNP.<br>Vid sådana nivåer blir skulden genom sin egen dynamik svårhanterlig och<br>kan på olika sätt skapa problem för den ekonomiska utvecklingen och po-<br>litiken. Den trendmässiga ökningen av skuldandelen visar också att det<br>finns betydande strukturella underskott orsakade av en systematisk ten-<br>dens för utgifterna att överstiga inkomsterna på ett långsiktigt ohållbart<br>sätt. Vidare har den ekonomiska integrationen i Europa och OECD-områ-<br>det ökat det ömsesidiga beroendet mellan länder. Ett uttryck för detta är<br>EU:s EMU-planer som inneburit att referensvärden (konvergenskriterier)<br>för såväl offentliga underskott som för offentlig skuldsättning blivit en del<br>av diskussionen samt att länderna i sina konvergensprogram angett mål<br>för den offentliga skuldens utveckling. EU har även understrukit att be-<br>tydande mät- och definitionsproblem föreligger, i synnerhet vad gäller<br>offentlig skuldsättning, på detta område.</p>
<h4>14.1.2 Kapitlets disposition</h4>
<p>I avsnitt 14.2 analyseras vilka faktorer som driver statsskuldsutvecklingen<br>och vilka samhällsekonomiska effekter en stor och växande statsskuld har<br>på kort och lång sikt. Diskussionen i detta avsnitt är principiell till sin<br>karaktär. Detta innebär bland annat att ingen distinktion görs mellan sta-<br>tens skuld och den offentliga sektorns skuld. I praktiken ställs en skuld-<br>analytiker inför en mängd olika skuldbegrepp. I avsnitt 14.3 diskuteras<br>därför de vanligaste skuldbegreppen i den offentliga statistiken och deras<br>ekonomiska relevans. Den svenska skuldutvecklingen tas upp till behand-<br>ling i avsnitt 14.4. I detta avsnitt redovisas också finansiella beräkningar<br>för skuldutvecklingen fram t.o.m. år 1999. I avsnitt 14.5 belyses inter-</p>
<p>173</p>
<p>nationella erfarenheter av en stor offentlig skuld. Erfarenheterna från Prop. 1993/94:150<br>skuldtyngda länder — Belgien och Irland — behandlas mer ingående. I ka- Bilaga 1.1<br>pitlets avslutande delar diskuteras den offentliga skuldsättningen utifrån<br>ett EU-perspektiv.</p>
<p>Diagram 14.1 Den offentliga sektorns skulder i Sverige och OECD 1980—1993</p>
<p>Procent av BNP</p>
<p>Andel av BNP, procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-83.png" style="width:272pt;height:177pt;"/>
<p>1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<h3>14.2 Statsskuldsteori</h3>
<h4>14.2.1 Statsskuldens dynamik</h4>
<p>Den kanske mest grundläggande frågeställningen vid en analys av stats-<br>skulden är att bedöma om utvecklingen är hållbar i ett längre tidsperspek-<br>tiv. Om staten har slagit in på en ohållbar statsskuldsbana så måste skat-<br>tetrycket höjas och/eller de offentliga utgifterna minskas. Alternativet är<br>en statsfinansiell bankrutt eller möjligen en avveckling av skulden med<br>hjälp av hyperinflation.</p>
<p>När är en statsskuldsutveckling uthållig? Tyvärr kan inte något enkelt<br>svar ges. Det är endast möjligt att peka på några viktiga faktorer.</p>
<p>Det är skuldkvoten, dvs. statsskulden i förhållande till BNP, och inte<br>statsskuldens absoluta nivå som är avgörande för statsskuldens uthållig-<br>het. Skuldkvotens utveckling över tiden är helt bestämd av tre faktorer<br>— (i) storleken på de primära budgetsaldona som andel av BNP (ii) skill-<br>naden mellan realräntan på statsskulden och ekonomins tillväxttakt samt,<br>(iii) storleken på den initiala skulden. Primära budgetsaldot är vad som<br>återstår av budgetunderskottet efter att räntenettot har dragits bort. Skill-</p>
<p>174<br></p>
<p>naden mellan realränta och tillväxt bestämmer den ingående skuldens till-<br>växttakt i förhållande till tillväxten i BNP.</p>
<p>I diagram 14.2 illustreras tre fall med olika primärsaldokvoter. I en<br>situation där differensen mellan realräntan och tillväxttakten är 2 % och<br>den initiala skuldkvoten är 50 %, leder primärunderskott motsvarande i<br>genomsnitt 3 % av BNP till en explosiv utveckling av skuldkvoten. Om<br>istället staten uppnår primäröverskott som i förhållande till BNP uppgår<br>till 3 % så minskar skuldkvoten över tiden. För att skuldkvoten skall<br>ligga kvar på sin initiala nivå (50 %) krävs att staten uppnår primäröver-<br>skott på (i genomsnitt) 1 % av BNP per år. Ett primäröverskott som upp-<br>går till 1 % av BNP motsvarade för Sveriges del 1993 ca 15 mdkr.</p>
<p>Diagram 14.2 Skuldkvotens bestämningsfaktorer</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-84.png" style="width:285pt;height:199pt;"/>
<p>Anm.: Där p är primärunderskottets andel av BNP och r-y är skillnaden mellan<br>realränta och tillväxt.</p>
<p>Storleken på ränte-tillväxtdifferensen är också viktig för en gynnsam<br>utveckling av skuldkvoten. En stor och positiv differens gör att skuldkvo-<br>ten växer snabbare än om den är mindre. Det är också lättare att finan-<br>siera en stor statsskuld när ränte-tillväxtdifferensen är liten — en skuld-<br>kvot lika med 100 % och en ränte-tillväxtdifferens som är 1 % har sam-<br>ma statsfmansiella konsekvenser som en skuldkvot på 50 % och en ränte-<br>tillväxtdifferens motsvarande 2 % när primäröverskottens andel av BNP<br>är 1 % (se diagram 14.2).</p>
<p>Vilken storlek kan man förvänta sig att ränte-tillväxtdifferensen har?<br>Det finns goda såväl empiriska som teoretiska skäl att anta en positiv dif-<br>ferens. Men varken den ekonomiska teorin eller de empiriska erfarenhe-<br>terna är helt entydiga på denna punkt. Under 1970-talet var skillnaden<br>mellan realränta och tillväxt negativ i de flesta OECD-länder. En orsak</p>
<p>175</p>
<p>till detta är att kreditmarknadema i många länder, däribland Sverige, var<br>hårt reglerade. De länder som i samband med första oljekrisen drog på<br>sig en stor statsskuld kunde därför relativt enkelt förhindra en negativ<br>skuldutveckling. När realräntan är hög och tillväxttakten låg krävs det<br>mycket större statsfmansiella ansträngningar för att få till stånd en gynn-<br>sam statsskuldsutveckling. För Sveriges del har den senaste årens låga<br>tillväxt i kombination med en hög implicit ränta (dvs. ränteutbetalningar-<br>nas andel av skuldvärdet) på statsskulden bidragit till den dramatiska<br>skuldutveckl ingen.</p>
<h4>14.2.2 Ekonomisk teori</h4>
<p>De samband som hittills har lyfts fram är ganska bokföringsmässiga till<br>sin natur. I verkligheten finns det starka ekonomiska kopplingar mellan<br>storheter som realränta, tillväxt, statsskuld och budgetunderskott. I detta<br>avsnitt diskuteras olika ekonomiska teorier för hur en stor och växande<br>statsskuld kan tänkas påverka ett lands ekonomi på kort och lång sikt.</p>
<p>14.2.2.1 Långsiktiga effekter</p>
<p>En utgångspunkt för en analys av statsskuldens långsiktiga effekter är<br>teorin för statsskuldsneutralitet. Enligt denna teori har en stor statsskuld<br>överhuvudtaget inga effekter på ekonomins funktionssätt. Förändringar<br>i statens budgetsaldo ger upphov till ett ändrat sparbeteende i den privata<br>sektorn som exakt motvarar budgetsaldoförändringen. Det totala sparan-<br>det, och därmed räntor och kapitalbildning, är opåverkade av statsskulden<br>— en situation som i litteraturen går under beteckningen ricardiansk ekvi-<br>valens. Anledningen till att hushållen ökar sitt sparande när staten låter<br>statsskulden växa är att de inser att de själva (eller deras barn) i framti-<br>den, via skatter, måste betala räntor och amorteringar på skulden. Under<br>vissa, ganska orealistiska, förutsättningar så kommer rationella framåt-<br>blickande individer att välja att förändra sitt sparande så att ekonomins<br>totala sparande hålls oförändrat.</p>
<p>En förutsättning för att statsskuldsneutralitet skall gälla är att staten har<br>tillgång till skatteinstrument som inte ger upphov till några negativa inci-<br>tamentseffekter — s.k. klumpsummeskatter. Genom att utnyttja klump-<br>summeskatter kan staten, i princip, finansiera en mycket stor statsskuld<br>utan att några reala beslut påverkas. Under förutsättningarna att klump-<br>summeskatter är tillgängliga, att ricardiansk ekvivalens gäller och att det<br>inte finns några tvivelsmål om statens möjligheter att fullgöra sina betal-<br>ningsåtaganden, vilka naturligtvis är lättare att fullgöra om staten kan an-<br>vända klumpsummeskatter, så är det svårt att hävda att en stor statsskuld<br>skulle ge upphov till några negativa samhällsekonomiska effekter.</p>
<p>Resonemanget förutsätter implicit att det handlar om en sluten ekonomi<br>eftersom möjligheten till migration gör att alla skattesystem grundade på<br>bosättningsort är förknippade med snedvridningseffekter. Detta gäller</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>176</p>
<p>eftersom en individ eller ett företag alltid kan undslippa ett lands stats- Prop. 1993/94:150<br>skuld genom att flytta utomlands och samtidigt behålla sina obligations- Bilaga 1.1<br>fordringar på staten.</p>
<p>De flesta forskare är idag eniga om att hushållen reagerar med ökat<br>sparande när statsfinanserna försämras, men inte så mycket att stats-<br>skuldsneutralitet gäller. Det finns dock en ganska stor spännvidd i upp-<br>fattningarna om hur kraftigt det privata sparandet reagerar på statsskulds-<br>utvecklingen.</p>
<p>Utträngningseffekter</p>
<p>När ricardiansk ekvivalens inte gäller kommer en statsskuldsökning att<br>leda till att det totala sparandet minskar, vilket tenderar att höja ränteläget<br>och tränga ut privata investeringar. En effekt av en växande statsskuld är<br>därför en krympande privat kapitalstock. I den mån som den statliga<br>skuldackumulationen inte har finansierat offentliga investeringar med en<br>(minst) marknadsmässig avkastning så resulterar skuldutvecklingen i en<br>lägre ekonomisk tillväxt. I en öppen ekonomi där sparandet inte behöver<br>vara lika stort som investeringarna resulterar budgetunderskott i en mind-<br>re ränteuppgång samtidigt som utlandsskulden växer.</p>
<p>I en liten öppen ekonomi som den svenska kan realräntan på lång sikt<br>synas vara helt bestämd av omvärlden. För stora företag, som har till-<br>gång till den internationella kapitalmarknaden, så är därför utträngnings-<br>effektema av allt att döma ringa. För små företag, som inte har tillgång<br>till den internationella kapitalmarknaden, är utträngningseffekter mer<br>sannolika. Detta gäller i synnerhet i en situation där finansieringen av en<br>stor och växande statsskuld har tvingat fram skattehöjningar som har ökat<br>kostnaden att självfinansiera nya småföretag.</p>
<p>Kreditrisker</p>
<p>En stor och växande statsskuld ökar kreditrisken förknippad med place-<br>ringar i statspapper vilket i sin tur driver upp ränteläget. Det kan dels<br>handla om en risk för att staten inte kan fullgöra sina betalningsåtagan-<br>den, dels en risk för att staten väljer att lätta på den reala skuldbördan<br>genom att inflatera bort en del av den nominellt denominerade skulden.</p>
<p>En högre ränta på grund av en större kreditrisk kan generera ett skuld-<br>förlopp där räntehöjningar ökar statens räntebörda och därmed budget-<br>underskottet, vilket får statsskulden att växa ännu snabbare, vilket ger<br>högre räntor osv. Om nivån på statsskulden är så hög att det bedöms fin-<br>nas en stor känslighet för konjunkturstömingar kan risken för en lågkon-<br>junktur i sig vara en tillräcklig förutsättning för att utlösa en "snöbolls-<br>effekt” — rationella placerare kräver en räntepremie för att hålla obliga-<br>tioner när de vet att en framtida lågkonjunktur kan äventyra deras ford-<br>ringar. Detta ökar statens räntebörda idag och risken att hålla statsobliga-<br>tioner tilltar ytterligare, räntepremien ökar osv.</p>
<p>177</p>
<p>Omfördelning mellan generationer</p>
<p>Om ricardiansk ekvivalens inte gäller innebär en växande statsskuld en<br>förmögenhetsomfördelning mellan generationer. De generationer som le-<br>ver under statsskuldens uppbyggnadsskede är vinnare på bekostnad av de<br>framtida generationer som skall betala räntor och amorteringar på skul-<br>den. En generation som vid sin födelse ärver en stor statsskuld (men inte<br>motsvarande statsobligationer) som den sedan helt eller delvis amorterar<br>ner har ju under sin livstid fått använda en del av sina inkomster till<br>ränteutbetalningar till en äldre generation. Det är med andra ord endast<br>en förändring i statsskuldens nivå som ger upphov till fördelningseffekter<br>— en statsskuld som (per capita) är konstant över tiden är fördelnings-<br>mässigt neutral över generationer.</p>
<p>En växande statsskulds fördelningseffekter skall dock inte överbetonas.<br>I den mån en statsskuld byggs upp och amorteras av samma personer<br>finns inga fördelningseffekter av detta slag. Arvet från en äldre genera-<br>tion består inte heller enbart av en statsskuld utan också av realkapital,<br>fordringar på utlandet, humankapital och teknologi. Värdet på dessa till-<br>gångar är många gånger större än värdet på statsskulden (exemplet är<br>hämtat från Ekonomikommissionens rapport, SOU 1993:16 sid. 146).</p>
<p>Effekter på skattetryck och utgiftsnivåer</p>
<p>Finansieringen av räntebetalningarna på en stor och växande statsskuld<br>kräver antingen ett allt högre skattetryck eller sjunkande offentliga utgif-<br>ter. Verklighetens skattesystem är inte av klumpsummenatur eftersom en<br>extra samhällsekonomisk kostnad, en överskottsbörda, tillkommer för<br>varje skattekrona som staten tar in. Det råder bland ekonomer ingen stör-<br>re enighet om hur stor denna extra kostnad är vid olika skattenivåer. De<br>flesta ekonomer är dock eniga om att kostnaden per skattekrona ökar med<br>ett stigande skattetryck. Slutsatsen är därför att vid en given utgiftsnivå<br>ger en växande statsskuld förr eller senare upphov till allvarliga samhälls-<br>ekonomiska skadeverkningar.</p>
<p>Istället för att finansiera räntebetalningarna på en stor statsskuld med hö-<br>ga skattesatser kan staten välja att vid ett bibehållet skattetryck minska de<br>offentliga utgifterna — skattetrycket blir även i detta fall högre än vad<br>som krävs för att finansiera den löpande verksamheten samtidigt som vik-<br>tiga offentliga utgifter trängs ut.</p>
<p>14.2.2.2 Kortsiktiga effekter av en hög statsskuld</p>
<p>Hur skall den ekonomiska politiken bedrivas i ett kortare tidsperspektiv<br>när nivån på statsskulden är hög? Är konjunkturläget inte alltför dåligt<br>finns ingen anledning att avvika från ett långsiktigt program för en lägre<br>nivå på statsskulden. Inte minst därför att en stor statsskuld begränsar det<br>stabiliseringspolitiska utrymmet vid framtida lågkonjunkturer. I en kon-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>178</p>
<p>junktumedgång blir bilden genast mer komplicerad genom att det lätt Prop. 1993/94:150<br>uppkommer målkonflikter mellan lång- och kortsiktiga åtgärder — de Bilaga 1.1<br>kortsiktiga övervägandena talar ofta för en stimulans av efterfrågan och<br>därtill kopplade budgetunderskott och ökning av statsskulden. Hur påver-<br>kas denna avvägning av nivån på statsskulden?</p>
<p>Ett argument för en mer expansiv finanspolitik är att om den höga<br>statsskulden har uppkommit till följd av en djup konjunkturnedgång med<br>lågt kapacitetsutnyttjande så skulle finanspolitik kunna bedrivas utan någ-<br>ra omfattande utträngningseffekter. De mest optimistiska expansionistema<br>hävdar t.o.m. att en sådan strategi skulle kunna vara självfinansierad —<br>en högre aktivitetsnivå leder till ökade skatteintäkter och minskade utgif-<br>ter för arbetslöshetsunderstöd och dylikt. En alltför hårdför budgetsane-<br>ringspolitik kan också leda till att arbetslösheten permanentas på en högre<br>långsiktig nivå vilket eroderar framtida skattebaser och ger upphov till<br>nya utgifter.</p>
<p>Å andra sidan kan stora budgetunderskott och en växande statsskuld<br>innebära att risken för en ohållbar utveckling ökar. Genomslaget av en<br>expansiv finanspolitik kan då bli att ränteläget stiger vilket dels dämpar<br>efterfrågeökningen dels innebär ytterligare ränteutgifter för staten. En<br>annan anledning till ränteökningar är att en stor och växande statsskuld<br>gör det svårare att bedöma inflationsutvecklingen vilket kan motivera en<br>realränte-riskpremie. De åtstramande effekterna av en restriktiv finans-<br>politik skall heller inte överdrivas eftersom de kan motverkas med en ex-<br>pansiv penningpolitik. Effekterna av en expansiv penningpolitik är, enligt<br>traditionell makroteori, som störst vid en rörlig växelkurs.</p>
<p>De långsiktiga effekterna på statsskulden är sålunda av central betydel-<br>se för stabiliseringspolitiken. Ett viktigt budskap i Ekonomi-kommissio-<br>nens rapport var att ett långsiktigt saneringsprogram i kombination med<br>en mer expansiv kortsiktig politik skulle minska osäkerheten vad gäller<br>statsskuldsutvecklingen. Därmed skulle ränteläget och inflationsförvänt-<br>ningarna kunna hållas i schack. En viktig fråga är hur en regering i<br>praktiken skall kunna binda upp sig och framtida riksmöten vid en<br>långsiktig saneringsstrategi. Trovärdighetsproblemet är ännu mer påtagligt<br>om staten av stabiliseringspolitiska skäl skjuter besparingar på framtiden<br>— även om enighet råder vid ett visst tillfälle om framtida besparingar så<br>uppstår i praktiken alltid tolkningsproblem när verkligheten förändras.</p>
<p>14.2.3 Optimal statsskuldspolitik</p>
<p>Hur ser den optimala statsskuldspolitiken ut? Den neoklassiska teorin för<br>skattesatsutjämning (tax-smoothing) är en normativ utgångspunkt för stats-<br>skuldpolitik. Denna teori säger att oavsett tidsprofilen för de offentliga<br>utgifterna så bör ett lands skattesatser hållas konstanta över tiden. Skatte-<br>satserna sätts på en sådan nivå så att staten kan finansiera sitt långsiktiga<br>utgiftsprogram. Genom att hålla skattesatserna konstanta över tiden mini-<br>merar staten beskattningens extra kostnad. Ändrar staten skattesatserna<br>mellan olika perioder kommer marginalkostnaden för en ytterligare skat-<br></p>
<p>179<br></p>
<p>tekrona att vara olika i olika perioder, vilket är ineffektivt. De konstanta<br>skattesatserna måste dock förändras om något oförutsett inträffar med<br>skattebaser eller offentliga utgifter. Innebörden är att i perioder där utgif-<br>terna är stora skall staten tillåta budgetunderskott och när de är små skall<br>budgeten överbalanseras. Ligger de offentliga utgifterna under en lång<br>tidsperiod över sitt långsiktiga genomsnitt blir också den optimala stats-<br>skulden stor. Mycket välvilligt tolkat kan alltså Sveriges statsskuldsut-<br>veckling, från ett 'tax-smoothing'-perspektiv, betecknas som optimal, om<br>det är så att de framtida offentliga utgifterna ligger på en lägre nivå än<br>vad de gör idag.</p>
<p>'Tax-smoothing '-teorin har också implikationer för hur stabiliserings-<br>politiken skall bedrivas — budgetunderskottet skall följa ett motkonjunk-<br>turellt mönster. 'Tax-smoothing '-teorin ger alltså upphov till direkt Key-<br>nesianska politikrekommendationer.</p>
<p>Sett isolerad från andra överväganden så sätter 'tax-smoothing '-teorin<br>ingen övre gräns för statsskuldens storlek, men uteluter ändå en mängd<br>statsskuldsbeteenden. Alla statsskuldsutvecklingar som kräver framtida<br>skattehöjningar eller avvikelser från ett rimligt utgiftsprogram är att be-<br>trakta som inoptimala. Som en normativ teori är därför 'tax-smoothing ’-<br>ansatsen värdefull.</p>
<h3>14.3 Olika skulddefinitioner</h3>
<p>I den allmänna debatten förekommer en mängd olika skulddefinitioner.<br>Syftet med detta avsnitt är att diskutera de vanligaste definitionerna. Vil-<br>ken definition som är lämplig beror framför allt på vad man vill belysa.<br>Det finns också en mängd mätproblem kopplade till de olika skuldmåtten<br>— de siffror som finns redovisade i finansräkenskapema kan skilja sig<br>ganska mycket från de ekonomiskt relevanta värdena.</p>
<p>I de flesta sammanhang diskuteras finansiella skuldbegrepp eftersom det<br>är de finansiella problemen som står i fokus. Därmed bortses det ifrån att<br>staten och kommuner förfogar över stora reala tillgångar. Anledningen<br>till detta är främst att tillgångar som skolor, vägar, sjukhus etc. ger en<br>mycket liten direkt pekuniär avkastning. Det reala kapitalet i den offent-<br>liga sektorn resulterar visserligen i en samhällsekonomisk avkastning,<br>men denna avkastning kan inte finansiera de offentliga utgifterna. (Indi-<br>rekt ger naturligtvis vissa tillgångar såsom infrastruktur och utbildnings-<br>väsende staten intäkter). Det faktum att offentliga tjänster inte prissätts<br>på marknaden och i vissa fall är omöjliga att saluföra (s.k. kollektiva<br>varor/tjänster) gör också värderingen av det reala kapitalet i den offent-<br>liga sektorn mycket osäker.</p>
<p>Att helt bortse från det reala kapitalet i den offentliga sektorn vid en<br>utvärdering av dess finansiella ställning är ändå något missvisande, efter-<br>som vissa intäkter ändå genereras. I ena änden av inkomstbringande akti-<br>viteter finns de affärsdrivande verken som årligen inlevererar betydande<br>överskott till staten, i den andra änden finns verksamheter där avgifter<br>(t.ex. vid sjukhusbesök) endast täcker en liten andel av de totala kostna-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>180</p>
<p>derna. Bilden kompliceras ytterligare av att staten kan omvandla reala<br>tillgångar till finansiella genom utförsäljning.</p>
<p>I vissa sammanhang analyseras den finansiella skulden för staten isole-<br>rat, i andra sammanhang för den konsoliderade offentliga sektorn, dvs.<br>staten, den kommunala sektorn och socialförsäkringssektorn tillsammans.<br>En annan mycket viktig distinktion är den mellan finansiell bruttoskuld<br>och finansiell nettoskuld där nettoskulden är skillnaden mellan finansiella<br>skulder och finansiella tillgångar. Sammantaget finns det med andra ord<br>fyra centrala finansiella skuldbegrepp: den statliga sektorns bruttoskuld,<br>den statliga sektorns nettoskuld, den konsoliderade offentliga sektorns<br>bruttoskuld och den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h4>14.3.1 Bruttoskuld eller nettoskuld?</h4>
<p>I tabell 14.1 redovisas den empiriska bilden avseende finansiella till-<br>gångar och skulder enligt finansdepartementets preliminära beräkningar.<br>Vägledande för dessa beräkningar är de bokförings- och värderingsprinci-<br>per som ligger till grund för finans- och nationalräkenskaperna. Storleken<br>på skulden enligt de olika definitionerna är mycket olika. Störst är den<br>konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld på 1 231 miljarder (85 %<br>av BNP). Minst blir skulden om den definieras som den offentliga sek-<br>torns nettoskuld (266 miljarder eller 18 % av BNP). Den stora skillnaden<br>förklaras av att staten, men framför allt socialförsäkringssektorn i AP-<br>fondema, har stora finansiella tillgångar. När den offentliga sektorns fi-<br>nansiella uthållighet är föremål för analys är det nettoställningen som är<br>det ekonomisk mest relevanta måttet. Det är ju möjligt att minska inne-<br>havet av finansiella tillgångar och amortera bruttoskulden.</p>
<p>Tabell 14.1 Finansiell skuldsättning 1993 i den offentliga sektorn<br>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Finansiella</p>
<p>tillgångar</p></td><td>
<p>Finansiell<br>skuld</p></td><td>
<p>Nettoskuld</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Staten</p></td><td>
<p>316</p></td><td>
<p>1132</p></td><td>
<p>816</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td>
<p>100</p></td><td>
<p>99</p></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Socialförsäkrings-</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>sektorn</p></td><td>
<p>549</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-549</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsoliderad</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>offentlig sektor</p></td><td>
<p>965</p></td><td>
<p>1231</p></td><td>
<p>266</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.</p>
<p>Den offentliga sektorns inkomster av kapital uppgick, enligt preliminära<br>beräkningar, till 93 miljarder kr. och ränteutgifterna till 88 miljarder kr.<br>Att den offentliga sektorn visar ett kapitalinkomstöverskott är ganska<br>märkligt med tanke på att den finansiella nettoskulden samma år uppgick<br>till 266 miljarder kronor. Förklaringen ligger i att kapitalinkomsterna in-<br>kluderar avkastning på andra tillgångar än de rent finansiella. Vidare är<br>avkastningen på valutareserven upptagen som kapitalinkomst. Valutare-<br>serven ingår däremot inte på tillgångssidan i statens balansräkning. Sta-</p>
<p>22 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150<br></p>
<p>181</p>
<p>tens innehav av aktier i allmänhet och av aktier i affärsverken (eller in-<br>sats i statliga verk som det heter i finansräkenskapema) är lågt värderade<br>i förhållande till inlevererade vinster.</p>
<p>Utöver de explicita fordringar som innehavare av statspapper har på<br>staten finns även implicita fordringar i form av framtida pensionsåtagan-<br>den och andra mer eller mindre förpliktande utfästelser om framtida<br>transfereringar och subventionerad offentlig konsumtion. Staten har sam-<br>tidigt en viktig implicit tillgång i sin beskattningsrätt.</p>
<p>Ytterligare ett skuldbegrepp definieras av konvergensvillkoren för delta-<br>gande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Där avses den<br>konsoliderade bruttoskulden, dvs den konsoliderade offentliga sektorns<br>bruttoskuld minskad med den offentliga sektorns innehav av egna skuld-<br>förbindelser. Den principiella innebörden för svenskt vidkommande är att<br>AP-fondemas innehav av statspapper skall räknas ifrån den konsoliderade<br>sektorns bruttoskuld.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h4>14.3.2 Statsskuld eller den konsoliderade offentliga sektorns skuld?</h4>
<p>Det skuldbegrepp som oftast är föremål för diskussion är statsskulden.<br>Enligt Riksgäldskontorets redovisning uppgick statsskulden till 831 mil-<br>jarder kr 1993, vilket är drygt 500 miljarder kr mer än den konsoliderade<br>offentliga sektorns finansiella nettoskuld. Återigen förklaras den stora<br>differensen av AP-fondemas tillgångar och eftersom staten inte kan till-<br>godogöra sig dessa värden för konsumtionsändamål kan den statliga net-<br>toskulden i vissa sammanhang vara ett relevant uthållighetsmått.</p>
<h3>14.4 Skuldutvecklingen fram till år 1999</h3>
<h4>14.4.1 Historik</h4>
<p>Den konsoliderade offentliga sektom hade år 1982, då konjunkturen nåd-<br>de botten, ett sparandeunderskott motsvarande ca 7 % av BNP. Netto-<br>skulden uppgick samtidigt till ca 5 % av BNP. Konjunkturförbättringen<br>bidrog till att underskottet nästan halverades till 1985. Offentliga sektoms<br>nettoskuld fortsatte dock att stiga till drygt 14 % av BNP 1985 (se dia-<br>gram 14.1). Mellan 1985 och 1990 förbättrades den offentliga sektorns<br>finansiella sparande och under åren 1987—90 var primäröverskotten om-<br>kring 5 % av BNP. Nettoskuldkvoten sjönk under samma period till ca -<br>8 % av BNP, dvs. den offentliga sektorns finansiella nettoställning var<br>positiv 1990.</p>
<p>Den konsoliderade offentliga sektoms nettoskuld har efter 1990 ökat<br>mycket snabbt. Som andel av BNP uppgick nettoskulden 1993 till 18,5 %<br>vilket kan jämföras med 14 % år 1985, som var det högsta värdet efter<br>lågkonjunkturen i början på 1980-talet. Mönstret är likartat, om än på en<br>annan nivå, för bruttoskulden (se diagram 14.1).</p>
<p>182</p>
<h4>14.4.2 Utvecklingen fram till år 1999</h4>
<p>Finansiella beräkningar för skuldutvecklingen har genomförts för en ge-<br>nomsnittlig tillväxt på 2 %, 3 % och 4 % fram till 1999. Samtliga tre<br>alternativ förutsätter att saneringsprogrammet genomförs. (Se kapitel<br>13 för en utförlig redovisning av beräkningarna).</p>
<p>Den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld fortsätter att växa un-<br>der hela kalkylperioden när tillväxten är medelhög (3 %). År 1999 beräk-<br>nas nettoskuldkvoten uppgå till 49 % av BNP samtidigt som det primära<br>sparandet är lika med 0 % av BNP (se diagram 14.3). Storleken på det<br>primära sparandet är otillräckligt för att nettoskuldkvoten skall kunna per-<br>manentas på 1999 års nivå efter år 1999. Skuldutvecklingen fram till<br>1998 i alternativet för medelhög tillväxt överensstämmer ungefär med den<br>skuldutveckling som förutsågs i 1993 års reviderade nationalbudget.</p>
<p>Diagram 14.3 Den offentliga sektorns skuldutveckling vid medelhög (3 %) tillväxt</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-85.png" style="width:281pt;height:201pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Under förutsättning att AP-fondema köper statspapper i samma omfatt-<br>ning som tidigare kan den konsoliderade bruttoskulden (dvs. EU's skuld-<br>definition) beräknas. Den konsoliderade bruttoskulden växer från ca 74 %<br>1993 till 94 % 1999 när tillväxten är medelhög. Den ligger därmed på en<br>nivå som under hela kalkylperioden överstiger EU's konvergensvillkor.</p>
<p>Alternativet med medelhög tillväxt leder till att den dramatiska skuld-<br>tillväxten upphör vid sekelskiftet, men att den offentliga sektorns skuld<br>ligger på en nivå som är betydligt högre än dagens. Risken för en okon-<br>trollerbar utveckling torde i detta fall vara mindre sannolik. Den höga ni-</p>
<p>183</p>
<p>vån på den offentliga skulden är dock ett allvarligt samhällsekonomiskt Prop. 1993/94:150<br>problem. Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 14.4 Den offentliga sektorns nettoskuldutveckling i tre olika tillväxt-<br>scenarier</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-86.png" style="width:281pt;height:199pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Vid låg genomsnittlig tillväxt (2 %) är läget mer problematiskt (se dia-<br>gram 14.4). Den konsoliderade offentliga sektorn uppvisar primärunder-<br>skott motsvarande 1,8 % av BNP i en situation där betydande primär-<br>överskott skulle krävas för en balanserad skuldutveckling. Alternativet för<br>hög ekonomisk tillväxt (4 %) innebär en ganska gynnsam skuldutveckling<br>under kalkylperiodens sista år — den konsoliderade offentliga sektorns<br>nettoskuldkvot har då börjat minska samtidigt som primäröverskottet år<br>1999 uppgår till 2,1 % av BNP.</p>
<p>Oavsett vilket tillväxtaltemativ som visar sig vara mest korrekt så kom-<br>mer Sverige att gå in i 2000-talet med en betydande offentlig skuld. Någ-<br>ra år av hög ekonomisk tillväxt är inte tillräckligt för att eliminera den<br>offentliga skulden från agendan över Sveriges mest allvarliga ekonomiska<br>problem. Den tendens till skuldstabilisering vid slutet av seklet som kan<br>avläsas grafiskt i diagram 14.4 ska inte heller övertolkas — blir tillväxten<br>lägre än 3 % under 2000-talets första år eller stiger realräntan kommer<br>skuldkvoten att börja växa snabbare igen. Med en stor offentlig skuld är<br>känsligheten för dylika förändringar mycket stor.</p>
<p>184</p>
<h4>14.4.3 80-talets och 90-talets skuldutveckling — en jämförelse</h4>
<p>Den ogynnsamma skuldutveckling som inleddes under 80-talets första år<br>visade sig vara ganska lätt att bryta under andra hälften av 80-talet. De<br>medelfristiga finansiella beräkningarna visar tydligt att 90-talets negativa<br>skuldutvecklingstrend är betydligt svårare att vända.</p>
<p>Varför är det inte lika lätt denna gång? De faktorer som avgör den of-<br>fentliga skuldens utveckling är, som nämndes i avsnitt 14.2.1, primärsal-<br>dots utveckling, storleken på den ingående skulden samt skillnaden mel-<br>lan realränta och tillväxt.</p>
<p>En stor del av den snabba förstärkningen av den offentliga skuldutveck-<br>lingen under 80-talets senare del förklaras av att skattekvoten steg från<br>50 % år 1985 till ca 56 % 1990, vilket förbättrade primärsaldot. Bakom<br>ökningen av skattekvoten under denna period ligger flera faktorer:</p>
<p>— De tilltagande löne- och prisökningarna i kombination med icke infla-<br>tionsskyddade skatteskalor ökade skatteinkomsterna ("fiscal drag").</p>
<p>— Löneandelen ökade och vinstandelen i näringslivet sjönk kraftigt till<br>en ohållbart låg nivå. Eftersom löner är avsevärt högre beskattade än<br>vinster bidrog detta också till ökade skatteinkomster.</p>
<p>— Den privata konsumtionen låg under åren 1987—90 på en så hög nivå<br>att sparkvoten var negativ. Därmed blev momsintäktema också ovanligt<br>stora.</p>
<p>Realräntan var obetydligt högre än tillväxten under hela 80-talet. En<br>viktig förklaring till den dramatiska skulduppbyggnaden under första hal-<br>van av 90-talet är att skillnaden mellan ränta och tillväxt under denna<br>tidsperiod är mycket hög. Skillnaden mellan implicit räntan på statsskul-<br>den och BNP-tillväxten var mellan 1981—90 i praktiken lika med noll.<br>Motsvarande siffra för tidsperioden 1991—95 har beräknats till drygt<br>5 %. Ränteutgifterna, under slutet av 80-talet minskades också när den<br>finansiella ställningen successivt förbättrades.</p>
<p>Utgångsläget för en minskning av skulden, efter den skulduppbyggnad<br>som nu sker, skiljer sig på flera sätt från situationen på 1980-talet. För<br>det första är förutsättningarna för stora primäröverskott sämre. Det nuva-<br>rande systemet för inkomstbeskattning innebär minskad progressivitet<br>samtidigt som skatteskalorna justeras automatiskt i takt med inflationen.<br>Starkare tillväxt och inflation leder därför inte i samma utsträckning som<br>tidigare till förstärkta statsinkomster. Det kan tyckas att det gamla skat-<br>tesystemet hade goda egenskaper som automatisk stabilisator, men man<br>måste samtidigt komma ihåg att det ledde till ohållbart höga marginalskat-<br>ter, eftersom dessa hade en tendens att stiga under varje konjunkturupp-<br>gång utan att falla tillbaka under tider av lågkonjunktur. Dessutom är de<br>samhällsekonomiska kostnaderna i termer av effektivitetsförluster och för-<br>lorad tillväxtpotential hos ett progressivt skattesystem sannolikt av en<br>annan storleksordning än dess eventuella förtjänster som automatisk stabi-<br>lisator. Den mycket fördelaktiga utvecklingen av högt beskattade skatte-<br>baser under senare delen av 80-talet kommer inte att återupprepas i något<br>av de medelfristiga alternativen. Arbetslösheten kommer, enligt kalkyler-<br>na, inte ner i de mycket låga tal som rådde på den överhettade arbets-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>185</p>
<p>marknaden i slutet av 80-talet. För det andra är skillnaden mellan real-<br>ränta och tillväxt större i de medelfristiga kalkylerna än under senare de-<br>len av 80-talet. För det tredje, så lämnade 80-talet efter sig en nettoskuld-<br>kvot som var avsevärt större än nettoskuldkvoten vid ingången till 80-<br>talet (se diagram 14.1.).</p>
<h4>14.4.4 Går det att inflatera bort den svenska statsskulden?</h4>
<p>En stor statsskuld i kombination med stora budgetunderskott kan måhända<br>öka lockelsen att sedelpressfinansiera underskotten. I och med att stats-<br>skulden till stor del är bestämd i svenska kronor så skulle den inflations-<br>process som en ökad penningmängd ger upphov till också urholka skul-<br>dens reala värde.</p>
<p>Vinsterna av att inleda en inflateringsprocess är dock begränsade efter-<br>som AP-fondema har stora finansiella tillgångar som också förlorar sitt<br>reala värde. Kostnaderna skulle däremot bli betydande — investerings-<br>verksamhet, nyföretagande och produktion skulle hämmas av de osäkra<br>förhållanden som följer av en ökning av inflationen. Den svenska statens<br>trovärdighet som låntagare skulle undergrävas långt in i framtiden.</p>
<h4>14.4.5 Real finansiering av statsskulden</h4>
<p>Sveriges inflationshistorik och det dåliga statsfmansiella läget innebär att<br>risken för högre inflationsnivåer, ur en placerares perspektiv, inte är för-<br>sumbar. Av detta skäl betalar staten en realränta som är högre än den<br>realränta som skulle gälla om inflationsmålet av marknaden uppfattades<br>som fullt trovärdigt. Ett sätt för staten att bli av med räntepremien, och<br>därmed lindra sin räntebörda, är att emittera reala obligationer, något<br>som ofta har föreslagits av svenska akademiska ekonomer. Placerarna<br>skulle då vara helt okänsliga för prisnivåförändringar. Även den nomi-<br>nella räntan på nominella obligationer kan tänkas falla, när en del av be-<br>ståndet utgörs av reala obligationer. Det är ju framför allt placerare som<br>förväntar sig en hög inflationsnivå som attraheras av reala obligationer,<br>kvar att köpa nominella obligationer blir inflationsoptimistema med låga<br>inflationsförväntningar. Lägre inflationsförväntningar hos de som köper<br>nominella obligationer innebär, rimligen, lägre nominella räntor. (Riks-<br>gäldskontoret emitterade, för första gången, den 19 april i år reala obliga-<br>tioner.)</p>
<h3>14.5 Den internationella skuldutvecklingen</h3>
<p>Utvecklingen av skuldkvoten har i OECD sedan början av 1970-talet varit<br>trendmässigt stigande (diagram 14.1). Efter varje lågkonjunktur har den<br>genomsnittliga skuldkvoten lagt sig på en högre nivå, och har nått nivåer<br>som tidigare inte förekommit i fredstid. I den mån hög offentlig skuldsätt-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>186</p>
<p>ning är ett problem kan det därför till stor del sägas vara gemensamt för<br>industriländerna.</p>
<p>Från relativt låga nivåer i många länder steg skuldkvoten — bl.a. som<br>en följd av de obalanser som orsakades av oljeprischockema — mellan<br>mitten av 1970-talet och mitten av 1980-talet. Mellan 1978 och (OECD-<br>prognosen för) 1995 sker nära nog en fördubbling av den offentliga<br>skuldsättningen i förhållande till BNP, från drygt 40 % till 76 %. Den<br>största delen av denna ökning skedde under perioden 1980—85, följt av<br>en utplåning under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. Därefter bör-<br>jade skuldkvoten åter stiga vid början av 1990-talet. Under samma period<br>har räntebetalningarna på den offentliga skulden mer än fördubblats i för-<br>hållande till de offentliga utgifterna, från omkring 4 % till över 10 %.</p>
<p>Utvecklingen av skuldkvoten är, till viss del, kopplad till konjunkturut-<br>vecklingen och dess betydelse för primärsaldot; konjunkturbottnama kring<br>1981 (andra oljekrisen) och 1993 avspeglas tydligt i utvecklingen. Även<br>differensen mellan real tillväxt och implicit real ränta på statsskulden är<br>av betydelse för skuldutvecklingen. Under 1970-talet hade många länder<br>en BNP-tillväxt som var klart högre än den implicita statsskuldsräntan,<br>vilken ofta var negativ. Detta förhållande lättade skuldbördan.</p>
<h4>14.5.1 Utvecklingen och politiken i enskilda länder</h4>
<p>Sverige håller som en följd av den djupa lågkonjunkturen på att ackumu-<br>lera en stor offentlig skuld. Ur ett svenskt perspektiv kan därför några<br>högt skuldsatta länders erfarenheter i fråga om offentlig skuldsättning va-<br>ra av särskilt intresse. Belgien är det mest skuldtyngda landet i OECD<br>och har trots stora ansträngningar inte lyckats nedbringa sin skuldkvot.<br>Denna har därför blivit ett svårt ekonomisk-politiskt problem för landet.<br>Irland, däremot, har under ett antal år från en hög nivå väsentligt minskat<br>sin skuldkvot.</p>
<p>Belgien hade redan vid ingången av 1970-talet en bruttoskuldkvot mot-<br>svarande 65 % av BNP (diagram 14.5). Belgien drabbades i samband<br>med, framför allt, den andra oljeprischocken i slutet av 1970-talet av svå-<br>ra ekonomiska obalanser. I början av 1980-talet bedrevs en aktiv stabili-<br>seringspolitik som i hög grad skyddade landets ekonomi från nedgången<br>i omvärlden. Resultatet av denna politik var bl.a. uppkomsten av stora<br>budgetunderskott under de första åren av 1980-talet, med följden att<br>skuldkvoten ökade snabbt. Samtidigt vidgades differensen mellan den im-<br>plicita realräntan på statsskulden och tillväxten. Denna differens var i slu-<br>tet av 1970-talet obetydlig och dessförinnan starkt negativ.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>187</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 14.5 Utvecklingen av skuldkvoten och dess bestämningsfaktorer i<br>Belgien</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-87.png" style="width:285pt;height:197pt;"/>
<p>Anm.: Ränte-tillväxtdifferensen är den implicita realräntan på den offentliga<br>bruttoskulden minskad med den reala BNP-tillväxten.</p>
<p>Källa: EG-kommissionen.</p>
<p>Under 1980-talet har ansträngningar gjorts i Belgien för att sanera de<br>offentliga finanserna. Landets utgiftskvot har sedan början av 1980-talet<br>minskat från 56 % till 52 % av BNP. Under samma period har de offent-<br>liga inkomsterna som andel av BNP legat kring 45 %. Sedan mitten av<br>80-talet har primäröverskotten i den offentliga sektorn varit bland de<br>högsta i OECD. I kombination med att den goda tillväxten under åren<br>1988—90 i stort sett eliminerade ränte-tillväxtdifferensen uppnåddes under<br>perioden fram till 1992 därigenom en stabilisering av skuldkvoten kring<br>130 % av BNP. I samband med den nuvarande lågkonjunkturen började<br>skuldkvoten stiga på nytt, bland annat för att den sjunkande tillväxttakten<br>innebar en större ränte-tillväxtdifferens. 1993 var skuldkvoten uppe i<br>138 % av BNP. Vid sådana skuldkvotsnivåer blir känsligheten för ök-<br>ningar i ränte-tillväxtdifferensen mycket stor.</p>
<p>Räntebetalningarna på den offentliga skulden motsvarar i dagsläget<br>drygt 11 % av BNP, eller nära 20 % av de offentliga utgifterna vilket in-<br>nebär en väsentlig utträngning av andra offentliga utgifter.</p>
<p>Under den pågående lågkonjunkturen har det inte varit möjligt att för-<br>hindra att skulden ånyo börjat öka, trots att primäröverskotten hela tiden<br>hållits på en hög nivå. Vid en nivå på skuldkvoten som Belgiens är därför<br>det stabiliseringspolitiska utrymmet starkt begränsat — inte ens de auto-<br>matiska stabilisatorerna kan tillåtas slå igenom fullt ut under en lågkon-<br>junktur. Enligt flera beräkningar (baserade på ränteläget medio 1993)<br>skulle det krävas överskott på ytterligare 2,5 % av BNP för att uppnå en<br></p>
<p>188</p>
<p>stabilisering av skuldkvoten. Den nuvarande utvecklingen karakteriseras<br>av många bedömare som ohållbar, med risk för en okontrollerbar "snö-<br>bollseffekt" med ständigt stigande skuldkvot — och därmed räntebörda —<br>som inte kan hejdas med stora primäröverskott.</p>
<p>I Belgiens konvergensprogram, som presenterades 1992, anges som<br>mål att skuldkvoten skall minska med 2 procentenheter per år mellan<br>1994 och 1996 genom att det primära överskottet successivt ökar till 7 %<br>av BNP. Den implicita räntan på statsskulden antas i konvergensprogram-<br>met fram till 1996 falla från 9,2 % till 8,8 %. Känsligheten för räntehöj-<br>ningar är stor. Med en skuldkvot på 138 % av BNP innebär en ökning<br>av den implicita skuldräntan med en procentenhet att budgetunderskottet<br>ökar med 1,4 % av BNP.</p>
<p>Den höga skuldkvoten får även indirekta effekter på övriga delar av<br>den ekonomiska politiken. Belgien har under senare delen av 1980-talet<br>bedrivit en stram penningpolitik och skapat förtroende för den belgiska<br>francen. Detta förtroende synes emellertid ömtåligt, sannolikt till viss del<br>beroende på svårigheten att komma till rätta med skuldsituationen. I brist<br>på framgångsrik sanering av de offentliga finanserna gav den nära kopp-<br>lingen till D-marken inom det smala ERM-bandet trovärdighet åt den<br>ekonomiska politiken. Belgien har efter vidgningen av ERM-bandet hållit<br>fast vid hårdvalutapolitiken, men utan ERM som ankare har landets svår-<br>artade skuldsituation kommit mer i fokus i de finansiella marknadernas<br>bedömningar av landet. Hittills har den belgiska francen — med något<br>högre räntemarginaler mot D-marken än före augusti 1993 — kunnat hålla<br>sig omkring det tidigare smala bandet. Möjligheterna att försvara växel-<br>kursen med hjälp av räntehöjningar är dock begränsat på grund av dessas<br>negativa effekter på budgetunderskottet.</p>
<p>Irland har liksom Belgien en mycket hög skuldkvot. I förhållande till<br>övriga EU-länder utmärks emellertid landet av att skuldkvoten minskade<br>under slutet av 80-talet. Liksom i Belgien ökade skulden markant som en<br>följd av stora budgetunderskott i början av 1980-talet. Skuldkvoten upp-<br>gick som mest till 116 % av BNP 1987. Vid denna tid inleddes en politik<br>för att sanera de offentliga finanserna och minska skuldkvoten. Irland har<br>sedan dess haft väsentliga primäröverskott i de offentliga finanserna.<br>Mellan 1987 och 1993 minskade de offentliga utgifterna som andel av<br>BNP från 50,4 % till 44,6 %. Under samma period föll skuldkvoten från<br>116 % av BNP till 92 %. Till denna utveckling bidrog även en stark real<br>BNP-tillväxt, 4,9 % i genomsnitt 1987-93, vilket begränsade räntetill-<br>växtdifferensen. Minskningen av skuldkvoten har bromsats av lågkon-<br>junkturen men bedöms av OECD fortsätta under 1990-talet. Av betydelse<br>i detta sammanhang — utöver en hög tillväxtpotential — är även att landet<br>mottar stora överföringar från EU, vilket bidrar till att hålla uppe tillväxt-<br>takten. Den reala ökningen av BNP har under lågkonjunkturen aldrig un-<br>derstigit 2 %.</p>
<p>Givet en nominell BNP-tillväxt på 6 % per år skulle ett genomsnittligt<br>underskott i de offentliga finanserna på 3,5 % av BNP år 2000, enligt<br>OECD, minska skuldkvoten till 80 %. Motsvarande siffra vid ett under-<br>skott på 2 % per år är 70 % av BNP. Detta scenario förutsätter stabila</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>189</p>
<p>eller fallande statsskuldsräntor. Den stora skuldstocken — och därmed Prop. 1993/94:150<br>skuldtjänstkvoten — gör dock Irland fortsatt känsligt för högre långa rän- Bilaga 1.1<br>tor. Devalveringen av det irländska pundet 1992 ökade landets skuldbör-</p>
<p>da.</p>
<h3>14.6 EU och den offentliga skuldsättningen</h3>
<p>Frågan om betydelsen av den offentliga skuldsättningen och dess utveck-<br>ling aktualiserades i samband med utarbetandet av EMU-planema i början<br>av 1990-talet. Ett väl fungerande monetärt samarbete ställer krav på fi-<br>nanspolitisk disciplin. En ohållbar statsskuldsutveckling i ett land i valuta-<br>unionen skulle genom olika typer av extemaliteter kunna hota stabiliteten<br>i unionen och förtroendet för den gemensamma valutan. Enligt Maa-<br>strichtfördraget (art. 104c) gäller för medlemsländerna under fas III ett<br>bindande åtagande att "undvika alltför stora underskott". Under fas II<br>gäller att länderna skall "sträva efter att undvika" alltför stora underskott.<br>Dessa åtaganden är politiskt snarare än legalt bindande; bristande efter-<br>levnad kan inte dras inför EU-domstolen.</p>
<p>För att främja den önskade disciplinen i fråga om underskott och skuld-<br>sättning finns olika åtgärder som syftar till att begränsa risken för en icke<br>önskad utveckling:</p>
<p>i) Som en del av lagstiftningen i Maastrichtfördraget förbjuds medlems-<br>ländernas centralbanker att ställa krediter till regeringarnas förfogande.<br>Därmed förhindras s.k. monetär finansiering av underskott och skuldupp-<br>byggnad. Fördraget förbjuder likaledes positiv särbehandling av myndig-<br>heter och offentliga institutioner hos banker och andra kreditinstitut.</p>
<p>ii) I det löpande ekonomisk-politiska samarbetet kommer utvecklingen<br>av skuldkvoten att vara en del av den s.k. multilaterala övervakningen.<br>I denna ingår bl.a konvergensprogrammen och de allmänna riktlinjerna<br>för den ekonomiska politiken. I den multilaterala övervakningen utövas<br>genom regelbundna diskussioner grupptryck i syfte att förmå medlems-<br>länderna att leva upp till krav på en nationell statsskuldspolitik genom att<br>följa gemensamt utformade rekommendationer om åtaganden i den ekono-<br>miska politiken.</p>
<p>iii) Vidare finns regeln om s.k. no bailing out. Detta innebär att med-<br>lemsländerna förbinder sig att inte finansiellt undsätta ett land som genom<br>egen förskyllan hamnat i betalningssvårigheter. Syftet är att ett land på<br>de finansiella marknaderna ska få bära kostnaderna av en misskött ekono-<br>misk politik genom riskpremier på dess statsobligationer, och att det inte<br>skall kunna vältra över denna kostnad på de andra länderna som sköter<br>sin ekonomiska politik. Ökad finanspolitisk disciplin i alla länder ska där-<br>igenom uppnås. Det ligger emellertid nära till hands att sätta frågetecken<br>vid trovärdigheten i en sådan ordning mellan länder som deltar i ett så<br>nära samarbete. De negativa effekterna för unionens medlemmar kan bli<br>större om de tillåter en medlemsstat att gå i statsfinansiell bankrutt än om<br>de hjälper landet i fråga.</p>
<p>190</p>
<p>iv) Det ursprungligen kanske skarpaste instrumentet för att uppnå öve-<br>renskomna mål för den ekonomiska politiken är konvergenskriteriet om<br>skuldkvotens storlek och utveckling. Ett land vars skuldkvot är högre än<br>referensvärdet 60 % av BNP och/eller hotar att öka i en oroväckande<br>takt, kan hållas utanför deltagande i valutaunionen med hänvisning till<br>bristande konvergens. (Det bör framhållas att referensvärdet 60 % inte<br>döljer någon uppfattning om lämplig nivå på skuldsättningen. Det mot-<br>svarar snarare den då (1990/91) genomsnittliga nivån på skuldkvoten i<br>EG-ländema. Vid 5 % i nominell tillväxt leder ett budgetunderskott på<br>3 % av BNP till en konstant skuldkvot.)</p>
<p>Enligt fördraget skall skuldkvoten inte överstiga referensvärdet 60 %,<br>om den inte "minskar tillräckligt och närmar sig referensvärdet i en till-<br>fredsställande takt". En allmän tolkning idag av detta kriterium är att EU<br>i bedömningen av skuldsättningen kommer att ta fasta mer på den trend-<br>mässiga utvecklingen än på nivån. Det innebär att en skuldkvot högre än<br>60 % kan komma att accepteras om den stabiliserats/minskats under ett<br>antal år och förutsättningarna för en fortsatt minskning bedöms som go-<br>da. I dagsläget är det endast ett mindre antal medlemsländer som upp-<br>fyller kriteriet. Mot bakgrund av det rådande konjunkturläget kommer<br>proceduren under 1994 sannolikt att tillämpas med stor återhållsamhet.</p>
<p>v) En särskild procedur (excessive deficit procedure) inrättas enligt för-<br>dragets art. 104c. Enligt proceduren skall gemenskapen följa efterlevna-<br>den av målsättningarna för de offentliga finanserna i medlemsländerna<br>och i detta sammanhang identifiera allvarliga avsteg (gross errors).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h4>14.6.1 EU och politiken i enskilda länder</h4>
<p>Hög och stigande skuldkvot samt mycket stora budgetunderskott strider<br>mot medlemsländernas långsiktiga nationella egenintresse och därmed<br>också mot de överenskomna normerna för ekonomisk politik i EU. Län-<br>derna kommer därför att utöva press mot varandra så att länder med stora<br>underskott/hög skuldkvot korrigerar dessa.</p>
<p>En minskning av skuldkvoten med hjälp av en hög inflationstakt skulle<br>strida mot EU:s överenskomna målsättning i fråga om prisstabilitet, var-<br>för en sådan strategi framstår som mindre sannolik. Med dagens fria<br>kapitalrörelser skulle en sådan politik dessutom sannolikt slå igenom i<br>växelkurs och räntenivåer, med ökad skuldbörda som följd.</p>
<p>Bland medlen för att minska skuldkvoten återstår därför framför allt<br>(real) BNP-tillväxt och/eller primäröverskott i de offentliga finanserna.<br>I policy-sammanhang kan EU förväntas lägga störst vikt vid strukturella<br>förändringar, bl.a på arbetsmarknaden, och konsolidering av de offentliga<br>finanserna genom överskott i primärbalansen. Detta som medel för att<br>minska underskotten och stabilisera/minska skuldkvoten.</p>
<p>Enligt OECD:s prognos för 1995 hamnar Sverige — tillsammans med<br>Belgien, Italien och Grekland — bland de europeiska länder som har en<br>(brutto)skuldkvot för den konsoliderade offentliga sektorn klart över EU-<br>genomsnittet. Om Irlands nuvarande utveckling består kan landet komma<br></p>
<p>191</p>
<p>att lämna denna grupp. EU:s ansträngningar i fråga om underskott och<br>skuldsättning kan av naturliga skäl förväntas riktas mot dessa länder. För<br>Sveriges vidkommande samanfaller EU:s målsättningar med den svenska<br>regeringens egna målsättningar att stabilisera skuldutvecklingen.</p>
<p>Sammanfattningsvis är det ännu osäkert hur de nya instrumenten för<br>ekonomisk-politisk samordning — allmänna riktlinjer, proceduren vid allt-<br>för stora underskott — kommer att tillämpas i praktiken. Sannolikt kom-<br>mer agerandet att kännetecknas av återhållsamhet under den pågående<br>lågkonjunkturen då alla medlemsländer — utom Luxemburg — dras med<br>stora problem att uppfylla EU:s olika konvergensvillkor. Därefter torde<br>uppmärksamheten komma att koncentreras på länder med höga under-<br>skott.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<h3>14.7 Sammanfattning</h3>
<p>Oavsett vilket tillväxtscenario som i efterhand kommer att visa sig vara<br>mest riktigt kommer den offentliga sektorn vid sekelskiftet att ha en, his-<br>toriskt sett, mycket stor skuld som andel av BNP. Detta gäller oberoende<br>av vilket skuldmått som används.</p>
<p>En stor skuld är på lång sikt farlig för samhällsekonomin därför att, (i)<br>i frånvaron av ricardiansk ekvivalens leder en stor och växande skuld till<br>ett lägre sparande vilket hämmar kapitalbildningen, (ii) det finns en risk<br>för att staten hamnar i en situation där räntorna på statsskulden inte läng-<br>re kan betalas, (iii) skattetrycket eller offentliga utgifter för annat än rän-<br>tor når oacceptabla nivåer, uppåt respektive nedåt, på grund av att en be-<br>tydande del av skatteintäkterna måste användas till ränteutbetalningar. På<br>kort sikt begränsar en stor statsskuld det stabiliseringspolitiska handlings-<br>utrymmet genom att en åtstramande finanspolitik måste bedrivas oavsett<br>konjunkturläge. Med en stor och växande statsskuld är inflationen svårare<br>att förutsäga, vilket tillsammans med de större kreditriskerna, driver upp<br>avkastningskraven för placeringar i svenska statspapper.</p>
<p>Erfarenheterna från länder som under en längre tid har levt med en stor<br>statsskuld är oroväckande. Belgien har trots betydande primäröverskott<br>i statsbudgeten inte kunnat minska sin skuldkvot. Irland har lyckats bättre<br>tack vare en hög ekonomisk tillväxt. En viktig orsak till de höga tillväxt-<br>talen är att Irland har mottagit stora överföringar från EU.</p>
<p>192</p>
<h2>15 Arbetsmarknadens funktionssätt</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Sverige har under en lång period haft låg arbetslöshet och hög förvärvs-<br>frekvens. Den svenska arbetsmarknaden har därigenom utgjort en förebild<br>i den internationella debatten. Viktiga förklaringsfaktorer är sannolikt en<br>hög grad av reallöneflexibilitet och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Efter<br>den dramatiska försvagningen av arbetsmarknadsläget under lågkonjunk-<br>turen i 1990-talets början befinner sig Sverige nu i samma situation som<br>stora delar av Västeuropa gjorde i början på 1980-talet. Erfarenheterna<br>därifrån visar att arbetslösheten är trögrörlig nedåt, dvs. den tenderar att<br>bli kvar på en hög nivå även när konjunkturen vänder uppåt. Detta har<br>aktualiserat frågan om den svenska arbetsmarknadens funktionssätt och<br>om arbetslösheten skall kunna falla på det sätt som skisseras i det ovan<br>redovisade alternativet med hög tillväxt utan att löner och priser accelere-<br>rar på ett ohållbart sätt.</p>
<p>I det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde under 1989—1990<br>pressades den öppna arbetslösheten ned till rekordlåga 1,5%. Denna nivå<br>understeg utan tvekan den jämviktsarbetslöshet som är förenlig med icke<br>accelererande inflation (NAIRU = non accelerating inflation rate of un-<br>employment). Sedan våren 1990 har den öppna arbetslösheten stigit, sam-<br>tidigt som efterfrågan har fallit. År 1993 hade arbetslösheten ökat till</p>
<p>8,2 %. Totalt uppgick andelen arbetslösa tillsammans med den andel som<br>deltog i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 12,5 %<br>1993. Därutöver har såväl de undersysselsatta som s.k. latent arbets-<br>sökande, dvs. de som vill och kan arbeta men inte aktivt sökt arbete, ökat<br>kraftigt. Enligt teorier om jämviktsarbetslöshet skall löneökningstakten<br>falla så länge arbetslösheten överstiger NAIRU. Det är därför anmärk-<br>ningsvärt att löneökningstakten tilltog 1993 trots den dramatiska försvag-<br>ningen av arbetsmarknadsläget. Den registrerade löneökningen uppgick<br>då till 4 % — en oväntat hög ökning mot bakgrund av arbetsmarknadslä-<br>get och nedväxlingen i inflationstakt. Utvecklingen antyder att lönebild-<br>ningen inte längre är så känslig för arbetsmarknadsläget som historiska<br>samband ger vid handen. Å andra sidan finns det skäl att ställa frågan om<br>den registrerade löneökningen till en del är ett statistiskt fenomen.<br>Löneökningar kan ha registrerats i statistiken utan att detta motsvarats av<br>en löneförhöjning för någon enskild individ. Slutsatserna om lönebild-<br>ningens flexibilitet blir i så fall fundamentalt annorlunda.</p>
<h3>15.1 Tillfälliga faktorers bidrag till löneutvecklingen</h3>
<p>Inför arbetet med de kort- och medelfristiga beräkningarna har Finans-<br>departementet tillsammans med Konjunkturinstitutet på ett mer systema-<br>tiskt sätt försökt att analysera eventuella tillfälliga faktorers bidrag till den<br>uppmätta löneutvecklingen 1992 och 1993. Den sammantagna effekten av<br>sådana faktorer kallas här den strukturella löneglidningen. Sådan löne-<br>glidning kan uppstå på grund av att sysselsättningens sammansättning<br>ändras så att den genomsnittliga produktivitets- och lönenivån påverkas.</p>
<p>193</p>
<p>Dylika sammansättningseffekter uppstår bl.a. om de som anställs resp,<br>avskedas har en annan genomsnittlig lön än de som kvarstår i sysselsätt-<br>ningen. Därtill kommer effekter från avgångsvederlag, förtidspensione-<br>ring och förändringar i övertidsandelen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Diagram 15.1 Den strukturella löneglidningen</p>
<p>STRUKTURELL LÖNEGLIDNING</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-88.png" style="width:97pt;height:19pt;"/>
<p>AVGÅNGSVEDERLAG</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-89.png" style="width:51pt;height:19pt;"/>
<p>FÖRTIDSPENSION</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Vad gäller åWersfaktom har sysselsättningen gått ned kraftigt bland de<br>yngre åldersgrupperna. Detta har medfört att den genomsnittliga lönen<br>stigit, eftersom ungdomar vanligtvis har en lägre lön än genomsnittet.<br>Samma effekt uppkommer om företag allmänt avskedar arbetskraft med<br>låg lön, eller om hela företag med en genomsnittligt lägre lönenivå slås<br>ut. Genom att jämföra en ovägd och standardvägd löneutveckling för<br>tjänstemän beräknas förändringar i åldersstrukturen inom näringslivet<br>svara för drygt 1 procentenhet av löneökningen 1993, vilket är något<br>högre än 1992. Eftersom gruppen "arbetare" har en jämnare lönestruktur<br>borde den sammantagna effekten för vara något lägre än 1 procentenhet<br>1993. Inom den offentliga sektorn finns indikationer att ålderseffekten är<br>av samma storleksordning.</p>
<p>Bran.se/teffekten verkar neddragande på den genomsnittliga löneutveck-<br>lingen. Sysselsättningen har fallit kraftigt inom främst industri- och bygg-<br>branschen, som båda har en högre lönenivå än genomsnittet inom nä-<br>ringslivet. Effekten dämpas dock av att sysselsättningen också fallit kraf-<br>tigt inom handeln som har en, relativt sett, lägre lönenivå. Branscheffek-<br>ten är beräknad genom att hålla branschstrukturen konstant mellan<br>1991—1992 och 1992—1993. Båda åren har en ändrad branschsamman-<br>sättning i näringslivet dragit ned den genomsnittliga löneökningen i hela<br>ekonomin med ca 1/4 respektive 1/2 procentenhet.</p>
<p>För att undvika en över- eller underskattning av branscheffekten i nä-<br>ringslivet på grund av olikheter inom industrins heterogena delbranscher<br>gjordes samma beräkning för tillverkningsindustrin (SNI3) som för hela<br>näringslivet. Om delbranschernas sammansättning hålls konstant mellan<br>1991—1992 och 1992—1993 ändras den genomsnittliga löneutvecklingen<br>på ett försumbart sätt.</p>
<p>194</p>
<p>Den hypotes som indikerades i den preliminära nationalbudgeten, att<br>löneutvecklingen skulle vara som störst inom de delbranscher i industrin<br>där sysselsättningen fallit mest, har vare sig kunnat bekräftas eller för-<br>kastas. Det framkom inga tydliga mönster alls mellan löne- och syssel-<br>sättningsutvecklingen 1992 inom industrin. Ett visst samband kan urskil-<br>jas för 1993, se diagram 15.2.</p>
<p>Diagram 15.2 Löne- och sysselsättningsutvecklingen inom industrins olika<br>delbranscher 1993</p>
<p>Löneutvecklingen</p>
<p>4.4</p>
<p>4</p>
<p>3.6</p>
<p>3.2</p>
<p>2.8</p>
<p>2.4</p>
<p>2</p>
<p>1.6</p>
<p>-18 -16 -14 -12 -10 -8 -6 -4</p>
<p>Sysselsättningsutvecklingen (obs skalan)</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.</p>
<p>Även tonseffekten verkar neddragande på den genomsnittliga löne-<br>utvecklingen. Sysselsättningen har fallit mer bland män än bland kvinnor.<br>Därmed har andelen män i sysselsättningen minskat med knappt 1<br>procentenhet sedan 1991. Eftersom män vanligtvis har en högre lön än<br>kvinnor blir följdaktligen "könseffekten” negativ. Utifrån de lönerelatio-<br>ner som gällde 1991 kan könseffekten uppskattas till ca 1/4 procentenhet<br>per år 1992 och 1993. Då det finns en risk att samma fenomen fångas<br>upp i både faktorn "bransch" och faktorn "kön" är effekten under<br>rubriken "kön" inte inkluderad i sammanräkningen av den strukturella<br>löneglidningen.</p>
<p>De avgångsvederlag som betalats ut i samband med avskedanden har<br>tillfälligt dragit upp lönekostnaderna i förhållande till antalet arbetade<br>timmar. Underlaget för utbetalade avgångsvederlag är mycket bristfälligt,<br>men indikationer från enskilda företag och branschorganisationer visar på<br>relativt begränsade effekter 1993. Uppskattningsvis utgick ungefär lika<br>stora avgångsvederlag 1992 som 1993. Därmed skulle avgångsvederlagen</p>
<p>195</p>
<p>främst ha bidragit till den uppmätta löneökningen 1992, medan ut- Prop. 1993/94:150<br>vecklingen 1993 endast påverkades marginellt. Bilaga 1.1</p>
<p>I takt med att konjunkturläget förbättrats för den konkurrensutsatta sek-<br>torn och produktionen börjat öka har också övertidsandelen inom tillverk-<br>ningsindustrin stigit något. Den genomsnittliga övertidsandelen steg från</p>
<p>3,2 % 1992 till 3,7 % 1993. Om övertidsersättningen antas vara 50 %<br>högre än den vanliga lönen skulle den ökade övertidsandelen förklara<br>drygt 1/4 procentenhet av löneutvecklingen 1993.</p>
<p>Under 1990-talet har antalet nybeviljade förtidspensioner ökat. År 1993<br>beviljades ca 62 000 personer förtidspension, vilket var knappt 4 000 fler<br>än under 1992. De som förtidspensioneras har vanligtvis en lång sjuk-<br>domstid bakom sig och är vanligen 54—55 år. När dessa personer sjuk-<br>skrivs kan en effekt på den registrerade löneutvecklingen uppstå genom<br>att denna ålderskategori har en relativt sett högre lön. Deras bortfall får<br>då till följd att den genomsnittliga lönen sjunker. Effekter från förtids-<br>pensionering ingår i ålderskomponenten. Ev. generösa villkor som givits<br>i samband med förtidspensionering är inkluderade i avgångsvederlagen.</p>
<p>Täbell 15.1 Beräkning av den strukturella löneglidningen 1992 och 1993</p>
<p>1992 1993</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Ålder</p></td><td>
<p>></p></td><td>
<p>1/2 p.e.</p></td><td>
<p>></p></td><td>
<p>1 p.e.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bransch</p></td><td>
<p><</p></td><td>
<p>-1/2 p.e.</p></td><td></td><td>
<p>-1/2 p.e.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avgångsvederlag -1- övertid</p></td><td>
<p><</p></td><td>
<p>1/2 p.e.</p></td><td>
<p><</p></td><td>
<p>1/2 p.e.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Strukturell löneglidning</p></td><td>
<p><</p></td><td>
<p>1 p.e.</p></td><td>
<p><</p></td><td>
<p>1 p.e.</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.</p>
<p>Det finns sålunda sammansättningseffekter till följd av det kraftiga sys-<br>selsättningsraset som kan förklara en del av löneutvecklingen både 1992<br>och 1993, men effekterna går delvis åt olika håll. Sammantaget beräknas<br>maximalt 1 procentenhet förklaras av tillfälliga effekter. Detta innebär<br>följaktligen att den "vanliga" eller "egentliga" löneökningen skulle uppgå<br>till ca 2 1/2 % 1992 och 3 % 1993, dvs. den egentliga löneökningstakten<br>skulle ha tilltagit 1993.</p>
<p>Olika statistikkällor indikerar emellertid olika löneutvecklingstakter<br>1993. Enligt den s.k. förtjänststatistiken uppgick löneökningen till 3 %<br>1993. Detta innebar en sänkt löneutvecklingstakt jämfört med 1992, en-<br>ligt denna källa. Förtjänststatistiken inkluderar endast en del av de ovan<br>nämnda tillfälliga effekterna. Statistiken är också relativt ny, varför det<br>är svårt att värdera dess tillförlitlighet. Det kan därför inte uteslutas att<br>den "egentliga" löneökningen var lägre än 3 % 1993.</p>
<p>En underliggande löneökningstakt på ca 3 % 1993 tyder på en ökad<br>okänslighet för arbetsmarknadsläget i lönebildningen. Om den historiska<br>känsligheten — såsom den kommer till uttryck i ekonometriska skatt-<br>ningar — fortfarande hade gällt, skulle lönerna ha sänkts i nominella<br>termer 1993.</p>
<p>Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om den svenska arbetsmarkna-<br>den har den anpassningsförmåga och den flexibilitet som är nödvändig för<br>att målet om en halvering av arbetslösheten skall kunna uppnås. Den för-<br></p>
<p>196<br></p>
<p>hållandevis höga löneökningen 1993 tyder på att så inte är fallet. Det blir Prop. 1993/94:150<br>då naturligt att ställa frågan hur arbetsmarknaden, genom olika åtgärder Bilaga 1.1<br>från politikers och arbetsmarknadens parters sida, kan förändras så att<br>möjligheterna att uppnå de fastställda målen förbättras.</p>
<h3>15.2 Hur kan arbetsmarknaden förändras?</h3>
<p>Bekämpningen av arbetslösheten har, i takt med att andelen arbetslösa<br>ökat, blivit ett allt viktigare inslag i industriländernas ekonomiska politik<br>under de senaste åren. Enskilda länders åtgärder mot arbetslösheten —<br>den nationella politiken — har möjlighet att bli mer verkningsfull om den<br>vidtas i samklang med andra länder inom ramen för en gemensamt<br>utarbetad strategi. Med denna utgångspunkt pågår också ett intensivt<br>internationellt samarbete i syfte att bekämpa arbetslösheten. Inom<br>ramarna för OECD, G7, EU, EFTA och det nordiska samarbetet har<br>sålunda initiativ tagits för att finna gemensamma strategier mot arbets-<br>lösheten.</p>
<p>Samarbetet inom de olika organisationerna grundar sig i stor utsträck-<br>ning på en gemensam syn på problemens natur och vad som krävs för att<br>få bukt med dem. Det råder sålunda enighet om att arbetslösheten har så-<br>väl konjunkturella som strukturella orsaker. De flesta ekonomier uppvisar<br>bristande förmåga att anpassa sig till förändrade förutsättningar. Struktur-<br>problemen har gjort det allt svårare att minska arbetslösheten med makro-<br>ekonomiska åtgärder. Konkurrenstrycket från övriga delar av världen har<br>ökat.</p>
<p>Utan genomgripande strukturella reformer och ökad konkurrenskraft<br>föreligger allvarliga risker för en hög och bestående arbetslöshet bland<br>industriländerna även när konjunkturen förbättras. Det råder samstämmig-<br>het om att fortsatt låg inflation och sunda offentliga finanser är avgörande<br>förutsättningar för att det skall vara möjligt att få till stånd en tillväxt som<br>minskar arbetslösheten, en tillväxt som i första hand måste genereras ge-<br>nom lägre räntor.</p>
<p>I EG-kommissionens Vitbok, som presenterades i slutet av 1993, anges<br>en halvering av arbetslösheten fram till år 2000 som mål. Förbättrad kon-<br>kurrenskraft och ökad tillväxt är nyckelbegrepp i den den strategi som<br>ställs upp för att nå detta mål. Utbildning, forskning och infrastrukturin-<br>vesteringar utgör centrala medel för att stärka tillväxten och sysselsätt-<br>ningen på längre sikt. Det framhålls emellertid i Vitboken att för att det<br>uppställda målet skall kunna nås krävs sannolikt en högre sysselsättnings-<br>intensitet i tillväxten, dvs. arbetskraftens andel i produktionen måste öka.<br>Med en tillväxttakt uppgående till i genomsnitt 3 % årligen inom den<br>Europeiska Unionen under resten av 1990-talet i kombination med en ök-<br>ning av tillväxtens sysselsättningsintensitet med mellan en halv och en<br>procentenhet — dvs. en reduktion av "gapet" mellan trendmässig produk-<br>tionstillväxt och sysselsättningstillväxt från för närvarande 2 % till 1 ä<br>1 1/2 % — skulle sysselsättningsmålet kunna förverkligas.</p>
<p>23 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150</p>
<p>197</p>
<p>För att såväl en stark tillväxttakt som en ökning av sysselsättningsin-<br>tensiteten skall kunna uppnås krävs att arbetsmarknadens funktionssätt<br>förbättras. Detta bör ske genom högre flexibilitet såväl vad gäller löner,<br>yrke som anställningsformer. Den geografiska rörligheten bör också öka.<br>För att uppnå detta framhålls utbildningsinsatser, matchningsåtgärder, lik-<br>som en i övrigt aktiv arbetsmarknadspolitik som viktiga instrument. Kost-<br>naderna för arbetskraften, dvs. arbetsgivaravgifter och dylikt, bör enligt<br>Vitboken sänkas.</p>
<p>Även för Sverige är den stora utmaningen under resten av detta de-<br>cennium att radikalt sänka arbetslösheten. För att detta ska vara möjligt<br>krävs en hög tillväxt, som dock inte kan stimuleras fram via en expansiv<br>finanspolitik. Tvärtom måste en kraftfull konsolidering av de offentliga<br>finanserna äga rum. Tillväxten måste istället genereras av låga realräntor,<br>vilka endast kan etableras om de nominella räntorna faller, givet en rela-<br>tivt stabil inflationstakt kring 2 %.</p>
<p>Traditionellt har hög tillväxt drivit upp inflationstakten. Ökad efter-<br>frågan på arbetskraft har fört med sig snabbare lönestegringar än vad som<br>varit motiverat av produktiviteten. Stigande ekonomisk aktivitet har också<br>höjt kapacitetsutnyttjandet, vilket bidragit till förstärkningar av vinstmar-<br>ginalerna och till prisökningar.</p>
<p>Den svenska ekonomin har under de senaste decennierna uppvisat en<br>hög grad av reallöneflexibilitet. När reallönerna hamnat på en så hög nivå<br>att sysselsättningen allvarligt hotats har en korrigering skett. Reallönerna<br>har fallit till en nivå där det återigen varit lönsamt att anställa arbetskraft.<br>Problemet har dock varit att flexibiliteten uppnåtts främst via devalvering-<br>ar, dvs. att inflationstakten hållits uppe.</p>
<p>Ett paradigmskifte har nu skett. En stark uppslutning råder om att den<br>svenska inflationen ska hållas på en mycket låg nivå. Detta är kodifierat<br>i riksbanksfullmäktiges inflationsmål. Den ekonomiska politiken i andra<br>industriländer har också denna inriktning.</p>
<p>Visserligen medför det faktum att Sverige nu har rörlig växelkurs att<br>den direkta kopplingen mellan löneutveckling och konkurrenskraft blivit<br>otydligare. I stället finns dock inflationsmålet som penningpolitiskt<br>"ankare". Inflationsdrivande löneökningar leder till högre räntor som på<br>ett mer direkt sätt än tidigare dämpar aktiviteten i ekonomin.</p>
<p>För att en långsiktigt uthållig gynnsam ekonomisk utveckling ska vara<br>möjlig att uppnå — och arbetslösheten radikalt reduceras — måste således<br>hög ekonomisk tillväxt kombineras med låg inflation. Detta sätter arbets-<br>marknadens funktionssätt i fokus.</p>
<p>Den reallöneflexibilitet som krävs för att arbetsmarknaden ska fungera<br>effektivt måste i framtiden primärt uppnås genom att nominallönema<br>varierar i tillräcklig grad. Det blir inte längre möjligt att genom en kraf-<br>tig uppgång i inflationstakten pressa ned reallönerna och därigenom skapa<br>ökad efterfrågan på arbetskraft.</p>
<p>Det i utgångsläget mycket stora antal människor som saknar ordinarie<br>arbeten ställer speciella krav på marknaden. Kan de olika delarbetsmark-<br>nadema utvecklas så att efterfrågan och utbud anpassas till varandra på<br>ett sådant sätt att de nominella löneökningarna hålls nere och inflations-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>198</p>
<p>målet uppnås? Kan dessutom löneföljsamheten mellan olika sektorer be-<br>gränsas så att nödvändiga förskjutningar av relativlönerna kommer till<br>stånd? Den traditionella svenska "löne-lönespiralen" måste brytas.</p>
<p>Arbetsmarknadens funktionsförmåga gäller dock inte bara frågan om<br>löneflexibilitet. Det är också centralt att den yrkesmässiga och geogra-<br>fiska rörligheten är hög för att obalanser på olika delarbetsmarknader<br>skall kunna elimineras. Om så är fallet behöver heller inte löneskillna-<br>derna vara så stora för att den nödvändiga anpassningen till ändrade för-<br>utsättningar ska kunna komma till stånd. Här har utbildningen, både inom<br>och utom ramen för arbetsmarknadspolitiken stor betydelse, särskilt på<br>lång sikt. Ökad utbildning kan även medföra minskade löneskillnader. I<br>ett kortare perspektiv är arbetsförmedlingens förmåga att "matcha" ihop<br>efterfrågan och utbud mycket viktig.</p>
<p>Vid en varaktig inflationstakt på ca 2 % måste de långsiktiga nominella<br>löneökningarna begränsas till ca 3 1/2 — 4 %, under antagande om en<br>långsiktigt rimlig produktivitetsutveckling. Under de närmaste åren kan<br>överskottet av arbetskraft väntas hålla tillbaka både de nominella och<br>reala lönestegringarna. Vissa internationella erfarenheter tyder dock på<br>att hög arbetslöshet har en svagare lönedämpande effekt ju längre den blir<br>bestående. Det är därför oroväckande att den underliggande löneöknings-<br>takten inte tycks ha avtagit 1993 jämfört med 1992, i ett skede när ar-<br>betslösheten fortsatte att stiga kraftigt.</p>
<p>De historiska erfarenheterna i Sverige tyder på att nominallöneflexibili-<br>teten nedåt är begränsad. Det finns dock vissa indikationer på att arbets-<br>marknaden framöver kan fungera effektivare än tidigare. En klar tendens<br>finns till att kopplingen mellan löner och produktivitet stärks, bl.a. genom<br>den omstöpning som förhandlingssystemet genomgår. Strukturella refor-<br>mer har genomförts som bl.a. syftar till att minska låsningarna på arbets-<br>marknaden, t.ex. skattereformen, förändringarna av sjukförsäkringen, den<br>sänkta ersättningen från A-kassan och möjligheten till förlängda prov-<br>anställningar.</p>
<p>För att säkerställa möjligheten att kraftigt sänka arbetslösheten genom<br>hög tillväxt med bibehållen låg inflationstakt är det emellertid önskvärt<br>att få till stånd en ännu effektivare arbetsmarknad. I det följande ska —<br>mot en internationell bakgrund — diskuteras några olika vägar för att<br>uppnå detta.</p>
<p>Även om hög tillväxt kräver en väl fungerande arbetsmarknad, förut-<br>sätter också en väl fungerande arbetsmarknad hög tillväxt. Det finns ett<br>starkt ömsesidigt beroende.</p>
<p>Om tillväxttakten är god uppstår dels en ökad efterfrågan på arbets-<br>kraft, dels en högre geografisk och yrkesmässig rörlighet på arbetsmark-<br>naden. Långtidsarbetslösheten begränsas, vilket får gynnsamma effekter<br>på lönebildningen. Anpassningen till strukturella förändringar blir mindre<br>smärtsam. De fördelningspolitiska spänningarna dämpas av att det finns<br>mer att fördela. Det statsfmansiella läget förbättras på grund av växande<br>skattebaser och lägre utgifter.</p>
<p>De medelfristiga kalkyler som tidigare redovisats illustrerar mycket<br>tydligt tillväxtens betydelse för att reducera arbetslösheten. En procents<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>199</p>
<p>högre tillväxt per år får under en fyraårsperiod ett mycket stort genom-<br>slag på arbetslösheten. Nivån sänks — enligt dessa beräkningar —<br>sammantaget med ca 3 1/2 procentenhet. Samspelet mellan arbets-<br>marknadens funktionssätt och tillväxten i ekonomin måste sättas i centrum<br>för analysen.</p>
<p>En vanligt förekommande tanke i arbetsmarknadsdebatten, bl.a. i EU:s<br>Vitbok, är att en ökning av löneflexibiliteten kan bidra till lägre arbetslös-<br>het. Därmed främjas yrkesmässig och geografisk rörlighet och den nöd-<br>vändiga strukturella anpassningen till teknologisk utveckling, förändrade<br>relativpriser och förskjutningar i preferenser m.m. underlättas. Ett motiv<br>är också att sänkta löner för arbetskraft som har låg produktivitet öppnar<br>upp en marknad för nya arbeten inom främst tjänstesektorn. Om arbets-<br>kraften blir tillräckligt billig kan exempelvis hushållen komma att efter-<br>fråga en rad tjänster inom hemmet. Det kan fler sysselsättas inom offent-<br>lig sektor, vid given utgiftsnivå. Allmänt blir produktionen av varor och<br>tjänster mer arbetsintensiv. Detta brukar ibland benämnas "den ameri-<br>kanska lösningen".</p>
<p>En ökad löneflexibilitet kan medföra fördelar i flera avseenden. Ut-<br>vecklingen i USA tyder på att ekonomins anpassningsförmåga till ändrade<br>förutsättningar förbättras och att nya arbetstillfällen skapas. Lägre relativa<br>löner på vissa delarbetsmarknader leder naturligen till högre efterfrågan.<br>"Vita" arbeten blir konkurrenskraftigare i förhållande till "grå eller<br>svarta". Dessutom är det socialt en fördel att vara ute på arbetsmarkna-<br>den — även om lönen är låg — jämfört med alternativet att vara arbetslös.</p>
<p>Betydande nackdelar eller svårigheter med en sådan lösning finns dock,<br>vilket också utvecklingen i USA visar på. Detta gäller särskilt om lönerna<br>skulle bli väsentligt lägre för arbetskraft med låg produktivitet. Det kan<br>uppstå en grupp människor som inte kan försörja sig på sin lön utan fast-<br>nar i en fattigdomsfälla eller i ett bidragsberoende. Konflikter kring för-<br>delningpolitiken kan komma att skärpas. Den långsiktiga produktivitetsut-<br>vecklingen kan också hämmas genom att rationaliseringstrycket dämpas.</p>
<p>Det förtjänar dock speciellt att påpekas att löneflexibilitet inte är syno-<br>nymt med växande löneskillnader. Om det råder utbudsöverskott inom en<br>sektor med ett relativt högt löneläge, som exempelvis gäller för den sven-<br>ska byggmarknaden för närvarande, medför ökad löneanpassning i denna<br>del snarast en utjämning.</p>
<p>Ett frågetecken är emellertid hur stora löneskillnader som egentligen<br>behövs för att generera en hög anpassningsförmåga på arbetsmarknaden<br>och skapa nya arbetstillfällen? Ju större relativa förskjutningar som krävs<br>desto svårare blir det att använda sig av denna typ av "lösning”. Utbild-<br>ningen kan här spela en viktig roll för att öka arbetsmarknadens flexibili-<br>tet och minska behovet av lönedifferentiering.</p>
<p>Om en ökad lönedifferentiering i huvudsak kommer till stånd via lägre<br>ingångslöner mildras en del av de negativa effekter som annars uppstår.<br>Ungdomar löper mindre risk än övriga grupper att permanent fastna i låg-<br>lönearbeten utan kan använda dessa som en naturlig inkörsport till arbets-<br>marknaden. Försörjningsbördan är också vanligvis mindre.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>200</p>
<p>Graden av löneflexibilitet är i huvudsak någonting som bestäms på ar-<br>betsmarknaden, som ett resultat av marknadskrafterna och överenskom-<br>melser mellan parterna, samtidigt som bl.a. skatte- och bidragsregler på-<br>verkar förutsättningarna. Redan nu kan tendenser skönjas till att utveck-<br>lingen är på väg mot ökad löneflexibilitet. Frågan är hur hastig processen<br>kommer att bli och hur långt den kommer att gå. En ökad löneanpassning<br>— även om löneskillnaderna då riskerar att tillta — skapar sannolikt<br>förutsättningar för en gynnsammare samhällsekonomisk utveckling, bl.a.<br>till följd av en förbättrad balans mellan efterfrågan och utbud på olika<br>delarbetsmarknader.</p>
<p>En idé som ofta ventileras i både internationell och svensk debatt är att<br>via subventioner eller skattesänkningar skapa incitament för ökad rörlig-<br>het och nya arbetstillfällen. Detta kan göras på olika sätt. Arbetskrafts-<br>kostnaden kan sänkas via exempelvis lägre avgifter för okvalificerad<br>arbetskraft, i syfte att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för dessa<br>grupper. Förslag i denna riktning utgör ett viktigt inslag i Vitboken.<br>Dessutom kan efterfrågan på vissa tjänster subventioneras via skattera-<br>batter. Ett aktuellt exempel på detta är möjligheten att göra avdrag från<br>fastighetsskatten om man anlitar hantverkare för reparationer i den egna<br>bostaden.</p>
<p>Fördelarna med denna typ av åtgärder är uppenbara. Om kostnaden för<br>viss arbetskraft blir lägre eller om vissa tjänster blir billigare ökar efter-<br>frågan, vilket ger en sysselsättningsfrämjande effekt. Tillväxten av skatte-<br>baserna stimuleras, samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten avtar.<br>Det är dock inte sannolikt att dessa "dynamiska effekter" blir av sådan<br>omfattning att de kompenserar för den budgetförsvagning som subventio-<br>nerna eller skatterabatterna ger upphov till.</p>
<p>Om subventionering av arbetskraftskostnader eller om efterfrågan på<br>arbetskraft klart begränsas till vissa grupper eller områden blir naturligt-<br>vis de negativa statsfmansiella konsekvenserna av mindre omfattning. Det<br>kan också vara motiverat att skattemässigt gynna områden där skattekilar<br>får en särskilt negativ effekt på efterfrågan. Mot detta ska ställas de av-<br>gränsningsproblem som uppstår.</p>
<p>Ett speciellt problem uppstår om subvention av arbetskraft med låg lön<br>finansieras genom höjningar av inkomstskatten för övrig arbetskraft. I så<br>fall skärps återigen marginaleffekterna, vilket tenderar att minska intres-<br>set för att arbeta och öka tendenserna till skatteplanering eller skattefusk.<br>Tillväxten i ekonomin hämmas.</p>
<p>Under senare tid har i olika studier arbetslöshetsersättningens betydelse<br>lyfts fram. Om ersättningen är alltför generös vad avser nivå och/eller tid<br>försvagas incitamenten att söka sig tillbaka till den ordinarie arbetsmark-<br>naden samtidigt som löneanpassningen fördröjs eller förhindras. Arbets-<br>marknadens funktionssätt försämras och långtidsarbetslösheten drivs upp.</p>
<p>Formellt sett är perioden för kontant arbetslöshetsersättning relativt kort<br>i Sverige. Ett speciellt problem är i stället den sammankoppling mellan<br>arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som möjlig-<br>gör permanent försörjning. Efter en period av ersättning och sedan åtgärd<br>är man på nytt berättigad till ersättning. När denna period sedan är slut<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>201</p>
<p>kan man genom att delta i en ytterligare åtgärd kvalificera sig för förnyad<br>ersättning osv. Enligt den arbetsmarknadspolitiska forskningen tenderar<br>detta system att driva fram en utslagning från den ordinarie arbetsmark-<br>naden.</p>
<p>En metod för att stimulera sysselsättningen skulle då vara att reducera<br>arbetslöshetsersättningens nivå och/eller tid samt bryta länken mellan er-<br>sättning och åtgärder. Detta skulle innebära en stimulans att söka nytt<br>arbete samt ökade incitament att acceptera ett arbete med lägre lön än<br>man annars skulle göra, dvs. närmast en striktare tillämpning av det som<br>i Sverige kommit att kallas arbetslinjen. Den arbetslöses kontakt med ar-<br>betsmarknaden skulle förbättras. Härmed kan arbetslöshetstidema förkor-<br>tas och rörligheten på arbetsmarknaden ökas. Resultaten från den arbets-<br>marknadspolitiska forskningen pekar mot positiva sysselsättningseffekter<br>av sådana åtgärder. Nackdelarna finns på det sociala och fördelningspoli-<br>tiska planet. Svårigheterna att försörja sig på arbetslöshetsunderstödet<br>ökar. Antalet utförsäkrade — som blir beroende av socialbidrag —<br>riskerar att stiga.</p>
<p>I såväl internationell som svensk debatt behandlas också frågan om att<br>ändra regelsystemet på arbetsmarknaden för att på det sättet öka flexibili-<br>teten. Motivet är att kostnaderna och riskerna för arbetsgivaren minskar<br>om det blir lättare att utnyttja provanställningar och själv avgöra vilka<br>som ska avskedas.</p>
<p>Fördelen med denna typ av avreglering på arbetsmarknaden är att ar-<br>betsgivarnas benägenhet att nyanställa sannolikt ökar, vilket i så fall kan<br>få en dämpande effekt på arbetslösheten. En satsning kommer sannolikt<br>att ske på arbetskraft med hög produktivitet, vilket främjar hög tillväxt<br>och låg inflation. Om det blir lättare att både anställa och avskeda folk<br>ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden. Detta är särskilt positivt i en upp-<br>gångsfas när mer flexibilitet ger snabbare effekter och därmed motverkar<br>långtidsarbetslöshet.</p>
<p>Nackdelen är att större förändringar av detta slag kan upplevas negativt<br>i den bemärkelsen att de skapar otrygghet. Utslagningsprocesser kan<br>komma att förstärkas om arbetsmarknaden inte är tillräckligt flexibel.<br>Förutom de sociala problem som då blir följden, belastas också stats-<br>finanserna. Ökade inslag av oseriöst företagande kan uppstå, vilket också<br>får en snedvridande effekt på konkurrensen på marknaden.</p>
<p>Satsningar på förbättrad infrastruktur intar en framträdande plats i såväl<br>EU:s s.k. vitbok som i övrig diskussion om sysselsättning och arbets-<br>marknad. Tanken är att denna typ av investeringar höjer regionens eller<br>landets konkurrenskraft. Därmed kan produktion och sysselsättning öka.<br>Utbyggnad av fysiska kommunikationer såsom vägar, broar, järnvägar<br>liksom energinätverk och "informationsmotorvägar", dvs. bredbandsnät<br>för elektronisk överföring, är exempel på detta.</p>
<p>Självklart är satsningar på förbättrad infrastruktur nödvändiga för att<br>en hög ekonomisk tillväxt ska kunna upprätthållas. Försummas infra-<br>strukturen uppstår flaskhalsar som både driver upp inflationen och däm-<br>par tillväxten. Rörligheten på arbetsmarknaden försvåras, eftersom män-<br>niskors benägenhet att flytta till områden med brist på bostäder och kom-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>202</p>
<p>munikationer och med i övrigt dålig service är låg. Incitamenten för<br>kapacitetshöjande investeringar i näringslivet avtar. De negativa erfaren-<br>hetena från länder med bristfällig infrastruktur är entydig.</p>
<p>Att göra omfattande satsningar på infrastruktur är emellertid inte helt<br>oproblematiskt. Dessa investeringar är vanligtvis kapitalintensiva. Effek-<br>ten på tillväxten kan avta vid stora volymer. Per satsad krona skapas få<br>nya arbetstillfällen direkt och det kan ta lång tid innan de indirekta effek-<br>terna gör sig gällande. En finansiering som medför ökade offentliga un-<br>derskott är inte möjlig att genomföra utan negativa effekter på ekonomin<br>i det statsfmansiella läge som Sverige befinner sig. Om privat finansie-<br>ring kan mobiliseras undviks detta problem.</p>
<p>En slutsats som kan dras av internationell och svensk diskussion är att<br>infrastrukturella satsningar är önskvärda och nödvändiga, men de måste<br>ske i den takt som finansieringen medger. Man kan heller inte vänta sig<br>några snabba effekter på arbetsmarknadens funktionssätt och på arbetslös-<br>heten.</p>
<p>Förbättrad utbildning, som utgör ett centralt element i Vitboken, under-<br>lättar ekonomins anpassning till nya förhållanden och höjer produktivitet<br>och tillväxt i ett längre perspektiv. Människor med god utbildningsnivå<br>har lättare att tillgodogöra sig och tillämpa de nya kunskaper som kom-<br>mer fram. En ökad volym högutbildade bör också motverka de tendenser<br>som i övrigt finns mot tilltagande lönespridning, eftersom värdet av ut-<br>bildningspremien sjunker. Dessutom medför lönespridning i sig incita-<br>ment till utbildning, som då blir ett medel för den enskilde att höja sin<br>lönenivå.</p>
<p>En ökad utbildning gör också att matchningen mellan utbud och efter-<br>frågan på arbetsmarknaden förbättras. Detta tenderar att minska arbetslös-<br>heten. I ett längre perspektiv kan också konkurrenskraften stärkas. Dess-<br>utom är vanligvis kostnaderna att bedriva utbildning låga, i förhållande<br>till många andra typer av satsningar. Ett problem är att nå ut till och<br>motivera de grupper som har störst behov. Det kan ta relativt lång tid<br>innan utbildningssatsningar ger effekt på arbetsmarknadens funktionssätt<br>och på tillväxten i ekonomin.</p>
<p>Den traditionella arbetsmarknadspolitiken är mer utbyggd i Sverige än<br>i andra länder. Det kan konstateras att åtgärder av detta slag har många<br>positiva effekter. I stället för att passivt ta emot bidrag hålls människor<br>aktiva, vilket motverkar långtidarbetslöshet och utslagning. Kompetens-<br>nivån upprätthålls eller kan t.o.m. höjas via den utbildning som bedrivs.<br>Ungdomar får möjlighet att skaffa sig arbetslivserfarenhet och kan lättare<br>ta steget in på den reguljära arbetsmarknaden. Dessa effekter bidrar till<br>att skapa en flexiblare och mer effektiv arbetsmarknad.</p>
<p>När omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna nått de ni-<br>våer som nu råder i Sverige uppstår dock vissa problem. Den administra-<br>tiva apparaten blir omfattande. Åtgärderna tenderar att tränga ut reguljära<br>arbeten. Incitamenten att söka sig ut på den ordinarie arbetsmarknaden<br>kan försvagas. Alltför omfattande åtgärder kan också försvåra lönebild-<br>ningen och verka inflationsdrivande. Dessutom blir belastningen hög på<br>statsfinanserna.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>203</p>
<p>För Sverige med nuvarande omfattande åtgärder kan en ytterligare ut-<br>byggnad av den traditionella arbetsmarknadspolitiken knappast ses som<br>en framkomlig väg att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Däremot<br>finns det många andra länder i Europa där en expansion av traditionell<br>arbetsmarknadspolitik kan vara ett verkningsfullt medel att bekämpa<br>främst långtidsarbetslöshet. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken röner<br>också ett ökande intresse i omvärlden, bl.a. inom EU.</p>
<p>Den trend i internationellt ekonomiskt samarbete som syftar till att öpp-<br>na upp marknader, öka integrationen, skärpa konkurrensen och förbättra<br>produktionsfaktorernas rörlighet har långsiktigt mycket stor betydelse för<br>möjligheterna att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, höja tillväxten<br>och bekämpa arbetslösheten. Ett viktigt medel är därför att delta i det in-<br>ternationella ekonomisk-politiska samarbetet och försöka bidra till att en<br>positiv utveckling i detta avseende säkerställs.</p>
<p>I en värld med hög arbetslöshet finns stora risker att protektionism bre-<br>der ut sig. I så fall uppstår på sikt skadliga effekter på den ekonomiska<br>tillväxten och på sysselsättningen. Särskilt kännbart blir detta för ett litet<br>utrikeshandelsberoende land som Sverige.</p>
<p>Något enkelt recept för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt<br>finns inte. Det är nödvändigt att förändringar sker på flera plan. Olika<br>åtgärder får inte ställas mot varandra utan ska i stället ses som komple-<br>ment. Ju fler åtgärder som kan sättas in, desto mindre långtgående behö-<br>ver de vara på varje enskilt område för att uppnå en given total effekt.</p>
<p>Till en del kan regering och riksdag initiera de förändringar som be-<br>hövs. I betydande utsträckning måste dock förnyelsen komma via arbets-<br>marknadens parter.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>204</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Innehåll</p></td><td>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 Inledning</p></td><td>
<p>2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.1 Utvecklingen 1994-95</p></td><td>
<p>2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv</p></td><td>
<p>14</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 Den internationella utvecklingen</p></td><td>
<p>21</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.1 Allmän översikt</p></td><td>
<p>21</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.2 Ländergenomgång</p></td><td>
<p>26</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3 Utrikeshandel</p></td><td>
<p>34</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3.1 Export och import</p></td><td>
<p>34</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3.2 Bytesbalansen</p></td><td>
<p>39</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 Industrin</p></td><td>
<p>42</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4.1 Produktion och konkurrenskraft</p></td><td>
<p>42</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4.2 Lönsamhet</p></td><td>
<p>47</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5 Privata tjänster</p></td><td>
<p>51</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5.1 Konjunkturläget</p></td><td>
<p>51</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5.2 Strukturförändringar inom tjänstesektorn</p></td><td>
<p>54</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6 Arbetsmarknaden</p></td><td>
<p>57</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud</p>
<p>6.2 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska</p></td><td>
<p>58</p></td></tr>
<tr><td>
<p>åtgärder</p></td><td>
<p>63</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7 Löner</p></td><td>
<p>67</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7.1 Lönebildningen i Sverige i ett historiskt perspektiv</p></td><td>
<p>67</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7.2 Utvecklingen under 1990-1993</p></td><td>
<p>68</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7.3 Utvecklingen under prognosperioden</p></td><td>
<p>69</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8 Inflation</p></td><td>
<p>73</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8.1 Inflationstryck</p></td><td>
<p>73</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8.2 Inflationsförväntningar</p></td><td>
<p>75</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8.3 Inflationsprognos</p></td><td>
<p>77</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion</p></td><td>
<p>81</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9.1 Hushållens inkomster</p></td><td>
<p>81</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9.2 Privat konsumtion och sparande</p></td><td>
<p>85</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10 Investeringar</p></td><td>
<p>91</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.1 Näringslivets investeringar</p></td><td>
<p>91</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.2 Offentliga investeringar</p></td><td>
<p>94</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.3 Bostadsinvesteringar</p></td><td>
<p>96</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.4 Byggnadsverksamhet</p></td><td>
<p>99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.5 Lagerinvesteringar</p></td><td>
<p>101</p></td></tr>
</table>
<p>206</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>11</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorn</p>
<p>11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn</p>
<p>11.2 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna</p>
<p>11.3 Allmänna pensionsfonden</p>
<p>11.4 Den kommunala sektom</p></td><td>
<p>104 Prop. 1993/94:150</p>
<p>104 Bilaga 1.1</p>
<p>111</p>
<p>113</p>
<p>113</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12</p></td><td>
<p>Kapitalmarknaden</p></td><td>
<p>117</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>12.1 Den internationella ränte- och valutakursutvecklingen</p></td><td>
<p>117</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>12.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen</p></td><td>
<p>122</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>12.3 Statens upplåning</p></td><td>
<p>125</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>12.4 Kreditmarknadens utveckling</p></td><td>
<p>127</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>12.5 Utvecklingen på aktiemarknaden</p></td><td>
<p>128</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13</p></td><td>
<p>Medelfristiga scenarier</p></td><td>
<p>130</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>13.1 Inledning</p></td><td>
<p>130</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>13.2 Förutsättningar</p></td><td>
<p>131</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>13.3 Den internationella utvecklingen</p></td><td>
<p>134</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>13.4 Den svenska utvecklingen</p></td><td>
<p>136</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>13.5 Sammanfattning</p></td><td>
<p>170</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14</p></td><td>
<p>Den offentliga skulden</p></td><td>
<p>173</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>14.1 Inledning</p></td><td>
<p>173</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>14.2 Statskuldsteori</p></td><td>
<p>174</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>14.3 Olika skulddefinitioner</p></td><td>
<p>180</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>14.4 Skuldutvecklingen fram till år 1999</p></td><td>
<p>182</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>14.5 Den internationella skuldutvecklingen</p></td><td>
<p>186</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>14.6 EU och den offentliga skuldsättningen</p></td><td>
<p>190</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>14.7 Sammanfattning</p></td><td>
<p>192</p></td></tr>
<tr><td>
<p>15</p></td><td>
<p>Arbetsmarknadens funktionssätt</p></td><td>
<p>193</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.1 Tillfälliga faktorers bidrag till löneutvecklingen 1993</p></td><td>
<p>193</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.2 Hur kan arbetsmarknaden förändras?</p></td><td>
<p>197</p></td></tr>
</table>
<p>207</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Tabeller</p></td><td colspan="2">
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.1</p></td><td>
<p>Prognosförutsättningar</p></td><td>
<p>5</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.2</p></td><td>
<p>Löner och priser</p></td><td>
<p>7</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.3</p></td><td>
<p>Försörj ningsbalans</p></td><td>
<p>7</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.4</p></td><td>
<p>Bidrag till BNP-tillväxten</p></td><td>
<p>10</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.5</p></td><td>
<p>Nyckeltal</p></td><td>
<p>11</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.6</p></td><td>
<p>Sparande</p></td><td>
<p>12</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.7</p></td><td>
<p>Försörjningsbalans 1996-1999</p></td><td>
<p>15</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.8</p></td><td>
<p>Nyckeltal</p></td><td>
<p>18</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.9</p></td><td>
<p>Bidrag till tillväxten</p></td><td>
<p>20</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>2.1</p></td><td>
<p>Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder</p></td><td>
<p>22</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>2.2</p></td><td>
<p>Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder</p></td><td>
<p>23</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>2.3</p></td><td>
<p>Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande</p></td><td>
<p>24</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3.1</p></td><td>
<p>Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar<br>och export av bearbetade varor</p></td><td>
<p>35</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3.2</p></td><td>
<p>Importvägd efterfrågan på bearbetade varor</p></td><td>
<p>38</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3.3</p></td><td>
<p>Export och import av varor</p></td><td>
<p>38</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3.4</p></td><td>
<p>Bytesbalans</p></td><td>
<p>40</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.1</p></td><td>
<p>Nyckeltal för industrin</p></td><td>
<p>42</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.2</p></td><td>
<p>Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler<br>per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel</p></td><td>
<p>48</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>5.1</p></td><td>
<p>Importpenetrationskvot för den privata tjänstesektorn<br>och för industrin</p></td><td>
<p>55</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.1</p></td><td>
<p>Antalet sysselsatta i olika branscher</p></td><td>
<p>60</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.2</p></td><td>
<p>Produktion och sysselsättning i timmar</p></td><td>
<p>61</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.3</p></td><td>
<p>Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet</p></td><td>
<p>62</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.4</p></td><td>
<p>Relativ arbetslöshet i olika åldrar</p></td><td>
<p>64</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.5</p></td><td>
<p>Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder</p></td><td>
<p>65</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>7.1</p></td><td>
<p>Timlöner och arbetskraftskostnader</p></td><td>
<p>69</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>8.1</p></td><td>
<p>Konsumentpriser</p></td><td>
<p>77</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>8.2</p></td><td>
<p>Bidrag till skillnad i KPI-förändring mellan 1994<br>och 1995</p></td><td>
<p>79</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.1</p></td><td>
<p>Hushållssektoms disponibla inkomster,<br>konsumtion och sparande</p></td><td>
<p>81</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.2</p></td><td>
<p>Hushållens inkomster</p></td><td>
<p>82</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.3</p></td><td>
<p>Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll</p></td><td>
<p>84</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>10.1</p></td><td>
<p>Bruttoinvesteringar efter näringsgren</p></td><td>
<p>91</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>10.2</p></td><td>
<p>Bruttoinvesteringar i näringslivet</p></td><td>
<p>92</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>10.3</p></td><td>
<p>Offentliga investeringar</p></td><td>
<p>95</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>10.4</p></td><td>
<p>Bostadsinvesteringar</p></td><td>
<p>98</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>10.5</p></td><td>
<p>Byggnadsverksamhet</p></td><td>
<p>101</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>10.6</p></td><td>
<p>Lagervolymförändringar</p></td><td>
<p>101</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>11.1</p></td><td>
<p>Förändring av den offentliga sektorns finansiella<br>sparande</p></td><td>
<p>105</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>11.2</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns inkomster och utgifter</p></td><td>
<p>107</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>11.3</p></td><td>
<p>Skatter och avgifter</p></td><td>
<p>109</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>11.4</p></td><td>
<p>Offentliga sektorns utgifter</p></td><td>
<p>111</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>208</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>11.5</p></td><td>
<p>Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna</p></td><td>
<p>112 Prop. 1993/94:150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11.6</p></td><td>
<p>Allmänna pensionsfonden</p></td><td>
<p>113 Bilaga 1.1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11.7</p></td><td>
<p>Den kommunala sektorns inkomster och utgifter</p></td><td>
<p>115</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.1</p></td><td>
<p>Utvecklingen i OECD 1993-1999</p></td><td>
<p>135</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.2</p></td><td>
<p>Räntor och ECU-index</p></td><td>
<p>137</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.3</p></td><td>
<p>Produktion, produktivitet och investeringar,<br>årsgenomsnitt 1996-1999</p></td><td>
<p>141</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.4</p></td><td>
<p>Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt<br>alternativet med medelhög tillväxt</p></td><td>
<p>142</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.5</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns finanser</p></td><td>
<p>147</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.6</p></td><td>
<p>Hushållssektoms finanser</p></td><td>
<p>151</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.7</p></td><td>
<p>Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt<br>alternativet med hög tillväxt</p></td><td>
<p>156</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.8</p></td><td>
<p>Arbetsmarknad</p></td><td>
<p>158</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.9</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns finanser vid alternativa<br>tillväxttakter</p></td><td>
<p>159</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.10</p></td><td>
<p>Hushållssektoms finanser vid alternativa tillväxter</p></td><td>
<p>161</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.11</p></td><td>
<p>Försörjningsbalansen med vissa nyckeltal enligt<br>alternativet med låg tillväxt</p></td><td>
<p>164</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.12</p></td><td>
<p>Företagssektorns finanser vid alternativa tillväxter</p></td><td>
<p>168</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.13</p></td><td>
<p>Bruttosparande och bytesbalans vid alternativa<br>tillväxter</p></td><td>
<p>169</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14.1</p></td><td>
<p>Finansiell skuldsättning 1993 i den offentliga<br>sektom</p></td><td>
<p>181</p></td></tr>
<tr><td>
<p>15.1</p></td><td>
<p>Beräkning av den strukturella löneglidningen 1992<br>och 1993</p></td><td>
<p>196</p></td></tr>
</table>
<p>209</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Diagram</p></td><td>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.1</p></td><td>
<p>Produktion i industrin och i övriga ekonomin</p></td><td>
<p>3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.2</p></td><td>
<p>BNP, export, privat konsumtion och brutto-<br>investeringar</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.3</p></td><td>
<p>Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar<br>exkl. bostäder</p></td><td>
<p>10</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.4</p></td><td>
<p>BNP och produktivitet i Sverige 1981-1995</p></td><td>
<p>12</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.5</p></td><td>
<p>Finansiellt sparande i privat och offentlig<br>sektor samt bytesbalans</p></td><td>
<p>13</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.6</p></td><td>
<p>Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende<br>arbetsmarknadspoitiska åtgärder 1980-1999</p></td><td>
<p>16</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.7</p></td><td>
<p>Offentliga sektorns utgifter och inkomster</p></td><td>
<p>17</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.8</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns finansiella nettoställning</p></td><td>
<p>19</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.1</p></td><td>
<p>BNP-tillväxt i USA, Japan och västra Tyskland</p></td><td>
<p>21</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.2</p></td><td>
<p>Inflation, tillverkningsindustrins kapacitets-<br>utnyttjande och långa räntor i USA</p></td><td>
<p>27</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.3</p></td><td>
<p>Inflation och tillverkningsindustrins kapacitets-<br>utnyttjande i västra Tyskland</p></td><td>
<p>29</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3.1</p></td><td>
<p>Marknadsandel och relativpris för exporten av<br>bearbetade varor</p></td><td>
<p>36</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4.1</p></td><td>
<p>Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande</p></td><td>
<p>44</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4.2</p></td><td>
<p>Industrins arbetskostnad per producerad enhet i</p>
<p>Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1995</p></td><td>
<p>46</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4.3</p></td><td>
<p>Industrins bruttomarginal 1980-1995</p></td><td>
<p>49</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5.1</p></td><td>
<p>Arbetade timmar i privat tjänstesektor</p></td><td>
<p>52</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6.1</p></td><td>
<p>Antal varsel och antal nyanmälda lediga platser</p></td><td>
<p>57</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6.2</p></td><td>
<p>Sysselsättning och arbetskraftsutbud</p></td><td>
<p>59</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6.3</p></td><td>
<p>Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärder</p></td><td>
<p>63</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7.1</p></td><td>
<p>Lönespridningen i Sverige</p></td><td>
<p>67</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7.2</p></td><td>
<p>Nominell timlön inom industrin</p></td><td>
<p>72</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8.1</p></td><td>
<p>Hushållens inflationsförväntningar</p></td><td>
<p>76</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8.2</p></td><td>
<p>Prisutvecklingen i Sverige och OECD</p></td><td>
<p>80</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9.1</p></td><td>
<p>Hushållens förmögenhetskvot</p></td><td>
<p>86</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9.2</p></td><td>
<p>Hushållens skuldkvot</p></td><td>
<p>87</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9.3</p></td><td>
<p>Hushållens förväntningar om ekonomin om</p>
<p>12 månader</p></td><td>
<p>88</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9.4</p></td><td>
<p>Hushållens förväntningar om arbetslösheten<br>om 12 månader</p></td><td>
<p>88</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9.5</p></td><td>
<p>Privat konsumtion</p></td><td>
<p>89</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9.6</p></td><td>
<p>Hushållens sparkvot</p></td><td>
<p>90</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.1</p></td><td>
<p>Procentuell förändring av investeringar och<br>produktion i näringslivet</p></td><td>
<p>94</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.2</p></td><td>
<p>Antal outhyrda lägenheter resp, antal påbörjade<br>lägenheter</p></td><td>
<p>96</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.3</p></td><td>
<p>Bostadsinvesteringar</p></td><td>
<p>99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.4</p></td><td>
<p>Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1995</p></td><td>
<p>100</p></td></tr>
</table>
<p>210</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>10.5</p></td><td>
<p>Lagerstockar i förhållande till produktion</p></td><td>
<p>102 Prop. 1993/94:150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.6</p></td><td>
<p>BNP-utveckling och lagerbidrag</p></td><td>
<p>103 Bilaga 1.1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11.1</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns finansiella sparande<br>1970-1995</p></td><td>
<p>104</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11.2</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns finansiella nettoställning</p></td><td>
<p>108</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12.1</p></td><td>
<p>6-månaders Euromarknadsräntor 1989-1994</p></td><td>
<p>118</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12.2</p></td><td>
<p>10-åriga obligationsräntor 1989-1994</p></td><td>
<p>119</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12.3</p></td><td>
<p>Ränteutvecklingen 1989-1994</p></td><td>
<p>123</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12.4</p></td><td>
<p>Kronans depreciering från nov. 1992</p></td><td>
<p>124</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12.5</p></td><td>
<p>Bankernas kreditförluster och resultat</p></td><td>
<p>127</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12.6</p></td><td>
<p>Internationell börsutveckling 1993-1994</p></td><td>
<p>128</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.1</p></td><td>
<p>Bruttonationalprodukt och trend 1985-1995</p></td><td>
<p>133</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.2</p></td><td>
<p>BNP-tillväxten och dess användning enligt alternativet<br>med medelhög tillväxt</p></td><td>
<p>139</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.3</p></td><td>
<p>BNP-tillväxten och dess användning 1996-1999</p></td><td>
<p>139</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.4</p></td><td>
<p>Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i<br>förhållande till befolkningen 16-64 år, enligt alter-<br>nativet med medelhög tillväxt</p></td><td>
<p>145</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.5</p></td><td>
<p>Hushållens sparkvot 1980-1999</p></td><td>
<p>150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.6</p></td><td>
<p>Bruttosparande och bytesbalans 1970-1999</p></td><td>
<p>152</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.7</p></td><td>
<p>Finansiellt sparande 1970-1999</p></td><td>
<p>153</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.8</p></td><td>
<p>Investeringar i förhållande till BNP</p></td><td>
<p>155</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.9</p></td><td>
<p>Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i<br>förhållande till befolkningen 16-64 år, enligt alter-<br>nativet med hög tillväxt</p></td><td>
<p>157</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.10</p></td><td>
<p>Finansiellt sparande i offentlig sektor 1990-1999</p></td><td>
<p>159</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.11</p></td><td>
<p>Primärt finansiellt sparande i offentlig sektor<br>1990-1999</p></td><td>
<p>161</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.12</p></td><td>
<p>Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i<br>förhållande till befolkningen 16-64 år, enligt alter-<br>nativet med låg tillväxt</p></td><td>
<p>165</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.13</p></td><td>
<p>Bytesbalans 1970-1999</p></td><td>
<p>169</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13.14</p></td><td>
<p>Bruttonationalprodukt och trend 1985-1999</p></td><td>
<p>171</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14.1</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns skulder i Sverige och</p>
<p>OECD 1980-1993</p></td><td>
<p>174</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14.2</p></td><td>
<p>Skuldkvotens bestämningsfaktorer</p></td><td>
<p>175</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14.3</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns skuldutveckling vid medel-<br>hög (3 %) tillväxt</p></td><td>
<p>183</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14.4</p></td><td>
<p>Den offentliga sektorns nettoskuldutveckling i tre<br>olika tillväxtscenarier</p></td><td>
<p>184</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14.5</p></td><td>
<p>Utvecklingen av skuldkvoten och dess bestämnings-<br>faktorer i Belgien</p></td><td>
<p>188</p></td></tr>
<tr><td>
<p>15.1</p></td><td>
<p>Den strukturella löneglidningen</p></td><td>
<p>194</p></td></tr>
<tr><td>
<p>15.2</p></td><td>
<p>Löne- och sysselsättningsutvecklingen inom<br>industrins olika delbranscher 1993</p></td><td>
<p>195</p></td></tr>
</table>
<p>211</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Långsiktig konsekvenskalkyl<br>för perioden</p>
<p>1994/95 — 1998/99</p>
<p>1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<h1>Långsiktig konsekvenskalkyl för<br>perioden 1994/95 - 1998/99</h1>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h2>Förord</h2>
<p>Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) som här presenteras visar<br>utgifts- och inkomstutvecklingen under perioden 1994/95 - 1998/99 till<br>följd av redan lättade beslut och gjorda åtaganden. LK:n är således inte<br>någon prognos över den framtida utvecklingen. Dess syfte är att utgöra<br>ett av regeringens underlag vid utformningen av den långsiktiga<br>utgiftsstrategin.</p>
<p>LK:n består av tre delar: en huvudtext, ett appendix samt en tabell-<br>bilaga. I huvudtexten redovisas en samlad konsekvensberäkning av den<br>offentliga sektorns utgifter och inkomster utifrån tre olika antagandebilder<br>för den ekonomiska utvecklingen. Huvudtexten är uppdelad i separata<br>avsnitt för statsbudgeten, övriga staten, AP-fonden respektive kommuner-<br>na samt hela offentliga sektorn. I avsnitt 4 finns dessutom en redovisning<br>över statens samlade utgifter på olika områden. I huvudtexten finns,<br>förutom redovisningen av utvecklingen under LK-perioden, i de flesta<br>avsnitt även en redovisning av utvecklingen under perioden 1988/89 -<br>1993/94.</p>
<p>I appendixdelen redovisas utgiftsutvecklingen för respektive departe-<br>ment under LK-perioden. I tabellbilagan återfinns sifferunderlaget för<br>texter och diagram.</p>
<p>Framställningen bygger på material från departementen och myndig-<br>heter. Finansdepartementets ekonomiska avdelning svarar för de<br>antaganden om den ekonomiska utvecklingen som ligger till grund för<br>beräkningarna. De tre antagandebilderna redovisas mer utförligt i den<br>reviderade nationalbudgeten, bilaga 1.1 i denna proposition.</p>
<p>LK-beräkningarna har gjorts på Finansdepartementets budgetavdelning.<br>Departementsekreteraren Karin Lindgren har lett den grupp som arbetat<br>fram LK:n. Riksdagsbeslut t.o.m. 13 april 1994 har beaktats. LK-<br>beräkningama avslutades den 19 april 1994.</p>
<h2>Innehåll:</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h2>Långsiktig konsekvenskalkyl för perioden<br>1993/94 - 1997/98</h2>
<p>Sammanfattning ..............................1</p>
<p>1 Den långsiktiga konsekvenskalkylen 1994/95-1998/99 .....9</p>
<p>1.1 Inledning ...........................9</p>
<p>1.2 Beräkningsmetod ......................10</p>
<p>1.3 Samhällsekonomisk bakgrund...............14</p>
<p>2 Statsbudgetens utveckling......................21</p>
<p>2.1 Budgetsaldot .........................21</p>
<p>2.2 Statsbudgetens inkomster 1988/89 - 1998/99 ...... 23</p>
<p>2.2.1 Historisk utveckling 1988/89 - 1993/94</p>
<p>i löpande priser ...................24</p>
<p>2.2.2 Inkomstutveckling under LK-perioden,</p>
<p>1994/95 - 1998/99 .................. 25</p>
<p>2.2.3 Avgiftsinkomster från förvaltnings-<br>myndigheter ......................29</p>
<p>2.3 Statsbudgetens utgifter 1988/89 - 1998/99 ....... 30</p>
<p>2.3.1 Historisk utveckling 1988/89 - 1993/94 ..... 31</p>
<p>2.3.2 Utgiftsutvecklingen under LK-perioden,</p>
<p>1994/95 - 1998/99 .................. 32</p>
<p>2.3.3 Utgiftsstyrande faktorer...............35</p>
<p>2.3.4 Utgifterna fördelade på realekonomiska</p>
<p>kategorier.......................36</p>
<p>3 Statens utgifter fördelade på politikområden,</p>
<p>1988/89 - 1998/99 .......................... 41</p>
<p>3.1 Ålderspensioner.......................47</p>
<p>3.2 Arbetsmarknadspolitik ...................49</p>
<p>3.3 Sjuk- och arbetsskadeförsäkring m.m...........52</p>
<p>3.4 Statsskuldräntor........................55</p>
<p>3.5 Barnfamiljer .........................57</p>
<p>3.6 Bidrag från staten till kommunsektorn..........59</p>
<p>3.7 Utbildning och forskning..................62</p>
<p>3.8 Försvar ............................66</p>
<p>3.9 Kommunikationer......................68</p>
<p>3.10 Bostadsförsörjning......................71</p>
<p>3.11 Rättsväsendet inkl, skatt och tull.............73</p>
<p>3.12 Internationellt bistånd....................76</p>
<p>3.13 Invandring ..........................78</p>
<p>3.14 Vård och omsorg ......................80</p>
<p>3.15 Närings-och jordbrukspolitik...............82</p>
<p>3.16 Central förvaltning .....................</p>
<p>3.17 Fritidsverksamhet och kultur ...............</p>
<p>3.18 Övriga utgifter .......................</p>
<p>3.19 Utrikesförvaltning och internationell</p>
<p>samverkan...........................</p>
<p>3.20 Samhällsplanering och regional utveckling.......</p>
<p>3.21 Miljöskydd, naturvård och energi ............</p>
<p>85 Prop. 1993/94:150</p>
<p>86 Bilaga 1.2</p>
<p>88</p>
<p>89</p>
<p>92</p>
<p>94</p>
<p>4 Statens inkomster och utgifter utanför statsbudgeten</p>
<p>exkl. AP-fonden under LK-perioden ...............97</p>
<p>4.1 Arbetsmarknadsfonden...................98</p>
<p>4.2 Lönegarantifonden......................99</p>
<p>4.3 Delpensionsfonden......................100</p>
<p>5 Statens lånebehov och skuld ....................102</p>
<p>5.1 Statsskuldens sammansättning ..............102</p>
<p>5.2 Statsskuldens finansiering .................103</p>
<p>5.3 Statsskuldens utveckling under LK-perioden......105</p>
<p>6 AP-fonden</p>
<p>.............................108</p>
<p>7 Budgeteffekter av medlemskap i EU................112</p>
<p>8 Den kommunala sektorn.......................114</p>
<p>8.1 Finansiellt sparande under LK-perioden.........114</p>
<p>8.2 Inkomster och utgifter år 1994 .............. 115</p>
<p>8.3 Inkomster...........................116</p>
<p>8.3.1. Skatteinkomster...................116</p>
<p>8.3.2. Statsbidrag......................117</p>
<p>8.3.3. Inkomster under LK-perioden...........118</p>
<p>8.4 Utgifter............................119</p>
<p>8.4.1. Utgifter under LK-perioden............120</p>
<p>8.5 Tillgångar och skulder år 1992 .............. 121</p>
<p>9 Offentliga sektorns finansiella sparande under</p>
<p>LK-perioden .............................123</p>
<p>10 Alternativa beräkningar .......................126</p>
<p>10.1 Alternativ 2 %........................126</p>
<p>10.1.1. Samhällsekonomisk bakgrund..........126</p>
<p>10.1.2. Statsskulden och lånebehovet ..........127</p>
<p>10.1.3. Statsbudgetens utveckling ............127</p>
<p>10.1.4. Övriga staten och AP-fonden ..........128</p>
<p>10.1.5. Kommunsektorn..................129</p>
<p>10.1.6. Offentliga sektorns finansiella sparande .... 130</p>
<p>10.2 Alternativ 4 %........................130</p>
<p>10.2.1. Samhällsekonomisk bakgrund..........130</p>
<p>10.2.2. Statsskulden och lånebehovet ..........131</p>
<p>10.2.3. Statsbudgetens utveckling ............131</p>
<p>10.2.4. Övriga staten och AP-fonden ..........133</p>
<p>10.2.5. Kommunsektorn..................133</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>10.2.6. Offentliga sektorns finansiella sparande .... 134</p>
<p>Appendix, departementens verksamhetsområden</p>
<p>136</p>
<p>Tabellbilaga</p>
<p>.............................155</p>
<h1>Långsiktig konsekvenskalkyl för<br>perioden 1994/95 - 1998/99</h1>
<h2>Sammanfattning</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h4>Inledning</h4>
<p>Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) arbetas fram för att utgöra<br>ett av regeringens underlag vid beslut om utformningen av den lång-<br>siktiga utgiftsstrategin. Beräkningarna i LK:n visar bl.a. hur stor del av<br>samhällets resurser som - givet redan fettade beslut och givet vissa an-<br>taganden om den ekonomiska utvecklingen - kommer att fes i anspråk<br>av den offentliga sektorn, i första hand staten, under perioden 1994/95 -<br>1998/99. Syftet med LK:n är att beräkna utgifter och inkomster till följd<br>av redan fettade beslut och gjorda åtaganden. LK:n är således inte någon<br>prognos över den framtida utvecklingen.</p>
<p>Beräkningarna i LK:n bygger på vissa antaganden om den ekonomiska<br>utvecklingen och om ekonomins funktionssätt. Tre olika scenarier<br>beskrivs i beräkningarna. Huvuddelen av texterna och beräkningarna<br>baseras på det scenario där BNP-tillväxten blir i genomsnitt ca 3 % per<br>år under LK-perioden. Två alternativa scenarier, där BNP-tillväxten antas<br>bli i genomsnitt ca 4 % respektive ca 2 % årligen, beskrivs i avsnittet<br>Alternativa beräkningar. De realekonomiska antagandena till alla tre<br>scenarierna redovisas i avsnitt 1.3. I avsnittet Sammanfattning analyseras<br>alla tre alternativen parallellt.</p>
<p>Antagandena i de tre scenarierna bygger på att Sverige är medlem i EU<br>fr.o.m. 1 januari 1995. Avgiften till EU och andra kostnader/intäkter till<br>följd av ett eventuellt medlemskap har emellertid inte tagits med i LK-<br>beräkningama utan beskrivs och utreds i ett särskilt avsnitt, Budgeteffek-<br>ter av ett medlemskap i EU.</p>
<p>Det program för sanering av de offentliga finanserna på 81 miljarder<br>kronor fram till år 1998 som regeringen presenterade i den förra<br>kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150) och som riksdagen<br>fettade principbeslut om våren 1993, har i sin helhet betraktats som ett<br>redan fettat beslut och ingår således i beräkningarna.</p>
<p>Utvecklingen av de offentliga finanserna bestäms i LK-beräkningama<br>av de antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen. Trots de<br>gynnsamma förutsättningarna, särskilt i alternativen med 3 % respektive<br>4 % tillväxt, blir underskotten fortsatt stora.</p>
<p>Dämtöver innebär ett eventuellt EU-medlemskap en nettobelastning<br>vilken, om den inte finansieras, leder till ett ökat budgetunderskott. Dessa<br>budgeteffekter har inte beaktats i de LK-beräkningar som nu presenteras.</p>
<p>Ett eventuellt icke-medlemskap kan också leda till betydande effekter<br>på de offentliga finanserna. Inte heller detta har beaktats i LK-beräk-<br>ningarna.</p>
<h4>Den samhällsekonomiska bakgrunden</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Den samhällsekonomiska bakgrunden skiljer sig åt i de tre olika alternati-<br>ven. Skillnaderna förklaras enbart av inhemska faktorer: hur väl arbets-<br>marknaden fungerar och hur stort förtroendet är för den framtida<br>ekonomiska utvecklingen och den förda politiken (för en fylligare be-<br>skrivning se även den reviderade nationalbudgeten, bilaga 1.1 i denna<br>proposition). De internationella förutsättningarna antas vara desamma i<br>alla tre beräkningarna.</p>
<p>I alternativ 2 %, dvs. där BNP beräknas växa med i genomsnitt ca 2 %<br>årligen, fungerar lönebildningen dåligt och förväntningsbilden hos hushåll<br>och företag präglas av fortsatt osäkerhet. Räntorna förväntas stiga. En<br>svagare produktions- och sysselsättningsökning än i de två andra<br>alternativen innebär att arbetslösheten ligger kvar på en mycket hög nivå<br>- i slutet av LK-perioden beräknas den öppna arbetslösheten till-sammans<br>med andelen personer som omfettas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder<br>ligga på ca 12,5 % av arbetskraften.</p>
<p>I alternativ 3 %, där BNP antas växa med i genomsnitt ca 3 % årligen,<br>är bedömningen av utvecklingen under LK-perioden baserad på ett<br>gradvis ökat förtroende för ekonomin och den ekonomiska politiken,<br>vilket möjliggör en fortsatt nedgång av räntenivåerna. Skuldsaneringspro-<br>cessen i hushåll och företag beräknas i allt väsentligt vara avslutad. Även<br>fortsättningsvis kommer tillväxten att vara exportledd. När förtroendet för<br>ekonomin gradvis ökar, stiger näringslivets investeringar och den privata<br>konsumtionen. Arbetslösheten fortsätter att fella men beräknas ändå ligga<br>på en för svenska förhållanden hög nivå mot slutet av LK-perioden. Den<br>öppna arbetslösheten och andelen personer i olika åtgärder antas i<br>alternativ 3 % minska från drygt 14 % 1994 till 10 % 1999.</p>
<p>I alternativ 4 7c möjliggör en väl fungerande arbetsmarknad ett större<br>förtroende och bättre framtidsförväntningar utan att inflationsimpulser<br>uppstår. Detta leder till en snabbare konsumtions- och investering-<br>stillväxt. BNP växer med i genomsnitt 4 % årligen. En kraftigare tillväxt<br>möjliggör en snabbare sysselsättningsuppgång och vid slutet av LK-<br>perioden beräknas 4 % vara öppet arbetslösa och ytterligare 2,5 %<br>omfettas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andelen personer utanför<br>den reguljära arbetsmarknaden år 1999 är därmed 3,5 procentenheter<br>lägre i alternativ 4 % än i alternativ 3 %. Alternativ 4 % bygger<br>dessutom på ett implicit antagande om att fortsatta strukturella reformer<br>genomförs som förbättrar ekonomins funktionssätt.</p>
<p>Diagram 1 BNP-utvecklingen under perioden 1980 - 1999, alt. 2 %, 3 %<br>samt 4 %. Årlig procentuell förändring i 1985 års prisnivå.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-90.png" style="width:271pt;height:145pt;"/>
<p>1980 1982 1984 1986 1988 1 990 1992 1994 1996 1998</p>
<p>Kä//or.Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet</p>
<p>Diagram 2 Arbetslösheten* som andel av arbetskraften (%) under perioden<br>1980 - 1999, alt. 2 %, 3 % samt 4 %.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-91.png" style="width:279pt;height:159pt;"/>
<p>* Med arbetslöshet avses summan av öppet arbetslösa och personer i kon-<br>junkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</p>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet</p>
<h4>Offentliga sektorns finansiella sparande</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Det finansiella sparandet i den konsoliderade offentliga sektorn känne-<br>tecknas i alla tre alternativen av fortsatta betydande underskott under hela<br>LK-perioden. Ju högre tillväxten antas vara, desto bättre beräknas<br>inkomstutvecklingen bli och desto lägre blir utgifterna för främst arbets-<br>marknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetsunderstöd. I samtliga<br>alternativ stiger ränteutgifterna successivt, om än i olika takt. Det första<br>året i LK-perioden, dvs. 1994/95, beräknas det finansiella sparande-<br>underskottet i den offentliga sektorn till knappt 11 % av BNP. I alternativ<br>2 % respektive alternativ 3 % uppgår det finansiella sparandeunderskottet<br>till ca 6,5 % respektive 4 % budgetåret 1998/99. I dessa två alternativ<br>medför de stora negativa finansiella sparandet under lågkonjunkturen och<br>LK-perioden att den offentliga sektorns nettoskuld ökar till 58 %<br>respektive 51 % av BNP i slutet av LK-perioden. Även med de mycket<br>gynnsamma förutsättningar som alternativ 4 % baseras på kommer hela<br>offentliga sektorns utgifter att överstiga inkomsterna med 27 miljarder<br>kronor 1998/99. Mätt som andel av BNP förbättras det finansiella<br>sparandeunderskottet i den offentliga sektorn från knappt 11 % 1994/95<br>till ca 1,5 % 1998/99. Därmed uppgår den offentliga sektorns nettoskuld<br>i alternativ 4 % till 44 % av BNP i slutet av LK-perioden.</p>
<p>Hela LK-perioden kommer sålunda att kännetecknas av fortsatt stora,<br>om än minskande, underskott i det offentliga sparandet. Därmed kommer<br>den finansiella nettoförmögenheten att snabbt försämras. Efter det<br>överhettade läge som rådde i ekonomin vid 1980-talets slut hade den<br>konsoliderade offentliga sektorn en finansiell nettofordran. De stora<br>underskotten under lågkonjunkturen och LK-perioden medför att den<br>offentliga sektorns nettoställning, dvs. skillnaden mellan tillgångar och<br>skulder, försämras kraftigt som andel av BNP. En försvagning av den<br>offentliga sektorns nettoförmögenhet är inget unikt för Sverige. Den<br>offentliga sektorns skuldsättning har stigit inom hela OECD-området<br>under den senaste lågkonjunkturen, men utvecklingen är betydligt mer<br>dramatisk i Svergie. Den finansiella bruttoskulden överstiger sedan 1993<br>genomsnittet för OECD-länderna. Med hänsyn till underskotten i de<br>offentliga finanserna under LK-perioden kommer sannolikt också<br>nettoskulden överstiga genomsnittet i OECD. Sveriges relativa position<br>är ännu sämre om hänsyn tas till att den offentliga sektorns pensionsåta-<br>gande är förhållandevis stora i Sverige.</p>
<p>För de olika delsektorerna ser utvecklingen ut på följande sätt. Be-<br>träffande statens inkomster och utgifter utanför statsbudgeten (exkl. AP-<br>fonden) visar beräkningarna i alternativen 2 % och 3 % att det framför<br>allt är Arbetsmarknadsfonden som går med betydande underskott, vilket<br>är ett resultat av den höga arbetslösheten. I alternativ 4 % antas att<br>arbetslösheten bli lägre, vilket också minskar underskottet.</p>
<p>Trots en gynnsam demografisk utveckling under 1990-talet kommer allt<br>större delar av AP-fondens ränteinkomster att tas i anspråk för de löpande<br>pensionsutbetalningarna. Med ett antagande om 2 % tillväxt beräknas<br>AP-fondens finansiella sparande bli ca 7,7 miljarder kronor under LK-<br></p>
<p>perioden sista år. Alternativ 2 % skiljer sig väsentligt från såväl Prop. 1993/94:150<br>alternativ 3 % som 4 %. Den primära förklaringen till det höga Bilaga 1.2<br>finansiella sparandet i alternativ 2 % är att det i detta alternativ antas<br>högre realräntor än i de andra två alternativen. Detta antagande leder till<br>att AP-fondens ränteinkomster är kraftigt högre än i de två andra<br>alternativen. 1 alternativ 3 % beräknas det finansiella sparandet bli<br>negativt, motsvarande ca - 1,6 miljarder kronor LK-periodens sista år.<br>Avgiftsinkomsterna beräknas i samtliga alternativ finansiera ca 76 % av<br>de totala ATP-utgifterna 1994/95, medan resterande del finansieras med<br>fondens kapitalavkastning. Med ett negativt finansiellt sparande i slutet<br>av LK-perioden innebär det att fr.o.m. sekelskiftet beräknas fondkapitalet<br>i alternativ 3 % finansiera de löpande ATP-utgifterna. I alternativ 4 %<br>beräknas AP-fondens negativa finansiella sparande bli aningen sämre<br>under LK-periodens sista år än i alternativ 3 %, dvs. ca - 2 miljarder<br>kronor. En parlamentarisk arbetsgrupp har nyligen lämnat ett betänkande<br>med förslag till reformerat pensionssystem. Någon proposition har ännu<br>inte lämnats i detta ärende. Den parlamentariska arbetsgruppens förslag<br>har inte beaktats i LK-beräkningarna.</p>
<p>Budgetåret 1993/94 beräknas kommunernas finansiella sparande i<br>samtliga alternativ uppgå till 22 miljarder kronor. Beräkningarna för<br>perioden bygger på de mål om realt oförändrade utgifter för offentlig<br>konsumtion som uttalades i förra årets reviderade finansplan. Det stora<br>sparandet budgetåret 1993/94 förklaras till största delen av den ned-<br>växling av pris- och löneökningstakten som skett de senare åren i<br>kombination med ökade skatteintäkter till följd av den tvååriga efter-<br>släpningen i det gamla systemet för utbetalning av kommunalskattemedel.<br>Budgetåret 1994/95 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 5<br>miljarder kronor när de tillfälliga effekter som förstärkt sektorns finanser<br>under åren 1992 och 1993 uteblir.</p>
<p>I alternativ 2 % uppvisar kommunsektorn ett finansiellt sparande på 1<br>miljard kronor 1995/96. I detta alternativ ligger sparandet på mellan 1<br>och 19 miljarder kronor under LK-perioden. I alternativ 3 % försämras<br>kommunernas finansiella sparande under 1995/96, men är fortiarande<br>positivt och något högre än i alternativ 2 %. Under resten av LK-<br>perioden uppvisar kommunsektorn ett positivt finansiellt sparande i detta<br>alternativ på mellan 7 och 21 miljarder kronor. I alternativ 4 % uppvisar<br>kommunsektorn ett finansiellt sparande på 3 miljarder kronor 1995/96.<br>Under resten av LK-perioden ligger det finansiella sparandet i detta<br>alternativ mellan 11 och 30 miljarder kronor. Det är framför allt mellan<br>åren 1996 och 1998 som det enligt beräkningarna sker en kraftig<br>förstärkning av det finansiella sparandet i alla alternativen. Till stor del<br>förklaras förbättringen av skatteinkomsternas positiva utveckling samtidigt<br>som kommunerna anpassar konsumtionen till det skattefinansierade<br>utrymmet.</p>
<h4>Statens lånebehov samt skuld</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>I alternativen 2 % och 3 % ökar statsskulden snabbare än i alternativ<br>4 %. Statsskuldens genomsnittliga procentuella ökning är för LK-<br>perioden i alternativ 2 % ca 11 % per år. Den totala skulden beräknas<br>uppgå till ca 108,5 % av BNP 1998/99 (skuldkvoten).</p>
<p>Motsvarande skuldökningstal för alternativ 3 % är ca 9 % samt<br>skuldkvoten 100 % av BNP. För alternativ 4 % ökar statskulden med</p>
<p>7,5 % årligen och vid slutet av LK-perioden uppgår skulden till 94,5 %<br>av BNP. Det är därmed endast i alternativ 4 % som skuldkvoten inte<br>beräknas stiga under hela LK-perioden. Detta förklaras framför allt av en<br>högre tillväxttakt i alternativ 4 % som genererar lägre underskott i<br>statsbudgeten men också av att den lägre arbetslösheten gör att under-<br>skotten i Arbetsmarknadsfonden blir lägre i alternativ 4 %.</p>
<p>Diagram 3 Utvecklingen av statsskulden under LK-perioden, alt. 2 %, 3 %<br>samt 4 %. Miljarder kronor i löpande priser.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-92.png" style="width:281pt;height:180pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Lånebehovet är högst i alternativ 2 % och lägst i alternativ 4 %. I<br>alternativ 2 % är det årliga nyupplåningsbehovet i stort sett oförändrat<br>under LK-perioden och beräknas uppgå till 168 miljarder kronor<br>1998/99. I alternativ 3 % minskar nyupplåningsbehovet under perioden<br>och uppgår 1998/99 till ca 100 miljarder kronor. I alternativ 4 % minskar<br>nyupplåningsbehovet i en snabbare takt under hela perioden. Budgetåret<br>1998/99 uppgår således lånebehovet i alternativ 4 % till ca 70 miljarder<br>kronor. Orsakerna är att tillväxten är högre och budgetunderskotten<br>således lägre i både alternativ 3 % och alternativ 4 %, jämfört med<br>alternativ 2 %. Även underskottet i Arbetsmarknadsfonden, vars storlek<br>är en funktion av arbetslöshetens utveckling, påverkar lånebehovet. Som<br>tidigare nämnt antas i alternativ 2 % den öppna arbetslösheten och</p>
<p>andelen personer som omfettas av åtgärder uppgår totalt till ca 12,5 %<br>i slutet av LK-perioden medan den i alternativ 3 % beräknas till ca 10 %.<br>I alternativ 4 % är motsvarande nivå ca 6,5 % budgetåret 1998/99.</p>
<p>Diagram 4 Utvecklingen av lånebehovet under LK-perioden, alt. 2 %, 3 %<br>samt 4 %. Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-93.png" style="width:281pt;height:169pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h4>Statsbudgetens utveckling</h4>
<p>Sammantaget innebär inkomst- och utgiftsutvecklingen att statsbudgetens<br>saldo i alternativ 2 % visar ett underskott på ca 131 miljarder kronor<br>sista året i LK-perioden. Motsvarande nivå på underskottet beräknas för<br>alternativ 3 % till ca 84 miljarder kronor samt till knappt 63 miljarder<br>kronor i alternativ 4 % .</p>
<p>Att underskottet i alternativ 2 % är större än i alternativ 3 % beror i<br>huvudsak på att räntenivån i alternativ 2 % är högre, vilket leder till<br>högre statsskuldsräntor och lägre tillväxt och därmed också till lägre<br>skatteinkomster. Vidare antas att arbetslösheten i detta alternativ ligger<br>kvar på en högre nivå under hela LK-perioden jämfört med alternativ<br>3 %, vilket i sin tur leder till stora utgifter för arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder.</p>
<p>Skillnaden mellan alternativ 3 % och alternativ 4 % förklaras till<br>största delen av en högre tillväxt och högre sysselsättning som genererar<br>högre skatteinkomster, samt att den lägre arbetslösheten leder till att<br>utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är lägre i alternativ 4 %.</p>
<p>Diagram 5 Utvecklingen av statsbudgetens saldo under LK-perioden, alt. 2 %, Prop. 1993/94:150</p>
<p>3 % samt 4 %. Miljarder kronor i löpande priser. Bilaga 1.2</p>
<p>Mdkr</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-94.png" style="width:278pt;height:138pt;"/>
<p>■ 2% alt □ 3% alt M 4% alt</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h2>1 Den långsiktiga konsekvenskalkylen</h2>
<h2>1994/95 - 1998/99</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h3>1.1 Inledning</h3>
<p>Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) är avsedd att utgöra ett av<br>regeringens underlag inför beslut om utformningen av en långsiktig<br>utgiftsstrategi. Beräkningarna i den långsiktiga konsekvenskalkylen visar<br>bl.a. hur stor del av samhällets resurser som - givet redan fettade beslut<br>och givet en viss ekonomisk utveckling - kommer att tas i anspråk av<br>eller fördelas av staten och övriga delar av den offentliga sektorn under<br>perioden 1994/95 -1998/99.</p>
<p>Det bör understrykas att beräkningarna inte är en prognos. De är en<br>framskrivning av den offentliga sektorns finanser givet att inga ytterligare<br>ekonomisk-politiska beslut fettas under den kommande femårsperioden.<br>Kalkylen ger därmed inte en fullständig och realistisk bild av den<br>offentliga sektorns förväntade finansiella utveckling, utan är istället tänkt<br>att tjäna som utgångspunkt för kommande prioriteringar och beslut.</p>
<p>Beräkningarna i den långsiktiga konsekvenskalkylen bygger på vissa<br>antaganden om den ekonomiska utvecklingen och om ekonomins<br>funktionssätt. Tre olika scenarier har använts i beräkningarna. Avsnitt 2<br>till 9 samt beräkningarna i appendix baseras på det scenario där BNP-<br>tillväxten antas bli i genomsnitt ca 3 % per år. I sammanfettningen,<br>avsnitt 1, ansnitt 10 och i tabellbilagan behandlas alla tre alternativ. An-<br>tagandena för alla tre scenarier redovisas mer utförligt i avsnitt 1.3.</p>
<p>I avsnitt 2 till 9 behandlas först statsbudgeten. Beräkningar av bud-<br>getsaldo redovisas för femårsperioden, och dessutom redovisas motsva-<br>rande utfell för en period fem år bakåt i tiden. Därefter följer en genom-<br>gång av statens samlade utgifter fördelade på olika politikområden samt<br>ett avsnitt om de statliga fondema utanför budgeten. Beräkningar av<br>lånebehov och statsskuld följs därefter av ett avsnitt om AP-fondens<br>utgifter och inkomster. Budgeteffekter av ett eventuellt EU-medlemskap<br>behandlas därefter i ett separat kapitel. Sedan följer ett avsnitt om den<br>kommunala sektorns finanser och ett om hela den offentliga sektorns<br>finansiella sparande. Slutligen presenteras avsnittet alternativa be-<br>räkningar. I appendix redovisas hur utgifterna för respektive departement<br>utvecklas under perioden samt vilka fektorer som huvudsakligen styr<br>denna utveckling. Under rubriken Alternativa beräkningar och i samman-<br>fettningen redovisas effekterna på den offentliga sektorns finanser av de<br>tre alternativa antagandebildema för den ekonomiska utvecklingen. Sist<br>återfinns en tabellbilaga där underlagen till samtliga diagram redovisas.</p>
<h3>1.2 Beräkningsmetod</h3>
<h4>Utgifter</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Utgångspunkten är att beräkna utgifter till följd av redan fattade beslut<br>och gjorda åtaganden. En konsekvens av denna beräkningsmetod är att<br>många anslag antas utgå med realt oförändrade belopp under perioden.</p>
<p>Transfereringarna beräknas utvecklas i enlighet med de antaganden som<br>görs om volymförändringar. För dessa anslag har den demografiska<br>utvecklingen stor betydelse, t.ex. antalet födda barn och antalet pension-<br>ärer.</p>
<p>På liknande sätt är utgifterna för arbetsmarknadspolitik helt beroende<br>av vilka antaganden som görs om arbetslöshets- och sysselsättningsut-<br>vecklingen. Antalet personer som omfettas av arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder beräknas i de tre scenarierna minska snabbare än den öppna<br>arbetslösheten under perioden i enlighet med beräkningarna i den<br>reviderade nationalbudgeten.</p>
<p>Under utgiftsposten tillkommande utgiftsbehov nettoredovisas sådana<br>inkomst- och utgiftsförändringar, som inte kan redovisas under anslag<br>eller inkomsttitel.</p>
<p>Beräkningen av statsskuldräntor baseras på den antagna ränteutveck-<br>lingen för hela LK-perioden. Nettoupplåningen i utlandet minskar under<br>perioden och är lika med noll budgetåret 1998/99. Uppräkningen av<br>utgifterna från festa till löpande priser har gjorts enligt de antaganden om<br>pris- och löneutvecklingen som redovisas i tabell 1.2.</p>
<h4>Inkomster</h4>
<p>Inkomstberäkningarna baseras på Riksrevisionsverkets (RRV) beräkningar<br>med utgångspunkt i den ekonomiska utveckling som redovisas i tabell<br>1.2.</p>
<p>På statsbudgetens inkomstsida redovisas i vanliga fell 85 % av<br>utgifterna för sjukförsäkringen (inklusive föräldraförsäkringen) samt de<br>totala utgifterna för arbetsskadeförsäkringen. Dessa utgifter redovisas i<br>den långsiktiga konsekvenskalkylen genomgående på utgiftssidan vilket<br>leder till att inkomsterna bruttoredovisas om inget annat anges. Till följd<br>av denna bruttoredovisning stiger både inkomst- och utgiftsnivån.<br>Korrigeringen påverkar dock inte budgetsaldot. Inkomstutvecklingen<br>påverkas i hög grad av de ekonomiska beräkningsförutsättningarna. En<br>hög nominell pris- och löneökningstakt, ökat bruttodriftsöverskott och en<br>hög privat konsumtion ökar skatteinkomsterna till statsbudgeten.</p>
<p>Inkomstgränsen över vilken fysiska personer måste betala inkomstskatt<br>är reallöneskyddad med konsumentprisindex plus två procentenheter med<br>undantag för 1993 och 1994 då reallöneskyddet tillfälligt är borttaget.</p>
<p>10</p>
<h4>Speciella beräkningsförutsättningar</h4>
<p>Utgångspunkten för LK:n är, som tidigare nämnts, att beräkna utgifter<br>och inkomster till följd av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I<br>vissa fäll kan det dock vara svårt att avgöra vad som är att anse som ett<br>fettat beslut. Exempelvis förutsätts i normalfallet att utgifter för flerår-<br>sprogram upphör allt efter som att programmen löper ut. På följande<br>punkter bör det därför särskilt poängteras vilka förutsättningar som gällt<br>vid beräkningarna och vilka tolkningar som gjorts av fettade beslut och<br>gjorda åtaganden:</p>
<p>- Antagandena om den ekonomiska utveckling som ligger till grund för<br>beräkningarna, är gjorda med förutsättningen att Sverige är medlem<br>i EU från den 1 januari 1995. Avgiften till EU och andra kostnader/<br>intäkter till följd av ett eventuellt medlemskap ingår däremot inte i<br>kalkylerna.</p>
<p>- Det programm för sanering av statsfinanserna som riksdagen fettade<br>beslut om våren 1993 och som skall genomföras under perioden<br>1993/94 - 1998/99 (Prop. 1992/93:150) betraktas i sin helhet som ett<br>redan fettat beslut.</p>
<p>I de fäll konkreta beslut finns om förändringar i skatteregler eller<br>utgiftsnivåer har dessa lagts in under inkomsttitlar respektive utgifts-<br>anslag. De besparingar inom saneringsprogrammet som är beslutade av<br>regeringen och som påverkar hela offentliga sektorns finansiella sparande<br>är: tandvård 0,5 miljarder kronor, läkemedel 0,3 miljarder kronor,<br>minskad arbetslöshetsersättning 7 miljarder, sänkt ersättning i för-<br>äldrarförsäkringen 0,9 miljarder kronor samt indexering av punktskatter<br>vilket beräknas ge ca 6,9 miljarder kronor under LK-periodens sista år,<br>beräknat i 1994/95 års prisnivå. Besparingar i Arbetsmarknadsfonden slår<br>negativt på statsbudgeten då egenavgiften som införs i A-kassan är<br>avdragsgill. Detta leder till minskade skatteinkomster med ca 5 miljarder<br>kronor samtidigt som det finansiella sparandet i Arbetsmarknadsfonden<br>förbättras till följd av besparingarna med ca 12 miljarder kronor.</p>
<p>1 de fäll regeringen inte har lagt fram konkreta förslag har de planerade<br>budgetförstärkningarna, oavsett om de ligger på inkomst- eller ut-<br>giftssidan, lagts under posten tillkommande utgiftsbehov och redovisas<br>därmed i sin helhet på utgiftssidan.</p>
<p>För att uppnå målsättningen i saneringsprogrammet om realt oför-<br>ändrade utgifter för statlig konsumtion, har en neddragning lagts in i<br>tillkommande utgiftsbehov.</p>
<p>För att täcka även de delar av saneringsprogrammet som berör fonder<br>utanför statsbudgeten, t.ex. AP-fonden har en neddragning av den totala<br>offentliga sektorn gjorts enligt den uppdelning som publicerades i<br>kompletteringspropositionen 1993. Besparingarna på arbetsmarknads-<br>området beräknas enligt samma proposition, totalt till ca 10 miljarder<br>kronor för 1998/99. Motsvarande besparingar inom pensionsområdet<br>beräknas för samma år uppgå till ca 13 miljarder kronor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>11</p>
<p>I övrigt gäller följande för beräkningarna under LK-perioden:</p>
<p>Utgiftssidan:</p>
<p>Utgifterna på statsbudgeten redovisas brutto, dvs. de inkluderar även<br>utgifter som redovisas på budgetens inkomstsida, om inget annat<br>anges.</p>
<p>Beräkningarna redovisade i festa priser är i 1994/95 års prisnivå om<br>inget annat anges.</p>
<p>- Infrastruktursatsningar på vägar och järnvägar fortgår enligt en<br>principbeslutad ram t.o.m. 1996/97. För de två återstående åren antas<br>att riksdagen fettar nytt rambeslut. Investeringarna trappas successivt<br>ner.</p>
<p>- Inga ytterligare utgifter utöver redan beslutade är beräknade för<br>insatser i den finansiella sektorn.</p>
<p>En förväntad nedgång i arbetslösheten under perioden antas medföra<br>en minskning av resurserna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Be-<br>räkningarna avseende Arbetsmarknadsfonden överensstämmer med<br>denna utveckling.</p>
<p>- Barnbidragen och andra anslag som inte är värdesäkrade har inte<br>räknats upp med prisutvecklingen.</p>
<p>Biståndsramen beräknas vara med nominellt oförändrad under<br>beräkningsperioden. (Se även den reviderade finansplanen avsnitt 6.2)</p>
<p>- Medel för insatser i Östeuropa upphör 1995/96 till följd av att<br>gällande beslut inte sträcker sig över hela LK-perioden. (Se även den<br>reviderade finansplanen avsnitt 6.2).</p>
<p>- Antalet asylsökande antas bli 15 000 under 1994/95. Under perioden<br>1995/96 till 1998/99 baseras beräkningarna på antagandet att antalet<br>asylsökande blir 20 000 personer per budgetår. Antalet personer som<br>beräknas få permanent uppehållstillstånd och kommunplacering<br>under 1994/95 är 50 000 - 55 000.</p>
<p>- Fastprisberäkning av anslag vars utveckling är beroende av ränteni-<br>vån har erhållits genom att deflatera beräkningarna i löpande pris<br>med KPI.</p>
<p>- Sjuktalet beräknas minska från 13 dagar år 1994 till 11,2 dagar<br>för år 1999.</p>
<p>- Räntebidragen för ny- och ombyggander av bostäder har beräknats<br>utifrån fellande räntenivåer under LK-perioden. I beräkningsförut-<br>sättningarna ingår även effekter av fettade beslut beträffende<br>minskade räntebidrag och av ett reformerat räntebidragssystem.</p>
<p>- Åtgärder som låg i de mellan regeringen och socialdemokraterna<br>överenskomna krispaketen hösten 1992 men som riksdagen inte fettat<br>beslut om, ligger inte med i beräkningarna.</p>
<p>- De generella statsbidragen till kommunsektorn antas vara nominellt<br>oförändrade under hela perioden.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>12</p>
<p>Inkomstsidan:</p>
<p>- Inkomsterna redovisas brutto och i löpande priser om inget annat<br>anges.</p>
<p>Indexeringen av punktskatterna, dvs. uppräkningen av skattesatsen<br>med inflationen, som beslutades av riksdagen våren 1994 och som<br>utgör en del av regeringens saneringsprogram, upphör enligt pro-<br>positionen 1998. Därefter beräknas att skatten tas ut med det belopp<br>som gällde vid utgången av 1998. De punktskatter som inte regleras<br>i ovan nämnda proposition har inte räknats upp med hänsyn till in-<br>flationen.</p>
<p>- Kommunalskattesatsen som använts vid beräkningarna fastställdes i<br>december 1993 till 31,0533 %. Denna skattesats har sedan använts<br>för hela beräkningsperioden.</p>
<p>En bedömning av fastigheternas värde samt de taxeringar som sker<br>under perioden är inlagda i beräkningarna. Den rullande taxering på<br>fastighetsskatten, som har aviserats men inte beslutats, ingår således<br>inte i inkomstberäkningen. Saneringsprogrammets besparing på fas-<br>tighetsskatten ligger med som en neddragning av tillkommande<br>utgiftsbehov och redovisas därmed på utgiftssidan.</p>
<p>Inkomster från eventuella försäljningar av statliga företag ingår inte,<br>med undantag för Pharmacia, i beräkningarna.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>13</p>
<h3>1.3 Samhällsekonomisk bakgrund</h3>
<p>Den samhällsekonomiska bakgrunden och de tre alternativ som använts<br>i LK-beräkningarna är hämtade från de medelfristiga kalkylerna i den<br>reviderade nationalbudgeten (bilaga 1.1 i denna proposition). Skillnaden<br>mellan de tre olika alternativen förklaras enbart av inhemska faktorer,<br>framför allt hur väl arbetsmarknaden fungerar. De internationella<br>förutsättningarna antas vara desamma, liksom den inhemska utvecklingen<br>i utgångsläget. I alternativet med medelhög tillväxt är beskrivningen av<br>hur den svenska ekonomin antas fungera mer utförlig. Denna beskrivning<br>är till viss del också giltig för de två alternativa tillväxtscenarios som<br>presenteras i detta kapitel.</p>
<p>Den offentliga sektorns finansiella utveckling bestäms dels av olika<br>politiska beslut om inkomster och utgifter, dels av den samhällsekonomis-<br>ka utvecklingen och slutligen av demografiska faktorer.</p>
<p>Såväl inkomster som utgifter är avhängiga den ekonomiska<br>aktiviteten. Ju högre tillväxten är, desto högre blir också skatteinkomster-<br>na. De viktigaste skattebaserna är lönesumman, som påverkas av löne-<br>och sysselsättningsutvecklingen, och den privata konsumtionen. Tillväx-<br>tens sammansättning är därför också av betydelse för skatteintäkterna. På<br>kort sikt innebär en större del löner och privat konsumtion i BNP ökade<br>skatteinkomster. Samtidigt medför detta att vinstandelen reduceras, vilket<br>kan begränsa investeringarna och därmed den framtida tillväxten.</p>
<p>De offentliga utgifterna exkl. räntor följer till stor del aktivitets-<br>utvecklingen i ekonomin. En hög tillväxt medför - via ökad sysselsättning<br>- att utgifter för t.ex. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshets-<br>understöd minskar. De offentliga utgifterna påverkar i sin tur efterfrågan<br>i ekonomin. På kort sikt leder ökade offentliga utgifter till en högre<br>efterfrågan och, om det finns ledig kapacitet i ekonomin, till en högre<br>produktion. Ökade utgifter tenderar å andra sidan, i dagsläget med stora<br>offentliga underskott, att trots ledig kapacitet ökar inte den samlade<br>produktionen då räntenivån drivs upp, vilket hämmar tillväxten. På längre<br>sikt påverkas tillväxten främst av produktivitetens utveckling.</p>
<h4>Internationella förutsättningar</h4>
<p>Den internationella ekonomin kännetecknades 1993 av att de stora<br>industriländerna befann sig i vitt skilda konjunkturfaser. Uppgången<br>leddes av USA och de övriga Anglosaxiska länderna, medan utvecklingen<br>inom Kontinentaleuropa stabiliserades. I Japan väntas en fortsatt<br>försämring av det ekonomiska läget 1994. Tillväxten inom OECD<br>området beräknas till ca 2 % 1994 för att sedan tillta något. Under andra<br>hälften av 1990-talet beräknas den internationella utvecklingen bli<br>gynnsam. Då har de kontrakti va effekterna av de finansiella obalanserna<br>till största delen ebbat ut. Finanspolitiken i flertalet OECD-länder<br>kommer dock att vara inriktad på budgetkonsolidering på medellång sikt,</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>14</p>
<p>vilket kommer att vara en restriktion för tillväxten. Avregleringar och en<br>ökad integration bör ändå möjliggöra en BNP-tillväxt på i genomsnitt<br>3 % per år under 1995-1999 inom OECD-området. Marknadstillväxten<br>beräknas öka med i genomsnitt drygt 6 % per år under LK-perioden. En<br>fortsatt prioritering av prisstabilitet förutses, varför KPI bedöms öka med<br>ca 3 % per år.</p>
<p>Den internationella utvecklingen kan komma att bli avsevärt svagare<br>om spänningarna mellan handelsblocken tilltar, med en ökad pro-<br>tektionism som följd. Det kan heller inte uteslutas att de olika an-<br>passningsprocesser som pågår i många länder blir mer utdragna än vad<br>som beräknats. En fortsatt relativt hög realränta i främst Kontinental-<br>europa kan också komma att bromsa återhämtningen i förtid. Å andra<br>sidan kan handeln komma att öka kraftigare. Dels kan de positiva<br>effekterna från exempelvis GATT och EES-avtalet ha underskattats, dels<br>kan de snabbt växande ekonomierna i Sydostasien få en ökande betydelse<br>för Västeuropa.</p>
<h4>Utgångsläget</h4>
<p>Överhettningen i Sverige under 1980-talets andra hälft drev upp kost-<br>nadsläget och urholkade konkurrenskraften. När den internationella<br>tillväxten dämpades drabbades den svenska exporten genom såväl en<br>oförmånlig produkt- som ländersammansättning. Efter hand övergick<br>kostnadskrisen till en efterfrågekris när den inhemska efterfrågan föll.<br>Skattereformens ändrade avdragsmöjligheter, nedväxlingen av inflations-<br>takten utan motsvarande nedgång i de nominella räntorna, tillgångs-<br>marknadernas kollaps och ett försvagat arbetsmarknadsläge resulterade<br>i en kraftig ökning av hushållssparandet. Hushållens sparkvot steg från<br>- 5 % av den disponibla inkomsten 1989 till drygt 7 % 1993, vilket ledde<br>till ett fall för den privata konsumtionen. En liknande skuldsaneringspro-<br>cess har skett inom företagen, vilket påtagligt dämpat investeringsviljan.<br>Lågkonjunkturen medförde ett kraftigt omvandlingstryck i näringslivet.<br>Omfettande rationaliseringar har lett till en stark produktivitetsutveckling.<br>Detta har tillsammans med sänkta arbetsgivaravgifter och den kraftiga<br>deprecieringen av den svenska kronan markant förbättrat konkurrenskraf-<br>ten. Den relativa enhetsarbetskostnaden, som är ett jämförande mått på<br>konstnadsutvecklingen inom den svenska industrin och dess konkurrenter,<br>sjönk med drygt 25 % 1993. Utvecklingen av ekonomin under 1993<br>kännetecknades av två parallella, mycket olikartade tendenser. Den<br>konkurrensutsatta sektorn expanderade, medan den skyddade sektorn<br>pressades tillbaka av den svaga inhemska efterfrågan. Exporten ökade<br>mycket kraftigt under det andra halvåret 1993, samtidigt som en viss<br>stabilisering av den inhemska efterfrågan kunde skönjas.</p>
<p>Den svenska ekonomin verkar därmed definitivt ha passerat sitt<br>bottenläge efter den djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden. BNP-<br>nivån var 5 % lägre 1993 än 1990. Nedgången i den svenska ekonomin<br>har varit betydligt djupare än i de allra flesta andra länder.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>15</p>
<p>Under 1994 antas en fortsatt kraftig exportuppgång medföra att BNP Prop. 1993/94:150<br>ökar med drygt 2 %. När även den inhemska efterfrågan börjar öka Bilaga 1.2</p>
<p>stiger tillväxten till 3 % 1995. Även om ekonomin återhämtar sig<br>kommer utvecklingen under återstoden av 1990-talet att präglas av under-<br>skotten i de offentliga finanserna och obalansen på arbetsmarknaden.</p>
<h4>Arbetsmarknadens funktionsförmåga är avgörande för utvecklingen<br>under LK-perioden</h4>
<p>I varje prognos över 1990-talets svenska ekonomi kommer bedömningar<br>om arbetsmarknadens flexibilitet att vara avgörande för vilken tillväxt<br>som nås. Vissa perioder under 1970- och 1980-talen erhölls samtidigt<br>relativ god tillväxt och låg arbetslöshet. Sverige har ansetts ha en hög<br>grad av reallöneflexibilitet, dvs. reallönerna har varit mycket känsliga för<br>förändringar i arbetsmarknadsläget. Under den senaste lågkonjunkturen<br>har synen på lönebildningen i viss mån ändrats. Trots den dramatiska<br>försvagningen av arbetsmarknadsläget har löneökningstakten tilltagit<br>1993. Det kan, till en mindre del, förklaras av statistiska effekter som<br>uppstår när sysselsättningens sammansättning ändras kraftigt. Utveck-<br>lingen måste trots detta uppfattas som oroväckande.</p>
<p>Internationella erfarenheter från 1980-talet i Europa indikerar att<br>arbetslösheten är trögrörlig, vilket innebär att den tenderar att fastna på<br>en hög nivå även när konjunkturläget förbättras. Om utvecklingen skall<br>se annorlunda ut i Sverige ställer det höga krav på löneflexibilitet och att<br>arbetskraftens kompetens upprätthålls. Det faktum att Sverige nu har en<br>rörlig växelkurs och en låg inflationstakt innebär delvis nya villkor att ta<br>hänsyn till vid lönebildningen. Lönebildningen har tidigare kännetecknats<br>av nominallönestelheter nedåt (få nominella lönesänkningar), vilket<br>riskerar att försvåra önskvärda relativlönejusteringar. Kompetensen hos<br>de arbetslösa kan upprätthållas genom omfattningen av och inriktningen<br>på en aktiv arbetsmarknadspolitik i Sverige.</p>
<p>Skillnaden mellan de tre realekonomiska scenarios som LK-beräk-<br>ningama baseras på förklaras främst av antaganden om hur väl arbets-<br>marknaden fungerar.</p>
<p>I alternativ 2 % antas en bristande löneflexibilitet. Löneökningstakten<br>tilltar under perioden, trots en bestående mycket hög arbetslöshet. Det<br>förklaras av att s.k. insiders inflytande över lönebildningen ökar, vilket<br>drabbar de som står utanför den reguljära sysselsättningen. Lönerna drivs<br>upp så högt att efterfrågan på arbetskraft begränsas påtagligt. Lönebild-<br>ningen kommer i alternativ 2 % också till stor del känntetecknas av<br>kompensationstänkande, varför löneföljsamheten mellan olika sektorer<br>stiger. Nedgången i arbetslöshet blir ytterst begränsad.</p>
<p>Utvecklingen kan dock bli en annan. I alternativet med medelhög<br>tillväxt antas att en viss löneflexibilitet råder. Det finns fortfarande inslag<br>av nominallönestelheter nedåt och en viss löneföljsamhet mellan sektorer.<br>Efterfrågan på arbetskraft stiger med 270 000 personer under 1990-talets<br>andra hälft. Nedgången i arbetslösheten begränsas dock av att arbets-<br></p>
<p>16<br></p>
<p>kraften ökar. Utbudsuppgången förklaras dels av att allt fler anser det<br>mödan värt att söka arbete, dels av att de utbildningsinriktade arbets-<br>marknadspolitiska åtgärder där deltagarna inte inräknats i arbetskraften<br>dras ned successivt.</p>
<p>Om anpassningarna till en låg inflationstakt hos ekonomins alla aktörer<br>går fortare och en mycket hög grad av reallöneflexibilitet råder kan<br>lönebildningen komma att ta en tredje, gynnsammare bana. Förtroendet<br>för den framtida ekonomiska utvecklingen förbättras därmed avsevärt. I<br>alternativ 4 % beskrivs den ekonomiska utvecklingen i en situation då<br>arbetsmarknaden är mer flexibel, där inga tendenser till flaskhalsar eller<br>alltför höga löneökningar etc. uppstår. Alternativ 4 % baseras på ett<br>antagande om den ekonomiska politik som kommer att föras, dvs.<br>fortsatta strukurella reformer krävs för att möjliggöra en sådan ut-<br>veckling.</p>
<h4>Utvecklingen under LK-perioden enligt alternativ 2 %</h4>
<p>I alternativ 2 % tilltar, som nämnts ovan, löneökningstakten under<br>perioden trots den höga nivån på arbetslösheten. I detta alternativ med en<br>dåligt fungerande arbetsmarknad präglas hushållens och företagens<br>förväntningar av en fortsatt osäkerhet. Förtroendet för den ekonomiska<br>politiken försämras, vilket resulterar i stigande räntor under LK-perioden.<br>Därmed bromsas återhämtningen i ekonomin i förtid. En större osäkerhet<br>hämmar investeringsutvecklingen ytterligare. Sparbenägenheten är fortsatt<br>hög hos hushållen i ett historiskt perspektiv, vilket begränsar utvecklingen<br>av den privata konsumtionen. Den samlade tillväxten uppgår till 2 % i<br>genomsnitt per år.</p>
<p>Produktionsökningen generar en viss uppgång i efterfrågan på arbets-<br>kraft. Sysselsättningen stiger med ca 0,5 % i genomsnitt per år. Den<br>svaga sysselsättningsökningen innebär att arbetslösheten fastnar på en<br>mycket hög nivå - trots att BNP växer med ca 2 % i genomsnitt under<br>sex år i följd. År 1999 är den öppna arbetslösheten tillsammans med<br>andelen personer i åtgärder ca 12,5 % av arbetskraften. Utöver en sämre<br>fungerande arbetsmarknad förklaras den svagare utvecklingen av<br>arbetsmarknadsläget i alternativ 2 % av att en större del av produktions-<br>ökningen sker inom industrin, som med en högre genomsnittlig pro-<br>duktivitet än övriga ekonomin begränsar behovet av att öka sysselsätt-<br>ningen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>17</p>
<p>Tabell 1.1 Nyckeltal över den ekonomiska utvecklingen 1993 - 1999 i alt. 2 % Prop. 1993/94:150</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Procentuell förändring<br>från föregående år</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP, volym</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export, volym</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>6,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbetald lönesumma</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshet, nivå</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknads-<br>politiska åtgärder, nivå</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,9</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h4>Utvecklingen under LK-perioden enligt alternativ 3 %</h4>
<p>Komplexiteten i ekonomin och de olika processer som pågår parallellt gör<br>varje bedömning av den medelfristiga utvecklingen mycket osäker.<br>Bedömningen av utvecklingen 1996 - 1999 i alternativ 3 % är baserad på<br>en relativt väl fungerande arbetsmarknad som medför ett ökat förtroende<br>för ekonomin liksom för den ekonomiska politiken. Detta möjliggör en<br>viss nedgång av räntenivåerna. Skuldsaneringsprocessen beräknas i allt<br>väsentligt vara avklarad. Osäkerheten om den framtida utvecklingen<br>kommer att avta hos såväl hushåll som företag. En flytande växelkurs för<br>dock in ytterligare ett osäkerhetsmoment i bedömningen. Den svenska<br>kronan antas fortsätta att apprecieras, i takt med att förtroendet för<br>låginflationspolitiken befästs. Även fortsättningsvis kommer tillväxten<br>vara exportledd. Den svenska exportindustrin kommer emellertid inte<br>kunna fortsätta att vinna marknadsandelar i samma utsträckning, men en<br>god internationell efterfrågan bäddar för en gynnsam exportutveckling.<br>När förtroende för ekonomin gradvis ökar, stiger åter näringslivets in-<br>vesteringar och den privata konsumtionen. Den offentliga sektorns<br>finansiella situation kommer att lägga en kraftig restriktion på den<br>offentliga konsumtionens utveckling under hela perioden. Sammantaget<br>beräknas BNP stiga med i genomsnitt 3 % per år. Inflationstakten uppgår<br>till ca 3 % per år. Då förväntas ändrade indirekta skatter och sub-<br>ventioner bidra till KPI-utvecklingen med 0,6 procentenheter per år.<br>Arbetslösheten fortsätter att fälla, men kommer ändå att ligga på en för<br>svenska förhållanden mycket hög nivå mot slutet av perioden. Summan<br>av öppet arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder<br>minskar från drygt 14 % 1994 till 10 % 1999.</p>
<p>18</p>
<p>Tabell 1.2 Nyckeltal över den ekonomiska utvecklingen 1993 - 1999 i alt. 3 %</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Procentuell förändring<br>från föregående år</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP, volym</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export, volym</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>6,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>4,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbetald lönesumma</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3.3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshet, nivå</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>5.5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknads-<br>politiska åtgärder, nivå</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,6</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>En genomsnittlig tillväxt på 3 % per år är fullt realistisk, sett från<br>ekonomins produktionssida. Det finns extremt gott om ledig kapacitet i<br>ekonomin i utgångsläget. Anpassningar till följd av de strukturella<br>reformer som genomförts, t.ex. skattereformen samt sänkta ersättnings-<br>nivåer i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, har troligen fördröjts av<br>den svaga efterfrågan. Det finns därför förutsättningar för en gynnsam<br>utveckling av både produktivitet och arbetskraftsutbud under LK-<br>perioden. Kalkylerna innebär en gradvis normalisering av kapacitetsut-<br>nyttjandet. Detta bör inte medföra någon större risk för störningar eller<br>flaskhalsar av produktionen, men är dels avhängigt av hur stor utslagning<br>av kapital som skett, dels investeringarnas omfattning och inriktning<br>under perioden. Avgörande för den ekonomiska utvecklingen är också<br>hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar (se ovan).</p>
<p>För att tillväxtpotentialen i ekonomin skall kunna utnyttjas krävs att en<br>tillräckligt stor efterfrågan av inhemsk produktion skapas. En förut-<br>sättning för kalkylen är att regeringens saneringsprogram genomförs. Den<br>offentliga konsumtionen antas därför minska med 1 % per år. Budgetbe-<br>sparingar på 10 miljarder kronor per år begränsar utvecklingen av<br>hushållens disponibla inkomster och därmed också den privata konsum-<br>tionen. Eftersom den totala konsumtionen hålls tillbaka på detta sätt krävs<br>en desto kraftigare expansion av export och investeringar. I kalkylen blir<br>en sådan expansion möjlig. Det krävs dock att den internationella<br>tillväxten blir god, att Sverige blir medlem i EU, samt att arbetsmarknad<br>och lönebildning fungerar väl så att det penningpolitiska målet om<br>prisstabilitet kan upprätthållas.</p>
<h4>Utvecklingen under LK-perioden enligt alternativ 4 %</h4>
<p>I alternativ 4 % fungerar arbetsmarknaden och lönebildningen bättre,<br>vilket medför positivare framtidsförväntningar. Alternativet med hög<br>tillväxt förutsätter dock fortsatta strukturella reformer som förbättrar<br>ekonomins funktionsförmåga. Förtroendet för den ekonomiska politiken<br>ökar ytterligare. Det möjliggör en kraftigare nedgång av framför allt<br>obligationsräntorna, men också av de korta räntorna. Ljusare framtidsbild</p>
<p>19</p>
<p>resulterar i en något snabbare konsumtionsutveckling och en kraftigare Prop. 1993/94:150<br>expansion av investeringarna. Hushållens sparkvot faller successivt, från Bilaga 1.2<br>8 % 1994 till 3 % 1999. Sammantaget kommer BNP att växa med i<br>genomsnitt 4 % per år under LK-perioden.</p>
<p>Produktionsuppgången leder till en kraftig ökning av efterfrågan på<br>arbetskraft. Sysselsättningen ökar med i genomsnitt 3 % per år, vilket<br>påverkar lönesumman positivt. Arbetsmarknadens funktionsförmåga antas<br>vara mycket god. Arbetskraftsbrist eller flaskhalsar uppkommer inte, utan<br>lönebildningen och arbetsmarknaden beräknas vara så flexibel att arbets-<br>kraften kan omallokeras utan problem. I alternativ 4 % kommer<br>lönespridningen att vidgas, eftersom en relativt stor del av sysselsätt-<br>ningsökningen sker inom den privata tjänstesektorn där produktiviteten<br>och löneutvecklingen beräknas vara lägre än inom industrin. En viktig<br>förutsättning är att kompetensen hos de personer som en period stått<br>utanför den ordinarie arbetsmarknaden inte gått förlorad. Trots att<br>utbudet av arbetskraft ökar med ca 2 % per år kommer den öppna<br>arbetslösheten tillsammans med andelen personer som omfattas av<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärder mer än halveras jämfört med 1994. År<br>1999 beräknas 4 % vara öppet arbetslösa och ytterligare 2,5 % delta i<br>olika åtgärder.</p>
<p>Tabell 1.3 Nyckeltal över den ekonomiska utvecklingen 1993 - 1999 i alt. 4 %</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Procentuell förändring<br>från föregående år</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP, volym</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export, volym</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>6,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbetald lönesumma</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>6,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshet, nivå</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknads-<br>politiska åtgärder, nivå</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>20</p>
<h2>2 Statsbudgetens utveckling<sup>1</sup></h2>
<h3>2.1 Budgetsaldot</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Under budgetåret 1988/89 uppvisade statsbudgeten ett litet, men dock ett<br>överskott. Mycket tack vare högkonjunkturen ökade inkomsterna snabbt<br>under slutet av 1980-talet. Samtidigt lyftes vissa investeringar ut från<br>statsbudgeten för att bl.a. finansieras via Riksgäldskontoret. Till följd av<br>saldoförbättringen minskade även utgifterna för statsskuldräntor.</p>
<p>Under perioden 1989/90 till 1992/93 försämrades budgetsaldot återigen<br>kraftigt. Den största försämringen skedde i samband med nedväxlingen<br>till en lägre inflationstakt i kombination med en snabbt växande arbets-<br>löshet mellan 1990/91 och 1992/93. Försämringen under hela perioden<br>kan delvis förklaras av den sämre konjunkturen samt den finansiella<br>krisen som lett till stora utgifter för insatser i det finansiella systemet.<br></p>
<p>Diagram 2.1 Budgetsaldots utveckling under perioden 1988/89 - 1998/99.</p>
<p>Miljarder kronor i löpande priser och som procent av BNP.</p>
<p>Andel av BNP</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-95.png" style="width:311pt;height:170pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Under LK-perioden sker en minskning av underskottet från ca 151<br>miljarder kronor 1994/95 till ca 84 miljarder kronor 1998/99. Mätt som<br>andel av BNP minskar budgetunderskottet från knappt 10 % till drygt<br>4 % under perioden. Budgetsaldot förbättras långsammare mot slutet av<br>LK-perioden då man räknar med en viss avmattning av konjunkturen.<br>Underskottet är, trots förbättringen, fortfarande betydande 1998/99 och</p>
<p><sup>1</sup> I de följande avsnitten, dvs. 2 - 9, kommer endast alternativ 3 % att beskrivas.<br>Beräkningsresultaten i alternativ 2 % och 4 % redovisas i kapitel 10.</p>
<p>21</p>
<p>statsskulden fortsätter att växa som andel av BNP under hela perioden. Prop. 1993/94:150</p>
<p>Förbättringen av budgetsaldot under LK-perioden förklaras främst av: Bilaga 1.2</p>
<p>- Saneringsprogrammet för statsfinanserna som beräknas få full effekt</p>
<p>1998.</p>
<p>- att inga ytterligare utgifter för insatser i det finansiella systemet är<br>beräknade under LK-perioden,</p>
<p>- successivt minskade utgifter för arbetsmarknadspolitiska insatser,</p>
<p>- antaganden om kraftigt minskande utgifter för asyl- och flykting-<br>mottagning,</p>
<p>- antaganden om en låg räntenivå och hög tillväxttakt under LK-<br>perioden.</p>
<p>Diagram 2.2 Inkomster och utgifter, brutto, under perioden 1988/89 - 1998/99.</p>
<p>Miljarder kronor i löpande priser.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-96.png" style="width:291pt;height:169pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Fram till och med budgetåret 1989/90 följdes utgifter och inkomster åt,<br>dvs. budgetsaldot låg i stort sett kring noll. Från och med budgetåret<br>1990/91 fortsatte utgifterna att öka medan inkomsterna låg kvar på en<br>relativt oförändrad nivå för att sedan långsamt börja falla. Utgiftsök-<br>ningen förklaras delvis av att en stor andel av statens utgifter styrs av<br>automatik vilket innebär att de följer någon ekonomisk variabel, t.ex. in-<br>flationen. Ökad inflation leder därmed automatiskt till ökade utgifter. (Se<br>vidare avsnitt 2.3.3). Att inkomsterna började fälla kan förklaras av<br>skattereformen i kombination med en allt svagare konjunkturutveckling.<br>Stigande arbetslöshet och fällande vinster i näringslivet bidrog till en<br>kraftig minskning av skattebaserna. Budgetåren 1992/93 och 1993/94 var<br>skillnaden mellan inkomster och utgifter som störst vilket även innebar<br>att budgetunderskottet var som störst under dessa år. Mot slutet av LK-<br>perioden beräknas inkomsterna återigen närma sig utgiftsnivån. Detta</p>
<p>22<br></p>
<p>förklaras dels av en fortsatt stram finanspolitik som både minskar ut- Prop. 1993/94:150<br>giftsnivån och ökar skatteinkomsterna, dels av en hög tillväxttakt och Bilaga 1.2<br>iallande arbetslöshet vilka båda bidrar till att skatteinkomsterna ökar.</p>
<h3>2.2 Statsbudgetens inkomster 1988/89 - 1998/99</h3>
<p>Statsbudgetens inkomster indelas i skatter, inkomster av statens verksam-<br>het, inkomster av försåld egendom, återbetalning av lån samt kalkyl-<br>mässiga inkomster. Skatteinkomsterna utgörs av fysiska och juridiska<br>personers inkomstskatter, lagstadgade socialavgifter, skatt på egendom,<br>mervärdesskatt samt övriga indirekta skatter. Med övriga inkomster<br>menas därmed alla inkomster som inte är skatteinkomster. På statsbud-<br>getens inkomstsida redovisas vidare 85 % av utgifterna för sjukför-<br>säkringen (inklusive föräldraförsäkringen) samt de totala utgifterna för<br>arbetsskadeförsäkringen. Dessa försäkringsutgifter uppgår till ca 52<br>miljarder kronor 1994/95. Inkomsterna redovisas fortsättningsvis brutto,<br>om inget annat uppges.</p>
<p>På kort sikt leder hög nominell pris- och löneökningstakt till snabbt<br>stigande inkomster, även om den reala tillväxten är låg. På lång sikt är<br>det framför allt produktivitetsutvecklingen som avgör den ekonomiska<br>tillväxten och därmed utvecklingen av inkomsterna.</p>
<p>Diagram 2.3 Statsbudgetens skatteinkomster, brutto, och övriga inkomster<br>under perioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-97.png" style="width:288pt;height:161pt;"/>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet</p>
<p>Budgetåret 1994/95 beräknas skatterna utgöra ca 90 % av statsbud-<br>getens inkomster. Statsbudgetens inkomster, brutto, ökar med i genom-<br>snitt 4,9 % per år i löpande priser mellan 1994/95 och 1998/99.<br>Inkomsterna utvecklas något långsammare än den nominella pris- och</p>
<p>23<br></p>
<p>löneutvecklingen vilket förklaras i huvudsak av att den besparing som<br>görs på arbetsmarknadsområdet i enlighet med saneringsprogrammet<br>leder till skattebortfall på statsbudgeten.</p>
<p>Skatternas och avgifternas andel av BNP, dvs. skatte- och avgifts-<br>kvoten, stiger svagt under perioden och uppgår till 25 % av BNP<br>1998/99. Detta förklaras till största del av antagandet om pris- och<br>löneökningar samt att finansplanens program för budgetförstärkning<br>ligger med i sin helhet vilket ökar skatte- och avgiftsinkomsterna netto<br>med ca 7 miljarder kronor. Skatte- och avgiftskvoten hålls tillbaka av att<br>BNP-tillväxten i stor utsträckning bl.a. uppnås genom att svensk export<br>utvecklas framgångsrikt samtidigt som investeringsvolymen ökar. I det<br>korta perspektivet innebär detta att inkomsterna utvecklas relativt konstant<br>över perioden.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Diagram 2.4 Statsbudgetens inkomster brutto under perioden 1988/89 -1998/99.</p>
<p>Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<p>Mdkr</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-98.png" style="width:282pt;height:109pt;"/>
<p>3</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-99.png" style="width:281pt;height:45pt;"/>
<p>9 Fysiska personers skatt</p>
<p><sup>2)</sup> Juridiska personers skatt</p>
<p><sup>3</sup>) Sociala skatter</p>
<p>Mervärdesskatt</p>
<p>Övriga indirekta skatter</p>
<p>® Skatt på egendom och avräkningsskatt</p>
<p>7* Inkomster av statens verksamhet</p>
<p>Övriga inkomster</p>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet</p>
<h4>2.2.1 Historisk utveckling 1988/89 - 1993/94 i löpande priser</h4>
<p>Mellan 1988/89 och 1993/94 har statsbudgetens bruttoinkomster minskat<br>med knappt 10 miljarder kronor i löpande priser. En viktig förklaring<br>till de minskande inkomsterna är det försämrade konjunkturläget under</p>
<p>24</p>
<p>senare delen av perioden. De inkomstskategorier som ökar markant under Prop. 1993/94:150<br>perioden är egendomsskatterna, mervärdesskatten och övriga inkomster. Bilaga 1.2</p>
<p>Egendomsskatterna ökar med i genomsnitt 6,0 % per år i löpande<br>priser mellan 1988/89 och 1993/94. Ökningen förklaras bl.a. av att såväl<br>stämpelskatten som den tillfälliga omsättningsskatten på värdepapper höjts<br>under perioden. Inkomsterna från mervärdesskatten ökade mellan 1988/89<br>och 1993/94 med i genomsnitt 5,8 % per år i löpande priser. Detta<br>förklaras, förutom av en snabb ökning av den privata konsumtionen<br>under andra hälften av 1980-talet, även av den breddning av mervärdes-<br>skattebasen som var en del av skattereformen samt höjningen av mervär-<br>desskattesatserna. Övriga inkomster ökar i genomsnitt med 28 % per år<br>mellan 1988/89 och 1993/94. Ökningen förklaras av utförsäljningen av<br>Assi Domän, OK Petrolium och SSAB som tillsammans ökar för-<br>säljningsinkomstema med 11 miljarder kronor 1993/94.</p>
<p>Mellan 1990/91 och 1993/94 minskade bruttoinkomsterna med ca 59<br>miljarder kronor i löpande priser. Minskningen förklaras av ökad arbets-<br>löshet, ökat sparande, omläggning av systemet för utbetalning av<br>kommunalskatt, minskade arbetsgivaravgifter, nettobudgetering av<br>mervärdesskatten samt skattereformen.</p>
<p>Statsbudgetens skatteinkomster mätt som andel av BNP minskade från<br>33 % till 24,5 % under perioden 1988/89 till 1993/94. Vilket förklaras<br>av den allmänna nedgången av ekonomin.</p>
<h4>2.2.2 Inkomstutveckling under LK-perioden, 1994/95 - 1998/99</h4>
<p>Statsbudgetens samlade bruttoinkomster beräknas under LK-perioden öka<br>med ca 88 miljarder kronor eller i genomsnitt 4,9 % per år, i löpande<br>priser. Fysiska personers inkomstskatt beräknas öka med ca 16 miljarder<br>kronor, i löpande priser, mellan 1994/95 och 1998/99 vilket motsvarar<br>ca 18 % av den totala inkomstökningen. Juridiska personers inkomstskatt<br>beräknas öka med knappt 10 miljarder kronor i löpande priser under<br>samma tid. Inkomster av lagstadgade socialavgifter, brutto, svarar för<br>drygt 26 miljarder kronor eller nära 30 % av den totala inkomstökningen.<br>Inkomsterna av mervärdesskatt beräknas öka med 28 miljarder kronor<br>vilket motsvarar ca 32 % av den totala inkomstökningen. Skatt på<br>egendom ökar med ca 5 miljarder kronor i löpande priser över LK-<br>perioden och inkomsterna från övriga indirekta skatter ökar med drygt 13<br>miljarder kronor i löpande priser. Inkomsterna av statens verksamhet<br>beräknas minska med ca 4 miljarder kronor i löpande priser under LK-<br>perioden.</p>
<p>Fysiska personers inkomstskatt</p>
<p>Inkomsterna av fysiska personers inkomstskatt är främst beroende av den<br>nominella löneutvecklingen.</p>
<p>25</p>
<p>Inkomstgränsen över vilken statlig skatt utgår är reallöneskyddad med<br>två procentenheter med undantag för 1993 och 1994, då reallöneskyddet<br>tillfälligt är borttaget. Reallöneskyddet på två procentenheter återinförs<br>1995 vilket leder till att färre personer betalar statlig inkomstskatt. En<br>högre reallönetillväxt än 2 % ökar det reala skatteuttaget genom att fler<br>personer träffas av den högre skattesatsen ovanför inkomstgränsen. Under<br>perioden 1995 till 1999 ökare den genomsnittliga pris- och löneutveck-<br>lingen med 5,4 % per år vilket således ökar skatteuttaget.</p>
<p>Fysiska personers inkomstskatt består av två delar, statlig och<br>kommunal skatt. Nettot av uppbörd och kommunalskatteutbetalningar<br>redovisas över statsbudgeten. Den 1 januari 1993 ändrades systemet för<br>utbetalning av kommunalskatten för kommuner och landsting vilket ökar<br>utbetalningarna och minskar inkomsterna på titeln fysiska personers<br>inkomstskatt under en övergångsperiod. I det gamla systemet genomför-<br>des utbetalning av kommunalskatt till kommunerna i två steg. Ett givet<br>år utbetalades ett förskott till kommunerna, som baserades på den beskatt-<br>ningsbara inkomsten två år tidigare. Två år efter förskottsutbetalningen<br>slutreglerades kommunalskatten. Detta innebar att statsbudgetens redovis-<br>ning av fysiska personers inkomstskatt avsåg ett nettobelopp av bl.a.<br>uppbörd av statlig och kommunal skatt som nämnts tidigare samt<br>förskottsutbetalning och slutreglering av kommunal skatt. Nettobeloppet<br>på statsbudgeten blev därmed också beroende av nominell löneutveckling<br>två till fyra år tidigare. Med det nya systemet får kommunerna kommu-<br>nalskattemedlen som baseras på en prognos, samma år som den<br>preliminära inkomstskatten betalas in. Införandet av det nya kommu-<br>nalskattesystemet och slutavräkning av det gamla systemet ger en<br>periodiseringseffekt som ökar kommunalskatteutbetalningama för 1993/94<br>och 1994/95. År 1995 beräknas det nya systemet löpa fullt ut dvs. den<br>tidigare tvååriga eftersläpningen av kommunalskatteutbetalningama<br>upphör.</p>
<p>Nettoinkomsten av fysiska personers inkomstskatt ökar med ca 13<br>miljarder kronor i löpande priser under LK-perioden, från knappt 17<br>miljarder kronor 1994/95 till ca 30 miljarder kronor 1998/99. Under<br>perioden ökar nettoinkomstskattens andel av statsbudgetens bruttoinkomst<br>från 4 % 1994/95 till 6 % 1998/99. Ökningen beror dels på att brut-<br>touppbörden ökar i takt med den nominella löneutvecklingen dels att lö-<br>neutvecklingen överstiger reallöneskyddet under perioden. Kommunal-<br>skatteutbetalningama följer i stort sett den nominella löneutvecklingen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Juridiska personers inkomstskatt</p>
<p>Inkomsterna från juridiska personers inkomstskatt beror främst på hur<br>näringslivets vinster efter bokslutsdispositionen utvecklas. I LK-beräk-<br>ningama baseras utvecklingen av inkomsterna från juridiska personers<br>inkomstskatt på antaganden om bl.a. utvecklingen av driftsöverskottet i<br>företagen, brutto, (exkl. egna hem) och privatkonsumtion som påverkar<br>detaljhandeln. Dessa inkomster är i hög grad beroende av den ekonomis-</p>
<p>26</p>
<p>ka utvecklingen. Under inkomstgruppen juridiska personers inkomstskatt<br>redovisas även effekter av upplösning av företagens reserver, s.k.<br>avskattning, och beskattning av tjänstegrupplivförsäkringar. Avskatt-<br>ningen av företagens reserver beräknas till ca 5 miljarder kronor 1994<br>och upphör 1995.</p>
<p>Budgetåret 1994/95 beräknas juridiska personers inkomstskatt, netto,<br>uppgå till knappt ca 26 miljarder kronor och utgöra ca 6,2 % av statsbud-<br>getens bruttoinkomster. Inkomstskattens andel av statsbudgetens<br>bruttoinkomster är i stort sett oförändrad över perioden. Inkomsterna av<br>juridiska personers inkomstskatt beräknas under LK-perioden öka med ca<br>10 miljarder kronor i löpande priser eller i genomsnitt 8,3 % per år.</p>
<p>Ökningen under LK-perioden kan delvis förklaras av att antagandet om<br>att företagens vinster ökar under LK-perioden.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Lagstadgade sociala avgifter</p>
<p>De lagstadgade sociala avgifterna följer, vid oförändrat avgiftsuttag,<br>lönesummans utveckling. Denna i sin tur beror dels på timlön och dels<br>på sysselsättningsgraden i ekonomin. Utvecklingen av socialavgiftsinkom-<br>stema styrs således i mycket hög grad av den nominella och reala<br>tillväxten i ekonomin. Det totala avgiftsuttaget framgår av tabell 3.2.</p>
<p>Täbell 2.1 Lagstadgade socialavgifter</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Procent av avgiftsunderlag</p></td><td>
<p>Avgiftsuttag</p>
<p>1993</p></td><td>
<p>Avgiftsuttag</p>
<p>1994</p></td><td>
<p>Antaget</p>
<p>1995-1999</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Avgifter vilka helt redovisas på statsbudgeten</p>
<p>Folkpensionsavgift 5,66</p></td><td>
<p>5,86</p></td><td>
<p>5,86</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskild löneskatt</p></td><td>
<p>17,69</p></td><td>
<p>17,89</p></td><td>
<p>17,89</p></td></tr>
</table>
<p>Avgifter vilka nettoredovisas på statsbudgeten</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Sjukförsäkringsavgift<sup>2</sup></p>
<p>Arbetsskadeförsäkringsavgift<sup>3</sup></p></td><td>
<p>8,27</p>
<p>1,38</p></td><td>
<p>8,43</p>
<p>1,38</p></td><td>
<p>8,43</p>
<p>1,38</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Avgifter vilka ej redovisas på statsbudgeten</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>ATP-avgift</p></td><td>
<p>13,00</p></td><td>
<p>13,00</p></td><td>
<p>13,00</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Delpensionsavgift<sup>4</sup></p></td><td>
<p>0,20</p></td><td>
<p>0,20</p></td><td>
<p>0,20</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadsavgift</p></td><td>
<p>2,12</p></td><td>
<p>2,12</p></td><td>
<p>2,12</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lönegarantiavgift</p></td><td>
<p>0,20</p></td><td>
<p>0,20</p></td><td>
<p>0,20</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetarskyddsavgift</p></td><td>
<p>0,17</p></td><td>
<p>0,17</p></td><td>
<p>0,17</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avgift för sjöfolks pensionering<sup>5</sup></p></td><td>
<p>1,20</p></td><td>
<p>1,20</p></td><td>
<p>1,20</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>31,0</p></td><td>
<p>31,36</p></td><td>
<p>31,36</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Särskild löneskatt utgår på passiv näringsverksamhet, för lön och aktiv näringsverk-<br>samhet efter 65 års ålder samt för arbetsgivares pensionspremier. Ingår inte i<br>"summan”.</p>
<p><sup>2</sup> Sjukförsäkringsavgiften höjs från 8,27 % till 8,43 % 1 januari 1994.</p>
<p><sup>3</sup> Arbetsskadeförsäkringsavgift uppgår till 1,2 % 1 juli 1992 t.o.m. 31 december<br>1992. 1,38 % fr.o.m. 1 januari 1993.</p>
<p><sup>4</sup> Delpensionsavgift uppgår till 0,50 % t.o.m. 30 juni 1992 fr.o.m. 1 juli 1992 sänks<br>avgiften till 0,20 %.</p>
<p><sup>5</sup> Avgift för sjöfolks pensionering betalas endast av arbetsgivare som sysselsätter<br>sjömansskattepliktig personal. Ingår inte i "summa".</p>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet</p>
<p>27</p>
<p>3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>En knapp tredjedel av avgiftsinkomsterna redovisas på statsbudgeten.<br>Resten redovisas direkt till fonder utanför statsbudgeten. Den största av<br>dessa är AP-fonden. Sjukförsäkrings- och arbetsskadeavgiftema redovisas<br>netto på statsbudgetens inkomstsida, dvs. med avdrag för de utgifter som<br>dessa avgifter finansierar. Detta betyder att underskott kan uppstå på<br>respektive inkomsttitel om utgifterna överstiger avgiftsinkomsterna. I<br>denna skrift har vi dock valt att redovisa sjukförsäkrings- och arbets-<br>skadeavgiftema brutto.</p>
<p>Statsbudgetens inkomster av lagstadgade socialavgifter, brutto beräknas<br>uppgå till ca 120 miljarder kronor budgetåret 1994/95. De på statsbud-<br>getens inkomstsida redovisade utgifter för arbetsskade- och sjukför-<br>säkringarna (inklusive föräldraförsäkringen) uppgår 1994/95 till 52<br>miljarder kronor och redovisas under avsnittet om statsbudgetens utgifter.</p>
<p>Under LK-perioden beräknas inkomsterna av lagstadgade sociala<br>avgifter öka med ca 26 miljarder kronor i löpande priser eller i genom-<br>snitt 5,1 % per år. De sociala avgifternas andel av statsbudgetens totala<br>inkomster, bruttoinkomsten, är oförändrad över LK-perioden och uppgår<br>till ca 28,5 %.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Skatt på egendom</p>
<p>Skatt på egendom utgörs av skatt på läst egendom, förmögenhetsskatt,<br>arvs- och gåvoskatt samt stämpelskatt. Under budgetåret 1994/95<br>beräknas dessa skatter inbringa ca 22 miljarder kronor. Under LK-<br>perioden beräknas inkomsterna av dessa skatter öka med ca 5 miljarder<br>kronor i löpande priser eller i genomsnitt 5,1 % per år. Det är framför<br>allt inkomsterna av fastighetsskatten som ökar. Detta beror dels på att<br>egna hem (småhus) åsätts högre taxeringsvärde (+20 %) 1996 dels att<br>den stora nyproduktionen av bostäder från slutet av 1980-talet respektive<br>början av 1990-talet successivt ösas in i fästighetsskattssy temet.<br>Nyproducerade bostäder är under de första fem åren befriade från<br>fastighetsskatt. Nästkommande fem år betalas halv fastighetsskatt. Först<br>efter tio år betalas full fastighetsskatt. Förmögenhetsskatten tas bort 1 jan<br>1995. Förmögenhetsskatten kommer in på fysiska personers inkomstskatt<br>för att först efter två år omföras till den korrekta inkomsttieln. Detta<br>leder till att inkomsterna på inkomsttiteln förmögenhetsskatt faller med<br>ca 2 miljarder kronor först budgetår 1996/97.</p>
<p>Mervärdesskatt</p>
<p>Inkomsterna från mervärdesskatt är i hög grad beroende av den ekono-<br>miska utvecklingen. Det är främst av den privata konsumtionens och<br>investeringarna som styr utvecklingen av inkomsterna från mervärdes-<br>skatten.</p>
<p>Budgetåret 1994/95 beräknas inkomsterna av mervärdesskatt uppgå till<br>ca 115 miljarder kronor. Under LK-perioden beräknas dessa inkomster</p>
<p>28</p>
<p>öka med 28 miljarder kronor i löpande priser eller med en genomsnittlig Prop. 1993/94:150<br>utveckling på 5,7 % per år, och följer därmed i stort sett den privata - Bilaga 1.2<br>konsumtionens utveckling under perioden. Mervärdesskattens andel av<br>statsbudgetens bruttoinkomster ökar svagt över perioden från ca 27 %<br>1994/95 till ca 28 % 1998/99.</p>
<p>Övriga indirekta skatter</p>
<p>Övriga indirekta skatter ökar med drygt 13 miljarder kronor i löpande<br>priser mellan 1994/95 och 1998/99 eller i genomsnitt ca 4,1 % per år.<br>Ökningen förklaras till stor del av den indexering av punktskatterna,<br>inflationsuppräkning, som ingår i regeringens saneringsprogram och som<br>beslutats i riksdagen. Detta leder till att inkomsterna av övriga indirekta<br>skatter ökar med ca 7,5 miljarder kronor under perioden i löpande priser<br>(6,7 miljarder kronor i 1993 års prisnivå). Enligt beslut i riksdagen<br>upphör indexeringen 1998 och tas därefter ut med det belopp som gäller<br>vid utgången av 1998.</p>
<p>Flertalet av de övriga indirekta skatterna utgick tidigare med ett läst<br>belopp för viss volym eller per enhet. Detta innebar att beskattningen<br>realt sett minskade vid prishöjningar.</p>
<p>Övriga inkomster</p>
<p>Övriga inkomster består av inkomster från statens verksamhet (bl.a.<br>rörelseöverskott, ränteinkomster, inkomster av statens aktier och<br>offentligrättsliga avgifter), inkomster av försåld egendom och åter-<br>betalning av lån m.m. Dessa inkomster utgör tillsammans drygt 35<br>miljarder kronor eller drygt 8 % av statsbudgetens bruttoinkomster<br>1994/95. Under LK-perioden beräknas dessa inkomster minska med<br>knappt 3 miljarder kronor eller i genomsnitt ca 3 % per år. Det förklaras<br>av att bostadslåneräntan fäller under hela LK-perioden, från 8,6 % 1994<br>till 5,8 % 1999 vilket i sin tur leder till att statens ränteinkomster på<br>bostadslån och energisparlån fäller. En beskrivning av inkomsterna från<br>de offentligrättsliga avgifterna presenteras i avsnitt 3.2.3.</p>
<h4>2.2.3 Avgiftsinkomster från förvaltningsmyndigheter</h4>
<p>Stora delar av förvaltningsmyndigheternas verksamhet finansieras via<br>olika typer av avgifter. Huvudsakligen kan två avgiftstyper identifieras,<br>dels avgifter från uppdragsverksamhet dels offentligrättsliga avgifter. I<br>normalfallet gäller full kostnadstäckning för myndigheternas upp-<br>dragsverksamhet. Med offentligrättsliga avgifter menas t.ex. avgifter för<br>körkort.</p>
<p>Vanligen sker redovisningen av myndigheternas avgifter direkt under<br>respektive myndighets utgiftsanslag, s.k. nettobudgetering. Detta kan</p>
<p>29<br></p>
<p>antingen vara ett ramanslag<sup>2</sup> eller ett obetecknat 1 000-kronorsanslag<sup>3</sup>.<br>Med detta redovisningssätt disponerar vanligen myndigheterna själva av-<br>gifterna för finansiering av sina förvaltningskostnader. Härigenom syns<br>inte den totala volymen på statsbudgeten utan endast ett nettobelopp.</p>
<p>Avgifterna kan också redovisas direkt mot en inkomsttitel. Eftersom<br>myndigheterna i detta fall inte disponerar avgiftsinkomsterna måste därför<br>förvaltningskostnaderna budgeteras brutto på statsbudgetens utgiftssida.<br>Till skillnad mot nettobudgeteringen medför bruttobudgeteringen en<br>fullständig redovisning av myndigheternas förvaltningkostnader eftersom<br>beloppen ingår i statsbudgetens omslutning.</p>
<p>Under budgetåret 1993/94 beräknas förvaltningsmyndigheternas<br>avgiftsuttag uppgå till 19,1 miljarder kronor. Av detta belopp utgör 14,5<br>miljarder kronor avgifter från uppdragsverksamheten. Cirka 30 % av de<br>totala avgifterna budgetåret 1993/94 avser interna debiteringar inom<br>koncernen staten. Uttaget av offentligrättsliga avgifter beräknas uppgå till<br>4,4 miljarder kronor.</p>
<p>Av statens totala avgiftsinkomster redovisas 1,4 miljarder mot in-<br>komsttitel. Huvuddelen av dessa avgiftsinkomster, 3,2 miljarder, avser<br>offentligrättsliga avgifter. Under senare år har bruttobudgeteringen ökat<br>beroende på att riksdagen uttalat att bruttobudgeteringen i normalfallet<br>bör tillämpas för offentligrättsliga avgifter.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h3>2.3 Statsbudgetens utgifter 1988/89 - 1998/99</h3>
<p>Under budgetåret 1994/95 beräknas statsbudgetens utgifter uppgå till ca<br>570 miljarder kronor. Av dessa utgifter redovisas 85 % av sjukför-<br>säkringssystemets utgifter samt de totala utgifterna för arbetsskadeförsäk-<br>ringen på statsbudgetens inkomstsida. Sammanlagt uppgår dessa utgifter<br>budgetåret 1994/95 till ca 52 miljarder kronor. Framställningen i följande<br>avsnitt avser statsbudgetens bruttoutgifter, dvs. utgiftsnivån inkluderar de<br>utgifter som redovisas på inkomstsidan, såvida inte annat anges. Analysen<br>över utgiftsutvecklingen görs genomgående i fasta priser, såvida inte<br>något annat anges. Med festa priser avses 1994/95 års penningvärde.</p>
<p><sup>2</sup> Ramanslaget förs upp på statsbudgeten med ett beräknat belopp. Ej förbrukade<br>medel kan föras över till kommande budgetår.</p>
<p><sup>3</sup> Detta anslag förs upp med ett formellt belopp (1 000 kronor) på statsbudgeten efter<br>som anslaget inte kan belastas. Anslaget används ofta för uppdragsmyndigheten vilka<br>i sin helhet är avgiftsfinansierade.</p>
<p>30</p>
<p>Diagram 2.5 Statsbudgetens utgifter, brutto, under perioden 1988/89 - 1998/99. Prop. 1993/94:150</p>
<p>Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-100.png" style="width:308pt;height:181pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Utgiftsnivån i festa priser ökade varje år fram till och med budgetåret<br>1992/93 då utgifterna inklusive räntor på statsskulden nådde sin högsta<br>nivån under perioden, på ca 664 miljarder kronor. Därefter började<br>utgiftsnivån sjunka successivt och beräknas fortsätta sin nedåtgående<br>trend under LK-perioden för att sista året uppgå till ca 525 miljarder<br>kronor. Utgiftskvoten, dvs. utgifternas andel av BNP, var som högst<br>under 1992/93. Därefter har utgifternas andel av BNP sjunkit och<br>beräknas fortsätta sjunka hela LK-perioden ut. Budgetåret 1992/93<br>uppnåddes toppnoteringen ca 44 %. Utgiftskvoten beräknas sedan falla<br>till ca 31 % 1998/99. Regeringens saneringsprogram ingår i beräk-<br>ningarna från och med budgetåret 1994/95. Utgiftsutvecklingen som<br>beskrivs nedan har påverkats respektive kommer att påverkas dels av<br>regeringens redan fettade beslut, dels av utgiftsstyrande fektorer (se<br>vidare kapitel 2.3.4.), samt diverse tekniska omläggningar.</p>
<h4>2.3.1 Historisk utveckling 1988/89 - 1993/94</h4>
<p>Statsbudgetens utgifter inklusive statsskuldräntor ökade med ca 2,2 % per<br>år i 1994/95 års prisnivå priser under perioden 1988/89 - 1993/94.<br>Ränteutgifterna ökade under samma tidsperiod realt med i genomsnitt<br>5,4 % per år. Detta trots de successivt förbättrade statsfinanserna under<br>senare delen av 1980-talet.</p>
<p>I början av 1990-talet började budgetunderskottet återigen att öka.<br>Budgetåret 1991/92 uppgick underskottet till 80 miljarder kronor och<br>under 1992/93 mer än fördubblades underskottet vilket gjorde att<br>utgifterna för statsskuldräntoma snabbt växte.</p>
<p>31</p>
<p>Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldräntor ökade realt under Prop. 1993/94:150<br>perioden 1988/89 - 1993/94 med i genomsnitt ca 1,7 % per år. Den reala Bilaga 1.2<br>BNP-tillväxten sjönk samtidigt i genomsnitt 0,8 % per år. Utgiftskvoten,<br>statsbudgetens bruttoutgifter som andel av BNP, ökade från 37 %<br>1988/89 till 43 % 1993/94.</p>
<p>De utgifter som har ökat mest är utgifter för räntebidrag till bostäder,<br>bidrag till kommuner för flyktingar, bidrag till det finansiella systemet<br>utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och infrastruktur.</p>
<p>En utgiftspost som bidragit till ökningen är utgifter för stöd till den<br>finansiella sektorn som enbart under 1992/93 uppgick till 36 miljarder<br>kronor. Vidare har utgifterna för barnbidrag ökat samt utgifterna för<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ökningen av de arbetsmarknadspolitis-<br>ka åtgärderna inträffade framför allt under 1990-talets första år och<br>förklaras naturligtvis av den stigande arbetslösheten.</p>
<p>Att utgifterna totalt sett inte ökat mer förklaras delvis av att ut-<br>giftsminskningar skett inom vissa områden t.ex. statsbidragen till<br>kommunerna. Vidare har vissa affärsverks investeringsanslag lyfts ut från<br>statsbudgeten och företagsstöden har successivt dragits ner.</p>
<p>För innevarande budgetår, 1993/94, beräknas utgiftsnivån uppgå till<br>drygt 620 miljarder kronor i 1993/94 års prisnivå, varav 95 miljarder<br>kronor är räntor på statsskulden.</p>
<h4>2.3.2 Utgiftsutvecklingen under LK-perioden, 1994/95 - 1998/99</h4>
<p>Utgiftsutvecklingen i 1994/95 års prisnivå</p>
<p>Under LK-perioden, dvs. 1994/95 - 1998/99, beräknas statsbudgetens<br>utgifter exklusive statsskuldräntor minska med i genomsnitt 3,6 % per år<br>i 1994/95 års prisnivå, vilket innebär att utgiftsnivån exkl. statsskuld-<br>räntor sjunker med ca 67 miljarder kronor i 1994/95 års penningvärde<br>mellan 1994/95 och 1998/99. En väsentlig förklaring till att utgifterna<br>minskar totalt sett är att kalkylerna inkluderar det saneringsprogram som<br>regeringen beslutat att genomföra. Saneringsprogrammet minskar<br>utgiftsnivån med i grova tal 20 miljarder kronor 1998/99. Bortser man<br>från dessa besparingar sjunker utgifterna exkl. statsskuldräntor med i<br>genomsnitt 2,5 %.</p>
<p>En annan viktig förklaring till utgiftsminskningen är att räntebidragen<br>till bostadsbyggande minskar kraftigt under LK-perioden. Räntebidragen<br>minskar med ca 25 miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå under LK-<br>perioden. Denna nedgång beror främst på antaganden om sjunkande<br>räntenivåer och minskat bostadsbyggande. Därutöver påverkar även<br>politiska beslut om besparingar och införande av ett reformerat räntebi-<br>dragssystem. Utgifterna minskar vidare realt till följd av att de generella<br>statsbidragen till kommunsektorn beräknas utgå med nominellt oförändrat<br>belopp under LK-perioden. Utgifterna för flyktingmottagningen sjunker<br>under LK-perioden p.g.a. antaganden om att flyktingtillströmningen<br>kommer att sjunka kraftigt under perioden.</p>
<p>32</p>
<p>Inom Socialdepartementets område ökar utgifterna för barnbidrag Prop. 1993/94:150<br>nominellt, vilket beror på att antalet bidragstagare under LK-perioden Bilaga 1.2<br>ökar. Realt sett sjunker utgifterna för barnbidrag p.g.a. att bidragets<br>storlek inte är realt värdesäkrat, dvs. bidragets storlek i kronor per barn<br>antas vara oförändrat under perioden. Utgifterna för pensioner sjunker<br>under perioden framför allt p.g.a. att antalet nytillkomnande pensionärer<br>minskar under LK-perioden. Inom Utbildningsdepartementets område<br>ökar utgifterna till följd av ett ökat antal högskoleplatser samt att<br>utgifterna för studiemedel stiger då det är fler som tar nya lån än det är<br>som betalar tillbaka gamla lån. Mellan 1994/95 och 1995/96 sjunker<br>däremot utgifterna kraftigt. Detta beror på att de särskilda arbets-<br>marknadspolitiskt och utbildningspolitiskt motiverade insatserna som<br>omfattade extra platser i gymnasieskolan, komvux m.m. och tilldelades<br>i kompletteringspropositionen 1993 i syfte att förbättra situationen på<br>arbetsmarknaden under 1994/95, överförs till Arbetsmarknadsdepartemen-<br>tet där de successivt avvecklas i takt med antagandet om att arbets-<br>lösheten sjunker.</p>
<p>Utgiftsutvecklingen i löpande priser under LK-perioden</p>
<p>I löpande priser beräknas statsbudgetens totala utgifter öka med i<br>genomsnitt ca 1 % per år. Den genomsnittliga nominella ökningstakten<br>för BNP beräknas bli 5,5 % per år.</p>
<p>En konsekvens av att utgifterna ökar långsammare än BNP är att stats-<br>budgetens utgiftskvot fäller. För budgetåret 1994/95 beräknas utgifternas<br>andel av BNP uppgå till 37,7 % och minska till 31,1 % 1998/99. Ut-<br>giftsutvecklingen påverkas framför allt av två motverkande faktorer; stats-<br>skuldräntoma och regeringens saneringsprogram. Statsskuldräntoma ökar<br>kraftigt under perioden i genomsnitt 9,7 % per år, medan saneringspro-<br>grammets besparingar, vilka inkluderar både beslutade och planerade<br>åtgärder, gör att utgifterna totalt sett ändå faller något under perioden.<br>Dessutom görs antaganden om en relativt långsam pris- och löneök-<br>ningstakt under perioden, vilket leder till att utgiftsnivån i de prisindexe-<br>rade systemen utvecklas långsamt. Detta medför således att indexbundna<br>transfereringar som pensioner, sjukförsäkring och arbetsskador ökar<br>relativt långsamt. Utgifterna, exklusive statsskuldräntor och den del av<br>regeringens saneringsprogram vilken fortfarande saknar konkreta beslut,<br>ökar i genomsnitt med ca 0,5 % under perioden.</p>
<p>Utgifter för statsskuldräntor i löpande priser</p>
<p>På grund av de fortsatt stora underskotten i statsbudgeten under LK-<br>perioden ökar statsskulden varje år och trots antaganden om en relativt<br>låg räntenivå stiger även utgifterna för räntor på statsskulden. En annan<br>bidragande orsak till att räntorna ökar så pass kraftigt är att Riks-<br>gäldskontoret, framför allt under 1993/94, erhåller stora inkomster i</p>
<p>33</p>
<p>samband med emissioner av statsobligationslån, vilket leder till att<br>ränteutgifterna för 1993/94 hålls nere tack vare inkomsträntorna. Lånen<br>har emitterats med kupongräntor som avspeglar ränteläget då de<br>ursprungligen emitterades för ett par år sedan. Med nuvarande räntenivå-<br>er betalar köparen överkurs till Riksgäldskontoret för att erhålla dessa lån<br>som följaktligen har en hög nominell ränta. De inkomster som dessa<br>överkurser genererar leder till minskade ränteutgifter under emissionsåret<br>men istället högre ränteutgifter de följande åren, när den högre kupong-<br>räntan, dvs en i förväg bestämd ränta som utfaller ett visst antal gånger<br>per år vanligtvis en gång, sedan betalas ut. Utgifterna för statsskuldräntor<br>beräknas således öka från 76 miljarder kronor budgetåret 1994/95 till 110<br>miljarder kronor 1998/99, vilket motsvarar en årlig genomsnittlig<br>procentuell ökning på ca 9,7 %. Som jämförelse kan nämnas att den<br>genomsnittliga nominella ökningstakten per år för BNP under samma<br>tidsperiod uppgår till 5,5 % per år och att statsskulden ökar med 8,8 %<br>per år. I den samhällsekonomiska bakgrunden antas räntan på femåriga<br>statsobligationer sjunka från ca 6,5 % till ca 5,5 % under LK-perioden.<br>Detta innebär att utgifterna för räntor på statsskulden skulle ha varit ännu<br>högre om nuvarande räntenivå hade antagits bestå under hela LK-<br>perioden.</p>
<p>Diagram 2.6 Utgifter för statsskuldräntor under perioden 1994/95 - 1998/99.<br>Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-101.png" style="width:300pt;height:170pt;"/>
<p>Källa: Riksgäldskontoret</p>
<p>34</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>2.3.3 Utgiftsstyrande faktorer</p>
<p>Diagram 2.7 Utgiftsstyrande faktorer 1994/95 Miljarder kronor</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-102.png" style="width:171pt;height:132pt;"/>
<p>M Beslutad automatik M Kompens, enl. praxis</p>
<p>□ Fullständig automatik</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-103.png" style="width:16pt;height:11pt;"/>
<p>Separata beslut</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>För att illustrera vilka läktorer som styr statsbudgetens utgifter kan man<br>grovt dela upp dem i fyra olika kategorier: fullständig automatik, beslutad<br>automatik, kompensation för historisk prisutveckling och separata beslut.</p>
<p>Till fullständig automatik räknas endast räntor pä statsskulden. Dessa<br>svarar för drygt 13 % av utgifterna brutto och beräknas budgetåret<br>1994/95 uppgå till 76 miljarder kronor. Ränteutgifterna styrs av den<br>historiska utvecklingen av statsbudgetens saldo, vilket avspeglas i stats-<br>skulden, samt av räntenivån, men även i viss mån av låneportföljens<br>sammansättning.</p>
<p>Närmare 39 % av utgifterna på statsbudgeten, vilket 1994/95 motsvarar<br>223 miljarder kronor, klassificeras som beslutad automatik och styrs av<br>något automatiskt verkande regelsystem. Dessa utgifter ökar automatiskt<br>i takt med någon ekonomisk variabel såsom inflation, räntenivå eller<br>löneutveckling, även om inga nya politiska beslut lättas. Dessutom<br>påverkas dessa utgifter av volymutvecklingen. Pensionsutgifterna till<br>exempel, styrs av inflationen och av antalet pensionärer. Utgifterna för<br>sjukförsäkringen styrs av lönesumman i vilken ligger ett antagande om<br>antalet sjukdagar. Andra exempel på stora utgifter som styrs av liknande<br>automatik är räntebidragen till bostäder och föräldraförsäkringen. Alla<br>dessa utgifter kan sägas vara föremål för beslutad automatik.</p>
<p>Ungefär 27 % av utgifterna eller 159 miljarder kronor, används för<br>verksamheter som i efterhand kompenseras för historisk prisutveckling.<br>Till denna kategori hänförs exempelvis den statliga förvaltningen, som får<br>kompensation för historisk pris- och löneutveckling, s.k. PLO. I denna<br>kategori ingår även försvaret som också får motsvarande kompensation,</p>
<p>35</p>
<p>dock uppdelad på flera komponenter (s.k. försvarsprisindex, FPI) än den Prop. 1993/94:150<br>statliga förvaltningen. Bilaga 1.2</p>
<p>Återstoden, ca 121 miljarder kronor eller 21 % av statsbudgetens<br>utgifter bestäms av separata beslut. De två största utgiftsposterna i denna<br>kategori är allmänna barnbidrag och utgifter för arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder. Investeringsutgifter för vägar och järnvägar betraktas också som<br>separata beslut vilket kan sägas vara riktigt för det år besluten fettas. När<br>investeringarna sedan genomförs, ofta under en följd av år, är de snarast<br>att betrakta som fullständigt automatiska. Andelen separata beslut minskar<br>något mellan 1994/95 och 1998/99. Detta förklaras huvudsakligen av att<br>utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar och att barn-<br>bidragen fäller realt p.g.a. att dessa ej skrivs upp med inflationen.</p>
<p>Det vore emellertid en alldeles för grov förenkling att säga att regering<br>och riksdag enbart kan påverka utgifterna i kategorin separata beslut.<br>Gränsdragningen mellan de olika kategorierna är inte knivskarp och hur<br>stora delar som styrs av olika slags automatik respektive separata beslut<br>avgörs till stor del av i vilket tidspespektiv utgifterna betraktas.</p>
<p>På kort sikt, t.ex. ett år, är inslaget av automatik stort även inom<br>kategorin separata beslut. Pågående investeringsprogram kan som sagt<br>betraktas som automatiska. Utgifterna för arbetsmarknadspolitik och för<br>barnbidrag är formellt sätt föremål för separata beslut men bestäms i hög<br>utsträckning av volymutvecklingen, dvs. antalet arbetslösa respektive<br>antalet barn.</p>
<p>På längre sikt finns å andra sidan betydande utrymme för åtgärder och<br>förändringar inom kategorierna beslutad automatik och kompensation för<br>historisk prisutveckling. Det är troligen här de stora insatserna kan göras<br>för att varaktigt påverka utgiftsutvecklingen. Riksdagen har alltid<br>möjlighet att ompröva utgiftssystem och automatikkopplingar. Att<br>exempelvis försvaret kompenseras för prisstegringar enligt praxis betyder<br>givetvis inte att nivån på försvarsutgifterna inte kan ändras genom beslut.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan sägas att endast en liten del av utgifterna styrs<br>genom separata beslut, medan merparten endast kan påverkas genom<br>ändringar i befintliga regelsystem. Huvuddelen av utgifterna bestäms av<br>pris- och löneutvecklingen. Detta innebär att en ekonomisk utveckling<br>med hög BNP-tillväxt och måttliga pris- och löneökningar ger en långsam<br>ökning av statsutgifterna och fällande statlig utgiftskvot.</p>
<h4>2.3.4 Utgifterna fördelade på realekonomiska kategorier</h4>
<p>I följande avsnitt görs en uppdelning av utgifterna i realekonomiska<br>kategorier. Det innebär att utgifterna delas upp på konsumtion, invester-<br>ingar, transfereringar och statsskuldräntor. Utgifterna inkluderar utgifter<br>på inkomstsidan. Utgifterna i tillkommande utgiftsbehov har inte realför-<br>delats och ingår således inte i saneringsprogrammet. Uppdelningen som<br>görs överensstämmer i stort sett med det internationella national-<br>räkenskapssystemet SNA (System of National Accounts).</p>
<p>36</p>
<p>Diagram 2.8 Realekonomisk fördelning för de totala utgifterna för budgetåren Prop. 1993/94:150</p>
<p>1988/89, 1994/95 och 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Bilaga 1.2</p>
<p>Mdkr</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-104.png" style="width:302pt;height:156pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>De kategorier som har ökat mest under perioden är utgifter för<br>konsumtion och transfereringar till hushåll. Transfereringar till kommun-<br>erna sjunker betydligt under perioden och förklaras till dels av de<br>kommunindragningar som gjordes 1992/93 på 7,5 miljarder och 1993/94<br>på 3 miljarder kronor dels av att bidragen till kommunerna antas<br>nominellt oförändrade under LK-perioden. Övriga transfereringar minskar<br>också kraftigt vilket förklaras av att utgifterna för räntebidrag sjunker<br>kraftigt och investeringsbidrag försvinner under LK-perioden.</p>
<p>Konsumtion</p>
<p>Utgifterna för statlig konsumtion beräknas 1994/95 utgöra en knapp<br>fjärdedel av statsbudgetens utgifter. Konsumtionsutgifterna består av löner<br>och andra utgifter, framför allt för statlig förvaltning inkl, försvaret (även<br>försvarsmateriel) och högskolan. Under perioden 1988/89 - 1994/95<br>ökade den statliga konsumtionen realt med i medeltal 3,8 % per år. De<br>konsumtionsutgifter som ökat mest avser drift av vägar och järnvägar, ar-<br>betsmarknadsutbildning samt utgifter för förläggningskostnader för<br>flyktingar.</p>
<p>Under perioden 1994/95 - 1998/99 beräknas de statliga konsumtions-<br>utgifterna realt minska med i genomsnitt 0,3 % per år, vilket bl.a.<br>förklaras av att vissa utgifter inom miljöområdet bortfaller mellan<br>1994/95 och 1995/96. Utgifterna minskar också till följd av att kost-<br>naderna för flyktingmottagningen minskar p.g.a. att antagandet om antalet<br>tillkommande flyktingar per år, mer än halveras mellan 1993/94 och<br>1994/95 och antas 1994/95 uppgå till 15 000 personer, samt att det sker</p>
<p>37<br></p>
<p>en fördröjning mellan det att flyktingarna anländer och att kostnaderna Prop. 1993/94:150<br>uppstår. Regeringens saneringsprogram innebär att utgifterna för statlig Bilaga 1.2<br>konsumtion skall vara realt oförändrade fram till 1998. Den utgiftsned-<br>skäming som detta principbeslut innebär återfinns i nettoposten "tillkom-<br>mande utgiftsbehov", och ingår således inte i den realekonomiska<br>fördelningen.</p>
<p>Investeringar</p>
<p>Investeringsutgiftema beräknas 1994/95 utgöra ca 3,3 % av stats-<br>budgetens utgifter. Endast de av statens egna investeringar som finan-<br>sieras över statsbudgeten redovisas i denna kategori. Investeringar som<br>finansieras över statsbudgeten och som går till andra sektorer i ekonomin<br>redovisas som transfereringar till respektive sektor. Utgifter för byggna-<br>der och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål betraktas som<br>investeringar. De investeringar som finansieras över statsbudgeten är<br>främst investeringar i vägar och järnvägar. Investeringarna inom<br>affärsverken uppgår 1994/95 till omkring 15 miljarder kronor och<br>minskar därefter med ca 5 miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå fram<br>till 1998/99. Se vidare politikområdet Kommunikationer.</p>
<p>Från och med budgetåret 1992/93 finansierar de statliga myndigheterna<br>sina investeringar för anläggningstillgångar för förvaltningsändamål via<br>lån i Riksgäldskontoret. Samtliga myndigheter som berörs av den<br>omläggningen kommer att vara inne i systemet fr.o.m. 1994/95.<br>Sammanlagt innebär de tekniska förändringarna att endast en mindre del<br>av statens anskaffningsutgifter för investeringar redovisas över statsbud-<br>geten. Vid beräkningen av statens lånebehov tas givetvis hänsyn till<br>investeringsutgifter såväl inom som utanför statsbudgeten (se även avsnitt<br>5).</p>
<p>Transfereringar</p>
<p>De sammanlagda transfereringarna beräknas 1994/95 uppgå till knappt<br>två tredjedelar av statsbudgetens utgifter. Transfereringarna går främst till<br>hushåll, kommuner och till utlandsbistånd. Dessutom redovisas övriga<br>transfereringar där bl.a. transfereringar till företag ingår.</p>
<p>Under budgetåren 1988/89 - 1992/93 minskade utgifterna för företags-<br>stöd samtidigt som transfereringarna till hushåll ökade kraftigt. De hus-<br>hållstransfereringar som ökat mest är utgifter för sjukförsäkring,<br>arbetsskadeförsäkring och studiemedel. Därefter minskar utgifterna för<br>sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen återigen i takt med att<br>sjukpenningtalet fäller över LK-perioden. Räntebidrag till bostäder, vilka<br>till största delen klassificeras som transfereringar till företag, ökade också<br>ralativt kraftigt 1988/89 - 1993/94.</p>
<p>Hushållstransfereringar svarar för knappt hälften av statsbudgetens<br>transfereringsutgifter. De största hushållstransfereringarna på stats-<br></p>
<p>38<br></p>
<p>budgeten är folkpensioner, sjuk- och föräldrapenning, allmänna barn- Prop. 1993/94:150<br>bidrag, arbetsskadeersättningar och studiestöd. Av de utgiftsminskningar Bilaga 1.2<br>som annonserats inom kategorin transfereringar i regeringens sanerings-<br>program har utgiftsnedskämingar genomförts inom tandvård och läkeme-<br>del samt föräldraförsäkringen.</p>
<p>Hushållstransfereringarna sjunker realt under LK-perioden med i<br>genomsnitt 1,7 % per år. Orsakerna till utvecklingen är bl.a. att<br>utgifterna för pensioner minskar mellan 1994/95 och 1998/99 dels p.g.a.<br>att antalet pensionärer successivt minskar under perioden, dels p.g.a.<br>ökade intjänande poäng i ATP-systemet vilket minskar utgifterna för folk-<br>pensionen. Detta ökar dock i sin tur utgifterna inom ATP-systemet som<br>ligger utanför statsbudgeten. Barnbidragen faller p.g.a. att bidraget per<br>barn utgår med nominellt oförändrade belopp under perioden.</p>
<p>Sedan 1990 har sjukfrånvaron minskat, vilket till en del förklaras av<br>lägre ersättningsnivåer men också reflekterar ett sämre arbetsmarknadslä-<br>ge. Sedan 1992 har ett nytt begrepp införts. Istället för det gamla<br>sjuktalet används nu sjukpenningtalet som motsvarighet till sjuktalet.<br>Detta förklaras av införandet av arbetsgivarperioden, dvs. arbetsgivaren<br>tar över kostnaden för de 14 första sjukdagarna. Sjukpenningtalet som har<br>legat till grund för LK-beräkningama fäller från 13,0 dagar per år för<br>1994/95 till 11,5 dagar per år för 1998/99.</p>
<p>Diagram 2.9 Transfereringar till hushåll uppdelat på folkpensioner, sjukför-<br>penning, föräldrapenning och arbetsskadeersättningar under perioden<br>1994/95 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>Mdkr</p>
<p>14Or</p>
<p>Arbetsskadeförsäkring</p>
<p>120</p>
<p>Föräldraförsäkring</p>
<p>| Sjukförsäkring</p>
<p>Folkpension exkl. KBT</p>
<p>1994/95</p>
<p>1995/96</p>
<p>1996/97</p>
<p>1997/98</p>
<p>1998/99</p>
<p><sup>1</sup> Folkpension exkl. KBT avser ålderspensioner och förtidspensioner.</p>
<p><sup>2</sup> I utgifter för Folkpension exkl. KBT avses enbart utgifter på statsbudgeten.</p>
<p>Källor: Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret</p>
<p>39</p>
<p>Transfereringar till kommuner minskar under LK-perioden realt med<br>ca 10 % per år. De realt fallande utgifterna sammanhänger till största<br>delen med att de generella statsbidragen till kommunsektorn antas vara<br>nominellt oförändrade under LK-perioden, dvs. realt sjunkande.<br>Dessutom minskar ersättningen till kommunerna för flyktingmottagningen<br>kraftigt till följd av att kostnaderna för flyktingmottagningen beräknas<br>minska under LK-perioden till följd av antaganden om en lägre flykting-<br>tillströmning.</p>
<p>Transfereringar till utlandet består huvudsakligen av anslag till ut-<br>vecklingsbistånd. I samband med uppgörelsen med Socialdemokraterna<br>hösten 1992, gick regeringen tillfälligt ifrån målet om att biståndsramen<br>skall utgöra en procent av BNI. Detta leder till att transfereringar till<br>utlandet antas vara nominellt oförändrade under LK-perioden och således<br>sjunker realt mellan 1994/95 och 1998/99.</p>
<p>Övriga transfereringar minskar kraftigt i 1994/95 års prisnivå. Det<br>förklaras till största delen av antagandet om minskat bostadsbyggande,<br>samt de besparingar som genomförts i och med övergången till ett nytt<br>räntebidragssystem. Detta medför kraftigt minskade utgifter för ränte- och<br>investeringsbidrag.</p>
<p>Statsskuldräntorna</p>
<p>Utgifterna för statsskuldräntorna ökar med i genomsnitt 6,4 % per år<br>beroende på att de stora underskotten i statens budget under perioden<br>genererar en kraftig ökning av statsskulden, vilket i sig innebär högre<br>statsskuldräntor. Dessutom leder periodiseringseffekter till följd av<br>emittering av statsobligationer till överkurser till att räntorna blir högre<br>mot slutet av LK-perioden. (Se även avsnitt 2.3.2.)</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>40</p>
<h2>3 Statens utgifter fördelade efter politikområden <sup>Pr</sup>°P- 1993/94:150<br>1988/89 - 1998/99 Bilaga 1.2</h2>
<p>I detta avsnitt redovisas statens och socialförsäkringssektorns utgifter,<br>inklusive räntor på statsskulden, fördelade på olika politikområden. In-<br>delningen i politikområden är gjord i syfte att visa statens utgifter för<br>avgränsade verksamheter och följer inte alltid den rådande departements-<br>indelningen. Normalt redovisas statsskuldräntorna i löpande priser. För<br>jämförbarhetens skull har räntorna i detta avsnitt räknats om till lästa<br>priser och definieras här som ett eget politikområde. Ett sådant förtärande<br>gör det möjligt att visa på statsskuldräntomas ökande andel av det totala<br>samhällsekonomiska utrymmet. Redovisningen omfättar utgiftsutveck-<br>lingen under perioden 1988/89 - 1998/99 med en närmare analys av<br>utvecklingen under LK-perioden.</p>
<p>Utgifterna redovisas i 1994/95 års prisnivå och utgiftsstruktur. Vissa<br>tekniska anpassningar har därmed varit nödvändiga att göra för att uppnå<br>jämförbarhet mellan utgifterna för respektive område under perioden.<br>Den mest genomgripande tekniska anpassningen består i att föra över de<br>tidigare specialdestinerade statsbidragen till det nya utjämningsbidraget<br>från staten till kommunerna.</p>
<p>Fördelningen av statens utgifter på olika politikområden inkluderar<br>förutom utgifter som redovisas på anslag även utgifter som redovisas på<br>inkomsttitel liksom utgifter som redovisas utanför statsbudgeten, såsom<br>utgifter för arbetsskadeförsäkringen, delpension och ATR Beräkningarna<br>inkluderar också de beslut om besparingar som är hänförliga till<br>saneringsprogrammet, såsom förändringar av föräldraförsäkringen och<br>åtgärder inom tandvårds- och läkemedelsområdet. I nedanstående diagram<br>visas de olika politikområdenas andel av statens och socialförsäkringssek-<br>torns totala utgifter, inklusive utgifter för räntor på statsskulden, år<br>1994/95.</p>
<p>41</p>
<p>Diagram 3.1 Statens och socialförsäkringssektorns utgifter fördelade efter Prop. 1993/94:150<br>respektive politikområde 1994/95. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Bilaga 1.2</p>
<p>Försvar 5 % Bidrag till kommun 6 %</p>
<p>Kommunikationer 4 % X</p>
<p>Ålderspensioner 21%</p>
<p>Sjuk-och arbetssk. 11 %</p>
<p>Utbildning/FoU 6 %</p>
<p>övriga områden 9 %</p>
<p>Statsskuldsräntor 10 %</p>
<p>. 14%</p>
<p>Rättsv, tull & skatt 4</p>
<p>Bostadsf. 4 %</p>
<p>7%</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Politikområdena ålderspensioner, arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt<br>sjuk- och arbetsskadeförsärkring är de tre största utgiftsposterna.<br>Därefter kommer statens utgifter för räntor på statsskulden som under<br>budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till ca 76 miljarder kronor (se tabell</p>
<p>3.1 och diagram 3.1). Statens utgifter för arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder uppgår till ca 106 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 14 %<br>av statens och socialförsäkringssektorns samlade utgifter.</p>
<p>Socialförsäkringssektorns utgifter (politikområdena ålderspensioner,<br>sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt barnfamiljer), beräknas under<br>budgetåret 1994/95 uppgå till ca 294 miljarder kronor, vilket motsvarar<br>ca 39 % av statens och socialförsäkringssektorns samlade utgifter.</p>
<p>Utgifterna förväntas i genomsnitt öka årligen med 0,2 % i festa priser<br>under perioden 1988/89 - 1998/99. Under den första delen av perioden,<br>fram till och med år 1993/94, ökade utgifterna med i genomsnitt 4,1 %,<br>medan utgifterna beräknas minska med i genomsnitt 1,2 % under<br>återstoden av LK-perioden.</p>
<p>Redovisningen av statens utgifter på respektive politikområde är dock<br>inte komplett eftersom den inte inrymmer några uppgifter om skatteavvi-<br>kelser. Med skatteavvikelser menas regler om olika undantag i skattelag-<br>stiftningen. Undantagen kan i vissa fell ha samma funktion som ett stöd<br>till ett visst ändamål (skatteutgift) och i andra fell ha funktionen av ett<br>extra uttag av skatt (skattesanktion). Ett exempel på skatteavvikelser är<br>det tillfälliga avdraget för arbetskostnader för reparationer i bostäder.<br>Med dessa motiv fyller en skatteavvikelse samma funktion som en trans-<br>ferering från statsbudgetens utgiftssida, dvs. anslag.</p>
<p>Till skillnad mot redovisningen av utgiftsanslagen redovisas inte skatte-<br></p>
<p>42<br></p>
<p>avvikelserna i statsbudgeten. Eftersom avvikelserna är reglerade i Prop. 1993/94:150<br>lagstiftning sker inte heller någon årlig prövning av skatteavvikelserna. Bilaga 1.2<br>Sammantaget innebär detta att regeringens och riksdagens arbete med<br>prioriteringar av olika utgifter försvåras. Inom Finansdepartementet pågår<br>ett arbete med en kartläggning och beräkning av skatteavvikelser.</p>
<p>I nedanstående tabeller visas politikområdenas utgiftsutveckling för-<br>delade efter ökning respektive minskning under perioden 1988/89 -<br>1993/94 och 1994/95 - 1998/99.</p>
<p>Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen 1988/89 - 1993/94 redovisad som genomsnittlig<br>procentuell förändring per år.</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Områden med utgiftsökning,<br>genomsnittlig procentuell förändring<br>per år</p></td><td colspan="2">
<p>Områden med utgiftsminskning,<br>genomsnittlig procentuell förändring<br>per år</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Näringsliv och jordbruk</p></td><td>
<p>+ 28,2</p></td><td>
<p>Sjuk- och arbetsskadeförs. m.m.</p></td><td>
<p>- 5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadspolitik</p></td><td>
<p>+ 22,2</p></td><td>
<p>Samhällsplanering m.m.</p></td><td>
<p>- 5,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Invandring</p></td><td>
<p>+ 19,7</p></td><td>
<p>Bidrag fr. staten till kommunsekt.</p></td><td>
<p>- 4,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadsförsörjning</p></td><td>
<p>+ 13,4</p></td><td>
<p>Vård och omsorg</p></td><td>
<p>- 4,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommunikationer</p></td><td>
<p>+ 11,7</p></td><td>
<p>Central förvaltning</p></td><td>
<p>- 3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Miljöskydd naturvård m.m.</p></td><td>
<p>+ 8,1</p></td><td>
<p>Övriga utgifter</p></td><td>
<p>-0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Barnfamiljer</p></td><td>
<p>+ 7,1</p></td><td>
<p>Försvar</p></td><td>
<p>- 0,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utrikesförvaltning m.m.</p></td><td>
<p>+ 6,8</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>+ 6,2</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbildning och forskning</p></td><td>
<p>+ 6,1</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Fritidsverksamhet och kultur</p></td><td>
<p>+ 4,0</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Rättsväsendet</p></td><td>
<p>+ 3,2</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ålderspensioner</p></td><td>
<p>+ 1,6</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Internationellt bistånd</p></td><td>
<p>+ 0,4</p></td><td></td><td></td></tr>
</table>
<p>4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>43</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell 3.2 Utgiftsutvecklingen 1994/95 - 1998/99 redovisad som genomsnittlig<br>procentuell förändring per år</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>Områden med utgiftsökning,<br>procentuell förändring per år</p></td><td colspan="3">
<p>Områden med utgiftsminskning,<br>procentuell förändring per år</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>Bostadsförsörjning</p></td><td>
<p>- 38,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjuk- och arbetsskadeförs.</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>Miljöskydd naturvård m.m.</p></td><td>
<p>- 19,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ålderspensioner</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>Invandring</p></td><td>
<p>- 12,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försvar</p></td><td>
<p>+</p></td><td>
<p>0,1</p></td><td>
<p>Vård och omsorg</p></td><td>
<p>- 6,7</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Kommunikationer</p></td><td>
<p>- 6,7</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Internationellt bistånd</p></td><td>
<p>- 4,0</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Arbetsmarknadspolitik</p></td><td>
<p>- 3,5</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Bidrag fr. staten till kommunsekt.</p></td><td>
<p>- 4,2</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Utbildning och forskning</p></td><td>
<p>- 2,6</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Näringsliv och jordbruk</p></td><td>
<p>- 2,4</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Rättsväsendet</p></td><td>
<p>- 1,2</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Barnfamiljer</p></td><td>
<p>- 1,2</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Samhällsplanering</p></td><td>
<p>- 1,0</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Central förvaltning</p></td><td>
<p>- 0,6</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Utrikesförvaltning m.m.</p></td><td>
<p>- 0,2</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Fritidsverksamhet och kultur</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td><td>
<p>Övriga utgifter</p></td><td>
<p>0,0</p></td></tr>
</table>
<p>Under LK-perioden, 1994/95 - 1998/99, är det ett fåtal områden som<br>i LK-beräkningarna får en utgiftsökning. Den största ökningen beräknas<br>till 6,4 % för statsskuldräntor. Ökningen beror huvudsakligen på de stora<br>budgetunderskotten under LK-perioden. Politikområdet sjuk- och<br>arbetsskadeförsäkringen beräknas öka med 1,9 % och politikområdet<br>ålderspensioner med 1,4 %. Det beror dels på ökade utgifter för ATP till<br>följd av höjd pensionspoäng, dels på ökade utgifter för läkemedel och<br>förtidspension (se även avsnitt 2.3.1).</p>
<p>De politikområden som beräknas få de största utgiftsminskningarna<br>procentuellt sett under LK-perioden är bostadsförsörjning, - 38,6 % och<br>miljö/naturvård med, -19 %. Den främsta orsaken till utgiftsminskningen<br>inom bostadssektorn är långsiktigt fallande räntenivåer och därutöver<br>beslut om besparingar, införande av ett nytt bostadsfinansieringssystem<br>samt minskat bostadsbyggande.</p>
<p>Under LK-perioden minskar utgifterna genomsnittligt med 19 % per år.<br>Minskningen beror framför allt på att de 5-åriga programmen inom ny<br>energiteknik upphör enligt tidigare beslut efter 1995/96 samt att man<br>budgetåret 1994/95 beslutade om vissa engångsvisa budgetförstärkningar,<br>bl.a. har flerårsbeslut inte fettats om ersättning för landskapsvård och<br>kalkning. Vidare fördelas medel som avsattes i samband med energiskatt-<br>eomläggningen för stöd till biobränslen och Östeuropa efter årliga beslut.</p>
<p>Utgiftsutvecklingen inom respektive område beror framförallt på de<br>politiska prioriteringar som görs under perioden. På vissa områden är det<br>dock endast regelverk och demografiska förändringar, s.k. volymautoma-<br>tik, som styr utgifterna, utan att några nya politiska beslut har fettas (se<br>även avsnitt 2.3.3).</p>
<p>Politikområdena i de följande avsnitten redovisade efter fellande<br></p>
<p>44</p>
<p>utgiftsandel budgetåret 1994/95. Måttet utgiftsandel anger politikområdets Prop. 1993/94:150<br>storlek i procent av statens och socialförsäkringssektorns totala utgifter Bilaga 1.2<br>inkl statsskuldräntor, budgetåret 1994/95.</p>
<p>45</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-105.png" style="width:11pt;height:66pt;"/>
<p>.........</p>
<p>—<Nt*wr)^o>oco'.« —<—< r-s —i —< rj n</p>
<p>Tabell 3.3 Politikområdenas utveckling över tiden, mätt vid tre tillfällen i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-106.png" style="width:11pt;height:26pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-107.png" style="width:15pt;height:65pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-108.png" style="width:183pt;height:126pt;"/>
<p>.........</p>
<p>46</p>
<h3>3.1 Ålderspensioner</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Politikområdet ålderspensioner omfattar de förmåner som ingår i det<br>allmänna systemet för ålderspensionering (allmän tilläggspension (ATP),<br>folkpension inkl, tilläggsförmåner, kommunalt bostadstillägg, delpension<br>m.m.) samt vissa statliga tjänstepensionsutgifter. De totala utgifterna för<br>politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 157 miljarder<br>kronor, vilket utgör knappt 21 % av statens och socialförsäkringssektorns<br>totala utgifter. ATP-pensionema utgör drygt hälften av utgifterna inom<br>detta politikområde.</p>
<p>Diagram 3.2 Utgifter för ålderspensioner under perioden 1988/89 - 1998/99.<br>Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>%/andel av totala utg.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-109.png" style="width:287pt;height:143pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Pensionsutgiftema styrs huvudsakligen av antalet ålderspensionärer, de<br>totala ATP-poängen och den allmänna prisutvecklingen.</p>
<p>Utgifterna för ålderspensioner fortsätter öka under LK-perioden. Främst<br>är det ATP-utgifterna som stiger i och med att en allt större andel av<br>ålderspensionärerna tjänat in en allt högre rätt till ATP. Utgifterna stiger<br>även till följd av den ökande livslängden. Antalet ålderspensionärer<br>förväntas minska svagt under de närmaste åren. Några år in på 2000-talet<br>kommer däremot den demografiska utvecklingen att innebära problem ur<br>finansieringshänseende när antalet ålderspensionärer ökar.</p>
<p>Det nuvarande pensionssystemet har svagheter som på sikt kan hota<br>dess uppgift att ge ekonomisk trygghet på ålderdomen. Nackdelarna med<br>dagens system är i huvudsak följande:</p>
<p>47</p>
<p>* systemet kräver en hög ekonomisk tillväxt (minst 2 % per år) Prop. 1993/94:150</p>
<p>* systemet har bristande följsamhet till den samhällsekonomiska Bilaga 1.2</p>
<p>utvecklingen (instabilt i finansieringshänseende)</p>
<p>* det direkta sambandet mellan avgifter och förmåner är svagt</p>
<p>* fördelningsprofilen är osystematisk</p>
<p>* systemet är oöverskådligt.</p>
<p>År 1993 beräknas inbetalda ATP-avgifter understiga utgående pensioner<br>med 20 miljarder kronor som därmed kommer att finansieras med<br>avkastning från AP-fonden. Skillnaden mellan avgifter och utgifter<br>beräknas med anledning av bl.a. låg tillväxt och ökande medelbelopp för<br>nytillkommande ATP-pensionärer fortsätta att öka under den närmaste<br>perioden.</p>
<p>Den parlamentariska pensionsarbetsgruppen har nyligen lämnat ett<br>förslag (SOU 1994:00) till utformning av ett reformerat pensionssystem.<br>Enligt förslaget skall pensionerna i framtiden baseras på den samlade<br>livsinkomsten, dvs. summan av de pensionsavgifter som inbetalats under<br>hela den förvärsverksamma tiden. Pensionssystemet skall göras mer<br>följsamt till den ekonomiska tillväxten i samhället. Den avgiftsbaserade<br>delen av det reformerade pensionssystemet skall finansiera sig självt via<br>arbetsgivar- och egenavgifter.</p>
<p>Systemet föreslås även innehålla riktade fördelningspolitiska inslag. Det<br>nya systemet skall garantera en grundpension för dem som inte haft<br>inkomster eller haft låga inkomster. Det skall även finnas särskilda regler<br>om pensionsrätt för vård av barn m.m. Denna del av pensionssystemet<br>skall skattefinansieras.</p>
<p>Gruppen föreslår vidare en rörlig pensionsålder på försäkringsmässiga<br>villkor, med bl.a rätt att fr.o.m. år 1998 kvarstå i arbete till 67 års ålder.<br>I samband med detta föreslås även att delpensionsförmånen avskaffas.</p>
<p>En proposition om huvudprinciperna för det nya pensionssystemet<br>baserat på gruppens förslag avses läggas våren 1994. Förslagen i<br>propositionen kommer att få avsevärda konsekvenser för de offentliga<br>finanserna.</p>
<p>Kommunalt bostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som kan<br>lämnas till den som uppbär folkpension i form av ålderspension,<br>förtidspension, änkepension, omställningspension, särskild efterlevande-<br>pension eller hustrutillägg. Kostnaderna finansieras idag till 70 % med<br>statsbidrag. Regeringen har i februari 1994 föreslagit att de kommunala<br>bostadstilläggen för pensionärer förstatligas fr.o.m. den 1 januari 1995.</p>
<p>Under år 1993 ökade KBT-utgiftema med ca 19 % i löpande priser.<br>Ökningen förklaras huvudsakligen av att ersättningsnivåerna höjts och att<br>pensionärer i särskilda boendeformer blivit berättigade till KBT.<br>Ytterligare ca 10 000 personer i särskilda boendeformer förväntas kunna<br>få KBT. Dessa beräknas beviljas KBT under år 1994. Därutöver antas<br>antalet KBT-tagare öka ytterligare något under år 1994 pga. minskat<br>mörkertal (dvs. pensionärer som är berättigade till men ej tidigare ansökt<br>om KBT).</p>
<p>48</p>
<h3>3.2 Arbetsmarknadspolitik</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Under politikområdet redovisas de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som<br>finansieras över statsbudgeten, bidrag till Samhall AB, utgifterna för<br>arbetsförmedlingar, arbetsmarknadsinstitut, länsarbetsnämnder och<br>Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Här ingår också utgifter för arbets-<br>marknadspolitiska åtgärder som finansieras av arbetsmarknadsfonden<br>liksom fondens utgifter för arbetslöshetsersättning, kontant arbetsmar-<br>knadsstöd och permitteringslön. Vidare ingår de utgifter som belastar<br>lönegarantifonden, arbetsmiljöfonden och arbetslivsfonden.</p>
<p>De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95<br>till ca 106 miljarder kronor, vilket utgör ca 14 % av statens och social-<br>försäkringssektorns totala utgifter. Därutöver tillkommer 7,8 miljarder<br>kronor som avsätts för extra utbildningsinsatser och underhåll av vägar<br>av framför allt arbetsmarknadsskäl. Dessa utgifter redovisas på andra<br>politikområden. Området arbetsmarknadspolitik är därmed det näst största<br>politikområdet.</p>
<p>Diagram 3.3 Statens utgifter för arbetsmarknadspolitik under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-110.png" style="width:294pt;height:151pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Under perioden fram t.o.m. 1993/94 har utgifterna ökat med ca<br>23 %. Den främsta orsaken är att de utgifter som finansieras av arbets-<br>marknadsfonden ökat betydligt. Under den kommande LK-perioden berä-<br>knas utgifterna minska med ca 4 % då de arbetsmarknadspolitiska åt-<br>gärderna minskar i takt med arbetslösheten.</p>
<p>Den öppna arbetslösheten beräknas uppgå till ca 7,7 % budgetåret<br>1994/95. LK-kalkylen redovisar normalt konsekvenser av fettade beslut.<br>En strikt tillämpning av denna princip skulle innebära att de arbetsmark-</p>
<p>49</p>
<p>nadspolitiska åtgärderna ligger kvar på en oförändrad nivå under LK-<br>perioden, eftersom det konjunkturberoende anslaget är ett reservation-<br>sanslag som ändras genom särskilda beslut. En sådan tillämpning av LK-<br>tekniken ger emellertid en orealistisk utveckling av den öppna arbets-<br>lösheten i förhållande till den totala arbetslöshetens utveckling. I LK-<br>kalkylen antas därför att de konjunkturberoende åtgärdernas volym<br>minskas i takt med arbetslösheten. Detta överensstämmer också med hur<br>storleken på anslaget taktiskt bestäms.</p>
<p>Ca 45 % av statens utgifter för ändamålet arbetsmarknadspolitik m.m.<br>avser kontantstöd som t.ex. arbetslöshetsersättning, kontant arbetsmar-<br>knadsstöd (KAS) och ersättning från lönegarantin. Ca 25 % avser ersätt-<br>ning med utbildningsbidrag vid deltagande i arbetsmarknadsutbildning,<br>ungdomspraktik eller arbetslivsutveckling. Av återstående utgifter avser<br>merparten utbildningskostnader samt statsbidrag till statliga, kommunala<br>och privata arbetsgivare vid anordnande av bl.a. beredskapsarbete,<br>lönebidrag eller rekryteringsstöd.</p>
<p>De övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken är att öka andelen<br>sysselsatta och förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Ett förbättrat<br>funktionssätt på arbetsmarknaden ökar rörligheten på arbetskraften vilket<br>medför att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft be-<br>gränsas samt att kompetens- och produktivitetsutvecklingen på arbets-<br>marknaden befrämjas.</p>
<p>Omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder-<br>na varierar med konjunkturen. I ett läge med hög efterfrågan på arbets-<br>kraft är arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift att vidta åtgärder för<br>att undvika kostnadsstegringar och/eller flaskhalsproblem p.g.a. arbets-<br>kraftsbrist. I en lågkonjunktur består uppgifterna främst i att upprätthålla<br>de arbetslösas kompetens och arbetsförmåga genom utbildningsinsatser<br>och tillfälliga arbeten. Oberoende av konjunkturläge är det dessutom en<br>uppgift för arbetsmarknadspolitiken att främja sysselsättningen av ar-<br>betshandikappade och andra utsatta grupper.</p>
<p>De viktigaste instrumenten inom arbetsmarknadspolitiken är platsför-<br>medling och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Platsförmedling har till<br>uppgift att sammanställa och informera om de på arbetsmarknaden<br>aktuella efterfråge- och utbudsförhållandena t.ex. vilka lediga platser som<br>finns. Därigenom förbättras anpassningen och söktiderna för arbetstagare<br>och arbetsgivare förkortas.</p>
<p>De olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna brukar indelas i två<br>grupper nämligen utbudspåverkande och efterfrågepåverkande åtgärder.<br>De utbudspåverkande åtgärderna syftar till att påverka utbudet av arbets-<br>kraft. Avsikten är att utbudet av arbetskraft skall anpassas till den rå-<br>dande efterfrågan. Till denna kategori av åtgärder räknas olika typer av<br>geografiska rörlighetsstimulanser och åtgärder som påverkar den yrkes-<br>mässiga rörligheten t.ex. arbetsmarknadsutbildning. De efterfrågepåver-<br>kande åtgärderna är i huvudsak av sysselsättningsskapande karaktär. Hit<br>kan bl.a. räknas rekryteringsstöd, beredskapsarbeten och bidragsformer<br>som normalt finansieras över andra huvudtitlar t.ex. bidrag till ombygg-<br>nad av skolor och äldrebostäder.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>50</p>
<p>De åtgärder som avser att ge tillfällig sysselsättning och arbetslivser- Prop. 1993/94:150<br>ferenhet kan anordnas inom hela arbetsmarknaden hos olika huvudmän. Bilaga 1.2</p>
<p>På senare tid har det skett en förskjutning av arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder i den offentliga och den privata sektorn. Från att det tidigare<br>varit en klar dominans av åtgärder inom den offentliga sektorn har nu<br>andelen åtgärder som finns inom den privata sektorn ökat. Någon full-<br>ständig uppföljning av hur åtgärderna fördelas mellan olika sektorer finns<br>inte men gjorda undersökningar ger följande ungefärliga fördelning:</p>
<p>Offentligt Näringslivet Övriga</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Ungdomspraktik</p></td><td>
<p>35 %</p></td><td>
<p>58 %</p></td><td>
<p>7</p></td><td>
<p>%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Rekryteringsstöd</p></td><td>
<p>4 %</p></td><td>
<p>95 %</p></td><td>
<p>2</p></td><td>
<p>%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbildningsvik.</p></td><td>
<p>79 %</p></td><td>
<p>20 %</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lönebidrag</p></td><td>
<p>30 %</p></td><td>
<p>30 %</p></td><td>
<p>40</p></td><td>
<p>%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslivsutveckling</p></td><td>
<p>37 %</p></td><td>
<p>11 %</p></td><td>
<p>52</p></td><td>
<p>%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Yrkesinriktad arbets-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>marknadsutbildning</p></td><td>
<p>27 %</p></td><td>
<p>73 %</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>—</p></td></tr>
</table>
<p>De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna beräknas<br>omfetta 6,2 % av arbetskraften budgetåret 1994/95. Åtgärderna som<br>riktas till arbetshandikappade beräknas motsvara ca 1,7 % av arbets-<br>kraften. Extraresursema inom utbildningsområdet beräknas kunna ge<br>utbildning till 77 000 personer vilket motsvarar ca 1,8 % av arbetskraf-<br>ten.</p>
<p>Slutligen kan nämnas att arbetsmarknadspolitikens roll, omfettning,<br>inriktning och avgränsning skall ses över. En kommitté har tillsatts vars<br>arbete skall vara slutfört före utgången av år 1995.</p>
<p>51</p>
<h3>3.3 Sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och<br>förtidspension</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Under politikområdet redovisas socialförsäkringsförmåner som lämnas vid<br>ohälsa i form av</p>
<p>* dagersättningar (sjukpenning, rehabiliteringsersättning och närstående-<br>penning) och livränta till följd av arbetsskada</p>
<p>* kostnadsersättningar och bidrag (prisnedsättning eller kostnads-<br>befrielse vad avser läkemedel och förbrukningsartiklar, subvention av<br>vuxentandvård, vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.)</p>
<p>* förtidspension (folkpension, med pensionstillskott,<br>bostadstillägg samt allmän tilläggspension).</p>
<p>Under detta område redovisas även administrationskostnaderna för<br>socialförsäkringen som budgetåret 1994/95 uppgår till ca 4,9 miljarder<br>kronor.</p>
<p>De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95<br>till ca 86 miljarder kronor, vilket utgör knappt 11 % av statens och<br>socialförsäkringssektorns utgifter.</p>
<p>Diagram 3.4 Utgifter för sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och förtids-<br>pension under perioden 1988/89 - 1998/99.Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-111.png" style="width:290pt;height:154pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Utgifterna inom området har under 1980-talet legat på en hög nivå för<br>att sedan minska. Den stora minskningen budgetåret 1992/93 beror på<br>arbetsgivarperiodens införande. Att utgifterna därefter beräknas vara<br>konstanta förklaras av en rad föreslagna och vidtagna åtgärder som<br>motverkar de övriga utgiftsstyrande faktorerna. Dessa iaktorer är</p>
<p>52</p>
<p>sjukfrånvarons omfattning, löne- och prisutvecklingen, arbetslöshetens Prop. 1993/94:150<br>utveckling, nya och dyrare läkemedel m.m. Bilaga 1.2</p>
<h4>Sjukförsäkringen</h4>
<p>De senaste åren har omfattande regelförändringar genomförts inom<br>systemet för sjukersättning. Inriktningen har varit att uppmuntra till<br>arbete och rehabilitering. Förändringarna har omfattat såväl kost-<br>nadsansvar som kompensationsgrader. Dessa åtgärder har resulterat i<br>minskade utgifter inom såväl sjukpenningförsäkringen som arbets-<br>skadeförsäkringen. Vidare har besparingsåtgärder beslutats som för staten<br>har inneburit minskade utgifter för läkemedel och tandvård.</p>
<p>I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 6) har regeringen<br>föreslagit ytterligare besparingsåtgärder inom läkemedels- och tandvårds-<br>områdena. Dessa åtgärder beräknas minska sjukförsäkringens utgifter<br>med drygt 1 miljard kronor per helår.</p>
<h4>Arbetsskadeförsäkringen</h4>
<p>För finansiering av arbetsskadeförsäkringen utgår arbetsgivaravgift med</p>
<p>1,38 % av avgiftsunderlaget. Försäkringens förmåner utgår i form av<br>sjukpenning, vård och livräntor. Nyligen beslutade åtgärder inom<br>arbetsskadeförsäkringen som påverkar utgifterna under LK-perioden är<br>sänkt ersättningsnivå inom sjukförsäkringen, avskaffande av arbets-<br>skadesjukpenningen och skärpt arbetsskadebegrepp. Dessa åtgärder<br>kommer att reducera utgifterna för framför allt arbetsskadesjukpenning<br>och gör att det finansiella sparandet i fonden förbättras under LK-<br>perioden. Överföringen av medel från delpensionsfonden under bud-<br>getåret 1992/93 innebär att det ackumulerade underskottet i fonden<br>minskade kraftigt. Fondens ackumulerade underskott per den 31<br>december 1993 uppgick till ca 22 miljarder kronor. Under slutet av LK-<br>perioden beräknas underskottet i fonden uppgå till ca 16 miljarder kronor<br>i löpande priser.</p>
<p>En särskild beredning - Sjuk- och arbetsskadeberedningen (1993:07) -<br>har fått i uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa<br>ersättningar vid sjukdom och arbetsskada innebärande bl.a. att sjuk- och<br>arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Beredningen skall<br>bl.a. överväga om det är ändamålsenligt med skilda försäkringar vid<br>sjukdom och arbetsskada eller om de kan integreras. I uppdraget ingår<br>även att överväga om förtidspensioneringen bör ingå i det nya systemet.<br>Beredningens arbete skall vara avslutat vid utgången av år 1994.</p>
<p>53</p>
<h4>Förti dspensionärer</h4>
<p>Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt under de senaste åren.<br>Riksförsäkringsverket gör bedömningen att antalet förtidspensionärer<br>kommer att fortsätta att öka under ytterligare några år.</p>
<p>Den kraftiga ökningen av antalet nybeviljade förtidspensioner år 1992<br>och 1993 kan delvis förklaras av försäkringskassornas arbete med att<br>minska de långa sjukfällen. Detta har inneburit en tillfällig uppgång av<br>antalet förtidspensionärer.</p>
<p>Sedan mitten av 1960-talet har antalet förtidspensioner stigit år från år.<br>Orsakerna till detta är sannolikt flera. Sedan lång tid sker en förändring<br>av arbetsmarknaden där okvalificerade arbeten försvinner. En konsekvens<br>av detta har varit att konkurrensen på arbetsmarknaden skärpts och att<br>förtidspension i många fäll därför varit oundviklig. Slutligen finns det<br>oklarheter i regelsystemet och ofta brister i det medicinska underlaget<br>som ligger till grund för beslut om förtidspension.</p>
<p>Den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen måste brytas både<br>av kostnadsskäl och för att inte permanent utestänga människor från<br>arbetsmarknaden. Förslag till åtgärder, som på kort sikt dämpar<br>kostnadsutvecklingen och på lång sikt minskar antalet nybeviljade<br>förtidspensionärer, bereds för närvarande inom regeringskansliet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>54</p>
<h3>3.4 Statsskuldräntor</h3>
<p>Utvecklingen av statsskuldräntorna förklaras främst av utvecklingen av<br>nominella räntenivåer och statsskulden.</p>
<p>Beräkningsförutsättningar om den framtida ränteutvecklingen, BNP-<br>tillväxt m.m. beskrivs i avsnitt 3.1 Samhällsekonomisk bakgrund. (Se<br>även avsnitt 5, Statens lånebehov och skuld samt Finansplanens Särskilda<br>frågor avsnitt 3, Budgetunderskott och statsskuld).</p>
<p>Givet dessa beräkningsförutsättningar/antaganden (alternativ 3 %)<br>kommer statsskuldräntoma under LK-perioden (1994/95 - 1998/99) att<br>öka i festa priser med nästan 30 % i 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>Statsskuldräntorna är den utgiftspost som växer i särklass snabbast av<br>alla politikområden - en genomsnittlig årlig ökning med 6,4 % under<br>perioden 1994/95 - 1998/99. Den kraftiga ökningen av ränteugiftema<br>förklaras framför allt av att statsskulden ökar under hela beräknings-<br>perioden. Budgetåret 1998/99 beräknas ränteutgifterna uppgå till 97<br>miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Riksgäldkontorets metodik vid<br>emittering av statsobligationer bidrar till att ränteutgifterna periodiseras<br>så att dessa ökar mot slutet av LK-perioden.</p>
<p>Vid samma tidpunkt kommer statens utgifter för politiområdet Sjuk-<br>och arbetsskadeförsäkring att ligga på ungefär samma nivå, dvs. 93<br>miljarder kronor.</p>
<p>Praxis är egentligen att man anger statsskuldräntor i löpande priser.<br>Anledningen till att räntorna här redovisas i festa priser är enbart för att<br>öka jämförbarheten med andra politikområden. I löpande priser ökar<br>statsskuldräntoma från 76 till ca 110 miljarder kronor i 3 % alternativet.<br>I 4 % alternativet uppgår statsskuldräntoma 1998/99 till 107 miljarder<br>kronor i löpande priser. I 2 % alternativet ökar ränteutgifterna med hela<br>68 miljarder kronor i löpande priser, till ca 144 miljarder kronor vid LK-<br>periodens slut 1998/99, alltså en nivåhöjning med nästan 90 %. Detta<br>motsvarar en årlig ökningstakt på ca 17 % i löpande priser. Den kraftiga<br>ökningen förklaras i huvudsak av att räntenivåerna är högre i det scenario<br>där ekonomin utvecklas svagare. Andra fektorer som bidrar till de höga<br>ränteutgifterna är det negativa finansiella sparandet i Arbetsmarknadfon-<br>den samt att budgetunderskottet exklusive statsskuldräntor (det s.k.<br>primärsaldot) utvecklas sämre i detta alternativ.</p>
<p>En stor nackdel med en hög andel statsskuldräntor vid minskade eller<br>oförändrade totala utgifter är att statsskuldräntoma eroderar utgiftsutrym-<br>met för andra politikområden. Ett annat allvarligt problem är att en<br>växande statsskuld och därmed stigande ränteutgifter också begränsar<br>näringslivets möjlighet att skaffe riskkapital till nödvändiga nyinvestering-<br>ar i den konkurrensutsatta sektom.</p>
<p>Med statens totala utgifter avses utgifter på statsbudgeten + utgifter<br>utanför statsbudgeten.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>55</p>
<p>Diagram 3.5 A Statens utgifter för statsskuldräntor för perioden 1988/89 - Prop. 1993/94:150</p>
<p>1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå. Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-112.png" style="width:292pt;height:148pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Diagram 3.5 B Statsskuldräntornas andel av statens totala utgifter budgetåret<br>1998/99. Statens näst största utgiftspost efter ålderspensioner.</p>
<p>Fasta priser i 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>Budgetåret 1998/99</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-113.png" style="width:257pt;height:130pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>56</p>
<h3>3.5 Barnfamiljer</h3>
<p>Under politikområdet barnfamiljer redovisas statens direkta ekonomiska<br>stöd till barnfamiljer. Stödet utgörs främst av allmänna barnbidrag inkl,<br>flerbarnstillägg, föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag, bidragsförskott,<br>bostadsbidrag, barnpensioner, vårdbidrag för barn med funktionshinder.<br>Vidare finns ett särskilt stöd till ensamstående adoptivföräldrar samt<br>bidrag till omkostnader vid adoption av barn från utlandet. De totala<br>utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 51<br>miljarder kronor vilket utgör drygt 7 % av statens och socialförsäkrings-<br>sektorns sammantagna utgifter.</p>
<p>Diagram 3.6 Utgifter för ekonomiskt stöd till barnfamiljer under perioden<br>1988/89 - 1998/99.Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-114.png" style="width:281pt;height:152pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>En stor del av utgifterna inom detta ändamålsområde påverkas av den<br>demografiska utvecklingen. Senaste befolkningsprognos från SCB<br>(februari 1994) visar på en minskning av antalet födda barn från 117 373<br>år 1993 till drygt 110 000 år 1999. Denna minskning påverkar direkt<br>utgifterna för föräldrarpenning och vårdnadsbidrag. Bambidragsutgiftema<br>påverkas endast marginellt, eftersom de årskullar som försvinner ur<br>bidragssystemet är mindre än de nytillkommande åtskullama.</p>
<p>Regeringen har i februari 1994 föreslagit att ett skattepliktigt vårdnads-<br>bidrag om 2 000 kronor i månaden införs för varje barn som fyllt ett<br>men inte tre år, samt att de s.k. garantidagama inom föräldraförsäkringen<br>avvecklas (prop. 1993/94:148). Regeringen har vidare lagt fram förslag<br>om vissa regelförändringar inom föräldraförsäkringen (prop. 1993/<br>94:147). Dessa som innebär bl.a. att ersättningsnivån i föräldraförsäk-<br>ringen sänks från 90 % till 80 % av inkomsten för tio av föräldraförsäk-<br>ringens tolv månader</p>
<p>57</p>
<p>I budgetpropositionen (prop. 1993/94:100, bil. 6) har regeringen lagt Prop. 1993/94:150<br>fram förslag om förändringar i flerbarnstilläggssystemet som innebär att Bilaga 1.2<br>bidragsbeloppen till familjer med fem barn och fler sänks. Förslaget<br>beräknas minska utgifterna med 55 miljoner kronor per år.</p>
<p>Utgifterna för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år.<br>Ökningen beror dels på att bostadsbidragen till hushåll med barn byggdes<br>ut till följd av skatteomläggningen och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas<br>inom väsentligt vidgade bostadskostnadsgränser, dels på den allmänna<br>situationen på arbetsmarknaden med en fortgående ökning av arbets-<br>lösheten och därmed lägre hushållsinkomster.</p>
<p>Inkomst- och bostadskostnadsutvecklingen har stor betydelse för<br>utgifterna för bostadsbidrag. Utgifterna för år 1993 uppgår till ca 7,2<br>miljarder kronor och beräknas ligga kvar på denna nivå i början av LK-<br>perioden. Utvecklingen under LK-perioden beror också på benägenheten<br>att söka bostadsbidrag. En ökning av de bidragsberättigade med 10 %<br>skulle innebära en utgiftsökning med 675 miljoner kronor. Regeringen<br>har tidigare i vår (prop. 1993/94:00) lagt förslag om vilka regler som<br>skall tillämpas för bidragsgivningen fr.o.m. år 1995.</p>
<p>Bidragsförskott lämnas till barn under 18 år, vars föräldrar lever<br>åtskilda. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet.<br>Statens kostnader för bidragsförskott beror i huvudsak på basbeloppets ut-<br>veckling, antalet berörda barn och underhållsbidragens storlek. Av de<br>totala utgifterna för bidragsförskott finansieras ca 29 % med inbetalningar<br>från de underhållsskyldiga. Denna andel har de senaste åren sjunkit,<br>vilket kan bero på att de underhållsskyldigas ekonomi försämrats till följd<br>av lågkonjunktur och arbetslöshet.</p>
<p>De senaste årens ökning av utgifterna för bidragsförskott beräknas<br>fortsätta även under LK-perioden. Ökningen beror på att det totala antalet<br>bidragsberättigade barn förväntas öka. Inbetalningarna från de under-<br>hållsskyldiga antas ligga kvar på nuvarande nivå 29 %. En förändring<br>med en procentenhet av denna andel skulle medföra att statens nettokost-<br>nader minskar/ökar med ca 50 miljoner kronor.</p>
<p>Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och<br>stödet till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt utrednings-<br>arbete. En särskild utredare har uppdrag att se över och lämna förslag till<br>reformering av systemen för underhållsbidrag och bidragsförskott.<br>Uppdraget skall redovisas under hösten 1994.</p>
<p>58</p>
<h3>3.6 Bidrag från staten till kommunsektorn</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Under ändamålet redovisas generella statsbidrag från staten till kommun-<br>sektorn. Dessa är bl.a. det statliga utjämningsbidraget till kommuner och<br>skatteutjämningsbidraget till landsting.</p>
<p>De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95<br>till ca 46 miljarder kronor, vilket utgör ca 6 % av statens och socialför-<br>säkringssektorns totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.7 Statens utgifter för bidrag från staten till kommunsektorn under<br>perioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>Mdkr %-andel av totala utg.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-115.png" style="width:284pt;height:142pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>I lästa priser minskar bidragen i genomsnitt med 4,2 % per år under<br>perioden 1988/89 - 1998/99. Fluktationerna mellan åren 1990/91 -<br>1993/94 beror framförallt på tillkomsten av avräkningsskatten, för-<br>ändringarna av skatteutjämningsavgifterna och övergången till ett nytt<br>statligt utjämningssystem för kommunerna.</p>
<p>I beräkningarna har det statliga utjämningsbidraget till kommunerna<br>antagits ligga på nominellt oförändrad nivå under LK-perioden 1994/95 -<br>1998/99. Skatteutjämningsbidragen till landsting följer automatiskt<br>skatteunderlagets förändringar, eftersom bidragen är knutna till med-<br>elskattekraften. Tidigare år har den prognostiserade ökningen av bidraget<br>i huvudsak finansierats av landstingen själva. Bidraget antas även för<br>landstingen ligga kvar på nominellt oförändrad nivå.</p>
<h4>Statligt utjämningsbidrag till kommuner</h4>
<p>Bestämmelser om statligt utjämningsbidrag till kommunerna finns i lagen<br>(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningar-</p>
<p>5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2<br></p>
<p>59</p>
<p>na (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och Prop. 1993/94:150<br>(1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och Bilaga 1.2<br>statligt utjämningsbidrag.</p>
<p>Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att skapa mer likvärdiga<br>ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett<br>komplement till kommunernas skatteinkomster och är inte kopplat till den<br>verksamhet som den enskilda kommunen bedriver. Utjämningsbidraget<br>består av tre delar:</p>
<p>ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till en<br>generell garantinivå,</p>
<p>- tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbara<br>skillnader i strukturella förhållanden samt<br>tillägg för befolkningsminskning.</p>
<p>Särskilda övergångsregler gäller för utjämningsbidraget åren 1993 och<br>1994. Övergångsreglerna innebär att ingen kommun år 1993, till följd av<br>det nya statsbidragssystemet jämfört med ett referensbidrag som festställts<br>av regeringen i december 1992, skall få eller mista bidrag överstigande</p>
<p>1,5 % av kommunens beräknade sammantagna inkomster av kommunal-<br>skattemedel år 1993 och referensbidraget. För år 1994 får skillnaden<br>mellan utjämningsbidraget för år 1994 och ett referensbidrag som<br>fastställts av regeringen i december 1993, uppgå till högst 1,5 % av<br>summan av de beräknade skatteinkomsterna år 1994 och referensbidraget.<br>De huvudsakliga motiven för övergångsreglerna var dels att undvika<br>alltför stora förändringar i enskilda kommuners bidrag, dels att åstad-<br>komma en successiv inläsning av det nya bidragssystemet.</p>
<p>Såväl utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader som<br>utjämningen av skatteinkomster har nyligen varit föremål för utredning<br>som redovisats i betänkandet Kostnadsutjämning mellan kommunerna<br>(SOU 1993:53) respektive i rapporten Kommunal inkomstutjämning -<br>alternativa modeller (Ds 1993:68). Utredningarna har remissbehandlats.<br>Vidare pågår en utredning om utjämningssystemet för landstingen (Fi<br>1993:14, dir 1993:63). För att kunna samordna förändringarna i<br>utjämningen för kommuner och landsting och för att ytterligare överväga<br>och utreda presenterade förslag har en parlamentarisk beredning tillkallats<br>(dir 1993:137). Beredningen skall föreslå hur statsbidrags- och ut-<br>jämningssystemen för kommuner och landsting bör vara utformade<br>fr.o.m. år 1996. För år 1995 avses fördelningen av bidraget ske utifrån<br>provisoriska regler. Detta innebär att bidrag utgår år 1995 med samma<br>belopp som det preliminära bidraget för år 1994.</p>
<h4>Skatteutjämningsbidrag till landsting</h4>
<p>Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen<br>(1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna<br>(1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om</p>
<p>skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjäm- Prop. 1993/94:150<br>ningsbidrag. Bilaga 1.2</p>
<p>Skatteutjämningsbidrag ges till landsting i syfte att utjämna skattekraft<br>och garantera medborgarna likvärdig service oavsett i vilket landsting<br>man bor. Varje landstings garanterade skattekraft anges i procent av<br>medelskattekraften och omfattar följande delar:</p>
<p>- grundgaranti,</p>
<p>tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingets<br>kostnader för sjukvård,</p>
<p>tillägg för befolkningsminskning.</p>
<p>Skatteutjämningsbidraget för landsting och landstingsfria kommuner är<br>för närvarande föremål för översyn av en särskild utredare. Den tidigare<br>nämnda parlamentariska beredningen skall därefter föreslå hur systemen<br>för landsting och kommuner skall vägas samman.</p>
<p>61</p>
<h3>3.7 Utbildning och forskning</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Under detta politikområde redovisas statens stöd till utbildning och<br>forskning, dvs. grundskola, gymnasieskola, folkbildning, grundläggande<br>högskoleutbildning, forskning och forskarutbildning samt studiestöd.<br>Utgifterna uppgår till sammanlagt ca 42 miljarder kronor vilket motsvarar<br>ca 6 % av statens och socialförsäkringssektorns totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.8 Statens utgifter för utbildning och forskning under perioden 1988/89<br>1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-116.png" style="width:285pt;height:153pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Utgifterna för utbildning och forskning har ökat fram till budgetåret<br>1994/95. Detta ingår särskilt arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 5<br>miljarder kronor. Utökningen under LK-perioden beror främst på fler<br>högskoleplatser. De ökade utgifterna uttrycker statsmakternas prioritering<br>av detta ändamåls betydelse för tillväxt och arbetsmarknad.</p>
<h4>Skolväsendet</h4>
<p>Bidraget till det kommunala skolväsendet ingår sedan 1/1 1993 i det<br>statliga utjämningsbidraget till kommunerna. Därmed kan kommunerna<br>själva avgöra hur stor del av kommunens resurser som skall satsas på<br>kommunens skolväsende, avseende såväl grundskola, gymnasieskola som<br>vuxenutbildning. Den genomsnittliga kostnaden i riket år 1992 var för en<br>elev i grundskolan 47 800 kronor, för en elev i gymnasieskolan 54 500<br>kronor och för en elev i den kommunala vuxenutbildningen 18 200<br>kronor.</p>
<p>Syftet med de senaste årens decentralisering inom skolväsendet har<br>varit att göra skolan mer mål- och resultatorienterad. Regering och</p>
<p>62</p>
<p>riksdag festställer de nationella målen för skolan, bl.a. genom skollag och Prop. 1993/94:150<br>läroplaner. Enligt skollagen skall kommunen anta en skolplan, av vilken Bilaga 1.2<br>skall framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att uppnå de<br>nationella målen. I skollagen regleras kommunernas skyldighet att<br>anordna utbildning.</p>
<p>Riksdagen beslutade i december 1993 om riktlinjer för nya läroplaner<br>och betyg för såväl det obligatoriska som det frivilliga skolväsendet (prop<br>1992/93:220, bet. 1993/94:UbUl, rskr. 1993/94:82, respektive prop.<br>1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93). Regeringen har den<br>17 februari 1994 festställt läroplaner för det obligatoriska skolväsendet<br>(Lpo 94) samt för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Vidare har<br>regeringen den 17 mars 1994 festställt kursplaner för grundskolan och<br>kommer under våren att fastställa programmål och kursplaner för<br>kärnämnen inom de frivilliga skolformerna.</p>
<p>Hösten 1993 var antalet elever i grundskoleåldern 895 000. Pronoserna<br>för elevutvecklingen fram till år 2 000 visar på en ökning av antalet<br>elever i grundskoleåldern.</p>
<p>Under senare år har föräldrarnas rätt att välja grundskola ökat. Rätten<br>är inskriven i skollagen. Föräldrarna kan välja mellan skolor i hem-<br>kommunen som drivs i kommual regi, en fristående skola eller en skola<br>i en annan kommun.</p>
<p>Målsättningen för gymnasieskolan är att alla ungdomar skall genomgå<br>en treårig gymnasieutbildning. Kommunen är skyldig att erbjuda varje<br>16-19-åring plats i antingen sin egen eller någon annan kommuns gym-<br>nasieskola. Eleven kan också välja en fristående gymnasieskola. En<br>reformering av gymnasieskolan pågår och skall vara fullt genomförd<br>läsåret 1995/96. Utvecklingen går i riktning mot en allt mer kursutformad<br>gymnasieskola.</p>
<p>Från och med den 1 juli 1994 har fristående gymnasieskolor med<br>utbildningar som regeringen förklarat motsvara gymnasieskolans<br>utbildning på nationella program eller specialutformade program rätt till<br>ersättning från elevens hemkommun (prop. 1992/93:230, bet. 1992/93:<br>UbU17, rskr. 1992/93:406). Regeringen kan även besluta om statligt stöd<br>till kompletterande skolor.</p>
<p>Den kommunala vuxenutbildningen (komvux) består av grundläggande<br>vuxenutbildning och gymnasial vuxenutbildning samt påbyggnadsut-<br>bildning. Hösten 1993 studerade 140 650 elever i komvux. För folkhög-<br>skolor och studieförbund har regering och riksdag festställt målen för den<br>statsbidragsberättigade delen av folkbildningen. Statsbidraget ges till<br>Folkbildningsrådet som ett samlat finansiellt stöd till folkbildningen. Det<br>ankommer på Folkbildningsrådet att fördela anvisade medel mellan<br>studieförbund och folkhögskolor.</p>
<h4>Utbildning och forskning vid universitet och högskolor m.m.</h4>
<p>I 1994 års budgetproposition föreslår regeringen ett fullföljande av det<br>nya resurstilldelningssystem för grundutbildning samt forskning och<br></p>
<p>forskarutbildning som började tillämpas den 1 juli 1993. De förändringar<br>som regeringen föreslår innebär att medel för lokalhyror skall ingå i<br>anslagen till såväl grundläggande högskoleutbildning som till forskning<br>och forskarutbildning fr.o.m. budgetåret 1994/95. Det innebär att<br>anslaget G 2. Lokalkostnader m.m. vid universitet och högskolor m.m.,<br>försvinner fr.o.m. detta budgetår. Enligt redovisning i LK 93 skulle detta<br>anslag öka fram till 1997/98 till följd av beslut om ett ökat antal studenter<br>vid universitet och högskolor. Motsvarande ökning redovisas i LK 94<br>inom universitetens och högskolornas grundutbildningsanslag.</p>
<p>Fr.o.m. budgetåret 1994/95 skall lånefinansiering tillämpas av<br>universitet och högskolor vid investeringar i anläggningstillgångar.<br>Lånefinansiering tillämpas också för befintliga anläggningstillgångar, vars<br>värde per den 31 juni 1994 konverteras tiil lån i Riksgäldskontoret. Det<br>innebär att de medel som tidigare anvisats särskilt för investeringar i<br>inredning och utrustning kommer att användas för att täcka amorteringar<br>för de vid övergången lånefinansierade anläggningstillgångarna samt för<br>nya lån. Inrednings- och utrustningsanslagen upphör därmed fr.o.m.<br>budgetåret 1994/95.</p>
<p>Förändringarna under LK-perioden hänför sig dels till ökningar p.g.a.<br>dimensioneringsförändringar och ett antal beslutade lokalförsörjningspro-<br>jekt, dels till minskningar av resurser för utrustning och inredning som<br>följer av att byggprojekt blir klara. Medlen för inredning och utrustning<br>minskar av detta skäl successivt fram till budgetåret 1997/98.</p>
<p>Budgetåret 1996/97 upphör den tillfälliga förstärkningen av medel för<br>pedagogisk utveckling av högskolans lärare som anvisats universitet och<br>högskolor fr.o.m. budgetåret 1992/93 (- 50 miljoner kronor). Samtidigt<br>minskar den tidsbegränsade förstärkningen av medel för forskarutbildning<br>av icke behöriga lärare med 25 miljoner kronor.</p>
<p>Likaså upphör budgetåret 1996/97 de tillfälliga förstärkningarna för<br>distansutbildning och behörighetsgivande förutbildning som riksdagen<br>anvisade med anledning av regeringens kompletteringsproposition 1993<br>(112 miljoner kronor).</p>
<p>Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjerna för forskningspolitikens<br>inriktning för treårsperioden 1993/94 - 1995/96.(prop 1992/93:170, bet.<br>1992/93:UbU 15, rskr. 1992/93:388)</p>
<p>Det ökade internationella forskningssamarbetet tillmäts stor betydelse.<br>Vissa omfördelningar görs alltjämt för att finansiera nya uppgifter och<br>framförallt ökade kostnader för det internationella samarbetet. Sveriges<br>deltagande i FoU-samarbete med EU regleras av EES-avtalet. Svenska<br>statens kostnader för detta beräknas under budgetåret 1993/94 uppgå till<br>350 miljoner kronor.</p>
<p>För teknisk forskning och utveckling, som Näringsdepartementet<br>ansvarar för, är forskningspolitiken inriktad på förnyelse och effektivise-<br>ring genom omprioriteringar och vissa organisatoriska förändringar.<br>Kraftfull satsning sker på forskning och utveckling kring nya basteknolo-<br>gier. Prioriterade områden är informationsteknologi, materialteknik och<br>bioteknik.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>64</p>
<h4>Studiestöd</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Utgifterna för studiehjälp har för budgetåret 1994/95 beräknats till ca 2,2<br>miljarder kronor. Av dessa kostnader svarar studiebidraget för ca 94 %.<br>Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barn-<br>bidraget, för närvarande 750 kronor per månad, och utgår under 10<br>månader per år.</p>
<p>Studiemedelskostnadema är beroende av antalet studiemedelstagare,<br>den andel av maximibeloppet för studiemedel som de studerande faktiskt<br>utnyttjar (utnyttjandegrad), nivån på upplåningsräntan i Riksgäldskonto-<br>ret, basbeloppets storlek, den ackumulerade skuldstocken, hur stora<br>återbetalningarna blir samt hur stora avskrivningar av redan beviljade lån<br>som måste göras.</p>
<p>Studiemedel består av studiebidrag och studielån. Utgifterna för<br>studiebidrag beräknas i löpande priser öka succesivt från 3 723 miljoner<br>kronor under budgetåret 1994/95 till ca 4 100 miljoner kronor under<br>budgetåret 1998/99. Ökningen beror på ökat antal studerande i högskolan<br>samt vissa gjorda antaganden om en årlig uppräkning av basbeloppet.</p>
<p>Utgifterna för avskrivningar och räntesubventioner beräknas öka från<br>ca 2 908 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 till ca 3 732 miljoner<br>kronor under budgetåret 1998/99, dvs. med ca 820 miljoner kronor.<br>Utgifterna för lånedelen påverkas i hög grad av Riksgäldskontorets<br>utlåningsränta. Varje procentenhets förändring av denna ränta innebär vid<br>slutet av perioden en ökning eller minskning av utgiften för studiemedel<br>med ca 580 miljoner kronor.</p>
<p>Sammantaget beräknas utgiften för studiemedel i löpande priser stiga<br>från 6 631 miljoner kronor budgetåret 1994/95 till ca 7 800 kronor<br>budgetåret 1998/99 dvs. med ca 1 200 miljoner kronor.</p>
<h4>Särskilda insatser</h4>
<p>Särskilda arbetsmarknadspolitiskt och utbildningspolitiskt motiverade<br>insatser föreslås under 1994/95 med sammanlagt 5 025 miljoner kronor.<br>Åtgärderna omlättar extra platser i gymnasieskolan, komvux, folk-<br>bildningen och inom universitet och högskolor. Vidare föreslås för-<br>söksverksamhet med trainee-utbildning, utbildningscheck och sommaruni-<br>versitet. Extra resurser har även beräknats för studiestöd.</p>
<p>65</p>
<h3>3.8 Försvar</h3>
<p>I politikområdet försvar ingår all verksamhet inom totalförsvaret, dvs.<br>totalförsvarets militära och civila del som finansieras över statsbudgeten.<br>De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95<br>till knappt 41 miljarder kronor, vilket utgör drygt 5 % av statens och<br>socialförsäkringssektorns totala utgifter 1994/95 '.</p>
<p>Diagram 3.9 Statens utgifter för försvaret under perioden 1988/89 - 1998/99.<br>Miljarder kronor 1 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>%-andel av totala utg.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-117.png" style="width:279pt;height:143pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Inom totalförsvaret genomförs ett besparingsprogram som enligt 1992<br>års stabiliseringsproposition innebär en stegvis upptrappning till en årlig<br>besparing om 1,2 miljarder fr.o.m. 1996/97. Härtill kommer ytterligare<br>besparingar för totalförsvaret om 90 miljoner kronor i enlighet med vad<br>som föreslås i 1994 års budgetproposition.</p>
<p>En väsentlig del av utformningen och inriktningen av 1992 års totalför-<br>svarsbeslut avsåg att reparera den obalans som under senare år uppstått<br>för det militära försvaret mellan angivna uppgifter och tilldelade resurser<br>och mellan kvalitet och kvantitet. Ett återställande av en långsiktigt stabil<br>balans i dessa avseenden krävde såväl en viss resursförstärkning som en<br>omformulering av det militära försvarets mål och uppgifter. Dessutom<br>krävdes en omfattande omstruktureringsprocess. I detta ingick att<br>tillskapa och säkerställa ett utrymme för kvalitetshöjande åtgärder i den<br>framtida organisationen.</p>
<p>I texten och diagrammet ingår inte verksamhet inom civila delen av totalförsvaret<br>som finansieras via delar av anslag under andra huvudtitlar än Försvarsdepartementets.<br>För budgetåret 1994/95 motsvarar dessa medel sammanlagt 0,5 miljarder kronor.</p>
<p>66</p>
<p>På grundval och med ledning av den allmänna färdriktning som ut-<br>stakades i försvarsbeslutet har under tiden därefter ett antal utredningar<br>utarbetat förslag som rör totalförsvarets pliktsystem, dess frivilligrörelse,<br>ledningsorganisation, lagen om civilt försvar, materielförsörjning, m.m.<br>Flera av dessa förslag har sedermera förelagts riksdagen för slutligt<br>ställningstagande. I andra fell pågår beredning i regeringskansliet.<br>Avseende ledningsorganisationen har riksdagen och regeringen med<br>utgångspunkt i försvarsbeslutet fettat beslut om ett antal förändringar i<br>organisation- och ansvarsförhållandena för myndigheterna inom främst<br>totalförsvarets militära del. Myndigheten Försvarsmakten bildas den 1 juli<br>1994, likaså Fortifikationsverket. Samtidigt läggs myndigheterna inom<br>nuvarande huvudprogram 1 - 4 samt Fortifikationsförvaltningen,<br>Försvarets sjukvårdsstyrelse och Försvarets civilförvaltning ned. I bud-<br>getpropositionen 1993/94:100 bil.5 föreslår regeringen dessutom att<br>Försvarets materielverk blir avgiftsfinansierad. Den främste uppdrags-<br>givaren föreslås bli Försvarsmakten.</p>
<p>Såsom framgick av 1992 års försvarsbeslutsproposition (prop. 1991/92<br>:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) och vilket understryks<br>ytterligare i både 1993 och 1994 års budgetpropositioner finns några<br>klara identifierbara förutsättningar för ett genomförande av det långsiktiga<br>försvarsbeslutet. Förutom det statsekonomiska åtagandet enligt försvars-<br>beslutet är det vidare av vikt att de i försvarsbeslutet initierade för-<br>ändringarna kan fullföljas i den omfettning och takt som förutsatts. Enligt<br>försvarsbeslutet skall anslagen för anskaffning av materiel räknas upp<br>med en teknikfektor om 1,5 % per år, förutom kompensation enligt för-<br>svarsprisindex. Teknikfektorn är avsedd att i rimlig omfettning säkerställa<br>planerad materielanskaffning. Försvarsbeslutet gav således upphov till en<br>omfettande omställningsprocess i det svenska militära försvaret. Beslutet<br>omfettade förändringar i hela kedjan från formuleringen av det militära<br>försvarets uppgifter via krigs- och grundorganisationerna till antalet<br>anställda och värnpliktssystemets utformning. Det hade, och har, även<br>betydelse som grund för en fortsatt omstrukturering av den svenska för-<br>svarsindustrin.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>67</p>
<h3>3.9 Kommunikationer</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Politikområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar<br>och järnvägar, bidrag till sjöfart och luftfart samt till post- och tele-<br>kommunikationer. Anslag till vägar och järnvägar omfattar XX % av an-<br>slagen inom politikområdet. De totala utgifterna för politikområdet<br>uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 31 miljarder kronor, vilket utgör<br>knappt 4 % av statens totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.10 Statens utgifter för kommunikationer under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-118.png" style="width:285pt;height:150pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Riksdagen beslöt år 1991 att inrätta ett särskilt reservationsanslag för infrastrukturin-<br>vesteringar budgetåret 1990/91. För budgetåret 1991/92 togs inga nya medel upp.<br>Kvarvarande reservationsmedel förbrukades.</p>
<p>Under åren 1992 och 1993 har extra medel satsats inom transportsektorn i sysselsätt-<br>ningsfrämjande åtgärder.</p>
<p>Riksdagen fattar beslut om anslagsnivån ett år i taget samt bemyndigar regeringen att<br>planera investeringar för ytterligare två år. Åren därutöver anger endast trafikverkens<br>planerade investeringnivå inom den totala planeringsnivån på 98 miljarder kronor för<br>1 O-årsperioden 1994 - 2003.</p>
<h4>Infrastruktur</h4>
<p>På förslag av regeringen beslutade riksdagen i juni 1993 om en långsiktig<br>inriktning av infrastrukturens utbyggnad. Beslutet omfattade även ekono-<br>miska ramar för perioden 1994 - 2003 samt ekonomiska ramar för den<br>närmaste treårsperioden. Enligt riksdagsbeslutet upprättas planer för väg-<br>och jämvägsinvesteringar för totalt 98 miljarder kronor för tioårsperioden<br>1994 - 2003. Investeringsplaneringen sker vid Vägverket, Banverket och<br>länsstyrelserna.</p>
<p>68</p>
<p>Investeringarna i stomjämvägar kommer under den kommande tioårspe- Prop. 1993/94:150<br>rioden att uppgå till ca 38 miljarder kronor. Investeringarna i stamvägar Bilaga 1.2<br>och övriga riksvägar beräknas till ca 41 miljarder och bärighetshöjande<br>åtgärder i vägar till ca 7 miljarder kronor under den kommande tioårspe-<br>rioden. Planeringsramen för investeringar i länstrafikanläggningar, dvs<br>länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar, uppgår till 9<br>miljarder kronor för tioårsperioden. Huvuddelar av investeringarna ligger<br>under året 1993 och 1994. Därtill kommer investeringar i kollek-<br>tivtrafiksystemet i Stockholm, Göteborg och Malmö inom ramen för de<br>s.k. storstadsöverenskommelserna. Totalt utgör dessa investeringsbidrag<br>ca 3 miljarder kronor.</p>
<p>Utöver de järnvägs- och väginvesteringar som finansieras genom anslag<br>över statsbudgeten tillkommer de investeringar som finansieras genom<br>avgifter på trafiken. Detta gäller utbyggnaden av Arlandabanan med<br>privat kapital och Öresundsförbindelsen. Investeringar som är planerade<br>att finansieras med avgifter på vägtrafiken gäller utbyggnaden av Ringen<br>och Yttre tvärleden i Stockholm och väginvesteringarna i Göteborg, totalt<br>ca 30 miljarder kronor. Sammantaget kommer 150 miljarder kronor att<br>investeras i vägar och järnvägar under den kommande tioårsperioden.<br>Investeringarna skall finansieras dels över anslag på statsbudgeten dels<br>med avgifter.</p>
<h4>Avregleringar</h4>
<p>Inom kommunikationssektorn har under de tre senaste åren avregleringar<br>genomförts för postväsendet, inrikesflyget och telemarknaden. Syftet med<br>avregleringama är att genom ökad konkurrens uppnå ökad effektivitet<br>inom de olika verksamhetsområdena vilket ger förutsättningar för att<br>upprätthålla service och volym över hela landet. På många områden har<br>effektivitetsförbättringar med bättre service och lägre priser kunnat<br>erbjudas kunderna.</p>
<p>Den 1 juli 1992 avreglerades den svenska inrikes luftfärtsmarknaden.<br>Avregleringen har hittills medfört ökad konkurrens framför allt på<br>sträckor med omfattande trafikunderlag och många positiva effekter för<br>resenärerna. Regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalat att samhället<br>har ett ansvar för regionalpolitiskt viktig flygtrafik. Riksdagen har<br>beslutat att flygtrafik mellan Östersund och Umeå skall upphandlas.<br>Skälet är att staten har ett uttalat ansvar för ett grundläggande flygtrafi-<br>kutbud på sträckan med hänsyn till sjukvårdens organisation som<br>motiverar särskilda insatser för att trygga en direkt flygförbindelse. Även<br>inom den utrikes luftfarten har en avreglering skett genom att Sverige<br>fr.o.m. augusti 1993 tillämpar EU/EG:s tredje luftfartspaket.</p>
<p>På post- och teleområdet har riksdagen stiftat lagar som bl.a. anger<br>minsta godtagbara standard på verksamhetens service och vilka åtgärder<br>som staten förfogar över för att upprättahålla den. Telelagen började gälla<br>den 1 juli 1993. Samtidigt ombildades Televerket till aktiebolag.</p>
<p>69</p>
<p>Postlagen trädde i kraft den 1 mars 1994 och posten ombildades samtidigt<br>till aktiebolag.</p>
<p>En successiv avreglering har skett på postområdet under åren. Den 1<br>januari 1993 avskaffades Postverkets ensamrätt på brevbefordran.<br>Postmarknaden blev därmed helt avreglerad. Vidare har riksdagen<br>beslutat att belägga brevförsändelser med mervärdeskatt i samband med<br>att Posten ombildas till bolag. Den 1 juli 1994 upphör Postgirots<br>ensamrätt på statliga betalningar.</p>
<p>Post- och telestyrelsen är ansvarig för myndighetsuppgifterna på post-<br>och teleområdena och svarar dessutom för upphandlingen av vissa sam-<br>hällsåtaganden på dessa områden som finansieras med ett särskilt anslag.</p>
<p>Vid Vägverket pågår ett arbete med att effektivisera organisationen.<br>Syftet med omställningsarbetet är att verksamheten skall marknadsanpas-<br>sas och utsättas för en fullständig konkurrens. Väghållningsdivisionen<br>skall bli en kompetent beställare. Regeringen har nyligen lämnat förslag<br>till riksdagen om en bolagisering av Vägverkets produktionsdivision per<br>den 1 januari 1996.</p>
<p>Regeringen har 1994 lämnat förslag till riksdagen om att AB Svensk<br>Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning m.m. av vägtrafikfbrdon<br>skall upphöra den 1 januari 1995.</p>
<p>Arbetet med avreglering av järnvägsmarknaden pågår. Riksdagen<br>beslutade 1992 att ge LKAB trafikeringsrätt på malmbanan. Vidare sker<br>fr.o.m. trafikåret 1993 upphandling av olönsam interregional järnvägstra-<br>fik i konkurrens. Andra aktörer än SJ kan därmed erhålla trafikeringsrätt<br>på sträckor som de ges uppdrag att trafikera. Riksdagen godkände i slutet<br>av 1993 den andra upphandlingen enligt de nya reglerna vilken omfattar<br>trafikåret 1994. Den första och andra upphandlingsomgången har medfört<br>besparingar på sammanlagt ca 110 miljoner kronor med ett trafikutbud<br>på motsvarande nivå som tidigare. SJ har erhållit fortsatt entreprenad på<br>i vissa fäll fem år på jämvägsstäckor i det upphandlade nätet. Vidare har<br>regeringen nyligen lämnat förslag till riksdagen om avregleringen av<br>järnvägstrafiken samt riktlinjer för SJ:s verksamhet under åren 1994-<br>1996.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>70</p>
<h3>3.10 Bostadsförsörjning</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Politikområdet omfattar stöd i form av räntesubventioner för ny- och<br>ombyggnad av bostäder, och s.k. RBF-stöd för underhåll och reparation<br>av bostäder. För närvarande lämnas också ett tillfälligt stimulansbidrag<br>för ombyggnad av äldrebostäder. Bland övriga stödformer kan nämnas<br>bidrag för avhjälpande av höga radonhalter och fukt- och mögelskador i<br>egnahem. Politikområdet omfattar också ett antal äldre stödformer som<br>är under avveckling, däribland investeringsbidrag och tilläggslån, återstår<br>fortfarande en del utbetalningar vilka ger anslagseffekt under perioden.<br>De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95<br>till ca 30 miljarder kronor, vilket utgör ca 4 % av statens och socialför-<br>säkringssektorns totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.11 Statens utgifter för bostadsförsörjning under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-119.png" style="width:285pt;height:150pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Stöd i form av räntebidrag enligt äldre bestämmelser för ny- och<br>ombyggnad av bostäder svarar fortfarande för huvuddelen av statens<br>utgifter på detta område. De utgiftsbegränsande åtgärder som har<br>genomförts eller beslutats för de närmaste åren innebär relativt utgångs-<br>läget att utgiftsnivån för dessa räntebidrag sänks i storleksordningen 10 -<br>15 %. Eftersom bidragen beräknas som skillnaden mellan en garanterad<br>ränta och en beräknad marknadsränta kommer därför utgifterna att<br>minska på grund av lägre marknadsräntor. För utvecklingen av utgifterna<br>är det av stor betydelse att räntorna också kommer att vara låga 1995 och<br>1996 då stora och dyra årgångar skall anpassas till en ny räntenivå.</p>
<p>Från och med den 1 januari 1993 gäller nya regler för statens stöd vid<br>ny- och ombyggnad av bostäder. Bidragssystemet har förenklats och<br>bidragsunderlaget bestäms numera enligt en schablon. Räntesubventioner-</p>
<p>71</p>
<p>na minskas successivt efter fastställda regler både i det enskilda Prop. 1993/94:150<br>bidragsärendet för varje nytt år av bidragstiden och för varje ny årgång Bilaga 1.2<br>av ny- och ombyggnad. Härigenom kommer statens kostnader för stödet</p>
<p>att minska under LK-perioden.</p>
<p>De garanti- och försäkringssystem som finns eller håller på att införas<br>kommer successivt att avlasta staten kostnaderna för det stöd som nu ges<br>för åtgärdande av fukt- och mögelskador i småhus.</p>
<p>72</p>
<h3>3.11 Rättsväsendet inkl, skatt och tull</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Politikområdet omfattar bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet, domstols-<br>väsendet, kriminalvården, rättshjälpen samt tull- och skatteväsendet. De<br>totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till<br>ca 27 miljarder kronor, vilket utgör knappt 4 % av statens och socialför-<br>säkringssektorns totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.12 Statens utgifter for rättsväsendet inkl, skatt och tull under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-120.png" style="width:286pt;height:150pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Utgifterna har ökat kontinuerligt de senaste åren, främst p.g.a flera<br>verksamheter inom politikområdet erhållit resursförstärkning genom<br>politiska beslut. En redogörelse över beslutade besparingar inom<br>rättsväsendet återfinns under följande textavsnitt för resp myndigheter.</p>
<h4>Övergripande mål m.m.</h4>
<p>Verksamheten inom politikområdet är grundläggande för den enskildes<br>rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är rättsstatens uppgift att tillgodose<br>den enskildes självklara krav på rättstrygghet, dvs. trygghet för liv,<br>hälsa, integritet och egendom. Rättssäkerheten ställer krav på bl.a. lik-<br>formighet och förutsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rätts-<br>tryggheten uppnås främst genom effektivitet i brottsbekämpningen. Det<br>övergripande målet för verksamheten är inom politikområdet således att<br>förbättra och förstärka den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet, sköta<br>skatteuppbörd enligt gällande lagstiftning samt tillse att medborgarnas<br>civil- och skatterättsliga förpliktelser efterlevs. För kriminalpolitiken är</p>
<p>73</p>
<p>huvudmålet att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot Prop. 1993/94:150<br>att utsättas för brott. Bilaga 1.2</p>
<p>En annan given förutsättning för statliga myndigheter inom alla sektorer<br>under LK-perioden, är att ytterligare öka verksamheternas produktivitet.<br>Detta innebär att resursanvändningen genomgående måste bli effektivare<br>för att uppnå ett bättre resultat med mindre eller oförändrade resurser.</p>
<h4>Polisen</h4>
<p>Riksdagens har beslutat att en besparing på 500 miljoner kronor skall tas<br>ut på polisväsendet under budgetåren 1993/94 - 1995/96. För budgetåret<br>1995/96 är besparingen beräknad i LK-kalkylen till 175 miljoner kronor.<br>Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.3)<br>föreslagit att polisväsendet skall erhålla en anslagskredit som länen över-<br>gångsvis kan utnyttja för att upprätthålla den operativa nivån innan<br>rationaliseringar har fått full effekt. Krediten skall beviljas av Rikspolis-<br>styrelsen.</p>
<p>Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.3)<br>föreslagit att 30 miljoner kronor, avseende avdrag för produktivitetsför-<br>bättringar, skall dras från Polisväsendets ramanslag för budgetåret<br>1994/95.</p>
<p>Riksdagen har tidigare lättat beslut om att öka antagningen av aspiran-<br>ter till Polishögskolan. I LK-kalkylen har beräknats ett tillskott av medel<br>för polislöner avseende utexaminerade poliser från Polishögskolan under<br>budgetåren 1994/95 resp. 1995/96.</p>
<h4>Åklagare och domstolar</h4>
<p>Två utredningar, Åklagarutredningen och Domstolsutredningen har före-<br>slagit ganska betydande förändringar för åklagar- och domstolsväsendet.<br>Det gäller såväl arbetsuppgifter som arbetssätt. Vissa av Åklagarutred-<br>ningens och Domstolsutredningens förslag har berörts i årets budget-<br>proposition (prop. 1993/94:100 bil. 3). Förslagen bereds vidare inom<br>Justitiedepartementet.</p>
<h4>Kriminalvården</h4>
<p>Under åren 1992 och 1993 har beläggningen inom kriminalvårdens<br>anstalts- och häktesorganisation ökat mycket kraftigt. Detta har tidvis<br>medfört överbeläggning vid såväl anstalter som häkten. Vidare har den<br>obligatoriska halvtidsfrigivningen avskafläts den 1 juli 1993. Numera<br>gäller som huvudregel att minst två tredjedelar av strafftiden skall ha<br>avtjänats innan frigivning kan ske. Den första februari 1994 har ändringar<br>i rattfyllerilagstiftningen trätt i kraft, som bl.a. innebär skärpta straff för<br>grovt rattfylleri och sänkt promillegräns för detta brott. För att möta</p>
<p>74<br></p>
<p>effekterna av beläggningsutvecklingen samt av de ändrade reglerna i<br>fråga om villkorlig frigivning och rattfylleri pågår en utbyggnad av<br>anstalts- och häktesorganisationen. I 1993 års kompletteringsproposition<br>har redovisats en långsiktig planering för en utbyggnad med omkring 875<br>anstaltsplatser. Under budgetåren 1993/94 - 1996/97 kommer dessutom<br>häktesorganisationen att tillföras närmare 300 platser.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h4>Skatteförvaltningen</h4>
<p>Genom fortsatt rationalisering inom skatteförvaltningen, bl.a. ytterligare<br>utveckling av ADB-stöd och fortsatta förenklingar vad gäller privatperso-<br>ners självdeklarationer, kommer resursåtgången för nuvarande verksam-<br>het att minska med ca 150 miljoner kronor under LK-periodens två första<br>år.</p>
<p>Regeringen har förslagit att skatteförvaltningen fr.o.m. budgetåret<br>1995/96 tillförs 200 miljoner kronor per år för utbyggd kontrollverksam-<br>heten. De ökade insatserna på detta område är en del av arbetet med att<br>sanera statens finanser, men de har också stor betydelse för olika<br>myndighetens arbete med att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Ett<br>regeringsuppdrag har nyligen getts till Riksskatteverket att konstruera<br>lämpliga uppföljningsinstrument i syfte att analysera effekterna av denna<br>satsning.</p>
<h4>Exekutionsväsendet</h4>
<p>Inom exekutionsväsendet har den konjunkturbetingade ärendevolymen,<br>t.ex. vad gäller vräkningar och exekutiva lästighetsförsäljningar, fortsatt<br>även det senaste året. Regeringen har därför föreslagit att kronofog-<br>demyndigheterna nu tillförs en förstärkning på 25 miljoner kronor.</p>
<p>Regeringen har nyligen lagt fram ett förslag till en skuldsaneringslag.<br>I det föreslagna förfärandet skall ärenden om s.k. frivillig skuldsanering<br>handläggas av kronofogdemyndigheterna.</p>
<h4>Tullverket</h4>
<p>En svensk anlutning till den Europeiska Unionen kommer i hög grad att<br>påverka Tullverkets arbetsuppgifter och organisation.</p>
<p>Vid den yttre gränsen - gränsen mot icke EU-medlemmar - kommer<br>Tullverkets nuvarande uppgifter huvudsakligen att bestå. Vid gränserna<br>mot EU-medlemmar, den s.k. inre gränsen, kommer i stort sett Tullver-<br>kets traditionella arbetsuppgifter att försvinna. För vissa varuområden<br>såsom narkotika, vapen m.m. kommer ett visst kontrollbehov även vid<br>den inre gränsen att kvarstå.</p>
<p>Ett EU-medlemsskap kommer att innebära ett minskat behov av<br>resurser för Tullverkets framtida verksamhet.</p>
<p>75</p>
<p>6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<h3>3.12 Internationellt bistånd</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Politikområdet omfattar internationellt utvecklingssamarbete (bistånds-<br>ramen), biståndet till Central- och Östeuropa samt bidraget till EFTA:s<br>fond för ekonomisk och social utjämning. De totala utgifterna för<br>politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till 14 miljarder kronor,<br>vilket utgör knappt 2 % av statens och socialförsäkringssektorns totala<br>utgifter.</p>
<p>Diagram 3.13 Statens utgifter för internationellt bistånd under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-121.png" style="width:290pt;height:151pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h4>Bistånd till tredje världen</h4>
<p>Biståndsramen för budgetåret 1994/95 är budgeterad till 13 360 miljoner<br>kronor, vilket utgör ca 0,92 % av BNI. Ramen fördelas enligt regering-<br>ens förslag till internationella biståndsprogram med 25 % till utveck-<br>lingssamarbete genom SIDA med 48 % samt med 18 % till andra<br>biståndsprogram såsom bl.a. U-krediter, forskningsstöd, näringslivs-<br>bistånd, stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. För admini-<br>strationen av biståndet beräknas 3 % av biståndsramen.</p>
<p>Regeringen betonar vissa kriterier som vägledande för det svenska<br>biståndets inriktning. Det innebär att agerandet hos mottagarna för<br>svenskt bistånd vad gäller demokrati, respekt för mänskliga rättigheter,<br>utveckling av marknadsekonomi och effektiviteten i biståndet har<br>betydelse för fördelning av biståndsmedlen.</p>
<p>Utveckling och förbättring av effektiviteten i det svenska biståndet är<br>en prioriterad fråga. Som en uppföljning av utredningen om stymings-<br>och samarbetsformer i biståndet har en utredning om styrnings- och</p>
<p>76</p>
<p>beslutsvägar, organisation samt behov av kompetensutveckling utförts vid Prop. 1993/94:150<br>Utrikesdepartementet. Bland andra utredningar kan nämnas den som Bilaga 1.2<br>analyserat hur den svenska andelen av de multilaterala organens<br>upphandling kan ökas.</p>
<h4>Samarbete med Central- och Östeuropa</h4>
<p>Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa utgör en integrerad del<br>av den svenska östpolitiken. Samarbetets syfte är att på olika sätt bistå<br>länderna i den pågående samhällsomvandlingen och medverka till att de<br>inlemmas i det dagliga internationella samarbetet på skilda områden.</p>
<p>Målsättningarna för det svenska östsamarbetet är att stödja demokra-<br>tiska och marknadsekonomi ska reformer samt åtgärder som bidrar till<br>bevarandet och förbättrandet av miljön, särskilt i Östersjön. För de<br>baltiska staterna tillkommer målet att bidra till att befästa deras nationella<br>suveränitet.</p>
<p>Det bilaterala samarbetet inriktas på Sveriges geografiska närområde,<br>dvs. Estland, Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland.</p>
<p>Kunskapsöverföring är den främsta stödformen i det bilaterala sam-<br>arbetet. Genom SWEDECORP och Swedfund International AB och det<br>på nordiskt initiativ upprättade baltiska investeringsprogrammet lämnas<br>även stöd till små och medelstora företags verksamhet i Baltikum. För att<br>ytterligare främja en utvidgad handel har en särskild exportkredit-<br>garantiram om 1 miljard kronor inrättats. Ramen avser Baltikum men kan<br>även användas för Ryssland.</p>
<p>Till länderna utanför närområdet kanaliseras insatserna huvudsakligen<br>genom multilaterala organ, främst Internationella valutafonden, Världs-<br>banken, Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken, OECD,<br>Europarådet samt den s.k. G 24-gruppen.</p>
<p>Budgetåret 1994/95 är det sista året i 1992 års beslutade treårspro-<br>grammet om 1 miljard kronor per år. Regeringen låter nu göra en<br>utvärdering av hela det hittillsvarande bilaterala samarbetet. Utvärdering-<br>en skall ingå i underlaget för regeringens och riksdagens ställnings-<br>taganden då det gäller utformning och innehåll i det fortsatta samarbetet<br>efter budgetåret 1994/95. Riksdagen har bemyndigat regeringen att inom<br>ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få<br>göra utfästelser under budgetåret 1994/95 om högst 1 miljard kronor<br>avseende budgetåret 1995/96.</p>
<p>77</p>
<h3>3.13 Invandring</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>I politikområdet ingår i huvudsak tillståndsprövning avseende invandring<br>och medborgarskap, överföring av flyktingar till Sverige, mottagande av<br>asylsökande och flyktingar, ersättning till kommunerna för mottagande<br>av flyktingar, åtgärder för invandrares integration i det svenska samhället<br>samt åtgärder mot diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.</p>
<p>De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95<br>till ca 11 miljarder kronor, vilket utgör ca 1 % av statens totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.14 Statens utgifter for invandring under perioden 1988/89 -1998/99.<br>Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-122.png" style="width:260pt;height:144pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>De två senaste budgetårens flykting- och invandringspolitik har präglats<br>av konflikterna i f.d. Jugoslavien.</p>
<p>Under budgetåret 1992/93 sökte närmare 81 000 personer asyl i<br>Sverige, huvudsakligen medborgare från republiker som ingått i den<br>jugoslaviska federationen. Regeringen beslutade i juni 1993 att de<br>asylsökande bosnier (omkring 40 000) som då befann sig i Sverige efter<br>individuell prövning skulle kunna få permanent uppehållstillstånd.<br>Samtidigt infördes viseringsplikt för medborgare från Bosnien -<br>Hercegovina, eftersom många av de bosnier som sökte sig till Sverige<br>kunde få skydd i närområdet. Detta ledde till en snabb minskning av<br>antalet asylansökningar och troligen kommer antalet asylsökande<br>innevarande budgetår bli i storleksordningen 15 000. De bosnier som<br>väntas få uppehållstillstånd i Sverige kommer att föranleda en relativt stor<br>följdinvandring av anhöriga.</p>
<p>Riksdagen har fettat beslut som gör det möjligt att innevarande<br>budgetår överföra upp till 7 800 s.k. kvotflyktingar till Sverige, varav<br>7 300 från f.d. Jugoslavien.</p>
<p>78</p>
<p>Regeringen har i mars månad i år fettat vägledande beslut om<br>uppehållstillstånd för somalier som väntas leda till att drygt 2 400<br>personer kommer att tas emot i kommunerna under budgetåret 1994/95.<br>Regeringen beslutade vidare den 14 april att barn och barnfemiljer -<br>huvudsakligen Kosovoalbaner - som sökt uppehållstillstånd före den 1<br>januari 1993 men som inte fått sina ärenden slutligt prövade, i princip<br>skall få stanna i Sverige. Detta väntas leda till att ytterligare 20 000<br>personer kommer att beviljas uppehållstillstånd.</p>
<p>Mot den nu redovisade bakgrunden bedöms utflyttningen till kommuner<br>av flyktinginvandrare med anhöriga tillfälligt bli mycket omfettande och<br>sammantaget för innevarande och nästa budgetår ligga i storleksordningen<br>105 000 personer.</p>
<p>Beroende på hur konflikter yttrar sig och var de är lokaliserade, kan<br>kraven på den svenska flyktingmottagningen variera kraftigt. Det räcker<br>i det sammanhanget med att erinra om att början av 1980-talet var långt<br>ifrån konfliktfritt, men att antalet asylsökande ändå höll sig på nivån<br>5000 - 10 000 per år. Det går alltså inte att prognostisera vad de<br>närmaste budgetåren kan komma att medföra för tillströmning av asyl-<br>sökande till Sverige. Planeringen får i stället utgå ifrån dagens nivåer,<br>men skall samtidigt säkerställa beredskap för andra situationer.</p>
<p>Regeringens anslagsberäkningar för planeringsperioden baseras därför<br>på ett antagande om att 15 000 - 25 000 personer per år kommer att söka<br>asyl i Sverige. Invandrarverkets kapacitet för asylprövning har dimensio-<br>nerats för handläggning av 25 000 asylärenden. Beroende på asyltill-<br>strömning, beslut om uppehållstillstånd och kommunutplaceringar kan det<br>sammanlagda anslagsbehovet för perioden 1995/96 - 1998/99 komma att<br>ligga i intervallet 20 till 24 miljarder kronor.</p>
<p>Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med regeringens förslag om<br>förändringar i mottagandet av asylsökande (prop. 1993/94:94, bet.<br>1993/94:SfUl 1, rskr. 1993/94:188). Förändringarna börjar genomföras<br>budgetåret 1994/95 och väntas leda till effektiviseringar i flyktingmottag-<br>andet och minskade anslagsbehov.</p>
<p>Hela invandrarpolitiken och invandrings- och flyktingpolitiken<br>genomgår nu en parlamentarisk översyn som skall vara avslutad våren<br>1995. Denna översyn kan komma att ha stor betydelse för den framtida<br>kostnadsutvecklingen.</p>
<p>Åtgärder riktas mot främlingsfientlighet och rasism. För nästa budgetår<br>har regeringen föreslagit att 32 miljoner kronor avsätts för sådana<br>insatser. En kommission mot främlingsfientlighet och rasism kommer<br>inom kort att tillkallas.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>79</p>
<h3>3.14 Vård och omsorg</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Under politikområdet redovisas statens utgifter för vård och omsorg. I<br>huvudsak består dessa av bidrag till hälso- och sjukvård, äldre- och<br>handikappomsorg och missbrukar- och ungdomsvård samt administra-<br>tionskostnaderna för statliga myndigheter inom dessa områden. De totala<br>utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 9<br>miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 1 % av statens totala utgifter.</p>
<p>Statens utgifter inom detta område utgör endast en liten del av de<br>samlade offentliga utgifterna inom området då ansvaret för vård och<br>omsorg i första hand är en kommunal angelägenhet. Tidigare specialdesti-<br>nerade statsbidrag har i stor utsträckning slopats i samband med omlägg-<br>ningen år 1993 av statens bidrag till kommunsektorn.</p>
<p>Diagram 4.15 Statens utgifter för vård och omsorg under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-123.png" style="width:289pt;height:151pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>En stor del av statens utgifter inom detta område består av tillfälliga<br>stimulansbidrag för skilda ändamål. Dessa utgår under begränsad tid för<br>att underlätta genomförandet av reformer. Bidragen varierar över tiden<br>och under LK-perioden kommer några av bidragen att upphöra. Detta<br>gäller för de stimulansbidrag som infördes i anslutning till Ädelreformen,<br>Husläkarreformen och 1994 års Handikappreform. Större delen av<br>utgiftsminskningen under perioden förklaras av att dessa tillfälliga<br>stimulansbidrag minskar eller upphör.</p>
<p>Andra statsbidrag utgår till hälso- och sjukvården, missbrukarvården<br>samt inom handikappområdet. De statliga administrationskostnaderna för<br>myndigheter inom ändamål sområdet beräknas uppgå till ca 1,2 miljarder<br>kronor per år. De flesta myndigheterna har en regelstyrd verksamhet i<br></p>
<p>80</p>
<p>form av handläggning av ärenden, tillsyn osv., samt ett ansvar för ut-<br>värdering, kunskapsförmedling och samordning.</p>
<p>Inom handikappområdet ger staten bl.a. bilstöd till handikappade och<br>föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning av<br>motorfordon m.m. Ekonomiskt stöd ges även för merkostnader i samband<br>med nedsatt funktionsförmåga och till personlig assistans för personer<br>med stora funktionshinder.</p>
<p>Sistnämnda stöd infördes den 1 januari 1994 och utgifterna för statlig<br>assistansersättning beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till ca 2,5<br>miljarder kronor. I dagsläget är det svårt att bedöma utgiftsutvecklingen<br>under de kommande åren. De faktorer som styr denna är antal ersätt-<br>ningsmottagare, antal beviljade timmar samt beslutad ersättningsnivå. För<br>att förändra den högsta ersättningsnivån för assistansersättningen krävs<br>separata beslut av regeringen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>81</p>
<h3>3.15 Näringsliv och jordbruk</h3>
<p>Statens utgifter inom politikområdet går främst till olika former av<br>branschstöd, framför allt inom jordbrukssektorn men under de senaste<br>åren också till stödinsatser inom det finansiella systemet, dvs bankstöd.<br>Under LK-perioden är inga ytterligare utgifter inlagda för bankstödet. I<br>övrigt ingår i verksamhetsområdet bl.a. småföretagsutveckling samt<br>bransch- och konsumentstödjande myndigheter. De totala utgifterna för<br>politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 6 miljarder<br>kronor, vilket utgör ca 1 % av statens och socialförsäkringssektorns<br>totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.16 Statens utgifter för näringsliv och jordbruk under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>%-andel av totala utg.<br>M'<sup>IL</sup>-</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-124.png" style="width:274pt;height:147pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Utgifterna har under perioden 1991/92 - 1993/94 dominerats av utgifter<br>för framför allt bankstödet samt omställningen av jordbruket. För<br>bankstödet beräknas utgifterna till ca 64 miljarder kronor för perioden<br>1991/92 - 1993/94. Statens utgifter är i stort oförändrade över LK-<br>perioden.</p>
<h4>Näringsliv</h4>
<p>Väsentliga drag i den näringspolitiska inriktningen är att främja ökad<br>konkurrens genom bl.a. avregleringar, förvalta och avyttra statens aktier<br>i olika företag, stödja näringslivsrelaterad forskning och utveckling samt<br>näringslivets internationalisering.</p>
<p>Regeringen lade hösten 1991 fram ett samlat program för en ny<br>småföretagspolitik, som bl.a. innebär förbättrad rättssäkerhet, förbättrad<br></p>
<p>82</p>
<p>konkurrens, sänkt skattetryck, tillskapande av en effektivare riskkapital-<br>marknad, förenkling av lagregler samt åtgärder för att underlätta<br>nyetablering och Europakontakter. En stor del av detta program har nu<br>genomförts.</p>
<p>Enligt propositionen om privatisering av statligt ägda företag skall 34<br>statliga företag säljas ut (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskr.<br>1991/92:92). Den tidigare angivna målsättningen att försäljningen skall<br>inriktas på en genomsnittlig försäljningsvolym på ca 10 miljarder kr per<br>år kvarstår.</p>
<p>Fasta spelregler och konkurrens på lika villkor är viktigt för att<br>marknadsekonomin skall fungera. Den 1 juli 1993 trädde en ny, skärpt<br>konkurrenslag i kraft. Arbetet med förenklad lagstiftning och enklare<br>myndighetsregler, främst vad gäller effekterna för små och medelstora<br>företag, har fortsatt hög prioritet. Under LK-perioden kommer Konkur-<br>rensverkets tillämpning av lagen att följas upp. Arbetet med att främja<br>ökad konkurrens i den offentliga sektorn går vidare.</p>
<p>Riksdagens beslut att avskaffa det s.k. riksprovplatssystemet har<br>medfört att de myndigheter som föreskriver hur farliga produkter skall<br>hanteras börjat införa öppna system för provning och certifiering.<br>Samtliga riksprovplatser planeras vara avvecklade till den 1 januari 1995.</p>
<p>Regeringen föreslår i propositionen om marknadskontroll för pro-<br>duktsäkerhet, m.m. (prop. 1993/94:161) att ansvaret för marknadskon-<br>trollen i Sverige blir områdesvis fördelat på befintliga tillsynsmyndigheter<br>med Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) som samordnande<br>organ. Organisationen för den svenska marknadskontrollen avses vara<br>genomförd till den 1 juli 1994 och verksamheten skall finansieras i första<br>hand med generella avgifter.</p>
<p>Konsumentpolitiken har varit föremål för en översyn. Ett betänkande -<br>Konsumentpolitiken i en ny tid (SOU 1994:14) - har nyligen lagts fram.<br>Regeringen avser att under våren ta ställning till förslagen i betänkandet<br>bland annat om ett nytt miljömål för konsumentpolitiken.</p>
<h4>Jordbruk</h4>
<p>Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/<br>90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Omställningen av jord-<br>bruket genomförs med siktet inställt mot en bättre balans mellan<br>produktion och efterfrågan inom landet i kombination med en satsning på<br>alternativ till dagens livsmedelsproduktion.</p>
<p>Huvudfrågan för jordbruks- och livsmedelspolitiken har sedan de<br>senaste åren varit att påbörja anpassningen av politken till ett medlemskap<br>i EU och resultatet av GATT-avtalet.</p>
<p>Den nya skogspolitiken som trädde i kraft fr.o.m. 1 januari 1994<br>innebär en betydande avreglering och en ökad frihet för skogsägarna. Det<br>statliga ekonomiska stödet till skogsbruket har minskat kraftigt och<br>lämnas numera huvudsakligen till ädellövskogsbruk och vissa natur- och<br>kulturvårdsåtgärder. Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsemas<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>83</p>
<p>organisation rationaliseras och har till stora delar anpassats till den nya<br>skogspolitiken. Myndigheternas sektorsansvar för miljöfrågorna har<br>markerats tydligt. Skogsvårdsorganisationens frö- och plantproduktion har<br>bolagiserats.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h4>Konsekvenserna av en EU-anpassning</h4>
<p>Sverige siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma<br>jordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem. Ambitionen är att<br>inga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige har blivit<br>medlem samt att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i<br>båda fellen på basis av ömsesidighet.</p>
<p>Jordbruket och fisket hålls i stort sett utanför den integrationsprocess<br>som blir följden av EES-avtalet. Ett EU-medlemskap kommer däremot<br>att medföra stora förändringar med bl.a. anpassning till EG:s regelverk<br>och deltagande i EG:s omfettande system. GATT:s Uruguayrunda på<br>jordbruksområdet kommer globalt sett att leda till en successiv sänkning<br>och omläggning av stödet till jordbruket samt en ny inriktning av stödet<br>mot mindre produktionsdrivande stödformer. Sänkta handelssnedvridande<br>exportstöd och gränsskydd skall på sikt ge en stabilare och mer livskraf-<br>tig världsmarknad för jordbruksvaror.</p>
<p>Regelsystemen när det gäller den teknologiska infrastrukturen är<br>ständigt föremål för översyn och måste utformas så att de inte medför<br>hinder och kostnader för teknisk utveckling, företagande och handel.<br>Många av de åtgärder som initieras inom detta område är föranledda av<br>Sveriges närmande till EU.</p>
<p>Mot bakgrund av utvecklingen inom EG:s konkurrensrätt kommer<br>under LK-perioden att genomföras en uppföljning och resultatutvärdering<br>med avseende på omfettningen och inriktningen av gruppundantagen i den<br>nya konkurrenslag som trädde i kraft den 1 juli 1993.</p>
<p>84</p>
<h3>3.16 Central förvaltning</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>I politikområdet ingår främst utgifter för kungliga hov- och slottsstaterna,<br>Riksdagen, regeringskansliet, Sametinget, stabsmyndigheterna och<br>länsstyrelserna.</p>
<p>De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95<br>till ca 5 miljarder kronor, vilket utgör ca 1 % av statens och socialför-<br>säkringssektorns totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.17 Statens utgifter för central förvaltning under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-125.png" style="width:289pt;height:148pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Utgifterna inom detta område har minskat under de senaste åren. An-<br>ledningen är främst att anslaget för ADB-investeringar via Statskontoret<br>har upphört, samt de besparingar som gjorts inom förvaltningen.</p>
<p>För närvarande pågår ett stort antal statliga utredningar som i större<br>eller mindre utsträckning berör länsstyrelserna och deras verksamhet.<br>Den viktigaste är den parlamentariska Regionberedningen (C 1992:06)<br>som har i uppdrag att utforma förslag om den offentliga verksamhetens<br>uppbyggnad och indelning på regional nivå. Resultatet av Beredningens<br>arbete avses redovisas under 1994.</p>
<p>85</p>
<h3>3.17 Fritidsverksamhet och kultur</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Inom ändamålsområdet för fritidsverksamhet och kultur anslås medel till<br>kultur- och medieverksamhet, idrott, folkrörelser och kooperationen samt<br>ungdomsfrågor.</p>
<p>De totala statsutgifterna för ändamålsområdet uppgår 1994/95 till ca 5<br>miljarder kronor, vilket motsvarar ca 1 % av statens totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.18 Statens utgifter för fritidsverksamhet och kultur under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-126.png" style="width:288pt;height:150pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Statens utgifter till ändamålet har ökat stadigt under de senaste åren.<br>Den genomsnittliga ökningen har uppgått till ca 4 % årligen. Anslags-<br>ökningen kan delvis förklaras med att stödet till idrotten har ökat. Under<br>LK-perioden är statens utgifter i stort sett konstanta.</p>
<p>Ett stort antal anslag inom området avser förvaltningskostnader. I<br>övrigt består utgifterna bl.a. av produktionsstöd, konstnärsstöd och annat<br>verksamhetsstöd på kultur- och medieområdet. Inom fritidsområdet består<br>utgifterna framför allt av bidragen till föreningslivets verksamhet,<br>exempel är bidrag till idrottsrörelsen, barn- och ungdomsverksamhet i<br>övrigt, handikapporganisationer, humanitära ändamål, samt bidrag till<br>bl.a. allmänna samlingslokaler inom folkrörelseområdet.</p>
<p>Tre parlamentariska kommittéer som arbetat med frågor om den<br>framtida kulturpolitiken, har under våren 1994 avlämnat sina betänkan-<br>den. En fjärde parlamentarisk kommitté (Ku 1993:03) om kulturpolitikens<br>inriktning, har till uppgift att bl.a. utvärdera den hittills förda politiken<br>på kulturens område och lämna förslag om politikens framtida inriktning<br>och utformning. Kommittén skall lämna förslag senast vid utgången av<br>år 1994. Inom medieområdet har en parlamentarisk kommitté tillsatts (Ku<br>1993:10) med uppgift att undersöka behovet av statliga stödåtgärder till<br></p>
<p>86</p>
<p>dagspressen samt lämna förslag till framtida statligt engagemang.<br>Uppdraget skall vara slutfört i november 1994. Dessutom har en särskild<br>utredare tillkallats (Ku 1993:09) med uppdrag att kartlägga behovet av<br>sektorsforskning om massmedierna och att utarbeta förslag om formerna<br>för en sådan forskning. Arbetet skall redovisas i september 1994.</p>
<p>De totala statsutgifterna för fritidsverksamheten uppgår för budgetåret<br>1994/95 till ca 0,7 miljarder kronor. En särskild utredare (C 1992:05)<br>har haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till de framtida principer som<br>bör gälla för statens bidrag till folkrörelser och andra ideella organisatio-<br>ner. Betänkandet (SOU 1993:71) Organisationernas bidrag har varit<br>föremål för remissbehandling. Regeringen avser att lägga fram en<br>proposition till riksdagen under första halvåret 1994. Statens bidrag till<br>barn- och ungdomsorganisationerna behandlas i regeringens proposition<br>1993/94:135 Ungdomspolitiken. I denna anges bl.a. inriktningen för<br>Statens ungdomsråds arbete med fritidsfrågoma samt föreslås vissa<br>förändringar för att åstadkomma en ökad målrelatering av statsbidragen<br>till barn- och ungdomsorganisationerna.</p>
<p>Principerna för statens stöd till allmänna samlingslokaler har nyligen<br>utretts. I ett nyligen avlämnat betänkandet har förslag till vissa för-<br>ändringar i det statliga bidragssystemet lämnat. Betänkandet är för<br>närvarande ute på remiss, och en proposition beräknas lämnas till<br>riksdagen tidigast under hösten 1994.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>87</p>
<h3>3.18 Övriga utgifter</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Inom området har medel för täckande av merutgifter till följd av statliga<br>löneavtal varit en dominerande post. Bidrag till politiska partier och till<br>trossamfund är andra utgifter inom området. De mesta utgifterna under<br>detta område utgår dock under rubriken oförutsedda utgifter. De totala<br>utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95 till ca 5<br>miljarder kronor, vilket utgör 1 % av statens och socialförsäkringssek-<br>torns utgifter.</p>
<p>Diagram 3.19 Statens utgifter för de övriga utgifterna under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-127.png" style="width:288pt;height:149pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Utgifterna var under slutet av 1980-talet stora till följd av den höga<br>löneökningstakten. Under LK-perioden beräknas utgifterna i stort sett<br>vara oförändrade.</p>
<p>88</p>
<h3>3.19 Utrikesförvaltningen och internationell samverkan</h3>
<p>Detta politikområde omfattar i första hand anslag som finansieras under<br>tredje huvudtiteln Utrikesdepartementet. Därtill kommer vissa anslag<br>under andra huvudtitlar som avser kostnader för deltagande i internatio-<br>nella organisationer. De totala utgifterna för politikområdet uppgår under<br>budgetåret 1994/95 till ca 4 miljarder kronor, vilket utgör mindre än<br>1 % av statens och socialförsäkringssektorns totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.20 Statens utgifter för Utrikesförvaltningen och internationell<br>samverkan under perioden 1988/89 - 1998/99.</p>
<p>Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-128.png" style="width:284pt;height:146pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h4>Utrikesförvaltningen</h4>
<p>Urikesförvaltningen har under de senaste budgetåren, i första hand på<br>grund av de sparbeting som ålagts den, undergått kännbara förändringar.<br>Antalet utlandsmyndigheter uppgår nu till 103 stycken, att jämföra med<br>118 den 1 januari 1992. Till följd av de åtgärder som vidtagits för att<br>uppnå sparbetinget innevarande budgetår, nämligen nedläggningar av<br>myndigheter, andra tjänsteindragningar vid utlandsmyndigheter samt<br>förändringar och minskningar i departementet i Stockholm, har drygt 100<br>tjänstemän sagts upp.</p>
<p>För att, med de personella och finansiella ramar som f.n. sålunda<br>råder, klara av de utrikespolitiska ambitioner som statsmakterna festlagt<br>måste departementet fortsätta sitt rationaliseringsarbete.</p>
<p>89</p>
<h4>Internationella organisationer</h4>
<p>Drygt 660 miljoner kronor budgetåret 1994/95 är bidrag till internationel-<br>la organisationer, vid sidan om de bidrag som finansieras under bistånd-<br>sanslagen. Därutöver anvisas 836 miljoner kronor för fredsbevarande<br>verksamhet.</p>
<p>När det gäller Sveriges obligatoriska bidrag till här berörda internatio-<br>nella organisationers budgetar uttaxeras de enligt särskilda fördelnings-<br>nycklar.</p>
<p>Budgetåret 1993/94 överfördes anslaget för svenskt deltagande i<br>fredsbevarande operationer från Försvarsdepartementets till Utrikes-<br>departementets huvudtitel. Riksdagen fettade vidare sommaren 1993<br>beslut om att ställa en väpnad styrka till FN:s förfogande i f.d. Jugoslavi-<br>en. För att delfinansiera denna insats har regeringen beslutat att avveckla<br>det svenska deltagandet i Unficyp (Cypern) och i Unifil (Libanon), vilket<br>innebär en besparing på ca 210 miljoner kronor per år fr.o.m. budgetåret<br>1994/95.</p>
<p>Genom att den fredsbevarande verksamheten kraftigt utökats och till sin<br>karaktär förändrats har utbildningsbehovet ökat, även för personal med<br>civila och humanitära uppgifter.</p>
<p>Europeiska säkerhetskonférensen (ESK) har under de senaste åren<br>förändrats från att ha varit en politiskt inriktad organisation med<br>konferenskaraktär till en verksamhet som bl.a. omfettar permanenta<br>förhandlingar och operativ verksamhet på olika nivåer. Detta har lett till<br>administrativa och organisatoriska förändringar och därmed hörande<br>ökade kostnader.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h4>Europeisk integration</h4>
<p>Förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU inleddes den 1 februari<br>1993 och avslutades i april 1994 med sikte på inträde år 1995. EU-<br>medlemskapets olika beståndsdelar utgör en helhet som Sverige vill delta<br>i och tillsammans med övriga medlemsländer fortsätta att utveckla vidare<br>under regeringskonferensen år 1996. Sveriges plats är i det europeiska<br>samarbetets centrum.</p>
<p>Avtalet mellan EFTA-ländema och EU om det europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet, EES, trädde i kraft den 1 januari 1994. Avtalet, som<br>ger de medverkande EFTA-länderna tillträdde till EU:s inre marknad, ger<br>upphov till vissa kostnader för staten dels för gemensamma EFTA- och<br>EES-institutioner, dels för s.k. programsamarbete liksom olika admini-<br>strations- och förvaltningskostnader. Kostnaderna för EFTA:s fond för<br>regional och social utjämning redovisas under politikområdet Internatio-<br>nellt bistånd. Fonden skall under en femårsperiod användas för olika<br>projekt i Portugal, Grekland, Irland och Spanien inom områdema miljö,<br>transport och utbildning. Sveriges bidrag till fonden beräknas år 1994<br>uppgå till 360 miljoner kronor.</p>
<p>90</p>
<h4>Utrikeshandel och exportfrämjande</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Området utrikeshandel och exportfrämjande innefattar Kommerskolle-<br>gium, Sveriges exportråd, Exportkreditnämnden, Krigsmaterielinspek-<br>tionen samt medel för översättning av EG:s regelverk. Vidare ingår<br>fr.o.m. budgetåret 1994/95 statens kostnader för verksamheter genom AB<br>Svensk Exportkredit, nämligen statsstödd exportkreditgivning inkl, export<br>av fartyg samt viss förmånlig kreditgivning till u-länder.</p>
<p>Området omfattar anslag om totalt ca 265 miljoner kronor. Den största<br>enskilda posten utgörs av medel till Sveriges exportråd. Genom riks-<br>dagens beslut våren 1992 har lagts fast att det finns samhällsekonomiska<br>motiv för fortsatt stöd till Exportrådet. Användningen av de statliga<br>medlen har preciserats och en neddragning av dessa medel till hälften har<br>skett under en treårsperiod med start budgetåret 1992/93. Den nuvarande<br>inriktningen och anslagsnivån utgör en god grund för Exportrådets<br>verksamhet även på sikt.</p>
<p>Regeringen har i februari 1994 presenterat förslag om renodling av<br>Kommerskollegium till en handelspolitisk myndighet. Ansvaret för<br>näringsrättsliga ärenden fördelas på andra myndigheter.</p>
<p>Kostnaderna för detta område är emellertid högre än de som ovan<br>angivits, bl.a. genom att anslaget för Exportkreditnämnden (EKN)<br>används för att i efterhand täcka utgifter för skadeersättningar under<br>garantier utfärdade av EKN. Belastningen budgetåret 1992/93 var 370<br>miljoner kronor. På likartat sätt upgick kostnaderna för statsstödd<br>exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, inkl, export av<br>fartyg, till ca 75 miljoner kronor budgetåret 1992/93.</p>
<h4>Nedrustning och säkerhetspolitik</h4>
<p>Inom politikområdet utrikesförvaltningen och internationell samverkan<br>finns två anslag för nedrustning och säkerhetspolitik, nämligen Ut-<br>redningar och andra insatser på det utrikespolitiska området samt<br>Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande ut-<br>veckling.</p>
<h4>Information om Sverige i utlandet</h4>
<p>I och med att medel för radioprogramverksamheten för utlandet fr.o.m.<br>budgetåret 1994/95 föreslås bli anvisade via rundradiokontot återstår<br>inom detta område Svenska institutet och övrig information om Sverige<br>i utlandet. En översyn har gjorts om samarbetet inom Sverigeinformatio-<br>nen, som förväntas medföra ökad samordning mellan berörda institutioner<br>och organisationer inom ramen för en samrådsgrupp för Sverigein-<br>formation.</p>
<p>91</p>
<p>7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<h3>3.20 Samhällsplanering och regional utveckling</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Statens utgifter inom detta politikområde omfattar dels utgifterna för<br>fastighetsdata och lantmäteri, dels de direkta regionalpolitiska anslagen.<br>De totala utgifterna för politikområdet uppgår under budgetåret 1994/95<br>till ca 3,5 miljarder kronor, vilket utgör mindre än 0,5 % av statens och<br>socialförsäkringssektorns totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.21 Statens utgifter för samhällsplanering och regional utveckling under<br>perioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-129.png" style="width:259pt;height:144pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Lantmäteriverksamheten omfattar fastighetsbildning, mätningsverksam-<br>het och allmän kartläggning. Ca 70 % av verksamheten är avgiftsfinans-<br>ierad. Centralnämnden för fastighetsdata har ansvaret för fastighet-<br>datareformen som beräknas vara avslutad 1995. Det ADB-baserade<br>systemet ersätter de manuella fastighets- och inskrivningsregistren. För-<br>slag till principer för en ny organisation för fastighetsbildning, fastighets-<br>registrering, fastighetsdataverksamhet samt produktion av kartor och<br>annan landskapsinformation behandlas för närvarande av riksdagen (prop.<br>1993/94:214).</p>
<p>Regeringen har nyligen lämnat en regionalpolitisk proposition till<br>riksdagen (prop. 1993/94:140). De regionalpolitiska stöden omfattar även<br>fortsättningsvis medel för lokaliseringsbidrag, utvecklingsbidrag, lokalise-<br>ringslån, sysselsättningsbidrag, nedsatta socialavgifter, transportstöd,<br>regionala utvecklingsinsatser och särskilda regionalpolitiska inffastruktu-<br>råtgärder. Under de senaste åren har en förskjutning skett från direkt<br>företagsstöd till åtgärder för att förbättra de allmänna förutsättningarna<br>för näringslivet. Det bör noteras att de åtgärder som betalas med medel<br>från de regionalpolitiska anslagen, endast är en liten del av de åtgärder<br>som sammantagna formar villkoren för regional balans. Många sektorer</p>
<p>92</p>
<p>har betydelse därvid, t.ex. kommunikation, utbildning, forskning, stats- Prop. 1993/94:150<br>bidragsystem m.m. Bilaga 1.2</p>
<p>93</p>
<h3>3.21 Miljöskydd, naturvård och energi</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Under politikområdet ryms utgifter för åtgärder som skall främja en lång-<br>siktig och hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk luft och rent<br>vatten, levande hav, sjöar och skogar. Energiområdet ingår också<br>eftersom ett miljöanpassat energisystem är en viktig del i miljöstrategin.<br>Utvecklingsinsatser för fömybar energi är en central del i den strategi för<br>hållbar utveckling. De totala utgifterna för politikområdet uppgår under<br>budgetåret 1994/95 till ca 2 miljarder kronor, vilket utgör mindre än<br>1 % av statens och socialförsäkringssektorns totala utgifter.</p>
<p>Diagram 3.22 Statens utgifter för miljöskydd, naturvård och energi under<br>perioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i 1994/95 års prisnivå.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-130.png" style="width:289pt;height:152pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Under LK-perioden 1994/95 - 1998/99 minskar utgifterna genomsnitt-<br>ligt med 19 % per år. Minskningen beror framför allt på att de 5-åriga<br>programmen inom ny energiteknik upphör enligt tidigare beslut efter<br>1995/96 samt att man budgetåret 1994/95 beslutade om vissa engångsvisa<br>budgetförstärkningar, bl.a. har flerårsbeslut inte fettats om ersättning för<br>landskapsvård och kalkning. Vidare fördelas medel som avsattes i<br>samband med energiskatteomläggningen för stöd till biobränslen och<br>Östeuropa efter årliga beslut.</p>
<h4>Miljöskydd</h4>
<p>Regeringen har i propositionen Med sikte på hållbar utveckling; Gen-<br>omförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling -<br>UNCED (prop. 1993/94:111) redovisat riktlinjer och strategi för Sveriges<br>fortsatta arbete nationellt och globalt med miljö- och utvecklingsfrågorna.</p>
<p>94</p>
<p>I propositionen om riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av Prop. 1993/94:150<br>samhället (prop. 1993/94:163) har regeringen lagt förslag om den fort- Bilaga 1.2<br>satta inriktningen av Kemikaliekontrollen. Regeringen aviserar i nämnda<br>proposition en utredning om kemikalieinspektionens finansiering samt<br>förslag till framtida finansieringsmodell. Resultatet av EU-förhandlingar-<br>na på kemikalieområdet har visat att vid ett eventuellt medlemsskap i EU<br>kommer högsta tillämpade nivå på miljöskydd att gälla.</p>
<p>I regeringens proposition om en handlingsplan mot buller (prop. 1993/<br>94:215) föreslås ett åtgärdsprogram vars avsikt är att åtgärda bullerstör-<br>ningar som trafiken åstadkommer.</p>
<p>Regeringen har i propositionen om åtgärder mot klimatpåverkan, m.m.<br>(prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU 19, rskr. 1992/93:361) angett att<br>en nationell strategi bör vara att koldioxidutsläppen från fossila bränslen<br>stabiliseras i enlighet med FN:s klimatkonvention till 1990 års nivå år<br>2000 för att därefter minska. Åtgärdsprogram för att minska utsläppen av<br>växthusgaser skall utgöra en integrerad del av det framtida samhälls-<br>byggandet och i arbetet med att miljöanpassa olika samhällsaktiviteter.</p>
<p>Det femåriga programmet för sanering och återställning av miljöska-<br>dade områden löper t.o.m. budgetåret 1995/96 och resultatet skall där-<br>efter utvärderas.</p>
<p>1 samband med energiskatteomläggningen år 1992 aviserades, som ett<br>viktigt inslag i klimatstrategin, medel för insatser för bl.a. fömybar<br>energi och miljöåtgärder i Östersjöområdet inkl, insatser för att förbättra<br>kämkraftssäkerheten. Det är ännu för tidigt att redovisa resultatet av<br>hittills gjorda satsningar.</p>
<p>Regeringens förslag om en miljöbalk behandlas för närvarande av<br>lagrådet.</p>
<h4>Naturvård</h4>
<p>Riksdagen har med utgångspunkt från propositionen om en strategi för<br>biologisk mångfald beslutat om en svensk strategi med grundläggande<br>principer för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av<br>biologiska resurser (prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/<br>94:87).</p>
<p>I enlighet med riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik (prop.<br>1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) ingår i miljömålen<br>att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap, att bevara od-<br>lingslandskapets natur- och kulturvärden och den biologiska mångfalden.<br>För närvarande pågår en utredning (Jo 1994:01) om svenskt program för<br>stöd enligt EG:s förordning om miljövänliga jordbruksmetoder och<br>bevarande av landskapet.</p>
<p>Regeringen lämnade våren 1992 tre uppdrag som syftar till att förbättra<br>kunskapen om sambanden mellan ekonomi och miljö. Statens natur-<br>vårdsverk fick i uppdrag att utveckla ett system av miljöindex, som kan<br>ge en samlad bild av tillståndet i de svenska ekosystemen. Statistiska<br>centralbyrån fick i uppdrag att utveckla fysiska miljöräkenskaper samt att</p>
<p>95</p>
<p>förbättra och komplettera miljöstatistiken. Vidare fick Konjunkturinstitutet Prop. 1993/94:150</p>
<p>i uppdrag att redovisa de viktigaste sambanden mellan miljö och ekonomi Bilaga 1.2<br>och att ansvara för forskning och utveckling kring monetära räkenskaper.</p>
<h4>Energi</h4>
<p>Omstruktureringen av elmarknaden är en av de större arbetsuppgifterna<br>inom energiområdet i nuläget. En proposition om en reformerad elmar-<br>knad Handel med el i konkurrens (prop. 1993/94:162) har i februari<br>förelagts riksdagen.</p>
<p>En interdepartemental arbetsgrupp har lagt fram betänkandet Förändrad<br>kraftvärmebeskattning (Ds 1994:24). Förslaget bereds inom regeringen<br>under våren.</p>
<p>De energipolitiska programmen avseende solvärme, vindkraft och<br>effektivare energianvändning har, efter att ha utvärderats av Nutek, av<br>regeringen i 1994 års budgetproposition föreslagits fortlöpa enligt pla-<br>nerna.</p>
<p>Regeringen har i 1994 års budgetproposition även, som del av den<br>energirelaterade klimatpolitiken, föreslagit fortsatta satsningar på energi-<br>effektivisering och ökat utnyttjande av fömybara energislag i Baltikum<br>och Östeuropa.</p>
<p>96</p>
<h2>4 Statens inkomster och utgifter utanför <sup>Pro</sup>?- <sup>1</sup>993/94:150</h2>
<h2>statsbudgeten exkl. AP-fonden under LK-perioden <sup>Bllaga 12</sup></h2>
<p>LK-beräkningarna avser i första hand statsbudgeten. Då kalkylerna skall<br>ligga till grund för regeringens långsiktiga utgiftsstrategi för hela den<br>offentliga sektorn måste beräkningarna också utsträckas till att omfatta<br>även övriga delar av den offentliga sektorn. Statens utgifter och<br>inkomster utanför statsbudgeten är en del av hela den offentliga sektorn.<br>En sammanställning av den offentliga sektorn, ger en heltäckande bild av<br>de offentliga finanserna och den offentliga sektorns resursanspråk. Det<br>finansiella sparandet i staten förbättras under beräkningsperioden från ca<br>192 miljarder kronor 1994/95 till knappt -111 miljarder kronor 1998/99.<br>Förbättringen förklaras dels av att budgetunderskotten minskar över<br>perioden, dels av att sysselsättningen stiger i slutet av perioden vilket<br>minskar underskottet i Arbetsmarknadsfonden.</p>
<p>Ytterligare en förklaring är att det av riksdagen beslutade saneringspro-<br>grammet ingår i sin helhet i beräkningarna (se vidare avsnitt 1.2<br>Beräkningsförutsättningar).</p>
<p>I detta avsnitt redovisas utvecklingen för övriga staten dvs. Arbets-<br>marknadsfonden, Lönegarantifonden och Delpensionsfonden. I kalkylen<br>där de olika fonderna redovisas var och en för sig ingår endast de<br>beslutade delarna av saneringsprogrammet. AP-fonden redovisas i avsnitt<br>6.</p>
<p>Diagram 4.1 Finansiellt sparande i fonder som ingår i övriga statens saldo<br>under perioden 1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-131.png" style="width:284pt;height:169pt;"/>
<p><sup>1</sup> Inkluderar endast de beslutade delarna av saneringsprogrammet</p>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet</p>
<p>97</p>
<p>Diagrammet visar att det framför allt är Arbetsmarknadsfonden som går Prop. 1993/94:150<br>med betydande underskott. Resterande fonder är i stort sett i balans i Bilaga 1.2<br>slutet av LK-perioden. Arbetsmarknadsfonden belastar statsskulden och<br>sparandet i offentlig sektor. Arbetsmarknadsfondens underskott är ett<br>resultat av den höga arbetslösheten.</p>
<p>Lönegaranti fonden används för att finansiera den statliga lönegarantin<br>vid konkurser. Fonden har ett underskott under första delen av 1990-<br>talet, vilket förklaras av det försämrade konjunkturläget och det<br>därigenom ökade antalet konkurser. Delpensionsfondens finansiella<br>sparande är i stort sett oförändrat över LK-perioden.</p>
<h3>4.1 Arbetsmarknadsfonden</h3>
<p>Enligt LK-kalkylen minskar den öppna arbetslösheten fr.o.m. 1994. De<br>konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärderna fortsätter däremot att öka</p>
<p>1 volym även i år och under första halvåret 1995. Därefter minskar<br>åtgärderna i takt med den öppna arbetslösheten.</p>
<p>Vid sidan av det kontanta arbetslöshetstödet (a-kassa och KAS) finans-<br>ieras även åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) och utbildningsvikariat<br>via arbetsmarknadsfonden. Därtill finansieras en del av utbildnings-<br>bidragen över fonden. Budgetåret 1993/94 var detta belopp 5 miljarder<br>kronor.</p>
<p>Arbetsmarknadsfonden genererar stora underskott. Det ackumulerade<br>underskottet beräknas vid budgetårets (1993/94) slut uppgå till 54<br>miljarder kronor. Utifrån antaganden rörande arbetslöshet och tillväxt<br>kommer fonden enligt 3 procentsalternativet att ha ett ackumulerat under-<br>skott på ca 180 miljarder kronor vid utgången av budgetåret 1998/99<br>utgång.</p>
<p>Det finansiella sparandet förbättras under kalkylperioden. Förbättringen<br>beror såväl på utgiftsminskningar som inkomstförstärkningar. Utgifts-<br>minskningarna beror främst på de förbättrade arbetsmarknadsläget och till<br>viss del på de besparingar som gjorts genom sänkningen av ersättnings-<br>nivån i försäkringen.</p>
<p>Arbetsmarknadsfonden har finansierats dels med arbetsgivaravgifter<br>dels med de försäkrades egenavgifter. Egenavgiftens andel av för-<br>säkringens kostnader har blivit mycket liten i och med ökningen av<br>arbetslösheten. 1993 svarade egenavgiften för enbart ca 3 % av för-<br>säkringens utgifter. För att stärka finansieringen av försäkringen infördes<br>fr.o.m. januari 1994 en allmän avgift på förvärsinkomster och samtidigt<br>avskaffades den s.k. egenavgiften i arbetslöshetskassorna. 1994 är den<br>allmänna avgiften 1 % av den pensionsgrundade inkomsten. 1995 höjs<br>avgiften till 2 %. Till försäkringens fiansiering bidrar även en arbets-<br>givaravgift, vilken uppgår till 2,12 % av avgiftsunderlaget. Dessa intäkter<br>räcker för att finansiera arbetslöshetsersättning till ca 240 000 personer<br>per månad, vilket motsvarar mellan 5,5 % till 6 % av arbetskraften. Med</p>
<p>2 % avgift kommer den allmänna avgiften och arbetsgivaravgiften att</p>
<p>98<br></p>
<p>svara för ungefär 1/3 var av försäkringens kostnader vid dagens<br>arbetslöshetsnivå.</p>
<p>Förslaget om en ny allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring innebär<br>att andelen arbetslösa som får inkomstrelaterad ersättning kommer att<br>öka. Utgifterna kommer årsvis öka i storleksordningen 3 miljarder kronor<br>av denna anledning. Regeringen har också föreslagit en viss uppstramning<br>av kvalificeringsregler och beräkning av normalarbetstid varför kostnaden<br>på sikt beräknas bli oförändrad jämfört med dagens regler.</p>
<p>Det gynnsammare arbetsmarknadsläget och den stärkta finansieringen<br>innebär att de stora underskotten minskar något. Inkomsterna budgetåret<br>1998/99 är i stort sätt i balans med utbetalningarna ur arbetslöshetskas-<br>sorna avseende kontant understöd samt KAS. Den redan stora ackumule-<br>rade skulden medför dock att räntebetalningar ökar betydligt.</p>
<p>Räntebetalningarna, utbetalningarna till utbildningsbidrag och ut-<br>bildningsvikariat innebär att underskottet fortfarande blir betydande.</p>
<p>Diagram 4.2 Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter inklusive ränta<br>under perioden 1994/95 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-132.png" style="width:298pt;height:174pt;"/>
<p><sup>1</sup> Inkluderar endast de beslutade delarna av saneringsprogrammet.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h3>4.2 Lönegarantifonden</h3>
<p>Genom lönegarantin svarar staten för arbetstagares löne- och pensions-<br>fordringar, upp till ett visst maximibelopp, mot en arbetsgivare som har<br>försatts i konkurs.</p>
<p>Lönegarantin finansieras genom en arbetsgivaravgift på 0,2 procent av<br>lönesumman. Avgifterna förs till en Lönegarantifond som förvaltas av<br>Kammarkollegiet.</p>
<p>99</p>
<p>Utbetalningarna från fonden följer naturligen antalet inträffede konkur- Prop. 1993/94:150<br>ser. Under 1980-talet var antalet konkurser ca 5 000 - 6 000 per år. Bilaga 1.2<br>Antalet konkurser har under åren 1990 - 1992 ökat mycket kraftigt, men<br>minskar nu igen.</p>
<p>Utbetalningarna från fonden beräknas för budgetåret 1993/94 bli ca</p>
<p>2 500 miljoner kronor, medan intäkterna väntas stanna vid ca 1 250<br>miljoner kronor. För att täcka underskottet disponerar fonden en rörlig<br>kredit. Budgetåret 1993/94 uppgår den till 7 000 miljoner kronor. Det<br>ackumulerade underskottet beräknas vid utgången av budgetåret till drygt</p>
<p>4 000 miljoner kronor. Regeringen föreslår nu att krediten sänks till</p>
<p>5 000 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.</p>
<h3>4.3 Delpensionsfonden</h3>
<p>Delpensionsförsäkringen finansieras med arbetsgivaravgifter, som för<br>innevarande år uppgår till 0,2 % av avgiftsunderlaget. Det finansiella<br>sparandet i fonden beräknas under LK-perioden minska kraftigt. Fondens<br>ränteinkomster har, tillsammans med avgiftsinkomsterna, fram t.o.m. år<br>1993 finansierat delpensionsutbetalningarna. Fr.o.m. budgetår 1993/1994<br>kommer emellertid de löpande utgifterna att överstiga de totala in-<br>komsterna. Detta innebär att fondkapitalet kommer att tas i anspråk för<br>att täcka de löpande utbetalningarna, vilket betyder att det finansiella<br>sparandet blir negativt fr.o.m. budgetåret 1993/94. Vid LK-periodens slut<br>beräknas det finansiella sparandet till ca - 0,6 miljarder kronor. Om det<br>av riksdagen beslutade saneringsprogrammet hade beaktats i kalkylen<br>skulle delpensionsfondens finansiella sparande ha uppgått till ca 1,8<br>miljarder kronor vid LK-periodens slut.</p>
<p>100</p>
<p>Diagram 4.3 Delpensionsfondens inkomster och utgifter inklusive ränta under Prop. 1993/94:150<br>perioden 1988/89 - 1998/1999. Miljarder kronor i löpande priser. Bilaga 1.2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-133.png" style="width:287pt;height:148pt;"/>
<p>M Avg ink O Ränte ink ■ Utgifter</p>
<p><sup>1</sup> Inkluderar ej saneringsprogrammet.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Den kraftiga minskningen av ränteinkomsterna år 1993 förklaras till<br>övervägande del av att under budgetåret 1992/93 överfördes 8,3 miljarder<br>kronor av Delpensionsfondens tillgångar till Arbetsskadefonden. Detta in-<br>nebär att det ackumulerade underskottet i Arbetsskadefonden har reduce-<br>rats i motsvarande mån.</p>
<p>101</p>
<h2>5 Statens lånebehov och skuld</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h3>5.1 Statsskuldens sammansättning</h3>
<p>Den svenska statsskulden består huvudsakligen av summan av historiska<br>budgetsaldon och över/underskott i fonder utanför budgeten. Därutöver<br>har även Riksgäldskontorets nettokreditgivning till statliga myndigheter<br>bidragit till statsskulden. Även Riksgäldskontorets s.k. skulddispositioner<br>påverkar statsskuldens storlek. Den sista december 1993 uppgick stats-<br>skulden till 1 132 miljarder kronor. Av detta belopp var 135 miljarder<br>kronor eller ca 12 % upplånat på privatmarknaden, 633 miljarder kronor<br>eller ca 56 % var upplånat på den svenska penning- och obligationsmar-<br>knaden och 364 miljarder kronor eller ca 32 % var upplånat i utländsk<br>valuta.</p>
<p>Statens lånebehov bestäms av följande faktorer:</p>
<p>- statens budgetsaldo</p>
<p>- kassamässiga korrigeringar</p>
<p>- Riksgäldskontorets utlåningsverksamhet</p>
<p>- finansiering av underskott i fonder som ligger utanför statsbudgeten</p>
<p>Statens negativa budgetsaldo är den i särklass viktigaste orsaken till<br>uppkomsten av lånebehovet. Det är emellertid inte det redovisade<br>budgetutfället baserat på inkomst/utgiftsmässiga principer som är relevant<br>för att fastställa upplåningsbehovet utan i stället dess kassamässiga<br>motsvarighet, dvs. utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken.<br>Skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverkets<br>checkräkning betecknas kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar<br>kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. Därför<br>återfinns posten "kassamässiga korrigeringar" enbart för de år där utfallet<br>är fästställt. För LK-perioden gäller att de kassamässiga flödena antas<br>vara identiska med budgetsaldot.</p>
<p>Under 1990-talet har skillnaden mellan underskottet i statsbudgeten och<br>statens lånebehov ökat markant, vilket främst förklaras av stora under-<br>skott i Arbetsmarknadsfonden. För att täcka dessa underskott har<br>Riksgälskontoret bedrivit upplåning som bidragit till lånebehovets storlek.</p>
<p>Riksgäldskontoret bedriver en omfattande utlåningsverksamhet till<br>affärsverk och myndigheter. Som exempel på sådan utlåning kan nämnas<br>myndigheternas lån för investeringar i anläggningstillgångar för för-<br>valtningsändamål och utlåning till Centrala Studiemedelsnämnden (CSN)<br>för studielån. Bankstödsnämnden får under vissa förutsättningar ta upp<br>lån i Riksgäldskontoret för att finansiera åtgärder för att stärka det<br>finansiella systemet. Riksgäldskontorets utlåningsverksamhet påverkar<br>inte statsbudgeten, men däremot lånebehovets storlek.</p>
<p>Till följd av ökad arbetslöshet har underskott i Arbetsmarknadsfonden<br>uppstått. Underskottet beräknas till ca 32 miljarder kronor för budgetåret</p>
<p>102</p>
<p>1994/95. På grund av det försämrade konjunkturläget har även underskott<br>i Lönegaranti fonden uppstått. I detta fall sammanhänger underskottet med<br>ett ökat antal konkurser.</p>
<p>Det beräknade totala upplåningsbehovet uppgår till ca 240 miljarder<br>kronor 1993/94 och till ca 196 miljarder 1994/95.</p>
<p>Statsskuldens förändring påverkas, utöver av lånebehovet, av trans-<br>aktioner av dispositiv karaktär som Riksgäldskontoret gör. Dessa<br>transaktioner, eller skulddispositioner, uppstår ofta p.g.a. tidsförskjut-<br>ningar mellan de kassamässiga betalningar som statsskulden ger upphov<br>till och deras redovisning. Som exempel kan nämnas utbetalningar och<br>regleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligations-<br>vinster. Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av<br>skulddispositionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella<br>valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser<br>de realiserade valutakursdifferensema.</p>
<p>Statens valutaskuld ökade under hösten 1992, då Riksbanken i två<br>omgångar begärde att Riksgäldskontoret skulle ta upp lån i utländsk<br>valuta för Riksbankens räkning. Syftet med upplåningen var dels att<br>stärka valutareserven, dels att underlätta svenska bankers finansiering i<br>utländsk valuta. Den första omgången lån uppgick till ca 13 miljarder<br>ecu, vilket vid dåvarande valutakurser motsvarade ca 100 miljarder<br>kronor. Den andra omgången lån uppgick till ca 15 miljarder ecu, vilket<br>motsvarade, med dåvarande valutakurser, ca 110 miljarder kronor. Dessa<br>lån användes, efter valutalånenormens avskaffande, för finansiering av<br>budgetutgifter. (Se nedan)</p>
<p>Till följd av att den svenska kronan har deprecierats har valutaskulden<br>ökat. Detta återspeglas i beräkningen av skulddispositionerna, och<br>förklarar 1992/93 års stora skulddispositioner.</p>
<h3>5.2 Statsskuldens finansiering</h3>
<p>Riksgäldskontoret upptar och förvaltar de lån som erfordras för att<br>finansiera löpande underskott i statsbudgeten och andra utgifter som<br>grundar sig på riksdagens beslut. Upplåningen i svenska kronor sker på<br>den svenska privatmarknaden samt penning- och obligationsmarknaden,<br>där både svenska och utländska placerare är köpare. Upplåning i utländsk<br>valuta sker utomlands.</p>
<p>Riksgäldskontorets övergripande mål är att inom ramen för de krav som<br>penningpolitiken ställer minimera kostnaderna för statsskulden. Upp-<br>låningen i utländsk valuta har tidigare begränsats av den s.k. valutalåne-<br>normen som innebar att staten inte skulle nettolåna i utländsk valuta.-<br>Valutalånenormen avskaffades genom riksdagsbeslut den 16 december<br>1992. Denna har nu ersatts med riktlinjer från regeringen som anger hur<br>stor statens nettoupplåning i utländsk valuta skall vara.</p>
<p>Betalningar till och från staten sker på statsverkets checkräkning i<br>Riksbanken. Vid slutet av varje dag nollställs saldot på detta konto. De</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>103</p>
<p>dagar då de statliga betalningarna resulterat i ett nettounderskott överförs Prop. 1993/94:150<br>medel från Riksgäldskontorets checkräkning. De dagar då de statliga Bilaga 1.2<br>betalningarna resulterat i ett nettoöverskott sätts överskottet in på<br>Riksgäldskontorets checkräkning. Saldot på Riksgäldskontorets checkräk-<br>ning påverkas även då Riksgäldskontoret erhåller betalning för upptagna<br>lån samt löser in och betalar räntor för dessa etc. Till Riksgäldskontorets<br>checkräkning är en i dagsläget obegränsad kontokredit kopplad. Mot<br>denna regleras checkräkningen så att saldot vid dagens slut är noll.</p>
<p>Regeringen har beslutat att kontokrediten under innevarande budgetår<br>skall ersättas med finansiering på marknaden. Det innebär att nettosum-<br>man av de statliga betalningarna samt Riksgäldskontorets egna in- och<br>utbetalningar till följd av emissioner, räntebetalningar etc. dagligen skall<br>finansieras/placeras på marknaden med hjälp av kortfristiga låneinstru-<br>ment. Beskrivningen i det följande utgår från den situation då kontokredi-<br>ten används.</p>
<h4>Upplåningen på den svenska institutionsmarknaden</h4>
<p>Upplåning på den svenska institutionsmarknaden sker genom emissioner<br>av statsobligationer och statsskuldväxlar. Varannan måndag emitteras<br>obligationer och varannan torsdag emitteras växlar. I båda fållen erhåller<br>kontoret likvid påföljande måndag. Emissionerna sker genom ett<br>auktionsförfarande i vilket kontorets återförsäljare lämnar anbud.<br>Resultatet meddelas marknaden via PMI-systemet (penningmarknadsin-<br>formations-systemet). Emissionsdatum, vilka volymer och vilka obliga-<br>tionslån som skall emitteras meddelas beroende på låneinstument, upp till<br>tre veckor i förväg.</p>
<p>Upplåning på privatmarknaden</p>
<p>På privatmarknaden sker upplåningen genom premieobligationer,<br>Riksgäldskonto och allemanssparande. Premieobligationer emitteras<br>normalt två gånger per år. En premieobligationsemission pågår vanligtvis<br>under två veckor. Under denna tid kan köparna teckna sig för obligatio-<br>ner. Kunden erlägger likvid i samband med teckningen. Bankerna betalar<br>likvid för av dem sålda obligationer i två omgångar, en för försäljningen<br>under var och en av veckorna. Riksgäldskonto är Riksgäldskontorets<br>form av privatobligationer som har formen av s.k. nollkupongare, dvs.<br>hela den intjänade räntan betalas ut vid obligationens förfall. Sparandet<br>är kontobaserat, utan värdepapper. Sparande på allemanssparkonto sker<br>via insättning på konto i bank. Likviden överförs därefter till Riks-<br>gäldskontoret.</p>
<p>104</p>
<p>Upplåning i utländsk valuta</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Riksgäldskontorets upplåning i utländsk valuta görs på den s.k. euromar-<br>knaden och på utländska nationella marknader. De vanligaste låneinstru-<br>menten är statsskuldväxlar och obligationslån med banklån. Även andra<br>upplåningsformer förekommer.</p>
<p>Emissionstekniken skiljer sig från den som används i Riksgäldskontorets<br>emissioner i Sverige. Låntagaren (den svenska staten) presenteras i<br>prospekt där placerare erbjuds att köpa värdepapper utgivna av Riks-<br>gäldskontoret. Försäljningen av värdepapperen ombesörjs av Riks-<br>gäldskontorets återförsäljare. De skuldskötseltekniker Riksgäldskontoret<br>använder sig av omfattar olika s.k. derivatinstrument bl.a. skuldbytesav-<br>tal, optionsavtal och s.k. terminsavtal dvs. avtal om framtida betalningar<br>där valutakursen bestäms i dag.</p>
<h3>5.3 Statsskuldens utveckling under LK-perioden</h3>
<p>Under LK-perioden beräknas en kraftig ökning av statsskulden ske, från<br>drygt 1 370 miljarder kronor vid utgången av 1994/95 till drygt 1 920<br>miljarder kronor 1998/99. Ökningen förklaras i huvudsak av de stora<br>underskotten i statsbudgeten. Under budgetåret 1998/99 kommer, enligt<br>beräkningarna i LK-kalkylen, statsskulden att överstiga BNP, dvs. stats-<br>skuldens andel av BNP överstiger 100 %. Under budgetåret 1997/98 i<br>LK-perioden erhålls ett positivt primärsaldo dvs. inkomsterna till<br>statsbudgeten överstiger statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldräntor.<br>Värt att notera är att statsskulden som andel av BNP fortsätter att stiga<br>under hela LK-perioden från ca 88,6 % till ca 100,1 %. Detta trots<br>antaganden om en relativt hög tillväxt under andra halvan av 1990-talet<br>samt en gynnsam utveckling på räntemarknaderna.</p>
<p>Dessutom visar utvecklingen i LK-beräkningama att både statsbud-<br>getens inkomster och utgifter utvecklas i positiv riktning, dvs. be-<br>räkningarna visar på en fällande utgiftskvot från 37,7 % till 31,1 %<br>under perioden medan inkomsternas andel av BNP är i stort sett<br>oförändrat under perioden. Skatte- och avgiftskvoten ökar dock något<br>under perioden, från 24,5 % 1994/95 till 25 % 1998/99. Tempot i vilket<br>statsskulden byggs upp avtar dock mot slutet av perioden. Mellan<br>1994/95 och 1996/97 är den genomsnittliga procentuella förändringen<br>knappt 11,2 % per år medan förändringen mellan 1996/97 och 1998/99<br>uppgår till ca 6,4 % per år. Över hela LK-perioden är den genomsnittliga<br>procentuella förändringen 8,8 % per år.</p>
<p>105</p>
<p>Diagram 5.1 Statsskuldens utveckling under perioden 1993/94 -1998/99, alt 3 %. Prop. 1993/94:150</p>
<p>Miljarder kronor i löpande priser. Bilaga 1.2</p>
<p>Mdkr</p>
<p>2,500-r</p>
<p>2,000</p>
<p>1,500</p>
<p>1,000</p>
<p>50P</p>
<p>Statsskulden i % av BNP</p>
<p>% av BNP</p>
<p>120%</p>
<p>Budget-<br>underskott</p>
<p>100%</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-134.png" style="width:288pt;height:145pt;"/>
<p>0%</p>
<p>1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99</p>
<p>20%</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Skulduppbyggnaden innebär potentiellt högre skatter på framtida<br>generationer. Till grund för LK-beräkningarna ligger, som beskrivits<br>inledningsvis, endast redan fettade beslut. Det är dock viktigt att notera<br>att det inte fettats något beslut om att de enskilda delarna, som summeras<br>i årliga negativa budgetsaldon, skall tillåtas resultera i en skuldupp-<br>byggnad från knappt 600 miljarder kronor 1989/90 till drygt 1 920<br>miljarder kronor budgetåret 1998/99.</p>
<p>Om staten skall kunna amortera av på statsskulden, för att på så sätt<br>minska denna börda, måste skillnaden mellan statens inkomster och<br>statens utgifter exkl. räntor överstiga utgifterna för räntor på statsskulden.</p>
<p>En av ferorna med en snabbt växande statsskuld är att räntebetal-<br>ningarna i allt större utsträckning tränger undan andra angelägna<br>budgetutgifter. Det kan därmed bli svårt att upprätthålla tillförlitliga<br>trygghetssystem. Dessutom belastas kommande generationer eftersom de<br>genom skatter och reducerade offentliga utgifter får finansiera räntor på<br>statsskulden.</p>
<p>De beräkningar som gjorts avseende räntor på statsskulden för LK-<br>perioden innebär att den andel av statsbudgetens utgifter som avser<br>statsskuldräntor kommer att öka kraftigt under de närmaste budgetåren.<br>Budgetåret 1994/95 uppgår statsskuldsräntomas andel av statsbudgetens<br>utgifter till 13,3 % eller 4,8 % av BNP. För budgetåret 1998/99 är<br>motsvarande andel 18,6 %, vilket motsvarar ca 5,7 % av BNP.</p>
<p>För att uppnå en situation där skuldkvoten i stället för att fortsätta att<br>öka under hela perioden avtar, och till och med minskar något skulle<br>underskottet i statsbudgeten för budgetåret 1998/99 behöva vara ca 13<br>miljarder kronor lägre än det beräknats till.</p>
<p>106</p>
<h4>Lånebehovets utveckling mellan 1994/95 och 1998/99</h4>
<p>Lånebehovet minskar något under LK-perioden från ca 12,6 % av BNP<br>eller ca 196 miljarder kronor för budgetåret 1994/95, till ca 5,2 % av<br>BNP eller ca 99 miljarder kronor för 1998/99. Den förbättring som sker<br>beror på det minskande budgetunderskottet och det sjunkande under-<br>skottet i Arbetsmarknadsfonden. Utvecklingen av lånebehovet är liksom<br>budgetsaldot starkt förknippad med vilken ekonomisk utveckling som<br>antas gälla under perioden. Den starka tillväxt med ett relativt högt<br>kapacitetsutnyttjande som antas, stärker skattebaserna och därmed ökar<br>statsbudgetens skatteinkomster, samtidigt som den sjunkande arbets-<br>lösheten under perioden leder till att utgifterna för arbetsmarknadspolitis-<br>ka åtgärder minskar. Även redan fettade politiska beslut påverkar<br>utvecklingen av lånebehovet under LK-perioden. Beslut om att kraftigt<br>skära ner utgifterna för räntebidragssystemet, dvs. minska subventionerna<br>för bostadsbyggande. Dessutom att låta utgifterna minska och inkomster-<br>na öka i enlighet med regeringens förslag i kompletteringspropositionen<br>och riksdagens principbeslut våren 1993 att genomföra ett saneringspro-<br>gram inom den offentliga sektorn påverkar lånebehovets storlek. Att för-<br>bättringen av statens lånebehov inte blir större under perioden förklaras<br>av att utgifterna för räntor på statsskulden ökar med i genomsnitt ca<br>10 % per år. Statsskulden och därmed även statsskuldsräntorna utvecklas<br>således mycket oroväckande. Utvecklingen av statsskuldräntorna förklaras<br>av ovan nämnda utveckling av statsskulden samt en periodiseringseffekt<br>som uppstår p.g.a. att Riksgälskontoret under innevarande budgetår<br>emitterat statsobligationer till överkurser, vilka innevarande år redovisas<br>som inkomsträntor under posten räntor på statsskulden och som senare<br>vid tidpunkten för lösen under LK-perioden redovisas som ökade utgifter<br>för räntor, se vidare kapitel 2.3.2.</p>
<p>8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>107</p>
<h2>6 AP-fonden</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har nyligen lämnat ett<br>betänkande med förslag till reformerat pensionssystem. Förslaget<br>kommer, om det genomförs, att få avsevärda konsekvenser för de<br>framtida ATP-pensionema och därmed för AP-fonden (se även avsnitt<br>3.1). Eftersom ett huvudsyfte med LK-kalkylen är att redovisa ekonomis-<br>ka konsekvenser av redan fettade beslut, och reformen ännu inte är<br>beslutad, kommer följande genomgång av AP-fonden inte att beakta<br>effekterna av den föreslagna reformen. Utgångspunkten för beräkningarna<br>kommer därför att vara nuvarande regelverk.</p>
<p>ATP-utgifterna finansieras i huvudsak med arbetsgivaravgifter och<br>avkastning på AP-fondens kapital. Under innevarande år uppgår ATP-<br>avgiften till 13 % av avgiftsunderlaget. ATP-systemets förmåner utgörs<br>huvudsakligen av ålderspension och förtidspension.</p>
<p>Den svaga utvecklingen av avgiftsunderlaget för ATP-avgifter i kom-<br>bination med allt högre ATP-pensioner för nytillkommande pensionärer<br>gör att ATP-systemets utgifter ökar väsentligt snabbare än inkomsterna.<br>Trots en gynnsam demografisk utveckling under 1990-talet kommer allt<br>större delar av AP-fondens ränteinkomster att tas i anspråk för de<br>löpande pensionsutbetalningarna. Under budgetåret 1994/95 beräknas<br>avgiftsinkomsterna finansiera ca 76 % av de totala ATP-utgifterna,<br>medan resterande 24 % av utgifterna finansieras med fondens kapitalav-<br>kastning. Avgiftsfinansieringsgraden avtar under hela LK-perioden, vilket<br>återspeglas i en trendmässig nedgång av det finansiella sparandet i AP-<br>fonden (diagram 6.2). Under LK-periodens sista år beräknas det<br>finansiella sparandet bli negativt. Detta innebär att fondkapitalet kommer<br>att finansiera de löpande ATP-utgifterna fr.o.m. sekelskiftet. Om det av<br>riksdagen beslutade saneringsprogrammet hade beaktats skulle det<br>finansiella sparandet i AP-fonden ha varit positivt (ca 8,4 miljarder<br>kronor) även vid LK-periodens slut.</p>
<p>AP-fondens inkomster och utgifter under LK-perioden redovisas i<br>diagram 6.1. Inkomsterna är uppdelade på dels arbetsgivaravgifter, dels<br>ränteinkomster.</p>
<p>108</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Diagram 6.1 AP-fondens inkomster och utgifter under perioden<br>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-135.png" style="width:296pt;height:138pt;"/>
<p>M Avg. ink □ Ränte ink mm Utgifter</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>I diagram 6.2 redovisas AP-fondens finansiella sparande, vilket motsva-<br>ras av de årliga differenserna mellan totala inkomster och utgifter.</p>
<p>Diagram 6.2 AP-fondens Finansiella sparande under perioden 1988/89 - 1998/99.<br>Miljarder kronor i löpande priser.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-136.png" style="width:276pt;height:171pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Ur diagrammen 6.1 och 6.2 framgår att det finansiella sparandet i AP-<br>fonden är positivt fram till LK-perioden sista år. Som ett resultat av detta<br>kommer AP-fondens kapital att växa under hela LK-perioden vilket</p>
<p>109</p>
<p>framgår av diagram 6.3. Även om tillväxttakten avtar markant under Prop. 1993/94:150<br>slutet av perioden kommer tillskottet dock att vara positivt. Under LK- Bilaga 1.2<br>periodens sista år beräknas fondkapitalet uppgå till ca 610 miljarder<br>kronor, vilket innebär en ökning med ca 66 % jämfört med år 1988.</p>
<p>Diagram 6.3 AP-fondens ställning, dvs. fondbehållning, under perioden</p>
<p>1988/89 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-137.png" style="width:279pt;height:154pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>AP-fondens fondstyrka anger storleken på de löpande pensionsutbe-<br>talningama i relation till fondens storlek. Fondstyrkan avtar trendmässigt<br>under hela perioden vilket förklaras av att dels de årliga ATP-utbe-<br>talningama ökar, dels det årliga nettotillskottet i form av finansiella<br>sparande minskar successivt. I början av perioden täcker fondens<br>tillgångar pensionsutbetalningar för ca 5,5 år framåt. År 1997 beräknas<br>fondens tillgångar klara utbetalningar för drygt 4 år framåt.</p>
<p>110</p>
<p>Diagram 6.4 Fondstyrkan i AP-fonden under perioden 1988/89 - 1998/99.</p>
<p>Miljarder kronor i löpande priser</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Mdkr</p>
<p>5.</p>
<p>5.</p>
<p>5.</p>
<p>5.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-138.png" style="width:270pt;height:148pt;"/>
<p>4.</p>
<p>4.</p>
<p>4.</p>
<p>4.</p>
<p>89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>111</p>
<h2>7 Budgeteffekter av medlemskap i EU</h2>
<h3>Effekter på statsbudgeten</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Sverige och den Europeiska Unionen (EU) har kommit överens om ett<br>avtal om svenskt medlemskap i EU. Avtalet kommer att bli föremål för<br>folkomröstning den 13 november i år. Under förutsättning att avtalsför-<br>slaget godkänns av Europaparlamentet samt ratificeras av Sverige och<br>medlemsländerna beräknas Sverige bli medlem i EU fr.o.m. den 1<br>januari 1995.</p>
<p>Medlemskapet i EU påverkar statsbudgeten i flera avseenden. De<br>viktigaste budgeteffekterna av medlemskapet är på sikt effekterna på<br>såväl utgifts- som inkomstsidan av förändrade samhällsekonomiska<br>förutsättningar i form av bl.a. högre tillväxt och lägre ränteläge.</p>
<p>Ett antal poster innebär inkomstminskningar eller utgiftsökningar på<br>statsbudgeten. Den största av dessa är avgiften till EU-budgeten. Andra<br>poster är avgiften till Europeiska investeringsbanken (EIB), anpassningen<br>till unionens regelverk samt skattebortfall till följd av den inre marknaden<br>(alkohol- och tobakskatter). Därtill kommer budgeteffekter av EU-stöd<br>till den svenska ekonomin. Regeringen kommer att redovisa närmare<br>beräkningar av budgeteffekterna och deras finansiering senare.</p>
<h4>Sveriges avgift till EU-budgeten</h4>
<p>Den svenska avgiften till gemenskapsbudgeten kan inte beräknas slutligt<br>förrän en gemenskapsbudget som inkluderar Sverige festställts. EG-<br>kommissionen förväntas lägga fram en tilläggsbudget sedan samtliga<br>ratifikationer avslutats. Inför denna tilläggsbudget kommer regeringen att<br>närmare diskutera det ekonomiska underlaget för beräkningarna med EG-<br>kommissionen. De beräkningar som kan göras i detta skede är en<br>skattning utifrån förhandlingsresultatet, EU:s regelverk på budgetområdet<br>(inkl, den ännu inte införlivade budgetöverenskommelsen från EU:s<br>toppmöte i Edinburgh i december 1992), och nuvarande prognoser för<br>den svenska ekonomin. Beräkningarna bygger på gemenskapsbudgetens<br>inkomststruktur för 1995.</p>
<p>Den svenska avgiften kan utifrån dessa utgångspunkter, utan nedan<br>redovisade inläsning, beräknas till ca 18,3 miljarder kronor 1995.</p>
<p>Det avtal som träffets mellan Sverige och EU innebär att Sverige<br>inledningsvis får lättnader i form av en infesning av budgetavgiften.<br>Inläsningen omfettar ett fest belopp om totalt 1 027 miljoner ecu under<br>medlemskapets första fyra år, vilket med en kurs om 9 kronor per ecu<br>motsvarar ca 9,3 miljarder kronor. Under medlemskapets första år<br>uppgår budgetlättnaden till ca 4,4 miljarder kronor, under det andra året<br>till ca 3,9 miljarder kronor, under tredje till ca 0,7 och under det fjärde<br>året till ca 0,3 miljarder kronor.</p>
<p>112</p>
<p>Med hänsyn tagen till den överenskommna inläsningen av den svenska Prop. 1993/94:150<br>avgiften kan avgiften för 1995 - dvs. det belopp som skall överföras från Bilaga 1.2<br>statsbudgeten till EU-budgeten - preliminärt beräknas till 13,9 miljarder<br>kronor.</p>
<p>Medlemskapet innebär samtidigt att vissa utgifter som idag finansieras<br>över statsbudgeten blir föremål för unionens gemensamma politik och<br>därmed finansieras över EU-budgeten. Detta direkta avlyft kan beräknas<br>till ca 5 miljarder kronor för 1995. Kvarstående finansieringsbehov för<br>budgetavgiften blir därmed ca 8,9 miljarder kronor. När infäsnings-<br>perioden är slut beräknas budgetbelastningen successivt ha stigit till ca 18<br>miljarder kronor 1999 efter det att hänsyn tagits till avlyften från den<br>svenska statsbudgeten.</p>
<p>113</p>
<h2>8 Den kommunala sektorn</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Den kommunala sektorn omlättar borgerliga kommuner, landsting samt<br>kyrkliga kommuner, dvs. församlingar, pastorat och andra kyrkliga<br>samfälligheter. Till sektorn räknas även den verksamhet som bedrivs i<br>samarbete mellan kommuner eller landsting i form av kommunalförbund.<br>Landstingens verksamhet har, framförallt under 1960-talet, byggts ut i<br>snabbare takt än kommunernas. Därmed har landstingens andel av den<br>kommunala sektorn ökat från ungefär 1/8 under 1950-talet till dagens<br>andel på ca 1/3.</p>
<h3>8.1 Finansiellt sparande under LK-perioden</h3>
<p>Mellan åren 1985 och 1991 hade sektorn ett negativt finansiellt sparande<br>på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täckte de löpande<br>utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning,<br>försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.</p>
<p>Kommunsektorns finansiella sparande förstärktes under år 1992 då ett<br>finansiellt överskott på 16 miljarder kronor uppstod. För år 1993<br>beräknas det finansiella sparandet ha uppgått till 25 miljarder kronor. De<br>stora positiva resultaten förklaras till största delen av den nedväxling av<br>pris- och löneökningstakten som skett de senare åren i kombination med<br>ökade skatteintäkter till följd av den tvååriga eftersläpningen i det gamla<br>systemet för utbetalning av kommunalskattemedel.</p>
<p>År 1994 beräknas det finansiella sparandet komma att uppgå till 12<br>miljarder kronor. Anledningen till minskningen är de tillfälliga effekter<br>som förstärkt sektorns finanser under åren 1992 och 1993. I tabell 8.1<br>redovisas den kommunala sektorns finansiella sparande åren 1994 - 1999<br>enligt LK-beräkningama.</p>
<p>Tabell 8.1 Den kommunala sektorns finansiella sparande</p>
<p>Miljarder kronor i löpande priser</p>
<p>År 1994 1995 1996 1997 1998 1999</p>
<p>Finansiellt sparande 12 0 4 11 19 24</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Beräkningen bygger på de krav på realt oförändrade utgifter för<br>offentlig konsumtion som angavs i förra årets reviderade finansplan.<br>Under åren 1995 och 1996 försämras det finansiella sparandet något, men<br>är fortfarande positivt. Under resten av LK-perioden uppvisar kalkylen<br>för kommunsektorn ett positivt finansiellt sparande på mellan 11 och 24<br>miljarder kronor. Det är framförallt mellan åren 1996 och 1998 som det<br>enligt beräkningen sker en kraftig förbättring. Till stor del förklaras<br>förbättringen av skatteinkomsternas förväntade positiva utveckling</p>
<p>114</p>
<p>samtidigt som konsumtionen antas anpassas till det skattefinansierade Prop. 1993/94:150<br>utrymmet. Bilaga 1.2</p>
<p>Kommunsektorns inkomster antas öka med i genomsnitt 3,0 % per år<br>under LK-perioden vilket kan jämföras med statens bruttoinkomstökning<br>på 5,1 % per år under motsvarande period.</p>
<p>Förbättringen av det finansiella sparandet orsakas inte av någon<br>minskning av den kommunala sektorns reala tillgångar under LK-<br>perioden. I stället antas realinvesteringarna öka.</p>
<p>Givet att det kommunala skatteuttaget inte höjs och att de statliga<br>överföringarna till kommunerna utvecklas restriktivt blir slutsatsen att den<br>kommunala sektorn står inför betydande behov av ytterligare anpassning<br>p.g.a. kravet på realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion.<br>Handlingsutrymmet för kommuner och landsting kommer till stor del att<br>bestämmas av möjligheterna att omfördela resurser, effektivisera och öka<br>avgiftsfinansieringen.</p>
<h3>8.2 Inkomster och utgifter år 1994</h3>
<p>I diagram 8.1 redovisas den kommunala sektorns inkomster och utgifter<br>år 1994.</p>
<p>Diagram 8.1 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter år 1994</p>
<p>Utgifter 383 miljarder kronor</p>
<p>Inkomster 383 miljarder kronor</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-139.png" style="width:114pt;height:115pt;"/>
<p>Allmänna bidrag 12 %</p>
<p>Övrigt 14%</p>
<p>Speciella bidrag 7 %</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-140.png" style="width:113pt;height:123pt;"/>
<p>till hushåll 9%</p>
<p>Finansiellt<br>sparande 3%<br>Realinves-<br>teringar 5%<br>Övriga<br>transfereringar 10%</p>
<p>Utgifterna och inkomsterna i affärsdrivande verksamhet ingår inte i omslutningen.<br>Däremot ingår driftöverskott från och subventioner till affärsdrivande verksamhet.<br>Försäljning och avgifter t.ex. inom barnomsorg räknas från utgifterna. Som en följd<br>av detta är såväl utgifterna som inkomsterna lägre än de kommuner och landsting har<br>i sina räkenskaper.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>115</p>
<p>Kommunalskatten svarar för 67 % av sektorns totala inkomster, 256 Prop. 1993/94:150<br>miljarder kronor. Allmänna och specialdestinerade statsbidrag utgör Bilaga 1.2<br>19 % av inkomsterna. Även dessa finansieras med skatter.</p>
<p>Av den kommunala sektorns utgifter utgörs 73 % av konsumtion.</p>
<p>Transfereringarna uppgår till 19 % av utgifterna.</p>
<h3>8.3 Inkomster</h3>
<p>Tabell 8.2 Den kommunala sektorns inkomster åren 1994 - 1999.</p>
<p>Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>383</p></td><td>
<p>371</p></td><td>
<p>383</p></td><td>
<p>397</p></td><td>
<p>413</p></td><td>
<p>430</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatter</p></td><td>
<p>256</p></td><td>
<p>250</p></td><td>
<p>266</p></td><td>
<p>281</p></td><td>
<p>296</p></td><td>
<p>312</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar</p></td><td>
<p>76</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>65</p></td><td>
<p>63</p></td><td>
<p>62</p></td><td>
<p>62</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Allmänna statsbidrag</p></td><td>
<p>46</p></td><td>
<p>46</p></td><td>
<p>46</p></td><td>
<p>46</p></td><td>
<p>46</p></td><td>
<p>46</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Specialdestinerade statsbidrag 27</p></td><td>
<p>21</p></td><td>
<p>16</p></td><td>
<p>14</p></td><td>
<p>13</p></td><td>
<p>13</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag från socialförsäkring</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>3</p></td><td>
<p>3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>45</p></td><td>
<p>45</p></td><td>
<p>46</p></td><td>
<p>47</p></td><td>
<p>49</p></td><td>
<p>50</p></td></tr>
</table>
<p>Utgifterna och inkomsterna i affärsdrivande verksamhet ingår inte i omslutningen.<br>Däremot ingår driftöverskott från och subventioner till affärsdrivande verksamhet.<br>Försäljning och avgifter t.ex. inom barnomsorg räknas från utgifterna. Som en följd<br>av detta är såväl utgifterna som inkomsterna lägre än de kommuner och landsting har<br>i sina räkenskaper.</p>
<p>Källa\ Finansdepartementet</p>
<h4>8.3.1 Skatteinkomster</h4>
<p>Kommunernas och landstingens inkomster bestäms främst av skatteinkom-<br>sternas (skatteunderlag och utdebitering) och statsbidragens utveckling.<br>Proportionerna mellan inkomstkällorna skiljer sig något mellan kommu-<br>ner och landsting. Den största inkomstkällan är skatteinkomsterna som<br>svarar för två tredjedelar av kommunernas, fyra femtedelar av lands-<br>tingens och tre fjärdedelar av de kyrkliga kommunernas inkomster.<br>Underlaget för skatteinkomsterna utgörs till ca 80 % av den samlade<br>lönesumman och transfereringar knutna till denna (t.ex. sjukpenning).<br>Resterande del utgörs i huvudsak av pensioner. Den kommunala sektorns<br>inkomster är således nära knutna till hur löner och sysselsättning<br>utvecklas.</p>
<p>Staten sköter uppbörd och taxering av alla skatteinkomster dvs. även<br>de kommunala. Staten betalar enligt särskilda regler ut skattemedlen till<br>kommuner, landsting och kyrkliga kommuner.</p>
<p>Från och med år 1993 infördes ett nytt system för utbetalning av<br>kommunalskattemedel till kommuner och landsting.</p>
<p>Systemet innebär att utbetalningarna sker det år som inkomstbe-<br>skattningen avser och inte, som i det tidigare systemet, två år senare.</p>
<p>116</p>
<p>Detta medför att inkomster och utgifter kan budgeteras i samma pris- och<br>löneläge. Utbetalningarna grundas på det senast kända skatteunderlaget<br>i kommunen respektive landstinget. Underlaget räknas upp med den<br>prognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget för riket de efterföljande<br>åren. Avräkning görs för varje kommun och landsting vid två tillfallen.<br>En delavräkning görs när taxeringen under beskattningsåret är slutförd<br>och en slutlig avräkning görs när taxeringen under året efter beskatt-<br>ningen är slutförd. Avräkningama görs för varje kommun respektive<br>landsting.</p>
<p>År 1994 sänktes grundavdraget. För de kommuner och landsting som<br>år 1994 bibehöll eller sänkte sin skattesats i jämförelse med år 1993<br>avstod staten tillfälligt från att reglera denna ökning. Därmed har<br>kommunsektorn tillfälligt tillförts 4,2 miljarder kronor detta år. Den<br>genomsnittliga kommunala utdebiteringen antas oförändrad under LK-<br>perioden.</p>
<h4>8.3.2 Statsbidrag</h4>
<p>Transfereringar från stat och socialförsäkring till den kommunala sektorn<br>uppgår år 1994 till 76 miljarder kronor och svarar därmed för 20 % av<br>sektorns inkomster. Även dessa finansieras med skatter. Sammantaget<br>uppgår därmed skatteinkomsternas andel av den kommunala sektorns<br>inkomster till 87 %.</p>
<p>Ett nytt statsbidragssystem för kommunerna har införts fr.o.m. år<br>1993. Tolv av de tidigare specialdestinerade statsbidragen, bl.a. bidragen<br>till skola och barnomsorg avskaffades och ersattes av ett nytt utjämnings-<br>bidrag till kommuner. Även skatteutjämningsavgiftema och avräknings-<br>skatten avskaffades för att "rundgången" mellan staten och kommunerna<br>skulle upphöra. Det nya systemet har givits en utformning som innebär<br>att riksdagen fästställer en bidragsram för den kommunala sektorn med<br>utgångspunkt i vad som bedöms vara förenligt med det samhällsekono-<br>miska utrymmet.</p>
<p>För landstingen avvecklades sex specialdestinerade bidrag. Avräknings-<br>skatten avvecklades och skatteutjämningsavgiften reducerades. Effekterna<br>av dessa förändringar kvittades mot ramen för vissa ersättningar till<br>sjukvårdshuvudmännen.</p>
<p>Dessutom infördes den s.k. finansieringsprincipen. Principen innebär<br>att om staten vill ge kommuner och landsting nya uppgifter, avveckla<br>uppgifter eller ändra ambitionsnivåer eller regler för befintliga åtaganden<br>bör statsmakterna anvisa hur de skall finansieras. Finansieringsprincipen<br>innebär också att statsbidragen bör minska om kommunsektorn i<br>framtiden fråntas skyldigheter eller om de till följd av regeländringar får<br>möjlighet att bedriva en effektivare verksamhet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>117</p>
<h4>8.3.3 Inkomster under LK-perioden</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>I beräkningarna av den kommunala sektorns skatteinkomster har det<br>antagits att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen ligger<br>oförändrad på 31,05 kronor per skattekrona under hela kalkylperioden.<br>Skatteinkomsterna har reducerats med hänsyn till ekonomiska regleringar<br>mellan staten och kommunsektorn till följd av regeländringar som<br>påverkar skatteunderlaget.</p>
<p>De förväntade effekterna av förändringarna avseende kommunala<br>bostadstillägg till folkpension (KBT), bostadsbidrag, psykatrivården,<br>barnomsorgsgarantin m.m. har beaktats. Förändringarna har inte antagits<br>påverka kommunernas finansiella sparande. I beräkningarna har det<br>statliga utjämningsbidraget till kommunerna antagits ligga på nominellt<br>oförändrad nivå under LK-perioden 1994 - 1999. Beroende på över-<br>gångslösning av bidragen år 1995 har regleringar med hänsyn till<br>finanseringsprincipen under LK-perioden gjorts på skatteunderlaget.<br>Skatteutjämningsbidraget för landsting ligger på samma nivå åren 1995 -<br>1999 som år 1994, vilket även gäller ersättningarna från socialförsäk-<br>ringssektorn till sjukvårdshuvudmännen (Dagmar m.m.).</p>
<p>I löpande priser ökar skatteinkomster och statsbidrag till kommunsek-<br>torn med i genomsnitt 3,1 % per år under LK-perioden.</p>
<p>Summan av skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektorn i för-<br>hållande till BNP sjunker från 22 % år 1994 till 19 % år 1999. Detta<br>innebär att den ökning som noterades under 1990-talets första år nu<br>bryts. Nedgången förklaras dels av den effekt som det nya systemet för<br>utbetalningar av skatteinkomster får vid en nedväxling av löne- och<br>prisökningstakten och dels av de förväntade ekonomiska regleringarna<br>mellan staten och kommunsektorn.</p>
<p>Samtidigt bedöms statsbidragen utvecklas restriktivt under LK-perioden<br>vilket svarar för en del av minskningen. Transfereringarna från stat och<br>socialförsäkring har minskat i betydelse under 1980-talet. Med de<br>bedömningar som görs i den långsiktiga konsekvenskalkylen kommer<br>denna utveckling att fortsätta. I början av 1980-talet utgjorde de 30 % av<br>inkomsterna, jämfört med 20 % år 1994. År 1999 beräknas trans-<br>fereringarna utgöra 14 % av den kommunala sektorns totala inkomster.</p>
<p>Övriga inkomster som framförallt utgörs av kapitalförslitning, drifts-<br>överskott från affärsdrivande verk och kommunsektorns interna trans-<br>fereringar m.m. beräknas öka med i genomsnitt 2,2 % per år under<br>perioden. Många av dessa poster återfinns även på utgiftssidan t.ex. de<br>sektorsintema transfereringarna och kapitalförslitningen, vilket gör att de<br>till stor del kan betraktas som interna poster som inte påverkar det<br>finansiella sparandet.</p>
<p>118</p>
<h3>8.4 Utgifter</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell 8.3 Den kommunala sektorns utgifter år 1994 - 1999.</p>
<p>Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>371</p></td><td>
<p>371</p></td><td>
<p>379</p></td><td>
<p>386</p></td><td>
<p>394</p></td><td>
<p>406</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>279</p></td><td>
<p>280</p></td><td>
<p>286</p></td><td>
<p>291</p></td><td>
<p>297</p></td><td>
<p>308</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Löner</p></td><td>
<p>217</p></td><td>
<p>219</p></td><td>
<p>222</p></td><td>
<p>225</p></td><td>
<p>229</p></td><td>
<p>238</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försäljning</p></td><td>
<p>-29</p></td><td>
<p>-30</p></td><td>
<p>-32</p></td><td>
<p>-34</p></td><td>
<p>-35</p></td><td>
<p>-37</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga kostnader</p></td><td>
<p>91</p></td><td>
<p>91</p></td><td>
<p>96</p></td><td>
<p>100</p></td><td>
<p>103</p></td><td>
<p>107</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar</p></td><td>
<p>20</p></td><td>
<p>22</p></td><td>
<p>23</p></td><td>
<p>25</p></td><td>
<p>27</p></td><td>
<p>29</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bruttoinvesteringar</p></td><td>
<p>22</p></td><td>
<p>23</p></td><td>
<p>24</p></td><td>
<p>26</p></td><td>
<p>28</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoköp av fastigheter</p></td><td>
<p>-2</p></td><td>
<p>-1</p></td><td>
<p>-1</p></td><td>
<p>-1</p></td><td>
<p>-1</p></td><td>
<p>-1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar</p></td><td>
<p>72</p></td><td>
<p>69</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>69</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar till hushåll</p></td><td>
<p>33</p></td><td>
<p>34</p></td><td>
<p>35</p></td><td>
<p>35</p></td><td>
<p>35</p></td><td>
<p>35</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>39</p></td><td>
<p>35</p></td><td>
<p>35</p></td><td>
<p>35</p></td><td>
<p>35</p></td><td>
<p>34</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>12</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>4</p></td><td>
<p>11</p></td><td>
<p>19</p></td><td>
<p>24</p></td></tr>
</table>
<p>Utgifterna och inkomsterna i affärsdrivande verksamhet ingår inte i omslutningen.<br>Däremot ingår driftöverskott från och subventioner till affärsdrivande verksamhet.<br>Försäljning och avgifter t.ex. inom barnomsorg räknas från utgifterna. Som en följd<br>av detta är såväl utgifterna som inkomsterna lägre än de kommuner och landsting har<br>i sina räkenskaper.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Den kommunala sektorns totala utgifter motsvarar ungefär 25 % av<br>BNP (1994). Den kommunala sektorns utgifter fördelar sig på konsum-<br>tion, investeringar och transfereringar. Den övervägande delen av<br>utgifterna avser kommunal konsumtion, framförallt inom utbildning, vård<br>och omsorg. Det börjar dock bli allt vanligare att kommuner lägger ut<br>uppdrag på kommunala bolag och privata leverantörer. Så länge<br>verksamheten bedrivs av kommuner och landsting redovisas de i regel i<br>nationalräkenskaperna som kommunal konsumtion. När verksamheten<br>läggs ut som uppdrag på kommunala bolag och externa producenter<br>redovisas de som transfereringar.</p>
<p>Avgiftsfinansierad verksamhet reducerar den kommunala konsumtionen<br>och redovisas i stället som privat konsumtion. Om verksamheten endast<br>till en viss del avgiftsfinansieras redovisas den delvis som privat<br>konsumtion och delvis som kommunal konsumtion. Om allt mer av<br>verksamheten kommer att bedrivas av enskilda och finansieras av olika<br>typer av avgifter eller kommunala skattemedel blir det otillräckligt att<br>enbart uppmärksamma utvecklingen av den kommunala konsumtionen<br>eller produktionen.</p>
<p>Huvuddelen av utgifterna för konsumtion består av löner och arbets-<br>givaravgifter, vilka under senare år har ökat i snabbare takt än priserna.<br>Utgifterna för den kommunala konsumtionen tenderar därför att växa<br>snabbare än nominell BNP även om den reala tillväxten är densamma för<br>båda. Dessutom ingår förbrukning av material och kapitalförslitning i -<br>kommunal konsumtion. Från den kommunala konsumtionen dras inkom-<br>ster från försäljning av varor och tjänster samt avgifter för tjänster.</p>
<p>119</p>
<p>Transfereringarna från kommunsektorn omfattar bl.a. bostadsbidrag,<br>KBT, socialbidrag m.m. till hushållen och subventioner till företagen<br>samt ränteutgifter. Fr.o.m. år 1994 har bostadsbidrag förstatligats och<br>fr.o.m. år 1995 avses KBT förstatligas. Transfereringarna påverkas delvis<br>av den samhällsekonomiska utvecklingen, bl.a. genom att en sämre<br>inkomstutveckling för hushållen medför en ökning i antalet bidragssö-<br>kanden vid givna bidragsnormer.</p>
<h4>8.4.1 Utgifter under LK-perioden</h4>
<p>Beräkningen bygger på de mål om realt oförändrade utgifter för offentlig<br>konsumtion som uttalats i förra årets reviderade finansplan. Detta innebär<br>att utgifterna för den offentligt skattefinansierade konsumtionen får öka<br>högst i takt med den allmänna prisutvecklingen dvs. prisutvecklingen på<br>bruttonationalprodukten.</p>
<p>Effektivisering och rationalisering pågår idag i betydligt större<br>omfettning än på 1980-talet. Man ser över organisationen, samordnar<br>verksamheter och försöker sänka kostnaderna genom anbudsupphandling<br>och konkurrens.</p>
<p>Minskningar av den kommunala konsumtionen kan även ske genom att<br>kommunala verksamheter läggs ner eller minskar i omfettning.</p>
<p>Kommunerna kan även höja sina avgifter för att fylla gapet mellan<br>behov och resurser.</p>
<p>Den kommunala sektorns investeringar antas öka volymmässigt under<br>LK-perioden. Kostnaden per enhet antas följa prisutvecklingen. Till detta<br>bidrar det s.k. ROT-programmet. Utvecklingen skall jämföras med 1980-<br>talet då investeringarna i nominella belopp rent av minskade vissa år.</p>
<p>Den kommunala sektorns utgifter för transfereringar till hushåll och<br>företag utvecklades under 1980-talet i takt med övriga kommunala<br>utgifter. Under LK-perioden antas dessa transfereringar växa i takt med<br>prisutvecklingen, utom vad gäller de förväntade effekterna av för-<br>ändringarna avseende KBT, bostadsbidrag, handikappreformen samt vissa<br>förändringar på grund av ekonomiska regleringar mellan staten och<br>kommunsektorn. Förändringarna antas dock inte påverka kommunernas<br>finansiella sparande.</p>
<p>De kommunala utgifternas andel av BNP sjunker från en topp på 25 %<br>år 1994 till 21 % år 1999. Under 1970-talet ökade de kommunala<br>utgifterna snabbare än BNP. De kommunala utgifternas andel av BNP<br>steg från 22 % år 1970 till 27 % år 1980. Under 1980-talet begränsades<br>den kommunala utgiftsexpansionen och andelen reducerades till 25 % år<br>1991, trots att volymtillväxten för den kommunala konsumtionen översteg<br>den reala BNP-tillväxten. En viktig förklaring till detta är att det relativa<br>priset för den kommunala konsumtionen reducerades. Under LK-perioden<br>förutses en fortsatt minskning av de kommunala utgifternas andel av<br>BNP. Denna minskning uppstår som en följd av minskad real resurstill-<br>gång.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>120</p>
<h3>8.5 Tillgångar och skulder år 1992</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell 8.4 Balansräkning för den kommunala sektorn år 1992.<br>Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Tillgångar</p></td><td>
<p>386</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Omsättningstillgångar</p></td><td>
<p>79</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Likvida medel</p></td><td>
<p>26</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsbidragsfordringar</p></td><td>
<p>16</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga kortfristiga fordringar</p></td><td>
<p>37</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Anläggningstillgångar</p></td><td>
<p>307</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fastigheter och anläggningar</p></td><td>
<p>243</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fordon, maskiner och inventarier</p></td><td>
<p>26</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga anläggningstillgångar</p></td><td>
<p>38</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skulder och eget kapital</p></td><td>
<p>386</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kortfristiga skulder</p></td><td>
<p>66</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Långfristiga skulder</p></td><td>
<p>172</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Eget kapital</p></td><td>
<p>148</p></td></tr>
</table>
<p>Uppgifterna inkluderar affärsdrivande verksamhet. Däremot ingår inte verksamhet som<br>bedrivs av kommunägda företag. Därutöver ingår den beräknade pensionsskulden.</p>
<p>Källa: Kommunernas finanser 1992, SCB</p>
<p>Kommunsektorns soliditet dvs. hur stor del av tillgångarna som finans-<br>ierats med eget kapital uppgick år 1992 till ca 38 %. Soliditeten varierar<br>dock mellan kommuner, landsting resp, kyrkliga kommuner. Lägst<br>belåning av tillgångarna har de kyrkliga kommunerna där soliditeten år<br>1992 uppgick till ca 86 % och högst belåning av tillgångarna har<br>landstingen som uppvisar en soliditet år 1992 på ca 14 %.</p>
<p>För närvarande pågår en omlättande korrigering av kommunernas och<br>landstingens redovisning genom att allt fler redovisar pensionsåtaganden<br>för anställda som en långfristig skuld. Pensionsskulden utgör det<br>beräknade värdet av kommunernas och landstingens beräknade åtaganden<br>för framtida pensionärer, förmåner till nuvarande pensionärer och<br>intjänade delar av förmåner till framtida pensionärer.</p>
<p>Dagens kommunala avtalspensioner är som regel inte fonderade<br>och utbetalningarna finansieras således allteftersom de förfäller.</p>
<p>Något tryggande av pensionslöftena genom fondavsättningar eller dylikt<br>sker således inte. Löftena anses säkerställda genom den garanti som den<br>kommunala beskattningsrätten innebär. Kommunala företag tryggar sina<br>pensionsutfästelser genom tillgång till kommunal borgen eller genom<br>avsättning till pensionsstiftelse. Det är ett så kallat fördelningssystem där<br>dagens yrkesverksamma betalar dagens pensionärer.</p>
<p>Kommunerna och landstingens verksamhet har vuxit starkt under de<br>senaste decennierna. Detta kommer enligt gjorda beräkningar att leda till<br>att antalet pensionärer med kommunal pensionsrätt tredubblas om drygt<br>25 år och kommer då att uppgå till ca 600 000 pensionärer.</p>
<p>Den enskilda iäktorn, utöver antalet kommunala pensionärer, som<br>påverkar pensionsutbetalningarna mest är reallöneutvecklingen. En lägre<br>kommunal reallöneökning medför en lägre pensionsskuldsökning.</p>
<p>121</p>
<p>För att täcka ökningen av pensionsskulden och för att investeringar Prop. 1993/94:150<br>skall finansieras utan att öka nettoupplåningen krävs ett finansiellt Bilaga 1.2<br>sparande som är positivt.</p>
<p>Kommunernas borgensförbindelser uppgick vid utgången av år 1992 till<br>192 miljarder kronor. Den största delen, ca 80 %, avsåg borgen för lån<br>till kommunala bolag inklusive kommunägda bostadsföretag. Borgenför-<br>bindelser för statliga bostadslån uppgick till ca 9 %. Spridningen mellan<br>kommunerna är mycket stor. Den viktigaste orsaken till variationen<br>mellan kommunerna är skillnaden i innehav av kommunägda företag och<br>bostadsföretag.</p>
<p>122</p>
<h2>9 Offentliga sektorns finansiella sparande under<br>LK-perioden</h2>
<p>LK-beräkningama avser i första hand statsbudgeten, men skall också<br>ligga till grund för regeringens långssiktiga utgiftsstrategi för hela den<br>offentliga sektom. En samlad analys av den konsoliderade offentliga<br>sektorns finansiella ställning är därför nödvändig för att ge en heltäckan-<br>de bild över hur mycket resurser den offentliga sektom förfogar över och<br>hur mycket som förbrukas.</p>
<p>Den konsoliderade offentliga sektorn omfattar staten, AP-fonden och<br>kommunsektorn, vilket i sin tur inkluderar primär- och landstingskommu-<br>ner, kyrkokommunner och kommunalförbund. I beräkningarna av statens<br>finansiella sparande inkluderas också vissa fonder som vanligtvis<br>redovisas utanför statsbudgeten. Dessa benämns här Övriga staten.</p>
<p>Sedan 1980-talet har de offentliga finanserna försämrats på ett<br>dramatiskt sätt. Under innevarande budgetår beräknas underskottet i det<br>finansiella sparande uppgå till drygt 13 % av BNP, att jämföra med ett<br>överskott på knappt 5 % 1989/90. Den kraftiga försvagningen förklaras<br>främst av övergången från överhettning till djup lågkonjunktur och den<br>finansiella krisen. Ett väsentligt lägre kapacitetsutnyttjande och ned-<br>växlingen av inflationstakt har urholkat skattebaserna. Samtidigt har<br>lågkonjunkturen framtvingat kraftiga ökningar av vissa utgifter för<br>framför allt arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslöshetsunderstöd och<br>stöd till banksektora.</p>
<h4>Finansiellt sparandet i staten (inkl. Övriga staten)</h4>
<p>Statens finansiella sparande har försämrats kraftigt sedan 1980-talet.<br>Budgetåret 1989/90 uppgick statens finansiella sparande till 29 miljarder<br>kronor eller 2 % av BNP. Sparandets utveckling följer till stor del<br>statsbudgetens utveckling, dvs. vid stora underskott i statsbudgeten<br>försämras det finansiella sparandet. Utöver budgetsaldots försämring har<br>det finansiella sparandet även påverkats av de fonder som inte redovisas<br>på budgeten men som ingår i begreppet Övriga staten, t.ex. Arbets-<br>marknadsfonden och Lönegarantifonden. Dessa fonder har i samband<br>med 1990-talets stigande arbetslöshet uppvisat allt större underskott och<br>påverkar således statens sparande.</p>
<p>Under LK-perioden antas att arbetsmarknadsläget förbättras och<br>tillväxten tilltar. Dessutom antas bl.a. att åtgärder vidtas i form av<br>utgiftsnedskämingar och inkomstförstärkningar i enlighet med regeringens<br>saneringsprogram. Detta leder till ett förbättrat finansiellt sparande i<br>staten under hela LK-perioden från - 192 miljarder kronor 1994/95 till<br>- 101 miljarder kronor för 1998/99 eller drygt 12 % respektive drygt<br>5 % av BNP.</p>
<p>9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>123</p>
<h4>Finansiellt sparande i AP-fonden</h4>
<p>Den svaga reallöneutvecklingen under senare delen av 1980-talet innebar<br>att ATP-utgifterna ökade snabbare än de inbetalda ATP-avgifterna. Som<br>ett resultat av bl.a. detta har en allt större andel av AP-fondens räntein-<br>komster tagits i anspråk för de löpande pensionsutbetalningarna. Trots en<br>gynnsam demografisk utveckling under 1990-talet kommer det finansiella<br>sparandet i AP-fonden att försvagas. Under LK-periodens sista år<br>beräknas AP-fonden för första gången att uppvisa ett negativt finansiellt<br>sparande (ca - 1,5 miljarder kronor), vilket innebär att fondkapitalet<br>kommer att behöva ianspråktas för de löpande pensionsutbetalningarna<br>fr.o.m. sekelskiftet. AP-fondens finansiella sparande beräknas minska<br>med ca 34 miljarder kronor i löpande priser mellan budgetåren 1988/89<br>och 1998/99.</p>
<p>Mot bakgrund av bl.a. ovanstående kommer pensionssystemet att ställas<br>inför stora påfrestningar efter sekelskiftet. Situationen kommer att<br>förvärras ytterligare till följd av att antalet pensionärer per yrkesaktiv<br>kommer att öka kraftigt samtidigt som de genomsnittliga ATP-pensioner-<br>na kommer att öka till följd av att de nytillkommande pensionärerna<br>tjänat in allt högre ATP-rätt.</p>
<p>En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp (Pensionsarbetsgruppen)<br>har nyligen presenterat ett betänkande med förslag till reformerat<br>pensionssystem. Förslaget innebär bl.a. en starkare koppling mellan<br>pensionsutbetalningar och ekonomisk tillväxt.</p>
<h4>Finansiellt sparande i kommunerna</h4>
<p>Mellan åren 1985 och 1991 hade den kommunala sektorn ett negativt<br>finansiellt sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. In-<br>komsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarna<br>finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning<br>av rörelsekapitalet.</p>
<p>Kommunsektorns finansiella sparande förstärktes under år 1992 då ett<br>finansiellt överskott på 16 miljarder kronor uppstod. Budgetåret 1993/94<br>beräknas det finansiella sparandet uppgå till 22 miljarder kronor. De<br>stora positiva resultaten är emellertid tillfälliga och förklaras till största<br>delen av den nedväxling av pris- och löneökningstakten som skett de<br>senare åren i kombination med ökade skatteintäkter till följd av den<br>tvååriga eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalning av kommu-<br>nalskattemedel.</p>
<p>Budgetåret 1994/95 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 5<br>miljarder kronor när de tillfälliga effekter, som förstärkt sektorns finanser<br>under åren 1992 och 1993, uteblir.</p>
<p>Under 1995/96 försämras det finansiella sparandet, men är fortfarande<br>positivt. Under resten av LK-perioden uppvisar kommunsektorn ett<br>positivt finansiellt sparande på mellan 7 och 21 miljarder kronor. Till stor<br>del förklaras den successiva förbättringen av skatteinkomsternas positiva</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>124</p>
<p>utveckling samtidigt som anpassningen av konsumtionen till det skattefi-<br>nansierade utrymmet sker.</p>
<h4>Finansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sektorn</h4>
<p>Den offentliga sektorns finanser har försämrats markant sedan 1980-talet.<br>Budgetåret 1989/90 uppgick den offentliga sektorns finansiella sparande<br>till knappt 5 % av BNP. Under budgetåret 1994/95 överstiger den<br>offentliga sektorns utgifter inkomsterna med 165 miljarder kronor. De<br>offentliga finanserna uppvisar därmed ett underskott på knappt 11 % av<br>BNP. Under LK-perioden förbättras det finansiella sparandet successivt,<br>när tillväxten i ekonomin tar fart och kapacitetsutnyttjandet ökar. Trots<br>den relativt gynnsamma bild som LK-kalkylerna baseras på är under-<br>skotten ändå betydande under LK-perioden. Under slutåret 1998/99 har<br>underskottet i det finansiella sparandet mer än halverats och uppgår till<br>knappt 4 % av BNP.</p>
<p>Utgifterna minskar relativt kraftigt under LK-perioden. Detta är både<br>en effekt av direkta utgiftsneddragningar och en växande BNP. Sane-<br>ringsprogrammets genomförande och minskade bostadssubventioner<br>sänker transfereringsutgifterna till hushållen. Den offentliga konsumtionen<br>hålls tillbaka, bl.a. genom restriktioner på kommunerna. När sysselsätt-<br>ningen ökar kan också utgifterna för arbetsmarknadspolitik och arbets-<br>löshetsunderstöd sjunka. De stora underskotten i de offentliga finanserna<br>kommer dock att öka skuldsättningen under hela perioden och tvinga<br>fram allt större ränteutgifter.</p>
<p>Också inkomsterna minskar under LK-perioden, vilket begränsar<br>förbättringen av det finansiella sparandet. Skattekvoten är dock i stort sett<br>oförändrad under perioden. Eftersom sammansättningen av BNP påverkar<br>hur mycket inkomsterna ökar, skulle en tillväxt som till större del bestod<br>av konsumtion medfört högre skatteinkomster. Eftersom skattekvoten är<br>oförändrad är det andra inkomster, t.ex. AP-fondens ränteinkomster, som<br>ökar långsammare än BNP.</p>
<p>Hela LK-perioden kännetecknas av fortsatt kraftiga, om än minskande<br>underskott i det offentliga sparandet. Därmed kommer den finansiella<br>nettoförmögenheten att snabbt försämras. Efter det överhettade läge som<br>rådde i ekonomin vid 1980-talets slut hade den konsoliderade offentliga<br>sektorn en finansiell nettofordran. De stora underskotten under lågkon-<br>junkturen och LK-perioden medför att den offentliga sektorns nettoskuld<br>i stället beräknas uppgå till 51 % av BNP under slutet av LK-perioden<br>1998/99. En försvagning av den offentliga sektorns nettoförmögenhet är<br>inget unikt för Sverige. Den offentliga sektorns skuldsättning har stigit<br>inom hela OECD-området under den senaste lågkonjunkturen, men<br>utvecklingen är mer dramatisk i Sverige. Den finansiella bruttoskulden<br>i Sverige överstiger genomsnittet för OECD-ländenia sedan 1993. Med<br>hänsyn till underskotten i de offentliga finanserna under LK-perioden<br>kommer sannolikt också nettoskulden överstiga genomsnittet i OECD.<br>Sveriges relativa position är ännu sämre om hänsyn tas till att den<br>offentliga sektorns pensionsåtaganden är förhållandevis stora i Sverige.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>125</p>
<h2>10 Alternativa beräkningar</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>De internationella förutsättningarna antas vara desamma i de tre<br>alternativa beräkningarna. Skillnaderna mellan de tre antagandestrukturer,<br>som LK-beräkningarna baseras på, ligger i inhemska faktorer: hur väl<br>arbetsmarknaden fungerar och hur stort förtroendet är för den framtida<br>ekonomiska utvecklingen och den förda ekonomiska politiken.</p>
<p>I det föregående har LK-beräkningar baserade på alternativet med en<br>genomsnittlig årlig BNP-tillväxt om ca 3 % redovisats. I detta avsnitt<br>redovisas alternativ 2 % respektive alternativ 4 %. Liksom alternativ<br>3 % är dessa två alternativ hämtade från den reviderade nationalbudgeten<br>som utgör bilaga 1.1 i denna proposition.</p>
<h3>10.1 Alternativ 2 %</h3>
<h4>10.1.1 Samhällsekonomisk bakgrund</h4>
<p>I alternativ 2 % antas lönebildningen fungera sämre. Löneökningstakten<br>tilltar under perioden trots den höga nivån på arbetslösheten. I detta<br>alternativ med en sämre fungerande arbetsmarknad präglas förväntnings-<br>bilden hos hushåll och företag av en fortsatt osäkerhet. Förtroendet för<br>den ekonomiska politiken är lägre än i alternativ 3 %, vilket resulterar<br>i stigande räntor under LK-perioden. Därmed bromsas återhämtningen i<br>ekonomin i förtid. En större osäkerhet hämmar investeringsutvecklingen<br>ytterligare. Sparbenägenheten är fortsatt hög hos hushållen i ett historiskt<br>perspektiv, vilket begränsar utvecklingen av den privata konsumtionen.<br>Den samlade tillväxten uppgår till i genomsnitt 2 % per år. Den svagare<br>inhemska efterfrågan resulterar i att den totala konsumtionens nivå i<br>slutåret är drygt 9 miljarder kronor lägre i alternativ 2 % än i alternativ<br>3 % uttryckt i 1985 års prisnivå.</p>
<p>Produktionsökningen generar en viss uppgång i efterfrågan på arbets-<br>kraften. Sysselsättningen stiger med ca 0,5 % per år. Med hänsyn till en<br>högre löne- och prisökningstakt utvecklas lönesumman realt svagare än<br>i alternativ 3 %. I löpande priser kommer dock lönesumman under LK-<br>perioden att utvecklas snabbare i alternativ 2 %, till följd av en högre<br>inflation. Den svaga sysselsättningsökningen innebär att arbetslösheten<br>fastnar på en mycket hög nivå - trots att BNP växer med ca 2 % under<br>sex år i följd. År 1999 är den öppna arbetslösheten tillsammans med<br>andelen personer i åtgärder ca 12,5 % av arbetskraften, vilket är 2,5<br>procentenheter högre än i alternativ 3 %. Utöver en sämre fungerande<br>arbetsmarknad förklaras den svagare utvecklingen av arbetsmarknadsläget<br>i alternativ 2 % av att en större del av produktionsökningen sker inom<br>industrin, som med en högre genomsnittlig produktivitet än övriga<br>ekonomin begränsar behovet av att öka sysselsättningen.</p>
<p>126</p>
<h4>10.1.2. Statsskulden och lånebehovet</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>I alternativ 2 % ökar statsskulden fortare än i alternativ 3 %. Stats-<br>skuldens genomsnittliga procentuella utveckling för LK-perioden är<br>ca 10,7 % per år och uppgår 1989/90 till knappt 109 % av BNP.<br>Motsvarande årliga utveckling för BNP för LK-perioden är 5,3 %.</p>
<p>Lånebehovet i alternativ 2 % är större än i alternativ 3 %. Lånebehovet<br>är i stort sett oförändrat under LK-perioden och uppgår till ca 167<br>miljarder kronor 1998/99. Den största orsaken till att ett relativt högt<br>lånebehov kvarstår under perioden är att budgetsaldot förblir högt samt<br>att underskottet i Arbetsmarknadsfonden förblir högt till följd av den<br>fortsatta höga arbetslösheten.</p>
<h4>10.1.3 Statsbudgetens utveckling</h4>
<p>Statsbudgetens saldo</p>
<p>Den sammantagna inkomst- och utgiftsutvecklingen innebär att statsbud-<br>getens saldo visar på ett underskott på ca 131 miljarder kronor sista året<br>i beräkningsperioden. Jämfört med alternativ 3 % är budgetundeskottet<br>ca 47 miljarder högre. Detta förklaras till största delen av att räntenivån<br>är betydligt högre i 2 % alternativet och i enlighet med detta blir stats-<br>skuldräntorna ca 34 miljarder kronor högre i jämfört med alternativ 3 %.<br>Den sämre fungerande arbetsmarknaden leder till att arbetslösheten<br>förblir på en hög nivå och att utgifterna för arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder inte minskar under perioden.</p>
<p>Statsbudgetens inkomster</p>
<p>Inkomsterna, netto, på statsbudgeten ökar under perioden med ca 85<br>miljarder kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig procentuell ökning<br>på 5,3 %. Värt att notera är att inkomsterna i alternativ 2 % ökar<br>snabbare än i alternativ 3 % där motsvarande ökning är 5,1 %. Detta<br>förklaras av att lönesummeutvecklingen är högre än i 3 % alternativet,<br>vilket gör att bruttoskatten för fysiska personers inkomstskatt uppnår en<br>genomsnittlig procentuell utveckling på 6,3 % per år. Motsvarande<br>ökning i 3 % alternativet är 5,4 %. Motverkande faktor är att företagens<br>vinster är lägre i alternativ 2 % vilket medför lägre inkomster från<br>juridiska personer jämfört med alternativ 3 %.</p>
<p>Statsbudgetens utgifter</p>
<p>Utgifterna, netto, exklusive statsskuldräntor minskar med ca 2 miljarder<br>kronor mellan 1994/95 och 1998/99. Orsaken till att utgifterna inte<br>minskar lika mycket som i 3 % alternativet är att utgifterna för arbets-</p>
<p>127</p>
<p>marknadspolitiska åtgärder förblir höga samt att basbeloppet är högre,<br>vilket således leder till att utgifter för pensioner och studiemedel blir<br>högre än i alternativ 3 %. En annan viktig förklaring är den stora<br>skillnaden i räntenivå mellan de olika alternativen som bl.a. påverkar<br>utgifterna för räntebidragen.</p>
<p>Statsskuldräntoma ökar med ca 68 miljarder kronor, dvs en genomsnitt-<br>lig procentuell ökning på 17,3 % per år. Sista året i LK-perioden uppgår<br>statsskuldräntoma till 144 miljarder vilket kan jämföras med räntorna<br>sista året för 3 % alternativet som uppgår till 110 miljarder kronor. Den<br>snabba ökningen av räntorna förklaras av det högre ränteläget och det<br>större underskottet i statsbudgeten.</p>
<p>Diagram 10.1 Budgetsaldo och lånebehov i alternativ 2 % och i alternativ 3 %<br>under perioden 1994/95 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Mdkr</p>
<p>250t-</p>
<p>200-</p>
<p>150-</p>
<p>100-</p>
<p>50-</p>
<p>Lånebehov alt. 2 %</p>
<p>Lånebehov alt 3 %</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-141.png" style="width:271pt;height:125pt;"/>
<p>94/95 95/96 96/97 97/98 98/99</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h4>10.1.4. Övriga staten och AP-fonden</h4>
<p>Det finansiella sparandet i staten förbättras svagt i alternativ 2 % jämfört<br>med en stor förbättring i 3 % alternativet. Den genomsnittliga procent-<br>uella förbättringen 2 % är 4 % per år jämfört mot 15 % alternativ 3 %.<br>Det finansiella sparandet i staten uppgår till - 162 miljarder kronor 2 %<br>1998/99 mot ca - 100 miljarder kronor i alternativ 3 %. Utvecklingen<br>förklaras dels av en svagare förbättring av budgetsaldot, dels av att<br>arbetslösheten förblir på en hög nivå under hela beräkningsperioden,<br>vilket leder till att underskottet i Arbetsmarknadsfonden förblir högt i<br>alternativ 2 % jämfört med alternativ 3 %.</p>
<p>Med ett antagande om 2 % BNP-tillväxt beräknas det finansiella<br>sparandet i AP-fonden att förbättras med ca 6,0 miljarder kronor vid årets<br>slut, relativt alternativet med 3 % BNP-tillväxt, under LK-periodens sista</p>
<p>128</p>
<p>år. Såväl inkomster som utgifter bli högre i 2 % alternativet än i 3 % Prop. 1993/94:150<br>alternativet. Nettoeffekten blir emellertid ett högre finansiellt sparande i Bilaga 1.2<br>2 % alternativet. Detta förklaras primärt av att realräntan är väsentligt<br>högre i 2 % alternativet.</p>
<h4>10.1.5. Kommunsektorn</h4>
<p>Finansiellt sparande</p>
<p>Budgetåret 1994/95 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 5<br>miljarder kronor. Minskningen förklaras av de tillfälliga effekter, som<br>förstärkt sektorns finanser under åren 1992 och 1993.</p>
<p>Under 1995/96 försämras det finansiella sparandet och kommunsektorn<br>uppvisar ett positivt finansiellt sparande på 1 miljard kronor. I alternativet<br>med 3 % BNP-tillväxt är det finansiella sparandet något större under<br>samma budgetår.</p>
<p>Under resten av LK-perioden uppvisar kalkylen för kommunsektorn ett<br>positivt finansiellt sparande på mellan 6 och 19 miljarder kronor. Det är<br>framförallt mellan åren 1996 och 1998 som det enligt beräkningen sker<br>en kraftig förbättring. Till stor del förklaras förbättringen av skattein-<br>komsternas positiva utveckling samtidigt som konsumtionen antas<br>anpassas till det skattefinansierade utrymmet.</p>
<p>Inkomster under LK-perioden</p>
<p>I löpande priser ökar skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektorn<br>med i genomsnitt 3,6 % per år under LK-perioden. Den högre ökningen<br>jämfört med 3 % alternativet förklaras av den högre löne- och prisök-<br>ningstakten som medför att kommunsektorns skatteinkomster ökar mer.</p>
<p>Summan av skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektorn i för-<br>hållande till BNP sjunker från 21 % år 1994/95 till 20 % år 1998/99.<br>Nedgången stämmer överens med den i 3 % alternativet.</p>
<p>Övriga inkomster som framförallt utgörs av kapitalförslitning, drifts-<br>överskott från affärsdrivande verk och kommunsektorns interna trans-<br>fereringar m.m. beräknas öka med i genomsnitt 2,6 % per år under<br>perioden vilket är något bättre än 3 % alternativet.</p>
<p>Utgifter under LK-perioden</p>
<p>Den kommunala sektorns utgifter fördelar sig på konsumtion, investering-<br>ar och transfereringar. Den övervägande delen av utgifterna avser<br>kommunal konsumtion, framförallt inom utbildning, vård och omsorg.<br>Konsumtionsvolymen i kommunsektorn beräknas komma att minska med<br>i genomsnitt 1,2 % per år under LK-perioden. Den större minskningen</p>
<p>129</p>
<p>jämfört med 3 % alternativet förklaras av den lägre tillväxten i ekono- Prop. 1993/94:150<br>min. Bilaga 1.2</p>
<p>Transfereringarna påverkas delvis av den samhällsekonomiska utveck-<br>lingen, bl.a. genom att en sämre inkomstutveckling för hushållen medför<br>en ökning i antalet bidragssökanden vid givna bidragsnormer. Utgifterna<br>för transfereringar blir högre än i 3 % alternativet p.g.a. den ogynnsam-<br>mare sysselsättningsutvecklingen.</p>
<p>De kommunala utgifternas andel av BNP sjunker från en topp på 25 %<br>år 1994/95 till 22 % år 1998/99 vilket är något större andel av BNP som<br>de kommunala utgifterna utgör i 3 % alternativet.</p>
<h4>10.1.6. Offentliga sektorns finansiella sparande</h4>
<p>Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras något under LK-<br>perioden, men inte i samma utsträckning som i alternativ 3 och 4 %.<br>Underskottet uppgår vid slutet av LK-perioden till 125 miljarder kronor,<br>eller ca 6,5 % av BNP. Ackumulerat över LK-perioden är underskottet<br>i de offentliga finanserna 127 miljarder kronor större i alternativ 2 % än<br>i alternativ 3 %. Nettoskulden försämras till 58 % av BNP mot slutet av<br>LK-perioden.</p>
<p>Ett svagare arbetsmarknadsläge håller uppe utgifterna för arbets-<br>marknadspolitik och arbetslöshet. Ränteutgifterna i det närmaste<br>fördubblas under LK-perioden, mätt i löpande priser. Detta förklaras dels<br>av att räntenivåerna är högre när ekonomin utvecklas svagare, dels att de<br>allt större underskotten ackumuleras till en högre skuld.</p>
<p>Den offentliga sektorns inkomster gynnas på kort sikt av en högre<br>inflationstakt som blåser upp skattebaserna. Den utbetalade lönesumman<br>växer något snabbare i alternativ 2 % än i alternativ 3 %, trots en<br>svagare sysselsättningsutveckling. Samtidigt påverkas inkomsterna<br>negativt av en svagare utveckling av den privata konsumtionen i<br>alternativ 2 %.</p>
<h3>10.2 Alternativ 4 %</h3>
<h4>10.2.1 Samhällsekonomisk bakgrund</h4>
<p>I alternativ 4 % fungerar arbetsmarknaden och lönebildningen bättre,<br>vilket medför positivare framtidsförväntningar och att förtroendet för den<br>ekonomiska politiken är större än i alternativ 3 %. Alternativet med hög<br>tillväxt förutsätter dock fortsatta strukturella refomer som förbättrar<br>ekonomins funktionsförmåga. Det möjliggör en kraftigare nedgång av<br>framför allt obligationsräntorna, men också av de korta räntorna. Ljusare<br>framtidsbild resulterar i en något snabbare konsumtionsutveckling och en<br>kraftigare expansion av investeringarna. Hushållens sparkvot fäller</p>
<p>130<br></p>
<p>successivt, från drygt 8 % 1994 till 3 % 1999. Sammantaget kommer<br>BNP att växa med i genomsnitt 4 % per år under LK-perioden.</p>
<p>Produktionsuppgången leder till en kraftig ökning av efterfrågan på<br>arbetskraft. Sysselsättningen ökar med i genomsnitt 3 % per år, vilket<br>påverkar lönesumman positivt. Arbetsmarknadens funktionsförmåga antas<br>vara mycket god. Arbetskraftsbrist eller flaskhalsar uppkommer inte, utan<br>lönebildningen och arbetsmarknaden beräknas vara så flexibel att arbets-<br>kraften kan omallokeras utan problem. I alternativ 4 % kommer<br>lönespridningen att vidgas, eftersom en relativt stor del av sysselsätt-<br>ningsökningen sker inom den privata tjänstesektorn där produktiviteten<br>och löneutvecklingen beräknas vara lägre än inom industrin. En viktig<br>förutsättning är att kompetensen hos de personer som en period stått<br>utanför den ordinarie arbetsmarknaden inte gått förlorad. Trots att<br>utbudet av arbetskraft ökar med ca 2 % per år kommer den öppna<br>arbetslösheten tillsammans med andelen personer i olika åtgärder mer än<br>halveras jämfört med 1994. År 1999 beräknas 4 % vara öppet arbetslösa<br>och ytterligare 2,5 % omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder vilket<br>är ca 3,5 procentenheter lägre 1999 i alternativ 4 % jämfört med<br>alternativ 3 %.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h4>10.2.2. Statsskulden och lånebehovet</h4>
<p>I alternativ 4 % utvecklas statsskulden mer gynnsamt än i alternativ 3 %.<br>Budgetåret 1998/99 uppgår statsskulden trots detta till 1 830 miljarder<br>kronor, vilket motsvarar 94,5 % av BNP. Den genomsnittliga pro-<br>centuella ökningen av statsskulden under LK-perioden är ca 7,5 % per<br>år, vilket skall jämföras med utvecklingen i alternativ 3 % som är ca<br>8,8 % per år. Den stora skillnaden mellan alternativen är att i alternativ<br>4 % minskar skuldkvoten under 1998/99, medan den i alternativ 3 %<br>fortsätter att stiga under hela perioden. Detta förklaras framför allt av att<br>den högre tillväxttakten i alternativ 4 %, vilket förklarar att underskotten<br>i statsbudgeten och arbetsmarknadsfonden är lägre i alternativ 4 %.</p>
<p>Lånebehovet för alternativ 4 % är lägre än i alternativ 3 %. För<br>budgetåret 1998/99 är skillnaden 30 miljarder kronor och uppgår i<br>alternativ 4 % till ca 70 miljarder kronor eller 3,6 % av BNP. Skillnaden<br>kan framför allt förklaras av att underskottet i statsbudgeten är mindre<br>och att underskottet i arbetsmarknadsfonden är lägre i alternativ 4 %.</p>
<h4>10.2.3. Statsbudgetens utveckling</h4>
<p>Statsbudgetens saldo</p>
<p>Den sammantagna inkomst- och utgiftsutvecklingen innebär att statsbud-<br>getens saldo visar ett underskott på ca 63 miljarder kronor sista året i<br>LK-perioden. Jämfört med alternativ 3 % är budgetunderskottet ca 21<br>miljarder kronor lägre. Detta förklaras till största delen av en snabbare<br></p>
<p>131</p>
<p>tillväxt som genererar högre skatteinkomster samt att den lägre arbets- Prop. 1993/94:150<br>lösheten leder till att utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är Bilaga 1.2<br>lägre.</p>
<p>Statsbudgetens inkomster</p>
<p>Nettoinkomsterna på statsbudgeten ökar under LK-perioden med ca 82<br>miljarder kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig procentuell ökning<br>på 5,2 % per år i alternativ 4 %. Inkomsterna är i stort sett oförändrade<br>i förhållande till alternativ 3 % där den genomsnittliga procentuella<br>ökningen är 5,1 % per år. Ökningen förklaras delvis av att arbetslösheten<br>minskar under perioden. Den högre sysselsättningen leder till att<br>skattebaserna och lönesumman ökar. Detta leder i sin tur till att<br>bruttoskatten för fysiska personers inkomstskatt ökar med i genomsnitt</p>
<p>5,4 % per år under perioden, samt att socialavgifterna, netto, ökar med<br>ca 19 miljarder eller i genomsnitt 6,4 % per år.</p>
<p>Statsbudgetens utgifter</p>
<p>Utgifterna exklusive statsskuldräntor minskar med knappt 37 miljarder<br>kronor eller med i genomsnitt 2,1 % per år. Förklaringen till att<br>utgifterna minskar mer i 4 % alternativet är nästan uteslutande den lägre<br>arbetslösheten, vilken leder till att utgifterna för arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder minskar under perioden. Dessutom är basbeloppet något lägre<br>vilket leder till lägre pensionsutbetalningar och lägre utgifter för<br>studiemedel än i alternativ 3 %.</p>
<p>Statsskuldräntoma ökar med 31 miljarder kronor, dvs. en genomsnittlig<br>procentuell ökning på 9 % per år. Detta är en något lägre ökningstakt än<br>i 3 % alternativet vilket hänför sig till dels det lägre budgetunderskottet,<br>dels till något lägre räntenivåer.</p>
<p>132</p>
<p>Diagram 10.2 Budgetsaldo och lånebehov i alternativ 4 % och i alternativ 3 %<br>under perioden 1994/95 - 1998/99. Miljarder kronor i löpande priser.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Mdkr</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-142.png" style="width:280pt;height:158pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<h4>10.2.4. Övriga staten och AP-fonden</h4>
<p>Det finansiella sparandet i staten förbättras med i genomsnitt 23 % per<br>år under perioden i alternativ 4 %. Motsvarande förbättringar i alternativ<br>3 % uppgår till 15 % per år.</p>
<p>Den kraftiga förbättringen förklaras dels av ett lägre budgetunderskott,<br>dels av en högre sysselsättningsnivå vilket i sin tur minskar underskottet<br>i Arbetsmarknadsfonden i alternativ 4 % jämfört med alternativ 3 %.</p>
<p>Med ett antagande om 4 % BNP-tillväxt beräknas det finansiella<br>sparandet i AP-fonden vid LK-periodens slut att uppgå till ca - 2,1<br>miljarder kronor.</p>
<p>Detta innebär en försämring motsvarande ca - 0,5 miljarder kronor<br>jämfört med alternativet med 3 % tillväxt.</p>
<h4>10.2.5. Kommunsektorn</h4>
<p>Finansiellt sparande</p>
<p>Budgetåret 1994/95 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 5<br>miljarder kronor. Minskningen förklaras av de tillfälliga effekter, som<br>förstärkt sektorns finanser under åren 1992 och 1993.</p>
<p>Under 1995/96 försämras det finansiella sparandet och kommunsektorn<br>uppvisar ett positivt finansiellt sparande på 3 miljarder kronor. Även i<br>alternativet med 3 % BNP-tillväxt är det finansiella sparandet positivt,<br>men något lägre under samma budgetår.</p>
<p>133</p>
<p>Under resten av LK-perioden uppvisar kalkylen för kommunsektorn ett<br>positivt finansiellt sparande på mellan 11 och 30 miljarder kronor. Det<br>är framförallt mellan åren 1996 och 1998 som det enligt beräkningen sker<br>en kraftig förbättring. Till stor del förklaras förbättringen av skattein-<br>komsternas positiva utveckling samtidigt som konsumtionen antas<br>anpassas till det skattefinansierade utrymmet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Inkomster under LK-perioden</p>
<p>I löpande priser ökar skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektorn<br>med i genomsnitt 3,1 % per år under LK-perioden. Ökningen stämmer<br>överens med den i 3 % alternativet.</p>
<p>Summan av skatteinkomster och statsbidrag till kommunsektorn i för-<br>hållande till BNP sjunker från 22 % år 1994/95 till 19 % år 1998/99.<br>Nedgången är i stort sett densamma som den i 3 % alternativet.</p>
<p>Övriga inkomster som framförallt utgörs av kapitalförslitning, drifts-<br>överskott från affärsdrivande verk och kommunsektorns interna trans-<br>fereringar m.m. beräknas öka med i genomsnitt 1,8 % per år under<br>perioden vilket är något lägre utveckling än i 3 % alternativet.</p>
<p>Utgifter under LK-perioden</p>
<p>Den kommunala sektorns utgifter fördelar sig på konsumtion, investering-<br>ar och transfereringar. Den övervägande delen av utgifterna avser<br>kommunal konsumtion, framförallt inom utbildning, vård och omsorg.<br>Konsumtionsvolymen i kommunsektorn beräknas komma att minska med<br>i genomsnitt 0,8 % per år under LK-perioden. Den lägre minskningen<br>jämfört med 3 % alternativet förklaras av den högre tillväxten i<br>ekonomin.</p>
<p>Transfereringarna påverkas delvis av den samhällsekonomiska utveck-<br>lingen, bl.a. genom att en sämre inkomstutveckling för hushållen medför<br>en ökning i antalet bidragssökande vid givna bidragsnormer. Utgifterna<br>för transfereringar blir lägre än i 3 % alternativet tack vare den<br>gynnsammare sysselsättningsutvecklingen.</p>
<p>De kommunala utgifternas andel av BNP sjunker från en topp på 25 %<br>år 1994/95 till 19 % år 1998/99 vilket är en något mindre andel av BNP<br>som de kommunala utgifterna utgör i 3 % alternativet.</p>
<h4>10.2.6 Offentliga sektorns finansiella sparande</h4>
<p>Även med de mycket gynnsamma förutsättningar som alternativ 4 %<br>baseras på kommer den offentliga sektorns finansiella sparande att<br>uppvisa underskott under hela LK-perioden. Utgifterna överstiger<br>inkomsterna med 27 miljarder kronor 1998/99, vilket emellertid är 44<br>miljarder kronor bättre än i alternativ 3 %. Mätt som andel av BNP</p>
<p>134</p>
<p>förbättras underskottet i det finansiella sparandet från knappt 11 %<br>1994/95 till ca 1,5 % 1998/99. Utvecklingen leder till att den offentliga<br>sektorns nettoskuld ökar till 44 % av BNP mot slutet av LK-perioden,<br>vilket är 7 procentenheter eller ca 121 miljarder kronor bättre än i<br>alternativ 3 %.</p>
<p>Utgifterna laller snabbare än i alternativ 3 %>. En viktig förklaring till<br>att de offentliga finanserna ändock fortsätter att uppvisa underskott är de<br>kontinuerligt ökande ränteutgifterna. Detta motverkas av att utgifterna för<br>arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitik minskar avsevärt<br>jämfört med alternativ 3 %.</p>
<p>Den snabbare sysselsättningsexpansionen medför att lönesumman växer<br>kraftigare i alternativ 4 %. Därmed ökar också den offentliga sektorns<br>inkomster. Inkomsterna gynnas också av att BNPs sammansättning ser<br>annorlunda ut i detta alternativ. Med en större andel privat konsumtion<br>generas högre skatteinkomster än med en mer exportledd tillväxt.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>135</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>APPENDIX</p></td><td>
<p>1993/94:150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Departementens verksamhetsområden</p></td><td>
<p>Bilaga 1.2</p></td></tr>
</table>
<p>I följande appendix ges en beskrivning av den reala utvecklingen inom<br>de olika departementens verksamhetsområden samt de utgiftsstyrande<br>faktorerna.</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>93/94»</p></td><td colspan="2">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>96/97</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td colspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>98/99</p></td><td>
<p>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1. Justitiedepartementet</p></td><td>
<p>18 891</p></td><td>
<p>19 580</p></td><td>
<p>19 365</p></td><td>
<p>19 423</p></td><td>
<p>19 549</p></td><td>
<p>19 679</p></td><td>
<p>0,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2. Utrikesdepartementet</p></td><td>
<p>18 416</p></td><td>
<p>16 954</p></td><td>
<p>15 636</p></td><td>
<p>15 403</p></td><td>
<p>15 150</p></td><td>
<p>14 893</p></td><td>
<p>-3,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3. Försvarsdepartementet</p></td><td>
<p>38 868</p></td><td>
<p>39 801</p></td><td>
<p>40 134</p></td><td>
<p>39 888</p></td><td>
<p>39 995</p></td><td>
<p>40 102</p></td><td>
<p>0,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4. Socialdepartementet</p></td><td>
<p>129 520</p></td><td>
<p>134 583</p></td><td>
<p>134 579</p></td><td>
<p>132 918</p></td><td>
<p>131 411</p></td><td>
<p>130 150</p></td><td>
<p>-0,8%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5. Kommunikationsdepartementet</p></td><td>
<p>29 634</p></td><td>
<p>30 968</p></td><td>
<p>28 148</p></td><td>
<p>28 599</p></td><td>
<p>25 094</p></td><td>
<p>23 574</p></td><td>
<p>-6,6%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6. Finansdepartementet</p></td><td>
<p>121 422</p></td><td>
<p>89 357</p></td><td>
<p>78 233</p></td><td>
<p>70 065</p></td><td>
<p>63 573</p></td><td>
<p>57 866</p></td><td>
<p>-10,3%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7. Utbildningsdepartementet</p></td><td>
<p>37 450</p></td><td>
<p>38 051</p></td><td>
<p>33 251</p></td><td>
<p>33 361</p></td><td>
<p>33 434</p></td><td>
<p>33 419</p></td><td>
<p>-3,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8. Jordbruksdepartementet</p></td><td>
<p>7 587</p></td><td>
<p>6 308</p></td><td>
<p>5 975</p></td><td>
<p>5 708</p></td><td>
<p>5 728</p></td><td>
<p>5 768</p></td><td>
<p>-2,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9. Arbetsmarknadsdepartementet</p></td><td>
<p>42 116</p></td><td>
<p>45 092</p></td><td>
<p>42 888</p></td><td>
<p>41 439</p></td><td>
<p>39 710</p></td><td>
<p>38 345</p></td><td>
<p>-4,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10. Kulturdepartementet</p></td><td>
<p>15 706</p></td><td>
<p>15 276</p></td><td>
<p>11 380</p></td><td>
<p>9 026</p></td><td>
<p>8 869</p></td><td>
<p>8 859</p></td><td>
<p>-12,7%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11. Näringsdepartementet</p></td><td>
<p>4 490</p></td><td>
<p>3 984</p></td><td>
<p>3 802</p></td><td>
<p>3 571</p></td><td>
<p>3 505</p></td><td>
<p>3 379</p></td><td>
<p>-4,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12. Civildepartementet</p></td><td>
<p>2 181</p></td><td>
<p>2 247</p></td><td>
<p>2 219</p></td><td>
<p>2 224</p></td><td>
<p>2 227</p></td><td>
<p>2 227</p></td><td>
<p>-0,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13. Miljö- och natur-<br>resursdepartementet</p></td><td>
<p>2 153</p></td><td>
<p>2 406</p></td><td>
<p>1 627</p></td><td>
<p>1 604</p></td><td>
<p>1 607</p></td><td>
<p>1 607</p></td><td>
<p>-9,6%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14. Övrigt</p></td><td>
<p>862</p></td><td>
<p>2 621</p></td><td>
<p>2611</p></td><td>
<p>2 612</p></td><td>
<p>2 612</p></td><td>
<p>2 613</p></td><td>
<p>-0,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa utgifter</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>i 1994/95 års prisnivå</p></td><td>
<p>469 296</p></td><td>
<p>447 228</p></td><td>
<p>419 848</p></td><td colspan="2">
<p>405 841 392 464</p></td><td>
<p>382 481</p></td><td>
<p>-3,8%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket, Finansdepartementet och respektive departement.<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<p>136</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>II. Justitiedepartementet</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2" rowspan="2">
<p>93/94»</p></td><td colspan="3">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>18 891</p></td><td>
<p>19 580</p></td><td>
<p>19 365</p></td><td>
<p>19 423</p></td><td>
<p>19 549</p></td><td>
<p>19 679</p></td><td>
<p>0,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Polisväsendet</p></td><td>
<p>10 656</p></td><td>
<p>10 815</p></td><td>
<p>10 697</p></td><td>
<p>10 762</p></td><td>
<p>10 850</p></td><td>
<p>10 850</p></td><td>
<p>0,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Domstols- och åklagar-<br>väsendet</p></td><td>
<p>2 960</p></td><td>
<p>3 181</p></td><td>
<p>3 151</p></td><td>
<p>3 157</p></td><td>
<p>3 160</p></td><td>
<p>3 160</p></td><td>
<p>-0,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kriminalvård</p></td><td>
<p>3 655</p></td><td>
<p>4 097</p></td><td>
<p>4 182</p></td><td>
<p>4 177</p></td><td>
<p>4 186</p></td><td>
<p>4 188</p></td><td>
<p>0,6%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>1 620</p></td><td>
<p>1 487</p></td><td>
<p>1 335</p></td><td>
<p>1 327</p></td><td>
<p>1 353</p></td><td>
<p>1 481</p></td><td>
<p>-0,1%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Justitiedepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Inom Justi tedepartementets verksamhetsområde svarar myndigheterna<br>inom polis-, åklagar-, domstolsväsendet och kriminalvården för mer än<br>90 % av departementets totala resurser. Dessa verksamheter är mycket<br>personalintensiva. Rättsväsendet är i stor utsträckning regelstyrt.<br>Brottsutvecklingen, anmälda brott, mängden mål och ärenden av olika<br>slag samt målens svårighetsgrad är exemel på faktorer som påverkar<br>rättsväsendets arbetsbelastning. De utgiftsstyrande faktorerna är främst<br>pris- och löneutvecklingen. Utgifterna styrs också av nya politiska beslut.</p>
<p>137</p>
<h3>III. Utrikesdepartementet 1993/94:150</h3>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2" rowspan="2">
<p>93/94*</p></td><td colspan="4">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>därav:</p></td><td>
<p>18 416</p></td><td>
<p>16 954</p></td><td>
<p>15 636</p></td><td>
<p>15 403</p></td><td>
<p>15 150</p></td><td>
<p>14 893</p></td><td>
<p>-3,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utrikesförvaltningen</p></td><td>
<p>1 572</p></td><td>
<p>1 606</p></td><td>
<p>1 612</p></td><td>
<p>1 622</p></td><td>
<p>1 631</p></td><td>
<p>1 636</p></td><td>
<p>0,5%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Internationellt utvecklingssamarbete</p></td><td>
<p>13 319</p></td><td>
<p>12 457</p></td><td>
<p>12 141</p></td><td>
<p>11 898</p></td><td>
<p>11 636</p></td><td>
<p>11 374</p></td><td>
<p>-2,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>3 353</p></td><td>
<p>2 891</p></td><td>
<p>1 883</p></td><td>
<p>1 883</p></td><td>
<p>1 883</p></td><td>
<p>1 883</p></td><td>
<p>-10,2%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Utrikesdepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde utgör internationellt<br>utvecklingssamarbete den största enskilda utgiftsposten. Av de totala<br>anslagen under Utrikesdepartementets huvudtitel föreslås för budgetåret<br>1994/95 knappt 75 % gå till bistånd till tredje världen. Lägger man till<br>detta också insatserna för samarbetet med Central- och Östeuropa utgör<br>det samlade biståndet ca 80 % av huvudtitelns anslag. Det totala anslaget<br>för utvecklingsbistånd till tredje världen, den s.k. biståndsramen, föreslås<br>i prop. 1993/94:100, bil. 4 uppgå till 13 360 miljoner kronor budgetåret<br>1994/95. Regeringen förslag innebär ett avsteg från ambitionen att ge 1<br>% ab BNI i utvecklingsbidrag. Avsteget är dock temporärt och så snart<br>Svergies ekonomi tillåter skall biståndet åter utgöra 1 % av BNI. Från<br>biståndsramen avräknas vissa asylkostnader och kostnader inom andra<br>huvudtitlar.</p>
<p>Insatserna för samarbetet för Central- och Östeuropa utgörs av ett<br>treårigt program uppgående till 1 miljard kronor per år. Budgetåret<br>1994/95 är det sista i det beräknade treårsprogrammet. Regeringen har<br>dock under budgetåret 1994/95 bemyndigats att få göra utfästelser om<br>högst 1 miljard kronor avseende budgetåret 1995/96.</p>
<p>Utrikesförvaltningens (dvs såväl departementets som de 103 utlands-<br>myndigheternas) förvaltningskostnader, som utgör ca 9,5 % av de totala<br>anslagen under departementets huvudtitel, styrs främst av pris- och<br>löneutvecklingen i Sverige och internationellt samt av kronkursens<br>utveckling.</p>
<p>Många av Utrikesdepartementets anslag har tillkommit för att finansiera<br>Sveriges deltagande i internationella organisationer eller internationellt<br>överenskomna verksamheter. I de flesta fall avser dessa anslag obligato-<br>riska bidrag till respektive organisations budget, vilka uttaxeras enligt en<br>på förhand fastställd fördelningsnyckel. Utvecklingen av de olika<br>organisationernas budgetar blir därmed en viktig utgiftsstyrande faktor.<br>Bidragen uttaxeras i normalfallet i annan valuta än svenska kronor, vilket</p>
<p>138</p>
<p>innebär att även kronkursen är en viktig styrande faktor.</p>
<p>Utgifterna under övriga delar av departementets samlade anslag styrs<br>främst av pris- och löneutvecklingen.</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>139</p>
<p>10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>IV. Försvarsdepartementet</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>93/94*</p></td><td colspan="2">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>96/97</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td colspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>98/99</p></td><td>
<p>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>38 868</p></td><td>
<p>39 801</p></td><td>
<p>40 134</p></td><td>
<p>39 888</p></td><td>
<p>«»</p>
<p>39 995</p></td><td>
<p>«»</p>
<p>40 102</p></td><td>
<p>0,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Militärt försvar</p></td><td>
<p>35 903</p></td><td>
<p>37 293</p></td><td>
<p>37 595</p></td><td>
<p>37 301</p></td><td>
<p>37 360</p></td><td>
<p>37 419</p></td><td>
<p>0,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Civilt försvar</p></td><td>
<p>2 022</p></td><td>
<p>1 941</p></td><td>
<p>1 940</p></td><td>
<p>1 972</p></td><td>
<p>1 988</p></td><td>
<p>1 988</p></td><td>
<p>0,6%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>943</p></td><td>
<p>567</p></td><td>
<p>599</p></td><td>
<p>631</p></td><td>
<p>663</p></td><td>
<p>695</p></td><td>
<p>5,2%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Försvarsdepartementet</p>
<p>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<p>** Enligt de beräkningsnormer som används i LK:n blir utgifterna 39 995 miljoner<br>kronor budgetåret 1997/98 och 40 102 miljoner kronor budgetåret 1998/99. (I enlighet<br>med planeringsramen i 1992 års försvarsbeslut blir utgifterna 40 139 respektive 40<br>393 miljoner kronor)</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Utgifterna styrs av femåriga försvarsbeslut. Budgetåret 1994/95 är det<br>tredje året i försvarsbeslutsperioden och regeringen föreslår i prop.<br>1993/94:100, bil. 5 att totalförsvarets militära del tilldelas 36 512,0<br>miljoner kronor. För totalförsvarets civila del föreslås en ekonomisk ram<br>om 2 281,3 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. 1992 års stabilse-<br>ringsproposition (prop. 1992/93:50) innebär att anslagen inom totalförsva-<br>ret kommer att reduceras med ytterligare 600 miljoner kronor budgetåret<br>1996/97. Därmed reduceras totalförsvarets anslag med 1,2 miljarder per<br>år fr.o.m. budgetåret 1996/97. Härtill kommer de besparingar som<br>föreslås för totalförsvaret i 1994 års budgetproposition om 90 miljoner<br>kronor.</p>
<p>Såsom en metod att i rimlig omfattning säkerställa planerad materielan-<br>skaffhing räknas anslaget för materielanskaffning årligen upp med 1,5 %.<br>Denna uppräkning sker utöver det system för priskompensation som<br>tillämpas för det militära försvarets anslagsmedel där ett sammanvägt<br>index som benämns försvarsprisindex, FPI, används.</p>
<p>På grund av införandet av kapitalkostnader för fäst egendom kommer<br>nuvarande konstruktion av försvarsprisindex, FPI, att behöva förändras<br>från och med budgetåret 1995/96. Den del faktor som idag avspeglar<br>kostnadsutvecklingen för byggnader delas upp på en delfåktor för lokal-<br>kostnader och en delfåktor för investeringar i befästningar.</p>
<p>140</p>
<h2>V. Socialdepartementet</h2>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>93/94*</p></td><td colspan="3">
<p>LK-perioden</p></td><td colspan="3">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td><td>
<p>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>129 520</p></td><td>
<p>134 583</p></td><td>
<p>134 579</p></td><td>
<p>132 918</p></td><td>
<p>131 411</p></td><td>
<p>130 150</p></td><td>
<p>-0,8%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Familjer och barn</p></td><td>
<p>35 849</p></td><td>
<p>35 855</p></td><td>
<p>34 746</p></td><td>
<p>34 212</p></td><td>
<p>33 690</p></td><td>
<p>33 146</p></td><td>
<p>-1,9%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ekonomisk trygghet vid<br>sjukdom, handikapp<br>och ålderdom</p></td><td>
<p>82 188</p></td><td>
<p>85 471</p></td><td>
<p>86 658</p></td><td>
<p>86 353</p></td><td>
<p>86 122</p></td><td>
<p>85 895</p></td><td>
<p>0,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Hälso- och sjukvård</p></td><td>
<p>1 662</p></td><td>
<p>1 591</p></td><td>
<p>1 776</p></td><td>
<p>1 569</p></td><td>
<p>1 375</p></td><td>
<p>1 192</p></td><td>
<p>-7,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Omsorg om äldre och<br>handikappade</p></td><td>
<p>3 186</p></td><td>
<p>4 715</p></td><td>
<p>4 619</p></td><td>
<p>4 007</p></td><td>
<p>3 462</p></td><td>
<p>3 181</p></td><td>
<p>-9,4%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Socialt behandlingsarbete,<br>alkohol- och narkotikapolitik</p></td><td>
<p>522</p></td><td>
<p>594</p></td><td>
<p>507</p></td><td>
<p>492</p></td><td>
<p>479</p></td><td>
<p>466</p></td><td>
<p>-5,9%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Mynd. under socialdepartementet</p></td><td>
<p>6 096</p></td><td>
<p>6 326</p></td><td>
<p>6 243</p></td><td>
<p>6 254</p></td><td>
<p>6 253</p></td><td>
<p>6 240</p></td><td>
<p>-0,3%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Jämställdhetsfrågor</p></td><td>
<p>17</p></td><td>
<p>30</p></td><td>
<p>30</p></td><td>
<p>30</p></td><td>
<p>30</p></td><td>
<p>30</p></td><td>
<p>0,0 %</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Socialdepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<p>Utgifterna på femte huvudtiteln speglar endast delvis utvecklingen inom<br>socialdepartementets verksamhetsområde. För att få en mer fullständig<br>bild av utgiftsutvecklingen bör redovisningen kompletteras med den del<br>av socialförsäkringssektorns utgifter som inte utgörs av statsbidrag. Dessa<br>utgifter redovisas dels på statsbudgetens inkomstsida (85 % av utgifterna<br>for sjuk- och föräldraförsäkring och för ersättning vid närståendevård),<br>dels i särskilda fonder utanför statsbudgeten (allmän tilläggspension<br>[ATP], delpensionsforsäkring och arbetsskadeförsäkring).</p>
<p>Statens och socialförsäkringssektorns utgifter i miljoner kronor, 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsbudgetens utgifter, anslag</p></td><td>
<p>134 583</p></td><td>
<p>134 579</p></td><td>
<p>132 918</p></td><td>
<p>131 411</p></td><td>
<p>130 150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsbudgetens utgifter,<br>inkomsttitel</p></td><td>
<p>44 013</p></td><td>
<p>43 429</p></td><td>
<p>44 210</p></td><td>
<p>44 687</p></td><td>
<p>45 090</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Allmän tilläggspension (ATP)</p></td><td>
<p>112 353</p></td><td>
<p>115 436</p></td><td>
<p>119 713</p></td><td>
<p>122 614</p></td><td>
<p>125 951</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Delpension</p></td><td>
<p>2 570</p></td><td>
<p>2 477</p></td><td>
<p>2 349</p></td><td>
<p>2 212</p></td><td>
<p>2 170</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsskadeförsäkring</p></td><td>
<p>7 352</p></td><td>
<p>7 355</p></td><td>
<p>7 461</p></td><td>
<p>7 617</p></td><td>
<p>7 725</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>300 871</p></td><td>
<p>303 276</p></td><td>
<p>306 651</p></td><td>
<p>308 541</p></td><td>
<p>311 086</p></td></tr>
</table>
<p>*) 85 % av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkring och ersättning vid närståendevård.</p>
<p>141</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Utgiftsutvecklingen för de största transfereringarna i miljoner kronor, 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Barnbidrag</p></td><td>
<p>17.300</p></td><td>
<p>17.004</p></td><td>
<p>16.656</p></td><td>
<p>16.328</p></td><td>
<p>15.996</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadsbidrag</p></td><td>
<p>7.200</p></td><td>
<p>6.882</p></td><td>
<p>6.666</p></td><td>
<p>6.395</p></td><td>
<p>6.125</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Föräldraförsäkring</p></td><td>
<p>18.173</p></td><td>
<p>17.236</p></td><td>
<p>17.802</p></td><td>
<p>18.218</p></td><td>
<p>18.524</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjukförsäkring</p></td><td>
<p>33.599</p></td><td>
<p>34.123</p></td><td>
<p>34.476</p></td><td>
<p>34.620</p></td><td>
<p>34.788</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsskadeförsäkring</p></td><td>
<p>7.352</p></td><td>
<p>7.355</p></td><td>
<p>7.461</p></td><td>
<p>7.617</p></td><td>
<p>7.725</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förtidspension (inkl. ATP)<br>Ålders- och efterlevande</p></td><td>
<p>39.125</p></td><td>
<p>40.291</p></td><td>
<p>41.315</p></td><td>
<p>42.389</p></td><td>
<p>43.705</p></td></tr>
<tr><td>
<p>pensioner inkl. ATP)</p></td><td>
<p>143.500</p></td><td>
<p>145.128</p></td><td>
<p>147.419</p></td><td>
<p>149.586</p></td><td>
<p>151.346</p></td></tr>
<tr><td>
<p>BPT</p></td><td>
<p>8.700</p></td><td>
<p>10.220</p></td><td>
<p>10.220</p></td><td>
<p>10.220</p></td><td>
<p>10.220</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>275.223</p></td><td>
<p>278.239</p></td><td>
<p>282.015</p></td><td>
<p>285.373</p></td><td>
<p>288.429</p></td></tr>
</table>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Huvuddelen av Socialdepartementets budget utgörs av transfereringar<br>främst till hushållen. För flertalet av dessa transfereringar garanteras en<br>följsamhet i utbetalningarna relativt inflationen och löneutvecklingen.<br>Basbeloppets storlek styr t.ex. utgiftsnivån för pensionsförmånerna medan<br>utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen främst styrs av löneutveck-<br>lingen och antalet förvärvsarbetande. Härutöver utgör befolkningsut-<br>vecklingen den mest betydande utgiftspåverkande faktorn. Utvecklingen<br>på arbetsmarknaden är ytterligare en faktor som påverkar utgifterna inom<br>denna sektor.</p>
<p>Utgifterna för de familjepolitiska stöden styrs av en mängd faktorer.<br>Demografisk utveckling och den allmänna pris- och löneutvecklingen är<br>de faktorer som har störst betydelse för utgiftsutvecklingen. Även<br>konjukturläget, främst arbetslöshetsnivån, har betydelse för utvecklingen<br>av de inkomstrealeterade stödsystem inom fåmiljepolitiken.</p>
<p>142</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<h3>VI. Kommunikationsdepartementet</h3>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>93/94’</p></td><td colspan="3">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>29 634</p></td><td>
<p>30 968</p></td><td>
<p>28 148</p></td><td>
<p>28 599</p></td><td>
<p>25 094</p></td><td>
<p>23 574</p></td><td>
<p>-6,6%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Infrastruktur</p></td><td>
<p>26 921</p></td><td>
<p>28 107</p></td><td>
<p>25 367</p></td><td>
<p>25 818</p></td><td>
<p>22 313</p></td><td>
<p>20 793</p></td><td>
<p>-7,3%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjö/luftfart</p></td><td>
<p>786</p></td><td>
<p>800</p></td><td>
<p>800</p></td><td>
<p>800</p></td><td>
<p>800</p></td><td>
<p>800</p></td><td>
<p>0,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Post och tele</p></td><td>
<p>758</p></td><td>
<p>1 012</p></td><td>
<p>932</p></td><td>
<p>932</p></td><td>
<p>932</p></td><td>
<p>932</p></td><td>
<p>-2,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kollektivtrafik</p></td><td>
<p>772</p></td><td>
<p>675</p></td><td>
<p>675</p></td><td>
<p>675</p></td><td>
<p>675</p></td><td>
<p>675</p></td><td>
<p>0,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>385</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>374</p></td><td>
<p>0,0%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Kommunikationsdepartementet</p>
<p>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<p>Fr.o.m kalenderåret 1993 ingår vissa statsbidrag till kommunerna i det nya generella<br>statsb idragssy s temet.</p>
<p>Riksdagen fattar beslut om anslagsnivån ett år i taget samt bemyndigar regeringen att<br>planera investeringar för ytterligare två år. Åren därutöver anger endast trafikverkens<br>planerade investeringsnivå inom den totala planeringsnivån på 98 miljarder kronor för<br>10-årsperioden 1994-2003.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>För politikområdet kommunikationer är det främst prioriteringen av<br>infrastrukturen samt avreglering och bolagisering av statlig verksamhet,<br>som framöver kommer att vara de viktigaste utgiftsstyrande faktorerna.</p>
<p>Utgifter med anknytning till infrastrukturen har ökat i omfattning under<br>senare år. Konsumtionsutgifterna avser bl.a. drift av statliga vägar. In-<br>vesteringsutgiftema avser främst väg- och jämvägsinvesteringar.</p>
<p>Sedan år 1991 har riksdag och regering fettat beslut om mycket<br>omfettande investeringar i vägar och järnvägar. Under år 1994 finansieras<br>investeringar för 15 - 16 miljarder kronor med anslagsmedel. Detta är<br>ungefär tre gånger så mycket som den genomsnittliga årliga inves-<br>teringsvolymen under 1980-talet. Investeringarna har nu ökat till en andel<br>av drygt 1 % av BNP.</p>
<p>Riksdagen beslutade i juni 1993 om en långsiktig inriktning för ut-<br>byggnad av infrastrukturen. Beslutet omfattar även ekonomiska ramar för<br>perioden 1994 - 2003 samt ekonomiska ramar för den närmaste treårs-<br>perioden. Enligt beslutet upprättas planer för väg- och jämvägs-<br>investeringar samt kollektivtrafikanläggningar för totalt 98 miljarder<br>kronor för tioårsperioden 1994 - 2003.</p>
<p>Därtill skall räknas de järnvägs- och väginvesteringar som finansieras<br>genom avgifter på trafiken. Detta gäller utbyggnaden av Arlandabanan</p>
<p>143</p>
<p>med privat kapital och Öresundsförbindelsen. Investeringar som är plane-<br>rade att finansieras med avgifter på vägtrafiken gäller utbyggnaden av<br>Ringen och Yttre tvärleden i Stockholm och väginvesteringarna i<br>Göteborg, totalt ca 30 miljarder kronor.</p>
<p>Sammantaget kommer ca 150 miljarder kronor att investeras i vägar<br>och järnvägar under den kommande tioårsperioden finasierade med anslag<br>och avgifter. För att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten<br>genomförs en större andel av investeringarna i 10-årsplanema under de<br>första åren i denna planperiod.</p>
<p>Underhållet av infrastrukturen är sedan länge eftersatt och de stora<br>investeringar som nu genomförs kommer på sikt att ytterligare öka<br>behovet av underhållsinsatser. Regeringen avser därför återkomma till<br>riksdagen med analys och förslag till strategi för drift och underhåll i<br>ett långsiktigt perspektiv i samband med att de långsiktiga investerings-<br>planerna skall revideras om tre år.</p>
<p>Övriga utgifter de närmaste åren inom kommunikationsdepartementets<br>område påverkas bl.a. av statens köp av interregional järnvägstrafik,<br>avtalsbundna bidrag till länsjärnvägar och bidrag till inlandsbanan.<br>Anslagen till FoU har ökat fr.o.m. budgetåret 1993/94.</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>144</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>VII. Finansdepartementet</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2" rowspan="2">
<p>93/94’</p></td><td colspan="3">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>därav:</p></td><td>
<p>121 422</p></td><td>
<p>89 357</p></td><td>
<p>78 233</p></td><td>
<p>70 065</p></td><td>
<p>63 573</p></td><td>
<p>57 866</p></td><td>
<p>-10,3%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag och ersättningar till</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>kommunerna</p></td><td>
<p>48 294</p></td><td>
<p>46 318</p></td><td>
<p>44 353</p></td><td>
<p>43 273</p></td><td>
<p>42 113</p></td><td>
<p>40 865</p></td><td>
<p>-3,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadsförsörjning</p></td><td>
<p>34 817</p></td><td>
<p>30 005</p></td><td>
<p>20 916</p></td><td>
<p>14 005</p></td><td>
<p>8 704</p></td><td>
<p>4 196</p></td><td>
<p>-38,8%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>38 311</p></td><td>
<p>13 034</p></td><td>
<p>12 964</p></td><td>
<p>12 787</p></td><td>
<p>12 756</p></td><td>
<p>12 805</p></td><td>
<p>-0,4%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Utgifterna inom Finansdepartementets område domineras av bidrag till<br>bostadsbyggandet och kommunerna. Statens utgifter för räntesubventioner<br>till bostadsbyggandet påverkas främst av subventionsräntans nivå, ny- och<br>ombyggandets omfattning samt produktionskostnadernas storlek, när det<br>gäller räntebidrag enligt äldre bestämmelser. Utgifterna består huvud-<br>sakligen av bidrag till ägare av flerbostadshus och småhus. I beräk-<br>ningarna har det statliga utjämningsbidraget till kommuner antagits ligga<br>i nominellt oförändrad nivå. Skatteutjämningsbidragen till landsting följer<br>automatiskt skatteunderlagets förändringar, eftersom bidragen är knutna<br>till medelskattekraften. Tidigare år har den prognostiserade ökningen av<br>bidraget i huvudsak finansierats av landstingen själva. Bidraget antas även<br>för landstingen ligga på nominellt oförändrad nivå. Utgiftsutvecklingen<br>inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet har under senare år<br>påverkats av ett antal större reformer, som i vissa fell inneburit helt nya<br>arbetsuppgifter för myndigheterna. Genom en målmedveten satsning på<br>att rationalisera den s.k. grundhanteringen har utgiftsutvecklingen för<br>skattemyndigheterna kunna brytas under innevarande planeringsperiod,<br>som sträcker sig t.o.m. budgetåret 1995/96. För kronofogdemyndig-<br>heternas del tillkommer den snabba ökningen av antalet mål och ärenden,<br>som föranlett vissa resurstillskott och medfört att någon flerårig<br>planeringsram inte kunnat bestämmas.</p>
<p>145</p>
<h3>VIII. Utbildningsdepartementet 1993/94:150</h3>
<p>Bilaga 1.2<br>Miljoner kronor 1994/95 Ars prisnivA</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2" rowspan="2">
<p>93/94»</p></td><td colspan="2">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>96/97</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per är<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>därav:</p></td><td>
<p>37 450</p></td><td>
<p>38 051</p></td><td>
<p>33 251</p></td><td>
<p>33 361</p></td><td>
<p>33 434</p></td><td>
<p>33 419</p></td><td>
<p>-3,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skolväsendet m.m.</p></td><td>
<p>1 715</p></td><td>
<p>1 733</p></td><td>
<p>1 728</p></td><td>
<p>1 729</p></td><td>
<p>1 730</p></td><td>
<p>1 730</p></td><td>
<p>-0,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Folkbildning</p></td><td>
<p>1 979</p></td><td>
<p>1 933</p></td><td>
<p>1 933</p></td><td>
<p>1 933</p></td><td>
<p>1 933</p></td><td>
<p>1 933</p></td><td>
<p>0,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Universitet, högskolor,</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>forskning<sup>1</sup>^</p></td><td>
<p>18 875</p></td><td>
<p>18 932</p></td><td>
<p>19 246</p></td><td>
<p>19 512</p></td><td>
<p>19 559</p></td><td>
<p>19 554</p></td><td>
<p>0,8%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Studiestöd</p></td><td>
<p>9 277</p></td><td>
<p>10 266</p></td><td>
<p>10 182</p></td><td>
<p>10 187</p></td><td>
<p>10 212</p></td><td>
<p>10 202</p></td><td>
<p>-0,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lokalförsörjning m.m.<sup>2</sup>)</p></td><td>
<p>1 059</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskilda insatser</p></td><td>
<p>4 545</p></td><td>
<p>5 187</p></td><td>
<p>162</p></td><td></td><td></td><td></td><td>
<p>-100,0%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Utbildningsdepartementet</p>
<p>* RRVs prognos i 1993/94 Ars prisnivA.</p>
<p>Härav utgör 2 997 mkr för lokalkostnader som anvisats under Lokalförsörjning m.m. budgetAret 1993/94.<br>Fr.o.m. budgetAret 1994/95 ingAr medel för lokalkostnader i anslagen till universitet och högskolor.</p>
<p><sup>1</sup> M.a.a. ändrat system för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar kommer anslaget att fördelas<br>pA universitet och högskolor fr.o.m. budgetAret 1994/95. Fördelningen görs i regleringsbreven.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Kostnadsutvecklingen för verksamheterna inom Utbildningsdepartemen-<br>tets område är till stor del beroende av pris- och löneutvecklingen.</p>
<p>Under LK-perioden sker dessutom en ökning av anslagen till utbildning<br>och forskning vid universitet och högskolor som beror på redan fettade<br>beslut om dimensionering</p>
<p>Det ökade internationella forskningssamarbetet beräknas medföra ökade<br>utgifter under LK-perioden. Dessa kommer emellertid att finansieras<br>genom omfördelningar av befintliga resurser och påverkar därmed inte<br>den totala utgiftsutvecklingen.</p>
<p>Inom studiestödsområdet styrs utgiftsutvecklingen av olika fektorer som<br>antalet studiestödstagare, utnyttjandegrad och nivån på de olika studiestö-<br>den. Antalet studiestödstagare på gymnasienivå är främst beroende av den<br>demografiska utvecklingen. Inom det övriga utbildningsväsendet är antalet<br>studiestödstagare huvudsakligen en följd av utbildningarnas dimensione-<br>ring. Viktiga utgifts&ktorer för studielånen är också den ackumulerade<br>skuldstockens storlek och Riksgäldskontorets utlåningsränta. Skuldstocken<br>beräknas till ca 58 miljarder kronor vid slutet av LK-perioden.</p>
<p>146</p>
<p>IX. Jordbruksdepartementet 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå °</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>93/94’</p></td><td colspan="3">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>7 587</p></td><td>
<p>6 308</p></td><td>
<p>5 975</p></td><td>
<p>5 708</p></td><td>
<p>5 728</p></td><td>
<p>5 768</p></td><td>
<p>-2,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Jordbruk och trädgårdsnäring</p></td><td>
<p>4 323</p></td><td>
<p>3 240</p></td><td>
<p>2 970</p></td><td>
<p>2 893</p></td><td>
<p>2 904</p></td><td>
<p>2 907</p></td><td>
<p>-2,7%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Livsmedel</p></td><td>
<p>665</p></td><td>
<p>556</p></td><td>
<p>587</p></td><td>
<p>618</p></td><td>
<p>648</p></td><td>
<p>679</p></td><td>
<p>5,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbildning och forskning</p></td><td>
<p>1 368</p></td><td>
<p>1 318</p></td><td>
<p>1 317</p></td><td>
<p>1 324</p></td><td>
<p>1 332</p></td><td>
<p>1 339</p></td><td>
<p>0,4%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Biobränslen</p></td><td>
<p>285</p></td><td>
<p>275</p></td><td>
<p>275</p></td><td>
<p>50</p></td><td>
<p>50</p></td><td>
<p>50</p></td><td>
<p>-34,7%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>945</p></td><td>
<p>919</p></td><td>
<p>826</p></td><td>
<p>823</p></td><td>
<p>794</p></td><td>
<p>793</p></td><td>
<p>-3,6%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Jordbruksdepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Utgifterna består till över hälften av transfereringar, i första hand stöd till<br>enskilda jordbrukare i samband med reformeringen av jordbrukspolitiken.<br>Konsumtionsutgifterna avser förvaltningskostnader, av vilka Lantbruks-<br>universitetets kostnader utgör en stor del. De tekniska faktorer som är<br>styrande för utgifternas utveckling är framför allt löne- och prisutveck-<br>lingen. Under perioden 1994/95-1998/99 beräknas transfereringarna till<br>näringsidkare inom de areella näringarna inkl, företags- och branchstöd,<br>minska med ca 0,6 miljarder kronor från ca 3,6 miljarder kronor till ca<br>3,0 miljarder kronor.</p>
<p>Utgiftsutvecklingen styrs inom Jordbruksdepartementets område främst<br>av anpassning av politiken till ett medlemskap i EU. Ett EU-medlemskap<br>kommer att medföra stora förändringar till följd av en anpassning till<br>EG:s regelverk. En ökad användning av direktbidrag samt fortsatta<br>marknadsinterventioner och exportsubventioner kommer att vara viktiga<br>inslag i en gemensam jordbrukspolitik. Samtidigt kommer struktur-,<br>regional- och miljörelaterade stöd att få ökad betydelse.</p>
<p>Det nyligen träffade GATT-avtalet kommer också att påverka<br>utvecklingen inom området, bl.a. vad gäller utvecklingen av gränsskyd-<br>dets nivå för jordbruksprodukter.</p>
<p>147</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>X. Arbetsmarknadsdepartementet</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2" rowspan="2">
<p>93/94’</p></td><td colspan="4">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>därav:</p></td><td>
<p>42 116</p></td><td>
<p>45 092</p></td><td>
<p>42 888</p></td><td>
<p>41 439</p></td><td>
<p>39 710</p></td><td>
<p>38 345</p></td><td>
<p>-4,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknad m.m</p></td><td>
<p>26 723</p></td><td>
<p>28 647</p></td><td>
<p>26 615</p></td><td>
<p>25 341</p></td><td>
<p>23 612</p></td><td>
<p>22 247</p></td><td>
<p>-6,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslivsfrågor</p></td><td>
<p>12 890</p></td><td>
<p>13 431</p></td><td>
<p>13 306</p></td><td>
<p>13 181</p></td><td>
<p>13 181</p></td><td>
<p>13 181</p></td><td>
<p>-0,5%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Regional utveckling</p></td><td>
<p>2 503</p></td><td>
<p>3 014</p></td><td>
<p>2 967</p></td><td>
<p>2 917</p></td><td>
<p>2 917</p></td><td>
<p>2 917</p></td><td>
<p>-0,8%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Arbetsmarknadsdepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<p>För budgetåret 1994/95 har dessutom 5 025 miljoner kronor avsatts till<br>Utbildningsdepartementet för extra insatser inom utbildningsområdet av<br>hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Vidare har 2 800 miljoner kronor<br>avsatts till Kommunikationsdepartemnetet avseende underhållningsåt-<br>gärder för sysselsättnings och tillväxt.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Utgifterna för de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna<br>får inte överstiga anvisade medel på ett reservationsanslag vars storlek<br>främst grundar sig på arbetslöshetens utveckling.</p>
<p>Den beräknade utvecklingen av utgifterna under LK-perioden bygger<br>på att den öppna arbetslösheten sjunker från 7,7 % budgetåret 1994/95 till</p>
<p>5.7 % budgetåret 1998/99. 6,2 % av arbetskraften omfattas av olika<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1994/95. Budgetåret 1998/99 beräknas</p>
<p>4.7 % omfattas av åtgärder.</p>
<p>Kostnaden för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder varierar.<br>Sammansättningen av åtgärderna påverkar därför det totala antalet<br>personer som kan erbjudas en åtgärd inom anvisad medelsram. Utgifterna<br>för de olika åtgärderna påverkas bl.a. av den allmänna löneutvecklingen,<br>nivån på den arbetslöses tidigare inkomst och kostnaden för olika<br>utbildningar.</p>
<p>Arbetslöshetsförsäkringens utgifter, som emellertid inte redovisas på<br>statsbudgeten, utan i arbetsmarknadsfonden (avsnitt 4.1) bestäms framför<br>allt av arbetslösheten bland kassamedlemmama och deras tidigare inkomst<br>Arbetslöshetsersättningen motsvarar högst 80 % av tidigare inkomst.<br>Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansieras också av arbetsmar-<br>knadsfonden. Det gäller arbetslivsutveckling, utbildningsvikariat och vissa<br>utbildningsbidrag för arbetslösa. Omfattningen på dessa arbets-<br>marknadspolitiska åtgärder påverkar således den direkta belastningen på<br>arbetsmarknadsfonden. För budgetåret 1994/95 beräknas arbetsmarknads-<br>fonden belastats med ca 15,7 miljarder kronor för arbetsmarknadspolitiska</p>
<p>148</p>
<p>åtgärder.</p>
<p>Utgifterna under rubriken Arbetslivsffågor avser i första hand syssel-<br>sättningsåtgärder riktade till arbetshandikappade. Även här bestäms<br>utgifterna av politiska beslut, men löneutvecklingen och sammansätt-<br>ningen av de arbetslösa är av betydelse för hur många personer som kan<br>få sysselsättning inom ramen för anvisade medel. Utgiftsminskningen<br>under perioden beror på ett successivt minskat stöd till Samhall.</p>
<p>Cirka två tredjedelar av de utgifter som avsätts för regional utveckling<br>uppförs som reservationsanslag. Det gäller bl.a. lokaliserings- och<br>utvecklingsbidrag, regionala utvecklingsinsatser och särskilda regionalpo-<br>litiska infratsrukturåtgärder. Transportstöd, sysselsättningsbidrag och<br>nedsatta socialavgifter styrs bl.a. av konjunkturen. Vid ett Svenskt EU-<br>medlemskap kommer ca 2 400 miljoner kronor per år att tillföras<br>arbetsmarknads- och regionalpolitiken från EU:s strukturfonder.</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>149</p>
<h2>XI. Kulturdepartementet</h2>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>93/94*</p></td><td colspan="2">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>96/97</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>S 94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>15 706</p></td><td>
<p>15 276</p></td><td>
<p>11 380</p></td><td>
<p>9 026</p></td><td>
<p>8 869</p></td><td>
<p>8 859</p></td><td>
<p>-12,7%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kultur och massmedia</p></td><td>
<p>4 165</p></td><td>
<p>4 171</p></td><td>
<p>4 164</p></td><td>
<p>4 164</p></td><td>
<p>4 164</p></td><td>
<p>4 164</p></td><td>
<p>-0,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Invandring</p></td><td>
<p>11 479</p></td><td>
<p>11 104</p></td><td>
<p>7 215</p></td><td>
<p>4 861</p></td><td>
<p>4 704</p></td><td>
<p>4 694</p></td><td>
<p>-19,4%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>62</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>0,0%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Kulturdepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Ett stort antal anslag inom Kulturdepartementets område avser för-<br>valtningskostnader och dessa styrs främst av löne- och prisutvecklingen.<br>I övrigt består utgifterna bl.a. av produktionsstöd, konstnärsstöd och<br>annat verksamhetsstöd på kultur- och medieområdet. Inom in-<br>vandringsområdet avser utgifterna främst inkvartering och försöijnings-<br>stöd till asylsökande under den tid deras asylansökningar prövas samt<br>statsbidrag till kommunerna som ersätter dem för de flyktingar som tas<br>emot. Dessa utgifter bestäms i första hand av antalet asylsökande,<br>asylprövningstidens längd samt av hur många uppehållstillstånd som<br>beviljas.</p>
<p>Den grundläggande utgiftsstyrande faktorn inom invandringsområdet är<br>tillströmningen av asylsökande. Kortsiktigt är möjligheterna att styra<br>asyltillströmningen begränsade och kan främst ske genom viseringsplikt<br>och "signaler" om vilka kategorier som beviljas uppehållstillstånd i<br>Sverige. Långsiktigt kan styrningen ske genom ändrad invandrings- och<br>flyktingpolitik och genom mellanstatligt samarbete och genom in-<br>ternationella överenskommelser.</p>
<p>150</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>XII. Näringsdepartementet</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2" rowspan="2">
<p>93/94*</p></td><td colspan="3">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>97/98</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>därav:</p></td><td>
<p>4 490</p></td><td>
<p>3 984</p></td><td>
<p>3 802</p></td><td>
<p>3 571</p></td><td>
<p>3 505</p></td><td>
<p>3 379</p></td><td>
<p>-</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4,0%</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Forskning och utveckling</p></td><td>
<p>2 323</p></td><td>
<p>2 192</p></td><td>
<p>2 192</p></td><td>
<p>2 192</p></td><td>
<p>2 192</p></td><td>
<p>2 192</p></td><td>
<p>0,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Energi</p></td><td>
<p>753</p></td><td>
<p>792</p></td><td>
<p>631</p></td><td>
<p>412</p></td><td>
<p>357</p></td><td>
<p>237</p></td><td>
<p>-26,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>1 414</p></td><td>
<p>1 000</p></td><td>
<p>979</p></td><td>
<p>967</p></td><td>
<p>956</p></td><td>
<p>950</p></td><td>
<p>-1,3%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Näringsdepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Inom Näringsdepartementets områden är de dominerande utgiftsstyrande<br>faktorerna pris- och löneutvecklingen.</p>
<p>Stödet till forskning och utveckling är det mest anslagsberoende.<br>Näringslivet medfmansierar delar av denna verksamhet.</p>
<p>Vad gäller verksamhetsområdet privatisering av statligt ägda företag,<br>kvarstår tidigare angivna målsättning att verksamheten skall inbringa ca<br>10 miljarder kronor per år till statskassan under de kommande åren.</p>
<p>En ny treårsperiod för industrirelaterad forskning och utveckling har<br>inletts efter riksdagens beslut våren 1993. De statliga satsningarna för<br>industri- och näringslivsinriktad FoU uppgår till drygt 2 miljarder kronor<br>per år. Sverige deltar i EU:s ramprogram för forskning och teknisk ut-<br>veckling. I och med ikraftträdandet av EES-avtalet kommer Sverige att<br>årligen betala programavgifter till EU-kommissionen. De direkta kost-<br>naderna, i form av avgifter till EU, uppgår till ca 900 miljoner kronor<br>årligen när programavgiftema nått sin fulla volym vilket beräknas inträffa<br>år 1997. Av detta belopp kommer ca 500 miljoner kronor att belasta<br>Näringsdepartementets budget. De utgiftsstyrande faktorerna är här<br>utvecklingen av EU:s budget för FoU, Sveriges BNP samt kronans värde.</p>
<p>Den största delen av Sveriges satsningar på rymdverksamhet görs<br>genom deltagande i European Space Agency (ESA). Deltagande i<br>grundprogrammet och det vetenskapliga programmet är obligatoriskt<br>medan deltagande i tillämpningsprogrammet är frivilligt. Sverige har i<br>detta sammanhang tagit på sig utgifter på ca 2 miljarder kronor under de<br>närmaste sex åren.</p>
<p>Inom energiområdet styrs utgifterna i stor utsträckning av fettade beslut<br>om ekonomiska ramar för program för omställning och utveckling av<br>energisystemet t.o.m. budgetåret 1995/96.</p>
<p>151</p>
<h2>XIII. Civildepartementet 1993/94:150</h2>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>93/94*</p></td><td colspan="4">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>2 181</p></td><td>
<p>2 247</p></td><td>
<p>2 219</p></td><td>
<p>2 224</p></td><td>
<p>2 227</p></td><td>
<p>2 227</p></td><td>
<p>-0,2%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Länsstyrelserna</p></td><td>
<p>1 700</p></td><td>
<p>1 795</p></td><td>
<p>1 792</p></td><td>
<p>1 797</p></td><td>
<p>1 800</p></td><td>
<p>1 800</p></td><td>
<p>0,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övrigt</p></td><td>
<p>481</p></td><td>
<p>452</p></td><td>
<p>427</p></td><td>
<p>427</p></td><td>
<p>427</p></td><td>
<p>427</p></td><td>
<p>-1,4%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Civildepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Utgifterna inom Civildepartementets område avser förvaltningskostnader<br>för myndigheter. Pris- och löneutvecklingen är således en fektor av<br>avgörande betydelse för kostnadsutvecklingen inom departementets<br>ansvarsområden.</p>
<p>Statsbidrag till trossamfunden, påverkas inte av några automatiskt<br>verkande faktorer. En förändring av relationerna mellan staten och<br>Svenska kyrkan kan emellertid på längre sikt påverka dessa statsbidrag.</p>
<p>152</p>
<h3>XIV. Miljö- och naturresursdepartementet 1993/94:150</h3>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2">
<p>93/94*</p></td><td colspan="4">
<p>LK-perioden</p></td><td rowspan="2">
<p>98/99</p></td><td rowspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>2 153</p></td><td>
<p>2 406</p></td><td>
<p>1 627</p></td><td>
<p>1 604</p></td><td>
<p>1 607</p></td><td>
<p>1 607</p></td><td>
<p>-9,6%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Miljövård</p></td><td>
<p>1 417</p></td><td>
<p>1 652</p></td><td>
<p>910</p></td><td>
<p>892</p></td><td>
<p>893</p></td><td>
<p>893</p></td><td>
<p>-14,3%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Strålskydd, kärnsäkerhet</p></td><td>
<p>224</p></td><td>
<p>225</p></td><td>
<p>220</p></td><td>
<p>220</p></td><td>
<p>221</p></td><td>
<p>221</p></td><td>
<p>-0,4%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fastighetsdata och lantmäteri</p></td><td>
<p>512</p></td><td>
<p>529</p></td><td>
<p>497</p></td><td>
<p>492</p></td><td>
<p>493</p></td><td>
<p>493</p></td><td>
<p>-1,7%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Riksrevisionsverket och Miljö- och naturresursdepartementet<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<h3>Utgiftsstyrande faktorer</h3>
<p>Huvuddelen av utgifterna under denna huvudtitel avser konsumtion, som<br>i sin tur till största delen består av lönekostnader. Övriga större utgifter<br>under budgetåret 1994/95 avser investeringar i mark för naturvård,<br>bidrag för kalkning av försurade sjöar och vattendrag, ersättning för<br>landskapsvårdande åtgärder, Östersjöprogrammet samt åtgärder för att<br>uppfylla internationella åtaganden. Medel som avsattes i samband med<br>eneigiskatteomläggningen 1992 för stöd till biobränslen och Östeuropa<br>fördelas efter årliga beslut och finns därför endast redovisade t.o.m.<br>budgetåret 1994/95. En del av de statliga utgifterna inom Miljö- och<br>naturresursdepartementets verksamhetsområde är avgiftsfinansierade.</p>
<p>153</p>
<h3>XV. övrigt 1993/94:150</h3>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Miljoner kronor 1994/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>93/94»</p></td><td>
<p>LK-peri</p>
<p>94/95</p></td><td>
<p>oden</p>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td colspan="2">
<p>Genomsnittlig<br>procentuell<br>förändring per år<br>98/99 94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala utgifter<br>därav:</p></td><td>
<p>862</p></td><td>
<p>2 621</p></td><td>
<p>2 611</p></td><td>
<p>2 612</p></td><td>
<p>2 612</p></td><td>
<p>2 613</p></td><td>
<p>-0,1%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Riksdagen m.m.</p></td><td>
<p>798</p></td><td>
<p>864</p></td><td>
<p>864</p></td><td>
<p>864</p></td><td>
<p>864</p></td><td>
<p>864</p></td><td>
<p>0,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Hovet och Slotten</p></td><td>
<p>64</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>0,0%</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Regeringskansl i et</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>1 687</p></td><td>
<p>1 677</p></td><td>
<p>1 678</p></td><td>
<p>1 679</p></td><td>
<p>1 679</p></td><td>
<p>-0,1%</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Finansdepartementet och Riksgäldskontoret<br>* RRVs prognos i 1993/94 års prisnivå.</p>
<p>I detta avsnitt redovisas verksamhets- och utgiftsområden i statsbudgeten<br>som ej ingår i den departementsvisa redovisningen. Dessa områden är<br>statschefen och regeringen, kungliga hov- och slottsstatema, samt<br>riksdagen dess myndigheter och regeringskansliet.</p>
<p>Fr.o.m. budgetåret 1994/95 redovisas ett sammanhållet anslag till<br>Regeringskansliets departement, utredningar, Regeringskansliets<br>förvaltningskontor mfl. anslag. Dessa redovisades tidigare under<br>respektive departements huvudtitel.</p>
<p>154</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>TABELLBILAGA</p>
<p>Tabell I: Nyckeltal för den ekonomiska utvecklingen 1993 - 1999</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Procentuell förändring<br>frän föregående år</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 2 %</p></td><td colspan="7"></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP, volym</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export, volym</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>6,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbetald lönesumma</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshet, nivå</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>6,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder, nivå</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,9</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 3 %</p></td><td colspan="7"></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP, volym</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export, volym</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>6,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>4,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbetald lönesumma</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshet, nivå</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadspol itiska<br>åtgärder, nivå</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,6</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 4 %</p></td><td colspan="7"></td></tr>
<tr><td>
<p>BNP, volym</p></td><td>
<p>-2,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Export, volym</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>6,9</p></td><td>
<p>6,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Timlön</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbetald lönesumma</p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>6,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>KPI (årsgenomsnitt)</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslöshet, nivå</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,2</p></td><td>
<p>6,0</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>4,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadspol itiska<br>åtgärder, nivå</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,5</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>155</p>
<p>11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell II: Lånebehov och statsskuld</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<p>Inkluderar även ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren<br>1993</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>88/89</p></td><td>
<p>89/90</p></td><td>
<p>90/91</p></td><td>
<p>91/92</p></td><td>
<p>92/93</p></td><td>
<p>93/94</p></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 2 %</p>
<p>Budgetsaldo</p></td><td>
<p>18,1</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>-34,5</p></td><td>
<p>-80,8</p></td><td>
<p>-187,8</p></td><td>
<p>-197,5</p></td><td>
<p>-150,6</p></td><td>
<p>-143,8</p></td><td>
<p>-137,7</p></td><td>
<p>-132,5</p></td><td>
<p>-131,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övr utlåning,<br>Riksgälds-<br>kontoret *</p></td><td>
<p>-3,2</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>-9,4</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>-20,6</p></td><td>
<p>-42,1</p></td><td>
<p>-45</p></td><td>
<p>-35,2</p></td><td>
<p>-34,5</p></td><td>
<p>-33,5</p></td><td>
<p>-35,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lånebehov</p></td><td>
<p>-14,9</p></td><td>
<p>-1,7</p></td><td>
<p>43,9</p></td><td>
<p>88,7</p></td><td>
<p>208,4</p></td><td>
<p>239,6</p></td><td>
<p>195,6</p></td><td>
<p>179,0</p></td><td>
<p>172,0</p></td><td>
<p>166,0</p></td><td>
<p>166,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>-1,3</p></td><td>
<p>-0,1</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>14,2</p></td><td>
<p>16,2</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>10,9</p></td><td>
<p>9,9</p></td><td>
<p>9,1</p></td><td>
<p>8,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuld-<br>förändring</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>-7,2</p></td><td>
<p>44,2</p></td><td>
<p>84,3</p></td><td>
<p>249,6</p></td><td>
<p>220,6</p></td><td>
<p>191,6</p></td><td>
<p>177,0</p></td><td>
<p>176,0</p></td><td>
<p>171,0</p></td><td>
<p>167,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Total stats-</p></td><td>
<p>589,7</p></td><td>
<p>582,5</p></td><td>
<p>626,7</p></td><td>
<p>711,0</p></td><td>
<p>960,6</p></td><td>
<p>1181,2</p></td><td>
<p>1372,8</p></td><td>
<p>1549,8</p></td><td>
<p>1725,8</p></td><td colspan="2">
<p>1896,7 2064,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>skuld</p>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>50,2</p></td><td>
<p>44,9</p></td><td>
<p>44,6</p></td><td>
<p>48,8</p></td><td>
<p>66,5</p></td><td>
<p>80,1</p></td><td>
<p>88,6</p></td><td>
<p>94,2</p></td><td>
<p>99,3</p></td><td>
<p>104,1</p></td><td>
<p>108,5</p></td></tr>
</table>
<p>* Den största delen består av finansiering av underskottet i Arbetsmarknadsfonden</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 3 %</p></td><td colspan="5"></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetsaldo</p></td><td>
<p>-150,6</p></td><td>
<p>-138,7</p></td><td>
<p>-117,8</p></td><td>
<p>-97,3</p></td><td>
<p>-84,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övr utlåning,<br>Riksgälds-<br>kontoret *</p></td><td>
<p>-45</p></td><td>
<p>-36,6</p></td><td>
<p>-28,8</p></td><td>
<p>-23,2</p></td><td>
<p>-15</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lånebehov</p></td><td>
<p>195,6</p></td><td>
<p>175,3</p></td><td>
<p>146,6</p></td><td>
<p>120,5</p></td><td>
<p>99,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>10,7</p></td><td>
<p>8,4</p></td><td>
<p>6,6</p></td><td>
<p>5,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuld-</p></td><td colspan="5"></td></tr>
<tr><td>
<p>förändring</p></td><td>
<p>191,6</p></td><td>
<p>173,3</p></td><td>
<p>150,6</p></td><td>
<p>125,5</p></td><td>
<p>100,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Total stats-</p></td><td colspan="5"></td></tr>
<tr><td>
<p>skuld</p></td><td>
<p>1372,8</p></td><td>
<p>1546,1</p></td><td>
<p>1696,7</p></td><td>
<p>1822,2</p></td><td>
<p>1922,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>88,6</p></td><td>
<p>94,1</p></td><td>
<p>97,6</p></td><td>
<p>99,5</p></td><td>
<p>100,1</p></td></tr>
</table>
<p>Historiska åren är samma som alternativ 2 %.</p>
<p>* Den största delen består av finansiering av underskottet i Arbetsmarknadsfonden</p>
<p>156</p>
<p>Prop. 1993/94:150<br>Bilaga 1.2</p>
<p>Lånebehov och statsskuld (forts)</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<p>Inkluderar även ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren<br>1993</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 4 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetsaldo</p></td><td>
<p>-150,6</p></td><td>
<p>-130,5</p></td><td>
<p>-102,1</p></td><td>
<p>-80,2</p></td><td>
<p>-62,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övr utlåning,<br>Riksgälds-<br>kontoret *</p></td><td>
<p>-45</p></td><td>
<p>-31,3</p></td><td>
<p>-22,3</p></td><td>
<p>-19,1</p></td><td>
<p>-7,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lånebehov</p></td><td>
<p>195,6</p></td><td>
<p>161,8</p></td><td>
<p>124,4</p></td><td>
<p>99,3</p></td><td>
<p>69,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>7,1</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuld-<br>förändring</p></td><td>
<p>191,6</p></td><td>
<p>159,8</p></td><td>
<p>128,4</p></td><td>
<p>98,3</p></td><td>
<p>70,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Total stats-<br>skuld</p></td><td>
<p>1372,8</p></td><td>
<p>1532,6</p></td><td>
<p>1661,0</p></td><td>
<p>1759,3</p></td><td>
<p>1830,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>88,6</p></td><td>
<p>93,2</p></td><td>
<p>95,5</p></td><td>
<p>95,8</p></td><td>
<p>94,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Historiska ären är samma</p></td><td>
<p>som alternativ 2 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>* Den största delen består av finansiering av</p></td><td>
<p>underskottet i</p></td><td colspan="2">
<p>i Arbetsmarknadsfonden</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>157</p>
<p>Prop. 1993/94:150<br>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell III: Sammanfattning av beräkningsresultaten</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<p>Inkluderar även ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om v&ren<br>1993. Delposter är var och en korrekt avrundade.</p>
<p>88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99</p>
<p>Alternativ 2 %</p>
<p>Inkomster, netto</p>
<p>367,7</p>
<p>401,6</p>
<p>403,5</p>
<p>397,7</p>
<p>377,7</p>
<p>368,6</p>
<p>368,2</p>
<p>368,1</p>
<p>409,4</p>
<p>431,6</p>
<p>453,4</p>
<p>Utgifter, netto<br>exkl statsskuld-</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>räntor</p></td><td>
<p>296,4</p></td><td>
<p>334,4</p></td><td>
<p>377,0</p></td><td>
<p>418,5</p></td><td>
<p>492,4</p></td><td>
<p>473,1</p></td><td>
<p>442,8</p></td><td>
<p>438,9</p></td><td>
<p>437,0</p></td><td>
<p>435,0</p></td><td>
<p>440,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>53,2</p></td><td>
<p>63,7</p></td><td>
<p>61,0</p></td><td>
<p>60,0</p></td><td>
<p>73,1</p></td><td>
<p>93,0</p></td><td>
<p>76,0</p></td><td>
<p>91,0</p></td><td>
<p>110,0</p></td><td>
<p>129,0</p></td><td>
<p>144,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>6,3</p></td><td>
<p>7,1</p></td><td>
<p>7,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetsaldo</p></td><td>
<p>18,1</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>-34,5</p></td><td>
<p>-80,8</p></td><td>
<p>-187,8</p></td><td>
<p>-197,5</p></td><td>
<p>-150,6</p></td><td>
<p>-143,8</p></td><td>
<p>-137,7</p></td><td>
<p>-132,5</p></td><td>
<p>-131,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>-2,5</p></td><td>
<p>-5,6</p></td><td>
<p>-13,0</p></td><td>
<p>-13,4</p></td><td>
<p>-9,7</p></td><td>
<p>-8,7</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>-7,3</p></td><td>
<p>-6,9</p></td></tr>
</table>
<p>94/95</p>
<p>95/96</p>
<p>96/97 97/98</p>
<p>98/99</p>
<p>Alternativ 3 %</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Inkomster, netto</p></td><td>
<p>368,2</p></td><td>
<p>384,6</p></td><td>
<p>406,8</p></td><td>
<p>427,9</p></td><td>
<p>448,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter, netto<br>exkl statsskuld-<br>räntor</p></td><td>
<p>442,8</p></td><td>
<p>437,3</p></td><td>
<p>431,6</p></td><td>
<p>423,1</p></td><td>
<p>422,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>76,0</p></td><td>
<p>86,0</p></td><td>
<p>93,0</p></td><td>
<p>102,0</p></td><td>
<p>110,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>5,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetsaldo</p></td><td>
<p>-150,6</p></td><td>
<p>-138,7</p></td><td>
<p>-117,8</p></td><td>
<p>-97,3</p></td><td>
<p>-84,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>-9,7</p></td><td>
<p>-8,4</p></td><td>
<p>-6,8</p></td><td>
<p>-5,3</p></td><td>
<p>-4,4</p></td></tr>
</table>
<p>Historiska år är samma som i alternativ 2 %.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Alternativ 4 %</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster, netto</p></td><td>
<p>368,2</p></td><td>
<p>384,4</p></td><td>
<p>405,7</p></td><td>
<p>427,8</p></td><td>
<p>450,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter, netto</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>exkl statsskuld-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>räntor</p></td><td>
<p>442,8</p></td><td>
<p>434,9</p></td><td>
<p>424,8</p></td><td>
<p>411,0</p></td><td>
<p>406,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>76,0</p></td><td>
<p>80,0</p></td><td>
<p>83,0</p></td><td>
<p>97,0</p></td><td>
<p>107,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Budgetsaldo</p></td><td>
<p>-150,6</p></td><td>
<p>-130,5</p></td><td>
<p>-102,1</p></td><td>
<p>-80,2</p></td><td>
<p>-62,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Andel av BNP %</p></td><td>
<p>-9,7</p></td><td>
<p>-7,9</p></td><td>
<p>-5,9</p></td><td>
<p>-4,4</p></td><td>
<p>-3,3</p></td></tr>
</table>
<p>Historiska år är samma som i alternativ 2 %.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>158</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell IV: Statsbudgetens inkomster och utgifter brutto</p>
<p>Miljarder kronor, 94/95 års prisnivA</p>
<p>Inkluderar även ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om vären<br>1993</p>
<p>88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99</p>
<p>Alternativ 3 %</p>
<p>Inkomster,</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>brutto</p></td><td>
<p>592,8</p></td><td>
<p>597,8</p></td><td>
<p>554,2</p></td><td>
<p>512,8</p></td><td>
<p>466,3</p></td><td>
<p>431,2</p></td><td>
<p>420,2</p></td><td>
<p>424,7</p></td><td>
<p>435,3</p></td><td>
<p>443,5</p></td><td>
<p>450,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter,<br>brutto<br>exkl stats-<br>skuldräntor</p></td><td>
<p>494,8</p></td><td>
<p>512,7</p></td><td>
<p>532,6</p></td><td>
<p>535,5</p></td><td>
<p>587,1</p></td><td>
<p>537,9</p></td><td>
<p>494,8</p></td><td>
<p>476,0</p></td><td>
<p>458,6</p></td><td>
<p>439,1</p></td><td>
<p>427,4</p></td></tr>
</table>
<p>Historiska år är samma som i alternativ 2 %.</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>159</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell V: Statsbudgetens inkomster, brutto<br>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>88/89</p></td><td>
<p>89/90</p></td><td>
<p>90/91</p></td><td>
<p>91/92</p></td><td>
<p>92/93</p></td><td>
<p>93/94</p></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fysiska<br>personers<br>inkomstskatt</p></td><td>
<p>76,6</p></td><td>
<p>81,3</p></td><td>
<p>56,7</p></td><td>
<p>14,9</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>-4,3</p></td><td>
<p>17,1</p></td><td>
<p>23,9</p></td><td>
<p>28,8</p></td><td>
<p>28,7</p></td><td>
<p>30,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Juridiska<br>personers<br>inkomstskatt</p></td><td>
<p>25,0</p></td><td>
<p>23,3</p></td><td>
<p>19,2</p></td><td>
<p>24,1</p></td><td>
<p>29,6</p></td><td>
<p>27,9</p></td><td>
<p>26,1</p></td><td>
<p>24,6</p></td><td>
<p>29,8</p></td><td>
<p>32,4</p></td><td>
<p>35,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Social-<br>avgifter, brutto</p></td><td>
<p>116,0</p></td><td>
<p>125,4</p></td><td>
<p>135,0</p></td><td>
<p>143,9</p></td><td>
<p>128,8</p></td><td>
<p>119,8</p></td><td>
<p>119,9</p></td><td>
<p>127,2</p></td><td>
<p>132,9</p></td><td>
<p>139,5</p></td><td>
<p>146,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Mervärdes-<br>skatt</p></td><td>
<p>86,6</p></td><td>
<p>100,2</p></td><td>
<p>123,4</p></td><td>
<p>120,0</p></td><td>
<p>117,8</p></td><td>
<p>114,8</p></td><td>
<p>115,2</p></td><td>
<p>121,1</p></td><td>
<p>128,0</p></td><td>
<p>135,5</p></td><td>
<p>143,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga<br>indirekta<br>skatter</p></td><td>
<p>62,1</p></td><td>
<p>68,3</p></td><td>
<p>68,0</p></td><td>
<p>69,7</p></td><td>
<p>68,7</p></td><td>
<p>71,7</p></td><td>
<p>75,9</p></td><td>
<p>79,9</p></td><td>
<p>83,5</p></td><td>
<p>86,7</p></td><td>
<p>89,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatt på<br>egendom m.m.</p></td><td>
<p>19,4</p></td><td>
<p>23,2</p></td><td>
<p>27,7</p></td><td>
<p>31,3</p></td><td>
<p>32,2</p></td><td>
<p>25,9</p></td><td>
<p>22,3</p></td><td>
<p>23,2</p></td><td>
<p>22,0</p></td><td>
<p>26,0</p></td><td>
<p>27,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster av<br>statens verksamhet</p></td><td>
<p>40,8</p></td><td>
<p>44,1</p></td><td>
<p>48,2</p></td><td>
<p>63,4</p></td><td>
<p>54,9</p></td><td>
<p>49,2</p></td><td>
<p>35,9</p></td><td>
<p>31,0</p></td><td>
<p>31,6</p></td><td>
<p>31,1</p></td><td>
<p>31,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>6,2</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>7,0</p></td><td>
<p>17,0</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>5,9</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>4,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsbudgetens<br>totala inkomster<br>brutto</p></td><td>
<p>431,4</p></td><td>
<p>472,0</p></td><td>
<p>480,9</p></td><td>
<p>470,3</p></td><td>
<p>442,6</p></td><td>
<p>422,2</p></td><td>
<p>420,2</p></td><td>
<p>436,8</p></td><td>
<p>461,5</p></td><td>
<p>485,1</p></td><td>
<p>508,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa skatte-<br>inkomster</p></td><td>
<p>387,6</p></td><td>
<p>424,5</p></td><td>
<p>430,5</p></td><td>
<p>407,8</p></td><td>
<p>386,2</p></td><td>
<p>361,2</p></td><td>
<p>382,3</p></td><td>
<p>405,9</p></td><td>
<p>431,1</p></td><td>
<p>455,2</p></td><td>
<p>478,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga<br>inkomster</p></td><td>
<p>43,8</p></td><td>
<p>47,5</p></td><td>
<p>50,4</p></td><td>
<p>62,5</p></td><td>
<p>56,4</p></td><td>
<p>61,0</p></td><td>
<p>37,9</p></td><td>
<p>30,9</p></td><td>
<p>30,4</p></td><td>
<p>29,9</p></td><td>
<p>29,4</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>160</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell VI: Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter<br>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, 94/95 års prisnivå</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>88/89</p></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>98/99</p></td><td>
<p>Genomsnittlig procentuell<br>förändring per år<br>94/95 - 98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumtion</p></td><td>
<p>109,7</p></td><td>
<p>127,4</p></td><td>
<p>124,8</p></td><td>
<p>-0,5 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Investeringar</p></td><td>
<p>9,3</p></td><td>
<p>19,3</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>-10,2 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transfereringar till hushåll</p></td><td>
<p>127,6</p></td><td>
<p>157,6</p></td><td>
<p>143,3</p></td><td>
<p>-2,3 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>varav redov på ink sidan</p></td><td>
<p>87,5</p></td><td>
<p>52,0</p></td><td>
<p>52,7</p></td><td>
<p>0,3 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transf till kommunerna</p></td><td>
<p>80,8</p></td><td>
<p>66,6</p></td><td>
<p>52,8</p></td><td>
<p>-5,6 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Transf till utlandet</p></td><td>
<p>14,9</p></td><td>
<p>14,2</p></td><td>
<p>12,2</p></td><td>
<p>-3,7 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga transfereringar</p></td><td>
<p>50,9</p></td><td>
<p>63,7</p></td><td>
<p>39,2</p></td><td>
<p>-11,4 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>69,6</p></td><td>
<p>76,0</p></td><td>
<p>97,4</p></td><td>
<p>6,4 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga utgifter</p></td><td>
<p>5,1</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>4,2</p></td><td>
<p>-0,4 %</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa utgifter <sup>1</sup></p></td><td>
<p>555,4</p></td><td>
<p>581,1</p></td><td>
<p>539,3</p></td><td>
<p>-1,8 %</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Exklusive utgifterna i tillkommande utgiftsbehov</p>
<p>Källor: Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret</p>
<p>Tabell VII: Transfereringar till hushåll uppdelat på folkpensioner, sjukförsäkring, föräldrapenning<br>och arbetsskadeersättningar</p>
<p>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, fasta priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsskadeförsäkring</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>7,4</p></td><td>
<p>7,5</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>7,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjukförsäkring</p></td><td>
<p>33,6</p></td><td>
<p>34,1</p></td><td>
<p>34,5</p></td><td>
<p>34,6</p></td><td>
<p>34,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Föräldraförsäkring</p></td><td>
<p>18,2</p></td><td>
<p>17,2</p></td><td>
<p>17,8</p></td><td>
<p>18,2</p></td><td>
<p>18,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Folkpension exkl KBT</p></td><td>
<p>68,5</p></td><td>
<p>68,2</p></td><td>
<p>67,9</p></td><td>
<p>67,7</p></td><td>
<p>67,4</p></td></tr>
</table>
<p>Källor: Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret</p>
<p>161</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell VIII: Statens utgifter fördelade efter politikområden</p>
<p>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, 94/95 års prisnivå</p>
<p>Exklusive tillkommande utgiftsbehov och ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen<br>fattade beslut om våren 1993.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>88/89</p></td><td>
<p>89/90</p></td><td>
<p>90/91</p></td><td>
<p>91/92</p></td><td>
<p>92/93</p></td><td>
<p>93/94</p></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ålderspensioner<br>Arbetsmarknads-</p></td><td>
<p>142,1</p></td><td>
<p>146,3</p></td><td>
<p>148,2</p></td><td>
<p>149,6</p></td><td>
<p>149,4</p></td><td>
<p>154,0</p></td><td>
<p>157,3</p></td><td>
<p>160,3</p></td><td>
<p>162,7</p></td><td>
<p>164,7</p></td><td>
<p>166,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>politik<br>Sjukförsäkring,</p></td><td>
<p>37,1</p></td><td>
<p>35,1</p></td><td>
<p>40,4</p></td><td>
<p>65,5</p></td><td>
<p>91,5</p></td><td>
<p>100,9</p></td><td>
<p>106,0</p></td><td>
<p>97,4</p></td><td>
<p>94,8</p></td><td>
<p>92,9</p></td><td>
<p>91,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>arbetsskador</p></td><td>
<p>117,2</p></td><td>
<p>116,7</p></td><td>
<p>114,7</p></td><td>
<p>106,4</p></td><td>
<p>89,9</p></td><td>
<p>87,4</p></td><td>
<p>85,7</p></td><td>
<p>87,2</p></td><td>
<p>88,9</p></td><td>
<p>90,6</p></td><td>
<p>92,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldräntor</p></td><td>
<p>69,0</p></td><td>
<p>76,1</p></td><td>
<p>67,3</p></td><td>
<p>63,4</p></td><td>
<p>76,2</p></td><td>
<p>93,0</p></td><td>
<p>76,0</p></td><td>
<p>83,6</p></td><td>
<p>87,7</p></td><td>
<p>93,3</p></td><td>
<p>97,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Barnfamiljer<br>Bidrag från<br>staten till</p></td><td>
<p>37,2</p></td><td>
<p>39,7</p></td><td>
<p>44,1</p></td><td>
<p>48,5</p></td><td>
<p>45,5</p></td><td>
<p>52,4</p></td><td>
<p>51,3</p></td><td>
<p>49,4</p></td><td>
<p>49,3</p></td><td>
<p>49,2</p></td><td>
<p>48,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>kommunsektor<br>Utbildning och</p></td><td>
<p>62,8</p></td><td>
<p>64,2</p></td><td>
<p>65,2</p></td><td>
<p>56,8</p></td><td>
<p>69,0</p></td><td>
<p>49,2</p></td><td>
<p>46,3</p></td><td>
<p>44,4</p></td><td>
<p>43,3</p></td><td>
<p>42,1</p></td><td>
<p>40,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>forskning</p></td><td>
<p>30,8</p></td><td>
<p>30,3</p></td><td>
<p>31,7</p></td><td>
<p>34,4</p></td><td>
<p>35,7</p></td><td>
<p>41,6</p></td><td>
<p>41,8</p></td><td>
<p>36,9</p></td><td>
<p>37,4</p></td><td>
<p>37,5</p></td><td>
<p>37,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Försvar</p></td><td>
<p>42,3</p></td><td>
<p>44,0</p></td><td>
<p>46,7</p></td><td>
<p>41,5</p></td><td>
<p>42,0</p></td><td>
<p>41,1</p></td><td>
<p>40,8</p></td><td>
<p>41,1</p></td><td>
<p>40,8</p></td><td>
<p>40,9</p></td><td>
<p>41,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommunikationer</p>
<p>Bostads-</p></td><td>
<p>17,0</p></td><td>
<p>20,9</p></td><td>
<p>18,2</p></td><td>
<p>19,2</p></td><td>
<p>25,5</p></td><td>
<p>29,7</p></td><td>
<p>30,5</p></td><td>
<p>27,7</p></td><td>
<p>28,2</p></td><td>
<p>24,7</p></td><td>
<p>23,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>försörjning<br>Rättsväsende</p></td><td>
<p>20,4</p></td><td>
<p>25,4</p></td><td>
<p>26,2</p></td><td>
<p>35,6</p></td><td>
<p>42,0</p></td><td>
<p>38,2</p></td><td>
<p>30,1</p></td><td>
<p>21,0</p></td><td>
<p>14,1</p></td><td>
<p>8,8</p></td><td>
<p>4,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>inkl tull/skatt<br>Internationellt</p></td><td>
<p>23,6</p></td><td>
<p>25,9</p></td><td>
<p>27,4</p></td><td>
<p>26,8</p></td><td>
<p>26,7</p></td><td>
<p>27,7</p></td><td>
<p>28,1</p></td><td>
<p>26,4</p></td><td>
<p>26,5</p></td><td>
<p>26,6</p></td><td>
<p>26,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>bistånd</p></td><td>
<p>14,3</p></td><td>
<p>15,5</p></td><td>
<p>15,8</p></td><td>
<p>14,9</p></td><td>
<p>14,4</p></td><td>
<p>14,5</p></td><td>
<p>13,9</p></td><td>
<p>12,6</p></td><td>
<p>12,3</p></td><td>
<p>12,0</p></td><td>
<p>11,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Invandring</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>6,7</p></td><td>
<p>7,7</p></td><td>
<p>8,1</p></td><td>
<p>11,3</p></td><td>
<p>11,6</p></td><td>
<p>11,2</p></td><td>
<p>7,9</p></td><td>
<p>6,6</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>6,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Vård och omsorg<br>Närings- och</p></td><td>
<p>9,4</p></td><td>
<p>9,1</p></td><td>
<p>8,3</p></td><td>
<p>9,0</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>9,0</p></td><td>
<p>8,9</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>7,3</p></td><td>
<p>6,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>jordbrukspolitik<br>Central</p></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>12,8</p></td><td>
<p>20,7</p></td><td>
<p>52,0</p></td><td>
<p>34,1</p></td><td>
<p>5,8</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>förvaltning<br>Fritidsverksam-</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>7,3</p></td><td>
<p>6,1</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>5,2</p></td><td>
<p>5,4</p></td><td>
<p>5,5</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,3</p></td><td>
<p>5,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>het och kultur</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>4,4</p></td><td>
<p>4,6</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga utgifter<br>Utrikes-<br>förvaltning och<br>internationell</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>4,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>samverkan<br>Samhälls-</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>3,7</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>planering<br>Miljöskydd, natur-</p></td><td>
<p>3,9</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,5</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>3,4</p></td><td>
<p>3,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>vård och energi</p>
<p>Summa utgifter,</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,8</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>1,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>brutto</p></td><td>
<p>658,2</p></td><td>
<p>687,0</p></td><td>
<p>697,6</p></td><td>
<p>720,8</p></td><td>
<p>799,5</p></td><td>
<p>804,1</p></td><td>
<p>758,4</p></td><td>
<p>733,7</p></td><td>
<p>728,9</p></td><td>
<p>725,4</p></td><td>
<p>723,9</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>162</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell IX: Utgifter för statsskuldräntor<br>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor pä län i<br>utländsk valuta</p></td><td>
<p>24,2</p></td><td>
<p>24,4</p></td><td>
<p>25,4</p></td><td>
<p>26,1</p></td><td>
<p>25,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i<br>svenska kronor</p></td><td>
<p>47,5</p></td><td>
<p>59,7</p></td><td>
<p>71,6</p></td><td>
<p>71,2</p></td><td>
<p>84,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Valutakursdifferenser</p></td><td>
<p>4,3</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>-4,0</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>-0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala ränteutgifter</p></td><td>
<p>76,0</p></td><td>
<p>86,0</p></td><td>
<p>93,0</p></td><td>
<p>102,0</p></td><td>
<p>110,0</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>163</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell X: Arbetsmarknadsfonden</p>
<p>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<p>Exklusive ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren 1993.</p>
<p>88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>22,0</p></td><td>
<p>26,5</p></td><td>
<p>28,0</p></td><td>
<p>29,7</p></td><td>
<p>31,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>49,9</p></td><td>
<p>47,4</p></td><td>
<p>45,5</p></td><td>
<p>44,5</p></td><td>
<p>43,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor</p></td><td>
<p>4,5</p></td><td>
<p>5,6</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>7,6</p></td><td>
<p>8,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>sparande,</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>inkl räntor</p></td><td>
<p>4,2 7,0 6,7 -10,8 -23,7 -37,4 -32,4</p></td><td>
<p>-26,5</p></td><td>
<p>-23,9</p></td><td>
<p>-22,4</p></td><td>
<p>-21,2</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Anm: För åren 88/89-93/94 redovisas endast finansiellt sparande inkl, räntor.</p>
<p>Tabell XI: Delpensionsfonden</p>
<p>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<p>Exklusive ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren 1993.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>88/89</p></td><td>
<p>89/90</p></td><td>
<p>90/91</p></td><td>
<p>91/92</p></td><td>
<p>92/93</p></td><td>
<p>93/94</p></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,8</p></td><td>
<p>3,1</p></td><td>
<p>2,9</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>1,2</p></td><td>
<p>1,3</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,7</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>2,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>0,7</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>1,6</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>0,4</p></td><td>
<p>0,3</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>0,2</p></td><td>
<p>0,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt<br>sparande,<br>inkl räntor</p></td><td>
<p>1,4</p></td><td>
<p>1,9</p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>2,3</p></td><td>
<p>1,1</p></td><td>
<p>-0,2</p></td><td>
<p>-0,9</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-0,8</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>-0,7</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>164</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Tabell XII: Lönegarantifonden</p>
<p>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<p>Exklusive ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren 1993.</p>
<p>88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99</p>
<p>Finansiellt</p>
<p>sparande,</p>
<p>inkl räntor 0,8 1,1 1,2 -3,5 -3,7 -1,4 -0,7 -0,06 0,3 0,4 0,5</p>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Tabell XIII: AP-fonden</p>
<p>Alternativ 3 %</p>
<p>Miljarder kronor, löpande priser</p>
<p>Exklusive ännu ej uppfyllda delar av det saneringsprogram som riksdagen fattade beslut om våren 1993.</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>88/89</p></td><td>
<p>89/90</p></td><td>
<p>90/91</p></td><td>
<p>91/92</p></td><td>
<p>92/93</p></td><td>
<p>93/94</p></td><td>
<p>94/95</p></td><td>
<p>95/96</p></td><td>
<p>96/97</p></td><td>
<p>97/98</p></td><td>
<p>98/99</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td>
<p>55,0</p></td><td>
<p>69,4</p></td><td>
<p>81,0</p></td><td>
<p>83,5</p></td><td>
<p>82,4</p></td><td>
<p>82,3</p></td><td>
<p>85,8</p></td><td>
<p>90,4</p></td><td>
<p>95,4</p></td><td>
<p>100,6</p></td><td>
<p>106,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor</p></td><td>
<p>42,6</p></td><td>
<p>45,3</p></td><td>
<p>49,7</p></td><td>
<p>56,1</p></td><td>
<p>52,7</p></td><td>
<p>50,3</p></td><td>
<p>45,9</p></td><td>
<p>41,6</p></td><td>
<p>38,0</p></td><td>
<p>35,9</p></td><td>
<p>34,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter<br>Finansiellt</p></td><td>
<p>65,4</p></td><td>
<p>73,8</p></td><td>
<p>83,3</p></td><td>
<p>92,8</p></td><td>
<p>99,6</p></td><td>
<p>106,0</p></td><td>
<p>112,5</p></td><td>
<p>118,7</p></td><td>
<p>126,3</p></td><td>
<p>134,1</p></td><td>
<p>142,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>sparande,<br>inkl räntor</p></td><td>
<p>32,2</p></td><td>
<p>40,9</p></td><td>
<p>47,4</p></td><td>
<p>46,8</p></td><td>
<p>35,5</p></td><td>
<p>26,6</p></td><td>
<p>19,7</p></td><td>
<p>13,3</p></td><td>
<p>7,1</p></td><td>
<p>2,4</p></td><td>
<p>-1,6</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>165</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Utdrag ur</p>
<p>Riksrevisionsverkets<br>reviderade inkomst-<br>beräkningar för budgetåret<br>1994/95</p>
<h3>REGERINGEN</h3>
<h3>FINANSDEPARTEMENTET</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1994/95</p>
<p>Riksrevisionsverket (RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regeringen<br>lämna en reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster för det kom-<br>mande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkningen i komplet-<br>teringspropositionen. RRV redovisar med denna skrivelse nya beräkningar<br>av inkomsterna för budgetåret 1994/95 avseende de större inkomsttitlarna<br>samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning till beräk-<br>ningarna har även en ny prognos för budgetåret 1993/94 gjorts. Underlag för<br>beräkningarna har inhämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna<br>av inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels från RRV:s taxe-<br>ringsstatistiska undersökning avseende inkomståret 1992, dels från RRV:s<br>aktiebolagsenkät.</p>
<p>Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av<br>RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen våren 1994 lämnas kom-<br>mentarer till förändringar för vissa titlar avseende budgetåret 1994/95, där<br>RRV nu förordar förändringar. För att underlätta jämförelse med progno-<br>serna i den reviderade nationalbudgeten presenteras i bilaga 1 också beräk-<br>ningsresultaten kalenderårsvis för åren 1993-1995.</p>
<p>RRV:s inkomstberäkning från hösten 1993 finns utgiven i en separat pub-<br>likation och kan tillsammans med den av RRV utgivna Inkomstliggaren an-<br>vändas som ett komplement till den nu presenterade reviderade inkomstbe-<br>räkningen. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vilka in-<br>komster som hänför sig till de olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelser<br>som gäller för dessa.</p>
<p>Generaldirektör Inga-Britt Ahlenius har beslutat i detta ärende i närvaro<br>av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Per Östling, avdelningsdirektör<br>Jörgen Hansson, revisor Peter Håkansson, revisor Johan Fall, revisor Urban<br>Karlström och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Hallstener.</p>
<p>Stockholm den 21 april 1994</p>
<p>Inga-Britt Ahlenius</p>
<p>Birgitta Hallstener</p>
<h3>I. SAMMANFATTNING</h3>
<p>Förutsättningar</p>
<p>Riksrevisionsverkets (RRV) förslag till reviderad beräkning av statsbudge-<br>tens inkomster för budgetåret 1994/95 och den nu gjorda beräkningen av in-<br>komsterna för budgetåret 1993/94 grundas på den ekonomiska politik som<br>har kommit till uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag som har lagts<br>fram av regeringen i propositioner som av oss är kända. Förutom de institu-<br>tionella förutsättningarna är bedömningen av konjunkturutvecklingen bety-<br>delsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. RRV har därför haft<br>kontakt med Finansdepartementet under det pågående arbetet med den re-<br>viderade nationalbudgeten för år 1994 och med Konjunkturinstitutet. På<br>grundval härav har RRV utgått från följande grundläggande antaganden för<br>beräkningarna:</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>Förändr.<br>jfr. med<br>budget-<br>prop.</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>Förändr.<br>jfr. med<br>budget-<br>prop.</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>Förändr.<br>jfr. med<br>budget-<br>prop.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbetald lönesumma<sup>11</sup></p></td><td>
<p>-1,5</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>+0,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensioner<sup>11</sup></p></td><td>
<p>2,5</p></td><td>
<p>-1,1</p></td><td>
<p>4,8</p></td><td>
<p>-0,3</p></td><td>
<p>3,2</p></td><td>
<p>-0,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Konsumentprisindex</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>årsmedeltal'<sup>1</sup></p></td><td>
<p>4,7</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>-1,0</p></td><td>
<p>2,6</p></td><td>
<p>-0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion,</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>löpande priser<sup>11</sup></p></td><td>
<p>2,2</p></td><td>
<p>+0,1</p></td><td>
<p>4,0</p></td><td>
<p>+ 1,0</p></td><td>
<p>5,7</p></td><td>
<p>+ 0,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Privat konsumtion,</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>fasta priser<sup>11</sup></p></td><td>
<p>-3,8</p></td><td>
<p>+0,1</p></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>+ 0,8</p></td><td>
<p>2,0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadslåneränta<sup>21</sup></p></td><td>
<p>10,7</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>8,6</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>6,8</p></td><td>
<p>+0,05</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Driftsöverskott exkl.</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>egna hem<sup>11</sup></p></td><td>
<p>13,6</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>3,3</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>9,2</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Basbelopp, kr.</p></td><td>
<p>34 400</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>35 200</p></td><td colspan="2">
<p>0 35 600</p></td><td>
<p>-300</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Procentuell förändring från föregående år</p>
<p><sup>2</sup> Avser budgetåren 1993/94-1994/95</p>
<p>I föreliggande beräkningar har hänsyn tagits till följande propositioner, rege-<br>ringsbeslut och skrivelser:</p>
<p>1993/94:99 Ny mervärdesskattelag</p>
<p>1993/94:100 Finansplanen</p>
<p>1993/94:119 Kompensation för viss dieseloljeskatt</p>
<p>1993/94:136 Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, ex-</p>
<p>port, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker</p>
<p>1993/94:141 Beredskapslagring av olja för krigssituationer</p>
<p>1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</p>
<p>1993/94:148 Vårdnadsbidrag</p>
<p>1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området</p>
<p>1993/94:166 Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer m.m. för</p>
<p>SJ:s verksamhet under åren 1994 1996</p>
<p>1993/94:167 En effektivare fordonskontroll</p>
<p>1993/94:177 Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft</p>
<p>1993/94:181 Slopad årlig fordonsskatt för vissa äldre motorfordon</p>
<p>1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor</p>
<p>Vidare grundas beräkningarna nu på aktuellare uppgifter för inkomstskat-<br>terna. RRV har även genomfört en enkät bland svenska aktiebolag under<br>februari månad för att förbättra underlaget för beräkningen av juridiska per-<br>soners inkomstskatt.</p>
<p>Statsbudgetens totala inkomster budgetåret 1994/95</p>
<p>Enligt de nu reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster till</p>
<p>367,2 mdkr. Det är 7,6 mdkr mer än vad som beräknades i budgetpropositio-<br>nen. De största förändringarna på inkomsttitlar kommenteras under avsnit-<br>tet utveckling av inkomsterna.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Statsbudgetens inkomster<br>Budgetäret 1994/95</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-143.png" style="width:296pt;height:132pt;"/>
<p>Totalt 367 miljarder kr.</p>
<p>Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster</p>
<p>På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På<br>ett mindre antal titlar redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettore-<br>dovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på statsbudgetens<br>inkomstsida. I tabell 1 ges en sammanställning av bruttobeloppen budget-<br>åren 1993/94 och 1994/95. I RRV:s prognosarbete ingår att för dessa titlar<br>bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster som utgifter.</p>
<p>12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Tabell 1. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1993/94 - 1994/95 (mkr)</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2" rowspan="2">
<p>Inkomsttyp/<br>huvudgrupp</p></td><td colspan="2">
<p>Inkomster (brutto)</p></td><td colspan="2">
<p>Utgifter (brutto)</p></td><td colspan="2">
<p>Inkomster på stats-<br>budgeten (netto)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1993/94</p></td><td>
<p>1994/95</p></td><td>
<p>1993/94</p></td><td>
<p>1994/95</p></td><td>
<p>1993/94</p></td><td>
<p>1994/95</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>Skatter</p></td><td>
<p>915 514</p></td><td>
<p>938 383</p></td><td>
<p>607 460</p></td><td>
<p>608 853</p></td><td>
<p>308 054</p></td><td>
<p>329 531</p></td></tr>
<tr><td>
<p>varav</p></td><td>
<p>1100* Skatt på</p>
<p>inkomst</p></td><td>
<p>361 155</p></td><td>
<p>367 269</p></td><td>
<p>323 016</p></td><td>
<p>316 403</p></td><td>
<p>38 139</p></td><td>
<p>50 866</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>1200*<br>Lagstadgade<br>socialavgifter</p></td><td>
<p>210 921</p></td><td>
<p>226 888</p></td><td>
<p>153 956</p></td><td>
<p>161 590</p></td><td>
<p>56 965</p></td><td>
<p>65 298</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>1400 Skatt på<br>varor och tjänster</p></td><td>
<p>317 507</p></td><td>
<p>321 974</p></td><td>
<p>130 488</p></td><td>
<p>130 860</p></td><td>
<p>187 019</p></td><td>
<p>191 114</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2000</p></td><td>
<p>Inkomst av statens<br>verksamhet</p></td><td>
<p>30 040</p></td><td>
<p>29126</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>30 040</p></td><td>
<p>29126</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3000</p></td><td>
<p>Inkomster av för-<br>såld egendom</p></td><td>
<p>11 332</p></td><td>
<p>32</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>11332</p></td><td>
<p>32</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4000</p></td><td>
<p>Återbetalning av<br>lån</p></td><td>
<p>7 909</p></td><td>
<p>6 610</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>7 909</p></td><td>
<p>6 610</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5000</p></td><td>
<p>Kalkylmässiga<br>inkomster</p></td><td>
<p>32 838</p></td><td>
<p>22 815</p></td><td>
<p>21238</p></td><td>
<p>20 866</p></td><td>
<p>11600</p></td><td>
<p>1949</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>varav 5200* Stat-<br>liga pensionsav-<br>gifter, netto</p></td><td>
<p>18 363</p></td><td>
<p>19 625</p></td><td>
<p>21238</p></td><td>
<p>20 866</p></td><td>
<p>-2 875</p></td><td>
<p>-1241</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td></td><td>
<p>997 634</p></td><td>
<p>996 966</p></td><td>
<p>628 698</p></td><td>
<p>629 719</p></td><td>
<p>368 936</p></td><td>
<p>367 247</p></td></tr>
</table>
<p>* Omföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.</p>
<p>Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in-<br>komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till<br>största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt<br>m.m.). Utgifterna ut-görs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel<br>och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna<br>öka med 1,7 % mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. Bruttoutgifterna be-<br>räknas minska med 2,0 % för budgetåret 1994/95.</p>
<p>Inkomsterna inom huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivar-<br>avgifter. I bruttoredovisningen ingår såväl ATP-avgifter som övriga arbetsgi-<br>varavgifter som överförs till fonder eller konton utanför statsbudgeten. Ut-<br>gifterna utgörs av ut-betalningar till ATP-systemet och olika fonderingar<br>inom den statliga sektorn. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgiftens andel<br>av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200<br>beräknas öka med 7,6 % mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. Utgifterna<br>beräknas öka med 5,0%.</p>
<p>Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 317,5 mdkr för<br>budgetåret 1993/94 och bruttoutgifterna till 130,5 mdkr för samma år. Brut-<br>toutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt. För budgetåret<br>1994/95 beräknas bruttoinkomsterna öka med 1,4% och bruttoutgifterna<br>öka med 0,3 % jämfört med budgetåret 1993/94.</p>
<p>Periodiserad redovisning av fysiska och juridiska personers inkomstskatt</p>
<p>I det föregående avsnittet behandlades brutto- och nettoredovisning på in-<br>komsttitlarna. När det gäller 1111 Fysiska personers inkomstskatt och 1121</p>
<p>Juridiska personers inkomstskatt kvarstår ett flertal problem då inkomsterna<br>skall analyseras utifrån ändringar i den ekonomiska miljön. Problemen<br>hänger bl.a. ihop med de redovisningsprinciper som gäller för statsbudgeten.</p>
<p>Tre problemområden kan konstateras:</p>
<p>1) Budgetårsredovisningen</p>
<p>2) Kassamässigheten</p>
<p>3) Den samordnade uppbörden.</p>
<p>Budgetårsredovisningen innebär svårigheter då skatten skall analyseras ut-<br>ifrån förändringar i lönesumman, tillväxten i ekonomin eller förändringar<br>av skatteregler. Samtliga dessa variabler använder sig av kalenderåret som<br>tidsperiod.</p>
<p>Kassamässigheten innebär att inkomsttiteln visar inbetalningar av prelimi-<br>närskatt, kvarskatt och fyllnadsinbetalningar samt utbetalningar av över-<br>skjutande skatt. Detta innebär att skattemedel som avser ett visst inkomstår<br>kassamässigt finns utspritt över tre olika budgetår. Då skatten skall analyse-<br>ras utifrån förändringar i den ekonomiska miljön bör man studera skattein-<br>täkten, dvs. den skatt som har/kommer att debiteras som slutskatt för re-<br>spektive inkomstår.</p>
<p>Den samordnade uppbörden innebär att ett flertal skatter betalas in på<br>inkomsttitlarna för fysiska och juridiska personers inkomstskatt genom pre-<br>liminärskatteinbetalningar m.m. för att sedan omföras med två års eftersläp-<br>ning till ”egna” inkomsttitlar. Detta gäller exempelvis för fastighetsskatt och<br>förmögenhetsskatt, samt för egenföretagarnas egenavgifter och den sär-<br>skilda löneskatt som betalas in av juridiska personer.</p>
<p>Således behövs ett alternativt angreppssätt då inkomstskatterna skall ana-<br>lyseras. Ett sådant angreppssätt skulle kunna vara en periodiserad redovis-<br>ning av inkomsttitlarna. Denna redovisning renodlar den statliga inkomst-<br>skatt som debiteras under respektive inkomstår. Nedan presenteras en pe-<br>riodiserad redovisning av fysiska och juridiska personers inkomstskatt åren<br>1991-1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Periodiserad redovisning av fysiska och juridiska personers inkomstskatter</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>1993</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1111 Fysiska personers</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>inkomstskatt</p></td><td>
<p>15 441</p></td><td>
<p>8 058</p></td><td>
<p>8 982</p></td><td>
<p>9 099</p></td><td>
<p>14 473</p></td></tr>
<tr><td>
<p>statlig inkomstskatt</p></td><td>
<p>19 864</p></td><td>
<p>17 234</p></td><td>
<p>18 501</p></td><td>
<p>20083</p></td><td>
<p>20 898</p></td></tr>
<tr><td>
<p>kapital</p></td><td>
<p>672</p></td><td>
<p>- 6 549</p></td><td>
<p>- 6 225</p></td><td>
<p>- 7 658</p></td><td>
<p>- 4 284</p></td></tr>
<tr><td>
<p>varav skatt</p></td><td>
<p>20 732</p></td><td>
<p>15 329</p></td><td>
<p>13 364</p></td><td>
<p>9 226</p></td><td>
<p>8 230</p></td></tr>
<tr><td>
<p>varav reduktion</p></td><td>
<p>-20 061</p></td><td>
<p>-21 878</p></td><td>
<p>- 19 588</p></td><td>
<p>-16 883</p></td><td>
<p>-12514</p></td></tr>
<tr><td>
<p>övriga reduktioner</p></td><td>
<p>- 1 175</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>- 1243</p></td><td>
<p>- 1243</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>restfört</p></td><td>
<p>- 4 321</p></td><td>
<p>- 3 138</p></td><td>
<p>- 2 494</p></td><td>
<p>- 2 550</p></td><td>
<p>- 2 655</p></td></tr>
<tr><td>
<p>övriga skatter och</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>avgifter</p></td><td>
<p>401</p></td><td>
<p>512</p></td><td>
<p>442</p></td><td>
<p>467</p></td><td>
<p>515</p></td></tr>
</table>
<p>Regleringar mellan stat</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>och kommunsektorn</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>9 760</p></td><td>
<p>10 218</p></td><td>
<p>13 941</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1121 Juridiska personers</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>inkomstskatt</p></td><td>
<p>19 665</p></td><td>
<p>19317</p></td><td>
<p>27 550</p></td><td>
<p>24 925</p></td><td>
<p>23 935</p></td></tr>
<tr><td>
<p>förvärvsinkomster</p></td><td>
<p>21 777</p></td><td>
<p>20 833</p></td><td>
<p>29 193</p></td><td>
<p>26 541</p></td><td>
<p>25 446</p></td></tr>
<tr><td>
<p>restfört</p></td><td>
<p>- 2112</p></td><td>
<p>- 1516</p></td><td>
<p>- 1 644</p></td><td>
<p>- 1 616</p></td><td>
<p>- 1 511</p></td></tr>
</table>
<p>1122 Avskattning</p>
<p>5 000</p>
<p>Tabellen visar att fysiska personers statliga inkomstskatt minskade mellan<br>1991 och 1992. Detta beror på att brytpunkten för statlig inkomstskatt juste-<br>rades upp med en historisk inflationstakt som var högre än vad inflationen<br>kom att bli under 1992. Dessutom lades ett reallöneskydd om 2 % på den<br>höga inflationsuppräkningen.</p>
<p>Efter 1992 beräknas skatten öka både 1993 och 1994. Detta beror bland<br>annat på slopat schablonavdrag (fr.o.m. 1993), slopat grundavdrag för statlig<br>förvärvsinkomst (fr.o.m. 1994), samt slopat reallöneskydd (1993 och 1994).</p>
<p>Fysiska personers kapitalskatt beräknas minska från 672 mkr till -6 549<br>mkr mellan åren 1991 och 1992. Detta beror till stor del på minskade reavins-<br>ter.</p>
<p>Under 1992 lade riksdagen fast den så kallade finansieringsprincipen.<br>Denna princip medför ett behov av ekonomiska regleringar mellan staten<br>och kommunsektorn. Regleringarna kan i princip vara både positiva och ne-<br>gativa. De beslut (bl.a. slopat schablonavdrag och sänkt grundavdrag) som<br>statsmakterna fattat ökar i praktiken kommunernas skatteunderlag. Detta<br>innebär att regleringarna måste återföra pengar från kommunsektorn till sta-<br>ten. I praktiken redovisas regleringarna som en minskning av kommunal-<br>skatteutbetalningarna och påverkar således inkomsttiteln 1111 Fysiska per-<br>soners inkomstskatt positivt, dvs. nettot på titeln ökar. Eftersom detta trots<br>allt inte är en inkomstskatt har regleringarna brutits ut ur den periodiserade<br>redovisningen och redovisas separat.</p>
<p>Juridiska personers inkomster beräknas öka kraftigt mellan 1992 och<br>1993. Detta beror dels på att företagens inkomster ökar pga. den förbättrade<br>konjunkturen, dels på att skatteinkomsterna ökade tillfälligt med 4 mdkr<br>1993 när Fortia AB likviderades.</p>
<p>Fr.o.m. 1992 särskiljs inte 1122 Avskattning av företagens reserver. De in-<br>komster som tidigare redovisats på inkomsttiteln 1122 kommer att fr.o.m.<br>inkomståret 1993 att ingå i de inkomster som redovisas på 1121 Juridiska<br>personers inkomstskatt. Förändringen görs därför att avskattningen också<br>är skatt på inkomst.</p>
<p>Utveckling av inkomsterna</p>
<p>Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 beräknas till 368,9 mdkr<br>vilket är 19,3 mdkr mer än vad som beräknades i budgetpropositionen. För<br>budgetåret 1994/95 ökar inkomsterna med 7,6 mdkr i förhållande till budget-<br>propositionen och beräknas därmed uppgå till totalt 367,2 mdkr</p>
<p>Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna minska<br>med 1,7 mdkr (0,5 %). En förklaring till minskningen är att i prognosen för<br>budgetåret 1993/94 finns engångsinbetalningar som t.ex. bolagiseringen av<br>statens fastighetsförvaltning och försäljning av aktier i statsägda bolag.<br>Dessa beräknas uppgå till 24,7 mdkr. Bortser man ifrån dessa engångseffek-<br>ter ökar inkomsterna mellan budgetåren med 23 mdkr (6,2 %).</p>
<p>I efterföljande tablå redovisas de inkomsttitlar som har de största föränd-<br>ringarna för budgetåren 1993/94 och 1994/95 mellan beräkningarna till bud-<br>getpropositio-nen och RRV:s nuvarande beräkning (mkr). Orsakerna till<br>dessa förändringar beskrivs i det följande.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>1993/94</p></td><td>
<p>Förändr.</p></td><td>
<p>1994/95</p></td><td>
<p>Förändr.</p></td><td>
<p>Prop. 1993/94:150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Enligt</p></td><td>
<p>jfr. med</p></td><td>
<p>Enligt</p></td><td>
<p>jfr. med</p></td><td rowspan="2">
<p>Bilaga 1.3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>RRV</p></td><td>
<p>budget-</p></td><td>
<p>RRV</p></td><td>
<p>budget-</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>prop.</p></td><td></td><td>
<p>prop.</p></td><td></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Totala inkomster</p></td><td>
<p>368 936</p></td><td>
<p>+ 19320</p></td><td>
<p>367247</p></td><td>
<p>+ 7 605</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fysiska personer</p></td><td>
<p>4 926</p></td><td>
<p>+ 1810</p></td><td>
<p>19 132</p></td><td>
<p>+ 983</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Juridiska personer</p></td><td>
<p>27 850</p></td><td>
<p>+ 2 854</p></td><td>
<p>25 940</p></td><td>
<p>+ 1 120</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Socialavgifter</p></td><td>
<p>56 965</p></td><td>
<p>+ 1845</p></td><td>
<p>65 298</p></td><td>
<p>+ 2 523</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Mervärdesskatt</p></td><td>
<p>115 300</p></td><td>
<p>+ 20 791</p></td><td>
<p>15 700</p></td><td>
<p>+ 3 994</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster av</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>försåld egendom</p></td><td>
<p>11332</p></td><td>
<p>+ 11 187</p></td><td>
<p>32</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Övriga inkomster</p></td><td>
<p>152563</p></td><td>
<p>- 455</p></td><td>
<p>141 145</p></td><td>
<p>-1016</p></td></tr>
</table>
<p>Fysiska personers inkomstskatt</p>
<p>Nettot på titeln Fysiska personers inkomstskatt beräknas för budgetåret<br>1993/94 till 4,9 mdkr, vilket är en ökning med 1,8 mdkr jämfört med budget-<br>propositionen.</p>
<p>För budgetåret 1994/95 beräknas nettot på titlen till 19,1 mdkr, vilket är<br>en ökning med 1,0 mdkr jämfört med budgetpropositionen.</p>
<p>I tablån nedan redovisas en analys av orsakerna till förändringarna för<br>budgetåren 1993/94 och 1994/95 (mdkr).</p>
<p>Ekonomisk utveckling<br>Regler</p>
<p>1993/94<br>+ 1,9<br>-0,1</p>
<p>1994/95</p>
<p>+0,7</p>
<p>+0,3</p>
<p>Förändringar har skett i de antaganden om den ekonomiska utvecklingen<br>som RRV bygger sina beräkningar på. Förändringar av lönesumman är här<br>av central betydelse. Tablån på sidan 2 redogör för hur antagandena föränd-<br>rats. Vissa korrigeringar har också gjorts utifrån ny utfallsinformation, bland<br>annat med hänsyn till de egna inbetalningar av preliminär skatt som skett<br>avseende inkomståret 1993. Vidare bedriver RRV ett kontinuerligt utveck-<br>lingsarbete med de modeller som utnyttjats för föreliggande beräkningar.<br>Detta har bland annat inneburit vissa justeringar i RRV:s prognos över reali-<br>sationsvinster under inkomst av kapital, samt vissa justeringar angående in-<br>komsternas inbördes sammansättning.</p>
<p>Regler avser föreslagna regelförändringar angående utbetalning av skatte-<br>medel till kyrkokommuner (prop. 1993/94:100, bil 8). Under rubriken regler<br>ingår också en mindre justering av den genomsnittliga kommunalskattesat-<br>sen, som skett till följd av att vissa kommuner förändrat sin kommunalskat-<br>tesats från och med 1994.</p>
<p>Juridiska personers inkomstskatt</p>
<p>Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas för budgetåret<br>1993/94 till 26,8 mdkr. Det är en ökning med cirka 6,6 mdkr jämfört med<br>budgetpropositionen. För budgetåret 1994/95 beräknas nettot på titeln till<br>24,8 mdkr, vilket är en ökning med 5,7 mdkr jämfört med budgetpropositio-<br></p>
<p>nen.</p>
<p>I tablån nedan redovisas en analys av orsakerna till förändringarna för<br>budget-åren 1993/94 och 1994/95 (mdkr).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Ekonomisk utveckling<br>Bolagsenkät m.m.)<br>Teknisk justering<br>(ej saldopåverkande)</p>
<p>1993/94</p>
<p>3,1</p>
<p>3,5</p>
<p>1994/95</p>
<p>0,6</p>
<p>5,1</p>
<p>Resultatet av RRV:s bolagsenkät reviderar upp prognosen för företagens<br>taxerade inkomster för inkomståret 1993, vilket resulterar i en upprevidering<br>av nettot för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Utfallet från RSV:s prelimi-<br>nära redovisningar av in- eller utbetalda skatter t.o.m. februari månad tyder<br>på samma bild som bolagsenkäten. Den största enskilda posten som påver-<br>kar beräkningarna utgörs av de höga extra egna inbetalningarna i februari<br>1994.</p>
<p>I antagandebilden är det främst privat konsumtion, lönesumman och KPI<br>som har förändrats sedan föregående beräkning.</p>
<p>Den tekniska justeringen består i att de inkomster som tidigare redovisats<br>på titel 1122 Avskattning av företagens reserver från och med budgetåret<br>1993/94 kommer att ingå i inkomsterna på inkomsttitel 1121 Juridiska perso-<br>ners inkomstskatt. Detta påverkar därmed inte statsbudgetens saldo. Ök-<br>ningen på 1121 motsvaras av en minskning på 1122. Förändringarna 3,5<br>mdkr och 5,1 mdkr är dock större än vad 1122 beräknades till totalt i före-<br>gående prognos. Detta beror på att prognosen för avskattningen av företa-<br>gens obeskattade reserver är beroende av prognosen för juridiska personers<br>inkomstskatt.</p>
<p>Lagstadgade socialavgifter</p>
<p>Inkomsterna av lagstadgade socialavgifter, netto beräknas uppgå till 57,0<br>mdkr under budgetåret 1993/94 och till 65,3 mdkr under budgetåret 1994/95.<br>I förhål-lande till budgetpropositionen innebär detta en ökning med 1,8<br>mdkr för bud-getåret 1993/94 och med 2,5 mdkr för budgetåret 1994/95. Ök-<br>ningen beror främst på lägre utgifter för sjuk- och föräldraförsäkringen un-<br>der inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto.</p>
<p>Mervärdesskatt</p>
<p>Den beloppsmässigt största inkomsttiteln under Skatt på varor och tjänster<br>är Mervärdesskatt. Inkomsterna av mervärdesskatt har räknats upp med 2,1<br>mdkr för budgetåret 1993/94 till 115,3 mdkr. För budgetåret 1994/95 beräk-<br>nas inkomsterna av mervärdesskatt till 115,7 mdkr det är en ökning med 4,0<br>mdkr jämfört med budgetpropositionen. Uppjusteringarna har gjorts bl.a.<br>till följd av utfall för 1993 och ändrade antaganden för den privata konsum-<br>tionen och maskin- och byggnadsinvesteringar.</p>
<p>Inkomster av försåld egendom</p>
<p>Inkomster av försåld egendom beräknas öka från 0,1 mdkr till 11,2 mdkr<br>budgetåret 1993/94jämfört med budgetpropositionen. Den största ökningen<br>utgörs av försäljning av statens aktier i AssiDomän, SSAB och OK Petro-<br>leum. Dessa poster utgör tillsammans 11 mdkr.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Tabeii 2 Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs beräkning för budgetären 1993/94<br>och 1994/95 (tkr)</p>
<p>1993/94</p>
<p>1994/95</p>
<p>Inkomsttitel</p>
<p>Enligt Enligt</p>
<p>budgetpro- RRVs<br>position beräkning</p>
<p>Ökning ( ) Enligt Enligt<br>Minskning budgetpro- RRVs<br>(-) position beräkning</p>
<p>Ökning ( )<br>Minskning<br>(-)</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>1000 Skatter:</p></td><td>
<p>300 398 850</p></td><td>
<p>308 053 750</p></td><td>
<p>7 654 900</p></td><td>
<p>321 528 515</p></td><td>
<p>329 530 833</p></td><td>
<p>8 002318</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1100 Skatt på inkomst:</p></td><td>
<p>33 535 000</p></td><td>
<p>38 139 000</p></td><td>
<p>4 604 000</p></td><td>
<p>48 783 000</p></td><td>
<p>50 866000</p></td><td>
<p>2 083 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1110 Fysiska personers inkomst-<br>skatt:</p></td><td>
<p>3116 000</p></td><td>
<p>4 926 000</p></td><td>
<p>1810000</p></td><td>
<p>18149000</p></td><td>
<p>19132000</p></td><td>
<p>983000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1111 Fysiska personers inkomst-<br>skatt</p></td><td>
<p>3116 000</p></td><td>
<p>4 926 000</p></td><td>
<p>1810 000</p></td><td>
<p>18 149000</p></td><td>
<p>19 132000</p></td><td>
<p>983 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1120 Juridiska personers inkomst-<br>skatt:</p></td><td>
<p>24 996 000</p></td><td>
<p>27850 000</p></td><td>
<p>2854 000</p></td><td>
<p>24820000</p></td><td>
<p>25 940000</p></td><td>
<p>1120000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1121 Juridiska personers inkomst-<br>skatt</p></td><td>
<p>20 189 000</p></td><td>
<p>26 791 000</p></td><td>
<p>6 602 000</p></td><td>
<p>19 138000</p></td><td>
<p>24 831 000</p></td><td>
<p>5 693 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1122 Avskattning av företagens<br>reserver</p></td><td>
<p>3 741 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-3 741 000</p></td><td>
<p>4 564 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-4 564 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1123 Beskattning av tjänstegrupp-<br>liv</p></td><td>
<p>1066 000</p></td><td>
<p>1059 000</p></td><td>
<p>-7 000</p></td><td>
<p>1 118000</p></td><td>
<p>1 109 000</p></td><td>
<p>-9000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1130 Ofördelbara inkomstskatter:</p></td><td>
<p>2025 000</p></td><td>
<p>2025 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>2096000</p></td><td>
<p>2096000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1131 Öfördelbara inkomstskatter</p></td><td>
<p>2 025 000</p></td><td>
<p>2025 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>2 096 000</p></td><td>
<p>2096 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1140 Övriga inkomstskatter:</p></td><td>
<p>3398000</p></td><td>
<p>3338000</p></td><td>
<p>-60000</p></td><td>
<p>3 718000</p></td><td>
<p>3698000</p></td><td>
<p>-20000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1141 Kupongskatt</p></td><td>
<p>350 000</p></td><td>
<p>290 000</p></td><td>
<p>-60 000</p></td><td>
<p>600 000</p></td><td>
<p>580 000</p></td><td>
<p>-20000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1142 Utskiftningsskatt och ersätt-<br>ningsskatt</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1143 Bevillningsavgift</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>5000</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1144 Lotteriskatt</p></td><td>
<p>3 043 000</p></td><td>
<p>3 043 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>3113 000</p></td><td>
<p>3 113 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1200 Lagstadgade socialavgifter:</p></td><td>
<p>55 120 000</p></td><td>
<p>56 965 000</p></td><td>
<p>1845 000</p></td><td>
<p>62 775 000</p></td><td>
<p>65 298 000</p></td><td>
<p>2 523 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1211 Folkpensionsavgift</p></td><td>
<p>36 206 000</p></td><td>
<p>35 816 000</p></td><td>
<p>-390 000</p></td><td>
<p>37 416 000</p></td><td>
<p>37 205 000</p></td><td>
<p>-211000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1221 Sjukförsäkringsavgift,</p>
<p>netto</p></td><td>
<p>6 645 000</p></td><td>
<p>7 615 000</p></td><td>
<p>970 000</p></td><td>
<p>8 623 000</p></td><td>
<p>11014 000</p></td><td>
<p>2 391000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1222 Allmän sjukförsäkringsav-<br>gift</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>3 988 000</p></td><td>
<p>4 038 000</p></td><td>
<p>50000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1231 Bamomsorgsavgift</p></td><td>
<p>387 000</p></td><td>
<p>403 000</p></td><td>
<p>16 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1241 Utbildningsavgift</p></td><td>
<p>2000</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>3 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1251 övriga socialavgifter, netto</p></td><td>
<p>2 872 000</p></td><td>
<p>4 088 000</p></td><td>
<p>1216 000</p></td><td>
<p>5 200000</p></td><td>
<p>5 270 000</p></td><td>
<p>70 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1271 Inkomster av arbetsgivar-<br>avgifter till arbetarskydds-<br>verkets och arbetsmiljö-<br>institutets verksamhet</p></td><td>
<p>550 000</p></td><td>
<p>556 000</p></td><td>
<p>6 000</p></td><td>
<p>571000</p></td><td>
<p>579000</p></td><td>
<p>8000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1281 Allmän löneavgift</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1291 Särskild löneskatt</p></td><td>
<p>8 458 000</p></td><td>
<p>8 482 000</p></td><td>
<p>24 000</p></td><td>
<p>6 977 000</p></td><td>
<p>7192 000</p></td><td>
<p>215 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1300 Skatt på egendom:</p></td><td>
<p>25 850350</p></td><td>
<p>25 930 350</p></td><td>
<p>80 000</p></td><td>
<p>22 288 215</p></td><td>
<p>22 253 333</p></td><td>
<p>-34 882</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1310 Skatt på fast egendom:</p></td><td>
<p>17026350</p></td><td>
<p>17026 350</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>14 679215</p></td><td>
<p>14646 333</p></td><td>
<p>-32882</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1311 Skogsvårdsavgifter</p></td><td>
<p>110 000</p></td><td>
<p>110 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1312 Fastighetsskatt</p></td><td>
<p>16 916 350</p></td><td>
<p>16 916 350</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>14 679 215</p></td><td>
<p>14 646 333</p></td><td>
<p>-32 882</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1320 Förmögenhetsskatt:</p></td><td>
<p>2 174 000</p></td><td>
<p>2174 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>2159000</p></td><td>
<p>2157000</p></td><td>
<p>-2000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1321 Fysiska personers förmögen-<br>hetsskatt</p></td><td>
<p>2112 000</p></td><td>
<p>2112 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>2 095 000</p></td><td>
<p>2 093 000</p></td><td>
<p>-2000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1322 Juridiska personers förmö-<br>genhetsskatt</p></td><td>
<p>62 000</p></td><td>
<p>62 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>64 000</p></td><td>
<p>64 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1330 Arvsskatt och gåvoskatt:</p></td><td>
<p>950000</p></td><td>
<p>950 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>950000</p></td><td>
<p>950 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1331 Arvsskatt</p></td><td>
<p>800 000</p></td><td>
<p>800 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>800 000</p></td><td>
<p>800000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1332 Gåvoskatt</p></td><td>
<p>150 000</p></td><td>
<p>150 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>150 000</p></td><td>
<p>150 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1340 övrig skatt på egendom:</p></td><td>
<p>5 700000</p></td><td>
<p>5 780 000</p></td><td>
<p>80000</p></td><td>
<p>4 500000</p></td><td>
<p>4500000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1341 Stämpelskatt</p></td><td>
<p>5 700 000</p></td><td>
<p>5 780 000</p></td><td>
<p>80 000</p></td><td>
<p>4 500 000</p></td><td>
<p>4 500 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
</table>
<p>10</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>1993/94 1994/95</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="7">
<p>Inkomsttitel Enligt Enligt Ökning () Enligt Enligt Ökning ()</p></td></tr>
<tr><td colspan="4">
<p>budgetpro- RRVs Minskning b</p>
<p>position beräkning (-) p</p></td><td colspan="3">
<p>>udgetpro- RRVs Minskning</p>
<p>osition beräkning (-)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1400 Skatt på varor och tjänster:</p></td><td>
<p>185 893 500</p></td><td>
<p>187 019 400</p></td><td>
<p>1125 900</p></td><td>
<p>187 682300</p></td><td>
<p>191113 500</p></td><td>
<p>3 431 200</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1410 Allmänna försäljnings-<br>skatter:</p></td><td>
<p>113221000</p></td><td>
<p>115 300000</p></td><td>
<p>2079000</p></td><td>
<p>111 706000</p></td><td>
<p>115 700000</p></td><td>
<p>3 994 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1411 Mervärdesskatt</p></td><td>
<p>113 221000</p></td><td>
<p>115 300 000</p></td><td>
<p>2 079 000</p></td><td>
<p>111706 000</p></td><td>
<p>115 700 000</p></td><td>
<p>3 994 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1420,1430 Skatt på specifika va-</p>
<p>ror:</p></td><td>
<p>59 795 500</p></td><td>
<p>59 758500</p></td><td>
<p>-37000</p></td><td>
<p>63 963 700</p></td><td>
<p>64268 500</p></td><td>
<p>304800</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1421 Bensinskatt</p></td><td>
<p>22 021 000</p></td><td>
<p>22 107 000</p></td><td>
<p>86000</p></td><td>
<p>22 124 000</p></td><td>
<p>22544 000</p></td><td>
<p>420 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1422 Särskilda varuskatter</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>10 000</p></td><td>
<p>10 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1423 Försäljningsskatt på motor-<br>fordon</p></td><td>
<p>1 160 000</p></td><td>
<p>1 311000</p></td><td>
<p>151000</p></td><td>
<p>1340000</p></td><td>
<p>1512 000</p></td><td>
<p>172 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1424 Tobaksskatt</p></td><td>
<p>7 387 000</p></td><td>
<p>7175 000</p></td><td>
<p>-212 000</p></td><td>
<p>7 625 000</p></td><td>
<p>7 693 000</p></td><td>
<p>68 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1425 Skatt på spritdrycker</p></td><td>
<p>6183 000</p></td><td>
<p>5 990 000</p></td><td>
<p>-193 000</p></td><td>
<p>6 417 000</p></td><td>
<p>6 100 000</p></td><td>
<p>-317 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1426 Skatt på vin</p></td><td>
<p>3 150 000</p></td><td>
<p>2 900 000</p></td><td>
<p>-250 000</p></td><td>
<p>3 244 000</p></td><td>
<p>3 244 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1427 Skatt på maltdrycker</p></td><td>
<p>2898 000</p></td><td>
<p>2 923 000</p></td><td>
<p>25 000</p></td><td>
<p>2990 200</p></td><td>
<p>3 050000</p></td><td>
<p>59 800</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1428 Energiskatt</p></td><td>
<p>15 800 000</p></td><td>
<p>16 150 000</p></td><td>
<p>350 000</p></td><td>
<p>19090000</p></td><td>
<p>18 996 000</p></td><td>
<p>-94 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1429 Särskild avgift på svavelhal-<br>tigt bränsle</p></td><td>
<p>500</p></td><td>
<p>500</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>500</p></td><td>
<p>500</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1431 Särskild skatt på elektrisk<br>kraft från kärnkraftverk</p></td><td>
<p>120 000</p></td><td>
<p>120 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>142 000</p></td><td>
<p>142000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1434 Skatt på viss elektrisk kraft</p></td><td>
<p>1015 000</p></td><td>
<p>1015 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>928 000</p></td><td>
<p>928 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1435 Särskild skatt mot försur-<br>ning</p></td><td>
<p>61000</p></td><td>
<p>57 000</p></td><td>
<p>-4000</p></td><td>
<p>63 000</p></td><td>
<p>59 000</p></td><td>
<p>-4 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1440 Överskott vid försäljning av<br>varor med statsmonopol:</p></td><td>
<p>200000</p></td><td>
<p>200000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>200000</p></td><td>
<p>200000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1442 Systembolaget AB:s inleve-<br>rerade överskott</p></td><td>
<p>200 000</p></td><td>
<p>200 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>200000</p></td><td>
<p>200 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1450 Skatt på tjänster:</p></td><td>
<p>1195000</p></td><td>
<p>1216 900</p></td><td>
<p>21900</p></td><td>
<p>1 157 000</p></td><td>
<p>1145000</p></td><td>
<p>-12 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1451 Reseskatt</p></td><td>
<p>75 000</p></td><td>
<p>108 900</p></td><td>
<p>33 900</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1452 Skatt på annonser och re-<br>klam</p></td><td>
<p>1000 000</p></td><td>
<p>988 000</p></td><td>
<p>-12 000</p></td><td>
<p>1027000</p></td><td>
<p>1015 000</p></td><td>
<p>-12 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1454 Skatt på spel</p></td><td>
<p>120 000</p></td><td>
<p>120 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>130000</p></td><td>
<p>130 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1460 Skatt på vägtrafik:</p></td><td>
<p>5166000</p></td><td>
<p>5 236 000</p></td><td>
<p>70000</p></td><td>
<p>3874000</p></td><td>
<p>4064000</p></td><td>
<p>190000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1461 Fordonsskatt</p></td><td>
<p>3 874 000</p></td><td>
<p>4 082 000</p></td><td>
<p>208 000</p></td><td>
<p>3 874 000</p></td><td>
<p>4 064 000</p></td><td>
<p>190 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1462 Kilometerskatt</p></td><td>
<p>1292 000</p></td><td>
<p>1 154 000</p></td><td>
<p>-138 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1470 Skatt på import:</p></td><td>
<p>5 926000</p></td><td>
<p>4893000</p></td><td>
<p>-1033000</p></td><td>
<p>6381600</p></td><td>
<p>5301000</p></td><td>
<p>-1080600</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1471 Tullmedel</p></td><td>
<p>5 926 000</p></td><td>
<p>4 893 000</p></td><td>
<p>-1 033 000</p></td><td>
<p>6 381 600</p></td><td>
<p>5 301000</p></td><td>
<p>- 1 080 600</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1480 Övriga skatter på varor och<br>tjänster:</p></td><td>
<p>390000</p></td><td>
<p>415000</p></td><td>
<p>25000</p></td><td>
<p>400000</p></td><td>
<p>435000</p></td><td>
<p>35000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1481 Övriga skatter på varor och<br>tjänster</p></td><td>
<p>390 000</p></td><td>
<p>415 000</p></td><td>
<p>25 000</p></td><td>
<p>400000</p></td><td>
<p>435 000</p></td><td>
<p>35 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2000 Inkomster av statens verk-<br>samhet:</p></td><td>
<p>30 163 768</p></td><td>
<p>30 040 507</p></td><td>
<p>-123 261</p></td><td>
<p>29 248 710</p></td><td>
<p>29 126263</p></td><td>
<p>-122 447</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2100 Rörelseöverskott:</p></td><td>
<p>12 946 413</p></td><td>
<p>12 998 433</p></td><td>
<p>52 020</p></td><td>
<p>13 028 268</p></td><td>
<p>13 337 989</p></td><td>
<p>-309 721</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2110 Affärsverkens inlevererade<br>överskott:</p></td><td>
<p>824 015</p></td><td>
<p>968830</p></td><td>
<p>144 815</p></td><td>
<p>496 789</p></td><td>
<p>408600</p></td><td>
<p>-88189</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2111 Postverkets inlevererade<br>överskott</p></td><td>
<p>98 802</p></td><td>
<p>210 000</p></td><td>
<p>111 198</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2112 Televerkets inlevererade<br>överskott</p></td><td>
<p>220 500</p></td><td>
<p>229 000</p></td><td>
<p>8 500</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2113 Statens järnvägars inlevere-<br>rade överskott</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2114 Luftfartsverkets<br>inlevererade överskott</p></td><td>
<p>177 083</p></td><td>
<p>202 200</p></td><td>
<p>25 117</p></td><td>
<p>161 589</p></td><td>
<p>93 000</p></td><td>
<p>-68 589</p></td></tr>
</table>
<p>11</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993/94</p></td><td></td><td>
<p>1994/95</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomsttitel</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ( )</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ()</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td></tr>
</table>
<p>2116 Affärsverket svenska kraft-<br>näts inlevererade utdelning</p>
<p>2118 Sjöfartsverkets<br>inlevererade överskott</p>
<p>2119 Affärsverket svenska kraft-<br>näts inleverans av motsva-<br>righet till statlig skatt</p>
<p>2120 Övriga myndigheters inleve-<br>rerade överskott:</p>
<p>2124 Inlevererat överskott av<br>Riksgäldskontorets garan-<br>tiverksamhet</p>
<p>2125 Inlevererat överskott av åt-<br>gärder för att stärka det fi-<br>nansiella systemet</p>
<p>2130 Riksbankens inlevererade<br>överskott:</p>
<p>2131 Riksbankens inlevererade<br>överskott</p>
<p>2150 Överskott från spelverk-<br>samhet:</p>
<p>2151 Tipsmedel</p>
<p>2152 Lotterimedel</p>
<p>2200 Överskott av statens fastig-<br>hetsförvaltning:</p>
<p>2210 Överskott av fastighetsför-<br>valtning:</p>
<p>2214 Överskott av Byggnadssty-<br>relsens verksamhet</p>
<p>2300 Ränteinkomster:</p>
<p>2310,2320 Räntor på näringslån:<br>2314 Ränteinkomster på lån till<br>fiskerinäringen</p>
<p>2316 Ränteinkomster på vatten-<br>kraftslån</p>
<p>2318 Ränteinkomster på statens<br>lån till den mindre skepps-<br>farten</p>
<p>2321 Ränteinkomster på skogs-<br>väglån</p>
<p>2322 Räntor på övriga näringslån<br>Kammarkollegiet</p>
<p>2323 Räntor på övriga näringslån<br>Statens jordbruksverk</p>
<p>2325 Räntor på Postverkets stats-<br>lån</p>
<p>2330 Räntor på bostadslån:</p>
<p>2332 Ränteinkomster på lån för<br>bostadsbyggande</p>
<p>2333 Ränteinkomster på lån för<br>bostadsförsörjning för mind-<br>re bemedlade barnrika famil-<br>jer</p>
<p>2334 Räntor på övriga bostads-<br>lån, Boverket</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>194 320</p></td><td>
<p>277 600</p></td><td>
<p>83 280</p></td></tr>
<tr><td>
<p>50 030</p></td><td>
<p>50 030</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>83 280</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-83 280</p></td></tr>
<tr><td>
<p>356 720</p></td><td>
<p>380 700</p></td><td>
<p>23 980</p></td></tr>
<tr><td>
<p>356 720</p></td><td>
<p>380 700</p></td><td>
<p>23 980</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9 500 000</p></td><td>
<p>9500000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9 500 000</p></td><td>
<p>9 500 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 265 678</p>
<p>1 635 000</p>
<p>630 678</p></td><td>
<p>2 148 903</p>
<p>1 521 903</p>
<p>627 000</p></td><td>
<p>-116 775<br>-113 097</p>
<p>-3 678</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 138 000</p></td><td>
<p>1 138 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1138000</p></td><td>
<p>1138000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 138 000</p></td><td>
<p>1 138 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5 387 621</p>
<p>144 896</p></td><td>
<p>5 275 129</p>
<p>144 896</p></td><td>
<p>-112 492</p>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11029</p></td><td>
<p>11 029</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>104</p></td><td>
<p>104</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>700</p></td><td>
<p>700</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9</p></td><td>
<p>9</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>82 962</p></td><td>
<p>82 962</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 800</p></td><td>
<p>1 800</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>48 292</p>
<p>4 093 000</p></td><td>
<p>48 292</p>
<p>4 079800</p></td><td>
<p>0</p>
<p>-13 200</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 091 100</p></td><td>
<p>4 077 000</p></td><td>
<p>- 14 100</p></td></tr>
<tr><td>
<p>100</p></td><td>
<p>100</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 800</p></td><td>
<p>2 700</p></td><td>
<p>900</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>200 000</p></td><td>
<p>285 000</p></td><td>
<p>85 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>49 700</p></td><td>
<p>30 600</p></td><td>
<p>-19 100</p></td></tr>
<tr><td>
<p>85 500</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>-85 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>172868</p></td><td>
<p>670100</p></td><td>
<p>497232</p></td></tr>
<tr><td>
<p>172 868</p></td><td>
<p>202100</p></td><td>
<p>29 232</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>468 000</p></td><td>
<p>468 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10 400000</p></td><td>
<p>10400000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10 400 000</p></td><td>
<p>10 400 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1958611<br>1296 000</p>
<p>662 611</p></td><td>
<p>1 859 289</p>
<p>1 200 289</p>
<p>659 000</p></td><td>
<p>-99322<br>-95 711</p>
<p>-3611</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 145 000</p></td><td>
<p>2 145 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 145 000</p></td><td>
<p>2145 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 145 000</p></td><td>
<p>2145 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 033 046</p>
<p>886138</p></td><td>
<p>3 949335</p>
<p>8613</p></td><td>
<p>-83 711</p>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11412</p></td><td>
<p>11412</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>93</p></td><td>
<p>93</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>300</p></td><td>
<p>300</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>75 102</p></td><td>
<p>75 102</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 700</p></td><td>
<p>1 700</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p>
<p>2 981 785</p></td><td>
<p>0</p>
<p>2 959 785</p></td><td>
<p>0</p>
<p>-22 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 980 000</p></td><td>
<p>2 957 700</p></td><td>
<p>-22 300</p></td></tr>
<tr><td>
<p>85</p></td><td>
<p>85</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 700</p></td><td>
<p>2 000</p></td><td>
<p>300</p></td></tr>
</table>
<p>12</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993/94</p></td><td></td><td>
<p>1994/95</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomsttitel</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ( )</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ( )</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>2340 Räntor på studielån:</p></td><td>
<p>21 140</p></td><td>
<p>30140</p></td><td>
<p>9000</p></td><td>
<p>19630</p></td><td>
<p>28140</p></td><td>
<p>8570</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2341 Ränteinkomster på statens<br>lån för univer sitetsstudier<br>och garantilån för stude-<br>rande</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>130</p></td><td>
<p>140</p></td><td>
<p>10</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2342 Ränteinkomster på allmän-<br>na studielån</p></td><td>
<p>21 000</p></td><td>
<p>30 000</p></td><td>
<p>9 000</p></td><td>
<p>19 500</p></td><td>
<p>28 000</p></td><td>
<p>8 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2350 Räntor på energisparlån:</p></td><td>
<p>167800</p></td><td>
<p>766 508</p></td><td>
<p>-7 292</p></td><td>
<p>114300</p></td><td>
<p>770 767</p></td><td>
<p>-3539</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2351 Räntor på energisparlån</p></td><td>
<p>167 800</p></td><td>
<p>166 508</p></td><td>
<p>-1292</p></td><td>
<p>114 300</p></td><td>
<p>110 761</p></td><td>
<p>-3 539</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2360 Räntor på medel avsatta till<br>pensioner:</p></td><td>
<p>7000</p></td><td>
<p>7000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>6000</p></td><td>
<p>6000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2361 Räntor på medel avsatta till<br>folkpensionering</p></td><td>
<p>7 000</p></td><td>
<p>7 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>6000</p></td><td>
<p>6 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2370 Räntor på beredskapslag-<br>ring:</p></td><td>
<p>575 659</p></td><td>
<p>575 659</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>539958</p></td><td>
<p>539 958</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2371 Räntor på beredskapslagring<br>och förrådsanläggningar</p></td><td>
<p>575 659</p></td><td>
<p>575 659</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>539 958</p></td><td>
<p>539 958</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2380,2390 Övriga ränteinkoms-</p>
<p>ter:</p></td><td>
<p>378 126</p></td><td>
<p>271126</p></td><td>
<p>-107000</p></td><td>
<p>282 760</p></td><td>
<p>276 078</p></td><td>
<p>-66 682</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2383 Ränteinkomster på statens<br>bosättningslån</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2385 Ränteinkomster på lån för<br>studentkårslokaler</p></td><td>
<p>60</p></td><td>
<p>60</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>60</p></td><td>
<p>50</p></td><td>
<p>-10</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2386 Ränteinkomster på lån för<br>allmänna samlingslokaler</p></td><td>
<p>8 500</p></td><td>
<p>8 500</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>8 000</p></td><td>
<p>8 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2389 Ränteinkomster på lån för<br>inventarier i vissa special-<br>bostäder</p></td><td>
<p>45</p></td><td>
<p>45</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>40</p></td><td>
<p>40</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2391 Ränteinkomster på mark-<br>förvärv för jordbrukets ra-<br>tionalisering</p></td><td>
<p>700</p></td><td>
<p>700</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>700</p></td><td>
<p>700</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2392 Räntor på intressemedel</p></td><td>
<p>6 875</p></td><td>
<p>6 875</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>6 875</p></td><td>
<p>5 990</p></td><td>
<p>-885</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2394 Övriga ränteinkomster</p></td><td>
<p>184 946</p></td><td>
<p>184 946</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>161 085</p></td><td>
<p>161 298</p></td><td>
<p>213</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2395 Räntor på särskilda räk-<br>ningar i Riksbanken</p></td><td>
<p>177 000</p></td><td>
<p>70 000</p></td><td>
<p>-107 000</p></td><td>
<p>106 000</p></td><td>
<p>40 000</p></td><td>
<p>-66 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2396 Ränteinkomster på det av<br>byggnadsstyrelsen förval-<br>tade kapitalet</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2400 Aktieutdelning:</p></td><td>
<p>1 867 836</p></td><td>
<p>2 367 836</p></td><td>
<p>500 000</p></td><td>
<p>2 455 238</p></td><td>
<p>1 705 238</p></td><td>
<p>- 750 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2410 Inkomster av statens aktier:</p></td><td>
<p>1867836</p></td><td>
<p>2 367 836</p></td><td>
<p>500 000</p></td><td>
<p>2 455 238</p></td><td>
<p>7 705 238</p></td><td>
<p>- 750 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2411 Inkomster av statens aktier</p></td><td>
<p>1 867 836</p></td><td>
<p>2 367 836</p></td><td>
<p>500 000</p></td><td>
<p>2 455 238</p></td><td>
<p>1 705 238</p></td><td>
<p>- 750 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2500 Offentligrättsliga avgifter:</p></td><td>
<p>5 877 656</p></td><td>
<p>5 385 153</p></td><td>
<p>-492 503</p></td><td>
<p>5 035 048</p></td><td>
<p>4 509 138</p></td><td>
<p>- 525 910</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2511 Expeditions- och ansök-<br>ningsavgifter</p></td><td>
<p>559 000</p></td><td>
<p>565 882</p></td><td>
<p>6 882</p></td><td>
<p>571 006</p></td><td>
<p>569 719</p></td><td>
<p>- 1 287</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2522 Avgifter för granskning av<br>filmer och videogram</p></td><td>
<p>7 500</p></td><td>
<p>9 100</p></td><td>
<p>1 600</p></td><td>
<p>6 500</p></td><td>
<p>7 500</p></td><td>
<p>1 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2524 Bidrag för ungdomspraktik</p></td><td>
<p>300 000</p></td><td>
<p>300 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>800 000</p></td><td>
<p>800 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2527 Avgifter för statskontroll av<br>krigsmaterieltillverkningen</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2528 Avgifter vid bergsstaten</p></td><td>
<p>3 005</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>1 995</p></td><td>
<p>1 655</p></td><td>
<p>3 000</p></td><td>
<p>1 345</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2529 Avgifter vid patent- och re-<br>gistreringsväsendet</p></td><td>
<p>9 400</p></td><td>
<p>9 900</p></td><td>
<p>500</p></td><td>
<p>9 500</p></td><td>
<p>10 200</p></td><td>
<p>700</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2531 Avgifter för registrering i<br>förenings- m.fl. register</p></td><td>
<p>19 050</p></td><td>
<p>19 050</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>9 550</p></td><td>
<p>9 550</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
</table>
<p>13</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993/94</p></td><td></td><td>
<p>1994/95</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomsttitel</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ()</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ()</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(")</p></td></tr>
</table>
<p>2532 Avgifter vid kronofogde-<br>myndigheterna</p>
<p>2534 Avgifter för körkort och<br>motorfordon</p>
<p>2535 Avgifter för statliga garan-<br>tier</p>
<p>2536 Lotteriavgifter</p>
<p>2537 Miljöskyddsavgift</p>
<p>2538 Miljöavgift på bekämpnings-<br>medel och handelsgödsel</p>
<p>2539 Täktavgift</p>
<p>2541 Avgifter vid Tullverket</p>
<p>2542 Patientavgifter vid tandlä-<br>karutbildningen</p>
<p>2543 Skatteutjämningsavgift</p>
<p>2545 Närradioavgifter</p>
<p>2546 Lokalradioavgifter</p>
<p>2547 Avgifter för Telestyrelsens<br>verksamhet</p>
<p>2548 Avgifter för Finansinspek-<br>tionens verksamhet</p>
<p>2549 Avgifter för provning vid<br>riksprovplats</p>
<p>2551 Avgifter från kärnkraftver-<br>ken</p>
<p>2552 Övriga offentligrättsliga av-<br>gifter</p>
<p>2600 Försäljningsinkomster:</p>
<p>2611 Inkomster vid kriminlavår-<br>den</p>
<p>2624 Inkomster av uppbörd av<br>felparkeringsavgifter</p>
<p>2625 Utförsäljning av bered-<br>skapslager</p>
<p>2626 Inkomster vid Banverket</p>
<p>2700 Böter m.m.:</p>
<p>2711 Restavgifter och dröjsmåls-<br>avgifter</p>
<p>2712 Bötesmedel</p>
<p>2713 Vattenföroreningsavgifter<br>m.m.</p>
<p>2714 Sanktionsavgifter m.m.</p>
<p>2800 Övriga inkomster av statens<br>verksamhet:</p>
<p>2811 Övriga inkomster av statens<br>verksamhet</p>
<p>3000 Inkomster av försåld egen-<br>dom:</p>
<p>3100 Inkomster av försålda bygg-<br>nader och maskiner:</p>
<p>3110 Affärsverkens inkomster av<br>försålda fastigheter och ma-<br>skiner:</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>905 000</p></td><td>
<p>835 565</p></td><td>
<p>-69 435</p></td><td>
<p>1038000</p></td><td>
<p>930500</p></td><td>
<p>- 107 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 088 764</p></td><td>
<p>670 400</p></td><td>
<p>-418 364</p></td><td>
<p>1 088 764</p></td><td>
<p>670199</p></td><td>
<p>-418 565</p></td></tr>
<tr><td>
<p>60 569</p></td><td>
<p>61986</p></td><td>
<p>1417</p></td><td>
<p>22 620</p></td><td>
<p>24 037</p></td><td>
<p>1417</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1825</p></td><td>
<p>1825</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>1825</p></td><td>
<p>1825</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>68 220</p></td><td>
<p>68 311</p></td><td>
<p>91</p></td><td>
<p>68 250</p></td><td>
<p>68 479</p></td><td>
<p>229</p></td></tr>
<tr><td>
<p>126 846</p></td><td>
<p>125 618</p></td><td>
<p>-1228</p></td><td>
<p>99 922</p></td><td>
<p>107 781</p></td><td>
<p>7 859</p></td></tr>
<tr><td>
<p>30 000</p></td><td>
<p>30000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>30 000</p></td><td>
<p>30 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>127 493</p></td><td>
<p>105 592</p></td><td>
<p>-21901</p></td><td>
<p>137 235</p></td><td>
<p>114 455</p></td><td>
<p>-22 780</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 500</p></td><td>
<p>4 500</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>4 500</p></td><td>
<p>4500</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1396 000</p></td><td>
<p>1 406 688</p></td><td>
<p>10 688</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3 330</p></td><td>
<p>3 330</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>3 330</p></td><td>
<p>3 330</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>44 468</p></td><td>
<p>45 812</p></td><td>
<p>1344</p></td><td>
<p>83 675</p></td><td>
<p>91 141</p></td><td>
<p>7 466</p></td></tr>
<tr><td>
<p>190 000</p></td><td>
<p>190 000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>159 000</p></td><td>
<p>169 000</p></td><td>
<p>10000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>86 200</p></td><td>
<p>80 000</p></td><td>
<p>-6 200</p></td><td>
<p>99 300</p></td><td>
<p>98500</p></td><td>
<p>-800</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8 000</p></td><td>
<p>8000</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>3000</p></td><td>
<p>3 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>164 120</p></td><td>
<p>164 120</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>168 235</p></td><td>
<p>168 591</p></td><td>
<p>356</p></td></tr>
<tr><td>
<p>674 365</p></td><td>
<p>674 473</p></td><td>
<p>108</p></td><td>
<p>629 180</p></td><td>
<p>623 830</p></td><td>
<p>-5 350</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 309 117</p></td><td>
<p>1265 302</p></td><td>
<p>-43 815</p></td><td>
<p>1 190 631</p></td><td>
<p>1303 639</p></td><td>
<p>113 008</p></td></tr>
<tr><td>
<p>176 749</p></td><td>
<p>176 749</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>198 500</p></td><td>
<p>198 500</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>84 615</p></td><td>
<p>84 615</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>84 615</p></td><td>
<p>84 615</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>403 700</p></td><td>
<p>403 700</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>225 500</p></td><td>
<p>379 000</p></td><td>
<p>153 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>644 053</p></td><td>
<p>600 238</p></td><td>
<p>-43 815</p></td><td>
<p>682 016</p></td><td>
<p>641 524</p></td><td>
<p>-40492</p></td></tr>
<tr><td>
<p>909 395</p></td><td>
<p>880 776</p></td><td>
<p>-28 619</p></td><td>
<p>937 479</p></td><td>
<p>911924</p></td><td>
<p>-25 555</p></td></tr>
<tr><td>
<p>530 682</p></td><td>
<p>485 473</p></td><td>
<p>-45 209</p></td><td>
<p>535 752</p></td><td>
<p>491 352</p></td><td>
<p>-44 400</p></td></tr>
<tr><td>
<p>378 648</p></td><td>
<p>395 238</p></td><td>
<p>16 590</p></td><td>
<p>389 657</p></td><td>
<p>408 502</p></td><td>
<p>18 845</p></td></tr>
<tr><td>
<p>65</p></td><td>
<p>65</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>70</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>12 000</p></td><td>
<p>12 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>727 730</p></td><td>
<p>729 878</p></td><td>
<p>2148</p></td><td>
<p>424 000</p></td><td>
<p>1264 000</p></td><td>
<p>840 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>727 730</p></td><td>
<p>729 878</p></td><td>
<p>2148</p></td><td>
<p>424 000</p></td><td>
<p>1 264 000</p></td><td>
<p>840 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>144 801</p></td><td>
<p>11331701</p></td><td>
<p>11 186 900</p></td><td>
<p>31640</p></td><td>
<p>31640</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
</table>
<p>14</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>1993/94____________________________ 1994/95____________________________</p>
<p>Inkomsttitel Enligt Enligt Ökning () Enligt Enligt Ökning ()</p>
<p>budgetpro- RRVs Minskning budgetpro- RRVs Minskning</p>
<p>position beräkning (-) position beräkning (-)</p>
<p>3120 Statliga myndigheters in-<br>komster av försålda byggna-<br>der och maskiner:</p>
<p>3124 Statskontorets inkomster av<br>försålda datorer m.m.</p>
<p>3200 Övriga inkomster av mark-<br>försäfjning:</p>
<p>3211 Övriga inkomster av mark-<br>försäljning</p>
<p>3300 Övriga inkomster av försåld<br>egendom:</p>
<p>3311 Inkomster av statens gruv-<br>egendom</p>
<p>3312 Övriga inkomster av försåld<br>egendom</p>
<p>4000 Återbetalning av lån:</p>
<p>4100 Återbetalning av närings-<br>lån:</p>
<p>4110 Återbetalning av industri-<br>lån:</p>
<p>4120 Återbetalning av jordbruks-<br>lån:</p>
<p>4123 Återbetalning av lån till fis-<br>kerinäringen</p>
<p>4130 Återbetalning av övriga nä-<br>ringslån:</p>
<p>4131 Återbetalning av vatten-<br>kraftslån</p>
<p>4133 Återbetalning av statens lån<br>till den mindre skeppsfarten</p>
<p>4135 Återbetalning av skogsväg-<br>lån</p>
<p>4136 Återbetalning av övriga nä-<br>ringslån, Kammarkollegiet</p>
<p>4137 Återbetalning av övriga nä-<br>ringslån, Statens jordbruks-<br>verk</p>
<p>4138 Återbetalning av tidigare<br>infriade statliga garantier</p>
<p>4200 Återbetalning av bostadslån<br>m.m.:</p>
<p>4212 Återbetalning av lån för bo-<br>stadsbyggande</p>
<p>4213 Återbetalning av lån för bo-<br>stadsförsörjning för mindre<br>bemedlade barnrika famil-<br>jer</p>
<p>4214 Återbetalning av övriga bo-<br>stadslån, Boverket</p>
<p>4300 Återbetalning av studielån:<br>4311 Återbetalning av statens lån<br>för universitetsstudier</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>143 801</p></td><td>
<p>11330 701</p></td><td>
<p>11186 900</p></td></tr>
<tr><td>
<p>42 701</p></td><td>
<p>42 701</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>101 100</p></td><td>
<p>11 288 000</p></td><td>
<p>11 186 900</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7147 489</p></td><td>
<p>7 909 189</p></td><td>
<p>761 700</p></td></tr>
<tr><td>
<p>131 170</p></td><td>
<p>246 670</p></td><td>
<p>115 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>28343</p></td><td>
<p>28343</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>28 343</p></td><td>
<p>28 343</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>102 827</p></td><td>
<p>218 327</p></td><td>
<p>115500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>229</p></td><td>
<p>229</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3 200</p></td><td>
<p>3 200</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>26</p></td><td>
<p>26</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>92 572</p></td><td>
<p>208 072</p></td><td>
<p>115 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 800</p></td><td>
<p>1 800</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5000</p></td><td>
<p>5000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3 502 150</p></td><td>
<p>4 002 900</p></td><td>
<p>500 750</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3 500 000</p></td><td>
<p>4 000 000</p></td><td>
<p>500 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>450</p></td><td>
<p>400</p></td><td>
<p>-50</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 700</p></td><td>
<p>2 500</p></td><td>
<p>800</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 503 110</p></td><td>
<p>2 537 110</p></td><td>
<p>34 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>110</p></td><td>
<p>110</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>1000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>30 640</p></td><td>
<p>30 640</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>30 640</p></td><td>
<p>30 640</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7 029 045</p></td><td>
<p>6 609 720</p></td><td>
<p>-419325</p></td></tr>
<tr><td>
<p>116 847</p></td><td>
<p>116847</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>26 969</p></td><td>
<p>26 969</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>26 969</p></td><td>
<p>26 969</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>89 878</p></td><td>
<p>89 878</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>240</p></td><td>
<p>240</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1900</p></td><td>
<p>1900</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>25</p></td><td>
<p>25</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>80913</p></td><td>
<p>80 913</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1800</p></td><td>
<p>1800</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 001 900</p></td><td>
<p>3 502 375</p></td><td>
<p>-499 525</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 000 000</p></td><td>
<p>3 500 000</p></td><td>
<p>-500 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>400</p></td><td>
<p>375</p></td><td>
<p>-25</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 500</p></td><td>
<p>2 000</p></td><td>
<p>500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 504110</p></td><td>
<p>2 584 110</p></td><td>
<p>80 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>110</p></td><td>
<p>110</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
</table>
<p>15</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993/94</p></td><td></td><td>
<p>1994/95</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomsttitel</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ()</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ( )</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td></tr>
</table>
<p>4312 Återbetalning av allmänna<br>studielån</p>
<p>4313 Återbetalning av studieme-<br>del</p>
<p>4400 Återbetalning av energi-</p>
<p>sparlån:</p>
<p>4411 Återbetalning av energi-<br>sparlån</p>
<p>4500 Återbetalning av övriga lån:</p>
<p>4514 Återbetalning av lån för<br>studentkårslokaler</p>
<p>4515 Återbetalning av lån för all-<br>männa samlingslokaler</p>
<p>4516 Återbetalning av utgivna<br>startlån och bidrag</p>
<p>4517 Återbetalning från Portu-<br>galfonden</p>
<p>4519 Återbetalning av statens<br>bosättningslån</p>
<p>4521 Återbetalning av lån för in-<br>ventarier i vissa specialbo-<br>städer</p>
<p>4525 Återbetalning av lån för<br>svenska FN-styrkor</p>
<p>4526 Återbetalning av övriga lån</p>
<p>5000 Kalkylmässiga inkomster:</p>
<p>5100 Avskrivningar och amorte-<br>ringar:</p>
<p>5110 Affärsverkens avskrivningar<br>och amorteringar:</p>
<p>5113 Statens järnvägars avskriv-<br>ningar</p>
<p>5120 Avskrivningar på fastighe-<br>ter:</p>
<p>5121 Avskrivningar på fastighe-<br>ter</p>
<p>5130 Uppdragsmyndigheters<br>komplementkostnader</p>
<p>5131 Uppdragsmyndigheters<br>m.fl. komplementkostna-<br>der</p>
<p>5140 Övriga avskrivningar:</p>
<p>5143 Avskrivningar på ADB-ut-<br>rustning</p>
<p>5144 Avskrivningar på förråds-<br>anläggningar för civilt total-<br>försvar</p>
<p>5200 Statliga pensionsavgifter<br>netto:</p>
<p>5211 Statliga pensionsavgifter</p>
<p>netto</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>3 000</p></td><td>
<p>3000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 500 000</p></td><td>
<p>2 534 000</p></td><td>
<p>34 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>250 000</p></td><td>
<p>300 000</p></td><td>
<p>50 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>250 000</p></td><td>
<p>300 000</p></td><td>
<p>50 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>761 059</p></td><td>
<p>822 509</p></td><td>
<p>61 450</p></td></tr>
<tr><td>
<p>180</p></td><td>
<p>200</p></td><td>
<p>20</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6 500</p></td><td>
<p>7 000</p></td><td>
<p>500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 000</p></td><td>
<p>4 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5 500</p></td><td>
<p>5 500</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>100</p></td><td>
<p>130</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td>
<p>90 000</p>
<p>654 779</p></td><td>
<p>150 900</p>
<p>654 779</p></td><td>
<p>60 900</p>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11 760 900</p></td><td>
<p>11 600 400</p></td><td>
<p>-160 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>14 671 900</p></td><td>
<p>14 475 400</p></td><td>
<p>-196 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13800 000</p></td><td>
<p>13390000</p></td><td>
<p>-410000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13 800 000</p></td><td>
<p>13 390 000</p></td><td>
<p>-410 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10000</p></td><td>
<p>72500</p></td><td>
<p>62500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10 000</p>
<p>861 900</p></td><td>
<p>72 500</p>
<p>1 012 900</p></td><td>
<p>62 500</p>
<p>151000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>849 000</p></td><td>
<p>1 000 000</p></td><td>
<p>151 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12 900</p></td><td>
<p>12 900</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>-2 911 000</p></td><td>
<p>-2 875 000</p></td><td>
<p>36 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>-2911 000</p></td><td>
<p>- 2 875 000</p></td><td>
<p>36 000</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>3 000</p></td><td>
<p>3 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 501 000</p></td><td>
<p>2 581000</p></td><td>
<p>80 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>250 000</p></td><td>
<p>250 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>250 000</p></td><td>
<p>250 000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>156188</p></td><td>
<p>156 388</p></td><td>
<p>200</p></td></tr>
<tr><td>
<p>170</p></td><td>
<p>180</p></td><td>
<p>10</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6 500</p></td><td>
<p>6500</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3 500</p></td><td>
<p>3 500</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5 600</p></td><td>
<p>5 600</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>90</p></td><td>
<p>130</p></td><td>
<p>40</p></td></tr>
<tr><td>
<p>100000</p>
<p>40 328</p></td><td>
<p>100 000</p>
<p>40 478</p></td><td>
<p>0</p>
<p>150</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1 805 000</p></td><td>
<p>1949 000</p></td><td>
<p>144 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3 490 000</p></td><td>
<p>3 190 000</p></td><td>
<p>-300 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>580000</p></td><td>
<p>580000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>580000</p></td><td>
<p>580000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 900000</p></td><td>
<p>2600000</p></td><td>
<p>-300000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2 900000<br>70000</p></td><td>
<p>2 600 000</p>
<p>10000</p></td><td>
<p>-300 000</p>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10000</p></td><td>
<p>10000</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>-1 685 000</p></td><td>
<p>-1 241 000</p></td><td>
<p>444 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- 1 685 000</p></td><td>
<p>- 1 241 000</p></td><td>
<p>444 000</p></td></tr>
</table>
<p>16</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1993/94</p></td><td></td><td>
<p>1994/95</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomsttitel</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ( )</p></td><td>
<p>Enligt Enligt</p></td><td>
<p>Ökning ( )</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td><td>
<p>budgetpro- RRVs</p></td><td>
<p>Minskning</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td><td>
<p>position beräkning</p></td><td>
<p>(-)</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>5300 Statliga avgifter:</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5311 Avgifter för företagshälso-</p></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>vård</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>SUMMA INKOMSTER</p></td><td>
<p>349 615 808</p></td><td>
<p>368 935 547</p></td><td>
<p>19319 739</p></td><td>
<p>359 642 910</p></td><td>
<p>367 247 456</p></td><td>
<p>7 604 546</p></td></tr>
</table>
<p>17</p>
<p>Bilaga 1.4</p>
<p>Beräkningar för anslaget<br>räntor på statsskulden, m.m.,<br>budgetåret 1994/95</p>
<p>13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<h2>Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden,<br>m.m.</h2>
<h4>Inledning</h4>
<p>I regeringens proposition 1993/94:100 med förslag till statsbudget för<br>budgetåret 1994/95 upptogs under utgiftsanslaget XVI. Räntor på<br>statsskulden, m.m. ett - efter samråd med Riksgäldskontoret - preliminärt<br>beräknat belopp på 85 000 000 000 kronor. I bilaga 17 till budgetpro-<br>positionen angående Räntor på statsskulden, m.m. erinrades om att under<br>senare år förslaget i budgetpropositionen reviderats i kompletteringspro-<br>positionema och att avsikten därför var att återkomma till riksdagen med<br>förslag till beräkning av anslag för statsskuldräntoma avseende budgetåret<br>1994/95.</p>
<p>Riksgäldskontoret får härmed överlämna förslag till beräkning av<br>anslaget Räntor på statsskulden, m.m. budgetåret 1994/95. Samtidigt<br>lämnas en beskrivning som syftar till att belysa utvecklingen av ränteut-<br>gifter för statsskulden, m.m. under några år bakåt i tiden samt en förnyad<br>beräkning av dessa utgifter för innevarande budgetår.</p>
<p>Ränteutgifter för statsskulden, m.m. 1989/90- 1992/93</p>
<p>Stasskulden har ökat snabbt sedan budgetåret 1989/90 då statsfinanserna<br>i stort sett var balanserade. Den snabba försämring av statsfinanserna<br>som skett sedan dess har främst orsakats av konjunkturutvecklingen som<br>dels medfört minskade inkomstskatter och mervärdesskatt, dels ökat<br>utgifterna för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik. Krisen<br>i den finansiella sektom har vidare medfört stora utgifter i form av<br>bankstöd under budgetåren 1992/93 och 1993/94.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.4</p>
<p>Tabell 1 Statsskuldens förändring 1989/90 - 1992/93</p>
<p>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>1989/90</p></td><td>
<p>1990/91</p></td><td>
<p>1991/92</p></td><td>
<p>1992/93</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Statsskuldens förändring - 7,3</p></td><td>
<p>44,2</p></td><td>
<p>84,3</p></td><td>
<p>249,6</p></td></tr>
</table>
<p>Trots en kraftig ökning av lånebehovet under 1990/91 och 1991/92<br>minskade de totala utgifterna för räntor på statsskulden m.m. dessa år.<br>Detta förklaras bl.a. av fallande marknadsräntor men också av att en<br>ökad kreditgivning till affärsverk och myndigheter m.m. har genererat<br>ökande ränteinkomster. Systemet med emissioner av benchmarklån har<br>fr.o.m. 1991/92 medfört att kontoret erhållit stora inkomster i form av<br>överkurser vid emissioner till följd av att marknadsräntan varit lägre än<br>kupongräntan. Budgetåret 1991/92 minskade nettoutgifterna även till följd<br>av Riksbankens rekvisitioner av statsskuldväxlar, vilket medförde en<br>omperiodicering av ränteutgifter netto, till påföljande budgetår. Under<br></p>
<p>1992/93 bidrog stora inkomsträntor för behållningar innestående på Prop. 1993/94:150<br>kontokrediten i Riksbanken till följd av den omfattande valutaupplåningen Bilaga 1.4<br>till att hålla nere räntorna på lån i svenska kronor.</p>
<p>Täbell 2 Räntor på statsskulden, m.m.<br>Miljoner kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1989/90</p></td><td>
<p>1990/91</p></td><td>
<p>1991/92</p></td><td>
<p>1992/93</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p>
<p>Räntor på lån i<br>svenska kronor</p></td><td>
<p>53 505,5</p></td><td>
<p>57 834,6</p></td><td>
<p>59 840,2</p></td><td>
<p>66 838,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i<br>utländsk valuta</p></td><td>
<p>8 551,1</p></td><td>
<p>7 332,6</p></td><td>
<p>6 719,8</p></td><td>
<p>19 474,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Valuta förluster</p></td><td>
<p>4 034,9</p></td><td>
<p>1 869,7</p></td><td>
<p>4 047,9</p></td><td>
<p>46 036,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Underkurs vid emission</p></td><td>
<p>788,8</p></td><td>
<p>602,4</p></td><td>
<p>256,3</p></td><td>
<p>2 648,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kursförluster</p></td><td>
<p>449,8</p></td><td>
<p>407,4</p></td><td>
<p>1 330,8</p></td><td>
<p>2 831,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Depositioner på lån<br>i utländsk valuta</p>
<p>Summa utgifter</p></td><td>
<p>67 330,0</p></td><td>
<p>68 047,0</p></td><td>
<p>149,2</p>
<p>72 344,2</p></td><td>
<p>136,5</p>
<p>137 965,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p>
<p>Räntor på lån i<br>svenska kronor</p></td><td>
<p>1 272,9</p></td><td>
<p>3 130,9</p></td><td>
<p>3 576,3</p></td><td>
<p>6 173,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i<br>utländsk valuta</p></td><td>
<p>299,5</p></td><td>
<p>346,0</p></td><td>
<p>410,6</p></td><td>
<p>429,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Valutavinster</p></td><td>
<p>1 751,3</p></td><td>
<p>2 217,0</p></td><td>
<p>3 432,3</p></td><td>
<p>43 458,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Överkurs vid emission</p></td><td>
<p>14,9</p></td><td>
<p>279,1</p></td><td>
<p>4 319,3</p></td><td>
<p>8 637,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kursvinster</p></td><td>
<p>261,3</p></td><td>
<p>994,8</p></td><td>
<p>438,6</p></td><td>
<p>6 136,8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Preskriberade obliga-<br>tioner, kuponger och<br>vinster</p></td><td>
<p>33,9</p></td><td>
<p>45,9</p></td><td>
<p>124,3</p></td><td>
<p>39,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa inkomster</p></td><td>
<p>3 633,8</p></td><td>
<p>7 013,7</p></td><td>
<p>12 301,5</p></td><td>
<p>64 875,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nettoutgifter</p></td><td>
<p>63 696,2</p></td><td>
<p>61 033,3</p></td><td>
<p>60 042,7</p></td><td>
<p>73 090,1</p></td></tr>
</table>
<p>Utgifterna för räntor på lån i utländsk valuta minskade under åren<br>1990/91 och 1991/92. Förklaringen är att lånestocken i utländsk valuta<br>minskade. Under hela denna period gällde den s.k. valutalånenormen som<br>innebar att Riksgäldskontoret inte skulle nettoupplåna i utländsk valuta.<br>Under 1992/93 skedde en mycket kraftig ökning av utgifterna för lån i<br>utländsk valuta. Detta avspeglar den omfattande valutaupplåning som ägt<br>rum för Riksbankens räkning och som kontoret sedermera fått ta i<br>anspråk för att finansiera budgetunderskottet.</p>
<p>Riksgäldskontoret har under de senaste åren valt att koncentrera<br>obligationsupplåningen till ett fåtal s.k. benchmarklån. Emissionerna sker<br>genom att nya trancher öppnas i dessa lån. Koncentrationen underlättar<br>handeln och ökar därför likviditeten (omsättningsbarheten) i lånen.<br>Investerarnas krav på ersättning för likviditetsrisken minskar därmed<br>vilket kommer staten tillgodo i form av lägre räntor.</p>
<p>Denna form av upplåning medför emellertid också betydande bud-<br>geteffekter. Benchmarklånen har kupongräntor som avspeglar marknads-<br>räntorna vid det tillfälle då de började emitteras. Om marknadsräntan vid<br>senare emissionstillfällen understiger kupongräntan erhåller Riksgäldskon-<br>toret en överkurs, dvs pris över obligationens nominella kurs, som är lika<br></p>
<p>stor som nuvärdet av skillnaden mellan kupongräntan och marknadsräntan<br>över obligationens löptid. Överkurserna redovisas som inkomster för<br>kontoret vid emissionstillfället och minskar därmed anslagsbelastningen<br>detta budgetår. När räntekupongerna senare inlöses ökar ränteutgifterna<br>under lånens löptid i motsvarande mån. Vid räntefall ökar överkurserna<br>på benchmarklånen samtidigt som ränteutgifterna i framtiden hålls på en<br>högre nivå än om kontoret emitterat lån med lägre kupongränta. Vid<br>räntehöjningar blir effekterna omvända. Om dessa omperiodiceringar till<br>följd av överkurserna exkluderats skulle ökningen av utgifterna för<br>statsskuldräntor under budgetåret 1992/93 ha varit större än den nu<br>redovisade. Överkurserna uppgick till 6 miljarder kronor netto för<br>budgetåret 1992/93.</p>
<p>Antagande om lånebehov och finansiering</p>
<p>Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån för statens räkning och<br>förvalta statsskulden. Målet är att klara av uppgiften till så låg kostnad<br>som möjligt. Med ett stort lånebehov blir uppgiften svårare och målupp-<br>fyllelsen allt viktigare. Redan i dagsläget utgör räntorna på statsskulden<br>m.m. ca 16 procent av statsbudgetens totala upgifter, vilket motsvarar 6,5<br>procent av bruttonationalprodukten (BNP). Ränteutgifterna kommer att<br>öka snabbt de närmaste åren till följd av statsbudgetens underskott.<br>Budgetåret 1996/97 kan räntorna beräknas uppgå till inemot 25 procent<br>av statsutgifterna, motsvarande 7,5 procent av BNP.</p>
<p>Statsskuldens kostnader påverkas till allra största delen av beslut om<br>statens inkomster och utgifter samt av ränte- och valutautvecklingen.<br>Detta är beslut och händelser som kontoret inte kan påverka. Riks-<br>gäldskontoret kan däremot i viss utsträckning påverka och hålla nere<br>kostnaderna för upplåningen genom att välja en sammansättning av<br>statsskulden som med hänsyn till valuta- och ränteutvecklingen leder till<br>låga kostnader. Kostnaderna kan också hållas nere genom effektiva<br>emissionstekniker och genom utformning av instrumenten och upp-<br>låningen så att hög omsättning befrämjas och därmed placerarnas<br>likviditetsrisker minimeras. Kontoret kan också aktivt deltaga i arbetet<br>med att utveckla och effektivisera marknadsplatserna i likviditetsbe-<br>främjande syfte, bl.a. genom att minska transaktionskostnaderna och öka<br>genomlysningen (information om avslutade affärer). En rationell<br>administration och låga provisionskostnader bidrar också till att hålla nere<br>de totala kostnaderna för statsskulden. Kostnaderna för den egna<br>administraitonen och provisionskostnadema belastar dock andra anslag än<br>Räntor på statsskulden m.m.</p>
<p>Belastningen på anslaget är således i hög utsträckning beroende av<br>utvecklingen av lånebehovet, räntorna och valutakurserna, dvs faktorer<br>som samtliga är mycket svåra att göra prognoser över. Detta medför att<br>anslagsbelastningen också är mycket svår att bedömda. Till grund för<br>denna beräkning ligger ett lånebehov för både innevarande och nästa</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.4</p>
<p>budgetår på ca 220 miljarder kronor. Vidare baseras beräkningarna på Prop. 1993/94:150<br>aktuella räntor och valutakurser. Bilaga 1.4</p>
<p>Riksgäldskontoret gör bedömningen att lånebehovet framgent endast till<br>en mindre del kan täckas av valutaupplåning och privatmarknadsupplå-<br>ning. Merparten av nettolånebehovet måste således täckas på den<br>inhemska penning- och obligationsmarknaden.</p>
<p>Valutaupplåningen kommer att bedrivas inom de övergripande riktlinjer<br>som beslutats av riksdagen. Utifrån dessa riktlinjer har regeringen<br>beslutat att valutaupplåningen skall uppgå till 20-30 miljarder kronor<br>netto för 1994. Dessutom skall återstående del från det tidigare program-<br>met, ca 8 miljarder kronor, lånas upp under 1994. För den fortsatta<br>perioden finns inga volymmål angivna.</p>
<p>Utifrån Riksgäldskontorets perspektiv är det viktigt att upplåningen<br>diversifieras, dvs sprids ut, på flera olika marknader, valutor och<br>instrument. Därigenom kan olika investerarkategoriers specifika<br>inriktningar och riskprofiler tillgodoses av kontorets produkter. Därmed<br>kommer deras ersättningsanspråk i form av riskpremier att minska med<br>lägre räntekostnader för kontoret som följd. Riksgäldskontoret gör mot<br>denna bakgrund bedömingen att det med nuvarande lånebehov skulle vara<br>önskvärt om en betydande del av finansieringsbehovet kunde täckas med<br>upplåning i utländsk valuta. Upplåningen begränsas dock högst reellt av<br>att villkoren snabbt försämras om volymerna blir alltför stora. Den<br>mycket omfattande upplåningen i utländsk valuta som skett sedan hösten<br>1992 har medfört att valutaskulden blivit så stor att enbart refinansiering-<br>en av förfallande obligationslån uppgår till 50-70 miljarder kronor per år.<br>Riksgäldskontoret gör bedömningen att upplåningen därutöver, dvs<br>nettoupplåningen, inte kan uppgå till mer än 20-30 miljarder kronor utan<br>att lånevillkoren försämras betydligt. Detta är också kontorets planerings-<br>antagande för 1995.</p>
<p>Privatmarknadsupplåningen, dvs upplåningen mot Allemansspar,<br>premieobligationer och Riksgäldskonto beräknas ge ett mindre nettotill-<br>skott i finansieringen av lånebehovet för 1993/94 och 1994/95. Risken är<br>dock stor att utfallet blir väsentligt sämre bl.a. till följd av att konkurren-<br>sen om hushållens sparmedel för närvarande är stark samtidigt som<br>kostnadseffektivitet ur kontorets synvinkel innebär att kostnaderna för<br>denna upplåning inte får överstiga kostnaderna för alternativ upplåning.</p>
<p>Det stora lånebehovet i kombination med en relativt sett begränsad<br>valutaupplåning och en i stort sett oförändrad privatmarknadsupplåning<br>ställer stora krav på den återstående upplåningen, dvs upplåningen på den<br>inhemska penning- och obligationsmarknaden. Upplåningen mot<br>statsobligationer kan t.ex. behöva dras upp från dagens volym på 11<br>miljarder kronor per månad till så mycket som 15-18 miljarder kronor<br>per månad.</p>
<p>Riksgäldskontoret kommer under våren 1994, med början i april, att<br>emittera realräntelån inom en ram av 10 miljarder kronor. Dessa<br>emissioner skall utvärderas innan kontoret beslutar om nya emissioner.<br>Skulle de nu planerade emissionerna tas väl emot kan realräntelån komma<br>att emitteras i förhållandevis stor omfattning även fortsättningsvis. Om<br></p>
<p>lånen emitteras som nollkupongobligationer får detta stor betydelse för Prop. 1993/94:150<br>de redovisade ränteutgifterna eftersom all ränta på sådana lån belastar Bilaga 1.4<br>statsbudgeten först när lånen förfaller till inlösen. I denna beräkning av<br>ränteutgifterna ingår realräntelån endast i den utsträckning som följer av<br>nuvarande försöksverksamhet, dvs upp till 10 miljarder kronor.</p>
<p>Ränteutgifter m.m. 1993/94 och 1994/95</p>
<p>Utifrån dessa antaganden om lånebehov och finansiering kan utgifterna<br>för statsskulden i form av bl.a. ränteutgifter och realiserade kurseffekter<br>på räntor och valutor beräknas.</p>
<p>Anslaget Räntor på statsskulden, m.m. har i statsbudgeten för<br>budgetåret 1993/94 upptagits till 96 miljarder kronor och i budgetpro-<br>positionen 1994 har för budgetåret 1993/94 upptagits ett beräknat belopp<br>av 91 miljarder kronor. I budgetpropositionen 1994 beräknades anslags-<br>belastningen för 1994/95 till 85 miljarder kronor. I tabell 3 redovisas<br>inkomst- och utgiftsstat för i statsbudgeten för 1993/94 upptaget belopp<br>och en nu reviderad beräkning samt förslag avseende budgetåret 1994/95.</p>
<p>Täbell 3 Beräknade räntor på statsskulden, m.m.<br>Tusental kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Enligt stats-<br>budgeten<br>1993/94</p></td><td>
<p>Reviderad<br>beräkning<br>1993/94</p></td><td>
<p>Förslag</p>
<p>1994/95</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utgifter</p></td><td colspan="3"></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i svenska kronor</p></td><td>
<p>75 465 000</p></td><td>
<p>73 965 000</p></td><td>
<p>81 565 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i utländsk valuta</p></td><td>
<p>24 700 000</p></td><td>
<p>24 300 000</p></td><td>
<p>24 600 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Valutaförluster</p></td><td>
<p>11 300 000</p></td><td>
<p>39 900 000</p></td><td>
<p>5 300 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Underkurs vid emissioner</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>3 000 000</p></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kursförluster</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>2 500 000</p></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Depositioner på lån i utländsk<br>valuta</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa utgifter</p></td><td>
<p>111 465 003</p></td><td>
<p>143 665 001</p></td><td>
<p>111 465 003</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Inkomster</p></td><td colspan="3"></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i svenska kronor</p></td><td>
<p>14 000 000</p></td><td>
<p>12 000 000</p></td><td>
<p>12 000 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Räntor på lån i utländsk valuta</p></td><td>
<p>400 000</p></td><td>
<p>400 000</p></td><td>
<p>400 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Valutavinster</p></td><td>
<p>1 000 000</p></td><td>
<p>20 000 000</p></td><td>
<p>1 000 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Överkurs vid emission</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>16 000 000</p></td><td>
<p>11 000 001</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kursvinster</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1 200 000</p></td><td>
<p>1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Preskriberade obligationer,<br>kuponger och vinster</p></td><td>
<p>65 001</p></td><td>
<p>65 001</p></td><td>
<p>65 001</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa inkomster</p></td><td>
<p>15 465 003</p></td><td>
<p>49 665 001</p></td><td>
<p>24 465 003</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa nettoutgifter</p></td><td>
<p>96 000 000</p></td><td>
<p>94 000 000</p></td><td>
<p>87 000 000</p></td></tr>
</table>
<p>Ränteutgifterna netto på lån i svenska kronor för budgetåret 1993/94<br>beräknas till i stort sett samma belopp som i statsbudgeten. Det generellt<br>sett fallande ränteläget under budgetåret fram till februari 1994 har<br>emellertid medfört kraftigt ökade överkurser vid emissioner. Detta<br>sammanhänger med det tidigare omnämnda förfarandet att emittera s.k.</p>
<p>benchmarklån. Vid beräkningen till statsbudgeten var ränteläget sådant<br>att över- och underkurser under budgetåret i stort sett beräknades ta ut<br>varandra. Räntefallet hösten 1993 har dock medfört betydande överkurser<br>vid de flesta emissionerna av statsobligationer hittills under budgetåret.<br>För budgetåret 1993/94 beräknas nu överkurserna netto komma att uppgå<br>till 13 miljarder kronor. För budgetåret 1994/95 beräknas överkurserna<br>komma att uppgå till 11 miljarder kronor. Eftersom överkurserna<br>motsvarar nuvärdet av skillnaden mellan marknadsräntan och kupongrän-<br>tan över lånens hela löptid är omfattningen av dessa mycket beroende av<br>ränteutvecklingen. Beräkningen av överkurserna för budgetåret 1994/95<br>är gjord utifrån räntenivåerna i mitten av april 1994. Skulle marknads-<br>räntorna stiga eller sjunka med en procentenhet jämfört med denna nivå<br>från och med 1 juli 1994 skulle överkurserna netto sjunka resp stiga med<br>ca 10-12 miljarder kronor för budgetåret 1994/95.</p>
<p>Ränteutgifterna på lån i utländsk valuta för budgetåret 1993/94<br>beräknas i stort sett motsvara det upptagna beloppet i statsbudgeten.<br>Däremot beräknas realiserade valutadifferenser resultera i en förlust på<br>ca 20 miljarder kronor mot tidigare beräknade 10 miljarder kronor.<br>Ökningen av valutaförlusterna netto härrör till största delen från förtida<br>återbetalning av lån. Riksgäldskontoret har vid gynnsamma marknadstill-<br>fällen på detta sätt kunnat ersätta dyr upplåning med kostnadseffektivare<br>upplåning, vilket resulterar i lägre framtida räntekostnader. Samtidigt har<br>valutaförluster realiserats. Detta medför i sin tur att omfattningen av<br>framtida valutaförluster minskar.</p>
<p>En ränteförändring med en procentenhet från 1 juli 1994 skulle för<br>lånen i utländsk valuta leda till att ränteutgifterna, under i övrigt<br>oförändrade förhållanden, förändras med ca 1,7 miljarder kronor under<br>budgetåret 1994/95. En förändring av kronkursen med en procent medför<br>på liknande sätt en förändring av valutadifferensema netto med ca 1<br>miljard kronor för budgetåret 1994/95.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.4</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>F ördelningspolitisk<br>redogörelse</p>
<h1>Fördelningspolitisk redogörelse</h1>
<p>Regeringen har vid flera tillfällen sedan år 1991 för riksdagen redovisat<br>särskilda fördelningspolitiska bedömningar. Riksdagen har framhållit (bet.<br>1992/93 :FiU30, rskr. 1992/93:447) att en redovisning av bedömningarna<br>bör kunna göras regelbundet, t.ex. i anslutning till den preliminära eller<br>reviderade nationalbudgeten. I denna bilaga lämnas en sådan redogörelse.</p>
<p>Redogörelsen innehåller i den första delen bedömningar och beräk-<br>ningar av hur inkomstfördelningen och hushållens marginaleffekter har<br>förändrats under perioden 1991-1994. I en andra del redovisas två sär-<br>skilda kartläggningar avseende dels fördelningseffekter av avgifter för<br>offentlig service, dels effekter av växlingen till egenavgifter inom social-<br>försäkringen. Analyserna har genomförts av fördelningspolitiska gruppen<br>vid Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Kartläggningen av för-<br>delningseffekter av avgifter för offentlig service har genomförts i sam-<br>arbete med sekretariatet för långsiktigt analysarbete vid Socialdeparte-<br>mentet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<h2>FÖRÄNDRING I INKOMST-<br>FÖRDELNING OCH MARGINAL-<br>EFFEKTER 1991-1994</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<h2>Inledning</h2>
<p>Den ekonomiska politikens mål är att höja medborgarnas välfärd. Väl-<br>färdens fördelning är därför en av de viktigaste politiska frågorna, men<br>också vilka effekter omfördelningssystemen kan få på samhällsekonomin<br>bl.a. genom höga marginaleffekter. Den ekonomiska politiken syftar till<br>att förbättra välfärden långsiktigt och även i andra avseenden än strikt<br>ekonomiska. Det gäller inte bara fördelningen ett visst år, utan även<br>fördelningen över livet och mellan generationer. Välfärden omfattar inte<br>enbart ekonomiska resurser, utan även hälsa, utbildning, miljö osv.</p>
<p>Utvecklingen av välfärden följs i Sverige av en internationellt sett<br>omfattande och uppmärksammad forskning och offentlig statistik. Det<br>gäller Levnadsnivåundersökningen vid Institutet för social forskning,<br>Undersökningen av levnadsförhållanden, Inkomstfördelningsundersök-<br>ningen m.fl. undersökningar vid SCB. Uppföljningen av välfärdens för-<br>ändring redovisas emellertid med en betydande eftersläpning. För när-<br>varande finns det endast tillgång till uppgifter för 1991. Det saknas<br>således statistiskt underlag för att följa den aktuella utvecklingen och<br>konsekvenser av förändringar särskilt i de offentliga skatte- och trans-<br>fereringssystemen.</p>
<p>I syfte att förbättra möjligheterna att göra ekonomiska konsekvensana-<br>lyser av ändrade regler för skatter och socialförsäkringar utvecklades<br>gemensamt av SCB och regeringskansliet 1988-1990 en beräkningsmodell<br>för hushållen. I denna s.k. mikrosimuleringsmodell efterbildas reglerna<br>för inkomstskatter, socialförsäkringar och bidrag på statistiskt representa-<br>tiva modellbefolkningar. Modellen utvecklades efter förebilder i ett antal<br>andra länders regeringskanslier. Den används främst till att ta fram<br>underlag om nettobudget-, fördelnings- och marginaleffekter inför föränd-<br>ringar av reglerna inom skatte- och transfereringssystemen.</p>
<p>En metod som ofta används för att följa aktuella förändringar i hus-<br>hållens inkomster är att beräkna utvecklingen för några typfamiljer.<br>Dessa typfallsberäkningar har fått stort genomslag i debatten och på-<br>verkar uppfattningarna om både effekter av ändrade regler och av den<br>allmänna ekonomiska utvecklingen. De visar vad som händer för enskilda<br>hushåll med oförändrade förhållanden och kan ge indikationer på hur<br>framför allt regeländringar kan påverka skilda hushållstyper.</p>
<p>Beräkningar för typfall kan emellertid inte säga särskilt mycket om den<br>faktiska utvecklingen av inkomstfördelningen. Även med ett stor antal<br>typfall kan dessa sammantaget inte representera hela befolkningen. För-<br>ändringar i den allmänna ekonomiska utvecklingen beaktas i allmänhet<br>inte, t.ex. arbetslöshet och ökad lönespridning. Normalt tar man hänsyn<br></p>
<p>till endast vissa av alla regeländringar. Ändrat beteende beaktas sällan,<br>t.ex. minskad sjukfrånvaro och ökad benägenhet att ansöka om bostads-<br>bidrag. Därför riskerar man att överskatta förändringen för vissa grupper<br>och underskatta den för andra.</p>
<p>Ett utvecklingsarbete har därför bedrivits inom Finansdepartementet för<br>att med hjälp av beräkningsmodellen för skatte- och bidragsregler göra<br>bedömningar av den samlade utvecklingen av inkomstfördelningen och<br>marginaleffekterna fram till innevarande år. Kalkylantagandena baseras<br>till stora delar på de ekonomiska prognoserna i nationalbudgeten resp,<br>reviderade nationalbudgeten.</p>
<p>I denna bilaga presenteras en bedömning av inkomstfördelningen och<br>marginaleffekternas utveckling under perioden 1991-1994. Beräkningarna<br>belyser således den sammantagna effekten av den ekonomiska utveckling-<br>en inkl, regeländringar. Bedömningen av utvecklingen baseras på en ny<br>metod för framskrivning av inkomstfördelningen. Metoden kommer att<br>utvärderas och förbättras under de kommande åren. Resultaten i denna<br>första bedömning kan främst peka på trender och relativa förändringar<br>och bör tolkas med försiktighet. Den baseras på osäkra prognoser av till-<br>växt, arbetsutbud, ränta och inflation. Framskrivningen av löneföränd-<br>ringar och annan inkomstutveckling görs med schabloniserade antagan-<br>den.</p>
<p>Redogörelsen avser såldes inkomstfördelningens samlade utveckling<br>under perioden. En annan intressant fråga som emellertid inte analyseras<br>avser de samlade fördelningseffekterna av den förda ekonomiska politiken<br>jämfört med olika alternativa utformningar av politiken, inkl, det orea-<br>listiska specialfallet med helt oförändrade regler i alla system. Orsaken<br>till att denna fråga inte kan analyseras är att det inte med en acceptabel<br>grad av säkerhet kan göras beräkningar av den ekonomiska utvecklingen<br>vid sådana alternativa utformningar. Kalkylerna över inflationen, arbets-<br>lösheten, reallönerna, det offentliga sparandet osv. omfattar i allmänhet<br>endast utvecklingen vid den förda ekonomiska politiken och försöker så-<br>ledes normalt inte beräkna utvecklingen vid alternativa politikutform-<br>ningar.</p>
<p>Denna redogörelse av inkomstfördelningen och marginaleffekterna<br>måste därför, i likhet med redovisningen i den reviderade national-<br>budgeten, begränsas till att på bästa sätt försöka bedöma den samlade<br>utvecklingen under perioden 1991-1994.</p>
<p>Redogörelsen avser enbart den årsvisa fördelningen av ekonomiska re-<br>surser. Andra förändringar som kan ha inträffat i välfärdsfördelningen,<br>exempelvis i fördelning av ohälsa eller arbetsmiljö, fångas naturligtvis<br>inte. Inte heller analyseras fördelningen över livet och mellan generatio-<br>ner. Visserligen finns det ofta betydande samband mellan den årsvisa in-<br>komstfördelningen och fördelningen av välfärden i andra avseenden resp,<br>fördelningen över livet. Förändringen av inkomstfördelningen mellan en-<br>staka år kan dock inte mäta långsiktiga förändringar i fördelningen av<br>välfärden. Ännu saknas kunskaper och metoder att beräkna sådana lång-<br>siktiga fördelningseffekter.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<h2>2 Fördelningspolitisk bedömning</h2>
<h3>2.1 Utvecklingen under 1980-talet</h3>
<p>Trenden till utjämning av ekonomiska resurser, som pågått i Sverige mer<br>eller mindre kontinuerligt sedan 1920-talet, bröts under 1980-talet. Ut-<br>jämningen uppnåddes framför allt genom en samverkan mellan generella<br>socialpolitiska reformer, hög sysselsättning och lönebildningen. En viktig<br>förutsättning var den periodvis höga ekonomiska tillväxten, som gav ut-<br>rymme för omfördelningspolitik.</p>
<p>Analyser av fördelningen av livsinkomster har förstärkt bilden av ut-<br>jämning. <sup>1</sup> De pekar på att spridningen av livsinkomster var en tredjedel<br>mindre än spridningen av årsinkomster. Utjämningen 1960-1980 har ock-<br>så minskat skillnaderna i fördelningen av livsinkomster mellan personer<br>med olika familjebakgrund. Inkomstbeskattningens utjämningseffekter<br>under längre tidsperioder är inte påtagligt annorlunda än för enstaka år.<br>Inkomströrligheten har dessutom ökat något, dvs. sambanden mellan in-<br>komsterna olika år har försvagats. Fortfarande var dock i slutet av denna<br>period av utjämning, chanserna och livsinkomstema i betydande grad be-<br>roende av familjebakgrund. Personer med arbetarbakgrund fick oftare<br>lägre livsinkomster än personer från de övre samhällsskikten. Det fanns<br>också ett starkt samband mellan årsinkomst och livsinkomst. Inkomstskill-<br>nader i åldersgruppen 30-60 år tycks i stor utsträckning återspegla skill-<br>nader i livsinkomster.</p>
<p>Sedan mitten av 1980-talet har inkomstfördelningen blivit allt ojämnare.<br>SCB:s bilaga till 1992 års långtidsutredning (LU92) visade att ojämnheten<br>1990 var ungefär densamma som 1975. Samtidigt som ojämnheten ökat,<br>har inkomsterna stigit för alla grupper. Ökningen har varit kraftigast för<br>hushåll som redan har höga inkomster men hushåll med lägst inkomster<br>har inte fått någon försämring. Ett annat viktigt kännetecken var också<br>att gruppen ålderspensionärer förbättrade sina ekonomiska villkor relativt<br>sett, medan ungdomar, ensamstående - särskilt ensamföräldrar - fick en<br>svagare relativ utveckling.</p>
<p>Trendbrottet under 1980-talet tycks enligt bilagorna till LU92 kunna<br>förklaras av flera faktorer. Högkonjunkturen och den påföljande överhett-<br>ningen medförde en ojämnare fördelning av arbetsinkomster. Den ökade<br>sysselsättningen för kvinnor innebar inkomstökningar för samboende,<br>men inte lika starkt för ensamstående. Kapitalinkomster och realisations-<br>vinster ökade för hushåll med tillgångar, av vilka flertalet är medelålders<br>eller äldre. Omfördelningen genom skatter minskade, mätt i inkomsternas<br>ojämnhet före och efter skatt. Marknadens inverkan på inkomstfördel-<br>ningen fick således ett ökat inflytande samtidigt som marknadsinkomster-<br>na blev mer ojämnt fördelade. Den ökade spridningen av marknadsin-<br>komster tycks dock delvis motverkas av en ökad inkomströrlighet. De</p>
<p><sup>1</sup> Björklund, A. (1992): Inkomstfördelningens utveckling. Bil. 8 till Långtidsut-<br>redningen 1992.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>starka sambanden mellan årsinkomst och livsinkomst kan ha försvagats.<br>Därmed är det oklart i vilken utsträckning de ökade skillnaderna i års-<br>inkomster också kommer att föra med sig större skillnader i livsin-<br>komster.</p>
<p>Förändringarna under 1980-talet är emellertid ganska måttliga både i<br>ett historiskt och i ett internationellt perspektiv. Trenden mot ökad<br>ojämnhet i löner och disponibla inkomster är internationell. Den antas<br>bero på teknologiska förändringar, konkurrensen från låglöneländer samt<br>sänkta marginalskatter och sociala ersättningar. Ojämnheten i Sverige<br>ökade mindre än eller lika mycket som i andra länder under 1980-talet,<br>men dessutom från en betydligt jämnare utgångsnivå beträffande inkomst-<br>spridningen. Den relativa skillnaden mellan Sverige och andra länder har<br>snarast ökat, mätt i den s.k. Gini-koefficienten. Sverige hade fortfarande<br>i slutet av 1980-talet den kanske jämnaste inkomstfördelningen bland de<br>länder man kan jämföra med. Orsaken anses främst ha varit den höga<br>sysselsättningen och den omfettande omfördelningen genom skatter och<br>sociala transfereringar. De ekonomiska förhållandena under senare delen<br>av 1980-talet representerade dock inte ett stabilt läge.</p>
<p>SCB:s årliga statistik över inkomstfördelningen visar att trenden mot<br>ökad ojämnhet förstärktes 1991. Spridningen i hushållens disponibla in-<br>komster ökade kraftigt. En allt större andel av den totala inkomstsumman<br>hamnade hos tiondelen hushåll med högst inkomster. Emellertid blir jäm-<br>förelserna med tidigare år ganska osäkra på grund av omläggningarna i<br>samband med skattereformen. En betydande del av förändringen kan vara<br>skenbar och bero på att inkomster som tidigare inte bokförts i inkomst-<br>statistiken efter reformen inräknas och beskattas, vilket också var ett syfte<br>med reformen. Det kan också vara kortsiktiga effekter av reformen, exem-<br>pelvis att hushållen flyttade fram inkomster till 1991 för att nå skatteför-<br>delar. Enligt känslighetsberäkningar som utförts i samband med denna<br>analys är ovanligt höga realisationsvinster den kanske viktigaste<br>förklaringen till ökad inkomstspridning 1991.</p>
<h3>2.2 Kris och återhämtning</h3>
<p>Under de senaste åren har Sverige upplevt en ekonomisk nedgång utan<br>motstycke i modem tid. Den ekonomiska krisen har medfört påfrest-<br>ningar för det stora flertalet hushåll - genom arbetslöshet, svag real-<br>löneutveckling, minskade värden på olika tillgångar eller genom nöd-<br>vändiga förändringar i de sociala transfereringarna för att sanera de<br>offentliga finanserna.</p>
<p>Genom att förändringarna i ekonomin och omläggningarna av de offent-<br>liga systemen är så genomgripande, finns det ringa erfarenheter till grund<br>för att bedöma hur inkomstfördelningen har påverkats. Det är dock ingen<br>tvekan om att de mycket kraftiga samhällsekonomiska förändringarna kan<br>väntas få omfettande effekter på fördelningen av ekonomiska resurser,<br>kanske större sammantagna effekter än vad som följer av de ändringar<br>som genomförts i skattesystemet och de sociala ersättningarna. De totala<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>ekonomiska resurserna i samhället har minskat. Hushållens resurser har<br>dock minskat mindre än den totala produktionen, genom ett ökande bud-<br>getunderskott. Tidigare undersökningar har funnit svaga samband mellan<br>inkomstspridningen och faktorer i den allmänna ekonomiska utvecklingen.<br>Inkomstförluster till följd av arbetslöshet för somliga går ofta hand i hand<br>med sjunkande marknadsinkomster för andra, medan andra åter har socia-<br>la förmåner som ofta är värdesäkrade. De senaste årens ekonomiska för-<br>ändringar är dock dels sällsynt kraftiga, dels delvis avvikande från gängse<br>mönster vad gäller t.ex. sambanden mellan arbetslöshet och reallön.<br>Detta minskar möjligheterna att förutse de samlade effekterna på inkomst-<br>fördelningen.</p>
<p>I Finansplanen 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 1.4) samt i LU92 (inkl,<br>bil. 8) redovisades de grundläggande samband som finns mellan den sam-<br>hällsekonomiska utvecklingen och inkomstfördelningen. Med utgångs-<br>punkt i denna redovisning lämnas följande översiktliga bedömningar av<br>hur den ekonomiska utvecklingen 1991-1994 kan väntas påverka inkomst-<br>fördelningen.</p>
<p>Hög inflationstakt hämmar tillväxten, minskar utrymmet för fördel-<br>ningspolitik och kan efter hand via ökad arbetslöshet leda till växande<br>inkomstskillnader. Hög och varierad inflationstakt kan dessutom i kombi-<br>nation med andra faktorer medföra godtyckliga omfördelningar av för-<br>mögenheter. Inflationstakten per år beräknas i den reviderade national-<br>budgeten till ca 2,9 % under perioden 1991-1994. En låg och stabil<br>inflation kan bidra till en jämnare fördelning på längre sikt. På kort sikt<br>torde effekterna vara mindre.</p>
<p>Hushållens tillgångar och skulder samt ränteläget fick under 1980-talet<br>ökad betydelse för fördelningen av de ekonomiska resurserna. Kapitalin-<br>komster fick exempelvis ökat förklaringsvärde till inkomstspridningen<br>samtidigt som hushållens skulder och ränteutgifter ökade. Under 1990-<br>talet har trenden vänt. Hushållens sparande har under senare år ökat<br>mycket kraftigt och beräknas 1994 motsvara ca 7,9 % av den disponibla<br>inkomsten. Hushållen amorterar sina lån. Räntorna steg mycket kraftigt<br>under 1992, men de har därefter sjunkit till en nivå våren 1994 som är<br>den lägsta på ca 25 år. Förändringarna i ränteläget, hushållens tillgångs-<br>värden och sparande torde få stor betydelse både för inkomstfördelningen<br>1991-1994 och den långsiktiga inkomstfördelningen.</p>
<p>Hög ränta gynnar på kort sikt hushåll med banktillgodohavanden, men<br>missgynnar hushåll med stora skulder. Den direkta effekten av kraftigt<br>höjda räntor är att inkomsterna sänks mest för medel- och höginkomst-<br>tagare och särskilt för barnfamiljer. Både den reala och den nominella<br>räntan kan antas ha betydelse. Räntan på statsskulden stiger också, vilket<br>begränsar utrymmet för traditionell omfördelningspolitik.</p>
<p>Förändringar i hushållens tillgångsvärden påverkar förmögenhetsfördel-<br>ningen, men också inkomstfördelningen. Under den andra hälften av<br>1980-talet ökade värdena på bl.a. aktier och fastigheter, vilket via realisa-<br>tionsvinster och utdelningar som nämnts ökade inkomstspridningen.<br>Under senare år har värdet av det kapital hushållen investerat i ägda<br>bostäder minskat. Ett högt ränteläge kan leda till förluster för de mest</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>14 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1.2-2<br></p>
<p>förmögna hushållen, som förlorar på sänkta aktievärden och fastighets-<br>priser. På kort sikt leder sådana förändringar i tillgångsvärden, skuld-<br>sättning och kapitalinkomster inkl. realisationsvinster/-förluster till stora<br>svängningar i inkomstfördelningen. Vilka de bestående effekterna blir<br>bestäms bl.a. av hushållens anpassningar genom sparande och omplace-<br>ringar av tillgångar och skulder.</p>
<p>Förmögenhetstillväxten genom sparandet kan långsiktigt bidra till en<br>ökad inkomstspridning till följd av en ojämnare fördelning av kapital-<br>avkastning och realisationsvinster. Ökat sparande kan å andra sidan öka<br>tillväxten och därmed minska arbetslösheten och öka utrymmet för om-<br>fördelning till ekonomiskt svaga grupper.</p>
<p>Löneutvecklingen fick under 1980-talet något större inverkan på in-<br>komstfördelningen. Reallönerna före skatt beräknas 1991-1994 öka med<br>ca 2 %. Finansdepartementets analyser av SCB:s lönestatistik fram till<br>1992 visar att 1980-talets trend mot ökad lönespridning förefaller fortsätta<br>i flertalet kollektiv i början av 1990-talet. Det gäller för anställda i staten,<br>kommunerna, landstingen och för tjänstemän inom den privata sektorn.<br>Framför allt ökar de högst avlönade i resp, kollektiv sina löner i för-<br>hållande till medianlönen. Endast inom LO-kollektivet är trenden bruten.<br>Från 1990 minskar lönespridningen bland LO-gruppema, troligen främst<br>som följd av den höga arbetslösheten bland bl.a. byggnadsarbetare. Löne-<br>spridningen 1989-1992 mellan män och kvinnor ökar både bland tjänste-<br>män och arbetare och inom olika sektorer av arbetsmarknaden. Även<br>löneskillnaderna mellan män och kvinnor kan dock komma att påverkas<br>av att män oftare berörs av arbetslöshet.</p>
<p>Den höga arbetslösheten under senare år förefaller inte nämnvärt pressa<br>ned reallönerna. En stark återhämtning i den konkurrensutsatta sektorn<br>kan i stället medföra höjda löner för den attraktiva arbetskraften. Ökad<br>övertid m.m. bland dem som har jobb kan väntas delvis förstärka en<br>sådan tendens. Den höga arbetslösheten kan minska lönernas direkta be-<br>tydelse på inkomstfördelningen.</p>
<p>Arbetslösheten ger inkomstförluster, minskar resurserna för annan ut-<br>jämning, ökar riskerna för permanent utestängning från arbetsmarknaden<br>och påverkar hälsan negativt. Arbetslösheten minskar också de förväntade<br>framtida inkomsterna för dem som drabbas. I andra europeiska länder har<br>ofta arbetslösheten utpekats som den viktigaste faktorn bakom växande<br>inkomstklyftor. I Sverige har forskningen hittills inte kunnat påvisa något<br>tydligt samband mellan arbetslöshetsnivå och inkomstspridning på hus-<br>hållsnivå. Det kan bero på att arbetslösheten i allmänhet varit relativt låg,<br>särskilt långtidsarbetslösheten, att ersättningarna varit höga och att för-<br>tidspensioner och socialbidragen fyllt ut inkomstbortfallen för många hus-<br>håll.</p>
<p>För perioden 1991-1994 kan arbetslösheten komma att få ett större<br>genomslag i inkomstfördelningen. Vilka effekterna blir är bl.a. beroende<br>av hur arbetslösheten är fördelad, hur försäkringsskyddet är för de be-<br>rörda och hur långa arbetslöshetsperioderna är för olika grupper. I<br>tidigare lågkonjunkturer har risken för arbetslöshet alltid varit större för<br>lägre utbildade och låginkomsttagare. Nuvarande arbetslöshet drabbar<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>hårdare än tidigare ungdomar, fler män än kvinnor och även tjänstemän<br>och akademiker. Ännu finns dock få indikationer på att andelen högut-<br>bildade bland de arbetslösa skulle ha ökat nämnvärt. Däremot har andelen<br>arbetslösa med enbart gymnasieutbildning ökat.</p>
<p>Höjda ÄTP-pensioner, sänkt sjukfrånvaro m.fl. strukturella förändring-<br>ar och beteendeförändringar får en betydande inverkan på inkomstfördel-<br>ningen. Nytillkommande ålderspensionärer med hög ATP har ersatt avlid-<br>na pensionärer med låg eller ingen ATP. Förändringen berör inte enskil-<br>da individer, men leder till att inkomstfördelningen ändras. Pensionärerna<br>skyddas dessutom mot många av de inkomstförluster de förvärvsarbetan-<br>de riskerar. För dem som har kvar sitt arbete medför en minskande sjuk-<br>frånvaro att inkomstförlusterna på grund av sjukdom sjunker, dvs. före<br>ändrade regler för sjukpenning. Inkomstfördelningen påverkas även av att<br>antalet hushåll som ansöker om bostadsbidrag och kommunalt bostadstill-<br>lägg (KBT) ökat kraftigt under de senaste åren.</p>
<p>Sanerings- och krispaketen samt skattepolitiken under de senaste åren<br>har medfört betydande förändringar i de sociala transfereringssystemen<br>och i skattesystemet. Förändringarna omfattar sänkta ersättningsnivåer i<br>flertalet system, karensdagar, införande av egenavgifter men också ett<br>stort antal ändringar i skattereglerna, höjda kommunala bostadstillägg till<br>pensionärer osv. Eftersom hushåll som till stor del är beroende av sociala<br>transfereringar ofta befinner sig i lägre inkomstskikt, medför minskade<br>sociala transfereringar i statiska regelanalyser sänkta inkomster främst för<br>låg- och medelinkomsttagare. Andra genomförda regeländringar - t.ex.<br>slopade grundavdrag inom den statliga inkomstskatten, höjda pensionstill-<br>skott osv. - bidrar dock till en utjämning av inkomsterna.</p>
<h3>2.3 Modellkalkyler av utvecklingen 1991-1994</h3>
<p>Helt säkra uppgifter om den faktiska inkomstfördelningen 1994 kommer<br>att finnas tillgängliga först under sommaren 1996 när SCB:s undersök-<br>ningar redovisas. Följande bedömningar bygger på en framskrivning av<br>modellbefolkningen från 1991 - då senast tillgängliga data samlades in<br>- till 1994. Framskrivningen grundas på de ekonomiska prognoserna i<br>den reviderade nationalbudgeten. Den visar förenklat hur inkomstför-<br>delningen skulle se ut 1994 om varje hushålls inkomster i 1991 års<br>modellbefolkning förändras på samma sätt som prognoserna över löner,<br>ränteinkomster, ränteutgifter m.m. Ändrad befolkning, ökad arbetslöshet,<br>minskad sjukfrånvaro samt ökade ATP-pensioner justeras med hjälp av<br>prognoserna från SCB, AMS och RFV. För den nya inkomstfördelningen<br>beräknas därefter skatter, egenavgifter, socialförsäkringsförmåner och<br>andra bidrag enligt de regler som beslutats för resp. år. För att i någon<br>mån kunna analysera vilken betydelse olika bakomliggande faktorer kan<br>ha för den samlade förändringen av inkomstfördelningen genomförs kal-<br>kylen 1991-1994 i tre steg. Förändringen i de olika stegen är inte obe-<br>roende av varandra, utan visar endast hur olika komponenter i fram-<br>skrivningen verkar.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Redovisningen avser hushållens disponibla inkomster. För att kunna Prop. 1993/94:150<br>jämföra hushåll med olika storlek och sammansättning justeras de dispo- Bilaga 1.5<br>nibla inkomsterna hänsyn till försörjningsbörda. Justeringen med s.k.<br>konsumtionsenheter baseras på Socialstyrelsens vägledande normer för<br>socialbidrag. I dessa ges ensamstående vikten 1,16, gifta/samboende<br>1,92, barn 0-3 år 0,56, barn 4-10 år 0,66 samt barn 10-17 år vikten<br>0,76. Den ekonomiska standarden mäts således i disponibel inkomst per<br>konsumtionsenhet. Den disponibla inkomsten beräknas på hushållsnivå,<br>men fördelningen redovisas på individnivå. Det betyder exempelvis att<br>ett hushåll med två vuxna och tre barn räknas som fem observationer och<br>inte som en.</p>
<p>För att nå en större överensstämmelse med nationalbudgeten och bättre<br>beakta hushållens ränteutgifter, har den disponibla inkomsten också korri-<br>gerats för s.k. driftsöverskott i eget hem. Varje hushåll med eget hem<br>eller bostadsrätt har påförts en antagen hyresintäkt. Den har schablon-<br>mässigt beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet resp, bostadens yta<br>och belägenhet samt nationalbudgetens kalkyl av årligt driftöverskott.<br>Från denna "hyresintäkt" dras de ränteutgifter hushållet betalat under året<br>för lån till bostaden. Justeringen innebär att hushåll med högt värderade<br>ägda bostäder och låga ränteutgifter får högre disponibla inkomster. Hus-<br>håll med exempelvis nyinköpta bostäder med lägre värden och höga ränte-<br>utgifter, får minskade disponibla inkomster. Om räntorna stiger, minskar<br>de disponibla inkomsterna, särskilt för hushåll med ägda bostäder och<br>hög belåning.</p>
<p>Decilindelning har gjorts för varje steg i kalkylen. Det betyder att alla<br>hushåll rangordnats med hänsyn till justerad disponibel inkomst. Decil-<br>grupp 1 innehåller den tiondel av hushållen som har de lägsta inkomster-<br>na osv.</p>
<h4>2.3.1 Strukturframskrivning</h4>
<p>Genom strukturframskrivningen anpassas modellbefolkningen till ändrad<br>sammansättning av befolkningen (ålder och kön), större andel ATP-pen-<br>sionärer och ökade pensionsbelopp, ändrade förvärvsinkomster, minskade<br>ränteinkomster resp, ränteutgifter på grund av lägre räntesatser och ökat<br>sparande, minskad sjukfrånvaro m.m. Denna strukturframskrivning med-<br>för sammantaget en betydande utjämning av inkomstfördelningen mellan<br>1991 och 1994. I diagram 2.1 visas hur den justerade disponibla in-<br>komsten förändras i varje decilgrupp. Förändringen mäts i varje steg i<br>modellkalkylen för sig, dvs. jämfört med inkomstfördelningen i steget<br>innan. De olika resultaten kan därför inte summeras. Det antas att alla<br>berörda individer och hushåll har fått samma relativa förändring av in-<br>komsterna och utgifterna, dvs. alla har minskat exempelvis sina ränte-<br>inkomster och ränteutgifter proportionellt lika mycket. Här beaktas också<br>den beteendeförändring som innebär att allt fler hushåll ansöker om<br>bostadsbidrag och KBT.</p>
<p>10</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Diagram 2.1 Real förändring av disponibel inkomst i olika steg i modellkalkylen<br>1991-1994. Samtliga hushåll decilindelade utifrån disponibel inkomst per konsum-<br>tionsenhet.</p>
<p>Procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-144.png" style="width:293pt;height:158pt;"/>
<p>Decilgrupp</p>
<p>| | Strukturframskrivning</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-145.png" style="width:20pt;height:12pt;"/>
<p>Arbetslöshet</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-146.png" style="width:18pt;height:12pt;"/>
<p>Regeleffekter</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Ökningen av ATP-nivåema bland pensionärer får en betydande effekt<br>och har medfört inkomstökningar, främst för de hushåll i befolkningen<br>som har genomsnittliga inkomster. När fler bidragsberättigade söker bo-<br>stadsbidrag och KBT minskar inkomstspridningen. Skuldanpassningen och<br>sänkta förmögenhetsvärden m.m. innebär att både hushållens kapitalin-<br>komster, ränteutgifter och realisationsvinster beräknas ha minskat. Om<br>ränteutgifterna minskar snabbare än ränteinkomsterna leder det med det<br>använda inkomstbegreppet till att de disponibla inkomsterna ökar. Om en<br>sådan konsolidering i första hand genomförs av hushåll med höga in-<br>komster, ökar inkomstspridningen. Den kraftiga reduktion av hushållens<br>realisationsvinster som ingår i de ekonomiska prognoserna 1991-1994<br>medför å andra sidan en kraftig minskning av de disponibla inkomsterna<br>i den högsta decilgruppen. Detta bidrar till en minskad inkomstspridning.</p>
<h4>2.3.2 Ökad arbetslöshet</h4>
<p>När den ökade arbetslösheten efterbildas i analysens andra steg, ökar<br>inkomstspridningen (diagram 2.1). Personer i modellbefolkningen som<br>1991 hade arbete och inkomster "görs arbetslösa" enligt den risk de har<br>resp, år med hänsyn till ålder, kön, socio-ekonomisk grupp, inkomst,<br>näringsgren och region. Arbetslöshetens nivå och fördelningning baseras<br>på AMS statistik och prognoserna i den reviderade nationalbudgeten. För<br></p>
<p>11</p>
<p>dem som på detta sätt görs arbetslösa minskas lönerna m.m. och arbets-<br>löshetsersättning beräknas i stället enligt gällande regler. I beräkningen<br>ingår ett antagande att ungefär 75 % av alla tillkommande arbetslösa som<br>hamnar under socialbidragsnormen ansöker om och får kompletterande<br>socialbidrag.</p>
<p>Modellberäkningarna 1991-1994 pekar således på att arbetslöshetens<br>fördelning m.m. bör väntas bidra till en ökad inkomstspridning. Enligt<br>modellanalysema beräknas arbetslösheten under 1994 beröra över en<br>tredjedel av alla hushåll 20-64 år. För hela perioden 1991-1994 är natur-<br>ligtvis denna andel högre. Hushållen beräknas 1994 jämfört med 1991 till<br>följd av arbetslösheten förlora ca 86 miljarder kronor i reala förvärvs-<br>inkomster, medan de får sociala ersättningar på ca 44 miljarder. Netto-<br>minskningen efter skatt m.m. blir ungefär 26 miljarder kronor. Modell-<br>beräkningen tar inte hänsyn till om hushållen anpassat sig till arbetslös-<br>heten, exempelvis genom ökade studier.</p>
<h4>2.3.3 Regeleffekter</h4>
<p>Effekterna av ändrade regler för inkomstskatter och sociala transfere-<br>ringar beräknas för den nya inkomstfördelningen - efter strukturfram-<br>skrivning, beteendeförändringar och ökad arbetslöshet. Regeleffektema<br>kan inte bedömas för sig, utan måste ses tillsammans med andra föränd-<br>ringar som inträffat. Om regeleffektema hade beräknats för en annan<br>inkomstfördelning, som fanns vid en annan tidpunkt eller uppkommit<br>genom ett annat ekonomisk förlopp, skulle resultatet delvis blivit annor-<br>lunda. De här redovisade effekterna av regeländringar avser enbart den<br>direkta eller statiska effekten. Ingen hänsyn tas således till att regel-<br>ändringar kan påverka det ekonomiska förloppet och därmed bl.a. arbets-<br>lösheten, inflationen och ränteläget. Redovisningen är därför högst par-<br>tiell. Som nämnts inledningsvis beror detta på att det inte är möjligt att<br>med acceptabel grad av säkerhet göra prognoser för den samhällsekono-<br>miska utvecklingen vid alternativ utformning av den ekonomiska poli-<br>tiken.</p>
<p>När dessa partiella effekter av ändrade regler 1991-1994 beaktas i<br>analysens tredje steg ökar inkomstspridningen något. Som framgår av<br>diagram 2.1 beräknas regeländringarna vid denna statiska analys minska<br>de disponibla inkomsterna med 3-4 % i flertalet decilgrupper, utom i den<br>högsta där minskningen är mindre. I mikrosimuleringsmodellen för hus-<br>hållens skatter och sociala transfereringar har huvuddelen av alla regel-<br>ändringar under 1991-1994 införts. Vid jämförelsen har reglerna för<br>1991, t.ex. skiktgräns för statlig skatt, räknats upp till 1994 års nivå.<br>Skillnaden som beror på om man räknar med 1991 eller 1994 års regler<br>är netto en minskning av hushållens disponibla inkomster med 23 miljar-<br>der kronor i 1994 års penningvärde.</p>
<p>De statiska effekterna på inkomstfördelningen av ändrade regler är rela-<br>tivt måttliga. En huvudorsak är att olika regeländringar delvis tar ut<br>varandra. Ändrade skatter och sociala ersättningar har främst berört hus-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>12</p>
<p>håll i förvärvsaktiv ålder. De ligger ofta relativt högt i inkomstfördel-<br>ningen. Pensionärer med låg eller ingen ATP, som ligger i lägre inkomst-<br>klasser, har erhållit viss kompensation för urholkningen av basbeloppet<br>genom påslag på pensionstillskott och höjda KBT. Förändrade regler för<br>inkomstprövning av bostadsbidragen fr.o.m. 1994 innebär att bidragens<br>påverkan på inkomstfördelningen förstärks. Slopade grundavdrag vid stat-<br>lig inkomstskatt samt egenavgifter berör främst medel- och höginkomst-<br>tagare, men däremot relativt få pensionärer. Sänkta kompensationsnivåer<br>och karensdagar inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen minskar de<br>disponibla inkomsterna, framför allt för hushåll i de mellersta inkomst-<br>grupperna. Den sammantagna effekten av alla regeländringar gynnar såle-<br>des relativt sett pensionärer, medan andra familjetyper inkl, barnfamiljer<br>får betydande relativa minskningar av de disponibla inkomsterna.</p>
<h4>2.3.4 Sammanlagda effekter</h4>
<p>Hushållen beräknas i den framskrivna inkomstfördelningen ha fått<br>minskade disponibla inkomster per konsumtionsenhet 1991-1994 på i<br>genomsnitt ca 4 %. I den reviderade nationalbudgeten anges en ökning<br>av den disponibla inkomsten för hushållssektom med ca 0,8 %. I in-<br>komstfördelningen används emellertid ett per capita-mått, som också<br>beaktar befolkningens sammansättning. Om motsvarande beräknades i<br>nationalbudgeten, skulle de disponibla inkomsterna också minska under<br>perioden eftersom befolkningen har ökat. I övrigt beror skillnaden på att<br>inkomststatistiken och nationalräkenskaperna har olika definitioner av<br>hushåll och inkomster och de kan inte jämföras direkt. I inkomststatisti-<br>ken inräknas exempelvis faktiskt deklarerade inkomster från realisations-<br>vinster samt pensionsutbetalningar. I nationalbudgeten påförs hushållen<br>uppskattade inkomster per år från näringsverksamhet, kapital och pen-<br>sionssparande, oavsett om de utbetalats under året eller betalas i fram-<br>tiden. Därutöver ingår i framskrivningen av inkomstfördelningen av<br>metodskäl inte fullt ut den ökning som inträffat av förtidspensioner,<br>socialbidrag samt livräntor vid arbetsskada. Denna undertäckning av<br>sociala ersättningar samt reduktionen av realisationsvinster beräknas svara<br>för drygt 3 procentenheter av minskningen av hushållens inkomster vid<br>framskrivningen.</p>
<p>För att bedöma den ekonomiska utvecklingen för hushållssektom under<br>perioden skall nationalbudgetens prognoser användas. Framskrivningen<br>av inkomstfördelningen syftar i första hand till att belysa den relativa<br>skillnaden i utvecklingen mellan olika grupper.</p>
<p>Om modellkalkylema rimligt väl efterbildar strukturförändringar,<br>arbetslöshet och de statiska effekterna av regeländringar pekar de på att<br>trenden under 1980-talet och 1991 mot ökade inkomstskillnader bröts<br>1992. Den största minskningen i disponibla inkomster beräknas för hus-<br>håll i decilgrupp 10 (diagram 2.2). Det vanligaste måttet på inkomstsprid-<br>ningen, Gini-koefficienten, beräknas ha minskat från 0,258 år 1991 till<br>0,250 år 1992. Det pekar på att den kraftiga uppgången 1991, korrigerad</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>13</p>
<p>för basbreddningar, delvis kan ha varit en tillfällig effekt av skatterefor- Prop. 1993/94:150<br>men och ovanligt höga realisationsvinster detta år. Mellan 1992 och 1994 Bilaga 1.5<br>visar modellkalkylen åter på en viss ökning av ojämnheten i inkomstför-<br>delningen. Totalt för perioden 1991-1994 beräknas dock Gini-koefficien-<br>ten ha minskat något. Under perioden 1982-1990 var ökningen, beräknad<br>med samma metoder, i genomsnitt ca 1,4 % per år.</p>
<p>Motsvarande beräkning endast för åldersgruppen 30-60 år ger ett lik-<br>artat resultat.</p>
<p>Diagram 2.2 Sammanlagd real förändring av disponibel inkomst 1991-1994.<br>Samtliga hushåll decilindelade utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-147.png" style="width:303pt;height:197pt;"/>
<p>Decilgrupp</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Utvecklingen av inkomsterna för de 10 % av hushållen med näst högst<br>inkomst (decilgrupp 9) i förhållande till inkomsterna för de 10 % med<br>lägst inkomst (decilgrupp 1) visas i diagram 2.3. År 1982 hade decil-<br>grupp 9 i genomsnitt ungefär 3,1 gånger högre inkomst i förhållande till<br>försörjningsbördan än decilgrupp 1. Fram till 1990 hade denna kvot ökat<br>till 3,4. Genom skattereformen uppstår ett statistiskt brott som gör att<br>tidsserierna för inkomstfördelningen inte kan jämföras. Framskrivningen<br>pekar på en oförändrad kvot (ca 4,0) under perioden 1991-1994 mellan<br>de disponibla inkomsterna i decilgrupp 9 jämfört med decilgrupp 1.<br>Bilden blir i stort sett densamma om man beräknar kvoten mellan kvintil-<br>grupp 5 och 1, dvs. de 20 % med högsta resp, lägsta inkomsterna.</p>
<p>Ett allt vanligare mått på omfattningen av relativ "fattigdom" är<br>andelen hushåll vars disponibla inkomster med hänsyn till försörjnings-<br>bördan är lägre än 50 % av medianinkomsten i befolkningen. Denna an-<br>del ökade under 1980-talet från 4,1 % år 1982 till 4,8 % år 1990, mätt<br>med det korrigerade måttet för disponibel inkomst och med individvikt-<br>ning (diagram 2.3). För perioden 1991-1994 beräknas andelen under</p>
<p>14</p>
<p>50 % av medianen förbli oförändrad eller öka något. Inte heller nivåerna Prop. 1993/94:150</p>
<p>i dessa andelar kan jämföras före och efter skatteomläggningen. Bilaga 1.5</p>
<p>Diagram 2.3 Genomsnittlig disponibel inkomst i decilgrupp 9 i förhållande till<br>inkomsten i decilgrupp 1. Andel hushåll med disponibel inkomster under 50 % av<br>medianinkomsten. Samtliga hushåll decilindelade utifrån disponibel inkomst per<br>konsumtionsenhet 1982-1990 samt framskrivning 1991-1994.</p>
<p>Decil9/Decil1</p>
<p>8,0</p>
<p>6,0</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Skatterel</p></td><td>
<p>ormen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>-</p></td><td>
<p>-</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td></tr>
</table>
<p>6,0</p>
<p>4,0</p>
<p>2,0</p>
<p>0,0 —i-----------1-----------1-----------1-----------1-----------1-----------1-----------1----------1----------1 i i i</p>
<p>1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994</p>
<p>___________________________________________________________ Ar</p>
<p>Procent</p>
<p>8,0</p>
<p>0,0</p>
<p>Decilgrupp 9 / Decilgrupp 1 Andel under 50 % av medianen</p>
<p>Källa: Finansdepartementets beräkningar på HINK 1982-1991.</p>
<p>Gruppen ålderspensionärer beräknas ha fått en förhållandevis gynnsam<br>utveckling under 1991-1994. Medan den genomsnittliga reala disponibla<br>inkomsten beräknas ha minskat med ca 5,5 % för hushåll 20-64 år, har<br>den förbättrats med ca 2 % för ålderspensionärerna. Barnfamiljer, särskilt<br>samboende med barn, beräknas ha fått något större inkomstminskningar<br>än genomsnittet under perioden. Barnfamiljer träffas i relativt hög grad<br>av arbetslöshet och har dessutom ofta mindre marginaler att minska sina<br>ränteutgifter. Samtidigt har ändrade skatter och sociala ersättningar berört<br>barnfamiljer relativt kraftigt. Tendensen från 1980-talet att ensamför-<br>äldrarna får en svagare ekonomisk utveckling än andra familjetyper före-<br>faller dock ha brutits.</p>
<p>Utvecklingen från 1980-talet, med efter hand allt större skillnader<br>mellan hushåll i olika åldersklasser, beräknas ha fortsatt 1991-1994. De<br>yngsta hushållen, 20-29 år, beräknas ha fått en dubbelt så stor minskning<br>av den genomsnittliga disponibla inkomsten som hushåll 50-64 år.<br>Huvudorsaken är att yngre hushåll i högre grad berörts av arbetslöshet.</p>
<p>En indelning i huvudregioner visar inga nämnvärda skillnader mellan<br>olika regioner. Den använda modellbefolkningen ger dock begränsade<br>möjligheter att analysera regionala förändringar.</p>
<p>15</p>
<h4>2.3.5 Ålderspensionärernas standardutveckling</h4>
<p>Som redovisats i undersökningen "De äldres ekonomiska standard år<br>1993" (Ds 1993:93) beräknas andelen ålderspensionärer med låg ekono-<br>misk standard ha minskat 1990-1993. Undersökningen visar att flertalet<br>av de 250 000 ålderspensionärer vars inkomster inte når upp till grund-<br>pensionsnivån inkl. KBT, har bättre ekonomiska villkor än vad den låga<br>inkomsten indikerar. Exempelvis är den disponibla inkomsten ofta låg<br>eftersom pensionären bor så billigt att man inte får fullt KBT eller så har<br>man ett sparkapital som minskar KBT. Det visas vidare i undersökningen<br>att gruppen ålderspensionärer under perioden 1978-1982 ökade sin stan-<br>dard i förhållande till personer i förvärvsaktiv ålder. Under återstoden av<br>1980-talet fram till 1990 förändrades inte pensionärernas genomsnittliga<br>ekonomiska standard nämnvärt i förhållande till standarden för personer<br>18-64 år.</p>
<p>Under perioden 1991-1994 beräknas gruppen ålderspensionärer som<br>nämnts ha fått en relativt gynnsam utveckling. Kalkylerna pekar på att<br>1994 års pensionärer genomsnittligt sett har ca 2 % högre real ekonomisk<br>standard än vad 1991 års pensionärer hade. Ålderspensionärerna beräknas<br>1994 ha genomsnittliga disponibla inkomster med hänsyn till försörjnings-<br>börda som motsvarar 95 % av genomsnittsbeloppet för hushåll 20-64 år<br>mot 88 % år 1991. Beaktas skillnader i boendeutgifter m.m. har troligen<br>skillnaden i ekonomisk standard minskat ytterligare mellan ålderspensio-<br>närerna och hushåll i förvärvsaktiv ålder. Det är värt att notera att<br>ålderspensionärer 1994 beräknas ha ca 7 % högre disponibel inkomst än<br>tvåbamsfamiljer och mer än 35 % högre än trebamsfamiljer, med den an-<br>vända justeringen för försörjningsbördan. Detta kan jämföras med 1 %<br>resp. 27 % högre standard år 1991.</p>
<p>Ett skäl till att pensionärernas genomsnittliga standard i dessa analyser<br>är relativt god, är det använda måttet på disponibel inkomst. Ålderspen-<br>sionärer med egna hem har mindre lån och därmed lägre ränteutgifter<br>jämfört med yngre med egna hem. De får därmed ofta högre disponibel<br>inkomst när man justerar för s.k. hyresvärde och drar av utgiftsräntor.</p>
<p>Den gynnsamma utvecklingen för pensionärskollektivet i förhållande till<br>dem i förvärvsaktiv ålder beror på ett flertal faktorer. Den successiva<br>ökningen av ATP-pensionema, både till följd av fler pensionärer med<br>ATP och högre pensionsbelopp, lyfter pensionskollektivets inkomster,<br>medan arbetslösheten sänker inkomsterna för hushåll i förvärvsaktiv<br>ålder. Skatteändringama - t.ex. sänkt grundavdrag, slopat schablon-<br>avdrag och införda egenavgifter - träffar främst hushåll med förvärvs-<br>inkomster, och till ringa del pensionärer. Besparingarna i de sociala<br>transfereringarna berör hushåll i förvärvsaktiv ålder i högre grad än<br>pensionärer, som också delvis har kompenserats för urholkningen av bas-<br>beloppet m.m. genom höjda pensionstillskott och förbättrat KBT.</p>
<p>Denna förbättring för kollektivet pensionärer skall inte förväxlas med<br>den individuella utvecklingen under 1991-1994, som varit betydligt lägre.<br>Ökningen av disponibel inkomst på ca 2 % avser en jämförelse mellan<br>två olika grupper ålderspensionärer vid två olika tidpunkter. Tidigare</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>16</p>
<p>analyser (Ds 1993:93) har visat att av standardökningen för pensionärs-<br>kollektivet 1990-1993 till omkring 70 % berodde på en sammansättnings-<br>effekt i ATP-hänseende, dvs. nytillkomna pensionärer med hög ATP er-<br>satte andra med låg eller ingen ATP. Även för perioden 1991-1994 torde<br>denna sammansättningseffekt vara i samma storleksordning. Skulle denna<br>effekt dras från i kalkylen, minskar skillnaden i förändring i disponibel<br>inkomst mellan gruppen ålderspensionärer och hushåll i ålder 20-64 år<br>från ca 7 till uppskattningsvis ca 2-3 procentenheter. Denna skillnad<br>beror då främst på arbetslösheten och olika regeleffekter.</p>
<p>Som framhållits i undersökningen om de äldres ekonomi minskar dock<br>den här använda metoden att mäta inkomster alltmer sin användbarhet vid<br>jämförelser mellan olika grupper och över tiden. Genom en ökad avgifts-<br>finansiering får ålderspensionärerna numera själva betala mer för nöd-<br>vändig vård och omsorg. Dessa egenbetalningar beaktas inte vid jäm-<br>förelserna av ekonomisk standardutveckling, främst för att data saknas<br>om vilka avgifter hushållen betalar (se vidare kap. 4). Om ökningen av<br>avgifterna kunde beaktas i modellkalkylen 1991-1994 skulle pensionärer-<br>nas utveckling möjligen bli något mindre gynnsam.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<h4>2.3.6 Förändringar i inkomstfördelningen</h4>
<p>Sammanfattningsvis pekar modellkalkylema på att den relativa inkomsten<br>har förändrats för ett stort antal hushåll från 1991 till 1994. Många hus-<br>håll har fått sänkt ekonomisk standard till följd av arbetslöshet, höga<br>utgiftsräntor, sänkta förmögenhetsvärden osv. Andra hushåll har klarat<br>sitt arbete och kanske t.o.m. ökat sina arbets- och kapitalinkomster.<br>Genom framskrivningen 1991-1994 ändras decilgruppemas sammansätt-<br>ning. Andelen barnfamiljer och ungdomar i de mittersta decilgruppema<br>har minskat medan andelen ökat i de lägre decilgruppema. Ålderspen-<br>sionärernas andel i de lägsta decilgruppema har minskat, medan andelen<br>ökat i de mittersta grupperna. Den ekonomiska krisen och ändrade regler<br>har således medfört både en real minskning av de disponibla inkomsterna<br>och en omfördelning av dem. Barnfamiljerna har flyttat nedåt i inkomst-<br>fördelningen, medan pensionärerna flyttat uppåt.</p>
<p>Ålderspensionärernas andel av den totala disponibla inkomstsumman<br>har följaktligen ökat (tabell 2.1). Ungdomarnas och barnfamiljernas andel<br>har minskat. Förändringarna i befolkningen har varit mycket små.</p>
<p>Även om således inkomströrligheten på gruppnivå kan bedömas ha<br>varit betydande, pekar modellkalkylema på att att inkomstspridningen har<br>varit relativt oförändrad. Vilka som hör till de 10-20 % med lägst resp,<br>högst inkomst har förändrats, men den andel av den sammanlagda in-<br>komstsumman som finns hos de 10-20 % mest välbeställda förefaller inte<br>ha ändrats nämnvärt.</p>
<p>17</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Tabell 2.1 Den totala disponibla inkomstsumman fördelad på olika<br>"generationsgrupper" 1991 och 1994. Procent.</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2">
<p>Andel av inkomstsumman</p></td><td rowspan="2">
<p>Andel av befolk-<br>ningen 1994</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1994</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ungdomar < 30 år</p></td><td>
<p>11,7</p></td><td>
<p>10,8</p></td><td>
<p>12,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Barnfamiljer</p></td><td>
<p>35,0</p></td><td>
<p>34,5</p></td><td>
<p>44,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Hushåll utan barn</p></td><td>
<p>35,3</p></td><td>
<p>35,7</p></td><td>
<p>25,1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Ålderspensionärer</p></td><td>
<p>18,0</p></td><td>
<p>19,0</p></td><td>
<p>17,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>100,0</p></td><td>
<p>100,0</p></td><td>
<p>100,0</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<h4>2.3.7 Känslighetsberäkningar m.m.</h4>
<p>Det finns flera struktur- och beteendeförändringar som ännu inte kan<br>efterbildas. Några exempel är hushållens ändrade placeringar av kapital<br>(portföljval) och hela ökningen av förtidspensioner och socialbidrag. Inte<br>heller den kraftiga ökningen av arbetslösheten kan efterbildas väl i alla<br>avseenden. Det beror främst på att den löpande statistiken inte beskriver<br>hur lång tid sammanlagt som personer varit arbetssökande, utan endast<br>de uppdelade perioderna av arbetslöshet och olika åtgärder. Den kraftiga<br>ökningen av antalet flyktingar har inte kunnat beaktas i framskrivningen<br>av inkomstfördelningen. Det är troligt att om också dessa förändringar<br>kunde efterbildas fullt ut, skulle inkomsterna 1994 bli något ojämnare<br>fördelade än vad modellkalkylen visat.</p>
<p>Olika kalkyler har genomförts i syfte att bestämma hur känslig fram-<br>skrivningen är för alternativa antaganden. Om exempelvis lönesprid-<br>ningen antas fortsätta att öka i samma takt som 1989-1992 genom att de<br>högst avlönade (främst bland tjänstemännen) får en relativt högre löne-<br>ökning, ger det kortsiktigt en svag ökning av den totala inkomstsprid-<br>ningen mätt i Gini-koefficienten. Om skuldsaneringen 1991-1994 är lika<br>skevt fördelad till de högre inkomstskikten som 1990-1991, kommer dock<br>inkomstspridningen att öka betydligt mer än vad modellkalkylen utvisar.</p>
<p>Modellkalkylema har visat att resultaten är särskilt känsliga för an-<br>tagandena om realisationsvinsternas utveckling. Sedan 1991 har värdet på<br>egna hem sjunkit och antalet försäljningar har varit lågt. Börsens värde<br>och omsättning har dock stigit sedan slutet av 1992. Bedömningar av rea-<br>lisationsvinsternas utveckling är osäkra. En känslighetsanalys har utförts<br>med ett antagande om att realisationsvinsterna 1994 blir 10 miljarder kro-<br>nor högre än vad som redovisats i bl.a. RRV:s prognoser. Därvid ökar<br>inkomstspridningen till en nivå över 1991, mätt med Gini-koefficienten.</p>
<p>18</p>
<h2>3 Marginaleffekter för helårs- och<br>heltidsanställda</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>De offentliga systemen för omfördelning medför marginaleffekter både<br>vid finansieringen och vid tilldelningen av ersättningar och bidrag. De<br>sammanlagda marginaleffekterna i skatte- och transfereringssystemen som<br>enskilda och hushåll i olika inkomstlägen och grupper möter vid ökade<br>inkomster följs inom Finansdepartementet med olika metoder. Detta sker<br>dels genom kalkyler av den totala marginaleffekten för arbetsinkomster<br>varvid även socialavgifter och indirekta skatter beaktas, dels genom<br>återkommande beräkningar i mikrosimuleringsmodellen av hushållens s.k.<br>synliga marginaleffekter av inkomstskatt, inkomstberoende bidrag och<br>bamomsorgsavgifter.</p>
<p>Följande kalkyler avser dessa synliga marginaleffekter 1991 och 1994.<br>Beräkningarna baseras på de framskrivningar och antaganden som redo-<br>visats ovan. De visar således hur marginaleffekterna förändrats både till<br>följd av en ändrad inkomstfördelning, ändrat beteende (t.ex. ökad be-<br>nägenhet att söka bostadsbidrag) och ändrade regler. Om exempelvis in-<br>komsterna sjunker för många hushåll genom arbetslöshet kan allt fler<br>hamna i inkomstskikt med lägre marginalskatt, men högre marginaleffekt<br>genom bostadsbidrag. I stort sett samtliga de förändringar i skatter,<br>egenavgifter och sociala transfereringar som genomförts under perioden<br>ingår i kalkylen.</p>
<p>Diagram 3.1 Genomsnittliga marginaleffekter i olika inkomstklasser 1991 och<br>1994. Helårs- och heltidsanställda. Arbetsinkomst i 1994 års penningvärde.</p>
<p>Procer'</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-148.png" style="width:294pt;height:185pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-149.png" style="width:109pt;height:24pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>19</p>
<p>Marginaleffekten kan beräknas med olika definitioner och metoder. I<br>denna kalkyl definieras marginaleffekten som den andel av en ökning av<br>inkomst av förvärvsarbete på 1 000 kronor som går bort i ökad inkomst-<br>skatt och bamomsorgsavgift resp, minskat bostadsbidrag.</p>
<p>Beräkningen pekar på att de genomsnittliga marginaleffekterna för<br>helårs- och heltidsarbetande ökat från ca 41,9 % 1991 till 44,0 % år<br>1994. Ökningen beror främst på ändrade skatteregler och de nya egen-<br>avgifterna. Ökningen var särskilt kraftig för låg- och medelinkomsttagare<br>(diagram 3.1). I de högsta inkomstklasserna har den sammanlagda maigi-<br>naleffekten endast ökat obetydligt, vilket torde bero på att egenavgifter<br>inte betalas på inkomster över 7,5 basbelopp. Dessa värden är naturligtvis<br>mycket lägre än före skattereformen.</p>
<p>Beräkningarna visar vidare att andelen helårs- och heltidsanställda med<br>en sammanlagd marginaleffekt över 45 resp. 55 % har ökat mellan 1991<br>och 1994 (diagram 3.2). Däremot har andelen med låga marginaleffekter<br>(25-35 %) minskat. Förändringarna beror till stor del på ändringar i<br>inkomstskatten, dvs. slopat schablonavdrag och ändrade grundavdrag.<sup>2</sup></p>
<p>Kalkylen underskattar möjligen förändringen 1991-1994, eftersom de<br>höjningar som genomförts i bamomsorgstaxoma inte beaktats (se kap. 4).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Diagram 3.2 Fördelning av marginaleffekter 1991 och 1994. Helårs- och<br>heltidsanställda.</p>
<p>Procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-150.png" style="width:293pt;height:157pt;"/>
<p>Marginaleffekt, procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-151.png" style="width:111pt;height:24pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p><sup>2</sup> Dessa partiella kalkyler tar inte hänsyn till indirekta skatter, hur en inkomstökning<br>påverkar förväntade sociala förmåner osv., vilket förklarar avvikelserna från de<br>beräkningar som redovisas i finansplanen. Ett utvecklingsarbete pågår inom Finans-<br>departementet för att medge beräkningar av de totala marginaleffekterna i faktiska<br>inkomstfördelningar.</p>
<p>20</p>
<h3>3.1 Barnfamiljernas marginaleffekter Prop. 1993/94:150</h3>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Om man endast ser till marginaleffekterna från inkomstskatten, bostads-<br>bidragen och barnomsorgen är det framför allt barnfamiljerna som<br>kommer upp i marginaleffekter över 55 %. De barnfamiljer som har<br>marginaleffekter över 55 % - ungefär 17 % av alla barnfamiljer 1994 -<br>kan delas in i tre olika grupper: en grupp med en sammanlagd marginal-<br>effekt på ca 60 %, en annan grupp på ca 70 % och en tredje ca 80 %.</p>
<p>Den största av dessa grupper är den med en samlad marginaleffekt på<br>ca 60 %. Gruppen består dels av den som enbart betalar kommunal in-<br>komstskatt, men som ändå kommer upp i en samlad marginaleffekt om-<br>kring 60 % på grund av att de har både ett inkomstberoende bostads-<br>bidrag och en inkomstberoende bamomsorgstaxa. Dels finns i denna<br>grupp de som har inkomster över brytpunkten för statlig inkomstskatt och<br>därigenom har en marginalskatt på ca 50 % och ovanpå detta en inkomst-<br>beroende bamomsorgstaxa.</p>
<p>Den näst största gruppen, den med en marginaleffekt på ca 70 %, be-<br>står av hushåll som är berättigade till bostadsbidrag trots att någon av<br>makarna har en inkomst över brytpunkten för statlig inkomstskatt. Den<br>tredje och minsta gruppen, som endast består av ett fåtal hushåll, är de<br>som förutom inkomster över brytpunkten för statlig skatt har både ett<br>inkomstberoende bostadsbidrag och en inkomstberoende bamomsorgs-<br>taxa. Marginaleffekten för dessa blir ca 80 %.</p>
<p>Som visas i diagram 3.3 har andelen barnfamiljer i samtliga av dessa<br>tre grupper ökat betydligt sedan 1991.</p>
<p>Diagram 3.3 Andel barnfamiljer med samlad marginaleffekt över 55 % 1991 och<br>1994.</p>
<p>Procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-152.png" style="width:272pt;height:126pt;"/>
<p>1991</p>
<p>1994</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-153.png" style="width:24pt;height:21pt;"/>
<p>56-65 procent</p>
<p>] 66-75 procent</p>
<p>Över 75 procent</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>21</p>
<p>För de barnfamiljer som har marginaleffekter över 55 % har de sam- Prop. 1993/94:150<br>lade marginaleffekterna i de flesta fall ökat mellan 1991 och 1994. För- Bilaga 1.5<br>utom effekten av egenavgiftema till sjuk- och arbetlöshetsförsäkringen<br>har övergången till aktuell inkomst vid beräkning av bostadsbidragen<br>medfört en ökning av marginaleffekten med 2 till 3 procentenheter. I<br>många kommuner med inkomstberoende bamomsorgstaxor har dessutom<br>den andel av hushållets inkomst som betalas i bamomsorgsavgift höjts.</p>
<p>22</p>
<h2>II SÄRSKILDA</h2>
<h2>KARTLÄGGNINGAR</h2>
<h2>4 Fördelningseffekter av egenavgifter</h2>
<h2>för vård, omsorg och service</h2>
<h3>4.1 Bakgrund</h3>
<p>I kompletteringspropositionen 1992/93 (prop. 1992/93:150 bil. 6) fram-<br>hölls att det är rimligt att en del av den ökning av hushållens disponibla<br>inkomster som kan förväntas vid en återhämtning av den svenska ekono-<br>min tas i anspråk för en ökad grad av avgiftsfinansiering av den kommu-<br>nala verksamheten. Ett utredningsarbete aviserades inom regeringskansliet<br>avseende bl.a. de fördelningspolitiska effekterna av ökad avgiftsfinansie-<br>ring. I det följande redovisas vissa delresultat av detta arbete.</p>
<p>Av praktiska skäl begränsas redogörelsen till äldreomsorgen och barn-<br>omsorgen. De utgör kostnadsmässigt merparten av den kommunala verk-<br>samheten. Det är också de områden där höjda avgifter oftast diskuterats<br>och där effekterna direkt kan få betydande fördelningspolitiska verk-<br>ningar. För andra verksamheter som exempelvis utbildning och tekniska<br>tjänster finns speciella frågeställningar som inte ryms inom denna över-<br>sikt. För hälso- och sjukvården skall en analys av egenbetalningens effek-<br>ter enligt direktiven göras av kommittén om hälso- och sjukvårdens finan-<br>siering och organisation, HSU 2000.</p>
<p>Principerna för och nivåerna i avgiftssättningen varierar starkt mellan<br>barnomsorgen och äldreomsorgen samt mellan skilda kommuner och<br>landsting. Vissa avgiftsregler baseras på att den som utnyttjar tjänsten<br>skall betala en stor andel av kostnaden med undantag för ett visst mindre<br>fribelopp för egna utgifter. För andra tjänster betalas olika avgifter för<br>samma tjänst, beroende på inkomst. Andra åter har samma avgift för<br>olika tjänster, med särskilda skydd mot höga egenkostnader. Avgiftsprin-<br>cipema tycks inte tidigare ha haft något direkt samband med kostnaden<br>för tjänsten eller med överväganden om effektiv styrning. De torde oftast<br>ha utgått från en kombination av fmansieringsmotiv och fördelnings-<br>politiska hänsyn.</p>
<p>Kommunerna har ett begränsat resursutrymme framöver. Samtidigt vän-<br>tas behoven och efterfrågan öka särskilt till följd av en ökad andel äldre,<br>sociala förändringar som ökad andel ensamboende, växande anspråk till<br>följd av allmänt höjd levnadsstandard samt den teknologiska utvecklingen.<br>Möjligheterna att höja avgifterna för den vård, omsorg och service som<br>tillhandahålls av kommunerna har därför diskuterats allt oftare under<br>senare år.</p>
<p>Höjda avgifter skall bidra till att bromsa anspråken på skattefinansie-<br>ring. Höjda egenavgifter syftar också till att förstärka elementen av<br>marknadsmekanism. Konsumenten antas välja effektivare och undvika</p>
<p>15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>23</p>
<p>onödig konsumtion till följd av avgiftens s.k. signaleffekt. Avgifterna kan Prop. 1993/94:150<br>användas som styrmedel för att överföra viss konsumtion från dyrare till Bilaga 1.5<br>billigare tjänster. Dessa viktiga syften med en omläggning kommer dock<br>att behandlas här endast vad avser eventuella följdverkningar på fördel-<br>ningen av konsumtionen.</p>
<h4>4.1.1 Fördelningseffekter</h4>
<p>Under de senaste åren har intresset ökat för fördelningseffekter av offent-<br>ligt subventionerad konsumtion och avgiftsfinansiering. Ett flertal interna-<br>tionella och svenska studier har pekat på att icke kontanta subventioner<br>främst gynnar barnfamiljer och äldre. Eftersom dessa grupper ofta ligger<br>lägre i inkomstfördelningen, sker en utjämning när värdet av dessa sub-<br>ventioner inräknas. Särskilt den subventionerade hälso- och sjukvården<br>utjämnar inkomstfördelningen genom att omfördela kostnaderna för den<br>över livet och mellan grupper ojämna risken att bli sjuk eller handikap-<br>pad. I en ESO-studie som avses presenteras i mitten av 1994 indikeras<br>att den s.k. Gini-koefficienten sjunker kraftigt när värdet av offentliga<br>subventioner av utbildning, barnomsorg, hälso- och sjukvård och<br>äldreomsorg inräknas. Diskussionen har emellertid visat att fördelningsa-<br>nalyser av offentlig konsumtion är mycket komplicerade både teoretiskt<br>och empiriskt.</p>
<p>Utbyggnaden av offentligt finansierad vård, omsoig och service med<br>låga egna avgifter har väsentligen haft fördelningspolitiska motiv. Målen<br>har dock varit komplexa och varierat över tiden och mellan olika offent-<br>liga åtaganden. Fördelningsmålen har omfattat tillgången till de offentliga<br>tjänsterna, egenbetalningen, kvaliteten och resultatet samt även en ut-<br>veckling för social integration. Fördelningsmålen handlar således sällan<br>om direkt årlig utjämning mellan olika inkomstskikt, utan oftare om ut-<br>jämning av levnadsförhållanden över livet och mellan grupper med olika<br>förutsättningar.</p>
<p>En fördelningsanalys måste ta hänsyn till de skillnader som finns i<br>behov och risker mellan olika grupper och över livet - och som de<br>offentliga systemen syftar till att kompensera. Somliga ärver anlag för<br>sjukdom och ohälsa, andra anlag för god hälsa. Ekonomiska förhållan-<br>den, kost och uppfostran under barndomen påverkar den framtida hälsan<br>och vårdbehoven. Uppväxtvillkoren har också stor inverkan på den fram-<br>tida utbildningen, och därmed på livsinkomstema. Hälsa och utbildning<br>påverkar i sin tur yrke och arbetsförhållanden, och därmed arbetsrela-<br>terade risker under livet. Ett tungt arbete tenderar dessutom att öka det<br>framtida behovet av hjälp, vård och omsorg och kan förkorta livet.</p>
<p>Ofta samvarierar dessa egenskaper. Personer med god ekonomi har<br>oftare god hälsa, hög utbildning, ett lågriskarbete samt en lång och<br>givande ålderdom. Ekonomisk svaga har oftare ohälsa och högre vård-<br>behov, lägre utbildning, höga risker i arbetet samt större vård- och<br>omsoigsbehov under ålderdomen. Ålderspensionärer har hög konsumtion<br>av hälso- och sjukvård inkl, läkemedel och använder samtidigt kommunal</p>
<p>24<br></p>
<p>hemtjänst, färdtjänst osv. Barnfamiljer har på liknande sätt en omfattande<br>konsumtion av barnomsorg, utbildning osv. En analys bör således fånga<br>de sammanlagda effekterna av många offentliga system.</p>
<p>De offentliga subventionerna påverkar inkomstfördelningen både direkt<br>och i framtiden. Genom den subventionerade barnomsorgen kan barn-<br>familjer öka sina förvärvsinkomster och därmed förbättra sin annars med<br>hänsyn till försörjningsbördan ofta låga placering i inkomstfördelningen.<br>Studenter hamnar långt ned i fördelningen under studietiden, men får<br>sedan ofta högre inkomster än genomsnittet. Egentligen måste man så-<br>ledes relatera fördelningen av subventioner till en helt annan inkomst-<br>fördelning utan subventioner, där också arbetsinkomsterna och skatterna<br>fördelats annorlunda.</p>
<p>Därtill måste finansieringen av den offentliga servicen beaktas inkl,<br>fördelningen mellan egenbetalning och skattefinansiering. Skattefinansie-<br>ringen kan exempelvis innebära att hushåll med god ekonomi bidrar med<br>långt större resurser än vad som motsvaras av värdet av deras konsum-<br>tion. Dagens fördelning av avgifter, konsumtionsvärde och finansiering<br>borde således jämföras med fördelningen i ett alternativt och mer neutralt<br>system där vård och omsorg finansieras genom marknadsbaserade försäk-<br>ringar.</p>
<p>Vad som ytterligare komplicerar analysen är att man generellt sett bör<br>ta hänsyn även till de dynamiska effekterna av både skattefinansieringen<br>och avgifternas konstruktion. En stor skattekil genom finansieringen kan<br>medföra en sämre allmän ekonomisk utveckling, vilket ger mindre resur-<br>ser som kan läggas på service, vård och omsorg. Detta kan i sin tur sär-<br>skilt drabba personer med både svag ekonomi och stora behov. Låga av-<br>gifter kan också leda till en överkonsumtion, exempelvis bland ekono-<br>miskt välbeställda - som då får del av en större andel av de offentliga<br>subventionerna än vad som skulle kunna motiveras av t.ex. deras<br>hälsotillstånd. Subventionerad utbildning och barnomsorg kan å andra<br>sidan långsiktigt medföra att arbetskraftens kompetens höjs och därmed<br>bidra till en bättre ekonomisk utveckling. Väl utformade avgifter inom<br>tandvården och den öppna hälso- och sjukvården kan medföra att<br>sjukdomstillstånd behandlas tidigt eller förebyggs, vilket inte bara leder<br>till bättre hälsa utan även bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt och<br>därmed högre välfärd. En allsidig analys borde således omfatta också en<br>bedömning av hur hälsa och levnadsförhållanden i övrigt påverkas på sikt<br>av en förändring av avgifterna till och konsumtionen av offentlig service,<br>vård och omsorg.</p>
<h4>4.1.2 Kunskapsläget</h4>
<p>En allsidig analys av fördelningseffekterna av subventionerade offentliga<br>tjänster och egenavgifter samt av konsekvenserna av ändrade avgifter för-<br>utsätter således tillgång till ett omfattande empiriskt underlag. Framför<br>allt behövs tillgång till undersökningar som samtidigt mäter behov och<br>efterfrågan, konsumtionsvolym, betalda avgifter samt individernas arbets-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>25</p>
<p>tid och ekonomiska förhållanden. Uppgifter behövs vidare om hur av-<br>giftsreglerna ser ut i dag samt motsvarande genomarbetade antaganden<br>om hur de kan förändras inkl, olika modeller för högkostnadsskydd. Slut-<br>ligen behövs underlag för att bedöma hur efterfrågan på vård och omsorg<br>kan förändras efter en anpassning.</p>
<p>Sådana empiriska underlag saknas i stort sett helt i dag. Varken de som<br>tar in avgifter eller ansvariga statistikmyndigheter samlar in användbara<br>uppgifter om omfattningen av vård och service, värdet av konsumtionen<br>samt vilka avgifter konsumenterna betalar i relation till inkomsten. Det<br>är således mycket svårt att ge ens elementär information om var i in-<br>komstfördelningen avgifterna betalas och än mindre analysera fördel-<br>ningen av konsumtionens värde resp, bedöma tänkbara anpassningar vid<br>ändrade avgifter. Trots den internationellt sett mycket omfattande offent-<br>liga verksamheten i Sverige under årtionden saknas fortfarande möjlig-<br>heter till väl underbyggda analyser inom området.</p>
<p>Den följande redovisningen måste således i brist på relevant statistik<br>utnyttja de få datakällor som finns och använda schabloniserade metoder<br>för att illustrera effekterna. Den tvingas också behandla effekterna inom<br>olika tjänstesektorer separat även om vi vet att systemen inte sällan berör<br>samma personer. Därmed underskattas de kombinationseffekter som kan<br>uppkomma för exempelvis äldre med hälsobesvär om avgifterna samtidigt<br>höjs både inom hälso- och sjukvården och inom äldreomsorgen.</p>
<p>Endast ett fåtal av alla komplicerade frågor kommer således att kunna<br>behandlas. Redovisningen skall därför betraktas som en första kunskaps-<br>inventering. Fortsatta analyser förutsätter att särskilda data samlas in om<br>den offentliga konsumtionen, genom exempelvis omläggningar av olika<br>statistikprodukter inom SCB. Sådana initiativ övervägs.</p>
<h3>4.2 Barnomsorgens avgifter</h3>
<h4>4.2.1 Barnomsorgsavgiftemas andel av totalkostnaden</h4>
<p>Barnomsorgen har byggts ut kraftigt de senaste decennierna. År 1993<br>hade ungefär två tredjedelar av alla barn i åldern 1-6 år plats inom den<br>kommunala barnomsorgen. Samtidigt betalar föräldrarna via avgifter<br>i dag en något större andel än tidigare av den totala bruttokostnaden för<br>barnomsorgen. Avgiftsfmansieringsgraden 1980 var 7 %. År 1992 betala-<br>de föräldrarna 12 % av den totala kostnaden för den kommunala barnom-<br>sorgen som uppgick till 39 miljarder kronor. Flera tecken tyder på att<br>trenden mot ökad avgiftsfinansiering har fortsatt efter 1992. De avgifter<br>föräldrarna betalar har fortsatt att öka i de flesta kommuner. Samtidigt<br>visar en enkät till 100 kommuner som genomförts av Socialstyrelsen och<br>SCB att stora besparingar genomförts inom den kommunala barnom-<br>sorgen. En beräkning av vilka effekter detta har haft på den genomsnitt-<br>liga avgiftsfmansieringsgraden kan göras först när kommunernas bokslut<br>för 1993 resp. 1994 finns tillgängliga.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>26</p>
<p>Avgiftsfmansieringsgraden inom barnomsorgen varierar dels mellan<br>olika bamomsorgsformer, dels mellan olika kommuner. Den genomsnitt-<br>liga avgiftsfmansieringsgraden för hela barnomsorgen uppgick 1991 till<br>drygt 11%. För dag- och fritidshem var den drygt 10 %, medan den för<br>familjedaghem uppgick till 15-16 %. Variationerna mellan olika kommu-<br>ner var också stor. Den lägsta avgiftsfmansieringsgraden var ca 7 % och<br>den högsta ca 20 %. Variationerna i avgiftsfinansieringsgrad kan bero på<br>både variationer i avgifter och kostnader.</p>
<p>Tidigare undersökningar har visat att det inom den kommunala barn-<br>omsorgen endast finns ett svagt positivt samband mellan avgiftsfinan-<br>sieringsgrad och servicenivå. Skillnader i de avgifter som föräldrarna<br>betalar för barnomsorgen förefaller därför endast till begränsad del kunna<br>förklaras av skillnader i kvaliteten på den service som föräldrarna köper.</p>
<h4>4.2.2 Utnyttjandet av kommunal barnomsorg</h4>
<p>LO har i en studie visat att barnomsorgen i början av 1980-talet i högre<br>utsträckning utnyttjades av akademiker- och tjänstemannafamiljer än av<br>familjer som tillhörde LO-kollektivet. Skillnaden i utnyttjandegrad har<br>enligt senare studier minskat under 1980-talet. En analys, utförd på<br>SCB:s urvalsundersökning om hushållens inkomster år 1991 (HINK 91),<br>tyder dock på att akademiker- och tjänstemannafamiljer fortfarande är<br>något överrepresenterade inom den kommunala barnomsorgen.</p>
<p>Socialstyrelsen pekade i en rapport 1989 på att en förklaring till denna<br>fördelningen kan vara att kvinnor i LO-kollektivet i större utsträckning<br>arbetar på oregelbundna arbetstider. En ytterligare faktor av betydelse<br>kan vara att utbyggnaden av barnomsorgen hade kommit längre i<br>storstäder och tätorter där tjänstemannayrken är vanligare än i mindre<br>orter och på landsbygden. Även olika gruppers inställningar till offentlig<br>barnomsorg kan ha betydelse liksom tillgången till deltidsplatser på<br>daghemmen. Men även avgifternas storlek pekades ut som en trolig<br>förklaring till fördelningen.</p>
<p>Det finns emellertid inget entydigt samband mellan samhällsklass och<br>hushållens ekonomiska standard. När man skall studera bamomsorgsav-<br>giftemas effekt på inkomstfördelningen är det därför mer relevant att<br>undersöka hur utnyttjandet av barnomsorg varierar mellan olika hushåll<br>när dessa sorterats i olika grupper utifrån ekonomisk standard.</p>
<p>En bearbetning av HINK 91 visar att andelen hushåll med barnomsorg<br>är störst i de mellersta decilema (diagram 4.1). Resultatet kan dock inte<br>tolkas så att det är medelinkomsttagama som i största utsträckningen drar<br>fördel av barnomsorgen. Mycket talar i stället för att det till stor del är<br>tack vare barnomsorgen som barnfamiljerna genom förvärvsarbete kan nå<br>genomsnittliga inkomstnivåer med hänsyn till försörjningsbördan. För att<br>kunna uttala sig om vilka inkomstgrupper som i första hand dragit fördel<br>av barnomsorgens utbyggnad är det därför mer relevant att utgå från de<br>inkomster som hushållen skulle ha haft om de inte hade haft tillgång till<br>offentligt subventionerad barnomsorg.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>27</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Diagram 4.1 Antal familjer med barn i kommunal barnomsorg i befolkningen<br>i decilgrupper samt fördelningen efter en simulerad inkomstminskning. Decil-<br>indelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-154.png" style="width:293pt;height:162pt;"/>
<p>Decilgrupp</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-155.png" style="width:20pt;height:12pt;"/>
<p>Med nuvarande förvärvsinkomster</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-156.png" style="width:23pt;height:15pt;"/>
<p>Utan den lägsta av förvärvsinkomsterna</p>
<p>Källa: Finans- och Socialdepartementen, HINK 91.</p>
<p>Empiriska analyser både i Sverige och i andra länder visar att ökat pris<br>på bamomsorgstjänster leder till en minskad efterfrågan. Graden av pris-<br>känslighet för de kommunala bamomsorgstjänstema påverkas givetvis av<br>bl.a. tillgången till andra tillsynsaltemativ. Många föräldrar skulle, utan<br>tillgång till kommunal barnomsorg, troligen ha möjlighet att välja alterna-<br>tiva omsorgsformer - om än dyrare och/eller av annan kvalitet. Till-<br>gången till t.ex. farmor eller mormor som privat tillsynsform har dock<br>minskat på grund av att allt fler kvinnor förärvsarbetar. Sammantaget<br>innebär detta att det är svårt att beräkna hur mycket föräldrarnas arbets-<br>inkomster skulle minska om det inte fanns någon offentlig subventionerad<br>barnomsorg.</p>
<p>För att illustrera betydelsen av föräldrarnas inkomster har dock ett<br>stiliserat experiment genomförts där arbetsinkomsten för en av föräld-<br>rarna satts till noll. För gifta/sammanboende antas att det är den av<br>föräldrarna som har lägst inkomst som upphör att förvärvsarbeta. Även<br>de ensamståendes inkomster sätts till noll. Familjernas inkomstskatt och<br>inkomstberoende bidrag har sedan räknats om.</p>
<p>Simuleringen visar att familjer med barnomsorg, utan dessa inkomster,<br>förskjuts kraftigt nedåt i inkomstfördelningen (diagram 4.1). Inkomsterna<br>från det förvärvsarbete som barnomsorgen delvis ger föräldrarna möjlig-<br>het till, har således stor betydelse för familjernas ekonomiska standard.<br>Det är dock viktigt att komma ihåg att experimentet bygger på extrem-<br>antagandet att det inte finns tillgång till alternativa bamomsorgsformer.<br>Den troliga bilden av hur inkomsterna hos barnfamiljerna och inkomstför-</p>
<p>28</p>
<p>delningen skulle se ut utan offentligt subventionerade barnomsorg ligger<br>därför någonstans emellan den faktiska och den som simulerats fram i<br>detta experiment.</p>
<h4>4.2.3 Barnomsorgsavgifternas utformning</h4>
<p>Kommunerna tillämpar i huvudsak två olika typer av taxor:</p>
<p>o Inkomstrelaterade taxor där avgiften varierar beroende på familjens<br>inkomst. Ungefär tre fjärdedelar av alla kommuner har någon form av<br>inkomstrelaterad taxa. Eftersom inkomstrelaterade taxor är något van-<br>ligare bland större än bland mindre kommuner bor dock ca 83 % av<br>alla barn med kommunal barnomsorg i kommuner med inkomstrelate-<br>rade taxor.</p>
<p>o Enhetstaxor där alla betalar samma avgift oavsett inkomst. I många<br>kommuner finns emellertid möjlighet till speciella avgiftsnedsättningar<br>för hushåll med låga inkomster, t.ex. ensamstående.</p>
<p>Två olika typer av inkomstrelaterade taxor förekommer. Den vanligaste<br>är procenttaxor där avgiften beräknas som en viss procentandel av famil-<br>jens inkomst upp till ett givet tak. I många kommuner har inkomsttaket<br>satts till ett basbelopp per månad, vilket motsvarar drygt 35 0000 kronor<br>innevarande år. Den andra typen är stegvis inkomstrelaterad taxor där<br>varje trappsteg utgörs av ett inkomstintervall inom vilken en fast avgift<br>tas ut. Avgiften för en barnomsorgsplats varierar dessutom beroende på<br>antalet barn i familjen och i många kommuner även beroende på<br>vistelsetid.</p>
<h4>4.2.4 Avgifternas nivå</h4>
<p>Den genomsnittliga avgiften inom den kommunala barnomsorgen ökade<br>i reala termer med ca 23 % mellan 1980 och 1991. Beräkningen avser<br>sammanlagda föräldraavgifter i förhållande till antalet platser. Ökningen<br>beror inte enbart på ändringar i bamomsorgstaxoma utan påverkas även<br>av bl.a. inkomstutvecklingen, ändringar i arbetstiderna och att familjedag-<br>hemmen, där det är betydligt vanligare att avgiften är direkt knuten till<br>vistelsetiden, minskat i omfattning jämfört med daghemmen.</p>
<p>Både Kommunförbundets beräkningar av genomsnittliga bamomsorgs-<br>avgifter i rikets samtliga kommuner för fem olika typfamiljer och Finans-<br>departementets årliga kartläggning av avgifter i 50 representativa kommu-<br>ner, tyder på att avgifterna inom barnomsorgen fortsätter att öka. Finans-<br>departementets kartläggning tyder dessutom på att syskonrabattema<br>genomsnittligt sett minskar. Genom att kombinera de vägda genomsnitt-<br>liga avgifterna i olika inkomstintervall i Finansdepartementets kart-<br>läggning med den inkomstfördelning 1991 resp. 1994 som används i för-<br>delningsstudien, har en uppskattning kunnat göras av den genomsnittliga</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>29</p>
<p>avgiftshöjningen på kommunala dag- och fritidshem under de senaste tre Prop. 1993/94:150<br>åren. Den pekar på att avgifterna har ökat realt med ca 6 % för en hel- Bilaga 1.5<br>tidsplats på daghem och med ca 11 % för en fritidshemsplats på heltid.</p>
<p>Genomsnittlig avgift 1994 för en heltidsplats på daghem uppgår enligt<br>denna undersökning till ca 1 500 kronor per månad. För familjer med två<br>barn inom förskolan uppgår den genomsnittliga avgiften till ca 2 200 kro-<br>nor per månad. För en fritidshemsplats uppskattas avgiften till ca 900<br>kronor per månad för ett barn och 1 400 kronor per månad för två barn.</p>
<p>Finansdepartementets kartläggning visar att avgiftshöjningarna 1991-<br>1994 varit störst för de hushåll som har de högsta inkomsterna. För t.ex.<br>hushåll med ett barn på daghem och med en årsinkomst under 140 000<br>kronor i 1994 års penningvärde har ingen real ökning skett av genomsnitt-<br>lig avgift (diagram 4.2). För hushåll med en årsinkomst på t.ex. 400 000<br>kronor har avgifterna däremot stigit med drygt 8 %. En motsvarande ana-<br>lys med i stort sett samma resultat har även genomförts för fritids-<br>hemmen.</p>
<p>Att avgifterna i genomsnitt stigit mest för hushåll med höga inkomster<br>beror till största delen på att många kommuner med procenttaxa valt att<br>öka sina avgiftsintäkter genom att helt enkelt höja procentsatsen. En<br>avgiftshöjning enligt denna modell har klara fördelar ur fördelnings-<br>synpunkt, men innebär samtidigt att marginaleffekterna från barnomsor-<br>gen ökar. För kommunerna innebär dessutom de höjda procentsatserna<br>i bamomsorgstaxoma att avgiftsintäkterna stiger snabbare när hushållens<br>inkomster ökar på grund av t.ex. ökade reallöner och minskad arbets-<br>löshet.</p>
<p>Diagram 4.2 Beräknad genomsnittlig årsavgift för ett barn på daghem 1991 och<br>1994. 1994 års penningvärde.</p>
<p>Avgift kr/år<br></p>
<p>30000</p>
<p>1994</p>
<p>20000-</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-157.png" style="width:18pt;height:14pt;"/>
<p>1991</p>
<p>10000</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-158.png" style="width:103pt;height:44pt;"/>
<p>100.000</p>
<p>200.000</p>
<p>300.000</p>
<p>400.000</p>
<p>Bruttoinkomst kr/år</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>30</p>
<h4>4.2.5 Genomsnittlig avgift för olika inkomstklasser</h4>
<p>Även när analysen utsträcks till att gälla alla barn inom den kommunala<br>barnomsorgen finns ett klart samband mellan betalda avgifter och hus-<br>hållets inkomster (tabell 4.1). Sambandet är dock svagare än det samband<br>som finns inom en och samma hushållskategori, beroende på att avgifter-<br>nas fördelning även påverkas av var i inkomstfördelningen flerbarns-<br>familjerna återfinns och hur arbetstiderna varierar mellan olika inkomst-<br>grupper.</p>
<p>Avgiftssummans fördelning i befolkningen följer i stort sett samma<br>mönster som fördelningen av hushåll med barnomsorg (jfr tabell 4.1,<br>kolumn 1, och diagram 4.1). En liten förskjutning upp i inkomstfördel-<br>ningen kan dock skönjas beroende på att de med barnomsorg och hög in-<br>komst betalar en något större andel av den totala avgiftsumman än de<br>som har lägre inkomst (jfr tabell 4.1, kolumn 2).</p>
<p>Avgifterna som andel av disponibel inkomst bland hushåll med barn-<br>omsorg är dock relativt jämnt fördelad (jfr tabell 4.1, kolumn 3). Det är<br>endast för den femtedel av hushållen med de högsta inkomsterna i för-<br>hållande till försörjningsbördan som andelen är klart mindre.</p>
<p>Täbell 4.1 Betalda avgifter inom barnomsorgen 1991 för olika decilgrupper.<br>Andel av den totala avgiftssumman och de olika decilgruppernas samlade dispo-<br>nibla inkomst. Decinlindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.<br>Procent.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2">
<p>Decil-<br>grupp</p></td><td rowspan="2">
<p>Hela befolkningen<br>Totala avgifts-<br>summans för-<br>delning</p></td><td colspan="2">
<p>Hushåll med kommunal barnomsorg*</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala avgifts-<br>summans för-<br>delning</p></td><td>
<p>Avgift i %<br>av disponibel<br>inkomst</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1</p></td><td>
<p>2,7</p></td><td>
<p>6,4</p></td><td>
<p>5,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2</p></td><td>
<p>8,0</p></td><td>
<p>8,2</p></td><td>
<p>4,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3</p></td><td>
<p>11,0</p></td><td>
<p>9,5</p></td><td>
<p>5,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4</p></td><td>
<p>17,2</p></td><td>
<p>9,8</p></td><td>
<p>5,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5</p></td><td>
<p>19,0</p></td><td>
<p>10,4</p></td><td>
<p>5,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6</p></td><td>
<p>15,2</p></td><td>
<p>10,5</p></td><td>
<p>4,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7</p></td><td>
<p>11,4</p></td><td>
<p>10,0</p></td><td>
<p>4,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8</p></td><td>
<p>7,8</p></td><td>
<p>11,7</p></td><td>
<p>5,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9</p></td><td>
<p>3,6</p></td><td>
<p>11,3</p></td><td>
<p>4,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10</p></td><td>
<p>4,1</p></td><td>
<p>12,2</p></td><td>
<p>3,6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>100,0</p></td><td>
<p>100,0</p></td><td>
<p>4,8</p></td></tr>
</table>
<p>* Analysen omfattar endast hushåll med barnomsorg under ett helt kalenderår.<br>Källa: Finans- och Socialdepartementen, HINK 91.</p>
<h4>4.2.6 Disponibelt utrymme i olika inkomstklasser</h4>
<p>Det utrymme som finns kvar när de disponibla inkomsterna reduceras<br>med nuvarande bamomsorgsutgifter, en inkomst motsvarande social-<br>bidragsnormen för vart och ett av hushållen och faktisk boendeutgift,<br>uppgick år 1991 till totalt ca 31 miljarder kronor. De totala bamomsorgs-<br>avgiftema uppgick 1991 till ca 4 miljarder kronor.</p>
<p>31</p>
<p>Som framgår av diagram 4.3 är utrymmet ovanför socialbidragsnormen<br>betydligt större i de högre decilema än i de lägre. För hushåll i de lägre<br>decilema utgör redan nuvarande avgifter en betydande andel av det totala<br>utrymmet ovanför socialbidragsnormen. För den lägsta decilen finns<br>genomsnittligt sett inget utrymme alls kvar.</p>
<p>Utrymmet för ytterligare avgiftshöjningar bland hushåll med de lägsta<br>inkomsterna är därför begränsat. Det teoretiskt sett maximala utrymmet<br>för avgiftshöjningar, sett över alla inkomstklasser, kan förmodas vara<br>mindre än hushållens disponibla utrymme ovanför socialbidragsnormen.<br>Dels är kommunerna förhindrade att höja avgifterna över den nivå som<br>motsvarar kommunens kostnader för barnomsorgen. Dessutom kan hus-<br>hållens efterfrågan på barnomsorg förväntas minska om stora avgiftshöj-<br>ningar skulle genomföras.</p>
<p>Diagram 4.3 Erlagda barnomsorgsavgifter och disponibelt utrymme i olika<br>decilgrupper. Hushåll med barnomsorg 1991.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Kronor</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-159.png" style="width:231pt;height:179pt;"/>
<p>Decilgrupp</p>
<p>| | Disp. utrymme</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-160.png" style="width:15pt;height:15pt;"/>
<p>Erlagd avgift</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-161.png" style="width:15pt;height:15pt;"/>
<p>Boendekostn.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-162.png" style="width:15pt;height:15pt;"/>
<p>Soo.bidr.norm</p>
<p>Källa: Finansdepartementet, HINK 91.</p>
<h4>4.2.7 Direkta effekter av avgiftshöjningar</h4>
<p>För att analysera den direkta effekten på inkomstfördelningen av ökade<br>avgifter inom barnomsorgen har ett stiliserat experiment utförts. I detta<br>har antagits att avgifterna, i de kommuner som tillämpar enhetstaxa, höjs<br>med 60 % om de tar ut en avgift under medianen och med 46 % om av-<br>gifterna ligger över medianen. I de kommuner som har en inkomstbero-<br>ende taxa antas i stället att avgifterna höjs med ett belopp motsvarande<br>2 % av hushållet bruttoinkomst. Ett tak för avgiftshöjningarna sätts dock<br>vid inkomster motsvarande ett basbelopp per månad. Avgiftshöjningarna</p>
<p>32</p>
<p>är räknade utifrån 1991 års avgiftsnivåer och innebär en höjning av den Prop. 1993/94:150<br>totala avgiftsumman i var och en av de båda grupperna med ca 50 %. Bilaga 1.5<br>Sammantaget motsvarar detta en höjning av den totala avgiftssumman<br>med ca 2 miljarder kronor.</p>
<p>En avgiftshöjning enligt denna modell innebär att avgiftshöjningarna<br>som andel av disponibel inkomst blir något större i de mellersta decilema<br>(diagram 4.4). Tyngdpunkten i avgiftshöjningen ligger framför allt i<br>decil 3 till 9.</p>
<p>Höjningens jämna fördelning och dess i förhållande till totala inkoms-<br>ternas storlek relativt begränsade omfattning, innebär att spridningen av<br>disponibel inkomst efter betald bamomsorgsavgift i befolkningen som hel-<br>het påverkas endast marginellt.</p>
<p>Diagram 4.4 Genomsnittlig avgiftshöjning som andel av disponibel inkomst i<br>olika decilgrupper. Decilindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsen-<br>het.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-163.png" style="width:303pt;height:196pt;"/>
<p>Decilgrupp</p>
<p>Källa: Finans- och Socialdepartementen.</p>
<h4>4.2.8 Avgiftshöjningarnas effekt på efterfrågan</h4>
<p>Forskning som genomförts i både Sverige och andra länder visar att hus-<br>hållens efterfrågan på barnomsorg är priskänslig. Erfarenheter från flera<br>kommuner och analyser inom regeringskansliet av uppgifter om hus-<br>hållens bamsomsorgskonsumtion i HINK 91, tyder på att priskänsligheten<br>är större för fritidshem än för daghem. Eftersom många barnfamiljer<br>skulle flyttas från de mellersta till de nedre delarna av inkomstför-<br>delningen om de skulle sluta att förvärvsarbeta indikerar detta att en<br>minskat utnyttjande av barnomsorgen allmänt kan leda till en något ökad<br>inkomstspridning. Det finns emellertid ännu inga forskningsresultat som</p>
<p>33<br></p>
<p>visar hur efterfrågans priskänslighet varierar för hushåll med olika in- Prop. 1993/94:150<br>komst i förhållande till försörjningsbördan. Därtill saknas information om Bilaga 1.5<br>i vilken utsträckning personer skulle förvärvsarbeta vid högre avgifter.</p>
<p>Det går därför inte att dra några mera exakta slutsatser om vilka effekter<br>på inkomstfördelningen en minskad efterfrågan kan tänkas leda till.</p>
<p>Det privatekonomiska utbytet av förvärvsarbete varierar emellertid<br>kraftigt mellan olika inkomstgrupper (diagram 4.5). Det har här defi-<br>nierats som förändring av disponibel inkomst efter bamomsorgskostnader,<br>uttryckt som andel av förändringen i hushållets bruttoinkomst, när den i<br>hushållet med lägst inkomst väljer att förvärvsarbeta. Det privatekono-<br>miska utbytet och därmed även incitamentet till förvärvsarbete är genom-<br>snittligt sett lägre i de låga decilema.</p>
<p>Diagram 4.5 Genomsnittligt privatekonomiskt utbyte av förvärvsarbete 1991 för<br>den i hushållet som har lägst inkomst. Hushåll med barnomsorg minst elva<br>månader. Decilindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-164.png" style="width:306pt;height:197pt;"/>
<p>Decilgrupp<br>Källa: Finans- och Socialdepartementen.</p>
<h3>4.3 Egenavgifter inom äldreomsorgen</h3>
<p>Den kommunala äldreomsorgen omfattar olika former av tjänster, omsorg<br>och vård. I denna genomgång behandlas de kostnadsmässigt mest om-<br>fattande delarna: hemtjänsten, färdtjänsten samt större delen av det som<br>numera kallas särskilda boendeformer (ålderdomshem, sjukhem m.m.).</p>
<p>För år 1991, som är det senaste året för vilket det finns tillgängliga<br>uppgifter, kan bruttokostnaden för äldreomsorgen uppskattas till 13 mil-<br>jarder kronor för hemtjänsten, 1 miljard för färdtjänsten och 25 miljarder<br>för de särskilda boendeformerna. Huvuddelen av kostnaderna finansiera-<br>des med skattemedel. Detta år betalades ungefär 5 % av hemtjänstens,</p>
<p>34</p>
<p>8 % av färdtjänstens och 17 % av ålderdomshemmens kostnader med av- Prop. 1993/94:150<br>gifter direkt från användarna. Bilaga 1.5</p>
<h4>4.3.1 Behoven av service, vård och omsorg</h4>
<p>Behoven av äldreomsorg är starkt relaterade till ålder och kön. Ohälsa<br>förekommer i störst omfattning bland de allra äldsta och denna grupp<br>domineras av kvinnor. Vid en analys av avgiftssystemen inom äldreom-<br>sorgen är det dock i första hand relevant att granska i vad mån det finns<br>något samband mellan å ena sidan de äldres hälsotillstånd som indikator<br>på vård- och servicebehov och å andra sidan deras ekonomiska villkor.<br>Egna bearbetningar, som har genomförts på Statistiska centralbyråns<br>(SCB) databas Undersökningen av levnadsförhållanden åren 1988 och<br>1989 (ULF 88/89), indikerar att givet kön och ålder minskade ohälsan,<br>mätt med SCB:s hälsoindex, i takt med ökad ekonomisk standard. Sam-<br>bandet illustreras i diagram 4.6 för ensamstående ålderspensionärer. I den<br>mån en hög grad av ohälsa avspeglar ett stort omsorgsbehov tycks såle-<br>des ålderspensionärer med lägre inkomster ha mer omfattande behov av<br>vård och omsorg än dem som har högre inkomster.</p>
<p>Diagram 4.6 Genomsnittligt hälsotillstånd bland ensamstående ålderspensionärer<br>i olika kvintilgrupper åren 1988 och 1989. Kvintilindelning utifrån disponibel<br>inkomst per konsumtionsenhet.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-165.png" style="width:314pt;height:187pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).</p>
<h4>4.3.2 Konsumtionen av äldreomsorg</h4>
<p>År 1992 bodde ca 7 % av alla personer i åldern 65 år och äldre i särskilt<br>boende, dvs. på sjuk- och ålderdomshem, i servicehus, i servicelägenhet<br>etc. Ungefär 15 % fick kommunal hemtjänst, medan färdtjänst utnyttjades</p>
<p>35</p>
<p>av 28 % av alla pensionärer. Konsumtionen av äldreomsorg följer de<br>mönster som kan väntas utifrån skillnader dels i hälsotillstånd, dels<br>möjligheter till hjälp från anhöriga. Omsorg i olika former utnyttjas<br>således oftare av äldre än av yngre pensionärer och oftare av ensamståen-<br>de än av samboende. Fler kvinnor än män utnyttjar omsorgen, bl.a. efter-<br>som de förra uppnår högre ålder genomsnittligt sett och oftare blir en-<br>samstående.</p>
<p>Egna bearbetningar av ULF 88/89 visar att flertalet av de pensionärer<br>som vistades på ålderdomshem och sjukhem hörde till de 20-25 % som<br>hade lägst jämförbar inkomst eller ekonomisk standard. Även inom resp,<br>åldersgrupp var utnyttjandet större i de lägre inkomstklasserna, men detta<br>inkomstsamband var betydligt svagare bland de allra äldsta (diagram 4.7).<br>Flertalet av dem som fick hjälp i hemmet hade jämförelsevis låga in-<br>komster, men i förhållande till institutionsvården var hemtjänstutnytt-<br>jandet jämnare fördelat mellan inkomstgrupperna, även om det också här<br>fanns en tyngdpunkt hos dem med svagare ekonomi i de yngre ålders-<br>grupperna. Också färdtjänsten användes framför allt av ålderspensionärer<br>med inkomster under genomsnittet, men inom resp, åldersgrupp fanns<br>inget tydligt inkomstsamband.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Diagram 4.7 Andel institutionsboende ålderspensionärer i olika decilgrupper<br>1988 och 1989. Decilindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-166.png" style="width:300pt;height:164pt;"/>
<p>85- år</p>
<p>Decilgrupp</p>
<p>Samtliga</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-167.png" style="width:31pt;height:16pt;"/>
<p>Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).</p>
<p>Huvudbilden är således att ålderspensionärer med förhållandevis låga<br>inkomster använde äldreomsorgen i större utsträckning än ekonomiskt<br>starka pensionärer. Detta förhållande gäller även om man beaktar skill-<br>nader i hälsotillstånd - som indikator på skillnader i vårdbehov - och i<br>viss mån även skillnader i ålder. Exempelvis utnyttjades främst institu-</p>
<p>36</p>
<p>tionsboende och -vård, men även hemtjänst oftare av ekonomiskt svaga Prop. 1993/94:150<br>med svår ohälsa än av mer välbeställda med motsvarande hälsoproblem Bilaga 1.5<br>(diagram 4.8).</p>
<p>Diagram 4.8 Andel ålderspensionärer i olika kvintilgrupper som åren 1988 och<br>1989 hade svår ohälsa och som fick äldreomsorg. Kvintilindelning utifrån<br>disponibel inkomst per konsumtionsenhet.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-168.png" style="width:300pt;height:171pt;"/>
<p>Kvintilgrupp</p>
<p>Hemhjälp ■ Institutionsvård</p>
<p>Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).</p>
<h4>4.3.3 Olika avgiftssystem i kommunerna</h4>
<p>1 samband med Ädel-reformen år 1992 och övriga omläggningar inom<br>äldreomsorgen under senare år, har kommunerna givits stor frihet att<br>själva bestämma hur avgiftssystemen ska konstrueras. Avgifterna får dock<br>inte överstiga de faktiska kostnader som kommunerna har för verksam-<br>heten (självkostnadsprincipen) och någon särbehandling får inte före-<br>komma. Dessutom skall den enskilde alltid få behålla tillräckligt med<br>pengar - sedan all omsorg är betald - för att täcka sina personliga be-<br>hov. Kommunerna får själva avgöra storleken på detta s.k. förbehållsbe-<br>lopp (se nedan).</p>
<p>Socialstyrelsen har i en kartläggning av avgiftssystemen inom äldre-<br>och handikappomsorgerna under år 1993 visat att det finns betydande<br>skillnader i hur kommunerna har valt att utforma sina taxor. Den avgift<br>som den enskilde får betala kan därför - för en likvärdig tjänst och för<br>likartade villkor i övrigt - skilja sig avsevärt mellan kommunerna.<br>Många kommuner är dock i färd med att se över sina avgiftssystem och<br>det finns vissa tecken som tyder på att utvecklingen går mot mer lik-<br>artade system.</p>
<p>37</p>
<p>Inom hemtjänsten tillämpar ungefär hälften av kommunerna taxor där<br>avgiften beror på både pensionärens inkomst och hjälpinsatsens omfatt-<br>ning. Övriga kommuner använder system där avgiften bestäms antingen<br>av enbart inkomstens storlek eller av enbart hjälpens omfattning eller så<br>används en enhetstaxa. Utvecklingen går mot att allt fler kommuner an-<br>vänder avgifter som enbart är inkomstrelaterade. Högsta möjliga månads-<br>avgift för hemtjänst varierar kraftigt mellan olika kommuner, med ett<br>medianvärde på drygt 800 kronor.</p>
<p>För de tidigare ålderdomshemmen tillämpades oftast avgifter som - i<br>form av en klumpsumma för såväl boende, kost och omvårdnad - i prak-<br>tiken tog i anspråk huvuddelen av den del av den boendes inkomster som<br>översteg förbehållsbeloppet (se nedan). Efter de senaste årens reformer<br>har flertalet kommuner i stället gått över till system som innebär att<br>personer i särskilda boendeformer betalar en särskild avgift för själva<br>boendet och dessutom separata avgifter för var och en av de olika tjänster<br>som konsumeras. "Hyrorna" har samtidigt gjorts KBT-berättigande.<br>Månadshyran varierar mellan 600 och 4 400 kronor, med ett genomsnitt<br>på drygt 1 900 kronor. Motsvarande hyresavgifter har också införts för<br>ett stort antal av sjukhemmen, där månadshyran genomsnittligt sett ligger<br>kring 1 400 kronor.</p>
<p>Oftast används Socialstyrelsens vägledande socialbidragsnorm som för-<br>behållsbelopp för personliga behov utöver boendet, för dem som har en<br>ordinär bostad (Detta belopp motsvarar i år drygt 3 400 kronor per<br>månad för ensamstående.) För dem som bor i särskilda boendeformer<br>ligger i allmänhet förbehållsbeloppet i intervallet 1 200-1 700 kronor per<br>månad, där den undre gränsen svarar mot de 30 % av folkpensionen och<br>pensionstillskottet samt 20 % av övriga inkomster (30/20-regeln), som<br>var den bestämmelse som tidigare fanns för ålderdomshemmen.</p>
<p>Inom färdtjänsten utgörs den vanligaste avgiftskonstruktionen av en viss<br>procent - oftast kring 20-30 % - av resekostnaden, ofta i kombination<br>med ett visst minimi- resp, maximibelopp.</p>
<h4>4.3.4 Avgifternas fördelning</h4>
<p>Den del av äldreomsorgens kostnader som betalas direkt av användaren<br>kan betraktas som en självrisk. Precis som vid fördelningsanalyser av<br>andra delar av socialförsäkringssektorn är det av intresse att beskriva hur<br>stor denna självrisk är i förhållande till den enskildes betalningsförmåga.</p>
<p>Det saknas emellertid riksrepresentativa uppgifter på individnivå som<br>i ett sammanhang visar vilka vård- och omsorgsbehov pensionärerna har,<br>hur mycket omsorg de konsumerar i förhållande till behoven och vilka<br>avgifter de betalar i förhållande till sina betalningsmöjligheter. Därmed<br>kan man inte med faktiska data beskriva hur dessa självrisker påverkar<br>pensionärernas ekonomiska standard, var i inkomstfördelningen huvud-<br>delen av avgifterna tas ut eller hur utrymmet för övrig konsumtion på-<br>verkas.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>38</p>
<p>För att ändå i någon mån kunna belysa sambanden mellan pensionärer-<br>nas ekonomisk standard och betalda avgifter har det varit nödvändigt att<br>ta fram ett specialkonstruerat statistiskt underlag. En förenklad beräk-<br>ningsmodell har därför utvecklats för att kunna analysera hemtjänstens<br>område. Ett representativt antal av de pensionärer som finns i 1988/1989<br>års ULF-databas har slumpmässigt tilldelats en viss konsumtion av hem-<br>tjänst, i form av hjälpstimmar per månad. Konsumtionsprofilema har<br>hämtats från inventeringar av äldreomsoigen i Solna och Sigtuna gjorda<br>åren 1987, 1989 och 1991. För varje kombination av kön och ålders-<br>grupp och separat för ensamstående och samboende har tilldelningen<br>styrts enligt principen att en hög grad av ohälsa enligt ULF ökar<br>sannolikheten för en omfattande konsumtion av hemtjänst. Utifrån denna<br>tilldelade konsumtion och utifrån de faktiska inkomster som 1988 och<br>1989 års pensionärer hade enligt ULF-databasen, beräknas sedan avgifter<br>enligt den hemtjänsttaxa som Kommunförbundet föreslog för år 1992.<br>Även om det inte är särskilt många kommuner som har valt att använda<br>sig av just denna taxa bedöms den ändå vara rimligt representativ,<br>eftersom den i likhet med omkring hälften av de taxor som faktiskt<br>används i dagsläget är såväl inkomst- som insatsberoende.</p>
<p>De beräkningar som redovisas nedan visar därmed hur egenavgiftema<br>för hemtjänsten skulle ha fördelats åren 1988 och 1989 om konsumtionen<br>i riket per delgrupp varit densamma som i Solna och Sigtuna åren 1987,<br>1989 och 1991 och om alla kommuner hade tillämpat den taxa som före-<br>slogs för år 1992. Kalkylerna som redovisas i detta avsnitt bör således i<br>första hand betraktas som illustrationer av tänkbara förhållanden på riks-<br>nivå.</p>
<p>Vid en rangordning av hela 1988 och 1989 års svenska befolkning efter<br>stigande ekonomisk standard finner man flertalet ålderspensionär i för-<br>delningens nedre del. Större delen av hemtjänsten konsumeras därmed av<br>personer i de lägre inkomstklasserna. Beräkningsmodellen visar att om-<br>kring tre Värdedelar av de samlade avgifterna betalas av dem i totalbe-<br>folkningen vars inkomster ligger på den undre halvan (tabell 4.2, första<br>kolumnen).</p>
<p>Hemtjänst förekommer företrädesvis bland ålderspensionärer som har<br>förhållandevis låga inkomster. Men den använda taxan innebär att en per-<br>son som har goda inkomster betalar mer för en viss hjälpinsats jämfört<br>med den som har svag ekonomi. Därför visar beräkningsmodellen att<br>huvuddelen av avgiftssumman betalas av dem som vid en rangordning av<br>samtliga dryga 1,5 miljoner ålderspensionärer efter stigande ekonomisk<br>standard hamnar i fördelningens mitt (tabell 4.2, andra kolumnen). Rang-<br>ordnas i stället endast de ålderspensionärer som har hemtjänst, pekar<br>kalkylen på att huvuddelen av avgiftssumman betalas av dem med in-<br>komster över genomsnittet (tabell 4.2, tredje kolumnen). Avgiftssumman<br>som andel av den samlade disponibla inkomsten är också större i de<br>högre inkomstklasserna, men liten eller mycket liten i de lägsta klasserna<br>(tabell 4.2, fjärde kolumnen).</p>
<p>Sett till hela den svenska befolkningen var således självrisken för hem-<br>tjänst koncentrerad till inkomstskalans nedre del. Inom pensionärskollek-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>39</p>
<p>16 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2</p>
<p>tivet hamnade självrisken i fördelningens mitt. Men för dem som utnytt-<br>jade hemtjänsten var självriskbetalningen progressiv, som ett resultat av<br>den inkomstberoende taxan och att regeln om förbehållsbeloppet träder<br>in för dem som annars skulle hamna under socialbidragsnormen efter be-<br>talda avgifter.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Tabell 4.2 Beräknade avgifter i olika decilgrupper enligt Kommunförbundets<br>föreslagna taxa för år 1992, för en tilldelad konsumtion av hemtjänst hos 1988<br>och 1989 års ålderspensionärer. Andel av den totala avgiftssumman och de olika<br>decilgruppernas samlade disponibla inkomst. Decilindelning utifrån disponibel<br>inkomst per konsumtionsenhet. Procent.</p>
<table border="1">
<tr><td rowspan="2">
<p>Decil-<br>grupp</p></td><td rowspan="2">
<p>Hela befolk-<br>ningen<br>Totala av-<br>giftssummans<br>fördelning</p></td><td rowspan="2">
<p>Alla ålders-<br>pensionärer<br>Totala av-<br>giftssummans<br>fördelning</p></td><td colspan="2">
<p>Ålderspensionärer med hemtjänst</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totala av-<br>giftssummans<br>fördelning</p></td><td>
<p>Avgift i %<br>av disponibel<br>inkomst</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2</p></td><td>
<p>16</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>4</p></td><td>
<p>2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3</p></td><td>
<p>25</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>7</p></td><td>
<p>4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4</p></td><td>
<p>19</p></td><td>
<p>16</p></td><td>
<p>7</p></td><td>
<p>4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5</p></td><td>
<p>14</p></td><td>
<p>13</p></td><td>
<p>10</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>14</p></td><td>
<p>11</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7</p></td><td>
<p>5</p></td><td>
<p>13</p></td><td>
<p>11</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8</p></td><td>
<p>6</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>16</p></td><td>
<p>6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9</p></td><td>
<p>4</p></td><td>
<p>8</p></td><td>
<p>16</p></td><td>
<p>6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10</p></td><td>
<p>4</p></td><td>
<p>10</p></td><td>
<p>18</p></td><td>
<p>4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>100</p></td><td>
<p>100</p></td><td>
<p>100</p></td><td>
<p>4</p></td></tr>
</table>
<p>Anm.: Rangordningen efter stigande disponibel inkomst per konsumtionsenhet har<br>gjorts dels för hela befolkningen (kolumn 1), dels för samtliga ålderspensionärer<br>(kolumn 2), dels för de pensionärer som har hemtjänst (kolumnerna 3 och 4).</p>
<p>Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).</p>
<p>Några motsvarande beräkningar har inte gjorts för färdtjänsten och in-<br>stitutionsvården, men vissa bedömningar torde ändå kunna göras. Liksom<br>hemtjänsten är utnyttjandet av färdtjänst koncentrerat till ålderspen-<br>sionärer med lägre inkomster. Man kan därför anta att en motsvarande<br>analys av egenbetalningen för färdtjänst skulle visa en likartad bild. Det<br>är dock troligt att avgiftsbetalningama för färdtjänsten har en mindre<br>progressiv profil än avgifterna för hemtjänsten, eftersom färdtjänstav-<br>giftema i huvudsak är beroende av resans kostnad och inte av den resan-<br>des inkomst.</p>
<p>Eftersom institutionsvård huvudsakligen berör de allra äldsta pensionä-<br>rerna betalas avgifterna främst av personer med begränsad betalningsför-<br>måga. Hur stor del av dessa avgifter som avser merkostnader som upp-<br>kommer genom nedsatt funktionsförmåga genom åldrande är dock inte<br>klart. Därmed kan man i detta fall svårligen skilja mellan å ena sidan<br>normala utgifter för boende, kost m.m. och å andra sidan den egentliga<br>självrisken, dvs. avgiften för att täcka en viss del av dessa merkostnader.</p>
<p>40</p>
<h4>4.3.5 Utrymmet för avgiftshöjningar</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>De sammanlagda avgiftsbetalningama för hemtjänsten åren 1988 och<br>1989 beräknas, med den modell som har beskrivits ovan, till ca 700 mil-<br>joner kronor av de ca 11,5 miljarder som var den faktiska kostnaden<br>1989. Det maximala återstående avgiftsutrymmet det året uppskattas till<br>drygt 2 miljarder kronor. Beaktas att ålderspensionärer med hemtjänst i<br>stor utsträckning också betalade avgifter för färdtjänst, hälso- och sjuk-<br>vård m.m., var det egentliga utrymmet mindre.</p>
<p>Beräkningen av avgiftsutrymmet är genomförd så att den disponibla in-<br>komsten - efter avdrag för dels en schablonbostadskostnad<sup>3</sup>, dels den<br>hemtjänstavgift som redan betalades enligt Kommunförbundets föreslagna<br>taxa - för var och en av hemhjälpstagama har jämförts med det förbe-<br>hållsbelopp (Socialstyrelsens vägledande socialbidragsnorm) som utgör<br>en gräns för vars och ens betalningsmöjligheter. I beräkningen förutsätts<br>också att avgiften för den enskilde inte får överstiga den kostnad som<br>kommunen hade för verksamheten.</p>
<p>Som grupp betraktat betalade således de med hemtjänst en fjärdedel av<br>det avgiftsutrymme som fanns tillgängligt. I de två lägsta inkomst-<br>klasserna betalade man hela sitt avgiftsutrymme, så där fanns inga ytter-<br>ligare betalningsmöjligheter (diagram 4.9). Det kvarvarande avgiftsutrym-<br>met (räknat i kronor) ökar för varje inkomstklass. Utrymmet för avgifts-<br>höjningar fanns således främst i inkomstfördelningens övre del. Nära<br>hälften av den avgiftsvolym som potentiellt skulle kunna ha tagits ut<br>fanns hos de 20 % av hemhjälpstagama som hade högst inkomster.</p>
<p>Många av dem som utnyttjade hemtjänsten befann sig nära social-<br>bidragsnormen efter betald bostadskostnad (diagram 4.9). Kraftigt höjda<br>avgifter överlag skulle därför bland annat ha inneburit att regeln om<br>förbehållsbeloppet hade trätt in för stora grupper och omöjliggjort ytter-<br>ligare uttag. För att kunna ha fått betydande intäktsökningar - i för-<br>hållande till den totala kostnaden för verksamheten - skulle kommunerna<br>snarare ha varit hänvisade till att skärpa inslaget av inkomstprövning i<br>sina taxor eller ändra förbehållsbeloppen. Denna slutsats bygger på en<br>beräkning av det kvarvarande tillgängliga avgiftsutrymmet i olika in-<br>komstklasser, bland de ålderspensionärer som enligt den tilldelning som<br>har beskrivit ovan utnyttjade hemtjänsten åren 1988 och 1989.</p>
<p>Beräkningar av Socialdepartementet visar att avgiftssumman för institu-<br>tionsvården åren 1988 och 1989 skulle ha blivit ungefär 2,5 miljarder<br>kronor om alla ca 80 000 boende hade betalat hela sin disponibla inkomst<br>utöver förbehållsbeloppet (30/20-regeln) i avgift. Det skall jämföras med</p>
<p><sup>3</sup> ULF-databasen innehåller ingen uppgift om de äldres bostadskostnad. Vid beräk-<br>ningen av utrymmet för hemtjänstavgifter har i stället de ensamstående pensionärerna<br>schablonmässigt tilldelats en månadskostnad som svarar mot genomsnittshy ran i landet<br>för en lägenhet på ett rum och kök. Samboende pensionärer har på motsvarande sätt<br>tilldelats medelvärdeshyran för tvårumslägenheter. Dessa hyresnivåer ligger i under-<br>kant av de månadskostnader som 1988 och 1989 års ålderspensionärer faktiskt hade<br>genomsnittligt sett, men de bedöms ligga i rimlig närhet till de kostnadsnivåer som<br>fanns i delgrupper med många hemhjälpstagare.</p>
<p>41</p>
<p>de 1,25 miljarder som de boende faktiskt betalade för ålderdomshemmen Prop. 1993/94:150<br>år 1989. Det återstående avgiftsutrymmet beräknas således ha varit om- Bilaga 1.5<br>kring 1,25 miljarder kronor. Det förhållandevis begränsade utrymmet för<br>ökad egenbetalning förklaras av att flertalet institutionsboende hade låga<br>inkomster samt att pensionärer på ålderdomshem i allmänhet redan be-<br>talade en relativt stor del av sitt avgiftsutrymme.</p>
<p>Diagram 4.9 Erlagda hemtjänstavgifter och kvarvarande avgiftsutrymme i olika<br>decilgrupper. Ålderspensionärer med tilldelad konsumtion av hemtjänst åren 1988<br>och 1989. Decilindelning utifrån disponibel inkomst per konsumtionsenhet.</p>
<p>Disp. ink. under hemtjänsttid</p>
<p>120000-</p>
<p>100000-</p>
<p>80000-</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-169.png" style="width:219pt;height:90pt;"/>
<p>-20000</p>
<p>□ Överskjutande ink.</p>
<p>B Kvarv. avg.utrymme</p>
<p>® Erlagd avgift<br>Schablonhyra</p>
<p>■ Socialbidragsnorm</p>
<p>Decilgrupp</p>
<p>Källa: Finansdepartementets beräkningar på ULF 88/89 (SCB).</p>
<p>Ovanstående kalkyler bygger dock på delvis inaktuella uppgifter, vilket<br>gör det svårt att bedöma det aktuella utrymmet för höjda äldreomsorgs-<br>avgifter. För det första har de ekonomiska villkoren för gruppen ålders-<br>pensionärer förbättrats successivt sedan slutet av 1980-talet. I takt med<br>att ATP-systemet "mognar" har varje års pensionärskollektiv högre<br>genomsnittligt pensionsbelopp än vad föregående års pensionärer hade.<br>För det andra har utnyttjandet av olika former av institutionsvård för-<br>ändrats under senare år, bl.a. genom utbyggnaden av servicen för dem<br>som bor i egen bostad eller i gruppboende. För det tredje har vissa<br>avgiftsreglerna ändrats, bl.a. inom det som tidigare klassades som insti-<br>tutionsvård men som numera kallas särskilt boende, samtidigt som av-<br>gifterna inom hem- och färdtjänsten har höjts i vissa kommuner.</p>
<p>Det är självfallet ännu besvärligare att uppskatta dels den förväntade<br>framtida konsumtionen och därmed också kommunernas totala kostnader<br>för verksamheterna, dels storleken på det framtida avgiftsutrymmet. Vis-<br>serligen väntas morgondagens pensionärer ha högre genomsnittliga pen-<br>sioner och högre andra inkomster än vad dagens pensionärer har, men<br>vård- och omsorgsbehoven och konsumtionen tycks ju framför allt före-<br></p>
<p>42<br></p>
<p>komma hos pensionärer med relativt låga inkomster. Avgörande blir<br>således för det första huruvida betalningsförmågan utvecklas snabbare<br>eller långsammare för just de grupper som har stora vård- och omsoigs-<br>behov än för hela pensionärskollektivet, och för det andra om sambandet<br>mellan vårdbehov och inkomst kan väntas bestå även framöver. Osäker-<br>heten kring dessa frågor gör det svårt att bedöma om och i så fall när det<br>kan uppkomma ett betydande nytt avgiftsutrymme.</p>
<p>För att bedöma de allra senaste årens utveckling av inkomsterna och<br>betalningsförmågan för den grupp ålderspensionärer som utnyttjar hem-<br>tjänsten, har en enkel kalkyl gjorts. Av praktiska skäl har en annan<br>databas använts för denna kalkyl, SCB:s inkomstfördelningsundersökning<br>år 1991 (HINK91), och perioden 1991-1994 har studerats.</p>
<p>Under förutsättning att hemtjänstutnyttjandet bibehåller 1988 och 1989<br>års profil för olika köns- och åldersgrupper, visar kalkylen att delgrupper<br>med många hemhjälpstagare (främst äldre kvinnor och äldre män) får en<br>gynnsammare relativ inkomstutveckling än vad hela pensionärskollektivet<br>får. Medan 1994 års hemtjänstgrupp beräknas ha 5-10 % högre reala<br>bruttopensioner än vad motsvarande grupp hade år 1991, får hela kollek-<br>tivet en förbättring som är ungefär hälften så kraftig. Även i absoluta tal<br>får hemtjänstgruppen större inkomstökningar. Kalkylen visar således att<br>det kan vara vanskligt att använda bruttopensionemas ökningstakt för hela<br>pensionärskollektivet som indikator på avgiftsutrymmets utveckling.</p>
<p>Trots att även de disponibla inkomsterna beräknas öka under perioden,<br>tycks den egentliga betalningsförmågan - dvs. den disponibla inkomsten<br>med avdrag för socialbidragsnormen och kostnaden för boendet - minska<br>något. Att detta netto minskar mellan åren 1991 och 1994 beror helt och<br>hållet på ökade bostadskostnader.</p>
<p>Sammantaget indikerar denna enkla kalkyl att grupper med många hem-<br>tjänsttagare har haft en snabbare inkomstutveckling än pensionärer i<br>allmänhet under perioden 1991-1994, men något ytterligare betalnings-<br>utrymme tycks ändå inte ha uppstått.</p>
<h4>4.3.6 Tänkbara anpassningar vid höjda avgifter</h4>
<p>Under senare år har utvecklingen inom främst hem- och färdtjänsten gått<br>mot att färre personer får allt mer hjälp. Denna utveckling torde i första<br>hand vara en effekt av många kommuner har dragit ned sina verksam-<br>heter och att man har valt att i högre grad än tidigare koncentrera den<br>kvarvarande omsorgsvolymen på dem som har de största behoven. Men<br>det är exempelvis också tänkbart att de avgiftshöjningar som har genom-<br>förts i vissa kommuner har inneburit en minskad efterfrågan.</p>
<p>Såvitt känt finns det emellertid inga studier som kan användas som<br>underlag för en bedömning av möjliga anpassningar till höjda avgifter.<br>Erfarenheter från olika kommuner indikerar dock att efterfrågan på om-<br>sorg i allmänhet är priskänslig, dvs. höjda avgifter leder till minskad<br>efterfrågan. Vilka anpassningar som kan tänkas uppkomma torde dock bli<br>beroende av hur bl.a. inkomstprövningen och ett eventuellt högkostnads-</p>
<p>17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2-2<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>43</p>
<p>skydd utformas. I praktiken är det således svårt att göra några generella<br>bedömningar av vilka slags anpassningar som kan komma att ske om av-<br>gifterna höjs, vilken efterfrågan som faller bort i första hand samt hur de<br>dynamiska fördelningseffekterna kan tänkas se ut.</p>
<h4>4.3.7 Fördelningseffekter av höjda avgifter</h4>
<p>Höjda egenavgifter innebär framför allt att betalningen för äldreomsorgen<br>omfördelas i ett livscykelperspektiv. Den enskilde betalar mindre som<br>förvärvsarbetande skattebetalare och mer som behövande pensionär. Från<br>försäkringssynpunkt betyder höjda avgifter vidare att en ökad andel av de<br>totala kostnaderna får betalas av dem som på grund av hög risk eller<br>långt liv behöver hjälp, omsorg eller vård.</p>
<p>En sådan omläggning av betalningen över livet kan väntas öka den års-<br>visa spridningen i tillgängliga ekonomiska resurser i befolkningen, så<br>länge som utnyttjandet av äldreomsorg är vanligast bland de personer<br>som har lägst inkomster. Ett starkare inslag av inkomstprövning - even-<br>tuellt i kombination med ett särskilt högkostnadsskydd - skulle dock<br>kunna ha en dämpande effekt på den årsvisa inkomstspridningen.</p>
<p>Huruvida en sådan omläggning också medför en ökad spridning av eko-<br>nomiska resurser över livet, bestäms av hur sambandet ser ut mellan livs-<br>inkomst och behov av äldreomsorg. Den kartläggning som här har inletts<br>av fördelningen av ohälsa och omsorgsbehov bland de äldre indikerar att<br>det finns ett samband mellan hälsotillstånd och betalningsförmåga. Det<br>finns tecken som tyder på att vårdbehoven är större bland pensionärer<br>med låga inkomster jämfört med dem som har höga inkomster, även med<br>hänsyn taget till kön, ålder etc. Eftersom pensionens storlek i viss<br>utsträckning också är ett mått på livsinkomsten, kan detta också tolkas<br>som att det råder ett negativt samband mellan livsinkomster och vård-<br>behov.</p>
<p>Den direkta effekten av höjda egenavgifter inom äldreomsoigen skulle<br>då medföra såväl ökad årsvis inkomstspridning som större spridning av<br>ekonomiska resurser över livet. Därtill skulle de ekonomiska skillnaderna<br>öka mellan befolkningsgrupper med olika risker. Möjligheterna till kon-<br>sumtion av annat än omsorg under pensionärstillvaron skulle då bestäm-<br>mas mindre av tidigare arbetsinsatser m.m. och mer av vilken självrisk<br>man får betala om man behöver service, omsorg och vård.</p>
<p>Alla bedömningar av de direkta fördelningseffekterna av en avgifts-<br>höjning måste dock kringgärdas med betydande reservationer, främst be-<br>roende på den notoriska bristen på dataunderlag. Till detta kommer att<br>eventuella anpassningar till höjda avgifter knappast kan bedömas vare sig<br>i omfattning eller i fördelningen mellan olika grupper.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>44</p>
<h2>5 Skatternas fördelning och marginalskatt<br>med egenavgifter</h2>
<p>En växling från skatter till egenavgifter ger ett flertal viktiga fördelar,<br>bl.a. sänkta marginalskatter. Omläggningen medför dessutom att fördel-<br>ningen av skatter förändras, vilket påverkar inkomstfördelningen både på<br>kort och längre sikt. I samband med bl.a. förslaget till en reformerad<br>arbetslöshetsförsäkring aviserades en kartläggning av dessa fördelnings-<br>effekter. I den följande redogörelsen beaktas främst inverkan på den års-<br>visa inkomstfördelningen och marginaleffekterna. Ett utvecklingsarbete<br>pågår inom Finansdepartementet för att ta fram metoder för analyser i ett<br>livscykelperspektiv.</p>
<h3>5.1 Metod</h3>
<p>De sammantagna effekterna av de nya avgifterna till sjukförsäkringen och<br>arbetslöshetsförsäkringen har simulerats i fullfunktionsläge på inkomstför-<br>delningen i modellbefolkningen 1994. Egenavgiftema har således antagits<br>helt införda även för arbetslöshetsförsäkringen. Gällande och föreslagna<br>inkomstunderlag, undre och övre inkomstgränser, avdragsrätt samt pro-<br>centsatser har använts.</p>
<p>Egenavgiftema för sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen medförde inga<br>samtidiga förändringar i socialavgifterna. Därmed antas bruttolönerna<br>vara oförändrade och opåverkade av egenavgiftema.</p>
<p>Beräkningen av sammanlagda marginaleffekter avser hushållens synliga<br>och faktiska marginaleffekter med hänsyn till både inkomstfördelningens<br>struktur och gällande regler. Kalkylen har genomförts enligt de principer<br>som redovisats i kap. 3. I de nya egenavgiftema finns ingen individuell<br>koppling mellan sjukfrånvaro eller arbetslöshetsrisk, betalning och för-<br>mån. Egenavgiftema till sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen<br>medför därför en ökad synlig marginaleffekt.</p>
<h3>5.2 Förändring av skatteandelar och disponibel inkomst</h3>
<p>De genomförda kalkylerna visar endast de direkta och statiska effekterna<br>av egenavgiftema och således inte den sammantagna effekten resp, övriga<br>skatteförändringar.</p>
<p>Förändringen har analyserats dels för individer 20-64 år som ändrad<br>skatteandel, dels för alla hushåll som förändring netto i disponibel in-<br>komst per konsumtionsenhet. Individerna har delats in i deciler efter<br>arbetsinkomster minus kostnadsavdrag och förändringen i skatt har relate-<br>rats till arbetsinkomsten. Hushållen har delats in efter disponibel inkomst<br>per konsumtionsenhet och skatteförändringen beräknas som relativ änd-<br>ring av disponibel inkomst per konsumtionsenhet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>45</p>
<p>Kalkylen visar att skatteandelen för alla individer ökar genom införda<br>och föreslagna egenavgifter (diagram 5.1). Ökningen är högst i medelin-<br>komstlägen. I den högsta inkomstklassen är ökningen förhållandevis liten<br>i relation till inkomsten, vilket är en effekt dels av att avgiften är av-<br>dragsgill, dels av att egenavgiftema inte betalas för inkomster över 7,5<br>basbelopp. I absoluta tal betalar dock denna grupp mest avgifter. I kal-<br>kylen beaktas inte att förmånen beskattas vid en framtida utbetalning.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Diagram 5.1 Förändring i skatteandel och disponibel inkomst i olika decilgrupper<br>efter införda och föreslagna egenavgifter till sjukförsäkring och arbetslöshetsför-<br>säkring.</p>
<p>Procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-170.png" style="width:294pt;height:128pt;"/>
<p>-3-<sup>1</sup>---------1--------------1--------------1--------------1-------------1-------------1-------------1 i i r~</p>
<p>123456789 10</p>
<p>Decilgrupp</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-171.png" style="width:20pt;height:12pt;"/>
<p>Skatteandel för individer</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-172.png" style="width:19pt;height:12pt;"/>
<p>Disponibel inkomst för hushåll</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>Hushållens disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda<br>minskar genomsnittligt något mer till följd av de nya egenavgiftema.<br>Hushållsindelningen visar att höjningen i högre grad träffar inkomster<br>strax över den genomsnittliga nivån. Även i denna indelning är effekten<br>lägst för de 10 % hushåll med högst inkomst.</p>
<h3>5.3 Marginalskatter</h3>
<p>Analysen av marginalskatter har utförts för alla förvärvsarbetande exkl.<br>pensionärer och hemmaboende ungdomar med en arbetsinkomst över ett<br>basbelopp samt för personer med helårs- och heltidsarbete. Individerna<br>har klassificerats efter arbetsinkomst. I denna inräknas förutom förvärvs-<br>inkomster också sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsstöd, KAS<br>och utbildningsbidrag.</p>
<p>46</p>
<p>Beräkningen visar att det sammantagna resultatet av egenavgiftema för Prop. 1993/94:150<br>sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring är att den synliga marginal- Bilaga 1.5<br>effekten ökar något för förvärvsarbetande (diagram 5.2). Ökningen är<br>störst i mellaninkomstlägen, medan individer i högre inkomstskikt får en<br>mindre förändring av marginaleffekten. Bilden för helårs- och heltids-<br>arbetande är likartad.</p>
<p>Diagram 5.2 Förändring i marginalskatter i olika inkomstklasser efter införda<br>och föreslagna egenavgifter till sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring.</p>
<p>Procent</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-173.png" style="width:300pt;height:190pt;"/>
<p>Arbetsinkomst (1000-tal kr)</p>
<p>Källa: Finansdepartementet.</p>
<p>47</p>
<h2>Innehåll</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>FÖRDELNINGSPOLITISK REDOGÖRELSE</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>I</p></td><td colspan="2">
<p>Förändring i inkomstfördelning och<br>marginaleffekter 1991-1994</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1</p></td><td>
<p>Inledning</p></td><td>
<p>3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2</p></td><td>
<p>Fördelningspolitisk bedömning</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.1</p></td><td>
<p>Utvecklingen under 1980-talet</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.2</p></td><td>
<p>Kris och återhämtning</p></td><td>
<p>6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.3</p></td><td>
<p>Modellkalkyler av utvecklingen 1991-1994</p></td><td>
<p>9</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.1 Strukturframskrivning</p></td><td>
<p>10</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.2 Ökad arbetslöshet</p></td><td>
<p>11</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.3 Regeleffekter</p></td><td>
<p>12</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.4 Sammanlagda effekter</p></td><td>
<p>13</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.5 Ålderspensionärernas standardutveckling</p></td><td>
<p>16</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.6 Förändringar i inkomstfördelningen</p></td><td>
<p>17</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.7 Känslighetsberäkningar m.m.</p></td><td>
<p>18</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3</p></td><td>
<p>Marginaleffekter för helårs- och heltidsanställda</p></td><td>
<p>19</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3.1</p></td><td>
<p>Barnfamiljernas marginaleffekter</p></td><td>
<p>21</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>n</p></td><td colspan="2">
<p>Särskilda kartläggningar</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4</p></td><td colspan="2">
<p>Fördelningseffekter av egenavgifter för vård,<br>omsorg och service</p></td><td>
<p>23</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4.1</p></td><td colspan="2">
<p>Bakgrund</p></td><td>
<p>23</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.1.1</p></td><td>
<p>Fördelningseffekter</p></td><td>
<p>24</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.1.2</p></td><td>
<p>Kunskapsläget</p></td><td>
<p>25</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4.2</p></td><td colspan="2">
<p>Barnomsorgens avgifter</p></td><td>
<p>26</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.2.1</p></td><td>
<p>Bamomsorgsavgiftemas andel av<br>totalkostnaden</p></td><td>
<p>26</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.2.2</p></td><td>
<p>Utnyttjandet av kommunal barnomsorg</p></td><td>
<p>27</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.2.3</p></td><td>
<p>Bamomsorgsavgiftemas utformning</p></td><td>
<p>29</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.2.4</p></td><td>
<p>Avgifternas nivå</p></td><td>
<p>29</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.2.5</p></td><td>
<p>Genomsnittlig avgift för olika inkomst-<br>klasser</p></td><td>
<p>31</p></td></tr>
</table>
<p>48</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>4.2.6</p></td><td>
<p>Disponibelt utrymme i olika inkomst-<br>klasser</p></td><td>
<p>31</p></td><td>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 1.5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4.2.7</p></td><td>
<p>Direkta effekter av avgiftshöjningar</p></td><td>
<p>32</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.2.8</p></td><td>
<p>Avgiftshöjningarnas effekt på efter-<br>frågan</p></td><td>
<p>33</p></td><td></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>4.3 Egenavgifter inom äldreomsorgen</p></td><td>
<p>34</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.3.1</p></td><td>
<p>Behoven av service, vård och omsorg</p></td><td>
<p>35</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.3.2</p></td><td>
<p>Konsumtionen av äldreomsorg</p></td><td>
<p>35</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.3.3</p></td><td>
<p>Olika avgiftssystem i kommunerna</p></td><td>
<p>37</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.3.4</p></td><td>
<p>Avgifternas fördelning</p></td><td>
<p>38</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.3.5</p></td><td>
<p>Utrymmet för avgiftshöjningar</p></td><td>
<p>41</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.3.6</p></td><td>
<p>Tänkbara anpassningar vid höjda avgifter</p></td><td>
<p>43</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.3.7</p></td><td>
<p>Fördelningseffekter av höjda avgifter</p></td><td>
<p>44</p></td><td></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>5</p></td><td>
<p>Skatternas fördelning och marginalskatt med<br>egenavgifter</p></td><td>
<p>45</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5.1</p></td><td>
<p>Metod</p></td><td>
<p>45</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5.2</p></td><td>
<p>Förändring av skatteandelar och disponibel inkomst</p></td><td>
<p>45</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5.3</p></td><td>
<p>Marginalskatter</p></td><td>
<p>46</p></td></tr>
</table>
<p>49</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Justitiedepartementet</p>
<h3>Bilaga 2 till kompletteringspropositionen 1994 Prop. 1993/94:150</h3>
<p>Bilaga 2</p>
<h1>JUSTITIEDEPARTEMENTET</h1>
<h3>(Andra huvudtiteln)</h3>
<h3>B. POLISVÄSENDET</h3>
<h3>B 5. Lokala polisorganisationen</h3>
<p>Bakgrund</p>
<p>Under denna anslagsrubrik har riksdagen efter förslag i årets budget-<br>proposition för budgetåret 1994/95 anvisat ett ramanslag på<br>9 641 611 000 kronor (prop. 1993/94:100 bil. 3, bet. 1993/94:JuU19,<br>rskr. 1993/94:229).</p>
<p>I samma budgetproposition behandlades även frågor med anknytning<br>till omstruktureringar inom polisväsendet.</p>
<p>Regeringen har beslutat om ändring i förordningen (1980:759) om<br>utbetalning av statliga tjänstepensionsförmåner och vissa socialförsäk-<br>ringsförmåner, m.m. Ändringen innebär att myndigheterna fortsättnings-<br>vis är skyldiga att betala kostnader för pensionsersättningar för arbets-<br>tagare som i enlighet med trygghetsavtalet avgår frivilligt för att någon<br>annan uppsagd eller uppsägningshotad arbetstagare skall få fortsatt<br>anställning.</p>
<p>Regeringens överväganden</p>
<p>Polisen kan förväntas utnyttja trygghetsavtalet i en ökad omfattning i<br>anslutning till de organisatoriska förändringar som nu genomförs. De<br>beräknade kostnaderna för pensionsersättningar för poliser som i enlighet<br>med detta avtal avgår frivilligt för att någon annan uppsagd eller<br>uppsägningshotad arbetstagare skall få fortsatt anställning skall belasta<br>polisens ramanslag fr.o.m. budgetåret 1994/95.</p>
<p>För att underlätta för polisen att klara detta föreslår regeringen att<br>ytterligare 90 miljoner kronor anvisas till polisen för nästa budgetår som<br>en engångsanvisning.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>med ändring av riksdagsbeslut (prop. 1993/94:100 bil. 3., bet.<br>1993/94:JuU19, rskr. 1993/94:229) till Lokala polisorganisationen för<br>budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 731 611 000 kr.</p>
<h3>Samordning av insatserna mot ekonomisk brottslighet Prop. 1993/94:150<br>Bilaga 2</h3>
<p>Med anledning av ett tillkännagivande av riksdagen om insatserna mot<br>den ekonomiska brottsligheten (bet. 1993/94:FiUl, rskr. 1993/94:100)<br>uttalades i årets budgetproposition att regeringen i kompletteringsproposi-<br>tionen skulle redovisa vad som har gjorts och vad som därutöver bör<br>göras för att förstärka och förbättra samordningen av polis- och<br>åklagarmyndigheternas och skattemyndigheternas insatser (prop.<br>1993/94:100 bil. 8 s. 43).</p>
<p>Här skall till att börja med översiktligt redovisas de förslag regeringen<br>den senaste tiden lagt fram om förstärkning av resurserna inom områden<br>som direkt eller indirekt har betydelse för bekämpningen av ekonomisk<br>brottslighet.</p>
<p>Inom Justitiedepartementets område föreslogs i 1994 års budget-<br>proposition satsningar på åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Sålunda<br>föreslogs att åklagarväsendets resursram skulle förstärkas med 16,3<br>miljoner kronor för att möjliggöra en ökad satsning på bekämpande av<br>ekonomisk brottslighet. Regeringen har innevarande budgetår avsatt 60<br>miljoner kronor inom polisens område i kampen mot den grövre<br>brottsligheten, varav minst 30 miljoner kronor avser den ekonomiska<br>brottsligheten. Detta är en prioritering som skall fortsätta budgetåret<br>1994/95. För sistnämnda budgetår har regeringen i planeringsdirektiv<br>tilldelat polisen 50 miljoner kronor för detta ändamål.</p>
<p>Finansinspektionen har innevarande budgetår fått ett resurstillskott på</p>
<p>3,2 miljoner kronor och föreslogs i årets budgetproposition få ytterligare<br>2,6 miljoner kronor för att kunna möta ökade krav genom nyrekrytering-<br>ar som stärker kompetensen inom myndigheten.</p>
<p>I budgetpropositionen och i förslag om tilläggsbudget för innevarande<br>budgetår (prop. 1993/94:105) föreslogs en satsning på effektivare<br>skattekontroll. För detta ändamål har nu 45 miljoner kronor anvisats<br>skattemyndigheterna budgetåret 1993/94 och 150 miljoner kronor<br>budgetåret 1994/95. Avsikten är att en ytterligare utbyggnad av<br>kontrollverksamheten skall ske budgetåret 1995/96.</p>
<p>Av budgetpropositionen framgår också att formerna för bekämpandet<br>av den ekonomiska brottsligheten, bl.a. vad gäller samverkan mellan<br>olika myndigheter, kommer att ägnas särskild uppmärksamhet från<br>regeringens sida. Finansutskottet har i sitt betänkande (bet.<br>1993/94:FiU10) understrukit det generella behovet av att mål- och<br>resultatstyrningen måste fungera i hela styrkedjan inom statsförvalt-<br>ningen. Riksdagens intresse av rättsväsendet är således främst fokuserat<br>på vilka effekter, utfall och måluppfyllelse anvisade medel har medfört.</p>
<p>Som framhålls i regeringens rapport om åtgärder mot ekonomisk<br>brottslighet - Svart på vitt om ekobrott - är den avgörande frågan inte<br>ytterligare resurser, utan hur befintliga resurser används.</p>
<p>Behovet av aktivt samarbete mellan ett antal myndigheter i arbetet med<br>att bekämpa den ekonomiska brottsligheten har uppmärksammats och<br>betonats av statsmakterna sedan lång tid tillbaka. Regeringen gav den 11<br>april 1991 Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd<br></p>
<p>undersöka vilka åtgärder som bör vidtas för att statsmakternas priorite-<br>ringar och riktlinjer i fråga om bekämpningen av den ekonomiska<br>brottsligheten skall förverkligas. Myndigheterna redovisade uppdraget<br>den 7 januari 1992 i rapporten Utredning angående vissa frågor om<br>ekonomisk brottslighet.</p>
<p>I rapporten sägs bl.a. att de samråds- och kontaktmannagrupper som<br>bildats och verkat sedan slutet av 1970-talet i stort sett verkar ha fungerat<br>som avsett. Vissa av grupperna har enligt uppgift varit mycket aktiva<br>medan andra har haft en mera begränsad betydelse. Enligt Riksåklagarens<br>och Rikspolisstyrelsens mening har grupperna fyllt en viktig funktion som<br>organ där olika frågor om samverkan kan tas upp. I rapporten betonas<br>dock nödvändigheten av en för olika berörda myndigheter gemensam<br>grundsyn på problemen, rationellt resursutnyttjande och bättre samarbete.<br>Ändringar i resursfördelning, prioritering eller organisation bör föregås<br>av information till andra berörda myndigheter i så god tid att det finns<br>möjlighet att påverka.</p>
<p>En genomlysning av ekobrottsbekämpningen har nyligen redovisats av<br>Riksdagens revisorer i rapporten Den ekonomiska brottsligheten och<br>rättssamhället (rapport 1994.6). I rapporten framhålls bl.a. att man bör<br>få till stånd en mera samlad styrning av samhällets insatser mot den<br>ekonomiska brottsligheten.</p>
<p>Inom vissa sektorer har särskilda åtgärder vidtagits den senaste tiden<br>för att stärka samarbetet. Riksdagen har nyligen på regeringens förslag<br>beslutat om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken. Tillsynen skall<br>bl.a. underlättas genom att länsstyrelserna får tillgång till uppgifter ur<br>utsökningsregistret om skatteskulder m.m. för innehavare av yrkestrafik-<br>tillstånd. Vidare har regeringen nyligen uppdragit åt samtliga länsstyrel-<br>ser att på det regionala planet ansvara för samordningen mellan berörda<br>myndigheter när det gäller tillsynen av restaurangbranschen. Samarbetet<br>berör bl.a. polisen, skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna. En<br>närmare samverkan mellan åklagare och polis har prövats inom ramen<br>för Riksåklagarens specialoperation mot ekonomisk brottslighet<br>(RÄSOP).</p>
<p>I februari 1994 överlämnade Riksåklagaren och Riksskatteverket till<br>Justitiedepartementet promemorian RUBICON - Rutiner, brottsutred-<br>ningar i konkurs, som har utarbetats av en arbetsgrupp med representan-<br>ter för bl.a. Riksåklagaren, Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna,<br>tillsynsmyndigheterna i konkurs, polisväsendet, Konkursförvaltar-<br>kollegiemas förening och Föreningen Auktoriserade Revisorer. Den<br>innehåller många förslag till ändrade arbetsmetoder och bättre rutiner vad<br>gäller samverkan mellan olika myndigheter och personer vid utredningar<br>om brott vid konkurs. Förslagen syftar till att samspelet mellan polis,<br>åklagare, konkursförvaltare, revisorer, tillsynsmyndigheter och skatte-<br>myndigheter skall bli så effektivt som möjligt. Regeringen utgår från att<br>de ansvariga myndigheterna kommer att ta till vara resultatet av<br>arbetsgruppens arbete och att promemorian blir föremål för den ambitiösa<br>uppföljning som rekommenderas av arbetsgruppen.</p>
<p>Enligt promemorian finns det också behov av lagändringar och<br></p>
<p>Prop.1993/94:150</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>lagöversyner i olika hänseenden. Flertalet av förslagen kommer att Prop. 1993/94:150<br>beredas vidare inom antingen Justitiedepartementet eller utrednings- Bilaga 2<br>väsendet. Mycket talar för att t.ex. bestämmelserna om brott mot<br>borgenärer i 11 kap. brottsbalken och straffbestämmelsen om osant<br>intygande bör ses över. Förslaget om att edstemat för gäldenärens<br>bouppteckningsed bör omfatta också räkenskapsmaterialet, kommer under<br>våren att övervägas inom Justitiedepartementet tillsammans med flera<br>andra konkursrättsliga frågor som har aktualiserats i olika sammanhang.<br>Det gäller bl.a. förslag som har förts fram för att komma till rätta med<br>de s.k. bekvämlighetskonkursema och frågan om bouppteckningseden bör<br>omfatta också gäldenärens tillgångar utomlands.</p>
<p>Tillsammans med de nu nämnda förslagen bereds de förslag på ett stort<br>antal områden, bl.a. vad gäller konkurslagstiftningen, som lagts fram av<br>en interdepartemental arbetsgrupp i rapporten Företagande & Konkurrens<br>på likvärdiga villkor.</p>
<p>Justitieutskottet har behandlat frågan om samordning av insatserna mot<br>ekonomisk brottslighet i betänkande 1993/94:JuU19. Justitieutskottet<br>framhåller att ett nära samarbete mellan olika myndigheter är en<br>förutsättning för ett effektivt bekämpande av den ekonomiska brottslig-<br>heten. Vidare har justitieutskottet uttalat sig om behovet av resurs-<br>förstärkningar i framför allt storstadsregionerna. Justitieutskottet har med<br>anledning av detta hemställt att medel tillskjuts för en utbyggnad av<br>bekämpningen av ekonomisk brottslighet och för att höja effektiviteten.<br>Riksdagen beslutade (rskr. 1993/94:229) den 13 april att bifalla vad<br>justitieutskottet hemställt.</p>
<p>Den tidigare nämnda rapporten från Riksåklagaren och Rikspolisstyrel-<br>sen, och andra rapporter som på regeringens uppdrag har redovisats av<br>Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket bildar, till-<br>sammans med exempelvis RÅSOP, ett erfarenhetsmaterial som har gjort<br>det möjligt att nu besluta om ytterligare åtgärder.</p>
<p>Regeringen har den 10 mars 1994 bemyndigat chefen för Justitie-<br>departementet att tillkalla en parlamentarisk utredning för översyn av den<br>centrala polisorganisationen. I direktiven (dir. 1994:19) framhålls, liksom<br>i budgetpropositionen, att kommitténs arbete inte får innebära att åtgärder<br>inte vidtas för att effektivisera polisens verksamhet redan i ett kortare<br>perspektiv.</p>
<p>Regeringen har därefter, den 14 april 1994, uppdragit åt Riksåklaga-<br>ren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att, under ledning av<br>Riksåklagaren, utarbeta ett förslag till väsentligt fördjupat samarbete på<br>central nivå mellan Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, Riks-<br>kriminalpolisen och berörda delar av skatteförvaltningen och exekutions-<br>väsendet när det gäller bekämpningen av ekonomisk brottslighet. En<br>utgångspunkt skall därvid vara att Statsåklagarmyndigheten för speciella<br>mål, Rikskriminalpolisens ekorotel och personal med bl.a. rådgivande<br>uppgifter och sambandsfimktion från skatteförvaltningen och exekutions-<br>väsendet skall samlokaliseras till en central grupp för bekämpningen av<br>ekonomisk brottslighet. Överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten skall<br>därvid prioritera användningen av utredningsresurserna vid ekoroteln och</p>
<p>även i övrigt svara för den övergripande operativa ledningen inom Prop. 1993/94:150<br>gruppen. Bilaga 2</p>
<p>Vidare skall förslag redovisas vad gäller formerna för samverkan<br>mellan den centrala gruppen och andra organ med funktioner inom eller<br>en verksamhet som annars har väsentlig betydelse för ekobrottsbe-<br>kämpningen, såsom Finansinspektionen samt regionala myndigheter inom<br>åklagarväsendet, polisväsendet, skatteförvaltningen och exekutionsväsen-<br>det.</p>
<p>Förslagen skall redovisas i form av en rapport från Riksåklagaren<br>senast den 1 september 1994. Målet skall vara att den centrala gruppen<br>skall kunna träda i verksamhet senast den 1 juli 1995.</p>
<p>Regeringen har samma dag också uppdragit åt Riksåklagaren att utreda<br>om de åklagare inom länen som huvudsakligen arbetar med ekonomisk<br>brottslighet kan lokaliseras till de orter där polisens resurser för<br>ekobrottsbekämpning finns. Syftet med uppdraget är att kunna möjliggöra<br>en regional eller lokal samverkan som motsvarar det fördjupade centrala<br>samarbetet.</p>
<h3>Bilaga 3</h3>
<p>Utrikesdepartementet</p>
<p>1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<h3>Bilaga 3 till kompletteringspropositionen 1994</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Utrikesdepartementet</p>
<p>(Tredje huvudtiteln)</p>
<p>Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av<br>statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. vad avser<br>Utrikesdepartementets verksamhetsområde</p>
<h3>E. Utrikeshandel och exportfrämjande</h3>
<h4>Beslutanderätten om löftesprovision inom det statsstödda<br>exportkreditsystemet</h4>
<p>Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) for skillnaden<br>mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförluster inom ramen för systemet<br>med statsstödda exportkrediter. Enligt SEK:s beräkningar bör kreditgivningen<br>under budgetåret 1994/95 ge ett överskott vilket inbetalas till staten.</p>
<p>Bakgrund</p>
<p>Avräkningen mellan staten och SEK regleras genom ett avtal mellan parterna från<br>1990. En komponent som påverkar nivån på belastningen/överskottet under<br>anslaget är löftesprovisionen, dvs. den provision, i procentenheter årligen, som<br>SEK debiterar för kreditbelopp som accepteras men ej betalas ut.</p>
<p>Löftesprovisionen vid marknadsmässiga krediter varierar beroende på kreditens<br>struktur. Nivån på löftesprovisionen för det statsstödda systemet uppgår f.n. till 0,5<br>% och beslöts av riksdagen 1981 (prop. 1980/81:130, bet. 1980/81:NU58, rskr.<br>1980/81:425). Löftesprovisionen höjdes då från 0,1% till 0,5 %.</p>
<p>SEK har i en skrivelse till regeringen i februari 1994 föreslagit att<br>löftesprovisionen inom det statsstödda systemet reduceras från 0,5 % till 0,25 %.<br>SEK pekar i sin skrivelse på att anpassningen till marknadsmässiga räntor för de<br>statsstödda krediterna påtagligt har minskat statens kostnader och att systemet idag<br>lämnar ett överskott till staten. SEK framhåller också att den svenska nivån på<br>löftesprovisionen ligger högt i en internationell jämförelse, vilket är en nackdel för<br>svenska exportörer.</p>
<p>Regeringens överväganden</p>
<p>Löftesprovisionen regleras inte i det internationella regelverk som styr<br>statsstödda exportkrediter. Vissa länder använder löftesprovisionens storlek i</p>
<p>konkurrenshänseende. Nivån på löftesprovisionen blir mer betydelsefull ju<br>längre utbetalningsperioden för krediten är. En viss löftesprovision är alltid<br>motiverad, men nivån kan behöva variera över tiden. Det är därför viktigt för<br>SEK att även i det statsstödda systemet kunna följa marknadens växlingar och<br>behov samt att kunna anpassa löftesprovisionens storlek. Regeringen anser mot<br>denna bakgrund att riksdagen bör bemyndiga regeringen att fatta beslut om<br>storleken på löftesprovisionen inom det statsstödda systemet.</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>bemyndigar regeringen att besluta om storleken på löftesprovisionen inom det<br>statsstödda exportkreditsystemet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>F örsvarsdepartementet</p>
<h2>Bilaga 4 till kompletteringspropositionen 1994 Prop. 1993/94:150</h2>
<p>Bilaga 4</p>
<h1>Försvars dep artementet</h1>
<h2>(fjärde huvudtiteln)</h2>
<h2>1 Övergång till kapitalkostnader för lokaler</h2>
<p>Kapitalkostnader införs fr.o.m. den 1 juli 1994 för mark, vissa<br>anläggningar och lokaler som Fortifikationsverket har ett tekniskt,<br>juridiskt och ekonomiskt ansvar för.</p>
<p>I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 5, s. 17) har<br>regeringen redovisat principerna för övergången till kapitalkostnader.<br>Samtidigt har regeringen lämnat förslag till en preliminär kompensation<br>av anslaget till Försvarsmakten.</p>
<p>För att det skall vara möjligt att införa ett system med<br>kapitalkostnader måste först det befintliga beståndet invärderas.<br>Invärderingen sker till bokfört värde. Utredningen avseende för-<br>valtningen av försvarsfastigheter (FÖFA) invärderar för närvarande<br>beståndet på cirka 17 000 objekt och 165 000 hektar mark. Inför 1994<br>års budgetproposition invärderade FÖFA delar av beståndet schablon-<br>mässigt till 11 255 miljoner kr, varav 2 000 miljoner kr utgjorde värdet<br>för mark. FÖFA har därefter kompletterat invärderingen med de delar<br>som inte invärderades inför 1994 års budgetproposition. Denna<br>komplettering ger vid handen att det totala beståndet omfattar ett<br>schablonmässigt värde på 11 769 miljoner kr, varav 2 016 miljoner kr<br>utgör värdet för mark. Inför 1995 års budgetproposition kommer värdet<br>på fastighetsbeståndet att slutligt vara invärderat.</p>
<p>Det invärderade beståndets värde kommer att utgöra ett<br>avkastningspliktigt statskapital. Fortifikationsverket kommer att<br>amortera av statskapitalet i den takt som beståndet skrivs av. Beloppet<br>skall tillföras statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisas mot<br>inkomsttitel. Fortifikationsverket kommer även att betala in ett belopp<br>som motsvarar avkastningskravet till statsverkets checkräkning i<br>Riksbanken och redovisa beloppet mot inkomsttitel. Fortifikationsverket<br>skall finansiera kapitalkostnaden genom hyresintäkter.</p>
<p>Införandet av kapitalkostnader skall vara budgettekniskt neutralt.<br>Principen för att uppnå ett neutralt system genomförs i två steg. I ett<br>första steg reduceras myndigheternas anslag med nuvarande<br>investeringsmedel för dels anskaffning av mark, dels om-, till- och<br>nybyggnad eller anskaffning av sådana objekt som fr.o.m. den 1 juli<br>1994 skall lånefinansieras av Fortifikationsverket. I ett andra steg skall</p>
<p>myndigheternas anslag kompenseras för den hyreskostnadsökning som<br>motsvaras av kapitalkostnaderna.</p>
<p>I 1994 års budgetproposition föreslog regeringen dels att<br>Försvarsmaktens anslag A 1. skulle reduceras med 658 miljoner kr,<br>dels att Försvarsmaktens anslag A 1. preliminärt skulle kompenseras<br>med 1 480 miljoner kr, som motsvaras av avkastningskrav på<br>statskapitalet (900 miljoner kr) och avskrivningskostnader på<br>statskapitalet (580 miljoner kr).</p>
<p>Kompensationen av Försvarsmaktens anslag A 1. enligt 1994 års<br>budgetproposition behöver emellertid justeras till följd av den<br>komplettering av invärderingen som FÖFA har gjort. Vidare behöver<br>övriga myndigheters anslag som berörs av införandet av kapital-<br>kostnader kompenseras.</p>
<p>Försvarets radioanstalts anslag B 5. föreslås bli reducerat med de<br>investeringsmedel som för närvarande finns på anslaget och som uppgår<br>till 1,2 miljoner kr. Någon reducering av de övriga myndigheternas<br>anslag behövs däremot inte till följd av att investeringsanslagen F 3.<br>Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter, I 2.<br>Anläggningar för räddningsskoloma m.m. och F 6. Anskaffning av<br>anläggningar för Försvarets forskningsanstalt har upphört fr.o.m.<br>budgetåret 1992/93.</p>
<p>Regeringen föreslår med anledning av vad som här sagts att<br>Försvarsmaktens anslag A 1. justeras upp med 50,984 miljoner kr.<br>Justeringen motsvaras av avkastningskrav på statskapitalet (20,868<br>miljoner kr) och avskrivningskostnader på statskapitalet (30,116<br>miljoner kr). Den totala kompensationen som föreslås för<br>Försvarsmaktens anslag A 1. blir således 1 530,984 miljoner kr.<br>Regeringen föreslår att övriga myndigheters anslag justeras upp med<br>sammanlagt 29,316 miljoner kr. Justeringen motsvaras av avkastnings-<br>krav på statskapitalet (19,932 miljoner kr) och avskrivningskostnader på<br>statskapitalet (9,384 miljoner kr).</p>
<p>I det följande redovisas de anslag som föreslås bli justerade till följd<br>av att kapitalkostnader införs. Inom parentes redovisas justeringen som<br>regeringen föreslog skulle ske för Försvarsmaktens anslag A 1. i 1994<br>års budgetproposition.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 4</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Kompensation för införandet<br>av kapitalkostnader</p></td><td>
<p>Avk.krav<br>statskapital<br>(tkr)</p></td><td>
<p>Avskrivnings-<br>kostnader (tkr)</p></td><td>
<p>Kapitalkostnad<br>(tkr)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>A 1. Försvarsmakten m.m.</p></td><td>
<p>20 868<br>(900 000)</p></td><td>
<p>30 116</p>
<p>(580 000)</p></td><td>
<p>50 984<br>(1 480 000)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>B 3. Vämpliktsverket</p></td><td>
<p>2 308</p></td><td>
<p>966</p></td><td>
<p>3 274</p></td></tr>
<tr><td>
<p>B 4. Militärhögskolan</p></td><td>
<p>5 961</p></td><td>
<p>2 590</p></td><td>
<p>8 551</p></td></tr>
<tr><td>
<p>B 5. Försvarets radioanstalt</p></td><td>
<p>7 239</p></td><td>
<p>3 635</p></td><td>
<p>10 874<sup>1</sup></p></td></tr>
<tr><td>
<p>C 1. Överstyrelsen för civil<br>beredskap: Civil ledning och<br>samordning</p></td><td>
<p>142</p></td><td>
<p>108</p></td><td>
<p>250</p></td></tr>
<tr><td>
<p>G 2. Statens<br>försvarshistoriska museer</p></td><td>
<p>116</p></td><td>
<p>55</p></td><td>
<p>171</p></td></tr>
<tr><td>
<p>G 3. Kustbevakningen</p></td><td>
<p>4 166</p></td><td>
<p>2 030</p></td><td>
<p>6 196</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Totalt</p></td><td>
<p>40 800</p></td><td>
<p>39 500</p></td><td>
<p>80 300</p></td></tr>
</table>
<p>De avgiftsfinansierade myndigheterna Försvarets materielverk och<br>Försvarets forskningsanstalt kommer också att få ökade hyreskostnader<br>med anledning av att kapitalkostnader infors. Dessa ökade<br>hyreskostnader skall täckas av de intäkter som den avgiftsfinansierade<br>verksamheten ger. Försvarets materielverks kapitalkostnader på 26,646<br>miljoner kr ingår i det belopp på 50,984 miljoner som föreslås bli<br>tillfört anslaget A 1. Försvarsmakten m.m. Försvarets forskningsanstalts<br>kapitalkostnader på 9,939 miljoner kr är inräknade i den nyss angivna<br>justeringen av Försvarsmaktens anslag A 1. med 9,689 miljoner kr.<br>Återstoden, 0,25 miljoner kr, föreslås bli tillfört anslaget C 1.<br>Överstyrelsen for civil beredskap: Civil ledning och samordning.</p>
<p>En slutlig invärdering av beståndet kommer att redovisas i 1995 års<br>budgetproposition. Eventuella korrigeringar med anledning av den<br>slutliga invärderingen kommer att göras inför budgetåret 1995/96.</p>
<p><sup>1</sup> I enlighet med vad som redovisats ovan skall detta belopp reduceras med 1,2 miljoner 3<br>kr.</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>1. under fjärde huvudtitelns ramanslag A 1. Försvarsmakten m.m. for<br>budgetåret 1994/95 anvisar 50 984 000 kr utöver vad som<br>föreslagits i prop. 1993/94:100, bil. 5,</p>
<p>2. under fjärde huvudtitelns ramanslag B 3. Vämpliktsverket för<br>budgetåret 1994/95 anvisar 3 274 000 kr utöver vad som föreslagits<br>i prop. 1993/94:100, bil. 5,</p>
<p>3. under fjärde huvudtitelns ramanslag B 4. Militärhögskolan för<br>budgetåret 1994/95 anvisar 8 551 000 kr utöver vad som föreslagits<br>i prop. 1993/94:100, bil. 5,</p>
<p>4. under ljärde huvudtitelns ramanslag B 5. Försvarets radioanstalt för<br>budgetåret 1994/95 anvisar 9 674 000 kr utöver vad som föreslagits<br>i prop. 1993/94:100, bil. 5,</p>
<p>5. under fjärde huvudtitelns ramanslag C 1. Överstyrelsen for civil<br>beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95<br>anvisar 250 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100,<br>bil. 5,</p>
<p>6. under fjärde huvudtitelns ramanslag G 2. Statens försvarshistoriska<br>museer för budgetåret 1994/95 anvisar 171 000 kr utöver vad som<br>föreslagits i prop. 1993/94:100, bil. 5,</p>
<p>7. under fjärde huvudtitelns ramanslag G 3. Kustbevakningen för<br>budgetåret 1994/95 anvisar 6 196 000 kr utöver vad som föreslagits<br>i prop. 1993/94:100, bil. 5,</p>
<p>8. att den civila planeringsramen för budgetåret 1994/95 fastställs till<br>2 381 628 000 kr.</p>
<h2>B 1. Fortifikationsverket</h2>
<h4>Investeringar m.m.</h4>
<p>Utredningen avseende förvaltning av försvarsfastigheter (FÖFA) har<br>inkommit med kompletterande underlag till Fortifikationsverkets för-<br>enklade anslagsframställning for budgetåret 1994/95.</p>
<p>Behovet av lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa<br>anläggningar och lokaler under perioden 1994/95 - 1995/96 beräknas till<br>1 000 miljoner kr per år. För budgetåret 1996/97 beräknas behovet av<br>lån i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, vissa anläggningar och<br>lokaler till 900 miljoner kr.</p>
<p>Behovet av lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggnings-<br>tillgångar för förvaltningsändamål beräknas till 30 miljoner kr för<br>budgetåret 1994/95.</p>
<p>Ramen för upplåning i Riksgäldskontoret bör sättas något högre än<br>det beräknade investeringsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt<br>inträffar förändringar i de olika byggprojekten. Regeringen föreslår<br>därför att Fortifikationsverkets ram för upplåning för investeringar i<br>mark, anläggningar och lokaler samt anläggningstillgångar för<br>förvaltningsändamål fästställs till 1 100 miljoner kr för budgetåret<br>1994/95.</p>
<p>FÖFA föreslår att Fortifikationsverket skall genomföra följande låne-<br>finansierade investeringar med kostnadsramar om 20 - 50 miljoner kr<br>med byggstart budgetåret 1994/95: ombyggnad av militärrestaurang i<br>Linköping, nybyggnad av helikopterhangar i Malmslätt, om- och ny-<br>byggnad för materielunderhåll i Kungsängen, ombyggnad av elför-<br>sörjning i Hårsfjärden, om- och tillbyggnad av kanslihus i Luleå samt<br>nybyggnad av miloverkstäder i Visby och Eksjö. En anläggning för<br>materielunderhåll kommer att byggas i Eksjö med en totalkostnad på 81<br>miljoner kr. FÖFA har i sin kompletterande anslagsframställning<br>redogjort för ytterligare ett antal lånefinansierade investeringar med<br>byggstart under budgetåret 1994/95.</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 låta<br>Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar<br>m.m. intill ett sammanlagt belopp av 1 100 000 000 kr.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Bilaga-5</p>
<p>Socialdepartementet</p>
<h2>Bilaga 5 till kompletteringspropositionen 1994</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h1>Socialdepartementet</h1>
<h2>(Femte huvudtiteln)</h2>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:221) om<br>ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner,</p>
<p>2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:578) om<br>särskilt bidrag till kommuner,</p>
<p>3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om<br>delpensionsförsäkring,</p>
<p>4. till förslagsanslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 an-<br>visar ett belopp som är 40 000 000 kr lägre än vad som föreslagits<br>i prop. 1993/94:100 bil. 6,</p>
<p>5. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU23, rskr.<br>1993/94:204) och med återkallande av förslaget i prop.<br>1993/94:148 i denna del (p. 16), till Allmänna försäkringskassor<br>för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 kr,</p>
<p>6. till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95<br>under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på<br>75 000 000 kr.</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen<br>(1990:578) om särskilt bidrag till kommuner</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:578) om särskilt bidrag till<br>kommuner i dess lydelse enligt lagen (1994:221) om ändring i nämnda<br>lag skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Statsbidrag utgår till en kommun<br>för att kompensera denna för de<br>ökade kostnader som till en följd<br>av bestämmelserna om mervärde-<br>skatt uppkommer vid upphandling<br>i jämförelse med egen verksamhet<br>inom sjukvård, tandvård, social<br>omsorg och utbildning. Sådant<br>bidrag till kommun utgår även då<br>en kommun lämnar bidrag till<br>näringsidkare för dennes verksam-<br>het inom nämnda områden.</p>
<p>Statsbidrag enligt första stycket<br>utgår alltid då en kommun lämnar<br>bidrag eller annan ersättning till<br>sådant kommunalförbund som avses<br>i kommunalförbundslagen (1985:894),<br>om förbundets verksamhet inte<br>medför skattskyldighet enligt mer-<br>värdesskattelagen (1994:200).</p>
<p>Med kommun förstås i denna lag<br>primärkommun och landstingskom-<br>mun.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §</p>
<p>Statsbidrag utgår till kommun<br>och landsting för att kompensera<br>kommunen och landstinget för de<br>ökade kostnader som till följd av<br>bestämmelserna om mervärdesskatt<br>uppkommer vid upphandling i<br>jämförelse med egen verksamhet<br>inom sjukvård, tandvård, social<br>omsorg och utbildning. Sådant<br>bidrag till kommun och landsting<br>utgår även då kommunen och<br>landstinget lämnar bidrag till<br>näringsidkare för dennes verksam-<br>het inom nämnda områden.</p>
<p>Statsbidrag enligt första stycket<br>utgår alltid då en kommun eller ett<br>landsting lämnar bidrag eller an-<br>nan ersättning till sådant kommu-<br>nalförbund som avses i kommunal-<br>förbundslagen (1985:894), om för-<br>bundets verksamhet inte medför<br>skattskyldighet enligt mervärdes-<br>skattelagen (1994:200).</p>
<p>Statsbidrag enligt första stycket<br>lämnas också till ett kommunalför-<br>bund eller ett beställarförbund som<br>bedriver försöksverksamhet enligt<br>lagen (1994:000) om lokal försöks-<br>verksamhet med finansiell samord-<br>ning mellan socialförsäkring,<br>hälso- och sjukvård och social-<br>tjänst för att kompensera förbundet<br>för de ökade kostnader som till<br>följd av bestämmelserna om mer-<br>värdesskatt uppkommer vid upp-<br>handling från annan än kommun</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>och landsting i jämförelse med<br>kommunens och landstingets verk-<br>samhet inom sjukvård, tandvård<br>och social omsorg.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<h3>2.2 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till<br>kommuner</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1990:578) om särskilt<br>bidrag till kommuner skall ha lydelsen lag om särskilt bidrag till<br>kommuner m.fl.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<h3>2.3 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1, 5, 7, 12 och 13 §§ lagen (1979:84) om<br>delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Delpension enligt denna lag kan<br>efter ansökan utgå till förvärvs-<br>arbetande i åldern 60 - 64 år som<br>minskar sin arbetstid.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Delpension enligt denna lag kan<br>efter ansökan utgå till förvärvs-<br>arbetande i åldern 62 - 64 år som<br>minskar sin arbetstid.</p>
<p>5</p>
<p>Försäkrad, som från och med<br>den månad då han fyller 60 år<br>eller senare minskar sin arbetstid i<br>förvärvsarbete, har rätt till delpen-<br>sion i enlighet med 6 - 13 §§ om<br>han därefter arbetar i genomsnitt<br>minst 17 och högst 35 timmar per<br>arbetsvecka. Pension utgår längst<br>till och med månaden före den då<br>han fyller 65 år.</p>
<p>§'</p>
<p>En försäkrad, som från och med<br>den månad då han fyller 62 år<br>eller senare minskar sin arbetstid i<br>förvärvsarbete, har rätt till delpen-<br>sion i enlighet med 6 - 13 §§ om<br>han därefter arbetar i genomsnitt<br>minst 17 och högst 35 timmar per<br>arbetsvecka. Pension utgår längst<br>till och med månaden före den då<br>han fyller 65 år.</p>
<p>Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär<br>förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän<br>försäkring.</p>
<p>7</p>
<p>Annan förvärsarbetande än som<br>avses i 6 § är berättigad till del-<br>pension om han har minskat ar-<br>betstiden med i genomsnitt minst<br>hälften.</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Annan förvärsarbetande än som<br>avses i 6 § är berättigad till del-<br>pension om han har minskat ar-<br>betstiden med i genomsnitt minst<br>en fjärdedel.</p>
<p>Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i<br>fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av<br>anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) företagsledare<br>och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget eller<br>annars under förhållanden som omfattas av 6 §. Med makar jämställs de<br>som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller<br>gemensamt har eller har haft barn.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1987:364.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1990:671.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>12</p>
<p>För försäkrad som avses i 6 §<br>utgörs pensionsunderlaget av skill-<br>naden mellan hans genomsnittliga<br>förvärvsinkomst före arbetstids-<br>minskningen och den förvärvsin-<br>komst som han efter arbetstids-<br>minskningen kan antas ha tills<br>vidare. Därvid tillämpas 8 § och<br>9 § andra stycket.</p>
<p>§<sup>3</sup></p>
<p>För en försäkrad som avses i 6 §<br>utgörs pensionsunderlaget av skill-<br>naden mellan hans genomsnittliga<br>förvärvsinkomst före arbetstids-<br>minskningen och den förvärvsin-<br>komst som han efter arbetstids-<br>minskningen kan antas ha tills<br>vidare. Därvid tillämpas 8 § och<br>9 § andra stycket. Vid denna be-<br>räkning skall dock bortses från en<br>minskning av arbetstiden som över-<br>stiger 10 timmar per arbetsvecka i<br>förhållande till den försäkrades<br>arbetstid innan delpension först<br>beviljats.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstids-<br>minskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för<br>tilläggspension som han har tillgodoräknats för de närmaste fem åren före<br>arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstids-<br>minskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har<br>inkomsten något år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för<br>det året, skall den försäkrade i stället tillgodoräknas motsvarande del av<br>en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till<br>pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte<br>hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgift. Vid beräkningen av den<br>genomsnittliga förvärvsinkomsten bortses från de två år för vilka pen-<br>sionspoängen är lägst.</p>
<p>Avviker försäkrads inkomst efter arbetstidsminskningen väsentligt från<br>vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller från vad som kan<br>motiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbets-<br>förhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av<br>denna inkomst bortses från sådana avvikelser.</p>
<p>13 §<sup>4</sup></p>
<p>För försäkrad som avses i 7 §<br>utgörs pensionsunderlaget av hälf-<br>ten av hans genomsnittliga för-<br>värvsinkomst före arbetstidsminsk-<br>ningen. Denna inkomst beräknas<br>enligt 12 § andra stycket. Över-<br>stiger den förvärvsinkomst, som<br>den försäkrade efter arbetstids-<br>minskningen kan antas tills vidare<br>ha, hälften av den tidigare inkoms-<br>ten, minskas pensionsunderlaget<br>med hänsyn härtill. Vidare tilläm-<br>pas 8 § och 9 § andra stycket vid<br>beräkningen av pensionsunderlaget.</p>
<p>För en försäkrad som avses i 7 §<br>utgörs pensionsunderlaget av den<br>andel av hans genomsnittliga för-<br>värvsinkomst före arbetstidsminsk-<br>ningen som motsvarar det antal<br>timmar han minskat sin arbetstid i<br>förhållande till det antal timmar<br>han arbetade före arbetstidsminsk-<br>ningen. Förvärvsinkomsten före<br>arbetstidsminskningen beräknas en-<br>ligt 12 § andra stycket. Vid beräk-<br>ningen skall dock bortses från en<br>minskning av arbetstiden som<br>överstiger 10 timmar per arbets-<br>vecka iförhållande till denförsäk-</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1987:364.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1987:364.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>rades arbetstid innan delpension<br>först beviljades. Överstiger den<br>förvärvsinkomst, som den försäk-<br>rade efter arbetstidsminskningen<br>kan antas tills vidare ha, den andel<br>av den tidigare inkomsten som<br>motsvarar arbetstiden efter arbets-<br>tidsminskningen, minskas pensions-<br>underlaget med hänsyn härtill.<br>Vidare tillämpas 8 § och 9 § andra<br>stycket vid beräkningen av pen-<br>sionsunderlaget.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser skall tillämpas för delpension som sökts före<br>ikraftträdandet. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 5 §§ skall vidare<br>äldre bestämmelser om den ålder vid vilken en försäkrad kan få<br>delpension, tillämpas för delpension som sökts före den 1 januari 1995<br>och beviljats för tid med början före detta datum.</p>
<p>3. När äldre bestämmelser om beräkning av delpension skall tillämpas<br>skall, vid ny beräkning av delpension, en minskning av arbetstiden med<br>mer än 10 timmar per arbetsvecka i förhållande till den försäkrades<br>arbetstid innan delpension först beviljats, beaktas endast om minskningen<br>inte överstiger den arbetstidsminskning som delpension senast beräknats<br>efter.</p>
<h2>3 Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av<br>bestämmelserna om mervärdesskatt</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Regeringens förslag: Statsbidrag enligt lagen (1990:578) om särskilt<br>bidrag till kommuner lämnas, förutom till kommuner och landsting,<br>också till kommunalförbund och beställarförbund som handhar för-<br>söksverksamhet enligt föreslagen lag om lokal försöksverksamhet<br>med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-<br>vård och socialtjänst.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I prop. 1993/94:205 föreslås att en<br>allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun skall kunna komma<br>överens om att bedriva lokal försöksverksamhet med finansiell samord-<br>ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. För<br>sådan försöksverksamhet skall krävas regeringens medgivande och<br>regeringen skall kunna ställa villkor för verksamheten.</p>
<p>Finansiell samordning mellan de tre sektorerna innebär enligt förslaget<br>att ekonomiska resurser avseende de tre berörda sektorerna förs samman<br>till en gemensam s.k. finansiell ram att styras av parterna gemensamt<br>eller i samråd. Ledningen av försökverksamheten skall som huvudregel<br>förläggas till en från parterna fristående organisation. Om den kommun<br>som skall delta i ett försök inte tillhör ett landsting, föreslås dock att<br>ledningen för försöket skall kunna förläggas till kommunen.</p>
<p>Skall ledningen av försöksverksamheten förläggas till en fristående<br>organisation, kan parterna enligt förslaget välja mellan att förlägga denna<br>funktion till ett kommunalförbund som kommunen och landstinget bildar<br>eller till ett beställarförbund bildat av kommunen, landstinget och den<br>allmänna försäkringskassan. Ett beställarförbund är en ny offentligrättslig<br>organisation. Likheten med kommunalförbund med direktion är dock<br>stor.</p>
<p>Ledningsorganet för en försöksverksamhet med finansiell samordning<br>mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall enligt<br>propositionen ha ansvar för kostnaderna för de i försöket ingående<br>sektorerna. Ledningen föreslås också få den övergripande uppgiften att<br>besluta om mål och riktlinjer för de i försöket ingående verksamheterna<br>samt att planera, prioritera, upphandla och finansiera dessa. Bildas ett<br>kommunalförbund eller ett beställarförbund för sådan försöksverksamhet<br>kommer därför stora delar av den upphandling av tjänster och service<br>inom sjukvård och social omsorg som annars handhas av en kommun<br>eller ett landsting i stället att handhas av ett sådant förbund.</p>
<p>Enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt undantas sjukvård, tandvård<br>och social omsorg från skatteplikt och avdrag får endast göras för<br>ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv för verksamhet som<br>medför skattskyldighet enligt lagen. Kommuner och landsting får dock<br>göra avdrag även för ingående skatt som hänför sig till en verksamhet</p>
<p>som inte medför sådan skattskyldighet. Motsvarande bestämmelser finns<br>i den nya mervärdesskattelag (1994:200) som nyligen beslutats av<br>riksdagen (prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170).</p>
<p>Beskrivna bestämmelser medför ofta en ökad kostnad för kommuner<br>och landsting vid upphandling av bl.a. sjukvård och social omsorg. För<br>att kompensera sådana kostnader lämnas statsbidrag enligt lagen<br>(1990:578) om särskilt bidrag till kommuner. Enligt den lagen lämnas<br>statsbidrag till kommuner och landsting för de ökade kostnader som till<br>följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling<br>i jämförelse med egen verksamhet inom berörda sektorer. Statsbidrag<br>lämnas också till en kommun eller ett landsting som lämnar bidrag till<br>näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden eller till ett<br>kommunalförbund, om förbundets verksamhet inte medför skattskyldighet<br>enligt lagen om mervärdeskatt.</p>
<p>Som tidigare anförts kan vid försök med finansiell samordning mellan<br>socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst stora delar av den<br>upphandling av tjänster och service inom sjukvård och social omsorg som<br>annars handhas av en kommun eller ett landsting i stället komma att<br>handhas av ett kommunalförbund eller ett beställarförbund. Vid upphand-<br>ling från annan än kommun eller landsting kan därvid uppkomma ökade<br>kostnader till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt. Regeringen<br>anser därför att statsbidrag också bör lämnas till kommunalförbund och<br>beställarförbund som handhar försöksverksamhet enligt den föreslagna<br>lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan<br>socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst för att kompensera<br>förbundet för dessa ökade kostnader. Detta föranleder en ändring av 1 §<br>lagen om särskilt bidrag till kommuner i dess lydelse enligt lagen<br>(1994:221) om ändring i nämnda lag liksom av rubriken till den lagen.<br>Samtidigt bör en språklig justering av lagtexten göras så att begreppen<br>primärkommun och landstingskommun ändras till kommun och landsting<br>i enlighet med språkbruket i kommunallagen (1991:900).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h2>4 Förtidspensioner</h2>
<h4>Åtgärder för att begränsa ökningen av antalet förtidspensioner och<br>höja den genomsnittliga pensionsåldern</h4>
<p>Antalet förtidspensionärer har stigit kraftigt de senaste åren. I december<br>1991 fanns ca 367 000 förtidspensionärer. Under år 1992 steg antalet<br>kraftigt till omkring 383 000. Den kraftiga ökningstakten kvarstod under<br>år 1993 och antalet förtidspensionärer uppgick i december detta år till ca<br>402 000 personer.</p>
<p>Det är nödvändigt att ökningen av antalet förtidspensionärer bryts såväl<br>av kostnadsskäl som för att inte permanent utestänga människor från<br>arbetsmarknaden. Om ökningen av antalet förtidspensioner kan hejdas<br>uppnås betydande samhällsekonomiska och humanitära vinster. Samtidigt<br></p>
<p>är det angeläget att förtidspensioneringens uppgift att ge ekonomiskt<br>skydd vid en allvarlig och varaktig nedsättning av arbetsförmågan<br>renodlas.</p>
<p>I 1993 års kompletteringsproposition bedömde regeringen i samband<br>med saneringsprogrammet för den offentliga sektorns finanser att den<br>genomsnittliga pensionsåldern bör höjas med ett år (prop. 1992/93:150,<br>bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Vidare har riksdagen i ett annat<br>sammanhang uttalat att åtgärder för att höja den genomsnittliga pensions-<br>åldern bör vidtas (bet. 1992/93:SfU 15, rskr. 1992/93:417).</p>
<p>I 1994 års budgetproposition har redovisats att den genomsnittliga<br>pensionsåldern, definierad som den ålder vid vilken en person i genom-<br>snitt beviljas delpension, ålderspension eller förtidspension, har fallit från</p>
<p>60,7 år 1985 till 59,0 år 1992 (prop. 1993/94:100 bil. 6).</p>
<p>Ett beredningsarbete med inriktning på att bryta den stigande trenden<br>inom förtidspensioneringen pågår inom regeringskansliet. Inom kort<br>kommer en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan att lämna<br>en rapport. Utgångspunkt för arbetet är att beviljandet av förtidspension<br>ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och upprepade<br>sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna kommer därför inte<br>enbart att inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder<br>i sjukfallen inom sjukförsäkringen. För att bryta utvecklingen inom<br>förtidspensioneringen krävs åtgärder för att göra regelsystemet för<br>aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra<br>det medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning<br>och förtidspension.</p>
<p>Arbetsgruppen överväger förslag med följande innebörd:</p>
<p>- att tydliggöra att rätt till sjukpenning respektive förtidspension<br>föreligger enbart om den nedsättning av arbetsförmågan som är aktuell<br>klart kan tillskrivas rent medicinska orsaker,</p>
<p>- att det i samband med sjukskrivningar i ökad omfattning skall vara<br>möjligt att inhämta bedömning från annan medicinskt sakkunnig än den<br>behandlande läkaren,</p>
<p>- att utredning av den försäkrades arbetsförmåga och möjligheterna till<br>rehabilitering i syfte att få en samlad bedömning i ökad omfattning bör<br>ske där en sådan helhetsbedömning kan göras utifrån en samlad bred<br>såväl medicinsk som annan kompetens, t.ex. vid diagnostiska centra,<br>smärtmottagningar eller liknande inrättningar,</p>
<p>- att förtroendeläkarens arbetsinsats på försäkringskassan bör utökas så<br>att denne i mycket högre utsträckning än hittills integreras i den<br>ordinarie verksamheten samt ges reell möjlighet att medverka i tidiga<br>skeden av bedömning av rätt till sjukpenning och rehabiliteringspen-<br>ning samt inför prövning och vid efterkontroll av förtidspension,</p>
<p>- att förtroendeläkare skall bedöma sjukpenningärenden i samband med<br>obligatorisk prövning av sjukpenningrätten efter viss tid,</p>
<p>- att försäkringskassan ges möjlighet att helt eller delvis sätta ned<br>ersättning om den försäkrade utan giltig anledning inte medverkar i<br>sådan åtgärd som syftar till att utreda behovet av och möjligheten till<br>rehabilitering,</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>10</p>
<p>- att sjukbidragssystemet förändras,</p>
<p>- att obligatorisk efterkontroll av förtidspension införs.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i sedvanlig<br>ordning. Regeringens bedömning är dock att det är motiverat att i<br>anslutning till arbetsgruppens förslag redan nu föreslå vissa åtgärder i<br>syfte att höja den genomsnittliga pensionsåldern och minska utgifterna för<br>förtidspensioneringen.</p>
<p>Bland annat med anledning av Pensionsarbetsgruppens betänkande<br>Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) aktualiseras frågor om<br>förtidspensioneringens framtida utformning. Av stor betydelse för<br>förtidspensioneringen är vidare det arbete som nyligen påbörjats av Sjuk-<br>och arbetsskadeberedningen (S 1993:07). Denna beredning har till uppgift<br>att utreda en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom<br>och arbetsskada som innebär att försäkringsutgifterna inte ingår i<br>statsbudgeten. Inom ramen för beredningens uppgifter faller att överväga<br>om förtidspensioneringen bör ingå i den nya ordningen eller bibehållas<br>enligt hittillsvarande regler.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabilite-<br>ringsarbetet fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar<br>rehabiliteringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter<br>som finns inom rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för att<br>dessa erfarenheter omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet. Detta arbete<br>måste bedrivas parallellt med andra åtgärder som syftar till att reducera<br>antalet nybeviljade förtidspensioner.</p>
<p>I avsnitt 5 redovisas vissa förstärkningar av försäkringskassornas<br>resurser som bedöms begränsa utgifterna för förtidspension.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h2>5 Allmänna försäkringskassor</h2>
<p>Regeringens förslag: Till anslaget Allmänna försäkringskassor för<br>budgetåret 1994/95 förs ytterligare 104 005 000 kr, som kompensa-<br>tion för administrationen av finansieringsbidraget för ungdoms-<br>praktikanter, som medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd<br>m.m. samt för förstärkning av förtroendeläkarnas insatser vad gäller<br>medverkan i tidiga skeden av bedömning av rätt till sjukpenning och<br>rehabiliteringspenning samt inför prövning av förtidspension och<br>därmed bidra till att begränsa utgifterna för förtidspension.</p>
<p>11</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Finansieringsbidrag för ungdomspraktikanter</p>
<p>Den arbetsgivare som efter den 1 januari 1994 upplåter en plats för<br>ungdomspraktik hos sig skall, med vissa undantag, betala s.k. finansie-<br>ringsbidrag som delfinansiering av åtgärden (prop. 1993/94:66,<br>bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102). Finansieringsbidraget skall under<br>de första sex månaderna av en praktikperiod vara 1 000 kr per månad.<br>Anvisningstiden för en praktikant kan förlängas ytterligare sex månader.<br>Om detta sker hos samma anordnare skall finansieringsbidraget vara<br>3 000 kr per månad.</p>
<p>Arbetsmarknadsverket beräknar att det under ett år blir ca 200 000<br>ärenden med finansieringsbidrag. Riksförsäkringsverket beräknar att<br>kostnaden för administrationen av finansieringsbidraget kommer att uppgå<br>till ca 114 kr per ärende. Regeringen beräknar att medelsbehovet för<br>administrationen av finansieringsbidraget kommer att uppgå till 23 mkr<br>under budgetåret 1994/95. Regeringen erinrar i detta sammanhang om att<br>det tidigare i prop. 1993/94:125 (avsnitt 5) har föreslagits att försäkrings-<br>kassorna för detta ändamål skall tillföras 11,5 mkr under innevarande<br>budgetår. Regeringen föreslog samtidigt att de allmänna försäkrings-<br>kassorna skall ta till vara statens rätt avseende betalningen av finansie-<br>ringsbidraget och föreslog en lag om ändring i lagen (1992:322) om<br>ungdomspraktikanter. Regeringen föreslår nu att de allmänna försäkrings-<br>kassorna tillförs ytterligare 23 mkr som kompensation för administratio-<br>nen av finansieringsbidraget.</p>
<p>Medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd m.m.</p>
<p>Statens arbetsgivarverk (SAV), Försäkringskasseförbundet (FKF),<br>Försäkringsanställdas förbund (FF) och SACO har i ramavtal den 21<br>oktober 1993 om löner m.m. 1993-1995 för tjänstemän vid allmän<br>försäkringskassa (RALF 1993-95), bilaga 10 överenskommit om bl.a.<br>följande.</p>
<p>Utvecklingsrådet skall i enlighet med de riktlinjer som parterna närmare<br>skall utarbeta, besluta om och finansiera eller medverka i och delfinansie-<br>ra särskilda utvecklingsinsatser m.m. inom arbetsområdena kompetens-<br>utveckling, förändring och förnyelse, produktivitets-, effektivitets- och<br>kvalitetsutveckling, jämställdhet, statistik m.m. som parterna enas om<br>samt annat utvecklingsarbete som parterna avtalar om. Regeringen<br>godkände avtalen den 22 december 1994.</p>
<p>Parterna har i avtalet överenskommit om att till Utvecklingsrådet avsätta<br>de 5 188 000 kr som återstår att fördela enligt avtal den 10 november<br>1993 avseende det s.k. femte kvartalet. Medlen fonderas på lämpligt sätt<br>som Utvecklingsrådet får ta ställning till.</p>
<p>Parterna enades samtidigt om att 817 000 kr bör tillföras försäkrings-<br>kassorna som kompensation för fördyrande pensionskostnader vilket avser<br>tjänstepensioner som betalats ut under två månader utan den reducering<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>12</p>
<p>som avtalats om under sommaren 1993. Regeringen föreslår mot denna<br>bakgrund att 6 005 000 kr tillförs försäkringskassorna budgetåret<br>1994/95.</p>
<p>Förtroendeläkare hos försäkringskassan</p>
<p>I 18 kap. 12 § i lagen (1962:381) om allmän försäkring anges bl.a. att<br>det i försäkringskassan skall firmas en eller flera förtroendeläkare som<br>skall biträda kassan i frågor som kräver medicinsk sakkunskap samt verka<br>för ett gott samarbete mellan kassan och de läkare som är verksamma<br>inom dess område.</p>
<p>Förtroendeläkarens uppgift är främst att på grundval av den behand-<br>lande läkarens intyg klarlägga och förklara för den handläggande<br>tjänstemannen den försäkrades status och vid behov begära kompletteran-<br>de uppgifter från den behandlande läkaren.</p>
<p>År 1991 fanns ca 370 förtroendeläkare vid landets försäkringskassor.<br>Ca 330 av dessa var verksamma vid försäkringskassornas lokalkontor.<br>Den sammanlagda arbetstiden under en vecka år 1991 utgjorde ca 1060<br>timmar, dvs. ca 3 timmar per förtroendeläkare och vecka. Uppräknat till<br>halvtidstjänster motsvarade detta ca 60 förtroendeläkare. Finansieringen<br>av ersättningen till förtroendeläkare sker över försäkringskassornas<br>förvaltningsanslag.</p>
<p>Förtroendeläkaren är en av försäkringskassan anställd tjänsteman. Han<br>gör sin bedömning på det material som försäkringskassans handläggare<br>sammanställer och avses inte undersöka den försäkrade. Systemet med<br>förtroendeläkare har blivit föremål för kritik från många försäkrade som<br>har svårt att förstå hur en läkare kan uttala sig om deras sjukdom,<br>symptom och arbetsförmåga utan att ha undersökt dem. Det förekommer<br>vidare att försäkringkassans handläggare vid förfrågan om motiven för<br>sina beslut enbart hänvisar till att förtroendeläkaren har uttalat sig och att<br>det är därför som beslutet i fråga har fattats.</p>
<p>Av tillgänglig statistik framgår att många förtroendeläkare arbetar ett<br>mycket begränsat antal timmar per vecka. Därvid bör beaktas att<br>förtroendeläkarens arbetsuppgifter inte bara utgörs av bedömningar i<br>ärenden rörande sjukpenning, rehabilitering och förtidspension utan även<br>av bedömning av arbetsskador samt utbildning och information m.m. Mot<br>bakgrund av den höga arbetsbelastning som varje förtroendeläkare har<br>och den begränsade tidsinsatsen per vecka i genomsnitt finns det<br>anledning tro att många försäkringsärenden, även sådana med komplexa<br>diagnoser, idag avgörs utan att förtroendeläkarens bedömning har<br>inhämtats.</p>
<p>Förtroendeläkarens arbetsinsats på försäkringskassan bör utökas så att<br>denne i mycket högre utsträckning än hittills integreras i den ordinarie<br>verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka<br>i tidiga skeden av bedömning av rätt till sjukpenning och rehabiliterings-<br>penning samt inför prövning av förtidspension. Förtroendeläkaren bör<br>också vara den som i vissa fall - framförallt när den försäkrade begär<br>detta och med beaktande av reglerna i förvaltningslagen (1986:223) -<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>13</p>
<p>informerar den försäkrade om varför förtroendeläkaren bedömt arbetsför-<br>mågan på annat sätt än vad behandlande läkaren gjort. Avsikten är därvid<br>inte att förtroendeläkaren skall överta den behandlande läkarens roll och<br>efter en egen undersökning ge försäkringskassan råd om hur ärendet bör<br>avgöras. Inte heller skall förtroendeläkaren överta tjänstemannens roll<br>som beslutsfattare. Förtroendeläkaren skall utifrån det medicinska<br>underlag som försäkringskassans handläggare har sammanställt göra en<br>bedömning av t.ex. vilken komplettering som är nödvändig för att den<br>medicinska utredningen skall bli fullständig.</p>
<p>För att ytterligare förstärka och förtydliga förtroendeläkarens roll som<br>socialförsäkringens medicinske expert bör förtroendeläkarens arbetstid på<br>försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. En förtroende-<br>läkare bör dock till viss del bedriva annan läkarverksamhet för att inte<br>tappa kontakten med den egna professionen. I vissa undantagsfall bör<br>dock heltidsanställning kunna förekomma.</p>
<p>Regeringen föreslår att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor<br>för att kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser i tidiga skeden av<br>bedömning av det medicinska underlaget i ärenden rörande sjukpenning<br>och rehabilitering samt inför prövning av förtidspension samt efterkontroll<br>i förtidspensionsärenden. Det utökade anslaget beräknas tillföra försäk-<br>ringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen<br>förutsätter därvid att det antal förtroendeläkare som idag finns bibehålls<br>men att den genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt.</p>
<p>Regeringen förutsätter vidare att Riksförsäkringsverket noga följer upp<br>förtroendeläkarverksamheten hos försäkringskassorna.</p>
<p>Inom regeringskansliet utreds som ovan nämnts för närvarande vissa<br>frågor inom förtidspensioneringen, bl.a. frågan om förtroendeläkarens<br>roll. Regeringen vill dock redan nu avsätta medel för att stärka förtroen-<br>deläkarens roll i samband med sjukskrivningar, rehabilitering och<br>förtidspensionering.</p>
<p>Regeringens bedömning är att en ytterligare förstärkning av förtroende-<br>läkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i socialförsäkringssyste-<br>met samt ett effektivare rehabiliteringsarbete.</p>
<p>I budgetpropositionen 1994 beräknas folkpensionsutgifterna i form av<br>förtidspension till 15 450 000 000 kr och ATP-utgifterna till<br>24 100 000 000 kr (prop. 1993/94:100 bil. 6). Förslaget beräknas<br>innebära att de totala förtidspensionsutgiftema minskar med 100 miljoner<br>kronor varav 40 miljoner kronor inom folkpensioneringen och<br>60 miljoner kronor inom ATP.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>14</p>
<h2>6 Medel för alkohol- och drogpolitiska åtgärder</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Regeringens förslag: Med anledning av Alkoholpolitiska kommis-<br>sionens slutbetänkande och den pågående europeiska integrations-<br>processen anvisas 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drog-<br>politiska ågärder under budgetåret 1994/95.</p>
<h4>Utgångspunkter</h4>
<p>Med anledning av bl.a. avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbets-<br>området (EES-avtalet) och de nyligen avslutade medlemskapsförhand-<br>lingarna om svenskt medlemskap i EU kommer den svenska alkohollag-<br>stiftningen framöver att förändras i vissa avseenden. I regeringens<br>proposition 1993/94:136 om riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för<br>import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker till-<br>kännages avsikten att avskaffa de nuvarande import-, export-, till-<br>verknings- och partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin och<br>starköl. Dessa skall ersättas av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssys-<br>tem. En ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn skall<br>inrättas.</p>
<p>Sverige bedriver sedan lång tid tillbaka en restriktiv alkoholpolitik med<br>det övergripande syftet att minska alkoholkonsumtionen och därmed<br>alkoholskadorna i samhället. En vanlig uppskattning är att bortemot<br>300 000 svenskar dricker alkohol så att de får problem med sin hälsa, sitt<br>arbete och sin familj. Det beräknas att ca 6 000 svenskar per år i förtid<br>avlider på grund av alkoholen. Sverige måste därför även fortsättningsvis<br>bedriva en aktiv alkoholpolitik för att ytterligare minska alkoholskadorna.</p>
<p>Grunderna för svensk alkoholpolitik lades fast i 1977 års alkoholpo-<br>litiska beslut. Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen uttalat sitt<br>stöd för en fortsatt aktiv alkoholpolitik. Målet för alkoholpolitiken skall<br>vara att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att sänka den totala<br>alkoholkonsumtionen. Denna strategi bygger på omfattande kunskaper<br>och beprövade erfarenheter av tillgänglighetens betydelse för utvecklingen<br>av totalkonsumtionen och alkoholskadorna. En ökad tillgänglighet av<br>alkohol medför en ökad konsumtion och ju mer alkohol som totalt dricks<br>i ett samhälle, desto fler storkonsumenter kommer det att finnas och desto<br>fler kommer att få skador av sitt drickande.</p>
<p>Detta synsätt har också anammats av Världshälsoorganisationen (WHO)<br>och ligger till grund för Europaregionens handlingsplan (European<br>Alcohol Action Plan) för att minska alkoholskadorna i Europa. Planen<br>har antagits enhälligt av alla Europaregionens stater, inklusive samtliga<br>EU-stater och målsättningen är att med år 1980 som basår minska<br>alkoholkonsumtionen i dessa länder med minst 25 procent till år 2000.</p>
<p>Vid en internationell jämförelse har Sverige en relativt låg alkoholkon-<br>sumtion per capita, även om man tar hänsyn till den icke statistikförda<br>konsumtionen. Till följd härav är också skadenivån lägre än i jämförbara<br></p>
<p>15</p>
<p>industriländer. EES-avtalet och ett eventuellt EU-medlemskap innebär<br>dock att Sverige kommer närmare övriga Europa och därmed länder med<br>en mindre restriktiv alkoholpolitik och med andra dryckesmönster och<br>attityder till alkohol. Sett i ett längre tidsperspektiv kan det dessutom<br>finnas risk för att våra höga svenska alkoholpriser kommer att påverkas<br>nedåt på grund av marknadsanpassning och slopad gränskontroll. Det<br>betyder att vi på lite längre sikt måste hitta alternativa strategier för att<br>motverka effekterna av en försvagad prispolitik. Risken är annars att<br>konsumtionen kommer att öka kraftigt.</p>
<p>Bl.a. mot den här bakgrunden har regeringen tillsatt den alkohol-<br>politiska kommissionen, som har haft som främsta uppgift att ta fram en<br>strategi för att minska den totala alkoholkonsumtionen och begränsa<br>alkoholens skadeverkningar. Det gäller därvid bl.a. förslag till hur det<br>opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom alkoholområdet kan<br>förstärkas. Kommissionen har nyligen presenterat sina förslag för<br>regeringen och slutbetänkandet är för närvarande föremål för remiss-<br>behandling.</p>
<p>Med tanke på den integrationsprocess som pågår i Europa och det<br>intensifierade sociala och kulturella utbyte som kan förväntas behövs<br>enligt kommissionen framöver en kraftfull mobilisering på alkohol-<br>området för att ytterligare begränsa den totala konsumtionen, tränga<br>tillbaka missbruket och motverka alkoholskadorna.</p>
<p>När det gäller narkotikasituationen i landet finns det en risk för negativa<br>konsekvenser till följd av att gränskontrollen vid inre gränser upphör.<br>Också inom EU-ländema görs en sådan bedömning, och det har därför<br>inom EU förutsatts att kompensatoriska åtgärder av olika slag skall<br>införas för att väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria<br>rörligheten innebär. Hit hör exempelvis ett ökat internationellt tull- och<br>polissamarbete och en utveckling av teknik och arbetsmetoder hos<br>berörda kontrollmyndigheter. Regeringen har mot denna bakgrund tillsatt<br>en särskild kommitté med uppgift att bl.a. överväga formerna för att även<br>fortsättningsvis kunna upprätthålla en kontroll när det gäller att bl.a.<br>förhindra narkotikainförsel från ett annat EU-land. Kommittén skall vara<br>färdig med sitt arbete till sommaren 1994.</p>
<h4>Överväganden och förslag</h4>
<p>Förstärkning av det förebyggande arbetet</p>
<p>Brett syftande informations- och upplysningsverksamhet kommer<br>tillsammans med restriktioner vad gäller priser och tillgänglighet också<br>i fortsättningen att utgöra basen för de förebyggande insatserna på<br>alkoholområdet. De generella förebyggande insatserna, som har hela<br>befolkningen som målgrupp, kommer dock framöver att bli ännu<br>viktigare än nu. De generella åtgärderna bör därför framöver få del av<br>de härmed tillförda resurserna.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>16</p>
<p>De generella åtgärderna bör dock kompletteras med en kraftfull satsning<br>på individuella åtgärder i syfte att hindra att riskabla alkoholvanor<br>övergår i ett missbruk. Tidig upptäckt och enkla behandlingsåtgärder<br>(rådgivning, stödsamtal m.m.) har prövats inom framför allt hälso- och<br>sjukvården med mycket goda resultat. Potentialen inom detta och andra<br>verksamhetsområden förefaller mycket stor men har än så länge inte<br>tillvaratagits i särskilt stor utsträckning. Betydligt större resurser än i dag<br>bör därför omprioriteras och ägnas åt individuella insatser för att<br>upptäcka riskabla alkoholvanor och förhindra att de utvecklas till ett<br>missbruk. En sådan omorientering bör kunna visa sig vara kostnadseffek-<br>tiv, dvs. leda till ett minskat behov av vård och behandling av miss-<br>brukare.</p>
<p>De individuellt inriktade, tidiga insatserna mot missbruk har dock för<br>närvarande en mycket blygsam omfattning. Detta hänger enligt Alkohol-<br>politiska kommissionens uppfattning i första hand samman med följande<br>omständigheter:</p>
<p>- Grundkunskaperna om alkoholens skadeverkningar är otillräckliga.</p>
<p>- Den egna inställningen till alkohol medför att man förhåller sig passiv.</p>
<p>- Sakkunnigt stöd saknas.</p>
<p>- Samarbetet mellan olika aktörer är outvecklat.</p>
<p>- Ansvarsförhållanden är oklara.</p>
<p>Mot denna bakgrund är det uppenbart att åtgärder måste vidtas för att<br>bättre kunna utnyttja den potential som finns. Initiativ bör tas både på<br>central och lokal nivå. På central nivå är i första hand Folkhälsoinstitutet,<br>Socialstyrelsen och den planerade alkoholmyndigheten berörda. De<br>förväntas stimulera bl.a. högskolor och universitet, hälso- och sjukvård,<br>arbetsliv, socialtjänst och försäkringskassor till olika slags insatser. Även<br>olika kommersiella aktörer på alkoholområdet bör fås att ta ökat ansvar.<br>De insatser som enligt kommissionen framstår som viktigast är bl.a<br>följande:</p>
<p>- Grundkunskaperna för bl.a. sjukvårdspersonal, socionomer, lärare<br>m.fl. yrkeskategorier bör förstärkas.</p>
<p>- Fortbildningsaktiviteter för redan yrkesverksamma bör utökas.</p>
<p>- De goda exempel som finns från bl.a. sjukvårdsområdet måste lyftas<br>fram och ges spridning.</p>
<p>- Ytterligare försöksprojekt och metodutveckling bör uppmuntras och<br>stödjas.</p>
<p>- Tidig upptäckt och tidiga missbruksförebyggande insatser inom<br>arbetslivet måste uppmuntras.</p>
<p>- En stödfunktion, dit ickespecialisten på missbruk kan vända sig bör<br>finnas.</p>
<p>Dessutom behövs förstärkta insatser när det gäller olika riskgrupper och<br>risksituationer. Ungdomar måste uppmärksammas särskilt, liksom kvinnor<br>i barnafödande åldrar. Frågan hur missbrukares barn och övriga anhöriga<br>kan få ett bättre stöd är också av stor betydelse. Alkohol och trafik är<br>ytterligare ett exempel på ett område där det behövs intensifierade<br>insatser. Detta är bara några exempel på frågor som behandlats av<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>17</p>
<p>Alkoholpolitiska kommissionen och som regeringen avser bereda vidare<br>inom regeringskansliet.</p>
<p>Regionala och lokala satsningar på alkohol- och drogpolitiska<br>handlingsprogram</p>
<p>Tänkbara konsekvenser av ett EU-medlemskap för Sveriges vidkommande<br>är att tillgängligheten till alkoholhaltiga drycker ökar och/eller att<br>alkoholpriserna blir lägre. Det är då troligt att alkoholkonsumtionen<br>framför allt bland ungdomar - om inga motåtgärder sätts in - kommer att<br>öka väsentligt. Det måste därför finnas en hög handlingsberedskap inte<br>bara nationellt utan också lokalt och regionalt för att snabbt kunna sätta<br>in motåtgärder, om konsumtionen kraftigt skulle öka. Men redan som<br>läget är i dag krävs åtgtgärder för att förmå ungdomar att senarelägga<br>alkoholdebuten och minska alkoholkonsumtionen.</p>
<p>Arbetet med att motverka alkohol- och narkotikabruk bland ungdom<br>kräver inte bara satsning kring en åtgärd eller en förstärkning av speciella<br>resurser inom ett område. Problemets komplexitet kräver att arbetet ute<br>i kommunerna på att motverka såväl bruk som missbruk av alkohol och<br>narkotika bland ungdomar genomförs efter en genomtänkt plan där de<br>olika aktörernas uppgifter klarläggs. Målet är en sammanhållen strategi<br>från samhällets sida som är väl förankrad lokalt. Aktörerna är bl.a.<br>socialtjänsten, skolan, fritidsförvaltningen, föreningslivet, polisen och<br>primärvården. Viktigt är att främja drogfria miljöer och aktiviteter, att<br>också på det lokala planet verka för en avglorifiering av alkohol och att<br>föra en ansvarsfull politik vad gäller t.ex. serveringstillstånd.</p>
<p>Regeringen anser att det därför är viktigt att kommunerna i landet<br>utvecklar särskilda lokala handlingsprogram och konkreta handlingsplaner<br>som omfattar såväl allmänna som direkt riktade insatser för att förhindra<br>alkohol- och narkotikamissbruk hos ungdomar. Dessa program måste<br>hållas aktuella, kunna anpassas till en förändrad situation och tillämpas<br>konsekvent.</p>
<p>När det gäller insatser för barn och ungdom framstår skolan av flera<br>skäl som den viktigaste lokala aktören. Skolan kan nå ungdomar under<br>hela deras uppväxttid, då de formas och utvecklar sin livsstil, då<br>alkoholförtäring börjar bli intressant och lockande. Skolan har också<br>möjlighet till ett naturligt och nära samarbete med elevens föräldrar. Det<br>är därför angeläget att skolans insatser vad gäller att motverka alkohol-<br>bruk och drogmissbruk intensifieras framöver.</p>
<p>Det här är några av de tankar och förslag som den Alkoholpolitiska<br>kommissionen framför i sitt slutbetänkande och som regeringen avser<br>utveckla vidare i det fortsatta beredningsarbetet.</p>
<p>En nationell ledningsgrupp bör bildas</p>
<p>Samhällsinformationen bör spela en viktig roll i det alkoholskadeföre-<br>byggande arbetet även i fortsättningen. Den bör dock inte genomföras<br>isolerat utan samordnas med andra aktiviteter. I nuvarande skede av</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>18</p>
<p>alkoholpolitiska förändringar finns det vidare starka skäl att ytterligare<br>höja ambitionsnivån inom detta område.</p>
<p>Alkoholpolitiska kommissionen föreslår att Folkhälsoinstitutet ges i<br>uppdrag att utarbeta en nationell handlingsplan för att förebygga<br>alkoholskador och att tillskapa en nationell ledningsgrupp för det alkohol-<br>och drogskadeförbyggande arbetet. Enligt regeringens mening bör detta<br>arbete påbörjas redan under nästa budgetår. Med utgångspunkt från<br>alkoholpolitiska kommissionens överväganden och förslag bör sålunda<br>Folkhälsoinstitutet få i uppdrag att utarbeta en sådan samlad hand-<br>lingsplan för att förstärka arbetet mot alkoholskador.</p>
<p>Kommissionens förslag avser vitt skilda frågeställningar och sam-<br>hällssektorer och de berör en rad olika aktörer, vid sidan av Folk-<br>hälsoinstitutet. En grundläggande förutsättning för framgång i arbetet är<br>emellertid att de olika delarna samspelar med varandra så att de kan<br>komplettera och förstärka varandra.</p>
<p>För att fullgöra sitt uppdrag bör därför Folkhälsoinstitutet samla berörda<br>statliga myndigheter, liksom kommun- och landstingsförbunden, i en<br>nationell ledningsgrupp för det alkohol- och drogskadeförebyggande<br>arbetet. I kommissionens betänkanden föreslås att en rad olika myndig-<br>heter får ansvar för att följa upp och genomföra skilda delar av det<br>åtgärdsprogram som nu bör komma till stånd. Som kommissionen<br>understryker kräver emellertid arbetet praktiskt taget genomgående ett<br>nära samråd mellan de berörda myndigheterna och ofta även med<br>kommun- och landstingsförbunden. En central funktion för den nationella<br>ledningsgruppen blir därför att utgöra ett forum för en sådan fortlöpande<br>avstämning. Till ledamöter av gruppen bör utses personer i ansvarig<br>ställning inom respektive myndighet-/motsvarande.</p>
<p>Även om samordningen på nationell nivå är av stor betydelse, ligger<br>huvuddelen av det praktiska arbetet på lokal och regional nivå. Av-<br>görande för möjligheterna att förebygga en ökning av alkoholskadorna i<br>det nya alkoholpolitiska läge som Sverige nu går in i blir att åstadkomma<br>inte bara något av en nationell samling kring denna uppgift, utan framför<br>allt en kraftsamling på den lokala och regionala nivån.</p>
<p>På regional nivå bör därför bildas motsvarande grupper med ansvar att<br>regionalt genomföra olika drogpreventiva insatser som är lokalt och<br>regionalt anpassade. Det är också viktigt att olika lokala idéer tas till vara<br>och ges en nationell spridning. Det är därför viktigt att Folkhälsoinstitutet<br>och den nationella ledningsgruppen har regelbundna kontakter med de<br>regionala grupperna och att viss samordning av de olika aktiviteterna<br>sker.</p>
<p>Om arbetet att begränsa alkoholskadorna skall lyckas, krävs medverkan<br>från många aktörer även utanför den offentliga sektorn. En rad frivilliga<br>organisationer kan och bör spela en betydelsefull roll i arbetet, liksom<br>arbetsmarknadens parter, kyrkan, föräldrar och många andra. På olika<br>sätt bör Folkhälsoinstitutet skapa fora för en fortlöpande dialog med<br>företrädare för dessa frivilliga krafter. Även lokalt är det självfallet av<br>stor betydelse att frivilliga krafter engageras i arbetet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<p>19</p>
<p>Folkhälsoinstitutet bör vidare ges i uppdrag att avge en årlig rapport till<br>regeringen om utvecklingen på alkoholområdet, både om det förebyggan-<br>de arbetet och om utvecklingen av alkoholkonsumtion och alkoholskador.<br>Institutet bör också få ansvar för att en kvalificerad utvärdering av<br>effekterna av de genomförda insatserna kommer till stånd.</p>
<p>En av Folkhälsoinstitutets uppgifter inom alkohol- och drogområdet är<br>att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. Institutet<br>skall vidare stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggande<br>verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter. Andra<br>viktiga uppgifter är att initiera forskning och samla annan kunskap för att<br>få fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- och<br>drogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva metoder för det<br>förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.</p>
<p>Med anledning av de förestående förändringarna på grund av den<br>pågående europeiska integrationsprocessen kommer Folkhälsoinstitutets<br>uppgifter när det gäller att få fram underlag för samhällets fortsatta<br>insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området att bli allt viktigare.<br>Folkhälsoinstitutets bevakande, utredande och förslagsställande roll<br>behöver därför förstärkas under den närmaste perioden framöver.<br>Folkhälsoinstitutet måste noga kunna följa utvecklingen och om konsum-<br>tionsutvecklingen kraftigt ökar tidigt slå larm. Beredskapen för att vid<br>behov sätta in ytterligare åtgärder måste vara god. Statistikförsörjningen<br>inom området behöver förbättras. Genom olika enkäter och riktade<br>undersökningar bör Folkhälsoinstitutet nära följa utvecklingen och tidigt<br>rapportera till riksdag och regering om utvecklingen.</p>
<p>Som alkoholpolitiska kommissionen understryker är det angeläget, inte<br>minst i det skede av förändringar inom detta område som vi nu är inne<br>i, att forskningen kring olika aspekter av alkoholfrågan nu förstärks.<br>Folkhälsoinstitutet bör ta initiativ till att ett samlat program för forskning<br>inom alkoholområdet utarbetas, i samverkan med övriga forskningsfinan-<br>siärer och forskningsintressenter.</p>
<p>En ny alkoholmyndighet</p>
<p>Riksdagen har den 20 april 1994 godkänt regeringens förslag till riktlinjer<br>för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihan-<br>del med alkoholdrycker. När det nya systemet träder i kraft avskaffas de<br>nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen för<br>spritdrycker, vin och starköl. Dessa skall ersättas av ett alkoholpolitiskt<br>motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll<br>och tillsyn avses bli inrättad från den 1 januari 1995. Regeringen avser<br>att återkomma till hösten med en proposition med de lagförslag som<br>behövs för införandet av det nya tillståndssystemet och inrättandet av den<br>nya myndigheten.</p>
<p>Avsikten är att verksamheten vid den nya myndigheten skall finansieras<br>genom ett avgiftssystem som utgår från principen om full kostnadstäck-<br>ning. Avgifterna skall bestämmas genom en schablonmässig beräkning av<br>kostnaderna för handläggningen av de olika tillståndsärenden som kan<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>20</p>
<p>komma ifråga samt efterföljande tillsyn och kontroll av verksamheten. En<br>del av avgiften skall tas ut som ansökningsavgift. Det här är dock intäkter<br>som kommer att finnas tillgängliga först sedan myndigheten etablerats och<br>verksamheten ordentligt är igång. Initialt under planeringsperioden och<br>under det första verksamhetsåret bör därför vissa av de härmed tillförda<br>medel anslås för etablerandet av myndigheten till dess verksamheten är<br>i full gång.</p>
<p>Serveringsbestämmelser</p>
<p>Alkoholpolitiska kommissionen har i sitt delbetänkande Serveringsbestäm-<br>melser (SOU 1993:50) föreslagit att kommunerna skall överta länsstyrel-<br>sernas hantering av serveringstillstånd till restauranger samt att vissa<br>andra ändringar görs i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD)<br>i syfte att minska krångel och detaljreglering och skapa tydligare regler<br>och skärpta krav där det behövs. Den s.k. LHD/LVM- utredningen har<br>också avlämnat ett betänkande Kommunernas roll på alkoholområdet och<br>inom missbrukarvården (SOU 1993: 31) där utredaren föreslår att<br>länsstyrelsernas LHD-hantering skall kommunaliseras. Regeringen avser<br>att till höstriksdagen tillsammans med övriga alkoholpolitiska förslag<br>presentera en proposition med anledning av dessa båda betänkanden.<br>Kostnader för vissa utbildnings- och informationsinsatser med anledning<br>av föreslagna förändringar kommer att bli aktuellt under budgetåret<br>1994/95.</p>
<h4>Sammanfattning</h4>
<p>Regeringen har i det föregående redogjort för behovet av omfattande<br>opinionsbildande och attitydförändrande alkoholpolitiska åtgärder med<br>tanke på de förändringar som den pågående europeiska integrations-<br>processen medför för Sveriges del. Dessutom behövs en handlings-<br>beredskap i fall att alkoholkonsumtionen kraftigt skulle öka. Regeringen<br>anser därför att 75 miljoner kronor bör användas under budgetåret<br>1994/95 för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Riksdagen bör<br>anvisa ett nytt, särskilt anslag för ändamålet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h2>7 Förändrade regler för delpensionsförsäkringen</h2>
<p>Regeringens förslag: Rätt till delpension grundas på högst tio<br>timmars minskning av arbetstiden per vecka. Bestämmelserna skall<br>tillämpas även för egenföretagare. En egenföretagare behöver minska<br>sin arbetstid med i genomsnitt en fjärdedel för att bli berättigad till<br>delpension.</p>
<p>Rätt till delpension tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad han<br>eller hon fyller 62 år.</p>
<p>21</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler i lagen<br>(1979:84) om delpensionsförsäkring har förvärvsarbetande i åldern 60 -<br>64 år möjlighet att minska sin arbetstid och uppbära delpension. Delpen-<br>sionen ersätter då en viss andel av inkomstbortfallet till följd av<br>arbetstidsminskningen. För att delpension ska kunna utges krävs bl.a. att<br>den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under sammanlagt<br>minst tio år fr.o.m. 45 års ålder. Dessutom ska den försäkrade ha arbetat<br>under minst fyra månader under de senaste tolv månaderna före<br>arbetstidsminskningen.</p>
<p>För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem<br>timmar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i<br>veckan. Egenföretagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt<br>minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan.</p>
<p>Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 procent av<br>inkomstbortfallet. Inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas med<br>utgångspunkt från genomsnittet av de tre högsta pensionspoängen bland<br>de pensionspoäng som förvärvats under de senaste fem åren före<br>delpensionsuttaget. Den genomsnittliga inkomsten räknas upp med<br>aktuellt basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän<br>försäkring. Inkomstbortfallet bildas av skillnaden mellan den beräknade<br>genomsnittliga inkomsten och den erhållna inkomsten efter arbetstids-<br>minskningen.</p>
<p>Delpensionen är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet och är<br>tillsammans med deltidsinkomsten pensionsgrundande för ATP. Delpen-<br>sionsförsäkringen finansieras dels genom socialavgift, dels delpen-<br>sionsfondens avkastning. Avgiften uppgår fr.o.m. den 1 juli 1992 till<br>0,20 procent av avgiftsunderlaget. När delpensionsförsäkringen infördes<br>den 1 juli 1976 sattes avgiften till 0,125 procent av avgiftsunderlaget.<br>Åren 1977 till 1979 var avgiften 0,25 procent och åren 1980 till 1992<br>(t.o.m. den 30 juni) var avgiften 0,5 procent. Delpensionsavgifterna har<br>i stort sett täckt försäkringsutgifterna under åren 1976 - 1984. Fr.o.m.<br>år 1985 har avgifterna tillsammans med fondavkastningen överstigit<br>utgifterna i sådan mån att delpensionsfonden i slutet av år 1992 uppgick<br>till 13,8 miljarder kronor.</p>
<p>Delpensionärernas andel av inskrivna försäkrade i åldrarna 60 - 64 år<br>med sjukpenninggrundande inkomst varierade under åren 1985 - 1991<br>mellan 13 och 15 procent för att år 1992 stiga till ca 22 procent. Före år<br>1992 var det således var sjunde försäkrad i genomsnitt i de aktuella<br>åldersgrupperna som använde sig av möjligheten att trappa ned sin<br>arbetsinsats med hjälp av delpension. Fr.o.m år 1992 är det nära var<br>fjärde person i åldrarna 60 - 64 år som har delpension. Avgiften till<br>delpensioneringen betalas dock av alla försäkrade under hela den<br>förvärvsaktiva tiden, vare sig de väljer att utnyttja möjligheten till delpen-<br>sion eller inte.</p>
<p>Sambandet mellan summan av inbetalad avgift och summan av utbetalad<br>delpension för den enskilde individen blir därmed svagt. Detta kan<br>illustreras av en beräkning av det antal år med erlagd delpensionsavgift<br>som behövs för att täcka summan av en enskild individs delpension under</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>22</p>
<p>de fyra år som är den vanligaste perioden för uttag av delpension. Med<br>en avgift på 0,5 procent, en real avkastning på 4 procent i fonden och<br>med en jämn förvärvsinkomst över livet, krävs det ca 65 års förvärvs-<br>arbete (inkl, fyra års deltidsarbete samtidigt som delpension uppbärs) för<br>att fondbehållningen ska räcka till det belopp den enskilde personen får<br>i delpension.</p>
<p>Efter det att delpensionen införts den 1 juli 1976 har sammanlagt<br>57 074 personer i åldrarna 60 - 64 år beviljats delpension under<br>kalenderåren 1977 - 1979. Under dessa tre kalenderår sjönk antalet<br>nybeviljade förtidspensioner i de aktuella åldrarna från 17 940 år 1977<br>till 16 501 år 1979, dvs. med 1 439. Fr.o.m. den 1 januari 1981 (till den<br>1 juli 1987) sänktes kompensationsgraden från 65 till 50 procent av<br>inkomstbortfallet. Inför denna förändring, dvs. under år 1980, ökade<br>antalet beviljade delpensioner kraftigt från 18 243 år 1979 till 32 882.<br>Samtidigt ökade år 1980 antalet beviljade förtidspensioner med ca 1 200.<br>Detta visar att det inte alltid gäller ett tydligt samband i meningen att<br>antalet beviljade förtidspensioner ökar när antalet delpensioner minskar<br>och omvänt.</p>
<p>Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska läge som råder<br>finns det skäl att pröva om olika delar i socialförsäkringssystemen har en<br>väl avvägd nivå och att stärka sambandet mellan avgift och förmån. Av<br>dessa skäl anser regeringen att vissa förändringar bör göras vad avser<br>delpensionsförsäkringen.</p>
<p>Delpensionsförsäkringens syfte är att ge äldre förvärvsarbetande<br>möjlighet till en mjuk övergång till ålderspensioneringen. Under normala<br>konjunkturer råder ett mycket svagt samband mellan delpensions-<br>frekvensen och förtidspensionsfrekvensen i de berörda åldersgrupperna.<br>Eftersom regeringen nu bedömer att det finns förutsättningar för en god<br>ekonomisk tillväxt i Sverige under de närmaste åren bör en begränsning<br>av rätten till delpension kunna genomföras utan att utgifter övervältras på<br>förtidspensioneringen.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att delpensionen begränsas till att avse<br>ersättning med 65 procent av det inkomstbortfall som följer av en<br>minskning av arbetstiden med högst tio timmar per vecka. Som en följd<br>av detta föreslås att en egenföretagare endast skall behöva minska<br>arbetstiden med en fjärdedel i genomsnitt. Regeringen föreslår vidare att<br>en försäkrad skall ha rätt till delpension först fr.o.m. det år han eller hon<br>fyller 62 år. Dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Har<br>ansökan om delpension gjorts före ikraftträdandet föreslås dock äldre<br>beräkningsregler gälla. I fråga om vid vilken ålder en försäkrad skall<br>vara berättigad till delpension föreslås en mjukare övergång. Äldre<br>bestämmelser föreslås i detta hänseende tillämpas även för den som sökt<br>delpension före den 1 januari 1995 och fått den beviljad för tid med<br>början före detta datum.</p>
<p>Regeringens förslag beräknas reducera utgifterna för delpensioneringen<br>med 0,1 miljarder kronor i slutet av budgetåret 1994/95. I slutet av de<br>därpå följande budgetåren beräknas utgifterna, i 1994 års pris och med<br>viss reallönehöjning, understiga kostnaden för en oförändrad delpensions-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>23</p>
<p>försäkring med 0,5 miljarder, 1,1 miljarder, 1,7 miljarder och slutligen<br>med 2,1 miljarder kronor. Antalet personer med delpension har i<br>beräkningarna antagits öka år 1994/95 med ca 4 000 till ca 52 000 för att<br>därefter successivt avta till ca 20 000 i slutet av budgetåret 1998/99. I<br>beräkningen har vidare antagits en ökning med ca 3 000 till följd av ett<br>större antal sökande budgetåret 1998/99 förutsatt att delpensionsförsäk-<br>ringen avvecklas enligt Pensionsarbetsgruppens förslag i betänkandet<br>Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>24</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Kommunikations-<br>departementet</p>
<h2>Bilaga 6 till kompletteringspropositionen 1994</h2>
<h1>Kommunikationsdepartementet</h1>
<h2>(Sjätte huvudtiteln)</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h2>A. Infrastruktur</h2>
<h3>A 15. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt</h3>
<h4>Regeringens överväganden</h4>
<p>Mot bakgrund av det eftersatta underhållet på statliga vägar samt den<br>rådande arbetslöshetssituationen beslutade riksdagen år 1992 att<br>anvisa ett reservationsanslag om totalt 3,7 miljarder kronor för<br>underhållsåtgärder på vägar och järnvägar för sysselsättning och till-<br>växt. Våren 1993 anvisade riksdagen 1,2 miljarder kronor under<br>samma anslag med särskild inriktning mot upprustning och för-<br>bättringar av länsvägar och länsjärnvägar. Riksdagen har tidigare<br>denna vår beslutat att anvisa ytterligare 1,2 miljarder kronor för<br>samma ändamål.</p>
<p>Trots dessa och en rad andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder<br>råder fortfarande ett svårt arbetsmarknadsläge. Ytterligare insatser<br>behöver vidtas som är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt<br>och där sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser måste göras i<br>hela landet med hänsyn tagen till arbetsmarknads- och transport-<br>situationen.</p>
<p>Dessa kortsiktiga och konjunkturberoende insatser bör göras som<br>ett komplement till de långsiktiga och samlade insatser i investeringar<br>i det nationella och regionala transportnätet som riksdagen och<br>regeringen fattat beslut om.</p>
<p>Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll<br>av länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfatt-<br>ning till sådana riksvägar som har liknande förutsättningar och pro-<br>blem som angivna länsvägar. Detta har stor betydelse för bl.a. skogs-<br>industrins transportmöjligheter. Dessa åtgärder medverkar också till<br>en ökad trafiksäkerhet och minskad miljöpåverkan. För att få en så<br>effektiv användning av medlen som möjligt i syfte att stärka<br>regionernas transportnät bör också en mindre del kunna användas för<br>de ändamål som gäller vid fördelning av medel till länstrafikanlägg-<br>ningar.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att till anslaget Underhållsåtgärder för<br>sysselsättning och tillväxt anvisas 1 600 000 000 kronor för budget-<br>året 1994/95 utöver de 1 200 000 000 kronor som riksdagen tidigare<br>denna vår fattat beslut om (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet.<br></p>
<p>1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157). Därigenom kommer Prop. 1993/94:150</p>
<p>2 800 000 000 kronor att stå till regeringens förfogande under Bilaga 6<br>budgetåret 1994/95.</p>
<p>Regeringen kommer att fördela medlen på länen inom ramen för<br>ovan och i budgetpropositionen angivna riktlinjer.</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet.<br>1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157) till Underhållsåtgärder för syssel-<br>sättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln<br>anvisar ett reservationsanslag på 2 800 000 000 kronor.</p>
<h2>C. Luftfart</h2>
<h3>Sky City vid Arlanda flygplats</h3>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>Luftfartsverket skall ges rätt att under perioden 1994-1998<br>ställa ut en kapitaltäckningsgaranti till förmån för dotterbolaget<br>LFV AirportCenter AB. Verket skall vidare inom den ram som<br>tidigare beslutats för aktieteckning i LFV AirportCenter AB<br>även ges rätt att lämna aktieägartillskott till bolaget.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Luftfartsverket inledde under år 1986 ett arbete i syfte att uppföra en<br>kommersiell anläggning mellan dåvarande inrikes- och utrikes-<br>terminalema på Arlanda flygplats. Härigenom avsågs servicenivån<br>för bl.a. flygresenärer och företag på flygplatsen höjas och Arlandas<br>attraktionskraft som flygplats stärkas. Dessutom skulle verket erhålla<br>intäkter genom exploatering av befintliga markområden och infra-<br>struktur. Projektet hade till en början namnet Arlanda Centrum,<br>vilket senare ändrats till Sky City.</p>
<p>Luftfartsverket har kontinuerligt informerat regering och riksdag<br>om utvecklingen av projektet. En genomgående utgångspunkt för<br>projektet har därvid varit att Sky City skall uppföras och förvaltas i<br>egen företagsform och därmed ekonomiskt avgränsas från Luftfarts-<br>verkets övriga verksamhet.</p>
<p>Med stöd av riksdagens medgivande (prop. 1989/90:100 bil. 8, bet.<br>1989/90:TU25, rskr. 1989/90:284) bemyndigade regeringen våren</p>
<p>1990 Luftfartsverket att inom en ram på 80 miljoner kronor teckna<br>aktier i ett bolag med uppgift att uppföra och förvalta anläggningen<br>Sky City, samt att upp till ett belopp av 10 miljoner kronor gå i<br>borgen för upplåning i bolaget. Detta bolag, LFV AirportCenter AB,<br>bildades därefter hösten 1990 som helägt dotterbolag till Luftfartsver-<br>ket med ett initalt aktiekapital på 1 miljon kronor.</p>
<p>Finansieringen av Sky City-anläggningen upphandlades genom<br>anbud. Ett ramavtal träffades därefter i november 1990 med För-<br>säkringsbolaget SPP, som dels innefattade finansieringen under bygg-<br>nadstiden, dels ett erbjudande från SPP om finansiering på lång sikt.<br>SPP blev därigenom huvudentreprenör och uppförde under åren<br>1991-1993 anläggningen Sky City vid Arlanda flygplats, vilken togs<br>i bruk med början i september 1993.</p>
<p>Ramavtalet mellan Luftfartsverket och Försäkringsbolaget SPP från<br>år 1990 innebar att SPP, som vid färdigställandet den 1 januari 1994<br>överlämnade anläggningen till verket, erbjöd sig att senast 15<br>månader efter färdigställandet förvärva hela anläggningen. SPP avses<br>därefter att i ett särskilt förvaltningsavtal uppdra åt LFV<br>AirportCenter AB att under minst 25 år förvalta Sky City-anlägg-<br>ningen, och i ett optionsavtal ge detta bolag rätt till förvärv av an-<br>läggningen vart femte år till ett pris som ger SPP en överenskommen<br>realränta på sysselsatt kapital. Förvaltningsavgiften till SPP avses<br>anpassas till förväntad resultatutveckling i förvaltningen av anlägg-<br>ningen. Detta innebär att en viss del av räntekostnaden för<br>finansieringen skjuts framåt i tiden. Under de tio första åren avses<br>därvid inte någon avskrivning av investeringsutgiften ske. I upp-<br>görelsen ingår också att Luftfartsverket samtidigt med förvaltningsav-<br>talets undertecknande skulle utfärda en avsiktsförklaring att, så länge<br>koncernförhållandet med LFV AirportCenter AB består, skapa förut-<br>sättningar för att detta bolags verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att<br>dess förpliktelser som förvaltare kan fullföljas.</p>
<p>Luftfartsverket, LFV AirportCenter AB och Försäkringsbolaget<br>SPP har den 22 december 1993 tecknat ett tilläggsavtal varigenom<br>dels SPP överlämnat anläggningen till byggherren Luftfartsverket per<br>den 1 januari 1994, dels Luftfartsverket förbundit sig att överlåta<br>byggnaden till SPP per den 1 maj 1994, varefter finansiering och<br>förvaltning avses ske i enlighet med villkoren i det tidigare nämnda<br>ramavtalet. I avvaktan på SPP:s förvärv har slutligen också Luft-<br>fartsverket medgivits anstånd med erläggandet av entreprenadsumman<br>i enlighet med vissa villkor i ramavtalet.</p>
<p>Regeringen berörde i budgetpropositionen år 1993 (prop.<br>1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU19, rskr. 1992/93:245) att Luft-<br>fartsverket vid beräknande av sin ekonomiska utveckling under tre-<br>årsperioden 1993-1995 valt att tills vidare inte låta Sky City-anlägg-<br>ningen på Arlanda påverka verkets balans- och resultaträkning.<br>Regeringen förutsatte att denna fråga skulle klaras ut till bokslutet år<br>1993. Med anledning av detta inkom Luftfartsverket i november 1993<br>med en särskild skrivelse till regeringen, varigenom verket redo-<br>visade den tidigare beskrivna finansieringslösningen för anlägg-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>ningen. Riksrevisionsverket har därefter för sin del begärt klar-<br>lägganden beträffande riskbilden i projektet och därmed redovis-<br>ningen i Luftfartsverkets räkenskaper. Luftfartsverket har i skrivelse<br>till regeringen i mars 1994 lämnat en slutlig redovisning av läget<br>inkl, de begärda klarläggandena. Verket konstaterar i sin skrivelse att<br>kostnaden för Sky City-anläggningen totalt uppgår till 1 800 miljoner<br>kronor i aktuellt penningvärde. Det 25-åriga förvaltningsavtalets<br>finansieringsmodell innebär som tidigare nämnts en förskjutning av<br>kostnadsbelastningen för LFV AirportCenter AB så att denna under<br>de första 12 åren blir lägre än vid en periodiserad redovisning och<br>därefter högre. Vid en antagen inflation på i genomsnitt 4 % per år<br>kan förskjutningen beräknas till ca 700 miljoner kronor. Förvalt-<br>ningsavgiften till SPP uppgår till i genomsnitt ca 252 miljoner kronor<br>per år. Intäkterna bedöms dock komma att överstiga kostnaderna<br>under avtalstiden varför projektet bedöms få en positiv påverkan på<br>Luftfartsverkskoncernens resultat.</p>
<p>Revisorerna i bolaget har påpekat det ansenliga åtagande som LFV<br>AirportCenter AB iklätt sig genom förvaltningsavtalets utformning<br>jämfört med bolagets begränsade egna kapital, och har därför före-<br>slagit att bolaget begär förtydligande från SPP eller Luftfartsverket<br>eller bådadera avseende riskfördelningen i avtalet.</p>
<p>Verket har mot denna bakgrund i skrivelsen hemställt om rätt att få<br>utfärda en generell kapitaltäckningsgaranti till förmån för bolaget i<br>syfte att säkra bolagets egna kapital. Garantin skulle omfatta fem år<br>och verket beräknar därvid garantibehovet till ca 350 miljoner<br>kronor.</p>
<p>Luftfartsverket hemställer vidare i skrivelsen om att, inom den<br>tidigare nämnda ramen 80 miljoner kronor för teckning av aktier i<br>LFV AirportCenter AB, även få rätt att ge s.k. aktieägartillskott till<br>bolaget.</p>
<h4>Regeringens överväganden</h4>
<p>Regeringen anser att den av Luftfartsverket redovisade finansierings-<br>och förvaltningslösningen för Sky City-anläggningen vid Arlanda<br>flygplats i allt väsentligt följer de inledningsvis nämnda riktlinjerna<br>om att projektet skulle uppföras och förvaltas i egen företagsform och<br>därmed ekonomiskt avgränsas från Luftfartsverkets övriga verksam-<br>het. Regeringen delar också synen att Sky City-anläggningen har<br>goda förutsättningar för att bidra till att öka Arlandas attraktivitet<br>som flygplats och resecentrum och därigenom också bidra till Luft-<br>fartsverkets resultat och flygsektorns utveckling. De nu begärda be-<br>myndigandena bör framför allt ses som tekniska justeringar för att<br>medge en effektiv förvaltning och rimlig redovisning av anlägg-<br>ningen, och regeringen anser därför att Luftfartsverkets hemställan<br>bör bifallas.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. bemyndigar regeringen att ge Luftfartsverket rätt att under<br>perioden 1994-1998 ställa ut en kapitaltäckningsgaranti till för-<br>mån för LFV AirportCenter AB,</p>
<p>2. bemyndigar regeringen att ge Luftfartsverket rätt att inom en<br>ram på 80 000 000 kronor dels teckna aktier i, dels ge aktie-<br>ägartillskott till LFV AirportCenter AB.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h2>D. Post och telekommunikation</h2>
<h3>SOS Alarmering AB</h3>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>- Regeringen bemyndigas att ingå ett nytt konsortialavtal<br>rörande SOS Alarmering AB mellan svenska staten, Lands-<br>tingsförbundet och Svenska Kommunförbundet genom<br>Förenade Kommunföretag AB samt ett alarmeringsavtal<br>mellan svenska staten och SOS Alarmering AB.</p>
<p>- För SOS Alarmering AB:s åtaganden betalar staten en årlig<br>avgift till SOS Alarmering AB. Riksdagen har för detta<br>ändamål för budgetåret 1994/95 anslagit 140 miljoner<br>kronor. För täckande av investeringskostnaden för ny teknik<br>vid centralerna i Stockholm, Göteborg och Malmö föreslås<br>att staten som en engångssumma tillför bolaget ytterligare<br>80 miljoner kronor.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>SOS-tjänsten innebär att allmänheten i nödsituationer kan slå ett<br>telefonnummer, för närvarande 90 000, och genom förmedling av<br>telefonist komma i kontakt med önskat hjälporgan. Post- och tele-<br>styrelsen har nyligen beslutat att det gemensamma europeiska<br>alarmeringsnumret 112 skall vara infört i Sverige den 1 juli 1996.</p>
<p>SOS-tjänsten infördes efter beslut av 1956 års riksdag (prop.<br>1956:1 bil. 27, bet. 1956:SU9, rskr. 1956:155). Behovet av en sär-<br>skild SOS-tjänst var i första hand en följd av telenätets automatise-<br>ring. Så länge telefonsamtal vidarekopplades av telefonist på en<br>manuell telefonstation kunde man i en nödsituation lyfta telefonluren<br>och begära ”polis”, ”brandkår” osv. (de s.k. sociala namnanropen).<br>Efter hand som telenätet automatiserades bortföll denna möjlighet och</p>
<p>allmänheten måste känna till telefonnumren till de olika hjälporganen,<br>vilket i nödsituationer kunde vålla vissa problem. Genom riksdagsbe-<br>slutet år 1956 infördes ett för olika hjälporgan gemensamt telefon-<br>nummer (90 000), som skulle gälla över hela landet och genom vilket<br>en person i nöd kunde komma i kontakt med önskat hjälporgan.</p>
<p>I syfte att samordna samhällets alarmeringsfunktioner och möjlig-<br>göra snabba och effektiva hjälpinsatser bildades år 1972 SOS<br>Alarmering AB (SOS Alarmering). SOS Alarmering ägdes till 50 %<br>av Televerket och till 25 % vardera av Kommunförbundet och<br>Landstingsförbundet. Förhållandet mellan ägarna, såsom kostnadsan-<br>svaret, reglerades i ett konsortialavtal. Enligt avtalet fördelades kost-<br>naderna enligt principen att Televerket svarade för 40 % av kost-<br>naderna, anslutna landsting svarade tillsammans för 30 % av kost-<br>naderna och anslutna kommuner tillsammans för 30 % av kost-<br>naderna.</p>
<p>Våren 1991 godkände riksdagen ett nytt konsortialavtal för SOS<br>Alarmering (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :TU28, rskr.<br>1990/91:369). Staten, genom Televerket, tog i avtalet på sig ett<br>jämfört med tidigare avtal ökat kostnadsansvar för 90 OOO-tjänsten<br>fram till år 1994. Enligt konsortialavtalet från år 1991 skall kost-<br>naderna för resp. SOS-central fördelas enligt följande: Televerket<br>svarar för 50 % av kostnaderna, anslutna landsting svarar för 30 %<br>av kostnaderna och anslutna kommuner svarar för resterande 20 %<br>av kostnaderna. Parterna har för tiden efter år 1994 inte kunnat enas<br>om en förändrad fördelning.</p>
<p>Riksdagen har bemyndigat regeringen att vid behov jämka den i<br>konsortialavtalet fastställda kostnadsfördelningen (prop. 1992/93:132,<br>bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152). Beslutet ger förutsättningar<br>att uppnå en mer affärsmässig relation mellan SOS Alarmering och<br>berörda kommuner. Beslutet ger också möjlighet till en prissättning<br>som är bättre anpassad till kostnaderna för enskilda tjänster, men den<br>skall inte innebära någon övervältring av kostnaderna på staten eller<br>landstingen.</p>
<p>Mot bakgrund av Televerkets ombildande till aktiebolag, Telia AB,<br>den 1 juli 1993 samt den pågående och förväntade utvecklingen på<br>telemarknaden beslutade riksdagen våren 1993 att statens aktier i<br>SOS Alarmering skall förvaltas direkt av regeringen (prop.<br>1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Det statliga ansvaret</p>
<p>Ansvaret för samhällets alarmeringsfunktioner regleras bl.a. i rädd-<br>ningstjänstlagen (1986:1102). Räddningstjänsten skall enligt rädd-<br>ningstjänstlagen planeras och organiseras så att räddningsinsatserna<br>kan påbötjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.<br>Kommunerna och de statliga myndigheter som svarar för räddnings-<br>tjänst skall samarbeta med varandra och se till att det finns anord-<br>ningar för alarmering av räddningsorganen. I motiven till lagen</p>
<p>(prop. 1985/86:170 s. 42) uttalades att en av förutsättningarna för<br>effektiva räddningsinsatser är att räddningsorganen larmas så tidigt<br>som möjligt. Det är därför viktigt att det finns väl fungerande anord-<br>ningar som ständigt kan ta emot larm. Lika viktigt är det att den som<br>har tagit emot larmet också snabbt kan vidarebefordra det till det<br>räddningsorgan som skall göra insatsen.</p>
<p>Staten har vidare ett ansvar för grundläggande telekommunika-<br>tioner. Detta ansvar upprätthålls bl.a. genom att Post- och tele-<br>styrelsen, vid sin tillståndsgivning enligt telelagen (1993:597), före-<br>skriver som villkor för teleoperatörer att de skall tillhandahålla<br>90 000-samtal med erforderlig säkerhet och att de utan avgift eller<br>med högst en markering för abonnenterna skall förmedla tele-<br>meddelanden till samhällets alarmerings- och räddningstjänst. Post-<br>och telestyrelsen har vidare möjlighet att enligt lagen (1993:599) om<br>radiokommunikation vid beviljande av tillstånd att inneha och an-<br>vända radiosändare förena tillståndet med villkor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 6</p>
<h4>Regeringens överväganden</h4>
<p>Televerkets ombildande till aktiebolag och överföringen av statens<br>aktier i SOS Alarmering från Televerket till direkt förvaltning av<br>staten har aktualiserat en översyn av statens roller inom bolaget, dvs.<br>staten som kund till SOS Alarmering och staten som ägare till<br>bolaget. Översynen har genomförts i samråd med de övriga ägarna. I<br>det följande lämnas en redogörelse för de förändringar som<br>regeringen föreslår med anledning av översynen.</p>
<p>Nuvarande konsortialavtal innebär att bolagets årliga underskott<br>täcks av kunderna i proportionerna staten 50 %, landstingen 30 %<br>och kommunerna 20 %. Denna underskottstäckning utgör ersättning<br>för de tjänster kunderna erhåller. Vidare gäller enligt nuvarande avtal<br>att eventuella överskott i bolaget går tillbaka till kunderna i form av<br>minskade belopp för täckningen av bolagets underskott. Bolaget får<br>således inte del i eventuella besparingar som sker.</p>
<p>Ersättningen till SOS Alarmering från staten uppgick år 1993 till ca<br>140 miljoner kronor.</p>
<p>Den tekniska utvecklingen och behovet av att säkerställa effektiv<br>mottagning och analys av samtal på 90 000-numret gjorde att ägarna<br>och styrelsen under slutet av 1980-talet fattade beslut om att investera<br>i ny teknik för operatörerna vid SOS-centralema. Under åren 1987<br>till 1992 har denna nya teknik, s.k. CoordCom-utrustning, installerats<br>i 16 centraler. De centraler som återstår är centralerna i Stockholm,<br>Göteborg och Malmö. Statens andel av investeringarna uppgår i<br>enlighet med konsortialavtalet till 50 %. För de redan installerade<br>centralerna regleras statens andel av investeringarna genom ett<br>leasingavtal med TeleCredit AB. Leasingkostnadema ingår i den<br>ovan nämnda ersättningen från staten. Statens andel av investeringar<br>i ny teknik (CoordCom) för storstadscentralema Stockholm,<br>Göteborg och Malmö uppgår till 80 miljoner kronor.</p>
<p>Ett nytt konsortialavtal</p>
<p>I syfte att ge SOS Alarmering möjligheter till en sund affärsmässig<br>utveckling och att skapa en tydligare kommersiell relation med staten<br>som kund till SOS Alarmering föreslår regeringen att nuvarande<br>konsortialavtal ersätts av ett nytt konsortialavtal och ett<br>alarmeringsavtal mellan staten och SOS Alarmering. Den viktigaste<br>förändringen till följd av detta är att bolagets ekonomiska handlings-<br>utrymme avgörs efter affärsmässiga förhandlingar mellan bolaget och<br>dess kunder. Detta ger kunderna bättre möjligheter än i dag att på-<br>verka servicenivå och innehåll på leveranserna från SOS Alarmering.<br>Bolaget kan därmed utveckla de tjänster som kunderna har störst<br>behov av. SOS Alarmering får vidare möjlighet att fungera som<br>andra företag och behålla överskott i rörelsen. Detta skapar förut-<br>sättningar för en sund ekonomisk och finansiell utveckling av<br>bolaget. Från ägarnas synvinkel skapas möjlighet att få en<br>tillfredsställande ekonomisk avkastning på den förmögenhetsmassa<br>som verksamheten har att förvalta.</p>
<p>Syftet med det nu föreslagna konsortialavtalet är att reglera för-<br>hållanden mellan ägarna såsom regler vid försäljning av aktier,<br>borgensåtaganden och kapitaltillskott samt ägarnas målsättning för<br>bolaget. Nedan lämnas en redogörelse för innehållet i förslaget till<br>nytt konsortialavtal.</p>
<p>Överlåtelse av aktier får inte ske utan övriga aktieägares samtycke.<br>Om samtycke har inhämtats skall de övriga ägarna erbjudas aktierna<br>till det högsta av aktiens nominella belopp eller aktiens andel av SOS<br>Alarmering-koncernens justerade egna kapital.</p>
<p>I den mån SOS Alarmering för finansiering som beslutats av dess<br>styrelse inte själv kan erbjuda erforderliga säkerheter härför skall<br>ägarna teckna borgen såsom för egen skuld. Ägarnas skyldighet att<br>teckna borgen begränsas vid varje tillfälle till ett för ägarna<br>gemensamt borgensåtagande om högst 25 miljoner kronor, varav<br>statens andel begränsas till högst 12,5 miljoner kronor.</p>
<p>Om det för undvikande av likvidation av SOS Alarmering skulle<br>krävas tillskott av kapital är ägarna överens om att detta skall<br>tillskjutas i proportion till resp, parts andel av aktier och röster i SOS<br>Alarmering. Skyldighet att tillskjuta kapital skall dock gälla längst till<br>och med det räkenskapsår som avslutas den 31 december 1996.</p>
<p>Målsättningen för koncernen skall vara att uppvisa en uthållig lön-<br>samhet. Vidare är det viktigt att koncernens effektivitet och<br>finansiella styrka utvecklas gynnsamt. Ekonomiska nyckeltal för att<br>följa upp detta är bl.a. nettomarginal, räntabilitet på sysselsatt kapital<br>och soliditet. Utdelning till aktieägarna skall inte ske innan tillfreds-<br>ställande soliditet uppnåtts i SOS Alarmering-koncernen.</p>
<p>Tvist som rör tillämpningen eller tolkningen av avtalet skall av-<br>göras genom skiljedom i Stockholm enligt reglerna för Stockholms<br>handelskammares Skiljedomsinstitut.</p>
<p>Avtalet gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 t.o.m. den 31 december<br>1996, varefter avtalet, såvida det inte sagts upp senast tolv månader</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>före angivet datum, skall gälla tills vidare med rätt för envar part att<br>när som helst bringa avtalet till upphörande med iakttagande av en<br>uppsägningstid om tolv månader.</p>
<p>Alarmeringsavtal</p>
<p>Det statliga ansvaret för SOS-tjänsten regleras i nuvarande konsortial-<br>avtal. Syftet med det nu föreslagna alarmeringsavtalet är att säker-<br>ställa en effektiv SOS-tjänst och att tillgodose behovet av<br>alarmeringstjänster för den statliga räddningstjänsten. Nedan lämnas<br>en redogörelse för innehållet i alarmeringsavtalet.</p>
<p>SOS Alarmering åtar sig i avtalet bl.a. att driva SOS-centraler som<br>upprätthåller SOS-tjänsten i hela landet och att vid sådana centraler<br>motta och behandla eller i förekommande fall vidarekoppla samtal<br>från ett för hela landet gemensamt larmnummer samt att upprätthålla<br>landstäckande radiokommunikation för alarmering och samverkan.<br>Vidare åtar sig SOS Alarmering att förse SOS-centralerna med en<br>organisation och en teknisk utrustning som möjliggör en säker och<br>effektiv alarmeringsverksamhet.</p>
<p>För SOS Alarmerings åtaganden betalar staten en årlig avgift till<br>SOS Alarmering på 137 miljoner kronor fr.o m. år 1995. Skulle<br>konsumentprisindex stiga med mer än 5 % skall SOS Alarmering<br>kompenseras med hänsyn till detta.</p>
<p>Avtalet löper från den 1 januari 1995 tills vidare med ett års upp-<br>sägningstid.</p>
<p>Anslag för budgetåret 1994/95</p>
<p>Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:200, bet.<br>1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443) i samband med beslut om ombild-<br>ning av Televerket till aktiebolag, att statens kostnader för ägandet i<br>SOS Alarmering AB skulle belasta ett särskilt anslag.</p>
<p>För innevarande budgetår har ett reservationsanslag på 140 miljo-<br>ner kronor anvisats för kostnader förenade med statens ägande i SOS<br>Alarmering AB.</p>
<p>Efter förslag i årets budgetproposition har riksdagen nyligen be-<br>slutat om ett anslag på 140 miljoner kronor för dessa ändamål för<br>budgetåret 1994/95 (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU17,<br>rskr. 1993/94:199).</p>
<p>För täckande av investeringskostnaden vid centralerna i Stockholm,<br>Göteborg och Malmö bör staten som en engångssumma kunna tillföra<br>bolaget 80 miljoner kronor. Detta belopp motsvarar statens andel av<br>investeringskostnaden i enlighet med nuvarande konsortialavtal. De<br>övriga 50 % av kostnaderna svarar kommuner och landsting för.<br>Detta innebär att anslaget för budgetåret 1994/95 för kostnader<br>förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB bör uppgå till<br>sammanlagt 220 miljoner kronor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:150</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 6</p>
<p>1. bemyndigar regeringen att godkänna ett nytt konsortialavtal av-<br>seende SOS Alarmering AB mellan svenska staten, Landstings-<br>förbundet och Svenska Kommunförbundet genom Förenade<br>Kommunföretag AB, i huvudsaklig överensstämmelse med vad<br>som angetts i det föregående,</p>
<p>2. bemyndigar regeringen att godkänna ett alarmeringsavtal mellan<br>svenska staten och SOS Alarmering AB i huvudsaklig<br>överenstämmelse med vad som angetts i det föregående,</p>
<p>3. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:TU17, rskr.<br>1993/94:199) till Kostnader förenade med statens ägande i SOS<br>Alarmering AB för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservations-<br>anslag på 220 000 000 kronor.</p>
<p>10</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>F inansdepartementet</p>
<h2>Bilaga 7 till kompletteringspropositionen 1994</h2>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h1>Finansdepartementet</h1>
<h2>(Sjunde huvudtiteln)</h2>
<h2>1 Vissa anslagsfrågor inom sjunde huvudtiteln</h2>
<h3>1.1 E Statliga arbetsgivarfrågor</h3>
<h3>E 8. Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade<br>området</h3>
<p>1994/95 Nytt anslag (förslag) 1 000</p>
<p>I prop. 1989/90:100 bil. 15 hemställde regeringen att riksdagen till<br>Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området för<br>budgetåret 1990/91 skulle anvisa ett reservationsanslag på 300 000 000<br>kr. Bakgrunden till detta var att parterna i 1989 års ramavtal om löner<br>för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) avsatt 300 miljoner kronor för<br>att statsanställda skall kunna erbjudas en viss personalutbildning varje år.<br>Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 1989/90:AU18, rskr.<br>1989/90:213).</p>
<p>Den 1 juli 1993 fanns det 6 125 000 kr oförbrukat på detta anslag.<br>Enligt uppgift från Statens arbetsgivarverk, som enligt regleringsbrev<br>disponerar anslaget, kommer medel fortfarande att finnas kvar vid<br>utgången av budgetåret 1993/94. Budgetåret 1993/94 är det tredje och<br>sista året efter det budgetår då anslaget var uppfört på statsbudgeten som<br>regeringen har dispositionsrätt till anslagsmedlen.</p>
<p>Eftersom det kommer att finnas ett behov att disponera anslagsmedlen<br>även efter utgången av budgetåret 1993/94 bör anslaget ånyo föras upp<br>i statsbudgeten. Detta kan ske med endast ett formellt anslagsbelopp<br>eftersom någon ytterligare medelsanvisning inte behövs.</p>
<h3>1.2 F Bostadsväsendet</h3>
<h3>F 3. Räntebidrag m.m.</h3>
<p>Medel för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder och för vissa<br>andra bidrag för bostadsändamål anvisas årligen under anslaget Ränte-<br>bidrag m.m. på sjunde huvudtiteln. Anslaget, som är ett förslagsanslag,<br>beräknas såvitt gäller räntebidrag bl.a. med ledning av sammanställningar<br>över bidragsunderlag, garanterade räntesatser och subventionsräntesatser<br></p>
<p>för olika årgångar och bidragstagarkategorier (aviseringsstatistik) som<br>Boverket upprättar en gång per halvår.</p>
<p>På basis av Boverkets aviseringsstatistik avseende räntebidragsutbetal-<br>ningar under första halvåret 1993 angavs i 1994 års budgetproposition<br>(prop. 1993/94:100 bil. 8) behovet av medel under budgetåret 1993/94<br>för räntebidrag för ny- och ombyggnad till 30 080 miljoner kr och det<br>totala medelsbehovet på anslaget till 30 900 miljoner kr. Belastningen på<br>anslaget beräknades således bli 415 miljoner kr mindre än tidigare beräk-<br>nat. Som huvudsaklig förklaring till minskningen angavs sjunkande mark-<br>nadsräntor.</p>
<p>Nya beräkningar som Boverket gjort med ledning av verkets aviserings-<br>statistik avseende räntebidragsutbetalningar under andra halvåret 1993<br>tyder emellertid på att de beräkningar som tidigare gjordes på basis av<br>första halvårets statistik kraftigt underskattat utgiftsbehovet för budgetåret<br>1993/94. Med utgångspunkt från faktiska utbetalningar av räntebidrag<br>under andra halvåret 1993 på 16 706 miljoner kr beräknas nu utgifterna<br>för sådana bidrag uppgå till sammanlagt 33 000 miljoner kr under<br>budgetåret 1993/94. Den totala anslagsbelastningen beräknas därmed bli<br>33 800 miljoner kr för budgetåret 1993/94.</p>
<p>Orsakerna till avvikelsen mellan de båda beräkningarna är flera. En är<br>att de kalkylmodeller som hittills använts inte i tillräcklig grad tagit<br>hänsyn till den faktiska tidpunkt då en lägre marknadsränta första gången<br>visar sig i form av en lägre bidragsutbetalning. Den mera ingående analys<br>som Boverket gjort av den senaste aviseringsstatistiken indikerar att<br>denna tidpunkt ligger i genomsnitt tre månader senare än som hittills an-<br>tagits i fråga om räntebidrag för bostadslån och i genomsnitt nio månader<br>senare såvitt gäller räntebidrag för bottenlån. En annan orsak är att kal-<br>kylerna inte förutsåg effekten för anslagsbelastningen av möjligheten för<br>de bidragstagare som får räntebidrag fr.o.m. år 1992 att välja tidpunkt<br>för första räntebidragsutbetalningen. Boverkets analys av senaste avise-<br>ringsstatistiken visar att den första utbetalningen som belastar ränte-<br>bidragsanslaget i ett nytillkommet ärende ofta gäller räntebidrag för mer<br>än de normala tre månaderna i taget. Ytterligare en orsak är den under<br>år 1993 genomförda övergången från halvårs- till kvartalsaviseringar av<br>räntebidrag enligt äldre regler som inte hunnit slutföras i sin helhet under<br>första halvåret 1993. Anslaget för budgetåret 1993/94 belastas därför med<br>mer än en "normal" årsutgift för räntebidrag.</p>
<p>Till följd av vad som således framkommit om tidigare gjorda beräk-<br>ningar har en ny beräkning också gjorts såvitt avser behovet av medel för<br>räntebidrag under budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under budgetåret<br>1994/95 för detta ändamål beräknas nu till 28 250 miljoner kr och det<br>totala anslagsbehovet till 29 000 miljoner kr. Det i prop. 1993/94:100<br>bil. 8 för budgetåret 1994/95 föreslagna anslaget för räntebidrag m.m. på<br>25 600 miljoner kr bör därför höjas med 3 400 miljoner kr.</p>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h3>1.3 I Övriga ändamål</h3>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h3>I 9. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken</h3>
<p>1993/94</p>
<p>1994/95</p>
<p>Anslag<sup>1</sup> 1 000</p>
<p>Förslag 1 000</p>
<p>1. Anslaget Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken</p>
<p>Förberedelserna för en försäljning av statens aktier i Nordbanken har<br>påbörjats. Hur lång tid denna process kommer att ta är ännu för tidigt att<br>säga. Regeringen föreslår att anslaget Statliga ägarinsatser m.m. i<br>Nordbanken förs upp i statsbudgeten för budgetåret 1994/95 med ett<br>formellt belopp. Från anslaget bör bestridas utgifter som uppkommer vid<br>förberedelser för och genomförande av försäljning av statens aktier i<br>Nordbanken.</p>
<h3>1.4 Förslag till riksdagsbeslut</h3>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. till Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade<br>området för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på<br>1 000 kr,</p>
<p>2. under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för<br>budgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad som<br>föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 8,</p>
<p>3. till Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken för budgetåret<br>1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.</p>
<h2>2 Kommunal ekonomi</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h3>2.1 Inledning</h3>
<p>Kommunsektorn genomgår för närvarande stora förändringar. Riksdagen<br>har under de senaste åren fattat flera beslut av stor betydelse för sektorn.<br>Kommuner och landsting har successivt givits bättre förutsättningar att<br>själva organisera, prioritera och utforma sin verksamhet. Möjligheterna<br>till flexibilitet och till att kunna utforma verksamheten efter lokala<br>förutsättningar har ökat. En försämrad samhällsekonomi har också drivit<br>på den pågående förändringsprocessen. Begränsade resurser ställer större<br>krav på förnyelse och effektivisering.</p>
<p>Ett nytt statsbidragssystem för kommuner har införts fr.o.m. år 1993.<br>Samtidigt har ett stort antal specialdestinerade statsbidrag tagits bort, och<br>därmed också de detalj styrande regler som var förenade med många av<br>dessa bidrag. Det nya systemet innebär vid fullt genomförande en relativt<br>långtgående inkomst- och kostnadsutjämning och vidare att kommunen får<br>hela bidraget utan särskilda villkor för användandet. Införandet har bl.a.<br>skett utifrån målet om att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar<br>dels genom att utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna,<br>dels genom att ge största möjliga handlingsutrymme för kommunerna att<br>själva utforma sin verksamhet. Ett arbete med att följa upp och utvärdera<br>den kommunala ekonomin avseende bl.a. effekterna av systemom-<br>läggningen pågår.</p>
<p>Vidare har fr.o.m. år 1993 ett nytt system för utbetalning av kommu-<br>nalskattemedel till kommuner och landsting införts.</p>
<p>En mer långsiktig stabilitet i skatte- och bidragssystemen bör efter-<br>strävas för kommuner och landsting. En parlamentariskt sammansatt<br>beredning har tillkallats med uppgift att lämna förslag som innebär att<br>förutsättningarna för detta kan förbättras. Utredningsarbetet skall vara<br>klart i sådan tid att en ny ordning kan gälla från år 1996.</p>
<p>Mot bakgrund av det pågående utredningsarbetet föreslår regeringen att<br>det statliga utjämningsbidraget till kommuner för år 1995 skall utgå med<br>samma belopp per kommun som det preliminära bidraget för år 1994.<br>Vidare föreslås att bidraget med anledning av skattereformens effekter<br>skall finnas kvar även år 1995.</p>
<p>Det utredningsarbete som har påbörjats kommer även att inriktas mot<br>att finna en långsiktig lösning för hur de ekonomiska regleringarna<br>mellan staten och kommunsektorn skall göras. Tillkommande för-<br>ändringar för åren 1994 och 1995 som föranleder en ekonomisk reglering<br>mellan staten och kommunsektorn bör i avvaktan på utredningsarbetets<br>resultat regleras genom att kommunalskattemedlen justeras.</p>
<p>I denna proposition föreslås vidare riktlinjer för finansieringsprincipens<br>fortsatta tillämpning.</p>
<p>Staten anger riktlinjer för den kommunala ekonomin. I detta ingår att<br>vid den samhällsekonomiska bedömningen ange utrymmet för sektorns</p>
<p>skattefinansierade verksamhet. Utrymmet bestäms dels av det kommunala<br>skatteunderlaget och kommunsektorns skatteuttag, dels av de statliga<br>bidragen till sektorn. Regeringen föreslår inte någon begränsning av<br>kommunernas och landstingens rätt att ta ut skatt men förutsätter trots det<br>att den genomsnittliga kommunala utdebiteringsnivån inte höjs.</p>
<p>Med hänvisning till vad regeringen redovisat i den reviderade<br>finansplanen om det ekonomiska läget bör även kommunsektorn dela an-<br>svaret för att eliminera det strukturella underskottet i de offentliga<br>finanserna. Det tar sig uttryck i att det inte finns utrymme för någon<br>uppräkning av statsbidragen under de närmaste åren. De generella<br>statsbidragen bör därför förbli nominellt oförändrade.</p>
<h3>2.2 Kommunerna och de samhällsekonomiska<br>förutsättningarna</h3>
<p>Kommuner och landsting har en central roll för välfärden. De svarar för<br>viktiga välfärdsuppgifter där vård, omsorg och utbildning dominerar.</p>
<p>Kommuner och landsting har därmed fått en stor betydelse som arbets-<br>givare och tjänsteproducenter. Den kommunala sektorns omfattning och<br>betydelse gör att staten måste kunna påverka den kommunala konsum-<br>tionsutvecklingen och finansieringen av verksamheten. Detta sker dels<br>genom statlig ram- och/eller rättighetslagstifitning av den kommunala<br>verksamheten, dels genom att staten anger det skattefinansierade<br>utrymmet.</p>
<p>Ekonomisk tillväxt förutsätter förändring. Vissa delar av ekonomin -<br>sektorer, branscher, företag - expanderar medan andra stagnerar eller<br>minskar. Den ekonomiska politikens huvuduppgift är att skapa förut-<br>sättningar för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil grund<br>för välfärden och sysselsättningen.</p>
<p>Den nödvändiga förstärkningen av de offentliga finanserna har redan<br>inletts och kommer att behöva fortgå under en följd av år. För att det<br>skall skapas nya jobb krävs en hållbar utveckling av landets offentliga<br>finanser. Behovet av fortsatt sanering av de offentliga finanserna och<br>minskning av de offentliga utgifterna berör även den kommunala sektorn.</p>
<p>Skillnaderna i utdebitering mellan olika kommuner och landsting är för<br>närvarande stora. De är främst betingade av skillnader i skattekraft, men<br>också av skillnader i servicenivå, effektivitet, avgiftsnivå och olika<br>ambitioner vad gäller konsolideringsgrad. Utgångspunkten för de<br>närmaste åren är att den genomsnittliga kommunala utdebiteringsnivån<br>inte bör höjas. En möjlighet till omfördelning av det kommunala<br>skatteuttaget bör däremot finnas.</p>
<p>Statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom<br>kommunsektorn måste kombineras med respekt för den kommunala<br>självstyrelsen.</p>
<p>En stor del av besparingarna i den offentliga sektorn har skett inom<br>kommunsektorn. Det är konsekvenserna av den kraftiga expansion som</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>skedde framförallt på 1970-talet, ofta i strid med vad statsmakterna<br>bedömde som lämpligt med hänsyn till den samhällsekonomiska balansen.<br>De nu genomförda besparingarna har utlöst en livaktig förnyelse i många<br>kommuner och landsting. Den ekonomiska situationen innebär att det<br>även fortsättningsvis krävs omprövningar av kommunal verksamhet och<br>kraftfulla åtgärder i syfte att höja produktiviteten och begränsa kost-<br>naderna i sektorn som helhet. Förhållandena varierar dock mellan<br>enskilda kommuner och landsting. En del kommuner och landsting har<br>redan gjort stora besparingar och står därför inför relativt små fortsatta<br>kostnadsneddragningar. Andra kommuners och landstings bidrag till den<br>strukturella anpassningen har hittills varit blygsamma och dessa måste<br>öka takten i volymneddragningama de kommande åren.</p>
<p>Flera kommuner och landsting har inlett samarbete med länsarbets-<br>nämnder för att undvika varsel och uppsägningar under åren 1994 och<br>1995. Hur sysselsättningen inom kommunsektorn därefter kommer att<br>påverkas är oklart. Under våren har regeringen tillsammans med Svenska<br>kommunförbundet och Landstingsförbundet samt de tre stora personalför-<br>bunden haft ett seminarium kring kommunala sysselsättningsfrågor. Det<br>ansågs därvid angeläget att ytterligare analysera sysselsättningsfrågan och<br>framförallt de strukturella förändringar som drabbar vissa personalkate-<br>gorier mer än andra.</p>
<p>Att döma av de undersökningar som bl.a. initierats av expertgruppen<br>för studier i offentlig ekonomi (ESO) har den kommunala omställningen<br>de senaste åren i väsentliga avseenden brutit en negativ produktivitets-<br>utveckling. Denna produktivitetsförbättring underlättar den anpassning till<br>inkomsterna, som de kommunala kostnaderna måste genomgå.</p>
<p>Med hänsyn till vad regeringen tidigare har redovisat om målen för<br>budgetpolitiken och till att medborgarnas behov av service på bästa<br>möjliga sätt bör tillgodoses, måste arbetet med att öka produktiviteten i<br>den kommunala verksamheten drivas vidare.</p>
<p>Om utrymme skall kunna skapas för angelägna reformer kan det också<br>bli nödvändigt att öka avgiftsfinansieringen alternativt minska eller<br>avveckla verksamheter som nu skattefinansieras.</p>
<h4>2.2.1 Uppföljning av kommunal ekonomi</h4>
<p>Förändringarna i statsbidragssystemet till kommunerna utgår från två<br>grundläggande förhållanden. Det första är att kravet på samhällseko-<br>nomisk balans skall vara styrande för bedömningarna av det framtida<br>skattefinansierade utrymmet för den kommunala sektorn. Det andra är att<br>ansvarsfördelningen mellan staten och kommunsektorn skall vara tydlig.</p>
<p>Samtidigt med omläggningen av bidragssystemet (prop. 1991/92:150<br>del II, bet. 1991/92:FiU:29, rskr. 1991/92:345) betonades att regeringen<br>med jämna mellanrum bör ge riksdagen en samlad genomlysning av den<br>verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting. Ett sådant underlag<br>behövs för att regering och riksdag skall kunna göra en avvägning av det<br>samhällsekonomiska utrymmet och fastställa utrymmet för den skattefi-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>nansierade verksamheten i kommunsektorn. Ett annat viktigt syfte med<br>uppföljningen är att bedöma kommunernas ekonomiska förutsättningar att<br>bedriva sin verksamhet.</p>
<p>Regeringen redogör vaije år i budgetpropositionen för utvecklingen<br>inom olika delar av den offentliga sektorn. När det gäller kommunal<br>verksamhet har redovisningar hittills främst återfunnits i respektive<br>departements bilagor till budgetpropositionen. En samlad överblick över<br>de frågor som berör kommunerna har därför varit svår att få. Regeringen<br>överväger därför att årligen göra en mer samlad redovisning. Ett förslag<br>redovisas inom kort av Civildepartementet i form av en departementspro-<br>memoria.</p>
<p>Arbetet med uppföljning av den kommunala ekonomin pågår för<br>närvarande inom Finansdepartementet. För att analyserna skall kunna<br>fungera som beslutsunderlag är det av betydelse att de innehåller såväl en<br>finansiell som en verksamhetsrelaterad uppföljning. Avsikten är att<br>framdeles redovisa en övergripande ekonomisk analys i samband med<br>budgetpropositionen.</p>
<p>I det följande görs en kortfattad redovisning av kommunernas (exkl.<br>kyrkliga kommuner) och landstingens finansiella ställning. Redovisningen<br>kompletteras med en kortfattad redovisning av en sektorsvis uppföljning<br>för området barnomsorg.</p>
<p>Resultaträkning</p>
<p>Enligt tabell 2.1 visar kommunernas och landstingens samlade resultat en<br>negativ förändring av det egna kapitalet för åren 1990 och 1991, medan<br>förändringen var positiv för år 1992. Den positiva förändringen av det<br>egna kapitalet år 1992 berodde på en betydande dämpning av kost-<br>nadsutvecklingen detta år, samtidigt som den goda inkomstutvecklingen<br>år 1990 med en tvåårig eftersläpning av skattemedelsutbetalningama gav<br>höga skatteinkomster år 1992.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Tabell 2.1 Resultaträkning för kommuner och landsting åren 1990 - 1992<br>i miU årder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Verksamhetens nettokostnader<br>(resultat 1)</p></td><td>
<p>- 112,3</p></td><td>
<p>- 119,6</p></td><td>
<p>- 139,4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Resultat efter skatter och<br>finansnetto (resultat 2)</p></td><td>
<p>4,9</p></td><td>
<p>7,9</p></td><td>
<p>20,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förändring av eget kapital</p></td><td>
<p>-0,7</p></td><td>
<p>- 4,0</p></td><td>
<p>3,7</p></td></tr>
</table>
<p>(resultat 3)</p>
<p>Landsting</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Verksamhetens nettokostnader<br>(resultat 1)</p></td><td>
<p>- 102,0</p></td><td>
<p>- 104,5</p></td><td>
<p>- 88,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Resultat efter skatter och</p></td><td>
<p>-0,6</p></td><td>
<p>5,0</p></td><td>
<p>10,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>finansnetto (resultat 2)</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Förändring av eget kapital</p></td><td>
<p>-4,2</p></td><td>
<p>-0,5</p></td><td>
<p>1,2</p></td></tr>
</table>
<p>(resultat 3)</p>
<p>Källa: SCB, Kommunernas finanser</p>
<p>Kommunernas nettokostnader for verksamheten ökade med ca 20<br>miljarder kronor (ca 17 %) mellan åren 1991 och 1992. Detta förklaras<br>huvudsakligen av den s.k. ÄDEL-reformen, som innebar att ansvaret för<br>äldrevården överfördes från landstingen till kommunerna. ÄDEL-<br>reformen innefattade även en skatteväxling mellan kommunerna och<br>landstingen, vilket innebar att kommunernas skatteintäkter och generella<br>statsbidrag ökade kraftigt år 1992. För landstingen innebar ÄDEL-<br>reformen analogt att kostnaderna och intäkterna minskade.</p>
<p>Balansräkning</p>
<p>Av balansräkningen i tabell 2.2 framgår att för år 1992 uppgick kommu-<br>nernas bokförda tillgångar till 282 miljarder kronor. Totalt ökade<br>kommunernas tillgångar med drygt 22 miljarder kronor mellan åren 1991<br>och 1992. De ökade totala tillgångarna i kommunerna har i huvudsak<br>finansierats med en ökad skuldsättning. År 1992 ökade skulderna med 28<br>miljarder kronor. Skuldökningen beror på att många kommuner böljade<br>redovisa sin pensionsskuld från år 1991.</p>
<p>Balansräkningen för landstingen visar att år 1992 uppgick de bokförda<br>tillgångarna till ca 79 miljarder kronor. Sett till den studerade perioden,<br>dvs. åren 1990 - 1992, har landstingens tillgångar ökat något, men<br>jämfört med kommunerna har ökningen varit väsentligt mindre.</p>
<p>Landstingens skulder har ökat drastiskt under de tre studerade åren.<br>Skuldökningen mellan år 1991 och år 1992 är ca 23,6 miljarder kronor,<br>vilket är en ökning med mer än 50 %. I likhet med kommunerna beror<br>skuldökningen i landstingen på att allt fler landsting böljat redovisa<br>pensionsskulderna under åren 1990 - 1992.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Tabell 2.2 Balansräkning för kommuner och landsting åren 1990 - 1992 i<br>miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>1992</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kommuner</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Tillgångar</p></td><td>
<p>244,3</p></td><td>
<p>260,3</p></td><td>
<p>281,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skulder</p></td><td>
<p>99,5</p></td><td>
<p>137,1</p></td><td>
<p>165,2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Eget kapital</p></td><td>
<p>144,8</p></td><td>
<p>123,3</p></td><td>
<p>116,7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa skulder och eget kapital</p></td><td>
<p>244,3</p></td><td>
<p>260,3</p></td><td>
<p>281,9</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Landsting</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Tillgångar</p></td><td>
<p>72,1</p></td><td>
<p>78,3</p></td><td>
<p>79,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skulder</p></td><td>
<p>26,3</p></td><td>
<p>44,7</p></td><td>
<p>68,3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Eget kapital</p></td><td>
<p>45,8</p></td><td>
<p>33,6</p></td><td>
<p>11,0</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa skulder och eget kapital</p></td><td>
<p>72,1</p></td><td>
<p>78,3</p></td><td>
<p>79,3</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: SCB, Kommunernas finanser</p>
<p>Finansiella nyckeltal</p>
<p>Från resultat- och balansräkningen kan olika finansiella nyckeltal<br>beräknas. I diagrammen 2.1 och 2.2 visas två sådana nyckeltal.</p>
<p>Diagram 2.1 Nettokostnadernas andel av totala skatteintäkter och generella<br>bidrag</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-174.png" style="width:283pt;height:148pt;"/>
<p>Nettokostnadernas andel av de totala skatteintäkterna visar hur stor<br>andel av de totala skatteintäkterna (inklusive generella statsbidrag) som<br>används för att finansiera verksamhetens nettokostnader. Om nettokost-<br>naderna överstiger skatteintäkterna måste skillnaden finansieras på annat<br>sätt, t.ex. genom lån eller minskning av rörelsekapitalet.</p>
<p>Av diagram 2.1 framgår att år 1992 finansiellt sett var ett bra år både<br>för kommunerna och landstingen. För kommunernas del återstod 16 %<br>av skatteintäkterna för att täcka underskott i finansnetto och avskriv-<br>ningar, medan motsvarande andel för landstingen uppgick till 10 %.<br>Variationen mellan olika kommuner respektive landsting var emellertid<br>stor. För kommunernas del varierade nettokostnadernas andel av totala<br>skatteintäkter och statsbidrag för år 1992 mellan 70 % och 98 %.<br>Motsvarande variation för landstingen samma år var mellan 82 % och<br>97 %.</p>
<p>Som tidigare nämnts berodde de positiva resultaten år 1992 främst på<br>den gynnsamma inkomstutvecklingen år 1990, som med en tvåårig efter-<br>släpning av skattemedlen innebar höga skatteinkomster år 1992, och på<br>att år 1992 skedde en dämpning av kostnadsutvecklingen.</p>
<p>Åren 1990 och 1991 var däremot nettokostnadernas andel av skattein-<br>täkterna större. Dessa två år återstod 7 % respektive 9 % av kommuner-<br>nas skatteintäkter då verksamhetens nettokostnader finansierats. En<br>liknande utveckling gällde även för landstingen.</p>
<p>Diagram 2.2 Soliditet, exklusive pensionsskuld</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-175.png" style="width:285pt;height:174pt;"/>
<p>Soliditetsmåttet visar den långsiktiga betalningsförmågan, dvs hur stor<br>del av de egna tillgångarna som har finansierats med eget kapital, och om<br>det finns beredskap för framtida resultatförsämringar.</p>
<p>I diagram 2.2 har soliditeten beräknats exklusive pensionsskulden. För<br>den studerade treårsperioden framgår att kommunernas soliditet i stort<br></p>
<p>10</p>
<p>sett är oförändrad från år till år. En liknande utveckling av soliditetsmåt-<br>tet gäller även för landstingen.</p>
<p>Variationen mellan olika kommuner respektive landsting var däremot<br>stor för år 1992.1 kommunerna var soliditeten exklusive pensionsskulden<br>som lägst 17 % och högst 92 %. För landstingens del varierade<br>soliditeten mellan 45 % och 84 %.</p>
<p>Sektorsvis uppföljning</p>
<p>En viktig utgångspunkt för de sektorsvisa uppföljningarna är de över-<br>gripande nationella mål som finns för respektive sektor. I det följande<br>redovisas kortfattat en uppföljning för bamomsoigsområdet.</p>
<p>Barnomsorg</p>
<p>Under perioden 1985 t.o.m. 1993 har tre viktiga riksdagsbeslut fettats<br>som rör den offentligt finansierade barnomsorgen.</p>
<p>År 1985 fettade riksdagen ett principbeslut (prop. 1984/85:209, bet.<br>1985/86:SoU5, rskr. 1985/86:27) om att alla barn över ett och ett halvt<br>års ålder fram till skolstarten skulle få delta i en organiserad förskole-<br>verksamhet senast år 1991.</p>
<p>År 1992 togs i den s.k. valfrihetspropositionen (prop. 1991/92:65, bet.<br>19991/92:SoU12, rskr. 1991/92:85) tidigare hinder för fri etablering och<br>fritt utnyttjande av olika former av barnomsorg bort.</p>
<p>År 1993 antog riksdagen regeringens proposition (prop. 1993/94:11,<br>bet. 1993/94:SoUll, rskr. 1993/94:117) Utvidgad lagreglering på<br>bamomsorgsområdet, där bl.a. kommunernas skyldighet att tillhandahålla<br>barnomsorg för barn i åldrarna 1 till och med 12 år skärps genom<br>ändringar i socialtjänstlagen (1980:620). Beslutet innebär en utvidgning<br>av de förslag som fördes fram år 1985 genom att åldersgränsen för rätt<br>till barnomsorg sänktes till 12 månader och att även skolbarnsomsorgen<br>blir en kommunal skyldighet.</p>
<p>I diagram 2.3 visas hur antalet platser i barnomsorg, antal barn i kö till<br>plats i barnomsorg samt personaltätheten har utvecklats mellan åren 1985<br>och 1992.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>11</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Diagram 2.3 Barnomsorgens utveckling Aren 1985 - 1992</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03150/prop_199394__150-176.png" style="width:305pt;height:168pt;"/>
<p>Källa: SCB, statistiska meddelanden och barnomsorgsundersökningarna</p>
<p>Av sammanställningen i diagram 2.3 framgår att det har skett en kraftig<br>utbyggnad av barnomsorgen sedan principbeslutet fettades år 1985. Med<br>barnomsorg menas i diagrammet antal platser i daghem och familjedag-<br>hem för bam i åldrarna 0 - 6 år. Mellan åren 1985 och 1992 ökade dessa<br>platser från ca 298 000 till ca 407 000, vilket motsvarar en ökning med<br>37 %.</p>
<p>Samtidigt som antalet platser i barnomsorgen har ökat, har antalet bam<br>i kö till plats i barnomsorg minskat. Kön till plats i daghem och<br>familjedaghem för bam i åldrama 0 - 6 år har under perioden 1985<br>t.o.m. 1992 minskat från ca 83 600 till ca 50 500, vilket är en minskning<br>med 40 %.</p>
<p>Uppgifterna om antalet bam i kö är hämtade från bamomsorgs-<br>undersökningama. Dessa nivåtal överskattar troligen det verkliga antalet<br>bam i kö till plats i barnomsorg. För en närmare beskrivning av hur<br>kösiffror skall tolkas hänvisas till prop. 1993/94:11 Utvidgad lagreglering<br>på bamomsorgsområdet, m.m.</p>
<p>Personaltätheten, mätt som antal årsarbetande personal per 100 bam i<br>daghem, har i princip varit oförändrad från år 1985 fram till år 1990.<br>Därefter har personaltätheten minskat. Framför allt minskade personaltät-<br>heten år 1992 då den uppgick till 20,4, vilket kan jämföras med 24,3 år<br>1989. Minskningen i personaltätheten från år 1985 till år 1992 är 12 %.</p>
<p>I tabell 2.3 redovisas kostnader per heltidsbam under åren 1990 till<br>1992.</p>
<p>12</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Tabell 2.3 Kostnad per heltidsbarn i barnomsorg (daghem, dettidsfSrskoIa och<br>skolbarnomsorg) under åren 1990 - 1992, 1990 års priser.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>År</p></td><td>
<p>Bruttokostnad</p></td><td>
<p>Personalkostnad</p></td><td>
<p>Övriga kostnader<br>(lokalkostnader)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1990</p></td><td>
<p>69 300</p></td><td>
<p>52 000</p></td><td>
<p>17 300</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1991</p></td><td>
<p>69 200</p></td><td>
<p>51 400</p></td><td>
<p>17 800</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1992</p></td><td>
<p>68 400</p></td><td>
<p>49 700</p></td><td>
<p>18 700</p></td></tr>
</table>
<p>Källa.Svenska. kommunförbundet, Socialstyrelsen och SCB: Jämförelsetal för<br>socialtjänsten</p>
<p>Bruttokostnaden per heltidsbarn i barnomsorg, i detta fell daghem,<br>deltidsförskola och skolbamomsoig, minskade i festa priser under åren<br>1990 -1992 med ca 1 000 kronor, från 69 300 kronor till 68 400 kronor.<br>Detta motsvarar en kostnadsminskning med drygt 1 %. Uppdelat på<br>personalkostnader och övriga kostnader framgår av tabell 2.3 att<br>personalkostnaderna utgör över 70 % av de totala bruttokostnaderna.</p>
<p>I likhet med resultaten för de finansiella nyckeltalen är variationen<br>mellan olika kommuner stor även vad gäller de verksamhetsrelaterade<br>uppgifterna. Skillnaden mellan högsta och lägsta bruttokostnad per<br>heltidsbarn för år 1992 var över 50 000 kronor.</p>
<h4>2.2.2 Den kommunala ekonomin åren 1994 - 1999</h4>
<p>Regeringens bedömning: Med hänsyn till det samhällsekonomiska<br>läget bör statsbidragen till kommuner och landsting under år 1995<br>förbli nominellt oförändrade.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Saneringen av de offentliga<br>finanserna kan som tidigare nämnts inte ske utan att också de finansiella<br>förutsättningarna för kommunsektorn påverkas. De stora krav på bud-<br>getsanering som regeringen tidigare redovisat i den reviderade finans-<br>planen måste få effekter även för den kommunala sektom. Det är därför<br>av stor vikt att kommunföreträdarna, de enskilda kommunerna och<br>landstingen känner ett ansvar för helheten i den svenska ekonomin. Det<br>är trots allt först när hela den offentliga sektorns finanser har stabiliserats<br>och förbättrats som staten kan ge kommuner och landsting de långsiktiga<br>planeringsförutsättningar som eftersträvas.</p>
<p>Ett av regeringens underlag inför beslut om utformningen av en<br>långsiktig utgiftsstrategi är den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK).</p>
<p>LK-beräkningen bygger på de mål om realt oförändrade utgifter för<br>offentlig konsumtion som uttalades i förra årets reviderade finansplan.<br>Detta innebär att utgifterna för den offentligt skattefinansierade konsum-<br>tionen får öka högst i takt med den allmänna prisutvecklingen, dvs. pris-<br>utvecklingen för bruttonationalprodukten.</p>
<p>5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<p>13</p>
<p>Huvuddelen av utgifterna lör konsumtion består av löner och arbets-<br>givaravgifter, vilka under senare år har ökat i snabbare takt än priserna.<br>Utgifterna för den kommunala konsumtionen tenderar därför att växa<br>snabbare än den nominella utvecklingen av BNP även om den reala<br>tillväxten är densamma för båda.</p>
<p>Effektivisering och rationalisering pågår idag i betydligt större<br>omfattning än på 1980-talet. Man ser över organisation, samordnar<br>verksamheter och försöker sänka kostnaderna genom anbudsupphandling<br>och konkurrens.</p>
<p>Minskningar av den kommunala konsumtionen kan även ske genom att<br>kommunala verksamheter läggs ned eller minskar i omfattning.</p>
<p>Kommunerna kan även höja sina avgifter för att fylla gapet mellan<br>behov och resurser. Det är rimligt att en del av den ökning av hushållens<br>disponibla inkomster som kan förväntas vid en återhämtning av den<br>svenska ekonomin tas i anspråk för en ökad grad av avgiftsfinansiering<br>av den kommunala verksamheten. Varje kommun bör därför noga pröva<br>och utveckla sin avgiftspolitik. I detta arbete måste en avvägning mot<br>såväl fördelningspolitiska konsekvenser som samhällsekonomiska<br>effektivitetsaspekter göras. De fördelningspolitiska effekterna med<br>inriktning mot att belysa möjligheten att öka avgiftsbeläggningen och höja<br>de redan nu existerande avgifterna som uppstår i samband med ett sådant<br>förfärande redovisas i bilaga 1:5 avsnitt 4.</p>
<p>Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt<br>sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täckte<br>de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med<br>upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.</p>
<p>Kommunsektorns finansiella sparande förstärktes under år 1992 då ett<br>finansiellt överskott på 16 miljarder kronor uppstod. För år 1993<br>beräknas det finansiella sparandet ha uppgått till 25 miljarder kronor. De<br>stora positiva resultaten förklaras till största delen av den nedväxling av<br>pris- och löneökningstakten som skett de senare åren i kombination med<br>ökade skatteintäkter till följd av den tvååriga eftersläpningen i det gamla<br>systemet för utbetalning av kommunalskattemedel.</p>
<p>År 1994 beräknas det finansiella sparandet komma att uppgå till 12<br>miljarder kronor. Anledningen till minskningen är de tillfälliga effekter<br>som förstärkte sektorns finanser under åren 1992 och 1993. I tabell 2.4<br>redovisas den kommunala sektoms finansiella sparande åren 1994 - 1999<br>enligt LK-beräkningen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>14</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Tabell 2.4 Den kommunala sektorns finansiella sparande<br>(Miljarder kronor i löpande priser)</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>År</p></td><td>
<p>1994</p></td><td>
<p>1995</p></td><td>
<p>1996</p></td><td>
<p>1997</p></td><td>
<p>1998</p></td><td>
<p>1999</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finansiellt sparande</p></td><td>
<p>12</p></td><td>
<p>0</p></td><td>
<p>4</p></td><td>
<p>11</p></td><td>
<p>19</p></td><td>
<p>24</p></td></tr>
</table>
<p>Källa: Finansdepartementet</p>
<p>Beräkningen bygger på det krav på realt oförändrade utgifter för<br>offentlig konsumtion som angavs i förra årets reviderade finansplan och<br>som återfinns i saneringsprogrammet. Under åren 1995 och 1996<br>försämras det finansiella sparandet något, men är fortfarande positivt.<br>Under resten av LK-perioden uppvisar kalkylen för kommunsektorn ett<br>positivt finansiellt sparande på mellan 11 och 24 miljarder kronor. Det<br>är framförallt mellan åren 1996 och 1998 som det enligt beräkningen sker<br>en kraftig förbättring. Till stor del förklaras förbättringen av skattein-<br>komsternas förväntade positiva utveckling samtidigt som konsumtionen<br>antas anpassas till det skattefinansierade utrymmet.</p>
<p>I beräkningarna av den kommunala sektorns skatteinkomster har det<br>antagits att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen ligger<br>oförändrad på 31,05 kronor per skattekrona under hela kalkylperioden.</p>
<p>Är 1994 sänktes grundavdraget. Det leder till en ökning av det<br>kommunala skatteunderlaget. För de kommuner och landsting som år<br>1994 bibehöll eller sänkte sin skattesats i jämförelse med år 1993 avstod<br>staten tillfälligt från att reglera denna ökning. Därmed har kommun-<br>sektorn tillfälligt tillförts 4,2 miljarder kronor detta år.</p>
<p>Däremot har skattemedlen reducerats med hänsyn till andra regeländ-<br>ringar som påverkar skatteunderlaget.</p>
<p>Förbättringen av det finansiella sparandet orsakas inte av någon<br>minskning av den kommunala sektorns reala tillgångar under LK-perio-<br>den. I stället antas realinvesteringama öka. Till detta bidrar det s.k.<br>ROT-programmet. Utvecklingen kan jämföras med 1980-talet då in-<br>vesteringarna i nominella belopp rent av minskade vissa år.</p>
<p>Transfereringarna från kommunsektorn omfattar bl.a. bostadsbidrag,<br>kommunalt bostadstillägg för pensionärer (KBT) och socialbidrag till<br>hushållen m.m. Fr.o.m. år 1994 har bostadsbidragen förstatligats och<br>fr.o.m. år 1995 avses även KBT att förstatligas. Transfereringarna<br>påverkas delvis av den samhällsekonomiska utvecklingen, bl.a. genom att<br>en sämre inkomstutveckling för hushållen medför en ökning av antalet<br>bidragssökanden vid givna bidragsnormer.</p>
<p>Den kommunala sektorns inkomster är nära knutna till hur löner och<br>sysselsättning utvecklas, men även kostnaderna påverkas.</p>
<p>Den kommunala sektorn har således, som helhet och i jämförelse med<br>andra sektorer i samhället, acceptabla ekonomiska förhållanden.<br>Förhållandena kan dock variera kraftigt mellan enskilda kommuner och<br>landsting. Som tidigare har framförts finns inte förutsättningar att sanera<br>de offentliga finanserna enbart genom reduktion av statens konsumtion<br>eller statens transfereringar till hushåll och företag. Tilldelningen av<br></p>
<p>15</p>
<p>ekonomiska resurser till kommuner och landsting måste därför utvecklas<br>mycket restriktivt. Således bör även kommunsektorn delta i ansträng-<br>ningarna att eliminera det strukturella underskottet i de offentliga<br>finanserna under perioden. Det innebär att det inte finns utrymme för<br>någon uppräkning av statsbidragen år 1995. Nominellt oförändrade<br>statsbidrag är den högsta nivå som bör vara aktuell t.o.m. år 1999.</p>
<h3>2.3 Bidrag till kommuner</h3>
<h4>2.3.1 Det statliga utjämningsbidraget till kommuner år 1995</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Regeringens förslag: Det statliga utjämningsbidraget till kommuner<br>skall för år 1995 utgå med samma belopp per kommun som det<br>preliminära bidraget för år 1994.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Sedan år 1993 utges ett statligt<br>utjämningsbidrag till kommuner. Bidraget har till syfte att utjämna de<br>ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner. Under åren 1993 och<br>1994 gäller särskilda övergångsregler som begränsar effekterna av<br>bidragsomläggningen.</p>
<p>Det nya utjämningsbidraget till kommuner grundas på ett förslag som<br>lades av Kommunalekonomiska kommittén (SOU 1991:98). I samband<br>med beslutet om införandet av utjämningsbidraget beslutade regeringen<br>att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över den s.k.<br>strukturkostnadsutjämningen i utjämningsbidraget. Utredaren avlämnade<br>sitt förslag i juni 1993. Utredarens betänkande Kostnadsutjämning mellan<br>kommunerna (SOU 1993:53) har remissbehandlats. En arbetsgrupp inom<br>Finansdepartementet har i en rapport, Kommunal inkomstutjämning -<br>alternativa modeller (Ds 1993:68), beskrivit några olika alternativ till hur<br>inkomstutjämningen i utjämningsbidraget kan förbättras. Även denna<br>rapport har remissbehandlats.</p>
<p>Svenska kommunförbundet yttrade sig över båda dessa utredningar i ett<br>sammanhang och framhöll därvid vikten av att en samlad bedömning görs<br>av strukturkostnadsutjämningen och inkomstutjämningen och att frågorna<br>bör bli föremål för en parlamentarisk beredning. Man framhöll vidare att<br>fördelningen av bidraget år 1995 bör ske utifrån provisoriska regler.<br>Detta provisorium bör enligt förbundet vara en "frysning" av 1994 års<br>bidrag.</p>
<p>Landstingsförbundet angav i sitt remissyttrande att de ovan nämnda<br>utredningarna och den pågående Landstingsekonomiska utredningen (Fi<br>1993:14) måste bedömas i ett sammanhang och först då samtliga<br>utredningar är klara.</p>
<p>Landstingsekonomiska utredningen skulle enligt de ursprungliga<br>direktiven (dir. 1993:63) vara slutförd den 31 augusti 1994. Genom<br></p>
<p>16</p>
<p>tilläggsdirektiv (dir. 1994:3) har av skäl som nedan anges utredningstiden<br>avkortats till den 16 maj 1994.</p>
<p>En parlamentariskt sammansatt beredning (Fi 1993:24) har tillkallats<br>med uppdrag att senast den 31 oktober 1994 föreslå hur statens bidrag till<br>kommuner respektive landsting och utjämningen av de ekonomiska<br>förutsättningarna mellan dem skall utformas från och med år 1996 (dir.<br>1993:137). Enligt direktiven skall beredningens arbete utgå från tidigare<br>utredningar som presenterats i fråga om kostnads- respektive inkomstut-<br>jämningen. Strukturkostnadsutredningens betänkande och rapporten om<br>inkomstutjämning samt remissyttrandena angående dessa har överlämnats<br>till beredningen. Enligt direktiven till beredningen skall också Lands-<br>tingsekonomiska utredningens förslag utgöra ett av underlagen för<br>beredningens slutliga förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av förbundens yttranden<br>föreslår regeringen att utjämningsbidraget till kommuner för år 1995<br>utgår med samma belopp per kommun som det preliminära bidraget för<br>år 1994.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas<br>att, utifrån det preliminära bidraget år 1994, fastställa utjämningsbidraget<br>per kommun för år 1995. Därvid skall hänsyn tas till att två kommundel-<br>ningar görs vid kommande årsskifte. Eftersom bidraget år 1995 föreslås<br>vara detsamma som 1994 års preliminära utjämningsbidrag kommer<br>någon del- eller slutavräkning, enligt 8 och 9 §§ lagen (1992:670) om<br>statligt utjämningsbidrag till kommuner, således inte att ske av 1995 års<br>utjämningsbidrag.</p>
<p>De ekonomiska regleringar som följer av verksamhetsförändringar, och<br>som normalt bör ske genom en förändring av bidragsramen för ut-<br>jämningsbidraget, föreslås för år 1995 ske på samma sätt som övriga<br>ekonomiska regleringar, dvs. med ett invånarrelaterat belopp (kronor per<br>invånare). Eftersom bidragsramen för utjämningsbidraget vid ingången<br>av år 1996 inte kommer att omfatta de ekonomiska regleringar som följt<br>av verksamhetsförändringar bör bidragsramen för år 1996 justeras härför.</p>
<p>I vissa län kan skatteväxling från landsting till kommuner komma att<br>genomföras år 1995. Utjämningsbidraget för kommunerna i de län som<br>genomför en skatteväxling år 1995 bör då ökas med ett lika stort belopp<br>som skatteutjämningsbidraget till landstinget i respektive län minskas. Vid<br>beräkning av skatteutjämningsbidraget bör därvid den högsta skattesats<br>som får användas för det berörda landstinget ändras motsvarande<br>skatteväxlingssatsen. Ökningen av utjämningsbidraget för kommunerna<br>i dessa län bör ske så att summan av ökade skatte- och bidragsinkomster<br>blir i princip lika per invånare för kommunerna i länet. Hur långtgående<br>denna utjämning kan göras beror på storleken på det belopp varmed<br>skatteutjämningsbidraget för berört landsting minskar. Lika belopp av<br>ökade skatte- och bidragsinkomster per invånare är dock inte möjligt i län<br>där någon kommuns egna skattekraft överstiger landstingets garantinivå.<br>Ingen kommun skall få minskade bidragsinkomster till följd av skatteväx-<br>lingen. Eventuella oönskade ekonomiska effekter av föreslaget kan<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>17</p>
<p>beaktas i de fäll kommunerna inom ett län beslutar att övergångsvis göra<br>en s.k. mellankommunal utjämning.</p>
<p>Enligt särskild lagstiftning finns dessutom möjligheten att i stället för<br>skatteväxling reglera en huvudmannaskapsförändring ekonomiskt genom<br>att den huvudman som lämnar ifrån sig uppgifter behåller beskattnings-<br>rätten och istället lämnar bidrag till den nye huvudmannen.</p>
<h4>2.3.2 Del- och slutavräkning av statligt utjämningsbidrag vid<br>kommundelningar</h4>
<p>Vid kommande årsskifte görs två kommundelningar. Fråga har uppkom-<br>mit hur del- och slutavräkning av det statliga utjämningsbidraget enligt<br>8 och 9 §§ lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner<br>bör göras för åren 1993 och 1994. I januari 1995 skall det göras en<br>slutavräkning för år 1993 och en delavräkning för år 1994. Slutavräk-<br>ningen för år 1994 görs i januari 1996.</p>
<p>Av bl.a. administrativa och praktiska skäl anser regeringen att de<br>nämnda avräkningama bör göras mot de gamla, dvs. de odelade,<br>kommunerna trots att dessa i formell mening upphör den 1 januari 1995.<br>Det får sedan ankomma på de nybildade kommunerna att i den ekono-<br>miska reglering som görs i övrigt vid kommundelningarna fördela de<br>fordringar eller skulder som uppstår vid avräkningama.</p>
<p>Det förfärande som här har beskrivits föranleder ingen lagändring.</p>
<h4>2.3.3 Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidrags-<br>system m.m.</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Regeringens förslag: De kommuner som år 1994 fick särskilda<br>bidrag över statsbudgeten med anledning av skattereformens effekter<br>skall få bidrag med samma belopp år 1995.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I syfte att dels underlätta övergången till<br>det nya statsbidragssystemet för kommunerna, dels övergångsvis reglera<br>vissa effekter av skattereformen har riksdagen för budgetåren 1992/93<br>och 1993/94 anvisat särskilda medel. De anvisade medlen, sammantaget<br>1 900 miljoner kronor, innebär en återföring till kommunerna av den<br>likviditetsindragning som gjordes år 1992 genom att den allmänna<br>skatteutjämningsavgiften tillfälligt höjdes med 25 öre per skattekrona.<br>Regeringen fick i det sammanhanget riksdagens bemyndigande att efter<br>generella principer utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt<br>statsbidragssystem. Bidragen skulle fördelas med hänsyn tagen till de<br>enskilda kommunernas skattekraftsutveckling.</p>
<p>För åren 1993 och 1994 har regeringen av de anvisade medlen beviljat<br>bidrag med 781 respektive 790 miljoner kronor för att övergångsvis</p>
<p>18</p>
<p>mildra effekterna för de kommuner vars skatteunderlag relativt sett<br>påverkats mest negativt av skattereformen. Bidragen har fördelats med<br>hänsyn tagen till varje kommuns skattekraftsutveckling före och efter<br>skattereformens genomförande. Kommuner som har haft en så hög egen<br>skattekraft att de har fallit utanför det nya statsbidragssystemet har inte<br>fått något bidrag.</p>
<p>Mot bakgrund av den "frysning" av det statliga utjämningsbidraget till<br>kommunerna som regeringen har föreslagit för år 1995 gör regeringen<br>bedömningen, att även de bidrag som år 1994 har fördelats med<br>anledning av skattereformens effekter bör "frysas". Således föreslår<br>regeringen att de kommuner som år 1994 fick bidrag med anledning av<br>skattereformens effekter även skall få bidrag år 1995. Bidrag bör utges<br>med samma belopp som år 1994.</p>
<p>För ändamålet föreslår regeringen att ett nytt anslag om 790 miljoner<br>kronor förs upp i statsbudgeten för budgetåret 1994/95.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h3>2.4 Ekonomiska regleringar</h3>
<h4>2.4.1 Ekonomiska regleringar andra halvåret 1994 mellan staten och<br>kommunsektorn</h4>
<p>Regeringens förslag: Vid utbetalning av kommunalskattemedel för<br>andra halvåret 1994 skall kommunalskattemedlen för kommunerna<br>minskas med 1 186 kronor per invånare i kommunen den 1 no-<br>vember år 1993. För de kommuner som för år 1994 har höjt sin<br>utdebitering skall för andra halvåret 1994 minskningen uppgå till<br>1 480 kronor.</p>
<p>Vid utbetalning av landstingsskattemedel för andra halvåret 1994<br>skall landstingsskattemedlen för landstingen minskas med 349 kronor<br>per invånare i landstinget den 1 november år 1993. För de landsting<br>som för år 1994 har höjt sin utdebitering skall för andra halvåret<br>1994 minskningen uppgå till 531 kronor.</p>
<p>För de landstingsfria kommunerna skall kommunalskattemedlen för<br>andra halvåret 1994 vid utbetalningen minskas med 1 535 kronor per<br>invånare i kommunen den 1 november år 1993. För de landstingsfria<br>kommuner som för år 1994 har höjt sin utdebitering skall för andra<br>halvåret 1994 minskningen uppgå till 2 011 kronor.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 1992 års kompletteringsproposition<br>föreslogs att en s.k. kommunal finansieringsprincip fortsättningsvis borde<br>tillämpas i förhållandet mellan staten och kommunsektorn. Riksdagen har<br>biträtt denna princip (bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345).</p>
<p>Riksdagen har beslutat om en ekonomisk reglering mellan staten och<br>kommunsektorn till följd av ett antal åtgärder med ekonomiska effekter<br>för kommunsektorn, senast med anledning av regeringens prop.<br></p>
<p>19</p>
<p>1993/94:29 om vissa ekonomiska regleringar mellan staten och kommun-<br>sektorn (bet. 1993/94:FiU2, rekr. 1993/94:35).</p>
<p>I princip bör den ekonomiska regleringen ske i form av en ändring av<br>statsbidragsramen. Hittills har med nuvarande bidragskonstruktion denna<br>regleringsmetod använts endast för ändringar av kommunernas verksam-<br>het. Reglering till följd av åtgärder som påverkar det kommunala<br>skatteunderlaget m.m. har övergångsvis gjorts genom att skattemedlen<br>justerats med ett tillägg eller avdrag per invånare.</p>
<p>Regeringen kommer i ett senare avsnitt - 2.5.1. Finansieringsprincipens<br>tillämpning - att bl.a. föreslå riktlinjer för hur åtgärder som påverkar det<br>kommunala skatteunderlaget m.m. bör beaktas framöver. Mot bakgrund<br>av pågående utredningar bör dock sådana åtgärder även för år 1995<br>regleras genom att skattemedlen justeras med ett tillägg eller avdrag per<br>invånare.</p>
<p>Med hänsyn till de föreslagna övergångsreglerna för utjämningsbidraget<br>till kommunerna för år 1995 bör även de ekonomiska regleringar som<br>följer av verksamhetsförändringar andra halvåret 1994 och år 1995<br>tillfälligt ske genom att skattemedlen justeras med ett tillägg eller avdrag<br>per invånare.</p>
<p>Slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992</p>
<p>Från den slutavräkning för kommuner och landsting som avser år 1992<br>och som skall betalas ut under år 1994, skall med vissa justeringar ett<br>belopp räknas av som motsvarar dels de ökade utbetalningar som följer<br>av att utbetalningssystemet lagts om (nivåförändringen), dels de minskade<br>statsinkomster som år 1994 följer av att avräkningsskatten slopats fr.o.m.<br>år 1993. De nämnda justeringarna görs för att inte en dubbel ekonomisk<br>reglering mellan staten och kommuner respektive landsting skall uppstå<br>till följd av de regleringar som görs av de preliminära skattemedlen för<br>år 1994.</p>
<p>De justeringar som kunde beaktas vid detta tillfälle var de som var<br>kända när lagreglerna fastställdes rörande slutavräkningen. Sedan dess<br>har ytterligare åtgärder som berör skatteunderlaget och därmed upp-<br>räkningsfaktom för år 1994 beslutats.</p>
<p>De tillkommande förändringarna har således påverkat nivåförändringen<br>(uppräkningsfåktom för år 1994) och hade om de varit kända när lagen<br>beslutades, sammantaget medfört en minskning av den återstående av-<br>räkningslikviden för år 1992.</p>
<p>Förändringarna skulle kunna beaktas genom ändring i lagen (1993:<br>1362) om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992 och ändring<br>i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av<br>skattemedel år 1994. Av praktiska skäl föreslås dock ingen sådan ändring<br>eftersom de tillkommande regleringarna för år 1994 som skulle ha gjorts<br>av de preliminära skattemedlen kan "kvittas" mot den uteblivna korrige-<br>ringen av slutavräkningen. Samma förfarande tillämpades för år 1993.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>20</p>
<p>I det följande redovisas de tillkommande ekonomiska förändringarna<br>som "kvittas" på så sätt.</p>
<p>Beslut har fattats av riksdagen om utvidgad lagreglering på bamom-<br>sorgsområdet m.m. (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoUll, rskr.<br>1993/94:117) vilket bl.a. medför att kommunerna skall tillhandahålla<br>barnomsorg för bam mellan 12 och 18 månader i samma omfattning som<br>för bam mellan 18 månader och 3 år. Förändringen som träder i kraft<br>den 1 juli 1994 medför bl.a. att de ytterligare föräldrar som förväntas<br>utnyttja denna barnomsorg också ökar sitt förvärvsarbete och därmed<br>betalar mera i skatt. Denna förändring ökar det kommunala skatte-<br>underlaget.</p>
<p>Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (prop. 1993/94:50, bet.<br>1993/94:SkU15, rskr. 1993/94:108) innebär bl.a. ändrade regler för<br>beskattning av enskilda näringsidkare fr.o.m. den 1 januari 1994. Denna<br>förändring minskar det kommunala skatteunderlaget.</p>
<p>En ny allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (prop. 1993/94:80,<br>bet. 1993/94:AU6, rskr. 1993/94:101) avses finansieras bl.a. genom en<br>egenavgift som skall vara avdragsgill vid taxeringen. Den nya för-<br>säkringen träder i kraft fr.o.m. den 1 juli 1994. Denna förändring<br>minskar det kommunala skatteunderlaget.</p>
<p>En översyn av tjänsteinkomstbeskattningen m.m. (prop. 1993/94:90,<br>bet. 1993/94:SkU10, rskr. 1993/94:104) har gjorts som medför att<br>avdraget för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet har blivit<br>närmare anpassat till vad som gäller för motsvarande avdrag vid inrikes<br>förrättning. Förändringen trädde i kraft den 1 januari 1994 och innebär<br>en sänkning av avdragen. Denna förändring ökar det kommunala skatte-<br>underlaget.</p>
<p>Sammanfattningsvis innebär det ovanstående att kommunalskattemedlen<br>för inkomståret 1994 inte justeras med ett belopp per invånare utan i<br>stället "kvittas" mot den uteblivna korrigeringen av slutavräkningen.</p>
<p>Tillkommande regleringar för år 1994</p>
<p>Efter fastställandet av regleringsbeloppen för år 1994 har det tillkommit<br>flera av regeringen föreslagna förändringar som gör ytterligare reglering-<br>ar för år 1994 mellan staten och kommunsektorn nödvändiga. För en del<br>av dessa förändringar föreligger ännu inte något riksdagsbeslut när denna<br>proposition tillställs riksdagen. Förslag till ekonomiska regleringar<br>omfattar dock alla av regeringen framlagda förslag t.o.m. kompletterings-<br>propositionen.</p>
<p>Statsbidraget för bostadsbidrag för år 1993 skall utges med 100 % av<br>kommunernas kostnader för statsbidragsberättigade bostadsbidrag (prop.<br>1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5, rskr. 1992/93:99). Orsaken är den<br>minskning av utjämningsbidraget som gjordes för år 1993 på grund av ett<br>antagande om förstatligande av bostadsbidragen från detta år. En<br>återreglering från kommunerna till staten skall dock ske med hälften av<br>skillnaden mellan de totala kostnaderna för statsbidragsberättigade<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>21</p>
<p>bostadsbidrag år 1993 och den ursprungliga prognostiserade kostnaden<br>4 570 miljoner kronor. Skillnaden har tidigare bedömts uppgå till 1 000<br>miljoner kronor, varav halva beloppet har utgjort underlag för en<br>ekonomisk reglering. Skillnaden har ökat ytterligare, och beräknas nu till<br>1 564 miljoner kronor, utöver de 1 000 miljoner kronor som tidigare har<br>reglerats. Av detta belopp bör för år 1993 och år 1994 hälften återföras<br>från kommunerna till staten, vilket innebär att sammantaget för dessa två<br>år bör 1 564 miljoner kronor regleras år 1994.</p>
<p>Utvidgad lagreglering gäller på bamomsorgsområdet från den 1 juli<br>1994 (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoUll, rskr. 1993/94:117). Bl.a.<br>skärps kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för bam i<br>åldrama 1 till och med 12 år genom ändringar i socialtjänstlagen.<br>Förändringarna beräknas medföra ökade kostnader för kommunerna med<br>350 miljoner kronor. För andra halvåret 1994 bör hälften av detta<br>belopp, dvs. 175 miljoner kronor föras från staten till kommunerna.</p>
<p>I årets budgetproposition föreslås ändrade bestämmelser för hemspråks-<br>undervisning (prop. 1993/94:100 bil. 9). Enligt förslaget skall fr.o.m.<br>läsåret 1994/95 rätten till undervisning i hemspråk begränsas till att<br>omfatta sju år, med undantag för elever med övriga nordiska hemspråk<br>samt samiska, tomedalsfinska och zigenska elever. Kommunernas<br>kostnader beräknas till följd av detta minska med 120 miljoner kronor,<br>varav hälften bör regleras för år 1994.</p>
<p>I årets budgetproposition lämnas också förslag beträffande ersättning<br>för elever i specialskolan och sameskolan (prop. 1993/94:100 bil. 9).<br>Fr.o.m. läsåret 1994/95 föreslås kommunerna betala en ersättning till<br>staten för en elev i de statliga motsvarigheterna till grundskolan -<br>specialskolan och sameskolan - med ett belopp motsvarande den<br>genomsnittliga kostnaden i riket för en elev i grundskolan. Den nya<br>ersättningen medför en ökning av de statliga intäkterna med 24 miljoner<br>kronor per budgetår, varav hälften bör återföras till kommunerna.<br>Orsaken till att hälften bör återföras är att den nya ersättningen bör ses<br>som ett tillrättaläggande i förhållande till den kostnadsrelation som gällde<br>vid övergången till skolans sektorsbidrag, då staten och kommunerna i<br>stort delade lika på kostnaderna. För andra halvåret 1994 bör därmed 6<br>miljoner kronor föras från staten till kommunerna.</p>
<p>Skatteutjämningsbidragen till landstingen följer automatiskt skatte-<br>underlagets förändringar, eftersom bidragen är knutna till medelskatte-<br>kraften. Tidigare år har den prognostiserade ökningen av bidraget i<br>huvudsak finansierats av landstingen själva. För år 1994 görs detta<br>genom att skattemedlen minskas med visst belopp per invånare.<br>Bidragsökningen mellan år 1993 och år 1994 beräknades i 1993 års<br>kompletteringsproposition till 175 miljoner kronor. Det nu kända utfallet<br>för år 1994 innebär i stället en minskning med 260 miljoner kronor.<br>Differensen uppgår således till 435 miljoner kronor. Detta belopp bör<br>återföras från staten till landstingen.</p>
<p>De ovan redovisade ekonomiska regleringarna mellan staten och<br>kommunsektorn för år 1994 avser verksamhetsförändringar. Utöver dessa<br>ekonomiska regleringar redovisas i det följande ekonomiska regleringar<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>22</p>
<p>mellan staten och kommunsektorn for år 1994 till följd av regeringen<br>föreslagna förändringar som påverkar skatteunderlaget för den kommuna-<br>la sektorn.</p>
<p>Regeringen har föreslagit en ny lag om vårdnadsbidrag (prop. 1993/94:<br>148). Den nya lagen, som enligt förslaget träder i kraft den 1 juli 1994,<br>innebär i huvudsak att vårdnadsbidrag lämnas med 2 000 kronor per<br>månad för bam som har fyllt ett men inte tre år och som inte har plats<br>i offentligt finansierad barnomsorg. Vårdnadsbidraget föreslås skatteplik-<br>tigt som intäkt av tjänst. Införandet av ett vårdnadsbidrag beräknas<br>föranleda ökade skatteinkomster för kommunsektorn med 900 miljoner<br>kronor per helår. För år 1994 bör hälften av detta belopp regleras, vilket<br>innebär att från kommunerna (exkl. kyrkliga kommuner) och landstingen<br>återförs 434 miljoner kronor till staten.</p>
<p>Regeringens förslag om fortsatt reformering av arbetslöshetsför-<br>säkringen (prop. 1993/94:209) innebär bl.a. att den allmänna arbets-<br>löshetsförsäkringen görs obligatorisk. Förändringarna träder i kraft<br>fr.o.m. den 1 juli 1994 och innebär att det kommunala skatteunderlaget<br>ökar för år 1994. Kommunernas och landstingens skatteinkomster<br>beräknas till följd av detta öka andra halvåret 1994 med 269 miljoner<br>kronor, vilket bör regleras.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>23</p>
<p>Sammanfattning av ekonomiska regleringar för år 1994</p>
<p>Sammanställning av ekonomiska effekter for kommunsektorn är 1994 av<br>beslutade och föreslagna ändringar (miljoner kronor)</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Tidigare beslutade regleringar för år 1994:</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Schablonavdrag</p></td><td>
<p>+ 5 683</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Allmän sjukförsäkringsavgift</p></td><td>
<p>- 1 897</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sj uk försäkringsförmåner</p></td><td>
<p>- 1 435</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensionsnivå</p></td><td>
<p>-906</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensioneringstidpunkt</p></td><td>
<p>+ 118</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Återreglering av pensioneringstidpunkt (1993)</p></td><td>
<p>-48</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Återreglering av pensioneringstidpunkt (1994)</p></td><td>
<p>- 118</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsgivaravgi ft</p></td><td>
<p>+ 7 330</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskild löneskatt</p></td><td>
<p>+ 170</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avgifter för vård i sjukhem m.m.</p></td><td>
<p>+ 816</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskilt grundavdrag</p></td><td>
<p>- 209</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadsbidrag</p></td><td>
<p>+ 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Automatiken i skatteutjämningssystemet</p></td><td>
<p>+ 175</p></td></tr>
</table>
<p>Tillkommande regleringar år 1994:</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>\krksamhetsförändringar</p>
<p>Återreglering av bostadsbidrag</p>
<p>Bamomsorgsgaranti</p>
<p>Hemspråks undervisning</p>
<p>Avgifter för elever i specialskolan och sameskolan<br>Automatiken i skatteutjämningssystemet (korr.)</p></td><td>
<p>+ 1 564<br>- 175</p>
<p>+ 60</p>
<p>-6</p>
<p>-435</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatteunderlagsförändringar</p>
<p>Vårdnadsbidrag</p>
<p>Fortsatt reformering av arbetslöshetsförsäkringen</p></td><td>
<p>+ 434</p>
<p>+ 269</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Summa att reglera</p></td><td>
<p>11 890</p></td></tr>
<tr><td>
<p>varav från</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>kommuner</p></td><td>
<p>8 502</p></td></tr>
<tr><td>
<p>landsting</p></td><td>
<p>3 221</p></td></tr>
<tr><td>
<p>kyrkliga kommuner</p></td><td>
<p>167</p></td></tr>
</table>
<p>24</p>
<p>Ändring av den ekonomiska regleringen för år 1994</p>
<p>Regleringen av de tillkommande beloppen bör som nämnts göras på<br>samma sätt som den tidigare fastställda regleringen för år 1994. Med<br>hänvisning till det redovisade bör det belopp med vilket skattemedlen<br>skall minskas för andra halvåret 1994 ändras från 760 kronor per<br>invånare till 1 186 kronor per invånare för kommuner, från 389 kronor<br>per invånare till 349 kronor per invånare för landsting och från 1 149<br>kronor per invånare till 1 535 kronor per invånare för kommuner som<br>inte ingår i ett landsting.</p>
<p>För de kommuner och landsting som har höjt utdebiteringen för år<br>1994 tillkommer ett avdrag andra halvåret 1994 med 294 kronor per<br>invånare för kommuner, 182 kronor per invånare för landsting och 476<br>kronor per invånare för landstingsfria kommuner. Detta gäller dock inte<br>om en kommun eller ett landsting har höjt skattesatsen år 1994 till följd<br>av skatteväxling i samband med huvudmannaskapsförändring.</p>
<p>Förslaget föranleder en ändring i lagen (1993:778) med särskilda<br>bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994.</p>
<p>För de kyrkliga kommunerna får de tillkommande förändringarna av<br>skatteunderlaget år 1994 effekt först år 1996, varför den nuvarande<br>beslutade ekonomiska regleringen för år 1994 inte ändras.</p>
<h4>2.4.2 Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och<br>kommunsektorn</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Regeringens förslag: Vid utbetalning av kommunalskattemedel för<br>inkomståret 1995 skall kommunalskattemedlen för kommunerna<br>minskas med 1 086 kronor per invånare i kommunen den 1<br>november år 1994. Vid utbetalning av landstingsskattemedel för<br>inkomståret 1995 skall landstingsskattemedlen för landstingen<br>minskas med 349 kronor per invånare i landstinget den 1 november<br>år 1994.</p>
<p>För de landstingsfria kommunerna skall kommunalskattemedlen för<br>inkomståret 1995 vid utbetalningen minskas med 1 435 kronor per<br>invånare i kommunen den 1 november år 1994.</p>
<p>För de kyrkliga kommunerna skall skattemedelsfordran vid<br>ingången av år 1995 minskas med 3,2 %.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Huvuddelen av de ändringar som<br>regleras år 1994 är av permanent karaktär och skall således regleras även<br>år 1995. Därvid skall hänsyn tas till helårseffekter.</p>
<p>25</p>
<p>Tillkommande regleringar för år 1995</p>
<p>Riksdagen har godkänt att den statliga delen av finansieringen av<br>gymnasiereformen inleds budgetåret 1993/94 (prop. 1991/92:100 bil. 9,<br>bet. 1991/92:UbU10, rskr. 1991/92:190). För år 1994 har 150 miljoner<br>kronor tillförts det statliga utjämningsbidraget till kommunerna. För år<br>1995 skall ytterligare 300 miljoner kronor tillföras kommunerna.</p>
<p>Enligt riksdagens beslut om valfrihet i skolan (prop. 1992/93, bet.<br>1992/93:UbU17, rskr. 1992/93:406) skall det offentliga stödet till<br>fristående gymnasieskolor, med utbildningar som kan anses motsvara<br>gymnasieskolans utbildning på nationella program eller specialutformade<br>program, lämnas av hemkommunen. Förändringen av bidragsgivningen<br>träder i kraft från och med budgetåret 1994/95 och det tillkommande<br>beloppet uppskattas till 34 miljoner kronor. För år 1994 inräknades<br>hälften av detta belopp, dvs. 17 miljoner kronor, i utjämningsbidraget.<br>För år 1995 bör ytterligare 17 miljoner kronor tillföras kommunerna.</p>
<p>Riksdagen har fettat beslut om familjerådgivning (prop. 1993/94:4, bet.<br>1993/94:SoU10, rskr. 1993/94:58). Från den 1 januari 1995 skall<br>kommunerna vara skyldiga att söija för att den som önskar får tillgång<br>till familjerådgivning. Skyldigheten förs in i socialtjänstlagen och innebär<br>ökade kostnader för kommunerna med 100 miljoner kronor, vilket bör<br>regleras. För landstingen innebär förändringen en avlastning av frivilliga<br>åtaganden.</p>
<p>Regeringen har föreslagit att det kommunala bostadstillägget, KBT,<br>skall ersättas med ett statligt bostadstillägg till pensionärer fr.o.m. den<br>1 januari 1995 (prop. 1993/94:173). Kostnaderna för det statliga bostads-<br>tillägget beräkas år 1995 uppgå till 10 300 miljoner kronor. Enligt dagens<br>regler för KBT svarar staten för 70 % och kommunerna för 30 % av de<br>statsbidragsberättigade kostnaderna. Till följd härav bör 3 090 miljoner<br>kronor, vilket motsvarar 30 % av 10 300 miljoner kronor, föras från<br>kommunerna till staten.</p>
<p>De ovan redovisade ekonomiska regleringarna mellan staten och<br>kommunsektorn för år 1995 avser verksamhetsförändringar. I det följande<br>redovisas ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn för<br>år 1995 till följd av riksdagen beslutade eller regeringen föreslagna<br>förändringar som påverkar skatteunderlaget för den kommunala sektorn.</p>
<p>Fr.o.m. inkomståret 1994 skall en sänkning av grundavdraget ske<br>(prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Sänkningen<br>leder till en ökning av det kommunala skatteunderlaget och skulle redan<br>fr.o.m. år 1994 ha reglerats genom att 4 142 miljoner kronor förts till<br>staten från kommuner och landsting. Riksdagen har dock beslutat (prop.<br>1992/93:150, bet. 1992/93:FiU29, rskr. 1992/93:430) att staten tillfälligt<br>under år 1994 skall avstå från denna reglering för de kommuner och<br>landsting som år 1994 bibehåller eller sänker sin skattesats i jämförelse<br>med år 1993. För år 1995 bör som avsetts en ekonomisk reglering<br>genomföras.</p>
<p>Regeringen har föreslagit att ersättningsnivån för föräldrapenning från<br>den 1 januari 1995 skall sänkas från 90 % till 80 % av den sjukpenning-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>26</p>
<p>grundade inkomsten för tio av de tolv månader som föräldrapenning kan<br>utges (prop. 1993/94:147). Förslaget innebär att kommunsektorns<br>skatteintäkter beräknas minska med 300 miljoner kronor. Även detta<br>belopp bör regleras genom att för år 1995 föra 289 miljoner kronor från<br>staten till kommunerna och landstingen.</p>
<p>Utöver de här redovisade ekonomiska regleringarna mellan staten och<br>kommunsektorn för år 1995 skall ytterligare ett antal ekonomiska<br>regleringar göras till följd av riksdagen beslutade förändringar som<br>påverkar skatteunderlaget för den kommunala sektorn. Dessa förändringar<br>har av skäl som redovisats ovan i avsnitt 2.4.1 reglerats på annat sätt för<br>år 1994. Fr.o.m. år 1995 bör dock de nämnda förändringarna bli föremål<br>för ekonomisk reglering genom ett tillägg eller avdrag per invånare.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Tillkommande regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna<br>år 1995</p>
<p>För de kyrkliga kommunerna får de ändringar som inkomståret 1993<br>påverkade det kommunala skatteunderlaget inte genomslag förrän år<br>1995, men då med dubbel effekt eftersom både förskott och slutavräkning<br>påverkas. Detta beror på att utbetalningssystemet för kommunalskat-<br>temedel till de kyrkliga kommunerna inte har ändrats. I sammanställ-<br>ningen nedan redovisas tillkommande ändringar som föranleder ekono-<br>misk reglering mellan staten och de kyrkliga kommunerna år 1995.</p>
<h4>Sammanställning av ekonomiska effekter för de kyrkliga<br>kommunerna år 1995 av beslutade ändringar (miljoner kronor)</h4>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Schablonavdrag</p></td><td>
<p>+ 396</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Allmän sjukförsäkringsavgift</p></td><td>
<p>- 132</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sjuk försäkringsförmåner</p></td><td>
<p>-75</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensionsnivå</p></td><td>
<p>-65</p></td></tr>
<tr><td>
<p>ISURV</p></td><td>
<p>-24</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskilt grundavdrag</p></td><td>
<p>- 15</p></td></tr>
</table>
<p>Summa</p>
<p>+ 85</p>
<p>Med anledning av de tillkommande ändringarna bör för de kyrkliga<br>kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1995 minskas med</p>
<p>3,2 %.</p>
<p>27</p>
<p>Sammanfattning av ekonomiska regleringar för år 1995</p>
<p>Sammanställning av ekonomiska effekter för kommunsektorn år 1995 av<br>beslutade och föreslagna ändringar (miljoner kronor)</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Tidigare beslutade regleringar för Ar 1995:</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Schablonavdrag</p></td><td>
<p>+ 5 683</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Allmän sjukförsäkringsavgift</p></td><td>
<p>- 1 897</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Sj uk försäkringsförmåner</p></td><td>
<p>- 1 435</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensionsnivå</p></td><td>
<p>- 906</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Pensioneringstidpunkt</p></td><td>
<p>+ 118</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Återreglering av pensioneringstidpunkt (1994)</p></td><td>
<p>- 118</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsgivaravgift</p></td><td>
<p>+ 7 330</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskild löneskatt</p></td><td>
<p>+ 170</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avgifter för vård i sjukhem m.m.</p></td><td>
<p>+ 816</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskilt grundavdrag</p></td><td>
<p>- 209</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bostadsbidrag</p></td><td>
<p>+ 782</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Automatiken i skatteutjämningssystemet</p></td><td>
<p>+ 175</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bamomsorgsgaranti</p></td><td>
<p>- 350</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Hemspråks undervisning</p></td><td>
<p>+ 120</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Avgifter för elever i specialskolan och sameskolan</p></td><td>
<p>- 12</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Automatiken i skatteutjämningssystemet (korr.)</p></td><td>
<p>-435</p></td></tr>
<tr><td>
<p>V årdnadsbidrag</p></td><td>
<p>+ 867</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Fortsatt reformering av arbetslöshetsförsäkringen</p></td><td>
<p>+ 538</p></td></tr>
</table>
<p>28</p>
<p>Tillkommande regleringar år 1995:</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>terksamhetsförändringar</p>
<p>Gymnasiereform</p>
<p>Fristående gymnasieskolor</p>
<p>Familjerådgivning</p>
<p>KBT</p></td><td>
<p>- 300</p>
<p>- 17</p>
<p>- 100</p>
<p>+ 3 090</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Skatteunderlagsförändringar</p>
<p>Grundavdrag</p>
<p>Föräldraförsäkring</p>
<p>Företagspaket</p>
<p>Tjäns teinkomstbeskattning</p>
<p>Arbetslöshetsförsäkring</p>
<p>Bamomsorgsgaranti</p>
<p>Schablonavdrag</p>
<p>Allmän sjukförsäkringsavgift</p>
<p>Sjukförsäkringsförmåner</p>
<p>Pensionsnivå</p>
<p>ISURV</p>
<p>Särskilt grundavdrag</p></td><td>
<p>+ 4 142</p>
<p>- 289</p>
<p>- 1 349</p>
<p>+ 209</p>
<p>- 4 090</p>
<p>+ 169</p>
<p>+ 396</p>
<p>- 132</p>
<p>-75</p>
<p>-65</p>
<p>- 24</p>
<p>- 15</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa att reglera</p>
<p>varav från</p></td><td>
<p>12 787</p></td></tr>
<tr><td>
<p>kommuner<br>landsting<br>kyrkliga kommuner</p></td><td>
<p>9 489</p>
<p>3 046</p>
<p>252</p></td></tr>
</table>
<p>6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<p>29</p>
<h3>2.5 Övriga frågor</h3>
<h4>2.5.1 Finansieringsprincipens tillämpning</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Regeringens förslag: Finansieringsprincipen skall tillämpas för hela<br>kommunsektorn. Principen omfattar enbart statligt beslutade åtgärder<br>som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. Som huvud-<br>regel skall gälla att principen inte omfattar frivillig verksamhet.<br>Principen omfattar inte statliga beslut om åtgärder som inte direkt tar<br>sikte på, men som ändå får direkta ekonomiska effekter för kom-<br>munsektorn. Effekterna av sådana åtgärder skall däremot beaktas vid<br>den bedömning som görs av det skattefinansierade utrymmet i<br>samband med fastställandet av statsbidragsramen.</p>
<p>Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna<br>görs i särskild ordning.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Sedan år 1993 tillämpas den s.k.<br>finansieringsprincipen mellan staten och kommunsektorn. Principen har<br>sitt ursprung i ett förslag som lämnades av Kommunalekonomiska<br>kommittén i betänkandet Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans<br>- statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer (SOU<br>1991:98).</p>
<p>Principens innebörd skulle enligt kommittén vara att kommuner och<br>landsting inte skall åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får<br>möjlighet att finansiera dessa med annat än höjda skatter. Om staten<br>fattar beslut som gör att den kommunala verksamheten kan bedrivas<br>billigare skall staten på motsvarande sätt minska de statliga bidragen.</p>
<p>Kommitténs förslag om införande av finansieringsprincipen behandlades<br>i 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II).<br>Föredragande statsråd anslöt sig i allt väsentligt till kommitténs upp-<br>fattning om principen men ansåg, till skillnad från kommittén, att det<br>saknades skäl att i lag uttryckligen lägga fäst principen.</p>
<p>I såväl kommittébetänkandet som propositionen angavs vissa riktlinjer<br>för hur principen var tänkt att tillämpas.</p>
<p>Riksdagen tog inte explicit ställning till finansieringsprincipen. Däremot<br>uttalade finansutskottet (bet. 1991/92:FiU29) att man ville understryka<br>vad som anförts i propositionen om principen.</p>
<p>Därefter har finansieringsprincipen tillämpats vid flera tillfällen för<br>statliga beslut som direkt har påverkat kommunernas och landstingens<br>verksamhetskostnader. På liknande sätt har hänsyn också tagits till<br>statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå får direkta<br>ekonomiska effekter för kommunsektorn. Det gäller t.ex. åtgärder som<br>påverkar det kommunala skatteunderlaget.</p>
<p>Tillämpningen har inte varit problemfri. Det har föranlett finansutskott-<br>et att uttala (bet. 1993/94:FiU2) att osäkerheten om vad finansieringsprin-</p>
<p>30</p>
<p>cipen innebär har med tiden blivit betydande och att därför tolkningen<br>och tillämpningen av densamma bör klargöras bättre.</p>
<p>Finansieringsprincipen och liknande ekonomiska regleringar har hittills<br>tillämpats med ledning av vad som uttalades i Kommunalekonomiska<br>kommitténs betänkande och 1992 års kompletteringsproposition. I det<br>följande görs en sammanfattning av vad som anfördes i betänkandet resp,<br>propositionen.</p>
<p>Kommunalekonomiska kommitténs betänkande</p>
<p>Reformer och utvidgade åligganden, som medför utgiftsökningar för<br>kommuner eller landsting, bör finansieras antingen genom att staten ökar<br>statsbidragen eller genom att staten fettar beslut som möjliggör bespa-<br>ringar. Om regering och riksdag fettar beslut som gör att kommuner och<br>landsting kan bedriva den obligatoriska verksamheten billigare skall staten<br>minska statsbidraget i motsvarande mån. Bidraget bör också kunna<br>minskas om staten genom att upphäva en avgiftsrestriktion ger nya<br>möjligheter till avgiftsfinansiering av en viss verksamhet.</p>
<p>Principen skall endast tillämpas för bindande statliga beslut om ändrade<br>regler för verksamheten. Kommunala merutgifter till följd av demogra-<br>fiska förändringar, den teknologiska utvecklingen samt pris- och<br>löneutvecklingen bör således inte omfettas av principen. En prövning av<br>om dessa fektorer skall påverka statsbidraget bör i stället ske i samband<br>med de samhällsekonomiska bedömningar som också skall göras vid<br>festställandet av bidragets storlek. Vägledningar och allmänna råd är i<br>regel inte bindande och skall därför inte föranleda någon justering av<br>statsbidraget. I vissa fell har dock myndigheter bemyndigande att utfärda<br>för kommunsektorn bindande föreskrifter. I dessa fell skall finansierings-<br>principen tillämpas.</p>
<p>Det finns i regel inte anledning att särbehandla kommuner och landsting<br>när det gäller skatter och avgifter, som alla arbetsgivare skall betala.</p>
<p>En allmän riktlinje skall vara att reglering av ekonomiska konsekvenser<br>enligt finansieringsprincipen inte kan tas upp till ny prövning efter<br>ikraftträdandet av en regeländring. En sådan prövning bör dock kunna<br>komma i fråga vid väsentliga över- eller underskattningar eller för<br>effekter som inte avsetts eller förutsetts.</p>
<p>1992 års kompletteringsproposition</p>
<p>Föredragande statsråd anslöt sig i allt väsentligt till kommitténs uppfatt-<br>ning om riktlinjerna för finansieringsprincipen. Här redovisas de<br>förtydliganden och avvikelser som uttalades i propositionen vad gäller<br>riktlinjer för tillämpningen.</p>
<p>Finansieringsprincipen bör tillämpas om staten vill ge kommuner och<br>landsting nya uppgifter, avveckla uppgifter eller ändra ambitionsnivåer<br>eller regler för befintliga åtaganden. Staten bör anvisa hur kostnadskrä-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>31</p>
<p>vande förändringar skall finansieras. Det kan ske genom minskade krav<br>inom obligatoriska eller reglerade områden eller genom ökade stats-<br>bidrag. Statsbidragen bör minska om kommuner och landsting fråntas<br>skyldigheter eller om de till följd av regeländringar får möjlighet att<br>bedriva en effektivare verksamhet.</p>
<p>Principen bör inte tillämpas retroaktivt. Om en uppenbar felbedömning<br>uppmärksammas eller prejudicerande beslut ändrar förutsättningarna för<br>den ekonomiska regleringen kan det dock vara rimligt att ta upp frågan<br>till förnyad prövning i samband med överläggningarna om det samhälls-<br>ekonomiska utrymmet.</p>
<p>Principen måste tillämpas så att ett effektivt resursutnyttjande stimu-<br>leras. Det innebär att det många gånger kan vara rimligare att beräkna<br>effekterna utifrån en marginalkostnad i stället för en genomsnittskostnad.</p>
<p>När finansieringsprincipen tillämpas skall det generella statsbidraget<br>ökas eller minskas på samma sätt som när bidraget anpassas till de<br>samhällsekonomiska förutsättningarna.</p>
<p>Tillämpning</p>
<p>Sedan införandet har finansieringsprincipen tillämpats vid ett flertal<br>verksamhetsförändringar som föranletts av statliga beslut. Dessutom har<br>som nämnts, på liknande sätt tagits hänsyn till statliga åtgärder som inte<br>direkt tagit sikte på, men som ändå fått direkta ekonomiska effekter för<br>kommunsektorn, t.ex. åtgärder som påverkar det kommunala skatteunder-<br>laget.</p>
<p>För kommunernas del har som huvudregel verksamhetsförändringar<br>reglerats mot statsbidragsramen. Undantag har av tekniska skäl måst<br>göras för retroaktiva regleringar och för genomförandeåret när en<br>verksamhetsförändring trätt i kraft under löpande kalenderår. I dessa fell<br>har regleringen gjorts med ett invånarrelaterat (kronor per invånare)<br>avdrag från eller tillägg till skatteinkomsterna. Denna metod har också<br>tillämpats för att reglera de ekonomiska effekterna av sådana statliga<br>åtgärder som inte direkt tar sikte på verksamhetsförändringar.</p>
<p>För landstingens del har alla ekonomiska regleringar gjorts med kronor<br>per invånare. Att även verksamhetsförändringar reglerats på detta sätt<br>beror på att nuvarande skatteutjämningssystem för landstingen inte<br>befunnits vara lämpligt att använda som regleringsinstrument. Detta är ett<br>av skälen till den nu pågående översynen av systemet.</p>
<p>Även för de kyrkliga kommunerna har åtgärder som inte varit verksam-<br>hetsbetingade medfört ekonomiska effekter. Eftersom dessa kommuner<br>inte uppbär något statsbidrag har regleringarna gjorts gentemot skat-<br>teinkomsterna genom ett procentuellt avdrag från skattemedelsfordran.</p>
<p>Bortsett från problem som är att hänföra till själva processen har<br>svårigheterna vid tillämpningen av finansieringsprincipen eller liknande<br>tillämpningar bestått i att avgöra vilka förändringar som skall regleras<br>och med vilket belopp vaije enskild reglering i så fell skall göras.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>32</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den praktiska tillämpningen av<br>finansieringsprincipen och liknande tillämpningar har givit såväl negativa<br>som positiva erfarenheter som bör läggas till grund för den fortsatta<br>tillämpningen. Det är ännu för tidigt, bl.a. mot bakgrund av pågående<br>utredningsarbete avseende skatter och bidrag, att i alla delar slå fest vilka<br>riktlinjer som bör gälla i fortsättningen. Vissa förtydliganden och<br>förändringar bör dock redan nu kunna göras för att i görligaste mån<br>minska den osäkerhet som finansutskottet har påpekat. Ett kvarstående<br>problem är att varken utjämningssystemet för kommunerna eller för<br>landstingen är lämpat för att göra de ekonomiska regleringar som<br>erfordras på det sätt som vore önskvärt, dvs. genom justering av<br>statsbidragsramen. I avvaktan på den översyn av utjämningssystemen som<br>nu pågår måste, som tidigare redogjorts för i avsnittet om ekonomiska<br>regleringar, temporära lösningar tillgripas även för år 1995.</p>
<p>De överväganden och förslag som regeringen här kommer att redovisa<br>skall ses mot bakgrund av vad som uttalats i Kommunalekonomiska<br>kommitténs betänkande och 1992 års kompletteringsproposition. Det som<br>förordades i propositionen bör även i fortsättningen vara utgångspunkt för<br>finansieringsprincipens tillämpning. De förtydliganden som presenteras<br>nedan innebär enligt regeringens mening inte några principiella avsteg<br>från vare sig den ursprungliga avsikten med finansieringsprincipen eller<br>den hittillsvarande tillämpningen.</p>
<p>Finansieringsprincipen skall tillämpas för hela kommunsektorn, dvs.<br>såväl kommuner (borgerliga och kyrkliga) som landsting.</p>
<p>Principen omfattar enbart statligt beslutade åtgärder som direkt tar sikte<br>på verksamheter. Principen gäller när riksdag, regering eller myndighet<br>fettar bindande beslut om ändrade regler för verksamhet. Principen<br>omfattar inte statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå<br>får direkta ekonomiska effekter för kommunsektorn. Konsekvenserna av<br>sådana åtgärder skall däremot beaktas vid den samhällsekonomiska<br>bedömning som görs av det skattefinansierade utrymmet i samband med<br>festställandet av statsbidragsramen. I det sammanhanget bör redovisas<br>vilka åtgärder som ingår i bedömningsunderlaget och åtgärdernas<br>förväntade ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn.</p>
<p>Som huvudregel bör gälla att principen inte omfettar frivilliga<br>verksamheter. Om ett statligt beslut t.ex. innebär att medel avsatta för<br>frivillig verksamhet kan frigöras får hänsyn tas till detta i samband med<br>bedömningen av det skattefinansierade utrymmet och festställandet av<br>statsbidragsramen.</p>
<p>Reglering skall enbart göras för direkta ekonomiska effekter. Indirekta<br>ekonomiska effekter får beaktas i samband med bedömningen av det<br>skattefinansierade utrymmet och festställandet av statsbidragsramen.</p>
<p>Alla ekonomiska regleringar till följd av principens tillämpning bör<br>göras genom att statsbidragsramen minskas eller ökas. I undantagsfall kan<br>en annan regleringsmetod behöva övervägas. Det gäller t.ex. vid<br>retroaktiva regleringar och verksamhetsförändringar under löpande<br>kalenderår. En annan regleringsmetod måste också väljas om principen<br>tillämpas för kyrkliga kommuner, eftersom dessa för närvarande inte<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>33</p>
<p>erhåller några statsbidrag. För dessa kommuner bör detta också gälla de<br>ekonomiska effekterna av sådana statliga åtgärder som inte direkt tar sikte<br>på verksamhetsförändringar.</p>
<p>I vaije proposition där förslag lämnas om åtgärder som påverkar<br>kommunsektorns verksamhet och ekonomi skall en bedömning göras av<br>de kommunalekonomiska effekterna och om finansieringsprincipen är<br>tillämplig. Sådana bedömningar bör föregås av överläggningar mellan<br>företrädare för i sakfrågan ansvarigt departement och företrädare för<br>kommuner och landsting. Om finansieringsprincipen bedöms vara<br>tillämplig skall också preliminärt regleringsbelopp redovisas. Beslutet om<br>regleringar bör dock om möjligt fettas samlat vid ett tillfälle inför vaije<br>nytt år. Regleringsbelopp bör redovisas för vaije enskild beslutad åtgärd.<br>Beslut om olika åtgärder som medför mindre ekonomiska effekter kan<br>föras samman till ett regleringsbelopp.</p>
<p>Regleringarna skall göras i den pris- och volymnivå som gäller vid<br>ikraftträdandet av förändringen. Etappvisa regleringar kan dock bli<br>aktuella för verksamhetsförändringar som sträcker sig över flera år.<br>Skulle ett regleringsbelopp i efterhand i väsentlig grad visa sig vara<br>felaktigt, får detta beaktas senare i samband med bedömningen av det<br>skattefinansierade utrymmet och festställandet av statsbidragsramen.</p>
<h4>2.5.2 Mervärdesskatten i kommuner och landsting</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Regeringens bedömning: Kommunernas och landstingens utvidgade<br>rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt bör slopas fr.o.m. år<br>1995. Ett nytt system för konkurrenskorrigering inom de verksam-<br>heter som kommunerna inte får göra avdrag för enligt mervärdes-<br>skattelagens allmänna bestämmelser bör införas från samma<br>tidpunkt. Regeringen kommer senare i år att återkomma med förslag<br>om slopandet samt hur ett sådant system bör utformas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: År 1991 infördes en rätt för<br>kommuner och landsting att göra avdrag för all ingående mervärdesskatt.<br>Denna utvidgade avdragsrätt infördes för att utjämna mervärdesskattens<br>snedvridande effekter vid val mellan arbete i egen regi och upphandling.</p>
<p>Ett särskilt statsbidrag infördes också för att kompensera för den<br>indirekta mervärdesskatt som belastar kommunerna och landstingen vid<br>upphandling från näringsidkare inom de till mervärdesskatt undantagna<br>områdena sjukvård, tandvård, social omsoig och utbildning.</p>
<p>Kommunerna och landstingen ersatte staten bland annat för denna<br>utvidgade avdragsrätt genom en avräkningsskatt. Avräkningsskatten<br>slopades fr.o.m. år 1993 samtidigt som utjämningsbidraget till kommuner<br>och ersättningen till sjukvårdshuvudmännen minskades i motsvarande<br>mån.</p>
<p>34</p>
<p>I syfte att, ur mervärdesskattesynpunkt, likställa kommunal verksamhet<br>som utförs i egna lokaler med motsvarande verksamhet som utförs i<br>hyrda lokaler infördes även bestämmelser om att en fastighetsägare kan<br>bli frivilligt skattskyldig till mervärdesskatt vid uthyrning till en kommun<br>eller ett landsting.</p>
<p>Kompensationsordningen har visat sig vara förknippad med en del<br>problem och brister. För det första är kommunernas och landstingens<br>ersättning till staten för den utvidgade avdragsrätten inte kopplad till det<br>totalbelopp som denna innebär för staten. Inte heller ökar återföringen till<br>staten i takt med att avdragsrättens värde ökar. För det andra är<br>utformningen av kompensationssystemet, med oinskränkt avdragsrätt för<br>ingående mervärdesskatt, inte förenlig med EU:s bestämmelser. Det<br>nuvarande kompensationssystemet för kommuner och landsting kan<br>således inte behållas vid ett svenskt EU-medlemskap. För det tredje leder<br>kompensationsordningen till vissa konkurrenssnedvridande effekter.</p>
<p>I betänkandet Vissa mervärdeskattefrågor II - Offentlig verksamhet<br>(SOU 1993:75) görs bedömningen att kompensationsordningen för<br>kommuner och landsting har fått konkurrenssnedvridande effekter.<br>Utredaren föreslår därför att den utvidgade avdragsrätten för kommuner<br>och landsting bör upphöra att gälla. Även det särskilda statsbidraget som<br>utgår när en kommun eller ett landsting upphandlar tjänster som avser<br>sjukvård, tandvård, social omsorg eller utbildning bör slopas enligt<br>utredaren. Likaså bör, enligt utredaren, reglerna om att fastighetsägare<br>kan bli frivilligt skattskyldiga till mervärdesskatt vid uthyrning till en<br>kommun eller ett landsting upphöra att gälla.</p>
<p>Utredaren föreslår att konkurrensproblemen bör lösas genom att en<br>intern korrigering införs i kommuner och landsting. En sådan intern<br>korrigering innebär att en bokföringsmässig belastning görs av kommu-<br>nernas och landstingens kostnader vid produktion av en tjänst i egen regi<br>för att likställa denna med upphandling av motsvarande tjänst.</p>
<p>Merparten av remissinstanserna anser att den föreslagna metoden för<br>konkurrenskorrigering inte leder till de avsedda effekterna och avstyrker<br>därför metoden.</p>
<p>Det har vid olika tillfällen även framförts att uttagsbeskattning av<br>kommunal verksamhet kan tillämpas för att korrigera för konkurrens-<br>snedvridningar. Kommittén för indirekta skatter övervägde i sitt<br>betänkande (SOU 1989:35) metoden men kunde konstatera att man på<br>grund av tillämpningsproblem inte kunde förorda denna metod som ett<br>realistiskt alternativ.</p>
<p>Regeringen delar uppfattningen att kommunernas nuvarande utvidgade<br>avdragsrätt bör slopas. En ny ordning för konkurrenskorrigering bör dock<br>enligt regeringens uppfattning inte bygga på metoden med intern<br>korrigering.</p>
<p>Det är viktigt att snarast uppnå full konkurrensneutralitet också för icke<br>mervärdesskattepliktiga områden i fråga om vård, omsorg och utbildning.<br>Därvid bör en så enkel teknik som möjligt användas. Väljs någon form<br>av uttagsbeskattning kan det bli svårt att tillämpa den redan år 1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>35</p>
<p>Omfattningen av de problem som framkommit och olika sätt att lösa<br>dessa måste övervägas ytterligare.</p>
<p>Vissa utgångspunkter för ett system som skall gälla från år 1995 bör<br>dock redan nu kunna anges. Kompensationsordningen för ingående<br>mervärdesskatt i verksamheter som ej medför skattskyldighet bör inte<br>kopplas till mervärdesskattesystemet. Detta är en förutsättning för att<br>ordningen skall harmoniera med EU:s bestämmelser. Det innebär att<br>kommuner och landsting behandlas enligt mervärdesskattelagens<br>bestämmelser enbart vad gäller skattepliktiga verksamheter.</p>
<p>Systemet för konkurrenskorrigering bör bygga på kommunal själv-<br>finansiering genom att en särskild regleringsfond för mervärdesskatt<br>tillskapas. Kommuner och landsting bör avräkna den ingående mervär-<br>desskatt som ej omfattas av mervärdesskattelagens bestämmelser från<br>fonden. Inom ramen för fonden bör också ett bidrag utges som motsvarar<br>det nuvarande särskilda statsbidraget. Fonden bör finansieras genom<br>tillskott från kommuner och landsting. Tillskotten bör inte vara kopplade<br>till respektive kommuns eller landstings faktiska avdrag för ingående<br>mervärdesskatt. De totala avdragen från och bidragen till fonden måste<br>i ett sådant system motsvaras av lika stora tillskott. Separata fonder för<br>kommuner respektive landsting bör övervägas liksom differentierade<br>nivåer på bidraget.</p>
<p>Ett slopande av den utvidgade avdragsrätten för mervärdesskatt bör<br>föranleda en ekonomisk reglering mellan staten och kommunerna<br>respektive landstingen. Även till denna fråga avser regeringen att<br>återkomma senare.</p>
<h4>2.5.3 Avtalspensioner i kommuner och landsting</h4>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Regeringens bedömning: Ett utredningsarbete avses påbörjas inom<br>Finansdepartementet i samarbete med företrädare för kommunsektorn<br>med målsättningen att utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att få<br>en likartad hantering av pensionsutfästelserna för kommun- och<br>landstingsanställda.</p>
<p>Kostnadsersättningar för lärarpensioner m.m. under budgetåret<br>1995/96 bör utgå vid sidan om det generella statsbidragssystemet<br>genom att staten fortsätter med direkta utbetalningar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Pensionsskulden utgör det be-<br>räknade värdet av kommunernas och landstingens åtaganden för framtida<br>pensionärer, förmåner till nuvarande pensionärer och intjänade delar av<br>förmåner till framtida pensionärer.</p>
<p>För närvarande pågår en omfettande korrigering av kommunernas och<br>landstingens redovisning genom att allt fler redovisar pensionsåtaganden<br>för anställda som en långfristig skuld. Konsekvenserna för kommuner och<br>landsting av att beakta kostnaden för avtalspensionen när den uppstår kan<br></p>
<p>36</p>
<p>innebära överlikviditeter som kan uppfattas som utrymme för skattesänk-<br>ningar eller ökad konsumtion.</p>
<p>Detta beror på att dagens kommunala avtalspensioner som regel inte är<br>fonderade och utbetalningarna finansieras allteftersom de förfaller. Något<br>tryggande av pensionslöftena genom fondavsättningar eller dylikt sker<br>således inte. Löftena anses traditionellt sett säkerställda genom den<br>garanti som den kommunala beskattningsrätten innebär. Kommunala<br>företag tryggar sina pensionsutfästelser genom tillgång till kommunal<br>borgen eller genom avsättning till pensionsstiftelse.</p>
<p>En enhetlig redovisning av de kommunala pensionsåtagandena skulle<br>öka sektorns trovärdighet i förhållande till omvärlden och ge rätt signaler<br>om sektorns ekonomiska ställning och villkor. Detta också med hänsyn<br>till den ökande konkurrens som kommuner och landsting utsätts för.</p>
<p>Kommunernas och landstingens verksamhet har vuxit starkt under de<br>senaste decennierna. Detta kommer enligt gjorda beräkningar att leda till<br>att antalet pensionärer med kommunal pensionsrätt tredubblas om drygt<br>25 år och kommer då att uppgå till cirka 600 000.</p>
<p>Den enskilda faktor, utöver antalet kommunala pensionärer, som<br>påverkar pensionsutbetalningarna mest är reallöneutvecklingen. En lägre<br>kommunal reallöneökning medför en lägre pensionsskuldsökning.</p>
<p>Ett utredningsarbete avses påböijas inom Finansdepartementet i<br>samarbete med företrädare för kommunsektorn med målsättningen att<br>utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att få en likartad hantering av<br>pensionsutfästelserna för kommun- och landstingsanställda.</p>
<p>Fr.o.m. år 1991 överfördes lärare m.fl. till kommunalt reglerade<br>tjänster (respektive tjänster i fristående skolor). Som en provisorisk del<br>av regleringen av kostnaderna för förändringen avtalades att staten längst<br>t.o.m. budgetåret 1994/95 skulle ersätta de faktiska utbetalningarna för<br>pensionerna. Därefter skulle bidrag ges efter en genomsnittskostnad till<br>kommunerna och inarbetas i det dåvarande sektorsbidraget till skolan.<br>Numera har sektorsbidraget till skolan slopats och inarbetats i det statliga<br>utjämningsbidraget till kommuner.</p>
<p>Diskussioner pågår med Svenska kommunförbundet och Landstingsför-<br>bundet om hur kommuner och landsting skall få ersättning för detta<br>ändamål i framtiden. I avvaktan på en permanent lösning bör kost-<br>nadsersättningar för lärarpensioner m.m. under budgetåret 1995/96, utgå<br>vid sidan om det generella statsbidragssystemet genom att staten fortsätter<br>med att ersätta de faktiska utbetalningarna för pensionerna.</p>
<p>Eftersom tanken bakom överförandet av lärarna m.fl. till kommunalt<br>reglerade tjänster var att kommuner respektive landsting skall ha hela<br>arbetsgivaransvaret, uttalades år 1990 att ersättningarna skall beräknas<br>med utgångspunkt i kollektivavtalens lydelse vid årsskiftet 1990/91. Av<br>samma skäl skall garantipensioner som beslutats fr.o.m. den 1 april 1994<br>inte ingå i de förmåner för vilka kostnadsersättning betalas.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>37</p>
<h3>2.6 Upprättade lagförslag</h3>
<p>Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om</p>
<p>utbetalning av skattemedel år 1994,</p>
<p>2. lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år</p>
<p>1995,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till</p>
<p>kommuner.</p>
<p>Lagförslagen finns i bilaga 7.1</p>
<p>Förslagen 1 och 2 avser i och för sig en fråga som får anses fälla<br>inom Lagrådets granskningsområde. Förslagen är dock av sådan<br>enkel beskaffenhet att Lagrådets yttrande inte är påkallat. Förslag<br>3 avser sådana frågor där Lagrådets yttrande inte behöver in-<br>hämtas.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>38</p>
<h3>2.7 Förslag till riksdagsbeslut</h3>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778)<br>med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år<br>1994,</p>
<p>2. antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om<br>utbetalning av skattemedel år 1995,</p>
<p>3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) om<br>statligt utjämningsbidrag till kommuner,</p>
<p>4. bemyndigar regeringen att utge bidrag med anledning av införandet<br>av ett nytt statsbidragssystem i enlighet med vad regeringen<br>förordar (avsnitt 2.3.3),</p>
<p>5. godkänner det som regeringen förordar om tillämpningen av<br>finansieringsprincipen (avsnitt 2.5.1),</p>
<p>6. till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidrags-<br>system m.m. för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln<br>anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000 kronor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>39</p>
<h3>Författningsförslag Prop. 1993/94:150</h3>
<p>Bilaga 7.1</p>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med<br>särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år<br>1994</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1993:778) med särskilda<br>bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h3>IS<sup>1</sup></h3>
<p>Vid utbetalning av kommunal- eller<br>landstingsskattemedel enligt 4 §<br>lagen (1965:269) med särskilda<br>bestämmelser om kommuns och<br>annan menighets utdebitering av<br>skatt, m. m., skall för inkomståret<br>1994 kommunalskattemedlen mins-<br>kas med 760 kronor per invånare i<br>kommunen den 1 november 1993<br>och landstingsskattemedlen med<br>389 kronor per invånare i lands-<br>tinget den 1 november 1993.</p>
<p>För en kommun som inte ingår i<br>ett landsting skall kommunalskat-<br>temedlen minskas med 1 149 kro-<br>nor per invånare i kommunen den<br>1 november 1993.</p>
<p>2<br>Har en kommun, ett landsting eller<br>en kommun som inte ingår i lands-<br>ting för år 1994 fästställt en högre<br>skattesats än den som har gällt för<br>år 1993 skall den minskning av<br>kommunal- eller landstingsskat-<br>temedel som avses i 1 § i stället<br>göras med 1 054 kronor, 571<br>kronor respektive 1 625 kronor.<br>Detta gäller dock inte om höjning-<br>en av skattesatsen avser att täcka<br>ökade kostnader som uppkommit<br>på grund av en omfördelning av<br>uppgifter mellan landsting och<br>kommunerna inom landstinget.<br></p>
<p>Vid utbetalning av kommunal- eller<br>landstingsskattemedel enligt 4 §<br>lagen (1965:269) med särskilda<br>bestämmelser om kommuns och<br>annan menighets utdebitering av<br>skatt, m. m., skall för inkomståret<br>1994 kommunalskattemedlen mins-<br>kas med 1 186 kronor per invånare<br>i kommunen den 1 november 1993<br>och landstingsskattemedlen med<br>349 kronor per invånare i lands-<br>tinget den 1 november 1993.</p>
<p>För en kommun som inte ingår i<br>ett landsting skall kommunalskat-<br>temedlen minskas med 1 535 kro-<br>nor per invånare i kommunen den<br>1 november 1993.</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Har en kommun, ett landsting eller<br>en kommun som inte ingår i lands-<br>ting för år 1994 fästställt en högre<br>skattesats än den som har gällt för<br>år 1993 skall den minskning av<br>kommunal- eller landstingsskat-<br>temedel som avses i 1 § i stället<br>göras med 1 480 kronor, 531 kro-<br>nor respektive 2 011 kronor. Detta<br>gäller dock inte om höjningen av<br>skattesatsen avser att täcka ökade<br>kostnader som uppkommit på<br>grund av en omfördelning av<br>uppgifter mellan landsting och<br>kommunerna inom landstinget.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1993:1363.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1993:1363.</p>
<p>40</p>
<h3>2 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om<br>utbetalning av skattemedel år 1995</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Vid utbetalning av kommunal- eller landstingsskattemedel enligt 4 §<br>lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan<br>menighets utdebitering av skatt, m.m., skall för inkomståret 1995<br>kommunalskattemedlen minskas med 1 086 kronor per invånare i<br>kommunen den 1 november 1994 och landstingsskattemedlen med 349<br>kronor per invånare i landstinget den 1 november 1994.</p>
<p>För en kommun som inte ingår i ett landsting skall<br>kommunalskattemedlen minskas med 1 435 kronor per invånare i<br>kommunen den 1 november 1994.</p>
<p>2 § Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets<br>fordran enligt 4 a § fjärde stycket lagen med särskilda bestämmelser om<br>kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran<br>vid ingången av år 1995 minskas med 3,2 procent.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7.1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p>
<p>41</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt<br>utjämningsbidrag till kommuner</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7.1</p>
<p>Härigenom föreskrivs att det i övergångsbestämmelserna till lagen<br>(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner skall införas en<br>ny punkt, 9, av nedan angivna lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>9. I fråga om bidragsåret 1995<br>uppgår utjämningsbidraget till det<br>preliminära utjämningsbidraget för<br>år 1994, i förekommande fall juste-<br>rat med hänsyn till skatteväxlingar.<br>Regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer fastställer<br>utjämningsbidraget.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas i fråga om<br>bidragsåret 1995.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1993:779.</p>
<p>42</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Innehållsförteckning</p></td><td></td><td>
<p>1993/94:150</p>
<p>Bilaga 7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1. Vissa anslagsfrågor inom sjunde huvudtiteln</p></td><td>
<p>1</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.1 E Statliga arbetsgivarfrågor</p></td><td>
<p>1</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.2 F Bostadsväsendet</p></td><td>
<p>1</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.3 I Övriga ändamål</p></td><td>
<p>3</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.4 Förslag till riksdagsbeslut</p></td><td>
<p>3</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>2. Kommunal ekonomi</p></td><td>
<p>4</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>2.1 Inledning</p></td><td>
<p>4</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>2.2 Kommunerna och de samhällsekonomiska</p>
<p>förutsättningarna 5</p>
<p>2.2.1 Uppföljning av kommunal ekonomi 6</p>
<p>2.2.2 Den kommunala ekonomin år 1994-1999 13</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>2.3</p></td><td>
<p>Bidrag till kommuner</p></td><td>
<p>16</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.1 Det statliga utjämningsbidraget till<br>kommuner år 1995</p></td><td>
<p>16</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.2 Del- och slutavräkning av statligt<br>utjämningsbidrag vid kommundelningar</p></td><td>
<p>18</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3.3 Bidrag med anledning av införandet av<br>ett nytt statsbidragssystem m.m.</p></td><td>
<p>18</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.4</p></td><td>
<p>Ekonomiska regleringar</p></td><td>
<p>19</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.4.1 Ekonomiska regleringar andra halvåret</p>
<p>1994 mellan staten och kommunsektorn</p></td><td>
<p>19</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.4.2 Ekonomiska regleringar år 1995 mellan<br>staten och kommunsektorn</p></td><td>
<p>25</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.5</p></td><td>
<p>Övriga frågor</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.5.1 Finansieringsprincipens tillämpning</p></td><td>
<p>30</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.5.2 Mervärdesskatten i kommuner och landsting</p></td><td>
<p>34</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.5.3 Avtalspensioner i kommuner och landsting</p></td><td>
<p>36</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.6</p></td><td>
<p>Upprättade lagförslag</p></td><td>
<p>38</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.7</p></td><td>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p></td><td>
<p>39</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bilaga 7.1</p></td><td>
<p>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:778)</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>med särskilda bestämmelser om utbetalning av<br>skattemedel år 1994</p></td><td>
<p>40</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2 Förslag till lag med särskilda bestämmelser<br>om utbetalning av skattemedel år 1995</p></td><td>
<p>41</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:670)<br>om statligt utjämningsbidrag till kommuner</p></td><td>
<p>42</p></td></tr>
</table>
<p>43</p>
<h3>Bilaga 8</h3>
<p>Utbildningsdepartementet</p>
<p>7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<h2>Bilaga 8 till kompletteringspropositionen 1994 Prop-1993/94:150</h2>
<h1>Utbildningsdepartementet</h1>
<p>o</p>
<h2>(Åttonde huvudtiteln)</h2>
<h2>Inledning</h2>
<p>I regeringsförklaringen 1991 slog regeringen fast att en av dess huvud-<br>uppgifter var att stärka Sverige som kunskapsnation. Förändringar avi-<br>serades såväl inom skolan som den högre utbildningen och forskningen.</p>
<p>Den långsiktiga målsättningen för skolpolitiken är att göra den sven-<br>ska skolan till den bästa i Europa under 1990-talet. Skolans förmåga att<br>ge alla elever en solid och bestående kunskapsgrund är av grundläggan-<br>de betydelse för det svenska samhällets utveckling.</p>
<p>Regeringens skolpolitik har följt tre huvudlinjer.</p>
<p>För det första, att stärka kvaliteten i skolans undervisning. För det<br>andra, att lägga en grund för ett verkligt och mer vitalt föräldra- och<br>elevinflytande i skolan. För det tredje, att fullfölja utvecklingen mot<br>ökad decentralisering av beslut och ansvar i skolan och uppmuntra till<br>mångfald och lokala lösningar.</p>
<p>Utifrån dessa tre huvudprinciper har sedan regeringsskiftet 1991 en<br>lång rad reformer genomförts.</p>
<p>Under våren 1992 och våren 1993 lade regeringen fram två valfrihets-<br>propositioner, 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor, 1992/93:230<br>Valfrihet i skolan. Där lades ett nytt bidragssystem för fristående grund-<br>skolor och gymnasieskolor fast. Likaså öppnades möjligheten för kom-<br>munerna att lägga ut delar av gymnasieundervisningen på entreprenad.<br>Dessutom förstärktes elevernas rätt att välja inte bara mellan fristående<br>skolor utan även mellan hemkommunens grundskolor.</p>
<p>Dessa reformer har mötts av ett stort intresse. Aldrig tidigare har så<br>många elever och föräldrar gjort aktiva val av skola som idag. På mind-<br>re tid än två år har dessutom antalet godkända fristående grundskolor<br>ökat från cirka 80 till över 250 stycken. Även när det gäller fristående<br>gymnasieskolor har ett ökande intresse kunnat konstateras under senare<br>tid.</p>
<p>Detta är viktiga strukturella reformer för att vitalisera skolväsendet<br>och öka elevernas och föräldrarnas inflytande och engagemang i skolar-<br>betet.</p>
<p>Genom besluten om nya läroplaner och nya betygssystem, har ytterli-<br>gare betydelsefulla steg tagits för att stärka kvaliteten i skolan.</p>
<p>Med de nya läroplanerna ställs tydligare och mer omfattande kun-<br>skapskrav på eleverna och skolan än tidigare. Varje skola åläggs ett sär-<br>skilt ansvar för att alla elever når upp till en minsta kunskapsnivå i var-</p>
<p>je ämne. Nationella kunskapstester och andra initiativ för att utvärdera<br>och följa upp undervisningens kvalitet kommer att genomföras. Sär-<br>skild vikt läggs med de nya läroplanerna på baskunskaper. Språkunder-<br>visningen ges ett större utrymme.</p>
<p>Ett nytt, kunskapsrelaterat betygssystem för grundskolan införs stegvis<br>från och med läsåret 1995/96. Varje elev och familj tillförsäkras skriftlig<br>information om studieutvecklingen minst från och med det femte skolå-<br>ret.</p>
<p>De nya läroplanerna innebär att viktiga steg tas för att förverkliga<br>mål- och resultatstyrningen i skolan. En omfattande avreglering har ge-<br>nomförts. Den statliga styrningen har gjorts tydligare men mer avgrän-<br>sad i och med att läroplanerna tydligare än förut fokuserar de långsikti-<br>ga målsättningarna och riktlinjerna för skolans arbete. Däremot ges var-<br>je skola stor frihet att själva välja arbetsmetoder och tillvägagångssätt.</p>
<p>Den nya treåriga, programbaserade gymnasieskolan genomförs nu i<br>alltfler kommuner. Vid sidan av de nationella programmen har en sär-<br>skild lärlingsutbildning införts. Genom utvecklingen mot en mer kurs-<br>utformad gymnasieskola skapas bättre förutsättningar för förnyelse och<br>ett varierat utbud. Eleverna ges större rätt att själva sätta samman en ut-<br>bildning utifrån skolans kursutbud och det egna intresset. Ett nytt kun-<br>skapsrelaterat betygssystem som ger eleven betyg efter varje genomgång-<br>en kurs börjar införas från och med nästa läsår.</p>
<p>Samtidigt har villkoren för den högre utbildningen och forskningen<br>förändrats på ett avgörande sätt. I prop. 1992/93:1 Frihet för kvalitet lä-<br>des följande tredelade reformstrategi fast:</p>
<p>★ Frigörelse av statliga universitet och högskolor från central detalj-<br>styrning.</p>
<p>★ Stimulans av från staten fristående universitet och högskolor.</p>
<p>★ Förändrat, icke-statligt huvudmannaskap för vissa universitet och<br>högskolor.</p>
<p>Denna strategi genomförs nu snabbt. Fr.o.m. den 1 juli 1993 har de<br>statliga universiteten och högskolorna frigjorts från statlig detaljregle-<br>ring. Studenternas val och kvalitetskrav får genom ett nytt resurstilldel-<br>ningssystem stor betydelse för universitetens och högskolornas utveck-<br>ling. Statens ansvar för den högre utbildningen utövas i form av långsik-<br>tiga s.k. utbildningsuppdrag till universiteten och högskolorna.</p>
<p>Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping överförs i<br>stiftelseform den 1 juli 1994. Prövning av enskilda utbildningsanordna-<br>res rätt att utfärda examina har lagreglerats. Högskolor har tillerkänts<br>examensrätt enligt de nya reglerna.</p>
<p>En nyinrättad myndighet, Kanslersämbetet, svarar för att kvaliteten i<br>den högre utbildningen håller en internationellt hög nivå.</p>
<p>Parallellt har den högre utbildningens kapacitet byggts ut väsentligt.<br>Sedan hösten 1991 har den högre utbildningens omfattning ökat med<br>cirka 30 procent.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Ytterligare ett väsentligt inslag i förstärkningen av Sverige som kun-<br>skapsnation är den forskningspolitik som riksdagen beslutade om våren<br>1993. Två huvudprioriteringar angavs för forskningspolitiken:</p>
<p>★ Koncentrerade forskningssatsningar inom strategiska områden.</p>
<p>★ Ett förstärkt samspel mellan universitet och högskolor å ena sidan<br>och näringslivet och samhället i övrigt å den andra.</p>
<p>Därutöver prioriterades ytterligare tre viktiga områden:</p>
<p>★ Ökad fömyelseförmåga inom forskningen vid universiteten och hög-<br>skolorna.</p>
<p>★ Förstärkt rekrytering av forskare.</p>
<p>★ Vidgad internationell samverkan.</p>
<p>En unik utbyggnad av svensk forskning har nu inletts. 10 miljarder<br>kronor från de tidigare löntagarfonderna skall användas för att stärka<br>den svenska forskningen. Tre nya starka forskningsfinansiärer har<br>etablerats: en stiftelse för strategisk forskning inom teknik, naturveten-<br>skap och medicin, en stiftelse för miljöstrategisk forskning samt en sär-<br>skild uppgift inom Riksbankens Jubileumsfond för stöd till kulturve-<br>tenskaplig forskning.</p>
<p>Ett program för att fördubbla examinationen inom forskarutbildning-<br>en mellan åren 1990 och 2000 har initierats. Betydande resurser har<br>tillskjutits för att finansiera flera doktorander. Särskilda s.k. teknikbro-<br>stiftelser har inrättats för att underlätta affärsmässig tillämpning av<br>forskningens resultat.</p>
<p>Vid den slutgiltiga avvecklingen av löntagarfonderna föreslår regering-<br>en att medel skall tillskapas för en vidgad internationalisering av utbild-<br>ningen och forskningen, stöd åt mindre och medelstora högskolors<br>forskning i samarbete med näringslivet, forskning på vårdområdet och<br>insatser för att öka användningen av informationsteknologin.</p>
<p>Regeringen avser att i särskild ordning anvisa erforderliga medel till<br>de nationella anläggningarna för budgetåret 1994/95.</p>
<p>Regeringen har vidare föreslagit en rad åtgärder för att öka kapacite-<br>ten på den eftergymnasiala utbildningen, bl.a. att den kvalificerade ef-<br>tergymnasiala yrkesutbildningen bör ges nya former och att ett särskilt<br>statsbidragssystem införs för sådan utbildning.</p>
<p>Utbildnings- och forskningssystemen måste ständigt utvecklas för att<br>svara mot den nya tidens krav. Genom Utbildningsdepartementets ut-<br>vecklingsprojekt Agenda 2000 - kunskap och kompetens för nästa år-<br>hundrade, stimuleras en bred diskussion om det svenska samhällets<br>långsiktiga kompetensbehov och om utbildningens och forskningens<br>villkor och roller.</p>
<p>I analysen pekas på ytterligare förändringar i fyra avseenden:</p>
<p>★ Utbildningsväsendets kapacitet behöver långsiktigt byggas ut.</p>
<p>★ Incitamenten för kunskapsutnyttjande och kompetensutveckling be-<br>höver förstärkas.</p>
<p>★ Utbildnings- och forskningsstrukturen behöver utvecklas.</p>
<p>★ Den kontinuerliga kompetensutvecklingen måste ges goda utveck-<br>lingsmöjligheter.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>På dessa områden måste det fortsatta reformarbetet på utbildnings- Prop. 1993/94:150<br>och forskningsområdet nu inriktas om Sverige framgångsrikt skall kun- Bilaga 8<br>na konkurrera med omvärlden.</p>
<h3>A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det<br>kommunala skolväsendet m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Särskilt statsbidrag skall ges till kommu-<br>nerna för utbildningsinsatser för arbetslösa i form av ett tredje<br>gymnasieår och extra utbildningsplatser i komvux. Medel skall<br>också ställas till förfogande i form av utbildningscheckar för ut-<br>bildningsanordnare utanför skolväsendet för utbildningsinsatser<br>för arbetslösa. Statens skolverk skall informera om och admini-<br>strera insatserna.</p>
<p>Sammanlagt beräknas 1 421 400 000 kronor för dessa åtgärder,<br>dvs. sammanlagt 1 469 587 000 kronor under anslaget.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: De senaste tre budgetåren har riksdagen<br>efter förslag från regeringen beslutat om utbildningsinsatser för arbetslö-<br>sa genom särskilda medel för ett tredje gymnasieår för elever som har<br>gått ut gymnasieskolan med endast en tvåårig gymnasieutbildning samt<br>till extra platser i komvux.</p>
<p>I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 14) bedömde<br>regeringen att det finns behov av särskilda utbildningsinsatser för ar-<br>betslösa även under budgetåret 1994/95. I budgetpropositionen aktuali-<br>serades också nya utbildningsinitiativ som kan bidra till ökad kompe-<br>tens på kort sikt i dagens arbetsmarknadsläge men som också förväntas<br>ha långsiktig strukturell betydelse. Regeringen angav följande riktvär-<br>den för planeringen av insatserna mot arbetslösheten:</p>
<p>- 26 100 platser i gymnasieskolan samt</p>
<p>- 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.</p>
<p>Gymnasieskolan</p>
<p>Regeringen anser det synnerligen väsentligt att alla elever från tvååriga<br>linjer som önskar gå ytterligare ett år i gymnasieskolan också erbjuds<br>detta. Innevarande budgetår har enligt uppgifter från Statens skolverk<br>ca 26 000 utbildningsplatser utnyttjats för det tredje året i gymnasiesko-<br>lan.</p>
<p>Innevarande läsår beräknas ca 30 000 elever lämna gymnasieskolan<br>efter tvååriga utbildningar. Det finns dessutom ca 15 000 elever som<br>slutade en tvåårig linje våren 1993 och som innevarande läsår inte går<br>ett tredje år.</p>
<p>Eftersom regeringen tidigare har anslagit medel för ett tredje gymna-<br>sieår bör utbildningserbjudanden då ha nått flertalet av dem som tidiga-<br>re har gått ut en tvåårig linje och som har haft behov av en komplette-</p>
<p>ring. Under 1994/95 bör därför i första hand de elever som i år går ut<br>en tvåårig linje erbjudas ett tredje gymnasieår. Även de ungdomar som<br>gick ut gymnasieskolan med en tvåårig utbildning våren 1993 eller vå-<br>ren 1992 och som inte har gått ett tredje utbildningsår bör om det finns<br>plats kunna beredas denna utbildning. Regeringen bedömer att det i<br>budgetpropositionen angivna antalet 26 100 platser i gymnasieskolan är<br>till fyllest.</p>
<p>Kommunerna bör liksom innevarande år i första hand erbjuda sådan<br>utbildning som tillsammans med den tidigare genomgångna utbildning-<br>en nivåmässigt motsvarar en treårig gymnasieutbildning. Även utbild-<br>ning i språk, såväl svenska som främmande språk, samt naturvetenskap-<br>liga och tekniska ämnen bör prioriteras.</p>
<p>Ersättningen till kommunerna för platserna i gymnasieskolan bör va-<br>ra 30 000 kronor per helårsplats.</p>
<p>Komvux</p>
<p>Skolverket beräknar att utbildningsinsatser för arbetslösa motsvarande<br>ca 25 000 heltidsplatser kommer att ha genomförts i komvux under in-<br>nevarande budgetår. Ett par hundra arbetslösa vuxna har också fått ut-<br>bildning genom statens skolor för vuxna (SSV).</p>
<p>Enligt regeringens bedömning bör sammanlagt 28 000 platser avsättas<br>för utbildningsinsatser för arbetslösa på lägst gymnasial nivå, varav<br>20 000 platser inom gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbild-<br>ning. Kommunerna har enligt skollagen ett grundansvar för att tillgodo-<br>se behoven av utbildning i komvux. Dessa tillkommande resurser skall<br>alltså användas för nya platser.</p>
<p>Liksom under innevarande budgetår bör utbildning i språk, både<br>svenska och främmande språk, samt i naturvetenskapliga och tekniska<br>ämnen prioriteras. Utbildningen skall liksom hittills i regel avse heltids-<br>studier under minst en termin.</p>
<p>Ersättningen till kommunerna för platserna i komvux bör vara 22 800<br>kronor per helårsplats. Om Skolverket väljer att tilldela även SSV ut-<br>bildningsplatser för distansutbildning för arbetslösa, skall ersättningen<br>utgöras av ett lägre belopp.</p>
<p>Utbildningscheckar</p>
<p>Tanken med utbildningscheck är att möjliggöra insatser från olika ut-<br>bildningsanordnare vid sidan av skolväsendet. Regeringen bedömer att<br>omfattningen av utbildning som finansieras genom utbildningscheckar<br>bör vara 8 000 platser.</p>
<p>Skolverket skall informera om möjligheten att finansiera utbildning<br>med hjälp av utbildningscheckar och på så sätt aktivera de utbildnings-<br>anordnare som vill medverka. Viktigt är också att tänkbara elever infor-<br>meras om möjligheten att få utbildning genom utbildningscheck.</p>
<p>Utbildningscheckarna skall t.ex. avse utbildning i främmande språk.<br>Goda språkkunskaper är viktigt på alla områden och språkutbildning är</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>också en ämnessektor där det finns ett stort utbud och många utbild-<br>ningsanordnare. Studierna skall vara på lägst gymnasienivå. Utbildning-<br>en skall omfatta minst en termin på heltid eller två terminer på halvtid.<br>Omfattningen av den lärarledda undervisningen skall vara jämförbar<br>med liknande utbildning i komvux eller vid högskola och universitet.</p>
<p>Intresserade utbildningsanordnare skall anmäla till Skolverket hur<br>många utbildningscheckar de kan åta sig att utnyttja. Skolverket förde-<br>lar utbildningscheckarna till utbildningsanordnarna som sedan har att<br>rekrytera arbetslösa vuxna till studierna. Systemet med utbildnings-<br>checkar bör enligt regeringens mening inte omfatta det offentliga skol-<br>väsendet.</p>
<p>Utbildningsanordnare kan vara fristående skolor, studieförbund, folk-<br>högskolor samt universitet och högskolor. Skolverket skall också kunna<br>godkänna andra utbildningsanordnare för utbildningscheckar, exempel-<br>vis utbildningsföretag. För att bli godkända av Skolverket skall utbild-<br>ningsanordnarna ha en stabil verksamhet och en god kvalitet. De skall<br>därför ha kompetenta lärare för utbildningen samt förete en plan för<br>utbildningen omfattande innehåll, uppläggning och utbildningsmål.<br>Skolverket skall också bedöma om utbildningsanordnaren kan fullfölja<br>sitt utbildningsåtagande. Skolverket skall ha tillsyn över verksamheten.</p>
<p>Ersättningen för utbildningscheckarna bör vara 22 800 kronor per<br>helårsplats.</p>
<p>Det ankommer på regeringen, enligt bemyndigande i studiestödslagen<br>(2973:349) och lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbets-<br>lösa, att bestämma vid vilka läroanstalter och för vilka utbildningar som<br>studiestöd kan utgå. Sådana godkända läroanstalter och utbildningar<br>har förtecknats i en bilaga till studiestödsförordningen (1973:418). Stu-<br>diestöd bör kunna utgå till studerande vars utbildning finansieras med<br>en utbildningscheck. En bestämmelse om detta bör inom ramen för det<br>tidigare nämnda bemyndigandet kunna tas in i studiestödsförordningen.</p>
<p>Kostnader, omfördelning av resurser m.m.</p>
<p>Sammanlagt beräknas kostnaderna för de extra utbildningsinsatser som<br>nu föreslås till 1 421 400 000 kronor. För att uppnå flexibilitet skall<br>Skolverket kunna göra omfördelningar mellan utbildningsplatserna i<br>gymnasieskolan och inom komvux, men även mellan dessa utbildningar<br>och utbildning som finansieras genom utbildningscheckar. För infor-<br>mationsinsatser och administration m.m. till utbildningsanordnare och<br>andra intressenter bör Skolverket få disponera högst 1 500 000 kronor<br>av anslaget. En motsvarande minskning av utbildningsplatserna skall i<br>så fall göras av verket.</p>
<p>Uppföljning</p>
<p>Liksom under innevarande budgetår bör dessa utbildningsinsatser för<br>arbetslösa följas upp. Det är viktigt att åstadkomma en tillförlitlig bild<br>av insatserna. En volymkontroll bör även i år göras så att de statliga bi-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>dragen inte används för verksamhet som huvudmannen ändå borde el-<br>ler skulle bedriva.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr.<br>1993/94:208) till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala<br>skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på<br>1 469 587 000 kr.</p>
<h2>B. Folkbildning</h2>
<h3>B 1. Bidrag till folkbildningen</h3>
<p>Regeringens förslag: Av arbetsmarknadspolitiska skäl beräknas<br>medel för statsbidrag om 390 710 000 kr för 8 900 extra platser<br>inom folkhögskolan. Därutöver beräknas 100 miljoner kronor<br>för särskilda kurser för arbetslösa förlagda till studieförbund el-<br>ler till folkhögskolor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 1994 års budgetproposition (prop.<br>1993/94:100 bil. 9 s. 78 och 80) har regeringen redovisat omfattningen<br>och sin bedömning av den folkbildningsverksamhet som av arbetsmark-<br>nadspolitiska skäl bedrivs med särskilda medel. Regeringen har därvid<br>även meddelat sin avsikt att föreslå särskilda medel för budgetåret<br>1994/95.</p>
<p>Under innevarande budgetår har Folkbildningsrådet erhållit 100 mil-<br>joner kronor för insatser mot arbetslösheten. Folbildningsrådet har för-<br>delat 90 miljoner kronor av dessa till studieförbunden och 10 miljoner<br>kronor till folkhögskolorna. Rådet redovisar ca 60 000 deltagare och<br>336 000 studietimmar i studieförbunden för dessa medel. Riksdagen an-<br>slog också med anledning av det kärva arbetsmarknadsläget 438 920 000<br>kronor för anordnande av 10 000 extra utbildningsplatser inom folkhög-<br>skolan. Folkbildningsrådet bedömer att folkhögskolorna under inneva-<br>rande budgetår kommer att utnyttja dessa medel för 10 000 extra plat-<br>ser.</p>
<p>Med hänsyn till det fortsatt kärva arbetsmarknadsläget föreslår rege-<br>ringen att 390 710 000 kronor anvisas för att 8 900 extra platser skall<br>kunna tillkomma inom folkhögskolan under budgetåret 1994/95. Dä-<br>rutöver föreslår regeringen att 100 miljoner kronor anvisas för särskilda<br>kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor. I<br>likhet med innevarande budgetår bör utbildningsinsatser i svenska och i<br>främmande språk prioriteras. Det är även angeläget med utbildningsin-<br>satser i naturvetenskapliga och tekniska ämnen.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>2. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr.<br>1993/94:177) till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95<br>anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr.</p>
<h2>C. Universitet och högskolor m.m.</h2>
<h3>Förstärkt intern kontroll och rådgivning i<br>ekonomiadministrativa frågor</h3>
<p>Det nya regelsystem som gäller för universiteten och högskolorna med<br>ny högskolelag och högskoleförordning, samt formerna för resurstilldel-<br>ning och anslagssystem ställer stora krav på de ansvariga organen på oli-<br>ka nivåer inom respektive universitet och högskola. Det är nödvändigt<br>att de förfogar över tillräckliga instrument för en samlad planering och<br>uppföljning av både verksamhet och ekonomi. Den utpräglade utveck-<br>lingen mot uppföljning snarare än förhandskontroll av resursinsatser el-<br>ler de processer som verksamheten består av understryker ytterligare<br>det nämnda behovet. I bilden ligger också de krav som ställs på grund<br>av att universitet och högskolor i många fall är mycket stora och kom-<br>plexa myndigheter.</p>
<p>Det största universitet beräknar sin ekonomiska omslutning till 3 400<br>miljoner kr. Den minsta högskolan räknar med 11 miljoner kr. 18 uni-<br>versitet och högskolor beräknar den ekonomiska omslutningen till mer<br>än 100 miljoner kr. Vid jämförelse med industri- eller handelsföretag<br>bör man då observera att produktionen i sig inte återspeglas i ett ekono-<br>miskt värde i form av de varor som passerar genom företaget. Om stu-<br>denternas alternativkostnader för studier beaktas rör det sig om för-<br>dubblingar, tredubblingar eller mer om man vill sätta ett korrekt eko-<br>nomiskt mått på hela verksamheten.</p>
<p>Utbildningen och forskningen vid universiteten och högskolorna stäl-<br>ler stora och delvis speciella krav på ledning och intern kontroll. Detta<br>beror på verksamhetens starka heterogenitet med många områden av<br>olika slag, dess personberoende, den ofta ovanligt tydliga karaktären av<br>tjänsteproduktion samt den komplexa finansieringsbilden med många<br>finansiärer som har olika intressen av verksamhetens resultat. Delar av<br>verksamheten är vidare extremt beroende av dyrbar utrustning, varför<br>investeringsbeslut som får stor ekonomisk betydelse under lång tid är<br>vanliga och ofta i realiteten måste fattas på låga administrativa nivåer,<br>dvs. i nära anslutning till verksamhetens bedrivande.</p>
<p>Karaktären av fri forsknings- och utbildningsorganisation i kombina-<br>tion med nödvändigheten att fungera som statlig myndighet leder till att<br>många speciella frågeställningar uppkommer i fråga om regeltillämp-<br>ningar. Det är därför med tillfredsställelse regeringen genom under-<br>handsuppgifter från kommittén (Dir. 1993:143) för uppföljning av 1993</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>års universitets- och högskolereform har kunnat konstatera att man på<br>många håll vidtagit åtgärder för att skapa tydliga regler med klara an-<br>svarsförhållanden inom resp, myndighet.</p>
<p>Liksom andra statliga myndigheter revideras universitet och högsko-<br>lor av Riksrevisionsverket (RRV). Vid flera universitet och högskolor<br>finns eller planeras nu också en förstärkt internrevision. RRV:s gransk-<br>ning har som regeringen tidigare redovisat givit anledning till många in-<br>vändningar och påpekanden. I sex fall har invändningar föranlett orena<br>revisionsberättelser avseende räkenskapsåret 1992/93. Åtskilliga revi-<br>sionsrapporter antyder också andra problem. I flera fall rör det sig om<br>återkommande anmärkningar eller äldre förhållanden som tidigare inte<br>uppmärksammats av revisionen.</p>
<p>Revisionen har inte bara en kontrollerande funktion utan också en<br>betydande roll som rådgivare till universitetens och högskolornas led-<br>ning. I en sådan organisation som universitet och högskolor är den råd-<br>givande funktionen inte minst viktig. Den kan påtagligt medverka till<br>att stärka ledningen och förbättra dess möjligheter att styra organisatio-<br>nen och att genomföra förändringar.</p>
<p>Regeringen anser mot den redovisade samlade bakgrunden att det är<br>angeläget att förstärka och bredda den interna kontrollen och rådgiv-<br>ningsfunktionen vid universitet och högskolor. Detta bör ske genom att<br>krav ställs på att samtliga universitet och högskolor skall ha en internre-<br>vision för granskning av förvaltningen och redovisningen samt för med-<br>verkan med råd i den löpande ekonomiadministrativa verksamheten i<br>enlighet med god sed på området. Denna internrevision skall för att<br>markera vikten av dess arbete och för att dess resultat skall anhängiggö-<br>ras på högsta nivå arbeta direkt åt styrelsen. Arbetet kan organiseras an-<br>tingen genom köp av tjänster, som utförs av auktoriserade revisorer, el-<br>ler genom att en intern reviorsorganisation med motsvarande kompe-<br>tens inrättas inom myndighten direkt under styrelsen. Denna förstärk-<br>ning och breddning av den interna revisionen och rådgivningen ändrar<br>inte till någon del RRV:s uppgifter och ansvar i förhållande till rege-<br>ringen eller universitet och högskolor. I de flesta fall bör en förstärkt<br>samverkan mellan den externa och interna revisionen kunna öka den<br>totala effektiviteten i uppföljningen av de administrativa systemen.</p>
<p>Insatser av nämnt slag bör påbörjas senast den 1 juli 1994 och bekos-<br>tas av universiteten och högskolorna inom ramen för deras befintliga<br>resurser. Det bör ankomma på regeringen att fatta beslut om i vilken<br>form det skall införas en skyldighet för universitet och högskolor att<br>förstärka den interna kontrollen och rådgivningen i ekonomiadmini-<br>strativa frågor på av regeringen nämnt sätt.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h3>Vissa anslagsfrågor</h3>
<p>Regeringens förslag: Utbildningsuppdragen för det odontologis-<br>ka området minskas för Göteborgs och Umeå universitet samt<br>för Karolinska institutet. För det medicinska området minskas<br>utbildninguppdraget för Uppsala, Lunds och Göteborg universi-<br>tet samt för Karolinska institutet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9) behandlade re-<br>geringen förutsättningarna för de beslut om de treåriga utbildningsupp-<br>dragen för universiteten och högskolorna som är en följd av det nya an-<br>slagssystemet. Vidare betonades att principen skall vara att de treåriga<br>utbildningsuppdragen skall ligga fast och att universiteten och högsko-<br>lorna själva får bestämma fördelningen av antalet platser på olika ut-<br>bildningsområden inom de ramar som anges i respektive utbildnings-<br>uppdrag och som fastställs av regeringen. Vid beslut om de treåriga ut-<br>bildningsuppdragen angavs emellertid att regeringen inte då kunde be-<br>döma hur utbildningsuppdragen för tandläkar- och läkarutbildning<br>borde formuleras. Dessa utbildningar är inriktade mot en så speciell del<br>av arbetsmarknaden att det finns speciella skäl för regering och riksdag<br>att kräva särskilt underlag innan ställning tas. Regeringen avsåg att åter-<br>komma till riksdagen med förnyat underlag vilket härmed presenteras.</p>
<p>Tandläkarexamen</p>
<p>Som regeringen angav i budgetpropositionen finns det nu mycket som<br>tyder på ett överskott på tandläkare. De utbildningsuppdrag som tidiga-<br>re fastställts för det odontologiska utbildningsområdet bör därför mins-<br>kas totalt sett. De förslag som regeringen nu lägger fram innebär en<br>minskning av nyantagningen med i genomsnitt närmare 40 % från och<br>med budgetåret 1994/95 jämfört med förslagen i propositionen Högre<br>utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169). Hänsyn har då ta-<br>gits till att de tidigare utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en<br>ökad antagning i förhållande till de ramar som tidigare fastställts av<br>riksdagen. De budgetmässiga konsekvenserna av förslagen framgår av de<br>skilda grundutbildninganslagen för Göteborgs och Umeå universitet<br>samt för Karolinska institutet. Enligt regeringens mening bör någon<br>nedskrivning inte ske vid Lunds universitet som nyligen startat tandlä-<br>karutbildningen och har betydligt färre platser än de andra universite-<br>ten.</p>
<p>Förslagen i budgetpropositionen innebar även att utbildningstiden för<br>tandläkarexamen förlängs från fyra och ett halvt år till fem år och att<br>den femåriga utbildningen skall ge rätt till legitimation och därmed<br>obegränsad rätt att utöva yrket. De studenter som är antagna enligt den<br>nuvarande studieordningen skall ha rätt att fullfölja sin utbildning in-<br>klusive allmäntjänstgöring. Regeringen förutsätter således att landsting-<br>en kommer att anordna särskilda tjänster för allmäntjänstgöringen yt-</p>
<p>10</p>
<p>terligare några år och att dessa skall erbjudas i direkt anslutning till<br>tandläkarexamen. De studenter i den gamla studieordningen som frivil-<br>ligt önskar gå över till den nya femåriga utbildningen skall kunna göra<br>detta och därmed direkt efter den avslutande tionde terminen erhålla<br>legitimation som tandläkare. Regeringen förutsätter att universiteten<br>och Karolinska institutet planerar sin verksamhet så att denna möjlighet<br>skall finnas och regeringen har beräknat resurserna efter detta.</p>
<p>Närmare underlag för regeringens ställningstagande till minskningen<br>av utbildninguppdragen finns tillgängligt i ärendet hos Socialdeparte-<br>mentet (S 94/656/S Tandhälsans utveckling hos olika befolkningsgrup-<br>per, B. Wittorp).</p>
<p>Läkarexamen</p>
<p>Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedö-<br>ma den framtida efterfrågan på läkare. Arbetsgruppen har nyligen lagt<br>fram en rapport (Den framtida efterfrågan på läkare m.m.) med olika<br>beräkningar av efterfrågan på läkare. Arbetsgruppen konstaterar att an-<br>talet läkare ökar kontinuerligt fram till omkring år 2010. En eventuell<br>minskning av antagningen till läkarutbildningen påverkar läkarkårens<br>storlek först om tio år och då endast marginellt. Arbetsgruppen har be-<br>räknat tillgång och efterfrågan på läkare med olika antaganden om exa-<br>mination och ekonomiskt utrymme för hälso- och sjukvården m.m.,<br>men tar själv inte ställning till de olika alternativen.</p>
<p>Bedömningen av efterfrågan på läkare är vansklig. Samtidigt som an-<br>talet arbetslösa läkare för första gången på många år nu ökar finns en-<br>staka vakanta tjänster för specialistutbildade läkare, främst i glesbygden.<br>I februari 1994 var antalet arbetslösa läkare som uppbär arbetslöshetser-<br>sättning 264. Ett annat mått på hur arbetsmarknaden för läkare har för-<br>ändrats är antalet utannonserade block för allmäntjänstgöringen (AT).<br>Antalet AT-block som utannonserats under 1994 - 813 block - är när-<br>mare 50 färre än för 1993. Antalet examinerade från universiteten och<br>högskolorna har däremot inte minskat utan uppgick till knapp 800 un-<br>der 1993. Därtill kommer ett visst antal läkare med utländsk läkarexa-<br>men som också efterfrågar AT-tjänst för att få svensk legitimation. Den-<br>na grupp står för tillfället utanför den officiella statistiken om arbetslösa<br>läkare.</p>
<p>Ett av underlagen för att bedöma den framtida efterfrågan på läkare<br>är att jämföra antalet läkare per invånare med andra europeiska länder.<br>Det finns betydande risker med sådana jämförelser eftersom det också<br>finns stora skillnader mellan de europeiska länderna i organisation och<br>finansiering av sjukvården. Det kan emellertid konstateras att det i<br>många länder finns en betydande arbetslöshet bland läkare, både i län-<br>der med hög och med låg andel läkare per invånare. Dessa jämförelser<br>leder också fram till slutsatsen att efterfrågan på läkare inte låter sig be-<br>räknas efter något objektivt mätbart ”behov” utan snarare är ett resultat<br>av nationella prioriteringar.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>11</p>
<p>Den viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrå-<br>gan på läkare är antaganden om det ekonomiska utrymme som samhäl-<br>let medger för expansion av hälso- och sjukvården. Regeringen har tidi-<br>gare i den reviderade finansplanen redovisat sina krav på budgetsane-<br>ring och samtidigt slagit fast att detta måste få effekter även för den<br>kommunala sektorn.</p>
<p>Av det tillgängliga underlaget drar regeringen den slutsatsen att de nu<br>beslutade utbildninguppdragen för de medicinska områdena är för om-<br>fattande och att en minskning av dessa bör ske. Regeringen föreslår där-<br>för att Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt Karolinska insti-<br>tutet får minskade utbildningsuppdrag så att antalet nyantagna studenter<br>kan minskas från och med budgetåret 1994/95 med totalt 120. Linkö-<br>pings universitet har nu ett mindre utbildninguppdrag än övriga uni-<br>versitet och berörs inte av förändringarna. Eftersom det fortfarande<br>finns vakanta tjänster i de fyra norrlandslänen bör en minskning inte<br>heller ske vid Umeå universitet.</p>
<p>Regeringen kommer att ytterligare analysera det befintliga beräk-<br>ningsunderlaget och följa utvecklingen av de olika antaganden som lig-<br>ger till grund för beräkningsalternativen. Om det skulle visa sig nödvän-<br>digt med ytterligare nedskärningar återkommer regeringen med sådana<br>förslag i nästa års budgetproposition.</p>
<p>De förslag till minskade utbildninguppdrag som regeringen nu lägger<br>fram leder till ett minskat anslagsbehov till de berörda universiteten<br>och Karolinska institutet med sammanlagt 20 152 000 kronor för bud-<br>getåret 1994/95 och ytterligare 17 718 000 kronor för budgetåret<br>1995/96. Konsekvenserna för de enskilda anslagen redovisas nedan.<br>Samtidigt vill regeringen erinra om att det ankommer på resp, universi-<br>tets och högskolas styrelse att avgöra den exakta fördelningen mellan de<br>olika utbildningsområdena.</p>
<h3>C 1. Uppsala universitet: Grundutbildning</h3>
<p>1993/94 Anslag 531500 000<br>1994/95 Förslag 703 160 000</p>
<p>Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen att en<br>minskning nu sker av utbildningsuppdraget för det medicinska områ-<br>det.</p>
<p>Det högsta antal helårsprestationer inom det medicinska utbildnings-<br>området som universitetet bör kunna få ersättning för under treårspe-<br>rioden har beräknats till 2 650.</p>
<p>Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Uppsala uni-<br>versitet för budgetåret 1994/95 fastställs till 703 160 000 kronor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>12</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>3. till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret<br>1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 2 031 000 kr lägre<br>än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.</p>
<h3>C 3. Lunds universitet: Grundutbildning</h3>
<p>1993/94 Anslag 870 889 000</p>
<p>1994/95 Förslag 1 161 410 000</p>
<p>Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen att en<br>minskning nu sker av utbildningsuppdraget för det medicinska områ-<br>det.</p>
<p>Det högsta antal helårsprestationer inom det medicinska utbildnings-<br>området som universitetet bör kunna få ersättning för under treårspe-<br>rioden har beräknats till 3 700.</p>
<p>Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Lunds uni-<br>versitet för budgetåret 1994/95 fastställs till 1 161 410 000 kronor.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>4. till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret<br>1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 062 000 kr lägre<br>än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.</p>
<h3>C 5. Göteborgs universitet: Grundutbildning</h3>
<p>1993/94 Anslag 637 435 000</p>
<p>1994/95 Förslag 859134 000</p>
<p>Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen att en<br>minskning nu sker av utbildningsuppdraget för de medicinska och<br>odontologiska områdena.</p>
<p>Det högsta antal helårsprestationer inom de medicinska och odonto-<br>logiska utbildningsområdena som universitetet bör kunna få ersättning<br>för under treårsperioden har beräknats till 3 800.</p>
<p>Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Göteborgs<br>universitet för budgetåret 1994/95 fastställs till 859 134 000 kronor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>13</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>5. till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret<br>1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 928 000 kr lägre<br>än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h3>C 9. Umeå universitet: Grundutbildning</h3>
<p>1993/94 Anslag 456 821 000</p>
<p>1994/95 Förslag 594 774 000</p>
<p>Odontologiska utbildningsområdet</p>
<p>Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen att en<br>minskning nu sker av utbildningsuppdraget för det odontologiska områ-<br>det.</p>
<p>Det högsta antal helårsprestationer inom det odontologiska utbild-<br>ningsområdet som universitetet bör kunna få ersättning för under tre-<br>årsperioden har beräknats till 1 100.</p>
<p>Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Umeå uni-<br>versitet för budgetåret 1994/95 minskar med 1 449 000 kronor.</p>
<p>Bildmuseet</p>
<p>Som anmälts under elfte huvudtiteln anslaget B 33. Bidrag till vissa mu-<br>seer m.m. delar regeringen riksdagens uppfattning att den konstbildan-<br>de verksamhet som bedrivs vid Bildmuseet i Umeå är av stor betydelse<br>för den nordligaste regionen i Sverige. Museet utgör även en viktig bas-<br>resurs för bl.a. utbildningarna i estetiska ämnen och museologi.</p>
<p>Umeå universitet bör som ett särskilt åtagande fr.o.m. budgetåret<br>1994/95 svara för utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet.<br>Utöver 1 000 000 kronor som riksdagen beslutat skall tillföras Bildmu-<br>seet bör verksamheten genom omprioritering tillföras ytterligare<br>500 000 kronor. Därför bör Umeå universitets anslag till grundutbild-<br>ning ökas med 1 500 000 kronor fr.o.m. budgetåret 1994/95.</p>
<p>Som en följd av det minskade utbildningsuppdraget inom det odonto-<br>logiska området samt för utveckling och drift av verksamheten vid Bild-<br>museet föreslår regeringen att anslaget till Umeå universitet för budget-<br>året 1994/95 fastställs till 594 774 000 kronor.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>6. godkänner att Umeå universitet får som särskilt åtagande att<br>svara för utveckling och drift vid Bildmuseet,</p>
<p>14</p>
<p>7. till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95<br>anvisar ett reservationsanslag som är 51 000 kr utöver vad som fö-<br>reslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h3>C 13. Karolinska institutet: Grundutbildning</h3>
<p>1993/94 Anslag 269 008 000</p>
<p>1994/95 Förslag 316 691000</p>
<p>Med anledning av vad som ovan anförts föreslår regeringen en minsk-<br>ning av utbildningsuppdraget.</p>
<p>För budgetåret 1994/95 bör institutet kunna räkna med ersättning för<br>högst 3 000 helårsstudenter.</p>
<p>Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget till Karolinska<br>institutet för budgetåret 1994/95 fastställs till 316 691 000 kronor.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>8. till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret<br>1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 7 683 000 kr lägre<br>än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.</p>
<h3>C 20. Dramatiska institutet: Grundutbildning</h3>
<p>1993/94 Anslag 30 487 000</p>
<p>1994/95 Förslag 43 452 000</p>
<p>Budgetåret 1992/93 påbörjades ett förändringsarbete vid Dramatiska in-<br>stitutet (DI) som bl.a. resulterat i nya utbildningsprogram, fler studen-<br>ter och förstärkt kvalitet i utbildningen. De vidtagna förändringarna har<br>hittills finansierats inom ramen för resurser som DI disponerar.</p>
<p>DI har emellertid i framställning till Utbildningsdepartementet, efter<br>det reguljära budgetarbetet, hemställt om en höjning av takbeloppet för<br>budgetåret 1994/95 för en utökning av utbildningsuppdraget med sex<br>helårsstudenter.</p>
<p>Med anledning av regeringens förslag till samlad lokalisering av de<br>konstnärliga utbildningarna i Stockholm i proposition Utbildning och<br>forskning - Kvalitet och konkurrenskraft (prop. 1993/94:177) kommer<br>DI inte att kunna genomföra en tidigare planerad minskning av sina lo-<br>kalkostnader, vilket var en förutsättning för slutlig finansiering av för-<br>nyelsearbetet.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att takbeloppet för DI höjs med 1 620 000<br>kronor för budgetåret 1994/95 motsvarande en utökning av utbildnings-<br>uppdraget med sex helårsstudenter. Ersättningen per helårsstudent är</p>
<p>8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14<br></p>
<p>beräknad enligt det belopp som redovisats i 1994 års budgetproposition,<br>dvs. 269 760 kronor.</p>
<p>Regeringens förslag till nya principer för tilldelning av resurser till<br>konstnärliga och idrottliga högskoleutbildningar (prop. 1993/94:177) in-<br>nefattar förslag till justeringar av takbeloppet och ersättningen per hel-<br>årsstudent och helårsprestation. Som en följd av den här föreslagna ut-<br>ökningen av utbildningsuppdraget kommer vissa justeringar av ersätt-<br>ningsnivåerna att behöva göras i budgetarbetet för budgetåret 1995/96.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>9. till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret<br>1994/95 anvisar ett reservationsanslag på som är 1 620 000 kr ut-<br>över vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.</p>
<h3>C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och<br>högskolor m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Medel anvisas för sommaruniversitet/som-<br>marhögskola, basår och distansutbildning för att bereda ytterli-<br>gare ca 21 500 studenter plats vid universitet och högskolor<br>budgetåret 1994/95.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De föreslagna utbildningssatsningarna<br>bedöms kunna bidra till ökad kompetens på kort sikt i dagens arbets-<br>marknadsläge men förväntas också kunna ha långsiktig strukturell bety-<br>delse.</p>
<p>Sommaruniversitet/sommarhögskola, basår, distansutbildning m.m.</p>
<p>Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9 s.<br>14) aktualiserat nya utbildningsformer som bedöms kunna bidra till<br>ökad kompetens på kort sikt i dagens arbetsmarknadsläge men som<br>också förväntas kunna ha långsiktig strukturell betydelse.</p>
<p>Ett av dessa förslag innebär att universitet och högskolor skall erbjuda<br>utbildning även sommartid. Sommarverksamheten skall omfatta kurser<br>om lägst 5 och högst 10 poäng ur universitetens och högskolornas ordi-<br>narie kursutbud. För vissa lärare bör möjligheten att undervisa som-<br>martid ge bättre förutsättningar att kombinera en inte obetydlig under-<br>visningsskyldighet med engagemang i forskningen. Ett erbjudande om<br>utbildning hela året är ett sätt att möta den stora tillströmningen utan<br>att sänka kvaliteten i utbildningen även då studenttillströmningen bl.a.<br>till följd av arbetsmarknadsläget, är extremt stort. Som planeringsförut-<br>sättning gäller att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats. Vid för-<br>frågan har universitet och högskolor hittills redovisat att de kan ta emot<br></p>
<p>16</p>
<p>åtminstone 14 000 studenter. Förberedelser pågår för att bereda ytterli-<br>gare studenter plats. Upp till takbeloppet bör ersättning utgå enligt sam-<br>ma principer som för utbildningsuppdrag (jfr prop. 1993/94:100 bil. 9).<br>Utöver takbeloppet utgår ersättning exkl. lokalhyror.</p>
<p>Ordinarie regler för behörighet och urval skall gälla. Studiemedel ut-<br>går enligt gällande bestämmelser även sommartid.</p>
<p>På detta sätt ökar flexibiliteten i utbildningssystemet. Fler studenter<br>kan beredas utbildning samtidigt som kvaliteten upprätthålls och befint-<br>liga resurser utnyttjas bättre genom att utbildning kan erbjudas under<br>en större del av året.</p>
<p>Ett andra förslag innebär att ytterligare basårsutbildning anordnas<br>budgetåret 1994/95. Basårsutbildningen syftar framför allt till att ge<br>framtida studenter den behörighet som krävs för högre studier inom na-<br>turvetenskap och teknik.</p>
<p>Denna utbildning anordnades vid vissa universitet och högskolor bud-<br>getåret 1992/93 med 1 200 platser. Genom beslut av regering och riks-<br>dag tillkom 1 500 platser för budgetåret 1993/94. Avsikten är att denna<br>nivå skall bibehållas under treårsperioden fram t.o.m. budgetåret<br>1995/96.</p>
<p>Skolverket och Verket för högskoleservice (VHS) har regeringens<br>uppdrag att initiera åtgärder inom skolans och den högre utbildningens<br>område som syftar till att öka ungdomars intresse för utbildning med<br>teknisk och naturvetenskaplig profil. Inom ramen för detta uppdrag<br>skall VHS följa utvecklingen inom basårsutbildningen. De erfarenheter<br>som hittills redovisats av utbildningen budgetåret 1992/93 är goda. Hu-<br>vuddelen av dem som antogs till utbildningen har godkänts och gått vi-<br>dare till studier vid universitet och högskolor.</p>
<p>Beträffande distansutbildning uttryckte regeringen i 1994 års budget-<br>proposition sin avsikt att stimulera en utveckling av distansutbildningen<br>genom att särskilt främja denna utbildningsform vid de universitet och<br>högskolor som tar egna initiativ i den vägen. Samtidigt föreslogs att un-<br>der anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högsko-<br>lor m.m., anslagsposten 3. Distansutbildning 64 433 000 kronor skulle<br>anvisas för ändamålet 1994/95.</p>
<p>De medel som anvisades för distansutbildningsändamål 1993/94 be-<br>räknades kunna ge utrymme för cirka 1 500 nya utbildningsplatser. Hit-<br>tills har omkring 1 250 nya platser skapats genom dessa satsningar.</p>
<p>Regeringen ser sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och di-<br>stansutbildning som åtgärder vilka kompletterar varandra och som bör<br>kunna bereda sammantaget ca 21 500 studenter utbildningsplats, utöver<br>vad som föreslagits i budgetpropositionen. Genom dessa åtgärder bör<br>studenterna kunna ges större valmöjlighet beträffande olika studiers in-<br>nehåll och omfattning.</p>
<p>Under anslaget F 4. Försöksverksamhet med trainee-utbildning redo-<br>visas förslag till s.k. trainee-utbildning. För sådan trainee-utbildning<br>som anordnas av universitet och högskolor bör även medel under före-<br>varande anslag kunna tas i anspråk.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>17</p>
<p>För dessa ändamål har regeringen sammanlagt beräknat 199 000 000 Prop. 1993/94:150<br>kronor. Bilaga 8</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>10. till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor<br>m.m. anvisar ett reservationsanslag som är 199 000 000 kr utöver<br>vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.</p>
<h2>E. Studiestöd m.m.</h2>
<p>Regeringens forslag: För de föreslagna extra platserna inom<br>skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen anvi-<br>sas ytterligare medel till studiestöd med totalt 2 875,9 miljoner<br>kronor. Vidare anvisas till Centrala studiestödsnämnden (CSN)<br>ytterligare 15 miljoner kronor för administration av de utökade<br>resurserna för studiestöd. Under anslaget E 1. Centrala studie-<br>stödsnämnden ställs till regeringens disposition 6,3 miljoner<br>kronor för förmedling av fortlöpande information till studeran-<br>de utomlands.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Under anslaget A 9. Bidrag till viss<br>verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. föreslås ytterligare<br>resurser motsvarande 26 100 platser för ett tredje gymnasieår för ungdo-<br>mar som har genomfört en tvåårig gymnasieutbildning. De ökade kost-<br>naderna för studiehjälp beräknas till 176,175 miljoner kronor.</p>
<p>Under samma anslag föreslås en utökning av platserna i komvux och<br>för ett system med utbildningscheckar med tillsammans 28 000 platser.<br>Under anslaget B 1. Bidrag till folkbildningen föreslås en förstärkning<br>motsvarande 8 900 platser i folkhögskolan. Under ett nytt anslag F 4.<br>Försöksverksamhet med trainee-utbildning föreslås 1 000 platser för<br>trainee-utbildning. Resurser bör också avsättas för studiestöd i form av<br>särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Dessa kostnader beräknas till<br>2 603,73 miljoner kronor.</p>
<p>Under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och<br>högskolor m.m. föreslås att resurser anvisas för ytterligare 1 500 basårs-<br>platser samt för 20 000 platser i sommaruniversitet. Kostnaderna för stu-<br>diemedel beräknas till 96 miljoner kronor.</p>
<p>I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 268) redovi-<br>sades att från anslaget E 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. hade<br>förts bort 11 miljoner kronor som anvisats som förstärkning av CSN:s<br>organisation för hantering av främst den ökade ärendemängden avseen-<br>de särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) under budgetåret<br>1993/94. Regeringen anmälde sin avsikt att senare i samband med kom-<br>pletteringspropositionen för 1994/95 pröva behovet av förstärkningar</p>
<p>18<br></p>
<p>vid CSN för budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår nu att CSN anvisas<br>ytterligare 15 miljoner kronor för administration av de föreslagna ut-<br>ökade resurserna för studiestöd under budgetåret 1994/95.</p>
<p>Antalet ungdomar som på egen hand valt att studera utomlands har<br>ökat kraftigt under senare år, från ca 2 500 år 1989 till ca 15 000 under<br>budgetåret 1993/94. Till detta skall också läggas de ca 5 000 som stude-<br>rar utomlands inom ramen för sin svenska utbildning, t.ex. genom<br>ERASMUS eller Nordplus.</p>
<p>Den som väljer att studera utomlands kan i många hänseenden ha en<br>mer utsatt situation än studerande i Sverige. Bristen på kontakt med<br>och information om vad som händer i hemlandet bidrar härtill. Enligt<br>regeringens mening finns det därför anledning att från statens sida med-<br>verka till att de studerande utomlands ges en fortlöpande information<br>om Sverige.</p>
<p>Regeringen avser därför att ge CSN i uppdrag att närmare utreda på<br>vilket sätt och i vilka former en sådan information skall kunna förmed-<br>las till de studerande utomlands. Möjligheten att öka spridningen av på<br>marknaden redan förekommande informationsmaterial genom t.ex. ra-<br>batter till de studerande bör därvid i första hand prövas. Det bör däref-<br>ter ankomma på regeringen att närmare besluta i frågan. Regeringen fö-<br>reslår att 6,3 miljoner kronor ställs till regeringens disposition under<br>ramanslaget E 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. för ändamålet un-<br>der budgetåret 1994/95.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Regeringens förslag: Ränta på studielån skall inte tas ut under<br>tid då en låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri<br>tjänst.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Studielån som tagits efter den 1 janua-<br>ri 1989 löper med ränta. Ränta uttas även under tid då en låntagare<br>fullgör värnpliktstjänstgöring. Det finns ett antal värnpliktiga som inte<br>får rycka in direkt efter gymnasieutbildningen. En del av dem väljer då<br>att börja en högskoleutbildning eller någon annan utbildning. När värn-<br>pliktstjänstgöringen sedan fullgörs, kommer de som uppburit studielån<br>under studietiden att belastas av en större återbetalning än de som inte<br>fullgör värnplikttjänstgöring eller de som fullgör den innan högskole-<br>studierna påbörjas. Regeringen anser att den värnpliktige skall befrias<br>från att betala ränta på studielån under den tid då han fullgör sin<br>grundutbildning enligt värnpliktslagen (1941:967). Motsvarande bör gäl-<br>la för den som fullgör sin grundutbildning enligt lagen (1966:413) om<br>vapenfri tjänst. Kostnaden för åtgärden är i detta sammanhang obetyd-<br>lig. Regeringens förslag bör lagtekniskt genomföras så att det i studie-<br>stödslagen (1973:349) tas in ett bemyndigande för regeringen att före-<br>skriva att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då låntagaren<br>fullgör grundutbildning enligt de berörda pliktlagarna.</p>
<p>19</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>11. antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödsla-<br>gen (1973:349),</p>
<p>12. under åttonde huvudtitelns ramanslag E 1. Centrala studie-<br>stödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar 21 300 000 kr ut-<br>över vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9,</p>
<p>13. under åttonde huvudtitelns förslagsanslag E 3. Studiehjälp<br>m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 176 175 000 kr utöver vad<br>som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9,</p>
<p>14. under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiemedel m.m.<br>för budgetåret 1994/95 anvisar 96 000 000 kr utöver vad som fö-<br>reslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9,</p>
<p>15. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vuxenstudie-<br>stöd m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 2 603 730 000 kr utöver<br>vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9.</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i studiestödslagen<br>(1973:349)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att det i studiestödslagen (1973:349)* skall införas<br>en ny bestämmelse, 8 kap. 1 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>8 kap.</p>
<p>1 a §</p>
<p>Regeringen får föreskriva att rän-<br>ta inte skall utgå på studielån under<br>den tid då låntagaren fullgör grund-<br>utbildning enligt värnpliktslagen<br>(1941:967) eller lagen (1966:413)<br>om vapenfri tjänst.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p>Lagen omtryckt 1987: 303.</p>
<p>20</p>
<h2>F. Övriga ändamål</h2>
<h3>F 4. Försöksverksamhet med trainee-utbildning</h3>
<p>Nytt anslag (förslag) 22 800 000</p>
<p>Regeringens förslag: Särskilt bidrag skall utgå för 1000 trainee-<br>utbildningsplatser.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Skälen till regeringens förslag: Utbildningen vänder sig till arbetslösa<br>som genomgått gymnasieskola, men skall också ses som en försöksverk-<br>samhet syftande till mera stadigvarande inslag i utbildningssystemet.<br>Syftet är att kombinera arbetsplats- eller företagspraktik och kvalifice-<br>rad teoretisk utbildning som anordnas av universitet, högskola, komvux<br>eller av andra utbildningsanordnare. Regeringen ser trainee-utbildning-<br>en som en utveckling av kombinationer mellan praktik och teori på<br>hög nivå av intresse även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven.<br>Trainee-utbildningen skall vara en lärlingsutbildning på eftergymnasial<br>nivå och bör omfatta ett år. Den teoretiska utbildningen skall öka den<br>arbetssökandes kompetens inom ett ämne som är relevant för praktiken<br>på företaget. Därmed skapas en möjlighet även för mindre och medel-<br>stora företag att kunna rekrytera högkvalificerad arbetskraft vilka i sin<br>tur får möjligheter till kompetensutveckling i en omfattning som annars<br>bara förekommer på stora företag. Under anslaget E 5. Vuxenstudiestöd<br>m.m. har medel för studiestöd i form av vuxenstudiestöd för arbetslösa<br>beräknats för trainee-platserna.</p>
<p>Regeringen kommer att tillsätta en särskild utredare för att bereda frå-<br>gor om kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Regeringen avser<br>att ge utredaren i uppdrag att administrera denna trainee-utbildning<br>med avseende på bl.a. samordning mellan berörda myndigheter, utbild-<br>ningsanordnare, arbetsgivare och trainee-sökande, fördelning av medel<br>samt administration, granskning, utvärdering och uppföljning av det<br>nya utbildningsalternativet.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>16. till Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret<br>1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr.</p>
<p>21</p>
<h3>Rättsdatablad</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 8</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser Celexnummer för</p>
<p>som inför, bakomliggande</p>
<p>ändrar, upphäver EG-regler</p>
<p>eller upprepar ett<br>normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Studiestödslagen</p></td><td>
<p>8 kap.1 a §</p></td></tr>
</table>
<p>(1973:349)</p>
<p>22</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Jordbruksdepartementet</p>
<h3>Bilaga 9 till kompletteringspropositionen 1994</h3>
<h1>Jordbruksdepartementet</h1>
<h3>(Nionde huvudtiteln)</h3>
<h2>C. Skogsbruk</h2>
<h3>C 6. Åtgärder i fjällnära skogar</h3>
<p>Nytt anslag (förslag) 1 145 000</p>
<p>I anslutning till 1993 års skogspolitiska beslut slopades skogsvårdsavgift-<br>en som finansierade flera bidrag till skogsbruket. Bidrag har tidigare lämnats<br>för bl.a. särskilda skogsvårdsinsatser i norra Sverige. Medel för detta ända-<br>mål har anvisats över nionde huvudtitelns anslag Särskilda skogsvårdsinsat-<br>ser i norra Sverige. Anslaget anvisades budgetåret 1987/88 och var ett reser-<br>vationsanslag. Medlen under anslaget förbrukades aldrig helt, utan vid utgång-<br>en av budgetåret 1990/91 återstod ca 1,1 miljoner kronor. Skogsstyrelsen har<br>föreslagit att ett häremot svarande belopp får disponeras för att påskynda upp-<br>rättandet av fördjupade verksamhetsplaner i fjällnära skogsområden i enlighet<br>med riksdagens beslut år 1990.</p>
<p>Regeringen föreslår mot bakgrund av detta att riksdagen på nytt anvisar ett<br>anslag för det ändamål som angetts i det föregående med ett belopp som mot-<br>svarar den utgående reservationen på det äldre anslaget, vilken inte längre kan<br>disponeras av regeringen.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>till Åtgärder i fjällnära skogar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på<br>1 145 000 kr.</p>
<h2>F. Djurskydd och djurhälsovård</h2>
<p>I prop. 1993/94:100 bil. 10 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan<br>på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1994/95 under angivna an-<br>slagsrubriker fora upp följande belopp:</p>
<p>F 3. Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet 1 000 kr</p>
<p>F 4. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen 75 055 000 kr</p>
<p>F 5. Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård 6 000 000 kr</p>
<p>Regeringen återkommer nu till dessa frågor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 9</p>
<h3>F 3. Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet</h3>
<p>1992/93 Utgift 2 983</p>
<p>1993/94 Anslag 1 000</p>
<p>1994/95 Förslag 1 000</p>
<p>Anslaget tas upp med ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksam-<br>het vid Statens jordbruksverk för djurens hälso- och sjukvård.</p>
<p>Statens jordbruksverk är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisatio-<br>nen och skall bl.a. säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav och<br>verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren.</p>
<p>Jordbruksverket har som chefsmyndighet ansvaret när det gäller ledning av<br>och samordning inom distriktsveterinärorganisationen. Verket ansvarar bl.a.<br>för central budget, löne- och taxesättning, arvodesuppbörd, tjänstetillsättning-<br>ar, avtalsfrågor och de förhandlingar som behövs.</p>
<p>Länsstyrelsen svarar för distriktsveterinärorganisationen i länet och utövar<br>tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamhet samt leder och sam-<br>ordnar åtgärder mot djursjukdomar.</p>
<p>Distriktsveterinärorganisationen är avpassad främst för att tillgodose beho-<br>vet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos häs-<br>tar som används i jord- och skogsbruket. Om det finns djurskyddsskäl eller<br>där annan veterinärvård inte kan anvisas, är en distriktsveterinär skyldig att<br>även utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisationen<br>skall, i samarbete med bl.a. den av lantbruksnäringen organiserade hälsokon-<br>trollverksamheten, medverka vid förebyggande åtgärder.</p>
<p>Regeringen bemyndigade den 8 maj 1991 chefen för Jordbruksdepartemen-<br>tet an tillkalla en särskild utredare med uppgift an göra en översyn av veterinär-<br>väsendet (dir. 1991:35). I utredningens uppdrag ingick att analysera nuvaran-<br>de behov av veterinär verksamhet och vilka behov som kan väntas i framti-<br>den. Utredningen överlämnade i september 1992 betänkandet Veterinär verk-<br>samhet - behov, organisation och finansiering (SOU 1992:88). Betänkandet<br>remissbehandlades.</p>
<p>Statens jordbruksverk har därefter genomfört en översyn av distriktsvete-<br>rinärorganisationen i syfte att från såväl ekonomiska som verksamhetsmäs-<br>siga utgångspunkter effektivisera och i andra avseenden förbättra organisa-<br>tionen. En rapport överlämnades till Jordbruksdepartementet i oktober 1993.<br>Rapporten har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i depar-<br>tementet (dnr 93/1791).</p>
<p>Veterinärväsendets framtida huvudmannaskap</p>
<p>Regeringens bedömning: Det statliga huvudmannaskapet för di-<br>striktsveterinärorganisationen behålls tills vidare.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Utredningen Veterinär verksam-<br>het - behov, organisation och finansiering som överlämnades till regeringen i</p>
<p>september 1992 innehöll förslag om en avveckling av det statliga huvudmanna-<br>skapet för den veterinära fältverksamheten. Utredningen föreslog vidare att di-<br>striktsveterinärorganisationen bör avvecklas och beroende på lokala förhållan-<br>den ersättas med antingen privata veterinärer eller bolag eller av fältverksam-<br>het bedriven av hushållningssällskap eller husdjursföreningar. Behovet av ve-<br>terinära insatser i samband med uppgifter av officiell karaktär bör enligt utred-<br>ningen tillgodoses genom långtidsavtal med veterinärstationen, privatprakti-<br>ker eller andra veterinära motparter.</p>
<p>Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan är det ingen som av principi-<br>ella skäl är av annan uppfattning än utredningen. Orsakerna till att flera remiss-<br>instanser avstyrker utredningens förslag till en privat fältverksamhet är i stäl-<br>let praktiska och ekonomiska hänsynstaganden. Några remissinstanser anser<br>att en privat fältorganisation innebär en risk för djurskyddet. AB Trav och<br>Galopp anser att smittskyddsarbetet skulle försvagas om veterinärerna ersat-<br>tes av privata veterinärer med anmälningsplikt. Statens veterinärmedicinska<br>anstalt anser att huvudmannaskapet inte är det väsentligaste, utan det vikti-<br>gaste är att det finns en fungerande fältverksamhet i hela landet. Denna åsikt<br>delas av flera remissinstanser, bl.a. Lantbrukarnas riksförbund. Jordbruksver-<br>ket anser att utredningsförslaget visserligen är principiellt intressant, men<br>praktiskt ogenomförbart.</p>
<p>Staten har det yttersta ansvaret för att det i hela landet finns ett väl funge-<br>rande veterinärväsende, som kan bekämpa och förebygga allmänfarliga, smitt-<br>samma djursjukdomar och som kan upprätthålla en tillfredsställande veterinär<br>service i djurglesa områden. Ett statligt huvudmannaskap garanterar en enhet-<br>lig och rikstäckande fältorganisation och ger veterinärerna en relativt friståen-<br>de ställning i förhållande till jordbruksnäringen vilket kan vara av betydelse.<br>Det föreligger heller inte någon risk för jävssituationer när veterinären skall<br>agera i smittskydds- eller djurskyddsärenden.</p>
<p>Sveriges närmande till EU medför att veterinärerna får en ny roll anpassad<br>till de krav som EU ställer. En stor del av EG:s regelverk inom den veterinära<br>sektorn omfattas av EES-avtalet. Vårt närmande till EU kan i detta samman-<br>hang därför ses i två faser, nämligen dels tiden efter den 1 juli 1994 då den<br>veterinära delen av EES-avtalet träder i kraft, dels tiden efter den 1 januari<br>1995 då regeringen har som målsättning att Sverige skall vara medlem i EU.</p>
<p>När EU:s inre marknad trädde i kraft den 1 januari 1993 upphörde de na-<br>tionella gränskontrollerna inom EU. Gränskontrollen vid import till EU av<br>bl.a. djur från ett land utanför EU behålls dock. För att motverka risken för<br>spridning av djursjukdomar vid handeln inom EU har EU fattat beslut om åt-<br>gärder av kompensatorisk art. Den veterinära gränskontrollen har ersatts av en<br>kontroll i ursprungsbesättningen i nära anslutning till transporten till ett annat<br>EU-land. Kontrollen utförs av en s.k. officiell veterinär som därefter utfärdar<br>ett friskintyg. Jordbruksverket anför i sin översyn att distriktsveterinärorgani-<br>sationen lämpar sig väl för sådana officiella uppgifter. Regeringens och Jord-<br>bruksverkets uppfattning är att distriktsveterinärer och länsveterinärer i de fles-<br>ta fall bör vara de veterinärer som skall utföra officiella uppgifter.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Regeringen anser därför att det statliga huvudmannaskapet för distriktsvete-<br>rinärorganisationen tills vidare bör behållas. En utvärdering av veterinärväsen-<br>dets organisation skall ske då närmare erfarenheter av ett svenskt EU-medlem-<br>skap vunnits. I samband härmed kommer regeringen att överväga frågan om<br>det framtida huvudmannaskapet för den veterinära fältorganisationen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Åtgärder för att förbättra distriktsveterinärorganisationens effektivitet</p>
<p>Regeringens förslag: Under budgetåret 1994/95 anvisas 15 miljo-<br>ner kronor för inrättande av ytterligare ca 50 veterinärstationer.</p>
<p>Jordbruksverkets förslag: Enligt Jordbruksverket kan en effektivare<br>organisation åstadkommas genom att utöka antalet veterinärstationer där två<br>eller fler veterinärer är verksamma. Behovet av att anlita vikarier vid en sådan<br>veterinärstation är litet. För närvarande är kostnaderna för att anlita vikarier en<br>ekonomisk belastning för organisationen. I dag finns ca 50 veterinärstationer<br>i Sverige. Verkets förslag innebär att ytterligare ca 50 veterinärstationer inrät-<br>tas och ett fullt utbyggt och rikstäckande nät av veterinärstationer erhålles.<br>Jordbruksverket anser att särskilda medel måste anslås för ändamålet. Medlen<br>är avsedda att användas för inköp av stationernas basutrustning. Verket före-<br>slår att amorteringsfria lån med låg ränta, till vilka specificerade villkor för<br>verksamheten är knutna, skall lämnas för inrättande av veterinärstationer. Lå-<br>nen föreslås uppgå till högst 250 000 kr för en nyetablerad flerveterinärstation<br>och högst 150 000 kr för en nyetablerad tvåveterinärstation. Då geografiska<br>skäl så motiverar kan det vara nödvändigt att en distriktsveterinär får place-<br>ring på annan plats än på stationen. Inom ramen för de medel som anslås för<br>veterinärstationen i fråga skall då erforderliga medel betalas ut även till denne.<br>Jordbruksverket beräknar den totala engångskostnaden för inrättandet av vete-<br>rinärstationer till 15 miljoner kronor.</p>
<p>Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen finner att vissa åtgärder<br>nu bör vidtas för att förbättra distriktsveterinärorganisationens effektivitet.<br>Enligt regeringens uppfattning finns flera fördelar med att bedriva distrikts-<br>veterinärverksamheten vid veterinärstationer där flera veterinärer tjänstgör.<br>Denna verksamhetsform innebär fördelar för såväl djurägama, veterinärerna<br>som för staten som arbetsgivare. Inte minst viktigt är att nyutbildade veteri-<br>närer med begränsad träning i och erfarenhet av djursjukvård kan introduce-<br>ras i yrket av erfarna kollegor. Förutsättningar skapas därmed för att åstad-<br>komma såväl den eftersträvade samverkan mellan olika veterinärkategorier<br>som bättre arbetsförhållanden för veterinärerna samtidigt som behovet av ex-<br>terna veterinärer för vikariat minskar. Kostnaderna för externa vikarier har i<br>den nuvarande distriktsveterinärorganisationen utgjort så stor del som 37 %<br>av årsbudgeten. För djurägama innebär utbyggnaden av veterinärstationer en</p>
<p>fortsatt god service och tillgång till en förhöjd kompetens hos distriktsvete-<br>rinären.</p>
<p>Regeringen delar inte Jordbruksverkets uppfattning att distriktsveterinä-<br>rerna skall ta personliga lån för att utrusta stationerna med den nödvändiga<br>basutrustningen. Arbetsgivaren bör svara för att sådan utrustning finns. Rege-<br>ringen föreslår därför att statliga medel för inrättandet av veterinärstationer<br>skall anslås. Regeringen bedömer att de av Jordbruksverket angivna beloppen<br>för utrustning till nyetablerade fler- och tvåveterinärstationer, 250 000 kr<br>resp. 150 000 kr, är rimliga. Det bör vara en uppgift för Jordbruksverket att<br>ange villkoren för användningen av medlen för stationernas basutrustning.<br>Regeringen samtycker till verkets förslag att medel i vissa fall skall kunna<br>avsättas också för enskilda distriktsveterinärer med annan stationeringsort<br>inom ramen för de medel som avsatts för den station som veterinären i fråga<br>rent administrativt är knuten till. Medel om högst 50 000 kr per station bör<br>även kunna avsättas för redan etablerade stationer för inköp av datautrustning.</p>
<p>De förslag som lämnats i det föregående avses leda till en minskning av di-<br>striktsveterinärorganisationens driftskostnader och därmed till en minskning<br>av det statliga bidraget. En besparing på anslaget Bidrag till distriktsveterinär-<br>organisationen kan därför genomföras för budgetåret 1995/96 med 10 miljo-<br>ner kronor.</p>
<p>Regeringen instämmer i Jordbruksverkets bedömning att ytterligare ca<br>50 veterinärstationer bör inrättas. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att<br>15 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.</p>
<p>Finansieringsfrågor</p>
<p>Regeringens förslag: Finansieringen av distriktsveterinärorganisa-<br>tionen läggs om den 1 juli 1995 genom att djursjukvårdsavgiften avskaf-<br>fas och att ett ökat veterinärarvode skall erläggas av djurägaren.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Jordbruksverkets förslag: Jordbruksverket lämnar i sin översyn ett<br>förslag till finansiering av distriktsveterinärorganisationen. Organisationens<br>totala verksamhetskostnad uppgår för närvarande till ca 230 miljoner kronor.<br>Detta inkluderar inte kostnader för sociala avgifter på de arvoden som betalas<br>av djurägaren. Av de totala kostnaderna finansieras ca 80 miljoner kronor<br>över statsbudgeten och ca 40 miljoner kronor som betalas av djurägama i<br>form av djursjukvårdsavgifter. Resterande belopp, dvs. ca 110 miljoner kro-<br>nor, betalas av djurägama i form av arvoden direkt till distriktsveterinärerna.</p>
<p>I Jordbruksverkets förslag ingår även förslag om principer för distriktsvete-<br>rinärernas lönesättning och om uppbörden av arvodena från djurägama. För<br>att sänka statens kostnader föreslås att en lägre andel av lönen i fortsättningen<br>betalas ut i form av fast statlig lön och att en större andel betalas av djurägaren<br>i form av prestationsrelaterade arvoden. Jordbruksverkets förslag baseras på</p>
<p>en fast tjänstelön per månad på i genomsnitt 2 000 kr. Till detta kommer be-<br>redskapsersättning, uppdragstillägg och andra tillägg samt den s.k. jämförelse-<br>lönen vid viss ledighet. Särskilda löneplanStillägg skall lämnas vid behov i ve-<br>terinära glesbygdsdistrikt. Av beskattningstekniska skäl föreslås att uppbör-<br>den av arvoden hanteras centralt av Jordbruksverket.</p>
<p>Jordbruksverket anför att de totala kostnaderna för distriktsveterinärorga-<br>nisationen efter de nu förordade förändringarna kan beräknas till 250 miljoner<br>kronor per år. Denna summa inkluderar då också sociala avgifter beräknade<br>på distriktsveterinärernas hela inkomst och som tidigare alltså erlagts bara del-<br>vis. Löneplanstillägget för distriktsveterinärer som arbetar i glesbygd anges<br>sammanlagt till 6 miljoner kronor och behovet av bidrag för avlägset boende<br>djurägare för veterinärvård anges till 5 miljoner kronor. Jordbruksverket före-<br>slår att 70 miljoner kronor av kostnaderna skall finansieras över statsbudge-<br>ten, medan samtliga övriga kostnader skall täckas av intäkterna i verksamhe-<br>ten, varav merparten i form av arvodesavgifter från djurägama. Jordbruksver-<br>ket beräknar intäkter på ca 11 miljoner kronor från tillkommande arbetsuppgif-<br>ter i samverkan med andra myndigheter och organisationer.</p>
<p>Jordbruksverkets förslag innebär att veterinärtaxeförordningen (1975:539)<br>skall ses över samt att den statliga djursjukvårdsavgiften skall tas bort. Som<br>skäl för borttagande av djursjukvårdsavgiften anges att avgiften inte är base-<br>rad på arten eller omfattningen av den veterinära insatsen utan endast debiteras<br>per veterinärbesök. Därför har kostnadsläget för av distriktsveterinär utförda<br>enkla åtgärder ökat så att djurägama i stället vänt sig till annan djursjukvård.<br>Jordbruksverket beräknar att de föreslagna åtgärderna kommer att innebära att<br>djurägamas bruttokostnader för djursjukvården inom animalieproduktionen<br>kommer att öka med 11%.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget om slopande av djursjukvårdsavgiftema<br>kommenteras genomgående positivt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Statens budgeterade årliga kostnader<br>för distriktsveterinärorganisationen minskar i det av Jordbruksverket presente-<br>rade förslaget från ca 80 miljoner kronor till ca 70 miljoner kronor, dvs. en<br>minskning med 10 miljoner kronor per år. De minskade kostnaderna kan hän-<br>föras främst till de beskrivna rationaliseringarna i organisationen, som innebär<br>personalminskning genom ett minskat behov av externa vikarier, samt till en<br>minskning av distriktsveterinärernas fasta tjänstelön.</p>
<p>Kostnaderna för de sociala avgifterna på distriktsveterinärernas arvodesdel<br>ligger på djurägama som också bär ansvaret för att betalning faktiskt sker.<br>Med regeringens förslag bör dessa kostnader tas ut i form av ökade arvodes-<br>kostnader. En ytterligare höjning av de arvoden som djurägaren betalar till di-<br>striktsveterinären införs även for att kompensera veterinärerna för den sänkta<br>tjänstelönen.</p>
<p>I 8 a § veterinärtaxeförordningen föreskrivs att vid vaije förrättning som<br>utförs av en distriktsveterinär betalas en särskild djursjukvårdsavgift, vars<br>storlek bestäms av regeringen. Djursjukvårdsavgiftema har för budgetåret<br>1992/93 uppgått till ca 35,7 miljoner kronor. Regeringen delar Jordbruksver-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>kets uppfattning att djursjukvårdsavgiften bör avskaffas. Verkets förslag inne-<br>bär dock att djurägaren skall betala ett höjt arvode till distriktsveterinären.<br>Jordbruksverket beräknar att djurägarnas bruttokostnader för djursjukvården<br>inom animalieproduktionen med den föreslagna ordningen ökar med ca 11 %.<br>Detta kan jämföras med att kostnaderna skulle ha ökat med ca 17 %, om de<br>sociala avgifterna hade lagts ovanpå de kostnader som djurägama har i dag<br>utan samtidig förändring av den nuvarande distriktsveterinärorganisationen<br>med en bibehållen djursjukvårdsavgift. Regeringen bedömer att den kostnads-<br>ökning som drabbar djurägama måste betraktas som skälig och inte bör inver-<br>ka menligt på jordbrukets lönsamhet och på djuromsorgen.</p>
<p>Regeringen beräknar för budgetåret 1994/95 att kostnaderna för den löp-<br>ande verksamheten i fråga om djurens hälso- och sjukvård uppgår till<br>114 180 000 kr. Regeringens beräkningar beträffande lönekostnaderna för<br>distriktsveterinärorganisationen baserar sig på preliminära uppgifter.</p>
<p>Av det belopp som anvisas över statsbudgeten för finansiering av distrikts-<br>veterinärorganisationen under budgetåret 1994/95 utgör 52,7 miljoner kronor,<br>medel som jordbruket tillförs i form av budgetmedel (prop. 1990/91:100 bil.<br>11 s. 10-12).</p>
<p>Regeringen har för avsikt att inom kort ge Riksrevisionsverket ett utred-<br>ningsuppdrag i fråga om vissa organisationsfrågor. Bl.a. bör utredas hur den<br>regionala och lokala organisationen skall utformas och hur uppbördssystemet<br>skall konstrueras.</p>
<p>När det gäller den geografiska placeringen av veterinärstationema vill rege-<br>ringen understryka behovet av att Jordbruksverket samråder med såväl regio-<br>nala som lokala myndigheter och med berörda organisationer.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner det som regeringen förordar om grunderna för anslag till in-<br>rättande av veterinärstationer,</p>
<p>2. godkänner det som regeringen förordar om riktlinjerna för finansie-<br>ring av distriktsveterinärorganisationen,</p>
<p>3. godkänner att djursjukvårdsavgiften avskaffas vid utgången av juni<br>1995,</p>
<p>4. till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budget-<br>året 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 9</p>
<h3>F 4. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen</h3>
<p>1992/93 Utgift</p>
<p>1993/94 Anslag</p>
<p>1994/95 Förslag</p>
<p>73 014 687</p>
<p>75 055 000</p>
<p>88 734 000</p>
<p>9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<p>Under anslaget anvisas medel för bidrag till distriktsveterinärorganisatio-<br>nen och viss veterinärutbildning samt stöd vid inrättandet av veterinärsta-<br>tioner.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Regeringens överväganden</p>
<p>Med hänvisning till vad regeringen anfört under punkten F 3 beräknar rege-<br>ringen bidraget till 88 734 000 kr. Av detta belopp avser 15 miljoner kronor<br>inrättande av erforderligt antal veterinärstationer.</p>
<p>Anslaget har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna<br>om 1,9 %.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1994/95 an-<br>visar ett förslagsanslag på 88 734 000 kr.</p>
<h3>F 5. Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård</h3>
<p>1992/93 Utgift</p>
<p>1993/94 Anslag</p>
<p>1994/95 Förslag</p>
<p>5 742 028</p>
<p>6000 000</p>
<p>6 000 000</p>
<p>Under anslaget anvisas medel för att minska avlägset boende djurägares<br>kostnader for veterinärvård. Länsstyrelsen disponerar medlen i enlighet med<br>vad som framgår av veterinärtaxeförordningen (1975:539).</p>
<p>Statens jordbruksverk</p>
<p>Med hänsyn till utfallet för de senaste budgetåren föreslår Jordbruksverket<br>oförändrat anslag med 6 miljoner kronor.</p>
<p>Regeringens överväganden</p>
<p>Regeringen anser att beloppet 6 miljoner kronor är väl anpassat till den belast-<br>ning som varit på anslaget under de senaste budgetåren.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvärd för budgetåret<br>1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Arbetsmarknads-<br>departementet</p>
<h2>Bilaga 10 till kompletteringspropositionen 1994</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h1>Arbetsmarknadsdepartementet</h1>
<h2>(Tionde huvudtiteln)</h2>
<h3>Arbetsmarknaden</h3>
<p>Välfärden bestäms bl.a. av hur många som arbetar, hur mycket var och<br>en arbetar samt hur effektivt arbetet bedrivs. Dagens problem i eko-<br>nomin har delvis sina rötter i 1970-talet men skapades i hög utsträck-<br>ning av att Sverige under senare delen av förra decenniet prissatte sig<br>ur världsmarknaden. Kostnadsökningarna ledde till begränsade framtids-<br>investeringar. Strukturproblemen växte både i offentlig och privat<br>sektor. Inflations- och spekulationsekonomin förödde möjligheterna till<br>en robust och bestående utveckling på arbetsmarknaden. Det gick inte<br>längre att kortsiktigt gömma problemen med devalveringar eller att<br>satsa på en ännu större och lånefinansierad offentlig sektor med därav<br>följande krav på skattehöjningar.</p>
<p>Den akuta finans- och kostnadskrisen har nu passerats. Orderingång,<br>export och industriproduktion växer. Produktiviteten stiger snabbt.<br>Konkurrensläget för den svenska industrin är starkt. Omläggningen av<br>den ekonomiska politiken börjar ge resultat. Djupgående brister i den<br>svenska ekonomin har röjts undan. En grund har lagts för en ny period<br>av tillväxt, fler arbeten och företagande.</p>
<p>Det finns nu tecken även på arbetsmarknaden som tyder på att en<br>vändning har inletts. Arbetslösheten minskar. Varslen om personalin-<br>skränkningar sjunker kontinuerligt. Inom industrin uppgick varslen<br>under första kvartalet 1994 till ca 1/4 av omfattningen motsvarande<br>period år 1991. Efterfrågan på arbetskraft har börjat öka.</p>
<p>Även om utvecklingen går åt rätt håll är obalanserna på arbetsmarkna-<br>den stora. Hanteringen av problemen rymmer svåra avväganden och<br>kräver ansvarsfulla beslut som rör hela ekonomin. Målet är långsiktig<br>styrka för fler och bestående arbeten.</p>
<p>Näringslivets och samhällets anpassning till de nya ekonomiska reali-<br>teter, som den snabba strukturomvandlingen skapar, avgör vårt framtida<br>välstånd. Anpassning är inte en engångsprocess utan måste pågå konti-<br>nuerligt. Det land och det folk som har viljan och förmågan att ta till<br>sig och utveckla ny kunskap och tillika anpassa den ekonomiska struk-<br>turen, institutioner och lönebildning till nya förutsättningar kan stärka<br>sin absoluta och relativa välfärdsnivå.</p>
<p>Ökningen av sysselsättningen måste, på grund av obalanserna i den<br>offentliga sektorn och för att bli bestående, ske inom näringslivet - i en<br>privat sektor i hård konkurrens med andra länder under snabb dynamisk<br>utveckling. Kapital och arbetskraft måste därför i allt högre utsträckning</p>
<p>verka med produkter och tjänster med stort kunskapsinnehåll och ökan- Prop. 1993/94:150<br>de förädlingsvärde. Bilaga 10</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Den kraftiga överhettningen i den svenska ekonomin mot slutet av<br>åttiotalet kulminerade under år 1990. Sedan dess har antalet sysselsatta<br>sjunkit med 485 000 personer. Inom näringslivet har antalet sysselsatta<br>minskat med drygt 400 000 personer. Den öppna arbetslösheten har<br>under motsvarande period ökat med närmare 270 000 personer, eller<br>med drygt hälften av sysselsättningsminskningen. Många andra har läm-<br>nat arbetsmarknaden främst genom utbildning eller genom deltagande i<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</p>
<p>Trots mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser än någonsin<br>tidigare uppgick den öppna arbetslösheten under år 1993 till i genom-<br>snitt 8,2 %. Samtidigt fick i genomsnitt 4,3 % av arbetskraften del av<br>någon konjunkturberoende arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den ordinarie<br>utbildningen har också byggts ut kraftigt under perioden.</p>
<p>Dessa siffror illustrerar sammantaget på ett dramatiskt sätt att utveck-<br>lingen under 1980-talet inte var långsiktigt hållbar. Den vilade på spe-<br>kulation och inflation och ledde bl.a. till den djupa finans- och bygg-<br>krisen. Det blev efter hand klart att vägen tillbaka - innan sysselsätt-<br>ningen skulle stabiliseras och vända uppåt igen - skulle bli lång och<br>besvärlig. Utvecklingen speglar också att den svenska konjunkturned-<br>gången, som förstärktes av den kraftiga internationella avmattningen,<br>har varit djupare och långvarigare än på flera årtionden.</p>
<p>Den privata köpkraften var under åren 1988-1990 osedvanligt hög<br>eftersom hushållens sparande var negativt, dvs. de konsumerade mer än<br>de tjänade. Hushållen betalar nu tillbaka främst genom att amortera<br>skulderna med omkring åtta procent av inkomsterna.</p>
<p>Den för svenska förhållanden mycket höga arbetslösheten har lett till<br>stora mänskliga och samhällsekonomiska påfrestningar. Regeringen har<br>aktivt angripit problemen på tre fronter.</p>
<p>För det första - vilket är helt avgörande för utvecklingen av sam-<br>hällsekonomin och sysselsättningen - har en serie ekonomiskpolitiska<br>åtgärder inletts for att korrigera kostnadsläget, sanera statens finanser<br>och skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling och nya<br>varaktiga arbeten.</p>
<p>För det andra har regeringen gjort mycket betydande satsningar på<br>utbildning, forskning och förbättrad infrastruktur. En rad åtgärder har<br>vidtagits för att underlätta och stimulera företagande och nyetableringar.<br>Alla dessa åtgärder är långsiktigt verkande investeringar för att främja<br>hela samhällsekonomins förmåga till omvandling, utveckling och för-<br>nyelse.</p>
<p>För det tredje har de akuta arbetslöshetsproblemen mötts med en mål-<br>medveten och aktiv arbetsmarknadspolitik av aldrig tidigare uppnådd<br>omfattning. Den reguljära utbildningen har också byggts ut av arbets-</p>
<p>marknadsskäl. Resurserna till traditionella arbetsmarknadspolitiska åt-<br>gärder har ökats markant. Nya åtgärder, som har gjort det möjligt för<br>Arbetsmarknadsverket (AMV) att ge ett stort antal arbetslösa menings-<br>full sysselsättning eller praktik, har introducerats. Därmed har arbets-<br>marknadspolitiken kunnat motverka arbetslösheten långt utöver vad som<br>hade varit möjligt med de tidigare åtgärderna.</p>
<p>De största förändringarna inom arbetsmarknadspolitiken är införandet<br>av arbetslivsutveckling (ALU) och ungdomspraktik, två kostnadseffekti-<br>va åtgärder som har fått mycket stor omfattning. Vidare har en genom-<br>gripande reformering av arbetslöshetsförsäkringen inletts - ett förslag<br>till en allmän arbetslöshetsförsäkring fr.o.m. den 1 juli 1994 (prop.<br>1993/94:209) har helt nyligen överlämnats till riksdagen. Lönegaranti-<br>reglerna har stramats upp i två omgångar. De arbetsrättsliga normerna<br>har anpassats för att bättre motsvara förutsättningarna och behoven hos<br>små företag. Ett generellt anställningsstöd (GAS) har införts för att<br>tidigarelägga nyanställningar på den reguljära arbetsmarknaden.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiken har således tilldelats större resurser än nå-<br>gonsin. Det kan emellertid konstateras att även om antalet berörda<br>personer har varit högre än någon tidigare konjunkturnedgång har Ar-<br>betsmarknadsstyrelsen (AMS), under innevarande budgetår, inte kunnat<br>utnyttja beviljade resurser. Insatserna drogs av olika skäl ner alltför<br>kraftigt under förra våren och sommaren och det har funnits trögheter<br>som försenat uppgången till den av regeringen beräknade omfattningen.<br>Antalet personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har inte<br>nått den nivå som beräknades för budgetåret i genomsnitt. Samtidigt<br>måste det observeras att ju längre konjunkturnedgången varat, desto<br>svårare har arbetsförmedlingens arbete blivit. Påfrestningarna på perso-<br>nal och administration har ökat.</p>
<p>Utvecklingen åskådliggör att det finns kvantitativa gränser - admini-<br>strativa och marknadsmässiga - för att via arbetsmarknadspolitiska me-<br>del, och med höga kvalitetskrav, begränsa den öppna arbetslösheten.<br>Parallellt med utbyggnaden av den aktiva arbetsmarknadspolitiken har<br>regeringen därför ökat antalet platser inom den reguljära utbildningen<br>och högskolan. Till exempel har högskoleutbildningen ökat med 30 %<br>eller med ca 45 000 personer. Detta skall jämföras med en obetydlig<br>förändring under hela 1980-talet sammantaget. Mycket betydande sats-<br>ningar har som tidigare nämnts gjorts på åtgärder för att underlätta<br>företagandet, på reparations-, om- och tillbyggnadsarbeten s.k. ROT,<br>infrastruktur, offentligt byggande samt regionalpolitik. Insatserna görs<br>över hela landet.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>Undanträngning och rundgång</h4>
<p>Den stora omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har<br>lett till farhågor för dels rundgång mellan upprepade perioder med</p>
<p>åtgärder och arbetslöshet, dels undanträngningseffekter på den reguljära<br>arbetsmarknaden.</p>
<p>Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste åren givits större resur-<br>ser och utnyttjats mer än någonsin tidigare. Det har varit nödvändigt för<br>att motverka det stora bortfallet av arbetstillfällen. Utslagning måste<br>förhindras och det gällde framför allt i fråga om ungdomarna att snabbt<br>nå stor omfattning på åtgärderna. Det har inte kunnat åstadkommas med<br>de traditionella åtgärderna eller de alternativa förslagen. Extraordinära<br>insatser har krävts för att motverka långtidsarbetslöshet och ungdoms-<br>arbetslöshet.</p>
<p>Det är ofrånkomligt, med den omfettning som insatserna har, att den<br>reguljära arbetsmarknaden påverkas i viss omfattning. Undanträngning-<br>en har, enligt ett flertal oberoende utvärderingar och bedömningar,<br>emellertid varit begränsad. Arbetsförmedlingen har snabbt lärt sig att<br>hantera de nya verktygen och har varit uppmärksam på problemet.<br>Missförstånd och missbruk har i stor utsträckning kunnat undvikas.<br>Ambitionen skall alltid vara att åtgärderna dels inte skall ersätta eller<br>tränga undan reguljära arbeten, dels inte låsa fast arbetskraft i åtgärder<br>när det finns alternativ på den reguljära arbetsmarknaden.</p>
<p>När det gäller rundgången - att personer går från arbetslöshet till<br>åtgärd och sedan återigen till arbetslöshet eller ny åtgärd - har den i<br>vissa fall varit ofrånkomlig på grund av den mycket låga efterfrågan på<br>arbetskraft på den reguljära arbetsmarknaden. Risken är stor att många<br>arbetssökande utan åtgärder festnar i långtidsarbetslöshet med uppenbar<br>risk för utslagning. De förslag som nyligen har lämnats i propositionen<br>om den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen är ägnade<br>att motverka rundgångsproblemen.</p>
<p>Åtgärder som förhindrar utslagning är långsiktigt effektiva. Ungdoms-<br>praktiken och ALU-insatsema har därvidlag varit verkningsfulla. Ut-<br>vecklingen måste nu följas noga så att insatserna inte motverkar den<br>ökande efterfrågan från den reguljära arbetsmarknaden.</p>
<p>Det är mot den bakgrunden som den s.k. ALU-delegationens insatser<br>för att utöka omfattningen och få rätt inriktning på ALU kommer att<br>behövas. I skrivelse den 15 april 1994 har delegationen redogjort för de<br>initiativ som tagits och den verksamhet som redan påbörjats. ALU har<br>i de flesta fall rönt stor uppskattning bland deltagarna och verksamheten<br>har lett till många goda projekt utan att den reguljära arbetsmarknaden<br>har störts. Inte minst gäller detta inom miljöområdet där olika ALU-<br>projekt bör få fortsatt hög prioritet.</p>
<h4>Återhämtningen har börjat</h4>
<p>Från en totalt raserad grund år 1991 har nu lagts ett fest underlag för<br>tillväxt och festa arbeten. Återhämtningen i ekonomin har inletts. In-<br>flationen är låg. Export och produktion stiger. Industriinvesteringarna<br>väntas öka markant. Finans- och bankkriserna påverkar fortfarande<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>negativt men är i allt väsentligt lösta. Läget på arbetsmarknaden håller Prop. 1993/94:150<br>successivt på att stabiliseras. Varslen om uppsägningar och antalet Bilaga 10<br>konkurser minskar kraftigt. Antalet företagare ökar. Övertidsuttaget är<br>omfattande. Inflödet av lediga platser växer. Sysselsättningsminskningen<br>kan förväntas övergå i en ökning under loppet av år 1994 och i genom-<br>snitt kan en ökad sysselsättning emotses mellan åren 1994 och 1995.</p>
<p>Arbetslösheten har passerat sin toppnivå.</p>
<p>Vändningen på arbetsmarknaden sker från en situation med en unikt<br>stor minskning i sysselsättningen och en historiskt sett hög arbetslöshet.<br>Situationen ställer stora krav på utformningen av arbetsmarknadspoliti-<br>ken under de kommande åren. Långsiktskalkylema tyder på att det<br>krävs många år av hög tillväxt för att återvinna de förlorade arbetstill-<br>fällena. Tillskottet av nya arbeten måste ske inom näringslivet för att<br>återhämtningen skall bli bestående.</p>
<p>Erfarenheten visar att kapacitetstaket i många industriföretag kan<br>komma att nås snabbt när efterfrågan stiger. De senaste årens nedskär-<br>ningar och omorganisationer av produktionen gör att detta kan ske<br>hastigare än tidigare. Enligt konjunkturbarometem i mars har redan vart<br>tionde verkstadsföretag brist på yrkesarbetare och i vart femte företag<br>råder brist på tekniska tjänstemän. Kapacitetstaket har i vår nåtts bland<br>en tredjedel av företagen inom industrin mot vart femte för ett år sedan.<br>Denna utveckling ställer stora krav på företagen.</p>
<p>Näringslivet måste nu utnyttja möjligheterna att ersätta det höga över-<br>tidsuttaget med nyanställningar och dessutom ta chansen att investera<br>och tidigarelägga nyanställningar så att ökningen av efterfrågan kan<br>mötas med intrimmad personal och produktionsapparat.</p>
<p>AMS genomför nu en bred informationskampanj riktad till arbets-<br>givarna i detta syfte. I kampanjen ingår att sprida kännedom om möjlig-<br>heterna och utvecklingen på arbetsmarknaden. Kampanjen redovisar<br>bl.a. möjligheterna till GAS och rekryteringsstöd för nyanställning samt<br>informerar om den förändrade arbetsrättslagstiftningen. En fördel med<br>ungdomspraktiken är att arbetsförmedlingen har fått bredare kontakter<br>med företagen. Det underlättar arbetet med aktiva företagskontakter när<br>konjunkturen vänder. ALU har givit upphov till en mångfald av idéer<br>och initiativ.</p>
<h4>Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1994/95</h4>
<p>De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som<br>regeringen redovisade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100<br>bil. 11) bör ligga fast. Dessa innebär att ett övergripande mål för ar-<br>betsmarknadspolitiken är att arbetsmarknadens funktionsförmåga skall<br>förbättras så att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft<br>begränsas. Riktlinjerna bör vara:</p>
<p>- förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning,</p>
<p>- utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen<br>till näringslivet,</p>
<p>- effektivisera medelsanvändningen, och</p>
<p>- öka jämställdheten på arbetsmarknaden.</p>
<p>I 1994 års budgetproposition angavs mer detaljerat vad riktlinjerna<br>innebär. Vad som särskilt måste uppmärksammas är de långtidsarbets-<br>lösa och invandrarna. Den spontana efterfrågan från den reguljära ar-<br>betsmarknaden kommer de närmaste åren inte att vara tillräcklig för att<br>påverka långtidsarbetslösheten och de svagare gruppernas sysselsätt-<br>ningsmöjligheter i nödvändig utsträckning. I en uppåtgående konjunktur<br>kommer de med utbildning och god yrkeserfarenhet att snabbt återgå till<br>arbetsmarknaden. De som har bristfällig utbildning eller som saknar<br>efterfrågad erfarenhet riskerar längre arbetslöshet. Denna grupp skall<br>vara den mest prioriterade vid beviljande av arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder. I gruppen finns såväl ungdomar, invandrare som något äldre<br>arbetskraft. Invandrarna är de som har den svagaste anknytningen till<br>arbetsmarknaden och lättast blir långtidsarbetslösa. Invandrarna måste<br>därför ägnas särskild uppmärksamhet.</p>
<p>Den av riksdagen nyligen beslutade invandrarpraktiken kan bli ett<br>verkningsfullt instrument för att ge invandrarna den praktik, erfarenhet<br>och språkliga träning som behövs för att kunna etablera sig på den<br>svenska arbetsmarknaden.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>Omfattningen på åtgärderna under budgetåret 1994/95</h4>
<p>Regeringen föreslår, utifrån den bedömning som har lämnats i den<br>reviderade finansplanen, att 25,8 miljarder kronor anvisas under an-<br>slaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95.</p>
<p>I sin prognos våren 1994 över utvecklingen på arbetsmarknaden under<br>åren 1994 och 1995 pekar AMS på de positiva inslagen i den ekono-<br>miska utvecklingen. Utgångsläget är mycket bekymmersamt men såväl<br>ökad sysselsättning som sjunkande arbetslöshet kan förväntas under<br>loppet av åren 1994 och 1995. För att under det kommande budgetåret<br>kunna begränsa den öppna arbetslösheten till en nivå kring 8 % behöver<br>enligt AMS de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfatta minst ca<br>250 000 personer i genomsnitt per månad.</p>
<p>I den reviderade finansplanen gör regeringen bedömningen att den<br>öppna arbetslösheten kommer att minska under nästa budgetår. Detta<br>förutsätter att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hålls på en fortsatt<br>hög nivå samt att de 77 000 platserna inom det reguljära utbildnings-<br>väsendet, vilka motiveras av arbetsmarknadsskäl utnyttjas.</p>
<p>De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har i den reviderade national-<br>budgeten bedömts omfatta 270 000 personer i genomsnitt per månad<br>under budgetåret 1994/95. Det är något lägre än vad som beräknades i</p>
<p>1994 års budgetproposition. Det skall emellertid observeras att de före-<br>slagna medlen under anslaget och i arbetsmarknadsfonden, medger en<br>omfattning av 293 000 personer. Detta förutsätter dels att anordnare och<br>arbetsgivare är beredda att ställa erforderligt antal platser till förfogan-<br>de, dels att de arbetssökande är beredda att ta erbjudna studieplatser,<br>praktikarbeten etc.</p>
<p>Medel föreslås således för åtgärder för ytterligare 30 000 personer i<br>genomsnitt per månad utöver den i den reviderade nationalbudgeten<br>beräknade nivån. Dessa platser motsvar 0,7 procent av arbetskraften.<br>Sammantaget ger de arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder-<br>na samt investeringar inom länsvägnätet möjlighet för ca 380 000 ar-<br>betslösa personer i genomsnitt per månad att delta i en åtgärd.</p>
<p>Det är nu av största vikt att alla berörda; de arbetssökande, arbetsför-<br>medlingen samt företagare och anordnare av åtgärder, gör sitt yttersta<br>för att utnyttja konjunkturuppgången och med stöd av de tillgängliga åt-<br>gärderna medverkar till att så många som möjligt kan lämna arbetslös-<br>heten och gå till reguljära arbeten på den öppna arbetsmarknaden.</p>
<p>Regeringens uppfattning är således att ambitionerna i fråga om resur-<br>serna till konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte nu<br>bör frångås. Däremot finns det fog för att delvis ompröva inriktningen<br>av åtgärderna och beredskapen för att sätta in åtgärderna. AMS har,<br>som tidigare har framhållits, inte nått upp till den förväntade omfatt-<br>ningen av åtgärder under innevarande budgetår. Detta visar på en viss<br>tröghet och mättnad i fråga om de traditionella arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärderna. En ökning har dock skett under våren 1994. En viss an-<br>passning bör ske av de medel som inledningsvis anvisas under anslaget<br>Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95. Dessa bör<br>uppgå till 25 767 miljoner kronor. Dessutom bör en viss justering ske<br>av omfattningen på arbetslivsutvecklingen och utbildningsvikariaten.</p>
<p>För att kunna hålla en mycket hög beredskap, för den händelse att<br>arbetsmarknadsläget förbättras långsammare än förutsett, bör dessutom<br>finansfullmakten ökas från sedvanliga 2 500 miljoner kronor till 4 000<br>miljoner kronor. Förslag om detta har redovisats i det föregående under<br>Statsbudgeten och särskilda frågor (bil. 1). Det innebär att de totala<br>resurser som kan ställas till förfogande för arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder i stort sett motsvarar den i 1994 års budgetproposition beräkna-<br>de nivån för nästa budgetår.</p>
<p>Av största vikt är en successiv anpassning till de förändrade förutsätt-<br>ningarna på arbetsmarknaden. Alla tillfällen att placera arbetssökande<br>och att fylla vakanserna måste tas till vara. De långtgående rationalise-<br>ringarna inom främst industrin har gjort att kapacitetstaket i en del<br>områden snabbt kan komma att nås. Det kan på kort tid uppstå flask-<br>halsar som förhindrar en möjlig ökning av produktionen. Den senaste<br>konjunkturbarometem tyder på detta och skärper kraven på arbetsmark-<br>nadsutbildning som väl svarar mot kommande personalbehov.</p>
<p>Mot denna bakgrund föreslår regeringen en modifiering av de kost-<br>nader och den omfattning som regeringen beräknade i 1994 års budget-</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>proposition för åtgärder under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-<br>der.</p>
<p>Mot bakgrund av arbetslöshetssituationen har regeringen tagit en rad<br>initiativ i syfte att förbättra det eftersatta underhållet på statliga vägar<br>samt den. Riksdagen beslutade år 1992 att anvisa ett reservationsanslag<br>om totalt 3,7 miljarder kronor för underhållsåtgärder i vägar och järn-<br>vägar för sysselsättning och tillväxt. Våren 1993 anvisade riksdagen 1,2<br>miljarder kronor under samma anslag med särskild inriktning mot upp-<br>rustning och förbättringar av länsvägar och länsjämvägar. Riksdagen<br>har tidigare denna vår beslutat att anvisa ytterligare 1,2 miljarder kro-<br>nor för samma ändamål.</p>
<p>Trots omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder behöver ytterligare<br>insatser vidtas som är inrikade mot projekt som kan påbörjas snabbt och<br>där sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser måste göras i hela lan-<br>det med hänsyn tagen till arbetsmarknads- och transportsituationen.</p>
<p>Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll av<br>länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattning<br>till sådana riksvägar som har liknande förutsättningar och problem<br>som angivna länsvägar. Detta har stor betydelse för bl.a. skogsindu-<br>strins transportmöjligheter. Dessa åtgärder medverkar också till en ökad<br>trafiksäkerhet och minskad miljöpåverkan. Regeringen har därför under<br>sjätte huvudtiteln föreslagit att ytterligare 1 600 000 000 kr anvisas till<br>anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Därigenom<br>kommer 2 800 000 000 kr att stå till regeringens förfogande för dessa<br>ändamål under budgetåret 1994/95. Dessa åtgärder beräknas med in-<br>direkt effekt ge ca 13 000 årsarbeten.</p>
<p>Det är i en uppåtgående konjunktur utomordentligt viktigt att match-<br>ningen mellan arbetssökande och lediga platser fungerar väl. Då kan<br>företagen höja sin avsättning och produktion utan kapacitetsproblem på<br>grund av brist på lämplig arbetskraft och då kan de arbetssökande, vare<br>sig de deltar i åtgärder eller inte, ges möjlighet att utan onödigt dröjs-<br>mål komma ut i reguljärt arbete. Utvecklingen av metoder och arbets-<br>organisation inom arbetsförmedlingen måste därför fortsätta.</p>
<p>Regeringen återkommer under anslaget Arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder med en närmare beräkning av omfattningen och kostnaderna.</p>
<p>Den fortsatt höga omfattningen på åtgärderna ställer stora krav på ar-<br>betsförmedlingen. Regeringen föreslår därför en fortsatt tillfällig för-<br>stärkning av arbetsförmedlingen med 395 miljoner kronor. Det är 75<br>miljoner kronor mer än det behov som regeringen anmälde i 1994 års<br>budgetproposition.</p>
<p>Regeringen föreslår också under anslaget Arbetsmarknadspolitiska<br>åtgärder vissa regeländringar. Förslagen, som avser bl.a. akademiker-<br>praktiken och rekryteringsstödet, syftar till att bättre ta till vara den<br>högutbildade arbetskraften och utnyttja denna kompetens för att för-<br>stärka och utveckla näringslivet. Akademikerpraktiken föreslås förlängd<br>från högst tre till högst sex månader. Rekryteringsstöd bör få lämnas<br>under högst tolv månader vid anställning av högskoleutbildade i små<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>företag som saknar den kompetensen. Bidrag till utbildning i foretag Prop. 1993/94:150<br>föreslås dessutom få lämnas för utbildning av delägare i företag, som Bilaga 10<br>inte har ett väsentligt inflytande i företaget.</p>
<h2>A. Arbetsmarknad m.m.</h2>
<h3>A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader</h3>
<p>Regeringens förslag: AMS tilldelas under budgetåret 1994/95<br>engångsvis sammanlagt 15 miljoner kronor för administration av<br>den i prop. 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslös-<br>hetsförsäkringen föreslagna inkomstrelaterade ersättning som skall<br>lämnas inom KAS-systemet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I den helt nyligen till riksdagen<br>avlämnade propositionen 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av<br>arbetslöshetsförsäkringen föreslår regeringen att en inkomstrelaterad<br>ersättning vid arbetslöshet skall lämnas från de s.k. KAS-regionema. I<br>propositionen föreslås att de kallas arbetsmarknadskassor. Förslaget<br>innebär att fler personer kommer att vända sig till arbetsmark-<br>nadskassoma för ersättning och att bedömningen av ersättningsärendena<br>blir mer resurskrävande. Ersättningen skall tills vidare betalas ut av<br>försäkringskassorna. I propositionen aviserar regeringen fortsatta över-<br>väganden bl.a. om arbetsmarknadskassomas organisatoriska hemvist<br>och om hur kostnaderna för dessa kassor skall täckas. Regeringen kom-<br>mer att under hösten 1994 förelägga riksdagen förslag i dessa avseenden<br>med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995.</p>
<p>Redan fr.o.m. den 1 juli 1994 måste således arbetsmarknadskassoma<br>ha en kapacitet för att kunna hantera de nya ersättningsärendena. AMS<br>har bedömt att förslagen i prop. 1993/94:209 innebär investeringar och<br>kostnader av engångskaraktär på 9,9 miljoner kronor. De årliga drift-<br>kostnaderna beräknar AMS till 10,5 miljoner kronor.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att AMS tilldelas dels 9,9 miljoner kronor<br>för investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljoner<br>kronor för driftkostnader under tiden den 1 juli - den 31 december<br>1994. Finansieringen av driftkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 1995<br>liksom kostnaderna för försäkringskassorna kommer att behandlas i<br>samband med den aviserade propositionen hösten 1994 om arbetsmark-<br>nadskassomas organisatoriska hemvist m.m.</p>
<p>Riksdagen har med anledning av förslaget i 1994 års budgetproposi-<br>tion under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader for<br>budgetåret 1994/95 anvisat ett ramanslag på 2 861 516 000 kr (bet.</p>
<p>1993/94:AU11, rskr. 1993/94:189). Regeringen föreslår nu en ökning Prop. 1993/94:150</p>
<p>av anslaget med 15 miljoner kronor. Bilaga 10</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr.<br>1993/94:189) till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för<br>budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 876 516 000 kr.</p>
<h3>A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder</h3>
<h4>1 AMS</h4>
<p>I skrivelse den 25 februari 1994 har AMS gjort en bedömning av ut-<br>vecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret 1994/95. AMS be-<br>dömning har tidigare redovisats.</p>
<p>När det gäller åtgärderna anför AMS att den beräknade omfattningen<br>i 1994 års budgetproposition inte kommer att kunna uppnås. AMS pekar<br>på svårigheterna att uppnå den beräknade omfattningen på ungdoms-<br>praktikplatser och arbetslivsutveckling. Vidare anser AMS att det i en<br>konjunkturuppgång finns risk för att ungdomspraktikplatser ersätter<br>reguljära arbetstillfällen. Mot den bakgrunden anser AMS att arbets-<br>marknadsutbildning och rekryteringsstöd bör få större utrymme bland<br>åtgärderna och att åtgärder som riskerar att tränga ut reguljära arbets-<br>tillfällen successivt tonas ned.</p>
<p>I en skrivelse den 23 mars 1994 föreslår AMS att beslutsramen för<br>avdrag för utbildningskostnader vid utbildningsvikariat utvidgas eller<br>avskaffas, och att utbildningsvikariat kan inrättas på deltid.</p>
<p>De förslag från AMS och andra myndigheter och organisationer m.fl.<br>angående arbetsmarknadspolitiska åtgärder i olika delar av landet som<br>har kommit in till regeringen men inte berörs i det följande tillstyrks<br>inte.</p>
<h4>2 Regeringens överväganden</h4>
<p>2.7 Inledning</p>
<p>För nästa budgetår har riksdagen under anslaget Arbetsmarknadspolitis-<br>ka åtgärder anvisat ett reservationsanslag på 28 608 931 000 kr (prop.<br>1993/94:100 bil. 11, bet. 1993/94:AU11, rskr. 1993/94:189). Av dessa<br>medel har 1 940,6 miljoner kronor inte fördelats på arbetsmark-<br>nadspolitiska åtgärder utan regeringen har fått riksdagens bemyndigande<br>att besluta om användningen av medlen.</p>
<p>10</p>
<p>I den nyligen avlämnade regionalpolitiska propositionen (prop.<br>1993/94:140) föreslår regeringen att vissa regionalpolitiska insatser skall<br>finansieras av medel under detta anslag. Förslaget innebär att 800 miljo-<br>ner kronor av de ej fördelade medlen får disponeras av länsstyrelserna<br>för extraordinära tillväxtfrämjande insatser och att Norrlandsfonden får<br>ett tillskott till kapitalet med 120 miljoner kronor.</p>
<p>I följande tabell redovisas fördelat på konjunkturberoende åtgärder, av<br>regeringen beräknade kostnader och antal personer i åtgärd i genomsnitt<br>per månad under budgetåret 1994/95 (Bå 94/95). I första kolumnen<br>visas den fördelning av kostnaderna under budgetåret 1994/95 som<br>föreslogs i 1994 års budgetproposition (BP 94) och i andra och tredje<br>kolumnerna den fördelning av kostnaderna och antalet personer i ge-<br>nomsnitt per månad under nästa budgetår som föreslås i förevarande<br>proposition (KP 94).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Åtgärd</p></td><td>
<p>BP 94<br>Bå 94/95</p>
<p>Kostnad<br>tkr</p></td><td>
<p>KP 94<br>Bå 94/95<br>Kostnad<br>tkr</p></td><td>
<p>KP 94<br>Antal<br>personer<br>per<br>månad</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetslivsutveckling,</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>kringkostnader</p></td><td>
<p>445 000</p></td><td>
<p>420 000</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kostnader för ALU-</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>delegationens verksamhet</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ungdomspraktik</p></td><td>
<p>7 275 029</p></td><td>
<p>5 656 967</p></td><td>
<p>70 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Akademikerpraktik</p></td><td>
<p>292 864</p></td><td>
<p>_1</p></td><td>
<p>_1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Starta-eget-bidrag</p></td><td>
<p>460 800</p></td><td>
<p>460 800</p></td><td>
<p>4 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Särskilt anordnad arbets-</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>marknadsutbildning</p></td><td>
<p>4 811 470</p></td><td>
<p>4 811 470</p></td><td>
<p>42 100</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbildningsbidrag vid sär-</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>skilt anordnad arbets-</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>marknadsutbildning</p></td><td>
<p>4 662 008</p></td><td>
<p>4 662 008</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Arbetsmarknadsutbildning i</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>det reguljära utbildnings-</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>väsendet</p></td><td>
<p>1 076 536</p></td><td>
<p>1 076 536</p></td><td>
<p>13 400</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Elevsocial verksamhet vid</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>arbetsmarknadsutbildning</p></td><td>
<p>_2</p></td><td>
<p>_2</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bidrag till utbildning i</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>företag</p></td><td>
<p>1 521 852</p></td><td>
<p>1 433 460</p></td><td>
<p>15 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Vidgad arbetsprövning</p></td><td>
<p>201 970</p></td><td>
<p>201 970</p></td><td>
<p>2 200</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Jobbsökaraktiviteter</p></td><td>
<p>402 892</p></td><td>
<p>402 892</p></td><td>
<p>5 500</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utredningskostnader</p></td><td>
<p>9 672</p></td><td>
<p>9 672</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Resebidrag m.m.</p></td><td>
<p>52 275</p></td><td>
<p>75 000</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Beredskapsarbete</p></td><td>
<p>1 511 667</p></td><td>
<p>1 511 667</p></td><td>
<p>10 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Rekryteringsstöd</p></td><td>
<p>3 453 000</p></td><td>
<p>3 453 000</p></td><td>
<p>30 000</p></td></tr>
</table>
<p>11</p>
<p>Insatser för flyktingar och</p>
<p>invandrare 476 296</p>
<p>Försöksverksamhet med syssel-</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>sättningsskapande åtgärder<br>Ej fördelade medel<br>Kulturmiljövård<br>Regionalpolitiska insatser</p></td><td>
<p>10 000</p>
<p>1 940 6OO<sup>3</sup></p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>28 608 931<sup>3</sup></p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>476 296</p></td><td>
<p>5 000</p></td><td>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10 000</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>300 000</p>
<p>800 000</p></td><td>
<p>1 800</p>
<p>4 300</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>25 766 738<sup>4</sup></p></td><td>
<p>203 300</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>Åtgärder som betalas från<br>arbetsmarknadsfonden</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Arbetslivsutveckling</p>
<p>Utbildningsvikariat</p></td><td>
<p>8 832 000</p>
<p>2 280 000</p></td><td>
<p>8 280 000</p>
<p>2 442 857</p></td><td>
<p>75 000</p>
<p>15 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>11 112 000</p></td><td>
<p>10 722 857</p></td><td>
<p>90 000</p></td></tr>
</table>
<p>Åtgärder under andra huvudtitlar</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="4">
<p>av arbetsmarknadsskäl<br>Utbildning i det reguljära</p></td></tr>
<tr><td>
<p>utbildningsväsendet av<br>Investeringar i vägar</p></td><td>
<p>5 025 000</p>
<p>1 200 000</p></td><td>
<p>5 025 000</p>
<p>2 800 000</p></td><td>
<p>77 000</p>
<p>13 000</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>6 225 000</p></td><td>
<p>7 825 000</p></td><td>
<p>90 000</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup> Akademikerpraktiken räknas i denna proposition in i ungdomspraktiken.</p>
<p><sup>2</sup> Medel för verksamheten har inräknats i medlen för den särskilt anordnade<br>arbetsmarknadsutbildningen.</p>
<p><sup>3</sup> I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1993/94:140) har regeringen<br>föreslagit att 120 miljoner kronor av dessa medel skall anvisas till stiftelsen<br>Norrlandsfonden.</p>
<p><sup>4</sup> Av de totala medlen får högst 250 miljoner kronor användas för otraditionel-<br>la insatser.</p>
<p>Som framgår av tabellen föreslås nu ett i förhållande till 1994 års<br>budgetproposition lägre belopp under anslaget. Beaktas bör emellertid<br>att hela anslaget för innevarande budgetår inte kommer att utnyttjas<br>vilket betyder att förslaget innebär en betydande förstärkning av resur-<br>serna. De medel som inte tas upp här har i stället föreslagits dels i<br>prop. 1993/94:140 för förstärkning av Norrlandsfonden, dels under<br>sjätte huvudtiteln för bärighetsförbättringar av det lågtrafikerade vägnä-<br>tet (bil. 6) och dels under Statsbudgeten och särskilda frågor (bil. 1)<br>som en höjning av finansfullmakten.</p>
<p>12</p>
<p>2.2 Inriktningen</p>
<p>Som tidigare har anförts anser regeringen att justeringar bör göras av de<br>i 1994 års budgetproposition beräknade kostnaderna för och omfatt-<br>ningen av vissa av åtgärderna som finansieras från anslaget samt av<br>arbetslivsutveckling och utbildningsvikariat. De två sistnämnda åtgärder-<br>na finansieras inte från anslaget utan från den s.k. arbetsmark-<br>nadsfonden. Som också har nämnts tidigare gör regeringen bedömning-<br>en att det under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budget-<br>året 1994/95 inledningsvis bör anvisas 25 767 miljoner kronor.</p>
<p>Regeringen har vid sin revidering av omfattningen på åtgärderna<br>eftersträvat en inriktning som är anpassad till en ökande efterfrågan på<br>arbetskraft samtidigt som de skiftande behoven hos de arbetssökande så<br>långt möjligt skall kunna tillgodoses.</p>
<p>I ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med en ökad efterfrågan på<br>personal till reguljära arbeten är det i första hand åtgärder som ung-<br>domspraktik och arbetslivsutveckling (ALU) som bör kunna begränsas.</p>
<p>Dessa åtgärder har varit mycket verkningsfulla under lågkonjunkturen<br>och har på kort tid nått en stor omfattning, som inte hade varit möjlig<br>med traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En betydande om-<br>fattning på åtgärderna behövs även under nästa budgetår för att motver-<br>ka och förhindra uppkomsten av främst långtidsarbetslöshet. Under<br>försommaren beräknas ca 100 000 ungdomar lämna universitet, gym-<br>nasieskola och andra utbildningar. Regeringen bedömer därför att ung-<br>domspraktiken måste ha stor omfattning i början av budgetåret medan<br>den kan avtrappas under senare delen av budgetåret 1994/95. Regering-<br>en beräknar behovet av platser i dessa åtgärder under nästa budgetår till<br>i genomsnitt per månad högst 70 000 för ungdomspraktik och högst<br>75 000 för ALU. Trots neddragningen kommer dessa två åtgärder ändå<br>att vara de mest omfattande under nästa budgetår och överstiga den<br>genomsnittliga omfattning som hittills har uppnåtts under innevarande<br>budgetår. Neddragningen av ALU-platsema föranleder också en juster-<br>ing av kringkostnadsmedlen exkl. ALU-delegationen från 445 miljoner<br>kronor till 420 miljoner kronor. Akademikerpraktiken som i 1994 års<br>budgetproposition har beräknats för sig ingår nu i det beräknade antalet<br>platser för ungdomspraktik.</p>
<p>I fråga om arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildnings-<br>väsendet har antalet platser räknats upp med 2 000 i genomsnitt per<br>månad. Detta har kunnat ske inom ramen för oförändrade medel på<br>grund av att en bättre uppföljning av faktiska kostnader givit en annan<br>kostnadsbild. Arbetsmarknadsutbildningen är den åtgärd vid sidan av<br>starta-eget-bidraget som bäst har motsvarat den beräknade omfattningen<br>under innevarande budgetår. Efter en trög start i början av budgetåret<br>har arbetsmarknadsutbildningen nu (april 1994) nått upp till en nivå som<br>överstiger det beräknade genomsnittet för budgetåret. Arbetsmark-<br>nadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt. Det är</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>13</p>
<p>10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<p>emellertid av stor vikt att utbildningen planeras på ett sådant sätt att ett Prop. 1993/94:150<br>arbete på den reguljära arbetsmarknaden i hög utsträckning följer efter Bilaga 10<br>genomgången utbildning. I en uppåtgående konjunktur är det särskilt<br>viktigt att företagen har en väl utbildad arbetskraft som genom sin<br>kompetens kan underlätta och påskynda återhämtningen.</p>
<p>Antalet utbildningsvikariat har hittills under budgetåret legat på en<br>högre nivå än någonsin tidigare. För att även i fortsättningen kunna<br>hålla en hög omfattning på åtgärden bör den utökas med 1 000 platser i<br>genomsnitt per månad. Regeringen vill här betona att ökade ansträng-<br>ningar måste göras för att utnyttja utbildningsvikariaten som en väg att<br>tidigarelägga anställningar inom näringslivet. Det är också bl.a. mot<br>denna bakgrund som regeringen strax kommer att föreslå en förstärk-<br>ning av arbetsförmedlingen och möjligheter till informationsinsatser till<br>företagen för att påskynda nyrekryteringar. Regeringen beräknar kost-<br>naden för utbildningsvikariaten till 1 710 miljoner kronor och avdragen<br>från arbetsgivaravgifterna som i vissa fall kan medges för utbildnings-<br>kostnader beräknas till 733 miljoner kronor.</p>
<p>För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor vilket<br>beräknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustningar<br>av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, bl.a. vallonbruk i Uppland,<br>väderkvarnar på Öland samt industriminnen företrädesvis i Norrland<br>och Bergslagen. Denna typ av åtgärder lämpar sig väl att utföra så<br>länge tillgången på reguljära arbeten är begränsad. Medlen bör dispone-<br>ras av Riksantikvarieämbetet. Regeringen kommer att under elfte hu-<br>vudtiteln (bil. 11) närmare beskriva hur dessa medel skall användas.</p>
<p>Sammantaget ger de föreslagna medlen under anslaget möjlighet för i<br>genomsnitt 203 300 personer per månad att delta i olika åtgärder.</p>
<p>Till detta kommer ett stort antal platser (sammanlagt 90 000) i ALU<br>och utbildningsvikariat som inte finansieras från anslaget. Vidare in-<br>nebär den kraftfulla satsningen på investeringar i vägnätet som rege-<br>ringen har föreslagit under sjätte huvudtiteln, och som finansieras ge-<br>nom en omföring från detta anslag, ytterligare ca 8 000 arbetstillfällen<br>i genomsnitt per månad.</p>
<p>De medel som föreslås till en ökning av finansfullmakten skapar en<br>beredskap så att den i 1994 års budgetproposition beräknade totala<br>volymen på 400 000 platser i genomsnitt per månad vid behov kan<br>uppnås.</p>
<p>Regeringen vill i detta sammanhang erinra om de beslut som riks-<br>dagen tidigare under innevarande budgetår har fattat om ROT-insatser<br>(bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102 och bet. 1993/94:AU21, rskr.<br>1993/94:148), sammanlagt 2 100 miljoner kronor. Besluten kommer<br>huvudsakligen att ge effekt under nästa budgetår. Sysselsättningseffekten<br>av dessa beslut kan beräknas till i genomsnitt 11 000 arbetstillfällen per<br>månad.</p>
<p>Arbetslivsutvecklingen och utbildningsvikariaten finansieras, som nyss<br>nämnts, inte från anslaget utan från arbetsmarknadsfonden. Hittills har<br>inga egentliga restriktioner funnits i fråga om omfattningen och kost-<br></p>
<p>14</p>
<p>naderna för åtgärderna. Regeringen anser emellertid att vissa ramar bör<br>anges för det sammanlagda utnyttjandet av dessa båda åtgärder. Dessa<br>ramar skall inte överskridas. Ramen för omfattningen bör vara högst<br>90 000 platser i genomsnitt per månad och ramen för kostnaderna högst<br>10 723 miljoner kronor för hela budgetåret.</p>
<p>2.3 Förstärkning av arbetsförmedlingen</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Regeringens förslag: AMS får disponera högst 395 miljoner<br>kronor av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-<br>der för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen under<br>budgetåret 1994/95.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 1994 års budgetproposition an-<br>mälde regeringen behovet av en fortsatt tillfällig förstärkning av perso-<br>nalen vid arbetsförmedlingen. Högst 320 miljoner kronor av medlen<br>under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder borde få disponeras av<br>AMS för personalförstärkning. Riksdagen (bet. 1993/94:AU11, rskr.<br>1993/94:189) utgick från att regeringen skulle återkomma med förslag i<br>kompletteringspropositionen.</p>
<p>Arbetsförmedlingen har för att kunna möta den ökade belastningen<br>förstärkts. Den konjunkturuppgång som vi nu ser framför oss kommer<br>emellertid inte att innebära några omedelbara lättnader för arbetsför-<br>medlingen. Det stora antalet långtidsarbetslösa och andra utsatta<br>sökande kräver särskild uppmärksamhet och stora resurser. Samtidigt<br>måste den ökande aktiviteten i samhällsekonomin utnyttjas till fullo för<br>att ge de arbetslösa en möjlighet att återgå till produktivt arbete. Arbets-<br>förmedlingen har här en viktig uppgift.</p>
<p>Det gäller nu att förmå arbetsgivarna att tidigarelägga anställningar<br>som kommer att behövas inom en nära framtid och att växla in övertid<br>mot nya medarbetare. Det generella anställningsstödet (GAS) är en<br>stödform som verkar i den riktningen. En annan stödform som har<br>samma syfte är rekryteringsstödet. Utbildningsvikariat kan utnyttjas av<br>den som i stället för uppsägning väljer att stå väl rustad med en kompe-<br>tent arbetskraft vid konjunkturuppgången.</p>
<p>Både läget på arbetsmarknaden och behovet av att stimulera arbets-<br>givarna att utnyttja möjligheterna till tidigareläggning av anställningar<br>och öka personalens kompetens motiverar en fortsatt möjlighet till<br>tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen. Regeringen föreslår därför,<br>att av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder högst<br>395 miljoner kronor får användas för tillfällig förstärkning av arbetsför-<br>medlingen under nästa budgetår. Av de nu föreslagna medlen bör minst<br>75 miljoner kronor användas för lön till personal som har förutsättning-<br>ar för och skall påverka arbetsgivarna att tidigarelägga anställningar. En</p>
<p>15</p>
<p>mindre del av den föreslagna tillfälliga personalförstärkningen bör Prop. 1993/94:150<br>avsättas för utvärdering av arbetsförmedlingens resultat och åtgärdernas Bilaga 10<br>effektivitet inkl, arbetslöshetsersättningarna.</p>
<p>2.4 Informationsinsatser</p>
<p>Regeringens förslag: Högst 5 miljoner kronor av medlen under<br>anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för<br>informationsinsatser om åtgärder som syftar till att tidigarelägga<br>anställningar. Dessutom får högst 5 miljoner kronor under samma<br>anslag användas för informationsinsatser om den allmänna arbets-<br>löshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli 1994<br>(prop. 1993/94:209).</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den kommande konjunkturuppgång-<br>en skall utnyttjas till fullo för att snabbt få ned arbetslösheten. Rege-<br>ringen har nyss föreslagit (avsnitt 2.3) en betydande möjlighet för AMS<br>att tillfälligt förstärka personalen vid arbetsförmedlingen för att bl.a.<br>tidigarelägga nödvändiga nyanställningar. Regeringen beviljade den<br>27 januari i år AMS 5 miljoner kronor för att genomföra omfattande<br>informationsinsatser om åtgärder som verkar i den riktningen. Genom<br>åtgärder som t.ex. anställning med rekryteringsstöd, det generella an-<br>ställningsstödet (GAS) och förändringarna i arbetsrätten kan återgången<br>till ordinarie arbeten påskyndas. Informationen om dessa åtgärder bör<br>därför intensifieras.</p>
<p>I den helt nyligen till riksdagen avlämnade propositionen 1993/94:209<br>Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslår rege-<br>ringen att en allmän arbetslöshetsförsäkring införs fr.o.m. den 1 juli<br>1994. Förslaget innebär bl.a. att en inkomstrelaterad ersättning skall<br>lämnas från KAS-systemet. Denna genomgripande reformering av kon-<br>tantstödet vid arbetslöshet kräver omfattande informationsinsatser.</p>
<p>Mot denna bakgrund föreslår regeringen att av medlen under anslaget<br>Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95 får sam-<br>mantaget disponeras högst 10 miljoner kronor för information i nu<br>nämnda avseenden.</p>
<p>2.5 Förlängd akademikerpraktik</p>
<p>Regeringens förslag: Akademikerpraktiken förlängs från tre till<br>högst sex månader. Ett finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad<br>skall betalas av anordnaren vid akademikerpraktik.</p>
<p>16</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Akademikerpraktiken infördes den 1<br>juli 1993. Akademiker i åldern 25 - 29 år med en avslutad högskoleut-<br>bildning om minst 120 poäng har genom åtgärden möjlighet till praktik<br>i tre månader. Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten, 889<br>personer anvisade i mars 1994, visar på en viss tveksamhet, som främst<br>torde bero på den korta anvisningstiden, tre månader.</p>
<p>Möjligheterna för vårt näringsliv att hävda sig i en allt hårdare in-<br>ternationell konkurrens kräver en kompetent arbetskraft. De ungdomar<br>som vi nu utbildar vid våra universitet och högskolor är en viktig resurs<br>som kan bidra till att vända utvecklingen i rätt riktning. Att underlätta<br>för dessa ungdomar att komma in på arbetsmarknaden är därför viktigt.<br>Den nuvarande praktikperioden på tre månader har visat sig alltför kort.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att praktikperioden för akademikerpraktik<br>förlängs till högst sex månader. Åtgärden kan följas av ett rekryterings-<br>stöd om högst sex månader. Antalet platser bör beräknas till 2 000 och<br>kostnaderna för dessa rymmas inom ramen för kostnaderna för ung-<br>domspraktiken.</p>
<p>När regeringen i prop. 1993/94:66 förordade att ett finansierings-<br>bidrag skulle införas vid ungdomspraktiken, föreslogs ingen motsvaran-<br>de avgift för akademikerpraktiken. På sikt skulle emellertid också denna<br>åtgärds finansiering övervägas. Regeringen föreslår nu att även anord-<br>naren vid akademikerpraktik bör åta sig en delfinansiering av praktik-<br>systemet. Finansieringsbidraget bör uppgå till 1 000 kr per månad.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>2.6 Bidrag till utbildning i företag</p>
<p>Regeringens förslag: Bidrag till utbildning i företag får lämnas<br>också för utbildning av den som äger en del i ett litet eller medel-<br>stort företagen och som arbetar i verksamheten utan att vara<br>anställd där. Den som berörs får inte ha ett väsentligt inflytande<br>över verksamheten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bidrag enligt förordningen<br>(1984:518) om bidrag till utbildning i företag får lämnas till arbetsgiva-<br>re som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att upprätthålla och<br>främja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och företagare som<br>inte är anställda i företaget berättigar inte till bidrag.</p>
<p>Bidraget till utbildning i företag bör emellertid också kunna lämnas<br>vid utbildning av den som direkt eller indirekt äger del i ett litet eller<br>medelstort företag, som arbetar i verksamheten utan att vara anställd,<br>och som inte har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Genom att<br>bidrag kan lämnas även för denna grupp ges företag med få anställda<br>möjlighet att få del av stödformen på samma villkor som andra företag.</p>
<p>17</p>
<p>2.7 Rekryteringen av högskoleutbildade till små företag</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Regeringens förslag: Bidragstiden för rekryteringsstöd för hög-<br>skoleutbildade är högst tolv månader vid anställning av den som<br>har avslutat en högskoleutbildning om minst 120 poäng och som<br>får anställning i ett litet företag som saknar denna kompetens.<br>Stödet lämnas som en försöksverksamhet med högst 50 % av<br>lönekostnaderna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har föreslagits (avsnitt<br>2.5) bör akademikerpraktiken utökas till högst sex månader. Praktiken<br>ges till nyutexaminerade högskoleutbildade.</p>
<p>Regeringen föreslår nu, som en försöksverksamhet under nästa bud-<br>getår, ett rekryteringsstöd som skall underlätta för arbetslösa högsko-<br>leutbildade med arbetslivserfarenhet att återgå till den reguljära arbets-<br>marknaden.</p>
<p>En arbetsgivare som anställer en arbetslös högskoleutbildad med en<br>avslutad utbildning om minst 120 poäng som inte bör anvisas akademi-<br>ker- eller ungdomspraktik bör kunna få ett rekryteringsstöd för hög-<br>skoleutbildade för den anställde. Stödet bör få beviljas vid anställning i<br>små företag som saknar högskolekompetensen i fråga.</p>
<p>Internationellt sett har motsvarigheter till ett rekryteringsstöd för<br>högskoleutbildade slagit väl ut. Projekt för kompetenshöjning i små och<br>medelstora företag finns i bl.a. Frankrike, Tyskland och Holland. Före-<br>tag som anställer personal inom FoU (forskning och utveckling) får ett<br>ca 50-procentigt stöd under ett till två års tid. I Tyskland anställdes<br>under perioden 1985 - 1988 totalt 20 000 personer i FoU-verksamhet<br>med detta stöd. I Frankrike fick två tredjedelar av de stödanställda<br>arbete efter stödperioden.</p>
<p>Många små företag har behov av en ökad kompetens i form av civi-<br>lingenjörer, tekniker, civilekonomer, exportsäljare etc. Dessa företag<br>saknar emellertid ofta kunskap om vad kvalificerad högskoleutbildad<br>arbetskraft kan bidra med för att förstärka och utveckla företagen.</p>
<p>Den typ av kvalificerade insatser det är frågan om ger utdelning oftast<br>på lite längre sikt. Det kan t.ex. handla om produktutveckling, design,<br>teknisk utveckling eller marknadsutveckling för redan befintliga pro-<br>dukter. Ett stöd för anställning av högskoleutbildade bör därför inte<br>vara alltför kortvarigt. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader och<br>lämnas i form av rekryteringsstöd.</p>
<p>Med tanke på stödets längre varaktighet bör det lämnas med högst<br>50 % av den totala lönekostnaden. Stödet kan inte föregå eller lämnas<br>direkt efter en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd.</p>
<p>Stödet bör ingå som en del i en utvecklingsplan för att öka kompeten-<br>sen i företaget. Arbetsförmedlingen bör kunna samarbeta med t.ex. ut-<br></p>
<p>18</p>
<p>vecklingsbolag, länsstyrelsernas regionalpolitiska enheter, närings-<br>livskontor eller motsvarande i dessa frågor.</p>
<p>Kostnaderna för stödet bör rymmas inom de medel som har beräknats<br>för rekryteringsstöd under nästa budgetår. Försöksverksamheten kom-<br>mer att utvärderas.</p>
<p>2.8 Ungdomspraktik</p>
<p>En gemensam arbetsgrupp mellan Arbetsmarknadsdepartementet och<br>AMS ser över möjligheterna att förenkla åtgärdsreglema. Arbetsgrup-<br>pens första uppgift har varit att se över reglerna för ungdomspraktiken.<br>Vissa justeringar har efter en inkörsperiod kunnat göras utan att de<br>grundläggande riktlinjerna för åtgärden ändrats. En ny förenklad förord-<br>ning om ungdomspraktikanter skall börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.<br>Förenklingarna kommer att avse frågor bl.a. om förutsättningarna för<br>anvisningar, praktik på deltid, anvisningstidema och definitionen på<br>funktionshinder.</p>
<p>2.9 Rekryteringsstöd</p>
<p>Regeringen beslutade den 14 april 1994 att införa mer flexibla anvis-<br>ningsregler för platser med rekryteringsstöd. Rekryteringsstöd kan nu<br>lämnas till en arbetsgivare som anställer en arbetssökande som anvisas<br>av länsarbetsnämnden om den arbetssökandes sysselsättningssituation<br>inte kan lösas på annat sätt. Tidigare skulle den som anvisades en plats<br>med rekryteringsstöd, med vissa undantag, ha varit arbetslös i minst tre<br>månader eller minst en månad om personen var yngre än 25 år.</p>
<p>Genom den nu genomförda ändringen blir det möjligt för arbetsför-<br>medlingen att använda rekryteringsstödet på ett mer offensivt sätt.<br>Förmedlingen kan t.ex. anvisa en person till en plats med rekryterings-<br>stöd direkt efter annan åtgärd, om det underlättar nyanställning. Flexi-<br>biliteten kan också användas för att ytterligare underlätta prioriterade<br>gruppers tillträde till den reguljära arbetsmarknaden.</p>
<p>De mer flexibla anvisningstidema till rekryteringsstödet kommer att<br>följas upp och omprövas när läget på arbetsmarknaden har förbättrats.</p>
<p>Regeringen har även beslutat att äldre arbetslösa, om det finns synner-<br>liga skäl, skall kunna anvisas till platser med rekryteringsstöd i högst<br>tolv månader inom hela arbetsmarknaden. Tidigare kunde den äldre<br>arbetskraften anvisas till anställning med rekryteringsstöd i högst tolv<br>månader endast inom kommuner och landsting.</p>
<p>Regeringen anser att anställningar måste underlättas framför allt inom<br>näringslivet. Dessutom måste äldre arbetslösa få en ökad möjlighet att<br>komma tillbaka till arbetslivet. Över hälften av de arbetslösa äldre är<br>långtidsarbetslösa. Arbetslösheten innebär att erfaren arbetskraft inte tas<br>till vara. Dessutom medför t.ex. förtidspensioneringar av medicinska<br>skäl, vilket kan bli alternativet, stora kostnader för samhället.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>19</p>
<h4>3 Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen under anslaget<br>Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig perso-<br>nalförstärkning vid arbetsförmedlingen (avsnitt 2.3),</p>
<p>2. godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen under anslaget<br>Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsin-<br>satser (avsnitt 2.4),</p>
<p>3. godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik (avsnitt 2.5),</p>
<p>4. godkänner regeringens förslag om bidrag till utbildning i företag<br>(avsnitt 2.6),</p>
<p>5. godkänner regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryte-<br>ringsstöd för högskoleutbildade (avsnitt 2.7),</p>
<p>6. godkänner vad regeringen har anfört om förenklade regler inom<br>ungdomspraktiken (avsnitt 2.8),</p>
<p>7. godkänner vad regeringen har anfört om en flexiblare användning<br>av rekryteringsstödet (avsnitt 2.8),</p>
<p>8. med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr.<br>1993/94:189), dels regeringens förslag i prop. 1993/94:140, under<br>tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åt-<br>gärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på<br>25 766 738 000 kr.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>Lönegaranti- och arbetsmarknadsfonderna</h4>
<p>1.1 Lönegarantifonden</p>
<p>Regeringens förslag: En rörlig kredit får disponeras i Riksgäld-<br>skontoret om högst 5 000 miljoner kronor under budgetåret<br>1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En arbetstagare som blir utan lön på<br>grund av att arbetsgivaren har försatts i konkurs kan i vissa fall få<br>ersättning från lönegarantifonden enligt lönegarantilagen.</p>
<p>På grund av det stora antalet konkurser under de gångna åren har ut-<br>betalningarna från lönegarantifonden varit mycket omfattande varför<br>intäkterna inte räckt för att finansiera utbetalningarna. Ett stort under-<br>skott har uppstått i fonden. Underskottet beräknas uppgå till ca 4 miljar-<br>der kronor vid utgången av budgetåret 1993/94. Underskottet har fi-<br>nansierats via en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret. För budgetåret<br>1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder kronor.</p>
<p>20</p>
<p>Under år 1993 har ett ordentligt trendbrott skett i utvecklingen av<br>såväl antalet som storleken av konkurserna. Från och med hösten 1993<br>har antalet konkurser varit avsevärt lägre än samma månad ett år tidiga-<br>re. Minskningen av konkurser har främst skett hos de större företagen<br>varför antalet anställda som är berörda av konkurser har minskat ännu<br>kraftigare. Utbetalningarna av lönegaranti för budgetåret 1993/94 be-<br>döms komma att nära halveras jämfört med budgetåret innan.</p>
<p>Regeringen bedömer att konkurserna på grund av den förbättrade<br>kostnadssituationen och konjunkturvändningen kommer att fortsätta att<br>minska och att utbetalningarna från lönegarantifonden under budgetåret<br>1994/95 kommer att uppgå till ca 1 400 miljoner kronor. Till utgifts-<br>minskningen bidrar även den uppstramning av villkoren i lönegaranti-<br>reglerna som gjordes år 1993 och den ytterligare uppstramning som<br>föreslagits riksdagen under våren 1994 (prop. 1993/94:208). Denna<br>senare förändring uppskattas medföra en utgiftsminskning på 400 till<br>500 miljoner kronor.</p>
<p>Det redan uppkomna underskottet (skulden) belastar utgiftssidan med<br>ränteutgifter på drygt 200 miljoner kronor per år.</p>
<p>Lönegarantifonden finansieras via en arbetsgivaravgift på 0,20 % av<br>arbetsgivarens lönekostnader. För budgetåret 1994/95 väntas inkomster-<br>na uppgå till ca 1 300 miljoner kronor. Underskottet för budgetåret<br>1994/95 blir således relativt begränsat.</p>
<p>Kammarkollegiet disponerar för närvarande en rörlig kredit om högst<br>7 000 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för lönegarantikostnader. För<br>budgetåret 1994/95 bör denna kredit uppgå till högst 5 000 miljoner<br>kronor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om<br>högst 5 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för utbetalningar<br>enligt lönegarantilagen.</p>
<p>7.2 Arbetsmarknadsfonden</p>
<p>Regeringens förslag: En kredit får disponeras i Riksgäldskontoret<br>om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsför-<br>säkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant<br>arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utgifterna för arbetsmarknadsfonden<br>bestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten och de<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också ersättningens</p>
<p>21</p>
<p>storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa (inkl,<br>åtgärder). Arbetslösheten väntas i höst att minska. Jämfört med bud-<br>getåret 1993/94 blir dock arbetslöshetsnivån (inkl, åtgärder) fortfarande<br>något högre budgetåret 1994/95. Regeringen bedömer att utgifterna<br>(exkl. ränteutgifter) under budgetåret kommer att uppgå till ca 55 mi-<br>ljarder kronor.</p>
<p>En mindre del av kostnaderna hänför sig till den föreslagna allmänna<br>arbetslöshetsförsäkringen, som skall införas fr.o.m. den 1 juli 1994.<br>Denna innebär att alla som har haft en fast förankring på arbetsmarkna-<br>den omfattas av en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Kost-<br>nadsökningen till följd av detta uppskattas till drygt 2 miljarder kronor.</p>
<p>Merparten av utgifterna för arbetslöshetsersättningarna beräknas avse<br>den inkomstrelaterade ersättningen från arbetslöshetskassorna och ar-<br>betsmarknadskassoma, ca 37 miljarder kronor under budgetåret<br>1994/95. Utbetalningarna av grundbeloppet i KAS beräknas till drygt</p>
<p>1 miljard kronor och för permitteringslöneersättning 200 miljoner kro-<br>nor. Dessutom finansieras åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) och<br>utbildningsvikariat via arbetsmarknadsfonden. Utöver detta förs pengar<br>från fonden för att finansiera utbildningsbidrag för dem som deltar i<br>arbetsmarknadsutbildning och skulle ha varit berättigade till en inkomst-<br>relaterad arbetslöshetsersättning om de hade varit öppet arbetslösa.<br>Sammantaget beräknas dessa åtgärder belasta arbetsmarknadsfonden<br>med ca 16 miljarder kronor.</p>
<p>Arbetslöshetsförsäkringen finansierades t.o.m. år 1993 med dels en<br>socialavgift, benämnd arbetsmarknadsavgift, dels en avgift från arbets-<br>löshetskassorna, benämnd finansieringsavgift. Under budgetåret 1992/93<br>bidrog arbetsmarknadsavgiften med 13,1 miljarder kronor medan fi-<br>nansieringsavgiften bidrog med 1,2 miljarder kronor. Socialavgiften har<br>inte ändrats utan den är densamma under det kommande budgetåret,<br>dvs. 2,12 % av arbetsgivarens lönekostnader.</p>
<p>För att bl.a. komma till rätta med de stora underskott som finns i<br>arbetslöshetsförsäkringen infördes i januari 1994 en allmän avgift för att<br>finansiera de kontanta stöden vid arbetslöshet. Samtidigt avskaffades<br>finansieringsavgiften. Den allmänna avgiften tas fr.o.m. januari 1994 ut<br>med 1 % av förvärvsinkomster. Den 1 januari 1995 höjs avgiften till</p>
<p>2 %. Denna avgift innebär en inkomst av ca 11 miljarder kronor bud-<br>getåret 1994/95. Finansieringen av de kontanta stöden vid arbetslöshet<br>kommer fr.o.m. år 1995, då avgiften är 2 %, att ske med ungefär lika<br>delar arbetsgivaravgift och allmän avgift på förvärvsinkomster.</p>
<p>Även på utgiftssidan har kostnadsminskningar genomförts under in-<br>nevarande budgetår, genom fastställandet av den högsta kompensations-<br>nivån i arbetslöshetsförsäkringen till 80 % av tidigare inkomst samt de<br>återinförda fem karensdagama. Samtidigt har förändringar gjorts som<br>medfört ökade utgifter, t.ex. höjningen av grundbeloppet i KAS och den<br>lägsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen vid årsskiftet 1993/94.<br>Sammantaget har detta medfört kostnadsminskningar på ca 4,5 - 5 mil-<br>jarder kronor. I förslaget om en allmän arbetslöshetsförsäkring finns</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>22</p>
<p>även förändringar som medför minskade kostnader. Dessa besparingar Prop. 1993/94:150<br>kommer dock främst få effekt först på längre sikt eftersom generösa Bilaga 10<br>övergångsregler föreslås.</p>
<p>Mot de sammanlagda utgifterna på ca 55 miljarder kronor skall ställas<br>de beräknade inkomsterna under nästa budgetår på ca 25 miljarder kro-<br>nor. Utgifterna kommer således att överstiga inkomsterna med ca 30<br>miljarder kronor. Till detta belopp skall även läggas ett redan befintligt<br>underskott i arbetsmarknadsfonden som beräknas att uppgå till ca 54<br>miljarder kronor vid ingången av budgetåret 1994/95. Härtill kommer<br>räntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor för budgetåret 1994/95. Vid<br>utgången av budgetåret 1994/95 kommer arbetsmarknadsfonden att<br>redovisa ett underskott på nära 90 miljarder kronor.</p>
<p>Arbetsmarknadsfonden måste således förstärkas. Riksförsäkringsver-<br>ket disponerar för närvarande en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om<br>högst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall finansieras från<br>arbetsmarknadsfonden. Krediten bör utökas till högst 100 miljarder kro-<br>nor och Riksgäldskontoret bör med hänsyn till att skulden kommer att<br>vara långvarig ges möjlighet att hantera arbetsmarknadsfondens upp-<br>låning på ett sätt som ger bästa möjliga villkor.</p>
<p>Från och med den 1 juli 1994 kommer inkomsterna från den allmänna<br>avgiften för finansiering av kontanta förmåner vid arbetslöshet att över-<br>föras från statsbudgetens inkomsttitel Fysiska personers inkomstskatt till<br>arbetsmarknadsfonden med en tolftedel av den beräknade årsavgiften<br>per månad. En slutreglering kommer att göras när taxeringsutfallet är<br>känt.</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>medger att en kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst</p>
<p>100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen<br>och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmark-<br>nadsstöd och vissa utbildningsbidrag.</p>
<h2>B. Arbetslivsfrågor</h2>
<h3>B 5. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade</h3>
<h4>1 AMS</h4>
<p>I skrivelsen den 25 februari 1994 har AMS föreslagit att medelsramen<br>för otraditionella insatser ökas till 60 miljoner kronor samt att en mind-<br>re del av denna ram skall få användas för projektledning och andra<br>liknande kostnader som hänför sig till specifika projekt och som inte<br>normalt skall finansieras med ordinarie förvaltningsmedel.</p>
<p>23</p>
<p>Vidare har AMS föreslagit att bidragsnivån vid skyddat arbete hos<br>offentliga arbetsgivare (OSA) för samtliga målgrupper skall kunna<br>uppgå till högst 100 % av lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.</p>
<p>AMS har också begärt att den uppdragsfinansierade verksamheten<br>med Arbetslivstjänster under anslaget B 4. Yrkesinriktad rehabilitering:<br>Uppdragsverksamhet skall få undantas från bestämmelserna i kapital-<br>försörjningsförordningen (1992:406) i fråga om överskott, som uppstår<br>i verksamheten. Enligt den nämnda förordningen får det ackumulerade<br>överskottet i en avgiftsfinansierad verksamhet balanseras i ny räkning<br>förutsatt att det uppgår till högst 10 % av verksamhetens omsättning.<br>AMS förslag innebär att verksamheten skulle få behålla ett överskott på<br>15 % av omsättningen.</p>
<p>AMS har återkommit med vissa förslag om bidrag till arbetsbiträde åt<br>handikappade, m.m., som regeringen tidigare har redovisat i 1994 års<br>budgetproposition.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>2 Regeringens överväganden</h4>
<p>2.1 Otraditionella insatser</p>
<p>Regeringens förslag: Medelsramen för s.k. otraditionella insatser<br>höjs med 20 miljoner kronor till 50 miljoner kronor budgetåret<br>1994/95.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: AMS begäran om en höjning av me-<br>delsramen för s.k. otraditionella insatser från 30 till 60 miljoner kronor<br>budgetåret 1994/95 har motiverats med att styrelsen redan under våren<br>1994 fått ansökningar från länsarbetsnämnderna om medel till olika<br>projekt på sammantaget ca 65 miljoner kronor. Exempelvis finns ansök-<br>ningar om medel till samverkansprojekt mellan AMV, försäkringskas-<br>san, kommunen och landstinget om verksamhet för sökande med psyki-<br>ska funktionshinder, projekt för att rehabilitera handikappade skogsarbe-<br>tare och projekt som gäller informationsteknologi och handikapp.</p>
<p>Regeringen föreslår att medelsramen för s.k. otraditionella insatser<br>höjs från 30 miljoner kronor till högst 50 miljoner kronor budgetåret<br>1994/95. Det är angeläget att nya medel och metoder att rehabilitera<br>människor med funktionshinder till arbete kan prövas och utvecklas.<br>Samtidigt är det viktigt att projektens ekonomi och möjligheter prövas<br>noga. Det är väsentligt att medlen används till åtgärder som ligger klart<br>utanför det befintliga regelsystemet. De får således inte användas för att<br>vidga målgrupper, höja beloppsgränser eller på annat sätt ändra villko-<br>ren i de befintliga stödsystemen. Medlen bör användas så att de ger<br>minst samma sysselsättningseffekt som vid användning till lönebidrag.</p>
<p>24</p>
<p>AMS skall särskilt redovisa hur medel till s.k. otraditionella insatser Prop. 1993/94:150<br>används och vilka sysselsättningseffekter som uppnås. Liksom för in- Bilaga 10<br>satser av icke traditionellt slag under anslaget A 2. Arbetsmarknadspoli-<br>tiska åtgärder bör en mindre del av medlen få användas för projekt-<br>ledning och andra liknande kostnader, som hänför sig till specifika<br>projekt och som inte normalt skall finansieras inom ramen för ordinarie<br>förvaltningsmedel.</p>
<p>2.2 Enhetliga bidragsregler vid skyddat arbete hos offentliga arbetsgi-<br>vare</p>
<p>Regeringens förslag: Vid skyddat arbete hos offentliga arbets-<br>givare tillämpas som en försöksverksamhet under tidsperioden den<br>1 juli 1994 - 30 juni 1996 ett system med flexibla bidrag enligt<br>samma regler som gäller för bidrag vid anställning med lönebi-<br>drag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid anställning med lönebidrag till-<br>lämpas sedan den 1 juli 1991 ett system med flexibla bidrag, som in-<br>nebär att bidragsnivån bestäms utifrån den arbetshandikappade<br>sökandens behov och förutsättningar beträffande arbetsförmåga och<br>graden av funktionsnedsättning. Den som har en betydande nedsättning<br>av arbetsförmågan på grund av en funktionsnedsättning skall kunna<br>omfattas av ett högre lönebidrag än den som kan göra en större arbets-<br>insats. Bidragets storlek skall således inte bestämmas av arbetsgivarens<br>ekonomiska möjligheter att svara för lönekostnader utan av den arbets-<br>handikappade sökandens förutsättningar. Lönebidraget kan högst mot-<br>svara lönekostnaden, upp till ett visst högsta belopp, för den arbets-<br>handikappade anställde. Högsta lönesumma som får ligga till grund för<br>bidrag är 13 700 kronor per månad. Även lagstadgade sociala avgifter<br>är bidragsgrundande.</p>
<p>Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan nu anvisas sökande<br>med socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrif-<br>terna i förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos<br>offentliga arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas med<br>högst 75 % av lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.<br>Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 11, bet.<br>1993/94:AU12, rskr. 1993/94:190) att målgruppen för denna form av<br>skyddat arbete även skall kunna omfatta personer som är berättigade till<br>insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-<br>hindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. Den sist-<br>nämnda gruppen bör kunna definieras och avgränsas på samma sätt som<br>skett för psykiskt handikappade i överenskommelser mellan AMS och<br>Samhall om rekrytering till Samhall av prioriterade grupper. För de</p>
<p>25</p>
<p>nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till hela<br>lönekostnaden.</p>
<p>En följd av regeländringarna blir att bidraget för socialmedicinskt ar-<br>betshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare särregle-<br>ras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller för<br>den nämnda gruppen arbetshandikappade.</p>
<p>Regeringen förordar nu att systemet med flexibla lönebidrag tillämpas<br>fullt ut även för socialmedicinskt arbetshandikappade i skyddat arbete<br>hos offentliga arbetsgivare och att bidragsreglerna vid anställning med<br>lönebidrag och sådant arbete samordnas. För detta arbete gäller dock<br>liksom för annat skyddat arbete att lagen (1982:80) om anställnings-<br>skydd inte är tillämplig på dem som anvisats sådant arbete. För båda<br>stödformerna bör gälla att en bedömning av den arbetshandikappade<br>personens förutsättningar skall avgöra bidragets nivå. Också för social-<br>medicinskt arbetshandikappade som bereds offentligt skyddat arbete bör<br>således göras en individuell prövning av sökandens förutsättningar och<br>den med hänsyn till dessa förutsättningar lämpliga bidragsnivån.</p>
<p>Regeringen förutsätter att ett mer enhetligt bidragssystem med möjlig-<br>het att lämna bidrag med upp till hela lönekostnaden även för social-<br>medicinskt arbetshandikappade i offentligt skyddat arbete inte annat än<br>i undantagsfall skall innebära höjda bidragsnivåer i dessa fäll. En mer<br>omsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar bör i många fall<br>kunna leda till en lägre bidragsnivå än den för närvarande ofta<br>schablonmässigt tillämpade 75-procentsnivån.</p>
<p>Att en ändamålsenlig prövning kan komma till stånd får visst stöd i<br>den utvärdering av det flexibla lönebidraget, som nyligen redovisats av<br>Riksrevisionsverket (rapport RRV 1994:4). Denna tyder på att bidrags-<br>nivåema i det flexibla lönebidraget, mot bakgrund av lågkonjunkturen<br>m.m., kunnat hållas på en låg nivå. Dock finns en klar risk - inte minst<br>i ett svårt arbetsmarknadsläge - att höjningen av bidragsgränsen för<br>socialmedicinskt arbetshandikappade kan få till följd att den genom-<br>snittliga bidragsnivån höjs och att därmed färre kan sysselsättas för an-<br>visade medel. Regeringen föreslår därför att möjligheten att lämna<br>bidrag med mer än 75 % av lönesumman för socialmedicinskt arbets-<br>handikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare skall prövas<br>på försök under tidsperioden den 1 juli 1994 - 30 juni 1996. Regering-<br>en avser att uppdra åt AMS att särskilt redovisa utvecklingen av bi-<br>dragsnivåer, kostnader m.m. för skyddat arbete hos offentliga arbets-<br>givare.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>26</p>
<p>2.3 Funktions hindrade ungdomars deltagande i vägledningsveckor</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Regeringens förslag: Skolungdomar med funktionshinder skall få<br>utbildningsbidrag till kostnader i samband med inskrivning vid<br>Ami, när de deltar i vägledningsveckor inför studie- och yrkesval,<br>som har anordnats av en arbetsförmedling eller ett arbetsmark-<br>nadsinstitut.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har med anledning av en<br>motion i frågan (motion 1993/94 :A233) tagit upp ersättningen till funk-<br>tionshindrade skolungdomar, som deltar i särskilda informations- och<br>vägledningsaktiviteter, s.k. vägledningsveckor, anordnade av af/Ami.<br>Ersättningen avser reskostnader och uppehälle. Dessa vägledningsin-<br>satser är ett led i AMV:s arbete med unga handikappade. Studie- och<br>yrkesvägledning för skolungdomar är en angelägenhet för skolan. Det<br>har emellertid visat sig att alla kommuner eller skolor inte har ansett sig<br>kunna bekosta de handikappade ungdomarnas resor och uppehälle i<br>samband med deltagande i vägledningsveckor.</p>
<p>Arbetsmarknadsutskottet konstaterar (bet. 1993/94:AU12) att AMV:s<br>insatser syftar till att tidigt, som regel mellan årskurserna åtta och nio,<br>ge vägledning till skolungdomar med funktionshinder för att underlätta<br>övergång från skola till arbetsliv eller fortsatta studier. Det sker ofta i<br>nära samverkan mellan skolans syo-konsulenter eller SIH-konsulenter<br>eller yrkesvalslärare. Af/Ami har utvecklat särskilda vägledningsveckor<br>där ungdomar ges möjlighet till fördjupad vägledning i grupp, oftast<br>förlagda till Ami-S med särskild kompetens på resp, handikappområde.<br>Utskottet bedömer att dessa vägledningsveckor är av mycket stort värde<br>för att underlätta övergången från skola till arbetsliv. Det är, enligt<br>utskottet, självfallet angeläget att alla ungdomar som behöver denna<br>insats också kan få den. Enligt utskottets mening bör regeringen under-<br>söka om det går att lösa det problem som tas upp i motionen. Detta har<br>riksdagen som sin mening gett regeringen till känna (bet.<br>1993/94:AU12, rskr 1993/94:190).</p>
<p>Enligt regeringens mening har ungdomar med funktionshinder särskilt<br>stort behov av information och vägledning inför studie- och yrkesval.<br>Utöver information om utbildningsvägar och arbetsmarknad behöver de<br>i högre grad än andra ungdomar få kännedom om olika arbetens krav<br>och möjligheter, om kompensatoriska tekniker, arbetshjälpmedel m.m.<br>Det är också angeläget att vägledningsinsatsema påbörjas i ett tidigt<br>skede och således redan före valet till gymnasieskolan.</p>
<p>Studie- och yrkesorientering för skolungdomar är en angelägenhet för<br>skolan. Insatser som AMV:s vägledningsveckor får dock anses gå ut-<br>över vad skolan har skyldighet att erbjuda och finansiera för dessa<br>elever. Inte heller de regelverk som gäller inom arbetsmarknadspoliti-<br>kens område ger utrymme att bekosta insatser för skolungdomar. In-</p>
<p>27</p>
<p>skrivna vid Ami får utbildningsbidrag enligt de regler som gäller vid<br>arbetsmarknadsutbildning. Enligt förordningen (1987:406, omtryckt<br>1993:723) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade ungdomar,<br>som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt att de<br>är eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar på<br>grundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå till<br>arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. För<br>att funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i samband<br>med vägledningsveckor betalda behöver därför regelsystemet ändras.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att ungdomarna skall kunna få utbildnings-<br>bidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i vägledningsveckor inom<br>ramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget bör avse<br>kostnader för resor och uppehälle - i normalfallet kostnad för boende<br>och måltider - under deltagandet. Det förhållandet att ungdomarna fort-<br>sätter sin utbildning i ungdomsskolan och således inte är arbetslösa eller<br>arbetssökande skall inte hindra att bidraget kan beviljas. Upp till 300<br>ungdomar årligen beräknas delta, vilket innebär en omfattning på ca<br>500 deltagarveckor. Kostnaden beräknas uppgå till högst ca en miljon<br>kronor och inryms i anslaget.</p>
<p>I sammanhanget kan regeringen erinra om att AMV också i vissa<br>andra avseenden gör insatser for funktionshindrade skolungdomar ge-<br>nom att lämna bidrag till arbetshjälpmedel eller arbetsbiträde, som dessa<br>ungdomar behöver i samband med praktisk arbetslivsorientering och<br>annan praktik.</p>
<h4>3 Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner att högst 50 000 000 kr av under anslaget Särskilda<br>åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till<br>s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1),</p>
<p>2. godkänner förslaget om försöksverksamhet med ändrade regler<br>för statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlig-<br>het med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2),</p>
<p>3. godkänner vad regeringen förordar om utbildningsbidrag till handi-<br>kappade skolungdomar, som deltar i vägledningsveckor (avsnitt 2.3).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>28</p>
<h3>Bilaga 11</h3>
<p>Kulturdepartementet</p>
<p>11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<h3>Bilaga 11 till kompletteringspropositionen 1994</h3>
<h1>Kulturdepartementet</h1>
<h3>(Elfte huvudtiteln)</h3>
<h2>1 Kulturverksamhet m.m.</h2>
<h3>1.1 Kulturmiljövård</h3>
<p>I prop. 1993/94:140 om bygder och regioner i utveckling har regeringen<br>redovisat att det är angeläget att finna olika vägar att stödja regional utveck-<br>ling. Kultur i olika former har stor betydelse för en regions livskraft och<br>utveckling. Ett rikt kulturliv och en levande kulturmiljö kan bidra till att göra<br>en plats attraktiv som bostadsort och kan därmed påverka lokalisering av<br>företag liksom möjligheten att rekrytera kvalificerad arbetskraft.</p>
<p>Regeringen har den 3 mars 1994 som uppföljning av riksdagens beslut om<br>extra ROT-åtgärder för budgetåret 1993/94 beslutat om ett extra anslag på 195<br>miljoner kronor till Riksantikvarieämbetet att användas för upprustning av<br>kulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader. Ett antal angelägna projekt<br>har därför nu kunnat komma igång. Även med detta väsentliga tillskott finns<br>det fortfarande behov av upprustningsåtgärder i den kulturhistoriskt värde-<br>fulla bebyggelsen. Regeringen finner det därför motiverat att för budgetåret<br>1994/95 ytterligare 300 miljoner kronor bör anslås till s.k. ROT-åtgärder i<br>byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. I bilaga 10 till denna pro-<br>position har redovisats att medlen bör anvisas över Arbetsmarknadsdeparte-<br>mentets huvudtitel.</p>
<p>Det finns inom kulturmiljövården en god beredskap att komma i gång med<br>ytterligare ett antal större och mindre upprustnings- och restaureringsprojekt.<br>Exempel på projekt som kan igångsättas utan större dröjsmål är vissa av<br>vallonbruken i Uppland, andra industriminnen, företrädesvis i Norrland och<br>Bergslagen, väderkvarnar på Öland m.m.</p>
<p>De projekt som kan få en långsiktigt positiv effekt för den regionala<br>utvecklingen skall prioriteras. Det kan vara projekt av rent museal karaktär<br>som kan gynna kulturturismen. Det kan också vara bebyggelse som kan<br>användas för kulturella arrangemang, utbildningsverksamhet, social verk-<br>samhet o. dyl., men också till vanliga arbetsplatser eller bostäder.</p>
<p>Det är väl känt att kulturområdets småskaliga projekt kan ge omedelbara<br>sysselsättningseffekter. De kan också ges den spridning över landet som<br>eftersträvas. De föreslagna extra medlen kan komma att skapa omkring 1 800<br>nya jobb för olika yrkeskategorier inom ombyggnads- och upprustningsverk-<br>samheten. Siffran bygger på Boverkets beräkningar att en miljon kronor i<br>stöd till kulturhistoriskt värdefulla byggnader ger 5-6 nya årsarbeten.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Riksantikvarieämbetet bör samråda med Arbetsmarknadsstyrelsen om med-<br>lens fördelning över riket.</p>
<p>Beslut om medel för byggnadsvård och kulturmiljövård kan sedan budget-<br>året 1993/94 delegeras från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelsernas kultur-<br>miljöenheter. På länsstyrelserna arbetar man med inriktningen att se till länets<br>hela utveckling och ta till vara dess resurser. På länsstyrelserna känner man<br>väl till olika regionala projekt och vad de har för potential ur olika aspekter.<br>Dessutom har man ett upparbetat kontaktnät och ett nära samarbete med<br>landsting, kommuner, länsmuseer, olika lokala organisationer, företag och<br>intressenter. Detta gör att länsstyrelserna kan styra de medel man har till för-<br>fogande på ett effektivt sätt.</p>
<p>I prop. 1993/94:100 bil. 14 föreslog regeringen att länsstyrelsernas kultur-<br>miljöenheter skulle ges medel för handläggningen av nya arbetsuppgifter<br>inom bl.a. byggnadsvården, landskapsvården, kyrkorestaureringar och arke-<br>ologiområdet. Riksdagen (bet. 1993/94:BoU13, rskr. 1993/94:211) har del-<br>vis avvisat regeringens förslag på denna punkt. På en del länsstyrelser kan<br>detta komma att skapa vissa problem för en smidig hantering av de extra<br>insatserna. Regeringen förutsätter att länsstyrelserna därför nu prövar de<br>möjligheter till intern omfördelning av resurserna för handläggning, som<br>uppgifterna inom kulturmiljövården kan komma att kräva.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 11</p>
<h3>1.2 B 33. Bidrag till vissa museer m.m.</h3>
<p>Museiutredningen (Ku 1993:05) som har haft i uppdrag att överväga frågan<br>om den statliga museipolitikens räckvidd bl.a. mot bakgrund av förslag som i<br>olika sammanhang förts fram om statligt ansvarstagande eller statligt stöd till<br>nya museer har nyligen överlämnat sitt betänkande Minne och bildning -<br>Museernas uppdrag och organisation (SOU 1994:51). Regeringens avsikt var<br>att i anslutning till behandlingen av utredningens förslag ta upp frågan om<br>stöd till bl.a. Bildmuseet i Umeå.</p>
<p>Riksdagen har emellertid på grundval av två motioner redan beslutat att<br>anvisa 1 miljon kronor under detta anslag till verksamheten vid Bildmuseet i<br>Umeå under budgetåret 1994/95 (bet. 1993/94: KrU26, rskr. 1993/94:196).</p>
<p>Riksdagen har bl.a. noterat att ett särskilt avtal träffats mellan Statens<br>konstmuseer och Bildmuseet i augusti 1993. Syftet med detta är att de båda<br>museiorganisationerna i samverkan skall stärka konstbildningsarbetet i övre<br>Norrland genom att göra Bildmuseet till ett regionalt konstcentrum. Genom<br>samarbetet får Statens konstmuseer möjlighet att göra sina samlingar tillgäng-<br>liga för en ny publik under betryggande omständigheter.</p>
<p>Riksdagen har vidare redovisat att den konstbildande verksamhet som<br>bedrivs vid Bildmuseet är av stor betydelse för den nordligaste regionen i<br>Sverige. Regeringen delar denna uppfattning, men anser att den ekonomiska<br>insatsen måste finansieras. Regeringen har därför för avsikt att beakta detta i<br>budgetpropositionen för budgetåret 1995/96.</p>
<p>Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Museet spelar en viktig<br>roll för de estetiska utbildningarna vid universitetet och utgör dessutom en<br>väsentlig basresurs för den museologiutbildning som universitetet är ensamt i<br>landet om att bedriva. Då museet utgör en väl integrerad del av universitetets<br>verksamhet bedömer regeringen det vara naturligt att medlen i stället beräknas<br>under åttonde huvudtitelns anslag C 9. Umeå universitet: Grundutbildning.<br>Detta föreslås även på annan plats i förevarande proposition (bil. 8). I konse-<br>kvens härav bör anslaget Bidrag till vissa museer m.m. föras upp i statsbud-<br>geten med ett motsvarande lägre belopp.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr.<br>1993/94:196) till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95<br>anvisar ett anslag på 101 938 000 kr.</p>
<h2>2 Invandring m.m.</h2>
<h3>2.1 Behovet av kommunplatser i flyktingmottagandet</h3>
<p>Regeringen bedömde i budgetpropositionen att sammanlagt drygt 100 000<br>flyktingar behövde tas emot i kommunerna under budgetåren 1993/94 och<br>1994/95. Kommunmottagandet innevarande budgetår antogs komma att<br>omfatta 51 000-52 000 personer, främst bosnier, som i huvudsak skulle tas<br>emot under senare delen av budgetåret. Regelsystemet för utbetalning av den<br>statliga ersättningen till kommunerna innebär att utbetalningarna till största<br>delen belastar budgetåret 1994/95. Budgetåret 1994/95 väntades ytterligare<br>50 000 personer flytta ut i kommunerna, med koncentration till budgetårets<br>första del.</p>
<p>Utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner har hittills skett<br>i den omfattning och takt som förutsattes i budgetpropositionen. Däremot<br>tyder mycket på att anhöriginvandringen från Bosnien-Hercegovina inte<br>kommer att bli så omfattande som tidigare antagits. Mot bakgrund av detta<br>skulle en reviderad bedömning av behovet av kommunplatser - med i övrigt<br>oförändrade förutsättningar - minska kommunmottagandet till sammanlagt<br>87 000 för de båda budgetåren.</p>
<p>Regeringen har emellertid den 14 april i år beslutat om en särskild<br>förordning som innebär att bam och barnfamiljer som ansökt om uppehålls-<br>tillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt prövad,<br>skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot detta.<br>Regeringens beslut bedöms leda till att drygt 20 000 personer, varav nästan<br>hälften bam, kommer att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det rör sig<br>huvudsakligen om Kosovoalbaner, vilka skall tas emot av kommunerna inom</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>ramen för flyktingmottagandet. Till allra största delen sker detta kommun-<br>mottagande under budgetåret 1994/95.</p>
<p>Regeringens vägledande beslut i mars om att ge permanent uppehålls-<br>tillstånd till fyra somalier medför att huvuddelen av de drygt 1 700 somalier,<br>som i dag vistas på flyktingförläggningar, under de närmaste månaderna<br>kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd och skall tas emot i kom-<br>munerna. Till detta kommer viss följdinvandring av anhöriga vilket gör att<br>man bör räkna med totalt ca 2 400 kommunmottagna somalier.</p>
<p>Totalt beräknas de av regeringen fattade besluten leda till att det behövs i<br>storleksordningen 5 000 fler kommunplatser budgetåret 1994/95 än vad som<br>angavs i budgetpropositionen.</p>
<p>Anslagsberäkning</p>
<p>I budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 har regeringen beräknat me-<br>delsbehovet för anslaget D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för<br>flyktingar m.m. till 7 632 141 000 kronor.</p>
<p>Med i det föregående angivna utgångspunkter och ett antagande om att<br>huvuddelen av flyktingarna kommer att tas emot i kommunerna under andra<br>halvåret 1994 och första kvartalet 1995 beräknas anslagsbehovet budgetåret<br>1994/95 för ersättningar till kommunerna bli 500 miljoner kronor högre än<br>vad som beräknades i budgetpropositionen. Beräkningarna avser schablon-<br>ersättningar, men även kostnaderna för handikappade och för bam utan egna<br>vårdnadshavare skulle kunna öka något. Det kan också uppstå ett behov av att<br>utöka anslagsposten för extraordinära kostnader utöver de 150 miljoner<br>kronor som föreslagits i budgetpropositionen.</p>
<p>För 1995/96 kan anslagskonsekvensema av de ökade kommunutflyttning-<br>ama komma att uppgå till 1,1 miljarder kronor i ersättningsutbetalningar till<br>kommunerna. Samtidigt kommer dock anslagsbehovet att minska jämfört<br>med tidigare beräkningar som en följd av lägre anhöriginvandring av bosnier<br>än som tidigare har antagits.</p>
<p>Samtidigt som anslagsbehovet för kommunersättningar ökar, bör de beslut<br>regeringen fattat leda till en viss minskning av förläggningskostnadema.<br>Handläggningstidema bör i vissa ärenden kunna kortas genom den särskilda<br>förordningen och praxisbeslutet vad gäller somalier. Det gäller särskilt i ären-<br>den som nu ligger hos Invandrarverket och som verket med tillämpande av<br>tidigare regler och praxis inte bifallit. I dessa fall bortfaller den handlägg-<br>ningstid som annars skulle ha åtgått för Utlänningsnämndens behandling av<br>ett överklagande. Under förutsättning att det finns tillgängliga kommunplatser<br>kan då utflyttning från en förläggning ske väsentligt snabbare med minskad<br>förläggningskostnad som följd. I de fall den beslutade förordningen innebär<br>att en asylsökande, som annars skulle avvisats, får stanna, bortfaller också<br>kostnaden för verkställighet av avvisningsbeslutet.</p>
<p>Överslagsvis kan man räkna med att sådana kostnader som nu aldrig<br>kommer att uppstå, minskar utgiftstrycket med 150 miljoner kronor. Netto-</p>
<p>Prop. 1993/94: 150</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>effekten på statsbudgeten totalt budgetåret 1994/95 till följd av regeringens<br>beslut den 14 april blir därmed (5OO-15O=)35O miljoner kronor. Regeringen<br>avstår emellertid från att föreslå riksdagen neddragningar på förläggnings-<br>anslaget eller andra anslag, eftersom utvecklingen av dessa anslag över-<br>huvudtaget är osäker.</p>
<p>Förslag till regeringsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>under elfte huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommunerna för åt-<br>gärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 500 000 000<br>kronor utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 12.</p>
<h3>2.2 Mottagandet av asylsökande</h3>
<p>I prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. föreslog regeringen att<br>rätten till bistånd enligt den föreslagna lagen om mottagande av asylsökande<br>m.fl. skulle upphöra när en ansökan om uppehållstillstånd avslagits och ett<br>beslut om avvisning eller utvisning skulle verkställas. Rätten till bistånd<br>skulle enligt förslaget dock kvarstå för den tid som skäligen behövdes för<br>verkställigheten av beslutet om avvisning eller utvisning. Motsvarande be-<br>stämmelser finns i den nu gällande lagen (1988:153) om bistånd åt asyl-<br>sökande m.fl.</p>
<p>I sitt betänkande (1993/94:SfU 11) med anledning av nämnda prop.<br>1993/94:94 föreslog socialförsäkringsutskottet att 11 § lagen om mottagande<br>av asylsökande m.fl. skulle få en sådan lydelse att det därigenom klargjordes<br>att statens kostnadsansvar omfattade även tiden för verkställigheten. Ut-<br>skottets lagförslag innebar att en asylsökande som fått ett lagakraftvunnet be-<br>slut om avvisning eller utvisning men som på annat sätt än genom att hålla sig<br>undan försvårade verkställigheten, skulle komma att ha rätt till bistånd av<br>Invandrarverket under obegränsad tid. Utskottet uttalade samtidigt att utskott-<br>et förutsatte att, i den mån ekonomiska sanktionsmöjligheter erfordrades<br>gentemot utlänningar som på annat sätt än genom att hålla sig undan för-<br>svårade verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, regeringen<br>skulle återkomma med förslag om det.</p>
<p>Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr. 1993/94:188).</p>
<p>Statens invandrarverk har i skrivelse den 28 mars 1994 framhållit att en<br>absolut rätt till bistånd fram till det att utlänningen lämnat landet avsevärt<br>kommer att försvåra verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning.<br>Verket pekar i skrivelsen också på att det i lagen finns möjligheter att sätta ned<br>och under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som<br>försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd och att åtminstone<br>samma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte medverkar<br>till avvisning.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Regeringen bedömer att det är nödvändigt att någon form av ekonomiska<br>sanktionsmöjligheter finns för det fall att utlänningen vägrar att medverka till<br>en åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten skall kunna genomföras.<br>Det kan t.ex. gälla den som vägrar att medverka till att söka en passhandling<br>som krävs för återresan. Sanktionsmöjlighetema bör ansluta till dem som<br>finns för asylsökande som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon form av<br>organiserad verksamhet eller som genom att hålla sig undan försvårar utred-<br>ningen i ärendet om uppehållstillstånd. Bestämmelsen i 10 § lagen (1994:137)<br>om mottagande av asylsökande m.fl. bör ändras i enlighet härmed.</p>
<p>I prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. föreslog regeringen<br>att driften av alla förläggningar skall vara öppen för entreprenad och att In-<br>vandrarverket aktivt skall arbeta för att öka inslaget av entreprenad. I propo-<br>sitionen angavs vidare bl.a. att skyldighet för personal hos privata entre-<br>prenörer att iaktta tystnadsplikt borde skrivas in i entreprenadavtalen. Mot<br>bakgrund av att personalen på en förläggning endast i begränsad omfattning<br>får del av integritetskänsliga uppgifter gjorde regeringen i propositionen be-<br>dömningen att sekretessfrågorna, åtminstone tills vidare, borde kunna lösas<br>avtalsvägen.</p>
<p>Socialförsäkringsutskottet uttalade i sitt betänkande 1993/94:SfUl 1 (s. 16)<br>med anledning av två motioner att det enligt utskottets mening är nödvändigt<br>att tystnadsplikten för privat anställda regleras i lag så att ett brott mot tyst-<br>nadsplikten kommer att kunna straffbeläggas. Utskottet ansåg att inte minst<br>riskerna för flyktingspionage måste tas på största allvar. Utskottet ansåg<br>därför att regeringen snarast borde återkomma till riksdagen med ett förslag<br>till en sådan lagreglering och hemställde att riksdagen med bifall till motion-<br>erna som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om<br>tystnadsplikt.</p>
<p>Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1993/94:188).</p>
<p>Med hänsyn till vad riksdagen uttalat i denna fråga föreslår regeringen att<br>en lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.</p>
<p>I lagen om mottagande av asylsökande m. fl. bör därför införas en be-<br>stämmelse av innebörd att den som är eller har varit verksam inom förlägg-<br>ningsverksamhet som drivs av enskild på uppdrag av Statens Invandrarverk<br>inte obehörigen får röja vad han eller hon därvid har erfarit om enskildas<br>personliga förhållanden. Det kan t.ex. vara fråga om ett aktiebolag, en fri-<br>villigorganisation eller en fysisk person som driver en förläggning efter att ha<br>slutit ett entreprenadavtal med Invandrarverket. Genom den föreslagna be-<br>stämmelsen kommer tystnadsplikt att gälla för de anställda på företaget eller<br>organisation eller hos den fysiska personen beträffande sådant som de genom<br>sin verksamhet får veta om utlänningar som vistas på förläggningen. Den nya<br>paragrafen bör placeras sist i lagen.</p>
<p>De förslag till lagändringar som läggs fram i detta ärende har inte varit<br>föremål för sedvanlig remissbehandling. Mot bakgrund av ändringarnas be-<br>gränsade omfattning och enkla beskaffenhet och då det är synnerligen ange-<br>läget att förslagen kan träda i kraft den 1 juli 1994 anser regeringen att för-<br>slagen kan läggas fram i förevarande skick. Med hänsyn till förslagens enkla</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>beskaffenhet får också Lagrådets hörande anses sakna betydelse. Något<br>yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mot-<br>tagande av asylsökande m.fl.</p>
<h3>2.3 Lagtext</h3>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om<br>mottagande av asylsökande m.fl.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande av<br>asylsökande m.fl.</p>
<p>dels att 10 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 §, samt före 24 § en ny<br>rubrik av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>10 §</p>
<p>För den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att delta i verksam-<br>het som avses i 4 § eller som genom att hålla sig undan försvårar utredningen<br>i ärendet om uppehållstillstånd kan dagersättning enligt 17 § sättas ned, dock<br>inte till den del den är avsedd att täcka utgifter för egen mathållning. Sådan<br>nedsättning kan även göras för ensamstående person som fyllt 16 men inte<br>18 år.</p>
<p>Om utlänning som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 även efter det nedsätt-<br>ning skett enligt första stycket utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet<br>som avses i 4 § eller genom att hålla sig undan försvårar utredningen i ärendet<br>om uppehållstillstånd, kan bostadsersättning enligt 16 § sättas ned helt, om<br>utlänningen erbjuds plats på en förläggning, och dagersättning enligt 17 §<br>sättas ned helt, om fri kost ingår i den erbjudna inkvarteringen.</p>
<p>Bestämmelserna i andra stycket<br>om nedsättning av bostadsersättning<br>och dagersättning tillämpas också i<br>de fall en utlänning utan giltigt skäl<br>vägrar att medverka till åtgärd som är<br>nödvändig för att ett beslut om<br>avvisning eller utvisning skall kunna<br>verkställas.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Tystnadsplikt</p>
<p>24 §</p>
<p>Den som är eller har varit verk-<br>sam inom förläggningsverksamhet<br>som drivs av enskild på uppdrag av<br>Statens Invandrarverk enligt 2 §, får<br>inte obehörigen röja vad han eller<br>hon därvid har erfarit om enskildas<br>personliga förhållanden.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>N äringsdepartementet</p>
<h2>Bilaga 12 till kompletteringspropositionen 1994</h2>
<h1>Näringsdepartementet</h1>
<h2>(Tolfte huvudtiteln)</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 12</p>
<h2>1 Exposition 1997 Stockholm</h2>
<h3>Bakgrund</h3>
<p>Stockholms stad och Stockholms Handelskammare har initierat ett pro-<br>jekt - Exposition 1997 Stockholm - för att i Stockholm genomföra en<br>kombinerad internationell utställning och mässa för näringsliv, vetenskap<br>och kultur. Expositionen avses äga rum 7 juni - 31 augusti 1997, dvs.<br>jämnt 100 år efter Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm<br>1897.</p>
<p>Exposition Stockholm 1997 AB, som ägs gemensamt av Stockholms<br>stad och Stockholms Handelskammare, har kommit in till regeringen med<br>en ansökan om ett räntebelagt villkorslån från staten på 375 miljoner<br>kronor, vilket skulle utbetalas med 200 miljoner kronor under andra halv-<br>året 1996 och med 175 miljoner kronor under första halvåret 1997.<br>Återbetalning av lånet skall enligt ansökan ske i december 1997. En lik-<br>nande ansökan har riktats till Stockholms stad. Expositionsbolaget har så-<br>ledes begärt villkorslån som uppgår till sammanlagt 750 miljoner kronor.<br>Expositionen, som av projektets ledning bedöms få en omslutning på<br>1 445 miljoner kronor, skall enligt ansökan inte vara beroende av bidrag<br>utan förväntas ge ett överskott och även ha rimliga reserver. Ett eventu-<br>ellt överskott avses användas för bildande av en fond för ekologisk forsk-<br>ning i Östersjöområdet. Villkorslånen behövs emellertid för att lösa den<br>finansiella överbryggningen mellan de stora kostnader som uppkommer<br>i uppbyggnadsfasen av projektet och de intäkter som till största delen<br>kommer in under den tid Expositionen pågår.</p>
<p>I ansökan anges att målet med Expositionen är att göra denna till en<br>riksangelägenhet, där Sverige skall visa upp vad näringsliv, vetenskap<br>och kultur förmår. Expositionen förväntas enligt arrangörerna dra till sig<br>besökare från såväl Sverige som övriga Europa, särskilt Östersjöområdet.<br>Den nationella manifestation av förnyelse, framtidstro och inspiration<br>som arrangörerna avser att uppnå med Expositionen förväntas av dessa<br>även medföra att Sverige kan markera sin ställning i det nya Europa, i<br>synnerhet i Östersjöområdet, på ett sådant sätt att omvärlden skall upp-<br>fatta Sverige som ett attraktivt investeringsland.</p>
<h4>Regeringens bedömning</h4>
<p>Regeringen delar bedömningen att "Expositionen 1997 Stockholm" kan<br>skapa betydande möjligheter att på bred front marknadsföra Sveriges nä-<br>ringsliv, vetenskap och kultur. Detta kan visa omvärlden att Sverige är<br>en avancerad kunskapsnation samtidigt som det svenska näringslivets in-<br>ternationella styrka betonas. Sammantaget kan detta medföra att Sverige<br>uppfattas som ett attraktivt investeringsland för både svenska och utländs-<br>ka företag. Därtill kommer att ett projekt av Expositionens karaktär san-<br>nolikt även kommer att ge vissa direkta samhällsekonomiska effekter som<br>t.ex. ökad produktion och ökade skatteinkomster beroende bl.a. på den<br>ökning av antalet utländska besökare som förväntas ske. En långsiktig ef-<br>fekt kan vara att Expositionen marknadsför Sverige som turistland, vilket<br>skulle kunna generera en ökad turism till Sverige.</p>
<p>Det är vidare regeringens uppfattning att det är nödvändigt med en<br>statlig eller annan offentlig lånefinansiering eller garanti för att täcka det<br>finansieringsbehov som finns för att genomföra Expositionen, bl.a. med<br>tanke på de väsentliga kommersiella risker som åtminstone finns i initial-<br>skedet av projektet. En sådan finansiering är troligen också ägnad att ge<br>projektet internationell trovärdighet och legitimitet.</p>
<p>Staten bör således medverka till en finansiering av projektet, men detta<br>bör ske i form av en kreditgaranti i stället för villkorslån. Beloppet på<br>kreditgarantin kan dock, med beaktande av det bedömda finansieringsbe-<br>hovet, sättas lägre än det ansökta beloppet för villkorslånet. Statens<br>risktagande vid en garanti bör vidare minskas i möjligaste mån. Kalky-<br>lerna för Expositionen är på nuvarande planeringsstadium osäkra och<br>översiktliga, vilket också påpekas av revisionsföretaget Öhrlings &<br>Reveko i en rapport som genomförts på Näringsdepartementets uppdrag.<br>Ett utfärdande av en kreditgaranti bör därför endast kunna ske om vissa<br>villkor är uppfyllda vid vissa angivna tidpunkter, vilket bör reducera sta-<br>tens risktagande väsentligt. Exempel på sådana villkor är att ett tillfreds-<br>ställande antal intressenter och utställare från alla delar av landet är en-<br>gagerade genom avtal, programpunkterna definierats mer i detalj, funge-<br>rande planerings- och kostnadsredovisningssystem har byggts upp, preci-<br>serade kostnadskalkyler dokumenterats och reviderade prognoser avseen-<br>de entréer och hyresintäkter framlagts samt reviderad och detaljerad fi-<br>nansieringsanalys presenterats. Ett ytterligare villkor för statens medver-<br>kan bör vara att Stockholms stad beslutar att medge ett villkorslån eller<br>annan likvärdig finansiering till Expositionen av minst samma omfattning<br>som staten. Det innebär att staten och Stockholms stad påtager sig ett<br>ansvar för eventuella kreditförluster i proportion till sina resp, finansie-<br>ringsinsatser.</p>
<p>En garantiavgift bör utgå. Kontrolltidpunktema för om villkoren upp-<br>fyllts bör vara i augusti 1994, i augusti 1996 i samband med det första<br>eventuella utnyttjandet av garantin och slutligen i januari 1997, då reste-<br>rande del av garantin skall utnyttjas. Staten bör även utse en revisor i Ex-<br>positionsbolaget.</p>
<p>Förutsättningen är naturligtvis också att verksamheten inte orsakar<br>oacceptabel inverkan på miljö eller trafik i området.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma villkoren för en Prop. 1993/94:150<br>kreditgaranti till Exposition 1997 Stockholm AB. Bilaga 12</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>bemyndigar regeringen att teckna avtal med Exposition 1997 Stock-<br>holm AB om utfärdande av en kreditgaranti intill ett belopp om högst<br>300 miljoner kronor.</p>
<h2>2 Fortsatt giltighet av lagen (1982:315) om sty-<br>relserepresentation för samhället i vissa stiftelser</h2>
<p>Riksdagen antog år 1982 lagen (1982:315) om styrelserepresentation för<br>samhället i vissa stiftelser (prop. 1981/82:112, bet. 1981/82:NU35, rskr.<br>1990/91:291). Enligt lagen har staten rätt att utse en ledamot och en<br>ersättare for denne i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har<br>tillgångar överstigande 5 miljoner kronor. Högst tio stiftelser får, enligt<br>lagen, samtidigt omfettas av sådan representation. Lagen gällde ursprung-<br>ligen till utgången av juni 1985. Tidsbegränsningen av lagen var<br>föranledd bl.a. av att stiftelsernas ställning och verksamhet utreddes av<br>stiftelseutredningen (Ju 1975:01).</p>
<p>Lagens giltighet har därefter förlängts tre gånger (senast genom SFS<br>1991:427). Skälet till detta har främst varit att slutgiltig ställning till<br>frågan om offentlig styrelserepresentation enligt regeringen borde tas<br>först när det förelåg en av riksdagen antagen stiftelselag.</p>
<p>Regeringen beslutade den 16 september 1993 en proposition om en ny<br>stiftelselag (prop. 1993/94:9). Den nya stiftelselagen innebär bl.a. att alla<br>stiftelser som berörs av styrelserepresentationslagens tillämpningsområde<br>utan undantag blir bokföringsskyldiga och skyldiga att upprätta en på<br>bokslutet grundad årsredovisning. De blir också skyldiga att ha kvalifice-<br>rad revisor och såväl årsredovisningen som revisionsberättelsen blir<br>offentlig. Om stiftelsen i det enskilda fellet t.ex. inte följer kravet på att<br>årsredovisningen skall vara offentlig, skall tillsynsmyndigheten alltid ha<br>möjlighet att ingripa. Detta innebär att vem som helst har goda möjlig-<br>heter att skaffa sig en inblick i hur stiftelserna sköts.</p>
<p>Mot bakgrund av det sagda ansåg regeringen i propositionen att<br>systemet med offentlig styrelserepresentation nu kunde upphöra.<br>Regeringen förordade i propositionen att stiftelselagen skulle träda i<br>kraft den 1 januari 1995. Det bedömdes därvid inte nödvändigt att<br>förlänga giltigheten för lagen om offentlig styrelserepresentation efter den<br>1 juli 1994.</p>
<p>Riksdagen har därefter den 13 april 1994 antagit den föreslagna lagen<br>men beslutat att ikraftträdandet av den uppskjuts ett år till den 1 januari<br>1996 (bet. 1993/94:LU12, rskr. 1993/94:225).</p>
<p>Lagen om statlig styrelserepresentation upphör sålunda att gälla den 30<br>juni 1994. Mot bakgrund av att stiftelselagen träder i kraft den 1 januari<br>1996 bedömer regeringen det nu lämpligast att giltigheten av lagen om<br>styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser förlängs med<br>ytterligare ett och ett halvt år fram till utgången av år 1995.</p>
<p>Lagförslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle<br>sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.</p>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen<br>(1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser.</p>
<p>Lagtext</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1982:315) om<br>styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att lagen (1982:315) om styrelserepresentation för<br>samhället i vissa stiftelser, som gäller till utgången av juni 1994, skall<br>fortsätta att gälla till utgången av år 1995.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 12</p>
<h3>Bilaga 13</h3>
<p>Civildepartementet</p>
<p>12 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<h2>Bilaga 13 till kompletteringspropositionen 1994</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 13</p>
<h1>Civildepartementet</h1>
<h2>(trettonde huvudtiteln)</h2>
<h2>Uppföljning av den kommunala verksamheten</h2>
<p>Stora förändringar sker inom den kommunala sektorn. Kommunernas<br>och landstingens verksamhet minskar nu till följd av den samhällsekono-<br>miska situationen. Verksamhetsformer ändras, förändringar sker i<br>huvudmannaskapet för vissa verksamheter och på flera områden införs<br>en valfrihet för medborgaren. De stora och snabba förändringarna har<br>medfört ett större behov av att mer löpande följa utvecklingen av den<br>kommunala verksamheten - på ett övergripande plan.</p>
<p>Finansutskottet erinrade vid behandlingen av den kommunaleko-<br>nomiska propositionen (prop. 1991/92:150, del II) om behovet av en<br>övergripande uppföljning av samspelet mellan stat och kommun i finan-<br>siellt hänseende. I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1<br>s. 67) uttalade regeringen att utvecklingen mot en minskad statlig regle-<br>ring av den kommunala verksamheten i kombination med en lägre<br>ökningstakt för de kommunala intäkterna gör det nödvändigt för riks-<br>dagen och regeringen att mera samlat kunna följa och utvärdera verk-<br>samheten i landets kommuner och landsting. Av intresse för statens<br>uppföljning är bl.a. hur verksamheten utvecklas i förhållande till de<br>nationella målen, hur ekonomin utvecklas, hur efterfrågan på olika<br>områden förändras och utvecklingen av effektivitet och produktivitet.</p>
<p>Stat-kommunberedningen (C 199O:B) har haft i uppdrag att utveckla<br>formerna för uppföljning av kommunernas verksamhet. En arbetsgrupp<br>kommer inom kort att redovisa resultatet i form av en departements-<br>promemoria. I rapporten kommer utvecklingen av kommunernas och<br>landstingens verksamhet under 1993 att beskrivas i form av nyckeltal,<br>redovisningar av gjorda studier och redogörelser för särskilda frågor.<br>Uppföljningen sker på nationell nivå - uppgifter för enskilda kommuner<br>och landsting redovisas inte. Syftet med rapporten är att teckna en<br>helhetsbild av hur den kommunala verksamheten relaterar sig till olika<br>nationella mål som regering och riksdag har uppställt för vissa viktiga<br>verksamhetsområden, att ge en översiktlig bild av kommunernas och<br>landstingens ekonomiska ställning samt att belysa effektivitetsfrågor,<br>kvalitetsutveckling och demokratiaspekter. Avsikten är att denna rapport<br>skall vara den första i en årligen återkommande redovisning till riks-<br>dagen.</p>
<p>Regeringen kommer att i särskilda former inhämta synpunkter på hur<br>redovisningen kan utvecklas för att underlätta för riksdagen att följa<br>utvecklingen inom den kommunala sektorn.</p>
<h2>C. Konsumentfrågor</h2>
<h3>C 1. Konsumentverket</h3>
<p>Regeringen har den 10 februari 1994 beslutat prop. 1994/95:123 med<br>förslag till skuldsaneringslag m.m. Lagen föreslås träda i kraft den 1<br>juli 1994.</p>
<p>Kommunerna har enligt socialtjänstlagen (1980:620) ett övergripande<br>ansvar för att ge den enskilde stöd och hjälp i olika situationer. I skuld-<br>saneringslagen (1 §) preciseras denna skyldighet när det gäller privat-<br>ekonomisk rådgivning till skuldsatta personer.</p>
<p>Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 14 s.<br>55) föreslagit att 10 miljoner kronor anvisas för att ställas till Konsu-<br>mentverkets förfogande för åtgärder i samband med lagens ikraftträdan-<br>de i form av bl.a. utbildnings- och informationsinsatser.</p>
<p>I budgetpropositionen och i propositionen med förslag till skuldsane-<br>ringslag m.m. har regeringen aviserat att ytterligare medel bör avsättas<br>för åtgärder inom den kommunala sektorn i samband med skuldsane-<br>ringslagens ikraftträdande.</p>
<p>Regeringen bedömer att kommunerna i reformens inledningsskede<br>kan behöva stöd med syfte att effektivisera och förstärka den kommuna-<br>la verksamheten inom området budgetrådgivning och skuldsanering med<br>anledning av den nya lagen. Flertalet kommuner bedriver i dag bud-<br>getrådgivning och många bedriver även skuldsaneringsverksamhet.<br>Behovet av stöd torde därför variera från kommun till kommun.</p>
<p>För ändamålet föreslår regeringen att 15 miljoner kronor som en en-<br>gångsanvisning anvisas över anslaget C 1. Konsumentverket. Medlen<br>bör fördelas och disponeras av Konsumentverket i samråd med Social-<br>styrelsen och Svenska Kommunförbundet.</p>
<p>Det bör ankomma på regeringen att närmare precisera hur stödet<br>skall fördelas.</p>
<h4>Förslag till riksdagsbeslut</h4>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>under trettonde huvudtitelns ramanslag Konsumentverket för bud-<br>getåret 1994/95 anvisar 15 000 000 kr utöver vad som föreslagits i<br>prop. 1993/94:100 bil. 14.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>Miljö- och</p>
<p>Naturresursdepartementet</p>
<h2>Bilaga 14 till kompletteringspropositionen</h2>
<h1>Miljö- och naturresursdepartementet</h1>
<h2>(Fjortonde huvudtiteln)</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<h2>Huvudsakligt innehåll</h2>
<p>Inom Miljö- och naturresursdepartementets verksamhetsområde lämnas<br>förslag till vissa ändringar i hgen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp<br>av kväveoxider vid energiproduktion. Den nedre gränsen för<br>avgiftsskyldighet föreslås sättas vid pannor som årligen producerar 25<br>gigawattimmar (GWh) energi, i stället för som nu 50 GWh. Genom<br>denna ändring kommer ytterligare ca 500 pannor som årligen släpper ut<br>ca 10 000 ton kväveoxider att omfettas av avgiftsplikt. Stationära för-<br>bränningsmotorer för energiproduktion föreslås bli avgiftspliktiga. När<br>mätdata saknas skall det i viss utsträckning vara möjligt att beräkna<br>avgiften med utgångspunkt från uppmätta utsläpp under avgiftsåret med<br>ett tillägg på 50 %.</p>
<p>Sänkningen av den nedre gränsen för avgiftsskyldighet föreslås ske<br>stegvis, så att pannor som producerar mer än 40 GWh blir avgiftsskyldi-<br>ga den 1 januari 1996 och pannor med en produktion över 25 GWh blir<br>avgiftsskyldiga den 1 januari 1997. Övriga lagändringar föreslås träda i<br>kraft den 1 januari 1995.</p>
<h2>En utvidgning av systemet med kväveoxidavgift</h2>
<h2>1 Inledning</h2>
<p>Som ett led i arbetet med att begränsa utsläppen av kväveoxider i<br>enlighet med riktlinjer som beslutats av riksdagen infördes den 1 januari<br>1992 ett system med avgifter för kväveoxidutsläpp vid energiproduktion.<br>Avgiftsskyldigheten omfettar stora produktionsanläggningar och betalas<br>med 40 kr per kg utsläppta kväveoxider. Avgiftsmedlen återförs till de<br>avgiftspliktiga i relation till den mängd energi de producerar (nyttiggjord<br>energi).</p>
<p>Mot bakgrund av behovet av ytterligare åtgärder mot<br>kväveoxidutsläppen tillkallades våren 1993 en särskild utredare (dir.<br>1993:59) med uppgift att bl.a. belysa förutsättningarna för och effekterna<br>av en breddning av det nuvarande avgiftssystemet till mindre<br>energiproduktionsanläggningar och förbränningsprocesser inom industrin.<br>Utredaren har i sitt betänkande, Morot och piska för en bättre miljö</p>
<p>(SOU 1993:118), lämnat förslag till ändringar i lagen om miljöavgift.<br>Betänkandet har remissbehandlats.</p>
<p>En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 14.1. Vidare finns<br>betänkandets lagförslag i bilaga 14.2 samt en förteckning över remiss-<br>instanserna och en sammanställning av remissyttrandena i bilaga 14.3.</p>
<p>I detta sammanhang behandlas frågan om att bredda avgiftssystemet till<br>mindre energiproduktionsanläggningar, införa avgiftsplikt för stationära<br>förbränningsmotorer och komplettera reglerna om schablonberäkning av<br>avgift. Regeringen beslöt den 17 mars 1994 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 14.4. Lagrådets yttrande<br>finns i bilaga 14.5. I regeringens lagförslag har en redaktionell ändring<br>gjorts jämfört med det till Lagrådet remitterade förslaget.</p>
<h2>2 Bakgrund</h2>
<p>Enligt nu gällande regler omfattar systemet med kväveoxidavgift stora<br>pannor för energiproduktion med en tillförd energi av minst 50 gigawat-<br>timmar (GWh) och en tillförd effekt av minst 10 megawatt (MW). Även<br>gasturbiner för energiproduktion är avgiftspliktiga. Systemet omfattar<br>pannor inom industrin som är jämförbara med sådana som används för<br>ren energiproduktion. Direkt processförbränning, exempelvis i ugnar för<br>smältning eller upphettning av processråvaror eller mellanprodukter om-<br>fattas inte av systemet. Skogsindustrins sodapannor och lutpannor är inte<br>heller avgiftspliktiga. Bestämmelserna finns i lagen (1990:613) om miljö-<br>avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, förordningen<br>(1991:339) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid<br>energiproduktion och i föreskrifter som meddelats av Statens<br>naturvårdsverk.</p>
<p>Avgiften tas ut med 40 kr per kg utsläppta kväveoxider. Om mätning<br>görs kontinuerligt beräknas avgiften på grundval av de uppmätta<br>utsläppen. Om mätning inte sker eller om mätningen inte fyller uppställda<br>krav tillämpas en schablon för avgiftsuttaget, som grundas på<br>energiinnehållet i det tillförda bränslet. Schablonen medför en hög avgift,<br>vilket gör det fördelaktigt att säkerställa funktionen hos mätutrustningen<br>så att avgiften kan beräknas på verkliga utsläpp.</p>
<p>Avgiftsmedlen återbetalas till de avgiftsskyldiga via Naturvårdsverket,<br>som administrerar avgiftssystemet. Återföringen grundas på den<br>nyttiggjorda energiproduktionen i de avgiftspliktiga enheterna.</p>
<h2>3 En utvidgning av tillämpningsområdet</h2>
<p>Kväveoxidavgiften har visat sig vara ett kostnadseffektivt styrmedel.<br>Trots den korta tid systemet har tillämpats har det medfört stora<br>minskningar av utsläppen. De tekniska svårigheter som diskuterades<br>innan det infördes, främst i fråga om kravet på kontinuerlig<br>utsläppsmätning, har visat sig möjliga att hantera. Systemet har också<br>tilldragit sig stor internationell uppmärksamhet.</p>
<p>Enligt regeringens mening är det mot den angivna bakgrunden naturligt<br>att ta upp frågan om en utvidgning av systemet med kväveoxidavgift. I<br></p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<p>betänkandet Morot och piska för en bättre miljö, föreslår den särskilde Prop. 1993/94:150<br>utredaren en breddning av systemet till att omfatta dels vissa Bil. 14<br>industriprocesser, dels pannor med en energiproduktion över 25 GWh per<br>år. Förbränningsmotorer för energiproduktion föreslås också bli<br>avgiftspliktiga. Vidare föreslås ändringar i reglerna om<br>schablonberäkning av avgiften. Utredaren anser att man i fråga om<br>anläggningar för avfallsförbränning bör kunna frångå principen att<br>återföringen skall grundas på den nyttiggjorda energin, om<br>avsättningssvårigheter för energin föreligger. Slutligen redovisas de<br>erfarenheter som nu finns från tillämpningen av systemet.</p>
<p>Regeringen föreslår i det följande att en breddning av systemet till att<br>omfatta mindre pannor genomförs och att reglerna om schablonberäkning<br>av avgiften kompletteras. När det gäller anläggningar för<br>avfallsförbränning anser regeringen att problem med<br>avsättningssvårigheter för sådana anläggningar inte bör medföra att<br>principerna för kväveoxidavgiften ändras.</p>
<p>När det gäller industriprocesserna föreslår utredaren att systemet med<br>kväveoxidavgift utvidgas till att omfatta sodapannor, sulfitpannor och<br>mesaugnar inom massa- och pappersindustrin, värmningsugnar och koks-<br>verk inom järn- och stålindustrin samt raffinaderiprocesser, inklusive<br>Statoil Petrokemis tillverkning av eten och propen i Stenungsund. En<br>utvidgning av systemet enligt utredarens förslag skulle innebära att<br>ytterligare utsläpp på ca 24 000 ton kväveoxider skulle omfettas av<br>avgiften.</p>
<p>Utsläppen av kväveoxider från industriprocesser har minskat under<br>senare år. Utsläppen måste dock fortsätta att minska för att komma ned<br>till nivåer som inte ger upphov till en märkbar påverkan på miljö och<br>hälsa. Regeringen delar mot den bakgrunden utredarens bedömning att<br>ytterligare åtgärder måste vidtas för att målsättningarna avseende<br>kväveoxidutsläpp skall uppfyllas. Som utredaren har visat finns det inom<br>de angivna industrisektorerna en betydande potential för en<br>kostnadseffektiv minskning av utsläppen, dvs. inom ramen för en kostnad<br>på 40 kr per kg utsläppta kväveoxider. Systemet med kväveoxidavgift<br>skulle i dessa fell vara ett verkningsfullt komplement till övriga åtgärder.<br>Flera av de anläggningar som skulle omfettas har redan installerat utrust-<br>ning för kontinuerlig mätning av kväveoxidutsläppen till följd av<br>bestämmelserna i Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av utsläpp<br>av kväveoxider och svaveloxider till luft från förbränning i festa<br>anordningar (SNFS 1991:4).</p>
<p>Innan förslag läggs fram om att inordna dessa industrisektorer i<br>avgiftssystemet krävs dock, som påpekas av utredaren, en viss<br>kompletterande analys. Skogsindustrin har stora utsläpp av kväveoxider,<br>som nästan uteslutande härrör från sodapannor, sulfitpanor och<br>mesaugnar. När det gäller sodapannor finns det i dag eller utvecklas<br>åtgärder som reducerar utsläppen till en kostnad som understiger 40 lö-<br>per kg utsläpp. För skogsindustrins sulfitpannor och mesaugnar är<br>kunskaperna dock otillräckliga om vilka utsläppsreduktioner som är<br>möjliga till en rimlig kostnad. Vidare måste klargöras hur kväve- 3</p>
<p>oxidutsläppen ska kunna minskas utan att den önskvärda utvecklingen</p>
<p>mot en slutning av skogsindustrins processer påverkas negativt.</p>
<p>Regeringen har för avsikt att utreda dessa frågor och återkomma till<br>riksdagen med förslag till åtgärder.</p>
<p>I det nyssnämnda betänkandet redovisas de erfarenheter som finns av<br>systemet från år 1992, dvs. det första avgiftsåret. Under denna period<br>minskade utsläppen av kväveoxider från de berörda anläggningarna från<br>ca 159 milligram per megajoule (mg/MJ) tillförd energi till ca 103<br>mg/MJ. Från 163 anläggningar (av totalt 185) för vilka utredningen hade<br>tillgång till information minskade utsläppen från ca 21 000 ton till ca 13<br>500 ton. Av minskningen kan uppskattningsvis 50 % hänföras till<br>kväveoxidavgiften. När avgiften infördes förutsågs (prop. 1989/90:141)<br>en utsläppsminskning till följd av avgiften på i storleksordningen 2 000<br>ton per år.</p>
<p>Det är av avgörande betydelse att mätsystemen fungerar och ger<br>tillförlitliga resultat. Utredaren redovisar att kraven på mätutrustningens<br>tillgänglighet har varit uppfyllda i nästan samtliga fell och att mycket få<br>mätsystem har visat sig ha allvarliga fel vid kontroller. Osäkerheten när<br>det gäller att festställa de fektiska årliga utsläppen uppskattas till ± 5 -<br>10 % av utredaren.</p>
<p>Regeringen konstaterar att avgiftssystemet hittills har fungerat mycket<br>bra och medfört större utsläppsminskningar än vad man ursprungligen<br>trodde. I Naturvårdsverkets fortsatta arbete med avgiftssystemet bör<br>frågan om att begränsa kvarstående osäkerheter när det gäller mätvärden<br>prioriteras. Vidare finns det en viss osäkerhet när det gäller frågan om<br>det uppkommer bieffekter som en följd av långtgående åtgärder för att<br>minska kväveoxidutsläppen, exempelvis genom att utsläppen av andra<br>föroreningar ökar. Naturvårdsverket har i sitt remissvar över betänkandet<br>angett att man är beredd att utreda denna fråga. Regeringen anser att det<br>finns skäl att uppmärksamma problemet och avser att återkomma till<br>frågan.</p>
<p>När det gäller systemets administration anser utredaren att tiden mellan<br>deklaration och slutredovisning bör förkortas. För närvarande gäller att<br>den slutliga debiteringen av avgifter, efter avdrag för belopp som skall<br>återföras, sker under hösten året efter avgiftsåret. Utbetalningar i fell då<br>återföringen överstiger avgifterna sker senast den 1 december samma år.<br>Regeringen instämmer i att det är angeläget att tiden blir så kort som<br>möjligt. En förkortning av tiden bör dock inte övervägas innan den före-<br>slagna breddningen av systemet har trätt i kraft.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<h2>4 Avgiftsskyldighet för mindre pannor</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<p>Regeringens forslag: Avgiftsskyldigheten utvidgas till att omfatta<br>produktionsenheter med en energiproduktion på minst 25 GWh per<br>år i stället för som nu minst 50 GWh. Därigenom kommer<br>ytterligare ca 500 pannor med årliga utsläpp av ca 10 000 ton<br>kväveoxider att omfettas av avgiftsplikt. Den nu gällande<br>begränsningen till pannor med en tillförd effekt av 10 MW tas<br>bort. Dessutom inordnas stationära förbränningsmotorer i<br>avgiftssystemet.</p>
<p>Utdvidgningen föreslås ske stegvis, så att pannor som producerar<br>minst 40 GWh per år blir avgiftspliktiga den 1 januari 1996 och<br>pannor som producerar minst 25 GWh blir avgiftspliktiga den 1<br>januari 1997.</p>
<p>Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.<br>Utredaren föreslår att utvidgningen av avgiftssystemet skall träda i kraft<br>den 1 januari 1996.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget att sänka gränsen för avgiftsplikt till 25<br>GWh per år tillstyrks av Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens<br>naturvårdsverk, Kommunförbundet, Sveriges Allmännyttiga<br>Bostadsföretag, Landstingsförbundet, Svenska Gasföreningen, Svenska<br>Kolinstitutet och Naturskyddsföreningen. Värmeverksföreningen avstyrker<br>förslaget. Föreningen anser att kraven på mätning och mätutrustning<br>måste mjukas upp om mindre enheter skall omfettas och att de mindre<br>pannorna bör behandlas som en särskild grupp vid återföringen av<br>avgiftsmedel. Liknande synpunkter framförs av Kraftverksföreningen,<br>som anser att en kompletterande gräns för avgiftsskyldighet på 5 - 6 MW<br>tillförd effekt bör tillämpas. Industriförbundet, Skogsindustrierna,<br>Kemikontoret och Jemkontoret avstyrker i ett gemensamt yttrande en<br>utvidgad avgiftsplikt. Främst hänvisas till kostnaderna för<br>mätutrustningen. Liknande synpunkter framförs av Sågverkens<br>riksförbund och Svenska Bioenergiföreningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När kväveoxidavgiften infördes var<br>utgångspunkten att även mindre pannor i princip borde ingå i systemet.<br>För beräkning av avgiften krävs dock att utsläppen mäts kontinuerligt<br>med utrustning som uppfyller höga krav. Det konstaterades att kostnaden<br>för en mätutrustning som uppfyller dessa krav måste stå i rimlig relation<br>till den vinst som pannägaren kan göra genom att begränsa utsläppen och<br>minska miljöavgiften. Enligt bedömningar som gjordes av<br>Miljöavgiftsutredningen i betänkandet Ekonomiska styrmedel i<br>miljöpolitiken (SOU 1989:83) kunde den årliga kostnaden beräknas till<br>ca 350 000 kr per anläggning, inklusive kostnaderna för tillsyn och<br>kontroll.</p>
<p>Utredaren konstaterar att de mätsystem som installerats har fungerat<br>mycket bra och haft hög tillgänglighet (över 95 %). Enligt utredaren<br>beräknas den årliga kostnaden for mätning inom en nära framtid uppgå<br>till ca 110 000 kr per år, alltså mindre än en tredjedel av kostnaden<br>enligt den bedömning som gjordes år 1988. Detta förutsätter att<br>kostnaden för ett komplett mätsystem minskar från 500 000 - 700 000<br>kr, som är priset i dag, till ca 250 000 kr. Utredaren bedömer att denna<br>prisutveckling är sannolik med hänsyn till de kostnadsreducerande<br>åtgärder som nu är tekniskt möjliga utan att mätsystemens tillförlitlighet<br>och pålitlighet påverkas beaktansvärt.</p>
<p>En sänkning av gränsen för avgiftsskyldighet till 25 GWh per år skulle<br>leda till att antalet pannor för vilka avgift betalas skulle öka med ca 500.<br>Dessa pannor släpper för närvarande ut ca 10 000 ton kväveoxider per<br>år. Genom olika åtgärder upp till en kostnad motsvarande 40 kr per kg<br>kväveoxider finns en potential för att minska utsläppen med upp till<br>5 500 ton.</p>
<p>Regeringen anser med hänsyn till vad som nu har framkommit om<br>kostnaderna för mätning och om de möjliga utsläppsminskningama att<br>avgiftssystemet bör utvidgas i enlighet med utredarens förslag. Någon<br>åtskillnad mellan små och stora pannor i fråga om återföring bör inte<br>tillämpas. Likaså bör stationära förbränningsmotorer som används för<br>energiproduktion ingå i avgiftssystemet. Utsläppen från sådana motorer<br>kan vara betydande om de inte förses med effektiv reningsutrustning.<br>Den gräns på 10 MW i tillförd effekt som i dag gäller för att en<br>produktionsenhet skall vara avgiftspliktig har i praktiken inte visat sig ha<br>någon betydelse. Den bör därför tas bort.</p>
<p>För pannor med mindre energiproduktion än 25 MWh per år kan det<br>av kostnadsskäl inte krävas att mätutrustning installeras. De kan därför<br>inte inordnas i avgiftssystemet. Även för dessa pannor finns dock en<br>potential för stora utsläppsminskningar till rimliga kostnader, t.ex. genom<br>installation av s.k. låg-NOx-brännare. Det finns enligt regeringens<br>mening skäl att överväga åtgärder av annat slag för att begränsa<br>utsläppen från dessa pannor.</p>
<p>Utredaren har föreslagit att den utvidgade avgiftsskyldigheten skall<br>gälla från den 1 januari 1996. Regeringen anser att det är viktigt att<br>pannägama ges tillräcklig tid för att installera mätutrustning innan de blir<br>avgiftsskyldiga. Detta gäller särskilt de mindre pannorna inom det<br>intervall på 25 - 50 GWh som nu föreslås omfattas av avgiftsplikt. För<br>dessa pannor är mätkostnadema av särskilt stor betydelse relativt sett och<br>en utveckling mot lägre kostnader for mätning särskilt betydelsefull.<br>Regeringen föreslår mot den bakgrunden att utvidgningen av systemet<br>sker stegvis, så att pannor med en energiproduktion mellan 40 och 50<br>GWh görs avgiftspliktiga den 1 januari 1996. För pannor med en<br>produktion mellan 25 och 40 GWh bör avgiftsplikt gälla från den 1<br>januari 1997. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen och<br>erfarenheterna vid utvidgningen av systemet, särskilt när det gäller<br>kostnaden för och tillgången på mätutrustning.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<h2>5 Schablonberäkning av avgift</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<p>Regeringens förslag: Om utsläppen normalt mäts med en<br>utrustning som uppfyller kraven, skall den schablonberäkning som<br>måste ske när utrustningen tillfälligt är ur funktion under högst 60<br>dygn få grundas på data från utsläppsmätningar under jämförbara<br>driftförhållanden med ett tillägg på 50 %.</p>
<p>Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Enligt betänkandet bör schablonberäkningen grundas på genomsnittliga<br>utsläpp under de senaste sex månaderna då mätvärden finns tillgängliga.<br>Någon begränsning av den tid då schablonberäkning får användas föreslås<br>inte.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av Värmeverksföreningen. Natur-<br>vårdsverket tillstyrker förslaget men anser att det bör anges att den nya<br>schablonberäkningen bara skall få användas för pannor där mätning av<br>utsläppen normalt sker. Enligt verket bör utgångspunkten för schablonbe-<br>räkningen vara tidigare mätningar under jämförbara driftförhållanden.<br>Det bör inte vara möjligt att stänga av mätutrustningen när utsläppen är<br>höga och utnyttja den nya schablonen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande schablonregeln för<br>beräkning av avgift när data från mätningar inte finns tillgängliga grundas<br>på energimängden i det tillförda bränslet. Schablonberäkningen medför<br>att avgiften blir hög och regeln innebär därför ett starkt incitament för<br>anläggningsägaren att säkerställa att mätutrustning installeras och<br>används. Den har också tillämpats i mycket begränsad omfattning i<br>deklarationerna till kväveoxidavgift.</p>
<p>Funktionsstörningar som leder till att data från mätningar inte finns att<br>tillgå för korta perioder är dock svåra att undvika även i ett välskött<br>system. Det är därför rimligt att det finns en mindre sträng schablon som<br>kan tillämpas för produktionsenheter där mätning normalt sker.<br>Utredaren har föreslagit att utsläppen skall få beräknas till 150 % av de<br>genomsnittliga utsläppen per megajoule tillfört bränsle under de senaste<br>sex månaderna som mätdata finns tillgängliga. En förutsättning är att en<br>mätutrustning finns installerad som uppfyller uppställda krav.</p>
<p>Regeringen anser att förslaget bör genomföras. Med hänsyn till vad<br>Naturvårdsverket anfört bör den nya schablonregeln utformas på ett något<br>annorlunda sätt än som föreslås av utredaren. Under förutsättning att en<br>mätutrustning finns installerad som uppfyller uppställda krav bör<br>schablonberäkningen få grundas på utsläpp som uppmätts under<br>jämförbara driftförhållanden under kalenderåret. Det nya beräkningssättet<br>bör få tillämpas under högst två månader per kalenderår.</p>
<p>Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1995.</p>
<h2>6 Upprättat lagförslag</h2>
<p>Inom Miljö- och naturresursdepartementet har upprättats förslag till lag<br>om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider<br>vid energiproduktion. Lagförslaget finns i bilaga 14.6.</p>
<h2>7 Författningskommentar</h2>
<h3>Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift<br>på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion</h3>
<h4>2§</h4>
<p>Genom den nya punkten 3 i första stycket görs stationära förbrännings-<br>motorer som används för energiproduktion avgiftspliktiga.</p>
<h4>3§</h4>
<p>Begränsningen till produktionsenheter med en tillförd effekt på minst 10<br>MW har tagits bort. Samtidigt utvidgas tillämpningsområdet till att<br>omfatta produktionsenheter som har en uppmätt, nyttiggjord<br>energiproduktion under redovisningsperioden av minst 25 GWh.</p>
<h4>5 §</h4>
<p>Genom det nya tredje stycket införs en ny metod för schablonberäkning<br>av utsläppen. Schablonberäkning används när mätning enligt andra<br>stycket inte kan ske, exempelvis vid funktionsstörningar hos<br>mätutrustningen.</p>
<p>Utsläppen får enligt den nya regeln under högst 60 dygn per<br>kalenderår beräknas till en och en halv gånger den mängd kväveoxider,<br>räknat som kvävedioxid, som i genomsnitt uppmätts under en lika lång<br>tid med jämförbara driftförhållanden under samma kalenderår. En förut-<br>sättning för att metoden skall få användas är att en mätutrustning finns<br>installerad som uppfyller uppställda krav. Vidare gäller således den<br>begränsningen att den nya schablonberäkningen får tillämpas sammanlagt<br>högst 60 dygn per kalenderår. Om mätutrustningen är ur funktion en<br>längre tid måste alltså den andra metoden för schablonberäkning<br>användas när det gäller den överskjutande tiden. Utsläppen anses då<br>liksom tidigare motsvara 0,6 gram kväveoxider per megajoule tillfört<br>bränsle om produktionen skett i en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall.</p>
<p>Beräkningen enligt den nya metoden skall ske med utgångspunkt från<br>en lika lång tid under kalenderåret då utsläppsmätning skett enligt kraven<br>i andra stycket och då driftförhållandena varit jämförbara. Med det<br>senare avses främst förbränningsforhållandena och det använda bränslet.<br>I praktiken innebär detta också att om särskild utrustning använts eller<br>särskilda åtgärder vidtagits för att begränsa utsläppen under den tid som<br>utsläppsmätningen avser, måste förhållandena i detta avseende vara<br>desamma under den period som schablonberäkningen skall avse.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<p>Ikraftträdande</p>
<p>De nya reglerna om schablonberäkning i 5 § träder i kraft den 1 januari<br>1995. I övrigt träder reglerna i kraft den 1 januari 1996. Avgift tas dock<br>inte ut för kalenderåret 1996 om energiproduktionen i produktionsenheten<br>under året understiger 40 GWh.</p>
<h2>8 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Rergeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om<br>ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid<br>energiproduktion (bilaga 14.6).</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet SOU 1993:118</h2>
<p>Den 1 januari 1992 infördes i Sverige ett system enligt vilket miljöavgift<br>tas ut på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Avgiftsplikten<br>gäller för pannor eller gasturbiner med en minsta tillförd effekt av 10<br>megawatt (MW) och en nyttiggjord energiproduktion av minst 50<br>gigawattimmar (GWh) under ett kalenderår. Avgiftens storlek är 40<br>kronor per kilo utsläpp av kväveoxider.</p>
<p>Regeringen bemyndigade den 13 maj 1993 chefen för Miljö- och<br>naturresursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med huvud-<br>uppgifterna att dels utreda förutsättningarna för och effekterna av en<br>breddning av nuvarande avgiftssystem för kväveoxidutsläpp från ener-<br>giproduktionsanläggningar, dels lämna förslag till finansiering av pågå-<br>ende kalkningsverksamhet. I utredningen skulle också ingå bl.a. att över-<br>väga behovet av tekniska förändringar av avgiftssystemet samt<br>dispensmöjligheter.</p>
<p>Utredningen tillsattes och inledde sitt arbete i augusti 1993.</p>
<p>I ett tidigare avlämnat delbetänkande - "Finansiering av kalknings-<br>verksamhet" - har utredningen redovisat alternativa förslag till finans-<br>iering av kalkningsverksamheten. Övriga till utredningen hörande frågor<br>redovisas i detta betänkande.</p>
<p>Riksdagen beslutade 1988 att de svenska utsläppen av kväveoxider bör<br>minska med 30 procent mellan åren 1980 och 1995. Utsläppen har under<br>perioden 1980 - 1992 minskat från ca 425 000 till 384 000 ton per år,<br>vilket motsvarar ca nio procent.</p>
<p>Den största utsläppskällan är vägtrafiken, som svarar for omkring<br>159 000 ton per år. Från förbränning och industriprocesser - de verksam-<br>heter som är föremål for utredningens prövning av möjligheterna att<br>utvidga avgiftssystemets tillämpningsområde - uppgår utsläppen sam-<br>mantaget till ca 68 000 ton per år.</p>
<p>Utredningen har kartlagt vilka åtgärder som vidtagits och som planeras<br>med anledning av avgiftssystemet, vad åtgärderna för att minska och följa<br>upp utsläppen kostat, vilka resultat som uppnåtts i form av<br>utsläppsminskning och om avgiftssystemet haft några bieffekter därut-<br>över. Av utvärderingen framgår bl.a. att utsläppen av kväveoxider från<br>de anläggningar som berörs av kväveoxidavgiften har minskat från ca<br>159 mg/MJ tillförd energi till ca 103 mg/MJ tillförd energi. Av minsk-<br>ningen kan ungefär hälften direkt hänföras till NO<sub>x</sub>-avgiftens införande.<br>Från de 163 (av totalt 185 st) anläggningar som utredningen haft tillgång<br>till information från har utsläppen sammantaget minskat från ca 21 000<br>ton till ca 13 500 ton.</p>
<p>Kostnaderna för att reducera utsläppen genom förbränningstekniska<br>åtgärder varierar beroende på bränsleval med i medeltal mellan 4 och 52<br>kr/kg. Motsvarande kostnad vid reningsåtgärder varierar mellan 10 och<br>50 kr/kg.</p>
<p>När det gäller förutsättningarna att utvidga avgiftssystemets tillämp-<br>ningsområde till mindre energiproduktionsanläggningar än de som för<br>närvarande ingår har utredningen övervägt tre olika långt gående steg;</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.1</p>
<p>10</p>
<p>- att sänka avgiftsplikten från en minsta årlig energiproduktion om 50</p>
<p>GWh till 25 GWh (oavsett anläggningens effekt),</p>
<p>- att utsträcka avgiftsplikten till alla anläggningar med en effekt större<br>än 1 MW, samt</p>
<p>- att utsträcka avgiftsplikten till alla energiproduktionsanläggningar.</p>
<p>Efter en genomgång av beståndet av olika slags anläggningar och drift-<br>förhållanden har utredningen funnit att det finns goda förutsättningar att<br>sänka den nuvarande nedre gränsen för avgiftsplikt från 50 GWh till 25<br>GWh. Genom denna åtgärd kan upp till ca 500 pannor med ett samman-<br>taget årligt utsläpp av ca 10 000 ton kväveoxider komma att ingå i<br>avgiftssystemet förutom de som redan är avgiftspliktiga. För den gruppen<br>av anläggningar är det, enligt utredningens mening, rimligt att ställa krav<br>på kontinuerlig mätning av utsläppen.</p>
<p>Även festa förbränningsmotorer bör ingå i avgiftssystemet.</p>
<p>Det finns - bl.a. med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet - skäl<br>som talar för att även mindre anläggningar blir avgiftspliktiga. Utred-<br>ningen förordar trots det inte att sådana anläggningar förs till avgiftssys-<br>temets tillämpningsområde. Det vore inte rimligt att kräva kontinuerlig<br>mätning av utsläppen från dessa anläggningar så länge som mätnings-<br>kostnadema är av den storleksordning som nu kan förutses. Ett inord-<br>nande skulle därigenom behöva ske baserat på en schablonmässig be-<br>dömning av deras utsläpp. För att få sänkt utsläppsavgift skulle i så fell<br>krav få ställas på att anläggningsägama genom antingen frivillig<br>kontinuerlig mätning eller installation av typgodkända låg-NO<sub>x</sub>-brännare<br>kan styrka lägre utsläpp. Det skulle i sin tur innebära att man lämnade<br>den för avgiftssystemet gemensamma nämnare som den kontinuerliga<br>utsläppsmätningen utgör. Vidare skulle en omfettande registrering av ett<br>mycket stort antal mindre pannor behöva göras för att dessa sedan skulle<br>hanteras i ett administrativt system.</p>
<p>Utredningen understryker emellertid vikten av att energiproduktionsan-<br>läggningar av olika storlek inte behandlas olika på ett sätt som snedvrider<br>konkurrensen dem emellan. Det är därför angeläget att de olika miljö-<br>politiska styrmedel som står till buds utformas så att den kombinerade<br>effekten av dem motverkar den snedvridning - till förmån för de mindre<br>anläggningarna- som riskerar bli resultatet av att endast de större<br>anläggningar som ingår i avgiftssystemet blir belastade med kostnader för<br>att minska kväveoxidutsläppen och att kontinuerligt mäta dem.</p>
<p>När det gäller att avgöra i vilken utsträckning det skulle vara ändamåls-<br>enligt att utvidga avgiftssystemets tillämpningsområde till att också<br>omfetta industriella processer redovisar utredningen ett antal utgångs-<br>punkter för sina övervägandena;</p>
<p>- det måste finnas teknologiska förutsättningar att påverka utsläppen för<br>att det ekonomiska incitament som en avgift utgör skall ha någon<br>verkan,</p>
<p>- med hänsyn till att många av de processer som kan bli aktuella att ingå<br>i avgiftssystemet redan har prövats eller kommer att prövas enligt<br>miljöskyddslagen gäller det att avgöra om avgiften kan komma att bli<br>ett verkningsfullt kompletterande styrmedel,</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.1</p>
<p>13 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<p>- ett inordnande i avgiftssystemet kan underlättas av att det för många<br>processer redan finns krav på mätning av kväveoxidutsläppen,</p>
<p>- hänsyn måste tas till hur ett inordnande i avgiftssystemet skulle komma<br>att påverka företagens konkurrensvillkor och utvecklingsbetingelser<br>samt</p>
<p>- vikten av att ett visst mått av homogenitet kan upprätthållas mellan<br>dem som ingår i avgiftssystemet med hänsyn i första hand hur ut-<br>släppen mäts och hur återbetalningen beräknas.</p>
<p>Med dessa utgångspunkter har utredningen gått igenom förutsättningarna<br>för att i avgiftssystemet inordna de processer som finns inom massa- och<br>pappersindustrin, järn- och stålindustrin, cementindustrin, glasindustrins,<br>raffinaderierna och övrig petrokemisk industri samt gruvindustrin. Dessa<br>industrier släpper sammantaget årligen ut kväveoxider på närmare 25 000<br>ton.</p>
<p>Genomgången av de olika branschernas verksamhetsvillkor och de<br>tekniska och ekonomiska möjligheterna att minska utsläppen av kväve-<br>oxider har lett till att utredningen föreslår att avgiftssystemet tillämp-<br>ningsområde utvidgas till att omfatta</p>
<p>- massa- och pappersindustrins sodapannor, sulfitpannor och mesaugnar,</p>
<p>- järn- och stålindustrins värmningsugnar och koksverk samt</p>
<p>- raffinaderierna inklusive Statoil Petrokemis tillverkning av eten och<br>propen i Stenungsund.</p>
<p>Sammantaget svarar dessa förbränningsprocesser för årliga kväveoxid-<br>utsläpp av omkring 14 000 ton.</p>
<p>Innan sodapannor och mesaugnar - som svarar för ca 8 400 ton av<br>utsläppen - inordnas i avgiftssystemet förutsätts att det genom komplet-<br>terande analys klargörs hur det skall ske så att inte utvecklingen mot slut-<br>ning av massaindustrins processer påverkas negativt.</p>
<p>Ett genomförande av utredningens förslag till utvidgad tillämpning av<br>avgiftssystemet till både mindre energianläggningar och industriella för-<br>bränningsprocesser innebär att utsläpp av omkring 24 000 ton kväve-<br>oxider kommer att avgiftsbeläggas utöver nuvarande ca 14 000 ton.</p>
<p>Utredningen har också tagit upp vissa frågor om avgiftssystemets<br>tillämpning och administration i övrigt. Utredningen föreslår med<br>anledning därav att</p>
<p>- det införs en möjlighet att, som ett alternativ till nuvarande schablon-<br>regel för bestämning av utsläppsavgift när mätdata saknas, fastställa<br>avgiften till en och en halv gånger den avgift som motsvarar normal-<br>värdet,</p>
<p>- utsläppsavgift skall betalas för stationära förbränningsmotorer på<br>samma villkor som andra energiproduktionsanläggningar,</p>
<p>- det bör införas vissa möjligheter för regeringen att lämna dispens eller<br>att sätta ned utsläppsavgiften,</p>
<p>- det för energiproducerande anläggningar, vars huvudsakliga syfte är<br>att bränna avfåll, införs en möjlighet att basera återbetalningen av<br>avgiftsmedel på summan av nyttiggjord energi och den energi som kyls<br>bort till följd av att den inte kan avsättas,</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.1</p>
<p>12</p>
<p>- det genomförs vissa förändringar som syftar till att avkorta handlägg-<br>ningstiden från det att företagen lämnat in sina deklarationer tills dess<br>att in- och återbetalning av avgifterna verkställs och slutredovisas.</p>
<p>I betänkandet redovisas de ändringar av gällande lagtext som krävs för<br>att genomfora utredningens förslag.</p>
<p>Förslagen förutsätter - efter beslut av regering och riksdag - dels att<br>Statens Naturvårdsverk får i uppdrag att utforma de tillämpningsföre-<br>skrifter m.m. som behövs för att genomföra förslagen, dels att det finns<br>tillräcklig tid för att anskaffa och installera den mätningsutrustning som<br>behövs för att mäta kväveoxidutsläppen från de tillkommande anlägg-<br>ningarna och i övrigt förbereda ett införande. Mot den bakgrunden<br>förordar utredningen att den föreslagna breddningen av avgiftssystemet<br>tillämpningsområde träder i kraft först ett och ett halvt eller två år efter<br>att riksdagen beslutat om breddningen.</p>
<p>Förutom överväganden och förslag rörande breddning och tillämpning<br>av avgiftssystemet för kväveoxidutsläpp redovisar utredningen vissa<br>förslag rörande kalkningsverksamhetens administration. Således föreslås</p>
<p>- anslagstekniska förändringar syftande till en bättre uppföljning av<br>anslagsförbrukningen under budgetåret,</p>
<p>- att den nu vanligt förekommande ordningen med förskottsutbetalning<br>av bidrag till kalkningen upphör samt</p>
<p>- att det bör uppdras åt länsstyrelserna att till Statens Naturvårdsverk<br>redovisa en upphandlingsstrategi för länets kalkningsverksamhet och<br>vilket rollspel den förutsätter. Med utgångspunkt i en sådan redovis-<br>ning bör verket pröva om nu gällande författningar utgör ett ända-<br>målsenligt ramverk för en effektiv upphandling av kalkningsinsatsema.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.1</p>
<p>13</p>
<h2>Betänkandets lagförslag</h2>
<p>Lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp<br>av kväveoxider vid energiproduktion</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.2</p>
<p>Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen 1990:613 om miljöavgift<br>på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion samt 1-5 och 8 §§<br>lagen skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Lag om miljöavgift på utsläpp av<br>kväveoxider vid energiproduktion</p>
<p>1 § Miljöavgift betalas till staten<br>enligt denna hg för utsläpp av<br>kväveoxider från förbränningsan-<br>läggningar for energiproduktion.<br>Med energiproduktion avses både<br>el- och värmeproduktion. Avgifts-<br>beloppen skall tillgodoföras de<br>avgiftsskyldiga enligt 8 §.</p>
<p>2 § Avgiften beräknas för vaije<br>produktionsenhet inom en för-<br>bränningsanläggning. Med pro-<br>duktionsenhet avses</p>
<p>1. panna i vilken varmvatten, het-<br>vatten, ånga eller hetolja fram-<br>ställs for byggnadsuppvärmning,<br>elproduktion eller användning i<br>industriella processer,</p>
<p>2. gasturbin.</p>
<p>Avgift tas inte ut på utsläpp från<br>förbränning i sodapannor eller<br>lutpannor.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Lag om miljöavgift på utsläpp av<br>kväveoxider vid energiproduktion<br>och vissa industriprocesser</p>
<p>1 § Miljöavgift betalas till staten<br>enligt denna hg för utsläpp av<br>kväveoxider från förbränningsan-<br>läggningar för energiproduktion<br>och från industriprocesser enligt 2<br>- 4 §§. Avgiftsbeloppen skall till-<br>godoföras de avgiftsskyldiga<br>enligt 8 §.</p>
<p>2 § Avgiften beräknas för vaije<br>produktionsenhet inom en för-<br>bränningsanläggning eller indu-<br>striell process. Med produktions-<br>enhet avses</p>
<p>1. panna i vilken varmvatten, het-<br>vatten, ånga eller hetolja fram-<br>ställs för byggnadsuppvärmning,<br>elproduktion eller användning i<br>industriella processer,</p>
<p>2. gasturbin,</p>
<p>3. stationär förbränningsmotor,</p>
<p>4. sodapanna, lutpanna eller me-<br>saugn inom massa- och<br>pappersindustrin,</p>
<p>5. värmningsugn eller koksverk i-<br>nom järn- och stålindustrin,</p>
<p>6. ugn för raffinering eller<br>sönderdelning (krackning) av olja<br>eller andra kolväten.</p>
<p>14</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>3 § Avgift tas ut för produktions-<br>enhet med en tillförd effekt av<br>minst 10 megawatt och en upp-<br>mätt, nyttiggjord energiproduktion<br>under redovisningsperioden av<br>minst 50 gigawattimmar.</p></td><td>
<p>3 § Avgift tas ut för produktions- Prop. 1993/94:150<br>enhet med en nyttiggjord energip- Bil. 14.2<br>roduktion under redovisnings-<br>perioden av minst 25 gigawat-<br>timmar. För produktionsenheter<br>som inte framställer varmvatten,<br>hetvatten, ånga eller hetolja för<br>byggnadsuppvärmning, elproduk-<br>tion eller användning i industri-<br>ella processer tas avgift ut om<br>minst 30 gigawattimmar energi<br>tillförs under redovisningsperio-<br>den.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4 § Avgiften skall betalas av den<br>som framställer elektrisk kraft<br>eller värme. Avgiftsskyldigheten<br>inträder när utsläpp av kväveoxi-<br>der sker från produktionsenheten.</p></td><td>
<p>4 § Avgiften skall betalas av den<br>som bedriver sådan verksamhet<br>som innebär användning av i 2 §<br>angivna produktionsenheter. Av-<br>giftsskyldigheten inträder när ut-<br>släpp av kväveoxider sker från<br>produktionsenheten.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5 § Avgift tas ut med 40 kronor<br>per kilogram utsläppta kväveoxi-<br>der, räknat som kvävedioxid. Den<br>som kontinuerligt mäter och regi-<br>strerar utsläppen med hjälp av en<br>mätutrustning, som uppfyller<br>särskilda krav enligt föreskrifter<br>av regeringen eller myndighet<br>som regeringen bestämmer, får<br>beräkna avgiften på grundval av<br>mätvärdena. Görs inte en sådan<br>mätning skall utsläppen anses<br>motsvara 0,6 gram kväveoxider,<br>räknat som kvävedioxid, per me-<br>gajoule tillfört bränsle om pro-<br>duktionen sker med hjälp av en<br>gasturbin och 0,25 gram i övriga<br>fell.</p></td><td>
<p>5 § Avgift tas ut med 40 kronor<br>per kilogram utsläppta kväveoxi-<br>der, räknat som kvävedioxid. Den<br>som kontinuerligt mäter och regi-<br>strerar utsläppen med hjälp av en<br>mätutrustning, som uppfyller<br>särskilda krav enligt föreskrifter<br>av regeringen eller myndighet<br>som regeringen bestämmer, får<br>beräkna avgiften på grundval av<br>mätvärdena. Görs inte en sådan<br>mätning skall utsläppen anses<br>motsvara 0,6 gram kväveoxider,<br>räknat som kvävedioxid, per me-<br>gajoule tillfört bränsle om pro-<br>duktionen sker med hjälp av en<br>gasturbin och 0,25 gram i övriga<br>fell.</p>
<p>För de fall att mätning inte kan<br>ske, men sådan mätutrustning som<br>uppfyller kraven enligt första<br>stycket har installerats, får<br>utsläppen beräknas som en och en<br>halv gånger det antal gram<br>kväveoxider, räknat som kväve- 15</p>
<p>dioxid, per megajoule tillfört</p></td></tr>
</table>
<p>14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3-14</p>
<p>8 § Avgiftsmedel som inte tas i<br>anspråk för en myndighets verk-<br>samhet enligt denna hg eller<br>föreskrifter som har meddelats<br>med stöd av hgen, skall årligen<br>tillgodoföras de avgiftsskyldiga<br>och efter ansökan fördelas mellan<br>dem. Fördelningen av det belopp<br>som skall tillgodoföras skall grun-<br>das på vaije sökandes andel av<br>den för samtliga sökande samlade<br>nyttiggjorda energiproduktionen i<br>de avgiftspliktiga produktions-<br>enheterna.<br></p>
<p>bränsle som i genomsnitt uppmätt-<br>s under de senaste sex månader<br>för vilka mätvärden finns till-<br>gängliga.</p>
<p>8 § Avgiftsmedel som inte tas i<br>anspråk för en myndighets verk-<br>samhet enligt denna hg eller<br>föreskrifter som har meddelats<br>med stöd av hgen, skall årligen<br>tillgodoföras de avgiftsskyldiga<br>och efter ansökan fördelas mellan<br>dem. Fördelningen av det belopp<br>som skall tillgodoföras skall grun-<br>das på vaije sökandes andel av<br>den för samtliga sökande samlade<br>nyttiggjorda energiproduktionen i<br>de avgiftspliktiga produktionsen-<br>heterna.</p>
<p>För industriprocesser som inte<br>framställer varmvatten, hetvatten,<br>ånga eller hetolja för byggnads-<br>uppvärmning, elproduktion eller<br>användning i industriella proces-<br>ser, skall återbetalningen grundas<br>på den tillförda energin omräknad<br>med en faktor som motsvarar det<br>genomsnittliga förhållandet mel-<br>lan tillförd och nyttiggjord energi<br>för de anläggningar som ingår i<br>avgiftssystemet under närmast<br>föregående redovisningsperiod.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.2</p>
<p>Denna hg träder i kraft, i fråga om 5 § den 1 juli 1994, och i övrigt<br>den 1 januari 1996.</p>
<p>16</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser och sammanställ- Prop. 1993/94:150<br>ning av remissyttranden över betänkandet SOU Bil. 14.3<br>1993:118</h2>
<h4>1 Remissinstanser</h4>
<p>Efter remiss har yttranden över betänkandet inkommit från Närings- och<br>teknikutvecklingsverket (NUTEK), Styrelsen för teknisk ackreditering<br>(SWEDAC), Statens naturvårdsverk (SNV), Jemkontoret, Svenska<br>Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen,<br>Sveriges Industriförbund, Skogsindustrierna, Värmeverksföreningen<br>(VVF), Svenska kraftverksföreningen, Svenska Petroleuminstitutet (SPI),<br>Kemikontoret, Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO), Svenska<br>Gasföreningen (SGF), Svenska Kolinstitutet och Sveriges Allmännyttiga<br>Bostadsföretag (SABO).</p>
<h4>2 Allmänt om avgiftssystemet</h4>
<p>Statens naturvårdsverk finner i likhet med utredningen att avgiften<br>aktivt bidragit till en kraftig sänkning av NOx-utsläppen från avgifts-<br>belagda verksamheter. Sågverkens Riksförbund anser att det bör över-<br>vägas om inte avgiftssystemet för kväveoxidutsläpp vid energiproduktion<br>kan avvecklas. I andra hand borde, menar förbundet, biobränsle undantas<br>från avgiftsplikt. Även Skogsindustrierna anser att det nuvarande<br>avgiftssystemet bör avskaffas eftersom, menar förbundet, dess effekter<br>inte står i rimlig proportion till dess kostnader. Svenska Petroleuminsti-<br>tutet anser att dagens system med avgiftsbeläggning av raffinaderiernas<br>ångpannor och hetvattenpannor är principiellt felaktigt eftersom utsläpps-<br>villkoren festställs genom koncession. Värmeverksföreningen har<br>analyserat nuvarande system och funnit att utsläppen från de större<br>enheterna minskat mer än från de mindre. Det innebär, menar Värme-<br>verksföreningen, att ägarna av de mindre pannorna genom systemets<br>konstruktion betalar till de större pannornas ägare. Sveriges Industri-<br>förbund, Kemikontoret, Skogsindustrierna och Jernkontoret skriver<br>i ett gemensamt yttrande att den nuvarande lagen är ett exempel på<br>näringslivets svårigheter att få till stånd rimligt festa spelregler inom<br>bl.a. miljöområdet.</p>
<h4>3 Förslaget att sänka den nedre gränsen för avgiftsplikt från 50 GWh<br>till 25 GWh och att inkludera stationära förbränningsmotorer</h4>
<p>Naturvårdsverket tillstyrker den föreslagna utvidgningen av avgiftssyste-<br>met och finner det naturligt att inkludera stationära förbränningsmotorer.<br>Även NUTEK tillstyrker förslaget och anför att en bred bas för systemet<br>är att eftersträva. Verket påpekar också att återbetalningssystemet borde<br>studeras för att komma till rätta med att medel överförs mellan vissa<br>branscher/sektorer. Svenska Kommunförbundet är positivt till att<br>användningen av miljöavgifter på kväveoxidutsläpp vidgas till att omfetta<br>mindre produktionsanläggningar. Svenska Kolinstitutet accepterar en</p>
<p>17</p>
<p>utvidgning av avgiftssystemet till mindre energiproduktionsanläggningar<br>liksom Svenska Gasföreningen som anser att förslaget är ett steg i rätt<br>riktning. Landstingsförbundet tillstyrker förslaget och anser att det är<br>en bra väg att genom s.k. morötter ge incitament för att ytterligare<br>reducera utsläppen. Förbundet anser dock att de föreslagna åtgärderna<br>borde ha vägts mot andra åtgärder, både ur miljö- och kostnadssynpunkt.<br>Naturskyddsföreningen är positiv till en utvidgad användning av ekono-<br>miska styrmedel för att reducera utsläppen av kväveoxider. Föreningen<br>anser dock att förslaget inte går tillräckligt långt med tanke på vad<br>Sverige förbundit sig till enligt kväveoxidprotokollet. Sveriges Allmän-<br>nyttiga Bostadsföretag anser att den föreslagna förändringen är en<br>rimlig avvägning mellan strävan att minska kväveutsläppen och risken att<br>snedvrida konkurrensen mellan större och mindre företag. Sveriges<br>industriförbund, Kemikontoret, Skogsindustrierna och Jernkontoret<br>skriver i ett gemensamt yttrande att de ekonomiska konsekvenserna av<br>förslaget är otillräckligt analyserat vilket gör betänkandet ofullständigt<br>som beslutsunderlag. Vidare hävdar förbunden att det finns risk för att<br>verksamheter kan hamna i en situation där kväveoxidavgiften tar i<br>anspråk så stor del av rörelsemarginalen att den blir direkt betungande.<br>Svenska bioenergiföreningen anser att förslaget bör bordläggas tills<br>frågan om skatt respektive avgift behandlats bättre och billigare<br>instrument ffamtagits som ger högre säkerhetsgrad för erlagda skatter och<br>avgifter. Sågverkens riksförbund avstyrker förslaget och menar att om<br>det föreslagna systemet ändå genomförs bör biobränslen undantas.<br>Svenska Renhållningsverksföreningen hävdar att förslaget kommer att<br>leda till att mindre anläggningar får en oacceptabelt stor relativ kostnad<br>för mätningar. Kraftverksföreningen är i princip positiv till en ut-<br>vidgning av NOx-avgiftssystemet men menar att kostnaderna för mätning<br>och mätutrustning blir orimligt stora för mindre enheter.</p>
<p>4 Förslaget att utvidga avgiftssystemet till att omfatta industripro-<br>cesser</p>
<p>Naturvårdsverket anser att avgiften bör utvidgas till att omfatta NOx-<br>utsläpp från vissa industriprocesser enligt utredningens förslag. Verket<br>menar att systemet därefter bör vara öppet för successiv utvidgning.<br>Även Naturskyddsföreningen anser att det är mycket positivt att<br>utredningen förordar att flera industrier omfettas av det utvidgade<br>avgiftssystemet. Svenska Kommunförbundet stöder också införandet av<br>miljöavgifter på kväveoxidutsläpp från industriprocesser. NUTEK anser<br>att alternativa möjligheter till att skapa incitament till kvävereduktion<br>inom industrin bör analyseras. NUTEK anser vidare att det finns flera<br>svårigheter med att infoga industrin i avgiftssystemet och förslaget<br>därför inte bör fullföljas. Svenska Kolinstitutet finner det mycket<br>tveksamt att utvidga tillämpningsområdet att omfetta även industriella<br>processer, dels av internationella konkurrensskäl, dels på grund av<br>praktiska svårigheter. Svenska Bioenergiföreningen anser att avgiften<br>för många verk kommer att vara betungande och att det finns en risk att<br>de mindre pannornas konkurrenskraft försämras gentemot stora pannor.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.3</p>
<p>Föreningen anser att biobränslen bör undantas systemet. Svenska<br>Renhållningsverksföreningen anser att det bör skapas två separata<br>ekonomiska system för NOx-avgiften, ett för energiproducerande<br>anläggningar och ett för industriprocesser. Kraftverksföreningen anser<br>att industripannor bör hållas utanför avgiftssystemet eftersom pannorna<br>prövas enligt miljöskyddslagen. Värmeverksföreningen föreslår att om<br>industriprocesser skall inkluderas i systemet, detta delas upp i pooler om-<br>fettande de skilda branscherna och anläggnings storlekarna. På så sätt kan<br>systemet användas utan risk for överföring av kapital mellan branscherna<br>och företagen inom vaije pool bedöms efter samma förutsättningar.<br>Liknande synpunkter framförs av NUTEK. Sveriges industriförbund,<br>Kemikontoret, Skogsindustrierna och Jernkontoret skriver i ett<br>gemensamt yttrande att systemet får effekter som strider mot företagens<br>berättigade anspråk på rättssäkerhet och att prövningen enligt miljö-<br>skyddslagen är överlägsen som styrmedel. Svenska Petroleuminstitutet<br>avstyrker förslaget och anser att om raffinaderierna ändå ska ingå i<br>systemet bör reglerna om NOx-mätare utformas så att de mest kost-<br>nadseffektiva och ekonomiska lösningarna kan användas.</p>
<h4>5 Mätning och förslaget till ny schablonregel</h4>
<p>Naturvårdsverket konstaterar att nuvarande system medför vissa orätt-<br>visor för de anläggningar som behövt tillgripa schablon. Verket föreslår<br>därför att schablonregeln ändras men anser att den nya schablonbe-<br>räkningen bara skall få tillämpas för pannor där mätning brukar ske.<br>Svenska Renhållningsverksföreningen tillstyrker utredningens förslag.<br>Sågverkens riksförbund bedömer att flertalet sågverk kommer att anse<br>att kostnaderna för mätning och drift av mätsystem är så stora att man<br>väljer att betala en schablonavgift som helt saknar styreffekt. Värme-<br>verksföreningen anser att det inte är acceptabelt att mätkostnaden i vissa<br>fell kan ligga i samma storleksordning som den förväntade intäkten.<br>Kraftverksföreningen menar att det är orimligt att kräva samma typ av<br>mätutrustning och mätföreskrifter för de mindre pannorna som gäller för<br>de stora.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.3</p>
<p>19</p>
<h4>6 Återföring av avgiftsmedel till avfallsförbränningsanläggningar</h4>
<p>Naturvårdsverket delar inte utredningens uppfattning att man vid<br>avfallsförbränning i vissa fell skall få tillgodogöra sig den bortkylda<br>energimängden. Förslaget missgynnar, menar verket, de anläggningar<br>som löst sina avsättningsproblem. Även Naturskyddsföreningen är starkt<br>kritisk till utredningens förslag och skriver att det är katastrofalt ur<br>effektivitets- och miljösynpunkt att införa ett incitament för att producera<br>värme som det inte efterfrågas. Svenska Renhållningsverksföreningen<br>tillstyrker utredningens förslag.</p>
<h4>7 Administrativa frågor</h4>
<p>Naturvårdsverket föreslår att regeringen i förordning lägger fest att<br>verket skall redovisa sina administrativa kostnader och innehållet belopp<br>för senare fördelning, varvid prövningen av vilka medel som skall<br>återföras kan tas bort. Verket anser att det är orealistiskt att förkorta<br>handläggningstiden så mycket som utredningen föreslår. Svenska<br>Renhållningsverksföreningen föreslår att fristen for inlämnande av<br>NOx-deklaratationen förlängs till den 15 februari. Vidare föreslår<br>föreningen att om skillnad i mätresultat uppkommer vid ackrediterad<br>kontroll skall anläggningsägaren justera sitt instrument så att det<br>överensstämmer med den ackrediterade mätningen.</p>
<h4>8 Övrigt</h4>
<p>Naturvårdsverket diskuterar vissa bieffekter av att minimera NOx-<br>utsläppen och menar att en reglering av bieffekter kan antingen ske<br>genom tillämpning av miljöskyddslagen eller genom att avgiftssystemet<br>på lämpligt sätt anpassas. Verket är berett att utreda hur en sådan<br>anpassning ska ske och föreslå regeringen att nödvändiga ändringar i<br>reglerna för NOx-avgift. Även Svenska Gasföreningen konstaterar att<br>det finns ett behov att utreda och värdera bieffekterna för att förhindra<br>att en miljöpåverkan byts mot en annan. Svenska Gasföreningen anser<br>också att en höjning av NOx-avgiften kan övervägas i syfte att göra fler<br>åtgärder för ytterligare minskning av NOx-utsläppen lönsamma. Sveriges<br>Allmännyttiga Bostadsföretag förordar att ikraftträdandet sker första två<br>år efter det att riksdagen beslutar om förändringen.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.3</p>
<p>20</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.4</p>
<h2>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om<br>miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid<br>energiproduktion</h2>
<p>Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1990:613) om miljö-<br>avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Avgiften beräknas för vaije<br>produktionsenhet inom en<br>förbränningsanläggning. Med<br>produktionsenhet avses</p>
<p>1. panna i vilken varmvatten,<br>hetvatten, ånga eller hetolja<br>framställs för</p>
<p>byggnad suppvärmning,<br>elproduktion eller användning i<br>industriella processer,</p>
<p>2. gasturbin.</p>
<p>Avgift tas inte ut på utsläpp från<br>pannor.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h2>5</h2>
<p>Avgiften beräknas för vaije<br>produktionsenhet inom en<br>förbränningsanläggning. Med<br>produktionsenhet avses</p>
<p>1. panna i vilken varmvatten,<br>hetvatten, ånga eller hetolja<br>framställs för<br>byggnadsuppvärmning,<br>elproduktion eller användning i<br>industriella processer,</p>
<p>2. gasturbin,</p>
<p>3. stationär förbränningsmotor.<br>rbränning i sodapannor eller lut-</p>
<p>Avgifit tas ut för<br>produktionsenhet med en tillförd<br>effekt av minst 10 megawatt och<br>en uppmätt, nyttiggjord<br>energiproduktion under<br>redovisningsperioden av minst 50<br>gigawattimmar.</p>
<h4>3 §</h4>
<p>Avgift tas ut för<br>produktionsenhet med en<br>uppmätt, nyttiggjord<br>energiproduktion under<br>redovisningsperioden av minst 25<br>gigawattimmar.</p>
<p>Avgift tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider,<br>räknat som kvävedioxid.</p>
<p>Den som kontinuerligt mäter<br>och registrerar utsläppen med<br>hjälp av en mätutrustning, som<br>uppfyller särskilda krav enligt<br>föreskrifter av regeringen eller</p>
<p>Den som kontinuerligt mäter<br>och registrerar utsläppen med<br>hjälp av en mätutrustning, som<br>uppfyller särskilda krav enligt<br>föreskrifter av regeringen eller</p>
<p>21</p>
<p>myndighet som regeringen<br>bestämmer, får beräkna avgiften<br>på grundval av mätvärdena. Görs<br>inte en sådan mätning skall<br>utsläppen anses motsvara 0,6<br>gram kväveoxider, räknat som<br>kvävedioxid, per megajoule tillfört<br>bränsle om produktionen sker med<br>hjälp av en gasturbin och 0,25<br>gram i övriga fall.</p>
<p>myndighet som regeringen<br>bestämmer, får beräkna avgiften<br>på grundval av mätvärdena.</p>
<p>Görs inte en sådan mätning<br>skall utsläppen beräknas på<br>följande sätt. Om mätutrustning<br>som avses i andra stycket har<br>installerats, får utsläppen under<br>högst 60 dygn per kalenderår<br>beräknas som en och en halv<br>gånger den mängd kväveoxider,<br>räknat som kvävedioxid, som i<br>genomsnitt uppmätts under en lika<br>lång tid med jämförbara<br>driftförhållanden undersamma<br>kalenderår. I annat fall skall<br>utsläppen anses motsvara 0,6<br>gram kväveoxider, räknat som<br>kvävedioxid, per megajoule tillfört<br>bränsle om produktionen sker med<br>hjälp av en gasturbin och 0,25<br>gram i övriga fall.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.4</p>
<p>Denna lag träder i kraft, i fråga om 5 § den 1 januari 1995, och i<br>övrigt den 1 januari 1996. Avgift tas dock inte ut för kalenderåret<br>1996 om den uppmätta, nyttiggjorda energiproduktionen i<br>produktionsenheten under det kalenderåret understiger 40<br>gigawattimmar.</p>
<p>22</p>
<h3>Lagrådet</h3>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.5</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-04-12</p>
<p>Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å.<br>Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 17 mars 1994 (Miljö- och<br>naturresursdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets<br>yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1960:613) om<br>miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per<br>Bergman.</p>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>23</p>
<h2>Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om<br>miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid<br>energiproduktion</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.6</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1990:613) om<br>miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Avgiften beräknas för vaije<br>produktionsenhet inom en<br>förbränningsanläggning. Med<br>produktionsenhet avses</p>
<p>1. panna i vilken varmvatten,<br>hetvatten, ånga eller hetolja<br>framställs för<br>byggnadsuppvärmning,<br>elproduktion eller användning i<br>industriella processer,</p>
<p>2. gasturbin.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Avgiften beräknas for vaije<br>produktionsenhet inom en<br>förbränningsanläggning. Med<br>produktionsenhet avses</p>
<p>1. panna i vilken varmvatten,<br>hetvatten, ånga eller hetolja<br>framställs för<br>byggnadsuppvärmning,<br>elproduktion eller användning i<br>industriella processer,</p>
<p>2. gasturbin,</p>
<p>3. stationär förbränningsmotor.</p>
<p>Avgift tas inte ut på utsläpp från förbränning i sodapannor eller lut-<br>pannor.</p>
<p>Avgift tas ut för<br>produktionsenhet med en tillförd<br>effekt av minst 10 megawatt och<br>en uppmätt, nyttiggjord<br>energiproduktion under<br>redovisningsperioden av minst 50<br>gigawattimmar.</p>
<p>Avgift tas ut for<br>produktionsenhet med en<br>uppmätt, nyttiggjord energi-<br>produktion under<br>redovisningsperioden av minst 25<br>gigawattimmar.</p>
<p>Avgift tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider,<br>räknat som kvävedioxid.</p>
<p>Den som kontinuerligt mäter<br>och registrerar utsläppen med<br>hjälp av en mätutrustning, som<br>uppfyller särskilda krav enligt<br>föreskrifter av regeringen eller<br>myndighet som regeringen be-<br>stämmer, får beräkna avgiften på</p>
<p>Den som kontinuerligt mäter<br>och registrerar utsläppen med<br>hjälp av en mätutrustning, som<br>uppfyller särskilda krav enligt<br>föreskrifter av regeringen eller<br>myndighet som regeringen be-</p>
<p>24</p>
<p>grundval av mätvärdena. Görs<br>inte en sådan mätning skall<br>utsläppen anses motsvara 0,6<br>gram kväveoxider, räknat som<br>kvävedioxid, per megajoule tillfört<br>bränsle om produktionen sker med<br>hjälp av en gasturbin och 0,25<br>gram i övriga fall.</p>
<p>stämmer, får beräkna avgiften på<br>grundval av mätvärdena.</p>
<p>Görs inte en sådan mätning<br>skall utsläppen beräknas på<br>följande sätt. Om mätutrustning<br>som avses i andra stycket är<br>installerad, får utsläppen under<br>högst 60 dygn per kalenderår då<br>mätning inte skett beräknas som<br>en och en halv gånger den mängd<br>kväveoxider, räknat som<br>kvävedioxid, som i genomsnitt<br>uppmätts under en lika lång tid<br>med jämförbara driftförhållanden<br>under samma kalenderår. I annat<br>fall skall utsläppen anses<br>motsvara 0,6 gram kväveoxider,<br>räknat som kvävedioxid, per<br>megajoule tillfört bränsle om<br>produktionen sker med hjälp av<br>en gasturbin och 0,25 gram i<br>övriga fall.</p>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14.6</p>
<p>Denna lag träder i kraft, i fråga om 5 § den 1 januari 1995, och i<br>övrigt den 1 januari 1996. Avgift tas dock inte ut for kalenderåret 1996<br>om den uppmätta, nyttiggjorda energiproduktionen i produktionsenheten<br>under det kalenderåret understiger 40 gigawattimmar.</p>
<p>25</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Bil. 14</p>
<p>Bilaga 14 till kompletteringspropositionen</p>
<p>1. Inledning ...................................1</p>
<p>2. Bakgrund ...................................2</p>
<p>3. En utvidgning av tillämpningsområdet..................2</p>
<p>4. Avgiftsskyldighet för mindre pannor...................5</p>
<p>5. Schablonberäkning av avgift........................7</p>
<p>6. Upprättat lagförslag.............................8</p>
<p>7. Författningskommentar...........................8</p>
<p>8. Förslag till riksdagsbeslut .........................9</p>
<p>Bilaga 14.1 Sammanfattning av betänkandet SOU 1993:118 .... 10</p>
<p>Bilaga 14.2 Betänkandets lagförslag ...................14</p>
<p>Bilaga 14.3 Förteckning över remissinstanser och sammanställning</p>
<p>av remissyttranden över betänkandet SOU 1993:118 . . 17</p>
<p>Bilaga 14.4 Lagrådsremissens lagförslag.................21</p>
<p>Bilaga 14.5 Lagrådets yttrande ......................23</p>
<p>Bilaga 14.6 Förslag till hg om ändring i hgen (1990:613) om miljö-</p>
<p>avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion . 24</p>
<p>26</p>
<p>Innehållsförteckning</p>
<h2>Innehåll</h2>
<p>Prop. 1993/94:150</p>
<p>Propositionens huvudsakliga innehåll 1</p>
<p>Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 3</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p>
<p>den 21 april 1994 17</p>
<h4>Bilagor:</h4>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Bilaga 1.1</p>
<p>Bilaga 1.2</p>
<p>Bilaga 1.3</p>
<p>Bilaga 1.4</p>
<p>Bilaga 1.5</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>Reviderad finansplan m.m.</p>
<p>Reviderad nationalbudget 1994</p>
<p>Långsiktig konsekvenskalkyl för perioden<br>1994/95-1998/99</p>
<p>Utdrag ur Riksrevisionsverkets reviderade<br>inkomstberäkningar för budgetåret 1994/95<br>Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden,<br>m.m. budgetåret 1994/95</p>
<p>Fördelningspolitisk redogörelse</p>
<p>Justitiedepartementet</p>
<p>U trikesdepartementet</p>
<p>Försvarsdepartementet</p>
<p>Socialdepartementet</p>
<p>Kommunikationsdepartementet</p>
<p>Finansdepartementet</p>
<p>Utbildningsdepartementet</p>
<p>Jordbruksdepartementet</p>
<p>Arbetsmarknadsdepartementet<br>Kulturdepartementet</p>
<p>N äringsdepartementet</p>
<p>Civildepartementet</p>
<p>Miljö- och naturresursdepartementet</p>
11att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157) till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 800 000 000 kronor.bifall= utskottet1993/94:FiU20?11att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. 1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157) till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 800 000 000 kronor.?22att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 8?22att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 8bifall= utskottet1993/94:FiU20?33att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommunerbifall= utskottet1993/94:FiU19?33att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner?44att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95?44att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95delvis bifall= utskottet1993/94:FiU27?55att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tillämpningen av finansieringsprincipen (avsnitt 2.5.1)bifall= utskottet1993/94:FiU19?55att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om tillämpningen av finansieringsprincipen (avsnitt 2.5.1)?66att riksdagen till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000 kronor.?66att riksdagen till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000 kronor.bifall= utskottet1993/94:FiU19?77att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av rekryteringsstödet (avsnitt 2.8)bifall= utskottet1993/94:FiU20?77att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av rekryteringsstödet (avsnitt 2.8)?88att riksdagen med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189), dels regeringens förslag i prop. 1993/94:140, under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 25 766 738 000 kr.?88att riksdagen med ändring av dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189), dels regeringens förslag i prop. 1993/94:140, under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 25 766 738 000 kr.delvis bifall= utskottet1993/94:FiU20?99att riksdagen till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 1 620 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?99att riksdagen till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 1 620 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?1010att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. anvisar ett reservationsanslag som är 199 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?1010att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. anvisar ett reservationsanslag som är 199 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?1111att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera vissa anslag under fjärde huvudtiteln avseende lokalkostnader (avsnitt 8.5.4).bifall= utskottet1993/94:FiU20?1111att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera vissa anslag under fjärde huvudtiteln avseende lokalkostnader (avsnitt 8.5.4).?1212att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag E 1 Centrala studiestödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar 21 300 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?1212att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag E 1 Centrala studiestödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar 21 300 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?1313att riksdagen under åttonde uvudtitelns förslagsanslag E 3 Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 176 175 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?1313att riksdagen under åttonde uvudtitelns förslagsanslag E 3 Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 176 175 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?1414att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 96 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?1414att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 96 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?1515att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 2 603 730 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?1515att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 2 603 730 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?1616att riksdagen till Försökverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr.?1616att riksdagen till Försökverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr.bifall= utskottet1993/94:FiU20?1000210002att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196) till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 101 938 000 kr.bifall= utskottet1993/94:FiU20?1000210002att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196) till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 101 938 000 kr.?1000310003att riksdagen till Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr?1000310003att riksdagen till Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 krbifall= utskottet1993/94:FiU20?1000410004att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994delvis bifall= utskottet1993/94:FiU19?1000410004att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994?1000510005att riksdagen under elfte huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 500 000 000 kronor utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 12.?1000510005att riksdagen under elfte huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 500 000 000 kronor utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 12.bifall= utskottet1993/94:FiU20?1000610006att riksdagen antar regeringens förslag till?1000610006att riksdagen antar regeringens förslag till?1000610006att riksdagen antar regeringens förslag till?1000710007att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189) till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budtgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 876 516 000 kr.bifall= utskottet1993/94:FiU20?1000710007att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189) till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budtgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 876 516 000 kr.?1000810008att riksdagen godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen (avsnitt 2.3)?1000810008att riksdagen godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen (avsnitt 2.3)bifall= utskottet1993/94:FiU20?1000910009att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 469 587 000 krbifall= utskottet1993/94:FiU20?1000910009att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 469 587 000 kr?1001010010att riksdagen medger att en kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag.?1001010010att riksdagen medger att en kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag.bifall= utskottet1993/94:FiU20?1001110011att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 5 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.bifall= utskottet1993/94:FiU20?1001110011att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 5 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen.?1001210012att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1)?1001210012att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1)bifall= utskottet1993/94:FiU20?1001310013att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordatbifall= utskottet1993/94:FiU20?1001310013att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordat?1001410014att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner?1001410014att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommunerbifall= utskottet1993/94:FiU20?1001510015att riksdagen med ändring av riksdagsbeslut (prop. 1993/94:100 bil. 3, bet. 1993/94:JuU19, rksr. 1993/94:229) till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 731 611 000 kr.bifall= utskottet1993/94:JuU33?1001510015att riksdagen med ändring av riksdagsbeslut (prop. 1993/94:100 bil. 3, bet. 1993/94:JuU19, rksr. 1993/94:229) till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 731 611 000 kr.?1001610016att riksdagen under trettonde huvudtitelns ramanslag Konsumentverket för budgetåret 1994/95 anvisar 15 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 14.?1001610016att riksdagen under trettonde huvudtitelns ramanslag Konsumentverket för budgetåret 1994/95 anvisar 15 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 14.bifall= utskottet1993/94:LU38?1001710017att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag A 1. Försvarsmakten m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 50 984 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5bifall= utskottet1993/94:FöU14?1001710017att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag A 1. Försvarsmakten m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 50 984 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5?1001810018att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Luftfartsverket rätt att under perioiden 1994--1998 ställa ut en kapitaltäckningsgaranti till förmån för LFV AirportCenter?1001810018att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Luftfartsverket rätt att under perioiden 1994--1998 ställa ut en kapitaltäckningsgaranti till förmån för LFV AirportCenterbifall= utskottet1993/94:TU38?1001910019att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett nytt konsortialavtal avseende SOS Alarmering AB mellan svenska staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet genom Förenade Kommunföretag AB, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts i propositionenbifall= utskottet1993/94:TU38?1001910019att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ett nytt konsortialavtal avseende SOS Alarmering AB mellan svenska staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet genom Förenade Kommunföretag AB, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts i propositionen?1002010020att riksdagen till Åtgärder i fjällnära skogar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 145 000 kr.?1002010020att riksdagen till Åtgärder i fjällnära skogar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 145 000 kr.bifall= utskottet1993/94:JoU32?1002110021att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om grunderna för anslag till inrättande av veterinärstationerbifall= utskottet1993/94:JoU32?1002110021att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om grunderna för anslag till inrättande av veterinärstationer?1002210022att riksdagen till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 88 734 000 kr.?1002210022att riksdagen till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 88 734 000 kr.bifall= utskottet1993/94:JoU32?1002310023att riksdagen till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.bifall= utskottet1993/94:JoU32?1002310023att riksdagen till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.?1002410024att riksdagen bemyndigar regeringen att teckna avtal med Exposition 1997 Stockholm AB om utfärdande av en kreditgaranti intill ett belopp om högst 300 miljoner kronor.?1002410024att riksdagen bemyndigar regeringen att teckna avtal med Exposition 1997 Stockholm AB om utfärdande av en kreditgaranti intill ett belopp om högst 300 miljoner kronor.bifall= utskottet1993/94:NU29?1002510025att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om storleken på löftesprovisionen inom det statsstödda exportkreditsystemet.bifall= utskottet1993/94:NU29?1002510025att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om storleken på löftesprovisionen inom det statsstödda exportkreditsystemet.?2000220002att riksdagen antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995?2000220002att riksdagen antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995bifall= utskottet1993/94:FiU19?2000320003att riksdagen godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsinsatser (avsnitt 2.4)bifall= utskottet1993/94:FiU20?2000320003att riksdagen godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsinsatser (avsnitt 2.4)?2000420004att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr?2000420004att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 356 038 000 krbifall= utskottet1993/94:FiU20?2000520005att riksdagen godkänner förslaget om försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2)bifall= utskottet1993/94:FiU20?2000520005att riksdagen godkänner förslaget om försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2)?2000620006att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som regeringen har förordat?2000620006att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som regeringen har förordatbifall= utskottet1993/94:FiU20?2000720007att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommunerbifall= utskottet1993/94:FiU20?2000720007att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner?2000820008att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag B 3. Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95 anvisar 3 274 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5?2000820008att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag B 3. Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95 anvisar 3 274 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5bifall= utskottet1993/94:FöU14?2000920009att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Luftfartsverket rätt att inom en ram på 80 000 000 kr dels teckna aktier i, dels ge aktieägartillskott till LFV AirportCenter AB.bifall= utskottet1993/94:TU38?2000920009att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Luftfartsverket rätt att inom en ram på 80 000 000 kr dels teckna aktier i, dels ge aktieägartillskott till LFV AirportCenter AB.?2001020010att riksdagen bemyndigar regeringnen att godkänna ett alarmeringsavtal mellan svenska staten och SOS Alarmering AB i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts i propositionen?2001020010att riksdagen bemyndigar regeringnen att godkänna ett alarmeringsavtal mellan svenska staten och SOS Alarmering AB i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts i propositionenbifall= utskottet1993/94:TU38?2001120011att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om riktlinjerna för finansiering av distriktsveterinärorganisationenbifall= utskottet1993/94:JoU32?2001120011att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om riktlinjerna för finansiering av distriktsveterinärorganisationen?3000230002att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik (avsnitt 2.5)?3000230002att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik (avsnitt 2.5)bifall= utskottet1993/94:FiU20?3000330003att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltar i vägledningsveckor (avsnitt 2.3).bifall= utskottet1993/94:FiU20?3000330003att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltar i vägledningsveckor (avsnitt 2.3).?3000430004att riksdagen till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 2 031 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?3000430004att riksdagen till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 2 031 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?3000530005att riksdagen godkänner det som regeringen har förordat om redovisning av nettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur de statliga beredskapslagrenbifall= utskottet1993/94:FiU20?3000530005att riksdagen godkänner det som regeringen har förordat om redovisning av nettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur de statliga beredskapslagren?3000630006att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag B 4. Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar 8 551 000 utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5?3000630006att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag B 4. Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar 8 551 000 utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5bifall= utskottet1993/94:FöU14?3000730007att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkringdelvis bifall= utskottet1993/94:SfU26?3000730007att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring?3000830008att riksdagen -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:TU17, rskr. 199) -- till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 220 000 000 kr.?3000830008att riksdagen -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:TU17, rskr. 199) -- till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 220 000 000 kr.bifall= utskottet1993/94:TU38?3000930009att riksdagen godkänner att djursjukvårdsavgiften avskaffas vid utgången av juni 1995bifall= utskottet1993/94:JoU32?3000930009att riksdagen godkänner att djursjukvårdsavgiften avskaffas vid utgången av juni 1995?3001030010att riksdagen till Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.?3001030010att riksdagen till Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.bifall= utskottet1993/94:NU29?4000240002att riksdagen bemyndigar regeringen att utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.3.3)bifall= utskottet1993/94:FiU19?4000240002att riksdagen bemyndigar regeringen att utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.3.3)?4000340003att riksdagen godkänner regeringens förslag om bidrag till utbildning i företag (avsnitt 2.6)?4000340003att riksdagen godkänner regeringens förslag om bidrag till utbildning i företag (avsnitt 2.6)delvis bifall= utskottet1993/94:FiU20?4000440004att riksdagen till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 062 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?4000440004att riksdagen till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 062 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?4000540005att riksdagen till förslagsanslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 40 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 6?4000540005att riksdagen till förslagsanslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 40 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 6bifall= utskottet1993/94:FiU20?4000640006att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag B 5. Försvarets radioanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar 9 674 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5bifall= utskottet1993/94:FöU14?4000640006att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag B 5. Försvarets radioanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar 9 674 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5?4000740007att riksdagen till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.?4000740007att riksdagen till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.bifall= utskottet1993/94:JoU32?5000250002att riksdagen godkänner regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbiladade (avsnitt 2.7)bifall= utskottet1993/94:FiU20?5000250002att riksdagen godkänner regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbiladade (avsnitt 2.7)?5000350003att riksdagen till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 928 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?5000350003att riksdagen till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 928 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?5000450004att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1994/95bifall= utskottet1993/94:FiU28?5000450004att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1994/95?5000550005att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 1993/94:204) och med återkallande av förslaget i prop. 1993/94:148 i denna del (p. 16), till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 kr?5000550005att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 1993/94:204) och med återkallande av förslaget i prop. 1993/94:148 i denna del (p. 16), till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000 krbifall= utskottet1993/94:FiU20?5000650006att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95 anvisar 250 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5bifall= utskottet1993/94:FöU14?5000650006att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95 anvisar 250 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5?6000260002att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om förenklade regler inom ungdomspraktiken (avsnitt 2.8)?6000260002att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om förenklade regler inom ungdomspraktiken (avsnitt 2.8)bifall= utskottet1993/94:FiU20?6000360003att riksdagen godkänner att Umeå universitet får som särskilt åtagande att svara för utveckling och drift vid Bildmuseetbifall= utskottet1993/94:FiU20?6000360003att riksdagen godkänner att Umeå universitet får som särskilt åtagande att svara för utveckling och drift vid Bildmuseet?6000460004att riksdagen godkänner beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1994/95?6000460004att riksdagen godkänner beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1994/95bifall= utskottet1993/94:FiU28?6000560005att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 75 000 000 kr.bifall= utskottet1993/94:FiU20?6000560005att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 75 000 000 kr.?6000660006att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag G 2. Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95 anvisar 171 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5?6000660006att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag G 2. Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95 anvisar 171 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5bifall= utskottet1993/94:FöU14?7000270002att riksdagen till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 51 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?7000270002att riksdagen till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 51 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 9?7000370003att riksdagen antar förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95?7000370003att riksdagen antar förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95delvis bifall= utskottet1993/94:FiU26?7000470004att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag G 3. Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 anvisar 6 196 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5bifall= utskottet1993/94:FöU14?7000470004att riksdagen under fjärde huvudtitelns ramanslag G 3. Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 anvisar 6 196 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 5?8000280002att riksdagen till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 7 683 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil 9?8000280002att riksdagen till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 7 683 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil 9bifall= utskottet1993/94:FiU20?8000380003att riksdagen till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 76 000 000 000 kronorbifall= utskottet1993/94:FiU26?8000380003att riksdagen till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 76 000 000 000 kronor?8000480004att riksdagen fastställer den civila planeringsramen för budgetåret 1994/95 till 2 381 628 000 kr?8000480004att riksdagen fastställer den civila planeringsramen för budgetåret 1994/95 till 2 381 628 000 krbifall= utskottet1993/94:FöU14?9000290002att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåningbifall= utskottet1993/94:FiU20?9000290002att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning?9000390003att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. intill ett sammanlagt belopp av 1 100 000 000 kr.?9000390003att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 låta Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. intill ett sammanlagt belopp av 1 100 000 000 kr.bifall= utskottet1993/94:FöU14?100002100002att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 4 000 000 000 kronordelvis bifall= utskottet1993/94:FiU20?100002100002att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 4 000 000 000 kronor?BBordläggning1994-04-25 00:00:00inträffat2INLInlämning1994-04-25 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1994-04-26 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1994-05-10 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avFinansdepartementet2014-11-23 20:31:24statustextstatustextÄrendet är avslutatGH031502019-05-28 12:25:41tilldelatTilldelatFinansutskottet2014-11-23 20:31:24GH03150prop_199394__150.pdf34529871pdfFörslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.https://data.riksdagen.se/fil/A541E98C-6E45-400B-9425-F3FDCF71C8C9behandlas_i1993/94:FiU19GH01FiU19bet1993/94FiU19Den kommunala ekonominBetänkandebehandlas_i1993/94:FiU20GH01FiU20bet1993/94FiU20Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95Betänkandebehandlas_i1993/94:FiU26GH01FiU26bet1993/94FiU26Räntor på statsskulden, m.m.Betänkandebehandlas_i1993/94:FiU27GH01FiU27bet1993/94FiU27Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95Betänkandebehandlas_i1993/94:FiU28GH01FiU28bet1993/94FiU28Statsbudgetens utgifter för budgetåret 1994/95Betänkandebehandlas_i1993/94:FöU14GH01FöU14bet1993/94FöU14Övergång till kapitalkostnader för lokaler, m.m.Betänkandebehandlas_i1993/94:JoU32GH01JoU32bet1993/94JoU32Kompletteringspropositionen (bilagorna 9 och 14)Betänkandebehandlas_i1993/94:JuU33GH01JuU33bet1993/94JuU33Kompletteringspropositionen 1993/94:150 Slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.Betänkandebehandlas_i1993/94:LU38GH01LU38bet1993/94LU38Ändrat anslag till KonsumentverketBetänkandebehandlas_i1993/94:NU29GH01NU29bet1993/94NU29KompletteringspropositionenBetänkandebehandlas_i1993/94:SfU26GH01SfU26bet1993/94SfU26DelpensionsförsäkringenBetänkandebehandlas_i1993/94:TU38GH01TU38bet1993/94TU38Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets beredningsområdeBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi30mot1993/94Fi30med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi31mot1993/94Fi31med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi32mot1993/94Fi32med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi33mot1993/94Fi33med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi34mot1993/94Fi34med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi35mot1993/94Fi35med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi36mot1993/94Fi36med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi37mot1993/94Fi37med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi38mot1993/94Fi38med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi39mot1993/94Fi39med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi40mot1993/94Fi40med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi41mot1993/94Fi41med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi42mot1993/94Fi42med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi43mot1993/94Fi43med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi44mot1993/94Fi44med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi45mot1993/94Fi45med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi46mot1993/94Fi46med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi47mot1993/94Fi47med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi48mot1993/94Fi48med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi49mot1993/94Fi49med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi50mot1993/94Fi50med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi51mot1993/94Fi51med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi52mot1993/94Fi52med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi53mot1993/94Fi53med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi54mot1993/94Fi54med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi55mot1993/94Fi55med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi56mot1993/94Fi56med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi57mot1993/94Fi57med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi58mot1993/94Fi58med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi59mot1993/94Fi59med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi60mot1993/94Fi60med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi61mot1993/94Fi61med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Ju40mot1993/94Ju40med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Ju41mot1993/94Ju41med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Jo73mot1993/94Jo73med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)Motionföljdmotionav Birgitta Dahl m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi52mot1993/94Fi52med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Birgitta Dahl m.fl. (S)Motionföljdmotionav Birgitta Dahl m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi55mot1993/94Fi55med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Birgitta Dahl m.fl. (S)Motionföljdmotionav Birgitta Johansson m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi45mot1993/94Fi45med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Birgitta Johansson m.fl. (S)Motionföljdmotionav Doris Håvik m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi47mot1993/94Fi47med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Doris Håvik m.fl. (S)Motionföljdmotionav Erling Bager m.fl. (FP, M, KD, C)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi51mot1993/94Fi51med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Erling Bager m.fl. (FP, M, KD, C)Motionföljdmotionav Gudrun Schyman m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi32mot1993/94Fi32med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Gudrun Schyman m.fl. (V)Motionföljdmotionav Hans Stenberg m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi56mot1993/94Fi56med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Hans Stenberg m.fl. (S)Motionföljdmotionav Harriet Colliander m.fl. ()<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi31mot1993/94Fi31med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Harriet Colliander m.fl. ()Motionföljdmotionav Inga Berggren och Per Stenmarck (M)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Ju41mot1993/94Ju41med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Inga Berggren och Per Stenmarck (M)Motionföljdmotionav Inga-Britt Johansson m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi43mot1993/94Fi43med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Inga-Britt Johansson m.fl. (S)Motionföljdmotionav Ingvar Carlsson m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi54mot1993/94Fi54med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Ingvar Carlsson m.fl. (S)Motionföljdmotionav Ingvar Carlsson m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi30mot1993/94Fi30med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Ingvar Carlsson m.fl. (S)Motionföljdmotionav Isa Halvarsson m.fl. (FP, M)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi58mot1993/94Fi58med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Isa Halvarsson m.fl. (FP, M)Motionföljdmotionav Jarl Lander m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi38mot1993/94Fi38med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Jarl Lander m.fl. (S)Motionföljdmotionav Karin Starrin och Kjell Ericsson (C)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Jo73mot1993/94Jo73med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Karin Starrin och Kjell Ericsson (C)Motionföljdmotionav Kjell Ericsson (C)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi60mot1993/94Fi60med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Kjell Ericsson (C)Motionföljdmotionav Lars Hedfors m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi53mot1993/94Fi53med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Lars Hedfors m.fl. (S)Motionföljdmotionav Lars Sundin och Elver Jonsson (FP)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi35mot1993/94Fi35med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Lars Sundin och Elver Jonsson (FP)Motionföljdmotionav Lars-Erik Lövdén m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Ju40mot1993/94Ju40med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Lars-Erik Lövdén m.fl. (S)Motionföljdmotionav Lena Hjelm-Wallén m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi42mot1993/94Fi42med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (S)Motionföljdmotionav Lennart Fremling (FP)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi34mot1993/94Fi34med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Lennart Fremling (FP)Motionföljdmotionav Lennart Fridén m.fl. (M, KD, C, FP)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi46mot1993/94Fi46med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Lennart Fridén m.fl. (M, KD, C, FP)Motionföljdmotionav Lisbet Calner och Sverre Palm (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi57mot1993/94Fi57med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Lisbet Calner och Sverre Palm (S)Motionföljdmotionav Margareta Winberg m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi61mot1993/94Fi61med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Margareta Winberg m.fl. (S)Motionföljdmotionav Marianne Carlström m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi48mot1993/94Fi48med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Marianne Carlström m.fl. (S)Motionföljdmotionav Marianne Carlström m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi49mot1993/94Fi49med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Marianne Carlström m.fl. (S)Motionföljdmotionav Mats Lindberg m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi39mot1993/94Fi39med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Mats Lindberg m.fl. (S)Motionföljdmotionav Mats Lindberg m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi40mot1993/94Fi40med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Mats Lindberg m.fl. (S)Motionföljdmotionav Oskar Lindkvist m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi44mot1993/94Fi44med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Oskar Lindkvist m.fl. (S)Motionföljdmotionav Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi36mot1993/94Fi36med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (S)Motionföljdmotionav Stig Bertilsson (M)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi37mot1993/94Fi37med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Stig Bertilsson (M)Motionföljdmotionav Sven-Gösta Signell m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi50mot1993/94Fi50med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Sven-Gösta Signell m.fl. (S)Motionföljdmotionav Ulla Orring (FP)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi41mot1993/94Fi41med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Ulla Orring (FP)Motionföljdmotionav Ulla Orring (FP)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi33mot1993/94Fi33med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Ulla Orring (FP)Motionföljdmotionav Åke Gustavsson m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:150<br/>
Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)GH02Fi59mot1993/94Fi59med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)av Åke Gustavsson m.fl. (S)Motion