<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2222695</hangar_id>
 <dok_id>GH03147</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>147</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:147</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>147</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-02-17 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:30</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03147/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03147</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03147</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:147&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 17 februari 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;br&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas förslag och bedömningar som rör fördelningen av&lt;br&gt;kvinnors och mäns makt och inflytande - i beslutande församlingar, i eko-&lt;br&gt;nomin och i familjen m.m. samt vissa ändringar i jämställdhetslagen&lt;br&gt;(1991:433).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel föreslås för ett utvecklingsarbete för att öka kvinnorepresentationen&lt;br&gt;i beslutande församlingar. En särskild satsning kommer att göras för att an-&lt;br&gt;delen kvinnor på chefsnivå i näringslivet skall öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning kommer att tillsättas för att belysa skillnader i kvinnors och&lt;br&gt;mäns tillgång till ekonomisk makt på individ-, familje- och samhällsnivå. Ett&lt;br&gt;uppdrag kommer att ges för att stimulera ett utvecklingsarbete om lönebild-&lt;br&gt;ning och löneskillnader i ett könsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen om att jämställdhetslagens regler om det&lt;br&gt;aktiva jämställdhetsarbetet och om jämställdhetsplan får ersättas av andra reg-&lt;br&gt;ler i kollektivavtal föreslås ändrad så att arbetsgivaren alltid blir skyldig att&lt;br&gt;iaktta lagens regler även om kollektivavtal finns. Området för Jämställd-&lt;br&gt;hetsombudsmannens (JämO) tillsyn utökas på motsvarande sätt. Vidare före-&lt;br&gt;slås att arbetsgivare med tio anställda eller fler skall vara skyldiga att årligen&lt;br&gt;kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. En över-&lt;br&gt;sikt över kartläggningen skall tas in i den jämställdhetsplan som en sådan&lt;br&gt;arbetsgivare skall upprätta årligen. JämO föreslås dessutom få möjlighet att i&lt;br&gt;ett mål om könsdiskriminering åberopa även annan lagstiftning än jämställd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetslagen. I klargörande syfte föreslås också vissa redaktionella ändringar i&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Som en följd av lag-&lt;br&gt;ändringarna föreslås ökade resurser för JämO:s tillsynsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas även frågor som rör fäders uttag av föräldra-&lt;br&gt;ledighet. En ändring i lagen om allmän försäkring föreslås som innebär att&lt;br&gt;båda föräldrarna skall ha rätt att få föräldrapenning under hälften av den tid&lt;br&gt;som föräldrapenning utges. Föräldrapenningdagar föreslås kunna överlåtas&lt;br&gt;till den andra föräldern med undantag av 30 dagar. Samtidigt föreslås att&lt;br&gt;ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks till 80 procent utom för de&lt;br&gt;dagar som inte får överlåtas. För dessa dagar skall ersättningen fortfarande&lt;br&gt;vara 90 procent av förälderns sjukpenninggrundande inkomst. Ändringarna i&lt;br&gt;lagen om allmän försäkring föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås ytterligare satsningar på information och opinionsbildning&lt;br&gt;för att stimulera fäder att i ökad utsträckning ta ut föräldraledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att föra ut den nationella jämställdhetspolitiken på regional och lokal&lt;br&gt;nivå föreslås att varje länsstyrelse tillförs medel för en länsexpert för jäm-&lt;br&gt;ställdhetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen behandlas frågor om metoder i jämställdhetsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll.........................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..............................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext..........................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till Lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:443).... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkring.................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................ 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning........................................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Handlingsplan för jämställdhetspolitiken åren 1988-1993 .... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Fortsatt jämställdhetspolitik........................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Ett internationellt perspektiv........................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Makt och inflytande....................  20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Makt och kön................................. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Kvinnorepresentation............................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Kvinnor i chefsbefattningar........................ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Ekonomi........................................ 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Fördelningen av ekonomisk makt.................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Löneskillnadsutredningen......................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;Forskning och utvecklingsarbete m.m. om löneskillnader .... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa ändringar i jämställdhetslagen...................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Möjligheterna att genom kollektivavtal frångå reglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i jämställdhetslagen............................. 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 &amp;nbsp;Bakgrund............................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2 &amp;nbsp;Nuvarande förhållanden i fråga om kollektivavtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på jämställdhetsområdet.....................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.3 Överväganden............................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Löneskillnader.................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 &amp;nbsp;Allmänt om jämställdhetslagens bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om löneskillnader.....................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 &amp;nbsp;Det aktiva arbetet för att motverka löneskillnader.....45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3 &amp;nbsp;Lönediskrimineringsförbudet.................. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3.1 Kriterier för bedömning av likvärdigt arbete .. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3.2 Vissa redaktionella frågor............... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;Jämställdhetsombudsmannens talerätt................. 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;Ikraftträdande................................. 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;Övriga frågor................................. 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.1 &amp;nbsp;Grupptalan.............................. 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.2 &amp;nbsp;JämO:s rätt att föra talan är subsidiär till den fackliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisationens........................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.3 &amp;nbsp;Jämställdhetslagens räckvidd m.m............... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.4 Jämställdhetsnämnden......................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Familjen......................................... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;Föräldraledighet - ett delat ansvar.................... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;Föräldraförsäkringen............................ 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 Till regeringen lämnade förslag i syfte att öka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fäders uttag av föräldraledighet................. 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 &amp;nbsp;Att förena förvärvsarbete med&amp;nbsp;föräldraskap........66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3 &amp;nbsp;Nuvarande regler.......................... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.4 &amp;nbsp;Uttag av föräldrapenning..................... 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.5 &amp;nbsp;Insatser hittills för att öka fäders uttag av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föräldraledighet........................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.6 &amp;nbsp;Delad föräldraledighet - minst&amp;nbsp;en månad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för vardera föräldern....................... 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.7 &amp;nbsp;Sänkt ersättningsnivå.......................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.8 &amp;nbsp;Ikraftträdande-och övergångsbestämmelser........72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Information och opinionsbildning om föräldraledighet......72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvinnors hälsa.................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Kvinnor med funktionshinder.......................... 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Medel i jämställdhetsarbetet............................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Styrformer................................... 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Könsuppdelad statistik........................... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 Kvinno-och jämställdhetsforskning.................. 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 Analys av förslag och beslut ur ett jämställdhetsperspektiv ... 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 Länsexpert för jämställdhetsfrågor................... 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.6 Jämställdhetsarbete på lokal nivå..................... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.7 Utbildning i jämställdhetsfrågor..................... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.8 Projektmedel.................................. 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95 ..................... 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Författningskommentar............................... 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Jämställdhetslagen.............................. 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Lagen om allmän försäkring........................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Uppföljning av handlingsplan för jämställdhetspolitiken&lt;br&gt;1988-1993 ................................... 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning................................. 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvinnornas roll i ekonomin..................... 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämställdhet på arbetsmarknaden .................101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämställdhet i utbildningen......................108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämställdhet i familjen.........................112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvinnors inflytande..........................113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Våld mot kvinnor............................115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män ... 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser............130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Löneskillnader och&lt;br&gt;lönediskriminering (SOU 1993:7).................... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Betänkandets lagförslag ..........................142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser....................144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.......................145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande..............................147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994 .... 149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:147&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen&lt;br&gt;(1991:433),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;godkänner det som regeringen förordar om målen för jämställd&lt;br&gt;hetspolitiken (avsnitt 4.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;godkänner den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i&lt;br&gt;enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 5-11),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;till Bidrag till föräldraförsäkringen förbudgetåret 1994/95 under&lt;br&gt;femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 738 000 000 kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 under&lt;br&gt;femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 959 000 kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;till Särskilda jämställdhetsåtgärder förbudgetåret 1994/95 under&lt;br&gt;femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på&lt;br&gt;21 506 000 kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;under trettonde huvudtitelns ramanslag Länsstyrelserna m.m. för bud&lt;br&gt;getåret 1994/95 anvisar 10 000 000 kronor utöver vad som före&lt;br&gt;slagits i prop. 1993/94:100 bil. 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1991:433)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om jämställdhetslagen (1991:433)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 13 och 14 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2, 11, 12, 18 och 46 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, samt närmast före&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare&lt;br&gt;skall samverka för att jämställdhet i&lt;br&gt;arbetslivet skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall särskilt verka för att ut-&lt;br&gt;jämna och förhindra skillnader i lö-&lt;br&gt;ner och andra anställningsvillkor&lt;br&gt;mellan kvinnor och män som utför&lt;br&gt;arbete som är lika eller som är att&lt;br&gt;betrakta som likvärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare&lt;br&gt;skall samverka för att jämställdhet i&lt;br&gt;arbetslivet skall uppnås. De skall&lt;br&gt;särskilt verka för att utjämna och&lt;br&gt;förhindra skillnader i löner och andra&lt;br&gt;anställningsvillkor mellan kvinnor&lt;br&gt;och män som utför arbete som är att&lt;br&gt;betrakta som lika eller likvärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönefrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall, som ett led i&lt;br&gt;verksamheten enligt 2 §, årligen&lt;br&gt;kartlägga förekomsten av löneskill-&lt;br&gt;nader mellan kvinnor och män i&lt;br&gt;skilda typer av arbete och för olika&lt;br&gt;kategorier av arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet gäller dock inte&lt;br&gt;arbetsgivare som vid senaste kalen-&lt;br&gt;derårsskifte sysselsatte färre än tio&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämställdhetsplan enligt 10 § skall innehålla en översikt över de åt-&lt;br&gt;gärder enligt 4-9 §§ som är behövliga på arbetsplatsen och ange vilka av&lt;br&gt;dessa åtgärder som arbetsgivaren avser att påbörja eller genomföra under det&lt;br&gt;kommande året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planen skall också översiktligt&lt;br&gt;redovisas resultatet av den kartlägg-&lt;br&gt;ning som arbetsgivaren skall göra&lt;br&gt;enligt 9 a § samt de åtgärder som&lt;br&gt;motiveras av kartläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redovisning av hur de plane- En redovisning av hur de plane-&lt;br&gt;rade åtgärderna har genomförts skall rade åtgärderna enligt första och&lt;br&gt;tas in i efterföljande års plan. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;andra styckena har genomförts skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas in i efterföljande års plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ vart och ett av de hänseenden som&lt;br&gt;anges i 4-11 §§ får andra regler fast-&lt;br&gt;ställas i kollektivavtal som har ingåtts&lt;br&gt;eller godkänts av en central arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kollektivavtal som träffas i hän-&lt;br&gt;seenden som anges i 4—11 §§ befriar&lt;br&gt;inte arbetsgivaren från skyldighet att&lt;br&gt;iaktta föreskrifterna i dessa para-&lt;br&gt;grafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otillåten könsdiskriminering skall&lt;br&gt;anses föreligga, när en arbetsgivare&lt;br&gt;tillämpar lägre lön eller annars sämre&lt;br&gt;anställningsvillkor för en arbetstaga-&lt;br&gt;re än dem som arbetsgivaren till-&lt;br&gt;lämpar för arbetstagare av motsatt&lt;br&gt;kön, när de utför arbete som är lika&lt;br&gt;eller som är att betrakta som lik-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otillåten könsdiskriminering skall&lt;br&gt;anses föreligga, när en arbetsgivare&lt;br&gt;tillämpar lägre lön eller annars sämre&lt;br&gt;anställningsvillkor för en arbetstaga-&lt;br&gt;re än dem som arbetsgivaren till-&lt;br&gt;lämpar för arbetstagare av motsatt&lt;br&gt;kön, när de utför arbete som är att&lt;br&gt;betrakta som lika eller likvärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdigt på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte, om arbetsgivaren kan visa att de olika anställnings-&lt;br&gt;villkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för&lt;br&gt;arbetet eller att de i varje fall inte vare sig direkt eller indirekt har samband&lt;br&gt;med arbetstagarnas könstillhörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist enligt 45 § får jämställd-&lt;br&gt;hetsombudsmannen föra talan för en&lt;br&gt;enskild arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;sökande, om den enskilde medger&lt;br&gt;det och om ombudsmannen finner&lt;br&gt;att en dom i tvisten är betydelsefull&lt;br&gt;för rättstillämpningen eller det&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan talan förs vid Arbetsdom-&lt;br&gt;stolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist enligt 45 § får Jämställd-&lt;br&gt;hetsombudsmannen föra talan för en&lt;br&gt;enskild arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;sökande, om den enskilde medger&lt;br&gt;det och om ombudsmannen finner att&lt;br&gt;en dom i tvisten är betydelsefull för&lt;br&gt;rättstillämpningen eller det annars&lt;br&gt;finns särskilda skäl för det. För om-&lt;br&gt;budsmannen talan för en enskild&lt;br&gt;med stöd av denna lag, får ombuds-&lt;br&gt;mannen i samma rättegång föra&lt;br&gt;också annan talanför den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan förs vid Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 och 6 §§ lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under högst&lt;br&gt;450 dagar sammanlagt för föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid flerbamsbörd utges föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje barn utöver det första.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om föräldrarna gemensamt har&lt;br&gt;vårdnaden om barnet, har varje för-&lt;br&gt;älder rätt att uppbära föräldra-&lt;br&gt;penning under minst 90 dagar av&lt;br&gt;den i första stycket angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder som ensam har vardnaden om barnet har rätt att själv uppbära&lt;br&gt;föräldrapenningen under hela den tid som anges i första och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder kan avstå rätt att upp-&lt;br&gt;bära föräldrapenning till förmån för&lt;br&gt;den andra föräldern. Ett avstående&lt;br&gt;från rätt att uppbära föräldrapenning&lt;br&gt;görs genom skriftlig anmälan till för-&lt;br&gt;säkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om föräldrarna gemensamt har&lt;br&gt;vårdnaden om barnet, har varje för-&lt;br&gt;älder rätt att uppbära föräldrapenning&lt;br&gt;under hälften av den i första stycket&lt;br&gt;angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förälder på grund av&lt;br&gt;sjukdom eller handikapp varaktigt&lt;br&gt;saknar förmåga att vårda barnet har&lt;br&gt;den andra föräldern rätt att själv&lt;br&gt;uppbära föräldrapenningen under&lt;br&gt;hela den tid som anges i första och&lt;br&gt;andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder kan avstå rätt att upp-&lt;br&gt;bära föräldrapenning till förmån för&lt;br&gt;den andra föräldern med undantag&lt;br&gt;för en tid om 30 dagar för varje&lt;br&gt;barn, eller vid flerbamsbörd, för&lt;br&gt;barnen gemensamt. Ett avstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från rätt att uppbära föräldrapenning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;görs genom skriftlig anmälan till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning utges längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den&lt;br&gt;senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:100, ändring av paragrafen föreslås också i prop.&lt;br&gt;1993/94:148.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande&lt;br&gt;förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under&lt;br&gt;minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten&lt;br&gt;härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha&lt;br&gt;varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för varje barn&lt;br&gt;för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad&lt;br&gt;enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid flerbamsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för 90&lt;br&gt;dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte&lt;br&gt;stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När föräldrapenning enligt andra-&lt;br&gt;fjärde styckena skall utges med&lt;br&gt;belopp motsvarande förälderns sjuk-&lt;br&gt;penning, skall beräkningen ske en-&lt;br&gt;ligt 3 kap. med undantag av 5 §&lt;br&gt;fjärde-sjätte styckena samt 10 a och&lt;br&gt;10 b §§. Därvid skall dock föräldra-&lt;br&gt;penning för dag beräknas efter 90&lt;br&gt;procent av den fastställda sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomsten, delad&lt;br&gt;med 365.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När föräldrapenning enligt andra-&lt;br&gt;fjärde styckena skall utges med&lt;br&gt;belopp motsvarande förälderns sjuk-&lt;br&gt;penning, skall beräkningen ske en-&lt;br&gt;ligt 3 kap. med undantag av 5 §&lt;br&gt;fjärde-sjätte styckena samt 10 a och&lt;br&gt;10 b §§. Därvid skall dock föräldra-&lt;br&gt;penning för dag beräknas efter 90&lt;br&gt;procent av den fastställda sjuk-&lt;br&gt;penninggrundande inkomsten, delad&lt;br&gt;med 365,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) för föräldrar som gemensamt&lt;br&gt;har vårdnaden om ett barn eller, vid&lt;br&gt;flerbamsbörd, barnen, för de första&lt;br&gt;30 dagarna för vardera föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) för en förälder som ensam har&lt;br&gt;vårdnaden om ett barn eller, vid fler-&lt;br&gt;barnsbörd, barnen, för de första 60&lt;br&gt;dagarna, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) om den andra föräldern på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller handikapp&lt;br&gt;varaktigt saknar förmåga att vårda ett&lt;br&gt;barn eller, vid flerbamsbörd,&lt;br&gt;barnen, för de första 60 dagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning för tid därutöver&lt;br&gt;skall för dag beräknas efter 80 pro-&lt;br&gt;cent av den fastställda sjukpenning-&lt;br&gt;grundande inkomsten, delad med&lt;br&gt;365.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena skall, om&lt;br&gt;förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje&lt;br&gt;stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på&lt;br&gt;grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som löneutvecklingen inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Lydelse enligt prop. 1993/94:59, bet. 1993/94:SfU 9, rskr. 1993/94:126;&lt;br&gt;ändring av paragrafen föreslås också i prop. 1993/94:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för&lt;br&gt;vård av barnet. Är kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna tid och&lt;br&gt;beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds barnet inom&lt;br&gt;nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas på&lt;br&gt;motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.1 fråga om föräldrapenning för&lt;br&gt;vård av barn som är fött före lagens ikraftträdande gäller fortfarande äldre&lt;br&gt;föreskrifter, såvitt gäller 4 kap. 6 § dock endast intill utgången av år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen behandlade våren 1988 regeringens proposition om jämställdhets-&lt;br&gt;politiken inför 9O-talet (prop. 1987/88:105, bet. AU 1987/88:17 rskr.&lt;br&gt;1987/88:364 och UbU 1987/88:34, rskr. 1987/88:365). Propositionen inne-&lt;br&gt;höll en femårig handlingsplan för jämställdhetsarbetet med tonvikt på&lt;br&gt;kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet mellan kvinnor och män på arbets-&lt;br&gt;marknaden, i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande. Riks-&lt;br&gt;dagen beslutade i enlighet med propositionen. I propositionen Olika på lika&lt;br&gt;villkor, om en ny jämställdhetslag m.m. (prop. 1990/91:113, bet. AU&lt;br&gt;1990/91:17, rskr. 1990/91:288) föreslogs vissa åtgärder för att bredda och&lt;br&gt;förstärka den femåriga handlingsplanen, bl.a. i fråga om våld mot kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten i de båda propositionerna var att handlingsplanen skulle gälla&lt;br&gt;åren 1988-1993. En sammanfattning av utfallet av handlingsplanen finns i&lt;br&gt;bilaga 1. Regeringen lägger i denna proposition fram förslag och bedöm-&lt;br&gt;ningar om den fortsatta jämställdhetspolitikens inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av den nämnda handlingsplanen tillkallade regeringen i&lt;br&gt;september 1988 en särskild utredare (A 1988:01) för att göra en utvärdering&lt;br&gt;av lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet&lt;br&gt;och föreslå de ändringar i lagen som utredaren ansåg påkallade för att lagen&lt;br&gt;bättre skulle kunna uppfylla sitt ändamål (dir. 1988:33). Utredaren lämnade i&lt;br&gt;juni 1990 betänkandet Tio år med jämställdhetslagen, utvärdering och förslag&lt;br&gt;(SOU 1990:41). Betänkandet innehöll bl.a. förslag till vissa ändringar i lagen&lt;br&gt;om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Bl.a. föreslogs - såvitt&lt;br&gt;är av intresse i detta sammanhang - att lagens regler om aktiva åtgärder skulle&lt;br&gt;få ersättas av regler i kollektivavtal endast om dessa gick minst så långt som&lt;br&gt;lagens regler och att de föreslagna reglerna om jämställdhetsplan skulle göras&lt;br&gt;helt tvingande. Efter remissbehandling av betänkandet och lagrådsbehandling&lt;br&gt;upprättade regeringen den ovan nämnda propositionen om en ny jäm-&lt;br&gt;ställdhetslag, m.m. som förelädes riksdagen. I propositionen lämnades dock&lt;br&gt;inte något förslag till inskränkning i parternas frihet att träffa kollektivavtal i&lt;br&gt;jämställdhetsfrågor i förhållande till vad som gällde enligt den dåvarande&lt;br&gt;jämställdhetslagen. Det föreslogs således att lagens föreskrifter om aktiva&lt;br&gt;åtgärder och om jämställdhetsplan även i fortsättningen skulle få ersättas av&lt;br&gt;kollektivavtalsregler i den utsträckning dessa ingåtts eller godkänts av en&lt;br&gt;central arbetstagarorganisation. Riksdagen godtog i huvudsak förslagen i&lt;br&gt;propositionen (bet. 1990/91 :AU 17, rskr. 1990/91:288). Den nya jämställd-&lt;br&gt;hetslagen (1991:433) trädde i kraft den 1 januari 1992. Regeringen åter-&lt;br&gt;kommer nu med ett förslag som innebär att jämställdhetslagens regler om ak-&lt;br&gt;tiva åtgärder och om jämställdhetsplan skall iakttas även i fall då det finns&lt;br&gt;kollektivavtal som rör dessa förhållanden, se avsnitt 7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade i juni 1991 en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;utreda frågor om löneskillnader mellan kvinnor och män. Utredningen antog&lt;br&gt;namnet Löneskillnadsutredningen. Löneskillnadsutredningen överlämnade i&lt;br&gt;januari 1993 betänkandet Löneskillnader och lönediskriminering, om kvinnor&lt;br&gt;och män på arbetsmarknaden (SOU 1993:7). En sammanfattning av betänk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andet finns i bilaga 4. Utredningens lagförslag finns i bilaga 5. Betänkandet&lt;br&gt;har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6.&lt;br&gt;En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet (dnr S93/19O6/Jäm). Ett förslag till lagstiftning i fråga om löneskill-&lt;br&gt;nader finns i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 7.3 lämnas ett förslag till utvidgning av Jämställdhetsombuds-&lt;br&gt;mannens talerätt. Förslaget i den delen bygger på synpunkter som har lämnats&lt;br&gt;i lagstiftningsärendet rörande åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk&lt;br&gt;diskriminering (prop. 1993/94:101).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadens parter har informerats om förslaget till ändringar i jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 januari 1994 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslaget. Det lagförslag som remitterades till Lagrådet finns i bilaga 7.&lt;br&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslaget. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lag-&lt;br&gt;rådets förslag har följts i huvudsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 8.2 lämnas förslag om ändrad ersättningsnivå i och utformning av&lt;br&gt;föräldraförsäkringen, vilket föranleder ett förslag till ändring i lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring. Förslaget om försäkringens utformning&lt;br&gt;bygger bl.a. på Löneskillnadsutredningens bedömning om behovet att ändra&lt;br&gt;reglerna så att en fader skulle kunna överlåta sin rätt att uppbära föräldra-&lt;br&gt;penning endast för 30 av de 90 dagar som förbehålls honom. Därtill kommer&lt;br&gt;att den särskilda arbetsgruppen om papporna, barnen och arbetslivet (Pappa-&lt;br&gt;gruppen) som regeringen tillsatte hösten 1992 i delrapporten För barnens&lt;br&gt;skull (1993) bl.a. anfört att en &amp;quot;pappagaranti&amp;quot; bör skapas som innebär att tre&lt;br&gt;månader av föräldraledigheten knyts till pappan. Vidare har en arbetsgrupp&lt;br&gt;inom Socialdepartementet utrett olika möjligheter att stimulera fädema till ökat&lt;br&gt;uttag av föräldrapenning (Ds 1993:87). Förslaget om ändring i lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring faller utanför Lagrådets gransknings-&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Handlingsplan för jämställdhetspolitiken åren&lt;br&gt;1988-1993&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Propositionen om jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105,&lt;br&gt;bet. 1987/88:AU 17, rskr. 1987/88:364) som antogs av riksdagen i juni 1988&lt;br&gt;hade formen av en femårig handlingsplan. Tidsbestämda mål och vissa åt-&lt;br&gt;gärder för att nå målen föreslogs i fråga om kvinnors roll i ekonomin,&lt;br&gt;kvinnors inflytande samt jämställdhet på arbetsmarknaden, i utbildningen och&lt;br&gt;i familjen. Handlingsplanen rörde ett flertal samhällssektorer med en viss&lt;br&gt;tyngdpunkt på arbetsmarknads- och utbildningsområdena. I propositionen&lt;br&gt;Olika på lika villkor, om en ny jämställdhetslag, m.m. (prop. 1990/91:113,&lt;br&gt;bet. 1990/9LAU 17, rskr. 1990/91:364) föreslogs ytterligare åtgärder för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förstärka och bredda handlingsplanen, liksom åtgärder för att motverka våld&lt;br&gt;mot kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planen hade som ett uttalat syfte att ge möjlighet till en större långsiktighet&lt;br&gt;i arbetet men också att markera en höjd ambitionsnivå för jämställdhets-&lt;br&gt;politiken. Till detta kan läggas syftet att förtydliga och konkretisera rege-&lt;br&gt;ringens insatser på detta politikområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planen har i dessa avseenden också haft sådana effekter. Den var en hand-&lt;br&gt;lingsplan för regeringens arbete med frågorna under den aktuella perioden&lt;br&gt;och angav samtidigt inriktningen för det samlade arbetet för jämställdhet i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa områden i handlingsplanen kan tydliga positiva resultat note-&lt;br&gt;ras, t.ex. den ökade kvinnorepresentationen i statliga styrelser m.m. samt ut-&lt;br&gt;vecklingen av andelen kvinnor som skolledare. Inom andra områden, t.ex.&lt;br&gt;utjämning av löner mellan kvinnor och män och andel utbildningar och yrkes-&lt;br&gt;områden med en jämn könsfördelning, har sådana positiva förändringar&lt;br&gt;generellt sett ännu inte kommit till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder och satsningar som föreslogs på handlingsplanens fem om-&lt;br&gt;råden har nu genomförts. Vissa initiativ därutöver har också under perioden&lt;br&gt;tagits av regeringen. En sammanfattning av utfallet av handlingsplanen finns i&lt;br&gt;bilaga 1 till denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett finns det i dag en större medvetenhet och en större bredd i&lt;br&gt;kunskapen om jämställdhetsfrågor än för fem år sedan. Många känner till att&lt;br&gt;det finns skillnader i villkor för kvinnor och män, att det är viktigt att ta vara&lt;br&gt;på både kvinnors och mäns kompetens, att det behövs både kvinnor och män&lt;br&gt;i beslutande församlingar och att det finns löneskillnader som beror på kön.&lt;br&gt;Vidare finns en större medvetenhet om vikten av att båda föräldrarna delar på&lt;br&gt;det praktiska ansvaret för hem och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också blivit allt tydligare att jämställdhet i betydande utsträckning&lt;br&gt;handlar om hur makten och inflytandet i samhället är fördelat mellan kvinnor&lt;br&gt;och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Fortsatt jämställdhetspolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att&lt;br&gt;kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter&lt;br&gt;inom alla väsentliga områden i livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock konstateras att mycket fortfarande återstår att göra innan detta&lt;br&gt;mål är uppnått. Även om det finns vissa gränser för vad som genom politiska&lt;br&gt;beslut kan åstadkommas i dessa frågor, visar den debatt som har förts på&lt;br&gt;senare tid att det finns en betydande otålighet, i synnerhet bland kvinnor men&lt;br&gt;också bland män, över den långsamma takten i jämställdhetsarbetet. Denna&lt;br&gt;otålighet måste tas på allvar, av statsmakterna liksom av organisationer och&lt;br&gt;enskilda, inte minst av enskilda män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att i detta sammanhang kort belysa de framsteg som gjorts&lt;br&gt;och redovisa de brister som finns. Dessa frågor behandlas också närmare i&lt;br&gt;det följande och i bilagorna 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta kvinnor, även de med små barn, ingår i arbetskraften (77 procent&lt;br&gt;år 1993). Ökningen av andelen kvinnor på arbetsmarknaden har i själva&lt;br&gt;verket varit den största förändringen i arbetskraftsutbudet under de senaste&lt;br&gt;decennierna. För närvarande är andelen sysselsatta kvinnor i stort sett lika&lt;br&gt;stor som andelen män. Denna utveckling har inte bara inneburit en stärkt&lt;br&gt;ställning för kvinnor på arbetsmarknaden utan också lett till att kvinnors&lt;br&gt;ekonomiska oberoende har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både kvinnor och män har goda möjligheter att kombinera förvärvsarbete&lt;br&gt;med ett praktiskt ansvar för hem och barn. Detta visar inte minst det faktum&lt;br&gt;att Sverige har ett av Västeuropas högsta födelsetal. Riksdagens beslut (prop.&lt;br&gt;1993/94:11, bet. 1993/94:SoU 11, rskr. 1993/94:117) att anta regeringens&lt;br&gt;förslag att i socialtjänstlagen slå fast kommunernas skyldighet att tillhanda-&lt;br&gt;hålla barnomsorgsplats till barn från 12 månaders ålder för de familjer som så&lt;br&gt;önskar, kommer att ytterligare öka möjligheterna att kombinera förvärvsarbete&lt;br&gt;och föräldraskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors inflytande i samhället kan också sägas ha ökat på senare år. Så&lt;br&gt;har t.ex. andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer ökat väsentligt&lt;br&gt;(se bilaga 3), liksom deras andel i kommun- och landstingsfullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots dessa framsteg är bristerna betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknaden är fortfarande starkt könsuppdelad. Det medför att&lt;br&gt;kvinnors och mäns villkor i arbetslivet i stor utsträckning skiljer sig åt.&lt;br&gt;Kvinnor har t.ex. generellt sett lägre lön än män eftersom de oftare än män&lt;br&gt;arbetar i låglöneyrken. Det finns också tecken som tyder på osakliga löne-&lt;br&gt;skillnader mellan kvinnor och män i storleksordningen 1-8 procent. Kvinnor&lt;br&gt;återfinns i högre grad än män i rutinartat arbete, de avancerar i mindre&lt;br&gt;utsträckning och arbetar oftare deltid. Oavsett utbildningsnivå har kvinnor&lt;br&gt;genomsnittligt sett mindre kvalificerade och/eller lägre värderade arbets-&lt;br&gt;uppgifter än män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor bär också fortfarande huvudansvaret för årbetet med hem och&lt;br&gt;barn. De avgörande skillnaderna mellan kvinnors och mäns tidsanvändning&lt;br&gt;uppstår när barnen kommer. Då drar kvinnorna kraftigt ner på sitt&lt;br&gt;förvärvsarbete och ökar hemarbetet, medan männen fortsätter att förvärvs-&lt;br&gt;arbeta i samma utsträckning som tidigare. Trots de goda möjligheter som&lt;br&gt;finns för män att vara lediga från arbetet med ersättning när barnen är små, tar&lt;br&gt;fäderna bara ut drygt nio procent av det totala antalet föräldrapenningdagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också vad gäller kvinnors inflytande i samhället återstår mycket att göra.&lt;br&gt;Vid det senaste riksdagsvalet sjönk andelen kvinnor i riksdagen från 38 till 33&lt;br&gt;procent. Andelen kvinnor på chefspositioner är fortfarande mycket låg. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas att knappt 10 procent av cheferna inom den privata&lt;br&gt;sektorn är kvinnor. Endast drygt tre procent av platserna i styrelserna för de&lt;br&gt;börsnoterade företagen innehas av kvinnor. Av landets professorer är bara&lt;br&gt;sex procent kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de allvarligaste bristerna när det gäller jämställdhet mellan kvinnor&lt;br&gt;och män är det utbredda våldet mot kvinnor. Det har ett nära samband med&lt;br&gt;maktförhållandet mellan könen. Det finns också andra företeelser i samhället&lt;br&gt;som hänger nära samman med våldet mot kvinnor och som på ett liknande&lt;br&gt;sätt är uttryck för en obalans i detta maktförhållande: prostitution, pornografi,&lt;br&gt;incest och sexuella trakasserier på arbetsplatserna. Den kvinnosyn som här&lt;br&gt;kommer till uttryck låter sig inte förenas med samhällets jämställdhetsmål.&lt;br&gt;Regeringen har tillsatt en kommission om våld mot kvinnor (dir. 1993:88)&lt;br&gt;och en särskild utredare om prostitutionen i Sverige (dir. 1993:31). De båda&lt;br&gt;utredningarna kommer att lägga fram sina förslag vid årsskiftet 1994/95. För-&lt;br&gt;hoppningen är att utredningarnas bedömningar och förslag skall kunna ligga&lt;br&gt;till grund för ett intensifierat och brett arbete för att förändra den kvinnosyn&lt;br&gt;som avspeglas i dessa företeelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tillkortakommanden som summariskt redovisats ovan talar sitt tydliga&lt;br&gt;språk. Trots att de formella hindren för jämställdhet i stort är undanröjda&lt;br&gt;präglas vårt samhälle fortfarande i stor utsträckning av brist på jämställdhet i&lt;br&gt;praktiken. Arbetet med att undanröja kvarvarande hinder måste bedrivas med&lt;br&gt;viss långsiktighet. Erfarenheterna visar dock att jämställdhet mellan kvinnor&lt;br&gt;och män inte kommer till stånd med mindre än att detta arbete är aktivt och&lt;br&gt;målinriktat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken som redovisats inled-&lt;br&gt;ningsvis kan brytas ned i mer konkreta delmål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om före-&lt;br&gt;tagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklings-&lt;br&gt;möjligheter i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män, till utbildning och&lt;br&gt;samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och&lt;br&gt;talanger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämställdhetspolitik som skall leda till att dessa mål uppnås kan inte&lt;br&gt;formas isolerad från andra politikområden. Den måste tvärtom bygga på att&lt;br&gt;statsmakterna genom åtgärder på olika samhällsområden underlättar och&lt;br&gt;stöder utvecklingen mot jämställdhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå ett jämställt samhälle måste med andra ord ett jämställdhets-&lt;br&gt;perspektiv läggas på alla politikområden. Det innebär att förslag och beslut&lt;br&gt;måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att klarlägga möjliga&lt;br&gt;konsekvenser för kvinnor respektive män. Det gäller särskilt inom utbild-&lt;br&gt;nings-, arbetsmarknads-, närings- och socialpolitiken samt inom den ekono-&lt;br&gt;miska politiken. Det gäller därvid i synnerhet strukturförändringar i sam-&lt;br&gt;hället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsarbetet måste bedrivas inom vaije politikområde och insatser&lt;br&gt;huvudsakligen göras inom ramen för berörda organs ordinarie verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även speciella satsningar behövs emellertid för att driva på utvecklingen i Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;önskad riktning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Ett internationellt perspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I ett internationellt perspektiv betraktas ofta Sverige och övriga nordiska&lt;br&gt;länder som föregångare i arbetet för att nå jämställdhet mellan kvinnor och&lt;br&gt;män. Inte minst gäller detta den förhållandevis höga andelen kvinnor i&lt;br&gt;politiska och andra beslutande församlingar, liksom de mycket goda möjlig-&lt;br&gt;heter som kvinnor och män i Sverige har att förena förvärvsarbete med ett&lt;br&gt;aktivt föräldraskap. Sveriges starka ställning i dessa frågor ställer fortsatt&lt;br&gt;stora krav på insatser i det internationella samarbetet. Ett sådant samarbete&lt;br&gt;ger också oss värdefulla erfarenheter som kan berika och vidareutveckla det&lt;br&gt;nationella arbetet för jämställdhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnorna och Europa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utredning som haft i uppdrag att belysa konsekvenserna för den sociala&lt;br&gt;välfärden och jämställdheten i Sverige vid olika former av deltagande i den&lt;br&gt;västeuropeiska integrationen, anför i sitt slutbetänkande EG, kvinnorna och&lt;br&gt;välfärden (SOU 1993:117) att det inom EG ställs stora förväntningar på en&lt;br&gt;aktiv svensk medverkan när det gäller jämställdhetsfrågor. Beslut om inrikt-&lt;br&gt;ningen av välfärds- och jämställdhetspolitiken kommer också i fortsättningen&lt;br&gt;att fattas i Sverige. Detta gäller, menar utredningen, i samtliga de alternativ&lt;br&gt;som utredningen haft att belysa, EES-avtal, EU-medlemskap eller om Sverige&lt;br&gt;står utanför EES och EU. Utredningen anser att ett medlemskap ger Sverige&lt;br&gt;den bästa ekonomiska tillväxten och att det ger förutsättningar för social&lt;br&gt;välfärd och jämställdhet mellan kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar denna bedömning. Sveriges deltagande i ett breddat och&lt;br&gt;fördjupat europeiskt samarbete är av största vikt för att vi skall kunna behålla&lt;br&gt;och vidareutveckla vår välfärd. En stark samhällsekonomi är en förutsättning&lt;br&gt;för sysselsättning och välfärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om inriktningen av jämställdhetspolitiken således även framöver är&lt;br&gt;en nationell fråga är det angeläget och önskvärt att Sverige med kraft driver&lt;br&gt;frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män också i ett europeiskt&lt;br&gt;perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet övertar Sverige och övriga EFT A-länder EG:s regler&lt;br&gt;och rättspraxis på jämställdhetsområdet. Frågorna behandlas i artiklarna 69&lt;br&gt;och 70 i EES-avtalet, liksom i avtalets bilaga XVIII. I artikel 69 slås&lt;br&gt;principen om lika lön för lika arbete fast, i enlighet med Romfördragets artikel&lt;br&gt;119.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nationella arbetet med EU-frågor på jämställdhetsområdet har under&lt;br&gt;senare tid inriktats dels på ytterligare analys av EG-rätten och dels på att&lt;br&gt;initiera och genomföra informationsaktiviteter m.m. i syfte att sprida för-&lt;br&gt;djupad kunskap om konsekvenserna för svenska kvinnor och svensk jäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställdhetspolitik av EES-avtalet och av ett framtida svenskt medlemskap i EU.&lt;br&gt;I detta syfte har Socialdepartementet bl.a. anordnat konferenser samt utarbetat&lt;br&gt;faktaskrifter. Information om frågor som rör det nationella beredningsarbetet&lt;br&gt;lämnas fortlöpande, liksom övriga aktuella EES- och EU-frågor, vid&lt;br&gt;Jämställdhetsrådets möten. I rådet, som leds av Social- och jämställdhets-&lt;br&gt;ministem, ingår f.n. 32 organisationer, bl.a. de politiska partierna samt deras&lt;br&gt;kvinnoförbund, övriga kvinnoorganisationer, arbetsmarknadens parter m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s världskvinnokonferens i Peking år 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1995 anordnar FN en fjärde världskvinnokonferens, denna gång&lt;br&gt;med Kina som värdland. Delvis parallellt med den officiella konferensen av-&lt;br&gt;hålls ett s.k. NGO-Forum för frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudsyftet för kvinnokonferensen är att skapa ett förnyat politiskt åta-&lt;br&gt;gande för att de åtgärder som tas upp i slutdokumentet (de s.k. framåt-&lt;br&gt;syftande strategierna) från FN:s kvinnokonferens i Nairobi år 1985 skall&lt;br&gt;kunna genomföras till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konferensen kommer att ägnas två huvudfrågor: dels att utvärdera i vilken&lt;br&gt;utsträckning de framåtsyftande strategierna har genomförts på nationell,&lt;br&gt;regional och internationell nivå och dels att anta ett slutdokument i form av ett&lt;br&gt;handlingsprogram (Platform for Action). Programmet skall, enligt beslut i&lt;br&gt;FN:s kvinnokommission, innehålla ett begränsat antal frågor som anses vara&lt;br&gt;av avgörande betydelse för en majoritet av världens kvinnor. Ambitionen är&lt;br&gt;att handlingsprogrammet skall identifiera de största hindren i arbetet för att&lt;br&gt;förbättra kvinnors villkor samt sätta upp konkreta, om möjligt tidsbestämda,&lt;br&gt;mål för hur och när hindren skall övervinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla regioner planerar förberedande konferenser inför Peking-konferen-&lt;br&gt;sen. En europeisk konferens kommer att avhållas i Wien den 17-21 oktober&lt;br&gt;1994 i regi av FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommitté för förberedelser av Sveriges medverkan i kvinnokonfe-&lt;br&gt;rensen tillsattes i oktober 1993 (dir. 1993:70). Kommittén, kallad Peking-&lt;br&gt;kommittén, består dels av de organisationer som ingår i Jämställdhetsrådet&lt;br&gt;dels av representanter från övriga berörda organisationer. För att närmare&lt;br&gt;bereda inriktning och organisation av det svenska deltagandet har en inter-&lt;br&gt;departemental beredningsgrupp med företrädare för berörda departement samt&lt;br&gt;SIDA tillsatts. En promemoria (rev. 1994-02-04) om frågor som rör Peking-&lt;br&gt;konferensen finns tillgänglig på Socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt internationellt och nordiskt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetssamarbetet i övrigt inom FN har under senare tid fokuserats&lt;br&gt;kring frågor som rör kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna (MR).&lt;br&gt;Genom slutdokumentet från FN:s världskonferens om de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna kan dessa frågor sägas ha fått en mer framskjuten position i FN:s&lt;br&gt;allmänna arbete för mänskliga rättigheter. Sverige har verkat pådrivande för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna utveckling. FN:s generalförsamling antog hösten 1993 en deklaration Prop. 1993/94:147&lt;br&gt;om våld mot kvinnor. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna be-&lt;br&gt;handlar under sin pågående session frågan om tillsättandet av en s.k. särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MR-rapportör i frågor som rör våld mot kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om kvinnors mänskliga rättigheter är också aktuella inom ramen för&lt;br&gt;Europarådets arbete med jämställdhetsfrågor. Europarådet avser bl.a. att av-&lt;br&gt;hålla en konferens om kvinnors mänskliga rättigheter i januari 1995 inför&lt;br&gt;FN:s kvinnokonferens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Nordiska ministerrådet pågår bl.a. ett arbete med ett program för det&lt;br&gt;nordiska jämställdhetssamarbetet för åren 1995-2000. Vidare kommer en&lt;br&gt;nordisk jämställdhetskonferens att anordnas i samband med Nordiskt Forum i&lt;br&gt;augusti 1994 i Åbo, Finland med temat Kvinnors liv och arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Makt och inflytande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Makt och kön&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Jämställdhetsarbetet bör kompletteras&lt;br&gt;och breddas med utgångspunkt i ett synsätt som i ökad utsträckning&lt;br&gt;beaktar det ojämna maktförhållandet mellan könen och kvinnors och&lt;br&gt;mäns skilda villkor på olika samhällsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett av de nationella målen för&lt;br&gt;jämställdhet är att uppnå en jämn fördelning av makt och inflytande mellan&lt;br&gt;kvinnor och män. Det gäller såväl mellan enskilda kvinnor och män som&lt;br&gt;mellan kvinnor och män som grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet för att nå detta mål har hittills huvudsakligen varit inriktat på att&lt;br&gt;förändra formella strukturer och att påverka attityder och i mindre utsträck-&lt;br&gt;ning på att förändra de informella strukturer i samhället som upprätthåller den&lt;br&gt;ojämna maktfördelningen mellan könen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har forskningen bidragit med ökade kunskaper om dessa den&lt;br&gt;bristande jämställdhetens bakomliggande orsaker och mekanismer. I den s.k.&lt;br&gt;Maktutredningen, Demokrati och Makt i Sverige (SOU 1990:4), redovisas&lt;br&gt;olika aspekter av maktbegreppet och det svenska samhällets maktstruktur.&lt;br&gt;Makt som begrepp kan på ett teoretiskt plan definieras som möjligheterna att&lt;br&gt;påverka såväl andra personers handlande som regelsystemen i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen utvecklar teorin om det s.k. genussystemet främst för att öka&lt;br&gt;förståelsen av orsakerna till den generellt lägre sociala, ekonomiska och&lt;br&gt;politiska position som kvinnor haft och alltjämt har. Denna teori utgör ett&lt;br&gt;redskap för att bättre förstå det ojämna maktförhållandet mellan kvinnor och&lt;br&gt;män. Utmärkande för genussystemet är principerna om könens isärhållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och om mäns överordning och kvinnors underordning på olika områden i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könens isärhållande illustreras av kvinnors och mäns olika yrken, arbets-&lt;br&gt;områden, ansvarsområden i hemmet osv. Segregeringen på den svenska&lt;br&gt;arbetsmarknaden verkar på olika plan. När kvinnor i stor skala har kommit in&lt;br&gt;på arbetsmarknaden har de i stor utsträckning burit med sig sådana arbets-&lt;br&gt;uppgifter som de förut utförde i hemmen. Till största delen har dessa upp-&lt;br&gt;gifter legat inom den offentliga sektorns ram. Kvinnor och män som kollektiv&lt;br&gt;befinner sig därför inom olika sektorer på arbetsmarknaden och när de finns&lt;br&gt;inom samma sektor har män generellt sett högre positioner än kvinnor även&lt;br&gt;då grundförutsättningarna är desamma. Vidare arbetar kvinnor ofta deltid och&lt;br&gt;har mera frånvaro för föräldraledighet än män. Genomsnittligt har kvinnor&lt;br&gt;lägre löner. Även arbetsmiljön skiljer sig för kvinnor och män, bl.a. så att&lt;br&gt;kvinnor oftare har monotona arbetsuppgifter med hög risk för arbetsskador&lt;br&gt;och sämre möjligheter att råda över sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna könssegregering, som kan iakttas på de flesta områden i samhället&lt;br&gt;och som oftast innebär en bättre position för män än för kvinnor, är inte&lt;br&gt;konfliktfri. Så beskriver t.ex. Maktutredningen att kvinnor i sitt liv följer två&lt;br&gt;sociala imperativ: de lönearbetar och de föder och tar hand om barn. Detta&lt;br&gt;innebär att de på något sätt kombinerar dessa ofta motstridiga krav. Det&lt;br&gt;vanliga sättet att lösa denna konflikt är att kvinnor deltidsarbetar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor bejakar därmed en ideologisk norm som de själva kan leva upp&lt;br&gt;till utan att behöva råka i alltför svåra förhandlingar med sina män. Visser-&lt;br&gt;ligen kan kvinnors deltidsarbete ses som positivt från jämställdhetssynpunkt&lt;br&gt;och också vara den enda praktiska lösningen om kvinnor vill både arbeta och&lt;br&gt;ha familj. Men samtidigt medför den att kvinnor blir ekonomiskt beroende av&lt;br&gt;enskilda män och att deras deltidsarbete blir en förutsättning för männens för-&lt;br&gt;värvsarbete på heltid. Detta gäller i synnerhet när det finns små barn i famil-&lt;br&gt;jen. Kvinnor som kräver delat ansvar för barnen kan uppfattas som direkta&lt;br&gt;hinder för bamafädemas förvärvsarbete. Både som individer och som kollek-&lt;br&gt;tiv är det, enligt Maktutredningen, kvinnors uppgift att gå denna balansgång,&lt;br&gt;vilket resulterar i en jämställdhetspraktik på systemets villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt forskningen &amp;quot;ett oskrivet kontrakt&amp;quot; mellan kvinnor och&lt;br&gt;män. Med kontrakt menar utredningen en kulturellt nedärvd relation mellan&lt;br&gt;könen. De s.k. genuskontrakten skapar i varje samhälle sociala mönster. I&lt;br&gt;Sverige, liksom i de flesta andra länder, medför kontrakten bl.a. att kvinnor-&lt;br&gt;na får huvudansvaret för hem och barn medan männen får huvudansvaret för&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att betrakta kvinnors underordning som ett resultat av bristande resurser&lt;br&gt;hos kvinnor snarare än som en fråga om demokrati och styrning kan, enligt&lt;br&gt;Maktutredningen, leda till att ansvaret för tillkortakommanden på olika om-&lt;br&gt;råden läggs på kvinnorna själva och inte på systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maktutredningen talar om &amp;quot;den tysta lösningen&amp;quot; av könens konflikt, vilken&lt;br&gt;innebär att det på både det privata och det offentliga planet skapas ordningar&lt;br&gt;som synes bidra till jämställdhet men som inte innebär någon grundläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändring av de strukturer som bidrar till att upprätthålla könssegregering&lt;br&gt;och ojämställdhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övervägande del av den kvinnoforskning som under det senaste&lt;br&gt;decenniet presenterats i Sverige, men också i andra länder, pekar i samma&lt;br&gt;riktning som Maktutredningen. Enligt Hanne Haavind (i Kvinnovetenskaplig&lt;br&gt;Tidskrift nr 3 1985) kan den moderna kvinnan göra allt men bara så länge&lt;br&gt;hon gör det relativt underordnad de män som hon har att göra med. För det&lt;br&gt;moderna paret är det en gemensam angelägenhet att behålla en över- respek-&lt;br&gt;tive underordning samt att dölja detta system. Flera forskare (bl.a. Maud&lt;br&gt;Landby Eduards i Åström/Hirdman: Kontrakt i kris, 1992 och Carin&lt;br&gt;Holmberg: Det kallas kärlek, 1993) har pekat på att kvinnor av lojalitet mot&lt;br&gt;sin partner känner sig förhindrade att ta upp sin egen underordning med andra&lt;br&gt;kvinnor. Det är först när kvinnors och mäns olika positioner ses som uttryck&lt;br&gt;för kön och makt samtidigt, dvs. när man synliggör att kvinnorna ofta är&lt;br&gt;underordnade männen, som det är möjligt att kräva förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. den moderna forskningen på området bör jämställd-&lt;br&gt;hetspolitiken framöver i ökad utsträckning inriktas på att förändra de struk-&lt;br&gt;turer i samhället som bidrar till eller förstärker det ojämna maktförhållandet&lt;br&gt;mellan könen. Jämställdhet kan inte ses som en isolerad fråga. Inom i stort&lt;br&gt;sett alla politikområden bör frågor om kvinnors och mäns skilda villkor ana-&lt;br&gt;lyseras för att kunna utgöra underlag för politikens utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte några lätta lösningar att tillgå med ett sådant angreppssätt. Ett&lt;br&gt;exempel härpå är den debatt som förs angående föräldraförsäkringens utform-&lt;br&gt;ning och männens ansvar för arbetet med hem och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt måste konstateras att jämställdhetsarbetets hittillsvarande inrikt-&lt;br&gt;ning, med dess betoning på attitydförändrande insatser och på att öka&lt;br&gt;kvinnors resurser och kunskaper på olika områden, visserligen har lett till&lt;br&gt;betydande vinster för enskilda kvinnor och män, men inte i tillfredsställande&lt;br&gt;utsträckning lett till ökad jämställdhet för kvinnor och män som grupper.&lt;br&gt;Trots att det i dag inte råder några stora skillnader mellan könen när det gäller&lt;br&gt;formell kompetens så har kvinnor som grupp en sämre position än män både i&lt;br&gt;arbetslivet och på andra områden. Kompetensökning som medel för att nå&lt;br&gt;jämställdhet är således inte tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att jämställdhet mellan kvinnor och män skall kunna uppnås också i&lt;br&gt;praktiken bör jämställdhetsarbetet framöver kompletteras och breddas med&lt;br&gt;utgångspunkt i ett synsätt som i ökad utsträckning synliggör och erkänner det&lt;br&gt;ojämna maktförhållandet mellan könen och kvinnors och mäns skilda villkor&lt;br&gt;inom olika samhällsområden. Detta bör kunna bidra till att förutsättningarna&lt;br&gt;för att utveckla nya metoder att uppnå jämställdhet ökar. Därmed kan också&lt;br&gt;åtgärderna bli mer effektiva och få större genomslagskraft. En viktig förut-&lt;br&gt;sättning för ett sådant arbete är emellertid att män i väsentligt ökad utsträck-&lt;br&gt;ning är beredda att dela ansvaret för att jämställdhetsmålet skall nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Kvinnorepresentation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning och förslag: Arbetet med att öka&lt;br&gt;kvinnors inflytande i beslutsfattande församlingar måste fortsätta med&lt;br&gt;oförminskad intensitet. Slutmålet om en jämn könsfördelning år 1998 i&lt;br&gt;statliga styrelser och kommittéer m.m. ligger fast. För projektverksam-&lt;br&gt;het inom området föreslås 5 miljoner kronor tillföras femte huvudtitelns&lt;br&gt;reservationsanslag G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret&lt;br&gt;1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen om jämställdhet i statlig verksamhet kommer att&lt;br&gt;skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning och förslag: Andelen kvinnor&lt;br&gt;i politiska församlingar har ökat under de senaste decennierna utom i riks-&lt;br&gt;dagen efter valet år 1991, då andelen kvinnor sjönk från 38 procent till 33&lt;br&gt;procent. I regeringen utgör andelen kvinnor i dag 38 procent. Av ledamöterna&lt;br&gt;i kommun- och landstingsfullmäktige uppgick andelen kvinnor efter valet&lt;br&gt;1991 till 34 respektive 43 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen kvinnor i statliga, fackliga och andra styrelser och organ, inom&lt;br&gt;föreningsväsendet osv. är i allmänhet betydligt lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om kvinnors inflytande fördes fram i propositionen om jämställd-&lt;br&gt;hetspolitiken inför 90-talet. Där föreslogs konkreta mål för andelen kvinnor i&lt;br&gt;statliga styrelser på central och regional nivå och i statliga kommittéer. Ande-&lt;br&gt;len kvinnor i dessa organ skulle år 1992 ha ökat till minst 30 procent och år&lt;br&gt;1995 till minst 40 procent. Slutmålet, en jämn könsfördelning (50/50), skulle&lt;br&gt;enligt propositionen kunna uppnås inom en tioårsperiod. I propositionen ut-&lt;br&gt;talades också att om 30-procentsmålet inte hade uppnåtts till år 1992, skulle&lt;br&gt;frågan om en författningsreglering då prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som statsmakterna i första hand har satsat på under den&lt;br&gt;senaste femårsperioden är ekonomiskt stöd till projektverksamhet i syfte att&lt;br&gt;stimulera ett aktivt arbete, främst hos de organisationer som nominerar leda-&lt;br&gt;möter till statliga organ, nya rutiner för regeringens handläggning av ärenden&lt;br&gt;som rör styrelseuppdrag m.m. samt årlig redovisning av könsfördelningen i&lt;br&gt;de aktuella organen till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt sett har ca 9 miljoner kronor fördelats på 114 projekt under perioden&lt;br&gt;1988-1991. Satsningar har skett på långsiktiga utbildningsprojekt, projekt&lt;br&gt;rörande organisationers arbetsformer och arbetsvillkor samt kvinnors avhopp&lt;br&gt;samt projekt inriktade på valberedningar. Vidare har lokalt förankrade projekt&lt;br&gt;som satt unga kvinnor i fokus samt projekt som syftat till opinionsbildning&lt;br&gt;tilldelats medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också förändrat sina interna rutiner när det gäller beredning&lt;br&gt;av ärenden som rör uppdrag. Detta innebär att fackdepartementens förslag till&lt;br&gt;ledamöter i statliga styrelser och kommittéer anmäls för godkännande till&lt;br&gt;jämställdhetsenheten hos det statsråd som är jämställdhetsminister. Först där-&lt;br&gt;efter tas ärendet upp till beslut i regeringen. Vidare tillämpas den metoden att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de organisationer, myndigheter m.fl. som erbjuds en plats i en statlig styrelse Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;eller kommitté, ombeds att lämna förslag på två namn, en man och en kvinna,&lt;br&gt;för varje erbjuden plats. Regeringen noterar att denna uppmaning inte alltid&lt;br&gt;har fått gehör hos dem som erbjuds en sådan plats. Samtidigt kan konstateras&lt;br&gt;att metoden med två namn har lett till en bättre kvinnorepresentation. Någon&lt;br&gt;annan likvärdig metod som tillgodoser kravet att åstadkomma en bättre balans&lt;br&gt;mellan kvinnor och män i de statliga organen har inte kunnat påvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att senare års arbete med frågor om kvinnors inflytande i&lt;br&gt;statliga organ har varit framgångsrikt. År 1992 uppgick andelen kvinnor i de&lt;br&gt;statliga styrelserna till 30 procent. Det innebar en ökning med nära 15 pro-&lt;br&gt;centenheter under en sexårsperiod. Det första etappmålet var därmed uppnått.&lt;br&gt;I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 12 s. 288 f.) konstate-&lt;br&gt;rade regeringen att utvecklingen visat att det går att åstadkomma förändring i&lt;br&gt;detta avseende på frivillig väg, under förutsättning att det finns konkreta mål&lt;br&gt;och att ett metodiskt arbete bedrivs för att nå de uppsatta målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den positiva utvecklingen för ökad kvinnorepresentation i de statliga&lt;br&gt;styrelserna och kommittéerna fortsätter. Som redovisas närmare i bilaga 3,&lt;br&gt;uppgick andelen kvinnor i de statliga styrelserna per den 1 juli 1993 samman-&lt;br&gt;taget till 32 procent. Andelen kvinnor i de centrala styrelserna uppgick till 37&lt;br&gt;procent, en ökning sedan år 1992 med en procentenhet. Andelen kvinnliga&lt;br&gt;ordförande i de centrala styrelserna ökade med två procentenheter till 20&lt;br&gt;procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de regionala styrelserna utgör andelen kvinnor 29 procent, en ökning&lt;br&gt;med 2 procentenheter sedan föregående år (se vidare bil. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om utvecklingen hittills varit positiv är andelen kvinnor i de statliga&lt;br&gt;organen fortfarande för låg. Andelen kvinnliga ordförande måste t.ex. öka&lt;br&gt;rejält och arbetet med att öka andelen kvinnor i de regionala styrelserna måste&lt;br&gt;intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen kvinnor i det statliga kommittéväsendet redovisas årligen i&lt;br&gt;kommittéberättelsen. År 1993 uppgick andelen kvinnor i kommittéerna till 31&lt;br&gt;procent, en ökning med 2,7 procentenheter sedan föregående år. Även om&lt;br&gt;utvecklingen således går framåt när det gäller kommittéväsendet, återstår&lt;br&gt;mycket att göra inom det området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste fem årens arbete med dessa frågor har utvärderats på regering-&lt;br&gt;ens uppdrag. Utvärderingen, som utförts av Maud Landby Eduards och&lt;br&gt;Gertrud Åström vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universi-&lt;br&gt;tet, finns redovisad i rapporten Många kände sig manade, men få blevo kalla-&lt;br&gt;de - en granskning av arbetet för ökad kvinnorepresentation (Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet, juni 1993). Utvärderingen visar att just kombinationen av åtgärder&lt;br&gt;som vidtagits varit effektiv och att ett fortsatt arbete med dessa frågor bör&lt;br&gt;bygga på den redan utmejslade modellen, om än med en något klarare inrikt-&lt;br&gt;ning. Forskarna bedömer att etappmålet 40 procent kvinnor i dessa organ år&lt;br&gt;1995 kommer att bli betydligt svårare att uppnå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen av projektverksamheten för ökad kvinnorepresentation&lt;br&gt;presenterades vid en konferens under våren 1993, där även det 30-tal organi-&lt;br&gt;sationer som ingår i Jämställdhetsrådet deltog. En viktig fråga var hur man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle arbeta vidare inom partier, fackliga och andra intresseorganisationer för Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;att få en jämn könsfördelning år 1998. En infallsvinkel var att män nu i ökad&lt;br&gt;utsträckning måste vara beredda att lämna plats åt kvinnor om nästa mål, en&lt;br&gt;kvinnorepresentation om 40 procent i de statliga styrelserna, skall uppnås till&lt;br&gt;år 1995. Det sistnämnda ansågs nödvändigt mot bakgrund av att kvinnors&lt;br&gt;villkor tidigare har kunnat förbättras utan att männens villkor därmed försäm-&lt;br&gt;rats, bl.a. genom en expansion av det offentliga utrymmet, medan en expan-&lt;br&gt;sion i betydelsen fler eller större politiska församlingar eller en utökad offent-&lt;br&gt;lig sektor i Sveriges nuvarande situation inte är aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska erfarenheter, bl.a. från Norge, visar att det är betydligt lättare att&lt;br&gt;nå 30 procent kvinnor i både politiska och andra organ, än 40 eller 50 pro-&lt;br&gt;cent. Arbetet med att öka kvinnorepresentationen i de statliga styrelserna och&lt;br&gt;kommittéerna från 30 till 40 procent är därför av utomordentligt stor bety-&lt;br&gt;delse. Det är regeringens avsikt att med kraft driva dessa frågor. Den nu-&lt;br&gt;varande kombinationen av åtgärder har visat sig vara ett verksamt medel för&lt;br&gt;att åstadkomma resultat. Projektverksamhet, i form av stöd till projekt som&lt;br&gt;har till syfte att ta fram modeller och metoder för att öka takten i detta arbete,&lt;br&gt;bör därför även fortsättningsvis spela en viktig roll. Inte minst är det ange-&lt;br&gt;läget att sådana projekt syftar till att öka de unga kvinnornas deltagande i be-&lt;br&gt;slutsfattande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För projektverksamhet i syfte att öka kvinnors andel i statliga styrelser och&lt;br&gt;kommittéer samt andra beslutande församlingar föreslår regeringen i avsnitt&lt;br&gt;12 att 5 miljoner kronor tillförs femte huvudtitelns reservationsanslag G 2.&lt;br&gt;Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas ansvar både när det gäller fördelningen av kvinnor och&lt;br&gt;män på olika uppdrag och när det gäller kvinnor och män på chefsnivå bör&lt;br&gt;förtydligas. Regeringen har därför för avsikt att skärpa förordningen&lt;br&gt;(1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer också i fortsättningen att uppmana dem som lämnar&lt;br&gt;förslag till namn för uppdrag i statliga styrelser och kommittéer att nämna två&lt;br&gt;namn, en kvinna och en man. De som inte hörsammar regeringens önskemål i&lt;br&gt;detta avseende kan riskera att gå miste om erbjudandet om en plats i det&lt;br&gt;aktuella organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening finns det anledning att i högre grad än hittills arbeta med&lt;br&gt;kvinnorepresentationsfrågoma på det regionala och kommunala planet. Det&lt;br&gt;kan här erinras om att Lokaldemokratiutredningen i sitt slutbetänkande Lokal&lt;br&gt;demokrati i utveckling (SOU 1993:90) för fram synpunkten att en god repre-&lt;br&gt;sentativitet har ett värde i sig och att den också främjar andra centrala värden&lt;br&gt;som bättre kontakter med väljarna, bättre överensstämmelse i åsikter mellan&lt;br&gt;väljarna och de valda samt ökad jämställdhet. Samtidigt visar utredningen att&lt;br&gt;kvinnor fortfarande är klart underrepresenterade i olika kommunala organ. I&lt;br&gt;detta sammanhang kan regler som rör rätt till ledighet för vård av barn samt&lt;br&gt;ersättning för förlorad arbetsförtjänst ha betydelse. Regeringen kommer att&lt;br&gt;behandla dessa frågor vidare i samband med beredningen av Lokaldemokrati-&lt;br&gt;utredningens slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip bör samma mål för kvinnorepresentationen gälla på det kommu-&lt;br&gt;nala området som på det statliga. Det finns således anledning att dessa frågor i&lt;br&gt;ökad utsträckning uppmärksammas på det kommunala planet. Inte minst&lt;br&gt;gäller det i fråga om kvinnorepresentationen i de kommunala nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Kvinnor i chefsbefattningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En särskild satsning bör göras för att&lt;br&gt;stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning på chefsnivå i&lt;br&gt;arbetslivet. För att i samverkan med näringslivet etablera en närings-&lt;br&gt;livsakademi för kunskapsspridning, opinionsbildning och förändrings-&lt;br&gt;arbete i syfte att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar föreslås 2,8&lt;br&gt;miljoner kronor tillföras femte huvudtitelns reservationsanslag G 2.&lt;br&gt;Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som stöd för de statliga myndigheterna i deras arbete inom detta&lt;br&gt;område kommer Statens arbetsgivarverk och Statens fömyelsefond att&lt;br&gt;genomföra vissa insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En jämn könsfördelning på&lt;br&gt;olika nivåer i arbetslivet är en viktig demokrati- och maktfråga. För att få en&lt;br&gt;balanserad samhällsutveckling som tar hänsyn till både kvinnors och mäns&lt;br&gt;värderingar är det viktigt att båda könen finns representerade inom alla sam-&lt;br&gt;hällsområden och på alla beslutsnivåer. En jämn könsfördelning på chefsnivå&lt;br&gt;är dessutom en resurs- och kvalitetsfråga. De arbetsplatser som tar till vara&lt;br&gt;och utvecklar även kvinnors kompetens har större möjligheter att öka sin&lt;br&gt;effektivitet och sin lönsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom detta område har hittills gått långsamt. Av studien Man&lt;br&gt;är chef som Statistiska centralbyrån (SCB) genomförde på regeringens upp-&lt;br&gt;drag år 1992 framgår att år 1990 var knappt 10 procent av cheferna inom den&lt;br&gt;privata sektorn kvinnor. Motsvarande siffra för den offentliga sektorn var 30&lt;br&gt;procent. Dessa andelar skall ses i relation till att 36 procent av dem som då&lt;br&gt;arbetade i den privata sektorn och 70 procent av dem som arbetade i den&lt;br&gt;offentliga sektorn var kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Privat sektor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av den låga andelen kvinnor i chefsbefattningar inom närings-&lt;br&gt;livet tillkallade regeringen under år 1993 en särskild utredare med uppgift att&lt;br&gt;undersöka möjligheter till en jämnare könsfördelning på denna nivå. Syftet&lt;br&gt;var att samla erfarenheterna från senare års utvecklingsarbete och forskning&lt;br&gt;och låta dem ligga till grund för en bedömning av fortsatta insatser. Arbetet&lt;br&gt;skulle utmynna i ett kunskapsunderlag att användas både för opinionsbildning&lt;br&gt;och praktiskt förändringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som slutfört sitt arbete i februari 1994, har haft en referens- Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;grupp med ledamöter från några av landets större företag knuten till sig.&lt;br&gt;Bland annat har en kartläggning gjorts av chefssituationen vid 450 företag.&lt;br&gt;Ett antal företagsledare, chefsrekryterare m.fl. har intervjuats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen visar i sitt betänkande Mäns föreställningar om kvinnor och&lt;br&gt;chefskap (SOU 1994:3) att det trots en mörk bild av situationen i stort också&lt;br&gt;finns en vilja till förändring. Ett antal företag har personal, i vissa fall på hel-&lt;br&gt;tid, som särskilt arbetar med att pröva, utveckla och sprida idéer om hur&lt;br&gt;kvinnornas antal bland cheferna kan öka. Några av dessa aktörer har inter-&lt;br&gt;vjuats om sina erfarenheter. De är överens om att resultat går att uppnå. Det&lt;br&gt;går att öka antalet kvinnor i chefsbefattningar, att öka kvinnors synlighet i&lt;br&gt;organisationer och att få en ökad medvetenhet hos kvinnor. Intresset för&lt;br&gt;frågan kan väckas bland män och det går att förändra synsätt inom organisa-&lt;br&gt;tioner. De dominerande metoderna för förändring är chefsutbildning och&lt;br&gt;chefsutveckling för kvinnor, mentorsprogram, nätverk, påverkan på befintlig&lt;br&gt;chefsutbildning, förändrade rutiner vid rekryteringar, projektarbeten samt en&lt;br&gt;rad olika sätt att integrera dessa satsningar i organisationen. De intervjuade&lt;br&gt;aktörerna ser processen både som en kompetensfråga och som en maktfråga.&lt;br&gt;Som alltid vid förändringsarbete är den högsta ledningens aktiva stöd en nöd-&lt;br&gt;vändig förutsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen understryker vikten av att betrakta området som ett kun-&lt;br&gt;skapsområde. Organisationer uppfattas som könsneutrala, men är strukture-&lt;br&gt;rade av och för män. Män har tolkningsföreträde då det gäller att beskriva vad&lt;br&gt;chefskap och ledarskap innebär. Mäns föreställningar om att kvinnor inte&lt;br&gt;passar in i den bild som männen har skapat är enligt utredningen det mest på-&lt;br&gt;tagliga hindret för en snabbare utveckling mot fler kvinnor i chefsbefattning-&lt;br&gt;ar. Få män på ledningsnivå i näringslivet har egna erfarenheter av att sam-&lt;br&gt;arbeta med kvinnor på jämställd nivå, vilket lämnar spelrummet fritt för&lt;br&gt;felaktiga föreställningar om kvinnor i chefsrollen. Manliga företagsledare med&lt;br&gt;erfarenhet av samarbete med kvinnor på ledningsnivå visar sig ha en betydligt&lt;br&gt;öppnare inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framgår av de redovisade intervjuerna att manliga och kvinnliga&lt;br&gt;företagsledare har skilda uppfattningar om varför kvinnor i ledande befatt-&lt;br&gt;ningar är så få och om det finns skäl att ändra på detta. Kvinnorna ser bristen&lt;br&gt;på kvinnor som en kompetens- och lönsamhetsförlust för företaget. Männen&lt;br&gt;ser det oftare som ett kvinnoproblem. Kvinnorna ser sig själva och andra&lt;br&gt;kvinnor som kompetenta. Männen ser kvinnor som bristfälliga i olika av-&lt;br&gt;seenden och tar upp barn och familj som ett avgörande hinder - för kvinnor.&lt;br&gt;Kvinnorna framhåller helt andra typer av hinder, framför allt att kvinnor och&lt;br&gt;män inte arbetar på lika villkor i karriären. En vanlig föreställning bland man-&lt;br&gt;liga företagsledare är att kvinnor inte vill bli chefer, en uppfattning som inte&lt;br&gt;alls delas av de kvinnliga företagsledarna. Intervjuerna visar på stora kun-&lt;br&gt;skapsbrister bland ledande män när det gäller könsperspektiv på organisa-&lt;br&gt;tionsfrågor och på att en dialog mellan kvinnor och män saknas. Kunskap&lt;br&gt;bedöms av utredningen som nyckelordet för förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslår utredningen att medel avsätts för att stimulera Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;fler initiativ inom näringslivet genom att ett antal företagsledare med intresse&lt;br&gt;för frågan inbjuds att ingå i en näringslivsakademi med uppgift att verka för&lt;br&gt;kunskapsspridning, opinionsbildning och fortsatt förändringsarbete. Akade-&lt;br&gt;mins verksamhet föreslås bli utformad i samverkan och samfinansiering med&lt;br&gt;näringslivet och knytas till lämpligt organ som verkar för eller har intresse av&lt;br&gt;organisations- och ledarskapsfrågor. På tre års sikt bedöms verksamheten&lt;br&gt;kunna bli självfinansierande genom seminarieavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att kunskap och tillgången till&lt;br&gt;egna erfarenheter av samverkan mellan kvinnor och män på ledningsnivå är&lt;br&gt;viktiga inslag för att uppnå ett förändrat synsätt på ledarskapsfrågorna. Ut-&lt;br&gt;redningen visar att förutsättningar för sådana förändringar finns, men att ett&lt;br&gt;målinriktat arbete som tar vara på vunna erfarenheter och som drivs på av&lt;br&gt;näringslivets egna företrädare är nödvändigt för att påskynda utvecklingen.&lt;br&gt;Ett sådant arbete kan naturligtvis ske i olika former, vilket den hittillsvarande&lt;br&gt;utvecklingen - om än i blygsam skala - visat prov på. En samlande instans&lt;br&gt;som åtar sig uppgiften att förmedla kunskaper, insikter och argument för för-&lt;br&gt;ändring skulle kunna vara ett komplement som skapar förutsättningar för ett&lt;br&gt;bredare genomslag. Utredningens förslag att i en näringslivsakademi enga-&lt;br&gt;gera företagsledare som öppet tagit ställning för vikten av ett mer jämställt&lt;br&gt;arbetsliv förtjänar därför att prövas. Formerna för samverkan med närings-&lt;br&gt;livet i denna fråga bereds för närvarande. Som stöd under ett uppbyggnads-&lt;br&gt;skede föreslås i avsnitt 12 att medel tillförs femte huvudtitelns reservations-&lt;br&gt;anslag G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig sektor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om andelen kvinnor bland cheferna är högre inom offentlig än privat&lt;br&gt;sektor är siffran låg i förhållande till andelen anställda kvinnor inom området.&lt;br&gt;En fortsatt utveckling måste därför ske också inom landsting, kommuner och&lt;br&gt;statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet har på sin kongress år 1992 markerat vikten av att&lt;br&gt;landstingen i sina chefsförsörjningsplaner aktualiserar hur rekrytering av&lt;br&gt;kvinnor till chefsposter kan underlättas. Konkret kommer detta till uttryck i&lt;br&gt;många av landstingens jämställdhetsplaner. Förbundet har också inlett ett&lt;br&gt;flerårigt forskningsprogram om ledarskap i politiskt styrda organisationer,&lt;br&gt;där frågeställningar om kvinnors ledarskap ingår som ett av tre delområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom landsting och kommuner pågår ett partsgemensamt samverkans-&lt;br&gt;projekt för att utforma förslag till en gemensam syn på jämställdhetsarbetet.&lt;br&gt;Ett bland flera teman rör kvinna-man-chef-ledarskapets betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den statliga sektorn planerar Statens arbetsgivarverk (SAV) vissa&lt;br&gt;insatser som stöd för myndigheterna i deras arbete med att öka andelen&lt;br&gt;kvinnor bland cheferna. Av en enkät som SAV genomförde hösten 1993&lt;br&gt;framgår att ungefär hälften av de drygt 220 svarande centrala myndigheterna&lt;br&gt;är intresserade av att SAV engagerar sig i frågan. Härutöver finns myndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter som driver egna rekryterings- och utvecklingsprogram för kvinnor, en Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;del av dem med flera års erfarenhet. Av enkäten framgår att andelen kvinnliga&lt;br&gt;chefer hos de svarande myndigheterna var 16 procent bland de högre&lt;br&gt;cheferna, 24 procent bland mellancheferna och 34 procent bland övriga&lt;br&gt;chefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de av regeringen tillsatta myndighetschefema är i dag 18 procent&lt;br&gt;kvinnor. Andelen kvinnor bland de nyrekryterade cheferna har under de&lt;br&gt;senaste åren varit drygt 20 procent. Denna ökning är ett steg i rätt riktning,&lt;br&gt;men den är inte tillräcklig. Regeringen ser det som en fortlöpande och ange-&lt;br&gt;lägen uppgift att ta till vara den kompetens och erfarenhet som kvinnorna&lt;br&gt;representerar, inte minst genom tillsättningar på verkschefsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 17) pekar rege-&lt;br&gt;ringen på att utvecklingen under senare år har lett till att ett mycket stort&lt;br&gt;ansvar lagts på myndighetschefen och att rekryterings- och chefsutvecklings-&lt;br&gt;frågoma på denna nivå måste ägnas mycket stor omsorg från regeringens&lt;br&gt;sida. I detta ingår också att bevaka jämställdhetsaspekten och att i rekry-&lt;br&gt;teringsprocessen aktivt undersöka möjligheterna att finna kvinnliga kandidater&lt;br&gt;för chefsuppgiften. Rekrytering bör kunna ske såväl från statsförvaltningen&lt;br&gt;som från näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för regeringens chefsutvecklingsprogram bedrivs ett om-&lt;br&gt;fattande utvecklingsarbete för myndighetschefer. I de olika chefsseminarier&lt;br&gt;som Finansdepartementet anordnar deltar allt fler kvinnliga chefer. Detta bi-&lt;br&gt;drar till att jämställdhetsfrågoma på ett naturligt sätt hålls levande inom chefs-&lt;br&gt;försörjningsprogrammet. Regeringen avser att ägna dessa frågor fortsatt hög&lt;br&gt;uppmärksamhet och verka för att andelen kvinnor som chefer för statliga&lt;br&gt;myndigheter fortsätter att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens förnyelsefond stödjer projekt där syftet är att utveckla och&lt;br&gt;effektivisera statliga myndigheters verksamhet. Fonden tar också själv&lt;br&gt;initiativ till utvecklings- och försöksverksamhet inom utvecklingsområden av&lt;br&gt;strategisk betydelse för statsförvaltningen. Jämställdhet är ett av de områden&lt;br&gt;som fonden prioriterar för närvarande. Att öka jämställdheten inom myndig-&lt;br&gt;heterna genom förändring av arbetsorganisation, ansvarsfördelning, yrkes-&lt;br&gt;roller och kvinnors möjlighet att få ledande befattningar är viktiga inslag i&lt;br&gt;arbetet att åstadkomma en effektivare statlig verksamhet. Regeringen har med&lt;br&gt;tillfredsställelse noterat att Statens fömyelsefond även fortsättningsvis plane-&lt;br&gt;rar att stödja och initiera projekt med denna inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ekonomi&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Fördelningen av ekonomisk makt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Mer kunskap behövs om skillnader i&lt;br&gt;kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska resurser och om hur den&lt;br&gt;ekonomiska makten är fördelad mellan kvinnor och män. En utredning&lt;br&gt;kommer att tillsättas i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett mål i jämställdhetspolitiken&lt;br&gt;är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter till ekonomiskt oberoende.&lt;br&gt;Ett annat mål är en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor&lt;br&gt;och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en delstudie till Maktutredningen, Maktbegreppet (1987), presenteras två&lt;br&gt;olika definitioner av ekonomisk makt. Den ena beskriver ekonomisk makt&lt;br&gt;som sannolikheten att en aktör kan få sin vilja igenom, även vid motstånd, i&lt;br&gt;en ekonomisk relation. Den andra beskriver ekonomisk makt som en serie&lt;br&gt;sociala mekanismer, vilka samtidigt skapar och vidareförmedlar en viss form&lt;br&gt;av materiell makt. Maktutredningen anser att makt på individnivå innebär&lt;br&gt;möjligheten att realisera sina önskningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa studier och utredningar m.m. har genomförts som speglar ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden för kvinnor och män. Till 1990 års Långtidsutredning&lt;br&gt;finns en särskild bilaga (bil. 23) som behandlar kvinnors roll i ekonomin. Där&lt;br&gt;poängteras att ekonomisk jämställdhet bör ses som ett begrepp med flera&lt;br&gt;dimensioner. Det handlar dels om hur betalt och obetalt arbete och hur ekono-&lt;br&gt;miska resurser fördelas mellan kvinnor och män, dels om i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning dessa resurser erhålls från eget lönearbete och/eller från transfereringar&lt;br&gt;från den offentliga sektorn. En annan dimension rör frågan om vilket in-&lt;br&gt;flytande kvinnor har jämfört med män över de beslut som fattas på olika&lt;br&gt;nivåer om bl.a. fördelningen av ekonomiska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om kvinnors och mäns löner har som tidigare nämnts utretts av&lt;br&gt;Löneskillnadsutredningen. I betänkandet Mäns föreställningar om kvinnor&lt;br&gt;och chefskap (SOU 1994:3) redovisas viss forskning om kvinnor som chefer&lt;br&gt;både i den privata och i den offentliga sektorn. I SCB:s tidsanvändnings-&lt;br&gt;studie (I tid och otid, rapport 79, 1992) redovisas bl.a. fördelningen mellan&lt;br&gt;kvinnor och män av betalt och obetalt arbete. Punktvis har också kartlägg-&lt;br&gt;ningar gjorts av antalet kvinnor i börsnoterade företags styrelser och i&lt;br&gt;bankstyrelser m.m. Därtill kommer att andelen kvinnor och män i statliga&lt;br&gt;styrelser och kommittéer årligen redovisas för riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bilaga 2 till denna proposition framgår bl.a. att inkomstens storlek,&lt;br&gt;sparande och förmögenhet skiljer sig mellan kvinnor och män. Skillnader&lt;br&gt;återfinns såväl när det gäller bankmedel, värdepapper, aktier och avdragsgillt&lt;br&gt;pensionssparande som när det gäller fritidshus och personbil (registrerad på&lt;br&gt;fysisk person). Det finns dock ingen samlad bild av kvinnors respektive&lt;br&gt;mäns ekonomiska situation i exempelvis olika livscykelfaser, inte heller av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hur tillgången till ekonomiska resurser för individen påverkar kvinnors och Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;mäns makt i familjen och i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa studier visar dock att inkomsten har betydelse för hur det betalda och&lt;br&gt;obetalda arbetet fördelas i familjen. En dansk studie, Time and Consumption&lt;br&gt;(1990), visar att ju högre socio-ekonomisk status hustrun i familjen har,&lt;br&gt;desto jämnare är arbetsfördelningen. Betalt och obetalt arbete fördelas mest&lt;br&gt;jämnt mellan makar i tjänstemannahushåll och minst jämnt bland jordbrukare.&lt;br&gt;Kvinnliga medhjälpande familjemedlemmar (som inte har någon lön) är den&lt;br&gt;grupp vars andel av det obetalda arbetet är störst, följd av kvinnor utan&lt;br&gt;yrkesutbildning, medan kvinnor inom högre tjänstemannayrken utför den&lt;br&gt;minsta andelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En norsk studie (Når likhet blir ulikhet, 1991) tyder på att inkomstens&lt;br&gt;storlek också har betydelse för fördelningen av föräldrapenningdagar. Under-&lt;br&gt;sökningen visar att i familjer där man valt att dela på den betalda föräldra-&lt;br&gt;ledigheten hade mödrarna en stark ställning på arbetsmarknaden. Hela 40&lt;br&gt;procent av mödrarna hade en lön som var högre än deras mäns. Ju starkare&lt;br&gt;mödramas anknytning till arbetsmarknaden var, desto större var sannolik-&lt;br&gt;heten för att den traditionella arbetsdelningen i hemmen ändrades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa undersökningsresultat bekräftas också genom den studie (Vilka&lt;br&gt;pappor kom hem?, IS-R 1993:3) som Riksförsäkringsverket gjort om hur&lt;br&gt;föräldraledigheten fördelas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av ekonomisk makt mellan kvinnor och män på samhällelig&lt;br&gt;nivå är ett område som knappast berörts, vare sig i den allmänna debatten&lt;br&gt;eller i forskningen. Vi vet att kvinnor är underrepresenterade i olika fora där&lt;br&gt;beslut fattas om finansiering och fördelning av resurser i samhället, både&lt;br&gt;inom offentlig och privat sektor. Närmare studier om t.ex. kvinnors ekono-&lt;br&gt;miska makt i offentlig sektor, de fackliga organisationerna, det privata nä-&lt;br&gt;ringslivet, i olika slags fonder m.m. saknas nästan helt. Icke desto mindre är&lt;br&gt;denna makt av central betydelse. Det gäller bl.a. frågor om kapitalförvaltning&lt;br&gt;och investeringar, fördelning av samhällets resurser och lönesättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande bild förtjänar att förmedlas i detta sammanhang. I 20 (11 procent)&lt;br&gt;av 181 börsnoterade företag fanns det en ordinarie kvinnlig styrelseledamot år&lt;br&gt;1993, i resterande 161 ingen alls. De 1 419 styrelseplatsema innehades av&lt;br&gt;1 005 olika individer. Av dessa var 33 kvinnor (3,3 procent). Av Svenska&lt;br&gt;arbetsgivarföreningens (SAF) 35 ordinarie styrelseledamöter är ingen kvinna;&lt;br&gt;däremot finns två kvinnliga suppleanter. Inom banker och finansinstitut&lt;br&gt;arbetade år 1993 61 procent kvinnor, på chefsnivån var 8 procent kvinnor&lt;br&gt;och i styrelserna fanns 5 procent kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnorna utgör ca hälften av arbetskraften, 45 procent av LO:s med-&lt;br&gt;lemmar, 58 procent av TCO:s och 41 procent av SACO:s (1993). Men ju&lt;br&gt;högre upp i hierarkierna desto färre kvinnor. I centralorganisationernas styrel-&lt;br&gt;ser har SACO 33 procent kvinnor, TCO 22 procent och LO 13 procent. På&lt;br&gt;förbundsnivå har LO två kvinnliga förbundsordförande av 21 (10 procent),&lt;br&gt;TCO har fyra av 19 (21 procent) och SACO sex av 25 (24 procent).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors möjligheter att delta i beslut som påverkar fördelningen av&lt;br&gt;resurser i samhället förefaller mot denna bakgrund mycket begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förhållanden måste nu synliggöras och kunskaperna öka. Rege- Prop. 1993/94:147&lt;br&gt;ringen avser därför att tillsätta en utredning som skall belysa skillnader i&lt;br&gt;kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska resurser och möjligheter att utöva&lt;br&gt;ekonomisk makt på individnivå, familjenivå och samhällelig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Löneskillnadsutredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden samt lönediskri-&lt;br&gt;minering av kvinnor har utretts av Löneskillnadsutredningen. Utredningen&lt;br&gt;har i januari 1993 redovisat sitt betänkande Löneskillnader och lönediskri-&lt;br&gt;minering - Om kvinnor och män på arbetsmarknaden (SOU 1993:7). Be-&lt;br&gt;tänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remissvaren finns&lt;br&gt;tillgänglig på Socialdepartementet (dnr S93/1906/Jäm).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionen i Löneskillnadsutredningen har varit att - så långt underlaget&lt;br&gt;medger - beskriva och analysera löneutvecklingen och löneskillnaderna&lt;br&gt;mellan kvinnor och män med lika förutsättningar i fråga om utbildning, ålder,&lt;br&gt;yrke, befattningsskikt osv. En slutsats i Löneskillnadsutredningen är att den&lt;br&gt;löneskillnad som finns i de stora arbetstagargruppema till stor del kan för-&lt;br&gt;klaras genom den könsuppdelade arbetsmarknaden, dvs. med kvinnors och&lt;br&gt;mäns olika fördelning på ålder, yrke, utbildning etc. Mellan 1 och 8 procent&lt;br&gt;av löneskillnaderna går emellertid inte att förklara. Utredningen gör bedöm-&lt;br&gt;ningen att dessa löneskillnader, som finns trots att &amp;quot;allt annat är lika&amp;quot;, kan&lt;br&gt;betraktas som osakliga och därmed som ett uttryck för lönediskriminering.&lt;br&gt;Samtidigt konstaterar utredningen att kunskaper och befintligt faktaunderlag&lt;br&gt;fortfarande är alltför begränsat för att det skall vara möjligt att fullt ut avgöra&lt;br&gt;lönediskrimineringens art och omfattning. Utredningen anser att såväl ar-&lt;br&gt;betsmarknadens parter som enskilda arbetsgivare bör ta fram det nödvändiga&lt;br&gt;underlaget for fördjupade analyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnadsutredningen anger att en del av de osakliga löneskillnaderna&lt;br&gt;mellan kvinnor och män har historiska orsaker och beror på att kvinnor på&lt;br&gt;olika sätt tidigare avsiktligt och medvetet diskriminerats på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Detta sätter fortfarande spår i kvinnors löner. Könsdiskrimineringen vid löne-&lt;br&gt;sättning består således, men är enligt utredningen nu vanligtvis indirekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De generella löneskillnaderna har, enligt utredningen, en viktig grund i det&lt;br&gt;förhållandet att kvinnor fortfarande förutsätts ta och faktiskt tar huvuddelen&lt;br&gt;av ansvaret för det obetalda arbetet med hem och barn. Detta medför att&lt;br&gt;många kvinnor med familj har lägre inkomst till följd dels av att de inte kan&lt;br&gt;förvärvsarbeta på heltid, dels att de arbeten de kan välja för att kunna förena&lt;br&gt;förvärvsarbetet med hushållsarbetet ofta är lågavlönade. I förlängningen blir&lt;br&gt;arbetsmarknaden könsuppdelad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen beskriver också den utveckling som pågår inom såväl det&lt;br&gt;privata näringslivet som den offentliga sektorn mot en mer decentraliserad&lt;br&gt;lönebildning och mer av individuell bedömning av varje enskild arbetstagare.&lt;br&gt;Detta ger ett förhållandevis större utrymme för de lokala parternas inflytande,&lt;br&gt;särskilt arbetsgivarens. Vad gäller betydelsen av individuell lönesättning kon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;staterar utredningen att de minsta löneskillnaderna mellan kvinnor och män på&lt;br&gt;alla nivåer finns på områden där lönema tidigare i hög grad bestämdes genom&lt;br&gt;centrala förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att Löneskillnadsutredningens&lt;br&gt;arbete haft stor betydelse för att öka kunskaperna på detta område och givit ett&lt;br&gt;viktigt bidrag till den debatt som förs i dessa frågor. Basen finns nu för fort-&lt;br&gt;satta aktiva insatser för att motverka löneskillnader mellan kvinnor och män.&lt;br&gt;Detta arbete måste bedrivas målinriktat och på bred front. Arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter och enskilda arbetsgivare har här ett stort ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av Löneskillnadsutredningens betänkande återfinns i&lt;br&gt;bilaga 4. Utredningens förslag vad avser ändringar i jämställdhetslagen be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 7. Utredningens förslag i fråga om resurser till JämO be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 12. Frågor som rör forskning och utveckling inom löne-&lt;br&gt;omådet tas upp i avsnitt 6.3. När det gäller utredningens bedömning om en&lt;br&gt;översyn av socialförsäkringssystemet från jämställdhetssynpunkt hänvisas till&lt;br&gt;vad som anförs i avsnitt 11.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Forskning och utvecklingsarbete m.m. om&lt;br&gt;löneskillnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Forskning och utvecklingsarbete m.m.&lt;br&gt;om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader ur ett könsper-&lt;br&gt;spektiv bör stimuleras. Regeringen avser att ge Arbetsmiljöfonden i&lt;br&gt;uppdrag att avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och kun-&lt;br&gt;skapsspridning på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen för&lt;br&gt;kvinnor och män är det nödvändigt att den centrala lönestatistiken är av&lt;br&gt;sådan kvalitet och utformning att den kan utgöra underlag för analyser&lt;br&gt;av kvinnors och mäns löner. Det ankommer på SCB och berörda parter&lt;br&gt;på arbetsmarknaden att se till att lönestatistiken uppfyller detta krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnadsutredningens bedömningar och förslag: Det är ytt-&lt;br&gt;erst angeläget att få till stånd forskning som direkt inriktas på frågor om&lt;br&gt;lönebildning ur ett könsperspektiv samt utvecklings- och utredningsarbete på&lt;br&gt;detta område. Utvecklingsarbete kring könsneutral arbetsvärdering bör fort-&lt;br&gt;sätta. Ett särskilt program för informations- och opinionsbildningsinsatser,&lt;br&gt;inklusive en nationell opinionsbildningskampanj, om kvinnors och mäns&lt;br&gt;löner bör inrättas vid Arbetsmiljöfonden. Den centrala lönestatistiken bör vara&lt;br&gt;uppdelad på kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i dessa&lt;br&gt;frågor är positiva till utredningens förslag och bedömningar. SACO, Ar-&lt;br&gt;betsmiljöfonden samt tillträdande JämO anser dock inte att utredningens för-&lt;br&gt;slag om en nationell opinionsbildningskampanj med allmänheten som mål-&lt;br&gt;grupp är ett verksamt medel i dessa sammanhang. Arbetsmiljöfonden, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser att opinionsbildande insatser åvilar JämO och arbetsmarknadens parter,&lt;br&gt;förordar istället ett fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskaps-&lt;br&gt;spridning. Några remissinstanser, däribland LO, TCO och SACO anser att&lt;br&gt;utredningens bedömningar angående den centrala lönestatistiken är alltför&lt;br&gt;vaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning och utvecklingsarbete angående arbetsmarknads- och lönefrågor ur&lt;br&gt;ett könsperspektiv förekommer i dag inom ett flertal universitetsinstitutioner,&lt;br&gt;inom Arbetslivscentrum samt hos arbetsmarknadens parter m.fl. Ytterligare&lt;br&gt;en aktör på detta område är Arbetsmiljöfonden som har till uppgift att initiera&lt;br&gt;och finansiera forskning, utveckling och kunskapsspridning i frågor som rör&lt;br&gt;arbetsmiljö och arbetsliv i övrigt. Enligt Löneskillnadsutredningen är forsk-&lt;br&gt;ningen om lönebildning och löneskillnader ur ett könsperspektiv trots detta&lt;br&gt;inte särskilt omfattande. Ytterligare kunskaper om orsakerna till löneskill-&lt;br&gt;naderna mellan kvinnor och män behövs således.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller för det första i fråga om generella (strukturella) löneskillnader.&lt;br&gt;Sådana kan till en del förklaras av att arbetsmarknaden är könsuppdelad. De&lt;br&gt;kan i vissa fall direkt, eller just på grund av könsuppdelningen indirekt, vara&lt;br&gt;ett uttryck för könsdiskriminering i mer vidsträckt mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller emellertid också i fråga om sådana löneskillnader som inte kan&lt;br&gt;förklaras, vare sig genom den könsuppdelade arbetsmarknaden eller på annat&lt;br&gt;sätt. I dessa fall kan det ofta vara fråga om könsdiskriminering i jämställd-&lt;br&gt;hetslagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I januari 1993 bildades inom Arbetsmiljöfonden ett särskilt projektområde&lt;br&gt;för forskning om Genus i arbetslivet. Till projektområdet knöts en veten-&lt;br&gt;skaplig bedömningsgrupp. Under innevarande budgetår prioriterar fonden&lt;br&gt;ansökningar som gäller genus och organisation samt genus och teknik. Re-&lt;br&gt;geringen har inhämtat att även forskning om lönefrågor kommer att prioriteras&lt;br&gt;inom detta forskningsområde fr.o.m. budgetåret 1994/1995. Regeringen ser&lt;br&gt;positivt på denna utveckling. Arbetsmiljöfonden har i sitt remissvar över&lt;br&gt;Löneskillnadsutredningens betänkande efterlyst en ökad betoning på forsk-&lt;br&gt;ning om strukturell diskriminering. Liknande synpunkter har framförts av&lt;br&gt;SACO i en skrivelse den 6 oktober 1993 till Socialdepartementet, i vilken&lt;br&gt;SACO hemställer om en expertutredning för att studera de strukturella löne-&lt;br&gt;skillnaderna. Regeringen utgår ifrån att fonden beaktar denna fråga i sitt fort-&lt;br&gt;satta arbete, liksom de övriga forskningsfrågor som tagits upp av Löneskill-&lt;br&gt;nadsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser liksom Löneskillnadsutredningen och flera remissin-&lt;br&gt;stanser, däribland Arbetsmiljöfonden, att det är viktigt att ytterligare utveck-&lt;br&gt;lings- och försöksverksamhet kommer till stånd vad gäller lönefrågor ur ett&lt;br&gt;könsperspektiv. Regeringen delar den tveksamhet till utredningens förslag&lt;br&gt;om en nationell opinionsbildningskampanj som på några håll framkommit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under remissbehandlingen. Det som nu i första hand bör stimuleras är arbete&lt;br&gt;för att utveckla nya metoder och modeller för hur man identifierar och&lt;br&gt;genomför strategier för att undanröja lönediskriminering och för hur de&lt;br&gt;generella löneskillnaderna mellan kvinnor och män skall motverkas. Ar-&lt;br&gt;betsmarknadens parter, som svarar för lönebildningen, har självfallet det&lt;br&gt;största ansvaret för att finna former för denna så att skillnader i lön mellan&lt;br&gt;kvinnor och män som beror på kön undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöfonden har goda erfarenheter av tidigare utvecklings- och för-&lt;br&gt;söksverksamhet samt kunskapsspridning på olika områden som rör kvinnors&lt;br&gt;och mäns arbete. Detta gäller inte minst genom det femåriga jämställdhets-&lt;br&gt;program (Kvinnor och män i samverkan, det s.k. KOM-programmet) som in-&lt;br&gt;rättades på uppdrag av regeringen år 1988. Det är därför naturligt att fonden&lt;br&gt;engagerar sig också i ett fortsatt utvecklingsarbete kring frågor som rör&lt;br&gt;lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader ur ett könsperspektiv. Re-&lt;br&gt;geringen avser att uppdra åt Arbetsmiljöfonden att avsätta medel för utveck-&lt;br&gt;lingsarbete och kunskapsspridning på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under avsnitt 7.2 behandlas bl.a. frågor som rör arbetsvärdering och kri-&lt;br&gt;terier för bedömning av likvärdigt arbete. Även om det bör stå varje arbets-&lt;br&gt;givare fritt att i samråd med arbetstagarorganisationen komma fram till med&lt;br&gt;vilken metod eller på vilket sätt jämställdhetslagens lönediskriminerings-&lt;br&gt;förbud skall upprätthållas på den enskilda arbetsplatsen, anser regeringen att&lt;br&gt;försöksverksamhet angående könsneutral arbetsvärdering bör stimuleras.&lt;br&gt;Kunskapen om vad som är den närmare innebörden av främst likvärdigt men&lt;br&gt;också lika arbete och om hur metoder för att jämföra sådana arbeten kan ut-&lt;br&gt;vecklas både på enskilda arbetsplatser och mellan arbetsplatser måste öka. Det&lt;br&gt;är då naturligt att ett sådant arbete också bedrivs inom ramen för det ovan&lt;br&gt;nämnda uppdraget till Arbetsmiljöfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondens insatser när det gäller de frågor vi berört ovan skall vara av en&lt;br&gt;viss omfattning och täcka olika avtals- och arbetsområden inom både offentlig&lt;br&gt;och privat sektor. En geografisk spridning bör också eftersträvas. Stor vikt&lt;br&gt;måste fästas vid att resultaten av fondens insatser får en bred spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala lönestatistiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den årliga officiella lönestatistik som SCB publicerar är i dag könsuppdelad&lt;br&gt;liksom i stort sett allt underlag för denna statistik. Statistiken omfattar både&lt;br&gt;den offentliga och den privata sektorn. Produktionen baseras till stor del på&lt;br&gt;uppgifter som de olika arbetsgivarorganisationerna lämnar och till grund för&lt;br&gt;utformningen har legat användarnas behov. År 1989 inrättades Lönestatistik-&lt;br&gt;nämnden, med kansli vid SCB. Nämnden skall bl.a. följa arbetet med den år-&lt;br&gt;liga lönestatistiken och verka för förbättrade metoder och definitioner för&lt;br&gt;redovisning och publicering av jämförbart lönestatistiskt underlag. Till nämn-&lt;br&gt;den har knutits representanter för arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnadsutredningen pekar emellertid på att det underlag som SCB&lt;br&gt;får är behäftat med vissa brister. Det gäller bl.a. mättidpunkter, lönebegrepp,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;täckning, jämförbarhet m.m. som skiljer sig åt mellan olika underlag.&lt;br&gt;Huvuddelen av statistiken är individbaserad, men på några områden baseras&lt;br&gt;statistiken på summariska (men könsuppdelade) uppgifter. Sådana uppgifter&lt;br&gt;medför stora begränsningar i löneredovisningen eftersom det då inte går att&lt;br&gt;särredovisa olika delmängder efter kön. Brister finns också när det gäller&lt;br&gt;möjligheterna att redovisa statistiken efter yrke, vilket har stor betydelse i&lt;br&gt;detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB har slutit avtal med de olika arbetsgivarorganisationerna med inne-&lt;br&gt;börden att SCB mot ersättning får tillgång till statistiskt material. Samarbetet&lt;br&gt;mellan SCB och arbetsgivarna har tillkommit för att undvika dubbel insam-&lt;br&gt;ling av uppgifter från företagen. Ett nytt muntligt avtal från sommaren 1993&lt;br&gt;mellan SCB och SAF innebär t.ex. att SCB får tillgång till allt statistikunder-&lt;br&gt;lag som SAF samlar in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare gjordes totalräknade insamlingar men under de senaste åren har&lt;br&gt;urvalsinsamlingar börjat tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB har ansvaret för att regering, riksdag, forskning och allmänhet skall&lt;br&gt;kunna få statistik om löner som med hänsyn till kostnader och andra om-&lt;br&gt;ständigheter är av god kvalitet. I detta ligger också att statsmakterna måste&lt;br&gt;kunna följa löneutvecklingen för kvinnor respektive män på ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt. Det ankommer på SCB och arbetsmarknadens parter att se till&lt;br&gt;att detta krav uppfylls. Enligt vad regeringen inhämtat pågår för närvarande&lt;br&gt;ett arbete för att övervinna de problem som finns när det gäller brister och&lt;br&gt;ojämnheter i statistiken. Regeringen utgår från att både SCB, arbetsmark-&lt;br&gt;nadens parter och Lönestatistiknämnden beaktar de av Löneskillnadsutred-&lt;br&gt;ningen redovisade bristema i nuvarande lönestatistik i det fortsatta arbetet.&lt;br&gt;Regeringen kommer för sin del att följa dessa frågor noga. SCB har före-&lt;br&gt;slagits få en starkare roll för samordning och bevakning av Sveriges officiella&lt;br&gt;statistik i budgetpropositionen 1994. Inom ramen för detta ansvar bör verket i&lt;br&gt;sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 redovisa hur arbetet med att&lt;br&gt;avhjälpa brister och ojämnheter av betydelse för könsuppdelad lönestatistik&lt;br&gt;fortskrider. Ett uppdrag med denna innebörd kommer att lämnas till SCB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som redovisas i avsnitt 7 om att arbetsgivare som sysselsätter&lt;br&gt;tio eller fler arbetstagare årligen skall vara skyldiga att kartlägga förekomsten&lt;br&gt;av löneskillnader mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och för&lt;br&gt;olika kategorier av arbetstagare är ett verktyg i arbetet med att förbättra den&lt;br&gt;officiella lönestatistiken eftersom basen för denna är det underlag som produ-&lt;br&gt;ceras lokalt. Det är angeläget att SCB och arbetsgivarorganisationerna tar&lt;br&gt;hänsyn till detta kartläggningskrav vid utarbetandet av eventuella riktlinjer för&lt;br&gt;insamlandet av lokala statistikuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB ger årligen ut analyser och temapublikationer om olika aspekter av&lt;br&gt;löneutvecklingen i samhället. Det är angeläget att sådana analyser också görs i&lt;br&gt;fråga om löneutvecklingen mellan kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa ändringar i jämställdhetslagen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;Möjligheterna att genom kollektivavtal frångå&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;reglerna i jämställdhetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagens bestämmelser om att reglerna om ak-&lt;br&gt;tiva åtgärder och om jämställdhetsplan får ersättas av andra regler i&lt;br&gt;kollektivavtal ändras så att lagens regler alltid skall iakttas även när det&lt;br&gt;finns kollektivavtal med bestämmelser i dessa frågor. Jämställdhets-&lt;br&gt;ombudsmannens (JämO:s) tillsyn utsträcks på motsvarande sätt till hela&lt;br&gt;arbetsmarknaden såvitt gäller uppfyllandet av lagens bestämmelser.&lt;br&gt;Liksom tidigare övervakar parterna själva att kollektivavtal på&lt;br&gt;jämställdhetsområdet följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsutredningens förslag: Regeringen tillkallade år 1988 en&lt;br&gt;särskild utredare med uppgift att göra en utvärdering av den dåvarande jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagen och föreslå de förändringar som var påkallade för att göra&lt;br&gt;lagen mer verksam och ändamålsenlig. Utredningen, som antog namnet&lt;br&gt;Jämställdhetsutredningen, föreslog i sitt slutbetänkande Tio år med jämställd-&lt;br&gt;hetslagen (SOU 1990:41) att lagens föreskrifter om jämställdhetsplan skulle&lt;br&gt;vara tvingande medan reglerna om aktiva åtgärder skulle få ersättas av kollek-&lt;br&gt;tivavtal om avtalet stod i överensstämmelse med lagens regler eller avvek från&lt;br&gt;dem endast genom att kompletterande regler avtalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anslöt sig till utredningens&lt;br&gt;förslag om en miniminivå för kollektivavtalen. Stark kritik framfördes dock,&lt;br&gt;huvudsakligen från arbetsgivarsidan. Kritiken avsåg bl.a. den föreslagna&lt;br&gt;miniminivån som ansågs vara alltför hög. Några remissinstanser ansåg att&lt;br&gt;förslaget gav uttryck för ett misstroende mot parternas förmåga att tillvarata&lt;br&gt;sina medlemmars intressen i jämställdhetsfrågor. Både arbetstagar- och ar-&lt;br&gt;betsgivarsidan var negativa i fråga om ökad tillsyn för JämO och mot att&lt;br&gt;myndigheten skulle kunna överpröva kollektivavtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § jämställdhetslagen (1991:433) får beträffande arbetsgivarens&lt;br&gt;skyldigheter enligt 4—11 §§ att vidta aktiva åtgärder för att åstadkomma jäm-&lt;br&gt;ställdhet och att upprätta jämställdhetsplan, andra regler fastställas i kollektiv-&lt;br&gt;avtal som ingåtts eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Mot-&lt;br&gt;svarande regler fanns i 7 § i 1979 års jämställdhetslag. Till 4-11 §§ har knu-&lt;br&gt;tits särskilda tillsyns- och påföljdsregler. Enligt 30 § gäller bl.a. att JämO har&lt;br&gt;tillsynen över att lagen efterlevs och enligt 35 § kan Jämställdhetsnämnden på&lt;br&gt;framställning av JämO förelägga vite för att förmå en arbetsgivare att uppfylla&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt 4—11 §§. Om 4—11 § § har ersatts med bestämmelser i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kollektivavtal innebär det dock att lagens regler om tillsyn av JämO och om&lt;br&gt;vitesföreläggande av Jämställdhetsnämnden inte kan tillämpas. Avtal som&lt;br&gt;förklarar att lagens regler inte skall gälla utan att ersätta dem med något annat&lt;br&gt;saknar dock verkan (se prop. 1978/79:175 s. 137 och prop. 1990/91:113 s.&lt;br&gt;78).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelsen i 12 § är att ge partema på arbetsmarknaden ut-&lt;br&gt;rymme att själva finna arbetsmetoder som bäst passar deras förhållanden. I&lt;br&gt;förarbetena till bestämmelsen i 1979 års jämställdhetslag angavs att detta&lt;br&gt;skedde i förlitan på att partema skulle använda utrymmet för att bedriva ett&lt;br&gt;effektivt arbete för jämställdhet i lagens riktning, inte minst för att bryta den&lt;br&gt;könsuppdelade arbetsmarknaden (prop. 1978/79:175 s. 30 ff.). Det förut-&lt;br&gt;sattes att de kollektivavtal, som träffas på jämställdhetsområdet, verkligen&lt;br&gt;skulle vara ägnade att föra utvecklingen framåt och leda till ett effektivt jäm-&lt;br&gt;ställdhetsarbete på arbetsplatserna. Mot bakgrund av den vilja som arbets-&lt;br&gt;marknadspartema hade gett uttryck för antogs att den angivna lösningen&lt;br&gt;skulle fungera väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsutredningen föreslog i sitt betänkande Tio år med jämställd-&lt;br&gt;hetslagen en regel innebärande att lagens bestämmelser om aktivt jämställd-&lt;br&gt;hetsarbete och upprättande av jämställdhetsplan inte skulle få inskränkas eller&lt;br&gt;upphävas genom kollektivavtal. Vad gäller det aktiva jämställdhetsarbetet&lt;br&gt;skulle dock regler som avvek från lagens bestämmelser få avtalas i kollektiv-&lt;br&gt;avtal om dessa stod i överensstämmelse med lagens regler eller avvek från&lt;br&gt;dessa bara genom att kompletterande regler avtalats. Beträffande kravet på&lt;br&gt;jämställdhetsplan skulle däremot lagens regler vara helt tvingande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till förslaget var att utredningen, genom sin utvärdering,&lt;br&gt;kommit till den slutsatsen att de förväntningar som vid lagens tillkomst ställ-&lt;br&gt;des på arbetsmarknadspartema inte hade infriats annat än i mindre utsträck-&lt;br&gt;ning och att det därför fanns anledning att skärpa kraven. Utredningen&lt;br&gt;konstaterade också att arbetstagarorganisationerna, som iklätt sig tillsynen av&lt;br&gt;hur arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter enligt avtalen, i vissa fall hade&lt;br&gt;visat en påtaglig passivitet när det gällde att beivra brister i arbetsgivarnas&lt;br&gt;jämställdhetsarbete. Det kunde inte uteslutas, menade utredningen, att jäm-&lt;br&gt;ställdhetsintresset ibland fått vika i konkurrens med andra frågor (SOU&lt;br&gt;1990:41 s. 292 f. samt 297 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bakomliggande tanken till utredningens förslag var att ställa krav på&lt;br&gt;innehållet i de avtal som skulle få ersätta lagens regler och samtidigt klargöra&lt;br&gt;vilka effekter detta skulle medföra för JämO:s tillsyn (SOU 1990:41&lt;br&gt;s. 317 ff.). Reglerna om aktiva åtgärder angavs vara sådana som mycket väl&lt;br&gt;lämpar sig för kompletteringar som tar sikte på förhållandena inom olika&lt;br&gt;branscher eller på det lokala planet. Minimistandarden på ett sådant avtal&lt;br&gt;skulle anses vara uppfylld om avtalet utan inskränkningar i förhållande till&lt;br&gt;lagens regler omfattade åtgärder i de avseenden som lagen anvisar. Beträffan-&lt;br&gt;de tillsynen av efterlevnaden av avtalen skulle JämO agera för att förmå ar-&lt;br&gt;betsgivaren att vidta en viss åtgärd i de fall då det inte fanns avtal som upp-&lt;br&gt;fyllde lagens krav beträffande innehållet. Fanns ett sådant kollektivavtal&lt;br&gt;skulle det istället åvila arbetstagarorganisationen att påtala avtalsbrott. Kon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;struktionen ansågs visserligen kunna innebära en viss risk för att avtalen en-&lt;br&gt;bart skulle kopiera jämställdhetslagens regler i sådana fall där arbetsgivaren&lt;br&gt;och arbetstagarorganisationen har ett svagt intresse för jämställdhet. I så fall&lt;br&gt;skulle ingen annan effekt inträda än att JämO:s tillsyn skars av. Det antogs&lt;br&gt;dock att ett jämställdhetsavtal i de flesta fall skulle leda till att jämställdhets-&lt;br&gt;frågoma lyftes fram och blev diskuterade på arbetsplatsen. Det bedömdes&lt;br&gt;därför av utredningen att risken var obetydlig för att ett krav på minimi-&lt;br&gt;standard på avtalen skulle få en hämmande effekt på utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser var positiva till den föreslagna konstruktionen.&lt;br&gt;Stark kritik riktades dock mot den huvudsakligen från arbetsgivarsidan.&lt;br&gt;Bland annat ansågs den föreslagna miniminivån vara för hög. Vidare ansåg&lt;br&gt;vissa remissinstanser att förslaget gav uttryck för ett misstroende mot parter-&lt;br&gt;nas förmåga att tillvarata sina medlemmars intressen i bl.a. jämställdhets-&lt;br&gt;frågor. Arbetstagarorganisationerna var negativa till förslaget om JämO:s till-&lt;br&gt;syn och till att JämO skulle kunna överpröva avtalen. I propositionen till ny&lt;br&gt;jämställdhetslag (prop. 1990/91:113 s. 78) konstaterade regeringen att de för-&lt;br&gt;väntningar på parternas egna ansträngningar och vilja som man hade haft vid&lt;br&gt;tillkomsten av 1979 års jämställdhetslag inte hade infriats till alla delar. Det&lt;br&gt;konstaterades dock att principen att partema på arbetsmarknaden själva över-&lt;br&gt;vakar efterlevnaden av kollektivavtalen och disponerar över avtalens innehåll&lt;br&gt;är så starkt rotad att denna princip inte borde brytas genom införandet av en&lt;br&gt;myndighetstillsyn över avtalen om det inte finns mycket starka skäl för det.&lt;br&gt;De jämställdhetsavtal som dittills hade träffats angavs i allmänhet inte leva&lt;br&gt;upp till de förväntningar som man hade haft vid tillkomsten av 1979 års jäm-&lt;br&gt;ställdhetslag. Det fanns dock tecken på att jämställdhetsfrågoma under den&lt;br&gt;senaste tiden hade fått ökad prioritet i det fackliga samarbetet. Regeringen ut-&lt;br&gt;gick ifrån att denna tendens skulle hålla i sig och att partema i högre grad än&lt;br&gt;dittills var beredda att gemensamt ta ett ansvar för att driva utvecklingen fram-&lt;br&gt;åt. Det ansågs att det fanns goda förutsättningar att detta skulle leda till&lt;br&gt;framgång i strävandena att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i&lt;br&gt;arbetslivet. Regeringen avstod därför från att föreslå en tvingande reglering&lt;br&gt;eller en annars mer långtgående lagstiftning i det aktuella sammanhanget än&lt;br&gt;den som redan fanns. Någon materiell överprövning av avtalsinnehållet an-&lt;br&gt;sågs inte heller böra komma i fråga. Jämställdhetslagens regler om aktiva åt-&lt;br&gt;gärder ansågs därför även i fortsättningen kunna få ersättas med andra regler i&lt;br&gt;kollektivavtal. Regeringen påpekade dock att det fanns anledning att upp-&lt;br&gt;märksamt följa utvecklingen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under riksdagsbehandlingen framställdes ett flertal motionsyrkanden i&lt;br&gt;detta sammanhang, bl.a. från företrädare för Moderata Samlingspartiet, Folk-&lt;br&gt;partiet liberalerna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Enligt motionen från&lt;br&gt;Moderata Samlingspartiet (mot. 1990/91 A 23) borde lagen alltjämt vara dis-&lt;br&gt;positiv såsom föreslagits i propositionen, men kollektivavtalen borde skickas&lt;br&gt;in till JämO som inte skulle få kontrollera innehållet men väl att avtalen full-&lt;br&gt;följdes. 1 Folkpartiet liberalernas partimotion (mot. 1990/91 A 25) anslöt sig&lt;br&gt;motionärerna till jämställdhetsutredningens förslag att endast avtal som minst&lt;br&gt;motsvarade lagen skulle få ersätta denna och att JämO borde få begära vites-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreläggande mot en arbetsgivare om avtalet inte uppfyllde lagens krav. Enligt&lt;br&gt;Centerpartiets kommittémotion (mot. 1990/91 A 31) skulle reglerna vara&lt;br&gt;tvingande och avtalen skulle inte kunna undandras JämO:s tillsyn. Vänster-&lt;br&gt;partiets uppfattning var (mot. 1990/91 A 26) att avtalen måste ha minst la-&lt;br&gt;gens nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsutskottets majoritet framhöll (bet. 1990/91:AU 17&lt;br&gt;s. 47 ff.) bl.a. att en ordning som den som utredningen föreslagit skulle&lt;br&gt;innebära påtagliga svårigheter i den praktiska tillämpningen. Det påpekades&lt;br&gt;att det måste vara en utomordentligt grannlaga uppgift att avgöra om ett visst&lt;br&gt;kollektivavtal till sitt innehåll är av sådan standard att det motsvarar lagens&lt;br&gt;egen ambitionsnivå. Vidare påpekades svårigheten att bedöma ett avtal som i&lt;br&gt;ett avseende har en avsevärt högre ambitionsnivå än lagen men som i ett annat&lt;br&gt;avseende knappast når upp till lagens nivå. Till svårigheterna bidrog också&lt;br&gt;enligt utskottet att de krav som kan riktas mot en enskild arbetsgivare är bero-&lt;br&gt;ende av förhållandena på just den arbetsplatsen. Utskottet betonade att syftet&lt;br&gt;med dispositiviteten framför allt är att partema i kollektivavtalen skall precise-&lt;br&gt;ra och konkretisera jämställdhetsarbetet med hänsyn till de behov som kan&lt;br&gt;finnas inom branschen, företaget eller myndigheten. Utskottet förutsatte, när&lt;br&gt;det på detta sätt anslöt sig till regeringens bedömning att lagens dispositivitet&lt;br&gt;inte borde inskränkas, att arbetsmarknadens parter lojalt skulle leva upp till&lt;br&gt;sitt ansvar för att jämställdhetsarbetet skulle få en bättre prioritet i det fackliga&lt;br&gt;arbetet. Med de nya kraven på jämställdhetsplaner förutsatte utskottet också&lt;br&gt;att avtalen skulle bli mer åtgärdsinriktade och därigenom mer uppfordrande&lt;br&gt;mot de lokala partema att driva på jämställdhetsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2 Nuvarande förhållanden i fråga om kollektivavtal på&lt;br&gt;jämställdhetsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnadsutredningen redovisar den aktuella situationen vad gäller jäm-&lt;br&gt;ställdhetsavtalen (betänkandet s. 59 f.). Därav framgår att för närvarande&lt;br&gt;gäller det jämställdhetsavtal mellan SAF och LO/PTK som träffades år 1983.&lt;br&gt;Detta avtal täcker i stort sett hela den privata arbetsmarknaden med undantag&lt;br&gt;för transportsektorn där något avtal inte har tecknats. I skriften Jämställdhet i&lt;br&gt;arbetslivet där avtalet redovisas konstaterar SAF att de jämställdhetsavtal som&lt;br&gt;finns för närvarande inom SAF-området torde täcka alla punkter i lagen som&lt;br&gt;rör aktiva åtgärder utom kravet på jämställdhetsplaner och skyldigheten att&lt;br&gt;motverka sexuella trakasserier. På dessa punkter, anger skriften, gäller så-&lt;br&gt;ledes lagen även för de företag som är bundna av jämställdhetsavtal inom&lt;br&gt;SAF-området (s. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den statliga sektom gäller enligt det statliga medbestämmandeavtalet&lt;br&gt;(MBA-S) vissa bestämmelser sedan år 1984 om jämställdhet, medan jäm-&lt;br&gt;ställdhetsavtalet inom kommun- och landstingssektorn (MBA-KL 80) har&lt;br&gt;sagts upp och inte ersatts med något nytt. På detta område gäller sedan 1 april&lt;br&gt;1992 ett avtal benämnt Utveckling -92, som är ett centralt kollektivavtal utan&lt;br&gt;lokal verkan. Detta avtal innehåller inte några bestämmelser om jämställdhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den kooperativa sektorn gäller ett jämställdhetsavtal mellan Kooperativa Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;förbundet (KF) och LO/PTK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några nya centrala avtal har inte tillkommit sedan ikraftträdandet av jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagen den 1 januari 1992. Inte heller har några tillägg i befintliga&lt;br&gt;centrala avtal gjorts med anledning av den nya jämställdhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.3 Överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sig kunna konstatera att de förhoppningar som framfördes&lt;br&gt;vid den nya lagens tillkomst om att avtalen skulle bli mer åtgärdsinriktade och&lt;br&gt;om att parterna i högre grad än dittills skulle vara beredda att ta ett större an-&lt;br&gt;svar för att driva på utvecklingen i riktning mot jämställdhet i arbetslivet inte&lt;br&gt;heller nu kan sägas ha infriats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avgörande verktyget för jämställdhet i arbetslivet är, och måste även&lt;br&gt;fortsättningsvis vara, jämställdhetslagen. Riksdagen har genom regler i jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagen angivit vad som är tillåtet respektive inte tillåtet och vad som&lt;br&gt;bör krävas av de berörda parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudsyftet med lagens regler om aktiva åtgärder är att genom ett aktivt&lt;br&gt;arbete för jämställdhet på de enskilda arbetsplatserna driva på utvecklingen&lt;br&gt;mot jämställdhet i arbetslivet och därmed bidra till jämställdhet i hela sam-&lt;br&gt;hället. Vid tillkomsten av 1979 års jämställdhetslag angavs bl.a. att den då&lt;br&gt;rådande könsuppdelningen på arbetsmarknaden var ett av de väsentligaste&lt;br&gt;hindren för full likställighet mellan könen (prop. 1978/79:175 s. 36 f.). Det&lt;br&gt;angavs att jämställdhetsarbetet måste ha som ett av sina främsta mål att bryta&lt;br&gt;denna uppdelning och att det var riktigt och nödvändigt att en lag om jäm-&lt;br&gt;ställdhet i arbetslivet också gav uttryck för denna strävan. Det kan dock&lt;br&gt;konstateras att den könsuppdelade arbetsmarknaden fortfarande består, i stort&lt;br&gt;sett i samma omfattning som under 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synlighet har i många sammanhang på jämställdhetsområdet varit en förut-&lt;br&gt;sättning för förändring. Så har t.ex. det faktum att andelen kvinnor i statliga&lt;br&gt;organ regelbundet redovisats för riksdagen medverkat till ett mer aktivt arbete&lt;br&gt;för förändring. Ett flertal studier, inte minst på löneområdet, har också bi-&lt;br&gt;dragit till att synliggöra brister i jämställdheten mellan kvinnor och män och&lt;br&gt;därmed också många gånger gett anledning till debatt och slutligen lett till åt-&lt;br&gt;gärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns nu skäl att också låta de frågor som rör jämställdhetslagens regler&lt;br&gt;om aktiva åtgärder bli föremål för en ökad synlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har, vid de tillfällen då frågan om JämO:s tillsyn och kollektivavtalens&lt;br&gt;ställning diskuterats under senare år, funnits en oförklarlig misstro mot&lt;br&gt;JämO:s förmåga att på ett positivt och stödjande sätt kunna bidra till den fort-&lt;br&gt;satta utvecklingen. Samtidigt har parternas roll som garant för aktiva åtgärder&lt;br&gt;i arbetslivet betonats. Det behövs, har det hävdats, inte någon insyn i detta&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det principiellt sett otillfredsställande att&lt;br&gt;JämO, det ämbete som har till uppgift att övervaka lagens bestämmelser och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som därmed också utgör en central funktion i samhället när det gäller arbetet i Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;riktning mot jämställdhet i arbetslivet, i stor utsträckning skall vara förhindrad&lt;br&gt;att utöva denna tillsyn, under hänvisning till att det finns kollektivavtal. Inte&lt;br&gt;minst mot bakgrund av att möjligheten att träffa kollektivavtal inte synes ha&lt;br&gt;lett till det ökade intresse för att utveckla sådana avtal på jämställdhetsområdet&lt;br&gt;som lagstiftaren velat stimulera till, bör övervägas att ge JämO ökade möjlig-&lt;br&gt;heter till att övervaka att i vart fall lagens grundläggande bestämmelser efter-&lt;br&gt;levs. Att göra JämO:s tillsyn beroende av en viss miniminivå på avtalen som&lt;br&gt;föreslagits av Jämställdhetsutredningen skulle emellertid, som nämnts tidiga-&lt;br&gt;re, sannolikt leda till svåröverskådliga tillämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därför valt en något annorlunda lösning än den som Jäm-&lt;br&gt;ställdhetsutredningen föreslagit. Den innebär att bestämmelsen i 12 § om att&lt;br&gt;lagens regler om aktiva åtgärder och om jämställdhetsplan får ersättas av&lt;br&gt;andra regler i kollektivavtal ändras så att arbetsgivaren blir skyldig att iaktta&lt;br&gt;lagens regler även om ett kollektivavtal har träffats. Detta får till följd att&lt;br&gt;JämO alltid kommer att kunna övervaka att lagens regler följs. Denna tillsyn&lt;br&gt;kan följa en generell praxis oavsett om en arbetsgivare är kollektivavtals-&lt;br&gt;bunden eller inte. JämO får härigenom också ökade möjligheter bl.a. att be-&lt;br&gt;gära in uppgifter från arbetsgivare enligt 33 §. Parterna kommer visserligen&lt;br&gt;även fortsättningsvis att vara oförhindrade att träffa kollektivavtal om jäm-&lt;br&gt;ställdhet. Sådana avtal påverkar dock alltså inte skyldigheten att iaktta de&lt;br&gt;aktuella lagreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en modell som den regeringen nu föreslår renodlas förhållandet&lt;br&gt;mellan JämO och parterna enligt lagen. JämO får genom förslaget befogen-&lt;br&gt;heter att övervaka hela tillämpningsområdet för jämställdhetslagen och till-&lt;br&gt;synen begränsas inte som tidigare till områden där kollektivavtal inte finns.&lt;br&gt;Därmed kommer JämO i fortsättningen att få en mera fullständig överblick&lt;br&gt;över situationen på arbetsmarknaden och bättre underlag för att driva på ut-&lt;br&gt;vecklingen av jämställdhetsarbetet. Regeringen vill samtidigt understryka att&lt;br&gt;parterna på arbetsmarknaden fortfarande har huvudansvaret för att ett aktivt&lt;br&gt;arbete för jämställdhet bedrivs. Skillnaden med det förslag som nu läggs fram&lt;br&gt;jämfört med den nuvarande ordningen är enbart att underlåtenhet att leva upp&lt;br&gt;till lagens regler om aktiva åtgärder och om jämställdhetsplan skall kunna på-&lt;br&gt;talas av JämO oberoende av eventuella kollektivavtal. JämO skall dock inte&lt;br&gt;övervaka uppfyllandet av kollektivavtal på området. Det är liksom tidigare en&lt;br&gt;uppgift för parterna själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att JämO bedriver sitt arbete på ett sådant sätt att en positiv dia-&lt;br&gt;log med partema kan vidmakthållas bör betonas. Det är inte fråga om att&lt;br&gt;JämO skall påta sig en polisiär roll i detta sammanhang. Tvärtom tror vi att&lt;br&gt;mycket är vunnet om JämO, med den kunskap som myndigheten besitter om&lt;br&gt;metoder och modeller i arbetet för jämställdhet i arbetslivet, kan sprida dessa&lt;br&gt;på ett positivt sätt på arbetsplatserna och i kontakter med partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om JämO:s resurser för det fortsatta arbetet behandlas i avsnitt 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Löneskillnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arbetsgivaren skall vara skyldig att årligen&lt;br&gt;kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män i&lt;br&gt;skilda typer av arbete och för olika kategorier av arbetstagare. Skyldig-&lt;br&gt;heten skall inte gälla arbetsgivare som sysselsätter färre än tio arbets-&lt;br&gt;tagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av kartläggningen samt de åtgärder som motiveras av&lt;br&gt;denna skall översiktligt redovisas i den jämställdhetsplan som arbets-&lt;br&gt;givaren är skyldig att upprätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa redaktionella ändringar föreslås i lagens bestämmelse rörande&lt;br&gt;samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare för att undanröja&lt;br&gt;löneskillnader m.m. liksom i paragrafen om lönediskriminering i syfte&lt;br&gt;att bättre klargöra dessa bestämmelsers innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen har föreslagit dels att arbetsgivaren, som en aktiv åtgärd, skall&lt;br&gt;vara skyldig att kartlägga och analysera löneskillnader mellan kvinnor och&lt;br&gt;män som utför arbete som är lika eller att betrakta som likvärdigt, dels att en&lt;br&gt;översikt av kartläggningen och analysen skall införas i jämställdhetsplanen.&lt;br&gt;Skyldigheten skall endast gälla de arbetsgivare som sysselsätter tio eller fler&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna ansluter sig till&lt;br&gt;utredningens förslag. Bland dessa finns arbetstagarorganisationer och flera av&lt;br&gt;de politiska kvinnoförbunden liksom myndigheter och kommuner m.fl. Flera&lt;br&gt;remissinstanser, bland dem Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänste-&lt;br&gt;männens centralorganisation (TCO), anser att skyldigheten att kartlägga löne-&lt;br&gt;skillnaderna bör gälla alla arbetsgivare. Till de remissinstanser som avvisar&lt;br&gt;utredningens förslag hör arbetsgivarorganisationerna och Statistiska central-&lt;br&gt;byrån (SCB). Det är främst utredningens förslag att kartläggningen skall avse&lt;br&gt;lika och likvärdigt arbete och förslaget om analys av löneskillnaderna som&lt;br&gt;dessa instanser motsätter sig. Vissa remissinstanser har uppfattat utredning-&lt;br&gt;ens förslag om en översiktlig redovisning av kartläggningen i jämställdhets-&lt;br&gt;planen som ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har det påtalats att vissa oklarheter råder i fråga&lt;br&gt;om ordalydelsen i lagens lönediskrimineringsförbud. Det har därvid bl.a. an-&lt;br&gt;förts att uttrycket &amp;quot;på arbetsmarknaden&amp;quot; i lagens diskrimineringsförbud&lt;br&gt;(18 §) bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 Allmänt om jämställdhetslagens bestämmelser i fråga om&lt;br&gt;löneskillnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetslagen består av två huvuddelar som bildar en helhet. Reglerna&lt;br&gt;om aktiva åtgärder har till ändamål att motverka diskriminering i mer allmän&lt;br&gt;mening och att positivt stödja och driva på verksamhet som är ägnad att&lt;br&gt;främja jämställdhet på arbetsplatserna och i samhället. Reglerna om diskrimi-&lt;br&gt;neringsförbud är avsedda för i lagen konkretiserade diskriminerande hand-&lt;br&gt;lingar i enskilda fall, till skydd för den enskilda arbetssökanden eller arbets-&lt;br&gt;tagaren. Man kan uttrycka det så att diskrimineringsförbuden träffar hand-&lt;br&gt;lingar i individuella fall som redan har ägt rum, medan reglerna om aktiva&lt;br&gt;åtgärder syftar till att åstadkomma förändringar i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetslagens lönediskrimineringsförbud (18 §) anger att otillåten&lt;br&gt;könsdiskriminering skall anses föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre&lt;br&gt;lön eller annars sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som ar-&lt;br&gt;betsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön, när de utför arbete som&lt;br&gt;är lika eller som är att betrakta som likvärdigt på arbetsmarknaden. Löne-&lt;br&gt;diskrimineringsförbudet behandlas närmare i det följande. Redan nu kan dock&lt;br&gt;konstateras att detta förbud ställer vissa krav på arbetsgivaren. Lönediskrimi-&lt;br&gt;nering vid lika och likvärdigt arbete är inte tillåten, om inte arbetsgivaren kan&lt;br&gt;visa att eventuella olika anställningsvillkor vid lika och likvärdigt arbete beror&lt;br&gt;på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet, eller att de i&lt;br&gt;vart fall inte har samband med arbetstagarnas könstillhörighet. Lönediskrimi-&lt;br&gt;neringsförbudet gäller både vid direkt och indirekt diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt anges i 3 § jämställdhetslagen att arbetsgivaren inom ramen för&lt;br&gt;sin verksamhet skall bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja jäm-&lt;br&gt;ställdhet i arbetslivet. Närmare föreskrifter om det aktiva arbetet anges också i&lt;br&gt;lagen. En sådan föreskrift är att arbetsgivare som vid senaste kalenderårs-&lt;br&gt;skiftet sysselsatte tio arbetstagare eller fler årligen skall upprätta en plan för&lt;br&gt;sitt jämställdhetsarbete (10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen uttrycklig regel om aktiva åtgärder i fråga om löneskill-&lt;br&gt;nader mellan kvinnor och män. Denna fråga regleras däremot i lagens 2 §&lt;br&gt;som anger att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka när det gäller jäm-&lt;br&gt;ställdhetsfrågor och att de därvid särskilt skall verka för att utjämna och för-&lt;br&gt;hindra skillnader i löner mellan kvinnor och män som utför arbete som är lika&lt;br&gt;eller att betrakta som likvärdigt. Skälet för detta är att kraven på aktiva åt-&lt;br&gt;gärder är riktade till arbetsgivaren. I propositionen om en ny jämställdhetslag,&lt;br&gt;m.m. (prop. 1990/91:113 s. 67) uttalades att arbetsmarknadens parter har och&lt;br&gt;även framgent skall ha ansvaret för förhandlingar och avtal om löner. Frågan&lt;br&gt;om löner är således en fråga som berör parterna gemensamt och inte endast&lt;br&gt;arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya jämställdhetslagen är anpassad till vad som gäller inom EG.&lt;br&gt;Principen om lika lön för lika arbete återfinns i Romfördraget, närmare be-&lt;br&gt;stämt dess artikel 119. Enligt artikeln skall lika lön för kvinnor och män för&lt;br&gt;lika arbete säkerställas och upprätthållas. Med lön avses, förutom grund- eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minimilön, alla övriga förmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;av arbetsgivaren på grund av anställningen. Enligt EG-domstolens avgö-&lt;br&gt;randen (bl.a. i ett av målen mellan SABENA och Mme Defrenne, t.ex. mål&lt;br&gt;43/75) kan artikel 119 åberopas direkt i en nationell domstol i förhållande till&lt;br&gt;både offentliga och privata arbetsgivare vid olika lön för lika arbete hos&lt;br&gt;samma arbetsgivare på grund av lag, kollektivavtal och individuella anställ-&lt;br&gt;ningsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i Romfördraget har förtydligats och kompletterats i ett sär-&lt;br&gt;skilt direktiv från år 1975 (rådets direktiv 75/117/EEG). Enligt direktivet&lt;br&gt;innebär lika lön för kvinnor och män vid både lika arbete och arbete som till-&lt;br&gt;erkänns lika värde att all diskriminering på grund av kön skall avskaffas vid&lt;br&gt;alla former och villkor för ersättningen. EG-domstolen har i en rad mål upp-&lt;br&gt;rätthållit likalöneprincipen men också gett den ett tydligare innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet och EES-lagen (SFS 1992:1317) gäller de regler och&lt;br&gt;den rättspraxis som vuxit fram på detta och andra områden också i Sverige. I&lt;br&gt;avtalets artikel 69 återfinns principen om lika lön, såsom den kommer till ut-&lt;br&gt;tryck i Romfördraget. Sekundärrätten (likalönedirektivet m.fl. direktiv) åter-&lt;br&gt;finns i bilaga XVIH till avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör också nämnas två konventioner som Sverige ratifice-&lt;br&gt;rat och som tar upp dessa frågor. Det gäller FN:s konvention om avskaffande&lt;br&gt;av all slags diskriminering av kvinnor (prop. 1979/80:147) samt ILO:s kon-&lt;br&gt;vention nr 100 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde&lt;br&gt;(prop. 1952:47 och 1962:70).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 Det aktiva arbetet för att motverka löneskillnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare är således skyldiga att upprätthålla principen om lika lön för&lt;br&gt;kvinnor och män för lika och likvärdigt arbete. Om detta råder också, glädjan-&lt;br&gt;de nog, enighet bland remissinstanserna. De skilda synsätt som på sina håll&lt;br&gt;framkommer i remissvaren rör snarare frågan om vilka medel som skall an-&lt;br&gt;vändas för att uppnå målet om lika lön för kvinnor och män för lika och lik-&lt;br&gt;värdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står dock klart, enligt regeringens uppfattning, att den skyldighet som&lt;br&gt;redan med nuvarande reglering åvilar arbetsgivaren medför krav på någon&lt;br&gt;form av aktivt arbete och rutiner på arbetsplatsen. Detta för att kunna bedöma&lt;br&gt;om den aktuella lönesättningen är adekvat, både i förhållande till jämställd-&lt;br&gt;hetslagens diskrimineringsförbud och till EG:s likalöneprincip samt för att se&lt;br&gt;till att kommande anställningsvillkor på ett aktivt sätt utformas så att resulta-&lt;br&gt;tet, i det enskilda fallet, står i samklang med dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnadsutredningen menar att en väg att nå resultatet lika lön kan&lt;br&gt;vara ett aktivt arbete på arbetsplatsen för att utföra könsneutral arbetsvärde-&lt;br&gt;ring. Som metod har emellertid arbetsvärdering, enligt utredningen, både för-&lt;br&gt;och nackdelar. En avgörande förutsättning för att arbetsvärdering skall kunna&lt;br&gt;användas som systematisk metod är att den är väl förankrad hos parterna på&lt;br&gt;arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning härvidlag. Det måste stå varje&lt;br&gt;arbetsgivare fritt att i samråd med arbetstagarorganisationen komma fram till&lt;br&gt;med vilken metod eller på vilket sätt som principen om lika lön skall upprätt-&lt;br&gt;hållas på den aktuella arbetsplatsen. Något skäl att från statsmakternas sida&lt;br&gt;genom lagstiftning förorda en metod framför någon annan finns inte. I detta&lt;br&gt;sammanhang bör dock betonas vikten av att göra en tydlig distinktion mellan&lt;br&gt;vad som avses i fråga om värdering av ett arbete till skillnad från systematisk&lt;br&gt;arbetsvärdering. En värdering av arbetsuppgifter innebär enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning endast att arbetet värderas för att kunna jämföras med ett annat.&lt;br&gt;Detta sker ständigt och på många olika sätt, på olika arbetsplatser och inom&lt;br&gt;flera sektorer av arbetsmarknaden. Det sker dock inte alltid på ett strukturerat&lt;br&gt;sätt genom att de svårighetskrav som kan ställas på olika arbeten har defini-&lt;br&gt;erats. Systematisk arbetsvärdering däremot, innebär ett system för rangord-&lt;br&gt;ning, med mer eller mindre förfinade metoder, av de krav som arbetet ställer,&lt;br&gt;som gör det möjligt att sinsemellan jämföra och mäta de krav som olika en-&lt;br&gt;skilda arbetsuppgifter och befattningar ställer på utövaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är värt att peka på att en hel del försöksverksamhet har bedrivits och&lt;br&gt;bedrivs när det gäller könsneutral systematisk arbetsvärdering bl.a. för att&lt;br&gt;analysera redan fastställda löner, både i Sverige och utomlands. Några av&lt;br&gt;dessa projekt redovisas av Löneskillnadsutredningen. En del sådana svenska&lt;br&gt;projekt har finansierats med allmänna medel. I något eller några fall har också&lt;br&gt;ett sådant arbete lett till utarbetandet av kriterier för att studera de aktuella lön-&lt;br&gt;erna på arbetsplatsen ur ett könsperspektiv, vilket i sin tur resulterat i att&lt;br&gt;kvinnors löner har justerats upp. Det finns all anledning att stimulera sådan&lt;br&gt;försöksverksamhet ytterligare. Frågan om försöksverksamhet på detta om-&lt;br&gt;råde behandlas i avsnitt 7.3. Frågan om kriterier för hur arbeten kan värderas&lt;br&gt;behandlas närmare under avsnitt 7.2.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnadsutredningen har föreslagit att arbetsgivaren genom en ut-&lt;br&gt;trycklig regel i jämställdhetslagen skall göras skyldig att både kartlägga och&lt;br&gt;analysera löneskillnaderna mellan kvinnor och män som utför arbete som är&lt;br&gt;lika eller som är att betrakta som likvärdigt. En majoritet av remissinstanserna&lt;br&gt;stöder detta förslag. Ett flertal remissinstanser, främst på arbetsgivarhåll, har&lt;br&gt;emellertid allvarliga invändningar mot förslaget. De menar att ett sådant krav,&lt;br&gt;såsom det är utformat i utredningens förslag, för med sig ett lagreglerat krav&lt;br&gt;på systematisk arbetsvärdering. SCB framhåller att den föreslagna lagänd-&lt;br&gt;ringen förutsätter att det finns ett av alla parter accepterat system för arbets-&lt;br&gt;värdering, men konstaterar att så inte är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredningens allmänna bedömning att förhållan-&lt;br&gt;dena hos en enskild arbetsgivare bör kartläggas om arbetsgivaren skall kunna&lt;br&gt;leva upp till lagens krav i dessa frågor. En sådan skyldighet bör komma till&lt;br&gt;tydligt uttryck i lagtexten. Samtidigt finns skäl att ta fasta på vissa av de tvek-&lt;br&gt;samheter som flera remissinstanser uttrycker i fråga om förslagets närmare ut-&lt;br&gt;formning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att en lagregel bör utformas så att den kräver att&lt;br&gt;arbetsgivaren skall kartlägga löneskillnaderna just vid lika och likvärdigt ar-&lt;br&gt;bete. Utredningens förslag utgår ifrån att det redan från böljan står klart vilka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer som utför sådant arbete. Erfarenheten visar emellertid att på många&lt;br&gt;arbetsplatser behöver kunskap och metoder utvecklas om vad som är den&lt;br&gt;närmare innebörden av uttrycken lika och likvärdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utredningens förslag att arbetsgivaren skall vara skyldig att&lt;br&gt;analysera eventuella på arbetsplatsen förekommande löneskillnader vid lika&lt;br&gt;och likvärdigt arbete anser regeringen för sin del att det knappast kan komma&lt;br&gt;i fråga att utforma en lagregel på det föreslagna sättet. Det skulle innebära att&lt;br&gt;arbetsgivare som inte lever upp till kravet på analys skulle kunna bli förplikt-&lt;br&gt;ade att betala vite. Stora tolkningssvårigheter kan förutses med ett sådant för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnader bör kartläggas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan idag förutsätter emellertid jämställdhetslagen, som konstaterats inled-&lt;br&gt;ningsvis, att arbetsgivare bedriver ett aktivt arbete för att motverka osakliga&lt;br&gt;löneskillnader mellan kvinnor och män. Det gäller i fråga om både hur redan&lt;br&gt;fastställda löner förhåller sig till lönediskrimineringsförbudet och hur kom-&lt;br&gt;mande löner kan utformas för att inte strida mot förbudet. Det ligger således i&lt;br&gt;sakens natur att kartlägga lönesättningen ur ett jämställdhetsperspektiv på&lt;br&gt;arbetsplatsen. Sådana rutiner faller också väl inom ramen för den löneprocess&lt;br&gt;som normalt sker. En sådan process förutsätter givetvis, också vid tillämp-&lt;br&gt;ning av individuell och differentierad lönesättning, en kartläggning av både&lt;br&gt;arbetsuppgifter och arbetsprestationer. Att tillföra ytterligare ett moment, kön,&lt;br&gt;torde inte innebära några större problem för arbetsgivaren utan torde istället&lt;br&gt;vara ett naturligt led i arbetet med att upprätthålla principen om icke-diskrimi-&lt;br&gt;nering mellan kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På varje arbetsplats torde föras statistik över löner och andra anställ-&lt;br&gt;ningsvillkor. Varje näringsidkare har också redan idag ett lagreglerat krav att&lt;br&gt;lämna uppgifter om bl.a. lön till myndighet som framställer officiell statistik.&lt;br&gt;Detta framgår av lagen (1992:889) om den officiella statistiken, som bl.a. har&lt;br&gt;tillkommit för att SCB skall kunna fullgöra statsmakternas behov av att fort-&lt;br&gt;löpande kunna följa lönestruktur och andra frågor som rör näringsverksam-&lt;br&gt;heten i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uttrycklig skyldighet att kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och&lt;br&gt;män bör dock, i likhet med vad Löneskillnadsutredningen föreslagit, anges i&lt;br&gt;jämställdhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna tjäna sitt syfte bör kartläggningen innehålla någon form av&lt;br&gt;gruppering av de typer av arbete och de kategorier av arbetstagare som finns&lt;br&gt;på arbetsplatsen. Regeringen har valt att föreslå att kartläggningen skall avse&lt;br&gt;löneskillnader mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och för olika&lt;br&gt;kategorier av arbetstagare. Därmed görs en anknytning till en terminologi som&lt;br&gt;redan används i lagen och som återfinns i lagens 7 och 9 §§. Innebörden av&lt;br&gt;begreppet behandlas närmare i förarbetena till 1979 års jämställdhetslag&lt;br&gt;(prop. 1978/79:175 s. 135). Utgångspunkten bör således också här vara den&lt;br&gt;kategoriindelning som kan urskiljas enligt praxis på arbetsplatsen med led-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning t.ex. av kollektivavtalens yrkesbeteckningar och regler om bl.a. löner Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;och allmänna anställningsvillkor m.m. Detta torde också vara den indelning&lt;br&gt;som redan idag följs när arbetsgivaren upprättar lönestatistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kartläggningen bör således innehålla en redovisning både för kvinnliga&lt;br&gt;och manliga arbetstagare i olika kategorier, dvs. på olika nivåer, t.ex. i led-&lt;br&gt;ande ställning, med kvalificerat arbete, rutinarbete etc. Den bör dock inte en-&lt;br&gt;bart koncentreras till att beskriva lönema för arbetstagare på olika nivåer eller&lt;br&gt;i arbete med olika svårighetsgrad. Också arbetstagare i skilda typer av arbete&lt;br&gt;eller med olika yrkesbeteckningar bör ingå i kartläggningen. En jämförelse&lt;br&gt;bör kunna göras både inom och mellan arbetstagarna i de skilda kategorierna&lt;br&gt;och typerna av arbete. Förfarandet innebär att arbeten kan grupperas både&lt;br&gt;med hänsyn till sin funktion och till sin nivå och en jämförelse inom och&lt;br&gt;mellan grupperna kan därefter göras. Det innebär t.ex. att en arbetstagare i&lt;br&gt;ledande ställning på en arbetsplats bör kunna jämföras med en annan arbets-&lt;br&gt;tagare av motsatt kön i ledande ställning inte bara när de båda arbetstagarna&lt;br&gt;befinner sig i samma typ av arbete eller har olika funktioner utan också i&lt;br&gt;skilda typer av arbete. Det sagda innebär att kartläggningen också bör omfatta&lt;br&gt;arbetstagare på samma arbetsplats vars löner inte regleras av samma avtal.&lt;br&gt;Både hos privata och offentliga arbetsgivare finns arbetstagare inom flera&lt;br&gt;avtalsområden. I tveksamma fall bör en lösning kunna åstadkommas efter&lt;br&gt;överläggningar mellan parterna. Någon jämförelse mellan grupper av arbets-&lt;br&gt;tagare av samma kön skall dock inte göras i detta sammanhang. Självfallet&lt;br&gt;bör JämO kunna medverka med råd och anvisningar om hur en kartläggning&lt;br&gt;kan läggas upp i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att utforma regeln på detta sätt anges vissa ramar utan att det i&lt;br&gt;detalj föreskrivs hur kartläggningen skall gå till. Den närmare uppläggningen&lt;br&gt;får avgöras utifrån förutsättningarna på den enskilda arbetsplatsen. Det säger&lt;br&gt;sig dock självt att det därmed är uteslutet att t.ex. endast dela in de anställda i&lt;br&gt;två grupper, kvinnor och män, och kartlägga löneskillnaderna mellan dessa&lt;br&gt;två grupper. I görligaste mån bör kartläggningen leda till att grupper av&lt;br&gt;arbetstagare som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt på&lt;br&gt;samma arbetsplats kan identifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kartläggningens resultat kan sedan tjäna som en utgångspunkt för ett mer&lt;br&gt;detaljerat studium och en analys. Ett sådant arbete kan t.ex. innefatta en mer&lt;br&gt;exakt beskrivning av grupper av arbetstagare som utför lika eller likvärdigt&lt;br&gt;arbete. Hur ett sådant mer detaljerat arbete skall gå till måste emellertid, enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning, stå varje arbetsgivare fritt att avgöra i samråd med&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kartläggningskravet kan lämpligen placeras i anslutning till lagtextens nu-&lt;br&gt;varande krav att arbetsgivaren årligen skall upprätta en jämställdhetsplan. Re-&lt;br&gt;geringen delar utredningens bedömning att uppgifter om kartläggningen bör&lt;br&gt;tas in i jämställdhetsplanen. Detta kan dock ske i översiktlig form. I jäm-&lt;br&gt;ställdhetsplanen bör som en naturlig följd också redovisas huruvida kart-&lt;br&gt;läggningen motiverar några åtgärder på arbetsplatsen på motsvarande sätt som&lt;br&gt;på andra områden som regleras i lagen. Det är givetvis angeläget att de en-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda arbetstagarna får del av både kartläggningen och innehållet i jämställd-&lt;br&gt;hetsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet att kartlägga löneskillnaderna föreslås, i enlighet med utredningens&lt;br&gt;förslag, gälla de arbetsgivare som sysselsätter tio eller fler arbetstagare. Detta&lt;br&gt;för att anknyta till den avgränsning som enligt lagen gäller i fråga om skyldig-&lt;br&gt;heten att upprätta en jämställdhetsplan. I sammanhanget bör dock erinras om&lt;br&gt;att alla arbetsgivare enligt nuvarande 3 § jämställdhetslagen är skyldiga att be-&lt;br&gt;driva ett målinriktat jämställdhetsarbete. I detta ligger också ett krav på plan-&lt;br&gt;mässighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att utforma förslaget angående löneskillnader på sätt som be-&lt;br&gt;skrivits i det föregående vill regeringen understryka behovet av att synliggöra&lt;br&gt;förhållandena på den enskilda arbetsplatsen. Förslaget innebär således inte ett&lt;br&gt;ingripande, utöver vad som redan med nuvarande reglering är fallet, i parter-&lt;br&gt;nas löneförhandlingsarbete. Inte heller innebär det något krav på att åtgärder&lt;br&gt;för att rätta till eventuella löneskillnader skall genomföras på ett visst sätt. Om&lt;br&gt;arbetsgivaren kommer fram till att det finns löneskillnader på arbetsplatsen&lt;br&gt;som är osakliga och som strider mot jämställdhetslagen, är det arbetsgivarens&lt;br&gt;ansvar att tillsammans med arbetstagarorganisationerna rätta till dessa. De&lt;br&gt;krav som statsmakterna riktar till arbetsgivarna syftar endast till att, genom&lt;br&gt;den ökade synligheten, öka förutsättningarna för ett aktivt och medvetet&lt;br&gt;arbete för jämställdhet och mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och&lt;br&gt;män på den enskilda arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ökad synlighet innebär inte heller, som några remissinstanser,&lt;br&gt;bl.a. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) fruktar, att offentlighet ges åt&lt;br&gt;enskilda individers löner och att den enskildes krav på integritet i detta av-&lt;br&gt;seende sätts åt sidan. Avsikten med kartläggningskravet är inte att synliggöra&lt;br&gt;enskilda kvinnors och mäns löner. Det är istället att synliggöra hur lönerna&lt;br&gt;för olika kategorier av arbetstagare i skilda typer av arbete förhåller sig till&lt;br&gt;varandra när hänsyn tas till kön och därmed bilda grunden för ett mer aktivt&lt;br&gt;arbete i dessa frågor på den enskilda arbetsplatsen. Genom att förslaget&lt;br&gt;endast omfattar de arbetsgivare som sysselsätter tio eller fler arbetstagare&lt;br&gt;undanröjs enligt vår uppfattning de risker som kan uppstå därvidlag på en&lt;br&gt;liten arbetsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren bör, i likhet med vad som gäller beträffande jämställdhets-&lt;br&gt;planen, ha en betydande frihet att anpassa redovisningen av kartläggningen&lt;br&gt;till de särskilda förhållanden som råder på arbetsplatsen. Om det på en&lt;br&gt;arbetsplats med t.ex. tio anställda endast finns en eller två arbetstagare av det&lt;br&gt;ena könet och en kartläggning av lönerna för dessa i förhållande till lönerna&lt;br&gt;för arbetstagare av motsatt kön skulle leda till att den enskildes krav på inte-&lt;br&gt;gritet sätts på spel, måste hänsyn tas därtill när kartläggningen redovisas. För&lt;br&gt;en liten arbetsplats, med en underrepresentation av det ena könet, bör således&lt;br&gt;redovisningen kunna göras mindre detaljerad. På så sätt kan riskerna för att&lt;br&gt;enskilda arbetstagares löner synliggörs elimineras och kraven på integritet&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan tilläggas att särskilda regler om sekretess gäller i&lt;br&gt;ärende hos JämO eller Jämställdhetsnämnden för uppgifter om enskildas per-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sonliga eller ekonomiska förhållanden enligt 9 kap. 21 § första stycket sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100). Uppgifter som en arbetsgivare lämnar i en jämställd-&lt;br&gt;hetsplan eller i något annat sammanhang kan enligt dessa regler sekretess-&lt;br&gt;beläggas hos JämO, om det kan antas att arbetsgivaren eller någon anställd&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO:s tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har vi föreslagit att 12 § jämställdhetslagen ändras. I praktiken inne-&lt;br&gt;bär detta att JämO generellt kommer att ha tillsyn över tillämpningen av lagens&lt;br&gt;regler om aktiva åtgärder. Det gäller även den nu föreslagna regeln om kart-&lt;br&gt;läggning av löner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO:s tillsynsfunktion härvidlag innebär att JämO har rätt att undersöka&lt;br&gt;om det på en arbetsplats finns en kartläggning av löneskillnader mellan&lt;br&gt;kvinnor och män på sätt som är föreskrivet och om en översiktlig redovisning&lt;br&gt;av denna kartläggning liksom av eventuella åtgärder som motiveras av kart-&lt;br&gt;läggningen finns i jämställdhetsplanen. Detta ligger i linje med vad JämO kan&lt;br&gt;göra på andra områden inom ramen för de aktiva åtgärderna. Det handlar&lt;br&gt;sammanfattningsvis om att undersöka om ett aktivt arbete bedrivs på den&lt;br&gt;enskilda arbetsplatsen. I det arbetet kan och bör JämO självfallet också vara&lt;br&gt;en viktig samtalspartner och därvid bistå med information och råd om hur ett&lt;br&gt;aktivt jämställdhetsarbete kan läggas upp t.ex. på löneområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO får dock med förslaget inte rätten att övervaka arbetsgivarens löne-&lt;br&gt;politik eller kräva att arbetsgivaren vidtar vissa specifika åtgärder i fråga om&lt;br&gt;lönesättning i enskilda fall. Om JämO anser att det förekommer lönediskrimi-&lt;br&gt;nering i enskilda fall och om en anmälan om detta inkommit till myndigheten,&lt;br&gt;kan diskrimineringen, liksom idag, angripas med stöd av lagens diskrimine-&lt;br&gt;ringsförbud, i sista hand genom att talan väcks i Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av lagens 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill nu ta upp en fråga som rör den rent språkliga utformningen av jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagens 2 §. I paragrafens andra stycke anges att arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagare skall särskilt verka för att utjämna och förhindra skillnader i löner&lt;br&gt;och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför arbete &amp;quot;som&lt;br&gt;är lika&amp;quot; eller &amp;quot;som är att betrakta som likvärdigt&amp;quot;. Uttrycken återkommer i&lt;br&gt;18 §. Rent språkligt för ordalydelsen &amp;quot;är lika&amp;quot; tanken till att sådana arbeten&lt;br&gt;när de jämförs skall vara helt identiska. Detta har dock inte varit lagstiftarens&lt;br&gt;avsikt. Bestämmelsen som den lydde i den äldre jämställdhetslagens diskri-&lt;br&gt;mineringsförbud formulerades ursprungligen med den brittiska Equal Pay Act&lt;br&gt;som förebild och det sades uttryckligen att det handlade om arbeten som var&lt;br&gt;av &amp;quot;samma eller i det väsentliga likartad natur&amp;quot;. Om man inte i det enskilda&lt;br&gt;fallet kommer fram till att det i själva verket rör sig om samma arbete måste&lt;br&gt;jämförelsen innefatta en värdering av de skillnader som kan iakttas med hän-&lt;br&gt;syn till deras art och hur ofta de inträffar (prop. 1978/79:175 s. 31 samt prop.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990/91:113 s. 86). Vissa smärre skillnader och avvikelser måste således&lt;br&gt;tillåtas om reglema skall kunna få ett praktiskt tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten vid tillkomsten av den nya jämställdhetslagen var inte att göra&lt;br&gt;tillämpningsområdet för vare sig 2 § eller lönediskrimineringsförbudet snä-&lt;br&gt;vare. Tvärtom hade förändringen av lönediskrimineringsförbudet och till-&lt;br&gt;komsten av lagens 2 § det uttalade syftet att öka den praktiska räckvidden.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att 2 och 18 §§ ändras så att det i stället hänvisas&lt;br&gt;till arbete som är &amp;quot;att betrakta som lika eller likvärdigt&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3 Lönediskrimineringsförbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden av jämställdhetslagens lönediskrimineringsförbud&lt;br&gt;och dess förhållande till reglema om aktiva åtgärder har belysts i det före-&lt;br&gt;gående. I propositionen om en ny jämställdhetslag och den därmed samman-&lt;br&gt;hängande riksdagsbehandlingen, gjordes en väsentlig förändring av löne-&lt;br&gt;diskrimineringsförbudet i förhållande till den äldre jämställdhetslagen. För-&lt;br&gt;ändringen föranleddes i huvudsak av EG:s regler på området och den praxis&lt;br&gt;som utvecklats genom EG-domstolens avgöranden. Förändringen innebar att&lt;br&gt;det vid fall av ifrågasatt lönediskriminering i fortsättningen blev möjligt att&lt;br&gt;pröva vad som är lika eller att betrakta som likvärdigt arbete även om det inte&lt;br&gt;finns kollektivavtal, praxis på området eller en överenskommen arbetsvärde-&lt;br&gt;ring eller om befintliga sådana ger otillräcklig ledning. Därmed har möjlig-&lt;br&gt;heterna att få till stånd en domstolsprövning vid ifrågasatt lönediskriminering&lt;br&gt;väsentligen ökat i förhållande till tidigare. Ännu har emellertid den nya lagen&lt;br&gt;inte prövats i detta avseende, varför det inte går att uttala sig om gränserna för&lt;br&gt;rättstillämpningen vare sig när det gäller lika lön för lika arbete eller när det&lt;br&gt;gäller lika lön för likvärdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den närmare innebörden av begreppet likvärdigt arbete och om&lt;br&gt;hur bedömningen skall göras för att fastställa om arbeten är likvärdiga med&lt;br&gt;varandra har dock, sedan den nya jämställdhetslagen trädde i kraft, varit&lt;br&gt;föremål för debatt. Inte minst har förhållandet mellan principen om lika lön&lt;br&gt;för lika och likvärdigt arbete och individuell och differentierad lönesättning&lt;br&gt;diskuterats. Dessa frågor behandlades i propositionen om en ny jämställd-&lt;br&gt;hetslag (prop. 1990/91:113 s. 86 ff.). Det finns dock skäl att i detta samman-&lt;br&gt;hang närmare beröra de kriterier efter vilka arbeten bör jämföras för att be-&lt;br&gt;stämma om de är likvärdiga med varandra eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3.1 Kriterier för bedömning av likvärdigt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna bedöma om ett arbete är likvärdigt med ett annat måste de&lt;br&gt;aktuella arbetena åsättas ett visst värde eller deras svårighetsgrad bestämmas.&lt;br&gt;I den ovan nämnda propositionen angavs (s. 88 f.) att detta värde dock inte&lt;br&gt;skall blandas samman med värdet av de meriter, t.ex. den teoretiska och&lt;br&gt;praktiska utbildning, den yrkeserfarenhet och den personliga lämplighet och&lt;br&gt;prestationsförmåga som en viss arbetstagare har. Ett arbetes värde eller dess&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårighetsgrad skall mätas i de krav som arbetet ställer på den person som&lt;br&gt;skall utföra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På svensk arbetsmarknad råder stor enighet om vilka generella kriterier&lt;br&gt;som är relevanta för värdering och lönesättning av arbeten. I kollektivavtal, i&lt;br&gt;platsannonsering, i arbets- och befattningsbeskrivningar liksom i lönestatis-&lt;br&gt;tiska hjälpmedel och inte minst i befintliga arbetsvärderingssystem är det&lt;br&gt;följande aspekter på ett arbete som står i blickpunkten: den kunskap och för-&lt;br&gt;måga som erfordras för att utföra arbetet, den arbetsinsats - psykisk eller&lt;br&gt;fysisk - som arbetet kräver, det ansvar som arbetet kräver av arbetstagaren&lt;br&gt;och slutligen de arbetsförhållanden under vilka arbetet skall utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en särskild bilagedel till Löneskillnadsutredningen (SOU 1993:8) redo-&lt;br&gt;visas bl.a. material kring arbetsvärdering. Därav framgår att i de befintliga&lt;br&gt;arbetsvärderingssystem som redovisas används i stort sett samma kriterier för&lt;br&gt;arbetsvärderingen i alla, även om de grupperas eller benämns på litet olika sätt&lt;br&gt;eller finfördelas i större eller mindre utsträckning. Så är således fallet även&lt;br&gt;med utländska arbetsvärderingssystem. På engelska används ofta termerna&lt;br&gt;skill, effort, responsibility och working conditions som benämning för&lt;br&gt;ovanstående kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämställdhetslagen finns det inte något uttalat krav på arbetsvärdering.&lt;br&gt;Löneskillnadsutredningen har inte heller, som nämnts tidigare, föreslagit att&lt;br&gt;krav på arbetsvärdering skall införas i lagen eller på annat sätt. Regeringen&lt;br&gt;delar denna uppfattning. Arbetet med att upprätthålla principen om lika lön för&lt;br&gt;lika och likvärdigt arbete måste ske lokalt, med de förutsättningar och om-&lt;br&gt;ständigheter som föreligger på den enskilda arbetsplatsen. Samtidigt konsta-&lt;br&gt;terar regeringen att det vid all lönesättning blir fråga om någon form av&lt;br&gt;värdering, dels av kraven i arbetet, dels av individens sakliga förutsättningar&lt;br&gt;att klara av arbetet. Forskning har dock visat att det vid värdering av arbete&lt;br&gt;som vanligen utförs av kvinnor finns en risk att viktiga aspekter av kraven i&lt;br&gt;arbetet förbises. Inom kvinnodominerade yrkesområden finns ofta höga krav&lt;br&gt;på fingerfärdighet, koncentrationsförmåga, gott minne, samordningsförmåga&lt;br&gt;samt på god förmåga att hantera mänskliga relationer. Sådana aspekter får inte&lt;br&gt;försummas vid värdering av arbetet. Inte heller får bortses från det faktum att&lt;br&gt;många kvinnodominerade yrken eller arbeten, t.ex. inom vården, innebär stor&lt;br&gt;fysisk och psykisk ansträngning. Mot den bakgrunden, och till ledning för&lt;br&gt;rättstillämpningen, förtjänar följande att sägas i detta sammanhang om de&lt;br&gt;ovan nämnda kriterierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskap och förmåga (färdigheter)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kunskap och förmåga eller de färdigheter ett arbete kräver brukar för-&lt;br&gt;värvas genom utbildning och praktisk erfarenhet. Yrkeskunskaper kräver i&lt;br&gt;vissa fall en föregående teoretisk utbildning. I andra fall kan kunskaperna&lt;br&gt;förvärvas på annat sätt, t.ex. direkt på arbetsplatsen, genom träning under&lt;br&gt;överinseende av särskild handledare eller av arbetskamrat. De praktiska er-&lt;br&gt;farenheterna får man oftast genom träning på arbetsuppgifterna. Många&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbeten kräver förmåga att analysera och lösa problem, förmåga att välja&lt;br&gt;mellan olika handlingsalternativ och att göra sådana val med gott omdöme.&lt;br&gt;Dessa och liknande aspekter på arbetet utgör ofta del av den grundläggande&lt;br&gt;kompetens som krävs för att arbetet skall kunna utföras. Färdigheter kan&lt;br&gt;också vara de krav arbetet ställer på förmåga att kunna kommunicera effektivt&lt;br&gt;med människor både inom och utom en organisation (social kompetens).&lt;br&gt;Ibland är denna förmåga central för arbetsuppgiften, som t.ex. i fråga om&lt;br&gt;terapeutiskt arbete samt vård- och omsorgsarbete, försäljning och marknads-&lt;br&gt;föring och förhandlingsarbete. Att kunna sköta flera olika arbetsuppgifter&lt;br&gt;samtidigt, s.k. simultankapacitet är också en viktig förmåga som i vissa ar-&lt;br&gt;beten inte alltid identifieras eller beaktas. Krav på fingerfärdighet, minnes-&lt;br&gt;godhet och samordningsförmåga hör också hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsinsats (ansträngning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetsinsats som ett visst arbete kräver kan beskrivas som den psykiska&lt;br&gt;anspänning och den fysiska ansträngning som erfordras för att arbetet skall&lt;br&gt;bli utfört. Psykiskt kan det vara fråga om olika grader av koncentration och&lt;br&gt;uppmärksamhet, stress eller ansträngning av sinnesorganen (hörsel och syn).&lt;br&gt;Det kan också vara fråga om krav att snabbt kunna anpassa sig till föränd-&lt;br&gt;ringar i arbetsmiljön, t.ex. genom införandet av ny teknologi. Fysiskt kräv-&lt;br&gt;ande är ett arbete som är tungt, som utsätter arbetstagaren för ensidig belast-&lt;br&gt;ning, som kräver små muskelrörelser, obekväm arbetsställning eller stilla-&lt;br&gt;sittande i långa perioder eller som innebär tunga lyft, t.ex. av skadade eller&lt;br&gt;sjuka eller av kontorsmaterial eller packgods. Också arbete som kräver många&lt;br&gt;&amp;quot;små&amp;quot; lyft kan vara tungt och medföra belastning på leder m.m. Att sitta långa&lt;br&gt;perioder vid en och samma arbetsstation, t.ex. vid ett löpande band eller en&lt;br&gt;telefonväxel, kan också vara fysiskt krävande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansvar ligger självfallet graden av det självständiga beslutsfattande som&lt;br&gt;krävs för att arbetsuppgiften skall bli utförd. En typ av ansvar relaterar också&lt;br&gt;till det traditionella arbetsledningsansvaret: att handleda, utbilda, motivera,&lt;br&gt;samordna, övervaka och kontrollera arbetstagares insatser. En annan relaterar&lt;br&gt;till det ekonomiska ansvaret: att ha hand om pengar eller att ansvara för beslut&lt;br&gt;med ekonomiska konsekvenser, budget, investering, etc. Ansvar utövas&lt;br&gt;också av den som agerar i frånvarande arbetsledares ställe. I många verksam-&lt;br&gt;heter är det också väsentligt hur information, som arbetsgivaren förfogar&lt;br&gt;över, hanteras. Det kan vara information om marknad eller kunder, informa-&lt;br&gt;tion om klienter eller patienter. Ansvaret för att upprätthålla en god standard&lt;br&gt;på informationen och skydda den mot felaktigt eller obehörigt utnyttjande kan&lt;br&gt;också höra hit liksom att underhålla och vårda arbetsgivarens materiella&lt;br&gt;resurser, maskiner och produkter. Att ha ansvar för människors liv, hälsa&lt;br&gt;eller välbefinnande är en viktig del av arbetet - ibland den viktigaste - för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yrkeskategorier såsom sjukvårdspersonal, arbetstagare inom äldreomsorg och Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;barnomsorg och personal på andra institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Onormal temperatur, föroreningar av olika slag, arbete underjord eller på hög&lt;br&gt;höjd, oregelbundna arbetstider m.m. belastar arbetstagaren och beaktas ofta&lt;br&gt;när man värderar ett arbete. Detsamma gäller buller, vibrationer, damm, luk-&lt;br&gt;ter och liknande. Att sitta isolerad vid sitt arbete, att ofta bli störd eller av-&lt;br&gt;bruten, att åläggas att utföra flera eller många arbetsuppgifter samtidigt kan&lt;br&gt;också vara krav som bör beaktas när man beskriver arbetsförhållanden, lik-&lt;br&gt;som graden av stress, smittorisk eller kontakt med kroppsvätskor vid vård av&lt;br&gt;sjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inga strikta gränser mellan de fyra grupperingar som beskrivits&lt;br&gt;ovan. Vissa aspekter på ett arbete kan lika väl beskrivas under den ena som&lt;br&gt;under den andra kategorin. Självfallet kan andra kriterier tillkomma och andra&lt;br&gt;krav på arbetet identifieras och definieras än dem som beskrivits här. Det&lt;br&gt;väsentliga är att jämförelsen mellan de aktuella arbetena görs på ett konse-&lt;br&gt;kvent sätt. För att bestämma om arbeten är likvärdiga måste man göra jäm-&lt;br&gt;förelsen med samma måttstock för alla arbeten hos samma arbetsgivare. Det&lt;br&gt;enda krav lagstiftaren har anledning att ställa i detta sammanhang är att krite-&lt;br&gt;rierna för jämförelsen skall vara könsneutrala och att jämförelsen skall göras&lt;br&gt;på ett könsneutralt sätt. De kriterier som används får varken vara direkt eller&lt;br&gt;indirekt könsdiskriminerande. De får inte heller användas på ett direkt eller&lt;br&gt;indirekt könsdiskriminerande sätt. I detta ligger också att de kriterier som&lt;br&gt;används skall värderas på samma sätt oavsett om det är en kvinna eller en&lt;br&gt;man som utför arbetsuppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare handlar dessa kriterier inte om de meriter eller den&lt;br&gt;skicklighet som en viss arbetstagare eller arbetssökande besitter. Värdet av&lt;br&gt;dennas meriter eller skicklighet att utföra arbetet är individuellt knutet och&lt;br&gt;bestäms med hänsyn till hans eller hennes förmåga att klara av de krav som&lt;br&gt;arbetet innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetsgivare vid arbetsvärdering, eller genom någon annan metod&lt;br&gt;som är könsneutral, kommer fram till att vissa arbeten är likvärdiga eller rent&lt;br&gt;av lika, behöver detta inte alltid innebära att de personer som utför arbetena&lt;br&gt;skall ha lika lön. Självfallet skall också de individuella sakliga förutsättning-&lt;br&gt;arna att utföra arbetet kunna vägas in vid lönesättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det säger sig självt att de krav som ett arbete ställer på den som skall utföra&lt;br&gt;det också i sig bör avspeglas i en viss ersättningsnivå. Detta oavsett om per-&lt;br&gt;sonen i fråga är kvinna eller man och oavsett hur skicklig personen är. Därut-&lt;br&gt;över kommer den ersättning som är individuellt betingad och som, oavsett&lt;br&gt;kön, har att göra med t.ex. meriter hos den person som utför arbetet. En&lt;br&gt;arbetsgivare kan således, vid fall av påstådd lönediskriminering vid både lika&lt;br&gt;och likvärdigt arbete, alltid söka visa att en viss löneskillnad har sin grund i&lt;br&gt;skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller att de i vart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall inte vare sig direkt eller indirekt har samband med arbetstagarens könstill- Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;hörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som jämställdhetslagen reglerar har således att göra med hur de krav&lt;br&gt;som ställs på arbetet värderas i förhållande till om den som utför arbetet är&lt;br&gt;kvinna eller man. De krav som ställs på arbetsuppgifter som traditionellt ut-&lt;br&gt;förs av kvinnor skall värderas på samma sätt som när samma krav ställs på&lt;br&gt;traditionellt manliga arbetsuppgifter. Först sedan det konstaterats att arbetena&lt;br&gt;är lika eller likvärdiga kan en bedömning göras av arbetstagarnas sakliga&lt;br&gt;förutsättningar för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar således inte de synpunkter som kommit till uttryck i vissa&lt;br&gt;remissvar, främst från arbetsgivarsidan, men också från annat håll, om att&lt;br&gt;individuell lönesättning svårligen kan förenas med principen om lika lön för&lt;br&gt;lika och likvärdigt arbete eller att utvecklingen på arbetsmarknaden innebär att&lt;br&gt;lika eller likvärdigt arbete blir mindre vanligt. Om verksamhetens krav och&lt;br&gt;förutsättningar innebär att arbetsgivare och arbetstagare i allt större utsträck-&lt;br&gt;ning utformar arbetsuppgifter efter individuell kompetens och där så är möj-&lt;br&gt;ligt efter personliga preferenser och förutsättningar, utesluter detta inte att&lt;br&gt;också sådana arbeten eller de krav som ställs på arbetena kan vara lika eller&lt;br&gt;likvärdiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3.2 Vissa redaktionella frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som kommit upp både i den allmänna debatten och i remiss-&lt;br&gt;behandlingen av Löneskillnadsutredningens betänkande och som också TCO&lt;br&gt;tidigare tagit upp i en skrivelse till regeringen, rör den rent språkliga utform-&lt;br&gt;ningen av diskrimineringsförbudet. Enligt den nuvarande lydelsen av för-&lt;br&gt;budet skall &amp;quot;otillåten könsdiskriminering anses föreligga, när en arbetsgivare&lt;br&gt;tillämpar lägre lön eller annars sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än&lt;br&gt;dem som arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön, när de utför&lt;br&gt;arbete som är lika eller som är att betrakta som likvärdigt på arbetsmark-&lt;br&gt;naden&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst uttrycket &amp;quot;på arbetsmarknaden&amp;quot; som varit föremål för debatt&lt;br&gt;och kritik. I remissvaret från tillträdande JämO och ställföreträdande JämO,&lt;br&gt;Lena Svenaeus och Lise Bergh, anförs att hänvisningen till arbetsmarknaden&lt;br&gt;bör slopas eftersom den är ägnad att skapa oklarhet och missförstånd. Om&lt;br&gt;nämligen arbetsmarknadens nuvarande värderingar skulle få fälla utslaget i en&lt;br&gt;diskrimineringstvist om likvärdigt arbete innebär det, enligt remissvaret, att&lt;br&gt;man inte kommer åt traditionella könsdiskriminerande värderingar av kvinno-&lt;br&gt;dominerade yrkesområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill för sin del anföra att lönediskrimineringsförbudet inte skall&lt;br&gt;tolkas så att det är med detta förbud som generella värderingar i fråga om&lt;br&gt;kvinnors och mäns löner skall angripas. Givetvis skall inte diskriminerande&lt;br&gt;värderingar läggas till grund för bedömningen i en arbetstvist. Syftet bakom&lt;br&gt;jämställdhetslagen är ju just att komma tillrätta med sådana värderingar. Det är&lt;br&gt;dock olyckligt att det har uppstått diskussioner om hur förbudet i denna del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall tolkas. I propositionen om en ny jämställdhetslag anfördes följande an-&lt;br&gt;gående den aktuella ordalydelsen (prop. 1990/91:113 s. 89):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt ställningstagande i denna del innebär att man står fast vid de principer&lt;br&gt;som har kommit till uttryck i förarbetena till den nuvarande jämställdhetslagen&lt;br&gt;i fråga om grunderna för den bedömning som de rättstillämpande instanserna&lt;br&gt;skall göra. Utgångspunkten vid tillämpningen av diskrimineringsförbudet bör&lt;br&gt;också i fortsättningen vara den värdering av olika arbetsuppgifter och normer&lt;br&gt;i övrigt för lönesättningen som tillämpas på arbetsmarknaden. Det sagda&lt;br&gt;gäller dock under den självklara förutsättningen att normerna inte i sig själva&lt;br&gt;är könsdiskriminerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning äger ovanstående alltjämt giltighet. Själv-&lt;br&gt;fallet måste vid bedömningen av vad som är lika eller likvärdigt arbete hänsyn&lt;br&gt;tas till normer m.m. som i övrigt tillämpas för lönesättningen på arbetsmark-&lt;br&gt;naden. Det kan således inte bli fråga om att i en tvist om könsdiskriminering&lt;br&gt;introducera nya normer för värdering eller lönesättning. Det är snarare fråga&lt;br&gt;om att använda de normer som redan finns på ett icke-diskriminerande sätt.&lt;br&gt;Det är dock givetvis inte så att om könsdiskriminerande normer eller normer&lt;br&gt;som direkt eller indirekt nedvärderar kvinnligt arbete tillämpas på arbetsmark-&lt;br&gt;naden eller delar av arbetsmarknaden, just dessa normer får vara vägledande i&lt;br&gt;det aktuella fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom termen &amp;quot;på arbetsmarknaden&amp;quot; uppenbarligen har skapat oklarhet&lt;br&gt;hos bl.a. vissa arbetstagarorganisationer anser regeringen att termen bör utgå&lt;br&gt;ur lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats under avsnittet 7.2.2 kan placeringen av orden &amp;quot;att be-&lt;br&gt;trakta som&amp;quot; också bidra till vissa oklarheter. Uttrycket bör därför flyttas även&lt;br&gt;i lönediskrimineringsförbudet och placeras före ordet lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Jämställdhetsombudsmannens talerätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: JämO får rätt att föra talan även på annan&lt;br&gt;grund än könsdiskriminering, om JämO bedömer att detta lämpligen&lt;br&gt;bör ske i samma rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Jämställdhetsombudsmannen får&lt;br&gt;enligt 46 § jämställdhetslagen föra talan för en enskild i mål rörande jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagens diskrimineringsförbud, förbud mot trakasserier m.m. En&lt;br&gt;sådan talan förs vid Arbetsdomstolen och målet handläggs enligt lagen&lt;br&gt;(1974:371) om rättegången i arbetstvister. JämO:s rätt att föra talan är dock&lt;br&gt;begränsad till tvister enligt jämställdhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsutredningen berörde frågan huruvida JämO borde vara be-&lt;br&gt;rättigad att föra talan även på en annan grund men stannade för att inte föreslå&lt;br&gt;någon ändring på denna punkt. Det framhölls att syftet bakom tillskapandet&lt;br&gt;av JämO inte var att inrätta något allmänt arbetsrättsligt ombud utan att få en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet avseende jämställdhetslagens efterlevnad. Eftersom en pro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cess i Arbetsdomstolen kan bli både omständlig och utdragen och dessutom&lt;br&gt;kan bli mycket påfrestande för den som processen gäller, ansågs det inte be-&lt;br&gt;fogat att föreslå någon utvidgning av JämO:s rätt att väcka talan (SOU&lt;br&gt;1990:41 s. 327).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har emellertid påpekats från olika håll att JämO ändå borde ha en&lt;br&gt;möjlighet att i en diskrimineringsprocess åberopa också andra omständigheter&lt;br&gt;än sådana som grundas på jämställdhetslagen. I slutbetänkandet av utredning-&lt;br&gt;en för åtgärder mot etnisk diskriminering (SOU 1992:96 s. 219) föreslogs att&lt;br&gt;Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) skulle ha en rätt att föra talan&lt;br&gt;även på annan grund än etnisk diskriminering om ombudsmannen bedömer&lt;br&gt;att så lämpligen bör ske i samma rättegång. Vid remissbehandlingen av be-&lt;br&gt;tänkandet föreslog Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet att&lt;br&gt;även JämO borde ha en sådan möjlighet. I prop. 1993/94:101 om åtgärder mot&lt;br&gt;rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering föreslog regeringen att DO&lt;br&gt;utom att föra talan som grundas på den föreslagna lagen mot etnisk diskrimi-&lt;br&gt;nering i samma rättegång även skulle få föra annan talan som ombud för den&lt;br&gt;enskilde om ombudsmannen finner det lämpligt. Frågan om även JämO borde&lt;br&gt;ha denna möjlighet togs inte upp i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De situationer då det kan bli aktuellt att föra talan även på andra grunder än&lt;br&gt;jämställdhetslagen kan t.ex. vara då fråga uppkommer att angripa en uppsäg-&lt;br&gt;ning även med stöd av anställningsskyddslagen som alternativ grund. Det kan&lt;br&gt;vidare ligga nära till hands att också göra anspråk gällande exempelvis enligt&lt;br&gt;lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. (föräldraledig-&lt;br&gt;hetslagen) i ett mål om könsdiskriminering. Det rör sig således om två typer&lt;br&gt;av fall. Den första typen gäller sådana mål där det kan vara aktuellt att åberopa&lt;br&gt;annan lagstiftning än jämställdhetslagen som alternativt stöd för ett och&lt;br&gt;samma yrkande i målet. Att JämO inte har rätt att åberopa annan lagstiftning i&lt;br&gt;ett sådant mål än jämställdhetslagen medför den konsekvensen att om JämO&lt;br&gt;åtagit sig att föra talan för en arbetstagare är denne avskuren från att åberopa&lt;br&gt;alla omständigheter till stöd för sin talan som kunde vara relevanta. Den andra&lt;br&gt;typen av fall gäller sådana mål där det görs gällande att arbetsgivaren mot den&lt;br&gt;aktuella arbetstagaren även har brutit mot någon annan lagstiftning än&lt;br&gt;jämställdhetslagen och anspråk grundas även på den andra lagstiftningen. I&lt;br&gt;det fallet kan det vara praktiskt att de anspråk som grundas på respektive&lt;br&gt;lagstiftning handläggs i samma process med stöd av rättegångsbalkens kumu-&lt;br&gt;lationsregler. Praktiska skäl talar då också starkt för att JämO skulle vara&lt;br&gt;behörig att föra talan i båda de kumulerade käromålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande möjlighet har alltså föreslagits för Ombudsmannen mot&lt;br&gt;etnisk diskriminering. Bestämmelsen har dock - efter synpunkter från Lag-&lt;br&gt;rådet - formulerats något annorlunda. Handläggs ett mål enligt jämställdhets-&lt;br&gt;lagen gemensamt med ett mål enligt lagstiftningen mot etnisk diskriminering&lt;br&gt;kan JämO och DO komma att uppträda parallellt i samma rättegång. Den&lt;br&gt;föreslagna regeln hindrar i och för sig inte att JämO grundar en talan både på&lt;br&gt;jämställdhetslagen och lagen mot etnisk diskriminering. Det får dock förut-&lt;br&gt;sättas att detta inte sker utan att de båda myndigheterna efter samråd har träffat&lt;br&gt;överenskommelse om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inget som hindrar JämO från att anlita ett utomstående ombud för Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;att utföra sin talan om det skulle anses ändamålsenligt. Att JämO anlitar ett&lt;br&gt;rättegångsombud innebär rättsligt sett inte att JämO avhänder sig bestäm-&lt;br&gt;manderätten över hur processen skall drivas eller om t.ex. förlikning skall in-&lt;br&gt;gås. Rättegångsombud är naturligtvis alltid skyldiga att följa sin huvudmans&lt;br&gt;instruktioner. JämO:s anlitande av ett rättegångsombud kan alltså inte anses&lt;br&gt;innebära att JämO delegerar sin uppgift att föra talan vid Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Övriga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: I avvaktan på den pågående Grupptalan-&lt;br&gt;utredningen läggs inte något förslag fram nu om grupptalan i diskrimi-&lt;br&gt;neringstvister. Inte heller läggs något förslag om att slopa regeln att&lt;br&gt;JämO får föra talan för den enskilde först om hans eller hennes fackliga&lt;br&gt;organisation har avböjt att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetslagen skall också i fortsättningen gälla uteslutande i ar-&lt;br&gt;betslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon omprövning av Jämställdhetsnämndens verksamhet och upp-&lt;br&gt;gifter görs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.1 Grupptalan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har diskuterats vid flera tillfällen är om det i diskrimineringsmål&lt;br&gt;skulle kunna införas en möjlighet att föra talan för en hel grupp - grupptalan&lt;br&gt;- och inte enbart för enskilda individer. Grupptalan har definierats som en&lt;br&gt;rättegång då käranden utan uppdrag för talan till förmån för en i processen&lt;br&gt;angiven grupp vars medlemmar träffas av domens rättskraft trots att de inte är&lt;br&gt;parter i målet. Det finns dock många tänkbara varianter av grupptalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsutredningen tog upp frågan om att införa grupptalan i jäm-&lt;br&gt;ställdhetsprocessen (SOU 1990:41 s. 347 f.). Utredningen konstaterade att&lt;br&gt;även om det skulle vara tänkbart att en sådan taleform kunde komma till an-&lt;br&gt;vändning även i vissa fall rörande andra former av könsdiskriminering, torde&lt;br&gt;det stå klart att mål om diskriminerande arbetsvillkor är den måltyp där en&lt;br&gt;grupptalan skulle ha sitt största berättigande. Det ligger nämligen i sådana mål&lt;br&gt;nära till hands att om en arbetsgivare tillämpar sämre arbetsvillkor för en&lt;br&gt;arbetstagare av visst kön i förhållande till arbetstagare av det motsatta könet,&lt;br&gt;så tillämpas sådana sämre villkor för alla arbetstagare av det könet. Att införa&lt;br&gt;möjligheten till grupptalan kräver emellertid en ingående utredning, inte minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad gäller frågan om det verkligen finns ett behov i den svenska processen av Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;en sådan taleform. Utredningen ansåg inte att den omständigheten att en&lt;br&gt;grupptalan i vissa diskrimineringsmål skulle kunna vara till fördel var ett till-&lt;br&gt;räckligt argument för att i det då aktuella sammanhanget överväga en sådan&lt;br&gt;regel, särskilt som det är möjligt att uppnå ungefär samma effekt genom att&lt;br&gt;föra fram s.k. pilotmål. Utredningen var också tveksam till om de förvänt-&lt;br&gt;ningar som fästs vid en svensk grupptalan av förespråkarna för denna tale-&lt;br&gt;form, verkligen kan infrias. Det gällde främst förhoppningen att t.ex. en&lt;br&gt;kvinna, som vill föra en lönediskrimineringsprocess, skulle kunna göra detta&lt;br&gt;utan att själv behöva &amp;quot;schavottera&amp;quot;. En grupptalan kan ju inte föras anonymt.&lt;br&gt;Utredningen kom till slutsatsen att möjligheten att införa någon form av&lt;br&gt;grupptalan i rättssystemet i och för sig kunde allvarligt övervägas, men att det&lt;br&gt;i så fall borde ske i ett större sammanhang. Utredningen avstod därför från att&lt;br&gt;lägga fram något förslag i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1991 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgiften att&lt;br&gt;överväga möjligheten att införa regler om grupptalan som ett komplement till&lt;br&gt;de traditionella rättegångsreglerna. Enligt direktiven (dir. 1991:59) skall&lt;br&gt;frågan om ett förbättrat processuellt rättsskydd i dessa hänseenden särskilt&lt;br&gt;övervägas för konsument- och miljörättsområdena. Det står dock utredaren&lt;br&gt;fritt att föreslå en reglering som omfattar även andra rättsområden, således&lt;br&gt;även jämställdhetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Löneskillnadsutredningens betänkande (SOU 1993:7 s. 275 f.) togs&lt;br&gt;också frågan om grupptalan upp. Med hänsyn till att frågan om grupptalan är&lt;br&gt;föremål för utredning avstod Löneskillnadsutredningen från att gå närmare in&lt;br&gt;på frågan. Utredningen framhöll dock att det är vanligt att kvinnor som har&lt;br&gt;gjort en anmälan om könsdiskriminering utsätts för trakasserier och repressa-&lt;br&gt;lier inte bara under utredningen av anmälan utan också efter det att en dom har&lt;br&gt;fallit i målet. Bland företrädare för grupptalan i könsdiskrimineringstvister&lt;br&gt;finns en önskan att en kvinna som vill föra en lönediskrimineringsprocess&lt;br&gt;skulle kunna göra det utan att själv behöva &amp;quot;schavottera&amp;quot;. Önskemålet bygger&lt;br&gt;på tanken att grupptalan skulle kunna utformas på ett sätt som gör det lättare&lt;br&gt;för kvinnor att hävda sin rätt genom att de får uppträda i grupp och inte som&lt;br&gt;individer. Löneskillnadsutredningen ansåg därför det angeläget att Grupp-&lt;br&gt;talanutredningen beaktar sådana synpunkter i sina överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grupptalanutredningen kommer att göra en genomgång av förutsättning-&lt;br&gt;arna för en grupptalan på jämställdhetsområdet och har nyligen i detta syfte&lt;br&gt;medgetts förlängd tid för sin översyn fram till utgången av år 1994. Rege-&lt;br&gt;ringen finner mot denna bakgrund att resultatet av Grupptalanutredningens&lt;br&gt;överväganden bör avvaktas och avstår därför från att nu lägga fram något&lt;br&gt;förslag i detta avseende. I samband med beredningen av Grupptalanutred-&lt;br&gt;ningens kommande förslag kommer också jämställdhetslagens skadestånds-&lt;br&gt;regler att ses över i den mån så erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.2 &amp;nbsp;JämO:s rätt att föra talan är subsidiär till den fackliga&lt;br&gt;organisationens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 47 § jämställdhetslagen (1991:433) gäller att när en arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sation enligt reglema i arbetstvistlagen har rätt att föra talan för en enskild&lt;br&gt;medlem, får JämO föra talan för denne bara om organisationen inte gör det.&lt;br&gt;Det har från vissa håll anförts att den enskilde borde ha möjlighet att själv av-&lt;br&gt;göra om han eller hon skall låta sig företrädas av den fackliga organisationen&lt;br&gt;eller kunna vända sig direkt till JämO och låta sig företrädas av den myndig-&lt;br&gt;heten. Argumentationen i det avseendet har gått ut på att om den enskilde inte&lt;br&gt;har förtroende för sin fackliga organisation bör han eller hon inte vara&lt;br&gt;tvungen att låta sig företrädas av denna. I sitt remissvar över Löneskillnads-&lt;br&gt;utredningens betänkande anförde exempelvis Moderata Kvinnoförbundet:&lt;br&gt;&amp;quot;JämO måste ges rätt att föra ett diskrimineringsärende till Arbetsdomstolen,&lt;br&gt;om den enskilde så önskar. Den kollektivavtalsslutande fackorganisationen&lt;br&gt;ska inte ha monopol i denna fråga.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 46 § jämställdhetslagen får JämO föra talan i Arbetsdomstolen för&lt;br&gt;en enskild arbetstagare eller arbetssökande, om denne medger det och om&lt;br&gt;JämO finner att en dom i tvisten är betydelsefull för rättstillämpningen eller&lt;br&gt;det annars finns särskilda skäl för det. Det är således JämO som efter en&lt;br&gt;diskretionär prövning själv avgör vilka fall som skall föras till domstol.&lt;br&gt;Skälen för detta är uppenbara: JämO har inte resurser att föra alla fall där en&lt;br&gt;enskild anser sig utsatt för könsdiskriminering till domstol. JämO kan alltså&lt;br&gt;inte ha funktionen som ett allmänt ombud i dessa frågor utan måste begränsa&lt;br&gt;sina insatser till frågor där det är särskilt angeläget att få fram ett avgörande.&lt;br&gt;Mot den bakgrunden finner regeringen att det inte heller kan komma ifråga att&lt;br&gt;ge den enskilde en möjlighet att fritt avgöra om talan skall föras av hans eller&lt;br&gt;hennes fackliga organisation eller av JämO. Det kan dock påpekas att det&lt;br&gt;givetvis står den enskilde fritt att avböja den fackliga organisationens med-&lt;br&gt;verkan och, om JämO inte anser sig ha skäl att driva målet, i stället vända sig&lt;br&gt;till en advokat eller en annan privatpraktiserande jurist för att få hjälp med att&lt;br&gt;föra sin talan. Det får också förutsättas att i ett fall, där den enskilde inte vill&lt;br&gt;låta sig företrädas av sin fackliga organisation men där JämO anser det värt att&lt;br&gt;väcka talan, problemet kan lösas praktiskt genom att JämO träffar en över-&lt;br&gt;enskommelse med den fackliga organisationen om att föra talan istället för&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.3 Jämställdhetslagens räckvidd m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare är jämställdhetslagen en arbetsrättslig lag. Den omfattar&lt;br&gt;således endast arbetslivet. Det har i olika sammanhang, bl.a. i riksdagen, men&lt;br&gt;också genom en skrivelse som inkom till Socialdepartementet den 29 juli&lt;br&gt;1993 från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) anförts att jämställdhets-&lt;br&gt;lagen borde utvidgas till att även omfatta högskoleområdet m.m. Ett skäl för&lt;br&gt;detta har angivits vara att studenter inom universitet och högskolor saknar&lt;br&gt;skydd i jämställdhetslagen mot bl.a. sexuella trakasserier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsutredningen tog upp frågan om jämställdhetslagen borde ut- Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;vidgas till att även omfatta bl.a. elever, högskolestuderande m.fl. inom ut-&lt;br&gt;bildningsområdet och även andra sektorer av samhällslivet (SOU 1990:41&lt;br&gt;s. 208 f.) men stannade för att någon sådan utvidgning inte borde ske. Skälet&lt;br&gt;för detta angavs vara att de jämställdhetsaspekter som finns inom flertalet&lt;br&gt;samhällssektorer kan och bör beaktas i samband med den lagstiftning som be-&lt;br&gt;rör dessa sektorer samt att förhållandena inom utbildningsväsendet inte är&lt;br&gt;sådana att de lämpar sig för reglering i en lag av arbetsrättslig karaktär. Idag&lt;br&gt;omfattar lagen förhållandet mellan de anställda och deras arbetsgivare inom&lt;br&gt;utbildningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till den nya jämställdhetslagen fann regeringen att jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagen även i fortsättningen borde behålla sin arbetsrättsliga karaktär,&lt;br&gt;även om det är av stor betydelse att det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete&lt;br&gt;även inom utbildningsområdet. Regeringen framhöll att det ankommer på&lt;br&gt;huvudmännen för skolväsendet och den högre utbildningen att driva och följa&lt;br&gt;upp arbetet för jämställdhetsmålen inom detta område i enlighet med de rikt-&lt;br&gt;linjer som angetts av regering och riksdag och för vilka redogjordes i propo-&lt;br&gt;sitionen (prop. 1990/91:113 s. 65). Regeringen fann däremot skäl att ge&lt;br&gt;JämO, inom ramen för sin informations- och rådgivningsverksamhet, möjlig-&lt;br&gt;het att verka också på utbildningsområdet. Föreskrifter om detta återfinns i&lt;br&gt;instruktionen (1991:1438) för myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare har det i detta sammanhang också förekommit&lt;br&gt;diskussioner om de lagregler som förbjuder sexuella trakasserier på arbets-&lt;br&gt;platsen borde ändras så att de också omfattade studenter inom högskolan.&lt;br&gt;Bakgrunden är de studier som genomförts vid några högskolor, bl.a. vid&lt;br&gt;Stockholms universitet (bl.a. redovisad i de två rapporterna Sexuella&lt;br&gt;trakasserier på Stockholms universitet - En forskningsrapport samt Sexuella&lt;br&gt;trakasserier riktade mot kvinnliga studerande vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;båda från 1992) och som visar att sexuella trakasserier riktade mot studeran-&lt;br&gt;de förekommer inom högskolan. Sådana handlingar är självfallet oacceptabla.&lt;br&gt;I detta sammanhang bör nämnas att regeringen har beviljat medel till ett flertal&lt;br&gt;projekt, också inom högskolan, som haft till syfte att finna vägar för att mot-&lt;br&gt;verka sexuella trakasserier och bedriva ett aktivt opinionsbildningsarbete i&lt;br&gt;dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 § första stycket jämställdhetslagen får en arbetsgivare inte utsätta&lt;br&gt;en arbetstagare för trakasserier på grund av att arbetstagaren har avvisat ar-&lt;br&gt;betsgivarens sexuella närmanden eller anmält arbetsgivaren för könsdiskrimi-&lt;br&gt;nering. Enligt andra stycket i samma paragraf skall den som har att besluta&lt;br&gt;om en arbetstagares arbetsförhållanden vid tillämpning av första stycket lik-&lt;br&gt;ställas med arbetsgivare. Den nämnda paragrafen kan sägas ta sikte på&lt;br&gt;följderna av en handling som innefattar sexuella trakasserier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetslagen innehåller, liksom de flesta andra arbetsrättsliga lagar,&lt;br&gt;inga straffbestämmelser. Sexuella trakasserier, på arbetsplatsen liksom i&lt;br&gt;andra sammanhang, kan däremot bestraffas enligt reglema om ofredande och&lt;br&gt;sexuellt ofredande i brottsbalken (ofredande 4 kap. 7 §, respektive sexuellt&lt;br&gt;ofredande 6 kap. 7 §). Från och med den 1 juli 1993 har straffsatserna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. dessa brott skärpts (SFS 1993:207, prop. 1992/93:141, bet.&lt;br&gt;1992/93:JuU 16, rskr. 1992/93:220). Det har också angetts i motiven till&lt;br&gt;lagändringen att reglema även tar sikte på att slå vakt om kvinnofriden och att&lt;br&gt;motverka sexuella trakasserier, bl.a. på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema i brottsbalken rör således inte enbart trakasserier av sexuell natur&lt;br&gt;och som förekommer på en arbetsplats samt vilka riktas mot en person av&lt;br&gt;motsatt kön utan de är tillämpliga i alla sammanhang, t.ex. också inom ut-&lt;br&gt;bildningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1993 trädde en ny högskolelag (1992:1434) i kraft. I 1 kap.&lt;br&gt;5 § första stycket denna lag anges att &amp;quot;i högskolornas verksamhet skall jäm-&lt;br&gt;ställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de tidigare anförda synpunkterna i fråga om jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagens räckvidd fortfarande får anses giltiga. Lagen bör alltså inte&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta andra delar av samhällslivet än arbetslivet. Det an-&lt;br&gt;kommer på högskolan att se till att reglema i den nya högskolelagen efterlevs.&lt;br&gt;Häri ligger självfallet också att det är högskolans uppgift att motverka sexu-&lt;br&gt;ella trakasserier inom högskolan, vare sig trakasserierna berör de anställda&lt;br&gt;eller elever och studenter. Regeringen utgår från att högskolan aktivt arbetar&lt;br&gt;med dessa frågor och kommer att följa den fortsatta utvecklingen noga. Det&lt;br&gt;bör slutligen också påpekas att oavsett var regler om straff för sexuella tra-&lt;br&gt;kasserier är placerade kan det inte medföra någon skillnad i de beviskrav som&lt;br&gt;i ett straffrättsligt sammanhang måste ställas på ett påstående om sexuella tra-&lt;br&gt;kasserier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.4 Jämställdhetsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsnämnden tillkom samtidigt med den äldre jämställdhetslagen&lt;br&gt;1980 och har till uppgift att på JämO:s framställning pröva frågor om vites-&lt;br&gt;föreläggande för en arbetsgivare som inte följer lagens föreskrifter om aktiva&lt;br&gt;åtgärder och om jämställdhetsplan. Nämnden prövar också överklaganden av&lt;br&gt;JämO:s beslut om vitesföreläggande för att förmå en arbetsgivare att lämna&lt;br&gt;uppgifter om förhållandena i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av&lt;br&gt;betydelse för JämO:s tillsyn över lagens efterlevnad (se 30, 32, 34, 35 re-&lt;br&gt;spektive 42 §§ jämställdhetslagen). Jämställdhetsnämnden utses av rege-&lt;br&gt;ringen. I nämnden finns bl.a. representanter för partema på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;I samband med tillkomsten av den nya jämställdhetslagen övervägdes nämnd-&lt;br&gt;ens verksamhet och fortsatta existens (SOU 1990:41 s. 329 f. och prop.&lt;br&gt;1990/91:113 s. 95 f.). Det anfördes då att nämnden fram till dess endast hade&lt;br&gt;handlagt två ärenden och att den ännu inte hade meddelat något vitesföre-&lt;br&gt;läggande. Det diskuterades om nämnden borde läggas ned. Med hänsyn till&lt;br&gt;att de nya reglema om jämställdhetsplaner skulle kunna komma att medföra&lt;br&gt;att nämnden fick fler ärenden att ta ställning till stannade man dock för att be-&lt;br&gt;hålla den. Regeringen uttalade dock att om det skulle visa sig att nämnden får&lt;br&gt;lika få ärenden som dittills skulle frågan om dess fortsatta existens få över-&lt;br&gt;vägas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller under den tid som har gått sedan den nya jämställdhetslagen&lt;br&gt;trädde i kraft har nämnden meddelat något vitesföreläggande. I en skrivelse&lt;br&gt;till regeringen av den 15 juni 1993 har Jämställdhetsnämndens ordförande&lt;br&gt;hemställt att nämndens framtida verksamhet övervägs eller att dess namn än-&lt;br&gt;dras till Vitesnämnden eller något liknande. I skrivelsen görs en jämförelse&lt;br&gt;med Nämnden mot etnisk diskriminering som har vissa rådgivande funk-&lt;br&gt;tioner gentemot Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och som&lt;br&gt;också har rätt att hos regeringen väcka frågor om lagstiftningsåtgärder och&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen på ärenden hos nämnden hänger nära samman med det faktum att&lt;br&gt;kollektivavtal om jämställdhet har täckt större delen av arbetsmarknaden och&lt;br&gt;att JämO därmed har saknat möjlighet att utöva tillsyn över arbetsgivare som&lt;br&gt;varit bundna av kollektivavtal om jämställdhet. Genom förslaget om att lagens&lt;br&gt;regler skall iakttas även när det finns kollektivavtal som regeringen lägger&lt;br&gt;fram i avsnitt 7.1, utsträcks JämO:s tillsyn till hela arbetsmarknaden. Däri-&lt;br&gt;genom kan antalet ärenden hos nämnden förväntas öka. För att ta ställning till&lt;br&gt;de frågor om vitesföreläggande som kan bli aktuella är det av vikt att det finns&lt;br&gt;en kvalificerad instans som den som Jämställdhetsnämnden utgör. Det finns&lt;br&gt;därför nu ingen anledning att göra någon omprövning av nämndens verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör nämnas att ingenting hindrar nämnden från att redan med&lt;br&gt;nuvarande regler lämna förslag till regeringen om lagändringar m.m. Nu-&lt;br&gt;varande regler utgör vidare inte något hinder mot att nämnden har samråd&lt;br&gt;med JämO och det är också naturligt om ett sådant samråd sker i de frågor&lt;br&gt;som kan uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Familjen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Föräldraledighet - ett delat ansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Familjepolitiken är i allt väsentligt inriktad på att ge barn goda uppväxtvillkor&lt;br&gt;genom generella insatser som syftar till att värna om barnfamiljernas ekono-&lt;br&gt;miska trygghet och på olika sätt ge stöd för föräldrarnas vård och fostran av&lt;br&gt;sina barn. Som en viktig del i de nationella målen för familjepolitiken ingår att&lt;br&gt;främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Det har varit en av de grund-&lt;br&gt;läggande principerna för utformningen av föräldraförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ekonomiska familjestödet och den utbyggda barnomsorgen gör det&lt;br&gt;möjligt för båda föräldrarna att förena vården av barn med förvärvsarbete.&lt;br&gt;Bland annat har detta sannolikt lett till att Sverige har ett av Västeuropas&lt;br&gt;högsta födelsetal och den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen. I Sverige&lt;br&gt;ligger fruktsamheten på 2,12 barn per kvinna, vilket kan jämföras med Tysk-&lt;br&gt;land 1,33, Italien 1,26 och Japan 1,53 (samtliga uppgifter avser år 1991).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkterna för utbyggnaden av det svenska föräldraförsäkrings-&lt;br&gt;systemet är att barnen har rätt till båda sina föräldrar och att såväl mödrar som&lt;br&gt;fäder har både rättigheter och skyldigheter i förhållande till sina barn. För-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkringens konstruktion reglerar inte på något avgörande sätt föräldrarnas in-&lt;br&gt;bördes rättigheter och ansvar. Reglema är mycket flexibla och ger frihet åt&lt;br&gt;föräldrarna att själva dela upp föräldraledigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiken över uttagna föräldrapenningdagar visar att det år 1992 till den&lt;br&gt;allt övervägande delen var kvinnorna som utnyttjade denna rätt. De tog ut&lt;br&gt;drygt 90 procent av det totala antalet föräldrapenningdagar. Intentionerna med&lt;br&gt;föräldraförsäkringen, att ge också män möjlighet att vara hemma och ta det&lt;br&gt;praktiska ansvaret för sina små barn samtidigt som kvinnor skall kunna för-&lt;br&gt;värvsarbeta på villkor som är mer lika mäns, kan inte sägas vara uppfyllda.&lt;br&gt;De formella möjligheterna att dela föräldraledigheten har inte i någon större&lt;br&gt;utsträckning ändrat traditionella familjemönster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande huvudansvaret för hem och barn har psykologen och forskar-&lt;br&gt;en Lars Jalmert påvisat att den svenske mannen i princip är för jämställdhet&lt;br&gt;men att han inte lever upp till detta i sitt eget liv. Mannens inställning att&lt;br&gt;pappaledighet och delat hemarbete i princip är riktigt åtföljs av förklaringar&lt;br&gt;varför det inte fungerar för just honom själv (Den svenske mannen, 1988).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1990-91 genomförde SCB en stor undersökning av tids-&lt;br&gt;användningen i den del av befolkningen som då var yrkesverksam (I tid och&lt;br&gt;otid, rapport nr 79, 1992). Av rapporten framgår att kvinnor förvärvsarbetar i&lt;br&gt;genomsnitt 27 timmar per vecka och ägnar drygt 33 timmar åt hemarbete. För&lt;br&gt;män är den genomsnittliga förvärvsarbetstiden 41 timmar per vecka och tiden&lt;br&gt;för hemarbete 20 timmar. Summan av betalt och obetalt arbete är nästan exakt&lt;br&gt;lika för kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nära hälften av det totala hemarbetet utgörs av hushållsarbete såsom mat-&lt;br&gt;lagning, städning, tvätt, strykning etc. Kvinnor ägnar mer än dubbelt så&lt;br&gt;mycket tid åt det som män. Män ägnar mer tid än kvinnor åt reparations- och&lt;br&gt;underhållsarbete. Enligt rapporten förefaller det som om kvinnors huvud-&lt;br&gt;ansvar för hemarbetet leder till att deras fria tid i högre grad än mäns har&lt;br&gt;karaktären av jourtid. Kvinnors fria tid är uppdelad på fler och kortare&lt;br&gt;perioder än mäns, vilket gör det svårare för dem att använda fritiden för&lt;br&gt;någon planerad och sammanhängande aktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett intressant resultat i studien är att tidsfördelningen mellan kvinnor och&lt;br&gt;män utan barn är i stort lika. I regel arbetar båda heltid och delar på hem-&lt;br&gt;arbetet. De avgörande skillnaderna mellan kvinnors och mäns tidsanvändning&lt;br&gt;uppstår först när barnen kommer. Under småbamstiden drar kvinnorna i&lt;br&gt;genomsnitt kraftigt ner på sitt förvärvsarbete och ökar hemarbetet. Männen&lt;br&gt;ökar både sitt förvärvsarbete och hemarbete. Både kvinnor och män med små&lt;br&gt;barn har den längsta sammanlagda arbetstiden av alla grupper, nära 70 timmar&lt;br&gt;per vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvensen av den ojämna fördelningen av hemarbetet är en ojämn för-&lt;br&gt;delning av makt mellan kvinnor och män och en ojämn fördelning av eko-&lt;br&gt;nomiska resurser. Kvinnors ersättning i form av lön, pension osv. är inte alls&lt;br&gt;densamma som mäns. Det &amp;quot;oskrivna kontraktet&amp;quot; mellan kvinnor och män&lt;br&gt;medför, som tidigare framhållits (avsnitt 5), att kvinnor för sin ekonomiska&lt;br&gt;standard blir beroende av enskilda män och att deras deltidsarbete blir en&lt;br&gt;förutsättning för mäns, i synnerhet småbamsfäders, förvärvsarbete på heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valfriheten för fäderna är i praktiken begränsad. Arbetsgivarna förväntar Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;sig att män skall arbeta heltid. Chefernas attityder är ofta avgörande för om&lt;br&gt;underställda skall våga ta ut sin föräldraledighet och riskera sin karriär. Man&lt;br&gt;kan inte heller bortse från att mödrarna i vissa fall inte vill låta fadern få del av&lt;br&gt;föräldraledigheten. Både arbetsmässiga, ekonomiska, sociala och psykolo-&lt;br&gt;giska skäl kan ligga bakom en sådan inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå, en av pilotkommunema för jämställdhet (se bil. 1) redovisar i en&lt;br&gt;rapport (S91/32801/F) över projektet Pappa kom hem fädernas önskan att&lt;br&gt;göra föräldraledigheten till något legitimt, betraktad som en tillgång för&lt;br&gt;arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det största hindret för mäns föräldraledighet anser dock fäderna, enligt&lt;br&gt;Umeå-rapporten, det förhållandet vara att kvinnan/modem anser det som en&lt;br&gt;självklarhet att hon skall vara hemma med barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omvandling som skett av såväl arbetsliv som familjeliv under de&lt;br&gt;senaste decennierna har lett till vissa positiva förändringar i riktning mot jäm-&lt;br&gt;ställdhet mellan kvinnor och män. Här spelar sannolikt föräldraförsäkringen&lt;br&gt;en viktig roll. Ytterligare insatser behövs för att påskynda utvecklingen och&lt;br&gt;stimulera fäder att ta ett ökat praktiskt ansvar för arbetet med barn och hem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Föräldraförsäkringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Antalet föräldrapenningdagar skall delas lika&lt;br&gt;mellan föräldrarna. Möjligheten för en förälder att överlåta sin rätt till&lt;br&gt;föräldrapenningdagar till den andra föräldern skall begränsas på så sätt&lt;br&gt;att 30 dagar inte får överlåtas. Ersättningsnivån för föräldrapenning&lt;br&gt;skall sänkas till 80 procent med undantag för 30 dagar för vardera&lt;br&gt;föräldern. För dessa dagar skall ersättningen också i fortsättningen vara&lt;br&gt;90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 Till regeringen lämnade förslag i syfte att öka fäders&lt;br&gt;uttag av föräldraledighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnadsutredningens bedömning: En samhällsåtgärd som i&lt;br&gt;första hand skulle stärka männens ställning i förhållandet till sina barn men&lt;br&gt;som samtidigt sannolikt skulle minska de familjerelaterade hindren för kvin-&lt;br&gt;nor i arbetslivet vore att stimulera männen att utnyttja sin rätt till betald för-&lt;br&gt;äldraledighet. En ändring så att en fader skulle kunna överlåta sin rätt att upp-&lt;br&gt;bära föräldrapenning endast för 30 av de 90 dagar som förbehålls honom&lt;br&gt;skulle kunna genomföras såväl vid en framtida utbyggnad av föräldraförsäk-&lt;br&gt;ringen som inom ramen för nuvarande lag, dvs. lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring (4 kap. 3 §). Något förslag till ny lagtext har inte utarbetats av ut-&lt;br&gt;redningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: 23 remissinstanser är positiva till utredningens be-&lt;br&gt;dömning, däribland TCO, SACO och de tre s.k. pilotkommunema. Riksför-&lt;br&gt;säkringsverket och Statskontoret är tveksamma till förslaget och framhåller&lt;br&gt;risken för ökade administrationskostnader. SAF och Moderata Kvinno-&lt;br&gt;förbundet avvisar förslaget på principiella grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare förslag för att öka fäders uttag av föräldraledighet har lämnats&lt;br&gt;av regeringens arbetsgrupp om papporna, barnen och arbetslivet och Arbets-&lt;br&gt;gruppen för översyn av vissa frågor inom föräldraförsäkringen som tillsatts&lt;br&gt;inom Socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda arbetsgruppen om papporna, barnen och arbetslivet&lt;br&gt;(Pappagruppen), som regeringen tillsatte hösten 1992 med uppdrag att ut-&lt;br&gt;arbeta förslag och modeller för att undanröja hinder för en mer allmänt utnytt-&lt;br&gt;jad föräldraledighet av fäder, har i oktober 1993 lämnat en delrapport, För&lt;br&gt;barnens skull. Rapporten tar upp frågor om föräldraledigheten och de hinder&lt;br&gt;som finns för fäder att ta ut föräldraledighet. Relationerna mellan barn och&lt;br&gt;föräldrar efter skilsmässa behandlas också. Beträffande föräldraledigheten an-&lt;br&gt;förs att en &amp;quot;pappagaranti&amp;quot; bör skapas som innebär att tre månader av föräldra-&lt;br&gt;ledigheten knyts direkt till fadern. Detta skulle kunna genomföras om över-&lt;br&gt;låtelserätten helt slopas för de 90 föräldrapenningdagar som i dag är för-&lt;br&gt;behållna vardera föräldern. Vidare föreslås att en eventuell förlängning av&lt;br&gt;föräldraledigheten i framtiden individualiseras så att den delas mellan för-&lt;br&gt;äldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har utrett möjligheterna att&lt;br&gt;stimulera fäderna till ökat uttag av föräldraledighet. I promemorian Alternativa&lt;br&gt;metoder att öka pappors uttag av föräldrapenning (Ds 1993:87) redovisas två&lt;br&gt;metoder. En metod gäller begränsning av rätten att överlåta föräldrapenning-&lt;br&gt;dagar till den andra föräldern. Åtminstone 30 dagar skulle på detta sätt för-&lt;br&gt;behållas fadern. Den andra metoden utgår från ekonomiska incitament på så&lt;br&gt;sätt att ersättningsnivån blir lägre i den mån en förälder inte utnyttjar sin rätt&lt;br&gt;att vara föräldraledig med föräldrapenning utan överlåter rätten till den andra&lt;br&gt;föräldern. Båda metoderna kan, enligt arbetsgruppen, kombineras med en&lt;br&gt;likadelning av ersättningstiden för föräldrar som gemensamt har vårdnaden&lt;br&gt;om barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 Att förena förvärvsarbete med föräldraskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål för såväl familjepolitiken som jämställdhetspolitiken är att både kvin-&lt;br&gt;nor och män skall kunna vara föräldrar och ta det praktiska ansvaret för sina&lt;br&gt;barn samtidigt som de har ett arbete för sin försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt för barnen att fäderna utnyttjar sina möjligheter att vara för-&lt;br&gt;äldralediga. Forskning visar att en tidigt etablerad och nära relation mellan&lt;br&gt;fader och barn är gynnsam både för fadern och barnet och ger en god grund&lt;br&gt;för relationen under resten av livet. Det lilla barnets behov av båda föräldrarna&lt;br&gt;är emellertid ett krav som bamet självt inte kan framföra. Det är därför rimligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att samhället bidrar med det stöd som behövs för att detta krav skall kunna&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad föräldraledighet för fäder bör också medverka till att förändra atti-&lt;br&gt;tyder hos chefer och arbetsledare så att de ser föräldraledigheten som något&lt;br&gt;naturligt att utgå från vid planering och organisation av arbetet. Sådana för-&lt;br&gt;ändrade attityder är nödvändiga för att både kvinnor och män skall våga ta ut&lt;br&gt;föräldraledighet utan känslan av att riskera sin karriär eller sina möjligheter till&lt;br&gt;vidareutveckling i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat skäl för att öka fädernas uttag av föräldrapenning är att kvinnors&lt;br&gt;möjligheter att nå jämställdhet med männen på arbetsmarknaden är begränsa-&lt;br&gt;de så länge det praktiska ansvaret för hushåll och barn huvudsakligen vilar på&lt;br&gt;dem. Ett delat ansvar för den praktiska omsorgen om barnen skulle innebära&lt;br&gt;en jämnare fördelning av yrkesavbrotten mellan kvinnor och män och därmed&lt;br&gt;öka kvinnors möjligheter att vidareutvecklas och göra karriär i yrket. Det&lt;br&gt;finns en stor tillväxtpotential i att bättre ta tillvara kvinnors kompetens i ar-&lt;br&gt;betslivet och på andra områden. Det är enligt vår mening en viktig del i en&lt;br&gt;politik för tillväxt att stärka kvinnors ställning i arbetslivet och att främja jäm-&lt;br&gt;ställdheten mellan kvinnor och män i samhället. Att ta tillvara kvinnors&lt;br&gt;resurser innebär både en samhällsekonomisk vinst och en kvalitetshöjning i&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sikt innebär ett ökat uttag av föräldraledighet av fäder att det kommer att&lt;br&gt;ses naturligt både på arbetsplatsen, i samhället och i familjen att mannen lika&lt;br&gt;väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för omsorg och uppfostran av&lt;br&gt;barnen. På många arbetsplatser kommer det att krävas vissa anpassningar av&lt;br&gt;arbetstider, förändringar i arbetsorganisationen etc. för att göra det möjligt för&lt;br&gt;de anställda att kombinera arbetet med föräldraansvar. Enligt 5 § jämställd-&lt;br&gt;hetslagen har arbetsgivare en skyldighet att underlätta för både kvinnliga och&lt;br&gt;manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3 Nuvarande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldraförsäkringen har byggts ut i olika etapper, liksom också rätten att&lt;br&gt;vara ledig för vård av barn. Sedan den 1 juli 1989 utges föräldrapenning&lt;br&gt;under 15 månader, varav tolv ersätts med ett belopp som motsvarar 90 pro-&lt;br&gt;cent av förälderns sjukpenninggrundande inkomst. Resterande tre månader&lt;br&gt;ersätts med garantibelopp, s.k. garantidagar (60 kronor per dag). I regering-&lt;br&gt;ens förslag om ett vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar föreslås dock att de&lt;br&gt;90 garantidagama slopas. I stället föreslås att ett vårdnadsbidrag skall utges&lt;br&gt;med 2 000 kronor i månaden för barn som fyllt ett men inte tre år. Om barnet&lt;br&gt;har plats inom kommunal eller kommunalt finansierad barnomsorg reduceras&lt;br&gt;vårdnadsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föräldraförsäkringen är för närvarande 90 föräldrapenningdagar förbe-&lt;br&gt;hållna vardera föräldern. Dessa dagar kan genom skriftlig anmälan till för-&lt;br&gt;säkringskassan överlåtas till den andra föräldern. Föräldrapenningdagama&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan tas ut till dess barnet fyllt 8 år eller den senare tidpunkt då barnet avslutat Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;sitt första skolår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1978:410) om rätt til! ledighet för vård av barn, m.m. har ar-&lt;br&gt;betstagare rätt till hel ledighet för vård av barn under ett och ett halvt år från&lt;br&gt;barnets födelse samt rätt till förkortad arbetstid till dess barnet har fyllt åtta år&lt;br&gt;eller den senare tidpunkt då barnet avslutat sitt första skolår. I förslaget till&lt;br&gt;vårdnadsbidrag föreslås att rätten till hel ledighet för vård av barn förlängs&lt;br&gt;från 18 månader till tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska föräldraförsäkringssystemet är unikt och har rönt stort in-&lt;br&gt;tresse internationellt, inte minst från Japan och vissa länder inom EU, där fö-&lt;br&gt;delsetalen är sjunkande. Intresset handlar främst om vilken betydelse ut-&lt;br&gt;formningen av föräldraförsäkringen har för att vi i Sverige har höga födelsetal&lt;br&gt;samtidigt som förvärvsfrekvensen bland kvinnor ligger nära männens nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge har från och med den 1 april 1993 införts en egen rätt för fäder till&lt;br&gt;födselpenger (föräldrapenning) under fyra veckor, en s.k. fedrekvot. Detta&lt;br&gt;skedde i samband med att ersättningstiden för födselpenger utökades från 33&lt;br&gt;veckor med full lön till 42 veckor med full lön. Om fadern helt eller delvis&lt;br&gt;underlåter att ta ut sina fyra veckor förkortas ersättningstiden för födselpenger&lt;br&gt;i motsvarande mån. Fadern har med vissa undantag inte rätt att överlåta sina&lt;br&gt;dagar till modem. Eftersom endast en kort tid förflutit sedan bestämmelsen&lt;br&gt;om fedrekvot infördes har man inte hunnit samla erfarenheter som kan ligga&lt;br&gt;till grund för några generella slutsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.4 Uttag av föräldrapenning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Riksförsäkringsverkets statistik utnyttjas föräldrapenningen till största&lt;br&gt;delen av mödrama. Fädernas uttag av föräldrapenningdagar är alltjämt lågt.&lt;br&gt;År 1986 tog fäderna ut drygt 6 procent av det totala antalet föräldrapenning-&lt;br&gt;dagar. År 1992 var motsvarande siffra drygt 9 procent. De s.k. kallade&lt;br&gt;pappadagama (10 dagar med tillfällig föräldrapenning i samband med barns&lt;br&gt;födelse) utnyttjas däremot i mycket stor utsträckning. 82 procent av fäderna&lt;br&gt;tog ut sådana dagar år 1992. Detta var dock en minskning med 4 procent-&lt;br&gt;enheter jämfört med år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttag av tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn fördelar sig jämn-&lt;br&gt;are mellan kvinnor och män. Av alla som tog ut sådan föräldrapenning år&lt;br&gt;1992 var andelen män 40,9 procent. Av det totala antalet dagar som togs ut år&lt;br&gt;1992 tog kvinnor ut 65,7 procent och män 34,3 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den löpande statistiken från Riksförsäkringsverket har gett begränsade&lt;br&gt;möjligheter att följa hur föräldraförsäkringen används. Statistiken över ut-&lt;br&gt;tagna dagar relateras inte till föräldrarnas yrke, ålder, utbildningsnivå etc.&lt;br&gt;Kunskaperna om vilka föräldrar som delar på föräldraledigheten är därmed&lt;br&gt;bristfälliga. Regeringen lämnade därför i september 1991 ett uppdrag till&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket att förbättra statistiken på detta område. Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket angav i en promemoria i februari 1992 riktlinjer för förändrings-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en särstudie (Is - R 1993:3) Vilka pappor kom hem? har Riksförsäk- Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;ringsverket gjort en fördjupad analys av uttaget av föräldrapenning avseende&lt;br&gt;barn födda år 1989. Av rapporten framgår följande. I böljan av 1980-talet tog&lt;br&gt;22 procent av de gifta männen ut föräldraledighet (med föräldrapenning)&lt;br&gt;under barnets första levnadsår. Åren 1989-1990 hade andelen gifta män som&lt;br&gt;tog föräldraledigt under barnets första år ökat till 38 procent. Motsvarande&lt;br&gt;andel av de samboende fäderna uppgick till 44 procent. Antalet uttagna dagar&lt;br&gt;uppgår genomsnittligt till 50 för den gifta fadern och 44 för den samboende&lt;br&gt;fadern. Fäder tog ut fler föräldrapenningdagar ju högre utbildning de hade.&lt;br&gt;Fäder som arbetade inom kvinnodominerade yrkesgrupper använde fler för-&lt;br&gt;äldrapenningdagar än andra fäder medan motsatsen gällde för fäder som ar-&lt;br&gt;betade inom mansdominerade yrken. Fäder anställda i offentlig sektor tog ut&lt;br&gt;fler dagar än andra fäder. Mäns genomsnittliga uttag av föräldrapenningdagar&lt;br&gt;ökade med stigande ålder, vilket kan ses som ett något oväntat resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de uppgifter som redovisats i särstudien kommer i fortsättningen&lt;br&gt;att redovisas i Riksförsäkringsverkets löpande statistik. En första statistik-&lt;br&gt;sammanställning, som kan ses som en modell för hur statistiken framöver&lt;br&gt;kommer att redovisas, har lämnats till regeringen i januari 1994. Den inne-&lt;br&gt;håller statistik om föräldrapenning avseende barn födda år 1991 och deras&lt;br&gt;föräldrars uttag av föräldrapenning åren 1991 och 1992. Sammanställningen&lt;br&gt;visar att upp till barnets första tolv månader hade 39 procent av gifta och&lt;br&gt;samboende fäder tagit ut föräldrapenning, dvs. lika stor andel som för barn&lt;br&gt;födda år 1989. Fäder till barn födda år 1991 tog i genomsnitt ut 53 dagar&lt;br&gt;vilket är fler än för fäder till barn födda år 1989. Fäderna tog ut flest dagar&lt;br&gt;under den senare delen av barnets första levnadsår. De fäder som tog ut för-&lt;br&gt;äldrapenning under de första fem månaderna och som sedan fortsatt att ta ut&lt;br&gt;föräldrapenning var de som tog ut flest dagar sammanlagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att fortsätta följa det arbete som pågår inom Riksför-&lt;br&gt;säkringsverket för att utveckla och förbättra statistiken över föräldrapenning-&lt;br&gt;dagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.5 Insatser hittills för att öka fäders uttag av&lt;br&gt;föräldraledighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste tio åren har opinionsbildande verksamhet bedrivits i syfte&lt;br&gt;att öka fäders uttag av föräldrapenning. Idégruppen för mansrollsfrågor, som&lt;br&gt;tillsattes år 1983 av dåvarande jämställdhetsministem, har bl.a. genom egna&lt;br&gt;undersökningar och seminarier aktivt medverkat i opinionsbildningen. Ett&lt;br&gt;flertal rapporter har publicerats som har fått stor spridning. Gruppen av-&lt;br&gt;slutade sin verksamhet år 1992. Samma år tillsattes den tidigare nämnda&lt;br&gt;arbetsgruppen om papporna, barnen och arbetslivet (Pappagruppen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att påverka attityder och förhållanden i arbetslivet och därmed&lt;br&gt;underlätta för fäder att vara föräldralediga har regeringen under flera år stött&lt;br&gt;projekt och andra insatser som varit inriktade på en förändrad papparoll och&lt;br&gt;att stimulera fäderna att ta ut föräldraledighet. Därutöver har Socialdeparte-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentet varje år sedan budgetåret 1989/90 anslagit medel för särskilda in- Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;formationsinsatser på området. Arbetsplatser inom både privat och offentlig&lt;br&gt;sektor har beviljats bidrag. Bland annat har Riksförsäkringsverket och Social-&lt;br&gt;styrelsen beviljats medel för kampanjer och andra informationssatsningar i&lt;br&gt;syfte att stimulera föräldrarna att dela föräldraledigheten. Socialdepartementet&lt;br&gt;har också under hösten 1992 och vintern 1993/94 genomfört annons-&lt;br&gt;kampanjer om pappaledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots kraftfulla satsningar på information och opinionsbildning under en&lt;br&gt;lång följd av år har fäders uttag av föräldrapenning enligt statistiken för riket&lt;br&gt;inte ökat i nämnvärd utsträckning. På vissa orter där t.ex. försäkringskassan&lt;br&gt;informerat särskilt om pappaledighet eller där särskilda pappagrupper bildats&lt;br&gt;inom ramen för föräldrautbildningen har man dock kunnat konstatera att fäder&lt;br&gt;tagit ut fler föräldrapenningdagar än vad som gäller för riket i genomsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi återkommer senare i denna proposition med förslag om fortsatta in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satser vad gäller information och opinionsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.6 Delad föräldraledighet - minst en månad för vardera&lt;br&gt;föräldern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det tidigare har fädernas uttag av föräldrapenningdagar inte&lt;br&gt;ökat i någon större omfattning. Det mål om fäders ökade uttag av föräldra-&lt;br&gt;penning som ställdes upp i propositionen (prop. 1990/91:113) om en ny jäm-&lt;br&gt;ställdhetslag m.m. har inte uppnåtts. Målet var att minst två tredjedelar av&lt;br&gt;fäderna i någon utsträckning vid utgången av år 1993 skulle använda sig av&lt;br&gt;möjligheten att utnyttja föräldrapenning med anledning av barns födelse.&lt;br&gt;Även om inte målet nåtts pågår en förändring i denna riktning. Ett allmänt in-&lt;br&gt;tryck är att medvetenheten om behovet av en jämnare fördelning av föräldra-&lt;br&gt;ledigheten har ökat hos såväl kvinnor som män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att insatserna hittills bara i begränsad mån ökat fäders&lt;br&gt;uttag av föräldrapenning anser regeringen att ytterligare åtgärder nu bör&lt;br&gt;prövas. Det lagförslag som regeringen för fram baseras på ett av de förslag&lt;br&gt;som lämnats av arbetsgruppen inom Socialdepartementet, nämligen en prin-&lt;br&gt;cipiell likadelning av rätten till föräldrapenningdagar mellan föräldrarna men&lt;br&gt;med möjlighet att överlåta en del av denna rätt. En förälder bör kunna överlåta&lt;br&gt;alla dagar utom 30 till den andra föräldern. Löneskillnadsutredningens förslag&lt;br&gt;går längre liksom Pappagruppens förslag. De föreslår att två respektive tre&lt;br&gt;månader helt förbehålls vardera föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår således dels att föräldraledigheten i princip delas lika mellan&lt;br&gt;föräldrarna, dels en begränsning av rätten att överlåta föräldrapenningdagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likadelningsprincipen innebär att om föräldrarna gemensamt har vård-&lt;br&gt;naden om barnet, så skall varje förälder ha rätt att uppbära föräldrapenning&lt;br&gt;under halva den aktuella tiden i stället för som i dagens system under 90&lt;br&gt;dagar. En sådan markering är betydelsefull på sikt från attitydpåverkande&lt;br&gt;synpunkt. Rätten att överlåta föräldrapenningdagar till den andra föräldern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör dock kvarstå med den begränsningen att 30 dagar inte skall kunna över-&lt;br&gt;låtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag bör göras för föräldrar med gemensam vårdnad, där en av för-&lt;br&gt;äldrarna på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att&lt;br&gt;vårda barnet. Den andra föräldern skall i det fallet kunna utnyttja samtliga&lt;br&gt;föräldrapenningdagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder som ensam har den rättsliga vårdnaden om barnet bör få be-&lt;br&gt;hålla sin rätt att uppbära föräldrapenning under hela ersättningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl principen om likadelning av föräldraledigheten som den föreslagna&lt;br&gt;begränsningen av möjligheten att överlåta föräldrapenningdagar kommer att&lt;br&gt;bli ett starkt stöd för de fäder som idag vill ta ut föräldraledighet men som&lt;br&gt;hindras av bl.a. attityderna hos chefer och arbetskamrater. Om fäder mer all-&lt;br&gt;mänt utnyttjar sin rätt till föräldrapenning bör det leda till att föräldraledighet&lt;br&gt;ses mer positivt av chefer och arbetsledare. Att vårda och fostra barn är er-&lt;br&gt;farenheter som är värdefulla också för många uppgifter i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna för föräldrar att ta ut de 30 föräldrapenningdagar som inte&lt;br&gt;kan överlåtas på den andra föräldern är stora, inte minst på grund av att för-&lt;br&gt;äldrapenningsystemet är mycket flexibelt. Dels kan föräldrapenning tas ut&lt;br&gt;ända till dess barnet fyllt åtta år eller har avslutat sitt första skolår, dels kan&lt;br&gt;dagarna tas ut som hela, halva eller fjärdedels dagar. Det stora flertalet för-&lt;br&gt;äldrar bör därför ha goda möjligheter att förlägga ledigheten för de 30 för-&lt;br&gt;äldrapenningdagarna till en tidpunkt som i det individuella fallet förefaller&lt;br&gt;mest lämplig med hänsyn till arbets- och inkomstförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.7 Sänkt ersättningsnivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kompletteringspropositionen våren 1993 (prop. 1992/93:150) aviserade re-&lt;br&gt;geringen som ett led i saneringen av statens finanser bl.a. ett förslag om att&lt;br&gt;sänka ersättningsnivån i föräldraförsäkringen från 90 till 80 procent av den&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomsten (SGI). Det framhölls att med detta förslag&lt;br&gt;och andra redan genomförda förändringar skulle den statliga ersättningsnivån&lt;br&gt;nära nog genomgående ha sänkts till 80 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen beslutat om en utvidgad lagreglering på bam-&lt;br&gt;omsorgsområdet (prop. 1993/94:1 1, bet. 1993/94:SoU 11, rskr.&lt;br&gt;1993/94:117). I propositionen anfördes att det var angeläget att behålla er-&lt;br&gt;sättningsnivån i föräldraförsäkringen, bland annat för att även fortsättningsvis&lt;br&gt;stimulera fäder att ta föräldraledigt. Vidare påpekades att den sänkning av er-&lt;br&gt;sättningsnivån till 80 procent för de första 14 dagarna i den tillfälliga för-&lt;br&gt;äldrapenningen, som genomfördes fr.o.m. den 1 mars 1991, hade medfört att&lt;br&gt;andelen fäder som tar ut de s.k. pappadagama i samband med barns födelse&lt;br&gt;minskat från 86 till 82 procent. Detta kunde enligt propositionen uppfattas&lt;br&gt;som en allvarlig varningssignal och motivera att ersättningsnivån borde ligga&lt;br&gt;kvar på 90 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den begränsning i rätten att överlåta föräldrapenningdagar&lt;br&gt;som nu föreslås anser vi att en sänkning av ersättningsnivån till 80 procent&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trots allt kan accepteras. Eftersom flexibiliteten minskar vid uttag av de för- Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;äldrapenningdagar som enligt förslaget inte får överlåtas bör dessa dock även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fortsättningen ersättas med 90 procent av den försäkrades SGI, dvs. en&lt;br&gt;månad för vardera föräldern om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om&lt;br&gt;barnet. En ensam vårdnadshavare bör av rättviseskäl ersättas med 90 procent&lt;br&gt;av sin SGI under två månader. Om en förälder till följd av sjukdom eller&lt;br&gt;handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, bör den andra föräldern&lt;br&gt;ha rätt till föräldrapenning på 90-procentsnivån under två månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglema bör kunna träda i kraft den 1 januari 1995. De bör bara gälla&lt;br&gt;för barn som föds efter lagens ikraftträdande. När det gäller den sänkta ersätt-&lt;br&gt;ningsnivån för föräldrapenningen bör dock för dagar som tas ut efter ut-&lt;br&gt;gången av år 1996 de nya reglema tillämpas även för barn som har fötts före&lt;br&gt;den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Information och opinionsbildning om&lt;br&gt;föräldraledighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En fortsatt satsning bör ske på informa-&lt;br&gt;tion och opinionsbildning om delad föräldraledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försök med särskild information till blivande och nyblivna fäder&lt;br&gt;kommer att vidareutvecklas och spridas inom ramen för föräldrautbild-&lt;br&gt;ningen. Medel beräknas inom den ekonomiska ramen för Särskilda&lt;br&gt;jämställdhetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett hinder för fäder att i ökad&lt;br&gt;utsträckning ta ut föräldraledighet är rådande attityder hos både kvinnor och&lt;br&gt;män. Därför är en fortsatt satsning på information och opinionsbildning om&lt;br&gt;delad föräldraledighet nödvändig. Särskilt viktigt är det att nå chefer och ar-&lt;br&gt;betsledare inom olika branscher i arbetslivet och öka deras kunskap om be-&lt;br&gt;hovet och värdet av att föräldrar delar föräldraledigheten. Nya arbetsformer&lt;br&gt;och arbetsorganisatoriska förändringar bör prövas i syfte att underlätta för-&lt;br&gt;äldraledighet och öka möjligheterna att kombinera förvärvsarbete och för-&lt;br&gt;äldraskap. Erfarenheter visar att det har stor betydelse att arbetsgivare på ett&lt;br&gt;tydligt sätt uppmuntrar anställda män att vara föräldralediga. Det stärker dem&lt;br&gt;som har en önskan att få vara hemma med sina små barn, men som tvekar på&lt;br&gt;grund av risken att få en försämrad ställning på arbetsplatsen, att verkligen ta&lt;br&gt;ut föräldraledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förstärkt information från försäkringskassan om bl.a. föräldraförsäk-&lt;br&gt;ringens mer tekniska utformning, familjeekonomiska konsekvenser och om&lt;br&gt;den betydelse föräldraledigheten har leder till att fäder ökar sitt uttag av för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äldrapenning. Det visar erfarenheter från några försäkringskassor som&lt;br&gt;genomfört projekt i syfte att utveckla och förbättra informationen om föräldra-&lt;br&gt;försäkringen. Såväl i den skriftliga informationen som i personliga kontakter&lt;br&gt;med blivande föräldrar har fäders föräldraledighet tagits upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i årets budgetproposition (1993/94:100, bil. 6) under-&lt;br&gt;strukit vikten av att försäkringskassorna informerar blivande fäder om&lt;br&gt;möjligheterna att vara ledig med föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för föräldrautbildningen har försöksverksamhet med att bilda&lt;br&gt;särskilda pappagrupper prövats vid några mödravårdscentraler. Syftet har&lt;br&gt;varit att stärka männen i rollen som blivande eller nybliven far och stimulera&lt;br&gt;dem att utnyttja sina möjligheter att vara föräldralediga och därmed ta ett&lt;br&gt;större praktiskt ansvar för sina barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning av försök i Jämtlands och Stockholms län visar att de män&lt;br&gt;som deltagit i pappagrupper tar ut en större del av föräldraledigheten än&lt;br&gt;genomsnittet för män i riket. Som exempel kan nämnas att 60 procent av 110&lt;br&gt;fäder som deltog i gruppverksamhet i Upplands Väsby år 1990-91 hade tagit&lt;br&gt;ut föräldraledighet inom ett år efter barnets födelse. I genomsnitt tog de ut 54&lt;br&gt;dagar. Fäderna värderade framför allt den kunskap de fick om hur kvinnor&lt;br&gt;och män fungerar, mäns kriser och problem och problemlösning. Männen&lt;br&gt;ansåg att de efter gruppinformationen var bättre rustade att klara framtida&lt;br&gt;kriser i sina olika relationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De positiva erfarenheter som försöken med föräldrautbildning direkt riktad&lt;br&gt;till blivande och nyblivna fäder hittills gett bör tas tillvara och verksamheten&lt;br&gt;bör spridas. Målet bör vara att verksamheten på sikt ingår som en del i den&lt;br&gt;föräldrautbildning som landstingen bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel för fortsatt utveckling inom området information och opinions-&lt;br&gt;bildning beräknas under avsnitt 12, Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Kvinnors hälsa&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att&lt;br&gt;öka kunskaperna om kvinnors hälsa. Bland annat bör detta område&lt;br&gt;bättre belysas i den grundläggande läkarutbildningen. Projektmedel bör&lt;br&gt;avsättas inom den ekonomiska ramen för Särskilda jämställdhets-&lt;br&gt;åtgärder för att vidareutveckla kurser och/eller kursmoment om kvin-&lt;br&gt;nors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning kommer att tillsättas om hur kvinnor och män bemöts&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Trots att kvinnor i genomsnitt&lt;br&gt;lever längre än män har de ett högre ohälsotal än män. Inom den medicinska&lt;br&gt;vetenskapen finns i dag föga kunskap om de faktorer som skiljer kvinnors&lt;br&gt;och mäns hälsa. Mycket av den forskning som bedrivs och den statistik som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produceras saknar könsperspektiv. Trots att kvinnor och män har olika fysik,&lt;br&gt;biologiska rytmer, sociala villkor, arbetsförhållanden och möjligheter att på-&lt;br&gt;verka sina förhållanden har den medicinska forskningen haft mannen som ut-&lt;br&gt;gångspunkt och mannens kroppsfunktion som grund. Epidemiologiska stu-&lt;br&gt;dier av befolkningens hälsa gäller huvudsakligen män och sambandet mellan&lt;br&gt;reproduktion och hälsa uppmärksammas inte. Att forskningsresultat som en-&lt;br&gt;bart baseras på män antas vara relevanta även för kvinnor kan försvåra för-&lt;br&gt;ståelsen av orsakssammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivets förhållanden är avgörande för folkhälsan. Kvinnors och mäns&lt;br&gt;arbetsmarknader skiljer sig fortfarande åt. Kvinnor har ofta mer monotona&lt;br&gt;arbetsuppgifter och mindre inflytande över sin arbetssituation än män. Vi vet&lt;br&gt;från arbetslivsforskning att kombinationen av monotona arbetsuppgifter och&lt;br&gt;brist på inflytande är särskilt allvarligt när det gäller uppkomst av hälso-&lt;br&gt;problem. Exempelvis finns det en oroväckande ökning av belastningsskador&lt;br&gt;även bland mycket unga kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Folkhälsoinstitutets program Kvinnors hälsa pågår ett utvecklings-&lt;br&gt;arbete för att lägga grunden till ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet. Syftet&lt;br&gt;är att klarlägga likheter och skillnader i folkhälsan och dess villkor mellan&lt;br&gt;kvinnor och män. Av årets budgetproposition (prop 1993/94:100, bil. 6)&lt;br&gt;framgår att Folkhälsoinstitutet avsätter 10 miljoner kronor för en särskild&lt;br&gt;satsning på kvinnors hälsa ur ett livscykelperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1994 kommer Socialstyrelsen att presentera en folkhälso-&lt;br&gt;rapport där utvecklingen av folkhälsan de senaste åren analyseras. I en&lt;br&gt;separat rapport kommer Socialstyrelsen i samarbete med Folkhälsoinstitutet&lt;br&gt;att ägna särskild uppmärksamhet åt könsspecifik hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen hos läkarna om det forsknings- och utvecklingsarbete som på-&lt;br&gt;går om kvinnors hälsa och sjukdomar är bristfällig. Regeringen anser det där-&lt;br&gt;för angeläget att etablera ett kvinnoperspektiv i läkarutbildningen. En särskild&lt;br&gt;satsning kommer att göras på projekt i syfte att utveckla utbildningsmoment&lt;br&gt;och kurser för att i ökad utsträckning föra in kunskaper om kvinnors hälsa&lt;br&gt;såväl i den grundläggande läkarutbildningen som i fortbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor och män bemöts olika inom hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maktstrukturen inom hälso- och sjukvården har stor betydelse för hur kvin-&lt;br&gt;nors ohälsa och de symptom den ger upphov till uppfattas och bemöts. På&lt;br&gt;samma sätt som inom andra områden i samhället dominerar männen i besluts-&lt;br&gt;och maktpositioner inom sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studier visar att kvinnor ofta behandlas annorlunda än män som patienter i&lt;br&gt;sjukvården (Gunilla Carlstedt, Kvinnors hälsa - en fråga om makt, 1992).&lt;br&gt;Kvinnor söker sjukvård oftare än män och i allmänhet för andra symptom än&lt;br&gt;män. Kvinnor beskriver också sina symptom på ett annat sätt än män vilket&lt;br&gt;bl.a. kan leda till att kvinnors sjukdomar underdiagnostiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på detta är att kvinnors sätt att beskriva sina symptom vid&lt;br&gt;kärlkramp inte stämmer med vad läkaren lärt sig vara en &amp;quot;typisk angina&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pectoris&amp;quot; och att EKG hos kvinnor vid arbetsprov ser annorlunda ut (Lena&lt;br&gt;Ekenvall, Annika Härenstam m.fl.. Kvinnan i den vetenskapliga studien -&lt;br&gt;finns hon? 1992).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både manliga och kvinnliga läkare ställer oftare psykiatrisk diagnos på&lt;br&gt;kvinnliga patienter än på manliga. Detta kan bero på att kvinnor söker vård&lt;br&gt;när de känner sig nedstämda och ångestfyllda medan män undviker att söka&lt;br&gt;hjälp för sådana symptom. Det kan också bero på hur kvinnor och män&lt;br&gt;framställer sina symptom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning kommer under våren 1994 att tillsättas inom Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet för att närmare belysa hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Syftet är att undersöka om det finns skillnader i sättet att bemöta&lt;br&gt;patienter som beror på kön. Orsakerna till eventuella skillnader och effekter-&lt;br&gt;na av dessa skall redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Kvinnor med funktionshinder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att bättre kunna belysa villkoren för&lt;br&gt;kvinnor med funktionshinder bör möjligheterna undersökas att göra en&lt;br&gt;könsuppdelad statistikredovisning av situationen för funktionshind-&lt;br&gt;rade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda satsningar kommer att göras för att förbättra villkoren för&lt;br&gt;kvinnor med funktionshinder och öka deras inflytande på olika om-&lt;br&gt;råden i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I de flesta handikappgrupper är&lt;br&gt;kvinnorna i majoritet. Det gäller t.ex. bland rörelsehindrade och synskadade.&lt;br&gt;Även om livet för kvinnor med funktionsnedsättningar liknar andra kvinnors&lt;br&gt;liv, med familj och yrkesarbete har de förutom omsorgen om barn, hem och&lt;br&gt;arbete ett funktionshinder som tar tid och kraft. De upplever ofta att de är&lt;br&gt;handikappade i dubbel bemärkelse. Kvinnor med funktionshinder ställer inte&lt;br&gt;samma anspråk på samhällets stödåtgärder som män med funktionshinder,&lt;br&gt;vilket leder till att kvinnor ofta indirekt missgynnas. Fler kvinnor än män an-&lt;br&gt;ser sig behöva mer praktisk daglig hjälp än de får. Det tycks också vara så att&lt;br&gt;kvinnor i mindre utsträckning än män får avancerad teknisk utrustning. Fler&lt;br&gt;kvinnor än män bland funktionshindrade är arbetslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaperna om situationen för funktionshindrade kvinnor är bristfällig.&lt;br&gt;Handikapputredningen (SOU 1991:97) har kartlagt livsvillkoren för personer&lt;br&gt;med funktionshinder. Utredningen har dokumenterat bristfälliga förhållanden&lt;br&gt;när det gäller funktionshindrades möjligheter att få arbete, att kunna bestäm-&lt;br&gt;ma över sin egen situation och att kunna påverka utformningen av sin service&lt;br&gt;och hjälp. Andra studier visar på samma förhållanden när det gäller utbild-&lt;br&gt;ning, rehabilitering etc. Det finns däremot påfallande lite statistik och under-&lt;br&gt;sökningar om funktionshindrade kvinnors situation i jämförelse med funk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionshindrade mäns. Den information och statistik som finns om personer&lt;br&gt;med funktionshinder är inte könsuppdelad. Regeringen har uppmärksammat&lt;br&gt;frågan i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 6) och särskilt pekat&lt;br&gt;på behovet av att se över statistiken på området. En förstudie kommer att&lt;br&gt;göras under år 1994 för att belysa möjligheterna att göra en samlad könsupp-&lt;br&gt;delad statistikredovisning över funktionshindrades situation på olika områden&lt;br&gt;i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av forskningen inom handikappområdet saknar könsperspek-&lt;br&gt;tiv. Det är först under det senaste decenniet som funktionshindrade kvinnors&lt;br&gt;situation börjat uppmärksammas och ägnas intresse i den vetenskapliga de-&lt;br&gt;batten. Det är, enligt en rapport från Centrum för handikappforskning i&lt;br&gt;Uppsala (Kvinnor och handikapp - jungfrulig forskningsmark, 1993), kvin-&lt;br&gt;nor med egna funktionshinder som utifrån sin unika position har synliggjort&lt;br&gt;handikappforskning som en kvinnofråga. En fortsatt forskning om kvinnor&lt;br&gt;med funktionshinder är av central betydelse för att deras situation skall kunna&lt;br&gt;förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att senare i vår i en särskild proposition föreslå att en&lt;br&gt;funktion som handikappombudsman inrättas för att bevaka frågor som rör&lt;br&gt;funktionshindrades rättigheter och intressen. Ett viktigt område i handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannens arbete är därvid att bevaka och lyfta fram funktionshindrade&lt;br&gt;kvinnors situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett övergripande mål för jämställdhetspolitiken är att öka kvinnors in-&lt;br&gt;flytande på olika områden och nivåer i samhället. Det ökar förutsättningarna&lt;br&gt;för en samhällsutveckling som gynnar både kvinnor och män samtidigt som&lt;br&gt;det är en viktig demokratifråga. Här bör också funktionshindrade kvinnors&lt;br&gt;delaktighet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda satsningar på projekt och utvecklingsarbete behövs således för&lt;br&gt;att stärka funktionshindrade kvinnors möjligheter att själva påverka sin situa-&lt;br&gt;tion och öka sina möjligheter att aktivt delta i politiskt, fackligt och annat&lt;br&gt;samhällsarbete. Undersökningar visar att färre funktionshindrade kvinnor än&lt;br&gt;män aktivt deltar i sådana sammanhang vilket innebär att samhället går miste&lt;br&gt;om viktig erfarenhet och kompetens. Det är därför angeläget att finna metoder&lt;br&gt;som underlättar kvinnornas möjligheter att engagera sig inom dessa områden.&lt;br&gt;Att kvinnor med funktionshinder är delaktiga i beslut och samhällsutveckling&lt;br&gt;ger ytterligare en dimension till insikten om människors olika livsbetingelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett angeläget område att lyfta fram är den nya teknikens betydelse för&lt;br&gt;kvinnor med funktionshinder. Ny teknik kan, om den används rätt, ge perso-&lt;br&gt;ner med funktionshinder stora möjligheter att leva ett relativt oberoende liv.&lt;br&gt;Teknikutvecklingen går snabbt och nya produkter introduceras i rask takt på&lt;br&gt;marknaden. Det är viktigt att funktionshindrade kvinnor får tillfälle att pröva&lt;br&gt;och dra nytta av utvecklingen på detta område. Det är också betydelsefullt att&lt;br&gt;kvinnor som själva prövat och använder sig av ny teknik får komma till tals&lt;br&gt;och berätta om sina erfarenheter och önskemål för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer i olika sammanhang att stödja utvecklingsinsatser av&lt;br&gt;ovan nämnda slag. Bland annat kommer regeringen att senare i vår anvisa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda medel ur Allmänna arvsfonden till utvecklingsinsatser i syfte att Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;ytterligare förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Medel i jämställdhetsarbetet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I det föregående (i synnerhet under avsnitten 4.2 och 5.1) har vi betonat&lt;br&gt;vikten av att jämställdhetsperspektiv anläggs inom alla politik- och samhälls-&lt;br&gt;områden och av att kvinnors och mäns skilda villkor därvidlag beaktas. Det&lt;br&gt;innebär att jämställdhetsfrågor inte bara måste genomsyra utan också få&lt;br&gt;genomslag på alla områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsmålet kan inte formuleras isolerat utan måste ingå som en&lt;br&gt;naturlig del när mål sätts upp på skilda områden i samhället. Vidare är det&lt;br&gt;omistligt att också jämställdhetsperspektivet finns med när analyser görs och&lt;br&gt;åtgärder föreslås. Likaväl som frågan ställs om vilka konsekvenser som&lt;br&gt;beslut kan få för olika grupper i samhället bör också frågan ställas om vilka&lt;br&gt;konsekvenser besluten kan få för kvinnor respektive män. I internationella&lt;br&gt;sammanhang används ibland det engelska uttrycket mainstreaming för det&lt;br&gt;ovan beskrivna arbetssättet. För att nå effektivitet måste det arbetet kom-&lt;br&gt;pletteras med speciella satsningar som uppmärksammar kvinnors och mäns&lt;br&gt;skilda villkor. Lika viktigt är att metoder och verktyg används som kan bidra&lt;br&gt;till att detta arbetssätt utvecklas, blir synligt och får genomslag. I det följande&lt;br&gt;beskrivs sådana medel och metoder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Styrformer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Arbetet med att utveckla styrformerna för&lt;br&gt;den offentliga sektorn kommer att fortsätta och i det sammanhanget&lt;br&gt;kommer också jämställdhetsmålen inom olika områden att tydliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt 1994 års finansplan (s.&lt;br&gt;57) förutsätter en ökad effektivitet i den offentliga verksamheten en utveck-&lt;br&gt;ling av formerna för riksdagens och regeringens styrning av den offentliga&lt;br&gt;sektorn. Större intresse har under de senaste åren ägnats åt frågor som rör&lt;br&gt;kvalitet och resultat. Bättre uppföljnings- och utvärderingssystem införs som&lt;br&gt;ger en grund för att kunna bedöma behov och inriktning av vidare utveck-&lt;br&gt;lingsarbete. En mål- och resultatorienterad styrning innebär ett ökat lokalt&lt;br&gt;ansvar och nya möjligheter att anpassa verksamheten utifrån lokala behov och&lt;br&gt;förutsättningar. Nya resurstilldelningssystem införs som inte bygger på&lt;br&gt;detaljreglering utan på tydligt formulerade mål och på uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna förändring innebär ett starkare krav på att jämställdhetsaspekten&lt;br&gt;kommer till uttryck i olika styrdokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella målen för jämställdhet i arbetslivet anges i jämställdhets-&lt;br&gt;lagen. Lagen anger vad som är tillåtet och inte tillåtet och vad som bör krävas&lt;br&gt;av berörda parter. Lagen följs upp kontinuerligt och vissa förändringar före-&lt;br&gt;slås i denna proposition (se avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO är den myndighet som har huvudansvaret för att se till att jämställd-&lt;br&gt;hetslagen efterlevs. I denna proposition föreslås en förstärkning av JämO (se&lt;br&gt;avsnitt 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationella mål och ambitioner för jämställdhet mellan kvinnor och män&lt;br&gt;inom områden som ligger utanför arbetslivet uttrycks i den lagstiftning och de&lt;br&gt;styrdokument som reglerar respektive område. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;utbildningsområdet, där jämställdhetsmål är klart formulerade i skollagen och&lt;br&gt;högskolelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom flera områden pågår förändringar som syftar till en tydligare målrela-&lt;br&gt;terad fördelning av statliga bidrag. Genom att precisera jämställdhetsmål inom&lt;br&gt;olika områden kommer statsmakterna att på ett bättre sätt än i dag kunna följa&lt;br&gt;och utvärdera hur de nationella målen för jämställdhet mellan kvinnor och&lt;br&gt;män uppfylls. Låt oss ge ett par exempel på hur jämställdhetsmålen lyfts&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen följer fortlöpande frågan om jämställdhet mellan kvinnor och&lt;br&gt;män inom idrottsrörelsen i samband med budgetförslag om statens stöd till&lt;br&gt;idrotten. Riksdagen uppmärksammade frågan särskilt i samband med förra&lt;br&gt;årets budgetbeslut. Kulturutskottet anförde (bet. 1992/93:KrU 14) följande:&lt;br&gt;&amp;quot;Av propositionen kan utläsas att regeringen fortlöpande uppmärksammar&lt;br&gt;frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrottsrörelsen. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund förutsätter utskottet att regeringen vid kommande över-&lt;br&gt;väganden av frågor som rör idrottsrörelsen, bl.a. anslagsfrågor, beaktar&lt;br&gt;resultaten av Riksidrottsförbundets insatser på jämställdhetsområdet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer inom kort att överlämna en proposition om ungdoms-&lt;br&gt;politiken till riksdagen. I samband med att fördelningen av statens bidrag till&lt;br&gt;barn- och ungdomsorganisationerna ses över preciseras och konkretiseras&lt;br&gt;också målen för bidraget. Ett konkret mål bör enligt regeringens mening vara&lt;br&gt;att främja jämlikhet och jämställdhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför ett förändrat anslagssystem för forskning och forskarutbildning före-&lt;br&gt;slås i Resursberedningens betänkande Kvalitet och dynamik (SOU 1993:102)&lt;br&gt;att jämställdhetsaspekten skall utgöra ett kriterium för tilldelning av resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att gå vidare i arbetet med att utveckla styrformerna&lt;br&gt;för den offentliga sektorn och i det sammanhanget kommer också jämställd-&lt;br&gt;hetsmålen inom olika områden att tydliggöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Könsuppdelad statistik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kvinnors och mäns villkor i samhälle, i&lt;br&gt;arbetsliv och i familj måste göras synliga och beaktas inom alla&lt;br&gt;samhällsområden. Ett villkor för detta är att all statistik är&lt;br&gt;könsuppdelad och lättillgänglig för användarna. Förbättringar måste&lt;br&gt;göras både vad gäller innehåll och presentation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Grunden för en jämställdhets-&lt;br&gt;redovisning är att könsuppdelad statistik finns att tillgå. All individbaserad&lt;br&gt;statistik och all statistik som relaterar till individer (t.ex. löner, pensioner)&lt;br&gt;måste därför redovisas könsuppdelad. I dag föreligger brister på området.&lt;br&gt;Uppgift om kön finns oftast i det insamlade grundmaterialet, men många sta-&lt;br&gt;tistikansvariga myndigheter/organ underlåter att presentera sitt material med&lt;br&gt;kvinnor och män som en genomgående indelningsvariabel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Officiell statlig statistik definieras sedan år 1992 i lagen (1992:889) om&lt;br&gt;den officiella statistiken och preciseras i förordningen (1992:1668) om den&lt;br&gt;officiella statistiken. Övrig statlig statistik styrs direkt av berörda statliga&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med riksdagens beslut om en ändrad ansvarsfördelning för den&lt;br&gt;statliga statistiken föreslår regeringen i årets budgetproposition (1993/94:100,&lt;br&gt;bil. 8) vilken ansvarsfördelning som skall gälla mellan SCB och andra myn-&lt;br&gt;digheter. Förslagen, som beretts i en särskild kommitté, finns redovisade i&lt;br&gt;betänkandet Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken (SOU&lt;br&gt;1994:1). Förslaget innebär att jämställdhetsstatistiken klassificeras som offi-&lt;br&gt;ciell statistik, vilket ger området en starkare ställning än hittills. Det samlade&lt;br&gt;ansvaret för området kommer enligt förslaget att ligga kvar hos SCB, vilket är&lt;br&gt;av grundläggande betydelse då jämställdhetsstatistiken är tvärsektoriell till sin&lt;br&gt;karaktär och nyttjar underlag från ett flertal statistikområden. SCB:s ansvar&lt;br&gt;för att bevaka att statistikansvariga myndigheter tillgodoser olika användar-&lt;br&gt;intressen inkluderar också uppdelning på kön i förekommande fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom SCB finns ett särskilt program för jämställdhetsstatistik, som bl.a.&lt;br&gt;ansvarar för att uppgifter presenteras på ett lättillgängligt och överskådligt vis.&lt;br&gt;Den mest efterfrågade publikationen är den s.k. lathunden På tal om kvinnor&lt;br&gt;och män, som utges vart tredje år och som kommer att tas fram i en engelsk&lt;br&gt;version inför 1995 års världskvinnokonferens i Peking.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av könsuppdelning är givetvis lika stort för den statliga statistik&lt;br&gt;som ej är officiell samt för statistik som produceras av andra organ. Rege-&lt;br&gt;ringen vill därför understryka vikten av att jämställdhetsaspekter beaktas av&lt;br&gt;alla berörda i hela produktionsprocessen, såväl vid precisering av innehåll&lt;br&gt;och konstruktion av mätinstrument som vid insamling, analys och presenta-&lt;br&gt;tion av data.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Kvinno- och jämställdhetsforskning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett annat mycket betydelsefullt medel för ett aktivt jämställdhetsarbete är&lt;br&gt;kvinno- och jämställdhetsforskningen. En aktiv jämställdhetspolitik måste&lt;br&gt;bygga på kunskap och analys av orsakerna till bristen på jämställdhet. Ofta&lt;br&gt;betraktas relationer och maktförhållanden mellan kvinnor och män som&lt;br&gt;naturliga och givna. Kvinno- och jämställdhetsforskningen har haft stor bety-&lt;br&gt;delse genom att ifrågasätta detta synsätt. Nya frågeställningar, teorier och&lt;br&gt;metoder har utvecklats. Kvinnors speciella livsvillkor har lyfts fram.&lt;br&gt;Maktförhållandet mellan könen har visat sig ha stor betydelse för hur&lt;br&gt;kvinnors och mäns liv utformas, såväl i samhället som privat. En fortsatt&lt;br&gt;utveckling av kvinno- och jämställdhetsforskningen är en förutsättning för att&lt;br&gt;driva ett framgångsrikt förändringsarbete på jämställdhetsområdet. Genom&lt;br&gt;beslut med anledning av regeringens proposition (1992/93:170, bet.&lt;br&gt;1992/93:UbU 15, rskr. 1992/93:388) Forskning för kunskap och framsteg&lt;br&gt;har anslagen till kvinno- och jämställdhetsforskningen ökats. I propositionen&lt;br&gt;betonas också att en stor outnyttjad begåvningsresurs finns bland kvinnorna.&lt;br&gt;Särskilda åtgärder har med anledning därav vidtagits bl.a. för att främja en&lt;br&gt;ökad andel kvinnor bland forskarstuderande och forskare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4 Analys av förslag och beslut ur ett&lt;br&gt;jämställdhetsperspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förslag och beslut inom olika politik-&lt;br&gt;områden bör analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att klarlägga&lt;br&gt;konsekvenser för kvinnor respektive män. Det bör ske på såväl central&lt;br&gt;som regional och lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Erfarenheterna hittills visar på&lt;br&gt;vikten av att förslag och beslut inom olika politikområden blir belysta ur ett&lt;br&gt;jämställdhetsperspektiv. Det kan bl.a. gälla förslag som rör den ekonomiska&lt;br&gt;politiken, sysselsättningen, förhållandena inom arbetslivet, den sociala väl-&lt;br&gt;färden och utbildningen. Jämställdhetsfrågoma kan ha aktualitet också vid&lt;br&gt;förslag om strukturförändringar i samhället liksom förslag som gäller ny eller&lt;br&gt;ändrad lagstiftning. Det innebär att förslag om reformer m.m. bör granskas ur&lt;br&gt;jämställdhetssynpunkt, både i det utredningsarbete och annat berednings-&lt;br&gt;arbete som föregår regeringens förslag och i den utvärdering av reformer och&lt;br&gt;användning av offentliga resurser som kommer att bli ett alltmer väsentligt&lt;br&gt;inslag i statsmakternas uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralt driver regeringen på en sådan utveckling bl.a. genom de arbets-&lt;br&gt;metoder som tillämpas inom regeringskansliet. Jämställdhetsenheten, som&lt;br&gt;sorterar under jämställdhetsministem, granskar t.ex. alla förslag till proposi-&lt;br&gt;tioner och utredningsdirektiv ur jämställdhetssynpunkt. Enheten har därmed&lt;br&gt;en roll som samordnare och pådrivare gentemot övriga departement. Det be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;projekt och program. Flertalet länsstyrelser anger i enkätsvaren att det finns Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;olika hinder och problem i arbetet med att stärka kvinnornas ställning och att&lt;br&gt;stöd från central nivå behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan konstateras att en viktig förutsättning för en vid-&lt;br&gt;gad roll för länsstyrelserna inom jämställdhetspolitikens område är att om-&lt;br&gt;rådet är företrätt med tillräcklig tyngd i organisationen. Länsstyrelsen behöver&lt;br&gt;dessutom såväl resurs- som kompetensförstärkning för att fullgöra uppgiften.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att en funktion som länsexpert för jämställdhets-&lt;br&gt;frågor inrättas i vaije län. Huvuduppgiften för länsexperten skall vara att ut-&lt;br&gt;ifrån de nationella målen för jämställdhetspolitiken och länets jämställdhets-&lt;br&gt;strategi främja jämställdhetsarbetet i länet. När det gäller sakfrågorna på om-&lt;br&gt;rådet har länsexperten ett direkt ansvar under länsstyrelsens ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta ansvar ingår bl.a. att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- följa upp de nationella målen för jämställdhet i länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svara för en järnställdhetsstrategi för det utåtriktade arbetet som omfattar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtliga relevanta sakområden inom länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i samverkan med ansvariga för länsstyrelsens olika sakområden utveckla&lt;br&gt;metoder och modeller för att såväl kvinnors som mäns villkor och behov&lt;br&gt;analyseras i åtgärdsförslag, strategidokument, fördelning av resurser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samordna statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet på om-&lt;br&gt;rådet och därvid ha en initierande, kunskapsuppbyggande, stödjande och&lt;br&gt;uppföljande roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vara ett stöd för regionens företag/arbetsplatser i deras jämställdhetsarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samverka med Jämställdhetsombudsmannen i frågor som rör jämställdhet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppmärksamma behovet att öka kvinnorepresentationen i beslutande&lt;br&gt;organ, samverkansgrupper m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i berörda län uppmärksamma frågor om könskvoteringsregelns tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom det regionalpolitiska stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsexperten för jämställdhetsfrågor skall därvid vara ett stöd för läns-&lt;br&gt;styrelsens arbete inom olika sakområden. Ansvaret för att jämställdhets-&lt;br&gt;perspektivet lyfts fram inom de olika områdena åvilar dock respektive läns-&lt;br&gt;expert/områdesansvarig. Det samlade ansvaret för att främja jämställdhet i&lt;br&gt;länet åvilar som tidigare nämnts länsledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den regionalpolitiska proposition som regeringen lägger fram för riks-&lt;br&gt;dagen senare i vår föreslås att särskilda insatser genomförs såväl regionalt&lt;br&gt;som centralt för att stärka kvinnornas roll i det regionala utvecklingsarbetet.&lt;br&gt;Flera av förslagen ligger inom länsstyrelsens ansvarsområde. En länsexpert&lt;br&gt;för jämställdhetsfrågor kan därvid ses som en resurs- och kompetensför-&lt;br&gt;stärkning för länsstyrelsen också i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tyder att enheten medverkar till att det i statliga utredningsdirektiv skrivs in att&lt;br&gt;förslagen skall analyseras och redovisas ur ett jämställdhetsperspektiv, att en&lt;br&gt;analys skall göras av hur ett budgetförslag kan förväntas inverka på kvinnors&lt;br&gt;och mäns levnadsförhållanden eller på flickors och pojkars fritidsverksamhet,&lt;br&gt;att beslut inte kan fattas förrän en analys utförts som visar om förslagen ger&lt;br&gt;skilda konsekvenser för kvinnor respektive män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan några exempel ges på kommittédirektiv som klart&lt;br&gt;anger att jämställdhetsaspekten skall beaktas. Det gäller t.ex. i tilläggsdirektiv&lt;br&gt;till Beredningen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringama&lt;br&gt;(dir. 1993:119), i direktiven till den särskilda utredare som gör en uppfölj-&lt;br&gt;ning av 1993 års universitets- och högskolereform (dir. 1993:143) samt i&lt;br&gt;direktiven till den parlamentariska kommitté som ser över arbetsmarknads-&lt;br&gt;politikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning (dir. 1993:132).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetsmetod som beskrivits ovan kan med fördel tillämpas även på&lt;br&gt;regional nivå av de länsexperter som regeringen föreslår bör inrättas på läns-&lt;br&gt;styrelserna liksom på den lokala nivån (se avsnitt 11.5 och 11.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.5 Länsexpert för jämställdhetsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning och förslag: För att de nationella målen&lt;br&gt;för jämställdhetspolitiken skall kunna omsättas ute i landet på ett bättre&lt;br&gt;sätt än i dag krävs en tydlig regional och lokal förankring. Läns-&lt;br&gt;styrelsen, som har det regionala samordningsansvaret för statlig och&lt;br&gt;kommunal verksamhet, är med sin breda kompetens inom olika sam-&lt;br&gt;hällssektorer väl ägnad att få en vidgad roll i detta sammanhang. Läns-&lt;br&gt;styrelsens ansvar att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i länet&lt;br&gt;bör därför skrivas in i länsstyrelseinstruktionen (1990:1510).&lt;br&gt;10 miljoner kronor föreslås för en länsexpert för jämställdhetsfrågor i&lt;br&gt;varje län fr.o.m. budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning och förslag: Uppgiften att&lt;br&gt;främja jämställdhet i länet är inte ny för länsstyrelsen. Utgångspunkten för en&lt;br&gt;mer samlad insats var ett regeringsuppdrag år 1984 att tillsammans med läns-&lt;br&gt;skol- och länsarbetsnämnder göra en analys av kvinnornas situation i länen&lt;br&gt;och att ta fram program för att främja deras villkor i arbetsliv och utbildnings-&lt;br&gt;system. Därefter har ett antal initiativ tagits från centralt håll inom såväl jäm-&lt;br&gt;ställdhets- som regionalpolitiken för att bygga vidare på denna grund, sam-&lt;br&gt;tidigt som vissa länsstyrelser aktivt arbetat vidare utifrån egna prioriteringar.&lt;br&gt;En enkät till länsstyrelserna år 1990 i samband med en kartläggning av deras&lt;br&gt;projektinsatser för kvinnor (NUTEK, R 1992:15) visar emellertid på en&lt;br&gt;splittrad bild av det utåtriktade jämställdhetsarbetet i länen. Insatserna vilar i&lt;br&gt;hög grad på att enskilda handläggare tagit sig an uppgiften tack vare ett per-&lt;br&gt;sonligt engagemang. Av enkäten framgår att förankringen i länsledningen ofta&lt;br&gt;är svag. Få länsstyrelser har lyckats integrera ett kvinnoperspektiv i olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.6 Jämställdhetsarbete på lokal nivå&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunerna ansvarar för det lokala&lt;br&gt;jämställdhetsarbetet. För att stimulera ett utvecklingsarbete som syftar&lt;br&gt;till att ett jämställdhetsperspektiv läggs på alla politikområden i kommu-&lt;br&gt;nens verksamhet bör projektmedel avsättas inom den ekonomiska&lt;br&gt;ramen för Särskilda jämställdhetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den politik som fastställts av&lt;br&gt;regering och riksdag omsätts på kommunal nivå i praktiska åtgärder. Den&lt;br&gt;ökande decentraliseringen och det kraftiga förändringsarbete som pågår i våra&lt;br&gt;kommuner gör det allt viktigare att jämställdhetsperspektivet beaktas i all&lt;br&gt;kommunal verksamhet. Allmänt visar erfarenheterna hittills på att kommuner-&lt;br&gt;na (med vissa undantag) ännu inte hunnit så långt i sitt jämställdhetsarbete,&lt;br&gt;varken i rollen som arbetsgivare eller i sitt utåtriktade arbete. Regeringen&lt;br&gt;menar att detta är otillfredsställande eftersom det är på den kommunala nivån&lt;br&gt;som ett aktivt jämställdhetsarbete har störst betydelse. Det är där viktiga när-&lt;br&gt;tjänster utförs som är av avgörande betydelse för den enskilda individens liv&lt;br&gt;och arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den metod som beskrivits för den centrala och regionala nivån är natur-&lt;br&gt;ligtvis användbar även på det lokala planet där kommunledningen har det&lt;br&gt;samordnande ansvaret att verka för att jämställdhetsperspektivet beaktas inom&lt;br&gt;alla förvaltningar såväl i det utåtriktade arbetet som i det interna. Det har klart&lt;br&gt;framgått av det jämställdhetsprojekt som under perioden 1989-1993 genom-&lt;br&gt;förts i tre s.k. pilotkommuner att ett tydligt ansvar för jämställdhetsfrågoma&lt;br&gt;måste läggas på de olika förvaltningarnas chefer så att de handläggare som&lt;br&gt;arbetar med frågorna får det stöd, som är helt avgörande för ett framgångsrikt&lt;br&gt;jämställdhetsarbete i en kommun. De förtroendevaldas roll har också stor&lt;br&gt;betydelse. Först när de lokala politikerna i nämnder och styrelser tar in jäm-&lt;br&gt;ställdhetsaspekter bland sina mål och efterfrågar uppföljningsresultat kommer&lt;br&gt;jämställdhetsarbetet att prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare stimulera jämställdhetsarbetet på lokal nivå har rege-&lt;br&gt;ringen för avsikt att under budgetåret 1994/95 avsätta medel för ett program i&lt;br&gt;syfte att utveckla modeller för tillämpning av det ovan beskrivna arbetssättet.&lt;br&gt;Programmet bör utformas i samarbete med Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;fackliga organisationer m.fl. Medel beräknas under avsnitt 12, Anslagsfrågor&lt;br&gt;förbudgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.7 Utbildning i jämställdhetsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är angeläget att de som i sitt arbete&lt;br&gt;ansvarar för jämställdhetsfrågor har möjlighet att skaffa sig kunskap&lt;br&gt;och utveckla kompetens för att driva ett aktivt jämställdhetsarbete på&lt;br&gt;arbetsplatserna. Universitet och högskolor bör beredas möjlighet att&lt;br&gt;utveckla och pröva särskilda yrkesinriktade kurser i jämställdhets-&lt;br&gt;frågor. Medel beräknas inom den ekonomiska ramen för Särskilda jäm-&lt;br&gt;ställdhetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sedan mitten av 1980-talet har&lt;br&gt;särskilda jämställdhetshandläggare utsetts på det kommunala och statliga om-&lt;br&gt;rådet i enlighet med de medbestämmandeavtal (MBA-S och MBA-KL) som&lt;br&gt;då gällde. På det kommunala området har medbestämmandeavtalet ersatts&lt;br&gt;med en överenskommelse, Utveckling -92, om samverkan m.m. i kommuner&lt;br&gt;och landsting. Där regleras inte formerna för jämställdhetsarbetet. I flertalet&lt;br&gt;kommuner och landsting finns dock handläggare som ansvarar för jämställd-&lt;br&gt;hetsfrågorna. Även inom privata företag utses särskilda jämställdhets-&lt;br&gt;ansvariga, framför allt gäller det stora företag. De rekryteras främst bland&lt;br&gt;personalhandläggare eller motsvarande. Några formella krav på kompetens&lt;br&gt;inom jämställdhetsområdet kan inte formuleras eftersom det hittills inte&lt;br&gt;funnits någon behörighetsgivande utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utbildning som i dag finns att tillgå är kortare kurser inom ramen för&lt;br&gt;personalutbildning och kurser inom studieförbund och fackliga organisa-&lt;br&gt;tioner. Några universitet erbjuder enstaka kurser i kvinnofrågor eller kurser&lt;br&gt;med inriktning mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Bland annat har&lt;br&gt;Umeå universitet anordnat kursen Makt och kön för chefer i den egna orga-&lt;br&gt;nisationen, för förvaltningschefer i Umeå kommun, för chefer vid länsstyrel-&lt;br&gt;sen och länsarbetsnämnden i Västerbottens län. Jämställdhetscentrum vid&lt;br&gt;högskolan i Karlstad kommer under år 1994, på uppdrag av Landstings-&lt;br&gt;förbundet, att genomföra en distanskurs Jämställdhet i arbetslivet för jäm-&lt;br&gt;ställdhetshandläggare och ansvariga chefer inom landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beviljade under våren 1993 projektmedel till Jämställdhets-&lt;br&gt;arbetares förening för att ta fram en yrkesinriktad jämställdhetsutbildning på&lt;br&gt;universitets-/högskolenivå. Såväl föreningens egna medlemmar som arbets-&lt;br&gt;givare har under flera år efterlyst en sådan utbildning. Avsikten är att inom&lt;br&gt;projektets ram utreda jämställdhetsansvarigas behov av utbildning, inventera&lt;br&gt;utbudet av kurser på högskolenivå och utarbeta en kursplan på grundkursnivå&lt;br&gt;(20 p). En försökskurs planeras till hösten 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att betrakta jämställdhet mellan kvinnor och män som ett&lt;br&gt;kunskapsområde och inte som en fråga om enbart attityder och värderingar på&lt;br&gt;individuell nivå. Grundläggande kunskaper om de förhållanden som råder för&lt;br&gt;kvinnor och män och relationerna dem emellan i arbetslivet och i samhället i&lt;br&gt;övrigt är en förutsättning för att kunna analysera arbetsorganisationen och&lt;br&gt;andra förhållanden på arbetsplatsen ur ett jämställdhetsperspektiv. Sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskaper är också en förutsättning för att kunna analysera problem och för-&lt;br&gt;stå de bakomliggande strukturerna i en ojämställd organisation och vidta åt-&lt;br&gt;gärder för att motverka dem. Särskilda medel bör därför avsättas för att stödja&lt;br&gt;universitet och högskolor som tar initiativ till att utveckla yrkesinriktade jäm-&lt;br&gt;ställdhetskurser. Kurserna kan ingå som delar i en akademisk utbildning eller&lt;br&gt;vara fristående. Medel för detta beräknas under avsnitt 12, Anslagsfrågor för&lt;br&gt;budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.8 Projektmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Erfarenheter visar att den projektverk-&lt;br&gt;samhet som hittills bedrivits för att stimulera jämställdhetsarbetet på&lt;br&gt;arbetsplatser, i kommuner och organisationer m.fl. varit betydelsefull.&lt;br&gt;Projektmedel för sådan verksamhet bör avsättas för budgetåret&lt;br&gt;1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I syfte att utveckla och stödja&lt;br&gt;framför allt jämställdhetsarbetet på regional och lokal nivå har under en följd&lt;br&gt;av år projektmedel avsatts i statsbudgeten för att ta fram och pröva nya mo-&lt;br&gt;deller och metoder i jämställdhetsarbetet. Erfarenheterna visar att det varit ett&lt;br&gt;verksamt medel i jämställdhetspolitiken. Flera projekt har helt eller delvis&lt;br&gt;övergått i ordinarie verksamhet. Projektverksamheten har också bidragit med&lt;br&gt;erfarenheter och kunskap som kunnat spridas och stimulera fler att bedriva ett&lt;br&gt;aktivt jämställdhetsarbete. Erfarenheter från projekten har också givit under-&lt;br&gt;lag för mer generella förändringar i arbetssätt och arbetsorganisation, fördel-&lt;br&gt;ning av resurser m.m. inom myndigheter, företag och organisationer. Även&lt;br&gt;smärre bidrag har stimulerat till utveckling av jämställdhetsarbetet på olika&lt;br&gt;områden. Ofta har ett projektbidrag genererat resurser från andra finansi-&lt;br&gt;eringskällor både på regional och lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av modeller och metoder för ett framgångsrikt jämställdhets-&lt;br&gt;arbete bör också i fortsättningen stimuleras med hjälp av särskilda projekt-&lt;br&gt;medel. Medel för jämställdhetsprojekt beräknas under avsnitt 12, Anslags-&lt;br&gt;frågor för budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Femte huvudtiteln&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1993/94:100 bil. 6 har regeringen, i avvaktan på särskild propo-&lt;br&gt;sition i ämnet, för budgetåret 1994/95 under angivna anslagsrubriker beräknat&lt;br&gt;följande belopp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A 3. Bidrag till föräldraförsäkringen, 2 759 500 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m., 6 544 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder, 10 556 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi tar nu upp dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;A. Familjer och barn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;A 3. Bidrag till föräldraförsäkringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93 Utgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94 Anslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95 Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 583 000 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 759 500 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 738 000 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket beräknar - vid oförändrade regler - anslagsbehovet för&lt;br&gt;föräldraförsäkringen till 2 995 miljoner kronor utgående från ett antagande&lt;br&gt;om en genomsnittlig löneökning om 3,5 % för år 1994. Beräkningarna av det&lt;br&gt;totala antalet ersatta dagar baseras på den då föreliggande prognosen från&lt;br&gt;Statistiska centralbyrån över antalet födda barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag att sänka ersättningsnivån för föräldrapenning från 90 till&lt;br&gt;80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för tio av de tolv månader&lt;br&gt;som föräldrapenning kan utges innebär en minskning av försäkringskost-&lt;br&gt;naderna med ca 1 200 miljoner kronor per år. Efter avdrag på grund av min-&lt;br&gt;skade skatteintäkter blir nettobesparingen knappt 900 miljoner kronor per år.&lt;br&gt;Den del av skattebortfallet som faller på kommunsektorn för kalenderåret&lt;br&gt;1995 bör regleras i samband med 1994 års kompletteringsproposition. För-&lt;br&gt;slaget innebär en minskad belastning på anslaget Bidrag till föräldraförsäk-&lt;br&gt;ringen med ca 180 miljoner kronor för helår och för budgetåret 1994/95 med&lt;br&gt;hälften. På grundval av en ny prognos från Statistiska centralbyrån över an-&lt;br&gt;talet födda barn samt med beaktande av löneutvecklingen jämte det förhållan-&lt;br&gt;det att besparingen ger effekt först fr.o.m. den 1 januari 1995 beräknas&lt;br&gt;medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till ca 2 738 miljoner kronor. De totala&lt;br&gt;kostnaderna för föräldraförsäkringen (inklusive kostnader för tillfällig för-&lt;br&gt;äldrapenning och havandeskapspenning) beräknas till 18 256 miljoner&lt;br&gt;kronor. Vid beräkningen har hänsyn tagits dels till effekterna av regeringens&lt;br&gt;förslag i prop. 1993/94:148 att slopa rätten till s.k. garantidagar fr.o.m. den 1&lt;br&gt;juli 1994, dels till att särskilda medel motsvarande 3 150 000 kronor för in-&lt;br&gt;formationsinsatser för att öka fäders uttag av föräldrapenning överförs till&lt;br&gt;anslaget G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;G. Jämställdhetsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;G 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992/93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utgift&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 963 201&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993/94&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Anslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 544 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994/95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 959 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med&lt;br&gt;kansli och för Jämställdhetsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande målen för verksamheten framgår av jämställdhetslagen&lt;br&gt;(1991:433) och av förordningen (1991:1438) med instruktion för Jämställd-&lt;br&gt;hetsombudsmannen samt förordningen (1991:1437) med instruktion för&lt;br&gt;J ämställdhetsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin enkla anslagsframställning föreslår JämO ingen ändring av verk-&lt;br&gt;samhetsinriktningen. JämO begär ökade resurser för att kunna möta de krav&lt;br&gt;som ställs på myndigheten genom att den nya jämställdhetslagen trätt i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1992. JämO föreslår, i enlighet med vad som framfördes i den&lt;br&gt;fördjupade anslagsframställningen hösten 1992, att organisationen förstärks&lt;br&gt;genom att de medel som riksdagen anvisar under femte huvudtitelns reserva-&lt;br&gt;tionsanslag G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder samt två tjänster vid Social-&lt;br&gt;departementet förs över till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av anslagsframställningen framgår vidare att antalet anmälningar om&lt;br&gt;könsdiskriminering under budgetåret 1992/93 varit något fler (67) än det&lt;br&gt;genomsnittliga antalet för de senaste fem åren (60). Anmälningar som gäller&lt;br&gt;diskriminering i samband med uppsägning, omplacering och arbetsledning&lt;br&gt;har ökat i förhållande till anmälningar om diskriminering vid tjänstetillsättning&lt;br&gt;och anmälningar om lönediskriminering. Tjänstetillsättningsärenden och&lt;br&gt;löneskillnadsärenden rör huvudsakligen arbetsgivare inom offentlig sektor&lt;br&gt;medan övriga anmälningar till största delen rör privata arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under budgetåret inkom 36 anmälningar som avsåg brist på aktiva åt-&lt;br&gt;gärder vilket var en markant ökning jämfört med året innan. De flesta an-&lt;br&gt;mälarna begär att JämO skall granska jämställdhetsarbetet generellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under budgetåret 1992/93 har JämO påbörjat undersökningar av hur jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagens krav på att arbetsgivare med minst tio anställda skall ha en&lt;br&gt;jämställdhetsplan efterlevs. JämO har genomfört en enkätundersökning och&lt;br&gt;en särskild granskning av 60 företag. Företag som ännu inte har upprättat&lt;br&gt;jämställdhetsplaner kommer att följas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre rapporter har publicerats. Osynligt och påtagligt är en studie av atti-&lt;br&gt;tyder hos manliga studerande och lektorer vid Stockholms universitet, Posi-&lt;br&gt;tive Action handlar om jämställdhetsarbete inom EG och Fast i kassan är en&lt;br&gt;studie av dagligvaruhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsnämndens uppgifter framgår av jämställdhetslagen (1991:433)&lt;br&gt;och av förordningen (1991:1437) med instruktion för Jämställdhetsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens resursbehov beräknas inte komma att öka jämfört med anslaget&lt;br&gt;för innevarande budgetår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande mål för JämO för budgetåret 1994/95 skall vara att främja&lt;br&gt;jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och verka för att jäm-&lt;br&gt;ställdhetslagens föreskrifter följs. Verksamhetsmål för myndigheten&lt;br&gt;anges i regleringsbrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramanslag 1994/95 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8 959 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringsram:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 959 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 959 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatbedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att de resultat som JämO redovisat i den förenklade an-&lt;br&gt;slagsframställningen ligger i linje med de beslut som riksdagen fattat om&lt;br&gt;verksamhetens innehåll och inriktning. Den förändring som pågår inom&lt;br&gt;myndigheten för att förbättra resultatredovisningen och dela upp redovisning-&lt;br&gt;en av resursförbrukningen för varje verksamhetsområde är betydelsefull. En&lt;br&gt;utförlig resultatredovisning ger bättre möjligheter för regering och riksdag att&lt;br&gt;utvärdera JämO:s resultat och bedöma de verksamhetsmässiga konsekvenser-&lt;br&gt;na av myndighetens prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer för verksamheten som lades fast i 1993 års budgetproposition&lt;br&gt;bör gälla även för budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget i denna proposition, att ändra jämställdhetslagens be-&lt;br&gt;stämmelse om att reglema om det aktiva jämställdhetsarbetet och om jäm-&lt;br&gt;ställdhetsplan får ersättas av andra regler i kollektivavtal så att lagens regler&lt;br&gt;alltid skall iakttas, utökas området för JämO:s tillsynsansvar. JämO får där-&lt;br&gt;med befogenheter att övervaka hela tillämpningsområdet för jämställdhets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen och tillsynen begränsas inte som tidigare till områden där kollektivavtal Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;inte finns. Förslaget innebär att JämO i fortsättningen får en mer fullständig&lt;br&gt;överblick över situationen på arbetsmarknaden och bättre underlag för att&lt;br&gt;driva på utvecklingen av jämställdhetsarbetet. Det är dock viktigt att under-&lt;br&gt;stryka att parterna på arbetsmarknaden fortfarande bör ha huvudansvaret för&lt;br&gt;att driva ett aktivt arbete för jämställdhet på arbetsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Löneskillnadsutredningens betänkande påtalas att en förstärkning av&lt;br&gt;JämO:s resurser bör övervägas som ett led i strävandena att komma till rätta&lt;br&gt;med lönediskrimineringen av kvinnor. Utredningens förslag innebär att JämO&lt;br&gt;bör tillföras ökade resurser för arbete med lönefrågor. Vidare bör JämO:s in-&lt;br&gt;satser vad gäller information om jämställdhetslagens krav och likalöne-&lt;br&gt;principens innebörd intensifieras. Löneskillnadsutredningen har funnit att&lt;br&gt;jämställdhetslagens krav på rättvisa löner för kvinnor inte är tillräckligt kända.&lt;br&gt;Generellt sett saknar såväl allmänheten, enskilda arbetsgivare, fackliga före-&lt;br&gt;trädare som forskare tillräcklig kunskap om innehållet i den nya jämställdhets-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Löneskillnadsutredningens bedömning att JämO:s insats-&lt;br&gt;er vad gäller information och uppföljning av jämställdhetslagens krav och&lt;br&gt;likalöneprincipens innebörd bör intensifieras och att ökade resurser bör till-&lt;br&gt;föras myndigheten för detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ökade krav på tillsyn som kommer att ställas på JämO utifrån för-&lt;br&gt;slaget i denna proposition om ändringar i jämställdhetslagen och ett ökat be-&lt;br&gt;hov av insatser för arbetet med lönefrågor har regeringen beräknat&lt;br&gt;2 200 000 kronor under ramanslaget. Beloppet är beräknat för att även täcka&lt;br&gt;kostnader för tillfälligt utrednings- och utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ändringar i jämställdhetslagen kan medföra ett ökat antal&lt;br&gt;ärenden för Jämställdhetsnämnden. Kostnaderna för en ökad arbetsinsats be-&lt;br&gt;döms kunna täckas inom oförändrad ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO bör få disponera en låneram på 400 000 kronor i Riksgäldskontoret&lt;br&gt;för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992/93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utgift&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 750 785 Reservation 8 909 770&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993/94&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Anslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 556 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994/95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 506 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Från anslaget betalas kostnader för särskilda jämställdhetsåtgärder som&lt;br&gt;syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för projektverksamheten som bedrivs med stöd av anslaget&lt;br&gt;prövas nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under budgetåret 1992/93 har bl.a. 2,5 miljoner kronor beviljats till&lt;br&gt;Socialstyrelsen för projektet Myndighetssamarbete vid kvinnomisshandel och&lt;br&gt;ca 2 miljoner för projekt i syfte att motverka sexuella trakasserier i arbetslivet.&lt;br&gt;Övriga prioriterade områden har varit löneskillnader mellan kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt åtgärder i syfte att underlätta för kvinnor och män att kombinera för-&lt;br&gt;värvsarbete med föräldraskap. En särskild satsning har gjorts på projekt som&lt;br&gt;syftar till att stärka jämställdhetsundervisningen i grundutbildningen av&lt;br&gt;journalister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beräknar att 21 506 000 kronor bör anvisas till Särskilda jäm-&lt;br&gt;ställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95. Hittills har särskilda medel för in-&lt;br&gt;formationsinsatser för att öka fäders uttag av föräldrapenning anvisats under&lt;br&gt;femte huvudtitelns anslag Bidrag till föräldraförsäkring. Dessa medel, som&lt;br&gt;för budgetåret 1994/95 beräknats till 3 150 000 kronor, förs nu över till detta&lt;br&gt;anslag. Ökat uttag av föräldraledighet av fäder är en viktig del i utvecklingen&lt;br&gt;mot jämställdhet och en samordnad resursanvändning för informations- och&lt;br&gt;utvecklingsinsatser på området bör öka effektiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslag i denna proposition bör en särskild satsning göras på&lt;br&gt;projektverksamhet i syfte att öka kvinnors inflytande i beslutsfattande för-&lt;br&gt;samlingar. En utökning av anslaget med 5 miljoner kronor föreslås för detta.&lt;br&gt;Vidare föreslås en ökning av anslaget med 2,8 miljoner kronor för de åtgärder&lt;br&gt;som planeras i samverkan med näringslivet för att öka andelen kvinnor i&lt;br&gt;chefsbefattningar. Andra områden som föreslås prioriteras under detta anslag&lt;br&gt;är föräldrautbildning direkt riktad till blivande och nyblivna fäder, ett program&lt;br&gt;för jämställdhetsarbetet i kommunerna samt utveckling av kurser i jämställd-&lt;br&gt;hetsfrågor. En särskild satsning föreslås också på projekt i syfte att vidare-&lt;br&gt;utveckla kurser eller kursmoment om kvinnors hälsa som kan ingå i utbild-&lt;br&gt;ningen av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Trettonde huvudtiteln&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;A 1. Länsstyrelserna m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 14) föreslagit&lt;br&gt;att 1 789 346 000 kronor anvisas för budgetåret 1994/95 under förevarande&lt;br&gt;anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition (avsnitt 11.5) föreslår vi att en funktion som läns-&lt;br&gt;expert för jämställdhetsfrågor inrättas i varje län. Huvuduppgiften skall vara&lt;br&gt;att utifrån de nationella målen för jämställdhetspolitiken och länets jämställd-&lt;br&gt;hetsstrategi främja jämställdhetsarbetet i länet. Kostnaderna för de föreslagna&lt;br&gt;länsexpertema beräknas till 10 000 000 kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förevarande anslag bör för budgetåret 1994/95 10 000 000 kronor&lt;br&gt;anvisas utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Jämställdhetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen görs en redaktionell ändring. Uttrycket ”arbete som är lika eller&lt;br&gt;som är att betrakta som likvärdigt&amp;quot; ändras till &amp;quot;arbete som är att betrakta som&lt;br&gt;lika eller likvärdigt&amp;quot;. Samma ändring har gjorts i 18 §. Motiveringen till än-&lt;br&gt;dringen behandlas i avsnitt 7.2.2. Vidare har på Lagrådets inrådan para-&lt;br&gt;grafens båda stycken sammanförts till ett stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 7.2.1-7.2.2). Bestämmelsen innebär att alla större arbetsgivare blir&lt;br&gt;skyldiga att årligen kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor&lt;br&gt;och män på arbetsplatsen. Kartläggningen skall innefatta en jämförelse av&lt;br&gt;lönerna för kvinnliga och manliga arbetstagare i skilda typer av arbete och för&lt;br&gt;olika kategorier av arbetstagare. Detta anknyter till uttrycken &amp;quot;en viss typ av&lt;br&gt;arbete&amp;quot; och &amp;quot;en viss kategori av arbetstagare&amp;quot; som återfinns i lagens 7 och&lt;br&gt;9 §§. Innebörden av dessa uttryck behandlas i förarbetena till 1979 års jäm-&lt;br&gt;ställdhetslag (prop. 1978/79:175 s. 135 f.) och har utvecklats närmare i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 7.2.2). Uttrycket &amp;quot;skilda&amp;quot; i detta sammanhang&lt;br&gt;förhindrar inte att kartläggningen omfattar arbetstagare som utför lika eller&lt;br&gt;likvärdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna tjäna sitt syfte att klargöra huruvida osakliga löneskillnader&lt;br&gt;består mellan kvinnor och män på en arbetsplats måste vissa krav ställas på en&lt;br&gt;sådan kartläggning. Som närmare har utvecklats i avsnitt 7.2.2 är visserligen&lt;br&gt;inte avsikten att arbetsgivaren skall vara tvungen att göra en s.k. systematisk&lt;br&gt;arbetsvärdering. Det räcker å andra sidan inte att endast förteckna vilken lön&lt;br&gt;olika arbetstagare av respektive kön har. För att uppfylla kraven på en kart-&lt;br&gt;läggning måste den utföras som en jämförelse dels inom och mellan skilda&lt;br&gt;typer av arbete och dels inom och mellan olika kategorier av arbetstagare.&lt;br&gt;Någon jämförelse mellan grupper av arbetstagare av samma kön behöver inte&lt;br&gt;göras i detta sammanhang. Något krav därutöver på hur kartläggningen i&lt;br&gt;detalj skall genomföras eller på hur redovisningen av den skall göras upp-&lt;br&gt;ställs dock inte. Av 30 och 33 §§ följer emellertid att JämO för sin tillsyn har&lt;br&gt;rätt att få del av kartläggningen. Det får därför förutsättas att detta sker genom&lt;br&gt;att den tillhandahålls i skriftlig form. Den skriftliga redovisningen kan ske&lt;br&gt;separat eller som en del i jämställdhetsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av reglema om samverkan i 2 § följer att kartläggningen skall upprättas i&lt;br&gt;samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningen till 2 § framhålls sambandet med den allmänna&lt;br&gt;skyldigheten för såväl arbetsgivare som arbetstagare att verka för jämställdhet&lt;br&gt;i arbetslivet och för att utjämna och förhindra osakliga löneskillnader mellan&lt;br&gt;kvinnor och män. Kravet för större arbetsgivare på kartläggning av löneskill-&lt;br&gt;nader kan ses som en konkretisering av detta i visst avseende, syftande till att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stimulera arbetet för att utjämna sådana löneskillnader och ge det en mer fram-&lt;br&gt;skjuten position i verksamheten på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats på så sätt att det lagts till att i jämställdhetsplanen skall&lt;br&gt;översiktligt redovisas resultatet av den kartläggning som avses i 9 a § och de&lt;br&gt;åtgärder som motiveras av kartläggningen. Hur denna översiktliga redo-&lt;br&gt;visning närmare skall vara utformad får i stort sett lämnas till den enskilde&lt;br&gt;arbetsgivaren att avgöra. Av den skall dock kunna utläsas vilka åtgärder från&lt;br&gt;arbetsgivarens sida som motiveras av kartläggningen och vilka åtgärder som&lt;br&gt;det i så fall kan bli frågan om. Visar kartläggningen att några löneskillnader&lt;br&gt;inte finns inom en kategori arbetstagare räcker det givetvis att detta konsta-&lt;br&gt;teras i översikten liksom att några åtgärder för att undanröja sådana skillnader&lt;br&gt;inte behövs. Såsom anförts under 9 a § följer av reglema om samverkan i 2 §&lt;br&gt;att planen skall upprättas i samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare. I den&lt;br&gt;mån planen kan sägas innehålla riktlinjer för arbetsgivarens personalpolitik&lt;br&gt;följer också av 19 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet&lt;br&gt;(MBL) att arbetsgivaren skall informera en kollektivavtalsslutande arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation om dessa. På dessa sätt kan också intresset av att arbets-&lt;br&gt;tagarparten får kännedom om innehållet i planen tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekats i allmänmotiveringen (avsnitt 7.2.2) bör arbetsgivaren, i&lt;br&gt;likhet med vad som gäller beträffande jämställdhetsplanen, ha en betydande&lt;br&gt;frihet att anpassa redovisningen av kartläggningen till de särskilda förhållan-&lt;br&gt;den som råder på arbetsplatsen. För en liten arbetsplats, med en underrepre-&lt;br&gt;sentation av det ena könet, bör redovisningen kunna göras mindre detaljerad.&lt;br&gt;I det fallet att det inom en kategori arbetstagare endast finns en individ av&lt;br&gt;något av könen bör redovisningen kunna anpassas så att det inte går att utläsa&lt;br&gt;vilken lön just den individen har. På så sätt kan riskerna för att enskilda&lt;br&gt;arbetstagares löner synliggörs elimineras och kraven på integritet tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämställdhetsplanen skall resultatet av kartläggningen redovisas över-&lt;br&gt;siktligt. Det förutsätts då att det finns en mer utförlig separat redovisning.&lt;br&gt;Arbetsgivaren kan givetvis välja att istället redovisa kartläggningen i sin hel-&lt;br&gt;het i planen och någon separat redovisning av kartläggningen behöver då inte&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att en översiktlig redovisning av kartläggningen skall tas in i&lt;br&gt;jämställdhetsplanen syftar inte till att ge JämO möjlighet att övervaka arbets-&lt;br&gt;givarens lönepolitik eller att kräva att arbetsgivaren skall vidta vissa specifika&lt;br&gt;åtgärder i fråga om lönesättningen för en viss arbetstagare. Syftet är istället att&lt;br&gt;göra arbetsgivaren medveten om förekomsten av eventuella osakliga löne-&lt;br&gt;skillnader mellan kvinnor och män på en arbetsplats och att bilda en grund för&lt;br&gt;det aktiva arbetet för att undanröja sådana skillnader. Om JämO skulle finna&lt;br&gt;att det förekommer lönediskriminering i ett enskilt fall kan denna liksom tidi-&lt;br&gt;gare angripas med stöd av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen innebär att en arbetsgivare alltid måste iaktta före-&lt;br&gt;skrifterna i 4-11 §§, oavsett om arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal i&lt;br&gt;dessa hänseenden och oavsett vad kollektivavtalet i så fall innehåller. Para-&lt;br&gt;grafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Möjligheten att avskära&lt;br&gt;JämO:s tillsyn genom att i kollektivavtal bestämma andra regler än i lagen för-&lt;br&gt;svinner således. Även om ett kollektivavtal om jämställdhet föreligger på-&lt;br&gt;verkar ett sådant dock inte skyldigheterna enligt lagen eller området för&lt;br&gt;JämO:s tillsyn. Detta gäller oavsett om avtalet går längre än lagens regler eller&lt;br&gt;inte eller om det till och med skulle stadga att lagens regler inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 30 § har JämO tillsyn över att jämställdhetslagen efterlevs och kan&lt;br&gt;enligt 35 § begära vitesföreläggande hos Jämställdhetsnämnden om arbets-&lt;br&gt;givaren inte följer föreskrifterna om aktiva åtgärder och om jämställdhetsplan.&lt;br&gt;Eftersom dessa föreskrifter enligt förslaget blir tillämpliga oavsett om det&lt;br&gt;finns ett kollektivavtal om jämställdhet eller inte kommer JämO att kunna ut-&lt;br&gt;öva sin tillsyn över hela arbetsmarknaden. JämO får därigenom också en ut-&lt;br&gt;sträckt möjlighet att begära in uppgifter från arbetsgivaren enligt 33 §. Det bör&lt;br&gt;i det sammanhanget erinras om den särskilda regel om sekretess hos JämO&lt;br&gt;och hos Jämställdhetsnämnden som finns i 9 kap. 21 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kollektivavtal som kan finnas påverkas i princip inte av den föreslagna&lt;br&gt;lagändringen. Avtalens regler om jämställdhet hindrar dock inte JämO:s till-&lt;br&gt;syn. Mellan de parter som ingått avtalen gäller de givetvis fortfarande och&lt;br&gt;ifråga om brott mot föreskrifterna i ett sådant avtal gäller avtalets respektive&lt;br&gt;MBL:s påföljdsbestämmelser. Det skulle således teoretiskt kunna inträffa att,&lt;br&gt;i ett fall då ett kollektivavtal innehåller en reglering som sammanfaller med&lt;br&gt;lagen, en arbetsgivare som underlåter att följa såväl lagens som kollektiv-&lt;br&gt;avtalets regler både blir skyldig att betala vite enligt jämställdhetslagen och&lt;br&gt;skadestånd för kollektivavtalsbrott. Om detta skulle drabba arbetsgivaren&lt;br&gt;oskäligt hårt kan det givetvis beaktas vid bestämmandet av vitets storlek. En&lt;br&gt;sådan dubbel reglering är inte ny inom arbetsrätten. I ett ärende om tjänstetill-&lt;br&gt;sättning inom offentlig verksamhet kan således tillsättningsbeslutet över-&lt;br&gt;klagas samtidigt som det görs gällande att arbetsgivaren brutit mot jämställd-&lt;br&gt;hetslagens förbud mot könsdiskriminering vid anställning. Det skulle vidare&lt;br&gt;kunna inträffa fall då en arbetsgivare som vid lagens ikraftträdande är bunden&lt;br&gt;av ett kollektivavtal riskerar att drabbas av skadestånd om han följer ett vites-&lt;br&gt;föreläggande enligt jämställdhetslagen. Som Lagrådet påpekat är en sådan&lt;br&gt;ordning inte tillfredsställande. Det får förutsättas att JämO inte gör en fram-&lt;br&gt;ställning om vitesföreläggande innan arbetsgivaren har haft skäligt rådrum för&lt;br&gt;att undanröja denna risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som för närvarande reglerar möjligheterna att tillämpa kollektiv-&lt;br&gt;avtal som avviker från jämställdhetslagen också på oorganiserade arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagare, blir med den nya regleringen i 12 § överflödig. Paragrafen föreslås Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;därför upphävd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen föreslås upphävd. Syftet med paragrafen i dess ursprungliga ly-&lt;br&gt;delse var att tillämpningen av kollektivavtalen - som förutsattes innebära en&lt;br&gt;utveckling och anpassning av lagens grundläggande regler - skulle betraktas&lt;br&gt;som uttryck för god praxis på arbetsmarknaden och bilda mönster när lagens&lt;br&gt;motsvarande regler skulle tillämpas i jämförbara förhållanden. Kollektivavtal&lt;br&gt;skall enligt förslaget vara giltiga även i fortsättningen. Förekomsten av ett&lt;br&gt;sådant avtal inskränker dock inte arbetsgivarens skyldigheter att iaktta lagens&lt;br&gt;föreskrifter om aktiva åtgärder och om jämställdhetsplan. Genom denna för-&lt;br&gt;ändring blir det istället lagens regler som skall bilda mönster för vad som&lt;br&gt;skall anses åvila arbetsgivaren. Den anvisning som ges i paragrafen blir då&lt;br&gt;inte längre adekvat. Detta hindrar naturligtvis inte att kollektivavtal som går&lt;br&gt;längre än eller som på annat sätt utvecklar lagens regler också i fortsättningen&lt;br&gt;kan tjäna som vägledning vid bedömningen av vad som kan anses som god&lt;br&gt;praxis på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjorts en redaktionell ändring. Hänvisningen till &amp;quot;på arbets-&lt;br&gt;marknaden&amp;quot; har slopats. Vidare har uttrycket &amp;quot;arbete som är lika eller som är&lt;br&gt;att betrakta som likvärdigt&amp;quot; bytts ut mot &amp;quot;arbete som är att betrakta som lika&lt;br&gt;eller likvärdigt&amp;quot;. Syftet är att bättre klargöra paragrafens tillämpningsområde.&lt;br&gt;Motiveringen till ändringarna har behandlats i avsnitt 7.2.2 och 7.2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen i paragrafens första stycke är ny. Ändringen har i huvudsak&lt;br&gt;utformats efter Lagrådets förslag. Innebörden av den är att JämO är behörig&lt;br&gt;att föra talan också på annan grund och att framställa också annat yrkande än&lt;br&gt;vad ombudsmannen kan göra enligt bestämmelserna i jämställdhetslagen.&lt;br&gt;JämO bör dock föra sådan talan endast om ombudsmannen anser att det är&lt;br&gt;lämpligt att detta sker i samma rättegång. Den lagstiftning som därvid kan&lt;br&gt;komma i fråga torde främst vara lagen (1982:80) om anställningsskydd och&lt;br&gt;lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Självfallet bör&lt;br&gt;det inte komma i fråga att JämO åberopar exempelvis bestämmelserna i den&lt;br&gt;föreslagna lagen mot etnisk diskriminering som grund utan att detta har före-&lt;br&gt;gåtts av samråd och överenskommelse med DO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 47 § gäller att när en arbetstagarorganisation enligt reglema i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister har rätt att föra talan för&lt;br&gt;en enskild medlem, får JämO göra detta bara om organisationen inte gör det.&lt;br&gt;Om en arbetstagarorganisation vill föra talan för en medlem enligt jämställd-&lt;br&gt;hetslagen blir det enligt den föreslagna lydelsen inte aktuellt för JämO att föra&lt;br&gt;talan för medlemmen, vare sig med stöd av jämställdhetslagen eller någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan lagstiftning. Det skulle teoretiskt kunna inträffa att den fackliga organi- Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;sationen t.ex. vill angripa en uppsägning med stöd av anställningsskydds-&lt;br&gt;lagen men inte enligt jämställdhetslagen medan JämO är beredd att föra talan&lt;br&gt;enligt denna lag. Något hinder mot detta föreligger inte förutsatt att det inte&lt;br&gt;kan anses röra sig om samma talan i de båda rättegångarna. Detta får avgöras&lt;br&gt;enligt allmänna regler om rättskraft och litis pendens. Skulle det visa sig att&lt;br&gt;det är fråga om samma talan är JämO:s rätt att föra talan subsidiär till den&lt;br&gt;fackliga organisationens enligt 47 §. Det får dock förutsättas att en sådan&lt;br&gt;situation kan lösas praktiskt genom överenskommelse mellan den fackliga&lt;br&gt;organisationen och JämO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke görs en redaktionell ändring med anledning av&lt;br&gt;ändringen i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Lagen om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreskrivs att när föräldrarna gemensamt har vårdnaden om&lt;br&gt;barnet har varje förälder rätt att få föräldrapenning under hälften av den tid&lt;br&gt;som föräldrapenning kan utges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket har införts en undantagsbestämmelse för förälder som på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet.&lt;br&gt;Med uttrycket &amp;quot;varaktigt&amp;quot; avses att den bristande förmågan att vårda barnet i&lt;br&gt;princip skall vara bestående eller att den i vart fall kan antas kvarstå under den&lt;br&gt;tid som föräldrapenning kan utges, dvs. till dess barnet har fyllt åtta år eller&lt;br&gt;den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Att föräldern på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet&lt;br&gt;bör styrkas genom ett läkarutlåtande av vilket framgår sjukdomens eller hand-&lt;br&gt;ikappets inverkan på förälderns förmåga att vårda barnet. Med &amp;quot;den andra&lt;br&gt;föräldern&amp;quot; avses såväl biologisk förälder som den som likställs med förälder&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket b-c.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjätte stycket har justerats så att möjligheten att överlåta ersättningsdagar&lt;br&gt;till förmån för den andra föräldern begränsas såtillvida att 30 dagar av de dag-&lt;br&gt;ar en förälder har inte skall kunna överlåtas. Samma begränsning gäller vid&lt;br&gt;flerbamsbörd. Om vårdnadsförhållandena förändras innan samtliga dagar&lt;br&gt;med föräldrapenning har utnyttjats, får möjligheterna att överlåta rätt till för-&lt;br&gt;äldrapenning bedömas med hänsyn till de nya förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens femte stycke har ändrats så att föräldrapenningnivån för föräldrar&lt;br&gt;med gemensam vårdnad blir 90 procent av den sjukpenninggrundande in-&lt;br&gt;komsten under de första 30 dagarna för vardera föräldern och 80 procent för&lt;br&gt;resterande tio månader. Detsamma gäller vid flerbamsbörd. Om en förälder&lt;br&gt;ensam har vårdnaden om barnet har den föräldern rätt till föräldrapenning på&lt;br&gt;90-procentsnivån under de första två månaderna. Om en förälder på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukdom eller handikapp varaktigt saknar förmåga att vårda barnet har den Prop. 1993/94:147&lt;br&gt;andra föräldern rätt till föräldrapenning på 90-procentsnivån under de första&lt;br&gt;två månaderna. Någon möjlighet att &amp;quot;varva&amp;quot; dagar som ersätts enligt 90-pro-&lt;br&gt;centsnivån med dagar som ersätts enligt 80-procentsnivån finns alltså inte. En&lt;br&gt;följd av detta blir att för en förälder som inte uppfyllt kvalifikationsvillkoret i&lt;br&gt;andra stycket kan de första 30 dagarna komma att ersättas endast enligt&lt;br&gt;garantinivån. Vad gäller uttrycket &amp;quot;varaktigt&amp;quot; hänvisas till författnings-&lt;br&gt;kommentaren till 4 kap. 3 §. Som anförts där avses också med &amp;quot;den andra&lt;br&gt;föräldern&amp;quot; såväl biologisk förälder som den som likställs med förälder enligt&lt;br&gt;2 § första stycket b-c. För dagar då rätt till föräldrapenning överlåts enligt 4&lt;br&gt;kap. 3 § utges föräldrapenning enligt samma nivå som skulle ha utgetts om&lt;br&gt;någon överlåtelse inte hade skett. Det sagda innebär t.ex. att en förälder som&lt;br&gt;ensam har vårdnaden om barnet kan överlåta dagar med ersättning på 90-pro-&lt;br&gt;centsnivån till en styvförälder till barnet. Om vårdnadsförhållandena ändras&lt;br&gt;innan samtliga dagar med föräldrapenning på 90-procentsnivån har tagits ut&lt;br&gt;får i likhet med vad som gäller beträffande möjligheterna att överlåta rätten till&lt;br&gt;föräldrapenning, även frågan om fördelning av dagar med respektive ersätt-&lt;br&gt;ningsnivå bedömas efter de nya förhållandena. Antalet dagar med ersättning&lt;br&gt;enligt 90-procentsnivån kan således aldrig bli fler än sammanlagt 60.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglema träder i kraft den 1 januari 1995. De nya reglema gäller bara&lt;br&gt;bam som föds efter lagens ikraftträdande. När det gäller den sänkta ersätt-&lt;br&gt;ningsnivån för föräldrapenningen skall dock för dagar som tas ut efter ut-&lt;br&gt;gången av 1996 de nya reglema tillämpas även för bam som har fötts före&lt;br&gt;den första januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Uppföljning av handlingsplan för&lt;br&gt;jämställdhetspolitiken 1988-1993&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning .........................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Kvinnornas roll i ekonomin.............................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Jämställdhet på arbetsmarknaden......................... 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknad.................................. 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsfrågor.................................. 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny jämställdhetslag............................. 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sexuella trakasserier i arbetslivet....................... 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regional- och näringslivsfrågor....................... 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pilotkommuner för jämställdhet....................... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Jämställdhet i utbildningen............................. 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet - ett utbildningspolitiskt mål................. 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsfrågor i lärarutbildningen................... 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Jämställdhet i familjen................................ 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Män och föräldraledighet............................ 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Män i barnomsorgen............................... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Kvinnors inflytande................................. 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Våld mot kvinnor................................... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Propositionen om jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105,&lt;br&gt;bet. 1987/88:AU 17, rskr. 1987/88:364) som antogs av riksdagen i juni 1988&lt;br&gt;hade formen av en femårig handlingsplan. Tidsbestämda mål och vissa åt-&lt;br&gt;gärder för att nå målen föreslogs i fråga om kvinnors roll i ekonomin, kvin-&lt;br&gt;nors inflytande samt jämställdhet på arbetsmarknaden, i utbildningen och i&lt;br&gt;familjen. Handlingsplanen rörde ett flertal samhällssektorer med en viss&lt;br&gt;tyngdpunkt på arbetsmarknads- och utbildningsområdena. I propositionen&lt;br&gt;Olika på lika villkor om en ny jämställdhetslag, m.m. (prop. 1990/91:113,&lt;br&gt;bet. 1990/91:AU 17, rskr. 1990/91:364) föreslogs ytterligare åtgärder för att&lt;br&gt;förstärka och bredda handlingsplanen, liksom åtgärder för att motverka våld&lt;br&gt;mot kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planen hade som ett uttalat syfte att ge möjlighet till en större långsiktighet&lt;br&gt;i arbetet men också att markera en höjd ambitionsnivå för jämställdhets-&lt;br&gt;politiken. Till detta kan läggas syftet att förtydliga och konkretisera regering-&lt;br&gt;ens insatser på detta politikområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planen har i dessa avseenden också haft sådana effekter. Den var en hand-&lt;br&gt;lingsplan för regeringens arbete med frågorna under den aktuella perioden&lt;br&gt;och angav samtidigt riktningen för det samlade arbetet för jämställdhet i sam-&lt;br&gt;hället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa områden i handlingsplanen kan tydliga positiva resultat note-&lt;br&gt;ras, t.ex. den ökade kvinnorepresentationen i statliga styrelser m.m. samt ut-&lt;br&gt;vecklingen av andelen kvinnor som skolledare. Inom andra områden, t.ex.&lt;br&gt;utjämning av löner mellan kvinnor och män eller en ökad andel utbildningar&lt;br&gt;och yrkesområden med en jämn könsfördelning, har emellertid sådana posi-&lt;br&gt;tiva förändringar ännu inte kommit till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder och satsningar som föreslogs på handlingsplanens fem om-&lt;br&gt;råden har nu genomförts. Vissa initiativ därutöver har också under perioden&lt;br&gt;tagits av regeringen. En utförligare redovisning av utfallet av handlingsplanen&lt;br&gt;finns i en inom Socialdepartementet upprättad promemoria (dnr&lt;br&gt;S94/1241/Järn).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett finns det i dag en större medvetenhet och en större bredd i&lt;br&gt;kunskapen om jämställdhetsfrågor än för fem år sedan. Många känner till att&lt;br&gt;det finns skillnader i villkor för kvinnor och män, att det är viktigt att ta vara&lt;br&gt;på både kvinnors och mäns kompetens, att det behövs både kvinnor och män&lt;br&gt;i beslutande församlingar, att det finns löneskillnader som beror på kön.&lt;br&gt;Vidare finns en större medvetenhet om vikten av att båda föräldrarna delar på&lt;br&gt;det praktiska ansvaret för hem och bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också blivit allt tydligare att jämställdhet i betydande utsträckning&lt;br&gt;handlar om hur makten och inflytandet i samhället är fördelat mellan kvinnor&lt;br&gt;och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Kvinnornas roll i ekonomin&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av utvecklingen: Kvinnor har lägre inkomster&lt;br&gt;än män vilket har samband dels med den ojämna fördelningen av betalt&lt;br&gt;och obetalt arbete mellan kvinnor och män, dels med att kvinnor har&lt;br&gt;lägre löner än män. För att belysa kvinnors och mäns ekonomiska&lt;br&gt;situation har undersökningar och utredningar initierats. Bland annat har&lt;br&gt;löneskillnaderna mellan kvinnor och män utretts, en första riks-&lt;br&gt;representativ tidsanvändningsundersökning har genomförts och i de två&lt;br&gt;senaste Långtidsutredningarna har kvinnors ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;analyserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I handlingsplanen angavs ekonomiskt oberoende byggt på egen försörj-&lt;br&gt;ning som ett centralt mål i jämställdhetspolitiken. Skillnaderna i ekonomisk&lt;br&gt;standard mellan kvinnor och män skulle utjämnas framför allt genom att mot-&lt;br&gt;arbeta den könsuppdelade arbetsmarknaden och genom att utjämna fördel-&lt;br&gt;ningen mellan kvinnor och män av betalt och obetalt arbete. För att främja en&lt;br&gt;sådan utveckling har under femårsperioden ett utvecklingsarbete påbörjats&lt;br&gt;genom insamling och systematisering av data om fördelningen av ekono-&lt;br&gt;miska resurser mellan kvinnor och män. Fortlöpande redovisningar och ana-&lt;br&gt;lyser är en förutsättning för att kunna vidta åtgärder som stöder utvecklingen&lt;br&gt;mot en jämn fördelning mellan kvinnor och män av samhällets ekonomiska&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att närmare belysa skillnaderna mellan kvinnors och mäns tid vad&lt;br&gt;gäller förvärvsarbete, hemarbete, fritidsaktiviteter etc. uppdrog regeringen åt&lt;br&gt;Statistiska centralbyrån (SCB) att genomföra en tidsanvändningsunder-&lt;br&gt;sökning. En rapport lämnades i oktober 1992. Undersökningen som är en&lt;br&gt;urvalsundersökning bland yrkesverksamma personer i Sverige visar bl.a. att&lt;br&gt;drygt en tredjedel av människors tid upptas av arbete. Kvinnor förvärvs-&lt;br&gt;arbetar i genomsnitt 27 timmar per vecka medan män förvärvsarbetar 41 tim-&lt;br&gt;mar i genomsnitt. Kvinnor använder i genomsnitt 33 timmar per vecka och&lt;br&gt;män 20 timmar för hemarbete. Kvinnor och män ägnar således ungefär lika&lt;br&gt;mycket tid åt arbete. Skillnaden är att kvinnor får sämre ekonomisk ersättning&lt;br&gt;för sitt arbete eftersom hemarbetet är obetalt och inte pensionsgrundande.&lt;br&gt;Störst likhet mellan kvinnors och mäns tidsanvändning finns i gruppen sam-&lt;br&gt;boende barnlösa där båda arbetar heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade i juni 1991 en särskild utredare för att utreda arten&lt;br&gt;och orsakerna till löneskillnader mellan kvinnor och män samt möjligheter att&lt;br&gt;komma till rätta med förekommande lönediskriminering på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Utredaren lämnade sitt betänkande (SOU 1993:7) Löneskillnader och löne-&lt;br&gt;diskriminering, om kvinnor och män på arbetsmarknaden i februari 1993. Av&lt;br&gt;utredningen framgår att löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortfarande&lt;br&gt;är betydande. Till en del kan dessa skillnader förklaras med kvinnors och&lt;br&gt;mäns olika fördelning efter yrke eller befattning, kvalifikationsnivå, ålder och&lt;br&gt;utbildning. Det finns emellertid, enligt utredningen, löneskillnader som inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;går att förklara, löneskillnader som varierar mellan 1 och 8 procent. Förslag i&lt;br&gt;Löneskillnadsutredningens betänkande behandlas i föreliggande proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Långtidsutredningarna 1990 och 1992 inom Finansdepartementet har&lt;br&gt;särskilt kvinnornas situation analyserats (LU 90 bil. 23 och LU 92 bil. 16).&lt;br&gt;Dessa utredningar har bl.a. visat att kvinnors ekonomiska beroende av en-&lt;br&gt;skilda män under de senaste decennierna har minskat genom att kvinnorna&lt;br&gt;ökat sitt arbetskraftsutbud. Samtidigt har deras beroende av politiska och&lt;br&gt;fackliga beslutsprocesser ökat. Vidare har påvisats hur förändringar i eko-&lt;br&gt;nomin påverkar och samverkar med utvecklingen av jämställdhet mellan&lt;br&gt;kvinnor och män och vad ett svenskt EU-medlemskap kan betyda i detta&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller övriga utredningar och kommittéer inom regeringskansliet har&lt;br&gt;■utiner utarbetats för att tillgodose kraven på att resultat och eventuella förslag&lt;br&gt;malyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Direktiv till sådana utredningar som&lt;br&gt;Kan få betydelse för samhällets jämställdhetsmål fastställs efter gemensam&lt;br&gt;beredning mellan Socialdepartementet och annat berört departement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1988 redovisas årligen för riksdagen vissa uppgifter avseende för-&lt;br&gt;delningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Dessa uppgifter&lt;br&gt;har utökats under loppet av femårsperioden och årets redovisning (bil. 2 i&lt;br&gt;denna proposition) är ytterligare utökad. En vidare utveckling av denna&lt;br&gt;redovisning kommer att ske i samband med att regeringen tillsätter en utred-&lt;br&gt;ning som skall belysa skillnader i kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska&lt;br&gt;resurser och möjligheter att utöva ekonomisk makt på individnivå, familjenivå&lt;br&gt;och samhällelig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linder femårsperioden har vidare en professur i nationalekonomi, särskilt&lt;br&gt;kvinnoforskning, inrättats vid universitetet i Lund (prop. 1989/90:90, bet.&lt;br&gt;1989/90:UbU 25, rskr. 1989/90:328). Därmed bör kunskaperna om kvinnors&lt;br&gt;roll i ekonomin i förhållande till mäns på sikt öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Jämställdhet på arbetsmarknaden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av utvecklingen: Generellt har inte någon&lt;br&gt;utveckling mot jämnare könsfördelning med avseende på&lt;br&gt;yrkesområden skett under perioden. Inom 21 av 52 yrkesområden har&lt;br&gt;dock könsfördelningen blivit jämnare medan det motsatta gäller för 19&lt;br&gt;yrkesområden. En fortsatt utjämning har ägt rum när det gäller&lt;br&gt;kvinnors och mäns sysselsättning, såväl nationellt som regionalt. Från&lt;br&gt;år 1990 beror denna förändring främst på att arbetslösheten ökat&lt;br&gt;snabbare för män än för kvinnor. Även skillnader i medelarbetstid per&lt;br&gt;vecka har minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal åtgärder för att förbättra kvinnors arbetsmiljö liksom för&lt;br&gt;att stödja kvinnors företagande och deras roll i den regionala&lt;br&gt;utvecklingen har vidtagits under perioden. Projektverksamhet har&lt;br&gt;bedrivits för att motverka sexuella trakasserier i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny jämställdhetslag trädde i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplanens mål för jämställdhet på arbetsmarknaden syftade dels till&lt;br&gt;att utjämna skillnader mellan kvinnors och mäns förvärvsarbete och arbets-&lt;br&gt;tider på såväl nationell som regional nivå, dels till att bryta könsuppdelningen&lt;br&gt;när det gäller yrkesområden och kvalifikations-/befattningsnivåer. För att&lt;br&gt;uppnå målen föreslogs åtgärder bl.a. inom arbetsmarknads-, arbetslivs-,&lt;br&gt;regional- och näringspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt kan sägas att femårsperiodens snabba utveckling från arbets-&lt;br&gt;kraftsbrist till hög arbetslöshet har påverkat insatser, arbetsmetodik och resul-&lt;br&gt;tat. Nya frågeställningar, problem och behov har tillkommit genom att antalet&lt;br&gt;arbetstillfällen inom mansdominerade branscher minskat drastiskt, samtidigt&lt;br&gt;som kvinnornas framtida arbetsmarknad blivit allt svårare att bedöma mot&lt;br&gt;bakgrund av den strukturomvandling som pågår bl.a. inom den offentliga&lt;br&gt;sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare utvecklingen mot ökande arbetskraftstal fortsatte under perio-&lt;br&gt;dens båda första år. Arbetslösheten var liten och låg dessutom på samma nivå&lt;br&gt;för både kvinnor och män, från att tidigare ha varit högre för kvinnor. Mot&lt;br&gt;slutet av år 1990 steg arbetslösheten brant, men betydligt mer för män än för&lt;br&gt;kvinnor. För första gången sedan år 1970 redovisade statistiken från arbets-&lt;br&gt;kraftsundersökningen (AKU) året därpå högre arbetslöshetstal för män än för&lt;br&gt;kvinnor. Skillnaden i sysselsättning mellan könen utjämnades därmed ytter-&lt;br&gt;ligare. Utjämningen kan avläsas såväl nationellt som regionalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen deltidssysselsatta har under femårsperioden minskat för kvinnor&lt;br&gt;och ökat för män. Skillnaden i veckoarbetstid mellan könen har därmed ut-&lt;br&gt;jämnats något. Proportionerna mellan kort och lång deltid har i stort varit de-&lt;br&gt;samma för kvinnorna under dessa år, medan en något ökande andel av de&lt;br&gt;deltidsarbetande männen nu har kort deltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i handlingsplanen uppsatta målen för en jämnare könsfördelning inom&lt;br&gt;olika yrkesområden utgick från AKU:s indelning i 52 grupper. Antalet yrkes-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områden med jämn fördelning (dvs. att båda könen är representerade med&lt;br&gt;minst 40 procent) har minskat från fem till tre under åren 1988-1993. Antalet&lt;br&gt;områden med stark snedfördelning (dvs. med minst 90 procent arbetstagare&lt;br&gt;av samma kön) har dock minskat från 15 till 14. Könsfördelningen har blivit&lt;br&gt;jämnare inom 21 yrkesområden och mindre jämn inom 19. Sammanfatt-&lt;br&gt;ningsvis kan konstateras att kvinnor under de aktuella åren ökat sina andelar&lt;br&gt;på fler mansdominerade yrkesområden än män inom kvinnodominerade. För-&lt;br&gt;ändringarna sker långsamt och behöver följas under längre tid än handlings-&lt;br&gt;planens fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet att studera förändringar över längre perioder gäller även för&lt;br&gt;kvalifikationsgrad och befattningsnivå. Andelen kvinnor i arbete av rutin-&lt;br&gt;karaktär är mycket större än andelen män, medan motsatsen råder för chefs-&lt;br&gt;poster. Dessa förhållanden belystes år 1992 i studien Man är chef, som SCB&lt;br&gt;genomförde på regeringens uppdrag och som ger möjlighet att återkommande&lt;br&gt;följa utvecklingen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisas de viktigaste åtgärderna inom berörda politik-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom arbetsmarknadspolitikens område föreslogs fortsatta insatser mot del-&lt;br&gt;tidsarbetslösheten samt ökade aktiviteter från arbetsförmedlingens sida för att&lt;br&gt;bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När handlingsplanen antogs hade insatser mot den ökande deltidsarbets-&lt;br&gt;lösheten inom främst den kommunala sektorn inletts. Dessa vidgades under&lt;br&gt;följande år till fler branscher och fortsatte i stor omfattning så länge efter-&lt;br&gt;frågan på arbetskraft var stor, men i takt med den växande arbetslösheten&lt;br&gt;ökade även den registrerade deltidsarbetslösheten kraftigt. Andelen kvinnor&lt;br&gt;bland de deltidsarbetslösa har minskat under perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiskt största satsningen inom arbetsmarknadsområdet avsåg en&lt;br&gt;femårig försöksverksamhet med stödinsatser före, under och efter genom-&lt;br&gt;gången arbetsmarknadsutbildning för kvinnor respektive män som väljer för&lt;br&gt;sitt kön otraditionell utbildning. Högst 10 000 kronor per individ har under&lt;br&gt;perioden kunnat disponeras av länsarbetsnämnd eller arbetsförmedling för&lt;br&gt;särskilda insatser, upp till ett belopp på 70 miljoner kronor årligen (dvs.&lt;br&gt;högst 7 000 personer per år).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) egen uppföljning visar att medlen an-&lt;br&gt;vänts i ringa utsträckning (ca 50 miljoner kronor under hela perioden). Några&lt;br&gt;resultatmått i form av antal personer som fått del av stödet föreligger ej. AMS&lt;br&gt;redovisar inga skäl till den låga förbrukningen, men konstaterar att insatser&lt;br&gt;för kvinnor finansieras över olika anslag varför beloppet inte ger någon&lt;br&gt;totalbild av verkets insatser på området. De projekt som genomförts har enligt&lt;br&gt;AMS varit framgångsrika och även medfört goda möjligheter till metod-&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheten avslutades i och med budgetåret 1992/93. Rege-&lt;br&gt;ringen konstaterade emellertid i 1993 års kompletteringsproposition att pro-&lt;br&gt;blemet med en könsuppdelad arbetsmarknad på intet sätt är löst. Därför före-&lt;br&gt;slogs att 30 miljoner kronor av medlen får kvarstå för att även fortsättningsvis&lt;br&gt;användas för projekt som syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmark-&lt;br&gt;naden. Medlen skall även användas för utbildningsinsatser för den egna&lt;br&gt;personalen i samband med projekten. AMS fick samtidigt uppdraget att under&lt;br&gt;hösten 1993 till regeringen redovisa sin strategi för hur detta arbete skall be-&lt;br&gt;drivas under de närmaste tre åren. I uppdraget ingår även att utveckla ett upp-&lt;br&gt;följningssystem som ger förutsättningar att kontinuerligt följa verkets jäm-&lt;br&gt;ställdhetsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu tilldelade projektmedlen har fördelats till länsarbetsnämnderna efter&lt;br&gt;ansökan hos AMS. Alla län finns representerade med åtminstone ett - ofta&lt;br&gt;flera - projekt och varje län har utsett en kontaktperson. En lägesrapport&lt;br&gt;kommer att ställas samman till budgetårsskiftet 1994/95 och erfarenheterna&lt;br&gt;från innevarande år kommer att ligga till grund för revideringar av det strate-&lt;br&gt;gidokument som verket presenterat enligt ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen 1993/94:100, bilaga 11, slagit fast&lt;br&gt;att arbetet med att åstadkomma en mindre könsuppdelad arbetsmarknad måste&lt;br&gt;bedrivas både i ett kort- och ett långsiktigt perspektiv, i låg- såväl som i hög-&lt;br&gt;konjunktur. En mängd olika åtgärder behövs och nya uppslag måste prövas.&lt;br&gt;Möjlighet att pröva nya och annorlunda arbetsuppgifter finns för både kvin-&lt;br&gt;nor och män genom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Viktiga upp-&lt;br&gt;gifter för arbetsförmedlingen att arbeta vidare med är enligt propositionen&lt;br&gt;stimulans till kvinnors nyföretagande samt att uppmärksamma de unga flickor&lt;br&gt;och kvinnor som genomgått utbildning till mansdominerade yrken inför deras&lt;br&gt;övergång till arbete. Särskild uppmärksamhet skall vidare ägnas åt att bredda&lt;br&gt;arbetsmarknaden för kvinnor i regionalpolitiskt prioriterade områden. För att&lt;br&gt;ge Arbetsmarknadsverket fortsatta förutsättningar att utveckla metodik och&lt;br&gt;pröva nya vägar för att minska könsuppdelningen på arbetsmarknaden före-&lt;br&gt;slår regeringen att AMS också för budgetåret 1994/95 får förfoga över&lt;br&gt;30 miljoner kronor för projektverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom senare års höga arbetslöshet har arbetsmarknadspolitiken tvingats&lt;br&gt;verka i en omfattning den inte är konstruerad för. Regeringen kommer därför&lt;br&gt;att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning (dir. 1993:132). I&lt;br&gt;uppdraget ingår också att analysera hur arbetsmarknadspolitiken kan bidra till&lt;br&gt;att minska könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Utredningen skall dess-&lt;br&gt;utom analysera de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av samtliga de för-&lt;br&gt;slag som läggs fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A rbetslivsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplanens åtgärder inom arbetslivspolitiken avsåg bl.a. förbättringar&lt;br&gt;av kvinnors arbetsmiljö och Arbetarskyddsstyrelsens roll/ansvar i detta sam-&lt;br&gt;manhang, utformning av handverktyg som passar kvinnor samt inrättande av&lt;br&gt;ett särskilt jämställdhetsprogram vid Arbetsmiljöfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I handlingsplanen påvisades stora brister i kunskaperna om kvinnors&lt;br&gt;arbetsmiljö. Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) utformade därför år 1990 på&lt;br&gt;regeringens uppdrag ett handlingsprogram för arbetsmiljöinsatser inom några&lt;br&gt;särskilt utvalda kvinnodominerade branscher (kontorsarbete, elektroindustri,&lt;br&gt;förskola och sjukvård). En oroande utveckling beskrevs där och behovet av&lt;br&gt;kraftfulla insatser påtalades. Arbetsmiljökommissionens betänkande Arbete&lt;br&gt;och hälsa (SOU 1990:49), som avlämnades ungefär samtidigt, visade på&lt;br&gt;samma behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1991 genomfördes en rad ändringar i arbetsmiljölagen, som innebar&lt;br&gt;en höjd ambitionsnivå i flera viktiga avseenden och som är av stor betydelse&lt;br&gt;för det fortsatta utvecklingsarbetet kring kvinnors arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i olika sammanhang angivit att kvinnors arbetsmiljö måste&lt;br&gt;bli föremål för mer omfattande insatser. Det har bl.a. lett till att området&lt;br&gt;prioriterats inom Arbetarskyddsverket och att särskilda resurser avsatts.&lt;br&gt;Arbete pågår med att integrera åtgärdsförslagen i det ovannämnda handlings-&lt;br&gt;programmet för kvinnors arbetsmiljö i moderniseringen av Yrkesinspek-&lt;br&gt;tionens tillsyn. Under hösten 1993 har ett flerårigt metodutvecklingsprojekt&lt;br&gt;startat i syfte att öka inspektionens kompetens inom området. Arbetet kommer&lt;br&gt;att samordnas med insatser i samband med den nya föreskriften om intern-&lt;br&gt;kontroll och även omfatta utbildnings- och informationsinsatser. Utvärdering&lt;br&gt;kommer att ske successivt. Till detta arbete kommer även att knytas projekt&lt;br&gt;om kvinnliga läkares arbetsmiljö och om belastningsskador till följd av en-&lt;br&gt;sidigt monotont arbete inom verkstadsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inrättandet av Arbetslivsfonden år 1990 innebaren ambitionshöjning&lt;br&gt;i arbetsmiljöarbetet. Något fler kvinnor än män ingår i de arbetsplatsprogram&lt;br&gt;som hittills beviljats medel. Samtidigt visar en specialanalys av ett antal fall-&lt;br&gt;studier att kvinnor på mansdominerade industriarbetsplatser tenderar att&lt;br&gt;hamna i bakgrunden, trots att det är kvinnorna som har de mest monotona&lt;br&gt;jobben. En särskild arbetsgrupp, ALFA-Q, med en kontaktperson i vaije län,&lt;br&gt;har i uppdrag att stödja arbetet för att förnya kvinnors arbetsliv. Fondens&lt;br&gt;centrala styrelse har antagit ett program för gruppens arbete som skall gälla&lt;br&gt;fram till den 1 juli 1995 då fonden avvecklas. Ett viktigt inslag i programmet&lt;br&gt;är att dokumentera och sprida de kunskaper som fonden byggt upp om kvin-&lt;br&gt;nors arbetsmiljö till andra aktörer inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöfonden, Arbetslivscentrum, Arbetsmiljöinstitutet, Folkhälso-&lt;br&gt;institutet m.fl. andra organ har under perioden bedrivit arbete som på ett&lt;br&gt;betydelsefullt vis ökat kunskapen om kvinnors arbetsliv. Detta arbete fort-&lt;br&gt;sätter. Folkhälsoinstitutet har därvid en viktig roll som kunskapsbank, in-&lt;br&gt;formationsspridare och stöd för aktörer på olika nivåer i samhälle och arbets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liv. I många fall har även insatser som görs på temat kvinnors hälsa nära&lt;br&gt;samband med frågor om kvinnors arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån den forskning om handverktyg som initierats genom handlings-&lt;br&gt;planen och som genomförts vid Arbetsmiljöinstitutet pågår nu ett arbete med&lt;br&gt;att ta fram prototyper som bättre än dagens verktyg skall passa både kvinnor&lt;br&gt;och män. Syftet är att göra de tio vanligaste problemverktygen inom industrin&lt;br&gt;ergonomiskt utformade och kommersiellt tillgängliga inom en snar framtid.&lt;br&gt;Arbetet görs i samverkan mellan brukare, distributörer, tillverkare och for-&lt;br&gt;skare och stöds av Arbetslivsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1993 infördes vissa ändringar av begreppet arbetsskada i lagen&lt;br&gt;(1976:380) om arbetsskadeförsäkring som bl.a. innebar att kravet att kunna&lt;br&gt;påvisa orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades&lt;br&gt;skada skärptes. Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 upp-&lt;br&gt;dragit till Riksförsäkringsverket att följa utfallet av denna lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt jämställdhetsprogram (Kvinnor och Män i samverkan, det s.k.&lt;br&gt;KOM-programmet) inrättades vid Arbetsmiljöfonden på regeringens uppdrag&lt;br&gt;hösten 1988 och har under sin femåriga period disponerat ca 75 miljoner&lt;br&gt;kronor. Programmets prioriterade områden har varit arbetsorganisation och&lt;br&gt;arbetstider, värdering av kvinnors och mäns arbete samt rollfördelningen&lt;br&gt;mellan kvinnor och män. Vidare har en del kultursatsningar gjorts i&lt;br&gt;opinionsbildande syfte. Ungefär hälften av programmets resurser har koncen-&lt;br&gt;trerats till breda satsningar i tre regioner (fem län). En forskargrupp har varit&lt;br&gt;knuten till programmet för att ge metodstöd vid uppläggning av projekt och&lt;br&gt;för att utvärdera KOM-programmet i dess helhet. Ett tjugotal rapporter har&lt;br&gt;hittills publicerats av forskargruppen, som kommer att slutföra sitt uppdrag&lt;br&gt;till halvårsskiftet 1994. Inom KOM-programmet har erfarenheterna av den&lt;br&gt;femåriga verksamheten samlats i olika skrifter som presenterats vid pro-&lt;br&gt;grammets avslutning i januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från KOM-programmet har även givit spridningseffekter&lt;br&gt;inom Arbetsmiljöfondens övriga verksamhet. Som exempel kan nämnas att&lt;br&gt;fonden i januari 1993 bildade ett särskilt projektområde för forskning om&lt;br&gt;Genus i arbetslivet och att könsperspektivet beaktas i allt fler av fondens&lt;br&gt;verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen 1993/94:100, bilaga 11, aktualiserat&lt;br&gt;frågor om arbetstid och arbetstidsförkortningar. En pågående översyn av&lt;br&gt;ledighetslagarna kommer att avslutas under våren 1994. Samtliga dessa&lt;br&gt;frågeställningar är viktiga ur jämställdhetssynpunkt då de har betydelse för&lt;br&gt;både kvinnors och mäns möjligheter att förena förvärvsarbete och föräldra-&lt;br&gt;skap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny jämställdhetslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som förutskickades i handlingsplanen tillkallades år 1988 en sär-&lt;br&gt;skild utredare, vars utvärdering av jämställdhetslagen (betänkandet Tio år&lt;br&gt;med jämställdhetslagen SOU 1990:41) låg till grund för en ny jämställdhets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag från den 1 januari 1992 (SFS 1991:433). Den nya lagen är liksom den&lt;br&gt;tidigare uppbyggd med regler som dels ålägger arbetsgivaren att bedriva ett&lt;br&gt;aktivt jämställdhetsarbete, dels förbjuder könsdiskriminering i arbetslivet. I&lt;br&gt;den nya lagen infördes en skyldighet för arbetsgivaren att underlätta för både&lt;br&gt;kvinnor och män att förena förvärvsarbete och föräldraskap, liksom för att&lt;br&gt;motverka att arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier eller för trakasserier&lt;br&gt;på grund av en anmälan om könsdiskriminering. Vidare infördes en be-&lt;br&gt;stämmelse om att arbetsgivare som har tio anställda eller fler skall åläggas att&lt;br&gt;årligen upprätta en plan för det jämställdhetsarbete som skall bedrivas under&lt;br&gt;det kommande året. Vikten av att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för&lt;br&gt;att jämställdhet i arbetslivet skall uppnås betonas i den nya lagen, liksom att&lt;br&gt;lagen främst siktar till att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet. Särskilt vik-&lt;br&gt;tigt är att parterna gemensamt verkar för att utjämna och förhindra skillnader&lt;br&gt;som beror på kön när det gäller löner och andra anställningsvillkor. Förbuden&lt;br&gt;mot könsdiskriminering skärptes på vissa punkter. Det gällde främst förbudet&lt;br&gt;mot lönediskriminering som anpassades till vad som gäller inom EG. Ett ut-&lt;br&gt;tryckligt förbud mot indirekt diskriminering infördes också i lagen. JämO:s&lt;br&gt;ansvar för information och rådgivning vidgades dessutom till att omfatta även&lt;br&gt;utbildningsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ytterligare ändringar i jämställdhetslagen föreslås i denna proposition&lt;br&gt;(se avsnitt 2 och 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sexuella trakasserier i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt intentionerna i handlingsplanen uppmärksammades frågan om skydd&lt;br&gt;mot sexuella trakasserier i arbetslivet inom ramen för utvärderingen av den&lt;br&gt;tidigare jämställdhetslagen. Som framgår ovan ledde det till ett förstärkt&lt;br&gt;skydd i den nya lagen. Under år 1991 beviljade regeringen medel ur anslaget&lt;br&gt;för särskilda jämställdhetsåtgärder för några projekt på området. Året därpå&lt;br&gt;inbjöds arbetsmarknadens parter att inkomma med projektansökningar för att&lt;br&gt;synliggöra och motverka sexuella trakasserier på arbetsplatserna på bredare&lt;br&gt;front. Elva organisationer beviljades sammanlagt 1,5 miljoner kronor till&lt;br&gt;projekt som för närvarande successivt avslutas. En samlad redovisning&lt;br&gt;kommer att presenteras under år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regional- och näringslivsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom detta område föreslogs i handlingsplanen bl.a. åtgärder för att minska&lt;br&gt;antalet dispenser från könskvoteringsregeln inom det regionalpolitiska stödet,&lt;br&gt;insatser för kvinnliga företagare samt en kartläggning av andelen kvinnor i&lt;br&gt;beslutande positioner i näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könskvoteringsregeln inom det regionalpolitiska stödet, som infördes år&lt;br&gt;1974, innebär att minst 40 procent av de anställningar som skapas till följd av&lt;br&gt;stödet skall förbehållas vartdera könet. Länsarbetsnämnderna i stödlänen,&lt;br&gt;som då hade att besluta i frågan, inkom år 1990 på regeringens uppdrag med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingsplaner för att nedbringa antalet dispenser. Sedan dess har nämnder-&lt;br&gt;nas roll ändrats genom att beslut om stödet överfördes till länsstyrelserna år&lt;br&gt;1991. De senaste fem budgetåren har kvinnornas andel av de nytillkomna&lt;br&gt;jobben legat på 36, 35, 30, 38 respektive 30 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stödja kvinnor som startar eller driver företag initierade regeringen&lt;br&gt;ett treårigt projekt hos Statens Industriverk, vars arbete på området sedan&lt;br&gt;drivits vidare av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Utveck-&lt;br&gt;lingsfondernas verksamhet som särskilt riktar sig till kvinnor har ökat under&lt;br&gt;perioden. I de flesta fall är det fråga om rådgivning och utbildning samt åt-&lt;br&gt;gärder för att stimulera nätverk och gemensamma marknadsföringsinsatser.&lt;br&gt;Regeringen har under år 1993 gett NUTEK två nya uppdrag, där det ena av-&lt;br&gt;ser ett treårigt handlingsprogram för att främja kvinnors företagande inom&lt;br&gt;stödområdet och det andra vissa utvidgade insatser generellt i landet under&lt;br&gt;innevarande budgetår. Tjugo respektive fem miljoner kronor har avsatts för&lt;br&gt;dessa båda ändamål. NUTEK skall redovisa det senare uppdraget våren 1994&lt;br&gt;samt lämna förslag om framtida inriktning av åtgärderna. Regeringen avser&lt;br&gt;vidare att ge NUTEK i uppdrag att närmare utreda frågan om finansierings-&lt;br&gt;möjligheter för kvinnor som startar eget och bl.a. studera om befintliga&lt;br&gt;former behöver ändras eller nya skapas för att bättre passa kvinnors behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK har genomfört en kartläggning av hur stor andel av länsstyrelser-&lt;br&gt;nas projektmedel som använts särskilt till att förbättra kvinnornas villkor i&lt;br&gt;länen under åren 1987/88-89/90 (NUTEK, R 1992:15). Den kartläggningen&lt;br&gt;tillsammans med senare uppföljningar visar att andelen ökat från marginella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2,1 procent i början av perioden till 3,7 procent budgetåret 1990/91, för att de&lt;br&gt;båda följande åren minska. Budgetåret 1992/93 uppgick andelen till 2,6&lt;br&gt;procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två län har hittills tagit fasta på den regionalekonomiska kommitténs för-&lt;br&gt;slag från år 1989 (betänkandet Fungerande regioner i samspel SOU 1989:55)&lt;br&gt;om s.k. resurscentra för kvinnor och har introducerat en samverkan regionalt&lt;br&gt;och lokalt i denna form för att stärka kvinnornas position. Intresset för lik-&lt;br&gt;nande satsningar är stort i många andra län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Glesbygdsmyndigheten, som tillkom år 1991, har initierat ett program-&lt;br&gt;område för kvinnor och etablerat sig som en viktig part i arbetet med att stärka&lt;br&gt;kvinnornas villkor i glesbygd och på landsbygd. Även Lantbruksstyrel-&lt;br&gt;sen/Jordbruksverket har tagit viktiga initiativ på området som länsstyrelsernas&lt;br&gt;lantbruksenheter bygger vidare på. De tre län som ingår i stödområde 1 har&lt;br&gt;under senare år haft s.k. särskilda infrastrukturmedel som bl.a. använts till ett&lt;br&gt;programområde för kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) har av rege-&lt;br&gt;ringen år 1992 fått i uppdrag att särskilt uppmärksamma kvinnornas situation&lt;br&gt;i samband med studier av små och medelstora arbetsmarknaders utveck-&lt;br&gt;lingsmöjligheter. I sitt forskningsprogram för åren 1993-1996 fastslår ERU&lt;br&gt;att kvinnoperspektivet skall finnas med i vart och ett av de tre huvudområden&lt;br&gt;som är aktuella under perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens fortsatta regionalpolitiska insatser för kvinnor kommer att be-&lt;br&gt;handlas i den särproposition om regionalpolitiken som läggs fram för riks-&lt;br&gt;dagen under våren 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB har på regeringens uppdrag kartlagt andelen kvinnor i ledande ställ-&lt;br&gt;ning inom såväl privat som offentlig sektor (Man är chef, SCB 1992). Studi-&lt;br&gt;en visar att knappt 10 procent av cheferna inom privat sektor var kvinnor år&lt;br&gt;1990, medan motsvarande andel inom offentlig sektor var 30 procent. Under&lt;br&gt;våren 1993 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppgift att undersöka&lt;br&gt;möjligheterna till en jämnare könsfördelning på chefsnivå inom näringslivet.&lt;br&gt;Utredningens förslag som presenterats i februari 1994 (betänkandet Mäns&lt;br&gt;föreställningar om kvinnor och chefskap SOU 1994:3) behandlas i denna&lt;br&gt;proposition (se avsnitt 5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pilotkommunerför jämställdhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt handlingsplanen borde väsentligt bättre förutsättningar för jämställdhet&lt;br&gt;på lokal nivå kunna uppnås genom en samordning av insatserna inom flera&lt;br&gt;olika politikområden. En femårig försöksverksamhet genomfördes med en&lt;br&gt;sådan samordning i tre kommuner. En utvärdering av denna &amp;quot;pilotverksam-&lt;br&gt;het&amp;quot; i Bengtsfors, Södertälje och Umeå kommer att vara slutförd den 31 juli&lt;br&gt;1994. En preliminär bedömning är att det varit betydelsefullt med en central&lt;br&gt;placerad projektledare som lyft fram jämställdhetsfrågoma och synliggjort&lt;br&gt;problemen. Därigenom har kommunerna kommit att ta ett större ansvar för&lt;br&gt;det aktiva jämställdhetsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Jämställdhet i utbildningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av utvecklingen: Könsuppdelningen på olika&lt;br&gt;studievägar i gymnasieskolan och inom universitet och högskolor&lt;br&gt;består - med några undantag. I ett längre perspektiv har andelen flickor&lt;br&gt;inom teoretisk teknisk utbildning stadigt ökat. Andelen män/pojkar har&lt;br&gt;också ökat inom utbildning för vård och omsorg. Studieavbrotten har&lt;br&gt;minskat totalt. De elever som gjort ett otraditionellt val avbryter dock&lt;br&gt;oftare sina studier än andra elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i jämställdhetsarbetet inom utbildningen har för-&lt;br&gt;skjutits från en strävan att uppnå jämn könsfördelning på olika utbild-&lt;br&gt;ningsvägar till frågan om hur innehåll och metoder i undervisningen&lt;br&gt;bör förändras för att ge varje individ, oavsett kön, samma möjligheter&lt;br&gt;att utveckla sina personliga ambitioner, intressen och talanger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen kvinnliga skolledare har ökat markant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämnare fördelning av flickor och pojkar, kvinnor och män på olika&lt;br&gt;utbildningsvägar kommer på sikt att bryta den könsuppdelade arbetsmark-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naden. Handlingsplanens mål för utbildningsområdet formulerades med detta&lt;br&gt;som utgångspunkt. Det långsiktiga mål som sattes upp för såväl gymnasie-&lt;br&gt;skolan som universitet och högskolor var att ingetdera könet skulle vara&lt;br&gt;representerat med mindre än 40 procent inom de olika utbildningarna. För en&lt;br&gt;femårsperiod sattes därutöver upp konkreta mål för vissa studievägar. Sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder föreslogs inom både skolan och den högre utbildningen för att&lt;br&gt;målen skulle nås. Åtgärder föreslogs även för att öka andelen kvinnliga skol-&lt;br&gt;ledare liksom insatser i form av fortbildning av lärare och annan skol-&lt;br&gt;personal, utvecklingsarbete och fortsatt forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kvantitativa mål som formulerades för handlingsplanens fem år om en&lt;br&gt;jämnare könsfördelning på olika studievägar i gymnasieskolan och den högre&lt;br&gt;utbildningen har inte i något fall uppfyllts. Även om positiva tendenser kan&lt;br&gt;avläsas i ett längre perspektiv med en ökad andel kvinnor på teoretiska tek-&lt;br&gt;niska utbildningsvägar och fler män på vissa vård- och omsorgsutbildningar&lt;br&gt;är utvecklingen inte entydig. Det finns förändringar under perioden som visar&lt;br&gt;på motsatsen. Som exempel kan nämnas den industriella-tekniska linjen där&lt;br&gt;17 procent kvinnor antogs år 1987. Motsvarande andel år 1992 var 1 procent.&lt;br&gt;Inom universitet och högskolor var antalet institutioner där nyantagna studen-&lt;br&gt;ter till minst 91 procent dominerades av det ena könet omkring 130, läsåret&lt;br&gt;1988/89. Läsåret 1991/92 hade antalet ökat till 140, dvs. en förstärkning av&lt;br&gt;könsuppdelningen har skett. De informationssatsningar och kampanjer som&lt;br&gt;genomförts i syfte att minska könsbundna studieval har oftast givit tillfälliga&lt;br&gt;framgångar som avklingat när kampanjerna upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet om en ökad andel kvinnliga skolledare har uppfyllts och t.o.m.&lt;br&gt;överträffats. År 1992 var andelen kvinnliga rektorer 35 procent och andelen&lt;br&gt;kvinnliga studierektorer 42 procent. Det finns dock geografiska skillnader. I&lt;br&gt;några kommuner är könsfördelningen bland skolledarna relativt jämn medan&lt;br&gt;det i andra inte finns någon enda kvinnlig skolledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om målen bara delvis uppfyllts har handlingsplanen lett till en rad åt-&lt;br&gt;gärder som syftar till att främja jämställdhet i utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda satsningar har gjorts både inom skolan och universitet och hög-&lt;br&gt;skolor för att bryta det könsbundna studievalet och stimulera särskilt flickors&lt;br&gt;intresse för naturvetenskap och teknik. Ett exempel är de sommarkurser i&lt;br&gt;teknik som många kommuner anordnar för flickor i högstadiet. Särskilda&lt;br&gt;medel anslås sedan läsåret 1985/86 i statsbudgeten för den verksamheten.&lt;br&gt;Syftet med kurserna är, förutom att stimulera teknikintresset, att pröva peda-&lt;br&gt;goiska metoder som också kan användas i den vanliga skolundervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya undervisningsformer prövas också inom de teknik- och naturvetar-&lt;br&gt;centra som byggts upp på olika håll i landet. Dessa centra är fristående verk-&lt;br&gt;samheter som sinsemellan arbetar på olika sätt. De utnyttjas ofta av skolorna&lt;br&gt;och har en viktig funktion när det gäller fortbildning av lärare. Regeringen har&lt;br&gt;i årets budgetproposition (1993/94:100, bil. 9) föreslagit att 6 miljoner kronor&lt;br&gt;skall ställas till förfogande under två år för att stödja befintliga och blivande&lt;br&gt;teknik/ och naturvetarcentra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra insatser för att på lång sikt öka rekryteringen till tek-&lt;br&gt;nisk/naturvetenskaplig utbildning är dels ett uppdrag till Rådet för grund-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggande högskoleutbildning, dels ett uppdrag till Skolverket och Verket för&lt;br&gt;högskoleservice (VHS). Fem miljoner kronor per år skall under tre år an-&lt;br&gt;vändas av Grundutbildningsrådet för utveckling av både innehåll och utbild-&lt;br&gt;ningsformer inom den tekniska/naturvetenskapliga högre utbildningen i syfte&lt;br&gt;att göra utbildningen mer attraktiv för kvinnliga studenter. Sjutton miljoner&lt;br&gt;kronor får Skolverket och VHS använda under fem år (1993-98) för att&lt;br&gt;sprida goda idéer och modeller och för att ta fram en övergripande strategi för&lt;br&gt;metodutveckling av undervisningen i teknik och naturvetenskap. Särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet skall ägnas kvinnliga studenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bredda rekryteringsunderlaget till teknisk/naturvetenskaplig hög-&lt;br&gt;skoleutbildning inrättades fr.o.m. hösten 1992 ett tekniskt/naturvetenskapligt&lt;br&gt;basår. Det vänder sig till dem som gått samhällsvetenskaplig eller ekonomisk&lt;br&gt;linje i gymnasieskolan. Kvinnliga studerande ges förtur vid antagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhet - ett utbildningspolitiskt mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den pågående reformeringen av utbildningsväsendet har en ny an-&lt;br&gt;svarsfördelning mellan stat och kommun och ett nytt system med en mål- och&lt;br&gt;resultatorienterad styrning av skolan och universitet och högskolor genom-&lt;br&gt;förts. Klart uttalade mål för jämställdhetsarbetet i skolan har funnits sedan&lt;br&gt;slutet av 1960-talet. Det är emellertid först genom det nyligen införda styr-&lt;br&gt;systemet som krav ställs på återkommande uppföljning och utvärdering på&lt;br&gt;nationell nivå. Detta ger regering och riksdag betydligt ökade möjligheter att&lt;br&gt;följa utvecklingen av arbetet för att förverkliga jämställdhetsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 2 § skollagen (1990:1477) slås fast att &amp;quot;alla bam och ungdomar&lt;br&gt;skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för&lt;br&gt;barn och ungdom&amp;quot;. Vidare är enligt 2 kap. 8 § skollagen varje kommun&lt;br&gt;skyldig att i sin skolplan redovisa vilka åtgärder som kommunen avser att&lt;br&gt;vidta för att uppnå jämställdhet mellan könen inom skolområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med läsåret 1994/95 gäller en ny läroplan för de frivilliga skol-&lt;br&gt;formerna. Från samma tidpunkt skall vissa delar av den nya läroplanen för&lt;br&gt;det obligatoriska skolväsendet också kunna tillämpas. Av riktlinjerna (prop.&lt;br&gt;1992/93:220 och prop. 1992/93:250) för de nya läroplanerna framgår att&lt;br&gt;jämställdhet mellan kvinnor och män tillhör den värdegrund, som skolans&lt;br&gt;verksamhet skall bygga på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket redovisar i sin anslagsframställning för åren 1994/95-1996/97&lt;br&gt;arbetet med att utveckla en strategi för utvärdering och utveckling av jäm-&lt;br&gt;ställdhetsfrågoma inom ungdomsskolan. Bland annat framhålls att intresset&lt;br&gt;framöver mer måste &amp;quot;riktas mot kritisk granskning av hur kunskaper för-&lt;br&gt;medlas och införlivas samt effekterna av innehåll och budskap i läromedel&lt;br&gt;och undervisning.&amp;quot; En programövergripande plan för jämställdhetsfrågor&lt;br&gt;skall vara klar under våren 1994. Syftet är dels att definiera begreppet Jäm-&lt;br&gt;ställdhet utifrån ett skol- och elevperspektiv och ange vägledande principer&lt;br&gt;för arbetet, dels att ta fram en modell för hur samlade erfarenheter och kun-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skaper inom jämställdhetsområdet kan nyttiggöras bl.a. lokalt på de enskilda&lt;br&gt;skolorna. Hur jämställdhet som kunskapsområde och pedagogisk fråga skall&lt;br&gt;hanteras i lärar-, skolledarutbildning och fortbildning är ett annat område i&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fömya och blåsa nytt liv i jämställdhetsarbetet och fördjupa kun-&lt;br&gt;skaperna om könstillhörighetens betydelse för flickors och pojkars olika vill-&lt;br&gt;kor och förutsättningar i skolan har Utbildningsdepartementet tillsatt en ar-&lt;br&gt;betsgrupp om kvinnligt och manligt i skolan. Gruppen skall redovisa hur&lt;br&gt;skolans arbetsformer, undervisningens utformning, ämnenas förläggning i&lt;br&gt;tiden och hur exempelvis skillnader mellan flickors och pojkars intressen och&lt;br&gt;förhållningssätt i olika åldrar kan bli en tillgång - och inte ett hinder - i&lt;br&gt;skolan. En slutrapport med åtgärdsförslag skall lämnas under 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramar för jämställdhetsarbetet vid universitet och högskolor anges i hög-&lt;br&gt;skolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av högskolelagen 1 kap. 5 § framgår att jämställdhet mellan kvinnor och&lt;br&gt;män alltid skall iakttas i högskolornas verksamhet. I högskoleförordningen 1&lt;br&gt;kap. 8 § framhålls också jämställdhetslagen (1991:433) och jämställdhets-&lt;br&gt;förordningen (1984:803) som bestämmelser för anställda vid universitet och&lt;br&gt;högskolor. För studenterna anges i 8 kap. 8 § i högskoleförordningen att &amp;quot;vid&lt;br&gt;i övrigt lika meriter får urval ske med hänsyn till kön i syfte att förbättra&lt;br&gt;rekryteringen av studenter från kraftigt underrepresenterat kön&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa övergripande mål för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män&lt;br&gt;i högre utbildning och forskning har följts upp i de beslut som riksdagen,&lt;br&gt;våren 1993, fattat om ramar för ett treårigt utbildningsuppdrag till universitet&lt;br&gt;och högskolor (prop. 1992/93:169, Högre utbildning för ökad kompetens)&lt;br&gt;och om forskningspolitiken för perioden 1993/94-1995/96 (prop.&lt;br&gt;1992/93:170, Forskning för kunskap och framsteg). Av propositionerna&lt;br&gt;framgår att regeringen anser det angeläget att främja jämställdhet mellan kvin-&lt;br&gt;nor och män inte bara som en självklar rättviseaspekt utan som ett led i en&lt;br&gt;strävan att höja kvaliteten i utbildningen och stärka Sverige som kunskaps-&lt;br&gt;nation. I ett tiopunktsprogram (prop. 1992/93:170) presenterades åtgärder&lt;br&gt;dels för att främja jämställdhetsarbetet inom universitet och högskolor och&lt;br&gt;bl.a. öka andelen kvinnliga forskarstuderande och lärare, dels för att stödja&lt;br&gt;kvinno- och jämställdhetsforskningen. De åtgärder som vidtagits med anled-&lt;br&gt;ning av programmet kommer regeringen att redovisa under våren 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan sommaren 1992 arbetar en särskild grupp inom Utbildnings-&lt;br&gt;departementet med jämställdhetsfrågor inom högre utbildning och forskning,&lt;br&gt;den s.k. JÅST-gruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsfrågor i lärarutbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1988 inbjöds samtliga högskolor med lärarutbildning att ansöka om&lt;br&gt;medel för utvecklingsinriktade projekt i syfte att få en utbildning som ger&lt;br&gt;blivande lärare bättre kunskaper om jämställdhet mellan kvinnor och män. 14&lt;br&gt;högskolor fick stöd från anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder. Flera olika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;modeller för lärarutbildningen har tagits fram liksom läromedelsanalyser,&lt;br&gt;undervisningsmaterial och underlag för en bättre metodik. En särskild sats-&lt;br&gt;ning har också gjorts för att stimulera och stödja kvinnor med yrkesteknisk&lt;br&gt;grundutbildning att utbilda sig till yrkeslärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen inbjöd på liknande sätt hösten 1991 högskolor med förskol-&lt;br&gt;lärar- och fritidspedagogutbildningar att söka projektmedel för att utveckla&lt;br&gt;kurser eller moment om jämställdhetsfrågor som skulle ingå i grundutbild-&lt;br&gt;ningen. Nio högskolor har beviljats medel. Jämställdhetskurser har tagits&lt;br&gt;fram, läromedel har granskats och särskilda satsningar har genomförts för att&lt;br&gt;öka andelen män på dessa utbildningslinjer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Jämställdhet i familjen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av utvecklingen: Trots kraftfulla satsningar på&lt;br&gt;information, opinionsbildning och projektverksamhet av olika slag har&lt;br&gt;fäders uttag av föräldrapenning inte ökat i nämnvärd utsträckning. År&lt;br&gt;1988 tog fäderna ut 6,5 procent av det totala antalet föräldrapenning-&lt;br&gt;dagar. År 1992 var motsvarande siffra drygt 9 procent. Målet att öka&lt;br&gt;andelen män i barnomsorgen har inte uppnåtts under perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Män och föräldraledighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt mål i handlingsplanen var att andelen män som utnyttjar möjlig-&lt;br&gt;heterna till en längre sammanhängande period av vård och omsorg om det&lt;br&gt;egna barnet bör öka. Detta mål konkretiseras något i propositionen Olika på&lt;br&gt;lika villkor, om en ny jämställdhetslag m.m. (prop. 1990/91:113), där det&lt;br&gt;sägs att vid utgången av år 1993 bör minst två tredjedelar av fäderna i någon&lt;br&gt;utsträckning använda möjligheten att utnyttja föräldrapenningen med anled-&lt;br&gt;ning av barns födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både aktivt arbete med opinionsbildning riktad till män och projektverk-&lt;br&gt;samhet har företagits i syfte att öka fäders uttag av föräldrapenningdagar.&lt;br&gt;Idégruppen för mansrollsfrågor har genom egna undersökningar, seminarier&lt;br&gt;och ett flertal rapporter, som fått stor spridning, starkt bidragit till opinions-&lt;br&gt;bildningen. Gruppen avslutade sin verksamhet år 1992. Under perioden har&lt;br&gt;regeringen anslagit medel för särskilda informationsinsatser på området.&lt;br&gt;Arbetsplatser inom både privat och offentlig sektor har beviljats bidrag för att&lt;br&gt;påverka attityder och förhållanden i arbetslivet och därmed underlätta för&lt;br&gt;fäder att vara föräldralediga. Informationskampanjer har genomförts och ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete har bedrivits. Under hösten 1992 och vintern 1993/94&lt;br&gt;genomfördes också annonskampanjer om pappaledighet. Hösten 1992 till-&lt;br&gt;sattes även den särskilda arbetsgruppen om papporna, barnen och arbetslivet&lt;br&gt;med uppdrag att utarbeta förslag och modeller för att undanröja hinder för en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer allmänt utnyttjad föräldraledighet av fäder. Gruppen lämnade under&lt;br&gt;hösten 1993 sin första delrapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots dessa satsningar på information, opinionsbildning och projektverk-&lt;br&gt;samhet av olika slag under femårsperioden har fäders uttag av föräldra-&lt;br&gt;penning ökat mycket lite. På vissa orter där t.ex. försäkringskassan infor-&lt;br&gt;merat särskilt om pappaledighet eller där särskilda pappagrupper bildats inom&lt;br&gt;ramen för föräldrautbildningen har man dock kunnat konstatera att fäder tagit&lt;br&gt;ut fler föräldrapenningdagar än vad som gäller i genomsnitt för riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1988 tog fäderna ut 6,5 procent av det totala antalet föräldra-&lt;br&gt;penningdagar. År 1992 var motsvarande siffra drygt 9 procent. Uppgift för år&lt;br&gt;1993 föreligger först i maj 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare insatser för att öka fäders uttag av föräldrapenning föreslås i&lt;br&gt;denna proposition (se avsnitt 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Män i barnomsorgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att bam får både kvinnliga och manliga förebilder i barn-&lt;br&gt;omsorgen. Därför var ett allmänt mål i handlingsplanen att andelen män i&lt;br&gt;barnomsorgen borde öka. Projektverksamhet har varit ett av medlen för att nå&lt;br&gt;detta mål. Projekten har bl.a. handlat om att intressera manliga ungdomar för&lt;br&gt;att välja vårdlinjen på gymnasiet eller förskollärarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att belysa frågan om fler män i barnomsorgen har Socialdepartementet&lt;br&gt;inbjudit till två seminarier, ett år 1989 och ett år 1993. Båda seminarierna&lt;br&gt;finns dokumenterade, det senaste i rapporten Varför vill killar inte jobba på&lt;br&gt;dagis och fritids? (Socialdepartementet 1993 ). Även inom Nordiska&lt;br&gt;Ministerrådets ram har initiativ tagits till ett nordiskt projekt om män i&lt;br&gt;barnomsorgen. Inom projektet kommer förslag och handlingsstrategier att&lt;br&gt;presenteras under år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1988 var andelen män i barnomsorgen 5,5 procent; år 1992 var mot-&lt;br&gt;svarande andel 5,1 procent. En förklaring till att andelen män sjunkit kan vara&lt;br&gt;att antalet anställda inom barnomsorgen totalt sett har ökat under denna&lt;br&gt;period. Siffrorna visar dock med all tydlighet att målet att öka andelen män&lt;br&gt;inom barnomsorgen inte har uppnåtts under femårsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Kvinnors inflytande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av utvecklingen: Arbetet med frågor om kvin-&lt;br&gt;nors inflytande i statliga organ har varit framgångsrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första etappmålet om 30 procent kvinnor den 1 juli 1992 har upp-&lt;br&gt;nåtts. En utvärdering har visat att kombinationen av de åtgärder som&lt;br&gt;vidtagits har varit effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för andelen kvinnor i statliga styrelser på central och regional nivå&lt;br&gt;och i statliga kommittéer skulle år 1992 vara 30 procent, år 1995 40 procent&lt;br&gt;och slutmålet, en jämn könsfördelning (50/50), skulle uppnås inom en tioårs-&lt;br&gt;period, dvs. år 1998. I handlingsplanen uttalades också att om 30-procents-&lt;br&gt;målet inte hade uppnåtts till år 1992, skulle frågan om en författningsreglering&lt;br&gt;då prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som statsmakterna i första hand har satsat på under femårs-&lt;br&gt;perioden är ekonomiskt stöd till projektverksamhet i syfte att stimulera ett&lt;br&gt;aktivt arbete, främst hos de organisationer som nominerar ledamöter till stat-&lt;br&gt;liga organ, nya rutiner för regeringens handläggning av ärenden som rör&lt;br&gt;styrelseuppdrag m.m. samt årlig redovisning av könsfördelningen i de aktu-&lt;br&gt;ella organen till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt sett har ca 9 miljoner kronor fördelats på 114 projekt under perioden&lt;br&gt;1988-1991. Satsningar har skett på långsiktiga utbildningsprojekt, projekt&lt;br&gt;rörande organisationers arbetsformer och arbetsvillkor samt kvinnors avhopp&lt;br&gt;samt projekt inriktade på valberedningar. Vidare har lokalt förankrade projekt&lt;br&gt;som satt unga kvinnor i fokus samt projekt som syftat till opinionsbildning&lt;br&gt;tilldelats medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också förändrat sina interna rutiner när det gäller beredning&lt;br&gt;av ärenden som rör uppdrag. Detta innebär att fackdepartementens förslag till&lt;br&gt;ledamöter i statliga styrelser och kommittéer anmäls för godkännande till&lt;br&gt;jämställdhetsenheten hos det statsråd som är jämställdhetsminister. Först där-&lt;br&gt;efter tas ärendet upp till beslut i regeringen. Det innebär också att regeringen&lt;br&gt;ber organisationer m.fl. som inbjuds att föreslå ledamöter i statliga styrelser&lt;br&gt;och kommittéer att lämna förslag på två namn, en kvinna och en man, för&lt;br&gt;vatje erbjuden plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1992 uppgick andelen kvinnor i de statliga styrelserna till 30 procent.&lt;br&gt;Det innebar en ökning med nära 15 procentenheter under en sexårsperiod. Det&lt;br&gt;första etappmålet var därmed uppnått. I 1993 års budgetproposition (prop.&lt;br&gt;1992/93:100 bil. 12 s. 288 f.) konstaterade regeringen att utvecklingen visat&lt;br&gt;att det går att åstadkomma förändring i detta avseende på frivillig väg, under&lt;br&gt;förutsättning att det finns konkreta mål och att ett metodiskt arbete bedrivs för&lt;br&gt;att nå de uppsatta målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den positiva utvecklingen för ökad kvinnorepresentation i de statliga sty-&lt;br&gt;relserna och kommittéerna har fortsatt. Under år 1993 uppgick andelen kvin-&lt;br&gt;nor i de statliga styrelserna sammantaget till 32 procent. Andelen kvinnor i de&lt;br&gt;centrala styrelserna uppgick till 37 procent, en ökning sedan år 1992 med en&lt;br&gt;procentenhet. Andelen kvinnliga ordförande i de centrala styrelserna har ökat&lt;br&gt;med två procentenheter till 20 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de regionala styrelserna utgjorde andelen kvinnor 29 procent, en ökning&lt;br&gt;med två procentenheter sedan föregående år (se vidare bil. 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste fem årens arbete med dessa frågor har utvärderats på regering-&lt;br&gt;ens uppdrag. Utvärderingen, som utförts av Maud Landby Eduards och&lt;br&gt;Gertrud Åström vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universi-&lt;br&gt;tet, finns redovisad i rapporten. Många kände sig manade, men få blevo kal-&lt;br&gt;lade - en granskning av arbetet för ökad kvinnorepresentation&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet, juni 1993). Utvärderingen visar att just kombinationen&lt;br&gt;av åtgärder som vidtagits varit effektiv och att ett fortsatt arbete med dessa&lt;br&gt;frågor bör bygga på den redan utmejslade modellen, om än med en något&lt;br&gt;klarare inriktning. Forskarna bedömer att etappmålet 40 procent kvinnor i&lt;br&gt;dessa organ år 1995 kommer att bli betydligt svårare att uppnå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplanens konkreta mål för åt 1992, dvs. en kvinnorepresentation&lt;br&gt;på 30 procent i statliga styrelser, har således uppnåtts och den positiva ut-&lt;br&gt;vecklingen har fortsatt även under år 1993. Arbetet med frågor om kvinnors&lt;br&gt;inflytande i statliga organ kan därför bedömas som framgångsrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till fortsatta åtgärder för att öka kvinnors inflytande i besluts-&lt;br&gt;fattande församlingar tas upp idenna proposition (se avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Våld mot kvinnor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av utvecklingen: Våldet mot kvinnor är fort-&lt;br&gt;farande utbrett och förekommer överallt i samhället. Ett flertal åtgärder&lt;br&gt;har vidtagits för att motverka våldet och lindra dess verkningar. I syfte&lt;br&gt;att göra åtgärderna mer effektiva och få en större genomslagskraft har&lt;br&gt;en kommission tillkallats om våld mot kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom propositionen (1990/91:113) Olika på lika villkor, kompletterades&lt;br&gt;handlingsplanen med ett åtgärdsprogram i frågor som rör våld mot kvinnor.&lt;br&gt;Samtliga de åtgärder som föreslogs i propositionen har genomförts. Bland de&lt;br&gt;åtgärder som genomförts under senare år kan nämnas ny lagstiftning samt&lt;br&gt;ändringar i befintlig lagstiftning, insatser i förebyggande syfte och förbätt-&lt;br&gt;ringar av skyddet för de kvinnor som utsatts eller riskerar att utsättas för våld.&lt;br&gt;Därtill kommer att kvinnojourerna har fått väsentligt ökat stöd från det all-&lt;br&gt;männa under senare år. En redovisning av hittills vidtagna och pågående åt-&lt;br&gt;gärder återfinns i direktiven (dir. 1993:88) till den kommission (S 1993:11)&lt;br&gt;som regeringen har tillsatt för frågor om våld mot kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har därefter inkommit med en utvärdering av de insatser&lt;br&gt;som vidtagits i fråga om larm och annan utrustning samt försöksverksamhet&lt;br&gt;med livvaktsskydd. Av redovisningen framgår att livvaktsskydd under&lt;br&gt;1992/93 anvisats vid två tillfällen inom ramen för försöksverksamheten, att&lt;br&gt;skyddshundar använts vid två tillfällen och att under samma tid larmutrust-&lt;br&gt;ning, s.k. trygghetspaket, lånats ut i tvåhundra fall. I rapporten uttalas bl.a.&lt;br&gt;att verksamheten fungerat väl. Det framhålls att livvaktsskydd är en kost-&lt;br&gt;nadskrävande och för den bevakade påfrestande metod och att det därför är&lt;br&gt;viktigt att den inte nyttjas annat än då det bedöms absolut nödvändigt och&lt;br&gt;under så kort tid som möjligt. Av rapporten framgår vidare att trygghets-&lt;br&gt;paketen kommit till ökad användning och med gott resultat och att dessa&lt;br&gt;synes täcka i vart fall en del av de skyddsbehov som man trott sig kunna lösa&lt;br&gt;endast med livvakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har beräknat medel för kostnader för fortsatta akuta åtgärder&lt;br&gt;för att skydda kvinnor vid våldsbrott i årets budgetproposition (prop.&lt;br&gt;1993/94:100, Bilaga 3, anslaget B5. Lokala polisorganisationen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har vidare i juli 1993 lämnat en slutrapport över upp-&lt;br&gt;draget att, tillsammans med Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklaga-&lt;br&gt;ren, genomföra fortbildning av berörda yrkesgrupper inom rättsväsendet lik-&lt;br&gt;som inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Av rapporten framgår&lt;br&gt;att betydligt fler personer än vad som inledningsvis uppskattades har om-&lt;br&gt;fattats av utbildningen; bara den lokala verksamheten beräknas omfatta drygt&lt;br&gt;18 000 personer. I rapporten framhålls att de regionala och lokala kontaktnät&lt;br&gt;som bildats under utbildningen kommer att bli mycket värdefulla i handlägg-&lt;br&gt;ningen av ärenden som rör våld mot kvinnor och i olika samarbets- och ut-&lt;br&gt;bildningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har fått medel från femte huvudtitelns reservationsanslag&lt;br&gt;Särskilda jämställdhetsåtgärder för att bedriva ett utvecklingsarbete i syfte att&lt;br&gt;åstadkomma ett förbättrat regionalt myndighetssamarbete i dessa frågor. Pro-&lt;br&gt;jektet pågår i fem län och bedrivs under en treårsperiod. Av en delrapport&lt;br&gt;(Socialstyrelsen, Myndighetssamarbete vid kvinnomisshandel, Delrapport 2)&lt;br&gt;framgår att en inventering har gjorts av hur myndigheter och organisationer i&lt;br&gt;de fem länen handlägger ärenden om kvinnomisshandel. Inventeringen visar&lt;br&gt;bl.a. att ingen myndighet har utvecklat särskild kompetens för att arbeta med&lt;br&gt;misshandlade kvinnor. Cirka 3 000-4 000 personer har hittills berörts av&lt;br&gt;projektet och lokala samverkansgrupper har bildats i flera län. En kontinuerlig&lt;br&gt;utvärdering görs av projektet som avslutas under våren 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för den kommission som regeringen tillsatt om&lt;br&gt;våld mot kvinnor är att öka insikterna om kvinnovåldets bakomliggande or-&lt;br&gt;saker och mekanismer och att lämna förslag som leder till att dessa frågor kan&lt;br&gt;angripas på bred front. Detta bör kunna bidra till att nya metoder att närma sig&lt;br&gt;problemen utvecklas och att åtgärderna blir mer effektiva och får större&lt;br&gt;genomslagskraft. Den utvärdering och översyn som kommissionen skall göra&lt;br&gt;i dessa frågor skall ske ur ett kvinnoperspektiv. Kommissionens uppdrag&lt;br&gt;omfattar bl.a. frågor som rör både socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt&lt;br&gt;rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har även ett särskilt uppdrag att överväga behovet av att in-&lt;br&gt;rätta s.k. våldtäktskliniker och om så är fallet närmare ange förutsättningarna&lt;br&gt;för sådan verksamhet. För denna del av uppdraget har kommissionen under-&lt;br&gt;hand fått förlängd tid. Kommissionen kommer att överlämna sina bedöm-&lt;br&gt;ningar och förslag i denna fråga under våren 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor Prop. 1993/94:147&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;OCh män &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom föregående år redovisas vissa uppgifter om fördelningen av ekono-&lt;br&gt;miska resurser mellan kvinnor och män. Årets statistikbilaga är utökad jäm-&lt;br&gt;fört med föregående års redovisning vilken återfinns i proposition&lt;br&gt;1992/93:100 bilaga 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom den officiella statistiken och vissa specialbearbetningar av denna&lt;br&gt;redovisas kortfattat olika engångsundersökningar av intresse i detta samman-&lt;br&gt;hang. Redovisningen görs ur ett livscykelperspektiv. För bam och ungdom&lt;br&gt;redovisas endast punktvisa undersökningar. På sikt är syftet att statistiskt&lt;br&gt;kunna följa flickor och pojkar, kvinnor och män vad gäller ekonomiska re-&lt;br&gt;surser under livets gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före förvärvslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flickors och pojkars veckopengar, sparande och utgifter har undersökts av&lt;br&gt;Sparbanksgruppen AB (Rapport Veckopengen II, 1992). Rapporten baseras&lt;br&gt;på 6 000 svar från barn i åldrarna 7-12 år. Förhållandena avser år 1991. En&lt;br&gt;liknande undersökning gjordes 1986. Studien 1991 visar att pojkar ofta får&lt;br&gt;mer pengar än flickor. Skillnaderna är inte så stora, men de är alltid till poj-&lt;br&gt;karnas fördel. Detta är en förändring sedan 1986 då inkomsterna var mer&lt;br&gt;jämställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan vartannat barn måste hjälpa till hemma för att få sin&lt;br&gt;vecko/månadspeng. Främst hjälper de till med att städa det egna rummet eller&lt;br&gt;med allmänt hushållsarbete. Det är vanligast att flickorna hjälper till med hus-&lt;br&gt;hållsarbete och pojkarna med trädgårdsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har publicerat en rapport om ungdomars ekonomi. Den&lt;br&gt;bygger på en enkätundersökning som gjordes 1991 bland ett statistiskt repre-&lt;br&gt;sentativt urval ungdomar mellan 13-24 år. Flickor har en medelinkomst per&lt;br&gt;månad på 2 100 kr och pojkar på 2 800 kr efter skatt. Redan i denna ålder&lt;br&gt;har pojkar betydligt högre arbetsinkomster. De har i något större utsträckning&lt;br&gt;fast arbete och fler pojkar än flickor bland de studerande arbetar under loven.&lt;br&gt;Tillfälligt arbete under terminstid är däremot vanligare bland flickorna. I&lt;br&gt;20-24 årsåldern är pojkarnas arbetsinkomster i genomsnitt 1 000 kr högre&lt;br&gt;per månad än flickornas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förvärvslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tabell 1 visas sambandet mellan lön och den formella skolmässiga utbild-&lt;br&gt;ningsnivån för kvinnor och män i olika sektorer. Uppgifterna avser samtliga&lt;br&gt;anställda inom stat, kommuner och landsting, både LO-grupper och tjänste-&lt;br&gt;män, medan för den privata sektorn endast tjänstemän ingår. Antalet anställda&lt;br&gt;omfattar såväl heltids- som deltidsanställda. Månadslönen avser heltids-&lt;br&gt;anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell l Månadslön för anställda inom olika sektorer medfördelning på&lt;br&gt;utbildningsnivå år 1992. Kronor per månad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Män &lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors&lt;br&gt;lön rel.&lt;br&gt;mäns. %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mån.lön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mån.lön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förgymnasial utbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gymnasial utbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;86 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;78 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftergymn &amp;lt; 3 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftergymn &amp;gt;= 3 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Forskarutbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommun&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förgymnasial utbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;120 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gymnasial utbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;268 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;54 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftergymn &amp;lt; 3 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;96 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftergymn &amp;gt;= 3 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Forskarutbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landsting&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förgymnasial utbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gymnasial utbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;127 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftergymn &amp;lt; 3 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftergymn &amp;gt;= 3 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Forskarutbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Privata tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förgymnasial utbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;69 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gymnasial utbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;172 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;192 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftergymn &amp;lt; 3 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;82 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eftergymn &amp;gt;= 3 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Forskarutbildning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB, Lönestatistiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När män och kvinnor efter avslutad utbildning börjar arbeta, förefaller det&lt;br&gt;som om män får större ekonomiskt utbyte av sina investeringar i utbildning&lt;br&gt;än kvinnor. Inom samtliga kategorier har kvinnor lägre lön än män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den offentliga sektorn tycks kvinnor och män vara mest jämställda&lt;br&gt;när de endast har förgymnasial utbildning, medan kvinnor med längre efter-&lt;br&gt;gymnasial utbildning har lägst lön i förhållande till män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tabell 2 beskrivs hur dygnets 24 timmar under en normal vardag an-&lt;br&gt;vänds av kvinnor respektive män. Som övrig tid sammanfattas här all tid som&lt;br&gt;inte är relaterad till förvärvs- eller hemarbete, såsom studier, personliga be-&lt;br&gt;hov eller fri tid. Förvärvsarbetstid innefattar här även resor till och från ar-&lt;br&gt;betet medan hemarbete är det obetalda arbete som omfattar skötsel av hem och&lt;br&gt;familj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 2 Uppdelning av dygnet på betald och obetald tid för samtliga&lt;br&gt;personer 20-64 år, veckodagar år 1991. Procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="4"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="4"&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förv.&lt;br&gt;arbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hem-&lt;br&gt;arbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övrig&lt;br&gt;tid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;br&gt;tid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förv.&lt;br&gt;arbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hem-&lt;br&gt;arbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övrig&lt;br&gt;tid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;br&gt;tid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Alla 20-64 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20-34 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35-49 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50-64 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanboende&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;småbamsför.&lt;br&gt;Ensamstående&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;småbamsför.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB I tid och otid. Tidsanvändningsundersökningen 1990/91.&lt;br&gt;Rapport 79 Levnadsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av tabell 2 tillbringar män i samtliga åldersgrupper en&lt;br&gt;procentuellt större del av dygnet i betalt förvärvsarbete. Störst andel tid till&lt;br&gt;förvärvsarbete ägnar män mellan 35-49 år. Detta gäller också kvinnor, men i&lt;br&gt;mindre utsträckning. Störst skillnad mellan kvinnor och män i tid använd till&lt;br&gt;förvärvsarbete finner vi i ålderskategorin 20-34 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneskillnader mellan kvinnor och män kan påvisas med flera olika mått.&lt;br&gt;Till en del kan dessa förklaras med skillnader i yrke eller befattning, kvalifi-&lt;br&gt;kationsnivå, utbildning, ålder osv. Vissa av dessa faktorer kan dock vara sta-&lt;br&gt;tistiskt svåråtkomliga. Därutöver finns det ytterligare två slags löneskillnader&lt;br&gt;mellan kvinnor och män. Dels föreligger - när hänsyn tagits till utbildning,&lt;br&gt;befattningsskikt, ålder osv. - ytterligare löneskillnader som inte kan&lt;br&gt;förklaras. Denna återstående skillnad varierar mellan 1 och 8 procent enligt&lt;br&gt;Löneskillnadsutredningen. Huruvida denna skillnad är sakligt grundad går&lt;br&gt;inte att avgöra med ledning av utredningsmaterialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den undersökning som SCB har gjort av chefslöner (Man har topplön,&lt;br&gt;1993) visar än större löneskillnader mellan kvinnor och män som chefer. När&lt;br&gt;hänsyn tagits till olikheter i kvinnors och mäns fördelning på åldrar och ut-&lt;br&gt;bildning finns en kvarstående skillnad på mellan 5 och 25 procent mellan&lt;br&gt;kvinnliga och manliga chefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3 visar kvinnornas lön i procent av männens för heltidsanställda&lt;br&gt;1973-1992. Tabellen är illustrativ men samtidigt svårtolkad då mycket skett&lt;br&gt;under de 20 år den omspänner, t.ex. lärarnas övergång från statligt till kom-&lt;br&gt;munalt reglerade löner år 1991. Från senare år kan nämnas att ca 60 000 per-&lt;br&gt;soner övergick från landsting till kommuner i samband med ÄDEL-reformen.&lt;br&gt;Därtill har omfattande bolagiseringar av statlig verksamhet medfört övergång&lt;br&gt;från statlig till privat sektor. Dessa sektorsförskjutningar kan påverka löne-&lt;br&gt;relationen men är inte explicit beräknade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3 Kvinnornas lön i procent av männens lön åren 1973-1992,&lt;br&gt;heltidsanställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Privat sektor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Offentlig sektor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Industri-&lt;br&gt;arbetare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Industri&lt;br&gt;tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stats-&lt;br&gt;anställda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Primär-&lt;br&gt;kommunalt&lt;br&gt;anställda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landstings-&lt;br&gt;anställda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1973&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1977&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1981&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85(90)*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87(84)*&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;*Lärarpersonal har fr.o.m. den 1 januari 1991 kommunalt reglerade löner och&lt;br&gt;redovisas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva&lt;br&gt;tal som visar procentsiffran för kvinnors löner om jämförelsegruppen varit&lt;br&gt;densamma som tidigare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB, Lönestatistiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För industriarbetarna som har liten lönespridning är skillnaden mellan&lt;br&gt;kvinnors och mäns lön liten. Inom landstingssektorn och för privat anställda&lt;br&gt;tjänstemän är det en större spännvidd, vilket i tabell 3 framstår som en lägre&lt;br&gt;relativ lön för kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet&lt;br&gt;mellan könen, bl.a. genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat&lt;br&gt;och till följd av låglönesatsningar. Löneskillnaderna minskade fram till mitten&lt;br&gt;av 1980-talet, men en viss ökning har därefter skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsuppgifternas spännvidd från rutinarbete till ledande arbete och dess&lt;br&gt;betydelse för kvinnors relativa lön inom olika kollektiv framgår till viss del av&lt;br&gt;följande tabeller. Tabell 4 avser den privata sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 4 Månadslön för heltidsanställda industritjänstemän år 1991.&lt;br&gt;Kronor per månad&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors&lt;br&gt;lön rel.&lt;br&gt;mäns. %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Månads-&lt;br&gt;lön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Månads-&lt;br&gt;lön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga yrkesnivåer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;145 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ledande ställning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Självständigt&lt;br&gt;kvalificerat arbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvalificerat arbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rutinarbete&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB, Lönestatistiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabellen visar att ju mindre rutinbetonat arbete, desto större skillnad mel- Prop. 1993/94: 147&lt;br&gt;lan medellöner. På alla nivåer utom rutinarbete är antalet män betydligt fler än Bilaga 2&lt;br&gt;antalet kvinnor, vilket påverkar den satnmanvägda lönerelationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönespridningen inom de kommunala sektorerna med en uppdelning på&lt;br&gt;förhandlingskartell framgår av tabell 5. Antalet anställda avser både hel- och&lt;br&gt;deltidsanställda medan månadslönen avser enbart heltidsanställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnader mellan sektorerna vad gäller verksamhet, yrkes-, ålders- och&lt;br&gt;befattningsstruktur motiverar försiktighet då tolkningar och jämförelser görs&lt;br&gt;av genomsnittliga löner mellan sektorerna. Verkligheten bakom siffrorna kan&lt;br&gt;vara mycket varierad. Även utbildningens struktur i de olika sektorerna varie-&lt;br&gt;rar som framgår av tabell 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 5 Månadslön för kommun- och landstingsanställda tjänstemän år 1991.&lt;br&gt;Kronor per månad&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors&lt;br&gt;lön rel.&lt;br&gt;mäns. %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Månads-&lt;br&gt;lön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Månads-&lt;br&gt;lön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kommunalt anställda 544 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;158 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SKAF-området&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;308 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;TCO/ SACO-området 235 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;96 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Landstings-&lt;br&gt;anställda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;315 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SKAF-området&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;174 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;TCO/SACO-området 141 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;SKAF= Svenska Kommunalarbetarförbundet, TCO= Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation, SACO= Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB, Lönestatistiken (specialbearbetning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom landstingssektorn har kvinnor inom TCO/SACO-området en låg re-&lt;br&gt;lativ lön beroende på den stora andelen män med förhållandevis hög lön, bl.a.&lt;br&gt;läkare. Inom SKAF-området är lönespridningen liten och kvinnors relativa&lt;br&gt;lön blir 97 procent av männens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i tabellerna ovan som avser lönenivån kan påvisas en skillnad&lt;br&gt;mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation vad gäller arbetsinkomsten.&lt;br&gt;Arbetsinkomsten omfattar förutom lön även de transfereringar som är knutna&lt;br&gt;till arbetet och kompenserar för inkomstbortfall. Retroaktiva utbetalningar&lt;br&gt;faller på det år utbetalning sker. Inkomst av näringsverksamhet för företagare&lt;br&gt;ingår i arbetsinkomstbegreppet. Lantbrukare och andra företagare ingår&lt;br&gt;emellertid inte i tabell 6. Uppgifterna är hämtade från SCB:s inkomst-&lt;br&gt;fördelningsundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsinkomstens storlek påverkas av de basbreddningar som införts i&lt;br&gt;samband med skattereformen. Inkomster som tidigare var skattefria behand-&lt;br&gt;las som helt eller delvis skattepliktiga inkomster fr.o.m. år 1991. Exempel är&lt;br&gt;måltidssubventioner, traktamenten och bilersättningar. Begränsningar i av-&lt;br&gt;dragsrätten infördes, kapital beskattas enhetligt och reavinster beskattas till&lt;br&gt;sina nominella belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 6 Arbetsinkomst för anställda 20-64 år exklusive företagarinkomster&lt;br&gt;efter anställningens omfattning och socioekonomisk grupp år 1991. Tkr per&lt;br&gt;år&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors&lt;br&gt;inkomst&lt;br&gt;rel. mäns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;%&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;br&gt;(1000)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;br&gt;(1000)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga anställda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1867&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;131,8 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;838&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;192,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Deltidsanställda 1-49 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Deltidsanställda 50-90 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;716&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;108,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;121,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Helårs- o heltidsanställda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;951&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;163,5 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;499&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;212,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;därav&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Arbetare o lägre tjänstemän 534&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;146,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;797&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;179,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemän på mellannivå&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;177,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;229,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högre tjänstemän&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;219,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;311,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldra-&lt;br&gt;penning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret. I&lt;br&gt;denna tabell medtas endast personer som saknar företagarinkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB Be 21 SM 9301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomsnittliga arbetsinkomsten för heltids- och helårsanställda inom&lt;br&gt;privat sektor resp, offentlig sektor avviker med högst 2000 kr från ovan-&lt;br&gt;stående genomsnitt för helårs- och heltidsanställda. Detta gäller både kvinnor&lt;br&gt;och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsinkomsten för de deltidsanställda är mer jämställd än för de helårs-&lt;br&gt;och heltidsanställda. Detta trots att orsaken till deltidsarbete skiljer sig åt för&lt;br&gt;kvinnor och män. Kvinnor arbetar deltid för att hinna med hem och familj,&lt;br&gt;medan män deltidsarbetar därför att de också studerar eller för att de är sjuk-&lt;br&gt;liga eller deltidspensionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att studera den ekonomiska situationen för samtliga förvärvsarbetande&lt;br&gt;får man övergå till det taxeringsmässiga begreppet sammanräknad förvärvs-&lt;br&gt;inkomst, vilken består av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksam-&lt;br&gt;het. Inkomstens storlek påverkas av skillnader i arbetstid och arbetskrafts-&lt;br&gt;deltagande. Lantbrukare och andra företagare ingår. Inkomst av kapital ingår&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanräknad förvärvsinkomst minus allmänna avdrag (pensions-&lt;br&gt;försäkring och periodiskt understöd) och förlustavdrag utgör taxerad för-&lt;br&gt;värvsinkomst. Vid beskattningen drar man sedan bort grundavdrag eller sär-&lt;br&gt;skilt grundavdrag för pensionärer för att få den beskattningsbara för-&lt;br&gt;värvsinkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tabell T redovisas uppgifter för samtliga med sammanräknad förvärvs-&lt;br&gt;inkomst större än noll. Vuxna inkomsttagare med bam under 18 år särredo-&lt;br&gt;visas som ensamstående/sambeskattade med bam. Ensamstående/ sambe-&lt;br&gt;skattade utan bam är således vissa inkomsttagare under 18 år, personer i&lt;br&gt;normal förvärvsaktiv ålder 18-64 år men även ålderspensionärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 7 Sammanräknad förvärvsinkomst för samtliga oavsett ålder år 1991. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tkrperår &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors&lt;br&gt;förvärvsink.&lt;br&gt;rel. mäns. %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;br&gt;(1000)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1000)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3540&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;102,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3413&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;154,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ensamstående utan bam&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1543&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;92,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1548&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;117,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ensamstående med bam&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;119,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;175,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sambeskattade utan bam&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 008&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;101,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 143&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;171,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sambeskattade med bam&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;775&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;118,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;683&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;208,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;därav av totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20-64 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2391&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;121,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 480&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;176,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65- år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;875&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;647&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;128,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;därav&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65-69 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;153,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70-79 år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;404&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;129,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80-år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;86,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Sammanräknad förvärvsinkomst består av inkomst av tjänst och inkomst av&lt;br&gt;näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB Be 20 SM 9301.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mest jämställda med avseende på förvärvsinkomst är inte oväntat ensam-&lt;br&gt;stående utan bam, men kvinnors inkomster uppgår inom denna kategori trots&lt;br&gt;detta endast till 79 procent av mäns. Mest ojämställda är sambeskattade med&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av tabell 8 ökar den sammanräknade förvärvsinkomsten&lt;br&gt;med stigande ålder upp till 50 år och är som störst i åldersgruppen 35—49 år&lt;br&gt;för både kvinnor och män. Detta beror både på arbetskraftens samman-&lt;br&gt;sättning, utbildning, karriärmöjligheter och lönenivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalskatten är i det nya skattesystemet proportionell mot beskatt-&lt;br&gt;ningsbar förvärvsinkomst upp till skiktgränsen där en statlig skatt på 20 pro-&lt;br&gt;cent inträder. Kapitalskatten är 30 procent; dessutom ingår även fastighets-&lt;br&gt;skatt och förmögenhetsskatt i slutlig skatt. Åldersgruppen 50-64 år betalar&lt;br&gt;ungefär lika mycket slutlig skatt som den yngre gruppen 35-49 år trots något&lt;br&gt;lägre förvärvsinkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det antal ATP-pensionspoäng som inkomsttagarna i genomsnitt uppnått år&lt;br&gt;1991 är lägre för kvinnor än för män i samtliga ålderskategorier. Störst är&lt;br&gt;skillnaden i ålderskategorin 25-34 år och minst i den yngsta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andel utan pensionspoäng år 1991 är större för kvinnor än för män, med&lt;br&gt;undantag för 20-24-åringama. Andelen påverkas av konjunkturen och hur&lt;br&gt;många som ingår i arbetskraften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av alla personer i åldern 16-65 år med ATP-poäng hade 3 procent av&lt;br&gt;kvinnorna inkomster över 7,5 basbelopp. Motsvarande andel för män var&lt;br&gt;18,2 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelarbetstiden per vecka är i samtliga kategorier lägre för kvinnor än för&lt;br&gt;män. Skillnaden är störst bland de äldre och minst bland 20-24-åringama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den höga veckoarbetstiden för män återspeglar bl.a. att egna företagare ingår Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i underlaget. Män är egna företagare i större utsträckning än kvinnor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 8 Inkomst, skatt, pensionspoäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper år&lt;br&gt;1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I99J_________________________________________________1990&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16-19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20-24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25-34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35-49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;50-64 Samtliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20-64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20-64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Sammanräknad förvärvsinkomst (tkr)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;112,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;133,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;126,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;121,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;104,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;157,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;199,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;191,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;176,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvinnors inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;rel. mäns, %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slutlig skatt (tkr)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28.7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Genomsnittlig pensionspoäng&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,90&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvinnors genom-&lt;br&gt;snittliga pensions-&lt;br&gt;poäng rel. mäns, %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Andel utan pensionspoäng&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medelarbetstid per&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vecka&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB Be 20 SM 9301 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grund-&lt;br&gt;tabeller (arbetstid). Sammanräknad förvärvsinkomst och slutlig skatt för år&lt;br&gt;1990 anges inte på grund av bristande jämförbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagande är ett begrepp som ger associationer till makt och män. Före-&lt;br&gt;tagare har makt genom sina möjligheter att besluta över investeringar, an-&lt;br&gt;ställningar osv. I forskningsöversikten Kvinnors makt och inflytande (1989)&lt;br&gt;redovisar Elisabeth Sundin att den starkaste drivkraften för manliga företagare&lt;br&gt;är viljan att vara sin egen. Incitamentsstrukturen för kvinnliga företagare ser&lt;br&gt;annorlunda ut; deras starkaste skäl till att starta eget är viljan att kunna se om&lt;br&gt;familjen samtidigt som de bidrar till familjens försörjning. År 1992 har&lt;br&gt;arbetslöshet kommit till som ett starkt motiv för att starta eget företag (SCB,&lt;br&gt;Statistiska meddelanden F 15 SM9301). 33 procent av männen har uppgivit&lt;br&gt;detta motiv jämfört med 24 procent av kvinnorna. I genomsnitt för riket drivs&lt;br&gt;verksamheten i de nystartade företagen till 17 procent av kvinnor och till 69&lt;br&gt;procent av män. Andelen nystartade företag där verksamheten drivs gemen-&lt;br&gt;samt av kvinna och man uppgår till 12 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor är försiktigare än männen i sitt företagande och tar ut mindre i lön&lt;br&gt;enligt flera undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK som uppskattar att sammanlagt 15 procent av landets företag&lt;br&gt;drivs av kvinnor har undersökt hur statens finansiella stöd fördelar sig på&lt;br&gt;kvinnliga och manliga företag (Rapporten Program för att främja kvinnors&lt;br&gt;företagande, 1992). De finansiella stöden som ges till företag är 1) lokali-&lt;br&gt;seringsstöd, 2) sysselsättningsstöd, 3) glesbygdsstöd samt 4) starta-eget-bi-&lt;br&gt;drag. De tre först nämnda stödformerna har en regionalpolitisk bakgrund&lt;br&gt;medan starta-eget-bidraget är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, som i första&lt;br&gt;hand avser arbetslösa personer. NUTEK: s studier visar att för budgetåret&lt;br&gt;1990/91 betalades 5 procent av lokaliseringsstödet, 2 procent av sysselsätt-&lt;br&gt;ningsstödet och 14 procent av glesbygdsstödet till företag ägda av kvinnor.&lt;br&gt;En tredjedel av dem som får starta-eget-bidrag är kvinnor. De manligt drivna&lt;br&gt;företagen får högre genomsnittsbelopp än de kvinnligt ledda företagen. Av&lt;br&gt;svsselsättningsstödet får männen nästan dubbelt så mycket i snitt som kvin-&lt;br&gt;norna. Glesbygdsstödet gynnar också män men inte i lika hög utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har under 1993 fattat beslut att uppdra åt NUTEK att genom-&lt;br&gt;föra ett handlingsprogram för att främja kvinnligt företagande i det regional-&lt;br&gt;politiska stödområdet. 20 miljoner kronor har avsatts för ett treårsprogram. I&lt;br&gt;uppdraget ingår bl.a. att NUTEK skall verka för att rådgivning lämnas av&lt;br&gt;kommuner och regionala utvecklingsfonder m.fl. till kvinnor som vill starta&lt;br&gt;företag inom det regionalpolitiska stödområdet. Vidare har regeringen anvisat&lt;br&gt;5 miljoner kronor till NUTEK för att främja kvinnors företagande i övriga&lt;br&gt;Sverige utanför stödområdet. Uppdraget innefattar bl.a. utveckling av in-&lt;br&gt;formation och rådgivning till kvinnliga företagare, kompetensutveckling och&lt;br&gt;åtgärder för att främja nätverk bland kvinnliga företagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmögenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska situationen för kvinnor och män manifesteras bl.a. i det spa-&lt;br&gt;rande som finns i olika former. Sparandet eller nettoförmögenheten har bety-&lt;br&gt;delse såväl ur trygghetssynpunkt som ur synpunkten att kunna välja mellan&lt;br&gt;olika handlingsalternativ vad gäller arbete, boende, semester osv. Hur en&lt;br&gt;familj förfogar över sitt sparande har också en klar maktaspekt mellan kvin-&lt;br&gt;nan och mannen i familjen, vilket blir uppenbart vid en bodelning eller skils-&lt;br&gt;mässa. På ett annat plan ger makten över kapitalet också handlingsutrymme&lt;br&gt;beträffande investeringar, vilket kan leda till framtida inkomster såväl privat&lt;br&gt;som sett ur samhällets synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya skattesystemet skiljer på förvärvsinkomster och kapitalinkomster&lt;br&gt;och i tabell 9 redovisas uppgifter för de som har överskott respektive&lt;br&gt;underskott av kapital. Medelvärdena avser den grupp som har över- respek-&lt;br&gt;tive underskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 9 Över- eller underskott av kapital för personer med kapitalinkomst&lt;br&gt;år 1991. Tkr per år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor__Män_______________________&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal Över- Antal Under- Antal &amp;nbsp;&amp;nbsp;Över-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Antal Under-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1000) skott (1000) skott (1000) skott &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;(1000) skott&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 585&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 154&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 845&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 819&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ensamst utan bam&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 476&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;396&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1240&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;617&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ensamst med bam&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sambeskattade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;utan bam&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;718&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;501&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;608&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sambeskattade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med bam&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;371&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;82,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;567&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Medelvärden är beräknade för den grupp som haft kapitalinkomst&lt;br&gt;Källa-, SCB Be 20 SM 9301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan noteras att betydligt fler kvinnor än män har ett överskott av kapi-&lt;br&gt;tal även om medelbeloppen är lägre och att fler män har underskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiken på förmögenhetsområdet har dock varit &amp;quot;snårig&amp;quot; i den mån sta-&lt;br&gt;tistik alls finns publicerad. Sambeskattningsbegreppet har medfört att be-&lt;br&gt;skattningsbar förmögenhet endast redovisas för ensamstående kvinnor,&lt;br&gt;ensamstående män samt sambeskattade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att få en mer nyanserad bild av förmögenhetsförhållandena har det&lt;br&gt;uppdragits till SCB att med hjälp av sina befintliga registeruppgifter sam-&lt;br&gt;manställa statistik avseende kvinnors och mäns innehav av vissa förmögen-&lt;br&gt;hetstyper. Följande tabeller visar uppgifter om finansiella tillgångar,&lt;br&gt;pensionssparande och fastighetsinnehav, som grundar sig på SCB:s inkomst-&lt;br&gt;fördelningsundersökning och avser innehav den 31 december 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapper i tabell 10 är definierade som fordringar i form av obliga-&lt;br&gt;tioner, direktägda aktier, aktiefonder, reverser m.m. Aktier är i tabellen av-&lt;br&gt;gränsade till hushållens direktägda aktier på börsens Al - och A2-lista.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Median- och medelvärdena i tabellen är beräknade på de personer som har&lt;br&gt;redovisade värden. Det innebär att värdet för t.ex. aktier är beräknade på de&lt;br&gt;personer som äger aktier. Det är kraftiga skillnader mellan medianvärden och&lt;br&gt;medelvärden. Medianvärdet är det mellersta värdet om alla observationerna&lt;br&gt;ordnas i storleksordning. Om medelvärdet är större än medianen är fördel-&lt;br&gt;ningen ojämn. Det artimetiska medelvärdet beskriver värdet om respektive&lt;br&gt;tillgång fördelades lika på alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 10 Finansiella tillgångar för personer 18-64 år per den 31 december&lt;br&gt;1991. Kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bankmedel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Värdepapper&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Aktier&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andel i procent&lt;br&gt;som deklarerat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;76,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;76,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medianvärdet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medelvärde&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;74 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB:s Inkomstfördelningsundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnors innehav av bankmedel uppgår genomsnittligt till 58 600 kronor&lt;br&gt;medan männens motsvarande belopp uppgår till 65 400 kronor. Median-&lt;br&gt;värdena ligger på 26 100 respektive 27 400 kronor. Värdepapper och aktier är&lt;br&gt;mer ojämlikt fördelade mellan könen än vad gäller bankmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det frivilliga pensionssparandet redovisas i tabell 11 för ensamstående&lt;br&gt;och sammanboende. Bland sammanboende är det fler män än kvinnor som&lt;br&gt;pensionssparar (24,2 resp. 22,9 procent) och bland ensamstående är det fler&lt;br&gt;kvinnor (12,7 resp. 8,1 procent). Det frivilliga pensionssparandet är genom-&lt;br&gt;gående lägre för kvinnorna, såväl de sammanboende som de ensamstående&lt;br&gt;(18-64 år).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 11 Frivilligt pensionssparande och värdet av avdragsgilla pensions-&lt;br&gt;premier år 1991 för personer 18-64 år. Kronor&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sammanboende&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ensamstående&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andel i procent&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medianvärdet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 900&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medelvärde&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 400&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 800&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 200&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB:s Inkomstfördelningsundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har det deklarerade innehavet av eget hem och fritidshus år 1991&lt;br&gt;undersökts. Dessa uppgifter redovisas i tabellerna 12 och 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 12 Andel hushåll 18-64 år som deklarerat eget hem och fritidshus år&lt;br&gt;1991. Procent&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ensamstående&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Sammanboende&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eget hem&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fritidshus&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB:s Inkomstfördelningsundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 13 Andel i procent bland gifta/sammanboende hushåll 18-64 år som år&lt;br&gt;1991 äger eget hem respektive fritidshus&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt&lt;br&gt;ägande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Endast&lt;br&gt;mannen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Endast&lt;br&gt;kvinnan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Eget hem&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fritidshus&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB:s Inkomstfördelningsundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ensamstående kvinnorna respektive männen är andelen med eget&lt;br&gt;hem inte speciellt särskiljande; mellan 10 och 11 procent av både kvinnor och&lt;br&gt;män äger eget hem och 6-7 procent av båda könen äger fritidshus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de gifta/sammanboende är däremot skillnaderna stora. Även om&lt;br&gt;gemensamt ägande av det egna hemmet är det vanligaste är det i övriga fall&lt;br&gt;ungefär tre gånger så vanligt att endast mannen står som ägare jämfört med&lt;br&gt;fall där endast kvinnan står som ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tabell 14 redovisas antalet personbilar som var registrerade på fysiska&lt;br&gt;personer i mars 1993. Ca 3 586 000 personbilar var registrerade. Av dessa&lt;br&gt;var 3 110 500 bilar registrerade på fysiska personer; övriga bilar hade an-&lt;br&gt;knytning till juridiska personer, dvs. företag och organisationer. 70 procent&lt;br&gt;av personbilarna var registrerade på män och 30 procent på kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 14 Personbilar registrerade på fysiska personer mars 1993&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Män&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga fysiska&lt;br&gt;personer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal personbilar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;927 600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 183 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 110 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Andel i procent&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: SCB:s Bilregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central&lt;br&gt;och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att kunna&lt;br&gt;följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinnorepresentationen i statliga&lt;br&gt;organ som föreslogs i propositionen (1987/88:105, bet. 1987/88:AU 17,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:364) om jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Propositionen&lt;br&gt;satte upp etappmålet 30 % kvinnor till år 1992. Detta mål uppnåddes då och&lt;br&gt;redovisades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 12 s. 337&lt;br&gt;f.). Sammantaget har centrala och regionala styrelser 32 % kvinnor år 1993.&lt;br&gt;Det totala antalet redovisade styrelser på central nivå är nu 120 jämfört med&lt;br&gt;119 i förra årets redovisning och 118 år 1991. Arets redovisning avser för-&lt;br&gt;hållanden per den 1 juli 1993. Andelen kvinnor i statliga kommittéer redo-&lt;br&gt;visas årligen i kommittéberättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centrala myndigheters styrelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala myndigheter som ingår i redovisningen har en styrelse med&lt;br&gt;beslutsfunktioner enligt verksförordningens (1987:1100) modell. Detta för att&lt;br&gt;åstadkomma enhetlighet i redovisningen. Därtill redovisas även könsfördel-&lt;br&gt;ningen i de affärsdrivande verken samt några myndigheter som har råd i&lt;br&gt;stället för styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tabell I och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie&lt;br&gt;ledamöterna ökat med en procentenhet sedan förra årets redovisning. De upp-&lt;br&gt;går nu till 37 % (med ordinarie ledamöter avses även ordförande). Högst&lt;br&gt;andel kvinnliga ledamöter finns liksom föregående år i styrelser under&lt;br&gt;Kulturdepartementet, 52 %, tätt följt av Socialdepartementet med 51 %&lt;br&gt;kvinnliga ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen kvinnliga ordförande har ökat från 18 % till 20 % sedan förra&lt;br&gt;årets redovisning. Åtta av 15 styrelser under Kulturdepartementet har kvinn-&lt;br&gt;liga ordförande. Tre departement har inte utsett någon kvinnlig ordförande i&lt;br&gt;de redovisade styrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionala myndigheters styrelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tabell 3 och 4 redovisas andelen kvinnor i nio regionala myndighetsgrupper&lt;br&gt;jämfört med tio i förra årets redovisning. De regionala AMU-myndighetema&lt;br&gt;har bolagiserats. Försäkringskassor och utvecklingsfonder finns med i redo-&lt;br&gt;visningen eftersom de har vissa myndighetsliknande uppgifter. Uppgifterna&lt;br&gt;omfattar samtliga län och avser även här förhållanden per den 1 juli 1993.&lt;br&gt;Redovisningen bygger på uppgifter som länsstyrelserna fått i uppgift att&lt;br&gt;lämna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnorna utgjorde 29 % av de ordinarie ledamöterna (inkl, ordförande).&lt;br&gt;Motsvarande andel för år 1992 var 27 %. Av tabell 3 framgår att flest kvinn-&lt;br&gt;liga ledamöter återfinns i försäkringskassornas styrelser, 42 %. Länsarbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämndernas styrelser har på två år ökat sin kvinnorepresentationen med 15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;procentenheter och ligger nu på 35 %. Lägst andel kvinnor har länsstyrelser- &amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas styrelser med 25 %, utvecklingsfondernas styrelser med 17 % samt&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsema med 13 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 4 visar andelen kvinnor i de regionala styrelserna fördelade på län.&lt;br&gt;Liksom tidigare år är variationen mellan länen stor. Gävleborgs län, som&lt;br&gt;förra året hade högst andel kvinnor i länets regionala styrelser, har i år min-&lt;br&gt;skat med 2 procentenheter till 32 % . I år har i stället Västerbottens län högst&lt;br&gt;andel kvinnliga ledamöter med 37 %, en ökning med 4 procentenheter.&lt;br&gt;Gotland står för den största ökningen med 7 procentenheter och ligger nu på&lt;br&gt;31 %. Lägst andel har liksom föregående år Malmöhus län med 21 % (förra&lt;br&gt;året 17 %). I 16 läns regionala styrelser har kvinnornas andel ökat, i 8 län&lt;br&gt;minskade kvinnorepresentationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare år har i denna sammanställning också redovisats hur de nomine-&lt;br&gt;rande organisationernas representanter i de regionala statliga styrelserna för-&lt;br&gt;delar sig efter kön. I juni 1992 beslutade riksdagen med anledning av pro-&lt;br&gt;positionen 1991/92:123, bet. 1991/92:KU 36, rskr. 1991/92:305 att intresse-&lt;br&gt;representationen i vissa statliga myndigheters styrelser skulle slopas. Med&lt;br&gt;anledning av det riksdagsbeslutet har instruktionerna för vissa statliga styrel-&lt;br&gt;ser ändrats. Det gäller t.ex. länsarbetsnämnderna. Därtill kommer att AMU-&lt;br&gt;myndigheterna har bolagiserats och att de regionala Arbetslivsfonderna&lt;br&gt;successivt avvecklas. Sammantaget innebär detta att någon redovisning av&lt;br&gt;nomineringsförfarandet när det gäller de regionala styrelserna inte kan&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 1 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på&lt;br&gt;departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande Ledamöter&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dep.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;antal&lt;br&gt;kv&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;m&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kvinnor&lt;br&gt;antal&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;%&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;%&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;män&lt;br&gt;antal&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;%&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;%&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;samtliga&lt;br&gt;antal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;%&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ju&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;UD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fö&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;K&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;U&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jo&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;A&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ku&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;N&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;M&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;399&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;666&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 065&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 2 Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på&lt;br&gt;myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande Antal ledamöter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inkl, ordförande&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Centrala myndigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kv&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;m&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kv&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;m&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;samt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utrikesdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SIDA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sandö U-centrum&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SAREC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordiska afrikainstitutet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BITS&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SWEDECORP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Swedfund International AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Exportkreditnämnden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fortifikationsförvaltningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarets materielverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarets förvaltningshögskola&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överstyrelsen för civil beredskap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens räddningsverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för psykologiskt försvar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarets forskningsanstalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarshögskolan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försvarets personalnämnd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Flygtekn. försöksanstalten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vapenfristyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens institut för psykosocial&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;miljömedicin&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande Antal ledamöter&lt;br&gt;inkl, ordförande&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Centrala myndigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kv m&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kv&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;m&lt;br&gt;liga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;samt-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinalverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens nämnd för internationella&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;adoptionsfrågor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens beredning för utvärdering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;av medicinsk metodik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nämnden för vårdartjänst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Smittskyddsinsti tutet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;B amombudsmannen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommunikationsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Postverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens järnvägar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Banverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vägverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Handelsflottans kultur- och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;fritidsråd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SMHI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luftfartsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens väg- och transport-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;forskningsinstitut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens geotekniska institut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Telestyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kommunikationsforsknings-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;beredningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Trollhätte Kanalverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finansdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Generaltullstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Boverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande Antal ledamöter&lt;br&gt;inkl, ordförande&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Centrala myndigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kv m&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kv&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;samt-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens arbetsgivarverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens löne- och pensionsverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;B anks töds nämnden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens bostadskreditnämnd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens fastighetsverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens lokalförsörjningsverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kungliga biblioteket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Centrala studiestödsnämnden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Institutet för rymdfysik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens psykologisk-pedagogiska&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;bibliotek&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens jordbruksverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens livsmedelsverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens utsädeskontroll&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens maskinprovningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens veterinärmedicinska anstalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöinstitutet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöfonden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivscentrum&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsfonden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Glesbygdsmyndigheten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kulturdepartementet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksarkivet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet och statens&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;historiska museer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens konstmuseer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Livrustkammaren, Skoklosters slott&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;och Hallwylska museet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal ledamöter&lt;br&gt;inkl, ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centrala myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kv m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m samt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturhistoriska riksmuseet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens sjöhistoriska museer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkens museum - etnografiska&lt;br&gt;Arkitekturmuseet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens musiksamlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talboks- och punktskriftsbiblioteket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskt biografiskt lexikon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens biografbyrå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Språk- och folkminnesinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;br&gt;Statens institut för byggnadsforskning&lt;br&gt;Statens råd för byggnadsforskning&lt;br&gt;Sprängämnesinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges geologiska undersökning&lt;br&gt;Styrelsen för teknisk ackreditering&lt;br&gt;Rymdstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patent- och registreringsverket&lt;br&gt;Bränslenämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elförsörjningsnämnden&lt;br&gt;Oljekrisnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för Sverigebilden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverket svenska kraftnät&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civildepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och naturresursdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens lantmäteriverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralnämnden för fastighetsdata&lt;br&gt;Statens strålskyddsinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kämkraftinspektion&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser; ordinarie&lt;br&gt;ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsgrupper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Förändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;procentenheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsfonder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsskattemyndigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsbostadsnämnder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsarbetsnämnder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingsfonder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skogsvårdsstyrelser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell 4 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade på län;&lt;br&gt;ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor %&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förändring&lt;br&gt;procentenheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gävleborg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kristianstad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Västerbotten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Göteborg och Bohus&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kopparberg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Uppsala&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Västmanland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Södermanland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jönköping&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Halland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Blekinge&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Norrbotten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Älvsborg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stockholm&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kronoberg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kalmar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Örebro&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skaraborg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Värmland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gotland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jämtland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Östergötland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Västernorrland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Malmöhus&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samtliga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet Löneskillnader och Prop- 1993/94:147&lt;br&gt;lönediskriminering (SOU 1993:7) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min uppgift har varit att utreda arten av och orsakerna till löneskillnader&lt;br&gt;mellan kvinnor och män samt möjligheter att komma till rätta med förekom-&lt;br&gt;mande lönediskriminering på arbetsmarknaden. Jag bör &amp;quot;dels klarlägga de&lt;br&gt;tämligen komplicerade orsakssambanden i fråga om kvinnors respektive&lt;br&gt;mäns löner, dels utreda möjligheterna på arbetsmarknaden att komma till rätta&lt;br&gt;med sådana löneskillnader mellan kvinnor och män, som inte har några sakli-&lt;br&gt;ga grunder&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analyser och kommentarer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag redovisar i kap. 1 och kap. 2 några utgångspunkter för utredningsarbetet&lt;br&gt;samt uppläggningen av arbetet och dispositionen av betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kap. 3 redovisar jag olika konventioner på jämställdhetsområdet samt&lt;br&gt;jämställdhetslagen och jämställdhetsavtalen. Jag berör bl.a. ILO-konventio-&lt;br&gt;nen nr 100, Europarådets sociala stadga, FN:s konvention om avskaffande av&lt;br&gt;all slags diskriminering av kvinnor samt EG-rätten och EES. Likaså berör jag&lt;br&gt;vad svensk lagstiftning säger om lönediskriminering och könsdiskriminering&lt;br&gt;m.m. Det centrala i denna redovisning är att Sverige genom internationella&lt;br&gt;konventioner och svensk lag har lagt fast att kvinnor och män skall ha lika lön&lt;br&gt;för lika och likvärdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kap. 4 ger jag en allmän belysning av lönebildning och löneutveckling&lt;br&gt;för kvinnor respektive män. Jag berör bl.a. själva lönebildningsprocessen&lt;br&gt;samt lönesättningen jämte några svenska särdrag och utvecklingstendenser i&lt;br&gt;lönebildningen. Jag konstaterar att lönebildningen är en komplicerad och&lt;br&gt;mångfasetterad process och att det inte är lätt att visa vilka faktorer som är av-&lt;br&gt;görande då löner skall bestämmas för grupper och individer. Det finns många&lt;br&gt;orsaker till löneskillnader och det är många gånger svårt att klart peka ut och&lt;br&gt;kvantifiera dessa orsaker. Somliga av dem är sakliga, andra är osakliga. Min&lt;br&gt;slutsats - utifrån den mera teoretiska analys som görs i det kapitlet - är att det&lt;br&gt;finns osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. De är i allmänhet inte&lt;br&gt;stora, men de finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kap. 5 redogör jag för några viktiga data rörande den svenska ekono-&lt;br&gt;mins struktur, kvinnor och män på arbetsmarknaden samt kvinnors och mäns&lt;br&gt;fördelning av tid på marknadsarbete, hemarbete, fritid m.m. Jag betonar bl.a.&lt;br&gt;att det finns ungefär lika många kvinnor och män på arbetsmarknaden, men&lt;br&gt;att det ändå är stor skillnad på kvinnors och mäns villkor: Kvinnor arbetar&lt;br&gt;kortare tid än män, arbetsmarknaden är könssegregerad, likaså utbildningsva-&lt;br&gt;let. Jag redogör också för löneskillnader i EG-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kap. 6 ger jag en allmän belysning av löneutvecklingen för kvinnor res-&lt;br&gt;pektive män, särskilt utvecklingen av löneskillnader inom olika branscher och&lt;br&gt;yrkesområden. Jag konstaterar att den mera översiktliga lönestatistik som ofta&lt;br&gt;redovisas i allmän debatt - jämförelser mellan kvinnor respektive män som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;två stora grupper - är av alltför översiktlig karaktär för att kunna tjäna som&lt;br&gt;underlag för en analys av löneskillnader mellan kvinnor och män. Det är nöd-&lt;br&gt;vändigt att &amp;quot;bryta ned&amp;quot; siffror i näringsgrenar och sektorer, att göra stora&lt;br&gt;grupper mindre och mer lika, om man vill precisera och finna tänkbara orsa-&lt;br&gt;ker till löneskillnaderna. Jag finner efter en sådan granskning en ganska&lt;br&gt;mångfasetterad bild. En slutsats är att kvinnors och mäns olika fördelning ef-&lt;br&gt;ter yrkesnivå, arbetets svårighetsgrad samt kvalifikationsnivå förklarar en stor&lt;br&gt;del av löneskillnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ser vi på stora grupper - kvinnor respektive män - så minskade löneskill-&lt;br&gt;naderna fram till mitten av 1980-talet. Därefter avstannade minskningen och i&lt;br&gt;vissa grupper ökade t.o.m. skillnaderna. De senast tillgängliga uppgifterna,&lt;br&gt;för 1991, visar emellertid att denna ökning tycks ha upphört. Den löneskill-&lt;br&gt;nad som finns i de stora grupperna kan förklaras med kvinnors och mäns&lt;br&gt;olika fördelning på ålder, yrke, utbildning etc. Det finns emellertid löneskill-&lt;br&gt;nader som inte går att förklara, löneskillnader som varierar mellan 1 och 8&lt;br&gt;procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kap. 7 söker jag analysera orsakssambanden bakom existerande lö-&lt;br&gt;neskillnader mellan kvinnor och män. Jag redovisar olika teorier inom forsk-&lt;br&gt;ning om kvinnor och män, skildrar ekonomiska teorier och orsaker till lö-&lt;br&gt;neskillnader mellan kvinnor och män, kvinnors och mäns språk, traditionella&lt;br&gt;värderingar samt faktorer och orsaker knutna dels till personerna som arbetar,&lt;br&gt;dels till kvinnors och mäns arbetsuppgifter. Jag konstaterar att könssegrege-&lt;br&gt;ringen på arbetsmarknaden är en mycket viktig förklaring till löneskillnader&lt;br&gt;mellan kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kap. 8 redovisar jag fördelar och nackdelar med arbetsvärdering som&lt;br&gt;metod för att jämföra arbeten. Jag menar med arbetsvärdering en systematisk&lt;br&gt;metod för att jämföra och mäta de krav som olika enskilda arbetsuppgifter,&lt;br&gt;befattningar, ställer på utövaren. Jag redovisar internationell och svensk de-&lt;br&gt;batt och internationella och svenska erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har systematisk arbetsvärdering länge använts som hjälpmedel att&lt;br&gt;sätta löner. Frågan gäller inte så mycket om arbeten skall värderas eller inte,&lt;br&gt;det handlar snarare om i vilken grad värderingen som görs är systematisk&lt;br&gt;eller inte. Vid en samlad bedömning av det material som jag tagit del av finner&lt;br&gt;jag att arbetsvärdering, med sina begränsningar, kan vara ett sätt att lösa&lt;br&gt;problemen med att likalöneprincipen inte är fullt genomförd. Metoden är värd&lt;br&gt;att pröva i större omfattning. Den bör dock i första hand ses som ett redskap&lt;br&gt;för att jämföra kvinnors och mäns löner hos samma arbetsgivare. En avgö-&lt;br&gt;rande förutsättning för att systematisk arbetsvärdering skall utnyttjas som&lt;br&gt;metod är att principen är väl förankrad hos parterna på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förs lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag redovisar i kap. 9 mina överväganden och förslag. Min allmänna grund-&lt;br&gt;syn är att kvinnor och män skall ha lika lön för lika och likvärdigt arbete. Jag&lt;br&gt;anser också att det är väsentligt att nå detta mål. Verkligheten är emellertid att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det fortfarande finns löneskillnader - detta trots att lagar och konventioner&lt;br&gt;gällt i flera år, detta trots mångåriga debatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ofta svårt att konstatera löneskillnadernas omfattning och klargöra&lt;br&gt;orsakerna till löneskillnader. De kan ibland vara sakligt motiverade, t.ex. av&lt;br&gt;skillnader i arbetstidens längd och förläggning, utbildning och yrkeserfaren-&lt;br&gt;het. Det är också rimligt att aktuell arbetsmarknadssituation och de anställdas&lt;br&gt;arbetsprestation påverkar lönerna. Det finns emellertid löneskillnader som inte&lt;br&gt;går att försvara, löneskillnader som innebär diskriminering, situationer där&lt;br&gt;det inte går att finna annat än en orsak till löneskillnaderna: Könet. Sådana&lt;br&gt;löneskillnader är osakliga och otillåtna enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går enligt min mening inte att motivera och försvara några osakliga lö-&lt;br&gt;neskillnader. Det är därför nödvändigt att kraftfullt arbeta för att förändra nu-&lt;br&gt;varande läge och nå målet: Lika lön för lika och likvärdigt arbete. Detta arbete&lt;br&gt;måste beröra alla: Regering och riksdag, politiska partier, arbetsmarknadens&lt;br&gt;organisationer och andra organisationer, skola och andra samhällsorgan samt&lt;br&gt;självfallet alla enskilda människor, kvinnor såväl som män. Det måste också&lt;br&gt;vara ett kraftfullt arbete över ett brett fält. Det finns ingen enkel lösning, det&lt;br&gt;fordras en samverkan där en lång rad av insatser måste göras. Jag föreslår&lt;br&gt;olika medel och metoder i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Då det gäller lagstiftning har Sverige nått jämförelsevis långt. Jag anser&lt;br&gt;emellertid att lagstiftningen på några viktiga punkter bör förstärkas och före-&lt;br&gt;slår förändringar i jämställdhetslagen som innebär att arbetsgivare årligen&lt;br&gt;skall kartlägga förekomsten av och analysera orsakerna till löneskillnader&lt;br&gt;mellan kvinnor och män som utför arbete som är lika eller av lika värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Då det gäller statliga och kommunala bidrag och andra insatser har Sve-&lt;br&gt;rige också nått jämförelsevis långt och det är av samhällsekonomiska skäl inte&lt;br&gt;möjligt att nu göra nämnvärt mera på detta område. Jag föreslår emellertid&lt;br&gt;bl.a. att föräldraförsäkringen ändras - antingen vid en eventuell framtida ut-&lt;br&gt;byggnad av föräldraförsäkringen eller inom ramen för nuvarande lag - i syfte&lt;br&gt;att stimulera männen att utnyttja sin rätt till betald föräldraledighet och att en&lt;br&gt;genomgång från jämställdhetssynpunkt görs av hela socialförsäkringsområ-&lt;br&gt;det. Jag betonar vikten av en god barnomsorg och föreslår att JämO får ökade&lt;br&gt;resurser för arbete med lönefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Systematisk arbetsvärdering kan vara en väg att förändra värderingar och&lt;br&gt;därigenom löner. Sådan arbetsvärdering kan vara en metod som är värd att&lt;br&gt;pröva då det gäller att bedöma kvinnors och mäns löner hos samma arbetsgi-&lt;br&gt;vare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första förutsättning för tillräckligt god statistisk information om kvin-&lt;br&gt;nors respektive mäns löner och löneutveckling är att lönestatistiken redovisas&lt;br&gt;könsuppdelat. På arbetsplatsnivå bör det finnas lönestatistik som underlag för&lt;br&gt;den årliga jämställdhetsplanen, vid löneförhandlingar och uppföljningar av&lt;br&gt;dessa samt vid rekrytering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klara och tydliga lönesystem och lönesättningsprinciper bör utarbetas på&lt;br&gt;alla nivåer i förhandlingssystemet och på alla arbetsplatser. Det är viktigt att&lt;br&gt;information sprids till alla arbetstagare om lönepolitiken och till enskilda ar-&lt;br&gt;betstagare hur deras lön har bestämts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Löneförhandlingarna är självfallet en huvudväg för att uppnå lika lön för&lt;br&gt;lika och likvärdigt arbete. Jag utgår från att lönenivåerna också i framtiden&lt;br&gt;kommer att bestämmas i fria förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.&lt;br&gt;Vad det då handlar om är att göra såväl arbetsgivare och deras organisationer&lt;br&gt;som arbetstagare och deras organisationer medvetna om gällande lagar om&lt;br&gt;lika lön. Det handlar om medvetna prioriteringar i förhandlingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utbildning, information och opinionsbildning är en annan huvudväg för&lt;br&gt;att uppnå lika lön för lika och likvärdigt arbete. Det gäller att få ett brett med-&lt;br&gt;vetande och engagemang, att förändra attityder, att förankra gällande lag i&lt;br&gt;människors medvetande och handlande. Jag föreslår förstärkt information om&lt;br&gt;jämställdhetslagens krav och likalöneprincipens innebörd samt att en nationell&lt;br&gt;informationskampanj med allmänheten som målgrupp ordnas under de när-&lt;br&gt;maste åren. Denna kampanj bör finansieras av Arbetsmiljöfonden och utfor-&lt;br&gt;mas i samråd med arbetsmarknadens parter m.fl. Syftet är att sprida kunskap&lt;br&gt;och väcka engagemang. Detta är kanske den viktigaste vägen. Vi når resultat&lt;br&gt;först om alla - kvinnor såväl som män - delar värderingen att lika lön skall&lt;br&gt;gälla för lika och likvärdigt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om jämställdhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3, 11, 12, 14 och 35 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a, samt närmast före 3 a § en&lt;br&gt;ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall inom ramen för sin verksamhet bedriva ett målinriktat&lt;br&gt;arbete för att aktivt främja jämställdhet i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om arbets-&lt;br&gt;givarens skyldigheter meddelas i&lt;br&gt;4-11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om arbetsgi-&lt;br&gt;varens skyldigheter meddelas i 3 a&lt;br&gt;och 4-11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställningsvillkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall årligen kart-&lt;br&gt;lägga förekomsten av och analysera&lt;br&gt;orsakerna till löneskillnader mellan&lt;br&gt;kvinnor och män som utför arbete&lt;br&gt;som är lika eller som är att betrakta&lt;br&gt;som likvärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet gäller dock inte&lt;br&gt;arbetsgivare som vid senaste kalen-&lt;br&gt;derårsskifte sysselsatte färre än tio&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämställdhetsplan enligt 10 §&lt;br&gt;skall innehålla en översikt över de&lt;br&gt;åtgärder enligt 4-9 §§ som är be-&lt;br&gt;hövliga på arbetsplatsen och ange&lt;br&gt;vilka av dessa åtgärder som arbets-&lt;br&gt;givaren avser att påbörja eller ge-&lt;br&gt;nomföra under det kommande året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämställdhetsplan enligt 10 §&lt;br&gt;skall innehålla en översikt över de&lt;br&gt;åtgärder enligt 3 a och 4-9 §§ som är&lt;br&gt;behövliga på arbetsplatsen och ange&lt;br&gt;vilka av dessa åtgärder som arbets-&lt;br&gt;givaren avser att påbörja eller ge-&lt;br&gt;nomföra under det kommande året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redovisning av hur de planerade åtgärderna har genomförts skall tas in i&lt;br&gt;efterföljande års plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vart och ett av de hänseenden som&lt;br&gt;anges i 4-11 §§ får andra regler&lt;br&gt;fastställas i kollektivavtal som har&lt;br&gt;ingåtts eller godkänts av en central&lt;br&gt;arbetstagarorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vad som&lt;br&gt;enligt 4-11 §§ åligger en arbetsgiva-&lt;br&gt;re som inte är bunden av kollektiv-&lt;br&gt;avtal enligt 12 § skall hänsyn tas till&lt;br&gt;kollektivavtal i jämförbara förhål-&lt;br&gt;landen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vart och ett av de hänseenden&lt;br&gt;som anges i 3 a och 4-11 §§ får&lt;br&gt;andra regler fastställas i kollektiv-&lt;br&gt;avtal som har ingåtts eller godkänts&lt;br&gt;av en central arbetstagarorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vad som en-&lt;br&gt;ligt 3 a och 4—11 §§ åligger en ar-&lt;br&gt;betsgivare som inte är bunden av&lt;br&gt;kollektivavtal enligt 12 § skall hän-&lt;br&gt;syn tas till kollektivavtal i jämförbara&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som inte följer en&lt;br&gt;föreskrift som anges i 4-11 §§ kan&lt;br&gt;vid vite föreläggas att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter. Ett sådant föreläggan-&lt;br&gt;de meddelas av jämställdhetsnämnd-&lt;br&gt;en på framställning av jämställd-&lt;br&gt;hetsombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som inte följer en&lt;br&gt;föreskrift som anges i 3 a och&lt;br&gt;4—11 §§ kan vid vite föreläggas att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter. Ett sådant&lt;br&gt;föreläggande meddelas av jämställd-&lt;br&gt;hetsnämnden på framställning av&lt;br&gt;j ämställdhetsombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall i framställningen ange vilka åtgärder som bör åläg-&lt;br&gt;gas arbetsgivaren, vilka skäl som åberopas till stöd för framställningen och&lt;br&gt;vilken utredning som har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över Löneskillnadsutredningens betänkande (SOU&lt;br&gt;1993:7) Löneskillnader och lönediskriminering, om kvinnor och män på ar-&lt;br&gt;betsmarknaden kommit från:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt, Malmö tingsrätt, Jämställdhetsombudsmannen, Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket, Statens arbetsgivarverk, Statistiska centralbyrån, Statskontoret,&lt;br&gt;Statens skolverk, Arbetsdomstolen, Arbetslivscentrum, Arbetsmarknads-&lt;br&gt;styrelsen, Arbetsmiljöfonden, ILO-kommittén, Telia, Svenska kyrkans för-&lt;br&gt;samlings- och pastoratförbund, Bengtsfors kommun, Södertälje kommun,&lt;br&gt;Växjö kommun, Umeå kommun, Västemorrlands läns landsting, Örebro läns&lt;br&gt;landsting, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen, Kooperationens Förhandlingsorganisation, Försäkringskasse-&lt;br&gt;förbundet, Företagarnas Riksorganisation AB, Landsorganisationen i&lt;br&gt;Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Cen-&lt;br&gt;tralorganisation, Centerkvinnoma, Folkpartiet liberalernas Kvinnoförbund,&lt;br&gt;Kristdemokratiska Samhällspartiets Kvinnoförbund, Moderata Kvinno-&lt;br&gt;förbundet, Vänsterpartiets kvinnopolitiska utskott, Fredrika-Bremer-För-&lt;br&gt;bundet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Jämställdhetsarbetares&lt;br&gt;Förening, Forskningsrådsnämnden, Handelshögskolan i Stockholm, Uni-&lt;br&gt;versitetet i Lund - Institutionen för nationalekonomi, Universitetet i Umeå -&lt;br&gt;Institutionen för nationalekonomi, Universitetet i Linköping - Tema teknik&lt;br&gt;och social förändring och Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk&lt;br&gt;Forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Södertälje kommun har bifogat ett särskilt yttrande från Moderata Sam-&lt;br&gt;lingspartiet och Ny Demokrati, Svenska Arbetsgivareföreningen har bifogat&lt;br&gt;ett yttrande från Sveriges Verkstadsindustrier, Försäkringskasseförbundet har&lt;br&gt;bifogat yttranden från Försäkringskassan i Stockholms län, Uppsala läns all-&lt;br&gt;männa försäkringskassa, Försäkringskassan Södermanlands län, Östergöt-&lt;br&gt;lands läns allmänna försäkringskassa, Bohusläns allmänna försäkringskassa,&lt;br&gt;Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa, Värmlands läns allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassa, Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa, Västemorrlands&lt;br&gt;läns allmänna försäkringskassa och Västerbottens läns allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver detta har till Socialdepartementet kommit ett yttrande från Lena&lt;br&gt;Svenaeus och Lise Bergh (tillträdande jämställdhetsombudsman respektive&lt;br&gt;ställföreträdande jämställdhetsombudsman från och med 1994-01-01).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket för Högskoleservice och Konkurrensverket har beretts tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig över betänkandet, men meddelar att de inte anser att det ligger inom&lt;br&gt;ramen för deras verksamheter att avge yttrande över Löneskillnadsutred-&lt;br&gt;ningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga omjämställdhetslagen (1991:433)&lt;br&gt;dels att 13 och 14 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2, 11, 12, 18 och 46 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, samt närmast före&lt;br&gt;denna en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att jämställdhet i arbets-&lt;br&gt;livet skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall särskilt verka för att ut-&lt;br&gt;jämna och förhindra skillnader i&lt;br&gt;löner och andra anställningsvillkor&lt;br&gt;mellan kvinnor och män som utför&lt;br&gt;arbete som är lika eller som är att&lt;br&gt;betrakta som likvärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skall särskilt verka för att ut-&lt;br&gt;jämna och förhindra skillnader i&lt;br&gt;löner och andra anställningsvillkor&lt;br&gt;mellan kvinnor och män som utför&lt;br&gt;arbete som är att betrakta som lika&lt;br&gt;eller likvärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönefrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall, som ett led i&lt;br&gt;sin verksamhet enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket, årligen kartlägga före-&lt;br&gt;komsten av löneskillnader mellan&lt;br&gt;kvinnor och män i skilda typer av&lt;br&gt;arbete och för olika kategorier av&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet gäller dock inte&lt;br&gt;arbetsgivare som vid senaste kalen-&lt;br&gt;derårsskifte sysselsatte färre än tio&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämställdhetsplan enligt 10 § skall innehålla en översikt över de&lt;br&gt;åtgärder enligt 4-9 §§ som är behövliga på arbetsplatsen och ange vilka av&lt;br&gt;dessa åtgärder som arbetsgivaren avser att påböija eller genomföra under det&lt;br&gt;kommande året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planen skall också översiktligt&lt;br&gt;redovisas resultatet av den kartlägg-&lt;br&gt;ning som arbetsgivaren skall göra&lt;br&gt;enligt 9 a § samt de åtgärder som&lt;br&gt;motiveras av kartläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redovisning av hur de plane-&lt;br&gt;rade åtgärderna har genomförts skall&lt;br&gt;tas in i efterföljande års plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rop&lt;/sub&gt; 1993/94; 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redovisning av hur de plane- Bilaga 7&lt;br&gt;rade åtgärderna enligt första och&lt;br&gt;andra styckena har genomförts skall&lt;br&gt;tas in i efterföljande års plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ vart och ett av hänseenden som Kollektivavtal får träffas i vart&lt;br&gt;anges i 4-11 §§ får andra regler och ett av de hänseenden som anges&lt;br&gt;fastställas i kollektivavtal som har i 4-11 §§. Även om ett sådant avtal&lt;br&gt;ingåtts eller godkänts av en central har träffats skall dock arbetsgivaren&lt;br&gt;arbetstagarorganisation. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;iaktta de nu angivna lagföreskrif-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otillåten könsdiskriminering skall&lt;br&gt;anses föreligga, när en arbetsgivare&lt;br&gt;tillämpar lägre lön eller annars sämre&lt;br&gt;anställningsvillkor för en arbetstaga-&lt;br&gt;re än dem som arbetsgivaren till-&lt;br&gt;lämpar för arbetstagare av motsatt&lt;br&gt;kön, när de utför arbete som är lika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otillåten könsdiskriminering skall&lt;br&gt;anses föreligga, när en arbetsgivare&lt;br&gt;tillämpar lägre lön eller annars sämre&lt;br&gt;anställningsvillkor för en arbetstaga-&lt;br&gt;re än dem som arbetsgivaren till-&lt;br&gt;lämpar för arbetstagare av motsatt&lt;br&gt;kön, när de utför arbete som är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller som är att betrakta som lik- betrakta som lika eller likvärdigt,&lt;br&gt;värdigt på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller dock inte, om arbetsgivaren kan visa att de olika anställnings-&lt;br&gt;villkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för&lt;br&gt;arbetet eller att de i varje fall inte vare sig direkt eller indirekt har samband&lt;br&gt;med arbetstagarnas könstillhörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist enligt 45 § får jämställd-&lt;br&gt;hetsombudsmannen föra talan för en&lt;br&gt;enskild arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;sökande, om den enskilde medger&lt;br&gt;det och om ombudsmannen finner&lt;br&gt;att en dom i tvisten är betydelsefull&lt;br&gt;för rättstillämpningen eller det&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan talan förs vid Arbetsdom-&lt;br&gt;stolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist enligt 45 § får Jämställd-&lt;br&gt;hetsombudsmannen föra talan för en&lt;br&gt;enskild arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;sökande, om den enskilde medger&lt;br&gt;det och om ombudsmannen finner att&lt;br&gt;en dom i tvisten är betydelsefull för&lt;br&gt;rättstillämpningen eller det annars&lt;br&gt;finns särskilda skäl för det. Om&lt;br&gt;ombudsmannen finner det lämpligt&lt;br&gt;får han eller hon i samma rättegång&lt;br&gt;föra också annan talan som ombud&lt;br&gt;för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan förs vid Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-02-11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 27 januari 1994 (Socialdepartementet) har re-&lt;br&gt;geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i&lt;br&gt;jämställdhetslagen (1991:433).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per&lt;br&gt;Sundberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 9 a §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen anges att av 2 § första stycket jämställdhetslagen följer att kart-&lt;br&gt;läggningen enligt den föreslagna 9 a § skall göras i samråd mellan arbets-&lt;br&gt;givare och arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening framgår denna innebörd bättre, om båda styckena&lt;br&gt;i 2 § sammanförs till ett och 9 a § utformas så att arbetsgivaren skall göra&lt;br&gt;kartläggningen som ett led i verksamheten enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget får kollektivavtal &amp;quot;träffas i vart och ett av de hänseenden som&lt;br&gt;anges i 4-11 §§. Även om ett sådant avtal har träffats skall dock arbets-&lt;br&gt;givaren iaktta de angivna lagföreskriftema&amp;quot;. Avsikten med den föreslagna&lt;br&gt;paragrafen är inte att slå fast att vissa frågor om jämställdhet mellan män och&lt;br&gt;kvinnor i arbetslivet får regleras i kollektivavtal. Paragrafen får sin betydelse&lt;br&gt;genom den föreslagna andra meningen som innebär att ett kollektivavtal inte&lt;br&gt;befriar arbetsgivaren från skyldighet att iaktta föreskrifterna i 4-11 §§&lt;br&gt;jämställdhetslagen. Detta kan uttryckas tydligare. Lagrådet föreslår att para-&lt;br&gt;grafen får följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Kollektivavtal som träffas i hänseende som anges i 4—11 §§ befriar inte&lt;br&gt;arbetsgivaren från skyldighet att iaktta föreskrifterna i dessa paragrafer.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Några övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser föreslås inte. Enligt vad som anförs i remissen leder det till att&lt;br&gt;en arbetsgivare som har träffat kollektivavtal i fråga som avses i 4-11 §§&lt;br&gt;jämställdhetslagen fortfarande är bunden av avtalet. Lagrådet vill påpeka att&lt;br&gt;om avtalet innehåller bestämmelser som strider mot 4-11 §§ jämställd-&lt;br&gt;hetslagen, arbetsgivaren kan bli tvungen att välja mellan skadestånd för&lt;br&gt;kollektivavtalsbrott och vite enligt 35 § jämställdhetslagen. En sådan ordning&lt;br&gt;är inte tillfredsställande. Lagrådet förutsätter att Jämställdhetsombudsmannen&lt;br&gt;inte gör framställning om vitesföreläggande innan arbetsgivaren haft tid att&lt;br&gt;träffa nytt kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya bestämmelsen i första stycket får Jämställdhetsombudsmannen&lt;br&gt;i en rättegång rörande en diskrimineringstvist föra också annan talan &amp;quot;som&lt;br&gt;ombud&amp;quot; för den enskilde. Att sådan talan skall föras &amp;quot;som ombud&amp;quot; ger in-&lt;br&gt;tryck av att det är en förutsättning att ombudsmannen har fått i uppdrag av&lt;br&gt;den enskilde att föra dennes talan, dvs. att han agerar som ombud med stöd&lt;br&gt;av en rättegångsfullmakt. Enligt vad som upplysts vid föredragningen är detta&lt;br&gt;inte meningen utan tanken är att ombudsmannens behörighet skall ha sin&lt;br&gt;grund direkt i lagbestämmelsen. Lagrådet föreslår därför följande lydelse av&lt;br&gt;46 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I en tvist enligt 45 § får Jämställdhetsombudsmannen föra talan för en&lt;br&gt;enskild arbetstagare eller arbetssökande, om arbetstagaren medger det och om&lt;br&gt;ombudsmannen finner att en dom i tvisten är betydelsefull för rätts-&lt;br&gt;tillämpningen eller det annars finns särskilda skäl för det. För ombuds-&lt;br&gt;mannen talan för en enskild med stöd av denna lag, får ombudsmannen i&lt;br&gt;samma rättegång föra talan för den enskilde också med stöd av annan&lt;br&gt;författning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Unckel,&lt;br&gt;P. Westerberg, Ask.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet B. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:147 om jämställdhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45993, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SfU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som förordats i propositionen om målen för jämställdhetspolitiken (avsnitt 4.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som förordats i propositionen om målen för jämställdhetspolitiken (avsnitt 4.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i enlighet med vad som förordats i propositionen (avsnitt 5-11)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i enlighet med vad som förordats i propositionen (avsnitt 5-11)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 738 000 000 kronor</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SfU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 738 000 000 kronor</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 959 000 kronor</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 959 000 kronor</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 21 506 000 kronor</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 21 506 000 kronor</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 000 000 kronor utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94, :100 bilaga 14, punkt A 1</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 000 000 kronor utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94, :100 bilaga 14, punkt A 1</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-02-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-03-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-03-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:27:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03147</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:27:30</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03147</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__147.pdf</filnamn>
<filstorlek>6354356</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/EDCAFA56-8FC6-4C54-B6E3-BE3B5001646C</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:AU17</uppgift>
<ref_dok_id>GH01AU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:SfU15</uppgift>
<ref_dok_id>GH01SfU15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Föräldraförsäkring</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Harriet Colliander  och Laila Strid-Jansson  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Harriet Colliander  och Laila Strid-Jansson  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingvar Carlsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingvar Carlsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av My Persson  och Inger René  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av My Persson  och Inger René  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Svensson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:147&lt;br/&gt;
Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Svensson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>