<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2307964</hangar_id>
 <dok_id>GH03142</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>142</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:142</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>142</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-02-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:30</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03142/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03142</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03142</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:142&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Lagstiftning med anledning av den av Förenta&lt;br&gt;nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03142/prop_199394__142-1.png" style="width:40pt;height:31pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03142/prop_199394__142-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 24 februari 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige&lt;br&gt;skall kunna uppfylla de förpliktelser som följer av det av Förenta&lt;br&gt;nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993 fattade beslutet om att in-&lt;br&gt;rätta den internationella tribunalen för lagföring av personer som är&lt;br&gt;ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt be-&lt;br&gt;gångna i f.d. Jugoslavien sedan 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsrådet fattade sitt beslut, resolution 827 (1993), med hän-&lt;br&gt;visning till kapitel VII i FN-stadgan. Detta innebär att inrättandet av&lt;br&gt;tribunalen är en verkställighetsåtgärd som syftar till att motverka ett&lt;br&gt;av säkerhetsrådet konstaterat hot mot fred och säkerhet. Ett beslut om&lt;br&gt;en sådan åtgärd är omedelbart bindande för samtliga FN:s medlems-&lt;br&gt;stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s medlemsstater är enligt resolutionen skyldiga att samarbeta&lt;br&gt;med tribunalen och se till att nationella myndigheter följer dess fram-&lt;br&gt;ställningar om rättsligt bistånd. En sådan framställning från tribunalen&lt;br&gt;kan bl.a. avse upptagning av vittnesmål eller annan bevisning, identi-&lt;br&gt;fiering och lokalisering av personer eller delgivning. Tribunalen har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare rätt att begära att en stat skall utlämna eller överföra en Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;misstänkt, tilltalad eller dömd person till tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att regler om Sveriges skyldighet att bistå&lt;br&gt;tribunalen med internationell rättshjälp tas in i en särskild lag som i&lt;br&gt;möjligaste utsträckning hänvisar till den befintliga lagstiftningen om&lt;br&gt;internationell rättshjälp på brottmålsområdet. Vidare föreslås att lagen&lt;br&gt;(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall omfatta&lt;br&gt;tribunalen och till denna anknutna personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext.............................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag med anledning av inrättandet av Inter-&lt;br&gt;nationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien ..... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;immunitet och privilegier i vissa fall............ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Historisk bakgrund....................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Tribunalens tillkomst ..................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Tribunalens status ....................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Närmare om innehållet i tribunalens stadgar........ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Lagstiftningsbehovet......................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;I vilka hänseenden krävs lagstiftning? ........22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Närmare om lagens utformning............28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Kostnader............................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Ikraftträdande..........................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Författningskommentar....................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Förslaget till lag med anledning av inrättandet av&lt;br&gt;Internationella tribunalen för brott i f.d Jugoslavien ... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;immunitet och privilegier i vissa fall............41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Förenta nationernas säkerhetsråds resolution&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;827 (1993) i engelsk originaltext och i översättning&lt;br&gt;till svenska .......................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Stadgan för den internationella tribunalen i engelsk&lt;br&gt;originaltext och i översättning till svenska.....48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Promemorians lagförslag ...............74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag .............79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådets yttrande...................84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 24 februari 1994 ....................... 85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen&lt;br&gt;för brott i f.d. Jugoslavien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier&lt;br&gt;i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med anledning av inrättandet av Internationella tribuna-&lt;br&gt;len för brott i f.d. Jugoslavien.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den av Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade internatio-&lt;br&gt;nella tribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för&lt;br&gt;allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d.&lt;br&gt;Jugoslaviens territorium sedan 1991 begär att det i Sverige skall&lt;br&gt;vidtas en åtgärd i anledning av ett sådant brott, skall den begärda&lt;br&gt;åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om åtgärd som avses i 1 § görs av någon av tribu-&lt;br&gt;nalens dömande instanser eller av dess åklagare. Framställningen&lt;br&gt;skall ges in till Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som vid tribunalen är misstänkt, tilltalad eller dömd för&lt;br&gt;brott som omfattas av tribunalens behörighet och som uppehåller sig&lt;br&gt;i Sverige får utlämnas till tribunalen efter beslut av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om häktning eller en dom som tribunalen meddelat i be-&lt;br&gt;hörig ordning skall godtas som grund för ett beslut om utlämning, om&lt;br&gt;det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart&lt;br&gt;oriktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om att en person som avses i 3 § första stycket skall&lt;br&gt;överlämnas till tribunalen skall sändas vidare till Riksåklagaren.&lt;br&gt;Denne skall avge yttrande till regeringen. Till grund för sitt yttrande&lt;br&gt;skall Riksåklagaren låta verkställa nödvändig utredning enligt vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är föreskrivet om förundersökning i brottmål. Sedan utredningen Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;avslutats skall Riksåklagaren överlämna ärendet tillsammans med sitt&lt;br&gt;yttrande till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan regeringen avgör ärendet skall den, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl, inhämta yttrande från Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel i ett ärende om utlämning gäller vad som i allmän-&lt;br&gt;het är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätten gäller tills vidare till&lt;br&gt;dess ärendet har avgjorts eller, när utlämning beslutats, tills denna&lt;br&gt;har verkställts. Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det&lt;br&gt;att utlämning har beslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad i ett utlämningsärende får begära att ny förhand-&lt;br&gt;ling hålls inom tre veckor från det att beslut senast meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kan komma att utlämnas enligt denna lag får på begäran&lt;br&gt;av tribunalen, eller på grund av efterlysning som har utfärdats på&lt;br&gt;grund av beslut av tribunalen, omedelbart anhållas eller åläggas&lt;br&gt;reseförbud eller anmälningsskyldighet av en åklagare enligt vad som&lt;br&gt;i allmänhet gäller om brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutas det om tvångsmedel enligt första stycket, skall 23 § andra -&lt;br&gt;fjärde styckena lagen (1957:668) om utlämning för brott tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utlämning till tribunalen gäller i övrigt 25 §, 26 § första&lt;br&gt;stycket samt 26 a § lagen (1957:668) om utlämning för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om utlämning till tribunalen skall verkställas av polismyn-&lt;br&gt;digheten. Om den som skall utlämnas är på fri fot, far polismyndig-&lt;br&gt;heten omhänderta honom, dock längst under tjugofyra timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslag gäller bestämmelserna i 1 och 2 §§, 6 § första&lt;br&gt;meningen samt 7 § lagen (1975:295) om användning av vissa tvångs-&lt;br&gt;medel på begäran av främmande stat. Sedan utredningen avslutats&lt;br&gt;skall Riksåklagaren överlämna ärendet tillsammans med sitt yttrande&lt;br&gt;till regeringen. I beslag tagen egendom överlämnas till tribunalen&lt;br&gt;efter beslut av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har beslag verkställts, får den som drabbats av åtgärden begära att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten prövar beslaget. Rätten skall så snart det kan ske hålla förhand- Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;ling i frågan. Om förhandlingen gäller bestämmelserna i 24 kap. 17 §&lt;br&gt;andra stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisupptagning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bevisupptagning gäller bestämmelserna i 1 § första&lt;br&gt;stycket första meningen, 2 §, 3 § första och andra styckena samt 4 -&lt;br&gt;10 och 12 §§ lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk dom-&lt;br&gt;stol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av tribunalen får förhör hållas enligt bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om förhör skall av Utrikesdepartementet över-&lt;br&gt;lämnas till Riksåklagaren för de åtgärder som påkallas av fram-&lt;br&gt;ställningen. Ärendet skall därefter redovisas till Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av frihetsberövade personer för vittnesmål m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person i Sverige som är berövad friheten far efter beslut av&lt;br&gt;regeringen föras över till tribunalen för förhör eller konfrontation i&lt;br&gt;samband med förundersökning eller vid rättegång, om förhöret eller&lt;br&gt;konfrontationen avser annat än den frihetsberövades egen brottslighet.&lt;br&gt;Överförande får ske endast om den frihetsberövade lämnat sitt sam-&lt;br&gt;tycke till åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överförande eller transport av en frihetsberövad person&lt;br&gt;till tribunalen gäller i övrigt 3 § andra stycket, 5 § samt 7 § första&lt;br&gt;stycket lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt&lt;br&gt;samarbete på brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av tribunalen skall en i Sverige pågående lagföring&lt;br&gt;överföras till tribunalen. Om en sådan begäran görs far åtal inte&lt;br&gt;väckas för brottet. Förs lagföringen över efter det att åtal har väckts,&lt;br&gt;utgör detta rättegångshinder i brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har frågan om ansvar för en viss gärning prövats vid tribunalen, får&lt;br&gt;åtal för samma gärning inte väckas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tribunalen begär att en åtgärd skall vidtas beträffande den som&lt;br&gt;misstänks eller har åtalats eller dömts för brott, skall denne, om han&lt;br&gt;begär det, biträdas av en offentlig försvarare. I fråga om sådan gäller&lt;br&gt;rättegångsbalkens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidtas en åtgärd enligt 10 eller 11 § beträffande en målsägande&lt;br&gt;skall ett särskilt biträde för denne (målsägandebiträde) förordnas, om&lt;br&gt;det kan antas att målsäganden har behov av sådant biträde vid för-&lt;br&gt;höret eller bevisupptagningen. I övrigt tillämpas bestämmelserna i 3 §&lt;br&gt;första meningen, 4 och 5 §§ samt 7 § första meningen lagen&lt;br&gt;(1988:609) om målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vittne eller en målsägande eller sakkunnig i Sverige som har&lt;br&gt;kallats för att höras av tribunalen har rätt till ersättning för sin&lt;br&gt;inställelse enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare eller till annan&lt;br&gt;samt övriga kostnader för åtgärder som vidtagits enligt denna lag&lt;br&gt;skall betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i annan lag eller författning om rättshjälp åt domstol&lt;br&gt;eller myndighet i främmande stat tillämpas på framställningar från&lt;br&gt;tribunalen, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privi-&lt;br&gt;legier i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om&lt;br&gt;immunitet och privilegier i vissa fall&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immunitet och/eller privilegier gäller för&lt;br&gt;följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämplig internationell&lt;br&gt;överenskommelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella or-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysiska personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 Internationella&lt;br&gt;tribunalen för&lt;br&gt;brott i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tribunalens ledamö-&lt;br&gt;ter, åklagaren och&lt;br&gt;dennes personal, re-&lt;br&gt;gistratorn och dennes&lt;br&gt;personal samt personer&lt;br&gt;som på annat sätt med-&lt;br&gt;verkar i tribunalen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadga för Inter-&lt;br&gt;nationella tribunalen&lt;br&gt;för brott i f.d. Jugo-&lt;br&gt;slavien fastställd ge-&lt;br&gt;nom FN:s säkerhets-&lt;br&gt;råds resolution 827&lt;br&gt;den 25 maj 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1987:341.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Bilagans lydelse enligt prop. 1993/94:120.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 25 maj 1993 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution&lt;br&gt;827 (1993) om att inrätta en internationell tribunal för att beivra brott&lt;br&gt;mot internationell humanitär rätt och krigets lagar som begåtts i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien. Rådet fastställde samtidigt en stadga för tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsrådets resolution 827 (1993) i engelsk originaltext och i&lt;br&gt;svensk översättning finns i bilaga 1. Den av rådet beslutade stadgan&lt;br&gt;för den internationella tribunalen i engelsk originaltext och i översätt-&lt;br&gt;ning till svenska finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har upprättats en promemoria med för-&lt;br&gt;slag till den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna upp-&lt;br&gt;fylla de förpliktelser som följer av resolutionen. Promemorian har&lt;br&gt;upprättats i samråd med Utrikesdepartementet och efter överlägg-&lt;br&gt;ningar mellan justitiedepartementen i de nordiska länderna.&lt;br&gt;Säkerhetsrådets resolution har också varit föremål för diskussion&lt;br&gt;inom ramen för Europarådet. De lagförslag som lagts fram i&lt;br&gt;promemorian finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Justitie-&lt;br&gt;kanslem, Domstolsverket, Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö&lt;br&gt;tingsrätt, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen,&lt;br&gt;Riksskatteverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet,&lt;br&gt;Statens invandrarverk, Sveriges Advokatsamfund och Sveriges Do-&lt;br&gt;mareförbund. En sammanställning av remissyttrandena finns till-&lt;br&gt;gänglig i Justitiedepartementet (dnr 93-4843).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 3 februari 1994 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande&lt;br&gt;finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Historisk bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att inrätta en internationell brottmålsdomstol är inte ny.&lt;br&gt;Redan 1919 förutskickade Versailles-traktaten en internationell brott-&lt;br&gt;målsdomstol för att lagfora första världskrigets krigsförbrytare.&lt;br&gt;Någon sådan tribunal inrättades emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter andra världskriget genomförde segrarmakterna krigsför- Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;brytarrättegångar mot tyskar och japaner i Numberg respektive&lt;br&gt;Tokyo. Frågan om en permanent internationell brottmålsdomstol blev&lt;br&gt;då aktuell på nytt. FN:s generalförsamling tillsatte en kommitté med&lt;br&gt;uppgift att lagreglera brott mot fred och säkerhet (Offences against&lt;br&gt;the Peace and Security of Mankind) och utarbeta ett förslag till stad-&lt;br&gt;gar för en internationell domstol. Det stadgeförslag som lades fram&lt;br&gt;1951 bordlädes av generalförsamlingen. Ett reviderat förslag bord-&lt;br&gt;lädes två år senare. Frågan fördes därefter över till FN:s folkrätts-&lt;br&gt;kommission (ILC) som sedan dess har haft ärendet på dagordningen.&lt;br&gt;Generalförsamlingens utskott för juridiska frågor, sjätte utskottet, har&lt;br&gt;vid ett flertal tillfällen under åren diskuterat utformningen av dels en&lt;br&gt;internationell strafflag, dels en stadga för en permanent brottmåls-&lt;br&gt;domstol på grundval av förslag från ILC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnader i medlemsstaternas juridiska tradition och grund-&lt;br&gt;läggande olikheter i de nationella rättssystemen har komplicerat och&lt;br&gt;fördröjt ILC:s arbete. Under det kalla kriget fanns det inget stöd hos&lt;br&gt;säkerhetsrådets permanenta medlemmar för att inrätta en överstatlig&lt;br&gt;brottmålsdomstol i form av ett fristående organ underställt general-&lt;br&gt;församlingen. Uppfattningarna varierade också kraftigt bland övriga&lt;br&gt;medlemsstater om vilka brott som borde falla under en internationell&lt;br&gt;domstol. Genom det arbete som bedrivits inom ILC under senare år&lt;br&gt;har dock frågan om inrättandet av en permanent internationell brott-&lt;br&gt;målsdomstol och även arbetet med en internationell strafflag kommit&lt;br&gt;närmare sin lösning. Sverige har tillsammans med övriga nordiska&lt;br&gt;länder i olika sammanhang aktivt understött dessa strävanden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Tribunalens tillkomst&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Omvärlden har med stigande oro bevittnat hur befolkningen i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien har utsatts för övergrepp från de stridande parternas sida.&lt;br&gt;FN, Europeiska säkerhetskonferensen (ESK), Europeiska gemen-&lt;br&gt;skaperna (EG), Internationella röda korset (ICRC) och andra organ&lt;br&gt;har engagerat sig aktivt och i skarpa ordalag fördömt parternas&lt;br&gt;agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s säkerhetsråd konstaterade i resolution 764 (1992) den 13 juli&lt;br&gt;1992 att alla parter i konflikten i f.d. Jugoslavien är förpliktade att&lt;br&gt;följa sina åtaganden enligt internationell humanitär rätt och hänvisade&lt;br&gt;särskilt till Genévekonventionerna från den 12 augusti 1949. Vidare&lt;br&gt;fastslog rådet i samma resolution att personer som begår eller som&lt;br&gt;beordrar svåra överträdelser av konventionerna är personligt ansva-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riga för sådana överträdelser. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I resolution 771 &amp;nbsp;(1992) den 13 augusti 1992 uttryckte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetsrådet stark oro över de fortlöpande rapporterna om fortsatta&lt;br&gt;omfattande kränkningar av internationell humanitär rätt i f.d. Jugo-&lt;br&gt;slavien och pekade särskilt på situationen i Bosnien och Hercegovina.&lt;br&gt;Rådet krävde att alla parter i konflikten i f.d. Jugoslavien skulle&lt;br&gt;upphöra med och avstå från varje form av brott mot internationell&lt;br&gt;humanitär rätt. Stater och internationella humanitära organisationer&lt;br&gt;uppmanades att samla in information om sådana brott och lämna&lt;br&gt;denna information till rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I resolution 780 (1992) den 6 oktober 1992 gav säkerhetsrådet&lt;br&gt;generalsekreteraren i uppdrag att tillkalla en opartisk expert-&lt;br&gt;kommission för att granska och analysera den information rådet&lt;br&gt;begärt i resolution 771. Kommissionen skulle undersöka om det fanns&lt;br&gt;bevis för att svåra överträdelser av Genévekonventionema och andra&lt;br&gt;kränkningar av internationell humanitär rätt förekommer i f.d. Jugo-&lt;br&gt;slavien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en rapport till säkerhetsrådet den 9 februari 1993 presenterade&lt;br&gt;generalsekreteraren kommissionens slutsatser. Svåra överträdelser och&lt;br&gt;andra kränkningar av internationell humanitär rätt hade ägt rum i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien. Kommissionen påtalade särskilt att det förekom avsiktligt&lt;br&gt;dödande, &amp;quot;etnisk rensning&amp;quot;, massmord, tortyr, våldtäkt, plundring&lt;br&gt;och förstörelse av civil egendom, förstörelse av kulturell och religiös&lt;br&gt;egendom samt godtyckliga arresteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta var bakgrunden till att säkerhetsrådet den 22 februari 1993&lt;br&gt;antog resolution 808 (1993). I resolutionen slås fast att de brott som&lt;br&gt;begås i f.d. Jugoslavien utgör ett hot mot internationell fred och&lt;br&gt;säkerhet. Rådet anför att det skall vidta effektiva åtgärder för att&lt;br&gt;förhindra att ytterligare brott begås och för att få ansvariga personer&lt;br&gt;ställda inför rätta. Rådet var övertygat om att under de särskilda&lt;br&gt;omständigheter som rådde i f.d. Jugoslavien skulle inrättandet av en&lt;br&gt;internationell tribunal bidra till att detta mål kunde nås och till att&lt;br&gt;fred skulle kunna återställas och upprätthållas. Man beslutade därför&lt;br&gt;att en internationell tribunal för lagföring av personer som är ansva-&lt;br&gt;riga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna i&lt;br&gt;f.d. Jugoslavien sedan 1991 skulle inrättas. Generalsekreteraren fick&lt;br&gt;i uppdrag att inom 60 dagar lägga fram ett konkret förslag till in-&lt;br&gt;rättande av en sådan tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalsekreteraren lade den 3 maj 1993 fram sin rapport för&lt;br&gt;säkerhetsrådet. Den 25 maj 1993 godkände rådet generalsekreterarens&lt;br&gt;rapport och antog resolution 827 (1993). I resolutionen anför rådet&lt;br&gt;att det godkänner generalsekreterarens rapport och beslutar att inrätta&lt;br&gt;en internationell tribunal med enda syfte att lagfora personer som är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt i f.d. Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;Jugoslavien sedan den 1 januari 1991. Rådet antog vidare den stadga&lt;br&gt;för den internationella tribunalen som föreslogs i generalsekreterarens&lt;br&gt;rapport. I rapporten finns det en kommentar till varje artikel. Rappor-&lt;br&gt;ten finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr 93-4843).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s generalförsamling utsåg i september 1993 tribunalens do-&lt;br&gt;mare. Dessa höll sin första session den 17-30 november 1993 i Haag.&lt;br&gt;Domarna beslutade att tribunalens officiella namn skall vara &amp;quot;The&lt;br&gt;International Tribunal for Crimes in former Yugoslavia&amp;quot;. Vidare på-&lt;br&gt;börjades arbetet med att utforma tribunalens processordning.&lt;br&gt;Tribunalens andra session hölls den 17 januari - 11 februari 1994.&lt;br&gt;Enligt uppgift antog tribunalens domare då en processordning. Denna&lt;br&gt;har dock inte fått sin slutliga utformning. Processordningen blir enligt&lt;br&gt;uppgift offentlig tidigast i slutet av mars 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Tribunalens status&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom resolution 808 (1993) etablerade säkerhetsrådet den legala&lt;br&gt;grunden för att inrätta en internationell tribunal. Rådet slog fast att&lt;br&gt;de brott mot internationell humanitär rätt som äger rum i f.d. Jugo-&lt;br&gt;slavien utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Därmed var&lt;br&gt;enligt rådet bestämmelserna i FN-stadgans kapitel VII tillämpliga.&lt;br&gt;Dessa ger säkerhetsrådet behörighet att vidta åtgärder för att upprätt-&lt;br&gt;hålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Beslut av säker-&lt;br&gt;hetsrådet som fattas enligt detta kapitel är bindande för alla&lt;br&gt;medlemsländerna. Rådet gjorde den bedömningen att inrättandet av&lt;br&gt;en internationell tribunal skulle bidra till att återställa och upprätthålla&lt;br&gt;internationell fred och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I resolution 827 (1993) anges att rådet har fattat sitt beslut i&lt;br&gt;enlighet med FN-stadgans kapitel VII. I resolutionen godkänner rådet&lt;br&gt;generalsekreterarens förslag till stadgar för tribunalen och fastställer&lt;br&gt;därmed stadgarna. Rådet anför vidare att alla stater skall samarbeta&lt;br&gt;till fullo med tribunalen och dess organ och att alla stater därför skall&lt;br&gt;vidta de åtgärder som behövs enligt nationell lag för att genomföra&lt;br&gt;vad som anges i resolution 827 och i tribunalens stadga. Rådet hän-&lt;br&gt;visar särskilt till artikel 29 i stadgan, som reglerar tribunalens möjlig-&lt;br&gt;heter att begära bistånd med rättshjälpsåtgärder från medlems-&lt;br&gt;länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom tribunalen har inrättats som en verkställighetsåtgärd&lt;br&gt;under kapitel VII, ankommer det på säkerhetsrådet att avgöra hur&lt;br&gt;länge den skall fortsätta att fungera. När rådet bedömer att målet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återställa och bevara fred och säkerhet i f.d. Jugoslavien har uppnåtts Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;torde det inte längre finnas grund för att bibehålla tribunalen. En&lt;br&gt;indikation på tidsperspektivet ges i stadgarna, där det sägs att domar-&lt;br&gt;na, åklagaren och registratom skall utnämnas för en period av fyra&lt;br&gt;år med möjlighet till förlängning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Närmare om innehållet i tribunalens stadgar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ingressen anger att tribunalen har upprättats av FN:s säkerhetsråd en-&lt;br&gt;ligt kapitel VII i FN-stadgan och att tribunalen skall fungera enligt&lt;br&gt;vad som föreskrivs i dess stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 1, 8 och 9 behandlar tribunalens behörighet. I artiklarna&lt;br&gt;2-5 definieras de brott som kan tas upp till prövning av tribunalen.&lt;br&gt;Artiklarna 6 och 7 behandlar frågan om straffansvar. I artikel 10 be-&lt;br&gt;handlas principen non-bis-in-idem. Artiklarna 11-17 redogör för tri-&lt;br&gt;bunalens organisation. I artiklarna 18-22 behandlas förundersökning&lt;br&gt;och rättegångsförberedelser. Artiklarna 23-26 reglerar dömande,&lt;br&gt;straffmätning, överklagande, resning och verkställighet. Artikel 29&lt;br&gt;behandlar frågor om s.k. internationell rättshjälp till tribunalen. Ar-&lt;br&gt;tiklarna 30-34 reglerar immunitet, budgetfrågor, årlig rapportering,&lt;br&gt;tribunalens arbetsspråk m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 anges att tribunalen har behörighet att lagfora personer&lt;br&gt;som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt&lt;br&gt;begångna på det f.d. Jugoslaviens territorium sedan år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I generalsekreterarens kommentar anförs följande i fråga om den&lt;br&gt;legala grunden för att vissa brott skall kunna lagforas inför tribu-&lt;br&gt;nalen. All internationell sedvanerätt är inte konventionsreglerad. All&lt;br&gt;central humanitär konventionsrätt utgör emellertid heller inte inter-&lt;br&gt;nationell sedvanerätt. I syfte att fullt ut respektera principen att ingen&lt;br&gt;skall dömas för andra gärningar än sådana som enligt en vid den ak-&lt;br&gt;tuella tidpunkten gällande rättsregel var att betrakta som brott får tri-&lt;br&gt;bunalen endast tillämpa sådana rättsregler som utom allt tvivel utgör&lt;br&gt;internationell sedvanerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del av den internationella konventionsrätten som enligt kom-&lt;br&gt;mentaren anses utgöra internationell sedvanerätt är de rättsregler&lt;br&gt;tillämpliga vid väpnad konflikt som återges i Genévekonventionema&lt;br&gt;från den 12 augusti 1949 om skydd för krigsoffer, den fjärde Haag-&lt;br&gt;konventionen av den 18 oktober 1907 angående lagar och bruk i land-&lt;br&gt;krig och dess reglemente, folkmordkonventionen från den 9 december&lt;br&gt;1948 och Internationella militärdomstolens stadga från den 8 augusti&lt;br&gt;1945.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de följande artiklarna anges med detta som utgångspunkt vilka Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;typer av brott som tribunalen är behörig att lagfora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 2 ges tribunalen behörighet att lagfora brott mot 1949 års&lt;br&gt;Genévekonventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionerna reglerar krigföring från ett humanitärt perspektiv&lt;br&gt;genom att föreskriva skydd för vissa kategorier av personer vid väp-&lt;br&gt;nad konflikt, bl.a. skadade och sjuka soldater, krigsfångar och civil-&lt;br&gt;befolkning. De humanitärrättsliga reglerna i dessa konventioner utgör&lt;br&gt;kärnan i den sedvanerätt som är tillämplig vid väpnad konflikt. Kon-&lt;br&gt;ventionerna specificerar vissa särskilt allvarliga kränkningar. Dessa&lt;br&gt;handlingar betecknas som svåra överträdelser eller krigsförbrytelser.&lt;br&gt;Artikeln återger åtta sådana handlingar, ordagrant formulerade i&lt;br&gt;enlighet med respektive konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 ges tribunalen behörighet att lagfora brott mot krigets&lt;br&gt;lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många bestämmelser i 1907 års fjärde Haagkonvention och dess&lt;br&gt;reglemente ansågs revolutionerande när de antogs, men de hade vid&lt;br&gt;andra världskrigets utbrott kommit att accepteras av alla civiliserade&lt;br&gt;stater, vilket också erkändes vid Numbergrättegångama. I Haagkon-&lt;br&gt;ventionen slås fast att rätten för stridande part att föra krig inte är&lt;br&gt;obegränsad och att vissa former av krigföring är förbjudna enligt&lt;br&gt;landkrigets lagar. Den tolkning och tillämpning av dessa regler som&lt;br&gt;utvecklades vid Numbergrättegångama har enligt kommentaren till&lt;br&gt;artikeln legat till grund för formuleringarna i artikeln som innehåller&lt;br&gt;en exemplifierande uppräkning av sådana brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4 ges tribunalen behörighet att lagfora folkmordsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkmord är, enligt 1948 års folkmordkonvention, ett brott för vil-&lt;br&gt;ket individer kan ställas inför rätta och straffas vare sig brottet be-&lt;br&gt;gåtts i krig eller under fredstid. De handlingar som i detta samman-&lt;br&gt;hang utgör folkmord anges i artikelns punkt 2. I punkten 3 anges&lt;br&gt;ytterligare ett antal handlingar som också är straffbara inför tribu-&lt;br&gt;nalen, bl.a. stämpling, förberedelse och medhjälp till folkmordsbrott.&lt;br&gt;Eftersom dessa handlingar nämns särskilt i artikel 4 kan viss oklarhet&lt;br&gt;uppstå om motsvarande handlingar är straffbara i samband med de&lt;br&gt;övriga brott som anges i artiklarna 2-5. Artikel 7.1 tyder emellertid&lt;br&gt;på att så även skall vara fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5 ges tribunalen behörighet att lagfora brott mot mänsklig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Numbergdomstolens stadga och domslut och i lag nummer 10 ut-&lt;br&gt;färdad av förvaltarskapsrådet för Tyskland erkändes för första gången&lt;br&gt;att vissa handlingar riktade mot civilbefolkningen utgör brott mot&lt;br&gt;mänskligheten. Sådana gärningar är förbjudna vare sig de utförs&lt;br&gt;under en internationell eller en intern väpnad konflikt. Med brott mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mänskligheten avses särskilt inhumana handlingar av mycket allvarlig Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;karaktär som avsiktligt dödande, tortyr eller våldtäkt, begångna som&lt;br&gt;ett led i en utbredd eller systematisk attack mot civilbefolkningen när&lt;br&gt;de är riktade mot en befolkningsgrupp och grundar sig på nationella,&lt;br&gt;politiska, etniska, rasistiska eller religiösa motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppräkning av brott mot mänskligheten som görs i artikeln&lt;br&gt;stämmer till sitt innehåll överens med artikel 3 i den fjärde Genéve-&lt;br&gt;konventionen, men är tydligare i och med att artikeln klart uttalar att&lt;br&gt;våldtäkt utgör en inhuman handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6 anges att endast fysiska personer kan bli föremål för&lt;br&gt;straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommentaren framhåller generalsekreteraren att det vore olämp-&lt;br&gt;ligt att i detta sammanhang ge tribunalen domsrätt över föreningar&lt;br&gt;eller organisationer. En sådan domsrätt vore enligt kommentaren me-&lt;br&gt;ningsfull endast om ett medlemsskap i en viss förening eller organisa-&lt;br&gt;tion i sig utgör ett brott som kunde tas upp av tribunalen. Samtliga&lt;br&gt;handlingar som tribunalen är behörig att döma över är emellertid&lt;br&gt;handlingar som begås av enskilda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 reglerar frågan om personligt straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsrådet har vid ett flertal tillfällen uttalat att personer som&lt;br&gt;begår allvarliga brott mot internationell humanitär rätt i f.d. Jugo-&lt;br&gt;slavien är personligt ansvariga för sina handlingar. I kommentaren&lt;br&gt;framhålls att även personer som deltar vid planering, förberedelse&lt;br&gt;eller då sådana handlingar utförs bidrar till att brottet begås och att&lt;br&gt;de därför är personligt ansvariga för brottet. Denna syn reflekteras&lt;br&gt;i punkten 1 i artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna rättsuppfattningen har, efter andra världskriget, varit&lt;br&gt;att även statsöverhuvuden, regeringsföreträdare och personer som&lt;br&gt;uppträder i officiell kapacitet är personligt ansvariga för handlingar&lt;br&gt;som innebär allvarliga brott mot internationell humanitär rätt. Detta&lt;br&gt;synsätt återspeglas i punkten 2 i artikeln. Sådana personer bör således&lt;br&gt;inte få åberopa immunitet som försvar eller förmildrande om-&lt;br&gt;ständighet eller hänvisa till att en handling begåtts under tjänsteut-&lt;br&gt;övning. En person i ansvarig ställning skall enligt punkten 3 i denna&lt;br&gt;artikel hållas personligt ansvarig för att ha beordrat någon att utföra&lt;br&gt;en handling som utgör brott enligt tribunalens stadga. En sådan per-&lt;br&gt;son skall också hållas ansvarig för att ha underlåtit att förhindra att&lt;br&gt;sådana brott begås eller att stävja olagligt uppträdande bland sina&lt;br&gt;underlydande. Sådant indirekt ansvar eller brottslig underlåtenhet&lt;br&gt;skall föreligga om personen i högre ställning kände till eller hade an-&lt;br&gt;ledning att känna till att en underlydande stod i begrepp att begå eller&lt;br&gt;redan har begått brott och personen ändå underlät att vidta nödvän-&lt;br&gt;diga och rimliga åtgärder för att förhindra sådana brott eller straffa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som begått dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ha agerat på order från en överordnad eller sin regering befriar&lt;br&gt;enligt punkten 4 i artikeln inte gärningsmannen från personligt ansvar&lt;br&gt;och får inte vara ett försvar. Tribunalen kan emellertid enligt artikeln&lt;br&gt;betrakta åtlydnad av en order från en överordnad som en förmildran-&lt;br&gt;de omständighet om den anser att rättviseskäl kräver detta. Den kan&lt;br&gt;enligt kommentaren t.ex. beakta att en person lytt order från en över-&lt;br&gt;ordnad som en förmildrande omständighet tillsammans med andra&lt;br&gt;faktorer såsom tvång eller avsaknad av moraliskt val. Enligt kom-&lt;br&gt;mentaren får tribunalen, mot bakgrund av generellt erkända och&lt;br&gt;accepterade rättsprinciper, ta ställning till om sådana faktorer som&lt;br&gt;den tilltalades ringa ålder eller psykiska hälsa skall tillåtas inskränka&lt;br&gt;det personliga straffansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 8 fastställs var och när ett brott skall ha begåtts för att&lt;br&gt;falla in under tribunalens behörighet. I artikeln görs den avgräns-&lt;br&gt;ningen att handlingarna skall vara begångna i f.d. Jugoslavien. Brott&lt;br&gt;som ägt rum utanför detta område kan således inte tas upp av tribu-&lt;br&gt;nalen. Med f.d. Jugoslavien avses det territorium som tidigare utgjor-&lt;br&gt;de den Socialistiska Federala Republiken Jugoslavien, inkluderande&lt;br&gt;landyta, territorialvatten och luftrum. F.d. Jugoslaviens yttre gränser&lt;br&gt;reglerades efter andra världskriget i förhållande till omkringliggande&lt;br&gt;stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln anges också tribunalens behörighet i förhållande till när&lt;br&gt;brottet begicks. I resolution 808 har säkerhetsrådet angivit att&lt;br&gt;tribunalen skall vara behörig att pröva brott begångna &amp;quot;sedan 1991&amp;quot;.&lt;br&gt;Generalsekreteraren anför i sin rapport att detta bör anses innebära&lt;br&gt;brott begångna vid vilken som helst tidpunkt från och med den 1 ja-&lt;br&gt;nuari 1991 och därefter. Det angivna datumet anses inte ha någon&lt;br&gt;specifik betydelse i händelseförloppet i konfliktområdet, utan är en&lt;br&gt;neutralt vald tidpunkt. Den valda tidpunkten är således avsedd att&lt;br&gt;stärka uppfattningen att den i sig inte innebär någon värdering be-&lt;br&gt;träffande konfliktens internationella eller interna karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 reglerar frågor om förhållandet mellan tribunalens och&lt;br&gt;nationella domstolars behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsrådet hade, när det inrättade tribunalen, inte för avsikt att&lt;br&gt;omöjliggöra eller förhindra nationella domstolars behörighet i för-&lt;br&gt;hållande till de gärningar som kan tas upp av tribunalen. Nationella&lt;br&gt;domstolar borde snarast uppmuntras att utöva sina funktioner i enlig-&lt;br&gt;het med nationell lag. Enligt artikeln har tribunalen och nationella&lt;br&gt;domstolar en parallell behörighet. Tribunalen ges emellertid före-&lt;br&gt;träde. Den kan i vilket skede som helst under en pågående process&lt;br&gt;vid en nationell domstol formellt begära att domstolen skall lämna&lt;br&gt;över ärendet till tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10 behandlas principen om non-bis-in-idem. Enligt denna Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;får en person inte lagforas två gånger för samma brott. I artikeln har&lt;br&gt;principen kommit till uttryck på så sätt att en person som lagförts av&lt;br&gt;tribunalen inte får lagforas för samma gärning inför en nationell dom-&lt;br&gt;stol. Tribunalen kan dock i två fall pröva en gärning som redan varit&lt;br&gt;föremål för prövning vid en nationell domstol, nämligen om den&lt;br&gt;nationella domstolens brottsrubricering av en handling inte överens-&lt;br&gt;stämmer med tribunalens stadga eller om kraven på opartiskhet,&lt;br&gt;oberoende och en effektivt förd talan inte har uppfyllts av den na-&lt;br&gt;tionella domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tribunalen beslutar sig för att lagföra en person som redan&lt;br&gt;dömts av en nationell domstol, skall den vid straffmätningen ta hän-&lt;br&gt;syn till i vilken utsträckning den dömde redan har avtjänat ett straff&lt;br&gt;som utdömts av en nationell domstol för handlingen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11 fastställer tribunalens organisation. Tribunalen skall be-&lt;br&gt;stå av tre funktioner, nämligen ett dömande organ organiserat i tre&lt;br&gt;kammare, en åklagarfunktion och ett sekretariat. Åklagaren har till&lt;br&gt;uppgift att utreda fall, förbereda mål och föra talan i en kammare mot&lt;br&gt;personer som är ansvariga för brott som kan tas upp av tribunalen.&lt;br&gt;De dömande instanserna består dels av två rättegångskammare som&lt;br&gt;skall pröva de mål som läggs fram, dels av en överklagandekammare&lt;br&gt;som skall överpröva rättegångskamramas domar. Ett sekretariat, regi-&lt;br&gt;stratorskontoret, skall betjäna både åklagarfunktionen och de döman-&lt;br&gt;de instanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12 föreskriver att de dömande instansernas kammare skall&lt;br&gt;bestå av sammanlagt 11 oberoende domare, som skall vara av olika&lt;br&gt;nationalitet. Vardera rättegångskammaren skall bestå av tre domare.&lt;br&gt;Fem domare skall bilda överklagandekammaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 fastställer vilka kvalifikationer domarna skall ha. De&lt;br&gt;skall väljas av FN:s generalförsamling för en period av fyra år.&lt;br&gt;Tjänstevillkoren skall vara desamma som för domare i Internationella&lt;br&gt;domstolen i Haag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vakans uppstår i en kammare skall generalsekreteraren i&lt;br&gt;samråd med säkerhetsrådets och generalförsamlingens ordförande utse&lt;br&gt;en ersättare för den återstående tjänstgöringsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14 reglerar domarnas tjänstgöring i kamrarna. Tribunalens&lt;br&gt;domare skall välja en ordförande bland sig. Denne skall ingå i över-&lt;br&gt;klagandekammaren och presidera vid dess sammanträden. Ordföran-&lt;br&gt;den skall efter samråd fördela övriga domare mellan de två rätte-&lt;br&gt;gångskamrama och överklagandekammaren. En domare får endast&lt;br&gt;tjänstgöra i den kammare han eller hon har tilldelats. Ledamöterna i&lt;br&gt;varje rättegångskammare skall välja en chefsdomare som skall presi-&lt;br&gt;dera vid alla sammanträden med kammaren i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15 föreskriver att tribunalens domare skall utforma och anta Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;en processordning med de regler för förfarandet och för bevis-&lt;br&gt;föringen som behövs. Dessa regler skall avse skedet före rättegången,&lt;br&gt;förfarandet vid rättegång och överklagande, framläggandet av bevis,&lt;br&gt;skydd för vittnen och för dem som utsatts för brott samt övriga frågor&lt;br&gt;som behöver regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16 behandlar åklagarfunktionen. En oberoende åklagare&lt;br&gt;skall ansvara för alla brottsutredningar och föra talan mot personer&lt;br&gt;som åtalas för brott. Åklagaren skall utses av säkerhetsrådet på&lt;br&gt;förslag från generalsekreteraren. Förordnandet skall vara på fyra år,&lt;br&gt;med möjlighet till förlängning. Tjänstevillkoren skall vara desamma&lt;br&gt;som de som gäller för en undergeneralsekreterare i FN. Åklagaren&lt;br&gt;skall biträdas av personal som skall tillsättas av generalsekreteraren&lt;br&gt;på rekommendation från åklagaren. Personalen skall enligt komm-&lt;br&gt;entaren bestå av kvalificerade utredare, åklagare, straffrättsjurister,&lt;br&gt;verkställande personal samt medicinsk expertis. Den skall fördelas på&lt;br&gt;en utrednings- och en processavdelning. Med hänsyn till arten av de&lt;br&gt;brott som begåtts och till den utsatta position som offer för våldtäkt&lt;br&gt;och andra sexuella övergrepp befinner sig i, bör enligt kommentaren&lt;br&gt;uppmärksamhet fästas vid att kvalificerad kvinnlig personal anställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17 behandlar registratorskontoret. Enligt vad som fastställts&lt;br&gt;i artikel 11 skall kontoret betjäna tribunalens samtliga organ. Regi-&lt;br&gt;stratom skall utses av generalsekreteraren på förslag från tribunalens&lt;br&gt;ordförande för en fyraårsperiod, med möjlighet till förlängning.&lt;br&gt;Tjänstevillkoren skall vara desamma som för en biträdande general-&lt;br&gt;sekreterare i FN. Registratorskontoret skall enligt kommentaren sköta&lt;br&gt;information till allmänheten och protokollära funktioner, samman-&lt;br&gt;ställa mötesprotokoll, ansvara för möteslokaler, tolkning och annan&lt;br&gt;mötesservice, sköta tryckning och publicering av dokument, ansvara&lt;br&gt;för all administration inklusive budget och personal samt fungera som&lt;br&gt;kommunikationskanal till och från tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 18 och 19 reglerar förfarandet vid utredning, förunder-&lt;br&gt;sökning, åtal och prövning av stämningsansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren skall inleda utredningar på eget initiativ eller på grund-&lt;br&gt;val av information som erhållits från regeringar, FN-organ, mellan-&lt;br&gt;statliga eller icke-statliga organisationer eller från annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren skall värdera tillgängliga uppgifter och avgöra om de&lt;br&gt;utgör tillräcklig grund för fortsatt utredning. I utredningsarbetet skall&lt;br&gt;åklagaren ha befogenhet att förhöra misstänkta, personer som utsatts&lt;br&gt;för brott samt vittnen, samla in bevismaterial och genomföra platsun-&lt;br&gt;dersökningar. Åklagaren kan även begära hjälp av nationella myndig-&lt;br&gt;heter för detta arbete. När en utredning har slutförts och åklagaren&lt;br&gt;fastställt att det finns tillräckliga skäl för åtal, skall en stämnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan med kortfattad beskrivning av fakta i målet och angivande Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;av de brott som den misstänkte anklagas för under tribunalens stadga&lt;br&gt;överlämnas till en domare i en av rättegångskamrarna. Domaren skall&lt;br&gt;granska stämningsansökan och fatta beslut om fallet skall avvisas eller&lt;br&gt;åtal skall väckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åklagarens utredningsarbete innefattar förhör av den miss-&lt;br&gt;tänkte skall denne ha rätt att biträdas av försvarare efter eget val och&lt;br&gt;ha rätt till rättshjälp, om han inte själv kan bekosta försvarare. Den&lt;br&gt;misstänkte är också berättigad till nödvändig översättning till och från&lt;br&gt;ett språk som han eller hon förstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När domaren beslutat att åtal skall väckas kan denne på åklagarens&lt;br&gt;begäran utfärda sådana beslut och handlingar som behövs för&lt;br&gt;gripande, häktning, överlämnande eller utlämning av personer eller&lt;br&gt;som i övrigt kan behövas för att en rättegång skall kunna inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20 reglerar formerna för väckande av åtal samt inledande&lt;br&gt;och genomförande av en rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskamrarna skall säkerställa att förfarandet genomförs i&lt;br&gt;enlighet med tribunalens regler för process och bevisprövning och se&lt;br&gt;till att den tilltalades rättigheter såsom dessa fastställs i stadgan re-&lt;br&gt;spekteras. Rättegångskamrarna skall också tillhandahålla tillfreds-&lt;br&gt;ställande skydd för målsägande, dvs. de som utsatts för det åtalade&lt;br&gt;brottet, och för vittnen under processen. En person mot vilken åtal&lt;br&gt;väcks skall, efter det att åtalsbeslut fattats av tribunalen, omedelbart&lt;br&gt;informeras om innehållet i åtalspunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade skall utan onödigt dröjsmål föras inför en rättegångs-&lt;br&gt;kammare och där formellt åtalas. Rättegångskammaren skall läsa upp&lt;br&gt;åtalspunkterna, försäkra sig om att den tilltalades rättigheter re-&lt;br&gt;spekteras, få bekräftat att den tilltalade förstår åtalspunkterna och&lt;br&gt;uppmana denne att inkomma med en svarsinlaga. När inlagan kommit&lt;br&gt;in skall kammaren fastställa datum för förhandling. Rättegång i den&lt;br&gt;tilltalades frånvaro tillåts inte. Förhandlingen skall vara offentlig, om&lt;br&gt;inte rättegångskammaren beslutar om annat i enlighet med reglerna&lt;br&gt;i processordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21 fastställer den tilltalades rättigheter. I artikeln tillförsäk-&lt;br&gt;ras den tilltalade bl.a. rätt till försvarare och tolkhjälp, att få sin sak&lt;br&gt;prövad i sin närvaro och utan dröjsmål och att få åberopa egen bevis-&lt;br&gt;ning. Vidare föreskrivs att den tilltalade inte får tvingas att vittna mot&lt;br&gt;sig själv eller förklara sig skyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22 reglerar frågan om skydd för vittnen och för dem som&lt;br&gt;utsatts för brott. Där föreskrivs att tribunalen i sin processordning&lt;br&gt;skall reglera frågan om skydd för brottsoffer och vittnen. Sådana&lt;br&gt;skyddsåtgärder skall innefatta, men inte begränsas till, förhandlingar&lt;br&gt;inom stängda dörrar och skydd av brottsoffrets identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23 och 24 behandlar dom och straff. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dom skall avkunnas av en majoritet av kammarens domare och&lt;br&gt;meddelas vid en offentlig förhandling. Domen skall vara skriftlig och&lt;br&gt;innehålla en motivering. Skiljaktiga eller separata meningar får fogas&lt;br&gt;till domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tribunalen får som påföljd endast döma till fängelse. Tribunalen&lt;br&gt;har sålunda inte behörighet att utdöma dödsstraff. Vid straffmätningen&lt;br&gt;bör rättegångskamrarna beakta sådana faktorer som brottets allvar och&lt;br&gt;den tilltalades personliga omständigheter i det enskilda fallet. Vid&lt;br&gt;fastställande av fängelsestraffets längd skall rättegångskamrarna enligt&lt;br&gt;kommentaren följa allmän praxis i f.d. Jugoslavien beträffande straff-&lt;br&gt;tidens längd. Förutom fängelsestraff kan tribunalen besluta att egen-&lt;br&gt;dom och tillgångar som den skyldige skaffat sig genom en brottslig&lt;br&gt;handling skall återställas till dess rättmätiga ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25 reglerar möjligheten till överklagande. En dom kan&lt;br&gt;överklagas om den rättstillämpning som legat till grund för domslutet&lt;br&gt;varit felaktig eller om ett faktafel har lett till felaktig dom. Såväl den&lt;br&gt;dömde som åklagaren kan överklaga på dessa grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26 behandlar möjligheten till resning i ett mål som avgjorts&lt;br&gt;av tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det, efter det att en dom har meddelats, kommer fram nya&lt;br&gt;fakta som inte var kända vid tiden för målet och som kunde ha haft&lt;br&gt;en avgörande inverkan på avgörandet, kan den dömde eller åklagaren&lt;br&gt;begära resning i målet. Några närmare bestämmelser om vad en&lt;br&gt;sådan begäran skall innehålla eller hur den skall behandlas anges inte&lt;br&gt;i stadgan utan torde få regleras närmare i tribunalens processordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27 anger att straff skall avtjänas i den stat som tribunalen&lt;br&gt;bestämmer, i enlighet med tillämplig lag i denna stat och under tribu-&lt;br&gt;nalens överinseende. Tribunalen avgör i varje enskilt fall i vilken stat&lt;br&gt;den dömde skall avtjäna sitt straff. Tribunalen förväntas anvisa var&lt;br&gt;straffet skall avtjänas i samband med att den meddelar domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för att strafftiden skall avtjänas utanför f.d. Jugoslavien&lt;br&gt;anför generalsekreteraren i kommentaren att det rör sig om en mycket&lt;br&gt;speciell typ av brott och att tribunalen har en internationell karaktär.&lt;br&gt;Säkerhetsrådet förväntas uppmana FN:s medlemsstater, utanför f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien, att meddela att de är beredda att ställa fängelseplatser till&lt;br&gt;förfogande. Dessa besked skall vidarebefordras till registratorn som&lt;br&gt;sedan upprättar en lista över tillgängliga fängelseplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28 anger att en person som förklarats skyldig till brott skall&lt;br&gt;kunna komma i fråga för nåd eller straffomvandling i enlighet med&lt;br&gt;tillämplig lag i den stat där straffet avtjänas. I sådana fall skall staten&lt;br&gt;i fråga underrätta tribunalen, som skall besluta i saken i enlighet med&lt;br&gt;intresset av rättvisa och allmänna rättsprinciper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29 reglerar samarbetet mellan tribunalen och nationella Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;rättsliga instanser och rättsligt bistånd från nationella myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s medlemsstater är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder så&lt;br&gt;att rådets beslut kan genomföras. Staterna är skyldiga att samarbeta&lt;br&gt;med tribunalen, att vara den behjälplig i alla stadier av ett ärende och&lt;br&gt;att säkerställa att nationella myndigheter lämnar tribunalen rättsligt&lt;br&gt;bistånd vid insamlande av bevis, hörande av vittnen, misstänkta och&lt;br&gt;experter, identifiering och lokalisering av personer och delgivning.&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall vidare bistå tribunalen med att gripa eller&lt;br&gt;häkta personer och överlämna eller överföra en tilltalad till tribu-&lt;br&gt;nalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30 behandlar privilegier och immunitet. Artikeln före-&lt;br&gt;skriver att 1946 års FN-konvention om privilegier och immunitet&lt;br&gt;skall vara tillämplig på tribunalen, dess domare, dess åklagare och&lt;br&gt;åklagarens personal samt på dess registrator och registratoms perso-&lt;br&gt;nal. Domarna, åklagaren och registratom jämställs med diplomatiska&lt;br&gt;sändebud. Åklagarens och registratorskontorets personal jämställs&lt;br&gt;med FN-tjänstemän och skall behandlas i enlighet med artiklarna V&lt;br&gt;och VII i den nämnda konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga personer vars närvaro behövs vid tribunalen, inklusive den&lt;br&gt;tilltalade, skall enligt artikeln ges sådan behandling som är nödvändig&lt;br&gt;för att tribunalen skall fungera tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31 anger att tribunalen skall ha sitt säte i Haag i Neder-&lt;br&gt;länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32 anger att kostnaderna för tribunalen skall bekostas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s reguljära budget i enlighet med artikel 17 i FN-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33 anger att tribunalens officiella språk skall vara engelska&lt;br&gt;och franska. Detta innebär att simultantolkning till och från dessa två&lt;br&gt;språk alltid skall vara tillgänglig vid förhandlingar i kammare och vid&lt;br&gt;andra möten och överläggningar. Stora delar av tribunalens dokumen-&lt;br&gt;tation torde också behöva översättas till något eller båda språken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 34 skall tribunalens ordförande årligen rapportera om&lt;br&gt;verksamheten till säkerhetsrådet och till generalförsamlingen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Lagstiftningsbehovet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 I vilka hänseenden krävs lagstiftning?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lagstiftning krävs för att Sverige skall&lt;br&gt;kunna uppfylla förpliktelserna enligt artiklarna 9, 10, 29 och 30&lt;br&gt;i stadgan för den av Förenta nationerna inrättade internationella&lt;br&gt;tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien. I övrigt synes för när-&lt;br&gt;varande inte krävas några lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanserna tillstyrker pro-&lt;br&gt;memorians bedömning av lagstiftningsbehovet eller lämnar den utan&lt;br&gt;erinran. En remissinstans anmärker att det saknas en regel som möj-&lt;br&gt;liggör verkställighet av beslut om återlämnande av egendom eller in-&lt;br&gt;täkter som förvärvats genom brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Tribunalen har inrättats med&lt;br&gt;stöd av bestämmelserna i kapitel VII i FN-stadgan vilket innebär att&lt;br&gt;beslutet är omedelbart bindande för samtliga FN:s medlemsstater.&lt;br&gt;Dessa är därför skyldiga att vidta de åtgärder som är nödvändiga för&lt;br&gt;att syftet med beslutet skall kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av artiklarna i tribunalens stadga reglerar frågor som&lt;br&gt;gäller endast tribunalen. De kräver därför inte några lagstift-&lt;br&gt;ningsåtgärder från svensk sida. Innehållet i artikel 29 kräver dock&lt;br&gt;lagstiftning, liksom föreskrifterna i artiklarna 9, 10 och 30.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgans artikel 29 innehåller föreskrifter om internationell rätts-&lt;br&gt;hjälp. Enligt denna skall FN:s medlemsstater bistå tribunalen med att&lt;br&gt;identifiera och lokalisera personer, ta upp vittnesmål och annan bevis-&lt;br&gt;ning samt med att delge handlingar. Medlemsstaterna skall vidare&lt;br&gt;bistå tribunalen med att gripa eller häkta personer och överlämna&lt;br&gt;eller överföra en tilltalad till tribunalen. Av artikeln framgår att upp-&lt;br&gt;räkningen inte är uttömmande. Det kan därför inte uteslutas att tribu-&lt;br&gt;nalen kommer att begära bistånd med andra former av internationell&lt;br&gt;rättshjälp. Man bör räkna med att närmare föreskrifter om tillämp-&lt;br&gt;ningen av artikel 29 kommer att meddelas i den processordning som&lt;br&gt;enligt artikel 15 i stadgan skall utformas och antas av domarna i tri-&lt;br&gt;bunalen. Det går därför inte att i dag fastslå exakt vilka åtgärder som&lt;br&gt;medlemsstaterna är skyldiga att lämna rättshjälp med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förutsättas att tribunalens dömande instanser har behörig-&lt;br&gt;het att begära bistånd med alla typer av åtgärder enligt artikel 29. Det&lt;br&gt;går däremot inte att utläsa ur artikeln vilka särskilda åtgärder som tri-&lt;br&gt;bunalens åklagare är behörig att begära bistånd med. Av artikel 18,&lt;br&gt;som innehåller regler om förundersökning och åtal, kan dock den&lt;br&gt;slutsatsen dras att åklagarens roll kommer att i mycket likna den som&lt;br&gt;gäller för en svensk åklagare. Man får därför utgå från att tribunalens&lt;br&gt;åklagare kommer att begära bistånd med olika åtgärder som aktua-&lt;br&gt;liseras i samband med en förundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige lämnar sedan gammalt sådan internationell rättshjälp i&lt;br&gt;brottmål som regleras i artikel 29. Rättshjälp lämnas i princip både&lt;br&gt;till stater som Sverige har träffat en överenskommelse med om inter-&lt;br&gt;nationell rättshjälp och sådana stater som inte kan stödja en framställ-&lt;br&gt;ning om rättshjälp på en särskild överenskommelse. Samarbetet med&lt;br&gt;främmande stater om internationell rättshjälp i brottmål bygger främst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på konventioner och bilaterala avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tribunalen är ett av FN inrättat organ och den hör inte under nå-&lt;br&gt;gon enskild stat. Eftersom den svenska lagstiftningen om interna-&lt;br&gt;tionell rättshjälp förutsätter att en begäran om rättshjälp kommer från&lt;br&gt;en domstol eller myndighet i en främmande stat, är lagstiftningen inte&lt;br&gt;direkt tillämplig i förhållande till tribunalen. För att Sverige skall&lt;br&gt;kunna bistå tribunalen med alla de åtgärder som anges i artikel 29&lt;br&gt;krävs det därför lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av den lagstiftning som krävs måste vissa spe-&lt;br&gt;ciella omständigheter beaktas. En enskild stats åtagande om att lämna&lt;br&gt;internationell rättshjälp grundar sig ofta på att staten tillträtt en&lt;br&gt;konvention eller att den slutit ett bilateralt avtal. När det gäller bila-&lt;br&gt;terala avtal har den enskilda staten haft ett inflytande över i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning rättshjälp skall ges och på vilka villkor det skall ske.&lt;br&gt;Multilaterala konventioner på området lämnar oftast utrymme för en&lt;br&gt;enskild stat att göra vissa förbehåll, t.ex. att en viss form av rätts-&lt;br&gt;hjälp inte kommer att ges. En enskild stat kan vidare i sin interna lag-&lt;br&gt;stiftning föreskriva att olika former av internationell rättshjälp skall&lt;br&gt;lämnas utan att det ställs krav på ömsesidighet. Staten förfogar då&lt;br&gt;helt över frågan om vilka åtgärder som man ger bistånd med och&lt;br&gt;vilka villkor som skall gälla för att en viss åtgärd skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om internationell rättshjälp åt tribunalen kommer att bygga&lt;br&gt;på andra förutsättningar. Föreskriften i artikel 29 i stadgan att med-&lt;br&gt;lemsstaterna skall bistå tribunalen med internationell rättshjälp&lt;br&gt;grundar sig inte på ett avtal mellan de enskilda staterna utan är när-&lt;br&gt;mast att se som ett påbud till medlemsländerna att se till att&lt;br&gt;respektive inhemsk rättsordning ger möjlighet till sådant bistånd.&lt;br&gt;Detta innebär att Sverige och övriga medlemsstater vid utformningen&lt;br&gt;av den interna lagstiftningen har begränsade möjligheter att inskränka&lt;br&gt;biståndet till att avse endast vissa rättshjälpsåtgärder eller att ställa&lt;br&gt;upp villkor för biståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska bestämmelserna om internationell rättshjälp återfinns&lt;br&gt;i en mängd olika författningar. I lagen (1975:295) om användning av&lt;br&gt;vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat (tvångsmedelslagen)&lt;br&gt;finns bestämmelser om beslag och husrannsakan för bevisändamål&lt;br&gt;och om beslag eller kvarstad för att säkerställa ett förverkande. Ge-&lt;br&gt;nom reglerna i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk&lt;br&gt;domstol (bevisupptagningslagen) kan alla sorters bevis som är tillåtna&lt;br&gt;enligt svensk rätt tas upp på begäran av en utländsk domstol. I lagen&lt;br&gt;(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet finns bl.a. regler om överförande av en i Sverige&lt;br&gt;frihetsberövad person till främmande stat för förhör eller kon-&lt;br&gt;frontation som avser annat än den frihetsberövades egen brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande utlämning för lagföring eller straffavtjänande i främ- Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;mande stat gäller bestämmelserna i lagen (1957:668) om utlämning&lt;br&gt;för brott (utlämningslagen). Kungörelsen (1909:24 s 1.) ang. del-&lt;br&gt;givning av handling på begäran av utländsk myndighet gör det möj-&lt;br&gt;ligt att bistå utländska myndigheter med delgivning av handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De aktuella lagarna har en i grunden likartad uppbyggnad. I sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser finns regler om vilka åtgärder som Sverige läm-&lt;br&gt;nar bistånd med. I anslutning till dessa finns föreskrifter om vilka&lt;br&gt;villkor som gäller för att aktuellt bistånd skall ges. Ett exempel på&lt;br&gt;mer allmänna villkor är att gärningen, som är föremål för utredning&lt;br&gt;eller lagföring i den främmande staten, skall motsvara brott enligt&lt;br&gt;svensk lag eller att brottet skall vara av viss svårhet eller att det inte&lt;br&gt;får röra sig om ett politiskt brott. I de olika författningarna kan det&lt;br&gt;också förekomma särskilda villkor. Enligt utlämningslagen får t.ex.&lt;br&gt;en svensk medborgare inte utlämnas. De olika villkoren är oftast&lt;br&gt;tvingande; om något av dem föreligger kan den begärda åtgärden inte&lt;br&gt;vidtas. Författningarna innehåller även regler om själva förfarandet.&lt;br&gt;I förhållande till stater utanför Norden som Sverige inte träffat sär-&lt;br&gt;skild överenskommelse med gäller så gott som genomgående att&lt;br&gt;framställningen skall ges in till Utrikesdepartementet. Normalt skall&lt;br&gt;framställningen ges in på diplomatisk väg, såvida det inte finns en&lt;br&gt;överenskommelse om att direkt kommunikation är tillåten. I fråga om&lt;br&gt;förfarandet inom Sverige gäller i stort sett samma regler som när&lt;br&gt;motsvarande åtgärd vidtas i samband med en inhemsk utredning av&lt;br&gt;eller lagföring för brott. Beträffande vissa åtgärder av mer ingripande&lt;br&gt;natur, såsom utlämning för brott, överförande av frihetsberövad per-&lt;br&gt;son eller beslag och överlämnade av egendom till främmande stat, har&lt;br&gt;det lagts i regeringens händer att fatta det slutliga beslutet om den&lt;br&gt;begärda åtgärden skall bifallas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den typ av åtgärd som kan antas bli den mest aktuella i förhållan-&lt;br&gt;de till tribunalen är begäran om förhör under förundersökningen. För&lt;br&gt;sådana åtgärder saknas det dock regler i den svenska lagstiftningen.&lt;br&gt;Sådana regler torde inte heller behövas så länge några tvångsmedel&lt;br&gt;inte är aktuella. Det finns emellertid inga regler som gör det möjligt&lt;br&gt;för svenska åklagare att bistå en åklagare i främmande stat med för-&lt;br&gt;hör på förundersökningsstadiet om tvångsmedel måste tillgripas. I en&lt;br&gt;promemoria från Justitiedepartementet angående Sveriges tillträde till&lt;br&gt;Europarådets förverkandekonvention (Ds 1993:17) föreslås emellertid&lt;br&gt;att regler införs som gör ett sådant bistånd möjligt. Promemorian har&lt;br&gt;remissbehandlats och förslagen bereds för närvarande inom Justitie-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 9 och 10 i stadgan behandlar andra frågor som har ett&lt;br&gt;visst samband med reglerna om internationell rättshjälp och som ock-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så kräver lagstiftning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 9 i stadgan är tribunalen parallellt behörig med natio-&lt;br&gt;nella domstolar, men tribunalen kan alltid begära att en lagföring förs&lt;br&gt;över till tribunalen. Vidare får enligt artikel 10 en gärning, som&lt;br&gt;prövats av tribunalen, inte bli föremål för prövning av en nationell&lt;br&gt;domstol. Däremot kan tribunalen under vissa förutsättningar pröva en&lt;br&gt;gärning som redan prövats av en nationell domstol. Om den natio-&lt;br&gt;nella domstolens bedömning av brottet inte stämmer överens med vad&lt;br&gt;gärningen är att bedöma som enligt stadgan, eller om handläggningen&lt;br&gt;vid den nationella domstolen inte varit opartisk, oberoende eller en-&lt;br&gt;dast genomfördes för skens skull, kan tribunalen ändå komma att ta&lt;br&gt;upp gärningen till prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tribunalen kommer enbart att pröva gärningar som har ägt rum i&lt;br&gt;f.d. Jugoslavien. Den svenska rättsordningen tillerkänner svenska&lt;br&gt;domstolar en vidsträckt domsrätt. Exempelvis kan en gärning - oav-&lt;br&gt;sett var den har begåtts - bli föremål för lagföring i Sverige om det&lt;br&gt;lindrigaste straffet som är föreskrivet för brottet i svensk lag är&lt;br&gt;fängelse i fyra år (2 kap. 3 § 7 brottsbalken). Under förutsättning att&lt;br&gt;gärningen var straffbar också där den begicks gäller vidare generellt&lt;br&gt;svensk domsrätt beträffande svenska medborgare och andra med hem-&lt;br&gt;vist här (2 kap. 2 § brottsbalken). Det kan därför inte uteslutas att en&lt;br&gt;gärning som omfattas av tribunalens behörighet kan komma att bli fö-&lt;br&gt;remål för lagföring i Sverige. Enligt 2 kap. 5 a § brottsbalken får un-&lt;br&gt;der vissa förutsättningar en gärning som prövats genom lagakraft-&lt;br&gt;ägande dom, som meddelats i främmande stat, inte bli föremål för&lt;br&gt;lagföring i Sverige. Denna regel är inte tillämplig beträffande tribu-&lt;br&gt;nalens domar. I detta hänseende krävs därför lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sak som inte berörs i stadgan är frågan om immunitet för vitt-&lt;br&gt;ne, sakkunnig eller annan som skall vittna eller på annat sätt med-&lt;br&gt;verka vid det rättsliga förfarandet inför tribunalen. Normalt skyddas&lt;br&gt;en sådan person genom regler om att denne inte får åtalas, frihetsbe-&lt;br&gt;rövas, straffas osv. för handlingar som hänför sig till tiden före ut-&lt;br&gt;resan från den andra statens territorium. Stadgan reglerar inte heller&lt;br&gt;frågan om tribunalen får begära att vittnen eller andra som skall höras&lt;br&gt;skall tvingas att infinna sig inför tribunalen. Varken de multilaterala&lt;br&gt;överenskommelserna på området eller den svenska lagstiftningen om&lt;br&gt;internationell rättshjälp tillåter ett sådant förfarande. Det finns därför&lt;br&gt;inte några skäl att nu föreslå en regel som gör det möjligt att tvångs-&lt;br&gt;vis överföra andra än tilltalade till tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stadgan ges inte några regler för den situationen att någon gett&lt;br&gt;en osann utsaga inför tribunalen. Med hänsyn till det sätt på vilket&lt;br&gt;tribunalens behörighet har avgränsats i stadgan är det tveksamt om&lt;br&gt;tribunalen har domsrätt över en sådan gärning. Det kan därför förut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ses att eventuella menedsbrott inför tribunalen i stället skall tas upp Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;vid nationella domstolar. För att detta skall vara möjligt i Sverige&lt;br&gt;krävs det lagstiftning, dels för att gärningen som sådan skall vara&lt;br&gt;straffbar och dels för att den skall omfattas av svensk domsrätt. Vid&lt;br&gt;införandet av sådan lagstiftning bör den nyligen genomförda krimina-&lt;br&gt;liseringen av osann respektive ovarsam utsaga inför EFTA-domstolen&lt;br&gt;kunna tjäna som förebild (prop. 1992/93:81, bet. 1992/93:JuU14,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:74, SFS 1993:83). För att närmare kunna ange&lt;br&gt;gränserna kring det straffbara området och för att kunna precisera&lt;br&gt;kretsen av de personer i processen (parter, vittnen, sakkunniga etc.)&lt;br&gt;som skall omfattas av straffansvaret, måste emellertid tribunalens&lt;br&gt;processordning vara känd, i vart fall i de delar som reglerar&lt;br&gt;skyldigheten att avlägga vittnesmål och sanningsplikten hos dem som&lt;br&gt;yttrar sig. Det är därför inte möjligt att i detta sammanhang föreslå&lt;br&gt;nödvändig lagstiftning. Det kan därför finnas anledning för&lt;br&gt;regeringen att återkomma i denna fråga sedan tribunalens&lt;br&gt;processordning fastställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgan innehåller inte någon förpliktelse för medlemsländerna att&lt;br&gt;bistå med verkställandet av beslut enligt artikel 24 att egendom eller&lt;br&gt;intäkter som förvärvats genom brott skall återlämnas. Sådana beslut&lt;br&gt;torde främst komma att avse egendom som finns i f.d. Jugoslavien.&lt;br&gt;Saken kan tänkas bli närmare reglerad i processordningen. Den bör&lt;br&gt;därför inte lagregleras innan processordningen blivit fastställd. Om&lt;br&gt;medlemsländerna blir förpliktade att verkställa sådana beslut är en&lt;br&gt;möjlig lösning att, såsom en remissinstans påpekat, införa en regel&lt;br&gt;som ger kronofogdemyndigheten behörighet att verkställa sådana be-&lt;br&gt;slut. I den mån det handlar om egendom i Sverige som frånhänts&lt;br&gt;annan genom brott finns det bestämmelser i tvångsmedelslagen om att&lt;br&gt;sådan kan tas i beslag och överlämnas till främmande stat. Denna&lt;br&gt;möjlighet bör kunna ställas till tribunalens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 30 finns bestämmelser om tribunalens status och privi-&lt;br&gt;legie- och immunitetsbestämmelser för domare, åklagare och regi-&lt;br&gt;strator samt annan personal i tribunalens tjänst. Enligt artikeln skall&lt;br&gt;övriga personer vars närvaro behövs vid tribunalen ges sådan behand-&lt;br&gt;ling som är nödvändig för att tribunalen skall fungera tillfreds-&lt;br&gt;ställande. Denna reglering kräver lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Närmare om lagens utformning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regler om Sveriges skyldighet att bistå tri-&lt;br&gt;bunalen med internationell rättshjälp tas in i en särskild lag som&lt;br&gt;i möjligaste utsträckning hänvisar till den befintliga lagstiftningen&lt;br&gt;om internationell rättshjälp i brottmål. Lagen bör vidare innehålla&lt;br&gt;regler om att offentlig försvarare och målsägandebiträde kan&lt;br&gt;förordnas då åtgärder vidtas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagan till 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall&lt;br&gt;kompletteras så att lagen även omfattar tribunalen och till denna&lt;br&gt;anknutna personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med re-&lt;br&gt;geringens. I promemorian föreslås dock inte någon möjlighet att i&lt;br&gt;ärenden om utlämning inhämta yttrande från Högsta domstolen.&lt;br&gt;Promemorian innehåller heller inte något förslag om att måls-&lt;br&gt;ägandebiträde skall kunna förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar&lt;br&gt;utan erinran den modell för lagstiftningen som föreslagits. Justitie-&lt;br&gt;kanslern,Domstolsverket, Göta hovrätt, Sveriges Advokatsamfund och&lt;br&gt;Sveriges Domareförbund framför synpunkter på att utlämningsfrågan&lt;br&gt;enligt promemorians förslag inte skall prövas av Högsta domstolen.&lt;br&gt;Malmö tingsrätt anmärker att det saknas en generell regel om verk-&lt;br&gt;ställighet i Sverige av påföljder. Sveriges Advokatsamfund anser att&lt;br&gt;den som misstänks för eller är åtalad för brott skall vara berättigad&lt;br&gt;till rättshjälp enligt reglerna i rättshjälpslagen såväl vid förfarandet i&lt;br&gt;Sverige som inför tribunalen och att målsägande vid förfarandet inför&lt;br&gt;tribunalen skall ha samma rätt till rättshjälp enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;som gäller för angelägenhet som behandlas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är, särskilt med hänsyn till&lt;br&gt;att den svenska lagstiftningen om internationell rättshjälp genom-&lt;br&gt;gående innehåller villkor som inte kan tillämpas i förhållande till&lt;br&gt;tribunalen, inte tillräckligt att endast göra den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;på området generellt tillämplig på tribunalen. De bestämmelser som&lt;br&gt;krävs bör därför i stället tas in i en särskild lag. Eftersom den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen omfattar de flesta åtgärder som kan bli aktuella&lt;br&gt;i förhållande till tribunalen, och dessutom ger förutsättningar för ett&lt;br&gt;enhetligt förfarande gentemot tribunalen, bör lagen i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning bygga på hänvisningar till den befintliga lagstiftningen&lt;br&gt;angående internationell rättshjälp. Denna metod har också klara&lt;br&gt;fördelar för de tillämpande organen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen bör sålunda göras hänvisningar till vissa bestämmelser i Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;tvångsmedelslagen, bevisupptagningslagen, utlämningslagen och lagen&lt;br&gt;(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör därutöver innehålla en föreskrift som gör det möjligt för&lt;br&gt;tribunalens åklagare att begära att en svensk åklagare bistår med&lt;br&gt;förhör på förundersökningsstadiet efter mönster av förslaget i prome-&lt;br&gt;morian Ds 1993:17 (jfr avsnitt 8.1). Vidare bör lagen innehålla en&lt;br&gt;föreskrift om att bestämmelser i andra svenska författningar som rör&lt;br&gt;internationell rätthjälp skall tillämpas på framställningar från tri-&lt;br&gt;bunalen, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därigenom torde de åtgärder som, såvitt i dag kan bedömas, kan&lt;br&gt;bli aktuella enligt stadgans artikel 29 täckas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 9 kan tribunalen begära att en i Sverige pågående&lt;br&gt;lagföring skall överföras till tribunalen. I lagen bör därför införas en&lt;br&gt;bestämmelse som innebär att en sådan begäran skall bifallas och att&lt;br&gt;begäran innebär att åtal inte får väckas i Sverige för brottet. Har åtal&lt;br&gt;redan väckts, skall överföringen utgöra rättegångshinder i brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 10 i stadgan får en gärning som prövats av tribunalen&lt;br&gt;inte bli föremål för prövning av en nationell domstol. I lagen bör där-&lt;br&gt;för införas en bestämmelse att åtal inte får väckas vid svensk domstol&lt;br&gt;för en gärning som varit föremål för prövning av tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt FN:s beslut är medlemsstaterna - såsom framhållits i det&lt;br&gt;föregående - skyldiga att bistå tribunalen med rättsligt bistånd. Det&lt;br&gt;innebär att lagen inte bör innehålla några hänvisningar till de olika&lt;br&gt;villkor som i den nu gällande lagstiftningen om internationell rätts-&lt;br&gt;hjälp ställs upp för att bistånd skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är fråga om åtgärder av mer ingripande natur, såsom ut-&lt;br&gt;lämning, överförande av en frihetsberövad person för förhör eller&lt;br&gt;konfrontation eller beslag, bör dock lagen lämna ett visst utrymme&lt;br&gt;för en prövning av om åtgärden skall bifallas eller inte. Denna&lt;br&gt;prövning måste dock vara ytterst begränsad och inskränka sig till de&lt;br&gt;fall då ett bifall till den aktuella åtgärden skulle vara uppenbart&lt;br&gt;stötande eller annars stå i uppenbar strid med den svenska rättsord-&lt;br&gt;ningen. Sådana prövningar görs normalt inom ramen för allt interna-&lt;br&gt;tionellt samarbete utan att det finns några särskilda föreskrifter om&lt;br&gt;detta. I de allra flesta fall, t.ex. om förhållandena är sådana att en&lt;br&gt;persons hälsotillstånd hindrar en utlämning, kan man dessutom räkna&lt;br&gt;med att frågor av detta slag kan klaras ut genom underhandskontakter&lt;br&gt;med tribunalen. Genom att framställningar om utlämning, överföran-&lt;br&gt;de av en frihetsberövad person för förhör eller konfrontation eller om&lt;br&gt;beslag slutligen prövas av regeringen finns det en möjlighet att göra&lt;br&gt;en diskretionär prövning. I denna ingår att besvara frågan om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begärda åtgärden skulle vara uppenbart stridande mot den svenska Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;rättsordningen. Intresset av att ta hänsyn till svenska rättsprinciper&lt;br&gt;måste emellertid vägas mot den folkrättsliga skyldigheten att samar-&lt;br&gt;beta med tribunalen. En situation då det kan bli aktuellt att överväga&lt;br&gt;om ett bifall till en begäran skulle stå i uppenbar strid med den&lt;br&gt;svenska rättsordningen är om tribunalen begär att en person skall&lt;br&gt;utlämnas för ett brott och personen i fråga redan har dömts för den&lt;br&gt;aktuella gärningen i Sverige (res judicata).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tribunalens stadgar tillåter inte att utlämning vägras i fråga om det&lt;br&gt;egna landets medborgare. Regeringsformen innehåller inte något di-&lt;br&gt;rekt förbud mot utlämning av svenska medborgare. Någon hänvisning&lt;br&gt;bör därför inte göras till utlämningslagens förbud mot utlämning av&lt;br&gt;svenska medborgare. Det skall därför i och för sig vara möjligt att&lt;br&gt;utlämna en svensk medborgare för lagföring inför tribunalen. Där-&lt;br&gt;emot gäller enligt 2 kap. 7 § regeringsformen att en svensk med-&lt;br&gt;borgare inte får landsförvisas. Enligt förarbetena till bestämmelsen&lt;br&gt;innebär detta också i praktiken ett visst skydd i fråga om utlämning.&lt;br&gt;Skyddet mot landsförvisning bör uppfattas så att det även avser det&lt;br&gt;fall då utlämning av en svensk medborgare på grund av brott skulle&lt;br&gt;ge anledning till antagandet att den utlämnade skulle bli berövad&lt;br&gt;friheten under så lång tid att han knappast skulle kunna någonsin&lt;br&gt;återvända till Sverige (bet. 1975/76:KU 56 s. 32). Om denna fråga&lt;br&gt;aktualiseras, måste regeringen förvissa sig om att en utlämning inte&lt;br&gt;får en sådan verkan. En tänkbar lösning - som dock torde kräva&lt;br&gt;lagstiftning - är att det träffas en särskild överenskommelse för det&lt;br&gt;enskilda fallet, som innebär att ett eventuellt fängelsestraff helt eller&lt;br&gt;delvis skall avtjänas i Sverige. För närvarande saknas underlag för ett&lt;br&gt;ställningstagande i denna fråga. Till bilden hör att tribunalen inte&lt;br&gt;torde ha någon möjlighet att hålla dömda personer frihetsberövade&lt;br&gt;efter det domen meddelats och att Nederländerna enligt uppgift avser&lt;br&gt;att omvandla tribunalens domar till nederländska domar så att verk-&lt;br&gt;ställighet kan påbörjas där. Detta förhållande kan, liksom den&lt;br&gt;processordning som tribunalens domare skall fastställa, bli av&lt;br&gt;betydelse för hur frågan skall lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de svenska myndigheternas hantering av de åtgärder&lt;br&gt;som tribunalen begär bistånd med bör såväl prövningen som för-&lt;br&gt;farandet innefatta så få inskränkande moment som möjligt. I vissa&lt;br&gt;situationer kan det dock inte undvikas att någon form av begränsning&lt;br&gt;finns. Till exempel bör i fråga om beslag handlingar som enligt&lt;br&gt;27 kap. 2 § rättegångsbalken är skyddade mot en sådan åtgärd ha ett&lt;br&gt;sådant skydd även i detta sammanhang. Det är vidare så att en person&lt;br&gt;som anhållits med stöd av 23 § utlämningslagen inte kan vara frihets-&lt;br&gt;berövad hur länge som helst utan att en begäran om utlämning görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om att en sådan begäran skall göras inom 40 dagar bör därför Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;upprätthållas även i detta sammanhang. Även kravet på samtycke från&lt;br&gt;en i Sverige frihetsberövad person som begärs överförd för vittnes-&lt;br&gt;förhör bör gälla eftersom det inte är aktuellt att nu införa regler om&lt;br&gt;att ett vittne kan tvingas inställa sig inför tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utlämningslagen skall frågan om utlämning lagligen kan ske&lt;br&gt;prövas av Högsta domstolen, om inte den som avses med framställan&lt;br&gt;samtycker till utlämning. Om Högsta domstolen finner att det finns&lt;br&gt;hinder mot utlämning med hänsyn till vissa närmare angivna bestäm-&lt;br&gt;melser i utlämningslagen, får utlämning inte ske. Som ovan nämnts&lt;br&gt;kan de villkor, som enligt gällande lagstiftning uppställts vad gäller&lt;br&gt;möjligheten att tillmötesgå en framställan från främmande stat, inte&lt;br&gt;göras tillämpliga i förhållande till tribunalen. Av detta följer att en&lt;br&gt;laglighetsprövning i ett ärende om utlämning till tribunalen skulle bli&lt;br&gt;högst begränsad. Det kan därför ifrågasättas om det är meningsfullt&lt;br&gt;att ha en domstolsprövning i dessa frågor. I det remitterade förslaget&lt;br&gt;föreslogs mot denna bakgrund ingen regel om att Högsta domstolen&lt;br&gt;skall pröva ärenden om utlämning. Flera remissinstanser har ifråga-&lt;br&gt;satt om inte en sådan prövning trots allt bör ske. Även om en pröv-&lt;br&gt;ning av domstol måste bli mycket begränsad delar regeringen remiss-&lt;br&gt;instansernas bedömning att det i vissa enskilda fall kan vara av värde&lt;br&gt;om Högsta domstolen yttrar sig innan regeringen fattar sitt beslut.&lt;br&gt;Med hänsyn till detta bör regeringen ha möjlighet att som underlag&lt;br&gt;för sitt beslut inhämta ett yttrande från Högsta domstolen i frågan om&lt;br&gt;utlämning bör beviljas. En bestämmelse om detta bör tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tvångsmedel i anledning av en begäran om utläm-&lt;br&gt;ning till tribunalen eller en internationell efterlysning måste däremot&lt;br&gt;alltid en domstolsprövning ske. Detta följer inte bara av regerings-&lt;br&gt;formen utan även av innehållet i artikel 5 i Europeiska konventionen&lt;br&gt;angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna. Denna domstolsprövning bör föreskrivas genom att det i&lt;br&gt;lagen görs en hänvisning till 23 § utlämninglagen. Också beslags-&lt;br&gt;frågor bör kunna prövas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen bör framgå att en begäran om rättshjälp kan göras av&lt;br&gt;någon av tribunalens dömande instanser eller av dess åklagare.&lt;br&gt;Reglerna bör utformas så att tribunalens framställningar skall ges in&lt;br&gt;direkt till Utrikesdepartementet och att den diplomatiska vägen inte&lt;br&gt;behöver användas. I fråga om det inhemska förfarandet vid verk-&lt;br&gt;ställandet av framställningen bör i största möjliga utsträckning&lt;br&gt;hänvisning ske till de i respektive författning förekommande reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artiklarna 18 och 21 har den som misstänks eller har åtalats&lt;br&gt;för brott en ovillkorlig rätt till försvarare. De gärningar som kan&lt;br&gt;prövas av tribunalen är av mycket allvarlig natur. Enligt regeringens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mening bör den som är misstänkt, åtalad eller dömd för en sådan gär- Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;ning ha rätt att biträdas av en försvarare om tribunalen begär att en&lt;br&gt;åtgärd vidtas i Sverige beträffande honom. Även denna fråga bör lag-&lt;br&gt;regleras. Sveriges Advokatsamfund anför att reglerna om rättshjälp&lt;br&gt;åt misstänkt i brottmål bör göras tillämpliga och detta såväl i fråga&lt;br&gt;om förfarandet i Sverige som inför tribunalen. Samfundet uttalar att&lt;br&gt;det måste vara en självklar utgångspunkt för lagstiftningen att den&lt;br&gt;som är misstänkt i mål inför tribunalen har samma rättssäkerhet som&lt;br&gt;den som är misstänkt i ett svenskt brottmål. Det finns enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte anledning för Sverige att ge regler om den&lt;br&gt;misstänktes eller tilltalades rättigheter vid förfarandet inför&lt;br&gt;tribunalen. Den saken regleras genom stadgan för tribunalen. Kom-&lt;br&gt;pletterande regler kan komma att ges i processordningen. En regel&lt;br&gt;om obligatorisk rätt till offentlig försvarare torde utgöra ett fullgott&lt;br&gt;skydd för den misstänkte eller tilltalade vid förfarandet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En åtgärd som kan bli aktuell att vidta i Sverige är förhör med&lt;br&gt;målsägande. I det svenska brottmålsförfarandet kan vid vissa typer av&lt;br&gt;brott ett målsägandebiträde förordnas för målsäganden. Biträdet skall&lt;br&gt;enligt 3 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde ta till vara måls-&lt;br&gt;ägandens intressen i målet och lämna stöd och hjälp till målsäganden.&lt;br&gt;Med hänsyn till att många av de brott som kan komma under tribu-&lt;br&gt;nalens prövning utgör mycket allvarliga kränkningar av målsägandens&lt;br&gt;person, bör motsvarande möjlighet till stöd och hjälp finnas vid&lt;br&gt;förhör som hålls i Sverige på begäran av tribunalen. Sveriges Advo-&lt;br&gt;katsamfund har föreslagit att en regel införs i rättshjälpslagen av&lt;br&gt;innebörd att förfarandet inför tribunalen likställs med ett förfarande&lt;br&gt;i Sverige. Syftet är att målsägande skall kunna beviljas rättshjälp i&lt;br&gt;större utsträckning än vad som enligt gällande lagstiftning är möjligt&lt;br&gt;för rättegång i brottmål utomlands. Någon sådan bestämmelse bör en-&lt;br&gt;ligt regeringens mening inte införas. Liksom i fråga om misstänkta&lt;br&gt;och tilltalade ankommer det på tribunalen att mot bakgrund av&lt;br&gt;stadgan fastställa målsägandenas rättigheter m.m. vid förfarandet&lt;br&gt;inför tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgan ger inte någon närmare anvisning om hur vittnen och&lt;br&gt;andra som skall höras inför tribunalen skall få ersättning för sin&lt;br&gt;inställelse. Myndigheterna i det land där den som skall höras bor kan&lt;br&gt;rent praktiskt underlätta för denne att infinna sig inför tribunalen.&lt;br&gt;Frågan om förskott och ersättning till den som skall höras av tri-&lt;br&gt;bunalen bör därför lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör innehålla en uttrycklig föreskrift om att de kostnader&lt;br&gt;som föranleds av Sveriges bistånd till tribunalen skall betalas av&lt;br&gt;staten; detta beroende bl.a. på att det i stadgan inte finns några regler&lt;br&gt;som tillåter medlemsstaterna att begära ersättning från tribunalen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de kostnader som uppstår i samband med att åtgärder vidtas i Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagreglering som nu föreslås bygger i stor utsträckning på&lt;br&gt;hänvisningar till den befintliga lagstiftningen om internationell&lt;br&gt;rättshjälp. De sekretessbestämmelser som är tillämpliga i sådana&lt;br&gt;ärenden blir därför också tillämpliga i ärenden där Sverige bistår&lt;br&gt;tribunalen med olika åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främst är det bestämmelsen om utrikessekretess i 2 kap. 1 § sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100) som kan bli tillämplig. Enligt bestämmelsen&lt;br&gt;gäller sekretess för uppgift som rör bl.a. mellanfolklig organisation&lt;br&gt;om ett röjande av uppgiften kan störa Sveriges mellanfolkliga för-&lt;br&gt;bindelser eller på annat sätt skada landet. Skaderekvisitet är hos&lt;br&gt;regeringen och inom utrikesrepresentationen omvänt, dvs. presum-&lt;br&gt;tionen är för sekretess. Hos övriga myndigheter är skaderekvisitet&lt;br&gt;rakt, dvs. offentlighet är huvudregeln. Bestämmelsen möjliggör att&lt;br&gt;uppgifter hemlighålls även efter det att ett ärende avslutats hos&lt;br&gt;svenska myndigheter. Även bestämmelserna i 5 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket punkterna 2 och 3, 7 kap. 14 § och 9 kap. 17 § sekretess-&lt;br&gt;lagen (1980:100) kan bli aktuella. I 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § finns&lt;br&gt;regler om sekretess i vissa fall för uppgifter i bl.a. brottsutredande&lt;br&gt;och brottsbeivrande verksamhet. Att observera vid tillämpningen av&lt;br&gt;5 kap. 1 § är att skaderekvisitet endast omfattar svenska myndigheters&lt;br&gt;verksamhet. I 7 kap. 14 § finns bestämmelser om sekretess till skydd&lt;br&gt;för utlänningar. Eftersom dessa bestämmelser tillgodoser det behov&lt;br&gt;av sekretess som finns i de aktuella ärendena krävs det inga lagstift-&lt;br&gt;ningsåtgärder på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om immunitet och privilegier för internationella organ&lt;br&gt;m.m. regleras genom lagen (1976:661) om immunitet och privilegier&lt;br&gt;i vissa fall. Enligt 4 § denna lag åtnjuter vissa i bilagan till lagen&lt;br&gt;uppräknade internationella organ och personer med anknytning till&lt;br&gt;sådana organ immunitet och privilegier enligt vad som har bestämts&lt;br&gt;i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Bilagan&lt;br&gt;bör kompletteras så att den omfattar även tribunalen och till denna&lt;br&gt;anknutna personer.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det går i dag inte att bedöma i vilken omfattning tribunalen kommer&lt;br&gt;att begära bistånd från Sverige med olika åtgärder. Enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning torde dock förslaget inte medföra några mer betydande&lt;br&gt;kostnader. De torde därför kunna rymmas inom ramen för de befint-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga resurserna för rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna författningsändringarna bör kunna träda i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 juli 1994. Några övergångsbestämmelser behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Förslaget till lag med anledning av inrättandet av Inter-&lt;br&gt;nationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att lagens tillämpningsområde är begränsat till&lt;br&gt;att gälla framställningar från tribunalen. Framställningarna skall avse&lt;br&gt;en begäran om att en åtgärd i anledning av ett sådant brott som tri-&lt;br&gt;bunalen enligt stadgan inrättats för att lagföra skall vidtas här.&lt;br&gt;Sverige är förpliktat att bistå med dessa åtgärder. Det är tribunalens&lt;br&gt;uppgift att utifrån stadgans bestämmelser avgränsa vilka gärningar&lt;br&gt;som kan lagforas inför tribunalen. Då en framställning från tribunalen&lt;br&gt;kommer får det förutsättas att en sådan prövning ägt rum. De svenska&lt;br&gt;myndigheterna skall därför normalt inte gå in på frågan om tribunalen&lt;br&gt;är behörig att pröva den gärning som framställningen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som riktar sig till de svenska myndigheterna, ger vissa&lt;br&gt;anvisningar om hur en framställan från tribunalen anhängiggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår att en framställning från tribunalen kan&lt;br&gt;göras av någon av de dömande instanserna eller av tribunalens&lt;br&gt;åklagare. Av artikel 11 i tribunalens stadga framgår att tribunalen&lt;br&gt;består av såväl de dömande instanserna som åklagaren. Av artikel 18&lt;br&gt;framgår att åklagaren har befogenhet att begära bistånd från med-&lt;br&gt;lemsstaterna vid utförandet av sina uppgifter. I vissa fall, som t.ex.&lt;br&gt;beträffande beslag enligt tvångsmedelslagen, tillåter svensk lag-&lt;br&gt;stiftning angående internationell rättshjälp i brottmål redan att en&lt;br&gt;framställning görs av åklagare i främmande stat. Detta är däremot&lt;br&gt;inte möjligt beträffande vissa andra åtgärder, t.ex. bevisupptagning&lt;br&gt;vid domstol, som åklagaren kan tänkas begära bistånd med. Därför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövs det en generell regel som klargör att åtgärder skall vidtas i Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;Sverige även på begäran av tribunalens åklagare. Av paragrafen&lt;br&gt;framgår vidare att en framställning från tribunalen alltid skall ges in&lt;br&gt;till Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket, som innehåller regler om utlämning till tribunalen av&lt;br&gt;en person som misstänks eller är åtalad eller dömd för brott, mot-&lt;br&gt;svarar sakligt innehållet i 1 § utlämningslagen. Hänvisningen till&lt;br&gt;tribunalens behörighet ersätter utlämningslagens krav på straffbarhet&lt;br&gt;i den främmande staten. Tribunalens behörighet anges i dess stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i andra stycket motsvarar den ordning som för Sveriges&lt;br&gt;del gäller enligt den europeiska utlämningskonventionen (SÖ&lt;br&gt;1959:65) med hänsyn till det förbehåll som Sverige gjort beträffande&lt;br&gt;artikel 12 i konventionen. Således skall en dom eller ett beslut om&lt;br&gt;häktning godtas såsom grund för utlämning, om det inte framgår att&lt;br&gt;domslutet eller beslutet är uppenbart oriktigt, exempelvis genom att&lt;br&gt;det står klart att den som begärs utlämnad befunnit sig på annan plats&lt;br&gt;vid tiden för brottet (jfr prop. 1958:139 s.13 samt NJA II 1958 s.30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av förfarandet i ärenden om utlämning innebär att i stort&lt;br&gt;sett samma ordning skall gälla som enligt utlämningslagen. Den&lt;br&gt;största skillnaden är att prövningen av förutsättningarna för utlämning&lt;br&gt;hos Högsta domstolen inte är obligatorisk. Regeringen har i stället&lt;br&gt;möjlighet att inhämta ett yttrande från Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar innehållet i 15 § första meningen, 16 §&lt;br&gt;första stycket och 17 § utlämningslagen. Det är formulerat så att&lt;br&gt;utlämningsförfarandet blir tillämpligt oavsett hur tribunalen har&lt;br&gt;formulerat sin begäran att en person skall överlämnas dit för lag-&lt;br&gt;föring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att regeringen, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl, skall inhämta ett yttrande från Högsta domstolen innan den&lt;br&gt;avgör ärendet. Med hänsyn till att det inte finns några egentliga&lt;br&gt;vägransgrunder torde frågan om utlämning skall medges normalt vara&lt;br&gt;av tämligen okomplicerad natur. Som närmare redovisats i avsnitt 8.2&lt;br&gt;kan en utlämning i vissa fall tänkas strida mot regeringsformens&lt;br&gt;förbud mot landsförvisning av svensk medborgare. Uppkommer fråga&lt;br&gt;om att utlämna en svensk medborgare eller framkommer det i övrigt&lt;br&gt;i ett enskilt fall att en utlämning kan strida mot en grundläggande&lt;br&gt;princip för den svenska rättsordningen kan det finnas särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att inhämta ett yttrande från Högsta domstolen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 16 § andra stycket första och andra&lt;br&gt;meningarna och 16 § tredje stycket utlämningslagen. I konsekvens&lt;br&gt;med att Högsta domstolen normalt inte skall pröva förutsättningarna&lt;br&gt;för en utlämning bör beslut om tvångsmedel inte, såsom gäller enligt&lt;br&gt;utlämningslagen, överklagas direkt till Högsta domstolen. I detta&lt;br&gt;avseende gäller i stället rättegångsbalkens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar 16 § femte stycket utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har sin förebild i 23 § första stycket utlämningslagen&lt;br&gt;med undantag av bestämmelsen om beslag i utlämningslagen. Beslag&lt;br&gt;på begäran av tribunalen regleras i stället i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom andra stycket görs utlämningslagens bestämmelser om&lt;br&gt;förfarandet i samband med användande av tvångsmedel enligt första&lt;br&gt;stycket direkt tillämpliga. Vad som i de angivna bestämmelserna sägs&lt;br&gt;om den främmande staten skall i stället avse tribunalen. Även pröv-&lt;br&gt;ningen av sådana provisoriska åtgärder måste göras under hänsyns-&lt;br&gt;tagande till de långtgående förpliktelser som Sverige har gentemot&lt;br&gt;tribunalen. Utrymmet för att avslå begärda åtgärder är således&lt;br&gt;avsevärt mer begränsat än i vanliga utlämningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att vissa övriga bestämmelser i utläm-&lt;br&gt;ningslagen skall tillämpas i förhållande till tribunalen, nämligen 25,&lt;br&gt;26 och 26 a §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 25 § utlämningslagen får åtal inte väckas för det brott för&lt;br&gt;vilket utlämning har begärts, såvida inte begäran avslagits. Om ut-&lt;br&gt;lämning beviljas efter det att åtal väckts utgör detta förhållande&lt;br&gt;rättegångshinder i brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Justitiedepartementet får enligt 26 § utlämningslagen&lt;br&gt;medge att den som av främmande stat utlämnas till annan stat får&lt;br&gt;föras genom landet, om han inte är svensk medborgare och synner-&lt;br&gt;liga skäl inte heller i annat hänseende talar däremot. Bestämmelsen&lt;br&gt;kan således inte tillämpas om en svensk medborgare skall föras&lt;br&gt;genom Sverige i samband med utlämning till tribunalen från ett annat&lt;br&gt;land. I ett sådant fall krävs ett beslut om utlämning även från&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 26 a § utlämningslagen ges föreskrifter om återförande av en Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;person som utlämnats till Sverige för rättegång här i landet på villkor&lt;br&gt;att den utlämnade senare överlämnas till en myndighet i den främ-&lt;br&gt;mande staten. Denna bestämmelse kan tänkas behöva tillämpas om en&lt;br&gt;person, som är häktad vid tribunalen i avvaktan på rättegång, har&lt;br&gt;begått brott även i Sverige och tribunalen medger att personen förs&lt;br&gt;till Sverige för att närvara vid en rättegång här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin närmaste motsvarighet i 20 § andra stycket&lt;br&gt;utlämningslagen. Till skillnad från vad som gäller enligt&lt;br&gt;utlämningslagen ankommer det på polismyndigheten att verkställa&lt;br&gt;beslutet om utlämning och således föra den som skall utlämnas ut ur&lt;br&gt;landet till en plats som bestäms i samråd med tribunalen. Därvid bör&lt;br&gt;i huvudsak samma ordning kunna tillämpas som gäller vid verk-&lt;br&gt;ställighet av beslut om utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelsen blir vissa regler om beslag enligt tvångsmedels-&lt;br&gt;lagen gällande i förhållande till tribunalen. Beslag får användas i&lt;br&gt;fråga om föremål och skriftlig handling som kan antas äga betydelse&lt;br&gt;för utredning om gärningen eller vara någon frånhänd genom denna&lt;br&gt;eller egendom som skäligen kan antas vara förverkad på grund av&lt;br&gt;brott. I och med att ingen hänvisning görs till de allmänna villkor&lt;br&gt;som ställs upp i tvångsmedelslagens 3 § blir myndigheternas prövning&lt;br&gt;tämligen begränsad. En förutsättning för att beslag eller husrannsakan&lt;br&gt;för eftersökande av föremål som är taget i beslag skall få ske är dock&lt;br&gt;att förutsättningar för åtgärden föreligger enligt reglerna om detta i&lt;br&gt;27 och 28 kap. rättegångsbalken. I fråga om förfarandet gäller i stort&lt;br&gt;samma ordning som enligt tvångsmedelslagen. Det innebär bl.a. att&lt;br&gt;bestämmelserna i 27 kap. 9-13 §§ och 28 kap. 4-10 §§ rättegångs-&lt;br&gt;balken är tillämpliga då beslaget skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens regler om domstolsprövning är annorlunda utformade&lt;br&gt;än i tvångsmedelslagen. Där gäller att rätten alltid skall pröva,&lt;br&gt;förutom att beslaget är förenligt med tillämpliga bestämmelser i&lt;br&gt;27 kap. rättegångsbalken, om hinder möter mot den begärda åtgärden&lt;br&gt;enligt reglerna i 3 § tvångsmedelslagen och om det är påkallat att&lt;br&gt;föreskriva förbehåll enligt 4 §. Dessa paragrafer är inte tillämpliga i&lt;br&gt;fråga om en begäran från tribunalen. Reglerna om domstolsprövning&lt;br&gt;har i stället utformats på det sättet att den som drabbas av ett beslag&lt;br&gt;kan påkalla rättens prövning av beslaget. Rättens prövning är in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skränkt till frågan om beslaget är förenligt med tillämpliga bestäm- Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;melser i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisupptagningslagen är utformad på det sättet att alla former av&lt;br&gt;bevis som är tillåtna enligt svensk rätt kan komma i fråga för bevis-&lt;br&gt;upptagning. Genom bestämmelserna i denna paragraf blir detta möj-&lt;br&gt;ligt även i förhållande till tribunalen. Bestämmelsen hänvisar inte till&lt;br&gt;de villkor som ställts upp i 1 § bevisupptagningslagen. I fråga om&lt;br&gt;förfarandet gäller att Utrikesdepartementet skall förmedla tribunalens&lt;br&gt;framställning till den domstol som har att genomföra bevisupptag-&lt;br&gt;ningen. Vid ärendets behandling är främst rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;tillämpliga. Det innebär bl.a. att domstolen kan använda alla de&lt;br&gt;tvångsmedel, inklusive hämtning till förhör, som enligt rättegångs-&lt;br&gt;balken står till buds i samband med förhandling med bevisupptagning.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 5 - 8 §§ bevisupptagningslagen gör det vidare&lt;br&gt;möjligt att i vissa hänseenden anpassa förfarandet efter tribunalens&lt;br&gt;önskemål. Av 12 § följer att domstolen, sedan ärendet avslutats, alltid&lt;br&gt;skall redovisa protokollet över vad som förekommit vid bevisupptag-&lt;br&gt;ningen till Utrikesdepartementet. Eftersom kostnaderna för åtgärder&lt;br&gt;som vidtagits enligt denna lag enligt 16 § alltid skall stanna på staten&lt;br&gt;är regeln i 10 § första stycket bevisupptagningslagen att domstolen&lt;br&gt;skall bifoga en skrivelse angående kostnader inte tillämplig vid bevis-&lt;br&gt;upptagning på begäran av tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som inte har någon motsvarighet i gällande lagstift-&lt;br&gt;ning om internationell rättshjälp i brottmål, gör det möjligt att bistå&lt;br&gt;tribunalen - i första hand dess åklagare - med förhör på förundersök-&lt;br&gt;ningsstadiet. Det ställs inte upp något krav på att förfarandet har nått&lt;br&gt;ett visst stadium. Detta innebär exempelvis att den begärda åtgärden&lt;br&gt;kan vidtas även om förfarandet vid tribunalen inte kommit så långt att&lt;br&gt;det finns någon bestämd misstänkt person. Förhöret skall hållas enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken. Det innebär att förhör&lt;br&gt;kan hållas såväl med en misstänkt person som med någon annan som&lt;br&gt;kan antas kunna lämna uppgifter av betydelse för utredningen. För&lt;br&gt;förhöret gäller samma regler om tvångsmedel, tidsfrister m.m. som&lt;br&gt;för förhör under en svensk förundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår i vilken ordning framställningen skall&lt;br&gt;handläggas. Kan förhöret inte verkställas, t.ex. av den anledningen&lt;br&gt;att vederbörande inte går att få tag på, får Utrikesdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underrätta tribunalen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får en i Sverige frihetsberövad person efter beslut&lt;br&gt;av regeringen överföras till tribunalen för förhör eller konfrontation&lt;br&gt;om förhöret eller konfrontationen avser annat än dennes egen&lt;br&gt;brottslighet. Bestämmelsen gäller alla typer av frihetsberövanden.&lt;br&gt;Den omfattar både sådana som föranletts av att personen i fråga har&lt;br&gt;begått brott och sådana som beror på att personen på grund av sitt&lt;br&gt;psykiska tillstånd eller sina personliga förhållanden i övrigt har&lt;br&gt;ansetts vara i behov av ett omhändertagande. Den frihetsberövades&lt;br&gt;medverkan skall avse förhör eller konfrontation. Med förhör avses&lt;br&gt;här både förhör under förundersökning eller motsvarande och vittnes-&lt;br&gt;förhör eller förhör med målsägande under rättegång. Detsamma gäller&lt;br&gt;konfrontation. Utformningen av bestämmelsen stämmer i dessa hän-&lt;br&gt;seenden överens med reglerna om överförande av en frihetsberövad&lt;br&gt;person i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt&lt;br&gt;samarbete på brottmålsområdet. I fråga om förutsättningarna för att&lt;br&gt;ett överförande skall ske skiljer sig dock bestämmelserna åt. Det enda&lt;br&gt;villkor som uppställs i denna paragraf är att den frihetsberövades&lt;br&gt;samtycke krävs för att överförande skall få ske (jfr avsnitt 8.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket görs en hänvisning till de bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1991:435) om internationellt samarbete på brottmålsområdet som&lt;br&gt;reglerar förfarandet rörande en framställning om överförande av en&lt;br&gt;frihetsberövad person. Det innebär bl.a. att yttrande alltid skall&lt;br&gt;begäras in från den myndighet som svarar för omhändertagandet av&lt;br&gt;den frihetsberövade och att regeringen, då den bifaller framställ-&lt;br&gt;ningen, i beslutet skall ange när den frihetsberövade senast skall&lt;br&gt;återföras till Sverige, eller i förekommande fall, försättas på fri fot.&lt;br&gt;Genom hänvisningen till 7 § öppnas vidare en möjlighet att ge till-&lt;br&gt;stånd till transport genom Sverige av en person som är frihetsberövad&lt;br&gt;i en främmande stat och som skall föras över till tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att en lagföring skall överföras till&lt;br&gt;tribunalen om den begär det. Vidare föreskrivs att en sådan begäran&lt;br&gt;innebär att åtal inte får väckas i Sverige för brottet eller, om åtal&lt;br&gt;redan väckts, att överföringen utgör rättegångshinder i brottmålet.&lt;br&gt;Om en begäran om överföring av lagföringen även består i en be-&lt;br&gt;gäran om utlämning av den misstänkte eller tilltalade regleras frågan&lt;br&gt;om rättegångshinder även i 7 § genom en hänvisning till 25 § utläm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningslagen. Den bestämmelsen har dock betydelse även för de fall en Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;begäran om utlämning inte är förenad med en överföring av lag-&lt;br&gt;fö ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att åtal inte får väckas i Sverige för en&lt;br&gt;gärning som prövats av tribunalen. Innebörden av denna bestämmelse&lt;br&gt;är att svensk rätt, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 10 i&lt;br&gt;tribunalens stadga, tillerkänner tribunalens avgöranden en absolut&lt;br&gt;negativ rättskraft i förhållande till svensk domsrätt. Om åtal skulle&lt;br&gt;väckas i Sverige för en gärning som redan prövats av tribunalen,&lt;br&gt;skall rätten sålunda avvisa åtalet på grund av res judicata.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket anges att om tribunalen begär att en åtgärd skall vidtas&lt;br&gt;beträffande den som misstänks för eller har åtalats för brott som om-&lt;br&gt;fattas av tribunalens behörighet har denne en ovillkorlig rätt att bi-&lt;br&gt;trädas av en offentlig försvarare. Ett förordnande lär i första hand bli&lt;br&gt;aktuellt i de fall då åtgärden avser ett utlämningsförfarande eller ett&lt;br&gt;förhör med den aktuella personen. Avser åtgärden förhör under för-&lt;br&gt;undersökning eller en annan åtgärd som inte kommer under svensk&lt;br&gt;domstols prövning utan uteslutande vidtas av t.ex. åklagare kommer&lt;br&gt;rättens handläggning normalt att bestå i ett förordnande av den offent-&lt;br&gt;liga försvararen samt ett beslut om entledigande av och ersättning till&lt;br&gt;försvararen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att en målsägande, som skall höras i&lt;br&gt;Sverige, har rätt att få ett målsägandebiträde förordnat för sig om&lt;br&gt;målsäganden kan antas ha behov av sådant biträde. Av paragrafen&lt;br&gt;framgår att förordnandet för biträdet endast omfattar förfarandet i&lt;br&gt;Sverige. De brott som kan komma under tribunalens prövning torde&lt;br&gt;oftast vara av sådan art att det är befogat att ett målsägandebiträde&lt;br&gt;förordnas. Det kan emellertid tänkas att det ibland kan bli fråga om&lt;br&gt;brott som någon lidit skada av men som ändå inte kränkt målsägan-&lt;br&gt;den på ett sådant sätt att denne har behov av ett målsägandebiträde.&lt;br&gt;Med hänsyn till detta har bestämmelserna om målsägandebiträde inte&lt;br&gt;utformats som en obligatorisk rätt till sådant biträde. Förfarandet vid&lt;br&gt;förordnandet av målsägandebiträde samt dennes uppgifter och rätt till&lt;br&gt;ersättning regleras genom hänvisningar till lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att vittnen, målsägande och sakkunniga i&lt;br&gt;Sverige som kallas till förhör inför tribunalen har rätt till ersättning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sin inställelse. Närmare bestämmelser om ersättningen meddelas Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att ersättning av allmänna medel till offentlig&lt;br&gt;försvarare eller annan och andra kostnader som uppstått på grund av&lt;br&gt;åtgärd som vidtagits enligt denna lag skall stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen gör det möjligt att tillämpa även andra författningar som&lt;br&gt;rör internationell rättshjälp och som det inte hänvisas till i denna lag&lt;br&gt;på en begäran från tribunalen. Exempelvis kan härigenom bistånd ges&lt;br&gt;med delgivning av handling enligt reglerna i kungörelsen (1909:24 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om&lt;br&gt;immunitet och privilegier i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;RESOLUTION 827 (1993)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Adopted by the Security Council at its 3217th meeting, on 25 May&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Security Council,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reqfftrming its resolution 713 (1991) of 25 September 1991 and all&lt;br&gt;subsequent relevant resolutions,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having considered the report of the Secretary-General (S/25704 and&lt;br&gt;Add.l) pursuant to paragraph 2 of resolution 808 (1993),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expressing once again its grave alarm at continuing reports of&lt;br&gt;widespread and flagrant violations of intemational humanitarian law&lt;br&gt;occurring within the territory of the former Yugoslavia, and&lt;br&gt;especially in the Republic of Bosnia and Herzegovina, including&lt;br&gt;reports of mass killings, massive, organized and systematic detention&lt;br&gt;and rape of women, and the continuance of the practice of &amp;quot;ethnic&lt;br&gt;cleansing&amp;quot;, including for the acquisition and the holding of territory,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Determining that this situation continues to constitute a threat to&lt;br&gt;intemational peace and security,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Determined to put an end to such crimes and to take effective&lt;br&gt;measures to bring to justice the persons who are responsible for&lt;br&gt;them,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Convinced that in the particular circumstances of the former&lt;br&gt;Yugoslavia the establishment as an ad hoc measure by the Council of&lt;br&gt;an intemational tribunal and the prosecution of persons responsible&lt;br&gt;for serious violations of intemational humanitarian law would enable&lt;br&gt;this aim to be achieved and would contribute to the restoration and&lt;br&gt;maintenance of peace,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Believing that the establishment of an intemational tribunal and the&lt;br&gt;prosecution of persons responsible for the above-mentioned violations&lt;br&gt;of intemational humanitarian law will contribute to ensuring that such&lt;br&gt;violations are halted and effectively redressed,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Noting in this regard the recommendation by the Co-Chairmen of&lt;br&gt;the Steering Committee of the Intemational Conference on the&lt;br&gt;Former Yugoslavia for the establishment of such a tribunal&lt;br&gt;(S/25221),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reaffirming in this regard its decision in resolution 808 (1993) that&lt;br&gt;an intemational tribunal shall be established for the prosecution of&lt;br&gt;persons responsible for serious violations of intemational&lt;br&gt;humanitarian law committed in the territory of the former Yugoslavia&lt;br&gt;since 1991,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Considering that, pending the appointment of the Prosecutor of the&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;RESOLUTION 827 (1993) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antagen av säkerhetsrådet vid dess 3217:e möte den 25 maj 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsrådet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bekräftar sin resolution 713 (1991) av den 25 september 1991&lt;br&gt;och alla senare relevanta resolutioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har behandlat generalsekreterarens rapport (S/25704 och&lt;br&gt;tillägg 1) avgiven i enlighet med punkt 2 i resolution 808 (1993),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som än en gång uttrycker sin allvarliga oro över återkommande&lt;br&gt;rapporter om omfattande och flagranta kränkningar av internationell&lt;br&gt;humanitär rätt begångna inom f.d. Jugoslaviens territorium, och&lt;br&gt;särskilt i Republiken Bosnien och Hercegovina, däribland rapporter&lt;br&gt;om massmord, massivt, organiserat och systematiskt frihetsberövande&lt;br&gt;och våldtäkt av kvinnor samt fortsatt &amp;quot;etnisk rensning&amp;quot;, även då detta&lt;br&gt;sker i syfte att förvärva och behålla territorium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som fastställer att denna situation fortsätter att utgöra ett hot mot&lt;br&gt;internationell fred och säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har föresatt sig att sätta stopp för sådana brott och vidta&lt;br&gt;effektiva åtgärder för att ställa dem som är ansvariga för dessa inför&lt;br&gt;rätta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är övertygat om att, under de särskilda omständigheter som&lt;br&gt;råder i f.d. Jugoslavien, upprättandet av en internationell tribunal som&lt;br&gt;en ad hoc-åtgärd från säkerhetsrådets sida och lagföring av personer&lt;br&gt;som är ansvariga för allvarliga kränkningar av internationell&lt;br&gt;humanitär rätt skulle göra det möjligt att uppnå detta syfte och bidra&lt;br&gt;till att fred återställs och upprätthålls,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som hyser tron att upprättandet av en internationell tribunal och lag-&lt;br&gt;föring av personer som är ansvariga för ovannämnda kränkningar av&lt;br&gt;internationell humanitär rätt kommer att bidra till att säkerställa att&lt;br&gt;sådana kränkningar upphör och att rättvisa skipas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som noterar i detta sammanhang rekommendationen från viceord-&lt;br&gt;föranden i styrkommittén för Internationella konferensen om f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien om upprättandet av en sådan tribunal (S/25221),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bekräftar i detta sammanhang sitt beslut i resolution 808 (1993)&lt;br&gt;att en internationell tribunal skall upprättas för lagföring av personer&lt;br&gt;som är ansvariga för allvarliga kränkningar av internationell&lt;br&gt;humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som anser, i avvaktan på utnämningen av Internationella tribunalens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intemational Tribunal, the Commission of Experts established&lt;br&gt;pursuant to resolution 780 (1992) should continue on an urgent basis&lt;br&gt;the collection of information relating to evidence of grave breaches&lt;br&gt;of the Geneva Conventions and other violations of intemational&lt;br&gt;humanitarian law as proposed in its interim report (S/25274),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Approves the report of the Secretary-General;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Decides hereby to establish an intemational tribunal for the sole&lt;br&gt;purpose of prosecuting persons responsible for serious violations of&lt;br&gt;intemational humanitarian law committed in the territory of the&lt;br&gt;former Yugoslavia between 1 January 1991 and a date to be&lt;br&gt;determined by the Security Council upon the restoration of peace and&lt;br&gt;to this end to adopt the Statute of the Intemational Tribunal annexed&lt;br&gt;to the above-mentioned report;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Requests the Secretary-General to submit to the judges of the&lt;br&gt;International Tribunal, upon their election, any suggestions received&lt;br&gt;from States for the rules of procedure and evidence called for in&lt;br&gt;Artide 15 of the Statute of the Intemational Tribunal;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Decides that all States shall cooperate fully with the Inter-&lt;br&gt;national Tribunal and its organs in accordance with the present&lt;br&gt;resolution and the Statute of the Intemational Tribunal and that conse-&lt;br&gt;quently all States shall take any measures necessary under their&lt;br&gt;domestic law to implement the provisions of the present resolution&lt;br&gt;and the Statute, including the obligation of States to comply with&lt;br&gt;requests for assistance or orders issued by a Trial Chamber under&lt;br&gt;Artide 29 of the Statute;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Urges States and intergovemmental and non-govemmental&lt;br&gt;organizations to contribute funds, equipment and services to the Inter-&lt;br&gt;national Tribunal, including the offer of expert personnel;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Decides that the determination of the seat of the Intemational&lt;br&gt;Tribunal is subject to the conclusion of appropriate arrangements&lt;br&gt;between the United Nations and the Netherlands acceptable to the&lt;br&gt;Council, and that the Intemational Tribunal may sit elsewhere when&lt;br&gt;it considers it necessary for the efficient exercise of its functions;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Decides also that the work of the Intemational Tribunal shall be&lt;br&gt;carried out without prejudice to the right of the victims to seek,&lt;br&gt;through appropriate means, compensation for damages incurred as a&lt;br&gt;result of violations of intemational humanitarian law;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Requests the Secretary-General to implement urgently the&lt;br&gt;present resolution and in particular to make practical arrangements&lt;br&gt;for the effective functioning of the Intemational Tribunal at the&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åklagare, att den expertkommission som upprättats enligt resolution&lt;br&gt;780 (1992) skyndsamt bör fortsätta insamlingen av bevismaterial om&lt;br&gt;allvarliga överträdelser av Gené vekon ventio nema och andra kränk-&lt;br&gt;ningar av internationell humanitär rätt såsom föreslogs i dess&lt;br&gt;interimsrapport (S/25274),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som agerar med stöd av kapitel VII i Förenta nationernas stadga&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner generalsekreterarens rapport;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslutar härmed att upprätta en internationell tribunal för det&lt;br&gt;enda syftet att lagfora personer som är ansvariga för allvarliga kränk-&lt;br&gt;ningar av internationell humanitär rätt begångna inom f.d.&lt;br&gt;Jugoslaviens territorium från och med den 1 januari 1991 och till ett&lt;br&gt;datum som bestäms av säkerhetsrådet då fred återupprättats, och att&lt;br&gt;därför anta Internationella tribunalens stadga, som är fogad till&lt;br&gt;ovannämnda rapport;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. anmodar generalsekreteraren att tillställa Internationella tribu-&lt;br&gt;nalens domare, när de valts, alla förslag till procedur- och bevisregler&lt;br&gt;som erhållits från staterna enligt artikel 15 i Internationella&lt;br&gt;tribunalens stadga;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslutar att alla stater skall samarbeta till fullo med Internatio-&lt;br&gt;nella tribunalen och dess organ i enlighet med denna resolution och&lt;br&gt;Internationella tribunalens stadga och att följaktligen alla stater skall&lt;br&gt;vidta nödvändiga åtgärder med stöd av sin nationella lagstiftning för&lt;br&gt;att uppfylla bestämmelserna i denna resolution och i stadgan,&lt;br&gt;däribland skyldighet för staterna att efterkomma varje begäran om&lt;br&gt;bistånd eller beslut utfärdat av en rättegångskammare, enligt artikel&lt;br&gt;29 i stadgan;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. uppmanar staterna och mellanstatliga och icke-statliga organisa-&lt;br&gt;tioner att bidra med penningmedel, utrustning och tjänster till Inter-&lt;br&gt;nationella tribunalen, däribland erbjudande om experter;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutar att fastställandet av Internationella tribunalens säte skall&lt;br&gt;vara avhängigt att överenskommelse om lämpliga arrangemang,&lt;br&gt;godtagbara för säkerhetsrådet, kan träffas mellan Förenta nationerna&lt;br&gt;och Nederländerna, samt att Internationella tribunalen får&lt;br&gt;sammanträda på annan plats, när den finner det nödvändigt för att&lt;br&gt;effektivt kunna utöva sina uppgifter;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. beslutar även att det arbete den Internationella tribunalen utför&lt;br&gt;inte skall inskränka offrens rätt att på lämpligt sätt söka ersättning för&lt;br&gt;skada som de lidit till följd av kränkningar av internationell&lt;br&gt;humanitär rätt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. anmodar generalsekreteraren att skyndsamt genomföra denna&lt;br&gt;resolution och att i synnerhet vidta praktiska åtgärder för att Inter-&lt;br&gt;nationella tribunalen skall kunna fungera effektivt så snart som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;earliest time and to report periodically to the Council;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Decides to remain actively seized of the matter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt samt att periodiskt avlämna rapport till säkerhetsrådet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutar att fortsättningsvis aktivt följa frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Statute of the International Tribunal&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having been established by the Security Council acting under&lt;br&gt;Chapter VII of the Charter of the United Nations, the Intemational&lt;br&gt;Tribunal for the Prosecution of Persons Responsible for Serious&lt;br&gt;Violations of Intemational Humanitarian Law Committed in the&lt;br&gt;Territory of the Former Yugoslavia since 1991 (hereinafter referred&lt;br&gt;to as &amp;quot;the Intemational Tribunal&amp;quot;) shall function in accordance with&lt;br&gt;the provisions of the present Statute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Competence of the International Tribunal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Intemational Tribunal shall have the power to prosecute&lt;br&gt;persons responsible for serious violations of intemational&lt;br&gt;humanitarian law committed in the territory of the former Yugoslavia&lt;br&gt;since 1991 in accordance with the provisions of the present Statute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grave breaches of the Geneva Conventions of 1949&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Intemational Tribunal shall have the power to prosecute persons&lt;br&gt;committing or ordering to be committed grave breaches of the&lt;br&gt;Geneva Conventions of 12 August 1949, namely the following acts&lt;br&gt;against persons or property protected under the provisions of the&lt;br&gt;relevant Geneva Convention:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) wilful killing;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) torture or inhuman treatment, including biological experiments;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) wilfully causing great suffering or serious injury to body or&lt;br&gt;health;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) extensive destruction and appropriation of property, not justified&lt;br&gt;by military necessity and carried out unlawfully and wantonly;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) compelling a prisoner of war or a civilian to serve in the forces&lt;br&gt;of a hostile power;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) wilfully depriving a prisoner of war or a civilian of the rights&lt;br&gt;of fair and regular trial;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) unlawful deportation or transfer or unlawful confinement of a&lt;br&gt;civilian;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) taking civilians as hostages.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Internationella tribunalens stadga&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att ha inrättats av säkerhetsrådet enligt kapitel VII i Förenta&lt;br&gt;nationernas stadga skall Internationella tribunalen för lagföring av&lt;br&gt;personer som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell&lt;br&gt;humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991&lt;br&gt;(nedan kallad &amp;quot;Internationella tribunalen&amp;quot;) verka i enlighet med be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens behörighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalen skall ha behörighet att enligt denna stadga&lt;br&gt;lagfora personer som är ansvariga för allvarliga brott mot interna-&lt;br&gt;tionell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allvarliga överträdelser av 1949 års Genévekonventioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalen skall ha behörighet att lagfora personer&lt;br&gt;som begår eller beordrar allvarliga överträdelser av Genévekonven-&lt;br&gt;tionema av den 12 augusti 1949, nämligen följande handlingar riktade&lt;br&gt;mot personer eller egendom som skyddas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;tillämplig Genévekonvention:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) uppsåtligt dödande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) tortyr eller omänsklig behandling, inbegripet biologiska&lt;br&gt;experiment,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att uppsåtligt förorsaka svårt lidande eller svår skada till kropp&lt;br&gt;eller hälsa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) omfattande förstörelse och tillägnelse av egendom som inte rätt-&lt;br&gt;färdigas av militär nödvändighet och som skett olagligt och&lt;br&gt;godtyckligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) att tvinga en krigsfånge eller en civilperson att tjänstgöra i en&lt;br&gt;fientlig makts väpnade styrkor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;att uppsåtligt beröva en krigsfånge eller en civilperson rätten till&lt;br&gt;en opartisk rättegång i laga ordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) olaglig deportation eller förflyttning eller olaglig inspärrning av&lt;br&gt;en civilperson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) tagande av civilpersoner som gisslan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Violations of the laws or customs of war&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Intemational Tribunal shall have the power to prosecute&lt;br&gt;persons violating the laws or customs of war. Such violations shall&lt;br&gt;include, but not limited to:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) employment of poisonous weapons or other weapons calculated&lt;br&gt;to cause unnessary suffering;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) wanton destruction of cities, towns or villages, or devastation&lt;br&gt;not justified by military necessity;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) attack, or bombardment, by whatever means, of undefended&lt;br&gt;towns, villages, dwellings, or buildings;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) seizure of, destruction or wilful damage done to institutions&lt;br&gt;dedicated to religion, charity and education, the arts and Sciences,&lt;br&gt;historic monuments and works of art and Science;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) plunder of public or private property.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genocide&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Intemational Tribunal shall have the power to prosecute&lt;br&gt;persons committing genocide as defined in paragraph 2 of this article&lt;br&gt;or of committing any of the other acts enumerated in paragraph 3 of&lt;br&gt;this article.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genocide means any of the following acts committed with intent&lt;br&gt;to destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial or religious&lt;br&gt;group, as such:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) killing members of the group;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) causing serious bodily or mental harm to members of the group;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) deliberately inflicting on the group conditions of life calculated&lt;br&gt;to bring about its physical destruction in whole or in part;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) imposing measures intended to prevent births within the group;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) forcibly transferring children of the group to another group.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The following acts shall be punishable:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) genocide;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) conspiracy to commit genocide;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) direct and public incitement to commit genocide;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) attempt to commit genocide;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) complicity in genocide.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kränkningar av krigets lagar eller sedvanerätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalen skall ha behörighet att lagfora personer&lt;br&gt;som kränker krigets lagar eller sedvanerätt. Sådana kränkningar skall&lt;br&gt;innefatta men inte vara begränsade till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) användande av giftvapen eller andra vapen som beräknas föror-&lt;br&gt;saka onödigt lidande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) godtycklig förstörelse av städer eller byar eller ödeläggelse som&lt;br&gt;inte rättfärdigas av militär nödvändighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) anfall på eller bombardemang av oförsvarade städer, byar,&lt;br&gt;bostäder eller byggnader, oavsett med vilka medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) beslagtagande eller förstörelse av eller uppsåtlig skada på institu-&lt;br&gt;tioner avsedda för religionsutövning, välgörenhet och utbildning,&lt;br&gt;konst och vetenskap, historiska minnesmärken samt konstverk och&lt;br&gt;vetenskapliga arbeten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) plundring av offentlig eller privat egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkmord&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Internationella tribunalen skall ha behörighet att lagföra personer&lt;br&gt;som begår folkmord enligt definitionen i 2 eller någon av de andra&lt;br&gt;handlingar som uppräknas i 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Med folkmord avses vilken som helst av följande handlingar&lt;br&gt;som begås i avsikt att, helt eller delvis, förinta en nationell, etnisk,&lt;br&gt;rasmässigt bestämd eller religiös grupp, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att döda medlemmar av gruppen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig&lt;br&gt;skada,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är avsedda&lt;br&gt;att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) att genomföra åtgärder som är avsedda att förhindra födslar&lt;br&gt;inom gruppen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) att med våld överföra barn från gruppen till en annan grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Följande handlingar skall vara straffbara:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) folkmord,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) stämpling till folkmord,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) försök till folkmord,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) delaktighet i folkmord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Crimes against humanity&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The intemational Tribunal shall have the power to prosecute&lt;br&gt;persons responsible for the following crimes when committed in&lt;br&gt;armed conflict, whether intemational or intemal in character, and&lt;br&gt;directed against any civilian population:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) murder;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) extermination;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) enslavement;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) deportation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) imprisonment;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;torture;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) rape;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) persecutions on political, racial and religious grounds;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;other inhumane acts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personal jurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Intemational Tribunal shall have jurisdiction over natural&lt;br&gt;persons pursuant to the provisions of the present Statute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individual criminal responsibility&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. A person who planned, instigated, ordered, committed or&lt;br&gt;otherwise aided and abetted in the planning, preparation or execution&lt;br&gt;of a crime referred to in artides 2 to 5 of the present Statute, shall&lt;br&gt;be individually responsible for the crime.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The official position of any accused person, whether as Head of&lt;br&gt;State or Government or as a responsible Government official, shall&lt;br&gt;not relieve such person of criminal responsibility nor mitigate&lt;br&gt;punishment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The fact that any of the acts referred to in artides 2 to 5 of the&lt;br&gt;present Statute was committed by a subordinate does not relieve his&lt;br&gt;superior of criminal responsibility if he knew or had reason to know&lt;br&gt;that the subordinate was about to commit such acts or had done so&lt;br&gt;and the superior failed to take the necessary and reasonable measures&lt;br&gt;to prevent such acts or to punish the perpetrators thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The fact that an accused person acted pursuant to an order of a&lt;br&gt;Government or of a superior shall not relieve him of criminal respon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot mänskligheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalen skall ha behörighet att lagfora personer&lt;br&gt;som är ansvariga för följande brott när de begås under väpnad kon-&lt;br&gt;flikt, vare sig denna är av internationell eller nationell karaktär, och&lt;br&gt;som riktas mot en civilbefolkning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) mord,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) utrotning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) förslavning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) deportering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) fängslande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;tortyr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) våldtäkt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) förföljelse på politiska, rasmässiga och religiösa grunder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) andra inhumana handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domsrätt över fysiska personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalen skall ha domsrätt över fysiska personer i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i denna stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personligt straffansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den som planerat, anstiftat, beordrat, begått eller på annat sätt&lt;br&gt;medverkat vid planering, förberedelse eller utförande av ett brott som&lt;br&gt;avses i artiklarna 2 - 5 i denna stadga skall vara personligen ansvarig&lt;br&gt;för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den anklagades officiella ställning skall, oavsett om&lt;br&gt;vederbörande är stats- eller regeringschef eller en ansvarig statlig&lt;br&gt;tjänsteman, inte frita honom från straffansvar eller lindra straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den omständigheten att någon av de handlingar som avses i&lt;br&gt;artiklarna 2 - 5 i denna stadga begåtts av en underordnad fritar inte&lt;br&gt;hans överordnade från straffansvar, om denne känt till eller haft&lt;br&gt;anledning att känna till att den underordnade stod i begrepp att begå&lt;br&gt;sådana handlingar eller redan hade gjort detta och den överordnade&lt;br&gt;underlåtit att vidta nödvändiga och rimliga åtgärder för att förhindra&lt;br&gt;sådana handlingar eller för att straffa dem som begått sådana&lt;br&gt;handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den omständigheten att en anklagad person handlat enligt order&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sibility but may be considered in mitigation of punishment if the Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;International Tribunal determines that justice so requires. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Territorial and temporal jurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The territorial jurisdiction of the International Tribunal shall extend&lt;br&gt;to the territory of the former Socialist Federal Republic of&lt;br&gt;Yugoslavia, including its land surface, airspace and territorial waters.&lt;br&gt;The temporal jurisdiction of the International Tribunal shall extend&lt;br&gt;to a period beginning on 1 January 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Concurrent jurisdiction&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Intemational Tribunal and national courts shall have concur-&lt;br&gt;rent jurisdiction to prosecute persons for serious violations of&lt;br&gt;intemational humanitarian law committed in the territory of the&lt;br&gt;former Yugoslavia since 1 January 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Intemational Tribunal shall have primacy over national&lt;br&gt;courts. At any stage of the procedure, the Intemational Tribunal may&lt;br&gt;formally request national courts to defer to the competence of the&lt;br&gt;Intemational Tribunal in accordance with the present Statute and the&lt;br&gt;Rules of Procedure and Evidence of the Intemational Tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Non-bis-in-idem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. No person shall be tried before a national court for acts consti-&lt;br&gt;tuting serious violations of intemational humanitarian law under the&lt;br&gt;present Statute, for which he or she has already been tried by the In-&lt;br&gt;temational Tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. A person who has been tried by a national court for acts&lt;br&gt;constituting serious violations of intemational humanitarian law may&lt;br&gt;be subsequently tried by the Intemational Tribunal only if:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) the act for which he or she was tried was characterized as an&lt;br&gt;ordinary crime; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) the national court proceedings were not impartial or&lt;br&gt;independent, were designed to shield the accused from intemational&lt;br&gt;criminal responsibility, or the case was not diligently prosecuted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. In considering the penalty to be imposed on a person convicted&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av regeringen eller av en överordnad skall inte frita honom från&lt;br&gt;straffansvar men kan beaktas såsom en förmildrande omständighet vid&lt;br&gt;straffmätningen, om Internationella tribunalen fastställer att rättvisan&lt;br&gt;så kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Territoriell och temporal domsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens territoriella domsrätt skall omfatta f.d.&lt;br&gt;Jugoslaviens territorium, innefattande dess landyta, luftrum och terri-&lt;br&gt;torialvatten. Internationella tribunalens temporala domsrätt skall&lt;br&gt;sträcka sig från den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämlöpande domsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Internationella tribunalen och nationella domstolar skall ha jäm-&lt;br&gt;löpande domsrätt i fråga om att lagfora personer för allvarliga brott&lt;br&gt;mot internationell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens terri-&lt;br&gt;torium från den 1 januari 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Internationella tribunalen skall ha företräde framför nationella&lt;br&gt;domstolar. I varje skede av förfarandet får Internationella tribunalen&lt;br&gt;formellt anmoda nationella domstolar att överföra lagföring till Inter-&lt;br&gt;nationella tribunalen i enlighet med denna stadga och Internationella&lt;br&gt;tribunalens förfaranderegler och bevisregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Non-bis-in-idem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ingen får ställas inför rätta vid en nationell domstol för&lt;br&gt;handlingar som utgör allvarliga brott mot internationell humanitär rätt&lt;br&gt;enligt denna stadga för vilka han eller hon redan har dömts av&lt;br&gt;Internationella tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En person som har dömts av en nationell domstol för handlingar&lt;br&gt;som utgör allvarliga brott mot internationell humanitär rätt får senare&lt;br&gt;dömas av Internationella tribunalen endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den handling för vilken han eller hon har dömts har betecknats&lt;br&gt;som ett vanligt brott eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den nationella rättegången inte har varit opartisk eller&lt;br&gt;oberoende, om den har syftat till att skydda den anklagade från&lt;br&gt;internationellt straffansvar eller målet inte handlades på ett&lt;br&gt;omsorgsfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid övervägande av vilket straff som skall ådömas en person&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of a crime under the present Statute, the Intemational Tribunal shall Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;take into account the extent to which any penalty imposed by a Bilaga 2&lt;br&gt;national court on the same person for the same act has already been&lt;br&gt;served.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organization of the International Tribunal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Intemational Tribunal shall consist of the following organs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) The Chambers, comprising two Trial Chambers and an Appeals&lt;br&gt;Chamber;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) The Prosecutor, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) A Registry, servicing both the Chambers and the Prosecutor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Composition of the Chambers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Chambers shall be composed of eleven independent judges, no&lt;br&gt;two of whom may be nationals of the same State, who shall serve as&lt;br&gt;follows:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Three judges shall serve in each of the Trial Chambers;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Five judges shall serve in the Appeals Chamber.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Qualifications and election of judges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The judges shall be persons of high moral character, impartiality&lt;br&gt;and integrity who possess the qualifications required in their&lt;br&gt;respective countries for appointment to the highest judicial offices. In&lt;br&gt;the overall composition of the Chambers due account shall be taken&lt;br&gt;of the experience of the judges in criminal law, intemational law,&lt;br&gt;including intemational humanitarian law and human rights law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The judges of the Intemational Tribunal shall be elected by the&lt;br&gt;General Assembly from a list submitted by the Security Council, in&lt;br&gt;the following manner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) The Secretary-General shall invite nominations for judges of the&lt;br&gt;International Tribunal from States Members of the United Nations&lt;br&gt;and non-member States maintaining permanent observer missions at&lt;br&gt;United Nations Headquarters;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Within sixty days of the date of the invitation of the Secretary-&lt;br&gt;General, each State may nominate up to two candidates meeting the&lt;br&gt;qualifications set out in paragraph 1 above, no two of whom shall be&lt;br&gt;of the same nationality;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som förklarats skyldig till brott enligt denna stadga skall Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;Internationella tribunalen ta hänsyn till i vilken utsträckning ett straff Bilaga 2&lt;br&gt;som utmätts av en nationell domstol för samma person och för samma&lt;br&gt;gärning redan har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalen skall bestå av följande organ:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) kamrarna, som omfattar två rättegångskammare och en kammare&lt;br&gt;för överklagande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) åklagaren och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) ett registratorskontor som utför tjänster till såväl kamrarna som&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kamrarnas sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kamrarna skall vara sammansatta av elva oberoende domare, som&lt;br&gt;skall vara medborgare i olika stater och som skall tjänstgöra enligt&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) tre domare skall tjänstgöra i varje rättegångskammare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) fem domare skall tjänstgöra i kammaren för överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domarnas kvalifikationer och val av domare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Domarna skall vara personer kända för hög moral, opartiskhet&lt;br&gt;och integritet och besitta de kvalifikationer som krävs i deras&lt;br&gt;respektive länder för att utnämnas till de högsta domarpostema. Vid&lt;br&gt;sammansättningen av kamrarna i sin helhet skall vederbörlig hänsyn&lt;br&gt;tas till domarnas erfarenhet av straffrätt och internationell rätt,&lt;br&gt;innefattande internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Internationella tribunalens domare skall väljas på följande sätt&lt;br&gt;av generalförsamlingen från en lista som inlämnats av säkerhetsrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) generalsekreteraren skall uppmana Förenta nationernas medlems-&lt;br&gt;stater och icke-medlemsstater som upprätthåller permanenta observa-&lt;br&gt;törsdelegationer vid Förenta nationernas högkvarter att nominera&lt;br&gt;domare till Internationella tribunalen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) varje stat får inom sextio dagar från dagen för general-&lt;br&gt;sekreterarens uppmaning nominera högst två kandidater som uppfyller&lt;br&gt;de i 1 angivna kvalifikationerna och som inte får vara av samma&lt;br&gt;nationalitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) The Secretary-General shall forward the nominations received&lt;br&gt;to the Security Council. From the nominations received the Security&lt;br&gt;Council shall establish a list of not less than twenty-two and not more&lt;br&gt;than thirty-three candidates, taking due account of the adequate&lt;br&gt;representation of the principal legal systems of the world;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) The president of the Security Council shall transmit the list of&lt;br&gt;candidates to the President of the General Assembly. From that list&lt;br&gt;the General Assembly shall elect the eleven judges of the&lt;br&gt;Intemational Tribunal. The candidates who receive an absolute&lt;br&gt;majority of the votes of the States Members of the United Nations&lt;br&gt;and of the non-Member States maintaining permanent observer&lt;br&gt;missions at United Nations Headquarters, shall be declared elected.&lt;br&gt;Should two candidates of the same nationality obtain the required&lt;br&gt;majority vote, the one who received the higher number of votes shall&lt;br&gt;be considered elected.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. In the event of a vacancy in the Chambers, after consultation&lt;br&gt;with the Presidents of the Security Council and of the General&lt;br&gt;Assembly, the Secretary-General shall appoint a person meeting the&lt;br&gt;qualifications of paragraph 1 above, for the remainder of the term of&lt;br&gt;office concemed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The judges shall be elected for a term of four years. The terms&lt;br&gt;and conditions of service shall be those of the judges of the&lt;br&gt;Intemational Court of Justice. They shall be eligible for re-election.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Officers and members of the Chambers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The judges of the Intemational Tribunal shall elect a President.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The President of the Intemational Tribunal shall be a member&lt;br&gt;of the Appeals Chamber and shall preside over its proceedings.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. After consultation with the judges of the Intemational Tribunal,&lt;br&gt;the President shall assign the judges to the Appeals Chamber and to&lt;br&gt;the Trial Chambers. A judge shall serve only in the Chamber to&lt;br&gt;which he or she was assigned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The judges of each Trial Chamber shall elect a Presiding Judge,&lt;br&gt;who shall conduct all of the proceedings of the Trial Chamber as a&lt;br&gt;whole.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) generalsekreteraren skall vidarebefordra de mottagna Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;nomineringarna till säkerhetsrådet. Från de nomineringar som Bilaga 2&lt;br&gt;mottagits skall säkerhetsrådet upprätta en lista med minst tjugotvå och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högst trettiotre kandidater, varvid vederbörlig hänsyn tas till en&lt;br&gt;lämplig representation av de viktigaste rättssystemen i världen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) säkerhetsrådets ordförande skall överlämna listan över&lt;br&gt;kandidaterna till generalförsamlingens ordförande. Från denna lista&lt;br&gt;skall generalförsam-lingen välja elva domare till Internationella&lt;br&gt;tribunalen. De kandidater som erhåller en absolut majoritet av&lt;br&gt;rösterna från Förenta nationernas medlemsstater och de icke-&lt;br&gt;medlemsstater som upprätthåller permanenta observatörsdelegationer&lt;br&gt;vid Förenta nationernas högkvarter skall förklaras valda. Skulle två&lt;br&gt;kandidater av samma nationalitet få den nödvändiga röstmajoriteten,&lt;br&gt;skall den som erhållit det största antalet röster anses vald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I händelse av att en plats blir ledig i kamrarna, skall&lt;br&gt;generalsekreteraren, efter samråd med säkerhetsrådets och general-&lt;br&gt;församlingens ordförande, utse en person som uppfyller de i punkt 1&lt;br&gt;angivna kvalifikationerna för den återstående delen av den berörda&lt;br&gt;tjänstgöringsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Domarna skall väljas för en fyraårsperiod. Tjänstgörings-&lt;br&gt;villkoren skall vara desamma som för Internationella domstolens&lt;br&gt;domare. De skall kunna omväljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemän och medlemmar av kamrarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Internationella tribunalens domare skall välja en ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Internationella tribunalens ordförande skall vara medlem av&lt;br&gt;kammaren för överklagande och skall vara ordförande vid dess&lt;br&gt;förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Efter samråd med Internationella tribunalens domare skall ord-&lt;br&gt;föranden utse domarna till kammaren för överklagande och till&lt;br&gt;rättegångskamrarna. En domare får endast tjänstgöra i den kammare&lt;br&gt;som han eller hon har utsetts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Domarna i varje rättegångskammare skall välja en domare som&lt;br&gt;ordförande, vilken skall leda alla förhandlingar i rättegångskammaren&lt;br&gt;i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rules of procedure and evidence&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The judges of the Intemational Tribunal shall adopt rules of&lt;br&gt;procedure and evidence for the conduct of the pre-trial phase of the&lt;br&gt;proceedings, trials and appeals, the admission of evidence, the&lt;br&gt;protection of victims and witnesses and other appropriate matters.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Prosecutor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Prosecutor shall be responsible for the investigation and&lt;br&gt;prosecution of persons responsible for serious violations of&lt;br&gt;intemational humanitarian law committed in the territory of the&lt;br&gt;former Yugoslavia since 1 January 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Prosecutor shall act independently as a separate organ of&lt;br&gt;the Intemational Tribunal. He or she shall not seek or receive&lt;br&gt;instructions from any Government or from any other source.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The Office of the prosecutor shall be composed of a prosecutor&lt;br&gt;and such other qualified staff as may be required.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The Prosecutor shall be appointed by the Security Council on&lt;br&gt;nomination by the Secretary-General. He or she shall be of high&lt;br&gt;moral character and possess the highest level of competence and&lt;br&gt;experience in the conduct of investigations and prosecutions of&lt;br&gt;criminal cases. The Prosecutor shall serve for a four-year term and&lt;br&gt;be eligible for reappointment. The terms and conditions of service of&lt;br&gt;the Prosecutor shall be those of an Under-Secretary-General of the&lt;br&gt;United Nations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. The staff of the Office of the Prosecutor shall be appointed by&lt;br&gt;the Secretary-General on the recommendation of the Prosecutor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Registry&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Registry shall be responsible for the administration and ser-&lt;br&gt;vicing of the Intemational Tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Registry shall consist of a Registrar and such other staff as&lt;br&gt;may be required.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The Registrar shall be appointed by the Secretary-General after&lt;br&gt;consultation with the President of the Intemational Tribunal. He or&lt;br&gt;she shall serve for a four-year term and be eligible for reappointment.&lt;br&gt;The terms and conditions of service of the Registrar shall be those of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förf ar anderegler och bevisregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens domare skall anta förfaranderegler och&lt;br&gt;bevisregler för det förberedande skedet inför en rättegång, rätte-&lt;br&gt;gångar och överklaganden, tillåtande av bevis, skydd av brottsoffer&lt;br&gt;och vittnen samt beträffande andra erforderliga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Åklagaren skall ansvara för undersökning och åtal av personer&lt;br&gt;som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt&lt;br&gt;begångna på f.d. Jugoslaviens territorium från och med den 1 januari&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Åklagaren skall handla självständigt som ett från Internationella&lt;br&gt;tribunalen åtskilt organ. Han eller hon får inte begära eller ta emot&lt;br&gt;instruktioner från någon regering eller från något annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Åklagarens sekretariat skall bestå av en åklagare och sådan&lt;br&gt;annan kvalificerad personal som kan erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Åklagaren skall utnämnas av säkerhetsrådet efter nominering av&lt;br&gt;generalsekreteraren. Han eller hon skall ha hög moral och vara&lt;br&gt;ytterst kompetent och erfaren i fråga om utredningar och åtal i&lt;br&gt;brottmål. Åklagaren skall tjänstgöra under en fyraårsperiod och skall&lt;br&gt;kunna omväljas. Tjänstgöringsvillkoren för åklagaren skall vara&lt;br&gt;desamma som för en undergeneralsekreterare vid Förenta nationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Personalen vid åklagarens sekretariat skall utnämnas av general-&lt;br&gt;sekreteraren efter rekommendation av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registratorskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Registratorskontoret skall ansvara för administration och tjänster&lt;br&gt;till Internationella tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Registratorskontoret skall bestå av en registrator och sådan&lt;br&gt;annan personal som kan erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Registratorn skall utnämnas av generalsekreteraren efter samråd&lt;br&gt;med Internationella tribunalens ordförande. Han eller hon skall&lt;br&gt;tjänstgöra under en fyraårsperiod och skall kunna omväljas. Tjänste-&lt;br&gt;villkoren för registratorn skall vara desamma som för en biträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;an Assistant Secretary-General of the United Nations. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The staff of the Registry shall be appointed by the Secretary- Bilaga 2&lt;br&gt;General on the recommendation of the Registrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investigation and preparation of indictment&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Prosecutor shall initiate investigations ex-officio or on the&lt;br&gt;basis of information obtained from any source, particularly from&lt;br&gt;Govemments, United Nations organs, intergovemmental and non-&lt;br&gt;govemmental organizations. The Prosecutor shall assess the&lt;br&gt;information received or obtained and decide whether there is&lt;br&gt;sufficient basis to proceed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Prosecutor shall have the power to question suspects,&lt;br&gt;victims and witnesses, to collect evidence and to conduct on-site&lt;br&gt;investigations. In carrying out these tasks, the Prosecutor may, as&lt;br&gt;appropriate, seek the assistance of the State authorities concerned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. If questioned, the suspect shall be entitled to be assisted by&lt;br&gt;counsel of his own choice, including the right to have legal assistance&lt;br&gt;assigned to him without payment by him in any such case if he does&lt;br&gt;not have sufficient means to pay for it, as well as to necessary&lt;br&gt;translation into and from a language he speaks and understands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.Upon a determination that a prima facie case exists, the&lt;br&gt;Prosecutor shall prepare an indictment containing a concise statement&lt;br&gt;of the facts and the crime or crimes with which the accused is&lt;br&gt;charged under the Statute. The indictment shall be transmitted to a&lt;br&gt;judge of the Trial Chamber.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Review of the indictment&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The judge of the Trial Chamber to whom the indictment has&lt;br&gt;been transmitted shall review it. If satisfied that a prima facie case&lt;br&gt;has been established by the Prosecutor, he shall confirm the&lt;br&gt;indictment. If not so satisfied, the indictment shall be dismissed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Upon confirmation of an indictment, the judge may, at the&lt;br&gt;requestof the Prosecutor, issue such orders and warrants for the&lt;br&gt;arrest, detention, surrender or transfer of persons, and any other&lt;br&gt;orders as may be required for the conduct of the trial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generalsekreterare vid Förenta nationerna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Registratorskontorets personal skall utnämnas av general Bilaga 2&lt;br&gt;sekreteraren efter rekommendation av registratorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning och förberedelse av stämningsansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Åklagaren skall inleda förundersökningar på eget initiativ eller&lt;br&gt;på grundval av information som erhållits från olika håll, särskilt från&lt;br&gt;regeringar, Förenta nationernas organ samt mellanstatliga och icke-&lt;br&gt;statliga organisationer. Åklagaren skall bedöma den mottagna eller&lt;br&gt;erhållna informationen och avgöra om det finns tillräcklig grund att&lt;br&gt;gå vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Åklagaren skall ha befogenhet att förhöra misstänkta, brottsoffer&lt;br&gt;och vittnen, att insamla bevis och att bedriva undersökningar på&lt;br&gt;platsen. Vid utförandet av dessa uppgifter får åklagaren på lämpligt&lt;br&gt;sätt begära bistånd från de statliga myndigheter som berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid förhör skall den misstänkte ha rätt till en advokat som han&lt;br&gt;själv utsett, innefattande rätt att få sig anvisat ett rättegångsbiträde&lt;br&gt;utan kostnader för honom i varje sådant mål, om han inte har&lt;br&gt;tillräckliga medel att betala för ett sådant liksom rätt till nödvändig&lt;br&gt;översättning till och från ett språk som han talar och förstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.Efter att ha fastställt att det finns tillräckliga skäl för åtal,&lt;br&gt;skall åklagaren förbereda en ansökan om stämning som innehåller en&lt;br&gt;kortfattad redogörelse för omständigheterna och det eller de brott för&lt;br&gt;vilka den misstänkte anklagas enligt denna stadga. Åtalet skall&lt;br&gt;överlämnas till en domare i rättegångskammaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskning av stämningsansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den domare i rättegångskammaren till vilken åtalet har&lt;br&gt;överlämnats skall granska detta. Om han finner att åklagaren har&lt;br&gt;presenterat tillräckliga skäl för åtal skall han godkänna åtalet. Om&lt;br&gt;han inte gör det, skall målet avskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Efter godkännande av åtalet får domaren, på begäran av&lt;br&gt;åklagaren, utfärda sådana order om gripande, häktning, överlämnande&lt;br&gt;eller överförande av personer samt sådana andra beslut som kan&lt;br&gt;behövas för genomförandet av rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Conunencement and conduct of trial proceedings&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Trial Chambers shall ensure that a trial is fair and&lt;br&gt;expeditious and that proceedings are conducted in accordance with&lt;br&gt;the rules of procedure and evidence, with full respect for the rights&lt;br&gt;of the accused and due regard for the protection of victims and&lt;br&gt;witnesses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. A person against whom an indictment has been confirmed shall,&lt;br&gt;pursuant to an order or an arrest warrant of the International&lt;br&gt;Tribunal, be taken into custody, immediately informed of the charges&lt;br&gt;against him and transferred to the Intemational Tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The Trial Chamber shall read the indictment, satisfy itself that&lt;br&gt;the rights of the accused are respected, confirm that the accused&lt;br&gt;understands the indictment, and instruct the accused to enter a plea.&lt;br&gt;The Trial Chamber shall then set the date for trial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The hearings shall be public unless the Trial Chamber decides&lt;br&gt;to close the proceedings in accordance with its rules of procedure and&lt;br&gt;evidence.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rights of the accused&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. All persons shall be equal before the Intemational Tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. In the determination of charges against him, the accused shall&lt;br&gt;be entitled to a fair and public hearing, subject to article 22 of the&lt;br&gt;Statute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The accused shall be presumed innocent until proved quilty&lt;br&gt;according to the provisions of the present Statute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. In the determination of any charge against the accused pursuant&lt;br&gt;to the present Statute, the accused shall be entitled to the following&lt;br&gt;minimum quarantees, in full equality:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) to be informed promptly and in detail in a language which he&lt;br&gt;understands of the nature and cause of the charge against him;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) to have adequate time and facilities for the preparation of his&lt;br&gt;defence and to communicate with counsel of his own choosing;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) to be tried without undue delay;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) to be tried in his presence, and to defend himself in person or&lt;br&gt;through legal assistance of his own choosing; to be informed, if he&lt;br&gt;does not have legal assistance, of this right; and to have legal&lt;br&gt;assistance assigned to him, in any case where the interests of justice&lt;br&gt;so require, and without payment by him in any such case if he does&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande och genomförande av rättegång &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rättegångskamrarna skall säkerställa en rättvis och snabb&lt;br&gt;rättegång och att förhandlingarna bedrivs i enlighet med förfaran-&lt;br&gt;dereglema och bevisreglema med full respekt för den anklagades&lt;br&gt;rättigheter och med vederbörlig hänsyn till skyddet av brottsoffer och&lt;br&gt;vittnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En person mot vilken ett åtal har godkänts skall enligt ett beslut&lt;br&gt;eller en häktningsorder från Internationella tribunalen häktas, omedel-&lt;br&gt;bart informeras om anklagelserna mot honom och överföras till Inter-&lt;br&gt;nationella tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rättegångskammaren skall läsa åtalspunkterna, försäkra sig om&lt;br&gt;att den anklagades rättigheter respekteras, få bekräftat att den&lt;br&gt;anklagade förstår åtalet och anmoda den anklagade att gå i svaromål.&lt;br&gt;Rättegångskammaren skall sedan fastställa datum för rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rättegångarna skall vara offentliga, om inte rättegångskammaren&lt;br&gt;beslutar att förhandlingarna skall ske inom lyckta dörrar i enlighet&lt;br&gt;med dess procedurregler och bevisregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalades rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Alla skall vara lika inför Internationella tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid prövning av anklagelser mot honom skall den tilltalade ha&lt;br&gt;rätt till en rättvis och offentlig rättegång, med förbehåll för vad som&lt;br&gt;föranleds av artikel 22 i stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den tilltalade skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld&lt;br&gt;fastställts i enlighet med bestämmelserna i denna stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vid prövning av varje anklagelse mot den anklagade enligt&lt;br&gt;denna stadga skall den tilltalade fullt ut ha rätt till följande&lt;br&gt;minimigarantier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att omedelbart och i detalj på ett språk som han förstår bli&lt;br&gt;underrättad om innebörden av och grunden för anklagelsen mot&lt;br&gt;honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att få tillräcklig tid och möjligheter att förbereda sitt försvar och&lt;br&gt;att rådgöra med advokat som han själv utsett,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att få sin sak prövad utan oskäligt dröjsmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) att fa sin sak prövad i sin närvaro och att försvara sig&lt;br&gt;personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett; om&lt;br&gt;han inte har rättegångsbiträde, att bli underrättad om sin rätt till&lt;br&gt;sådant samt att i varje mål där rättvisans intresse så kräver kostnads-&lt;br&gt;fritt få sig anvisat ett rättegångsbiträde, om han saknar medel att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;not have sufficient means to pay for it; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) to examine, or have examined, the witnesses against him and to Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obtain the attendance and examination of witnesses on his behalf&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under the same conditions as witnesses against him;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) to have the free assistance of an interpreter if he cannot&lt;br&gt;understand or speak the language used in the Intemational Tribunal;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) not to be compelled to testify against himself or to confess guilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protection ofvictims and witnesses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The International Tribunal shall provide in its rules of procedure&lt;br&gt;and evidence for the protection of victims and witnesses. Such&lt;br&gt;protection measures shall include, but shall not be limited to, the&lt;br&gt;conduct of in camera proceedings and the protection of the victim’s&lt;br&gt;identity.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Judgement&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Trial Chambers shall pronounce judgements and impose&lt;br&gt;sentences and penalties on persons convicted of serious violations of&lt;br&gt;intemational humanitarian law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The judgement shall be rendered by a majority of the judges of&lt;br&gt;the Trial Chamber, and shall be delivered by the Trial Chamber in&lt;br&gt;public. It shall be accompanied by a reasoned opinion in writing, to&lt;br&gt;which separate or dissenting opinions may be appended.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Penalties&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The penalty imposed by the Trial Chamber shall be limited to&lt;br&gt;imprisonment. In determining the terms of imprisonment, the Trial&lt;br&gt;Chambers shall have recourse to the general practice regarding prison&lt;br&gt;sentences in the courts of the former Yugoslavia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. In imposing the sentences, the Trial Chambers should take into&lt;br&gt;account such factors as the gravity of the offence and the individual&lt;br&gt;circumstances of the convicted person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. In addition to imprisonment, the Trial Chambers may order the&lt;br&gt;retum of any property and proceeds acquired by criminal conduct, in-&lt;br&gt;cluding by means of duress, to their rightful owners.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betala för ett sådant, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) att förhöra eller låta förhöra de vittnen som åberopas mot Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;honom och att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda&lt;br&gt;under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;att kostnadsfritt få bistånd av en tolk, om han inte förstår eller&lt;br&gt;talar det språk som används i Internationella tribunalen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) att inte tvingas vittna mot sig själv eller erkänna sig skyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd av brottsoffer och vittnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalen skall i sina förfaranderegler och&lt;br&gt;bevisregler föreskriva skydd för brottsoffer och vittnen. Sådana&lt;br&gt;skyddsåtgärder skall innefatta, men inte begränsas till, förhandlingar&lt;br&gt;inom lyckta dörrar och skydd av brottsoffrets identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rättegångskamrarna skall döma, och utmäta straff för personer&lt;br&gt;som förklarats skyldiga till allvarliga brott mot internationell&lt;br&gt;humanitär rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Domen skall beslutas av en majoritet av rättegångskammarens&lt;br&gt;domare och skall meddelas offentligt av rättegångskammaren. Den&lt;br&gt;skall åtföljas av en skriftlig motivering, till vilken kan fogas separata&lt;br&gt;eller skiljaktiga meningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Det straffsom utmäts av rättegångskammaren kan endast utgöras&lt;br&gt;av fängelsestraff. Vid fastställande av strafftiden skall rättegångs-&lt;br&gt;kammaren följa allmän praxis beträffande fängelsestraff i f.d&lt;br&gt;Jugoslavien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid straffmätning bör rättegångskamrarna ta hänsyn till sådana&lt;br&gt;faktorer som brottets svårhetsgrad och den dömdes personliga&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utöver fängelsestraff får rättegångskamrarna besluta om återläm-&lt;br&gt;nande av egendom och intäkter som förvärvats genom brott,&lt;br&gt;inbegripet olaga tvång, till de rättmätiga ägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Appellate proceedings&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Appeals Chamber shall hear appeals from persons convicted&lt;br&gt;by the Trial Chambers or from the Prosecutor on the following&lt;br&gt;grounds:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) an error on a question of law invalidating the decision; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) an error of fact which has occasioned a miscarriage of justice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Appeals Chamber may affirm, reverse or revise the&lt;br&gt;decisions taken by the Trial Chambers.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Review proceedings&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where a new fact has been discovered which was not known at the&lt;br&gt;time of the proceedings before the Trial Chambers or the Appeals&lt;br&gt;Chamber and which could have been a decisive factor in reaching the&lt;br&gt;decision, the convicted person or the Prosecutor may submit to the&lt;br&gt;Intemational Tribunal an application for review of the judgement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enforcement of sentences&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Imprisonment shall be served in a State designated by the&lt;br&gt;Intemational Tribunal from a list of States which have indicated to&lt;br&gt;the Security Council their willingness to accept convicted persons.&lt;br&gt;Such imprisonment shall be in accordance with the applicable law of&lt;br&gt;the State concemed, subject to the supervision of the International&lt;br&gt;Tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pardon or commutation of sentences&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If, pursuant to the applicable law of the State in which the&lt;br&gt;convicted person is imprisoned, he or she is eligible for pardon or&lt;br&gt;commutation of sentence, the State concemed shall notify the&lt;br&gt;Intemational Tribunal accordingly. The President of the Intemational&lt;br&gt;Tribunal, in consultation with the judges, shall decide the matter on&lt;br&gt;the basis of the interests of justice and the general principles of law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kammaren för överklagande skall behandla överklaganden från&lt;br&gt;personer som förklarats skyldiga av rättegångskamrarna eller från&lt;br&gt;åklagaren på följande grunder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) ett fel i en rättsfråga som gör domen ogiltig eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) ett fel i en sakfråga som har förorsakat en felaktig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kammaren för överklagande får fastställa, upphäva eller revidera&lt;br&gt;de av rättegångskamrarna fattade besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då en ny omständighet har upptäckts, som inte var känd vid&lt;br&gt;tidpunkten för förfarandet i rättegångskamrarna eller i kammaren för&lt;br&gt;överklagande och som kunde ha avgörande betydelse för utgången,&lt;br&gt;får den som förklarats skyldig eller åklagaren inlämna en ansökan om&lt;br&gt;omprövning av domen till Internationella tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffverkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraff skall avtjänas i en stat som utsetts av Internationella&lt;br&gt;tribunalen från en lista över stater vilka för säkerhetsrådet uppgivit&lt;br&gt;att de är villiga att ta emot personer som förklarats skyldiga till brott.&lt;br&gt;Sådant fängelsestraff skall avtjänas i enlighet med tillämplig lag i den&lt;br&gt;berörda staten, under överinseende av Internationella tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nåd eller förvandling av straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om, enligt tillämplig lag i den stat där den dömde är fängslad, han&lt;br&gt;eller hon kan komma i fråga för nåd eller straffnedsättning, skall den&lt;br&gt;berörda staten underrätta Internationella tribunalen om detta.&lt;br&gt;Internationella tribu- nålens ordförande skall i samråd med domarna&lt;br&gt;avgöra saken på grundval av intresset av rättvisa och allmänna&lt;br&gt;rättsprinciper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cooperation and judicial assistance&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. States shall cooperate with the Intemational Tribunal in the&lt;br&gt;investigation and prosecution of persons accused of committing&lt;br&gt;serious violations of intemational humanitarian law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. States shall comply without undue delay with any request for&lt;br&gt;assistance or an order issued by a Trial Chamber, including, but not&lt;br&gt;limited to:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) the identification and location of persons;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) the taking of testimony and the production of evidence;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) the service of documents;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) the arrest or detention of persons;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) the surrender or the transfer of the accused to the Intemational&lt;br&gt;Tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The status, privileges and immunities of the International Tribunal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Convention on the Privileges and Immunities of the United&lt;br&gt;Nations of 13 February 1946 shall apply to the Intemational&lt;br&gt;Tribunal, the judges, the Prosecutor and his staff, and the Registrar&lt;br&gt;and his staff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The judges, the Prosecutor and the Registrar shall enjoy the&lt;br&gt;privileges and immunities, exemptions and facilities accorded to&lt;br&gt;diplomatic envoys, in accordance with intemational law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The staff of the Prosecutor and of the Registrar shall enjoy the&lt;br&gt;privileges and immunities accorded to officials of the United Nations&lt;br&gt;under artides V and VII of the Convention referred to in paragraph&lt;br&gt;1 of this article.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Other persons, including the accused, required at the seat of the&lt;br&gt;Intemational Tribunal shall be accorded such treatment as is&lt;br&gt;necessary for the proper functioning of the Intemational Tribunal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Seat of the International Tribunal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Intemational Tribunal shall have its seat at The Hague.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 29 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete och rättsligt bistånd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Staterna skall samarbeta med Internationella tribunalen vid&lt;br&gt;utredning och lagföring av personer som anklagats för allvarliga brott&lt;br&gt;mot humanitär rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Staterna skall utan onödigt dröjsmål uppfylla varje begäran om&lt;br&gt;bistånd eller beslut utfärdat av en rättegångskammare, innefattande&lt;br&gt;men inte begränsat till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) identifiering och lokalisering av personer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) upptagande av vittnesmål och företeende av bevis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) delgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) gripande eller kvarhållande av personer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) överlämnande eller överföring av den anklagade till&lt;br&gt;Internationella tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens status, privilegier och immunitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Konventionen den 13 februari 1946 rörande Förenta nationernas&lt;br&gt;privilegier och immuniteter skall tillämpas på Internationella&lt;br&gt;tribunalen, domarna, åklagaren och dennes personal samt på&lt;br&gt;registratorn och dennes personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Domarna, åklagaren och registratorn skall åtnjuta de privilegier&lt;br&gt;och den immunitet, de befrielser och de lättnader som medges&lt;br&gt;diplomatiska sändebud i enlighet med internationell rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Åklagarens och registratoms personal skall åtnjuta de privilegier&lt;br&gt;och den immunitet som medges Förenta nationernas tjänstemän enligt&lt;br&gt;artiklarna V och VII i den konvention som avses i punkt 1 i denna&lt;br&gt;artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Andra personer, innefattande den tilltalade, som behövs vid&lt;br&gt;Internationella tribunalens säte skall medges den behandling som är&lt;br&gt;nödvändig för att Internationella tribunalen skall fungera&lt;br&gt;tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens säte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalen skall ha sitt säte i Haag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expenses of the International Tribunal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The expenses of the Intemational Tribunal shall be bome by the&lt;br&gt;regular budget of the United Nations in accordance with Article 17&lt;br&gt;of the Charter of the United Nations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Working languages&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The working languages of the Intemational Tribunal shall be&lt;br&gt;English and French.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annual report&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The President of the Intemational Tribunal shall submit an annual&lt;br&gt;report of the Intemational Tribunal to the Security Council and to the&lt;br&gt;General Assembly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens utgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens utgifter skall finansieras över Förenta&lt;br&gt;nationernas ordinarie budget enligt artikel 17 i Förenta nationernas&lt;br&gt;stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsspråk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens arbetsspråk skall vara engelska och&lt;br&gt;franska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årlig rapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella tribunalens ordförande skall till säkerhetsrådet och&lt;br&gt;generalförsamlingen inlämna en årlig rapport om Internationella&lt;br&gt;tribunalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med anledning av inrättandet av Internationella&lt;br&gt;tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den av Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade interna-&lt;br&gt;tionella tribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för&lt;br&gt;allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d.&lt;br&gt;Jugoslaviens territorium sedan 1991 begär att det i Sverige skall&lt;br&gt;vidtas en åtgärd för utredning av eller lagföring för sådana brott,&lt;br&gt;skall den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om åtgärd som avses i 1 § görs av någon av tri-&lt;br&gt;bunalens dömande instanser eller av dess åklagare. Framställningen&lt;br&gt;skall ges in till Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott som&lt;br&gt;omfattas av tribunalens behörighet och som uppehåller sig i Sverige,&lt;br&gt;får utlämnas till tribunalen efter beslut av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av tribunalen i behörig ordning fattat beslut om häktning eller&lt;br&gt;en meddelad dom skall godtas som grund för ett beslut om utlämning,&lt;br&gt;om det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart&lt;br&gt;oriktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om att en person som avses i 3 § första stycket skall&lt;br&gt;överföras till tribunalen skall lämnas över till Riksåklagaren. Denne&lt;br&gt;skall avge yttrande till regeringen. Till grund för sitt yttrande skall&lt;br&gt;Riksåklagaren låta verkställa nödvändig utredning enligt vad som är&lt;br&gt;föreskrivet om förundersökning i brottmål. Sedan utredningen av-&lt;br&gt;slutats skall Riksåklagaren överlämna ärendet tillsammans med sitt&lt;br&gt;yttrande till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel gäller vad som i allmänhet är föreskrivet för brott-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål. Beslut av rätten gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts&lt;br&gt;eller, när utlämning beslutats, tills denna har verkställts. Beslut om&lt;br&gt;tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har beslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad i ett utlämningsärende får påkalla att ny för-&lt;br&gt;handling hålls inom tre veckor från det beslut senast meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kan antas bli föremål för utlämning enligt denna lag får&lt;br&gt;på begäran av tribunalen, eller på grund av efterlysning som har ut-&lt;br&gt;färdats på grund av beslut av tribunalen, omedelbart anhållas eller&lt;br&gt;åläggas reseförbud eller anmälningsskyldighet av en åklagare enligt&lt;br&gt;vad som i allmänhet gäller om brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutas det om tvångsmedel enligt första stycket, skall 23 § andra -&lt;br&gt;fjärde styckena lagen (1957:668) om utlämning för brott tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utlämning till tribunalen gäller i övrigt 25 §, 26 § första&lt;br&gt;stycket samt 26 a § lagen (1957:668) om utlämning för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om utlämning till tribunalen skall verkställas av&lt;br&gt;polismyndigheten. Om den som skall utlämnas är på fri fot, får&lt;br&gt;polismyndigheten omhänderta honom, dock längst under tjugofyra&lt;br&gt;timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslag gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 1 och&lt;br&gt;2 §§, 5 § första stycket, 6 § första meningen samt 7 och 8 §§ lagen&lt;br&gt;(1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främ-&lt;br&gt;mande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisupptagning m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bevisupptagning gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;bestämmelserna i 1 § första stycket första meningen, 2 §, 3 § första&lt;br&gt;och andra styckena samt 4-10 och 12 §§ lagen (1946:816) om&lt;br&gt;bevisupptagning åt utländsk domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av tribunalen får förhör hållas enligt bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. rättegångsbalken. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om förhör skall av Utrikesdepartementet över- Bilaga 3&lt;br&gt;lämnas till Riksåklagaren för de åtgärder som påkallas av fram-&lt;br&gt;ställningen. Ärendet skall därefter redovisas till Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överforande av frihetsberövade personer för vittnesmål m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person i Sverige som är berövad friheten får efter beslut av&lt;br&gt;regeringen föras över till tribunalen för förhör eller konfrontation i&lt;br&gt;samband med förundersökning eller vid rättegång, om förhöret eller&lt;br&gt;konfrontationen avser annat än den frihetsberövades egen brottslighet.&lt;br&gt;Överförande får ske endast om den frihetsberövade lämnat sitt sam-&lt;br&gt;tycke till åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överförande eller transport av en frihetsberövad person&lt;br&gt;till tribunalen gäller i övrigt i tillämpliga delar 3 § andra stycket,&lt;br&gt;samt 4, 5 och 7 §§ lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om in-&lt;br&gt;ternationellt samarbete på brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har frågan om ansvar för viss gärning prövats vid tribunalen, får&lt;br&gt;åtal för samma gärning inte väckas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidtas enligt denna lag en åtgärd beträffande den som misstänks&lt;br&gt;eller har åtalats eller dömts för brott som omfattas av tribunalens be-&lt;br&gt;hörighet, skall denne, om han begär det, vid förfarandet biträdas av&lt;br&gt;en offentlig försvarare som utses av rätten. I fråga om ersättning till&lt;br&gt;offentlig försvarare skall bestämmelserna i 21 kap. 10 § rättegångs-&lt;br&gt;balken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vittne eller en målsägande eller sakkunnig som från Sverige har&lt;br&gt;kallats för att höras av tribunalen har rätt till ersättning för sin&lt;br&gt;inställelse enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare eller till annan&lt;br&gt;samt övriga kostnader för åtgärd som vidtagits enligt denna lag skall&lt;br&gt;stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i annan lag eller författning om rättshjälp åt domstol&lt;br&gt;eller myndighet i främmande stat tillämpas på framställningar från&lt;br&gt;tribunalen, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och Bilaga 3&lt;br&gt;privilegier i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet&lt;br&gt;och privilegier i vissa fall&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immunitet och/eller privilegier gäller för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämplig internationell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;överenskommelse&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Internationella or-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fysiska personer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43. Internationella&lt;br&gt;tribunalen för&lt;br&gt;brott i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tribunalens ledamö- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Stadga för Inter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter, åklagaren och &amp;nbsp;&amp;nbsp;nationella tribunalen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dennes personal, re- &amp;nbsp;&amp;nbsp;för brott i f.d. Jugo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gistratorn och dennes &amp;nbsp;&amp;nbsp;slavien fastställd ge-&lt;br&gt;personal samt personer &amp;nbsp;&amp;nbsp;nom FN:s säkerhets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som på annat sätt med- &amp;nbsp;&amp;nbsp;råds resolution 827&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkar i tribunalen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den 25 maj 1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelsen av bilagan 1993:550.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med anledning av inrättandet av Internationella tribuna-&lt;br&gt;len för brott i f.d. Jugoslavien.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den av Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade internatio-&lt;br&gt;nella tribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för&lt;br&gt;allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d.&lt;br&gt;Jugoslaviens territorium sedan 1991 begär att det i Sverige skall&lt;br&gt;vidtas en åtgärd i anledning av ett sådant brott, skall den begärda&lt;br&gt;åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om åtgärd som avses i 1 § görs av någon av tribu-&lt;br&gt;nalens dömande instanser eller av dess åklagare. Framställningen&lt;br&gt;skall ges in till Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott som om-&lt;br&gt;fattas av tribunalens behörighet och som uppehåller sig i Sverige, får&lt;br&gt;utlämnas till tribunalen efter beslut av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om häktning eller en dom som tribunalen meddelat i be-&lt;br&gt;hörig ordning skall godtas som grund för ett beslut om utlämning, om&lt;br&gt;det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart&lt;br&gt;oriktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om att en person som avses i 3 § första stycket skall&lt;br&gt;överlämnas till tribunalen skall sändas vidare till Riksåklagaren.&lt;br&gt;Denne skall avge yttrande till regeringen. Till grund för sitt yttrande&lt;br&gt;skall Riksåklagaren låta verkställa nödvändig utredning enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet om förundersökning i brottmål. Sedan utredningen&lt;br&gt;avslutats skall Riksåklagaren överlämna ärendet tillsammans med sitt&lt;br&gt;yttrande till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan regeringen avgör ärendet skall den, om det finns särskilda Prop. 1993/94:142&lt;br&gt;skäl, begära in yttrande från Högsta domstolen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel i ett ärende om utlämning gäller vad som i allmän-&lt;br&gt;het är föreskrivet för brottmål. Beslut av rätten gäller tills vidare till&lt;br&gt;dess ärendet har avgjorts eller, när utlämning beslutats, tills denna&lt;br&gt;har verkställts. Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det&lt;br&gt;att utlämning har beslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad i ett utlämningsärende får begära att ny förhand-&lt;br&gt;ling hålls inom tre veckor från det att beslut senast meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kan komma att utlämnas enligt denna lag får på begäran&lt;br&gt;av tribunalen, eller på grund av efterlysning som har utfärdats på&lt;br&gt;grund av beslut av tribunalen, omedelbart anhållas eller åläggas&lt;br&gt;reseförbud eller anmälningsskyldighet av en åklagare enligt vad som&lt;br&gt;i allmänhet gäller om brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutas det om tvångsmedel enligt första stycket, skall 23 § andra -&lt;br&gt;fjärde styckena lagen (1957:668) om utlämning för brott tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utlämning till tribunalen gäller i övrigt 25 §, 26 § första&lt;br&gt;stycket samt 26 a § lagen (1957:668) om utlämning för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om utlämning till tribunalen skall verkställas av polismyn-&lt;br&gt;digheten. Om den som skall utlämnas är på fri fot, får polismyndig-&lt;br&gt;heten omhänderta honom, dock längst under tjugofyra timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslag gäller bestämmelserna i 1 och 2 §§, 6 § första&lt;br&gt;meningen, samt 7 § lagen (1975:295) om användning av vissa tvångs-&lt;br&gt;medel på begäran av främmande stat. Sedan utredningen avslutats&lt;br&gt;skall Riksåklagaren överlämna ärendet tillsammans med sitt yttrande&lt;br&gt;till regeringen. I beslag tagen egendom överlämnas till tribunalen&lt;br&gt;efter beslut av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har beslag verkställts, får den som drabbats av åtgärden begära att&lt;br&gt;rätten prövar beslaget. Rätten skall så snart det kan ske hålla förhand-&lt;br&gt;ling i frågan. Om förhandlingen gäller bestämmelserna i 24 kap. 17 §&lt;br&gt;andra stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisupptagning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bevisupptagning gäller bestämmelserna i 1 § första&lt;br&gt;stycket första meningen, 2 §, 3 § första och andra styckena samt 4 -&lt;br&gt;10 och 12 §§ lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk dom-&lt;br&gt;stol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av tribunalen får förhör hållas enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;23 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om förhör skall av Utrikesdepartementet över-&lt;br&gt;lämnas till Riksåklagaren för de åtgärder som påkallas av fram-&lt;br&gt;ställningen. Ärendet skall därefter redovisas till Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av frihetsberövade personer för vittnesmål m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person i Sverige som är berövad friheten får efter beslut av&lt;br&gt;regeringen föras över till tribunalen för förhör eller konfrontation i&lt;br&gt;samband med förundersökning eller vid rättegång, om förhöret eller&lt;br&gt;konfrontationen avser annat än den frihetsberövades egen brottslighet.&lt;br&gt;Överförande får ske endast om den frihetsberövade lämnat sitt sam-&lt;br&gt;tycke till åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överförande eller transport av en frihetsberövad person&lt;br&gt;till tribunalen gäller i övrigt 3 § andra stycket, 5 § samt 7 § första&lt;br&gt;stycket lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt&lt;br&gt;samarbete på brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran av tribunalen skall en i Sverige pågående lagföring&lt;br&gt;överföras till tribunalen. Om en sådan begäran görs får åtal inte&lt;br&gt;väckas för brottet. Förs lagföringen över efter det att åtal har väckts,&lt;br&gt;utgör detta rättegångshinder i brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har frågan om ansvar för en viss gärning prövats vid tribunalen, får&lt;br&gt;åtal för samma gärning inte väckas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidtas enligt denna lag en åtgärd beträffande den som misstänks&lt;br&gt;eller har åtalats eller dömts för brott, skall denne, om han begär det,&lt;br&gt;biträdas av en offentlig försvarare. I fråga om sådan gäller rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidtas en åtgärd enligt 10 eller 11 § beträffande en målsägande&lt;br&gt;skall ett särskilt biträde för denne (målsägandebiträde) förordnas, om&lt;br&gt;det kan antas att målsäganden har behov av sådant biträde vid för-&lt;br&gt;höret eller bevisupptagningen. I övrigt tillämpas bestämmelserna i 3 §&lt;br&gt;första meningen, 4 och 5 §§ samt 7 § första meningen lagen&lt;br&gt;(1988:609) om målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vittne eller en målsägande eller sakkunnig som från Sverige har&lt;br&gt;kallats för att höras av tribunalen har rätt till ersättning för sin&lt;br&gt;inställelse enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare eller till annan&lt;br&gt;samt övriga kostnader för åtgärder som vidtagits enligt denna lag&lt;br&gt;skall betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i annan lag eller författning om rättshjälp åt domstol&lt;br&gt;eller myndighet i främmande stat tillämpas på framställningar från&lt;br&gt;tribunalen, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privi- Bilaga 4&lt;br&gt;legier i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om&lt;br&gt;immunitet och privilegier i vissa fall&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immunitet och/eller privilegier gäller for&lt;br&gt;följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella or- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fysiska personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämplig internationell&lt;br&gt;överenskommelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. Internationella&lt;br&gt;tribunalen för&lt;br&gt;brott i f.d.&lt;br&gt;Jugoslavien&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tribunalens ledamö-&lt;br&gt;ter, åklagaren och&lt;br&gt;dennes personal, re-&lt;br&gt;gistratorn och dennes&lt;br&gt;personal samt personer&lt;br&gt;som på annat sätt med-&lt;br&gt;verkar i tribunalen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadga för Inter-&lt;br&gt;nationella tribunalen&lt;br&gt;för brott i f.d. Jugo-&lt;br&gt;slavien fastställd ge-&lt;br&gt;nom FN:s säkerhets-&lt;br&gt;råds resolution 827&lt;br&gt;den 25 maj 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1987:341.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“Bilagans lydelse enligt prop. 1993/94:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-02-14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 3 februari 1994 (Justitiedepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;br&gt;lag med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för&lt;br&gt;brott i f.d. Jugoslavien, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna&lt;br&gt;Lars-Johan Eklund och Anders Perklev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:142&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;br&gt;Westerberg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkel-&lt;br&gt;spiel, Thurdin, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren,&lt;br&gt;Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:142 Lagstiftning med&lt;br&gt;anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott&lt;br&gt;i f.d. Jugoslavien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 46071, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda föreslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall med viss justering i lagtext</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JuU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda föreslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-03-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-03-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-03-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-03-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 19:02:04</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03142</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:39</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 19:02:04</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03142</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__142.pdf</filnamn>
<filstorlek>3052077</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/A1A26179-7B83-44B0-B734-FABEC0C4DF2F</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:JuU29</uppgift>
<ref_dok_id>GH01JuU29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Jugoslavientribunalen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:142&lt;br/&gt;
Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade  tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:142 Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bertil Måbrink  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:142&lt;br/&gt;
Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade  tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:142 Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bertil Måbrink  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>