<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285677</hangar_id>
 <dok_id>GH03123</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>123</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:123</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>123</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-02-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:20</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Skuldsaneringslag</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03123/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03123</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03123</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:123&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Skuldsaneringslag&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03123/prop_199394__123-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03123/prop_199394__123-2.png" style="width:36pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 februari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till en skuldsaneringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skuldsanering enligt lagförslaget avses att en fysisk person helt&lt;br&gt;eller delvis befrias från betalningsansvaret för sina skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 förslaget läggs det fram en förfarandemodell som innehåller tre&lt;br&gt;steg. I det första steget, som huvudsakligen lämnas utanför det lag-&lt;br&gt;reglerade området, skall en kraftigt skuldsatt gäldenär själv försöka&lt;br&gt;träffa en uppgörelse med samtliga sina borgenärer. Gäldenären skall&lt;br&gt;därvid kunna få råd och anvisningar av kommunen. Om detta inte&lt;br&gt;lyckas, skall gäldenären hos kronofogdemyndigheten i ett andra steg&lt;br&gt;kunna ansöka om frivillig skuldsanering. Med sådan frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering avses att gäldenären tillsammans med kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten upprättar ett förslag till skuldsanering som godtas av samtliga&lt;br&gt;borgenärer. Om någon borgenär motsätter sig ett sådant förslag, skall&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten överlämna ärendet till tingsrätten som i ett&lt;br&gt;tredje steg skall kunna besluta om tvingande skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma i åtnjutande av skuldsanering skall man vara fysisk&lt;br&gt;person med hemvist i Sverige och inte vara näringsidkare. Man far&lt;br&gt;inte vara ålagd näringsförbud. Vidare krävs att gäldenären är insol-&lt;br&gt;vent och så skuldsatt att han inte inom överskådlig tid kan betala sina&lt;br&gt;skulder. Slutligen krävs det att det vid en allmän bedömning framstår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som skäligt att bevilja gäldenären skuldsanering. Vid denna skälig- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;hetsbedömning skall särskilt beaktas skuldernas ålder, omständig-&lt;br&gt;heterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort&lt;br&gt;för att fullgöra sina förpliktelser och att själv nå en uppgörelse med&lt;br&gt;borgenärerna samt hur gäldenären har medverkat under handlägg-&lt;br&gt;ningen av skuldsaneringsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering som uppnås under steg 1 lämnas i huvudsak&lt;br&gt;oreglerad i lagförslaget. Om en frivillig skuldsanering nås under&lt;br&gt;steg 2 skall den fastställas av kronofogdemyndigheten. En tvingande&lt;br&gt;skuldsanering i steg 3 beslutas av rätten. En skuldsanering enligt&lt;br&gt;lagen skall regelmässigt vara förenad med en betalningsplan för&lt;br&gt;gäldenären, om hans betalningsförmåga inte är så dålig att det helt&lt;br&gt;saknas betalningsmöjlighet. En sådan betalningsplan skall innebära att&lt;br&gt;gäldenären under en period av som regel fem år skall leva på&lt;br&gt;existensminimum och att betalningsförmågan därutöver skall komma&lt;br&gt;borgenärerna till godo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgående ställs höga krav på gäldenärens egen aktiva medver-&lt;br&gt;kan. Det innebär bl.a. att det ställs mycket höga krav på att ansökan&lt;br&gt;till kronofogdemyndigheten till sitt innehåll och sin utformning är&lt;br&gt;sådan att den kan ligga till grund för ett fortsatt förfarande. En&lt;br&gt;ansökan som inte uppfyller kraven skall avvisas. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten skall också ha möjligheter att på ett tidigt stadium avslå en&lt;br&gt;ansökan som uppenbart inte kan leda till skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering skall i princip omfatta samtliga skulder som har&lt;br&gt;uppkommit före en viss dag inklusive det allmännas fordringar på&lt;br&gt;skatt och avgifter. I förslaget görs dock vissa andra undantag.&lt;br&gt;Fordringar förenade med panträtt, fordringar på familjerättsliga&lt;br&gt;underhållsbidrag och fordringar som innebär ett fortsatt ömsesidigt&lt;br&gt;utväxlande av prestationer - t.ex. hyra - omfattas sålunda inte av en&lt;br&gt;skuldsanering. Detsamma gäller tvistiga fordringar, dvs. fordringar&lt;br&gt;som gäldenären bestrider. Det skall också i det enskilda fallet vara&lt;br&gt;möjligt att beträffande vissa fordringar bestämma att de inte skall&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen. De fordringar som omfattas av skuldsa-&lt;br&gt;neringen skall i princip också behandlas lika, dvs. alla borgenärer&lt;br&gt;skall drabbas av en lika stor procentuell nedskrivning av sina&lt;br&gt;fordringsbelopp. Från denna regel finns möjlighet att göra vissa&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering enligt förslaget syftar till en definitiv reglering av&lt;br&gt;gäldenärens samtliga skulder. De borgenärer som inte bevakar sin rätt&lt;br&gt;i förfarandet drabbas av att deras rätt att få betalt för sina fordringar&lt;br&gt;helt och hållet upphör. De borgenärer som på ett närmare bestämt&lt;br&gt;sätt deltar i förfarandet skall få betalt för sina fordringar i enlighet&lt;br&gt;med vad som har bestämts i betalningsplanen. Vissa snävt formulera-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de möjligheter skall finnas att i efterhand upphäva eller ändra en Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur och när gäldenären skall fullgöra sina skyldigheter skall be-&lt;br&gt;stämmas i betalningsplanen. Någon offentlig kontroll av att planen&lt;br&gt;fullföljs föreslås inte. Detta får bevakas av varje enskild borgenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna skuldsaneringsinstitutet är fristående från konkurs-&lt;br&gt;och ackordsinstituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också vissa följdändringar i annan lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsaneringslagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Skuldsaneringslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skuldsanering enligt denna lag avses sådan frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering som fastställs av kronofogdemyndigheten och tvingande&lt;br&gt;skuldsanering som beslutas av rätten. Kommunen skall inom ramen&lt;br&gt;för socialtjänsten eller på annat sätt lämna råd och anvisningar till&lt;br&gt;skuldsatta personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis befrias från&lt;br&gt;ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsa-&lt;br&gt;neringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsanering enligt denna lag behöver hänsyn inte tas till före-&lt;br&gt;skrifter om eftergift eller nedsättning i annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär får utan hinder av föreskrifter i någon annan författ-&lt;br&gt;ning godta ett förslag om skuldsanering enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna villkor för skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i Sverige som&lt;br&gt;är fysisk person och inte är näringsidkare, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha&lt;br&gt;förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden att skuldsanering beviljas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av första&lt;br&gt;stycket anses ha hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas skulder- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;nas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar&lt;br&gt;gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen&lt;br&gt;hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket&lt;br&gt;gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gäldenär som är ålagd näringsförbud enligt lagen (1986:436) om&lt;br&gt;näringsförbud får inte beviljas skuldsanering. Detsamma gäller en&lt;br&gt;gäldenär som tidigare beviljats skuldsanering, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skulderna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i denna lag,&lt;br&gt;alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före&lt;br&gt;den dag då beslut meddelas enligt 13 § andra stycket att inleda&lt;br&gt;skuldsanering. Skuldsanering medför att rätten till ränta på en sådan&lt;br&gt;fordran bortfaller för tiden efter nämnda dag. Skuldsaneringen får&lt;br&gt;dock inskränkas till att avse de fordringar som har uppkommit före&lt;br&gt;viss tidigare dag, om det är skäligt med hänsyn till omständigheterna&lt;br&gt;vid skuldernas uppkomst eller andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsaneringen får bestämmas att en fordran som avses i första&lt;br&gt;stycket och som är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd&lt;br&gt;eller inte är förfallen till betalning, inte skall omfattas av skuld-&lt;br&gt;saneringen. I fråga om en sådan fordran får borgenären utan hinder&lt;br&gt;av föreskrifter i annan författning bevilja anstånd med betalningen&lt;br&gt;under den tid betalningsplanen enligt 8 § löper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering omfattar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fordran på familjerättsliga underhåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en fordran för vilken borgenären har panträtt eller annan&lt;br&gt;förmånsrätt enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979) eller&lt;br&gt;retentionsrätt, till den del säkerheten förslår till betalning av fordran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en fordran för vilken borgenären, innan beslut om att inleda&lt;br&gt;skuldsanering har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 § förmåns-&lt;br&gt;rättslagen, såvitt avser egendom som har tagits i anspråk vid verk-&lt;br&gt;ställigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en fordran som inte är förfallen till betalning och som är beroen-&lt;br&gt;de av att borgenären tillhandahåller en motprestation eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en fordran som är tvistig.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket 1 gäller inte när försäkringskassan&lt;br&gt;eller ett utländskt offentligt organ inträtt i den underhållsberättigades&lt;br&gt;rätt till underhållsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehållet i en skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla fordringar som enligt 6 § omfattas av skuldsaneringen har lika&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fordran ges sämre rätt, om borgenären samtycker eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en borgenär vars fordran är på mindre belopp ges full betalning,&lt;br&gt;om det är skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna och öv-&lt;br&gt;riga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 26 § föreskrivs vad som skall gälla i fråga om fordringar som inte&lt;br&gt;har anmälts i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en skuldsanering skall bestämmas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka fordringar som enligt 6 § skall omfattas av skuldsaneringen&lt;br&gt;och vad som enligt 7 § skall gälla för dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vilket belopp som skall fördelas mellan borgenärerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp av&lt;br&gt;varje borgenärs fordran skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som avses i första stycket 2 skall bestämmas så att&lt;br&gt;skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och&lt;br&gt;inkomster efter avdrag för vad som skall förbehållas gäldenären för&lt;br&gt;hans och hans familjs försörjning. Därvid skall bestämmelserna i&lt;br&gt;15 kap. 6 a § utsökningsbalken om förbehållsbelopp vara vägledande.&lt;br&gt;Vid skuldsaneringen får bestämmas att förbehåll även skall göras för&lt;br&gt;betalning av en fordran som, enligt 6 § tredje stycket eller beslut som&lt;br&gt;fattas med stöd av 6 § andra stycket, inte omfattas av skuldsane-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fördelningen enligt första stycket 2 skall framgå hur stor pro-&lt;br&gt;centandel av fordringarnas belopp som skall kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den betalningsplan som skall bestämmas enligt första stycket 3 skall&lt;br&gt;löpa under fem år, om det inte finns särskilda skäl att bestämma en&lt;br&gt;längre eller kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan om skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i det län där gäldenären är bosatt. Ar gäldenären inte&lt;br&gt;bosatt i Sverige, skall ansökan göras hos Kronofogdemyndigheten i&lt;br&gt;Stockholms län. Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som&lt;br&gt;inte är behörig, skall ärendet genast lämnas över till den kronofogde-&lt;br&gt;myndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter om gäldenären i de hänseenden som anges i 33 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket rättegångsbalken samt uppgift som visar att han har&lt;br&gt;hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder med upp-&lt;br&gt;gift om varje borgenärs namn, person- eller organisationsnummer,&lt;br&gt;postadress och telefon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om gäldenärens inkomster och utgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om förhållanden som avses i 4 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. de uppgifter om gäldenärens och hans familjs personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för prövning&lt;br&gt;av frågan om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna enligt första stycket skall lämnas av gäldenären på&lt;br&gt;heder och samvete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bristfällig ansökan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan är bristfällig, skall kronofogdemyndigheten före-&lt;br&gt;lägga gäldenären att avhjälpa bristen. Av föreläggandet skall framgå&lt;br&gt;att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet&lt;br&gt;behöver inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall avvisa en ansökan om skuldsanering,&lt;br&gt;om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning&lt;br&gt;i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande att avhjälpa&lt;br&gt;bristen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avslag hos kronofogdemyndigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det av ansökan om skuldsanering eller annan tillgänglig utred-&lt;br&gt;ning framgår att gäldenären inte uppfyller villkoren enligt 4 § eller&lt;br&gt;inte kan beviljas skuldsanering på grund av 5 §, skall kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten avslå ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det, sedan beslut har fattats enligt 13 § andra stycket om att&lt;br&gt;inleda skuldsanering, framkommer att förutsättningarna för skuld-&lt;br&gt;sanering enligt denna lag inte är uppfyllda, skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten avslå ansökan. Ansökan får också avslås, om gäldenären inte&lt;br&gt;inställer sig personligen vid ett sammanträde eller om han i övrigt&lt;br&gt;inte medverkar vid ärendets handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning det behövs inhämta&lt;br&gt;upplysningar om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;från andra myndigheter. Kronofogdemyndigheten får också om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl hålla sammanträde som avses i 16 § för att avgöra&lt;br&gt;om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kronofogdemyndigheten inte enligt 11 § avvisar eller enligt&lt;br&gt;12 § första stycket avslår en ansökan om skuldsanering, skall&lt;br&gt;myndigheten snarast besluta att skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut har meddelats om att inleda skuldsanering skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten genast genom en kungörelse i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sin fordran till kronofogdemyndigheten senast en&lt;br&gt;månad från dagen för kungörelsens införande. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl, kan kronofogdemyndigheten införa kungörelsen även i en eller&lt;br&gt;flera ortstidningar. Kronofogdemyndigheten kan också förlänga&lt;br&gt;fristen till två månader om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningen hos kronofogdemyndigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skuldsanering inletts skall kronofogdemyndigheten se till att&lt;br&gt;ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas vara till fördel for utredningen, får kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten kalla gäldenären att inställa sig personligen vid ett&lt;br&gt;sammanträde hos myndigheten. Vid sammanträdet skall gäldenären&lt;br&gt;lämna de ytterligare upplysningar som behövs för att avgöra frågan&lt;br&gt;om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall sändas till gäldenären under den adress gäldenären&lt;br&gt;senast har uppgivit i ärendet. Kallelsen behöver inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med sammanträdet&lt;br&gt;och om att hans ansökan kan avslås om han inte inställer sig per-&lt;br&gt;sonligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl får kronofogdemyndigheten till sammanträde&lt;br&gt;enligt 16 § kalla även en borgenär, annan myndighet eller någon&lt;br&gt;annan som kan bidra till utredningen av ärendet. Kallelsen behöver&lt;br&gt;inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Frivillig skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns behövlig utredning, skall gäldenären tillsammans med&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten upprätta ett förslag om skuldsanering som&lt;br&gt;innehåller de uppgifter som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om skuldsanering skall sändas till samtliga kända borge-&lt;br&gt;närer vilkas fordringar omfattas av skuldsaneringen med föreläggande&lt;br&gt;för dem att yttra sig över förslaget inom viss tid. I föreläggandet skall&lt;br&gt;anges att uteblivet yttrande inte hindrar ett beslut om frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering enligt förslaget. Föreläggandet skall delges borgenärerna.&lt;br&gt;Om en fordran som anmälts enligt 14 § inte omfattas av skuldsane-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen skall borgenären underrättas om detta. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtar samtliga borgenärer förslaget om skuldsanering, skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten genom beslut fastställa skuldsaneringen om den&lt;br&gt;uppfyller de förutsättningar för skuldsanering som anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som inte har yttrat sig inom den enligt 19 § förelagda&lt;br&gt;tiden skall anses ha godtagit förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket skall genast kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlämnande till domstol&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås enligt 12 § andra stycket, över-&lt;br&gt;lämna ärendet till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt för&lt;br&gt;vidare handläggning där. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige skall&lt;br&gt;ärendet överlämnas till Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tingsrätt då den tar emot ett ärende om skuldsanering finner&lt;br&gt;att den inte är behörig, skall rätten överlämna ärendet till en tingsrätt&lt;br&gt;som är behörig. Tingsrättens beslut om överlämnande får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tvingande skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får besluta om skuldsanering även om någon borgenär mot-&lt;br&gt;satt sig att gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för&lt;br&gt;betalningen av borgenärens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna lag, gäller för handläggningen lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. En tingsrätt skall&lt;br&gt;vid handläggningen alltid bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall kalla gäldenären och samtliga borgenärer till ett&lt;br&gt;sammanträde vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skall prö-&lt;br&gt;vas. Kallelsen skall delges de kända borgenärerna. Kallelsen skall&lt;br&gt;sändas till gäldenären under den adress han senast uppgivit i ärendet.&lt;br&gt;Gäldenären behöver inte delges. Till sammanträdet får också före-&lt;br&gt;trädare för socialnämnden eller annan kallas. Om någon som har&lt;br&gt;kallats till sammanträdet uteblir, utgör det inte hinder för att avgöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärendet. Kallelsen skall innehålla en erinran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering skall avslås av rätten, om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för skuldsanering enligt denna lag inte är uppfyllda.&lt;br&gt;Ansökan får också avslås, om gäldenären inte inställer sig personligen&lt;br&gt;vid ett sammanträde eller om han i övrigt inte medverkar vid ärendets&lt;br&gt;handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten beslutar om skuldsanering, skall beslutet innehålla de&lt;br&gt;uppgifter som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket skall genast kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud mot exekutiva åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter kronofogdemyndighetens beslut om att inleda skuldsanering&lt;br&gt;får utmätning eller införsel för fordringar som uppkommit dessför-&lt;br&gt;innan inte äga rum innan frågan om skuldsanering är avgjord, om&lt;br&gt;inte, efter överlämnande eller överklagande, rätten på begäran av en&lt;br&gt;borgenär bestämmer annat. Om utmätning eller införsel ändå sker är&lt;br&gt;åtgärden utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte fordringar, som enligt 6 § tredje stycket&lt;br&gt;inte omfattas av skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut om&lt;br&gt;betalningssäkring och verkställighet av sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkan av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för betalningen av&lt;br&gt;de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som&lt;br&gt;dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias gäldenären från an-&lt;br&gt;svar för betalningen av fordringar som inte är kända i ärendet, om&lt;br&gt;inte fordringen är sådan som avses i 6 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot en&lt;br&gt;borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omprövning av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering enligt denna lag kan en tingsrätt som avses i 21 §&lt;br&gt;upphäva eller, i fall som avses i 5, ändra beslutet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer&lt;br&gt;eller i hemlighet gynnat någon borgenär for att inverka på skuldsane-&lt;br&gt;ringsfrågans avgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under&lt;br&gt;ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men&lt;br&gt;för borgenären,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gäldenären lämnat oriktig uppgift till ledning för myndighets be-&lt;br&gt;slut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen&lt;br&gt;eller underlåtit att lämna uppgift trots att han är uppgiftsskyldig och&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut&lt;br&gt;blivit felaktigt eller inte fattats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats efter&lt;br&gt;skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 5 skall ansökan ges in inom fem år&lt;br&gt;från dagen för skuldsaneringen. Om betalningsplanen löper under&lt;br&gt;längre tid gäller i stället den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenärens ansökan skall gäldenären och de&lt;br&gt;borgenärer som avses i 19 § höras. I övrigt tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. En tingsrätt skall&lt;br&gt;vid handläggningen alltid bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan&lt;br&gt;säkerhet som tredje man har ställt för betalning av belopp som avses&lt;br&gt;i 8 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller&lt;br&gt;borde känt till de i 27 § första stycket 1 angivna omständigheterna&lt;br&gt;eller medverkade till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av gäldenären kan en tingsrätt som avses i 21 § ändra&lt;br&gt;vad kronofogdemyndigheten eller rätten har bestämt i en fråga som&lt;br&gt;avses i 8 § första stycket 3, om det efter beslutet om skuldsanering&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har inträffat omständigheter som inte då kunnat förutses eller om det Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;finns synnerliga skäl. Vid sådan omprövning tillämpas 27 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut att avvisa eller avslå en ansökan&lt;br&gt;om skuldsanering, inleda skuldsanering eller fastställa en skuld-&lt;br&gt;sanering överklagas till den tingsrätt som avses i 21 §. Detsamma&lt;br&gt;gäller kronofogdemyndighetens beslut att avskriva ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende från vidare handläggning. Överklagandet skall ges in till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut om att överlämna ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsärende till tingsrätt får inte överklagas. Detsamma gäller ett&lt;br&gt;beslut varigenom en ansökan om skuldsanering förklaras vilande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten bifaller ett överklagande av gäldenären, skall den&lt;br&gt;återförvisa ärendet till kronofogdemyndigheten eller, om kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten avslagit gäldenärens ansökan med tillämpning av 12 §&lt;br&gt;andra stycket, besluta om tvingande skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av tingsrätten att återförvisa ett ärende till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten får inte överklagas. Tingsrätten får dock tillåta att&lt;br&gt;beslutet överklagas till hovrätten, om det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges enligt 31 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tings-&lt;br&gt;rätt, om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte, om överklagandet avser ett beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part, ett beslut genom vilket tingsrätten&lt;br&gt;ogillat jäv mot en domare eller ett beslut genom vilket en missnöjes-&lt;br&gt;anmälan eller ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anledning förekommer till ändring i tingsrättens beslut eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tingsrättens beslut prövas av hovrätten en-&lt;br&gt;dast om denna meddelat prövningstillstånd, skall tingsrätten i sam-&lt;br&gt;band med underrättelse om vad som gäller i fråga om överklagande&lt;br&gt;upplysa parterna om detta och därvid också ange innehållet i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prövningstillstånd krävs skall klaganden i skrivelsen med över-&lt;br&gt;klagandet ange de omständigheter som åberopas till stöd för att sådant&lt;br&gt;tillstånd skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller en av honom dessför-&lt;br&gt;innan gjord ansökan om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan om förhandling om offentligt ackord tas upp sedan&lt;br&gt;gäldenären har ansökt om skuldsanering, skall skuldsaneringsärendet&lt;br&gt;förklaras vilande. Om ackordet fastställs, förfaller ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären avlider, förfaller en av honom gjord ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallar gäldenären en ansökan om skuldsanering, skall ärendet&lt;br&gt;genast avskrivas från vidare handläggning. Detsamma gäller om an-&lt;br&gt;sökan förfaller enligt 33 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslås eller avvisas en ansökan om skuldsanering eller avskrivs&lt;br&gt;ärendet från vidare handläggning sedan kungörelse har utfärdats&lt;br&gt;enligt 14 §, skall samtliga kända borgenärer genast underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överenskommelse varigenom gäldenären eller tredje man tillför-&lt;br&gt;säkrar någon borgenär, vars fordran omfattas av skuldsaneringen,&lt;br&gt;bättre villkor än enligt skuldsaneringen är ogiltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnder och andra myndigheter skall till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;het eller domstol som handlägger ett ärende om skuldsanering enligt&lt;br&gt;denna lag på begäran överlämna sådana uppgifter om gäldenärens&lt;br&gt;personliga och ekonomiska förhållanden som behövs för prövning av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering som har fastställts eller beslutats enligt denna lag&lt;br&gt;får sedan beslutet har vunnit laga kraft verkställas på samma sätt som&lt;br&gt;en lagakraftägande dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger&lt;br&gt;för att han skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller&lt;br&gt;någon annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av betydande vär-&lt;br&gt;de, döms för oredlighet mot borgenärer till&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom sådant&lt;br&gt;förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för&lt;br&gt;att han skall komma på obestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär, som vid konkurs el-&lt;br&gt;ler förhandling om offentligt&lt;br&gt;ackord förtiger tillgång, uppgiver&lt;br&gt;obefintlig skuld eller lämnar&lt;br&gt;annan sådan oriktig uppgift, skall&lt;br&gt;ock, om ej uppgiften rättas innan&lt;br&gt;den beedigas eller eljest lägges&lt;br&gt;till grund för förfarandet, dömas&lt;br&gt;för oredlighet mot borgenärer.&lt;br&gt;Detsamma skall gälla, om&lt;br&gt;gäldenär i samband med annan&lt;br&gt;exekutiv förrättning åberopar&lt;br&gt;oriktig handling eller skenavtal&lt;br&gt;och därigenom hindrar att erfor-&lt;br&gt;derlig egendom genom förrätt-&lt;br&gt;ning tages i anspråk för att&lt;br&gt;bereda borgenär betalning eller&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär, som vid skuldsa-&lt;br&gt;nering enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:000), konkurs eller för-&lt;br&gt;handling om offentligt ackord&lt;br&gt;förtiger tillgång, uppgiver&lt;br&gt;obefintlig skuld eller lämnar&lt;br&gt;annan sådan oriktig uppgift, skall&lt;br&gt;ock, om ej uppgiften rättas innan&lt;br&gt;den beedigas eller eljest lägges&lt;br&gt;till grund för förfarandet, dömas&lt;br&gt;för oredlighet mot borgenärer.&lt;br&gt;Detsamma skall gälla, om gälde-&lt;br&gt;när i samband med annan exeku-&lt;br&gt;tiv förrättning åberopar oriktig&lt;br&gt;handling eller skenavtal och där-&lt;br&gt;igenom hindrar att erforderlig&lt;br&gt;egendom genom förrättning tages&lt;br&gt;i anspråk för att bereda borgenär&lt;br&gt;betalning eller säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång&lt;br&gt;av betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1986:43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursför-&lt;br&gt;valtningen tillgång, döms likaledes för oredlighet mot borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger&lt;br&gt;för att han skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbru-&lt;br&gt;kande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller&lt;br&gt;lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig&lt;br&gt;ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan åtgärd och därigenom&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin förmögenhetsställ-&lt;br&gt;ning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot bor-&lt;br&gt;genärer till fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla&lt;br&gt;även om gärningsmannen inte insåg men hade skälig anledning anta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att han var på obestånd eller att&lt;br&gt;skulle komma på obestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär, som vid konkurs&lt;br&gt;eller förhandling om offentligt&lt;br&gt;ackord av grov oaktsamhet för-&lt;br&gt;tiger tillgång, uppgiver obefintlig&lt;br&gt;skuld eller lämnar annan sådan&lt;br&gt;oriktig uppgift, dömes likaledes,&lt;br&gt;om ej uppgiften rättas innan den&lt;br&gt;beedigas eller eljest lägges till&lt;br&gt;grund för förfarandet, för vårds-&lt;br&gt;löshet mot borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påtaglig fara förelåg för att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär, som vid skuldsa-&lt;br&gt;nering enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:000), konkurs eller för-&lt;br&gt;handling om offentligt ackord av&lt;br&gt;grov oaktsamhet förtiger&lt;br&gt;tillgång, uppgiver obefintlig&lt;br&gt;skuld eller lämnar annan sådan&lt;br&gt;oriktig uppgift, dömes likaledes,&lt;br&gt;om ej uppgiften rättas innan den&lt;br&gt;beedigas eller eljest lägges till&lt;br&gt;grund för förfarandet, för vårds-&lt;br&gt;löshet mot borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1986:43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 28 och 29 byter plats&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts&lt;br&gt;innan tio år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han&lt;br&gt;under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till&lt;br&gt;betalning av premie för försäkring, som enligt 116 § inte kan göras&lt;br&gt;till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då&lt;br&gt;betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans villkor, får&lt;br&gt;konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagts&lt;br&gt;för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har&lt;br&gt;inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets&lt;br&gt;utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt&lt;br&gt;väcka talan mot försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har konkursen föregåtts av för-&lt;br&gt;ordnande av god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) eller&lt;br&gt;förordnande av boutrednings-&lt;br&gt;man, skall vad som enligt första&lt;br&gt;stycket gäller om tiden för&lt;br&gt;konkursansökningen avse den i&lt;br&gt;4 kap. 2 § konkurslagen för&lt;br&gt;sådant fall angivna fristdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har konkursen föregåtts av&lt;br&gt;förordnande av god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847), an-&lt;br&gt;sökan om skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:000)&lt;br&gt;eller förordnande av boutred-&lt;br&gt;ningsman, skall vad som enligt&lt;br&gt;första stycket gäller om tiden för&lt;br&gt;konkursansökningen avse den i&lt;br&gt;4 kap. 2 § konkurslagen för&lt;br&gt;sådant fall angivna fristdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga&lt;br&gt;om talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för för-&lt;br&gt;månstagare vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:692.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1936:81) om skuldebrev skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en ny borgenär är i god tro, får gäldenären mot honom&lt;br&gt;göra gällande att skuldebrevet är förfalskat, att det på gäldenärens&lt;br&gt;vägnar har utfärdats av någon som saknade behörighet till det eller&lt;br&gt;att det är ogiltigt på grund av att det har kommit till under sådant&lt;br&gt;tvång som anges i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rätts-&lt;br&gt;handlingar på förmögenhetsrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får gäldenären även mot en godtroende borgenär göra&lt;br&gt;gällande att skuldebrevet har utfärdats av någon som var omyndig&lt;br&gt;eller handlade under påverkan av en psykisk störning eller inte hade&lt;br&gt;rätt att utfärda skuldebrevet på grund av att en förvaltare enligt&lt;br&gt;föräldrabalken var förordnad för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen får gäldenären även&lt;br&gt;mot en godtroende borgenär åbe-&lt;br&gt;ropa att skuldebrevet har dödats&lt;br&gt;eller att betalning har fullgjorts&lt;br&gt;genom att fordringsbeloppet har&lt;br&gt;satts ned i allmänt förvar eller att&lt;br&gt;borgenären på grund av pre-&lt;br&gt;skription eller proklama har&lt;br&gt;förlorat sin talan eller att&lt;br&gt;skuldförhållandet har ändrats&lt;br&gt;genom tvångsackord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen får gäldenären även&lt;br&gt;mot en godtroende borgenär åbe-&lt;br&gt;ropa att skuldebrevet har dödats&lt;br&gt;eller att betalning har fullgjorts&lt;br&gt;genom att fordringsbeloppet har&lt;br&gt;satts ned i allmänt förvar eller att&lt;br&gt;borgenären på grund av pre-&lt;br&gt;skription eller proklama har&lt;br&gt;förlorat sin talan eller att&lt;br&gt;skuldförhållandet har ändrats&lt;br&gt;genom tvångsackord eller&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:1552.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i ackordslagen (1970:847)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § ackordslagen (1970:847) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ackord avses i denna lag en ekonomisk uppgörelse utan kon-&lt;br&gt;kurs mellan en gäldenär som är på obestånd och hans borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackordsförfarande enligt lagen sker under medverkan av god man.&lt;br&gt;Ackord kommer till stånd antingen genom överenskommelse eller&lt;br&gt;också genom beslut efter förhandling i särskild ordning (offentligt&lt;br&gt;ackord).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkurslagen (1987:672) finns bestämmelser om ackord i konkurs.&lt;br&gt;Om skuldsanering föreskrivs i&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § rättshjälpslagen (1972:429) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 g&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän rättshjälp får ej beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas&lt;br&gt;utom riket; rättshjälp får dock beviljas en rättssökande som är bosatt&lt;br&gt;här, om saken gäller ett brott mot honom eller henne som motsvarar&lt;br&gt;brott enligt 6 kap. brottsbalken eller om det finns särskilda skäl för&lt;br&gt;rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har&lt;br&gt;uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rätts-&lt;br&gt;hjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning,&lt;br&gt;hans ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om över-&lt;br&gt;låtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid&lt;br&gt;prövning av begäran om rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för upprättande av självdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohand-&lt;br&gt;ling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till&lt;br&gt;boets beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga för-&lt;br&gt;hållanden finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig an-&lt;br&gt;gelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund,&lt;br&gt;har avgjorts slutligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i&lt;br&gt;angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller&lt;br&gt;borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rätts-&lt;br&gt;skydd som omfattar angelägenheten och något annat inte följer av&lt;br&gt;andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskade-&lt;br&gt;lagen (1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lydelseenligt förslag i prop. 1993/94:26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreliggande ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skade-&lt;br&gt;lidande om angelägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan skada än personskada,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. den som ej har befogat in-&lt;br&gt;tresse av att få sin sak behand-&lt;br&gt;lad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;i angelägenhet rörande&lt;br&gt;skuldsanering enligt skuldsane-&lt;br&gt;ringslagen (1994:000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. den som inte har befogat&lt;br&gt;intresse av att få sin sak be-&lt;br&gt;handlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den&lt;br&gt;rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst&lt;br&gt;tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Därvid be-&lt;br&gt;aktas endast kostnader av sådant slag som kan antas komma att be-&lt;br&gt;talas från den rättssökandes rättsskydd eller, om något sådant inte&lt;br&gt;finns, kostnader som avses i 9 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och&lt;br&gt;normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän&lt;br&gt;rättshjälp ej skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att&lt;br&gt;medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara med-&lt;br&gt;borgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk&lt;br&gt;medborgare i fråga om allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § kreditupplysningslagen (1973:1173)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personupplysning får ej inne-&lt;br&gt;hålla uppgift om annan betal-&lt;br&gt;ningsförsummelse än sådan som&lt;br&gt;fastslagits genom domstols eller&lt;br&gt;annan myndighets avgörande el-&lt;br&gt;ler åtgärd eller som lett till&lt;br&gt;betalningsinställelse, konkursan-&lt;br&gt;sökan eller ackord. Uppgift som&lt;br&gt;enligt det sagda ej får lämnas ut&lt;br&gt;får icke heller lagras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personupplysning får inte inne-&lt;br&gt;hålla uppgift om annan betal-&lt;br&gt;ningsförsummelse än sådan som&lt;br&gt;fastslagits genom domstols eller&lt;br&gt;annan myndighets avgörande el-&lt;br&gt;ler åtgärd eller som lett till&lt;br&gt;inledande av skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:000)&lt;br&gt;eller till betalningsinställelse,&lt;br&gt;konkursansökan eller ackord.&lt;br&gt;Uppgift som enligt det sagda inte&lt;br&gt;får lämnas ut får inte heller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Datainspektionen&lt;br&gt;får föreskriva undantag från bestämmelserna i första stycket, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1981:737.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100)’ skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införas en ny paragraf, 7 kap. 35 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos kommunal&lt;br&gt;konsumentvägledare .kronofogde-&lt;br&gt;myndighet eller domstol i ärende&lt;br&gt;om skuldsanering för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personligaförhållanden,&lt;br&gt;om det kan antas att den enskilde&lt;br&gt;eller någon honom närstående li-&lt;br&gt;der men om uppgiften röjs. Se-&lt;br&gt;kretessen gäller dock inte beslut&lt;br&gt;i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling gäller sekretessen i&lt;br&gt;högst femtio år.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Jfrprop. 1993/94:107.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) innan&lt;br&gt;fordringen har preskriberats,&lt;br&gt;preskriberas den tidigast två år&lt;br&gt;efter utgången av det kalenderår&lt;br&gt;då förordnandet meddelades el-&lt;br&gt;ler, om ackord kommer till&lt;br&gt;stånd, efter utgången av det ka-&lt;br&gt;lenderår då ackordet skall vara&lt;br&gt;fullgjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;god man förordnas under tid då&lt;br&gt;preskriptionstiden är förlängd på&lt;br&gt;grund av 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) innan&lt;br&gt;fordringen har preskriberats,&lt;br&gt;preskriberas den tidigast två år&lt;br&gt;efter utgången av det kalenderår&lt;br&gt;då förordnandet meddelades el-&lt;br&gt;ler, om ackord kommer till&lt;br&gt;stånd, efter utgången av det&lt;br&gt;kalenderår då ackordet skall vara&lt;br&gt;fullgjort. Inleds skuldsanering&lt;br&gt;enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:000) innan fordringen har&lt;br&gt;preskriberats, preskriberas den&lt;br&gt;tidigast två år efter utgången av&lt;br&gt;det kalenderår då beslutet om att&lt;br&gt;inleda skuldsanering meddelades&lt;br&gt;eller, om skuldsanering beslutas,&lt;br&gt;då återstående skuldbelopp se-&lt;br&gt;nast skulle ha betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;god man förordnas eller skuld-&lt;br&gt;sanering inleds under tid då&lt;br&gt;preskriptionstiden är förlängd på&lt;br&gt;grund av 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 11 §§ utsökningsregisterlagen&lt;br&gt;(1986:617) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i&lt;br&gt;den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare&lt;br&gt;av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,&lt;br&gt;medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning,&lt;br&gt;influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra&lt;br&gt;förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av&lt;br&gt;exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbe-&lt;br&gt;talning av influtna medel och annan redovisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalnings-&lt;br&gt;säkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. kvarstad och återtagande av vara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. bötesförvandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. betalningsinställelse och likvidation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;konkurs, ackord, närings-&lt;br&gt;förbud och förordnande av god&lt;br&gt;man enligt 2 § ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. skuldsanering enligt skuldsa-&lt;br&gt;neringslagen (1994:000), konkurs,&lt;br&gt;ackord, näringsförbud och förord-&lt;br&gt;nande av god man enligt 2 §&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av&lt;br&gt;tillgångar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen&lt;br&gt;(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets an-&lt;br&gt;vändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1993:910.&lt;br&gt;lenaste lydelse 1990:673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtkomst till utsökningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast&lt;br&gt;uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om&lt;br&gt;exekutiva åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller&lt;br&gt;svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. make till person som avses under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses&lt;br&gt;under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och del-&lt;br&gt;ägare i sådant foretag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär&lt;br&gt;som avses under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. konkurs och näringsförbud. 6. skuldsanering, konkurs och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i kon-&lt;br&gt;kurs gäller terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer&lt;br&gt;i annat län, om detta ingår i tillsynsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om indrivningsuppdrag&lt;br&gt;som avser böter får bevaras i ut-&lt;br&gt;sökningsregistret till utgången av&lt;br&gt;det år då full betalning skedde.&lt;br&gt;Andra uppgifter som avses i 6 §&lt;br&gt;1-11 får bevaras under högst tre&lt;br&gt;år. Denna tid räknas för upp-&lt;br&gt;gifter om betalningssäkring,&lt;br&gt;kvarstad, näringsförbud och&lt;br&gt;förordnande av god man från&lt;br&gt;utgången av det år då åtgärden&lt;br&gt;förföll eller förlorade sin verkan&lt;br&gt;samt för uppgifter om konkurs&lt;br&gt;och ackord från utgången av det&lt;br&gt;år då förfarandet avslutades. För&lt;br&gt;övriga uppgifter räknas tiden&lt;br&gt;från utgången av det år under&lt;br&gt;vilket målet avslutades. Upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om indrivningsuppdrag&lt;br&gt;som avser böter får bevaras i ut-&lt;br&gt;sökningsregistret till utgången av&lt;br&gt;det år då full betalning skedde.&lt;br&gt;Andra uppgifter som avses i 6 §&lt;br&gt;1-11 får bevaras under högst tre&lt;br&gt;år. Denna tid räknas för upp-&lt;br&gt;gifter om betalningssäkring,&lt;br&gt;kvarstad, näringsförbud och&lt;br&gt;förordnande av god man från&lt;br&gt;utgången av det år då åtgärden&lt;br&gt;förföll eller förlorade sin verkan&lt;br&gt;samt för uppgifter om skuldsane-&lt;br&gt;ring, konkurs och ackord från&lt;br&gt;utgången av det år då förfarandet&lt;br&gt;avslutades. För övriga uppgifter&lt;br&gt;räknas tiden från utgången av det&lt;br&gt;år under vilket målet avslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1990:786.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gifter enligt 4 och 5 §§ skall&lt;br&gt;bevaras så länge annan&lt;br&gt;uppgiftom personen förekommer&lt;br&gt;i registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall&lt;br&gt;bevaras så länge annan uppgift&lt;br&gt;om personen förekommer i re-&lt;br&gt;gistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift som inte längre får bevaras med stöd av bestämmelsen i&lt;br&gt;första stycket skall gallras, om inte regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer föreskriver något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättan-&lt;br&gt;de i konkurs kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med&lt;br&gt;fristdag i stället dagen för ansökningen om detta, såvida kon-&lt;br&gt;kursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att verkan av&lt;br&gt;godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt&lt;br&gt;ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ansökan om skuldsanering&lt;br&gt;enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:000) gjorts avses med&lt;br&gt;fristdag i stället dagen för denna&lt;br&gt;ansökan, såvida konkursansök-&lt;br&gt;ningen har gjorts inom tre&lt;br&gt;veckor från det att frågan om&lt;br&gt;skuldsanering avgjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses&lt;br&gt;med fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida boutrednings-&lt;br&gt;man har förordnats senare än tre månader före en dag som annars&lt;br&gt;skulle anses som fristdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande&lt;br&gt;statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1993:892) om ackord&lt;br&gt;rörande statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att anta förslag om&lt;br&gt;ackord fattas av skattemyndig-&lt;br&gt;heten i det län där gäldenärens&lt;br&gt;hemortskommun är belägen. Om&lt;br&gt;gäldenären saknar hemortskom-&lt;br&gt;mun i landet fattas beslutet av&lt;br&gt;Skattemyndigheten i Stockholms&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att anta förslag om&lt;br&gt;ackord eller godta förslag om&lt;br&gt;frivillig skuldsanering fattas av&lt;br&gt;skattemyndigheten i det län där&lt;br&gt;gäldenärens hemortskommun är&lt;br&gt;belägen. Om gäldenären saknar&lt;br&gt;hemortskommun i landet fattas&lt;br&gt;beslutet av Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det&lt;br&gt;allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackords-&lt;br&gt;lagen (1970:847) får antas endast om övriga borgenärer som ackordet&lt;br&gt;angår godkänner det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om frivillig skuldsa-&lt;br&gt;nering får godtas om förutsätt-&lt;br&gt;ningarnaför skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:000)&lt;br&gt;är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för under-&lt;br&gt;skott av näringsverksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1993:1539) om avdrag för&lt;br&gt;underskott av näringsverksamhet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en skattskyldig eller ett&lt;br&gt;handelsbolag som han är deläga-&lt;br&gt;re i under beskattningsåret er-&lt;br&gt;hållit ackord utan konkurs, med-&lt;br&gt;ges inte avdrag för underskott till&lt;br&gt;den del underskottet motsvarar&lt;br&gt;skulder som fallit bort genom&lt;br&gt;ackordet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en skattskyldig eller ett&lt;br&gt;handelsbolag som han är deläga-&lt;br&gt;re i under beskattningsåret er-&lt;br&gt;hållit ackord utan konkurs eller&lt;br&gt;skuldsanering enligt skuldsane-&lt;br&gt;ringslagen (1994:000), medges&lt;br&gt;inte avdrag för underskott till&lt;br&gt;den del underskottet motsvarar&lt;br&gt;skulder som fallit bort genom&lt;br&gt;ackordet eller skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången&lt;br&gt;vid 1995 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop- 1993/94:123&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 februari 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;br&gt;Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck,&lt;br&gt;Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om skuldsaneringslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I delbetänkandet Skuldsaneringslag (SOU 1990:74) presenterade&lt;br&gt;Insolvensutredningen ett förslag till lag om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilagal. Förslaget har remissbehandlats. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna bör fogas till protokollet som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen gav den 7 juni 1993 regeringen tillkänna att riksdagen&lt;br&gt;förordar att regeringen utarbetar ett förslag till skuldsaneringslag efter&lt;br&gt;vissa av riksdagen angivna riktlinjer (bet. 1992/93:LU49, prot.&lt;br&gt;1992/93:122, rskr. 1992/93:412).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet har den 4 november 1993 hållit ett möte där&lt;br&gt;remissinstanserna (se bilaga 2) har givits tillfälle att lämna synpunkter&lt;br&gt;på ett utkast till lagrådsremiss om skuldsaneringslag. Utskrifter av de&lt;br&gt;synpunkter som då har lämnats samt synpunkter som har avgivits&lt;br&gt;skriftligen i anslutning till mötet finns tillgängliga i ärendet (Dnr 90-&lt;br&gt;2362). Datainspektionen har också den 24 november 1993 i yttrande&lt;br&gt;enligt 2 a § datalagen (1973:289) tillstyrkt förslaget vad avser ändring&lt;br&gt;i utsökningsregisterlagen (1986:617).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår i detta ärende att en skuldsaneringslag införs och att&lt;br&gt;vissa följdändringar görs i annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 december 1993 att inhämta Lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande över de förslag som utarbetats i ärendet. De till Lagrådet Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;remitterade förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 3. Remissen till Lagrådet omfattade dock inte förslaget 4.&lt;br&gt;Detta ändringsförslag är en närmast självklar följdändring. Lagrådets&lt;br&gt;hörande skulle därför sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har haft synpunkter på utformningen av förslagen. Jag&lt;br&gt;återkommer till dessa synpunkter i samband med att jag behandlar de&lt;br&gt;olika förslagen (avsnitt 4.4, 4.5.2, 4.6.8, 4.6.10, 4.7.4, 4.7.6, 4.8.2&lt;br&gt;och specialmotiveringen). Jag vill redan här nämna att jag, med några&lt;br&gt;undantag, i allt väsentligt godtar de av Lagrådet framförda synpunk-&lt;br&gt;terna. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 4. Jag har gjort vissa redaktionella ändringar i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänt om privatpersoners skuldsituation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under fram för allt senare hälften av 1980-talet uppmärksammades&lt;br&gt;hushållsekonomiska frågor i många skilda sammanhang. Skuldkom-&lt;br&gt;mittén avgav år 1988 sitt betänkande Hushållens skuldsättning (SOU&lt;br&gt;1988:55) där bl.a. utvecklingen av hushållens finansiella situation&lt;br&gt;analyserades. I betänkandet redovisas statistik bl.a. från Sveriges&lt;br&gt;Riksbank som visar att hushållens nettoupplåning, dvs. bruttoutlåning&lt;br&gt;med avdrag för dels lån som går till förtidsbetalning av skulder, dels&lt;br&gt;amorteringar under 1980-talet, ökade kraftigt. I början av decenniet&lt;br&gt;var hushållens disponibla inkomster ungefär lika stora som deras&lt;br&gt;skulder. Skuldsättningsgraden ökade långsamt fram till och med år&lt;br&gt;1985. Därefter steg den snabbt fram till år 1989. År 1985 var hus-&lt;br&gt;hållens ökning av nettoupplåningen totalt 7,6 %, år 1986 24,5 %, år&lt;br&gt;1987 18,7 % och år 1988 20,1 %. Under år 1989 vände utveck-&lt;br&gt;lingen. Då var ökningstakten 15 %, år 1990 var den 10 %, år 1991&lt;br&gt;var den 7,5 % och år 1992 var den 4 %. Hittills har den under år&lt;br&gt;1993 återigen ökat något. Samma utveckling kan också läsas ut ur&lt;br&gt;statistiken över hushållens skuldsättning i förhållande till deras&lt;br&gt;disponibla inkomst. Under 1980-talets första år fram till år 1985 hade&lt;br&gt;hushållen lån på strax över 100 % av den totala disponibla inkom-&lt;br&gt;sten. Skuldsättningsgraden steg sedan snabbt för att år 1988 ligga på&lt;br&gt;drygt 130 %. Sedan har den sjunkit snabbt. År 1992 var den tämligen&lt;br&gt;exakt 100 %. Under 1980-talet minskade också hushållens sparande.&lt;br&gt;Under i stort sett hela 1970-talet låg hushållens sparande kring fyra&lt;br&gt;procent av deras disponibla inkomster för att under 1980-talets in-&lt;br&gt;ledande år sjunka och år 1987 ha uppgått till endast 2,5 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållens ränteutgifter mätt som andel av inkomsten ökade också Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kraftigt under hela 1980-talet. Först år 1993 har den börjat att minska&lt;br&gt;något. Den privata konsumtionen ökade alltså under i stort sett hela&lt;br&gt;1980-talet snabbare än de disponibla inkomsterna steg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1970-talet och långt in på 1980-talet var det förhållandevis&lt;br&gt;billigt att låna pengar till konsumtion och till investeringar. In-&lt;br&gt;flationen var hög och kombinationen av höga marginalskatter och&lt;br&gt;möjligheter till ränteavdrag stimulerade skuldsättning, dvs. miss-&lt;br&gt;gynnade sparandet. För hushållens del dominerades bilden av om-&lt;br&gt;fattande reala investeringar i småhus och fritidshus. Men även rena&lt;br&gt;konsumtionskrediter beviljades i avsevärd utsträckning. Skuldsätt-&lt;br&gt;ningen under 1980-talets senare hälft underlättades också påtagligt av&lt;br&gt;den avreglering av kreditmarknaden som inleddes år 1985. Hushållen&lt;br&gt;blev en allt viktigare kundgrupp för kreditinstituten, bl.a. därför att&lt;br&gt;denna grupp inte visade samma räntekänslighet som större företag,&lt;br&gt;kommuner och andra &amp;quot;professionella&amp;quot; låntagare. Detta kom att inne-&lt;br&gt;bära att marknadsföringen av krediter inriktad på privatpersoner blev&lt;br&gt;allt intensivare. Möjligheterna till skuldsättning ökade också kraftigt&lt;br&gt;som en följd av att värdet på belåningsbara tillgångar (främst fastig-&lt;br&gt;heter och aktier) under den aktuella perioden gick upp kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har en åtstramning skett på kreditmarknaden. Det&lt;br&gt;är inte lika lätt att låna pengar som tidigare och många hushåll be-&lt;br&gt;dömer det numera som avsevärt mer riskfyllt att sätta sig i skuld&lt;br&gt;jämfört med för några år sedan. Skattemässiga och andra fördelar av&lt;br&gt;att investera med lånade pengar är - om det över huvud taget finns&lt;br&gt;några - inte heller lika framträdande längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att nyupplåningen under senare tid har gått ned kraftigt har&lt;br&gt;många hushåll i dag stora skulder. Många av dessa hushåll är käns-&lt;br&gt;liga för förändringar i omvärlden, som exempelvis ränteuppgångar.&lt;br&gt;Många drabbas också av minskade inkomster till följd av exempelvis&lt;br&gt;arbetslöshet. För hushåll som inte har någon buffert i sin budget kan&lt;br&gt;skuldsituationen snabbt försämras drastiskt. Hushållens problem till&lt;br&gt;följd av alltför hög skuldsättning kan ta sig många olika uttryck.&lt;br&gt;Uppgifter från Konsumentverket tyder på att efterfrågan på budget-&lt;br&gt;rådgivning har ökat markant under senare år. Liknande rapporter&lt;br&gt;kommer från socialtjänsten och från kronofogdemyndigheterna. Sam-&lt;br&gt;hällsförlustema är varje år stora på grund av obetalda skatter och&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de allmänna orsaker som antytts i det föregående pekar&lt;br&gt;Skuldkommittén på fem olika typsituationer som kan orsaka att ett&lt;br&gt;hushåll har blivit &amp;quot;överskuldsatt&amp;quot;, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- försämrade inkomster till följd av t.ex. arbetslöshet, sjukdom eller&lt;br&gt;studier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmänt svåra sociala förändringar som gör att man inte orkar sköta Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;sin ekonomi, t.ex. i samband med äktenskapsskillnad eller anhörigs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att man vill &amp;quot;köpa in sig&amp;quot; i någon social skiktning, skaffa sig högre&lt;br&gt;social status,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användning av kontokort för frekventa &amp;quot;småköp&amp;quot; när man inte kan&lt;br&gt;vänta och göra planerade inköp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmänt dåliga kunskaper om och ointresse för den egna ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldkommitténs betänkande är från år 1988, men det finns ingen&lt;br&gt;anledning att anta att de angivna orsakerna inte skulle ha giltighet&lt;br&gt;även i dag. Möjligen skulle man kunna lägga till en sjätte typ-&lt;br&gt;situation, nämligen värdenedgången på fastighetsmarknaden, som i&lt;br&gt;vissa fall har medfört att kreditgivare har sagt upp lån med fastig-&lt;br&gt;hetspant som säkerhet till förtida betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen redovisar i sitt delbetänkande SOU 1990:74&lt;br&gt;(s. 57 ff och bil. 2-3) också flera olika undersökningar som har gjorts&lt;br&gt;beträffande hushållens skuldsituation. Resultatet av dessa undersök-&lt;br&gt;ningar bekräftar i allt väsentligt det nu sagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen för vissa hushåll med en alltför hög skuldsättning upp-&lt;br&gt;märksammades också i samband med arbetet på den nya konsument-&lt;br&gt;kreditlagen (1992:830) som trädde i kraft den 1 januari 1993. I för-&lt;br&gt;arbetena (prop. 1991/92:83 s. 21f.) Ny konsumentkreditlag konsta-&lt;br&gt;teras att mycket har hänt på kreditmarknaden sedan den tidigare kon-&lt;br&gt;sumentkreditlagen (1977:981) trädde i kraft år 1979 och att till&lt;br&gt;utvecklingen på konsumentkreditområdet hör att hushållens skuld-&lt;br&gt;sättning ökade kraftigt under 1980-talet fram till år 1989 då ut-&lt;br&gt;vecklingen vände. Den nya konsumentkreditlagen innebär på flera&lt;br&gt;plan ett förstärkt skydd för konsumenterna. Kraven på de professio-&lt;br&gt;nella kreditgivarna vad gäller kreditprövning, information m.m. har&lt;br&gt;höjts i och med lagens ikraftträdande. Detta kan förväntas bidra till&lt;br&gt;att privatpersoner i större utsträckning avstår eller hindras ifrån att&lt;br&gt;träffa oöverlagda kreditavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att hushållen under 1980-&lt;br&gt;talet har ökat sin upplåning mycket kraftigt. Även om den utveck-&lt;br&gt;lingen nu sedan några år tillbaka har vänt, så är skuldsättningen i&lt;br&gt;hushållssektom alltjämt ett stort, och kanske alltjämt växande,&lt;br&gt;problem. Situationen har dessutom förvärrats av värdenedgången på&lt;br&gt;fastighetsmarknaden och av den tilltagande arbetslösheten. Det finns&lt;br&gt;tecken som tyder på att de redovisade problemen i hushållssektom&lt;br&gt;kommer att bestå under överskådlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Skuldsaneringsfrågans tidigare behandling m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussioner kring skuldsanering och en skuldsaneringslag har pågått&lt;br&gt;under flera år. På många håll i landet och under flera olika former&lt;br&gt;har också skuldsaneringsverksamhet förekommit, ofta i form av för-&lt;br&gt;söksprojekt. Frågan om skuldsanering har också uppmärksammats i&lt;br&gt;riksdagen vid flera tillfällen och av olika statliga utredningar. Inte&lt;br&gt;bara Skuldkommittén har uppmärksammat frågan. Också Skatteindriv-&lt;br&gt;ningsutredningen behandlade frågan. Dess betänkande Indrivningslag&lt;br&gt;(SOU 1987:10) har lett till en ny indrivningslag (1993:891), som&lt;br&gt;träder i kraft den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:198). I propositionen&lt;br&gt;diskuteras utredningens förslag om ett utvidgat eftergiftsinstitut&lt;br&gt;beträffande det allmännas skatte- och avgiftsfordringar. Föredragande&lt;br&gt;statsrådet uttalar i detta sammanhang att frågan om ett mer omfattan-&lt;br&gt;de och generellt eftergiftsinstitut får anstå till dess att frågan om en&lt;br&gt;eventuell skuldsaneringslag har nått sin lösning. Skuldkommitténs be-&lt;br&gt;tänkande tar upp frågan om skuldsanering och skissar ett förslag till&lt;br&gt;en skuldsaneringslag. Någon lagstiftning har inte följt på utredningens&lt;br&gt;förslag i den delen. Frågan om budgetrådgivning och skuldsanering&lt;br&gt;behandlas också i flera rapporter från bl.a. Konsumentverket. Här&lt;br&gt;kan bl.a. nämnas Konsumentverkets rapporter 1989/90:1 Hushåll i&lt;br&gt;ekonomisk kris, 1990/91:14 Aldrig förr har så många fått låna så&lt;br&gt;mycket, 1991/92:7 Från minus till plus, 1992/93:2 Budgetrådgivning&lt;br&gt;- ett positivt alternativ samt Konsumentverkets årsbok 1992/93&lt;br&gt;Hushållens ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ekonomisk rehabilitering av gäldenärer har också som&lt;br&gt;nämnts behandlats av riksdagen vid upprepade tillfällen. Vid riks-&lt;br&gt;mötet 1986/87 behandlades frågan i anledning av ett förslag från&lt;br&gt;riksdagens revisorer (förs. 1986/87:7). Förslaget hade föranletts av&lt;br&gt;en granskningsrapport 1985/86:7 om kronofogdemyndigheternas ut-&lt;br&gt;nyttjande av personalresurser m.m. Revisorerna fann det mycket&lt;br&gt;väsentligt att kronofogdemyndigheternas arbete också inriktas mot&lt;br&gt;förbättrad information och aktiva insatser för ekonomisk rehabi-&lt;br&gt;litering av gäldenärema. Revisorerna menade vidare att antalet mål&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten därmed torde på ett verksamt sätt kom-&lt;br&gt;ma att minskas och antalet fall med långvariga gäldenärsförhållanden&lt;br&gt;kunna begränsas. I anledning av revisorernas förslag uttalade riks-&lt;br&gt;dagen (bet. 1986/87:LU21, rskr. 1986/87:231) att det är angeläget att&lt;br&gt;de möjligheter som finns att förebygga en ökad måltillströmning till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheterna och att eljest effektivisera den exekutiva&lt;br&gt;verksamheten tas till vara. Riksdagen delade därför revisorernas upp-&lt;br&gt;fattning att det är viktigt att verka för ekonomisk rehabilitering av&lt;br&gt;gäldenärema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksmötet 1987/88 väcktes ett flertal motioner i ämnet. Detta Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;föranledde riksdagens lagutskott (bet. 1987/88:LU12, rskr 1987/88:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57) att inhämta remissynpunkter över vissa motioner som gällde just&lt;br&gt;frågan om skuldsanering. Utskottet gjorde också i oktober 1987 ett&lt;br&gt;studiebesök i Köpenhamn för att på ort och ställe studera de danska&lt;br&gt;förhållandena eftersom man där sedan några år tillbaka hade en lag-&lt;br&gt;stiftning rörande skuldsanering. I sitt av riksdagen godkända be-&lt;br&gt;tänkande anför lagutskottet att frågan om skuldsanering bör bli&lt;br&gt;föremål för en allsidig och förutsättningslös översyn och att både&lt;br&gt;företagare och privatpersoner kan ådra sig skulder som de inte någon-&lt;br&gt;sin kan betala. Utskottet uttalar vidare att &amp;quot;En enskild näringsidkare&lt;br&gt;kan - hur seriöst än rörelsen bedrivits - av olika omständigheter som&lt;br&gt;inte kan läggas honom till last bli tvungen att upphöra med sin verk-&lt;br&gt;samhet eller bli försatt i konkurs. I båda fallen kan hans betalnings-&lt;br&gt;skyldighet gentemot borgenärerna kvarstå. Är skulderna från rörelsen&lt;br&gt;stora försätts han i en situation där hans framtida inkomster utöver&lt;br&gt;existensminimum går åt till att betala borgenärerna. På motsvarande&lt;br&gt;sätt kan andra seriösa och ansvarskännande fysiska personer av olika&lt;br&gt;skäl hamna i en hopplös skuldsituation. Det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;en person som ådragit sig så stora skulder att han rimligen inte kan&lt;br&gt;betala dem är föga motiverad att genom eget arbete skaffa sig in-&lt;br&gt;komster och att han allmänt sett befinner sig i en svår social&lt;br&gt;situation. Av hänsyn till både gäldenären och hans familj finns det&lt;br&gt;enligt utskottets mening skäl för att han i ömmande fall bör kunna få&lt;br&gt;till stånd en sanering av skuldförhållandena. För borgenärerna torde&lt;br&gt;i allmänhet en skuldsanering sakna praktisk betydelse eftersom de inte&lt;br&gt;kan räkna med att någonsin få full betalning. Utvecklingen visar&lt;br&gt;också att det finns behov av en möjlighet till skuldsanering&amp;quot;. Ut-&lt;br&gt;skottet fortsätter: &amp;quot;Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att&lt;br&gt;tiden nu är mogen för att spörsmålet om införandet i Sverige av en&lt;br&gt;möjlighet till skuldsanering blir föremål för en samlad bedömning&amp;quot;.&lt;br&gt;Uskottet avslutar med att konstatera att utskottet inte bör ta ställning&lt;br&gt;till hur förfarandet bör vara utformat, men att en viktig utgångspunkt&lt;br&gt;är att regler om skuldsanering inte får leda till en allmän uppluckring&lt;br&gt;av betalningsmoralen i samhället och att endast starka skäl bör ge en&lt;br&gt;gäldenär en lättnad i skuldbördan. Utskottet understryker också att en&lt;br&gt;sanering bör omfatta gäldenärens alla skulder och att den bör kunna&lt;br&gt;komma till stånd oavsett om gäldenären varit försatt i konkurs eller&lt;br&gt;ej-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av riksdagens beslut i enlighet med utskottets be-&lt;br&gt;tänkande tillsattes år 1988 Insolvensutredningen (Ju 1988:02) med&lt;br&gt;uppdrag att utreda ett antal frågor på konkursrättens område. I en-&lt;br&gt;lighet med vad som sades i direktiven (dir. 1988:52) behandlade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen med förtur frågan om skuldsanering för fysiska personer. Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;Utredningen presenterade sitt förslag till lagstiftning i delbetänkandet&lt;br&gt;Skuldsaneringslag (SOU 1990:74). Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet är övervägande positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om skuldsanering har också uppmärksammats inom det nor-&lt;br&gt;diska samarbetet i Nordiska rådet. I rådets rekommendation 10/1991&lt;br&gt;rekommenderar rådet de nordiska ländernas regeringar att förbereda&lt;br&gt;lagstiftning rörande skuldsanering för privatpersoner (se Medlems-&lt;br&gt;förslag A 922/j).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om skuldsanering för fysiska personer har också under se-&lt;br&gt;nare år kommit upp i riksdagen vid flera tillfällen. Lagutskottet&lt;br&gt;behandlade frågan våren 1992 och uttalade då (se bet. 1991/92:LU28)&lt;br&gt;att det är angeläget att en möjlighet till skuldsanering för fysiska&lt;br&gt;personer införs i Sverige. Vidare framhöll utskottet, liksom man gjort&lt;br&gt;tidigare, att en viktig utgångspunkt måste vara att regler om skuld-&lt;br&gt;sanering inte får leda till en allmän uppluckring av betalningsmoralen&lt;br&gt;i samhället. Utskottet avstod från att uttala sig om Insolvensutred-&lt;br&gt;ningens förslag, men utgick ifrån att förslaget noga övervägdes inom&lt;br&gt;regeringskansliet och att regeringen skulle återkomma till riksdagen&lt;br&gt;med någon form av förslag till skuldsanering för fysiska personer.&lt;br&gt;Något tillkännagivande fann utskottet inte nödvändigt att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1992 behandlade lagutskottet återigen frågan om skuldsa-&lt;br&gt;nering i ett yttrande till finansutskottet över en motion, som väckts&lt;br&gt;med anledning av regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder&lt;br&gt;för att stabilisera den svenska ekonomin (1992/93 :LU2y).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett frågesvar i riksdagen den 19 januari 1993 (prot. 1992/93:53&lt;br&gt;s. 27-29) anförde jag att jag för närvarande inte var beredd att lägga&lt;br&gt;fram något förslag om en skuldsaneringslag. Jag hänvisade till att jag&lt;br&gt;först ville avvakta och se vad olika frivilliga lösningar kunde leda till.&lt;br&gt;Skulle det visa sig att en skuldsaneringslag är nödvändig uteslöt jag&lt;br&gt;inte lagstiftning. Jag framhöll också i min anmälan till 1993 års bud-&lt;br&gt;getproposition (prop. 1992/93:100, bil. 3 s. 33-34) att jag förordade&lt;br&gt;frivilliga lösningar på området, men att jag inte var beredd att helt&lt;br&gt;avfärda tanken på att införa en skuldsaneringslag om det, alla fri-&lt;br&gt;villiga lösningar till trots, skulle komma att visa sig nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av motioner som väckts i ämnet vid riksmötet 1992/93&lt;br&gt;yttrade sig lagutskottet (1992/93 :LU2y) till finansutskottet&lt;br&gt;(1992/93 :FiUl). Lagutskottet anförde därvid att behovet av möjlig-&lt;br&gt;heter till skuldsanering för fysiska personer accentuerats under senare&lt;br&gt;tid, varför vad utskottet tidigare uttalat om angelägenheten av in-&lt;br&gt;förandet av en möjlighet till skuldsanering i allra högsta grad fort-&lt;br&gt;farande har giltighet. Utskottet hälsade med tillfredsställelse att det&lt;br&gt;igångsatts ett omfattande arbete såväl inom som utom regerings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kansliet med att finna lämpliga lösningar. Utskottet fann att ett Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;särskilt tillkännagivande från riksdagens sida knappast kunde på-&lt;br&gt;skynda det arbete som redan bedrevs för att finna lämpliga lösningar.&lt;br&gt;Finansutskottet ställde sig bakom lagutskottets bedömningar. Riks-&lt;br&gt;dagen beslutade i enlighet med vad utskotten hade uttalat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Riksdagens tillkännagivande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om skuldsanering kom upp en gång till vid samma riksmöte.&lt;br&gt;Den 7 juni 1993 beslutade riksdagen (prot. 1992/93:123, rskr.&lt;br&gt;1992/93:412) att ge regeringen tillkänna vad lagutskottet anfört i sitt&lt;br&gt;betänkande 1992/93 :LU49, att regeringen skall utarbeta former för&lt;br&gt;en skuldsaneringsverksamhet i enlighet med vissa av utskottet angivna&lt;br&gt;riktlinjer och med inriktning på ett ikraftträdande den 1 januari 1994.&lt;br&gt;I betänkandet, som avgivits i anledning av ett flertal motioner som&lt;br&gt;väckts i frågan om skuldsanering, gjorde utskottet följande över-&lt;br&gt;väganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utskottet kan konstatera att en möjlighet till skuldsanering för&lt;br&gt;fysiska personer alltjämt är i högsta grad angelägen. Utskottet ser&lt;br&gt;därför mycket positivt på den av regeringen initierade och nu igång-&lt;br&gt;satta försöksverksamheten med frivilliga lösningar, och utskottet&lt;br&gt;förutsätter att denna verksamhet såväl intensifieras som utvidgas. Den&lt;br&gt;i Stockholm inrättade nämnden, Skuldsaneringsnämnden, har därvid&lt;br&gt;en viktig funktion att fylla som rådgivande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utskottets mening finns det nu skäl att fortsätta på den in-&lt;br&gt;slagna vägen och skapa ännu bättre möjligheter till skuldsanering&lt;br&gt;genom rättslig reglering. Ett alternativ härvidlag skulle kunna vara&lt;br&gt;att, såsom utskottet påpekade i sitt förenämnda yttrande till finans-&lt;br&gt;utskottet, underlätta frivilliga överenskommelser genom att införa en&lt;br&gt;lagreglerad möjlighet att helt eller delvis efterge de allmännas&lt;br&gt;fordringar. En annan lösning som utskottet också pekade på i sitt&lt;br&gt;yttrande skulle vara att införa ett särskilt skuldsaneringsinstitut efter&lt;br&gt;mönster från andra nordiska länder. Såsom framgått av den ovan läm-&lt;br&gt;nade redogörelsen för nordiska förhållanden har numera en rättslig&lt;br&gt;reglering av skuldsanering för fysiska personer trätt i kraft inte bara&lt;br&gt;i Danmark utan även i Norge och Finland. Vid utskottets studiebesök&lt;br&gt;i Norge framkom också att alla berörda parter var i huvudsak positiva&lt;br&gt;till en sådan reglering samt att politisk enighet förelåg om behovet av&lt;br&gt;lagstiftning på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder utskottet till slutsatsen att tiden nu är mogen för&lt;br&gt;att också i Sverige införa en lagreglerad ordning med skuldsanering&lt;br&gt;för fysiska personer. Enligt utskottets mening synes därvid den&lt;br&gt;norska modellen med erforderlig anpassning till svenska förhållanden&lt;br&gt;vara den lämpligaste vägen att gå, detta särskilt med beaktande av att&lt;br&gt;den norska lagen också främjar en frivillig skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med den norska modellen bör således en svensk skuldsane-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring innefatta tre steg. För det första bör det ställas ett oeftergivligt Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;krav på att gäldenären med alla rimliga medel försöker uppnå en öve-&lt;br&gt;renskommelse med sina borgenärer. Endast om detta inte lyckas bör&lt;br&gt;steg två med ett lagreglerat frivilligt förfarande kunna inledas efter en&lt;br&gt;ansökan från gäldenären. Först om en överenskommelse därvid be-&lt;br&gt;döms helt utsiktslös bör i steg tre en tvingande skuldsanering kunna&lt;br&gt;komma till stånd. En viktig utgångspunkt är enligt utskottet att&lt;br&gt;villkoren för en frivillig skuldsanering enligt steg två är desamma&lt;br&gt;som för en tvingande ordning enligt steg tre. Huvudsyftet med den&lt;br&gt;förordade lagstiftningen är nämligen att i största möjliga utsträckning&lt;br&gt;fa till stånd frivilliga lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller den närmare utformningen av lagregleringen&lt;br&gt;vill utskottet endast framhålla vissa riktlinjer. Sålunda bör skuld-&lt;br&gt;sanering kunna komma i fråga endast för fysiska personer med allvar-&lt;br&gt;liga och varaktiga skuldproblem. Vidare bör lagregleringen möjlig-&lt;br&gt;göra en flexibel tillämpning. Ett viktigt skäl härför är att förhindra&lt;br&gt;stötande resultat. Från rätten till skuldsanering bör vissa gäldenärer&lt;br&gt;kunna undantas efter en individuell prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också andra förutsättningar måste enligt utskottet uppfyllas för att&lt;br&gt;en skuldsaneringsverksamhet skall kunna fungera tillfredsställande.&lt;br&gt;Utskottet vill därvid peka på att verksamheten måste vara tillgänglig&lt;br&gt;i hela landet på i huvudsak likartade villkor. Den måste också bedriva&lt;br&gt;så resurssnålt som möjligt. Vilken organisationsform som därvid är&lt;br&gt;lämpligast bör ingående övervägas. En tänkbar lösning är enligt ut-&lt;br&gt;skottet att verksamheten i steg två med den lagreglerade frivilliga&lt;br&gt;skuldsaneringen kan handhas av kronofogdemyndigheten. Ett annat&lt;br&gt;alternativ är att denna verksamhet handhas av en särskilt utsedd&lt;br&gt;utredningsman på motsvarande sätt som gäller vid förordnande av en&lt;br&gt;skiftesman enligt 23 kap. 5 § ärvdabalken eller av en bodelnings-&lt;br&gt;förrättare enligt 17 kap. äktenskapsbalken. Ytterligare alternativ bör&lt;br&gt;dock kunna övervägas. Skuldsaneringsförfarandet bör i huvudsak&lt;br&gt;kunna vara skriftligt och summariskt. När det gäller den tvingande&lt;br&gt;skuldsaneringen enligt steg tre bör övervägas om beslut härom skall&lt;br&gt;kunna fattas av annan instans än domstol för att sedan kunna över-&lt;br&gt;klagas till domstol. Vad angår frågan om ändring av ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsprogram anser utskottet att detta under vissa förutsättningar bör&lt;br&gt;kunna ske på begäran av antingen gäldenären eller borgenärerna. En&lt;br&gt;sådan ändring bör kunna komma till stånd vare sig det är fråga om&lt;br&gt;frivillig skuldsanering enligt steg två eller tvingande enligt steg tre.&lt;br&gt;Förutsättningar för en ändring kan exempelvis vara att nya omstän-&lt;br&gt;digheter tillkommit eller att gäldenären grovt åsidosätter sina&lt;br&gt;förpliktelser enligt programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om vilka skulder som skall omfattas av en skuld-&lt;br&gt;sanering anser utskottet att i princip samtliga skulder bör omfattas,&lt;br&gt;alltså även skatte- och avgiftsskulder. En viktig utgångspunkt är&lt;br&gt;vidare att fordringsägarna i huvudsak skall vara likställda. Här bör&lt;br&gt;dock beaktas sådana faktorer såsom bl.a. fordringens art och storlek.&lt;br&gt;En fråga som särskilt bör prövas är hur fastställda underhållsbidrag&lt;br&gt;och fordringar som är förenade med panträtt i någon egendom skall&lt;br&gt;behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det anförda bör givetvis en rad andra spörsmål övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet vill härvid endast nämna några av dessa. Frågan om en&lt;br&gt;eventuell borgensmans ställning när gäldenären blir föremål för&lt;br&gt;skuldsanering måste uppmärksammas. En annan fråga är förhållandet&lt;br&gt;mellan ett skuldsaneringsförfarande och konkurs. Ytterligare ett&lt;br&gt;spörsmål är vilka registrerings- och kungörelseåtgärder som ett&lt;br&gt;skuldsaneringsförfarande bör föranleda. Vidare bör övervägas om en&lt;br&gt;skuldsaneringslag skall innehålla särskilda regler om gäldenärens&lt;br&gt;beneficium, dvs. vad denne skall få behålla för sin och sitt hushålls&lt;br&gt;existens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet vill avslutningsvis understryka att en lagstiftning på om-&lt;br&gt;rådet bör utformas så restriktivt som möjligt för att den allmänna&lt;br&gt;betalningsmoralen i samhället inte skall rubbas. I detta sammanhang&lt;br&gt;bör också framhållas att en kontinuerlig uppföljning bör ske av skuld-&lt;br&gt;saneringsverksamheten. Det måste också övervägas att vidta före-&lt;br&gt;byggande åtgärder i syfte att försvåra överskuldsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis förordar utskottet att regeringen närmare utar-&lt;br&gt;betar formerna för en skuldsaneringsverksamhet i enlighet med de&lt;br&gt;riktlinjer som utskottet ovan skisserat och med inriktning på ett&lt;br&gt;ikraftträdande den 1 januari 1994. Vad utskottet sålunda anfört bör&lt;br&gt;riksdagen med anledning av samtliga motioner (motionerna&lt;br&gt;1992/93 :L302, 1992/93 :L3O3, 1992/93 :L3O8, 1992/93 :L310,&lt;br&gt;1992/93:L311, &amp;nbsp;1992/93:1315,&amp;nbsp;&amp;nbsp;1992/93:1321,&amp;nbsp;&amp;nbsp;1992/93:1322,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93 :L327, 1992/93 :L328, 1992/93 :So289 yrkande 3 och&lt;br&gt;1992/93:Fi92 yrkande 16) i ärendet som sin mening ge regeringen&lt;br&gt;tillkänna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen godtog den 7 juni 1993 vad utskottet sålunda anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Ekonomisk rådgivning och frivillig skuldsaneringsverk-&lt;br&gt;samhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har nämnt pågår försöksverksamhet med skuldsanering&lt;br&gt;på flera håll i landet under olika former. Jag skall här redogöra för&lt;br&gt;ett antal verksamheter med sådan inriktning. Redogörelsen gör inte&lt;br&gt;anspråk på att vara komplett, utan skall ses mera som en exempli-&lt;br&gt;fiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket inledde på uppdrag av regeringen (C92/971/FOK)&lt;br&gt;under hösten 1992 en tidsbegränsad försöksverksamhet i Stockholm&lt;br&gt;och i Skellefteå. Försöksverksamheten, som skall pågå i två år, har&lt;br&gt;till syfte att finna former för samarbete mellan kommunens budget-&lt;br&gt;rådgivare (konsumentvägledare och socialsekreterare) och ackords-&lt;br&gt;centralens jurister för hantering av skuldsanering med underhands-&lt;br&gt;ackord, att utarbeta kriterier för beviljande av underhandsackord och&lt;br&gt;för en enhetlig handläggning av skuldsaneringsärenden samt att un-&lt;br&gt;dersöka möjligheterna att finna finansiärer till ackordslikvider och&lt;br&gt;andra saneringslån. Vidare har Konsumentverket tagit initiativ till och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bildat en rådgivande nämnd på central nivå för hanteringen av över- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;gripande frågor som rör skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kommunal nivå fanns det i januari 1993 konsumentverksamhet&lt;br&gt;i 237 av landets 286 kommuner. Budgetrådgivning erbjuds i 179 och&lt;br&gt;skuldsanering i 107 kommuner. Hur många tjänstemän som deltar i&lt;br&gt;denna verksamhet är svårt att få något exakt grepp om. Många kon-&lt;br&gt;sumentvägledare sysslar med budgetrådgivning vid sidan av andra&lt;br&gt;arbetsuppgifter. Och det kan variera mycket från kommun till kom-&lt;br&gt;mun hur den konsumentvägledande verksamheten i stort är organi-&lt;br&gt;serad och särskilt hur arbetet med budgetrådgivning och skuld-&lt;br&gt;sanering bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom socialtjänsten arbetar man också med budgetrådgivning och&lt;br&gt;skuldsanering. Även här är det svårt att beräkna hur många som&lt;br&gt;arbetar med dessa frågor och hur mycket arbete som läggs ned på&lt;br&gt;detta. Det finns mycket sällan särskilda tjänster för denna typ av&lt;br&gt;verksamhet. Det är dessutom något oklart vad som verkligen menas&lt;br&gt;med budget- och skuldrådgivning. Många hjälpsökande människor har&lt;br&gt;en komplex problembild där det kan vara svårt att skilja ut vad som&lt;br&gt;är ekonomiska problem och vad som är relaterat till annat. I dessa&lt;br&gt;sammanhang är det också ofta svårt att skilja vad som är orsak och&lt;br&gt;vad som är verkan. Är det exempelvis i vissa fall ekonomiska pro-&lt;br&gt;blem som leder till alkoholmissbruk eller är det tvärtom?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har under en följd av år förmedlat utbildning&lt;br&gt;inom ämnesområdet. Man beräknar att cirka 2 000 personer mellan&lt;br&gt;år 1985 och 1992 har deltagit i sådan utbildning och att nästan 1 000&lt;br&gt;personer har deltagit i sådan utbildning från den 1 januari till den&lt;br&gt;30 juni 1993. Den enda utbildning på högskolenivå som finns är en&lt;br&gt;kurs i budget- och skuldrådgivning vid Institutionen för Hushålls-&lt;br&gt;vetenskap vid Uppsala universitet. Enligt vad som har uppgivits från&lt;br&gt;Konsumentverket är intresset för dessa frågor från landets sju social-&lt;br&gt;högskolor ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentvägledningen i Göteborgs kommun tog år 1992 initiativ&lt;br&gt;till att starta en skuldsaneringsbyrå. Skuldsaneringsbyrån har nu&lt;br&gt;påbörjat sin verksamhet, som finansieras av banker och finansbolag&lt;br&gt;med verksamhet i Göteborgsregionen. Verksamheten är avsedd att va-&lt;br&gt;ra ett försöksprojekt under två år. Som grund för verksamheten finns&lt;br&gt;ett ramavtal mellan Göteborgs kommun och finansiärerna. Finan-&lt;br&gt;siärerna förbinder sig, förutom att finansiera verksamheten, också att&lt;br&gt;medverka vid handläggningen av de enskilda ärendena. Kommunen,&lt;br&gt;genom Konsument Göteborg, är huvudman för hela verksamheten.&lt;br&gt;Fem personer är anställda för att enbart syssla med denna&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel på verksamhet med frivillig skuldsanering är det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pilotprojekt som Metalls avd. 12 och konsumentkontoret i Trollhättan Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;i samverkan med Konsumentverket bedrev under perioden februari&lt;br&gt;1990 till juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län har det un-&lt;br&gt;der åren 1990 och 1991 bedrivits ett projekt med ekonomisk råd-&lt;br&gt;givning. Projektet har därefter inlemmats med den ordinarie verk-&lt;br&gt;samheten. Vid Kronofogdemyndigheten i Kristianstads län bedrevs&lt;br&gt;under åren 1992 och 1993 ett projekt benämnt &amp;quot;Engångsgäldenären&amp;quot;&lt;br&gt;med inriktning på ekonomisk rådgivning. Projektet har utvärderats av&lt;br&gt;Pedagogiska institutionen vid Lunds universitet. Kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten i Malmöhus län har sedan år 1986 bedrivit rådgivningsverksam-&lt;br&gt;het för ekonomisk rehabilitering åt privatpersoner (&amp;quot;frivillig skuld-&lt;br&gt;saneringsverksamhet&amp;quot;). Efter en organisationsförändring år 1988&lt;br&gt;tillskapades bl.a. verksamhetsgrenen &amp;quot;Förebyggande verksamhet&amp;quot;,&lt;br&gt;som sysslar med såväl extern information i förebyggande syfte som&lt;br&gt;rådgivning åt enskilda i och för ekonomisk rehabilitering. Parallellt&lt;br&gt;med detta har myndigheten också drivit frågor som rört samverkans-&lt;br&gt;modeller med andra myndigheter och offentliga inrättningar. Krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i Gävleborgs län bedriver sedan juni 1991 en för-&lt;br&gt;söksverksamhet med budgetrådgivning/skuldsanering för skuldsatta&lt;br&gt;hushåll med betalningsproblem. Hos andra kronofogdemyndigheter&lt;br&gt;bedrivs viss rådgivningsverksamhet som ett naturligt led i indriv-&lt;br&gt;ningsarbetet, utan att det har formulerats i några projekt eller&lt;br&gt;liknande och utan att särskilda tjänster har skapats för just&lt;br&gt;rådgivningsverksamhet med inslag av skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har - förutom uppdraget till Konsumentverket - konti-&lt;br&gt;nuerligt följt hushållens skuldutveckling och de åtgärder av frivillig&lt;br&gt;natur som har vidtagits på området. En arbetsgrupp med företrädare&lt;br&gt;för Justitiedepartementet, Socialdepartementet, Finansdepartementet&lt;br&gt;och Civildepartementet har dessutom bevakat utvecklingen i stort&lt;br&gt;inom området med skuldsanering, inklusive de lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;som vidtagits i våra nordiska grannländer. En uttalad önskan från&lt;br&gt;bl.a. min sida har varit att avvakta de pågående försöksprojekten på&lt;br&gt;området för att se om en utvärdering av dessa kan ge bättre underlag&lt;br&gt;för en eventuell lagstiftning i ämnet. En utgångspunkt har därvid varit&lt;br&gt;att frivilliga lösningar är att föredra framför lösningar med tvångs-&lt;br&gt;mässiga inslag. En annan utgångspunkt har varit att problemen med&lt;br&gt;s.k. överskuldsättning inte enbart bör vältras över på det allmänna&lt;br&gt;utan att även banker och andra kreditgivare bör kunna bidra till en&lt;br&gt;lösning av problemen. De projekt och andra verksamheter som har&lt;br&gt;bedrivits inom det aktuella området - och som här har redovisats -&lt;br&gt;utgör givetvis en viktig källa till kunskap om problemen med den&lt;br&gt;belastning som en hög skuldsättning kan utgöra hos hushållen. De&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnar också ett viktig erfarenhetsbidrag till ett lagstiftningsarbete på Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Utländska förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om skuldsanering finns på många håll i världen. Inne-&lt;br&gt;hållet och innebörden i dessa lagregleringar skiftar givetvis mellan&lt;br&gt;olika rättssystem och olika rättsordningar. En grundläggande skillnad&lt;br&gt;finns mellan de kontinentala, inklusive de nordiska, och de anglo-&lt;br&gt;amerikanska rättssystemen. Denna skillnad bottnar i de olika syn-&lt;br&gt;sätten på vad som bör hända med en gäldenärs skulder efter en kon-&lt;br&gt;kurs. I England och USA gäller sedan länge, att en gäldenär befrias&lt;br&gt;från ansvar för de skulder som inte har blivit betalda i konkursen. I&lt;br&gt;England har man dessutom sedan år 1971 kontinuerligt arbetat med&lt;br&gt;ett förhållandevis ambitiöst rådgivningsprogram för skuldsatta per-&lt;br&gt;soner. I detta program ingår särskilda organ som sysslar med en brett&lt;br&gt;upplagd rådgivning kring privatekonomiska frågor över huvud taget.&lt;br&gt;Rådgivningsorganet kan också bistå gäldenären med upprättandet av&lt;br&gt;en hushållsbudget och även biträda vid förhandlingar med borgenärer.&lt;br&gt;Den engelska och fram för allt den amerikanska insolvensrätten har&lt;br&gt;av tradition varit &amp;quot;gäldenärsorienterad&amp;quot;. I amerikansk rätt brukar&lt;br&gt;t.ex. framhållas, att konkursinstitutet tjänar två olka huvudsyften,&lt;br&gt;nämligen dels att ge borgenärerna möjlighet till betalning på såvitt&lt;br&gt;möjligt lika villkor och dels att befria &amp;quot;den ärlige, men mindre&lt;br&gt;lyckosamma gäldenären&amp;quot; från hans skulder och ge honom en chans&lt;br&gt;på nytt. I England och USA finns också regler om skuldsanering utan&lt;br&gt;samband med konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de kontinentaleuropeiska västländerna har tankegångar lik-&lt;br&gt;nande de anglo-amerikanska börjat göra sig gällande under senare år.&lt;br&gt;Det är egentligen endast i Italien, Spanien och Grekland som man&lt;br&gt;inte betraktar överskuldsättning som något samhällsproblem. I dessa&lt;br&gt;länder anses det i stället vara något som enbart rör den privata sfären.&lt;br&gt;I de flesta övriga europeiska stater är överskuldsättning ett &amp;quot;erkänt&amp;quot;&lt;br&gt;samhällsproblem. I flera länder finns det organiserad rådgivning i&lt;br&gt;offentlig eller privat regi uppbyggd. Förutom i England finns råd-&lt;br&gt;givningsprogram att tillgå i Tyskland, Frankrike, Nederländerna och&lt;br&gt;sedan nyligen även Belgien. I Tyskland finns budgetrådgivning och&lt;br&gt;skuldsanering sedan en tid som ett särskild område inom social-&lt;br&gt;vården. Förhållandena i Nederländerna är värda ett särskilt omnäm-&lt;br&gt;nande. Där finns sedan år 1986 organiserad budgetrådgivning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldsanering som bygger på en överenskommelse mellan banker och Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;finansinstitut. Inom ramen för denna överenskommelse kan skuldsatta&lt;br&gt;personer få hjälp av olika slag för att komma till rätta med sina&lt;br&gt;ekonomiska problem. Det kan, förutom ren rådgivning, vara fråga&lt;br&gt;om betalningsanstånd och saneringslån. I anslutning till överens-&lt;br&gt;kommelsen har det, förutom allmänna råd och principer, utarbetats&lt;br&gt;modeller för villkor och betalningsplaner för skuldsanering, an-&lt;br&gt;passade för olika individuella behov. I Frankrike infördes rätt till&lt;br&gt;skuldbefrielsen efter konkurs år 1985 och ett skuldsaneringsinstiut&lt;br&gt;fristående från konkurs infördes i mars 1990. Den franska riksbanken&lt;br&gt;har byggt upp en regional organisation som sysslar med skuldsa-&lt;br&gt;nering. Alla skuldsatta med en uppriktig vilja att lösa de ekonomiska&lt;br&gt;problem de inte kan hantera på egen hand kan vända sig till organisa-&lt;br&gt;tionen för att få hjälp. Organisationen har inte tillgång till några&lt;br&gt;maktmedel varken gentemot gäldenären eller hans borgenärer. Orga-&lt;br&gt;nisationen kan dock biträda gäldenären när han vänder sig domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen kan bestämma en avbetalningsplan, men den har inte möj-&lt;br&gt;lighet att mot någon borgenärs vilja sätta ned skuldbelopp. Domstolen&lt;br&gt;kan också förordna om anstånd samt bestämma att sätta ned storleken&lt;br&gt;på den dröjsmålsränta gäldenären skall betala och även bestämma att&lt;br&gt;avbetalningar skall räknas av på en kapitalskuld först. Den enda&lt;br&gt;kapitalskuld domstolen kan sätta ned mot en borgenärs vilja är den&lt;br&gt;restskuld som kvarstår sedan pantsatt egendom har sålts. Antalet&lt;br&gt;frivilliga uppgörelser inom ramen för det franska systemet som&lt;br&gt;innehåller moment av skuldsanering, dvs. nedsättning av skulderna,&lt;br&gt;visar att det där varit en framkomlig väg för många med skuld-&lt;br&gt;problem. I Tyskland har nyligen införts regler om skuldbefrielse&lt;br&gt;(Restschuldbefreiung) efter konkurs. Desssa regler kan sägas vara en&lt;br&gt;kombination av skuldbefrielse efter konkurs och ett fristående kon-&lt;br&gt;kursinstitut. Även i Österrike har det lagts fram ett lagförslag om&lt;br&gt;skuldsanering. Förslaget har behandlats i det österrikiska parlamentet&lt;br&gt;under hösten 1993. Avsikten är att lagen skall träda i kraft under år&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland våra nordiska grannländer har Danmark sedan år 1984 samt&lt;br&gt;Norge sedan den 1 januari och Finland sedan den 8 februari 1993&lt;br&gt;särskild lagstiftning om skuldsanering. Kännetecknande för dessa&lt;br&gt;nordiska lagar är att de samtliga kan sägas utgöra ett alternativ till&lt;br&gt;konkurs och att de är förhållandevis långtgående när det gäller möj-&lt;br&gt;ligheterna att mot borgenärernas vilja skriva av eller ned skulder. I&lt;br&gt;den bemärkelsen har de inga motsvarigheter i övriga Europa, där ton-&lt;br&gt;vikten är lagd på frivilliga överenskommelser. Det är endast i USA&lt;br&gt;man kan finna en lagstiftning som är så &amp;quot;generös&amp;quot; mot gäldenären&lt;br&gt;som den nordiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemem med överskuldsättning, som definieras som en konsu- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;mentfråga, har också uppmärksammats inom EU, bl.a mot bakgrund&lt;br&gt;av det andra bankdirektivet som möjliggör en fri etablering för&lt;br&gt;banker och finansinstitut inom EU, vilket i sin tur för med sig vissa&lt;br&gt;problem rörande konsumentskyddet i allmänhet. En studie har gjorts&lt;br&gt;av förhållandena på området bland EU:s medlemsstater. Studien har&lt;br&gt;mynnat ut i ett utkast till ett EU direktiv. Vidare har det inom ramen&lt;br&gt;för studien konstruerats en modell för hur problem med överskuld-&lt;br&gt;sättning skall kunna angripas. I modellen diskuteras övergripande&lt;br&gt;frågor av insolvensrättsligt slag ur såväl gäldenärens som borgenärens&lt;br&gt;perspektiv samt ur ett större samhällsperspektiv. Men modellen be-&lt;br&gt;handlar också mer detaljerade frågor, bl.a. kring kriterier och villkor&lt;br&gt;för skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall jag översiktligt redogöra för huvuddragen i den&lt;br&gt;nordiska ländernas lagstiftning om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Danmark&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark trädde regler om skuldsanering i kraft den 1 juli 1984.&lt;br&gt;Reglerna har inarbetats i konkurslagen. Skuldsanering kan i Danmark&lt;br&gt;ske såväl i konkurs som utom konkurs. Det senare är i praktiken den&lt;br&gt;helt dominerande varianten. Lagstiftningen byggde på ett utrednings-&lt;br&gt;förslag, &amp;quot;Betaenkning om Gaeldsanering (nr. 957/1982) vilket i sin&lt;br&gt;tur till stora delar anslöt sig till en tidigare publicerad rapport med&lt;br&gt;titeln &amp;quot;Gaeldsanering - et begrundet forslag&amp;quot; som en grupp forskare&lt;br&gt;och praktiker vid Universitetsforeningen for det sydlige og vestlige&lt;br&gt;Jylland publicerat år 1974. Även om reglerna om skuldsanering i&lt;br&gt;Danmark har flutit in i konkurslagen, så har det såväl under lagstift-&lt;br&gt;ningsarbetet som vid den praktiska tillämpningen uttalats att regle-&lt;br&gt;ringen är att hänföra till det socialrättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den danska lagstiftningen om skuldsanering bygger på tre grundkri-&lt;br&gt;terier. En privatperson skall efter ansökan kunna erhålla skuld-&lt;br&gt;sanering om hans skuldsitutation är hopplös, om det utifrån en kon-&lt;br&gt;kret värdering är skäligt med skuldsanering och om beslut om detta&lt;br&gt;träffas under betryggande former. Det danska systemet vilar därför&lt;br&gt;på ett kvalificerat insolvenskriterium, en allmän skälighetsprövning&lt;br&gt;och ett förfarande förlagt till domstol. I Danmark finns, som nämnts,&lt;br&gt;skuldsanering i två former, dels i samband med konkurs och dels utan&lt;br&gt;sådant samband. Den följande redogörelsen avser det från konkurs&lt;br&gt;fristående skuldsaneringsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärskretsen och skuldsituationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast fysiska personer kan komma i fråga för skuldsanering. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framgår inte uttryckligen av lagtexten att fysiska personer som driver Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;rörelse skulle vara diskvalificerade att erhålla skuldsanering, men i&lt;br&gt;den praktiska tillämpningen har man varit mycket återhållsam med att&lt;br&gt;bevilja skuldsanering för någon som vid ansökningstillfället är att&lt;br&gt;betrakta som näringsidkare. För denna grupp av gäldenär finns i&lt;br&gt;stället en möjlighet att få skuldnedsättning genom tvångsackord. Att&lt;br&gt;en gäldenär tidigare har varit näringsidkare och att skulderna härrör&lt;br&gt;från sådan verksamhet är däremot inte något hinder för att erhålla&lt;br&gt;skuldsanering. Den situationen är tvärtom särskilt uppmärksammad&lt;br&gt;av den danska lagstiftaren och i praxis finns ett inte obetydligt antal&lt;br&gt;sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den danska lagstiftningen uppställs alltså ett kvalificerat insolvens-&lt;br&gt;rekvisit för att en person skall komma i fråga för skuldsanering. Det&lt;br&gt;avgörande är att gäldenärens ekonomiska situation skall bedömas vara&lt;br&gt;så hopplös att han varken i nuläget eller under de närmaste åren har&lt;br&gt;någon möjlighet att uppfylla sina skuldförbindelser. Den insolvens-&lt;br&gt;rättsliga bedömningen av nuläget görs på ungefär samma sätt som vid&lt;br&gt;en konkursansökan. Avgörandet om gäldenärens ekonomiska situation&lt;br&gt;med hänsyn till hans framtida betalningsförmåga skall anses vara&lt;br&gt;hopplös måste däremot träffas på grundval av en mer osäker prognos.&lt;br&gt;Denna prognos görs utifrån bedömningen huruvida gäldenären med&lt;br&gt;hänsyn till skuldernas storlek samt gäldenärens ålder, anställning,&lt;br&gt;utbildning och familjeförhållanden har någon utsikt till att kunna&lt;br&gt;betala sina skulder. Bevisbördan för den bristande betalningsförmågan&lt;br&gt;åvilar gäldenären. I förarbetena uppställs stränga bevismässiga krav&lt;br&gt;och det förordas restriktivitet vid tillämpningen. Gäldenärens till-&lt;br&gt;gångar och sannolika inkomster för de närmaste åren skall vara klart&lt;br&gt;otillräckliga för att täcka skulderna. De stränga villkor som sålunda&lt;br&gt;har uppställts har också vunnit efterföljd vid tillämpningen. Det upp-&lt;br&gt;ställs i lagen inget krav på att skuldbördan skall vara av viss storlek.&lt;br&gt;Skuldbördan skall emellertid vara betydande, vilket är ett relativt&lt;br&gt;kriterium. I praxis har dock ställts krav på att skulderna i absoluta tal&lt;br&gt;uppnår viss storlek. För förvärsarbetande är det normalt med en&lt;br&gt;nettoskuldbörda om 230 000 - 300 000 danska kronor bland dem som&lt;br&gt;beviljas skuldsanering. För pensionärer och andra som inte förvärvs-&lt;br&gt;arbetar förekommer att skuldsanering har beviljats den som har en&lt;br&gt;nettoskuldbörda på ungefär 70 000 danska kronor. Den totala skuld-&lt;br&gt;bördan bland dem som har beviljats skuldsanering varierar dock i stor&lt;br&gt;utsräckning. Detta hänger samman med att den totala skuldsättningen&lt;br&gt;måste vägas samman med andra faktorer som exempelvis gäldenärens&lt;br&gt;ålder och utbildning samt familjeförhållanden. Om gäldenären har en&lt;br&gt;hög inkomst måste nettoskuldbördan regelmässigt vara större än om&lt;br&gt;gäldenären har en låg inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldernas ålder har alltså en självständig och stor betydelse vid&lt;br&gt;bedömningen om skuldsanering skall beviljas. Ju äldre skulderna är&lt;br&gt;desto mer uppenbar framstår gäldenärens bristande betalningsför-&lt;br&gt;måga. Det har också betydelse om skuldsättningen har uppkommit&lt;br&gt;under andra förhållanden än de nuvarande, exempelvis vid en nä-&lt;br&gt;ringsverksamhets sammanbrott och påföljande konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättens prövning tillmäts också omständigheterna vid skuldernas&lt;br&gt;tillkomst stor betydelse. Skulder som gäldenären har ådragit sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom kriminellt beteende av grövre beskaffenhet medför i allmänhet Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;att möjligheten att erhålla skuldsanering är liten, om än inte utesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkten för brottsligheten kan härvid ha betydelse. Med grov kri-&lt;br&gt;minalitet har i detta sammanhang likställts lättsinnig, spekulativ och&lt;br&gt;hänsynslös skuldsättning. Har gäldenären ådragit sig skulder i syfte&lt;br&gt;att kvalificera sig för skuldsanering kan detta hindra att skuldsanering&lt;br&gt;beviljas. Omständigheterna vid skuldernas tillkomst kan också tala/ör&lt;br&gt;skuldsanering. Har gäldenären exempelvis genom borgensåtagande&lt;br&gt;för familjemedlemmars skuld ådragit sig en betydande skuldbörda är&lt;br&gt;betänkligheterna mot skuldsanering mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur gäldenären har hanterat sin skuldsituation fram till ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering är ytterligare en omständighet som rätten tillmäter&lt;br&gt;betydelse i skuldsaneringsärendet. Rimliga amorteringar av skulden&lt;br&gt;talar för skuldsanering. Har gäldenären däremot bringat sina till-&lt;br&gt;gångar i säkerhet för borgenärerna, exempelvis genom äktenskaps-&lt;br&gt;förord till förmån för maken eller genom att driva rörelse i makens&lt;br&gt;namn, får skuldsaneimg som regel anses utesluten. Det förhållandet&lt;br&gt;att gäldenären har haft en hygglig nettoinkomst utan att för den skull&lt;br&gt;ha avbetalat på skulden talar emot skuldsanering. Detsamma gäller&lt;br&gt;om gäldenären har prioriterat avbetalningar på skulder som är säk-&lt;br&gt;rade med annans borgenåtagande. Har gäldenären trots ekonomiska&lt;br&gt;svårigheter skuldsatt sig ytterligare, försvåras möjligheten för honom&lt;br&gt;att erhålla skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättens prövning skall dessutom beaktas gäldenärens intresse av&lt;br&gt;att erhålla skuldsanering och hans sätt att förhålla sig under ärendets&lt;br&gt;handläggning. Om gäldenären förtiger viktiga fakta eller döljer rele-&lt;br&gt;vanta omständigheter eller tillgodoser någon speciell borgenär fram-&lt;br&gt;för en annan, bör skuldsanering inte komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra omständigheter än de nu redovisade kan beaktas i&lt;br&gt;skuldsaneringsärendet. I förarbetena nämns näraliggande möjligheter&lt;br&gt;till arv eller ekonomiskt bistånd från familj eller vänner. Det har&lt;br&gt;emellertid ansetts ligga närmare till hands att borgenärerna får bära&lt;br&gt;förlustrisken i stället för närstående som inte har haft någon fördel av&lt;br&gt;skuldsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock anledning att framhålla att rätten i skuldsanerings-&lt;br&gt;ärendet gör en totalbedömning, där alla relvanta omständigheter vägs&lt;br&gt;samman. Några i praktiken vanligt förekommande orsaker till avslag&lt;br&gt;är att gäldenären har stora, återkommande skatteskulder. Över huvud&lt;br&gt;taget i de fall det finns tecken på skatteflykt eller andra illojala&lt;br&gt;förfaranden försvåras möjligheterna att erhålla skuldsanering.&lt;br&gt;Däremot anses ränta på gamla skatteskulder inte utgöra något hinder&lt;br&gt;för att bevilja skuldsanering. Vidare fästs stor vikt vid hur gäldenären&lt;br&gt;själv har försökt att klara upp sin ekonomsika situation. Har han inte&lt;br&gt;gjort några allvarligt menade försök att lösa sina ekonomiska pro-&lt;br&gt;blem, talar det för att skuldsanering inte beviljas. En annan orsak till&lt;br&gt;avslag kan vara att gäldenären är endast tillfälligt arbetslös. I ett&lt;br&gt;sådant fall brister det ofta i kravet att situationen skall vara &amp;quot;hopp-&lt;br&gt;lös&amp;quot;. Även det förhållandet att de löpande utgifterna är större än de&lt;br&gt;löpande inkomsterna talar emot skuldsanering. I flera fall utgör&lt;br&gt;oklara boendeförhållanden, ofta i samband med äktenskapsskillnad,&lt;br&gt;hinder mot skuldsanering. I dessa fall går det nämligen inte att göra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upp en tillräckligt säker budget, eftersom den viktiga post boende- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kostnaden normalt utgör inte kan beräknas. Hinder mot skuldsanering&lt;br&gt;föreligger över huvud taget i de fall det inte går att göra tillräckligt&lt;br&gt;säkra prognoser beträffande gäldenärens framtida inkomster och ut-&lt;br&gt;gifter. Att så är fallet beror oftast på bristande medverkan från gälde-&lt;br&gt;närens sida. Slutligen är det förhållandevis vanligt att skuldsanering&lt;br&gt;inte beviljas därför att skulderna är för färska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärer med en betydande skuldsättning i form av studielån har&lt;br&gt;såväl i lagstiftning som i praxis blivit föremål för särskilt intresse. Av&lt;br&gt;den ursprungliga lagregleringen framgick inte klart hur studieskulder&lt;br&gt;skulle behandlas i skuldsaneringsärendet. Formellt mötte inte något&lt;br&gt;hinder mot att ta med även sådana skulder, men domstolarna ställde&lt;br&gt;sig i regel avvisande till detta. Man hänvisade bl.a. till att det fanns&lt;br&gt;möjlighet till f.d. studerande att få vissa räntebidrag och till att en&lt;br&gt;akademisk utbildning är avsedd att ge den skuldsatte en hög inkomst&lt;br&gt;i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1987 gjordes vissa lagändringar som rörde gäldenärener med&lt;br&gt;studieskulder. Det tillskapades då ett särskilt system på detta område&lt;br&gt;med rätt till antingen bidrag till att betala studieskulden eller eftergift&lt;br&gt;av skulden. Syftet med den senare regleringen är att en låntagare som&lt;br&gt;har försökt att betala av studieskulden men har misslyckats skall ges&lt;br&gt;möjlighet - genom nedskrivning av skuldbeloppet - att kunna betala&lt;br&gt;av den inom 15 år. Beslutsinstans är Hypoteksbanken. Eftergift sker&lt;br&gt;efter en individuell behovsprövning. Man kan tidigast komma i fråga&lt;br&gt;för eftergift när tolv år gått sedan utbildningen avbrutits eller&lt;br&gt;avslutats. Den resterande skulden skall betalas under tre år. Skäl till&lt;br&gt;eftergift är bl.a. långvarig sjukdom eller arbetslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av detta särskilda eftergiftssystem blev det genom refor-&lt;br&gt;men år 1987 också möjligt att erhålla skuldsanering även i de fall&lt;br&gt;skuldmassan innehöll studieskulder. Vid prövningen av en sådan an-&lt;br&gt;sökan har domstolen att på vanligt sätt ta ställning till om det&lt;br&gt;kvalificerade insolvensrekvisitet är uppfyllt. Därvid skall beaktas att&lt;br&gt;en studieskuld är en skuld som påtas som en långsiktig investering för&lt;br&gt;att senare i livet ge utdelning i form av exempelvis hög lön. I mo-&lt;br&gt;tiven till ändringarna påtalas att det därför inte alltid kan förutsättas&lt;br&gt;att en sådan investering skall vara möjlig att avveckla inom fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsaneringsbeslutets innehåll och rättsverkningar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av rätten som tillmötesgår gäldenärens begäran om skuld-&lt;br&gt;sanering, skall klargöra vilken del av gäldenärens skulder som berörs&lt;br&gt;av skuldsaneringsbeslutet, med angivande av den procentsats vartill&lt;br&gt;skulderna sätts ned. Beslutet kan också innebära att gäldenären får&lt;br&gt;anstånd viss tid med att betala den skuld som återstår efter ett beslut&lt;br&gt;om skuldsanering. Vidare skall av beslutet framgå storleken av, och&lt;br&gt;förfallotiden för, avbetalningsbeloppen. Nedsättningsprocenten skall&lt;br&gt;vara densamma för samtliga skulder som omfattas av beslutet. Näm-&lt;br&gt;nas kan att rätten inte kan fastställa en annan, högre procentsats än&lt;br&gt;den som gäldenären själv har förklarat sig beredd att godta. Rättens&lt;br&gt;möjlighet enligt lagen att delvis tillmötesgå gäldenärens begäran tar&lt;br&gt;sikte på de fall där rätten förordnar att skuldsaneringsbeslutet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avse skulder som har uppkommit före viss tidigare tidpunkt än den Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;normala. Det normala är annars att beslutet omfattar alla skulder som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har uppkommit före rättens beslut om inledande av skuldsanering&lt;br&gt;(fristdagen). De skulder som har uppkommit före fristdagen skall&lt;br&gt;dock behandlas lika, dvs. samma procentuella nedsättning skall&lt;br&gt;tillämpas för samtliga skulder. Det saknas alltså möjlighet att besluta&lt;br&gt;om totalt bortfall av vissa skulder, exempelvis äldre sådana och sam-&lt;br&gt;tidigt nedsättning av andra skulder, exempelvis färskare sådana. Det&lt;br&gt;är inte heller möjligt att inom ramen för ett skuldsaneringsbeslut be-&lt;br&gt;stämma att vissa fordringar, t.ex. fordringar som endast uppgår till&lt;br&gt;smärre belopp (&amp;quot;småfordringar&amp;quot;), helt skall undantas eller att&lt;br&gt;fordringar med hänsyn till sin karaktär skall särbehandlas. Någon&lt;br&gt;skillnad mellan prioriterade och oprioriterade fordringar görs över&lt;br&gt;huvud taget inte. Det allmännas fordringar på skatter och avgifter&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringsbeslutet på samma sätt som andra for-&lt;br&gt;dringar. Likabehandlingsprincipen är således konsekvent genomförd&lt;br&gt;i lagen. Ett undantag görs dock i det att skuldsaneringsbeslutet inte&lt;br&gt;omfattar fordringar med panträtt som säkerhet i den utsträckning&lt;br&gt;panten förslår till betalning av fordringen. Uppstår det efter reali-&lt;br&gt;sation en &amp;quot;restskuld&amp;quot; omfattas däremot den av skuldsaneringsbeslutet.&lt;br&gt;Fordringar som gäldenären har bestritt behandlas i skuldsanerings-&lt;br&gt;ärendet som om de inte vore bestridda. Skuldsaneringslagstiftningen&lt;br&gt;inrymmer alltså inte några möjligheter till tvistelösning. Sådant får i&lt;br&gt;förekommande fall lösas inom den vanliga tvistemålsprocessen. Lagen&lt;br&gt;innehåller också en regel om att gåvolöften bortfaller. Detsamma&lt;br&gt;gäller ränteanspråk på de av beslutet omfattade fordringarna för tiden&lt;br&gt;efter det att skuldsaneringförfarandet har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln vad gäller nedsättningen är att skulden skall sättas ned&lt;br&gt;till ett belopp, som gäldenären med återhållsam livsföring klarar av&lt;br&gt;att betala under en femårsperiod. Undantagsvis kan en längre eller en&lt;br&gt;kortare tidsperiod fastställas. I förarbetena till lagen förutsätts att&lt;br&gt;nedsättning till noll, dvs totalt skuldbortfall endast undantagsvis skall&lt;br&gt;förekomma. I praktiken har det emellertid visat sig att nedsättning till&lt;br&gt;noll förekommer i cirka en tredjedel av alla de fall där skuldsanering&lt;br&gt;beviljas. Totalt skuldbortfall förekommer dock i stort sett endast i&lt;br&gt;sådana fall där gäldenärens livssituation radikalt har förändrats sedan&lt;br&gt;skulderna uppkom. De månatliga betalningarna som gäldenären gör&lt;br&gt;ligger i genomsnitt på 500 - 3 000 danska kronor. Månatliga avbetal-&lt;br&gt;ningar på endast några hundratal kronor förekommer knappast i prak-&lt;br&gt;tiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att ett skuldaneringsförfarande har inletts kan exekutiva&lt;br&gt;åtgärder i form av kvarstad och utmätning inte äga rum för fordringar&lt;br&gt;som omfattas av skuldsaneringsförfarandet. För fordringar som inte&lt;br&gt;omfattas av förfarandet, exempelvis fordringar med pant som säker-&lt;br&gt;het eller fordringar som har uppkommit efter ett beslut om att inleda&lt;br&gt;skuldsanering, möter däremot - med vissa inskränkningar - inte något&lt;br&gt;hinder mot exekutiva åtgärder. Ett skuldsaneringsförfarande påverkar&lt;br&gt;inte möjligheterna att erhålla införsel i gäldenärens lön för exempelvis&lt;br&gt;underhållsbidrag och böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att gäldenären har ansökt om skuldsanering ut-&lt;br&gt;gör inte något hinder mot att rätten på vanligt sätt prövar en konkurs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan mot denne. En sådan prövning kan ske även sedan skuldsa- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;neringsbeslut har meddelats. Som nämnts innehåller den danska lag-&lt;br&gt;stiftningen också en möjlighet till skuldsanering i konkurs; ett&lt;br&gt;förfarande som dock - tvärtemot lagstiftarens intentioner - har kom-&lt;br&gt;mit att tillämpas endast i ett fåtal fall. De grundläggande förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att uppnå skuldsanering i konkurs är desamma som för&lt;br&gt;skuldsanering utan konkurs. Även rättsverkningarna av en skuld-&lt;br&gt;sanering i konkurs är desamma som en skuldsanering utan konkurs.&lt;br&gt;Lagstiftningen innehåller också en specialreglering som innebär att&lt;br&gt;konkurslagens återvinningsbestämmelser har gjorts tillämpliga även&lt;br&gt;på skuldsaneringsförfarandet utan konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot vad som gäller vid konkurs förlorar en gäldenär&lt;br&gt;som har ansökt om skuldsanering inte i något skede under ärendets&lt;br&gt;handläggning rådigheten över sin egendom eller över sin ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skuldsaneringsbeslut har samma rättsverkningar som en stadfäst&lt;br&gt;förlikning. Det innebär bl.a. att ett i beslutet angivet avbetal-&lt;br&gt;ningsbelopp, som inte erläggs i rätt tid, genast kan bli föremål för&lt;br&gt;exekutiva åtgärder hos gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom skuldsaneringsbeslutet befrias alltså gäldenären helt eller&lt;br&gt;delvis från betalningsansvaret för de skulder som omfattas av be-&lt;br&gt;slutet. Beslutet är bindande även för de borgenärer som inte är kända&lt;br&gt;vid den tidpunkt då beslutet fattas. Beslutet gäller inte bara mellan&lt;br&gt;gäldenären och hans primära fordringsägare, utan även mellan gälde-&lt;br&gt;nären och eventuella borgensmän och andra medgäldenärer. Det inne-&lt;br&gt;bär att de senare inte till den del betalningsansvaret har fallit bort kan&lt;br&gt;göra regresskrav gällande mot gäldenären. Skuldsaneringsbeslutet ut-&lt;br&gt;gör inte något hinder för borgenärerna att utkräva betalning enligt&lt;br&gt;den ursprungliga förbindelsen av en borgensman eller annan solida-&lt;br&gt;riskt ansvarig medgäldenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av ett skuldsaneringsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skuldsaneringsbeslut skall i största möjliga utsträckning vara defi-&lt;br&gt;nitivt. När särskilda hänsyn gör sig gällande kan dock gäldenären i&lt;br&gt;rena undantagsfall efter ansökan få till stånd en omprövning. Det som&lt;br&gt;då kan ändras är avbetalningsbestämmelsema och eventuella anstånds-&lt;br&gt;bestämmelser. Däremot kan nedskrivningsprocenten inte ändras. En&lt;br&gt;ändring av avbetalningsbestämmelserna måste omfatta alla berörda&lt;br&gt;fordringar; likabehandlingsprincipen får alltså alltjämt verka. Det&lt;br&gt;finns inte någon motsvarande möjlighet att ändra ett beslut om skuld-&lt;br&gt;sanering om gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen skulle&lt;br&gt;förbättras i förhållande till de beräkningar som gjordes vid pröv-&lt;br&gt;ningen i skuldsaneringsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skuldsaneringsbeslut kan dock omprövas också på begäran av&lt;br&gt;en berörd borgenär. Så är fallet om det visar sig att gäldenären under&lt;br&gt;skuldsaneringsbehandlingen gjort sig skyldig till någon form av svek&lt;br&gt;eller om denne på annat sätt grovt åsidosätter vad som åligger honom&lt;br&gt;enligt skuldsaneringsbeslutet. Enbart det förhållandet att gäldenären&lt;br&gt;inte förmår fullgöra sina åligganden enligt avbetalningsplanen är dock&lt;br&gt;inte tillräckligt för att upphäva beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandets gång m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering görs vid den skifteret (ett till domstol i&lt;br&gt;första instans knutet judiciellt organ motsvarande det tidigare svenska&lt;br&gt;konkursdomarinstitutet) där gäldenären har sitt hemvist. Lagen inne-&lt;br&gt;håller inte något krav på att sökanden är dansk medborgare, men ett&lt;br&gt;visst krav på anknytning till landet finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall göras på en för ändamålet särskilt utarbetad blankett.&lt;br&gt;I ansökan skall gäldenären redogöra för sin familjesituation, sin ut-&lt;br&gt;bildning och sina arbetsförhållanden. Inkomster och utgifter samt till-&lt;br&gt;gångar och skulder skall utförligt redovisas i ansökan. Kopior av de&lt;br&gt;senaste självdeklarationema samt skattsedlar för de senaste tre åren&lt;br&gt;skall ges in tillsammans med ansökan. Detta gäller även lönebesked&lt;br&gt;och pensionsbesked för de senaste tre månaderna. För den som är gift&lt;br&gt;eller sambo skall motsvarande uppgifter lämnas för partnern. Gälde-&lt;br&gt;nären undertecknar sin ansökan under straffansvar och försäkrar på&lt;br&gt;heder och samvete att de lämnade uppgifterna är korrekta. Om det&lt;br&gt;under ärendets handläggning kommer fram att ansökan innehåller&lt;br&gt;medvetna oriktigheter, medför detta att ansökan avslås. Ansökan kan&lt;br&gt;också komma att avvisas direkt om den har formella brister eller det&lt;br&gt;framstår som utsiktslöst för sökanden att erhålla skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansökan inte avvisas skall rätten snarast möjligt kalla till ett&lt;br&gt;sammanträde. Detta första sammanträde har en utredande karaktär.&lt;br&gt;Vid sammanträdet får gäldenären tillfälle att komplettera sin ansökan.&lt;br&gt;Rätten har en skyldighet att vägleda gäldenären på detta stadium. Det&lt;br&gt;är också relativt vanligt att gäldenären biträtts av företrädare för de&lt;br&gt;sociala myndigheterna vid upprättandet av sin ansökan. Sammanträdet&lt;br&gt;utmynnar inte sällan i att gäldenären får viss tid på sig att kom-&lt;br&gt;plettera sin ansökan. Sammanträdet kan emellertid också utmynna i&lt;br&gt;att rätten direkt avvisar ansökan. Avvisning kan också ske efter det&lt;br&gt;att gäldenären har kompletterat sin ansökan och ett nytt sammaträde&lt;br&gt;med gäldenären har satts ut. Vid detta första sammanträde, eller&lt;br&gt;sammanträden, deltar alltså endast gäldenären, även om borgenärs-&lt;br&gt;synpunkter redan då kan finnas tillgängliga. Här sker den första&lt;br&gt;sållningen av ärendena. Om avvisning inte sker, kan rätten vägra att&lt;br&gt;inleda skuldsanering under förutsättning att det inte finns någon&lt;br&gt;rimligt utsikt för gäldenären att erhålla skuldsanering, gäldenären&lt;br&gt;uteblir från ett sammanträde eller gäldenären inte ställer begärd&lt;br&gt;säkerhet för kostnaderna i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten beslutar att inleda skuldsanering, skall detta kungöras i&lt;br&gt;viss ordning. I kungörelsen skall okända borgenärer uppmanas att ge&lt;br&gt;sig till känna. Rätten beslutar också att lämna ärendet över till en&lt;br&gt;särskilt förordnad rättens medhjälpare. Ungefär tjugofem procent av&lt;br&gt;alla ansökningar når så långt. För storstäderna är andelen lägre. I&lt;br&gt;Storköpenhamn beviljas skuldsanering i ungefär 15-20 procent av&lt;br&gt;alla skuldsaneringsärenden, dvs. i nära nog alla ärenden där skuld-&lt;br&gt;sanering har inletts). Rättens medhjälpare utses bland advokater,&lt;br&gt;företrädesvis - enligt vad som upplysts - bland sådana som inte&lt;br&gt;sysslar med konkursförvaltning. Rättens medhjälpare skriver vanligen&lt;br&gt;ett brev till gäldenären, socialmyndigheten och skattemyndigheten.&lt;br&gt;Några sekretessproblem finns inte. Domstolen kan hämta in alla er-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forderliga uppgifter från andra myndigheter och kan lämna fullmakt Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;till rättens medhjälpare att göra detsamma. Trots att det inte är något&lt;br&gt;krav i lagen inhämtas dock regelmässigt gäldenärens samtycke till att&lt;br&gt;sådana uppgifter hämtas in. Skulle gäldenären vägra att medverka på&lt;br&gt;denna punkt, kan ansökan komma att avslås. Rättens medhjäpare kon-&lt;br&gt;taktar också skriftligen alla kända borgenärer. Rättens medhjäpare har&lt;br&gt;också ett eller flera sammanträffanden med gäldenären. Det är inte&lt;br&gt;ovanligt att något sådant sammanträffande äger rum i gäldenärens&lt;br&gt;hem. Vid dessa sammanträffanden gås gäldenärens familjesituation&lt;br&gt;liksom sociala förhållanden i övrigt igenom och en familjebudget görs&lt;br&gt;upp. Rättens medhjälpare avslutar sitt arbete med att tillsammans med&lt;br&gt;gäldenären upprätta ett förslag till skuldsanering. I förslaget anges&lt;br&gt;bl.a. nedsättningsprocenten och hur mycket gäldenären månatligen&lt;br&gt;skall betala till ett särskilt bankkonto. Förslaget tillställs rätten, som&lt;br&gt;sätter ut ett sammaträde till vilket gäldenären och samtliga borgenärer&lt;br&gt;kallas. Det är dock mycket ovanligt att någon borgenär inställer sig&lt;br&gt;till sammanträdet. Vid sammanträdet går man igenom gäldenärens&lt;br&gt;förslag till skuldsanering. Tillfälle ges att ställa frågor till gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanträdet kan också någon representant för de sociala myn-&lt;br&gt;digheterna vara närvarande. I anslutning till detta sammanträde avgör&lt;br&gt;rätten ärendet. På detta stadium avslås ett ärende ytterst sällan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom ett meddelat skuldsaneringsbeslut oftast innehåller en av-&lt;br&gt;betalningsuppgörelse är det nödvändigt med någon form av reglering&lt;br&gt;även av det försatta förfarandet. I och med att ärendet är avslutat är&lt;br&gt;dock rätten och rättens medhjälpare hindrade från att medverka. I&lt;br&gt;regel innehåller därför skuldsaneringsbeslutet en anvisning om att ett&lt;br&gt;visst månatligt belopp skall sättas in på ett konto i en bank. Med-&lt;br&gt;hjälparen tillställer banken en fördelningslista, av vilken det framgår&lt;br&gt;vilket belopp varje borgenär skall påföras. De medel som sätts in på&lt;br&gt;kontot görs oåtkomliga för såväl gäldenärens som borgenärernas&lt;br&gt;dispositioner. Den kontoförande banken skall inte heller kvittningsvis&lt;br&gt;kunna göra gällande någon rätt till medlen på kontot. En gång per år&lt;br&gt;fördelas sedan de insatta medlen bland de berättigade borgenärerna.&lt;br&gt;Banken är berättigad till ersättning för sin hantering av kontot. Denna&lt;br&gt;ersättning skall erläggas av gäldenären, som i gengäld tillgodoförs&lt;br&gt;ränta på behållningen. Enligt vad som har upplysts är det emellertid&lt;br&gt;vanligt att kontot görs räntelöst och att gäldenären som kompensation&lt;br&gt;härför befrias från hanteringsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader och statistik m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det till folketinget framlagda förslaget om en skuldsaneringslag inne-&lt;br&gt;höll en regel om att gäldenären skulle betala en ansökningsavgift på&lt;br&gt;1 500 danska kronor. Den delen av förslaget kritiserades dock starkt&lt;br&gt;under behandlingen av lagförslaget i folketinget och regeln om ansök-&lt;br&gt;ningsavgift kom inte att inflyta i den lag som antogs av folketinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnader som uppstår i ett skuldsaneringsärende kan sägas vara&lt;br&gt;av tre slag. Det är kostnader hos domstolen och andra myndigheter,&lt;br&gt;kungörelsekostnader och ersättning till rättens medhjälpare. Det är&lt;br&gt;naturligtvis svårt att exakt beräkna kostnaderna för förfarandet hos&lt;br&gt;domstolen och andra myndigheter. Den personal som vid domstolarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sysslar med skuldsaneringsärenden har också med andra arbetsupp- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;gifter. Detsamma torde gälla förhållandena hos de sociala instanser&lt;br&gt;och skattemyndigheter som är inblandade i ett skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farande. Försiktiga beräkningar som har gjort inom Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet på grundval av vad som upplysts från S&amp;lt;/&amp;gt; - og Handelsretten&lt;br&gt;pekar mot att förfarandet kräver fem årsarbetskrafter vad gäller&lt;br&gt;domarpersonal och två vad gäller övrig personal. En årskostnad&lt;br&gt;(siffrorna är från år 1991) för dessa tjänster kan mycket ungefärligt&lt;br&gt;uppskattas till två miljoner danska kronor. Rättens medhjälpare ersätts&lt;br&gt;normalt med 8 - 10 000 danska kronor per ärende, ibland upp mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 000 kr. Denna kostnad uppkommer emellertid endast i cirka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 procent av alla ärenden, eftersom ungefär 75 procent av alla an-&lt;br&gt;sökningar avvisas eller avslås innan någon medhjälpare har förord-&lt;br&gt;nats. Med en årlig ärendevolym om ungefär 2 200 ärenden i vilka&lt;br&gt;skuldsanering beviljas och där således rättens medhjälpare har&lt;br&gt;förordnats blir årskostnaden för rättens medhjälpare 27,5 miljoner&lt;br&gt;danska kronor (genomsnittskostnaden har då satts till 12 500 danska&lt;br&gt;kronor). Den totala årskostnaden för danska staten är alltså cirka&lt;br&gt;30 miljoner danska kronor plus kostnaderna för kungörelseannon-&lt;br&gt;sering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ansökningar det första året (1984) lagen var i kraft uppgick&lt;br&gt;till 2 760. Då skall observeras att lagen trädde i kraft först den 1 juli&lt;br&gt;det året. Äret därpå uppgick antalet ansökningar till 5 546. För åren&lt;br&gt;1986 och 1987 uppgick antalet ansökningar till 3 797 respektive&lt;br&gt;4 000. Härefter har antalet ansökningar och antalet beviljade&lt;br&gt;skuldsaneringar fördelat sig som följer.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;År&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ansökningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;beviljade ansökningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 394&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 415&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 690&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 363&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 661&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 016&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 745&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 161&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Finland&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finland trädde lag om skuldsanering för privatpersoner i kraft den&lt;br&gt;8 februari 1993. Samma dag trädde också lag om företagssanering i&lt;br&gt;kraft. De två lagarna kan sägas utgöra en helhet avsedd att, åtmin-&lt;br&gt;stone till viss del, ersätta konkurs. Som lagarnas namn anger avser&lt;br&gt;den ena rekonstruktion av privatpersoners ekonomi och den andra re-&lt;br&gt;konstruktion av företag med ekonomiska problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen med reformen är enligt propositionen med förslag till&lt;br&gt;lag om skuldsanering för privatpersoner att det nya regelkomplexet&lt;br&gt;på ett balanserat sätt skall trygga de intressen som parterna har i en&lt;br&gt;situation med skuldproblematik. Gäldenären skall fa en möjlighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätta till sin ekonomiska situation, samtidigt som borgenärerna skall Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tryggas en rättmätig andel av gäldenärens nuvarande och framtida in-&lt;br&gt;komster. De olägenheter och sociala kostnader som samhället föror-&lt;br&gt;sakas till följd av &amp;quot;överskuldsättning&amp;quot; skall hållas så små som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärskretsen och skuldsituationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla privatpersoner kan komma i fråga för skuldsanering. Regle-&lt;br&gt;ringen bygger på att gäldenären själv skall ansöka om skuldsanering.&lt;br&gt;Enligt lagen är det möjligt för makar, solidariskt betalningsansvariga&lt;br&gt;gäldenärer samt gäldenär och borgensman att gemensamt ansöka om&lt;br&gt;skuldsanering. Förutsättningarna för att erhålla skuldsanering är att&lt;br&gt;gäldenären är insolvent. Insolvens är dock inte en tillräcklig förut-&lt;br&gt;sättning för att erhålla skuldsanering. Betydelse skall därutöver till-&lt;br&gt;mätas å ena sida orsakerna till insolvensen samt å andra sidan graden&lt;br&gt;av insolvens, orsakerna till skuldsättningen och andra omständigeter&lt;br&gt;beträffande gäldenären. Med beaktande av behovet av skuldsanering&lt;br&gt;utgör sådan insolvens som beror på sjukdom, arbetslöshet eller lik-&lt;br&gt;nande och som inte beror på gäldenären själv en förutsättning för&lt;br&gt;skuldsanering. I den finländska lagen ingår också en allmän skälig-&lt;br&gt;hetsprövning vid bedömningen om en ansökan om skuldsanering skall&lt;br&gt;bifallas. Även näringsidkare kan erhålla skuldsanering enligt lagen.&lt;br&gt;I dessa fall föreskrivs emellertid vissa tilläggsförutsättningar. Sålunda&lt;br&gt;får skulderna inte alls, eller endast till mindre del, härröra från den&lt;br&gt;näringsverksamhet gäldenären nu bedriver. Skuldsanering kan dock&lt;br&gt;beviljas trots att sådana skulder finns om dessa skulder fortlöpande&lt;br&gt;kan betalas ur verksamheten. Är gäldenären delägare i ett rörelse-&lt;br&gt;drivande &amp;quot;handelsbolag&amp;quot;, får han beviljas skuldsanering endast om&lt;br&gt;bolaget är solvent och inte heller hotas av insolvens, eller om bolaget&lt;br&gt;är föremål för företagssanering enligt den särskilda lagen därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till lagen framhålls att det är viktigt att sådana&lt;br&gt;personer vars skuldsättning präglas av ur allmän samhälls- och betal-&lt;br&gt;ningsmoralisk synvinkel tvivelaktiga drag inte kommer att omfattas&lt;br&gt;av systemet. I lagen ställs därför upp en rad allmänna hinder för en&lt;br&gt;skuldsanering. Sådana allmänna hinder är att en person har dömts för&lt;br&gt;- eller till och med endast är misstänkt för - brott genom vilka han&lt;br&gt;har försökt uppnå ekonomisk vinning och att skulderna härrör från&lt;br&gt;denna brottsliga verksamhet. Vidare utgör det förhållandet att skul-&lt;br&gt;derna har uppkommit i näringsverksamhet i vilken gäldenären har&lt;br&gt;förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna hinder mot skuldsanering.&lt;br&gt;Ett annat hinder är att gäldenären försvagat sin ekonomiska ställning&lt;br&gt;genom transaktioner som kan vara återvinningsgrundade i ett kon-&lt;br&gt;kurssammanhang eller att gäldenären undanhållit egendom i samband&lt;br&gt;med exekutiva åtgärder mot honom. Ytterligare ett hinder är att gäl-&lt;br&gt;denären på visst sätt har förfarit bedrägligt vid kreditgivning till&lt;br&gt;honom. I lagen finns dessutom uppräknat ett antal hinder som mer&lt;br&gt;direkt har med själva skuldsaneringsförfarandet att skaffa. Således&lt;br&gt;utgör det hinder mot skuldsanering att gäldenären inte medverkar&lt;br&gt;lojalt i förfarandet, att det finns anledning att anta att gäldenären inte&lt;br&gt;kommer att iaktta det betalningsprogram (avbetalningsplan) som skall&lt;br&gt;fastställas i skuldsaneringsbeslutet eller att gäldenären har erhållit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldsanering tidigare. De nu uppräknade hindren är dock inte abso- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;luta hinder mot skuldsanering. Trots att något eller några av dessa&lt;br&gt;hinder föreligger är det alltså inte otänkbart att ändå bevilja en&lt;br&gt;gäldenär skuldsanering. Det krävs då, som det uttrycks i lagen, &amp;quot;sär-&lt;br&gt;skilda motskäl&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finländska lagstiftningen om skuldsanering innehåller också en&lt;br&gt;alternativ möjlighet för den som har tvingats att infria ett borgens-&lt;br&gt;åtagande och därigenom blivit insolvent. En sådan gäldenär kan i sär-&lt;br&gt;skild ordning få till stånd en reglering av borgensansvaret utan skuld-&lt;br&gt;sanering. Man skulle kunna benämna detta som en form av partiell&lt;br&gt;skuldsanering. Förutsättningarna för detta alternativa förfarande är att&lt;br&gt;borgensmannen för att infria borgen måste realisera sin ägda bostad&lt;br&gt;eller annan egendom som han behöver för att tillgodose sin egen eller&lt;br&gt;familjens bastrygghet. Dessutom gäller vissa andra allmänna förut-&lt;br&gt;sättningar liknande dem som gäller för skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsaneringsbeslutets innehåll och rättsverkningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gäldenär beviljas skuldsanering skall rätten fastställa ett&lt;br&gt;betalningsprogram som motsvarar gäldenärens betalningsförmåga. Ett&lt;br&gt;sådant betalningsprogram skall fastställas individuellt för varje&lt;br&gt;gäldenär, även i de fall flera gäldenärer har ansökt gemensamt. Det&lt;br&gt;är dock möjligt att fastställa ett gemensamt betalningsprogram för&lt;br&gt;medgäldenärer som är solidariskt betalningsansvariga för en säker-&lt;br&gt;hetsskuld och som har ansökt om skuldsanering gemensamt. Med&lt;br&gt;säkerhetsskuld avses en skuld för vilken säkerhet finns i form av&lt;br&gt;exempelvis pant eller borgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen anges ett antal olika skuldsaneringsmetoder. Med detta avses&lt;br&gt;olika sätt att reglera den framtida betalningsskyldigheten. De metoder&lt;br&gt;som anges är att ändra tidtabellen för betalning av en skuld, bestäm-&lt;br&gt;ma att amortering skall betalas före ränta, bestämma att skyldigheten&lt;br&gt;att betala kreditkostnader minskas samt att sätta ned skuldbeloppet&lt;br&gt;eller helt lyfta av betalningsansvaret. Säkerhets skulder kan inte inom&lt;br&gt;ramen för skuldsaneringen ned- eller avskrivas. Skuldsaneringen om-&lt;br&gt;fattar alltså rent principiellt även sådana skulder, men de särbehandlas&lt;br&gt;inom ramen för skuldsaneringsförfarandet i förhållandevis stor ut-&lt;br&gt;sträckning. För vanliga skulder, dvs. sådan skulder för vilka ingen&lt;br&gt;säkerhet har ställts, gäller likabehandlingsprincipen. Dessa skulder&lt;br&gt;skall erhålla lika stor relativ andel av gäldenärens betalningar. Detta&lt;br&gt;kan endast frångås om den berörde borgenären samtycker till det.&lt;br&gt;Offentligrättsliga borgenärer särbehandlas inte. Sådanas fordringar&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen enligt samma regeler som andra for-&lt;br&gt;dringar. I den finländska lagen har det uttryckligen föreskrivits att&lt;br&gt;innehavaren av en offenträttslig fordran utan hinder av annan lag har&lt;br&gt;rätt att samtycka till en skuldsanering som till sitt innehåll motsvarar&lt;br&gt;de principer som föreskrivs i lagen. Den myndighet som fattar beslut&lt;br&gt;om sådant samtycke är den som har befogenhet att driva in fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen räknas i tretton punkter upp en mängd uppgifter som skall&lt;br&gt;anges i betalningsprogrammet. Hit hör vilka säkerhetsskulder respek-&lt;br&gt;tive vanliga skulder som finns, vilka delar av gäldenärens förmögen-&lt;br&gt;het som skall realiseras, gäldenärens förväntade framtida inkomster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som gäldenären behöver förbehålla sig för egen och familjens Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;levnadsomkostnader, gäldenärens avbetalningsförmåga per månad&lt;br&gt;samt skuldsaneringens innehåll, betalningstidtabell och betalnings-&lt;br&gt;programmets varaktighet m.m. Normalt skall betalningsprogrammet&lt;br&gt;gälla i fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finländska lagen innehåller också ett flertal särregler för sådana&lt;br&gt;skulder där gäldenärens bostad utgör säkerhet för lånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skulder som är oklara (tvistiga) till sitt belopp eller sin&lt;br&gt;grund innehåller lagen en föreskrift som säger att domstolen i skuld-&lt;br&gt;saneringsärendet skall bestämma till vilket belopp skulden skall tas&lt;br&gt;upp i betalningsprogrammet. Det är i sista hand domstolen som avgör&lt;br&gt;om det är möjligt utan att försena eller komplicera skuldsanerings-&lt;br&gt;förfarandet att inom ramen för detta förfarande pröva en tvistig&lt;br&gt;fordran. Om domstolen anser att sådan prövning inte är möjlig, har&lt;br&gt;domstolen att anvisa endera gäldenären eller borgenären att inom viss&lt;br&gt;tid väcka talan. Görs sådan anvisning hindrar det inte att skulden tas&lt;br&gt;upp - till av domstolen fastställt belopp - i betalningsprogrammet. Det&lt;br&gt;belopp som tas upp i betalningsprogrammet beträffande en tvistig for-&lt;br&gt;dran har ingen betydelse i en i särskild ordning anhängiggjord rätte-&lt;br&gt;gång beträffande samma fordran. Om skulden sedermera i en vanlig&lt;br&gt;tvistemålsprocess fastställs till ett annat belopp kan detta utgöra grund&lt;br&gt;för att ändra betalningsprogrammet. Är en betydande skuld oklar kan&lt;br&gt;detta också utgöra hinder för att bevilja skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När betalningsprogrammet har fastställts regleras förhållandet&lt;br&gt;mellan gäldenären och hans borgenärer av programmet i stället för av&lt;br&gt;de ursprungliga förbindelserna. En överenskommelse vid sidan av&lt;br&gt;programmet mellan gäldenären och någon av borgenärerna som om-&lt;br&gt;fattas av programmet är ogiltig. Betalningsprogrammet får dock inte&lt;br&gt;rättskraft på så sätt att ett fastställt betalningsprogram absolut och&lt;br&gt;slutgiltigt bestämmer innehållet i de rättsförhållanden som omfattas&lt;br&gt;av det. Programmets rätteverkningar kan t.ex. förfalla om gäldenären&lt;br&gt;försummar att följa det. Programmet kan också under vissa särskilda&lt;br&gt;förutsättningar ändras. Som tidigare nämnts hindrar programmet inte&lt;br&gt;heller att en fordran som omfattas av det prövas i vanligt tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsprogrammet utgör inte heller en verkställighetsgrund,&lt;br&gt;dvs. en borgenär som omfattas av programmet kan inte med program-&lt;br&gt;met som grund begära verkställighet, om gäldenären har försummat&lt;br&gt;sina förpliktelser enligt det. Borgenären kan i en sådan situation i&lt;br&gt;stället hos domstolen begära att den skall bestämma att betalnings-&lt;br&gt;programmet förfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att betalningsprogrammet förfaller är den huvudsakliga påföljden&lt;br&gt;av att gäldenären försummar att iaktta vad som åligger honom enligt&lt;br&gt;programmet. Verkan av att programmet förfaller är med vissa undan-&lt;br&gt;tag, att förhållandet mellan gäldenären och hans borgenär återgår till&lt;br&gt;vad som gällde innan skuldsaneringen fastställdes. Det finns emeller-&lt;br&gt;tid vissa undantag som medger att gäldenärens slipper drabbas av den&lt;br&gt;nämnda påföljden. Det gäller exempelvis om hans försummelse är&lt;br&gt;ringa och den har rättats, om försummelsen har rättats och det är&lt;br&gt;sannolikt att den inte upprepas eller om huvudparten av programmet&lt;br&gt;redan har fullgjorts. Detsamma gäller om det finns grund för ändring&lt;br&gt;av programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring av betalningsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsprogrammet kan ändras på ansökan av gäldenären eller en&lt;br&gt;borgenär. Ändringen kan innebära att programmet ändras i någon&lt;br&gt;eller några delar, exempelvis betalningstidtabellen eller nedskriv-&lt;br&gt;ningsprocenten. Men en ändring kan också innebära att hela betal-&lt;br&gt;ningsprogrammet förfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grund för ändring av betalningsprogrmmet är att gäldenärens betal-&lt;br&gt;ningsförmåga väsentligt har förändrats sedan programmet fastställdes.&lt;br&gt;Förändringen kan vara såväl en förbättring som en försämring av be-&lt;br&gt;talningsförmågan. Betalningsprogrammet kan alltså ändras åt båda&lt;br&gt;hållen. En annan grund för ändring är att en väsentlig omständighet&lt;br&gt;har framkommit först efter det att programmet faställdes. Betal-&lt;br&gt;ningsprogrammet kan också ändras då det efter det att programmet&lt;br&gt;fastställdes har framkommit en skuld som tidigare var okänd. Slut-&lt;br&gt;ligen kan ändring ske om det föreligger skäl för återvinning eller om&lt;br&gt;en tidgare oklar (tvistig) skuld i en tvistemålsprocess har fastställts till&lt;br&gt;ett belopp som avviker från det belopp varmed skulden togs upp i be-&lt;br&gt;talningsprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandets gång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har nämnts förutsätts att gäldenären ger in en ansökan för&lt;br&gt;att ett ärende om skuldsanering skall tas upp. Ansökan görs hos dom-&lt;br&gt;stol (allmän underrätt). Behörig domstol är gäldenärens hemvistforum&lt;br&gt;eller om flera ansöker gemensamt den domstol som är hemvistforum&lt;br&gt;för någon av dem. Ansökan skall göras på en för ändamålet särskilt&lt;br&gt;fastställd blankett. Till ansökan skall fogas en fyllig utredning&lt;br&gt;beträffande gäldenärens ekonomiska och personliga förhållanden och&lt;br&gt;hans betalningsförmåga. I en till lagen knuten förordning om skuld-&lt;br&gt;sanering för privatpersoner anges tämligen detaljerat vilka krav som&lt;br&gt;ställs på innehållet i gäldnärens ansökan. Dessa krav får sägas vara&lt;br&gt;genomgående höga. I gäldenärens ansökan skall också finnas en redo-&lt;br&gt;görelse för hur han har försökt att nå en uppgörelse med borge-&lt;br&gt;närerna. I ansökan skall gäldenären också presentera ett förslag till&lt;br&gt;betalningsprogram samt förslag till utredare. De höga kraven på an-&lt;br&gt;sökans innehåll följs också upp med höga krav på gäldenärens med-&lt;br&gt;verkan under handläggningen av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen kan innan den beslutar om skuldsanering skall inledas,&lt;br&gt;muntligen eller skriftligen höra en eller flera av de berörda borge-&lt;br&gt;närerna. Detta gäller även för en eventuell medgäldenär. Domstolen&lt;br&gt;har vidare en viss allmän utredningsskyldighet. Därvid har domstolen&lt;br&gt;möjlighet att införskaffa upplysningar från straffregistret och registret&lt;br&gt;över meddelade näringsförbud samt från utmätningsmannen (krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten), varvid den senare av rätten kan ges tillstånd att&lt;br&gt;bryta banksekretess m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fullständig ansökan föreligger och rätten har inhämtat viss&lt;br&gt;utredning skall rätten ta ställning till om skuldsanering skall inledas.&lt;br&gt;Rätten skall besluta att skuldsanering skall inledas om de allmänna&lt;br&gt;förutsättningarna är för handen och inget av de uppräknade allmänna&lt;br&gt;hindren föreligger. Det är också ett formellt krav att gäldenären kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visa att han försökt att nå en uppgörelse med sina borgenärer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslutet om att inleda skuldsanering skall rätten sätta ut en senaste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dag som gäldenären skall ge in ett förslag till betalningsprogram om&lt;br&gt;sådant inte har fogats till ansökan. Vidare skall borgenärerna och&lt;br&gt;vissa myndigheter underrättas om beslutet. Beslutet skall dock inte&lt;br&gt;kungöras offentligt. Om en utredare inte förordnas, skall beslutet&lt;br&gt;innehålla uppgift om en sista dag då borgenärerna skall yttra sig över&lt;br&gt;ansökan. Rätten skall också, om det är nödvändigt för att utreda&lt;br&gt;gäldenärens ekonomiska situation, för att realisera egendom eller i&lt;br&gt;övrigt för att genomföra skuldsaneringen, förordna en utredare. En&lt;br&gt;utredare kan också förordnas senare under ärendets handläggning. I&lt;br&gt;propositionen sägs att rätten vid sin bedömning av om det föreligger&lt;br&gt;behov av att förordna en utredare särskilt skall beakta antalet&lt;br&gt;borgenärer, hur pass täckande och pålitlig gäldenärens egen utredning&lt;br&gt;är och om det kan bli aktuellt att realisera gäldenärens bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas en utredare skall han vara myndig och känd som en&lt;br&gt;hederlig man. Han skall inte stå i något sådant förhållande till&lt;br&gt;gäldenären eller någon av borgenärerna att hans opartiskhet kan&lt;br&gt;ifrågasättas. Han skall vidare inneha den förmåga, skicklighet och&lt;br&gt;erfarenhet som uppdraget kräver. I lagen anges särskilt att utmät-&lt;br&gt;ningsman (kronofogde) eller biträdande sådan kan förordnas till&lt;br&gt;utredare. Det framhålls i propositionen att om en utmätningsman tar&lt;br&gt;emot ett sådant uppdrag, så gör han det inte som ett tjänsteåliggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens uppgift är att utarbeta ett förslag till betalningsprogram.&lt;br&gt;För förslag till betalningsprogram har utarbetats särskilda formulär.&lt;br&gt;Hans första uppgift är sålunda att sammanställa en utredning över&lt;br&gt;gäldenärens betalningsförmåga och ekonomiska situation om inte gäl-&lt;br&gt;denärens ansökan och de bifogade handlingarna utreder situationen&lt;br&gt;tillräckligt. Utredningen är nödvändig framför allt därför att borge-&lt;br&gt;närerna skall få nödvändiga upplysningar för att kunna bedöma för-&lt;br&gt;slaget till betalningsprogram. På basis av utredningen skall utredaren&lt;br&gt;göra upp ett förslag till betalningsprogram. Då han utarbetar förslaget&lt;br&gt;skall han förhandla med gäldenären och borgenärerna. Utredaren&lt;br&gt;skall till sitt förslag foga ett sammandrag av gäldenärens och borge-&lt;br&gt;närernas utlåtanden över gäldenärens ansökan och det förslag som&lt;br&gt;utredaren gjort upp. Han kan också få rättens uppdrag att ombesörja&lt;br&gt;försäljning av gäldenären tillhörig egendom. Utredaren är också skyl-&lt;br&gt;dig att till rätten rapportera om han får kännedom om något för-&lt;br&gt;hållande som bör medföra att skuldsanering inte skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har rätt till ett skäligt arvode och rätt att få ersättning för&lt;br&gt;nödvändiga kostnader för skötseln av sitt uppdrag. Utredarens arvode&lt;br&gt;och kostnadsersättning skall betalas ur statsmedel och dess belopp&lt;br&gt;fastställs av domstolen. Beslutet om arvodet och kostnadsersättningen&lt;br&gt;intas i det betalningsprogram som fastställs för gäldenären. Om&lt;br&gt;utredaren har förordnats att ombesörja försäljning av egendom till-&lt;br&gt;hörig gäldenären, tas dock utredarens arvode och kostnadsersättning&lt;br&gt;för detta uppdrag ur egendomens försäljningspris. Har ett allmänt&lt;br&gt;rättsbiträde verkat som utredare, betalas arvodet och ersättningen åt&lt;br&gt;kommunen. Justitieministeriet fastställer grunderna för arvodet och&lt;br&gt;ersättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utredaren har fullgjort sitt uppdrag, eller om en komplett utred-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning föreligger ändå, skall rätten ta ställning till om det föreslagna Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;betalningsprogrammet skall fastställas. Domstolen har därvid möjlig-&lt;br&gt;het att sätta ut ett sammanträde till vilket gäldenären, utredaren och&lt;br&gt;borgenärerna kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten fastställer betalningsprogrammet om förutsättningarna för&lt;br&gt;skuldsanering föreligger och inget hinder finns. Den som har erhållit&lt;br&gt;skuldsanering registreras i ett centralt register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finländska lagen innehåller ett antal särskilda regler om över-&lt;br&gt;klagandeförbud. Dessutom gäller generellt att processuella beslut&lt;br&gt;under ärendets handläggning inte får överklagas. I stort sett är det&lt;br&gt;enbart det slutliga beslutet att faställa betalningsprogrammet eller att&lt;br&gt;i stället vägra skuldsanering som går att överklaga till en högre&lt;br&gt;instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det lagförslag som föregick propositionen som innehåller det slutliga&lt;br&gt;lagförslaget föreslogs att kommunerna genom lag skulle åläggas att&lt;br&gt;anordna skuldrådgivning i kommunerna. Enligt detta förslag skulle&lt;br&gt;man i den kommunala skuldrådgivningen ge en i kommunen bosatt&lt;br&gt;person upplysningar och råd rörande skötseln av ekonomin och skul-&lt;br&gt;derna, ge hjälp i planeringen av hushållningen, utreda möjligheterna&lt;br&gt;att lösa de problem som har att göra med gäldenärens ekonomi och&lt;br&gt;biträda gäldenären i förhandlingar med borgenärerna. Vidare skulle&lt;br&gt;gäldenären få hjälp med att upprätta sin ansökan om skuldsanering&lt;br&gt;liksom med att utarbeta ett förslag till betalningsprogram. Skuld-&lt;br&gt;rådgivningen skulle enligt förslaget kunna ordnas som en uppgift för&lt;br&gt;kommunens egna tjänstemän, som samarbete mellan flera kommuner&lt;br&gt;eller genom köp av rådgivningstjänster från någon sammanslutning&lt;br&gt;som har kunskaper på området. Staten skulle delta genom att bidra&lt;br&gt;till kostnaderna för verksamheten. De remissinstanser som yttrade sig&lt;br&gt;över propositionsförslaget tillstyrkte förslaget i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen stannade man dock för att inte föreslå att kom-&lt;br&gt;munerna skall åläggas en lagstadgad skyldighet att ordna skuldråd-&lt;br&gt;givning. I propositionen framhålls att kommunerna enligt lag (lag om&lt;br&gt;anordnade av konsumentrådgivning i kommunerna 72/92) är skyldiga&lt;br&gt;att tillhandahålla konsumentrådgivning. Inom ramen för denna lag-&lt;br&gt;stiftning kan kommunernas tjänstemän bli tvungna att syssla med&lt;br&gt;olika slag av ekonomisk rådgivning till privatpersoner. Samma sak&lt;br&gt;gäller tjänstemän inom socialtjänsten. Det påtalas emellertid att ett&lt;br&gt;problem med skuldrådgivningen är att sådan inte står till buds på ett&lt;br&gt;jämlikt sätt i olika delar av landet och att resurserna inte är till-&lt;br&gt;räckliga. Det påtalas vidare att det finns ett inte obetydligt utbild-&lt;br&gt;ningsbehov för dem som skall syssla med praktisk skuldrådgivning.&lt;br&gt;Samtidigt framhålls att det är mycket viktigt med en fungerande råd-&lt;br&gt;givningsverksamhet så att man kan nå frivilliga lösningar utan att&lt;br&gt;domstol behöver medverka. Justitieministeriet har också satt i gång&lt;br&gt;olika utbildnings- och informationsprojekt inför ikraftträdandet av&lt;br&gt;skuldsaneringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstol beslutar i ärenden om skuldsanering ibland med ensamdoma-&lt;br&gt;re, ibland i annan, större sammansättning. I propositionen anges att&lt;br&gt;det är svårt att beräkna den årliga ärendevolymen, men den upp-&lt;br&gt;skattas till 6 000 - 8 000 ärenden per år. Det framhålls också i pro-&lt;br&gt;positionen att det är av stor vikt att ärendena är väl förberedda när de&lt;br&gt;väl når domstol och att domstolen när ett ärende väl är anhängiggjort&lt;br&gt;har möjligheter att anlita externa utredare. I propositionen antas att&lt;br&gt;antalet fordringsmål (inklusive vad som närmast motsvarar mål om&lt;br&gt;betalningsföreläggande) kommer att minska i och med att en skuld-&lt;br&gt;saneringslag införs. Sammantaget beräknar man att de finländska&lt;br&gt;domstolarna behöver ett resurstillskott på 7,2 miljoner mark, vilket&lt;br&gt;motsvarar en personalökning (domare och kanslipersonal) om 32 per-&lt;br&gt;soner för att handlägga ärenden enligt skuldsaneringslagen och enligt&lt;br&gt;lagen om företagssanering som trädde i kraft samtidigt med skuld-&lt;br&gt;saneringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har man beräknat att de statliga kostnaderna för utredar-&lt;br&gt;funktionen och för allmän rättshjälp som beviljas i skuldsanerings-&lt;br&gt;ärenden kommer att bli 10 miljoner mark. Slutligen antar man att&lt;br&gt;skuldsaneringslagen inte kommer att få någon inverkan på kommu-&lt;br&gt;nernas ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Norge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1990 tillsattes av Familie- og forbrukerdepartement och&lt;br&gt;Justits- og politidepartement en arbetsgrupp för att utreda möjlig-&lt;br&gt;heterna att skapa en ordning där personer med akuta och allvarliga&lt;br&gt;betalningsproblem skulle kunna få hjälp. Bakgrunden var att ut-&lt;br&gt;låningen till hushållen i Norge hade ökat dramatiskt under 1980-talet&lt;br&gt;för att år 1988 uppgå till 450 miljarder norska kronor. Arbetsgruppen&lt;br&gt;presenterade i början av år 1991 resultatet av sitt arbete i NOU&lt;br&gt;1991:16. Efter remissbehandling och ytterligare beredning inom&lt;br&gt;Bame- og familiedepartement antogs den 17 juli 1992 Lov om fri-&lt;br&gt;villig og tvungen gjeldsordning for privatpersoner (gjeldsordnings-&lt;br&gt;loven). Motiven till lagen finns i Ot.prp. nr. 81 (1991/92). Lagen&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärskretsen och skuldsituationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande kraven för att erhålla skuldsanering är att gälde-&lt;br&gt;nären är varaktigt ur stånd att infria sina förpliktelser, att det inte kan&lt;br&gt;uppfattas som stötande gentemot andra gäldenärer eller samhället i&lt;br&gt;övrigt, att gäldenären inte tidigare har beviljats skuldsanering och att&lt;br&gt;skulderna som huvudregel inte har anknytning till näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen avser enbart fysiska personer, också den som är närings-&lt;br&gt;idkare. Som huvudregel far emellertid inte skulderna ha anknytning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till näringsverksamhet, om skuldsanering (gjeldsordning) skall kunna Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;komma i fråga. Från denna huvudregel görs i lagen två undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om näringsverksamheten har upphört och det inte finns ouppklarade&lt;br&gt;förhållanden som har samband med den tidigare bedrivna närings-&lt;br&gt;verksamheten som skulle kunna äventyra en skuldsanering, så kan&lt;br&gt;skuldsanering komma i fråga. Det andra undantaget avser det fall att&lt;br&gt;de skulder som är knutna till näringsverksamheten relativt sett utgör&lt;br&gt;en obetydlig del av den totala skuldbördan. Även i ett sådant fall är&lt;br&gt;skuldsanering möjlig enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursförfarande har inletts, kan ett skuldsaneringsförfarande&lt;br&gt;inte inledas. Och om ett skuldsaneringsförfarande har inletts är detta&lt;br&gt;inte hinder för att inleda ett konkursförfarande. I det senare fallet&lt;br&gt;förfaller skuldsaneringsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det huvudsakliga grundkravet för skuldsanering utgörs av ett kvali-&lt;br&gt;ficerat insolvensrekvisit. Gäldenären skall varaktigt vara ur stånd att&lt;br&gt;infria sina förpliktelser. I motiven framhålls att det är viktigt att knyta&lt;br&gt;an till invanda insolvensrättsliga begrepp. Detta bidrar till att allmän-&lt;br&gt;heten får klart för sig att skuldsaneringsförfarandet inte är något&lt;br&gt;lättillgängligt system som innebär att ens skulder bara &amp;quot;försvinner&amp;quot;&lt;br&gt;utan vidare. Det framhålls vidare att det måste göras en konkret be-&lt;br&gt;dömning i varje enskilt fall om kriteriet är uppfyllt. När det gäller&lt;br&gt;kravet på varaktighet konstateras i motiven att om gäldenären har&lt;br&gt;blivit arbetsoförmögen så torde kriteriet regelmässigt vara uppfyllt.&lt;br&gt;Är gäldenären däremot tillfälligt arbetslös, är kriteriet inte uppfyllt.&lt;br&gt;Arbetslösheten kan dock med hänsyn till gäldenärens ålder, arbets-&lt;br&gt;livserfarenhet m.m. vara sådan att man i ett enskilt fall kan komma&lt;br&gt;till att kriteriet om varaktighet är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat grundkrav för att erhålla skuldsanering är att en sådan inte&lt;br&gt;får uppfattas som stötande bland andra gäldenärer eller hos allmän-&lt;br&gt;heten i stort. Typexempel härvidlag är att gäldenären medvetet har&lt;br&gt;agerat på ett sådant sätt att han skall komma att falla in under lagen,&lt;br&gt;att han undanhåller tillgångar eller att han håller inne med relevanta&lt;br&gt;upplysningar. Ett annat exempel som nämns i motiven är att gälde-&lt;br&gt;nären fört över sina tillgångar på maken eller makan. Skuldsanering&lt;br&gt;kan också vägras i de fall en stor del av skulden härrör från exempel-&lt;br&gt;vis böter. Ytterligare ett hinder för skuldsanering kan vara att huvud-&lt;br&gt;delen av skulderna har tillkommit förhållandevis nära inpå en ansökan&lt;br&gt;om skuldsanering. Skuldernas storlek i absoluta tal skall emellertid&lt;br&gt;inte ha någon självständig betydelse. I motiven framhålls att en skuld-&lt;br&gt;börda på 100 000 norska kronor i en familj med två inkomster inte&lt;br&gt;kan sägas vara särskilt stor, medan motsvarande skuld för en ensam-&lt;br&gt;stående pensionär kan vara det. Så länge gäldenärens ekonomiska&lt;br&gt;situation är sådan att han inte kan betala sina skulder vartefter de&lt;br&gt;förfaller till betalning, spelar den totala skuldbördan ingen roll. Det&lt;br&gt;nämns dock i motiven att det kan tänkas situationer där den uppgivna&lt;br&gt;totala skuldbördan är så liten att man kan misstänka att betalnings-&lt;br&gt;svårighetema mer beror på att vederbörande inte har ordning och&lt;br&gt;reda på sina ekonomiska förhållanden. I sådana fall är det ett tecken&lt;br&gt;på att man bör undersöka förhållandena närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen är det ett formellt krav för att en ansökan om skuld-&lt;br&gt;sanering skall tas upp att gäldenären kan visa att han har försökt nå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en uppgörelse på egen hand med sina borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den norska modellen kan sägas vara en modell i fyra steg. Som re-&lt;br&gt;dan har nämnts är det ett krav att gäldenären själv har försökt nå en&lt;br&gt;uppgörelse med sina borgenärer för att ett skuldsaneringsförfarande&lt;br&gt;skall kunna inledas. Detta kan sägas utgöra det första steget. Det&lt;br&gt;andra steget är att gäldenären ansöker om skuldsanering. En sådan&lt;br&gt;ansökan görs hos namsmannen (utmätningsmannen, dvs. närmast&lt;br&gt;motsvarande vår kronofogdemyndighet). Namsmannen kan avslå en&lt;br&gt;ansökan om skuldsanering eller överlämna ärendet till namsretten&lt;br&gt;(ungefär tingsrätt i särskild &amp;quot;utsökningssammansättning&amp;quot;). Hos&lt;br&gt;namsretten kan frivillig skuldsanering uppnås som ett tredje steg i&lt;br&gt;förfarandet. Som ett sista och jjärde steg kan namsretten besluta om&lt;br&gt;en tvingande skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering skall alltså ställas till namsmannen på&lt;br&gt;den ort där gäldenären är bosatt. Personer med gemensamt hushåll&lt;br&gt;kan ansöka om skuldsanering gemensamt, men endast om de väsent-&lt;br&gt;ligen är solidariskt ansvariga för varandras skulder. Huvudregeln är&lt;br&gt;alltså att en ansökan skall avse endast en person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan skall gäldenären ange sina inkomster, sin förmögenhet,&lt;br&gt;sina skulder, sina levnadsomkostnader och annat som kan vara av be-&lt;br&gt;tydelse i ärendet. Uppgifter i alla dessa hänseenden skall också&lt;br&gt;lämnas beträffande äkta maka eller make eller sambo. Ansökan skall&lt;br&gt;upprättas på en för ändamålet särskilt utarbetad blankett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller inkomster skall dessa uppges fullständigt. Det kan&lt;br&gt;förutom lön från en anställning vara fråga om pensioner och olika&lt;br&gt;slags bidrag som gäldenären tar emot. Beträffande förmögenhet skall&lt;br&gt;all fast såväl som lös egendom uppges. När det gäller fast egendom&lt;br&gt;eller andel däri skall upplysningar lämnas om egendomens art, stor-&lt;br&gt;lek, belägenhet, standard m.m. Ansökan skall också innehålla upp-&lt;br&gt;gifter om försörjningsbörda och om gäldenärens själv eller någon&lt;br&gt;annan hushållsmedlem har särskilda behov på grund av sjukdom eller&lt;br&gt;liknande. Hyra och andra fasta levnadsomkostnader skall också anges&lt;br&gt;i ansökan. I ansökan skall även lämnas uppgifter om gäldenärens&lt;br&gt;sociala situation. Särskilt skall anges om gäldenären förväntar sig att&lt;br&gt;den kan komma att ändras inom den närmaste framtiden exempelvis&lt;br&gt;genom en förestående äktenskapsskillnad, kommande arbetslöshet&lt;br&gt;eller annat som kan påverka den framtida ekonomiska situationen. I&lt;br&gt;ansökan skall också anges om gäldenären under de senaste två åren&lt;br&gt;har överfört egendom till någon honom närstående person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan skall skulderna redovisas så utförligt och komplett som&lt;br&gt;möjligt. Namnet på varje enskild borgenär, skuldbeloppet, ränte-&lt;br&gt;satser, lånevillkor m.m. skall anges. Det skall också redovisas i&lt;br&gt;vilken utsträckning det finns säkerheter i form av pant eller borgen&lt;br&gt;för skulderna. Vidare skall gäldenären ange, om han själv har gått i&lt;br&gt;borgen för andras skulder och om man i så fall kan anta han skall&lt;br&gt;behöva infria sådana förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan skall gäldenären avge en förklaring att namsmyndig-&lt;br&gt;heterna (utmätningsmannen och tingsrätten) får inhämta upplysningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om gäldenären från myndigheter och andra som kan ha upplysningar Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;att lämna utan hinder av deras eventuella tystnadsplikt. Genom&lt;br&gt;gäldenärens förklaring upphävs nämligen tystnadsplikten. Regeln&lt;br&gt;medför inte någon skyldighet för en privatperson att lämna uppgifter&lt;br&gt;om gäldenären, men den ger honom en rätt att lämna uppgifter. Ett&lt;br&gt;motiv för regeln är att säkra att skuldsaneringen beviljas endast den&lt;br&gt;som öppet och ärligt redovisat sin ekonomiska situation. Regeln har&lt;br&gt;också en processekonomisk funktion i det att man på detta sätt kan se&lt;br&gt;till att utredningen blir komplett på ett så tidigt stadium som möjligt&lt;br&gt;och att handläggningen av ärendet inte störs av ständigt nytillkom-&lt;br&gt;mande uppgifter. Ansökan skall slutligen undertecknas av gäldenären&lt;br&gt;tillsammans med en förklaring om att uppgifterna i ansökan är läm-&lt;br&gt;nade efter bästa förmåga och att de så vitt gäldenären känner till är&lt;br&gt;riktiga och fullständiga. Gäldenären skall också (på ansökningsblan-&lt;br&gt;ketten) erinras om att uppgifterna lämnas under straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namsmannen har en allmän skyldighet att vägleda gäldenären.&lt;br&gt;Denna skyldighet kan vara omfattande i de fall gäldenären själv&lt;br&gt;saknar förmåga att exempelvis utarbeta ett förslag till hur hans&lt;br&gt;ekonomiska situation skall kunna lösas. Namsmannen har också en&lt;br&gt;allmän utredningsskyldighet. Namsmannen skall kontrollera att&lt;br&gt;ansökan formellt är i sin ordning och skall också se till att gäldenären&lt;br&gt;dokumenterar påståenden i sin ansökan samt i övrigt komplettrar&lt;br&gt;ansökan om så behövs. Namsmannen har också rätt att höra andra&lt;br&gt;personer för att på så sätt kontrollera riktigheten av de uppgifter som&lt;br&gt;gäldenären har lämnat. I motiven sägs också att namsmannen oan-&lt;br&gt;mäld skall kunna göra hembesök hos gäldenären för att kontrollera&lt;br&gt;vilken egendom som finns hos gäldenären och vilken levnadsstandard&lt;br&gt;han har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namsmannen kan också förordna en medhjälpare. En sålunda för-&lt;br&gt;ordnad medhjälpare skall känna till skuldsaneringslagen och det&lt;br&gt;förfarande som föreskrivs där och han skall kunna hjälpa gäldenären&lt;br&gt;med att utarbeta ett förslag till skuldsanering. Det framhålls i motiven&lt;br&gt;att medhjälparen är namsmannens medhjälpare och att han skall för-&lt;br&gt;hålla sig neutral i förhållandet mellan gäldenären och hans borge-&lt;br&gt;närer. Medhjälparen är berättigad till ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för sitt arbete och sina utlägg. I motiven förutsätts att advokater i inte&lt;br&gt;ringa utsträckning kommer att förordnas som medhjälpare. Avsikten&lt;br&gt;är dock inte att advokater eller andra jurister skall ha någon sorts&lt;br&gt;förtur till dessa uppdrag. Det anges att även andra yrkeskategorier&lt;br&gt;kan komma i fråga som medhjälpare, exempelvis revisorer och andra&lt;br&gt;ekonomer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namsmannen kan också besluta om att egendom som tillhör gälde-&lt;br&gt;nären skall säljas och också genomföra sådan försäljning. Detta gäller&lt;br&gt;också gäldenärens bostad om den är realiserbar. För dessa fall inne-&lt;br&gt;håller lagen särskilda regler. Dessa går i korthet ut på att gäldenären&lt;br&gt;är skyldig att låta sälja sin bostad om bostadens standard överstiger&lt;br&gt;gäldenärens och hans familjs rimliga behov. Lagens förarbeten inne-&lt;br&gt;håller vissa beskrivningar av hur detta skall bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namsmannen kan avslå gäldenärens ansökan i tre fall. För det&lt;br&gt;första kan avslag medelas om det är uppenbart att de grundläggande&lt;br&gt;förutsättningarna för att erhålla skuldsanering inte är uppfyllda. För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det andra kan ansökan avslås om gäldenären inte medverkar till utred- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ningen i ärendet. För det tredje slutligen kan ansökan också avslås&lt;br&gt;om gäldenären inte medverkar till att egendom säljs som namsmannen&lt;br&gt;ålagt gäldenären att sälja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall namsmannen inte avslår ansökan skall namsmannen när&lt;br&gt;han anser ärendet vara tillräckligt utrett överlämna ärendet till&lt;br&gt;namsretten (tingsrätten). Namsmannen kan alltså inte själv besluta om&lt;br&gt;skuldsanering. Inget hindrar dock att gäldenären själv under tiden&lt;br&gt;ärendet ligger hos namsmannen träffar en uppgörelse med sina bor-&lt;br&gt;genärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fortsatta förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När namsmannen har överlämnat ärendet till namsretten skall nams-&lt;br&gt;retten pröva om skuldsanering skall inledas. Skuldsanering skall&lt;br&gt;inledas om de grundläggande förutsättningarna för skuldsanering är&lt;br&gt;för handen. Här krävs inte att det är uppenbart att dessa förut-&lt;br&gt;sättningar är uppfyllda. Namsretten kan ställa vissa villkor för att&lt;br&gt;besluta om att inleda skuldsanering. Det kan exempelvis vara fråga&lt;br&gt;om att viss gäldenären tillhörig egendom först skall säljas. I sådant&lt;br&gt;fall återsänder namsretten ärendet till namsmannen som har att om-&lt;br&gt;besörja ifrågavarande försäljning för att sedan åter lämna över ären-&lt;br&gt;det till rätten. Ett beslut om att inleda skuldsanering kan inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om namsretten beslutar att inleda skuldsanering, skall namsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- alltså inte namsretten - ombesörja att beslutet kungörs i Norsk&lt;br&gt;Lysingsblad (motsvarar Post- och Inrikes Tidningar) och också om&lt;br&gt;det är behövligt i ortstidning. Kungörelsen skall innehålla en upp-&lt;br&gt;maning till envar som har en fordran mot gäldenären att inom viss tid&lt;br&gt;(normalt tre veckor) anmäla sitt krav till namsmannen. Kända borge-&lt;br&gt;närer skall erhålla kopia av kungörelsen. Över huvud taget har&lt;br&gt;namnsmannen en viktig roll även efter det att namsretten har beslutat&lt;br&gt;att inleda skuldsanering. Namsmannen kan sålunda säkra viss egen-&lt;br&gt;dom som skall säljas och kan också se till att visst avdrag sker på&lt;br&gt;gäldenärens lön. Namsmannen skall dessutom skydda gäldenären mot&lt;br&gt;att en enskild borgenär försöker kräva ut sin fordran medan skuld-&lt;br&gt;saneringsförfarandet pågår. Har skuldsanering inletts, är gäldenären&lt;br&gt;under en tremånadersperiod skyddad mot borgenärerna. Under denna&lt;br&gt;period får borgenärerna inte framställa krav på betalning och inte&lt;br&gt;heller ta emot betalning från gäldenären. Det finns i lagen också&lt;br&gt;regler som förhindrar att borgenären i vissa fall kvittar en fordran&lt;br&gt;han har mot gäldenären mot ett krav gäldenären har mot honom. En&lt;br&gt;borgenär får inte heller under denna tid göra gällande förfallo-&lt;br&gt;klausuler och liknande mot gäldenären. Ränta löper under perioden,&lt;br&gt;men förfaller inte till betalning under tremånadersfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det norska systemet faller det allmännas skatte- och avgiftskrav&lt;br&gt;utanför en skuldsanering. I stället finns det inom skattesystemet regler&lt;br&gt;om av- och nedskrivning av sådana fordringar. I skuldsaneringsären-&lt;br&gt;det skall därför skatte- eller avgiftsmyndigheten - om sådana skulder&lt;br&gt;föreligger - inom sex veckor meddela om det har beslutats om av-&lt;br&gt;eller nedskrivning av skatte- eller avgiftsfordran. Skatte- eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgiftsmyndighetens beslut kan sedan läggas till grund för förhand- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;lingama med övriga borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den aktuella tremånadersperioden - som kallas för förhand-&lt;br&gt;lingsperioden - är gäldenären skyldig att avsätta den del av lönen som&lt;br&gt;inte behövs för det omedelbara livsuppehället, att säga upp hyresavtal&lt;br&gt;och andra avtal som innebär framtida förpliktelser, att inte sälja eller&lt;br&gt;pantsätta egendom som tillhör honom och att inte ingå nya skuldför-&lt;br&gt;bindelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tremånadersperioden har löpt till ända skall gäldenären så snart&lt;br&gt;som möjligt presentera ett förslag till skuldsanering. Förslaget skall&lt;br&gt;ges in till namsmannen som skall granska att förslaget inte strider mot&lt;br&gt;innehållet i skuldsaneringslagen. Om förslaget inte stämmer överens&lt;br&gt;med lagens krav, kan namsmannen uppmärksamma gäldenären på&lt;br&gt;detta så att gäldenären får tillfälle att korrigera sitt förslag.&lt;br&gt;Namsmannen kan inte själv göra ändringar i förslaget. Förslaget skall&lt;br&gt;bygga på en realistisk bedömning av gäldenärens betalningsförmåga.&lt;br&gt;Det står annars gäldenären till viss del fritt att ge förslaget det&lt;br&gt;innehåll han tror att borgenärerna kan godta. Avsikten på detta&lt;br&gt;stadium är nämligen att gäldenären och borgenärerna skall kunna&lt;br&gt;träffa en frivillig överenskommelse om skuldsanering. Om en öve-&lt;br&gt;renskommelse inte nås utom rätta, är dock frivilligheten inte total.&lt;br&gt;Lagen innehåller ett antal regler beträffande skuldsaneringens innehåll&lt;br&gt;som måste följas om man skall nå en frivillig skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag om frivillig skuldsanering enligt lagen som borge-&lt;br&gt;närerna skall få ta ställning till skall innehålla all den information&lt;br&gt;som borgenärerna behöver för att kunna avgöra om de skall lämna&lt;br&gt;sitt samtycke till skuldsaneringen. Bland annat skall i förslaget anges&lt;br&gt;vilka fordringar som omfattas av skuldsaneringen, uppgift om med&lt;br&gt;vilket procenttal fordringarna skall betalas, hur mycket gäldenären&lt;br&gt;skall betala varje enskild borgenär varje månad, vilken egendom&lt;br&gt;gäldenären skall sälja respektive behålla och hur lång skuldsanerings-&lt;br&gt;perioden skall vara (normalt fem år). Lagen innehåller också en&lt;br&gt;möjlighet till att på detta stadium inför namsmannen hålla samman-&lt;br&gt;träde med gäldenären och borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga berörda borgenärer skall få del av skuldsaneringsförslaget.&lt;br&gt;De skall föreläggas viss tid (tre veckor) inom vilken de skall ta ställ-&lt;br&gt;ning till förslaget. Om en borgenär inte hör av sig, anses han ha god-&lt;br&gt;tagit förslaget. I fall en borgenär motsätter sig förslaget, skall han&lt;br&gt;ange grunden för detta. Om samtliga borgenärer godtar förslaget eller&lt;br&gt;inte hör av sig är skuldsaneringsförslaget antaget och en frivillig&lt;br&gt;skuldsanering enligt lagen är uppnådd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan erforderliga samtycken inte erhållas för en frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering kan gäldenären hos namsmannen begära tvingande skuld-&lt;br&gt;sanering. En sådan begäran, som skall åtföljas av ett förslag till&lt;br&gt;tvingande skuldsanering, skall vara namsmannen tillhanda inom&lt;br&gt;tremånadersperioden. Namsmannen skall genast överlämna ärendet&lt;br&gt;till namsretten. Tremånadersfristen förlängs automatiskt i ett sådant&lt;br&gt;fall med en månad. När särskilda skäl föreligger kan namsretten&lt;br&gt;förlänga perioden ytterligare. I motiven framhålls emellertid att denna&lt;br&gt;möjlighet skall utnyttjas endast i rena undantagsfall. I motiven nämns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare att gäldenärens möjlighet att föra ärendet vidare med en Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;begäran om tvingande skuldsanering bör medverka till att det blir&lt;br&gt;lättare att nå en frivillig skuldsanering. Tvångsmöjligheten skall alltså&lt;br&gt;utgöra en press på borgenärerna att gå med på en frivillig skuldsa-&lt;br&gt;nering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När namsretten har fått en begäran om tvingande skuldsanering&lt;br&gt;skall rätten göra en preliminär bedömning av gäldenärens förslag. Det&lt;br&gt;är två syften med denna preliminära bedömning: dels kan rätten ge&lt;br&gt;gäldenären tillfälle att komplettera och justera sitt förslag och dels&lt;br&gt;kan rätten härigenom konstatera att det är klart att skuldsanering inte&lt;br&gt;kan komma i fråga. I det senare fallet kan begäran om tvingande&lt;br&gt;skuldsanering avslås. Begäran kan också avslås om gäldenären inte&lt;br&gt;efterkommer en begäran från rätten om komplettering. Före ett even-&lt;br&gt;tuellt avslag skall gäldenären få tillfällle att yttra sig. Om begäran&lt;br&gt;inte avslås, skall rätten kalla gäldenären och samtliga kända borge-&lt;br&gt;närer till en muntlig förhandling. Till kallelsen skall gäldenärens&lt;br&gt;förslag fogas. Borgenärerna kan under vissa förutsättningar höra av&lt;br&gt;sig skriftligen i stället för att deltaga vid förhandlingen. Vid&lt;br&gt;förhandlingen skall förslaget gås igenom och det kan göras ändringar&lt;br&gt;i förslaget. Om en sålunda vidtagen ändring är till nackdel för någon&lt;br&gt;borgenär som inte deltar vid förhandlingen, skall den borgenären få&lt;br&gt;tillfälle att skriftligen komma med synpunkter på förslaget i ändrat&lt;br&gt;skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namsretten skall efter det att förhandlingen och eventuell skrift-&lt;br&gt;växling har avslutats ta ställning till om tvingande skuldsanering skall&lt;br&gt;beviljas eller inte. Beviljas skuldsanering stadfäster domstolen för-&lt;br&gt;slaget i ett beslut. Om skuldsanering inte beviljas träffas beslut&lt;br&gt;härom. I det senare fallet kan gäldenären överklaga beslutet till högre&lt;br&gt;instans. Förslaget till tvingande skuldsanering skall stadfästas om dels&lt;br&gt;de grundläggande villkoren för skuldsanering är uppfyllda och dels&lt;br&gt;också vissa särskilda villkor som har att göra med innehållet i skuld-&lt;br&gt;saneringen är uppfyllda. Trots att dessa förutsättningar är uppfyllda&lt;br&gt;kan namsretten vägra att fastställa förslaget i vissa särskilt upp-&lt;br&gt;räknade fall. Dessa är att det skulle vara stötande att fastställa&lt;br&gt;förslaget, att det föreligger något uppenbart fel vid ärendets hand-&lt;br&gt;läggning som har påverkat förslaget eller att ett stort antal av&lt;br&gt;fordringarna är tvistiga. Dessa förutsättningar för avslag är alter-&lt;br&gt;nativa; föreligger någon av dem skall förslaget inte stadfästas. Det&lt;br&gt;finns anledning att observera att det förhållandet att gäldenären inte&lt;br&gt;själv har försökt nå en överenskommelse med sina borgenärer på&lt;br&gt;detta stadium inte är skäl för avslag. Som tidigare angivits är ju detta&lt;br&gt;annars ett formellt krav för att skuldsaneringsförfarandet skall kunna&lt;br&gt;inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i en skuldsanering och rättsverkningarna av en sådan m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering - såväl en frivillig som en tvingande sådan - kan gå&lt;br&gt;ut på att skulderna helt eller delvis sätts ned, att betalningstiden för&lt;br&gt;skulderna förskjuts, att ränte- och avgiftskrav faller bort eller sätts&lt;br&gt;ned eller en kombination av dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsaneringen skall omfatta gäldenärens samtliga skulder med un-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dantag för vissa skulder som utgör betalning för framtida motpresta- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tioner. De fordringar som omfattas av saneringen skall behandlas&lt;br&gt;lika, dvs. skall erhålla del av gäldnärens betalningsförmåga i relation&lt;br&gt;till sin storlek. En nedsättning av fordringsbeloppet skall alltså vara&lt;br&gt;procentuellt lika för alla. Från denna huvudregel finns ett stort antal&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar som har säkerhet i form av pant i gäldenärens bostad&lt;br&gt;undantas från likabehandlingsprincipen. Om gäldenären behåller sin&lt;br&gt;bostad, skall dessa fordringar hållas utanför skuldsaneringen till den&lt;br&gt;del pantens värde förslår med ett tillägg om tio procent för att under&lt;br&gt;den femåriga betalningsperioden täcka borgenärens krav på ränta.&lt;br&gt;Amortering skall inte betalas under denna period, men kapitalfordran&lt;br&gt;består. Lagen innehåller särskilda regler om hur bostaden skall vär-&lt;br&gt;deras i detta sammanhang. Andra fordringar som är säkrade med pant&lt;br&gt;i bostaden, men där pantens värde inte räcker till betalning behandlas&lt;br&gt;som fordringar utan pantsäkerhet. Vad som nu sagts om fordringar&lt;br&gt;med pant i bostaden gäller i huvudsak även för fordringar säkrade&lt;br&gt;med pant i annan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatte- och avgiftskrav särbehandlas också. I lagen anges att dessa&lt;br&gt;krav behandlas i enlighet med föreskrifter givna av Konungen. Inne-&lt;br&gt;börden av denna reglering är att skatte- och avgiftskrav helt faller&lt;br&gt;utanför skuldsaneringsförfarandet. De myndigheter som har att beva-&lt;br&gt;ka dessa krav får emellertid kännedom om det pågående skuldsane-&lt;br&gt;ringsförfarandet. Lagstiftarens tanke är att dessa myndigheter skall&lt;br&gt;utnyttja de möjligheter till nedsättning och eftergift som finns i&lt;br&gt;särskilda författningar inom skatte- och avgiftsområdet. Offentliga&lt;br&gt;låneinstitut särbehandlas däremot inte i skuldsaneringslagen. De&lt;br&gt;behandlas som vilken enskild borgenär som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar på underhållsbidrag enligt den familjerättsliga lagstift-&lt;br&gt;ningen skall ges full utdelning i skuldsaneringen. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte det allmännas regresskrav när det allmänna har betalat bidrags-&lt;br&gt;förskott till den underhållsberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mindre fordringar kan betalas fullt ut när det underlättar skuld-&lt;br&gt;saneringsförfarandet. Vad som avses med mindre fordringar preci-&lt;br&gt;seras inte i lagtexten. I motiven nämns dock som exempel på en&lt;br&gt;mindre fordran ett konsumtionslån på 1 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på räntor och kreditkostnader kan ges sämre rätt i skuld-&lt;br&gt;saneringen. Som exempel på tillämpning av denna regel nämns i&lt;br&gt;motiven att någon borgenär kräver särskilt hög ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns en allmän undantagsregel som möjliggör att sär-&lt;br&gt;behandla en fordran om synnerliga skäl föreligger för det. Det fram-&lt;br&gt;hålls i motiven att denna möjlighet bör utnyttjas mycket varsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu genomgångna reglerna gäller såväl vid frivillig som&lt;br&gt;tvingande skuldsanering enligt lagen. Överenskommelser utanför&lt;br&gt;lagens ramar får naturligtivs ha ett annat innehåll. För tvingande&lt;br&gt;skuldsanering tillkommer det kravet att betalningsperiodens längd&lt;br&gt;som huvudregel skall vara fem år. Det är dock tillåtet att bestämma&lt;br&gt;en kortare eller längre period. Detta tillkommande krav för tvingande&lt;br&gt;skuldsanering torde inte ha någon större självständig betydelse,&lt;br&gt;eftersom riktlinjen även vid frivillig skuldsanering enligt lagen är att&lt;br&gt;betalningsperioden normalt skall vara fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av en skuldsanering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl en frivillig som en tvingande skuldsanering kan under vissa&lt;br&gt;bestämda förutsättningar omprövas av namsretten. För det första kan&lt;br&gt;gäldenären begära omprövning om det efter skuldsaneringen inträffar&lt;br&gt;omständigheter som gäldenären inte hade bort förutse eller om andra&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger som påverkar gäldenärens möjligheter att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter enligt skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som har berörts av skuldsaneringen kan begära om-&lt;br&gt;prövning, om gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet i sam-&lt;br&gt;band med skuldsaneringsförfarandet eller om han grovt har åsidosatt&lt;br&gt;sina förpliktelser enligt skuldsaneringen. Ändring kan också begäras&lt;br&gt;av en borgenär, om det inträffar en väsentlig förbättring av gälde-&lt;br&gt;närens ekonomiska situation under betalningsperioden efter en skuld-&lt;br&gt;sanering. Får gäldenären ta emot ett större belopp under denna&lt;br&gt;period, kan detta belopp fördelas bland borgenärerna utan att skuld-&lt;br&gt;saneringen i övrigt berörs. Dessutom kan - på en borgenärs begäran -&lt;br&gt;ändring göras upp till fem år efter att betalningsperioden har löpt till&lt;br&gt;ända om gäldenären under denna tid tar emot arv, lotteri vinst eller&lt;br&gt;liknande till ett betydande belopp. I motiven sägs att ändring med&lt;br&gt;stöd av denna regel endast skall kunna ske i extraordinära fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen beräknas den totala årliga kostnaden för staten för&lt;br&gt;skuldsaneringslagen till 70 miljoner norska kronor. Det framhålls att&lt;br&gt;det är mycket svårt att exakt beräkna denna kostnad. Till grund för&lt;br&gt;beräkningarna ligger ett antagande om att det kommer att göras&lt;br&gt;10 000 ansökningar per år. I propositionen görs också alternativa&lt;br&gt;beräkningar baserade på andra ärendemängder. Det antas i dessa&lt;br&gt;sammanhang att den årliga kostnaden ökar med 4,4 miljoner norska&lt;br&gt;kronor per 1 OOO-tal ärenden. Man bedömer också att skuldsanerings-&lt;br&gt;lagen för med sig en initial engångskostnad på ungefär 30 miljoner&lt;br&gt;norska kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för namsmannen och namsretten utgör en betydande&lt;br&gt;del av de totala kostnaderna. Det framhålls att namsmannen är den&lt;br&gt;organisation som kommer att belastas hårdast i och med att huvud-&lt;br&gt;ansvaret för utredningen i ärendena kommer att ligga där. Även&lt;br&gt;namsrettema kommer att få ökade kostnader. Dessa domstolar skall&lt;br&gt;avgöra frågor om inledande av skuldsanering, handlägga den tvingan-&lt;br&gt;de skuldsaneringen och pröva överklaganden av vissa av namsman-&lt;br&gt;nens beslut. Vid beräkningarna har antagits att cirka 30 procent av&lt;br&gt;alla ansökningar leder fram till endera en frivilllig eller en tvingande&lt;br&gt;skuldsanering. Vidare har antagits att namsmannen lägger ned 5,5&lt;br&gt;timmars arbete på de ansökningar som inte leder fram till en skuld-&lt;br&gt;sanering. I de fall skuldsanering kommer att ske har man antagit att&lt;br&gt;namsmannen måste lägga ned 10 timmmars arbete i de ärenden där&lt;br&gt;gäldenärens bostad inte skall värderas och 12 timmars arbete i de fall&lt;br&gt;bostad skall värderas. Slutligen antas att domstolen i genomsnitt&lt;br&gt;måste lägga ned hälften så mycket tid på varje ärende som nams-&lt;br&gt;mannen. Under dessa förutsättningar räknar man med att namsmans-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisationen och domstolarna tillsammans behöver totalt 71,5 nya Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tjänster till en årlig kostnad om 22,8 miljoner norska kronor. Vissa&lt;br&gt;kostnader har också budgeterats för rekrytering till dessa nya tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man har dessutom budgeterat cirka 2,6 miljoner norska kronor för&lt;br&gt;ytterligare 9 tjänster hos namsmannen. Dessa tjänster skall tillsättas&lt;br&gt;i de områden där behovet av skuldsanering kan antas vara störst.&lt;br&gt;Dessa personer skall syssla med information, vägledning och råd-&lt;br&gt;givning till allmänheten utan att det behöver ha anknytning till&lt;br&gt;enskilda ärenden. Dessa personer skall också fungera som något slags&lt;br&gt;kontaktpersoner mellan namsmannen och de sociala myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namsmannen skall också kunna förordna en medhjälpare vars arvo-&lt;br&gt;de skall betalas av allmänna medel. Här har man antagit att med-&lt;br&gt;hjälparen kommer att lägga ned i genomsnitt 2 timmars arbete i de&lt;br&gt;fall skuldsanering inte kommer till stånd och 10 arbetstimmar i de fall&lt;br&gt;som leder till skuldsanering. Den totala årliga kostnaden för med-&lt;br&gt;hjälparsystemet har beräknats till 14,2 miljoner norska kronor.&lt;br&gt;Beräkningarna synes utgå ifrån att medhjälparen förordnas i samtliga&lt;br&gt;inkommande ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader kommer också att uppstå till följd av att kungörelse skall&lt;br&gt;ske i vissa fall och för porton m.m. Dessutom kommer upprättandet&lt;br&gt;av ett centralt register över de som har erhållit skuldsanering att&lt;br&gt;medföra vissa kostnader. Vissa allmänna administrativa kostnader är&lt;br&gt;också förbundna med den nya lagen. Man har beräknat alla dessa&lt;br&gt;kostnader till 1 000 norska kronor per ärende för de ärenden som inte&lt;br&gt;leder till skuldsanering och till 4 000 norska kronor per ärende för de&lt;br&gt;ärenden som leder till skuldsanering. Totalt beräknar man dessa kost-&lt;br&gt;nader till 19 miljoner norska kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För anskaffande av datautrustning har man beräknat 10,3 miljoner&lt;br&gt;norska kronor och för utbildning 3,1 miljoner norska kronor. Vissa&lt;br&gt;inventariekostnader i anslutning till datoriseringen beräknas till&lt;br&gt;6,5 miljoner norska kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man har också utgått ifrån att det föreligger ett stort behov av&lt;br&gt;information till allmänheten om den nya lagstiftningen. För upptryck-&lt;br&gt;ning av informationsmaterial, annonsering i dagspress m.m. har man&lt;br&gt;beräknat 3,1 miljoner norska kronor. För utbildning av den personal&lt;br&gt;som på socialkontor och liknande skall vägleda konsumenter med&lt;br&gt;ekonomiska problem har avsatts 1,9 miljoner norska kronor. Slutligen&lt;br&gt;har budgterats en mindre summa för uppföljning och utvärdering av&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan man konstatera att man i Norge gjort be-&lt;br&gt;räkningar som pekar mot ett förhållandevis kostnadskrävande för-&lt;br&gt;farande. Det är givetvis alldeles för tidigt att sia om hur väl dessa&lt;br&gt;beräkningar kommer att stämma med det verkliga utfallet. Efter det&lt;br&gt;att lagen har varit i kraft drygt ett halvt år har det visat sig att antalet&lt;br&gt;ansökningar som kommit in är betydligt lägre än vad man har beräk-&lt;br&gt;nat. Enligt vad som upplysta beror det bl.a. på att lagen inte är helt&lt;br&gt;lätt att tillämpa och att de ansökningsblanketter som används upplevs&lt;br&gt;som svåra att fylla i. I den allmänna norska debatten i massmedia har&lt;br&gt;det också beskrivits som mycket svårt att erhålla skuldsanering. Om&lt;br&gt;nu antalet ansökningar har överskattats på förhand, så har å andra&lt;br&gt;sidan arbetsåtgången för varje enskilt ärende underskattats. Varje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärende har hitills visat sig vara avsevärt mer arbetskrävande än vad Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;som har antagits i propositionen. Man måste givetvis vara mycket&lt;br&gt;försiktig med att dra några mer bestämda slutsatser av dessa in-&lt;br&gt;ledande erfarenheter. Det finns t.ex. anledning att anta att arbetstiden&lt;br&gt;per ärende kan bringas ned i betydande omfattning när rutiner och&lt;br&gt;annat kring den nya lagen har fått stadga och inblandad personal har&lt;br&gt;fått egna praktiska erfarenheter av handläggningen. Hur antalet&lt;br&gt;ansökningar kan komma att utvecklas på sikt är däremot betydligt&lt;br&gt;svårare att sia om.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänna överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Huvuddragen i ett skuldsaneringsförfarande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett skuldsaneringsförfarande införs utformat som ett&lt;br&gt;sammanhållet förfarande, uppdelat i tre steg. Förfarandet skall ha&lt;br&gt;inslag av såväl frivillighet som tvång, med en stark tonvikt på de&lt;br&gt;delar som bygger på frivillighet. Förfarandet skall i görligaste mån&lt;br&gt;inlemmas i det befintliga civil- och processrättsliga systemet. Sär-&lt;br&gt;skild vikt läggs vid att förfarandet utformas så att snabbhet och&lt;br&gt;enkelhet främjas samt så att det allmännas kostnader kan hållas på&lt;br&gt;en rimlig nivå. Givetvis måste också höga krav på rättssäkerhet&lt;br&gt;tillgodoses. Skuldsaneringen, som skall bygga på gäldenärens ak-&lt;br&gt;tiva medverkan, skall med vissa undantag omfatta alla gäldenärens&lt;br&gt;skulder. Alla fordringar som omfattas av en skuldsanering behand-&lt;br&gt;las i princip lika. Huvudansvaret för det lagreglerade skuldsane-&lt;br&gt;ringsförfarandet skall vila på kronofogdemyndigheterna och allmän&lt;br&gt;domstol medan kommunerna genom instanser som sysslar med&lt;br&gt;budgetrådgivning och liknande skall ge gäldenären råd och anvis-&lt;br&gt;ningar han kan behöva angående skuldsanering. Skuldsanerings-&lt;br&gt;förfarandet skall vara fristående från konkurs- och ackords-&lt;br&gt;instituten och regleras i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens förslag stämmer i stora delar&lt;br&gt;överens med mitt eget, framför allt i de materiella delarna. Den stora&lt;br&gt;skillnaden gäller förfarandet där utredningens förslag innebär att&lt;br&gt;domstolarna tar större befattning med ett skuldsaneringsärende. Ut-&lt;br&gt;redningen framhåller inte lika klart vikten av frivilliga lösningar på&lt;br&gt;skuldsaneringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;eller lämnar utredningens förslag om införandet av en skuldsanerings-&lt;br&gt;lag utan erinran. Flera instanser som företräder exekutionsväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förespråkar att kronofogdemyndigheten ges en mer aktiv roll i för- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;farandet. I övrigt framförs från remissinstanserna en hel del syn-&lt;br&gt;punkter vad gäller enskildheter i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När man talar om skuldsanering kan man&lt;br&gt;givetvis tänka sig olika system, vilket också belyses av att det i vår&lt;br&gt;omvärld finns skilda system för skuldsanering (se avsnitt 3). Dessa&lt;br&gt;skillnader beror ofta på varierande rättstraditioner och rättskulturer,&lt;br&gt;men också på olika utgångspunkter i själva problemformuleringen.&lt;br&gt;Det kan dock sägas utkristallisera sig tre principiellt olika system. Ett&lt;br&gt;system (det anglo-amerikanska) kan sägas vara en utlöpare av kon-&lt;br&gt;kursinstitutet. Ett sådant system innehåller möjligheter till skuld-&lt;br&gt;befrielse efter konkurs. Ett annat system (det nordiska) har en mycket&lt;br&gt;svagare koppling till konkursinstitutet. Det bygger i och för sig på en&lt;br&gt;del insolvensrättsliga principer och använder sig av olika insolvens-&lt;br&gt;rättsliga begrepp. Men formellt sett finns inget direkt samband med&lt;br&gt;konkursförfarandet. Den skuldbefrielse som kan uppnås inom detta&lt;br&gt;system förutsätter inte ett konkursförfarande. Båda de nu nämnda&lt;br&gt;systemen förutsätter myndighets medverkan i någon form och inne-&lt;br&gt;håller också moment - mer eller mindre framträdande - av tvångs-&lt;br&gt;mässighet, eller med andra ord myndighetsutövning. Ett tredje system&lt;br&gt;är ett där det saknas inslag av tvångsmässighet. I stället bygger ett&lt;br&gt;sådant system på att skuldbefrielse skall kunna erhållas inom ramen&lt;br&gt;för överenskommelser mellan enskilda. Även i ett sådant system kan&lt;br&gt;det givetvis finnas inslag av lagstiftning som på olika sätt främjar&lt;br&gt;tillkomsten av sådana överenskommelser och även reglerar verk-&lt;br&gt;ningarna av sådana överenskommelser. Det är givet att alla de nu&lt;br&gt;skisserade systemen har vissa för- och nackdelar. I viss utsträckning&lt;br&gt;kan man tänka sig kombinationer av de olika systemen för att på så&lt;br&gt;vis uppnå en ordning som totalt sett är så effektiv som möjligt och&lt;br&gt;som också tillgodoser de olika krav man kan ställa på en lagreglerad&lt;br&gt;ordning med skuldbefrielse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har i sitt tillkännagivande till regeringen uttalat att&lt;br&gt;regeringen skall utarbeta former för en skuldsaneringsverksamhet i&lt;br&gt;enlighet med vissa av lagutskottet angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer&lt;br&gt;innehåller bl.a. att den norska modellen med erforderlig anpassning&lt;br&gt;till svenska förhållanden synes vara den lämpligaste vägen att gå,&lt;br&gt;detta särskilt med beaktande av att den norska lagen också främjar en&lt;br&gt;frivillig skuldsanering. Detta innebär bl.a. att skuldsaneringssystemet&lt;br&gt;bör ha inslag av såväl frivillighet som tvångsmässighet med tonvikt&lt;br&gt;på det förstnämnda och att förfarandet bör bestå av tre olika steg. För&lt;br&gt;mig är frivillighet något som man i första hand bör bygga på, men&lt;br&gt;inslag av tvångsmässighet måste dock finnas. En viktig sak är då att&lt;br&gt;det i skuldsaneringssystemet finns en väl avvägd balans mellan fri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villighet och tvång. Detta är viktigt av flera skäl. Det är viktigt för Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;det ekonomiska livet i stort, det är också viktigt för tilltron till&lt;br&gt;systemet och det främjar det allmänna accepterandet av det. Sist men&lt;br&gt;inte minst är det även viktigt för att systemet skall bli effektivt och&lt;br&gt;tjäna sina syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det huvudsakliga syftet med ett skuldsaneringssystem kan sägas va-&lt;br&gt;ra rehabiliterande på så vis att svårt skuldsatta människor kan få en&lt;br&gt;möjlighet att lösa sina ekonomiska problem och därigenom kan få en&lt;br&gt;ny chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv. I dag återstår&lt;br&gt;ingen annan möjlighet än att begära att en överskuldsatt gäldenär för-&lt;br&gt;sätts i konkurs. Det utpräglat insolvensrättsligt utformade konkurs-&lt;br&gt;institutet är till sin karaktär särskilt anpassat för att i ordnade former&lt;br&gt;hantera insolvensproblem med anknytning till näringslivets villkor.&lt;br&gt;Det är däremot inte anpassat för att lösa privatpersoners skuld-&lt;br&gt;problem och andra problem med anknytning till överskuldsättning.&lt;br&gt;För detta behövs ett institut som är mer inriktat på den enskilde&lt;br&gt;gäldenärens behov av rehabilitering. För närvarande saknas ett sådant&lt;br&gt;institut, vilket ofta kan leda till personliga problem av skilda slag,&lt;br&gt;som i förlängningen orsakar inte bara den enskilde och hans närmaste&lt;br&gt;lidande, utan även förorsakar samhället kostnader i form av produk-&lt;br&gt;tionsbortfall, vård m.m. Ett skuldsaneringsinstitut bör därför enligt&lt;br&gt;min mening utformas så att det rehabiliterande syftet framträder klart.&lt;br&gt;Samtidigt måste detta rehabiliterande syfte vägas mot de enskilda&lt;br&gt;borgenärernas berättigade intresse av att få behålla sin fordringsrätt&lt;br&gt;ograverad. Även detta är i förlängningen ett samhällsintresse. Av det&lt;br&gt;sagda följer att det är av största vikt att skuldsaneringsinstitutet&lt;br&gt;utformas med rekvisit som på ett balanserat sätt tillgodoser dessa i&lt;br&gt;viss mån motstående intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat syfte är att ett skuldsaneringssystem kan verka preventivt&lt;br&gt;i så måtto att färre människor hamnar i situationer med övermäktig&lt;br&gt;skuldbelastning i och med att det inte blir lika lätt att erhålla krediter.&lt;br&gt;Ytterligare ett syfte kan sägas vara att ett skuldsaneringssystem skall&lt;br&gt;gynna borgenärskollektivet på så sätt att gäldenären kan komma att&lt;br&gt;betala åtminstone någon del av sina skulder. Ett skuldsaneringssystem&lt;br&gt;bör alltså utformas så att det i realiteten ger borgenärerna vinst&lt;br&gt;jämfört med vad som är fallet i dag. Med en riktig konstruktion&lt;br&gt;gynnar ett skuldsaneringssystem alltså både gäldenären och hans&lt;br&gt;borgenärer. Och därmed samhället i stort som kan besparas kostnader&lt;br&gt;på olika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från de utgångspunkter jag nu har redovisat bör ett skuldsanerings-&lt;br&gt;system i huvudsak vara uppbyggt på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skuldsaneringssystem bör genomgående bygga på gäldenärens&lt;br&gt;eget agerande. Det är gäldenären själv som primärt bör ta initiativ till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att lösa sina ekonomiska problem. Det är viktigt att gäldenären visar Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;en uppriktig vilja att komma till rätta med problemen och att han ak-&lt;br&gt;tivt bidrar till den utredning som kan krävas på olika stadier av för-&lt;br&gt;farandet. I gengäld skall det allmänna tillhandahålla de instrument&lt;br&gt;som behövs för att en skuldsanering skall kunna genomföras under&lt;br&gt;ordnade former. I ett första steg bör det allmänna bidra med informa-&lt;br&gt;tion, vägledning och rådgivning kring privatekonomiska frågor i all-&lt;br&gt;mänhet och kring frågor om skuldsanering i synnerhet. Om gäldenä-&lt;br&gt;ren inte uppfyller lagens kriterier för skuldsanering bör han kunna få&lt;br&gt;upplysning om detta redan i detta första steg. Om gäldenären däremot&lt;br&gt;bedöms uppfylla skuldsaneringslagens kriterier bör syftet vara att&lt;br&gt;gäldenären och borgenärerna redan i detta skede skall kunna komma&lt;br&gt;överens om en skuldsanering och att ärendet över huvud taget inte&lt;br&gt;skall behöva gå vidare. Detta första steg, med inriktning på rådgiv-&lt;br&gt;ning och frivillighet, bör i huvudsak falla utanför en lagreglering. Det&lt;br&gt;bör dock i skuldsaneringslagen införas ett åläggande för kommunerna&lt;br&gt;att lämna skuldsatta personer råd och anvisningar i frågor rörande&lt;br&gt;skuldsanering. I den delen kan man arbeta vidare med vad som redan&lt;br&gt;pågår i olika kommuner med budgetrådgivning inom socialtjänsten&lt;br&gt;eller inom den konsumentvägledande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett andra steg bör en insolvent och kraftigt skuldsatt gäldenär&lt;br&gt;kunna ansöka om skuldsanering hos en myndighet. Jag återkommer&lt;br&gt;snart till frågan om valet av prövningsmyndighet men kan redan nu&lt;br&gt;nämna att jag har stannat för kronofogdemyndigheten som prövnings-&lt;br&gt;myndighet i detta andra steg. Där skall tillhandahållas ett lagreglerat&lt;br&gt;system som underlättar för gäldenärema att nå frivilliga överens-&lt;br&gt;kommelser med sina borgenärer. Förhållandevis stränga rekvisit bör&lt;br&gt;gälla för att ett skuldsaneringsförfarande skall kunna inledas hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten. I denna fas skall gäldenären under en period&lt;br&gt;vara skyddad mot indrivningsåtgärder och då ges tillfälle att reda ut&lt;br&gt;sin totala ekonomiska situation under kronofogdemyndighetens över-&lt;br&gt;inseende. Detta steg skall kunna mynna ut i att gäldenären träffar en&lt;br&gt;överenskommelse med samtliga sina borgenärer om en betalningsplan&lt;br&gt;som löper under normalt fem år. Om gäldenären fullföljer betalnings-&lt;br&gt;planen, skall han därefter i princip vara befriad från sina gamla&lt;br&gt;skulder. Förfarandet skall kunna avslutas med att kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten fastställer parternas överenskommelse i ett beslut. Kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten skall emellertid inte kunna fastställa en skuldsanering&lt;br&gt;mot gäldenärens eller någon borgenärs vilja. Kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;skall också under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar kunna&lt;br&gt;avslå en ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall inte samtliga borgenärer godtar en skuldsanering, men&lt;br&gt;de i lagen grundläggande förutsättningarna ändå är för handen, bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol i ett tredje steg mot någon eller några borgenärers vilja Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kunna beslut om skuldsanering. Rättssäkerhetsskäl kräver att ett&lt;br&gt;sådant tvångsmässigt ingrepp i parternas inbördes förhållanden sker&lt;br&gt;under de betryggande former som ett domstolsförfarande utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av effektivitets- och kostnadsskäl samt med hänsyn till rättssäker-&lt;br&gt;heten är det av största vikt att de tre stegen är väl integrerade i&lt;br&gt;varandra. Således bör de grundläggande kriterierna för att erhålla&lt;br&gt;skuldsanering genomgående vara desamma. Visserligen står det gäl-&lt;br&gt;denären fritt att utanför det reglerade skuldsaneringsförfarandet träffa&lt;br&gt;överenskommelser med sina borgenärer av i princip vilket innehåll&lt;br&gt;som helst. Men vid den rådgivning som ges under medverkan av&lt;br&gt;myndigheter och vid den prövning som görs hos kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten och i nästa fas domstolen bör enhetliga kriterier tillämpas.&lt;br&gt;Dessa kriterier bör vara att gäldenären själv medverkar till en&lt;br&gt;fullständig och korrekt utredning (lojalitetskriterium), att han är&lt;br&gt;insolvent och inte under överskådlig tid bedöms kunna infria sina&lt;br&gt;förpliktelser (ett kvalificerat insolvenskriterium) och att en&lt;br&gt;skuldsanering inte kan verka stötande (allmänt skälighetskriterium).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt svensk rätt gäller att en gäldenär - i vart fall om han är en&lt;br&gt;fysisk person - efter konkurs, som inte avslutas genom ackord, allt-&lt;br&gt;jämt svarar för hela det belopp av skulderna som inte har betalats. En&lt;br&gt;gäldenär som vill uppnå en definitiv eftergift från borgenärernas sida&lt;br&gt;måste med nuvarande ordning få till stånd ett ackord. Den insolvens-&lt;br&gt;rättsliga behandlingen av privatpersoner är alltså förhållandevis sträng&lt;br&gt;enligt svensk rätt. Den i amerikansk och engelsk rätt förekommande&lt;br&gt;formen av skuldbefrielse (discharge) i konkurs (avsnitt 3.1) står i klar&lt;br&gt;motsättning till den i Sverige erkända principen om konkursgälde-&lt;br&gt;närens ansvar för kvarstående skulder. Det kan inte gärna komma i&lt;br&gt;fråga att endast beträffande en viss grupp av insolventa gäldenärer&lt;br&gt;överge en grundläggande insolvensrättslig princip. Detta talar för att&lt;br&gt;en skuldsaneringslag bör vara fristående från konkursinstitutet.&lt;br&gt;Vidare finns det en annan viktig skillnad mellan skuldsanering och&lt;br&gt;konkurs; den förra och rehabiliteringsinriktade ordningen tar sikte på&lt;br&gt;gäldenärens framtida inkomster och tillgångar som underlag för betal-&lt;br&gt;ning av en viss skuldmassa, medan den senare och exekutionsinrikta-&lt;br&gt;de syftar till att göra det möjligt för borgenärerna att vid ett tillfälle&lt;br&gt;ta i anspråk gäldenärens samtliga då befintliga tillgångar för betalning&lt;br&gt;av fordringarna. Denna skillnad talar också för att hålla i sär kon-&lt;br&gt;kurs- och skuldsaneringsinstituten. Även det förhållandet att likabe-&lt;br&gt;handlingsprincipen, dvs. principen om att alla fordringar som om-&lt;br&gt;fattas av en skuldsanering skall behandlas lika, bör gälla vid skuld-&lt;br&gt;sanering talar mot att förena skuldsanering och konkurs i ett och&lt;br&gt;samma förfarande. Man kan t.ex. inte gärna tillämpa förmånsrätts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagens regler vid fastställande av utdelning i den &amp;quot;egentliga&amp;quot; kon- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kursen och därefter förklara att lagens förmånsordning inte alls eller&lt;br&gt;endast delvis skall tillämpas såvitt gäller restskulderna. Ett skuld-&lt;br&gt;saneringsförfarande bör alltså vara fristående från konkurs- och&lt;br&gt;ackordsinstituten. Vissa regler behövs givetvis för förhållandet mellan&lt;br&gt;dessa institut och ett skuldsaneringsinstitut, men skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farandet bör inte vara kopplat till exempelvis konkursförfarandet. Jag&lt;br&gt;instämmer i denna del helt i Insolvensutredningens överväganden. Ett&lt;br&gt;skuldsaneringsinstitut bör alltså regleras i en särskild från regleringen&lt;br&gt;av konkurs och ackord fristående lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett skuldsaneringssystem skall kunna tjäna sina syften bör&lt;br&gt;skuldsaneringsinstitutet vara generellt, dvs. en skuldsanering bör i&lt;br&gt;görligaste mån omfatta alla gäldenärens skulder. Det bör alltså vara&lt;br&gt;präglat av en totalsyn och vara utformat som en totalreglering av&lt;br&gt;gäldenärens ekonomiska situation. Detta innebär bl.a. att det all-&lt;br&gt;männas fordringar på skatter och avgifter bör omfattas av en skuld-&lt;br&gt;sanering. Det kan dock behöva göras undantag för vissa fordringar.&lt;br&gt;I så fall bör starka skäl tala för att undantag görs. Exempelvis bör&lt;br&gt;familjerättsliga underhållsbidrag inte omfattas av en skuldsanering.&lt;br&gt;Fordringar förenade med säkerhet i form av pant bör inte heller om-&lt;br&gt;fattas av en skuldsanering till den del panten förslår till betalning av&lt;br&gt;fordringen. Vissa andra undantag bör också göras. Så många typer&lt;br&gt;av fordringar som möjligt bör dock omfattas och de fordringar som&lt;br&gt;omfattas av en skuldsanering bör i allmänhet behandlas lika. Det skall&lt;br&gt;alltså som huvudregel inte spela någon roll vilken karaktär en fordran&lt;br&gt;har eller på vilket sätt den har uppkommit. Likabehandlingsprincipen&lt;br&gt;bör med andra ord så långt som möjligt vara vägledande för för-&lt;br&gt;hållandet mellan de fordringar som omfattas av en skuldsanering. En&lt;br&gt;konsekvens av likabehandlingsprincipen är att en överenskommelse&lt;br&gt;mellan gäldenären och någon borgenär som tillförsäkrar borgenären&lt;br&gt;bättre villkor än som följer av skuldsaneringen bör vara ogiltig. Det&lt;br&gt;finns nämligen ingen anledning att rättsordningen skall ställa sig&lt;br&gt;bakom sådana illojala sidoöverenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skuldsaneringssystem innebär att ingrepp görs i bestående rätts-&lt;br&gt;liga relationer i det att betalningsförpliktelser ändras. I övrigt bör ett&lt;br&gt;skuldsaneringsinstitut enligt min mening utformas så att olika rättsliga&lt;br&gt;institut inte rubbas. Man bör i stället anpassa ett skuldsaneringssystem&lt;br&gt;till befintliga institut och exempelvis låta den civilrättsliga syste-&lt;br&gt;matiken och allmänna civilrättsliga principer få slå igenom även i&lt;br&gt;skuldsaneringssammanhang. I det följande kommer jag, utan anspråk&lt;br&gt;på fullständighet, att redovisa hur den föreslagna skuldsaneringslagen&lt;br&gt;förhåller sig till vissa delar av civilrätten. Det får i övrigt ankomma&lt;br&gt;på de rättstillämpande organen att i enskildheter avgöra hur skuldsa-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;neringsinstitutet skall passas in i det civilrättsliga regelsystemet. En Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;aspekt på frågan om ett skuldsaneringsinstituts förhållande till exem-&lt;br&gt;pelvis det civilrättsliga systemet är hur en skuldsanering förhåller sig&lt;br&gt;till skilda ogiltighets- och jämkningsregler. En rättshandling som&lt;br&gt;konstituerar en förpliktelse för gäldenären och som är ogiltig kan&lt;br&gt;naturligtvis inte heller göras gällande i ett skuldsaneringsammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ogiltigheten skulle fastställas efter det att gäldenären har erhållit&lt;br&gt;skuldsanering, innebär det givetvis att vad gäldenären har betalt&lt;br&gt;borgenären enligt den betalningsplan som kan vara förenad med en&lt;br&gt;skuldsanering skall gå åter. En fordran som gäldenären anser vara&lt;br&gt;ogiltig bör han bestrida. Som jag senare kommer att utveckla (avsnitt&lt;br&gt;4.6.10) bör en sådan fordran inte omfattas av en skuldsanering.&lt;br&gt;Skuldsaneringssystemets förhållande till civilrättsliga ogiltighetsregler&lt;br&gt;erbjuder därför inga särskilda problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några ord bör dock sägas om civilrättsliga jämkningsregler och hur&lt;br&gt;ett skuldsaneringsinstitut förhåller sig till sådana. Inom civilrätten&lt;br&gt;finns olika regler om jämkning av förpliktelser, dvs. regler om att&lt;br&gt;innehållet i en förpliktelse i efterhand kan justeras under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar, som inte nödvändigtvis behöver vara knutna till ändrade&lt;br&gt;förhållanden. En sådan regel är generalklausulen inom förmögenhets-&lt;br&gt;rätten i 36 § avtalslagen. Regler av nu nämnt slag har kommit till för&lt;br&gt;att man i vissa särskilda fall skall kunna korrigera tidigare uppkomna&lt;br&gt;förpliktelser. Det förhållandet att en tillämpning av en jämkningsregel&lt;br&gt;och en skuldsanering kan leda till samma resultat beträffande en viss&lt;br&gt;fordran får inte skymma att det är en grundläggande skillnad mellan&lt;br&gt;instituten. Ett skuldsaneringsinstitut syftar till en bedömning av hur&lt;br&gt;en &amp;quot;överskuldsatt” gäldenär skall på längre sikt kunna göra rätt för&lt;br&gt;sig i fråga om samtliga förpliktelser. Det är alltså snävt insolvens-&lt;br&gt;rättsligt till sin karaktär. Jämkningsreglerna har inte alls den&lt;br&gt;karaktären. I stället möjliggör de - som exempelvis generalklausulen&lt;br&gt;i 36 § avtalslagen - justering av enskilda förpliktelser på grund av&lt;br&gt;helt andra omständigheter än gäldenärens bristande betalningsför-&lt;br&gt;måga. Jämkningsreglerna i den familjerättsliga lagstiftningen möj-&lt;br&gt;liggör normalt inte jämkning på grund av att gäldenären har en stor&lt;br&gt;total skuldbörda. Som jag återkommer till bör ett skuldsanerings-&lt;br&gt;institut inte innehålla några bestämmelser som möjliggör en prövning&lt;br&gt;och därmed förenad särbehandling av enstaka fordringsförhållanden.&lt;br&gt;Ett skuldsaneringsinstitut och de civilrättsliga jämkningsreglerna har&lt;br&gt;alltså initierats med helt olika syften och är avsedda att verka i helt&lt;br&gt;olika sammanhang. I ett vidare perspektiv är det fråga om två helt&lt;br&gt;olika komponenter i rättssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att betona att ett skuldsaneringssystem inte får&lt;br&gt;skada den allmänna betalningsmoralen. Systemet måste utformas så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det klart framgår att en skuldsanering är något extraordinärt som Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kan tillgripas endast i situationer med extrema skuldsättningsproblem.&lt;br&gt;Det måste också klargöras att en skuldsanering är förenad med om-&lt;br&gt;fattande uppoffringar från den som erhåller skuldsanering. Det nu&lt;br&gt;sagda bör visa sig på bl.a. följande två sätt. En lagreglerad skuld-&lt;br&gt;sanering bör för det första inte få ske om det skulle verka stötande&lt;br&gt;från allmän synpunkt. Att i en författning närmare precisera vad som&lt;br&gt;är stötande från allmän synpunkt går dock knappast att göra generellt.&lt;br&gt;Regleringen skulle riskera att bli alldeles för stel om man i lag lade&lt;br&gt;fast bestämda kriterier för detta. Det bör därför bli fråga om en be-&lt;br&gt;dömning som i sista hand domstol har att göra i det enskilda fallet.&lt;br&gt;För det andra bör möjligheterna till omprövning av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering vara begränsade. Det finns givetvis ett starkt intresse&lt;br&gt;av att regleringen är så slutgiltig som möjligt och att ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering inte skall kunna rivas upp hur som helst. Ett skuld-&lt;br&gt;saneringsinstitut bör med andra ord till sin karaktär i huvudsak vara&lt;br&gt;definitivt. Trots detta bör det i vissa fall finnas möjlighet till&lt;br&gt;omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan aspekt som jag något vill beröra i detta sammanhang är&lt;br&gt;hur ett skuldsaneringsinstitut förhåller sig till den europeiska&lt;br&gt;konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).&lt;br&gt;I artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till konventionen skyddas&lt;br&gt;den enskilda äganderätten. Det skyddet innebär bl.a. att ingen må&lt;br&gt;berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i lag. Skyddet omfattar såväl fysiska som&lt;br&gt;juridiska personer. Med egendom avses t.ex. fordringar. En skuld-&lt;br&gt;sanering enligt mitt förslag innebär inte att den enskilde borgenären&lt;br&gt;berövas äganderätten till sin fordran utan innebär att hans möjlighet&lt;br&gt;att göra den gällande begränsas eller upphör. Rätten att göra en&lt;br&gt;fordran gällande i de fall gäldenären är kvalificerad för skuldsanering&lt;br&gt;är emellertid till övervägande del enbart av formell natur, eftersom&lt;br&gt;borgenären i dessa fall regelmässigt inte kan påräkna att någonsin få&lt;br&gt;betalt för sin fordran. Däremot kan en skuldsanering bidra till att han&lt;br&gt;åtminstone får någon del av fordran betald. En skuldsaneringslag&lt;br&gt;utformad på det sätt jag föreslår kommer därför inte i konflikt med&lt;br&gt;Europakonventionens bestämmelser om skydd för den enskilda ägan-&lt;br&gt;derätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall jag redovisa mina överväganden på olika punk-&lt;br&gt;ter. Redan Insolvensutredningen påpekar emellertid svårigheterna&lt;br&gt;med att diskutera en isolerad fråga utan att samtidigt komma in på&lt;br&gt;andra frågor av betydelse. Gränserna mellan de olika avsnitten kan&lt;br&gt;därför inte iakttas till fullo när jag går närmare in på de olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komponenterna i ett skuldsaneringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förfarandets tre steg - handläggande myndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Skuldsaneringsförfarandet skall vara uppbyggt i tre&lt;br&gt;steg. I det första steget - som i huvudsak bör falla utanför den&lt;br&gt;lagreglerade skuldsaneringen - skall gäldenären söka nå frivilliga&lt;br&gt;uppgörelser med sina borgenärer. I det steget skall gäldenären&lt;br&gt;kunna få råd och anvisningar av kommunen. Kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten skall i ett andra steg kunna besluta om frivillig skuldsanering&lt;br&gt;under förutsättning att gäldenären och hans borgenärer är överens.&lt;br&gt;Om denna förutsättning brister skall kronofogdemyndigheten kun-&lt;br&gt;na överlämna ett ärende om skuldsanering till tingsrätten som i ett&lt;br&gt;tredje steg skall kunna besluta om tvingande skuldsanering. All-&lt;br&gt;män rättshjälp skall inte kunna beviljas i ärenden enligt skuld-&lt;br&gt;saneringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningen föreslår att tingsrätten&lt;br&gt;skall vara handläggande myndighet och att rätten vid behov skall&lt;br&gt;kunna förordna en god man att bistå gäldenären med att utreda den-&lt;br&gt;nes personliga och ekonomiska förhållanden och att upprätta ett&lt;br&gt;förslag till hur skulderna skall avvecklas. Utredningens förslag&lt;br&gt;innehåller inte någon regel som uttryckligen hindrar att det beviljas&lt;br&gt;allmän rättshjälp i ett skuldsaneringsärende, även om utredningen&lt;br&gt;utgår ifrån att sådan rättshjälp inte kan beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utred-&lt;br&gt;ningens förslag eller lämnar det utan erinran i denna del. Många&lt;br&gt;remissinstanser förordar dock att kronofogdemyndigheten skall vara&lt;br&gt;handläggande myndighet. Av dessa instanser är det flera som gärna&lt;br&gt;ser en uppdelning mellan kronofogdemyndighet och domstol vad&lt;br&gt;gäller handläggningsans varet. Den huvudsakliga tanken bakom dessa&lt;br&gt;synpunkter är att kronofogdemyndigheten på ett effektivt sätt kan&lt;br&gt;bära ansvaret för utredningen i ärendet, medan domstolen fattar de&lt;br&gt;avgörande besluten. En instans föreslår att det inrättas regionala&lt;br&gt;skuldsaneringsnämnder som i administrativt hänseende är knutna till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som har framgått av min tidigare redo-&lt;br&gt;görelse har utformningen av ett skuldsaneringsförfarande diskuterats&lt;br&gt;i olika sammanhang. I dessa diskussioner har valet av handläggande&lt;br&gt;myndighet stått i centrum för diskussionen. Skuldkommittén tecknade&lt;br&gt;i sitt betänkande Hushållens skuldsättning (SOU 1988:55) en skiss till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hur ett skuldsaneringsförfarande skulle kunna vara organiserat. I Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;denna skiss hade kronofogdemyndigheten en central roll som hand-&lt;br&gt;läggande myndighet av skuldsaneringsärenden. Insolvensutredningens&lt;br&gt;förslag bygger i stället på att förfarandet är koncentrerat till allmän&lt;br&gt;underrätt, dvs. tingsrätt. I ett större perspektiv ges dock såväl krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten som de sociala myndigheterna viktiga uppgifter i&lt;br&gt;förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är flera krav som måste ställas på den myndighet som skall&lt;br&gt;fatta beslut i ärenden om skuldsanering. Även om ett skuldsanerings-&lt;br&gt;förfarande inte innebär rättskipning, så innefattar det förändringar i&lt;br&gt;civilrättsliga förhållanden och i relationer mellan det allmänna och en&lt;br&gt;skattskyldig. Bedömningarna som skall göras kräver också erfarenhet&lt;br&gt;av insolvensrättsliga problem. Av vikt är dessutom att den hand-&lt;br&gt;läggande myndigheten uppfattas som opartisk. Slutligen bör den&lt;br&gt;handläggande myndigheten vara lokalt förankrad och vara organiserad&lt;br&gt;så att den kan lösa uppgiften utan alltför stora påfrestningar resurs-&lt;br&gt;mässigt. Insolvensutredningen går igenom dessa krav och konstaterar&lt;br&gt;att såväl kronofogdemyndigheterna som tingsrättsorganisationen&lt;br&gt;svarar mot dessa krav. Utredningens val faller dock på domstolen,&lt;br&gt;framför allt därför att den anses bäst svara mot kravet på opartiskhet&lt;br&gt;och vara bäst skickad att handlägga ärenden med inslag av ingrepp&lt;br&gt;i civilrättsliga förhållanden. Utredningen framhåller dock att detta val&lt;br&gt;inte utesluter kronofogdemyndigheten från att ha en aktiv roll att&lt;br&gt;spela i ett skuldsaneringsförfarande. Utredningen nämner också som&lt;br&gt;en tredje möjlighet att falla tillbaka på de uppgifter som åvilar&lt;br&gt;socialnämnd inom ramen för dess funktion enligt socialtjänstlagen.&lt;br&gt;Utredningen säger även att man kan tänka sig kombinationer av dessa&lt;br&gt;olika myndigheter som handläggande instans i skuldsaneringsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de nordiska grannländerna har alla de nu nämnda myndigheternas&lt;br&gt;motsvarigheter aktiva roller i skuldsaneringsförfarandet. Regel-&lt;br&gt;systemen i Danmark, Finland och Norge uppvisar dock inbördes&lt;br&gt;skillnader. I Danmark är beslutsfunktionen helt och hållet förbehållen&lt;br&gt;domstol, medan utredningsfunktionen i praktiken vilar på den gode&lt;br&gt;mannen som domstolen förordnar. I Finland är systemet snarlikt det&lt;br&gt;danska. I Norge däremot är beslutsfunktionen delad mellan kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten (namsmannen) och domstolen (namsretten). Där har&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten en framträdande roll vad gäller utrednings-&lt;br&gt;funktionen, även om det också i det norska systemet är möjligt att&lt;br&gt;anlita en god man som utredare. Den norska lagen är den enda av de&lt;br&gt;nordiska lagarna som har en tydlig uppdelning i en frivillig och en&lt;br&gt;tvingande form av skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagens tillkännagivande anges att den norska modellen med&lt;br&gt;erforderlig anpassning till svenska förhållanden synes vara den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpligaste vägen att gå, särskilt med tanke på att den norska lagen Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;främjar en frivillig skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för mig är givetvis vad riksdagen har uttalat. Som&lt;br&gt;jag tidigare har sagt ger riksdagens uttalande också stort utrymme för&lt;br&gt;att tillvarata vad Insolvensutredningen föreslår även vad gäller orga-&lt;br&gt;nisationen av förfarandet och enskildheter i det. Jag anser att det i&lt;br&gt;allra högsta grad är en framkomlig väg att utgå ifrån den principiella&lt;br&gt;uppdelningen i den norska modellen mellan en frivillig och en&lt;br&gt;tvingande form av skuldsanering. Härigenom markeras tydligt att det&lt;br&gt;primärt är fråga om att komma fram till en uppgörelse mellan borge-&lt;br&gt;närerna och gäldenären. Med utgångspunkt från denna uppdelning&lt;br&gt;och de krav Insolvensutredningen ställer upp kan man sedan välja&lt;br&gt;handläggande myndighet. Det som då kan konstateras är att att Insol-&lt;br&gt;vensutredningen anser att såväl kronofogdemyndigheten som tings-&lt;br&gt;rätten är väl skickad att handha ett skuldsaneringsförfarande och att&lt;br&gt;sociala instanser kan ha en funktion att fylla. Jag gör samma bedöm-&lt;br&gt;ning. De sociala myndigheternas medverkan i någon form torde ofta&lt;br&gt;vara motiverad. Dessa myndigheter kan dock inte handha ett skuldsa-&lt;br&gt;nerings förfarande i dess helhet då de saknar nödvändig juridisk&lt;br&gt;kompetens och erfarenhet av insolvensrättsliga frågor. Kommunen har&lt;br&gt;emellertid enligt socialtjänstlagen (1980:620) ett övergripande ansvar&lt;br&gt;för att ge den enskilde rätt till stöd och hjälp i olika situationer. Att&lt;br&gt;ett sådant stöd finns för dem som behöver det utgör dock en förutsätt-&lt;br&gt;ning för de följande stegen i förfarandet. Som jag återkommer till bör&lt;br&gt;det nämligen ställas höga krav på innehållet i de ansökningar om&lt;br&gt;skuldsanering som skall kunna ges in i steg två av förfarandet. Den&lt;br&gt;kommunala budgetrådgivningen inom socialtjänsten och inom konsu-&lt;br&gt;mentvägledningen bör också i övrigt ha en central roll att spela i&lt;br&gt;skuldsaneringsförfarandet. Genom olika former av ekonomisk rådgiv-&lt;br&gt;ning kan de kommunala myndigheterna bidra till att förebygga &amp;quot;över-&lt;br&gt;skuldsättning&amp;quot;. I de fall där det redan har gått så långt att en gäldenär&lt;br&gt;inte klarar av sin skuldbörda är det ofta naturligt att gäldenären&lt;br&gt;etablerar kontakt med någon rådgivande myndighet för att få bistånd&lt;br&gt;av olika slag. I dessa sammanhang bör dessa myndigheter aktivt&lt;br&gt;kunna medverka till att en skuldsanering aktualiseras. Redan på detta&lt;br&gt;stadium kan ett inte obetydligt antal gäldenärer med skuldproblem få&lt;br&gt;sådan hjälp att deras problem finner en lösning. Det kan dessutom&lt;br&gt;vara värdefullt om det finns någon myndighet som kan vara behjälp-&lt;br&gt;lig med råd och annat bistånd vid en ansökan om skuldsanering. Ett&lt;br&gt;åliggande för kommunerna att lämna skuldsatta personer råd och stöd&lt;br&gt;bör därför införas. Härigenom preciseras det generella ansvar kom-&lt;br&gt;munerna bär enligt socialtjänstlagen. Det bör dock stå en kommun&lt;br&gt;fritt att avgöra om socialnämnden, konsumentvägledare eller någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan skall svara för denna uppgift. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både kronofogdemyndigheterna och tingsrätterna har erforderlig&lt;br&gt;juridisk kompetens och erfarenhet av insolvensrättsliga frågor. Båda&lt;br&gt;organisationerna har personella och andra resurser att handlägga ett&lt;br&gt;skuldsaneringsförfarande. Även lokal förankring finns i båda orga-&lt;br&gt;nisationerna. Såväl kronofogdemyndigheten som tingsrätten har redan&lt;br&gt;vissa grundläggande regelsystem för förfarandet. Jag syftar då främst&lt;br&gt;på förvaltningslagen (1986:223) respektive lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsärenden (ärendelagen). Dessa grundläggan-&lt;br&gt;de regelsystem måste givetvis kompletteras med ett flertal förfarande-&lt;br&gt;regler för just ett skuldsaneringsförfarande. Frågan blir egentligen&lt;br&gt;hur man skall kunna utnyttja olika organisationer på bästa sätt. Jag&lt;br&gt;gör därvid följande överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att man skall kunna åstadkomma ett på lång sikt effektivt skuld-&lt;br&gt;saneringssystem är det av största vikt att människor med ekonomiska&lt;br&gt;problem på det lokala planet har tillgång till kvalificerad privat-&lt;br&gt;ekonomisk rådgivning. Det är därför viktigt att de kommunala bud-&lt;br&gt;getrådgivarna inom socialtjänsten och konsumentvägledningen får&lt;br&gt;kunskaper beträffande skuldsanering och lagen därom och ges resur-&lt;br&gt;ser för att organisera sådan verksamhet. Sådan verksamhet pågår&lt;br&gt;redan på många håll i landet. Detta är en nödvändig förutsättning för&lt;br&gt;att systemet totalt sett skall kunna fungera och för att inriktningen på&lt;br&gt;frivillighet skall vara framträdande. Detta inledande skede, dvs. det&lt;br&gt;första steget i skuldsaneringssystemet, bör emellertid inte omfattas av&lt;br&gt;en skuldsaneringslag mer än indirekt. Målet bör vara att det stora&lt;br&gt;flertalet fall av skuldsanering skall kunna lösas under detta stadium,&lt;br&gt;antingen genom att gäldenären själv kommer överens med sina borge-&lt;br&gt;närer eller att han får klart för sig att han inte uppfyller kriterierna&lt;br&gt;för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. Förekomsten av en&lt;br&gt;skuldsaneringslag torde här bli betydelsefull för den verksamhet med&lt;br&gt;budgetrådgivning som äger rum i det första steget. En lag torde så-&lt;br&gt;lunda utgöra ett viktigt instrument för budgetrådgivarnas arbete såtill-&lt;br&gt;vida att enhetliga kriterier finns att hålla sig till och att det i för-&lt;br&gt;längningen finns en tvångsmöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheterna har stor erfarenhet av insolvensrättsliga&lt;br&gt;problem. Både som verkställande myndighet enligt utsökningsbalken&lt;br&gt;och som tillsynsmyndighet i konkurs kommer kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;terna dagligen i nära kontakt med frågor som har med skuldsanering&lt;br&gt;att göra. Kronofogdemyndigheterna är vidare statens borgenärsföre-&lt;br&gt;trädare i många fall, vilket också bidrar till att de har kunskaper om&lt;br&gt;problematiken. Även i denna funktion får kronofogdemyndigheterna&lt;br&gt;syssla med frågor som är närbesläktade med sådana som blir aktuella&lt;br&gt;i ett skuldsaneringsförfarande. Vid flera kronofogdemyndigheter har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också förekommit projekt avseende skuldsanering i olika former. Det Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;nu sagda gör att kronofogdemyndigheterna passar mycket bra för att&lt;br&gt;ha hand om det andra steget i ett skuldsaneringsförfarande. Mycket&lt;br&gt;talar också för att tyngdpunkten i förfarandet bör ligga här. Detta steg&lt;br&gt;i förfarandet bör innefatta huvuddelen av utredningen i förfarandet&lt;br&gt;och de huvudsakliga borgenärskontakterna. Förfarandet i detta steg&lt;br&gt;bör syfta till att en frivillig skuldsanering kan nås. Härigenom&lt;br&gt;markeras att gäldenärens skuldproblem i första hand skall lösas på&lt;br&gt;frivillighetens väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om kronofogdemyndigheten kan anses som&lt;br&gt;olämplig att handha skuldsaneringsärenden mot den bakgrunden att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i vissa fall företräder det allmänna som kan&lt;br&gt;vara en av flera borgenärer som deltar i ett skuldsaneringsförfarande.&lt;br&gt;Frågan är om kronofogdemyndigheten därigenom kan anses inta nå-&lt;br&gt;got slag av motpartsställning till gäldenären eller de övriga borge-&lt;br&gt;närerna. Enligt min mening kan man inte bortse från att så faktiskt&lt;br&gt;kan vara fallet. Jag är däremot inte beredd att därav dra slutsatsen att&lt;br&gt;det föreligger risk för att kronofogdemyndigheten på ett otillbörligt&lt;br&gt;sätt skulle verka för att det allmänna tillskansas förmåner i för-&lt;br&gt;farandet. Det åligger alltid en myndighet att i sin verksamhet iaktta&lt;br&gt;objektivitet och opartiskhet. Det finns särskild anledning att beakta att&lt;br&gt;förfarandet hos kronofogdemyndigheten inte mot någon annan borge-&lt;br&gt;närs vilja kan leda till att en skuldsanering fastställs hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Jag anser alltså att kronofogdemyndigheten inte kan an-&lt;br&gt;ses olämplig att av det nu diskuterade skälet handha ett andra steg i&lt;br&gt;ett skuldsaneringsförfarande utformat som jag har skisserat, där bl.a.&lt;br&gt;likabehandlingsprincipen, dvs. att samtliga fordringar skall behandlas&lt;br&gt;lika, har en framträdande plats. Som jag senare återkommer till (av-&lt;br&gt;snitt 4.8.2) bör dessutom skattemyndigheten - och inte kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten - företräda det allmänna när det gäller krav på skatter&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. i samband med det möte om en skuldsaneringslag som Justi-&lt;br&gt;tiedepartementet höll den 4 november 1993 framfördes från vissa håll&lt;br&gt;farhågor om att det kan bli svårt för kronofogdemyndigheterna att&lt;br&gt;hantera sina olika roller om de får ett större ansvar för skuld-&lt;br&gt;saneringsärendena. De skall då fullgöra uppgifter dels som verk-&lt;br&gt;ställande, dels som skuldsanerande myndighet. Dessa uppgifter kan&lt;br&gt;komma att hamna i ett motsatsförhållande till varandra. Exempel på&lt;br&gt;sådana problem kan hämtas från kronofogdemyndigheternas roller&lt;br&gt;som tillsynsmyndighet i konkurs och som handläggande myndighet&lt;br&gt;när det gäller den summariska processen. Det sades också att det för&lt;br&gt;allmänheten kan vara svårt att skilja på kronofogdemyndigheternas&lt;br&gt;olika roller. Enligt min mening finns det all anledning att vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppmärksam på dessa farhågor. Men jag kan inte se att man av dessa Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skäl skall behöva avstå ifrån att välja kronofogdemyndigheterna som&lt;br&gt;handläggande myndighet av steg två i skuldsaneringsförfarandet. De&lt;br&gt;skäl i övrigt som jag tidigare har redovisat talar med sådan styrka för&lt;br&gt;att låta kronofogdemyndigheterna handha det andra steget i ett skuld-&lt;br&gt;saneringsförfarande. Vid mötet den 4 november framhöll också vissa&lt;br&gt;företrädare för kronofogdemyndigheterna att uppgiften faller väl in&lt;br&gt;under vad kronofogdemyndigheterna skall syssla med. Jag förordar&lt;br&gt;av dessa skäl att kronofogdemyndigheterna skall handha det andra&lt;br&gt;steget i skuldsaneringsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon frivillig skuldsanering hos kronofogdemyndigheten inte&lt;br&gt;kan komma till stånd vidtar det tredje steget, som kan mynna ut i ett&lt;br&gt;beslut om tvingande skuldsanering, dvs. ett beslut varigenom&lt;br&gt;fordringar mot borgenärernas vilja sätts ned eller helt faller bort.&lt;br&gt;Detta är ett mycket allvarligt och långtgående ingrepp i parternas&lt;br&gt;mellanhavanden. Jag anser i likhet med många remissinstanser att&lt;br&gt;beslut om sådana ingrepp inte bör fattas av någon annan instans än&lt;br&gt;domstol (jfr artikel 6 i Europakonventionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket framträdande plats i Insolvensutredningens förslag intar&lt;br&gt;den av Insolvensutredningen föreslagna gode mannen. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att rätten vid behov skall kunna förordna en god man att bistå&lt;br&gt;gäldenären med att utreda dennes personliga och ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden och att upprätta förslag till hur skulderna skall avvecklas.&lt;br&gt;Enligt förslaget bör den gode mannen vara lagfaren. Detta är dock&lt;br&gt;inget absolut krav. Utredningen förutsätter emellertid att uppdraget&lt;br&gt;som god man regelmässigt anförtros en advokat. Enligt förslaget skall&lt;br&gt;den gode mannen arvoderas av allmänna medel enligt en särskild&lt;br&gt;taxa. Utredningen poängterar att förordnande av god man inte bör&lt;br&gt;vara obligatoriskt. Det skall - enligt utredningen - föreligga ett&lt;br&gt;konkret behov för att god man skall förordnas. Den gode mannen&lt;br&gt;skall enligt förslaget kunna förordnas på olika stadier av förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser lämnar utredningens förslag vad gäller den&lt;br&gt;gode mannen utan erinran. I våra nordiska grannländer finns också&lt;br&gt;i samtliga fall en motsvarande funktion. I Danmark intar den gode&lt;br&gt;mannen en mycket central roll i förfarandet. I Finland och Norge är&lt;br&gt;den gode mannens roll nedtonad. I Norge ligger en stor del av utred-&lt;br&gt;ningsansvaret i stället på det som närmast motsvarar vår kronofogde-&lt;br&gt;myndighet. Några remissinstanser ifrågasätter om inte den gode man-&lt;br&gt;nen kan ersättas av kronofogdemyndigheten. Skälet härtill är huvud-&lt;br&gt;sakligen att kronofogdemyndigheten under alla förhållanden kommer&lt;br&gt;att ha en viktig uppgift att fylla vid utredningen i ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsärende och att det därför kan vara rationellt att ta steget fullt ut&lt;br&gt;och låta kronofogdemyndigheten få det huvudsakliga ansvaret för ut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redningen. Riksdagen har i sitt beslut också antytt att kronofogde- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;myndigheten bör kunna ges en mer framträdande roll i förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har redan redovisat mina skäl för att låta kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;handha det huvudsakliga ansvaret som prövningsmyndighet. En starkt&lt;br&gt;bidragande orsak till detta val är just att myndigheten med sin sär-&lt;br&gt;skilda kompetens och sin organisation är mycket lämpad att handha&lt;br&gt;själva utredningen i ett skuldsaneringsärende. Enligt min mening är&lt;br&gt;det inte nödvändigt att skapa en ytterligare funktion, exempelvis i&lt;br&gt;form av en god man. Bl.a. kan det verka resurssplittrande. Det före-&lt;br&gt;faller vara bättre om man kan koncentrera utredningsansvaret på en&lt;br&gt;hand. Det bör kunna medföra att förfarandet blir såväl effektivare&lt;br&gt;som billigare. Jag föreslår därför att det övergripande utrednings-&lt;br&gt;ansvaret bör ligga på kronofogdemyndigheten. Det bör dock i det&lt;br&gt;sammanhanget påpekas att gäldenären själv bör bära en betydande del&lt;br&gt;av utredningsbördan. Som jag tidigare har redovisat bör gäldenären&lt;br&gt;därvid kunna påräkna visst stöd från de kommunala myndigheter som&lt;br&gt;sysslar med budgetrådgivning innan en ansökan om skuldsanering ges&lt;br&gt;in. De råd och den hjälp gäldenären därvid erhållit bör givetvis kunna&lt;br&gt;komma utredningen hos kronofogdemyndigheten tillgodo. Jag vill&lt;br&gt;också tillägga att det sagda innebär att kronofogdemyndigheten i varje&lt;br&gt;enskilt fall får bedöma hur mycket utredningsansvar som kan läggas&lt;br&gt;på gäldenären själv. Det säger sig självt att alla gäldenärer inte har&lt;br&gt;samma förutsättningar att själva bidra till utredningen på ett effektivt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som aktualiseras i detta sammanhang är om en gäl-&lt;br&gt;denär som ansöker om skuldsanering i ett sådant ärende bör kunna&lt;br&gt;beviljas allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429). Utred-&lt;br&gt;ningen konstaterar att allmän rättshjälp enligt praxis inte beviljas för&lt;br&gt;skuldsanering. Den praxis som utredningen hänvisar till innebär att&lt;br&gt;behov av allmän rättshjälp vid prövningen enligt 6 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;i vissa fall inte har ansetts föreligga i rättsliga angelägenheter som har&lt;br&gt;gällt uppgörelser med borgenärer om underhandsackord. Utredningen&lt;br&gt;konstaterar vidare att det inte synes särskilt väl förenligt med inne-&lt;br&gt;hållet i rättshjälpslagen att föra in regler om allmän rättshjälp i&lt;br&gt;skuldsaneringsärenden. Enligt utredningen rimmar det inte heller&lt;br&gt;särskilt väl med de reformer som de senaste åren har skett på rätts-&lt;br&gt;hjälpsområdet att föreslå en utvidgning av detta system för skuld-&lt;br&gt;saneringsärenden. Utredningen påtalar också att den av utredningen&lt;br&gt;föreslagna gode mannen i de allra flesta fall onödiggör en tillämpning&lt;br&gt;av rättshjälpslagen. Utredningens slutsats blir att inte föreslå några&lt;br&gt;regeländringar över huvud taget i rättshjälpslagen i anledning av att&lt;br&gt;en skuldsaneringslag införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har anfört anser jag att en skuldsaneringslag inte bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha någon motsvarighet till den av utredningen föreslagna funktionen Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;med en god man. Mitt ställningstagande i den delen gör att frågan om&lt;br&gt;allmän rättshjälp bör kunna beviljas i ett ärende enligt skuldsanerings-&lt;br&gt;lagen kommer i ett något annorlunda läge. Mitt förslag bygger emel-&lt;br&gt;lertid genomgående på principen om gäldenärens egen aktiva medver-&lt;br&gt;kan. De råd och anvisningar som gäldenären kan vara i behov av för&lt;br&gt;att upprätta en ansökan om skuldsanering m.m. bör kunna erhållas&lt;br&gt;genom de kommunala instanser som sysslar med budgetrådgivning&lt;br&gt;och liknande. Jag har flera gånger framhållit vikten av sådan verk-&lt;br&gt;samhet. Mitt förslag vilar dessutom på förutsättningen att sökande&lt;br&gt;gäldenärer erhåller vägledning av skriftligt informationsmaterial,&lt;br&gt;särskilt framtagna ansökningsblanketter m.m. Till detta kommer att&lt;br&gt;i första hand kronofogdemyndigheten, men även rätten om ett ärende&lt;br&gt;når dit, har ett allmänt ansvar för utredningen i ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende. Jag föreslår dessutom - vilket jag strax återkommer till - att&lt;br&gt;gäldenären skall upprätta förslaget till skuldsanering tillsammans med&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten. Det nu sagda innebär enligt min mening att&lt;br&gt;behovet av annat eller ytterligare bistånd inte är särskilt fram-&lt;br&gt;trädande. Till detta kommer - vilket också utredningen har varit inne&lt;br&gt;på - att en utvidgning av den allmänna rättshjälpen av statsfinansiella&lt;br&gt;skäl är nära nog utesluten. Rättshjälpslagen är för närvarande föremål&lt;br&gt;för en omfattande översyn (dir. 1993:77) av 1993 års rättshjälpsutred-&lt;br&gt;ning (Ju 1993:08), vilket utgör ytterligare ett skäl för att inte nu&lt;br&gt;föreslå några förändringar som direkt eller indirekt innebär att&lt;br&gt;tillämpningsområdet för rättshjälpslagen förändras. Tvärtom bör det&lt;br&gt;i rättshjälpslagen uttryckligen föreskrivas att allmän rättshjälp inte&lt;br&gt;kan beviljas i skuldsaneringsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår alltså ett skuldsaneringsförfarande uppbyggt med tre&lt;br&gt;olika steg i förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det första steget - som huvudsakligen inte lagregleras - bör gälde-&lt;br&gt;nären försöka nå frivilliga uppgörelser med sina borgenärer. Till stöd&lt;br&gt;och hjälp bör gäldenären ha tillgång till vägledning och rådgivning&lt;br&gt;från de kommunala myndigheter som sysslar med budgetrådgivning,&lt;br&gt;dvs. socialtjänsten och konsumentvägledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det andra steget skall gäldenären kunna ansöka om en lagreglerad,&lt;br&gt;frivillig skuldsanering. Den utredning och de beslut som krävs på&lt;br&gt;detta stadium bör ske i ordnade former hos kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett sista, tredje steg kan det bli aktuellt med tvingande skuld-&lt;br&gt;sanering som beslutas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Allmänna villkor för skuldsanering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.3.1 Gäldenärskretsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Skuldsaneringsförfarandet skall stå öppet för fysiska&lt;br&gt;personer som inte är näringsidkare och som har hemvist i Sverige.&lt;br&gt;En person som är ålagd näringsförbud skall inte kunna beviljas&lt;br&gt;skuldsanering. En person skall som huvudregel kunna erhålla&lt;br&gt;skuldsanering endast en gång. Den som har gjort sig skyldig till&lt;br&gt;allvarlig brottslighet skall normalt inte kunna beviljas skuld-&lt;br&gt;sanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överens-&lt;br&gt;stämmer med mitt förslag. Utredningens förslag när det gäller&lt;br&gt;personer som är ålagda näringsförbud är dock något annorlunda&lt;br&gt;utformat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta instanserna godtar utredningens&lt;br&gt;avgränsning av personkretsen. Några instanser ifrågasätter emellertid&lt;br&gt;om inte avgränsningen beträffande näringsidkare bör göras mer&lt;br&gt;flexibel så att även näringsidkare som bedriver näringsverksamhet&lt;br&gt;endast i mindre omfattning skall kunna komma i fråga för skuld-&lt;br&gt;sanering enligt lagen. Brottsförebyggande rådet påtalar vikten av att&lt;br&gt;det i lagen markeras att personer som ägnat sig åt s.k. ekonomisk&lt;br&gt;brottslighet inte kan komma i fråga för skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När det gäller att bestämma vilken person-&lt;br&gt;krets som skall omfattas av en skuldsaneringslag inställer sig flera&lt;br&gt;frågor. Det förefaller helt givet att ett skuldsaneringsförfarande skall&lt;br&gt;stå öppet enbart för fysiska personer. Hur aktiebolag och andra juri-&lt;br&gt;diska personer skall lösa ekonomiska problem som kan uppkomma&lt;br&gt;bör inte vara föremål för reglering i detta sammanhang. Denna av-&lt;br&gt;gränsning är vedertagen i olika utländska system och även Insolvens-&lt;br&gt;utredningens förslag bygger på en sådan. Ingen av remissinstanserna&lt;br&gt;har haft något att invända mot den föreslagna avgränsningen. Riks-&lt;br&gt;dagens tillkännagivande är också klart på denna punkt; en skuldsa-&lt;br&gt;neringslag bör inte omfatta andra än fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svårighet i sammanhanget är emellertid att begreppet fysisk&lt;br&gt;person innesluter såväl privatpersoner som näringsidkare. Ytterligare&lt;br&gt;avgränsningar kan därför vara nödvändiga. Personkretsen måste av-&lt;br&gt;gränsas så att gränsen mellan å ena sidan skuldsanering och å andra&lt;br&gt;sidan konkurs och ackord blir tydlig. De två senare förfarandena är&lt;br&gt;typiskt sett inriktade på hantering av kommersiella förhållanden, även&lt;br&gt;om såväl konkurs som ackord, framför allt det förstnämnda, kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma ifråga även när det gäller insolvens som enbart grundar sig Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;på privatekonomiska misslyckanden. Ett skuldsaneringsförfarande bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i stället vara ett institut som är renodlat för just privatekonomiska&lt;br&gt;förhållanden. Det nu sagda talar för att utesluta näringsidkare från&lt;br&gt;skuldsaneringslagens tillämpningsområde. En annan svårighet är att&lt;br&gt;begreppet näringsidkare är vidsträckt. Med näringsidkare avses enligt&lt;br&gt;konsumentlagstiftningen varje fysisk eller juridisk person som driver&lt;br&gt;verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan be-&lt;br&gt;tecknas som yrkesmässig (se bl.a. prop. 1984/85:110 s. 141 och&lt;br&gt;prop. 1989/90:89 s. 60). Detta innebär inte att det ställs några krav&lt;br&gt;på verksamhetens omfattning och det är inget krav att verksamheten&lt;br&gt;bedrivs med vinstsyfte. När begreppet näringsidkare förekommer i&lt;br&gt;processrättsliga sammanhang har det samma innebörd (se Fitger,&lt;br&gt;Kommentaren till Rättegångsbalken I 10:22). Under begreppet&lt;br&gt;näringsidkare faller alltså inte bara den som driver och livnär sig på&lt;br&gt;en industriell rörelse, en jordbruksrörelse eller ett hantverk, utan&lt;br&gt;även den som jämsides med en anställning i mindre skala driver&lt;br&gt;någon form av rörelse. Näringsidkarbegreppet såsom det här har pre-&lt;br&gt;senterats är exempelvis mer vidsträckt än vad som följer av det&lt;br&gt;skatterättsliga begreppet näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska lagarna på området visar upp en del skillnader i sättet&lt;br&gt;att se på näringsidkare. I Danmark anger inte lagen uttryckligen att&lt;br&gt;näringsidkare är uteslutna från lagens tillämpningsområde. I dansk&lt;br&gt;praxis har man emellertid varit mycket restriktiv med att låta närings-&lt;br&gt;idkare omfattas av lagen. I Finland gäller lagen främst för privat-&lt;br&gt;personer, men näringsidkare kan också under vissa särskilda förutsätt-&lt;br&gt;ningar komma i fråga för skuldsanering. I Norge, slutligen, gäller&lt;br&gt;lagen uttryckligen endast privatpersoner. Varken i Danmark eller&lt;br&gt;Norge utgör det däremot något hinder mot skuldsanering att en fysisk&lt;br&gt;persons skuldsättning är relaterad till en tidigare bedriven närings-&lt;br&gt;verksamhet. Vissa begränsningar finns dock i den norska lagen.&lt;br&gt;Insolvensutredningens förslag går ut på att en skuldsaneringslag&lt;br&gt;endast skall omfatta fysiska personer som inte driver näringsverk-&lt;br&gt;samhet. Däremot skall det enligt utredningens förslag inte i och för&lt;br&gt;sig finnas några hinder för en före detta näringsidkare att erhålla&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa skäl talar - vilket några remissinstanser också påtalar - för att&lt;br&gt;låta en del näringsidkare omfattas av en skuldsaneringslag. Vad jag&lt;br&gt;närmast har i åtanke är näringsidkare vilkas näringsverksamhet har&lt;br&gt;mycket blygsam omfattning och som har en ekonomi som till stor del&lt;br&gt;är integrerad i den privata ekonomin. Den kategorin av näringsidkare&lt;br&gt;skulle i och för sig lika väl som en privatperson kunna komma i fråga&lt;br&gt;för en skuldsanering. Vid den avvägning som måste göras anser jag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för min del emellertid att det mesta talar för att aktiva näringsidkare Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;inte bör kunna komma i fråga för skuldsanering. Härigenom blir&lt;br&gt;skuldsanering ett institut med annat tillämpningsområde än andra in-&lt;br&gt;solvensrättsliga institut, såsom exempelvis konkursinstitutet. Skuld-&lt;br&gt;sanering bör vara ett renodlat &amp;quot;privatekonomiskt&amp;quot; institut, medan&lt;br&gt;konkursinstituet har ett vidare tillämpningsområde. Till mitt ställ-&lt;br&gt;ningstagande bidrar i inte ringa mån också det förhållandet att man&lt;br&gt;därigenom slipper att dra en annan gräns. Skulle man öppna ett&lt;br&gt;skuldsaneringsförfarande för vissa näringsidkare - alla sådana kan&lt;br&gt;knappast omfattas - måste man i lagen precisera vilka näringsidkare&lt;br&gt;som avses. En sådan gränsdragning förefaller vara mycket svår att&lt;br&gt;göra på ett tydligt sätt. Den skulle också kräva att man i en skuld-&lt;br&gt;saneringslag reglerade hur en näringsverksamhet skall avvecklas,&lt;br&gt;vilket skulle komplicera institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något allmänt hinder för en före detta näringsidkare att erhålla&lt;br&gt;skuldsanering bör däremot inte ställas upp. Som senare kommer att&lt;br&gt;beröras bör dock skuldernas art och omständigheterna kring deras&lt;br&gt;tillkomst ha betydelse vid prövningen av ett skuldsaneringsärende.&lt;br&gt;Det förhållandet att en betydande del av en persons skuldsättning&lt;br&gt;härrör från en tidigare bedriven näringsverksamhet kan då till och&lt;br&gt;med tala för att skuldsanering bör beviljas. Jag återkommer senare till&lt;br&gt;just denna fråga (avsnitt 4.3.3). I ett hänseende anser jag emellertid&lt;br&gt;att det finns anledning att ställa upp en uttrycklig begränsning för en&lt;br&gt;före detta näringsidkare att erhålla skuldsanering. Har gäldenären&lt;br&gt;meddelats näringsförbud, är det enligt min mening mindre lämpligt&lt;br&gt;att skuldsaneringsförfarandet utan vidare skulle stå öppet för honom.&lt;br&gt;Är gäldenären ålagd näringsförbud bör han därför inte kunna beviljas&lt;br&gt;skuldsanering. I motsats till utredningen anser jag emellertid det inte&lt;br&gt;vara nödvändigt att ställa upp något hinder att beviljas skuldsanering&lt;br&gt;för en gäldenär som tidigare har varit ålagd näringsförbud. Hindret&lt;br&gt;i skuldsaneringslagen bör med andra ord anpassas till den flexibilitet&lt;br&gt;som gäller enligt lagen (1986:436) om näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis också diskuteras om inte ett uttryckligt hinder&lt;br&gt;mot skuldsanering borde gälla även den som har gjort sig skyldig till&lt;br&gt;grövre brottslighet utan att han samtidigt har meddelats näringsför-&lt;br&gt;bud. I Danmark finns inte något sådant uttryckligt hinder. I Norge&lt;br&gt;finns inte heller någon regel som uttryckligen diskvalificerar den som&lt;br&gt;dömts för brott att erhålla skuldsanering. I Finland finns däremot&lt;br&gt;vissa begränsningar för personer som har dömts till ansvar för brott.&lt;br&gt;Insolvensutredningen förordar att det inte införs någon regel som&lt;br&gt;uttryckligen hindrar en person som har gjort sig skyldig till brott från&lt;br&gt;att beviljas skuldsanering. Även om det i motsvarande nordiska lagar&lt;br&gt;saknas regler som uttryckligen diskvalificerar brottslingar från att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erhålla skuldsanering, aktualiseras ändå den omständigheten ibland Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;vid handläggningen av skuldsaneringsärenden. I Danmark utgör i&lt;br&gt;praxis grövre brottslighet i allmänhet hinder för skuldsanering, vilket&lt;br&gt;har att göra med den allmänna skälighetsprövning domstolen där skall&lt;br&gt;göra. I Norge får skuldsanering inte beviljas om det skulle vara&lt;br&gt;stötande. Detta tar enligt de norska motiven sikte bl.a. på fall där&lt;br&gt;gäldenären är dömd för grova brott. I Finland utgör vissa slag av&lt;br&gt;brottsligt förflutet i allmänhet hinder för skuldsanering. Några remiss-&lt;br&gt;instanser, främst Brottsförebyggande rådet, poängterar att det är vik-&lt;br&gt;tigt att samhället markerar att personer som har ägnat sig åt s.k. eko-&lt;br&gt;nomisk brottslighet inte skall kunna erhålla skuldsanering. I detta&lt;br&gt;sammanhang framhåller Brottsförebyggande rådet att svårigheter att&lt;br&gt;lagtekniskt avgränsa kretsen av brottslingar som bör uteslutas från&lt;br&gt;möjligheten att erhålla skuldsanering inte får avhålla samhället från&lt;br&gt;att göra den önskade markeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det all anledning att ta allvarligt på den nu&lt;br&gt;diskuterade frågan. Det allmänna förtroendet för ett skuldsanerings-&lt;br&gt;institut skulle riskera att rubbas om den som dömts för exempelvis&lt;br&gt;omfattande bedrägerier eller gäldenärsbrott skulle kunna erhålla&lt;br&gt;skuldsanering. Det finns å andra sidan allvarliga brott som inte har&lt;br&gt;någon ekonomisk anknytning och beträffande vilka samma synsätt&lt;br&gt;inte gör sig gällande fullt ut. Starka skäl talar därför för att man så&lt;br&gt;långt det är möjligt bör ha ett regelsystem som saknar hinder av abso-&lt;br&gt;lut karaktär. Då ökar möjligheterna att i tillämpningen bedöma varje&lt;br&gt;fall efter dess särart. Jag har alltså stannat för att en person som&lt;br&gt;ådömts ansvar för brott inte automatiskt skall vara förhindrad att&lt;br&gt;erhålla skuldsanering. Ett brottsligt förflutet bör därför enligt min&lt;br&gt;mening i sig inte vara ett absolut hinder mot att bevilja någon skuld-&lt;br&gt;sanering. Det förhållandet att en sökande gjort sig skyldig till brott,&lt;br&gt;kanske svår och omfattande brottslighet, bör emellertid vara något&lt;br&gt;som vägs in i den totalbedömning som bör göras i ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende. Vid denna allmänna skälighetsbedömning - som jag strax&lt;br&gt;återkommer till (avsnitt 4.3.3) - bör ett brottsligt förflutet, särskilt om&lt;br&gt;det avser s.k. ekonomisk brottslighet, givetvis vara en omständighet&lt;br&gt;som starkt talar mot att ifrågavarande person skall beviljas skuldsa-&lt;br&gt;nering. Med en sådan utformning av regelsystemet i detta hänseende&lt;br&gt;uppnås också ett flexibelt system där hänsyn kan tas till egenarten av&lt;br&gt;varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan kategori som man kan diskutera om den inte bör hållas&lt;br&gt;utanför skuldsaneringsförfarandet är personer som en gång tidigare&lt;br&gt;har beviljats skuldsanering. Skuldsaneringsinstitutets extraordinära&lt;br&gt;karaktär gör att det normalt bör vara något som en person skall kun-&lt;br&gt;na komma i åtnjutande av endast en gång i livet. I den norska lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns också ett uttryckligt förbud att inleda ett skuldsaneringsför- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;farande beträffande den som tidigare har beviljats skuldsanering. Har&lt;br&gt;man fått avslag på en tidigare ansökan, är det dock inget hinder att&lt;br&gt;komma igen med en ny ansökan vid en senare tidpunkt. I den danska&lt;br&gt;lagen finns inget uttryckligt hinder av detta slag, men det framhålls&lt;br&gt;i motiven att skuldsanering är något som en person i allmänhet endast&lt;br&gt;skall kunna erhålla en gång. Jag anser för min del att en person bör&lt;br&gt;kunna beviljas skuldsanering endast en gång. Enligt min mening finns&lt;br&gt;det dock skäl som talar för att inte göra detta hinder absolut. För det&lt;br&gt;fall det föreligger synnerliga skäl anser jag - i likhet med Insolvens-&lt;br&gt;utredningen - att man skall kunna tänka sig att någon beviljas skuld-&lt;br&gt;sanering en andra gång. Ett tänkbart fall är att någon i yngre år er-&lt;br&gt;håller skuldsanering och sedan i en helt annorlunda livssituation åter&lt;br&gt;blir aktuell långt senare. Det bör dock vara endast i sällsynta undan-&lt;br&gt;tagsfall som någon skall kunna erhålla skuldsanering en andra gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak är att en sådan gäldenär utanför den lagreglerade skuld-&lt;br&gt;saneringen naturligtvis är oförhindrad att träffa frivilliga uppgörelser&lt;br&gt;med sina borgenärer om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör det ställas upp ett krav på anknytning till Sverige för&lt;br&gt;att en person skall beviljas skuldsanering. Medborgarskapet bör inte&lt;br&gt;ha någon självständig betydelse, men flera skäl talar för att skuld-&lt;br&gt;sanering endast bör komma i fråga för den som har en fast anknyt-&lt;br&gt;ning till vårt land. Det bör därför vara ett uttryckligt krav att&lt;br&gt;gäldenären har hemvist i Sverige. Även om detta krav uppfylls kan&lt;br&gt;det förekomma situationer där gäldenärens anknytning till Sverige är&lt;br&gt;så svag att skuldsanering inte bör beviljas med hänsyn till det all-&lt;br&gt;männa skälighetskravet. Jag återkommer till denna fråga senare i&lt;br&gt;samband med att jag redogör för mina överväganden angående den&lt;br&gt;allmänna skälighetsprövning som bör föregå en skuldsanering (avsnitt&lt;br&gt;4.3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma i fråga för skuldsanering enligt lagen bör gäldenären&lt;br&gt;alltså vara fysisk person, han skall inte vara näringsidkare och han&lt;br&gt;skall ha hemvist i Sverige. Gäldenären får inte heller vara ålagd&lt;br&gt;näringsförbud. Det är alltså fyra absoluta krav som tar sikte på gälde-&lt;br&gt;närens person som bör ställas upp. Krav som regelmässigt bör vara&lt;br&gt;uppfyllda är att skuldsanering inte tidigare har beviljats och att&lt;br&gt;gäldenären inte har begått allvarligare brott, särskilt av ekonomisk&lt;br&gt;art.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.2 Ett kvalificerat insolvensrekvisit&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För att beviljas skuldsanering skall gäldenären vara&lt;br&gt;insolvent och så skuldsatt att han inte förmår att betala sina&lt;br&gt;skulder inom överskådlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överens- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;stämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar överlag utredningens&lt;br&gt;förslag. Några instanser har synpunkter på utformningen av insol-&lt;br&gt;vensrekvisitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I alla de nordiska skuldsaneringslagarna -&lt;br&gt;likaväl som i andra länders rättsordningar - har som grundläggande&lt;br&gt;krav för skuldsanering (eller motsvarande) ställts upp ett kvalificerat&lt;br&gt;insolvensrekvisit. Så gör också Insolvensutredningen i sitt förslag.&lt;br&gt;Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget i den delen. I riksdagens&lt;br&gt;tillkännagivande framhålls också att skuldsanering bör kunna komma&lt;br&gt;i fråga endast för fysiska personer med allvarliga och varaktiga&lt;br&gt;skuldproblem. Jag har ingen annan uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som avses med insolvens (obestånd) framgår av 1 kap. 2 §&lt;br&gt;konkurslagen. Med insolvens avses att gäldenären inte kan rätteligen&lt;br&gt;betala sina skulder allteftersom de förfaller och att denna oförmåga&lt;br&gt;inte endast är tillfällig (se t.ex. prop. 1986/87:90 s. 400). Det led i&lt;br&gt;beskrivningen av insolvens som säger att betalningsoförmågan &amp;quot;inte&lt;br&gt;får vara tillfällig&amp;quot; fördes in i lagtexten vid 1975 års reform av kon-&lt;br&gt;kurslagstiftningen. Detta led innebär emellertid inte att man får be-&lt;br&gt;trakta en person som solvent om betalningsoförmågan bedöms bestå&lt;br&gt;under någon längre tid (se SOU 1970:75 s. 75 och prop. 1975:6&lt;br&gt;s. 116). Samma insolvenskriterium bör gälla även vid tillämpning av&lt;br&gt;skuldsaneringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nödvändig förutsättning för att komma i fråga för skuldsanering&lt;br&gt;bör alltså vara att gäldenären är insolvent, men denna förutsättning&lt;br&gt;bör inte vara tillräcklig. Det bör komma till något ytterligare, näm-&lt;br&gt;ligen att insolvensen bedöms bestå även längre in i framtiden. I den&lt;br&gt;danska lagen har markerats att bedömningen skall avse de närmaste&lt;br&gt;åren. Så är även fallet för finländskt och norskt vidkommande. Det&lt;br&gt;finns enligt min mening ingen anledning att för svensk del göra någon&lt;br&gt;annan bedömning. Insolvensutredningen har också i sitt förslag anslu-&lt;br&gt;tit sig till den danska bestämningen av insolvensrekvisitet. Det kvali-&lt;br&gt;ficerade insolvensrekvisitet bör därför uttryckas som att gäldenären&lt;br&gt;är insolvent och att han inte förmår betala sina skulder inom över-&lt;br&gt;skådlig tid. Genom uttrycket &amp;quot;överskådlig tid&amp;quot; markeras att progno-&lt;br&gt;sen skall sträcka sig långt fram i tiden. Det skall i princip inte gå att&lt;br&gt;se att insolvensen någonsin kommer att upphöra. Det kvalificerade in-&lt;br&gt;solvensrekvisitet skall alltså vara uppfyllt för att skuldsanering skall&lt;br&gt;kunna komma i fråga. Det innebär att skuldsanering inte kan beviljas&lt;br&gt;bl.a. då det inte är möjligt, eller i vart fall förenat med större&lt;br&gt;svårigheter, att göra en någorlunda säker prognos. Ett typexempel då&lt;br&gt;sådana svårigheter torde föreligga är när gäldenären har drabbats av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en konjunkturbetingad arbetslöshet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i anslutning till dansk praxis och även i den allmänna de-&lt;br&gt;batten diskuterats kring beloppsfrågor i samband med skuldsanering.&lt;br&gt;Frågan som då ofta har ställts har varit hur stor skuldbörda man&lt;br&gt;måste ha för att kunna erhålla skuldsanering. Ingen av de nordiska&lt;br&gt;lagarna har några fasta beloppsgränser. Inte heller förarbetena till de&lt;br&gt;nordiska lagarna innehåller några klara uttalanden om beloppsgränser.&lt;br&gt;I tidig dansk praxis uttalades att en nettoskuldbörda om 250 000&lt;br&gt;danska kronor skulle kunna tjäna som ett riktmärke för en gäldenär&lt;br&gt;med fast och regelbunden förvärvsinkomst. Om den totala skuldbör-&lt;br&gt;dan var lägre, skulle skuldsanering inte beviljas. I Danmark har i&lt;br&gt;tillämpningen betydande avvikelser från denna beloppsgräns emeller-&lt;br&gt;tid gjorts åt båda hållen. Enligt min mening är det varken önskvärt&lt;br&gt;eller ens möjligt att i lag fastställa en beloppsgräns. Det som är en&lt;br&gt;orimligt stor skuldbörda för den ene är inte en anmärkningsvärt stor&lt;br&gt;skuld för den andre. Varje fall måste, utifrån de rekvisit som anges&lt;br&gt;i lagen, bedömas individuellt. Det kvalificerade insolvensrekvisitet&lt;br&gt;torde dock normalt innebära att en nettoskuldbörda som inte uppgår&lt;br&gt;till mer än ett par hundratusen kronor för en person med fast och&lt;br&gt;regelbunden arbetsinkomst är för liten för att skuldsanering skall&lt;br&gt;kunna komma i fråga. För personer med mycket låg eller oregelbun-&lt;br&gt;den inkomst kan dock det kvalificerade insolvensrekvisitet vara upp-&lt;br&gt;fyllt även vid förhållandevis låg nettoskuldsättning. Vad som däremot&lt;br&gt;enligt min mening finns anledning att ta fasta på är att det som skall&lt;br&gt;beaktas är nettoskuldbördan. Det är alltså den återstående skuld-&lt;br&gt;bördan efter det att gäldenären har realiserat egendom som han och&lt;br&gt;hans familj inte är i oundgängligt behov av som skall beaktas. Det är&lt;br&gt;exempelvis inte rimligt att den som vill komma i fråga för skuld-&lt;br&gt;sanering behåller dyrare bostad, sommarhus, bil, båt eller liknande.&lt;br&gt;I de allra flesta fall torde emellertid gäldenären redan ha realiserat det&lt;br&gt;mesta av sin egendom som är möjlig att avyttra innan frågan om&lt;br&gt;skuldsanering aktualiseras. I detta sammanhang vill jag nämna en&lt;br&gt;annan aspekt på detta med skuldsanering. Som namnet säger skall det&lt;br&gt;vara frågan om sanering av skulder. Det innebär alltså att det skall&lt;br&gt;vara så att det förekommer skuldsättning av viss grad. Om en person&lt;br&gt;har besvär med att med tillgängliga medel betala sina löpande utgifter&lt;br&gt;utan att skuldsättning förekommer, är det inte någon situation där&lt;br&gt;skuldsanering kan bli aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.3 En allmän skälighetsbedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Förutom att det kvalificerade insolvensrekvisitet&lt;br&gt;skall vara uppfyllt skall det också krävas att det är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att&lt;br&gt;bevilja honom skuldsanering. Detta generella rekvisit skall i lagen&lt;br&gt;kompletteras med en uppräkning av vissa omständigheter som sär-&lt;br&gt;skilt skall beaktas vid denna skälighetsbedömning. I detta samman-&lt;br&gt;hang aktualiseras bl.a. gäldenärens agerande under förfarandet,&lt;br&gt;skuldernas ålder och omständigheterna vid skuldernas tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överens-&lt;br&gt;stämmer i stort med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar överlag utredningens&lt;br&gt;förslag. Många instanser har emellertid synpunkter av skilda slag på&lt;br&gt;vilka omständigheter som särskilt skall beaktas och hur dessa omstän-&lt;br&gt;digheter skall beaktas vid den allmänna skälighetsbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Förutom ett kvalificerat insolvensrekvisit&lt;br&gt;ställs i de nordiska lagarna på området och även i Insolvensutred-&lt;br&gt;ningens förslag ytterligare ett grundläggande krav för att skuld-&lt;br&gt;sanering skall kunna beviljas. Det kravet är ett generellt formulerat&lt;br&gt;skälighetskriterium. Tanken är att man, efter att i ett första steg ha&lt;br&gt;konstaterat att det kvalificerade insolvensrekvisitet är uppfyllt, skall&lt;br&gt;gå vidare och undersöka om det i det enskilda fallet är skäligt att&lt;br&gt;bevilja gäldenären skuldsanering med hänsyn till hans personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden. Om det är alldeles klart att en gäldenär i&lt;br&gt;ett enskilt fall inte uppfyller kraven vid den allmänna skälighets-&lt;br&gt;bedömningen, är det givetvis inte nödvändigt att först göra insol-&lt;br&gt;vensprövningen. Ansökan skall ju under sådana omständigheter ändå&lt;br&gt;inte leda till bifall. De två grundläggande rekvisiten, det kvalificerade&lt;br&gt;insolvensrekvisitet och det allmänna skälighetsrekvisitet, är nämligen&lt;br&gt;tänkta att vara kumulativa, dvs. båda rekvisiten måste vara uppfyllda&lt;br&gt;för att skuldsanering skall kunna beviljas. Remissinstanserna har inte&lt;br&gt;haft något att erinra mot Insolvensutredningens förslag i denna del.&lt;br&gt;I sitt tillkännagivande nämner också riksdagen att lagregleringen bör&lt;br&gt;vara flexibel bl.a. för att förhindra stötande resultat. I det till&lt;br&gt;Lagrådet remitterade förslaget ingick också ett generellt utformat&lt;br&gt;skälighetsrekvisit. Rekvisitet var där utformat som ett positivt&lt;br&gt;kriterium, dvs. det skulle krävas att det vid en samlad bedömning i&lt;br&gt;varje enskilt fall framstod som skäligt att bevilja skuldsanering i just&lt;br&gt;det fallet. Lagrådet har beträffande detta uttalat att det bör vara&lt;br&gt;tillfyllest med en regel som föreskriver att skuldsanering inte skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas om det framstår som oskäligt. Enligt Lagrådet skulle en Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;sådan regel ge möjlighet till en friare skälighetsbedömning som skulle&lt;br&gt;kunna leda till att skuldsanering beviljades i ytterligare ett antal&lt;br&gt;angelägna fall samtidigt som regeln i förening med det kvalificerade&lt;br&gt;insolvensrekvisitet och kravet på femårigt existensminimum för-&lt;br&gt;hindrar att institutet får negativa effekter på betalningsmoralen. Även&lt;br&gt;vid mötet den 4 november 1993 framfördes synpunkter på de i lag-&lt;br&gt;rådsremissen angivna kriterierna för den allmänna skälighetsbedöm-&lt;br&gt;ningen. Dessa synpunkter gick huvudsakligen ut på att kriterierna var&lt;br&gt;för vagt angivna. Beträffande Lagrådets synpunkter och synpunkterna&lt;br&gt;från mötet den 4 november 1993 vill jag anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De erfarenheter som vunnits på olika håll i samband med att för-&lt;br&gt;söksverksamhet med skuldsanering har bedrivits visar entydigt att&lt;br&gt;sanering av fysiska personers skulder är en verksamhet som bjuder&lt;br&gt;på många svårigheter. Detta inte minst därför att den enes skuldsitua-&lt;br&gt;tion inte är den andres lik. I mycket stor utsträckning måste varje fall&lt;br&gt;behandlas efter sin särart. Skall ett skuldsaneringsinstitut kunna bli&lt;br&gt;ändamålsenligt och effektivt, måste enligt min mening kriterierna&lt;br&gt;vara angivna på ett sådant sätt att inte någon utesluts från lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde på grund av någon enstaka omständighet. Det är&lt;br&gt;dessutom viktigt att skuldsaneringsinstitutet utformas så att det vinner&lt;br&gt;allmänhetens förtroende. Det innebär bl.a. att det inte får vara ut-&lt;br&gt;format med så stela kriterier att skuldsanering tvunget måste beviljas&lt;br&gt;eller vägras så snart vissa lätt avläsbara fakta är för handen. Detta&lt;br&gt;skulle kunna medföra risk för att systemet upplevs som orättvist och&lt;br&gt;kan leda till att hela systemet hamnar i vanrykte. Jag vill också erinra&lt;br&gt;om att den största delen av skuldsaneringsverksamheten skall bestå av&lt;br&gt;frivilliga uppgörelser utanför lagens ram mellan gäldenären och hans&lt;br&gt;borgenärer. Även om borgenärerna i dessa fall säkert beaktar möjlig-&lt;br&gt;heten av att i ett senare led kunna tvingas till att medverka i en&lt;br&gt;skuldsanering kommer frågan endast att ställas på sin spets vid krono-&lt;br&gt;fogdemyndighetens eller domstolens prövning enligt lagen. Enligt min&lt;br&gt;mening återstår ingen annan möjlighet än att falla tillbaka på att ange&lt;br&gt;kriterierna för den allmänna skälighetsbedömningen i generella orda-&lt;br&gt;lag, kombinerat med att det anges ett antal omständigheter som sär-&lt;br&gt;skilt bör beaktas. Dessa särskilt utpekade omständigheter torde i de&lt;br&gt;allra flesta fall ge de tillämpande myndigheterna tillräcklig vägled-&lt;br&gt;ning, även om det förtjänar att framhållas att det skall vara frågan om&lt;br&gt;en allmän totalbedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa fråga är om det allmänna skälighetskriteriet skall anges i&lt;br&gt;positiva termer i enlighet med det till Lagrådet remitterade förslaget&lt;br&gt;eller om det skall formuleras i enlighet med Lagrådets förslag. Våra&lt;br&gt;nordiska grannländers skuldsaneringslagar innehåller samtliga all-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;männa skälighetsrekvisit. De är dock formulerade på något olika sätt. Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;I Danmark är rekvisitet positivt utformat. Skuldsanering kan där be-&lt;br&gt;viljas om &amp;quot;gäldenärens förhållanden och övriga omständigheter talar&lt;br&gt;för det&amp;quot;. Detta mycket allmänt hållna rekvisit har också tjänat som&lt;br&gt;förebild för Insolvensutredningens förslag. I Norge har man däremot&lt;br&gt;valt ett negativt formulerat skälighetsrekvisit. Där sägs att skuld-&lt;br&gt;sanering inte kan beviljas om det &amp;quot;skulle verka stötande för andra&lt;br&gt;gäldenärer eller för samhället i övrigt&amp;quot;. I Finland kan skuldsanering&lt;br&gt;beviljas om &amp;quot;det i övrigt föreligger vägande skäl&amp;quot; för det. I Finland&lt;br&gt;ställs i lagen dessutom upp ett antal &amp;quot;Allmänna hinder för skuld-&lt;br&gt;sanering&amp;quot; där det anges att skuldsanering i ett flertal konkreta fall inte&lt;br&gt;kan beviljas utan att det föreligger &amp;quot;särskilda motskäl&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är inte att valet mellan ett positivt eller negativt formulerat&lt;br&gt;skälighetsrekvisit skall få någon större betydelse för den praktiska&lt;br&gt;tillämpningen. Det kvalificerade insolvensrekvisitet och de särskilda&lt;br&gt;omständigheterna som skall beaktas vid prövningen är normalt till-&lt;br&gt;räckligt för att skilja de fall där det bör beviljas skuldsanering från de&lt;br&gt;där skuldsanering inte bör beviljas. Enligt min mening markerar dock&lt;br&gt;ett positivt formulerat skälighetsrekvisit på ett tydligare sätt att en&lt;br&gt;överskuldsättning inte ensamt är tillräckligt för att skuldsanering skall&lt;br&gt;beviljas. Därutöver bör det alltså krävas att det i det enskilda fallet&lt;br&gt;är skäligt att vederbörande beviljas skuldsanering. Detta betyder att&lt;br&gt;en avvägning måste göras mellan de inblandade intressena. Även om&lt;br&gt;det är viktigt att skuldsaneringsinstitutet vid denna avvägning får en&lt;br&gt;restriktiv tillämpning, får detta givetvis inte innebära att kraven på&lt;br&gt;skälighet ställs alltför högt. För att institutet skall kunna tjäna sitt&lt;br&gt;rehabiliterande syfte är det viktigt att de avvägningar som görs i&lt;br&gt;tillämpningen görs på ett verkligt nyanserat sätt, så att skuldsanering&lt;br&gt;verkligen kommer till stånd i de fall som uppfyller kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen bör därför enligt min mening ställas upp ett krav på att&lt;br&gt;skuldsanering får beviljas endast om det är skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Det skall då&lt;br&gt;som framgått vara frågan om en totalbedömning där samtliga omstän-&lt;br&gt;digheter som rör gäldenärens ekonomi och hans personliga för-&lt;br&gt;hållanden skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig punkt att beakta vid den allmänna skälighetsprövningen&lt;br&gt;är naturligtvis gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering. Detta&lt;br&gt;knyter nära an till det kvalificerade insolvensrekvisitet. Behovet av&lt;br&gt;skuldsanering framgår tydligast när det är ett uppenbart missförhål-&lt;br&gt;lande mellan å ena sidan gäldenärens totala skuldbörda och å andra&lt;br&gt;sidan hans tillgångar och förvärvsförmåga. Om en gäldenär som har&lt;br&gt;en skuldbörda på åtskilliga 100 OOO-tal kronor och som i stort sett&lt;br&gt;saknar omsättningsbara tillgångar, till följd av sjukdom blir arbets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oförmögen är detta missförhållande uppenbart. Av det sagda följer att Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;det som regel inte kan bli tal om skuldsanering med mindre gälde-&lt;br&gt;närens totala skuldbörda är betydande i förhållande till hans tillgångar&lt;br&gt;och förvärvsförmåga, vilket följer redan av kravet på ett kvalificerat&lt;br&gt;insolvensrekvisit. Som tidigare har framhållits är det inte möjligt att&lt;br&gt;därvidlag ange några bestämda belopp till vilka skuldbördan bör upp-&lt;br&gt;gå (se avsnitt 4.3.2). Det är i stället frågan om att sätta skuldbördan&lt;br&gt;i relation till den nuvarande och framtida betalningsförmågan. Vidare&lt;br&gt;bör det förhålla sig så, att en skuldsanering medför positiva effekter&lt;br&gt;för gäldenären inte bara på det viset att han blir kvitt sin skuldbörda&lt;br&gt;helt eller delvis, utan också på det sättet att han motiveras att för-&lt;br&gt;bättra sin ekonomiska situation över huvud taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan det finnas anledning att något beröra den&lt;br&gt;situationen att gäldenären själv är kraftigt skuldsatt och själv saknar&lt;br&gt;tillgångar samt har låg eller ingen inkomst, men att en annan hus-&lt;br&gt;hållsmedlem är skuldfri och har stora tillgångar och kanske också&lt;br&gt;goda inkomster. Ett typfall kan vara att gäldenären själv är utblottad&lt;br&gt;men exempelvis hans maka eller sambo är välbeställd. Frågan är om&lt;br&gt;en allmän skälighetsbedömning skall hindra en sådan gäldenär från&lt;br&gt;att erhålla skuldsanering. Enligt min mening är svaret givet. Skuld-&lt;br&gt;sanering bör inte komma i fråga i ett sådant fall. Ar det exempelvis&lt;br&gt;så att två makar eller därmed jämställda medvetet har planerat en&lt;br&gt;sådan skevhet, är det uppenbart att skuldsanering inte kan komma i&lt;br&gt;fråga. Men även utan att en sådan medveten planering ligger bakom&lt;br&gt;bör den allmänna skälighetsbedömningen medföra att skuldsanering&lt;br&gt;inte beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att en skuldsanering måste bygga på ett eko-&lt;br&gt;nomiskt betraktelsesätt. Den bedömning som kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;och, i sista hand, domstolen skall göra träder till stor del i stället för&lt;br&gt;det klarläggande av gäldenärens skuldsituation som annars sker&lt;br&gt;genom ackord eller konkurs. Gäldenären skall inte kunna &amp;quot;tjäna på&amp;quot;&lt;br&gt;att direkt begära skuldsanering i stället för att först gå igenom ett&lt;br&gt;konkursförfarande. Borgenärerna måste tillförsäkras ett utbyte av&lt;br&gt;skuldsaneringen som åtminstone motsvarar vad som skulle ha tillfallit&lt;br&gt;dem, om gäldenären i stället hade försatts i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda hindrar inte att man också anlägger ett socialt per-&lt;br&gt;spektiv på skuldsaneringen. En skuldsanering kan rent allmänt bidra&lt;br&gt;till att gäldenären får ett bättre fotfäste i sin tillvaro. Som en bieffekt&lt;br&gt;till en skuldsanering kan man tänka sig att olika sociala problem&lt;br&gt;också får sin lösning. Man bör emellertid inte gå den motsatta vägen&lt;br&gt;och använda skuldsanering som någon sorts universalmedel mot so-&lt;br&gt;ciala problem. Redan hänsyn till den allmänna betalningsmoralen ta-&lt;br&gt;lar emot att skuldsanering används på det sättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att det således bör vara fråga om en totalbedömning anser jag Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;i likhet med utredningen att det i lagen bör anges ett antal omständig-&lt;br&gt;heter som särskilt skall beaktas vid skälighetsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis en rad detaljfrågor som inställer sig vid en skälig-&lt;br&gt;hetsprövning av nu angivet slag. Med beaktande av lagens syften och&lt;br&gt;förfarandets karaktär utkristalliserar sig dock tämligen snabbt vissa&lt;br&gt;omständigheter som man bör fästa särskilt avseende vid när skälig-&lt;br&gt;hetsbedömningen görs. Det är då först viktigt att framhålla att hela&lt;br&gt;skuldsaneringsförfarandet och tankarna bakom lagen bygger på en ak-&lt;br&gt;tiv medverkan från gäldenärens sida. Detta ger sig till känna på åt-&lt;br&gt;minstone två sätt. Det bör krävas dels att gäldenären innan ett mer&lt;br&gt;organiserat skuldsaneringsförfarande inleds på olika sätt själv har&lt;br&gt;försökt reda ut sina ekonomiska problem, dels att gäldenären lojalt&lt;br&gt;medverkar till sakens riktiga belysning när väl ett skuldsanerings-&lt;br&gt;förfarande har inletts. Dessa krav kan inte sägas vara orimliga, sär-&lt;br&gt;skilt med tanke på det stöd som bör finnas att få från kommunala or-&lt;br&gt;gan vad gäller vägledning och rådgivning. I lagen bör därför anges&lt;br&gt;att det vid den allmänna skälighetsprövningen särskilt skall beaktas&lt;br&gt;vilka ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina för-&lt;br&gt;pliktelser och att själv försöka nå en uppgörelse med sina borgenärer&lt;br&gt;och dessutom hur han har medverkat under handläggningen av ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende. Brister gäldenären i något av dessa hän-&lt;br&gt;seenden, kan detta medföra att han inte erhåller skuldsanering, även&lt;br&gt;om förutsättningarna i övrigt kanske är uppfyllda. Har gäldenären&lt;br&gt;t.ex. aktivt försökt att hålla sig undan krav från borgenärerna,&lt;br&gt;överlåtit egendom på närstående eller på något annat illojalt sätt&lt;br&gt;försökt att &amp;quot;skydda sig&amp;quot; mot betalningskrav, talar detta naturligtvis&lt;br&gt;emot att han skall erhålla skuldsanering. Även mindre flagranta för-&lt;br&gt;hållningssätt kan få samma effekt; ibland kan det helt enkelt stå klart&lt;br&gt;att gäldenären inte har gjort vad han kunnat för att betala - kanske&lt;br&gt;åtminstone en del - av sina skulder. Har gäldenären å andra sidan i&lt;br&gt;samband med tidigare vidtagna indrivningsåtgärder öppet redovisat&lt;br&gt;sina tillgångar och inkomster m.m., finns det anledning att se mer&lt;br&gt;positivt på hans ansökan om skuldsanering. Ett liknande synsätt kan&lt;br&gt;anläggas på gäldenärens försök att på egen hand reda upp sin eko-&lt;br&gt;nomiska situation. Har han exempelvis på ett icke acceptabelt sätt&lt;br&gt;försökt att &amp;quot;spela ut&amp;quot; borgenärerna mot varandra, kan detta verka&lt;br&gt;hindrande för skuldsanering. Har han däremot hållit borgenärerna&lt;br&gt;underrättade om sin situation och fortlöpande informerat dem om&lt;br&gt;förändringar av den, kan detta tala för att skuldsanering skall&lt;br&gt;beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan omständighet som bör tillmätas särskild betydelse vid den&lt;br&gt;allmänna skälighetsbedömningen är skuldernas ålder. Ju äldre skul-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;derna är, desto mer kan de tynga gäldenärens ekonomi. Härrör Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;exempelvis en större del av skuldbördan från en tidigare bedriven&lt;br&gt;näringsverksamhet som har resulterat i konkurs kan skuldernas ålder&lt;br&gt;få särskild betydelse på det viset att en stor kvarstående skuldmassa&lt;br&gt;i sig är ett väsentligt argument för att medge skuldsanering. Att&lt;br&gt;närmare ange hur gammal skuldsättningen skall vara låter sig inte&lt;br&gt;göras. Normalt måste det dock, för att skuldsanering skall komma i&lt;br&gt;fråga, ha förflutit ett antal år från det att problemen med &amp;quot;över-&lt;br&gt;skuldsättning&amp;quot; först visade sig. Omvänt bör alltför färsk skuldsättning&lt;br&gt;verka i hindrande riktning. Skulle merparten av skulderna inte vara&lt;br&gt;äldre än tre ä fyra år, bör skuldsanering som regel vara utesluten.&lt;br&gt;Det finns bl.a. anledning att erinra om att gäldenären ju först skall ha&lt;br&gt;försökt att på egen hand lösa sina ekonomiska problem. Det får inte&lt;br&gt;heller vara så att en skuldsanering får en allmänt sett demoraliserande&lt;br&gt;effekt på så vis att vissa personer lockas till lättsinniga kreditåtagan-&lt;br&gt;den och sedan sätter sin lit till att mer eller mindre omgående erhålla&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket viktig omständighet att beakta är också omständigheter-&lt;br&gt;na vid skuldernas tillkomst. Insolvensutredningen betonar i sitt be-&lt;br&gt;tänkande att skuldsanering inte bör innefatta någon bedömning av det&lt;br&gt;skäliga i fordringshavarens anspråk. I stället skall ett insolvensrättsligt&lt;br&gt;betraktelsesätt anläggas. Ur denna synvinkel skulle det inte spela&lt;br&gt;någon roll hur ett fordringsanspråk har uppkommit. Jag håller rent&lt;br&gt;principiellt med om detta synsätt. Det är ett naturligt utflöde av&lt;br&gt;likabehandlingsprincipen. Ett skuldsaneringsförfarande skall inte an-&lt;br&gt;vändas för att jämka eventuellt oskäliga avtalsvillkor eller för att&lt;br&gt;tolka innebörden i gäldenärens förpliktelser eller liknande. Inte heller&lt;br&gt;bör man inom ramen för ett skuldsaneringsförfarande söka värdera&lt;br&gt;t.ex. betydelsen av hur pass noggrann kreditprövning kreditgivaren&lt;br&gt;har gjort. Det finns annan lagstiftning som berör sådant, exempelvis&lt;br&gt;generalklausulen i 36 § avtalslagen och konsumentkreditlagen. Inne-&lt;br&gt;hållet i gäldenärens förpliktelser skall alltså inte bedömas i ett&lt;br&gt;skuldsaneringsförfarande. Det är dock enligt min mening ofrånkom-&lt;br&gt;ligt att man i ett skuldsaneringsförfarande också tar hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna vid skuldernas tillkomst ur ett annat perspektiv.&lt;br&gt;Vad jag avser är omständigheterna kring hur och varför en skuld har&lt;br&gt;uppkommit. Redan tidigare har jag nämnt det förhållandet att en gäl-&lt;br&gt;denär har skuldsatt sig i betydande omfattning alldeles innan han&lt;br&gt;ansöker om skuldsanering. Ett sådan skuldsättning - kanske i syfte att&lt;br&gt;uppnå skuldsanering - kan givetvis verka diskvalificerande för gälde-&lt;br&gt;nären. Man kan inte heller bortse från sambandet mellan skuldernas&lt;br&gt;ålder och skuldsättningens karaktär. Det kan exempelvis finnas anled-&lt;br&gt;ning att inte se lika negativt på en skuldsättning som härrör från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;onödig lyxkonsumtion&amp;quot; om den är gammal jämfört med om den är Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;färsk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang har bl.a. diskuterats hur skulder skall behand-&lt;br&gt;las som har anknytning till en av gäldenären tidigare bedriven nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet. Som jag redan har framållit bör ett skuldsanerings-&lt;br&gt;institut avse enbart fysiska personer som inte är näringsidkare (avsnitt&lt;br&gt;4.3.1). Den som tidigare har varit näringsidkare bör emellertid inte&lt;br&gt;vara utesluten från möjligheten att erhålla skuldsanering. 1 direktiven&lt;br&gt;till Insolvensutredningen (se dir. 1988:52 s. 6 f.) angavs särskilt att&lt;br&gt;ett skuldsaneringsinstitut för privatpersoner i första hand bör utformas&lt;br&gt;med sikte på situationer där någon enskild person har försökt starta&lt;br&gt;egen rörelse men har misslyckats och dragit på sig så stora personliga&lt;br&gt;skulder att reell möjlighet saknas att genom eget arbete betala dessa.&lt;br&gt;Inolvensutredningens förslag omfattar också sådana skulder. Att skul-&lt;br&gt;derna är att hänföra till denna kategori kan alltså vara en omstän-&lt;br&gt;dighet som vid den allmänna skälighetsbedömningen talar för att&lt;br&gt;skuldsanering skall kunna beviljas. I de fall skulderna härrör från en&lt;br&gt;tidigare bedriven näringsverksamhet kan det också ofta vara en ren&lt;br&gt;tillfällighet om näringsverksamheten har bedrivits i en sådan form att&lt;br&gt;det kvarstår ett personligt betalningsansvar för näringsidkaren. Re-&lt;br&gt;missinstanserna har överlag inte haft något att erinra mot att ett&lt;br&gt;skuldsaneringsinstitut skall kunna omfatta skulder som hör till den nu&lt;br&gt;diskuterade kategorin. Jag instämmer i utredningens slutsats. Det&lt;br&gt;innebär att skulder som härrör från tidigare bedriven näringsverk-&lt;br&gt;samhet inte bara bör omfattas av ett skuldsaneringsinstitut, utan&lt;br&gt;dessutom normalt bör beaktas positivt vid den allmänna skälighets-&lt;br&gt;bedömningen. Det är dock viktigt, vilket jag redan har framhållit, att&lt;br&gt;den tidigare bedrivna näringsverksamheten inte har anknytning till&lt;br&gt;brottslig verksamhet. Har den det bör detta vid den allmänna skälig-&lt;br&gt;hetsbedömningen givetvis tvärtom tala mot att skuldsanering skall&lt;br&gt;beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är hur man skall ställa sig till skadeståndsfordringar&lt;br&gt;i ett skuldsaneringssammanhang. När det gäller fordringar avseende&lt;br&gt;kontraktuella skadestånd finns det inte skäl till någon särbehandling.&lt;br&gt;Den typen av skadeståndsfordringar torde bli sällsynta i detta sam-&lt;br&gt;manhang. När det gäller utomobligatoriska skadestånd kan det - även&lt;br&gt;om sådana fordringar också torde bli sällsynt förekommande - finnas&lt;br&gt;anledning till andra överväganden. Utredningen anser att det i vissa&lt;br&gt;fall måste anses stötande att medge skuldsanering beträffande sådana&lt;br&gt;skadeståndsfordringar som grundar sig på brott. Som exempel nämns&lt;br&gt;att någon har dömts till ett flerårigt fängelsestraff för uppsåtlig&lt;br&gt;ekonomisk brotttslighet och samtidigt har ålagts betydande skade-&lt;br&gt;ståndsskyldighet. I ett sådant fall anser utredningen att det normalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bör komma i fråga att tillämpa skuldsaneringsinstitutet. Utred- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ningen erinrar i detta sammanhang också om jämkningsregeln i&lt;br&gt;6 kap. 2 § skadeståndslagen, som innebär att skadeståndsskyldigheten&lt;br&gt;kan vara bestämd med hänsyn tagen till den skadeståndsskyldiges&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden (se prop. 1975:12 s. 176).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A andra sidan menar utredningen att det är svårt att hävda att de&lt;br&gt;allmänna funktioner som ligger bakom skyldigheten att ersätta den&lt;br&gt;skadelidande alltid skall leda till att gäldenären - oavsett hans&lt;br&gt;ekonomiska möjligheter - inte kan komma i åtanke för skuldsanering.&lt;br&gt;Utredningens resonemang leder fram till att man bör välja endera av&lt;br&gt;två ståndpunkter beträffande på vilket sätt skadeståndsfordringar skall&lt;br&gt;behandlas i ett skuldsaneringssammanhang. Den ena är att förekom-&lt;br&gt;sten av skadeståndsfordringar (på grund av brott) kan medföra att&lt;br&gt;skuldsanering efter omständigheterna vägras och den andra att sådana&lt;br&gt;fordringar undantas och skuldsanering kan medges beträffande övriga&lt;br&gt;fordringar. Utredningen förordar den förra ståndpunkten. Dess slut-&lt;br&gt;sats blir alltså att man inte i lag bör ange någon undantagsregel&lt;br&gt;beträffande skadeståndsfordringar, utan att det får överlämnas till&lt;br&gt;prövningsmyndigheten att avgöra, om det är lämpligt att i det en-&lt;br&gt;skilda fallet medge skuldsanering när det finns sådana fordringar mot&lt;br&gt;gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens slutsats beträffande skadeståndsfordringar överens-&lt;br&gt;stämmer med vad som gäller i Danmark. I Finland och Norge är&lt;br&gt;synen på skadeståndsfodringar på grund av brott måhända något&lt;br&gt;annorlunda i det att man där synes vara restriktivare med att bevilja&lt;br&gt;skuldsanering när sådana fordringar ingår bland fordringarna mot&lt;br&gt;gäldenären. Det finns emellertid inte heller i dessa båda länder något&lt;br&gt;absolut hinder mot att medge skuldsanering, när det bland gälde-&lt;br&gt;närens skulder ingår skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare berört frågan om vilken betydelse ett brottsligt för-&lt;br&gt;flutet bör ha i dessa sammanhang (avsnitt 4.3.1). Mitt ställnings-&lt;br&gt;tagande i denna fråga är att ett sådant förflutet inte automatiskt bör&lt;br&gt;vara diskvalificerande i ett skuldsaneringssammanhang, men att man&lt;br&gt;i tillämpningen av det allmänna skälighetsrekvisitet bör vara restriktiv&lt;br&gt;med att bevilja skuldsanering i dessa fall. Frågan hur skadestånd på&lt;br&gt;grund av brott bör behandlas är i viss mån besläktad med frågan om&lt;br&gt;hur den som tidigare har dömts för brott skall behandlas i ett skuld-&lt;br&gt;saneringssammanhang. Även beträffande den förra frågan instämmer&lt;br&gt;jag i utredningens slutsats. Skadeståndsfordringar som grundar sig på&lt;br&gt;brott bör normalt hindra en skuldsanering. Det vore stötande om den&lt;br&gt;som har dömts för allvarlig brottslighet, t.ex. våldtäkt, och då ålagts&lt;br&gt;att betala skadestånd skulle kunna få skadeståndet nedsatt genom en&lt;br&gt;skuldsanering. Å andra sidan bör skadeståndsfordringar inte generellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantas från skuldsaneringslagens tillämpningsområde. Det kan Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tänkas undantagsfall där skuldsanering bör kunna beviljas trots att en&lt;br&gt;sådan fordran ingår bland gäldenärens skulder. Man kan exempelvis&lt;br&gt;tänka sig att frågan är om ett skadestånd av äldre datum där gälde-&lt;br&gt;nären fullgjort en del av sin betalningsförpliktelse eller där den&lt;br&gt;skadelidande är positivt inställd till en skuldsanering för gäldenären&lt;br&gt;eller där skadeståndet utgör endast en mindre del av gäldenärens&lt;br&gt;samtliga skulder. Över huvud taget bör här skuldens ålder tillmätas&lt;br&gt;en avgörande betydelse. Ju äldre skadeståndsfordran är desto större&lt;br&gt;bör möjligheterna vara för gäldenären att erhålla skuldsanering. I det&lt;br&gt;sammanhanget bör också vägas in den omständigheten att en skuldsa-&lt;br&gt;nering kan innebära att den skadelidande faktiskt får viss del av&lt;br&gt;skadeståndet betalt, vilket annars kanske inte skulle bli fallet. Som&lt;br&gt;regel bör dock förekomsten av en skadeståndsfordran på grund av&lt;br&gt;brott vid den allmänna skälighetsbedömningen verka hindrande för&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar på utomobligatoriskt skadestånd som inte har uppkommit&lt;br&gt;i anledning av brott bör behandlas i princip på samma sätt. Före-&lt;br&gt;komsten av en sådan fordran mot gäldenären bör alltså inte utgöra&lt;br&gt;något absolut hinder mot skuldsanering, men kan verka i hindrande&lt;br&gt;riktning, dvs. tala emot skuldsanering. Grunden för skadeståndsan-&lt;br&gt;svaret bör inverka på bedömningen. Om ansvaret grundas på ett grovt&lt;br&gt;vårdslöst handlande talar det mot skuldsanering i vidare mån än om&lt;br&gt;grunden är strikt ansvar, t.ex. enligt lagen (1943:459) om tillsyn över&lt;br&gt;hundar och katter. För det fall man i ett enskilt fall anser att det är&lt;br&gt;skäligt att bevilja en gäldenär skuldsanering, trots förekomsten av en&lt;br&gt;skadeståndsfordran, bör fordringen behandlas enligt likabehandlings-&lt;br&gt;principen, dvs. den sätts med samma procenttal som övriga for-&lt;br&gt;dringar. Det bör alltså inte finnas någon möjlighet att särbehandla&lt;br&gt;skadeståndsfordringar i ett skuldsaneringsförfarande. Enligt min&lt;br&gt;mening talar intresset av att skapa ett ändamålsenligt och effektivt&lt;br&gt;institut för en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad utredningen uttalar anser jag också att man måste&lt;br&gt;räkna med att även andra omständigheter än de hittills berörda kan&lt;br&gt;få betydelse vid en skuldsaneringsprövning. Jag finner det angeläget&lt;br&gt;att återigen påpeka att det måste vara fråga om en totalbedömning,&lt;br&gt;där samtliga omständigheter vägs samman, när man avgör om skuld-&lt;br&gt;sanering skall beviljas. En omständighet som utredningen tar upp är&lt;br&gt;den att gäldenären har utsikt att erhålla ett större arv. I likhet med&lt;br&gt;utredningen anser jag att omständigheter av sådant slag för att till-&lt;br&gt;mätas någon betydelse måste röra mycket närliggande och uppenbara&lt;br&gt;förhållanden. Enbart en spekulation om att en sjuklig, välbeställd&lt;br&gt;släkting till gäldenären inom en inte alltför avlägsen framtid skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avlida bör således inte hindra skuldsanering. Hur situationen att en Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;gäldenär som har beviljats skuldsanering efter beslutet erhåller ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större arv eller lotterivinst eller på annat sätt oväntat får en för-&lt;br&gt;stärkning av sin ekonomi skall hanteras återkommer jag till senare&lt;br&gt;(avsnitt 4.7.7).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Den rättsliga innebörden av skuldsanering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En skuldsanering innebär att gäldenären helt eller&lt;br&gt;delvis befrias från betalningsansvaret för de skulder som omfattas&lt;br&gt;av skuldsaneringen. För en borgenär innebär en skuldsanering att&lt;br&gt;hans fordran kommer att lyda på ett lägre belopp ned till noll&lt;br&gt;kronor. En skuldsanering innebär normalt också att betalnings-&lt;br&gt;villkoren ändras. Den borgenär som inte har anmält sin fordran i&lt;br&gt;ärendet förlorar rätten att få sin fordran betald såvida inte&lt;br&gt;fordringen ändå är känd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överensstäm-&lt;br&gt;mer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;eller lämnar utan erinran utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ett skuldsaneringsinstitut bör alltså avse&lt;br&gt;privatpersoner som är insolventa och där man kan förvänta sig att in-&lt;br&gt;solvensen kommer att vara bestående såvida inga särskilda åtgärder&lt;br&gt;vidtas. Insolvenskriteriet är inget som särskiljer ett skuldsanerings-&lt;br&gt;institut. Tvärtom gör ju detta kriterium att likheten med konkursinsti-&lt;br&gt;tutet är slående. Det förhållandet att man vid en skuldsanering beto-&lt;br&gt;nar betalningsoförmågans utsträckning i tiden förändrar i grunden inte&lt;br&gt;denna likhet. Samma sak gäller i förhållande till ackordsinstitutet.&lt;br&gt;Konkurs och ackord är generella institut genom att de avser att ut-&lt;br&gt;nyttja gäldenärens samlade tillgångar för att tillgodose borgenärerna.&lt;br&gt;Detsamma bör gälla för skuldsanering. En betydelsefull skillnad är&lt;br&gt;emellertid att konkursinstitutet är statiskt såtillvida att det inte berör&lt;br&gt;gäldenärens framtida inkomster och tillgångar. Ett skuldsanerings-&lt;br&gt;institut är däremot dynamiskt i den bemärkelsen att inte bara gälde-&lt;br&gt;närens nuvarande, utan också hans framtida inkomstmöjligheter be-&lt;br&gt;rörs. I ett skuldsaneringsförfarande behövs, tvärtemot vad som gäller&lt;br&gt;konkursinstitutet, inga regler om rådighetsförlust för gäldenären&lt;br&gt;under förfarandets gång. Även om det i enskilda fall ofta kan vara en&lt;br&gt;ren lämplighetsfråga om ett konkurs- eller ett skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farande bör äga rum är det naturligt att låta en lagreglering om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldsanering vara fristående i förhållande till konkurs- och ackords- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;lagstiftningen. På det sättet har man också gjort i Norge och Finland,&lt;br&gt;medan däremot Danmark har arbetat in skuldsaneringsregleringen i&lt;br&gt;konkurslagen. I Danmark har man dock sedan tidigare en något&lt;br&gt;annorlunda struktur på sin konkurslag vilket i deras fall kan vara ett&lt;br&gt;särskilt skäl för den där valda lösningen. Enligt min mening bör alltså&lt;br&gt;frågan om ett skuldsaneringsinstitut regleras separat från konkurslag-&lt;br&gt;stiftningen (jfr avsnitt 4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller innebörden av en skuldsanering kan man tänka sig en del&lt;br&gt;varianter. De nordiska lagarna på området visar prov på detta. Enligt&lt;br&gt;exempelvis den norska lagen kan en skuldsanering innebära att gälde-&lt;br&gt;nären såväl ges vissa anstånd med att betala sina fordringar som att&lt;br&gt;skulderna helt eller delvis efterges. Samma sak gäller i Finland. I&lt;br&gt;Danmark avses med skuldsanering enligt lagen enbart total eller par-&lt;br&gt;tiell eftergift av gäldenärens skulder. Enligt Insolvensutredningens&lt;br&gt;förslag har skuldsaneringen den sistnämnda innebörden. Enligt min&lt;br&gt;mening bör en skuldsanering ha den innebörd som Insolvensutred-&lt;br&gt;ningen föreslår, dvs. att gäldenären befrias - helt eller delvis - från&lt;br&gt;betalningsansvaret för sina skulder. Den huvudsakliga rättsverkan av&lt;br&gt;en skuldsanering bör med andra ord vara att de ursprungliga för-&lt;br&gt;pliktelserna för gäldenären förändras eller faller bort. Andra lös-&lt;br&gt;ningar, exempelvis i form av förlängning av amorteringstider eller&lt;br&gt;liknande bör inte komma i fråga inom ramen för en lagreglerad&lt;br&gt;skuldsanering. I de fall gäldenären klarar av sina skuldproblem om&lt;br&gt;han erhåller vissa anstånd är det tveksamt om det kvalificerade in-&lt;br&gt;solvensrekvisit som bör gälla verkligen är uppfyllt. Jag vill emellertid&lt;br&gt;i detta sammanhang framhålla att skuldsanering i vid mening är något&lt;br&gt;annat och mycket mera än enbart av- eller nedskrivning av skulder.&lt;br&gt;I den allmänna debatten har skuldsaneringsfrågan nära nog uteslutan-&lt;br&gt;de koncentrerats på det senare. Det är också naturligt att göra det när&lt;br&gt;ett lagreglerat förfarande som innehåller tvångsmoment skall skapas.&lt;br&gt;Men skuldsaneringsverksamhet måste med nödvändighet innehålla&lt;br&gt;även sådant som inte leder till, eller ens syftar till, att skulder skall&lt;br&gt;skrivas ned eller av. Det är i stället frågan om att enskilda genom&lt;br&gt;upplysning och annat skall bibringas insikt i och förståelse för&lt;br&gt;hushållsekonomiska sammanhang så att de själva blir bättre rustade&lt;br&gt;att sköta sin egen hushållsbudget. Innebörden av skuldsanering enligt&lt;br&gt;en ny skuldsaneringslag bör däremot, som sagt, vara en total eller&lt;br&gt;partiell befrielse från betalningsansvaret beträffande de skulder som&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen. Med hänsyn till denna rättsverkan är det&lt;br&gt;givetvis viktigt att klart kan avgränsa vilka fordringar som omfattas&lt;br&gt;av skuldsaneringen. Jag kommer strax att utveckla detta närmare (av-&lt;br&gt;snitt 4.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att borgenärens fordran på betalning procentuellt sätts ned eller helt Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;faller bort genom en skuldsanering innebär enligt förslaget inte att det&lt;br&gt;avtal eller motsvarande på vilket borgenären grundar sitt fordrings-&lt;br&gt;anspråk upphävs. Fordringsförhållandet förändras med andra ord ge-&lt;br&gt;nom skuldsaneringen men det upphör inte. Om exempelvis en borge-&lt;br&gt;när drabbas av total preklusion, dvs. bortfall, av rätten att kräva&lt;br&gt;betalt kan han fortfarande i princip i efterhand utnyttja exempelvis en&lt;br&gt;kontraktsenlig återtaganderätt till en såld vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att borgenären efter en skuldsanering endast har&lt;br&gt;rätt att få betalt för sin fordran med den del av fordringsbeloppet som&lt;br&gt;skall betalas enligt den betalningsplan som kan gälla för saneringen.&lt;br&gt;Om en fordran som omfattas av skuldsanering ändå av någon anled-&lt;br&gt;ning skulle betalas av gäldenären, kan man göra en jämförelse med&lt;br&gt;vad som gäller för betalning av preskriberade fordringar. Betalas en&lt;br&gt;preskriberad fordran, kan en sådan betalning inte med rättsordningens&lt;br&gt;hjälp krävas åter. Om en bortsanerad fordran av någon anledning&lt;br&gt;skulle betalas, bör detsamma gälla för en sådan betalning som för en&lt;br&gt;betalning av en preskriberad fordran. En sådan ordning har också&lt;br&gt;godtagits av Lagrådet. Någon särskild förekrift härom är inte&lt;br&gt;behövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del av en fordran som omfattas av skuldsanering kan inte göras&lt;br&gt;gällande i något sammanhang. Det innebär bl.a. att borgenären inte&lt;br&gt;kan använda den sanerade delen av fordringen till exempelvis kvitt-&lt;br&gt;ning mot gäldenären, om man inte i skuldsaneringslagen ger någon&lt;br&gt;särskild regel härom. Om en sådan föreskrift inte ges, kommer verk-&lt;br&gt;ningarna av en skuldsanering att skilja sig från vad som i vissa fall&lt;br&gt;kan gälla verkningarna av preskription och proklama (se 10 § pre-&lt;br&gt;skriptionslagen [1981:130] och 8 § lagen [1981:131] om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer). Lagrådet har i sitt yttrande, utan att framföra&lt;br&gt;något förslag, uppmärksammat denna skillnad i innebörden av pre-&lt;br&gt;klusionen enligt det remitterade förslaget till skuldsaneringslag och de&lt;br&gt;nämnda lagarna. Enligt min mening är denna skillnad motiverad bl.a.&lt;br&gt;av att skuldsaneringsinstituet till sin karaktär bör vara generellt och&lt;br&gt;definitivt. Ett annat skäl för denna skillnad är att borgenären i det&lt;br&gt;enskilda fordringsförhållandet disponerar över frågan om preskription&lt;br&gt;och proklama. Han kan genom egna åtgärder förhindra att en fordran&lt;br&gt;prekluderas i dessa sammanhang. Om gäldenären i dessa fall exem-&lt;br&gt;pelvis genom att hålla sig undan hindrar borgenären från att utöva sin&lt;br&gt;rätt i dessa hänseenden är borgenären i vissa fall bibehållen en viss&lt;br&gt;kvittningsrätt. Skuldsaneringsinstitutet däremot bör i sin tvingande&lt;br&gt;form inte ge någon motsvarande dispositionsrätt. Det är tvärtom&lt;br&gt;institutets syfte att skuldsanering skall kunna komma till stånd mot en&lt;br&gt;borgenärs vilja. Detta motiverar också en strängare och mer slutgiltig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;preklusionsverkan i skuldsaneringssammanhang. Även det rehabili- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;terande syftet bakom en skuldsanering talar i viss mån för den&lt;br&gt;diskuterade skillnaden. Skuldsaneringslagen bör därför inte innehålla&lt;br&gt;någon motsvarighet till de nämnda lagarnas reglering i detta hän-&lt;br&gt;seende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skuldsaneringen upphävs efter omprövning t.ex. därför att&lt;br&gt;gäldenären inte betalar enligt planen (jfr avsnitt 4.7.7), återgår&lt;br&gt;fordringsförhållandet till vad det var före skuldsaneringen, givetvis&lt;br&gt;med undantag för vad som kan ha betalts. I de flesta fall blir dock&lt;br&gt;innebörden i praktiken densamma som om fordringsförhållandet upp-&lt;br&gt;hävdes. I alla de fall där gäldenären helt saknar betalningsförmåga&lt;br&gt;utöver vad som behövs till hans omedelbara försörjning kommer&lt;br&gt;borgenärernas fordringar att sättas ned till noll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar som inte är kända i skuldsaneringsärendet bör alltid&lt;br&gt;drabbas av ett totalt bortfall av rätten att få betalt. Även om de kända&lt;br&gt;borgenärerna erhåller betalning med en viss procent drabbas alltså&lt;br&gt;den okände borgenärens fordran alltid av nedsättning till noll. En&lt;br&gt;sådan rättsverkan är en nödvändig konsekvens av att en skuldsanering&lt;br&gt;syftar till en totalreglering av gäldenärens samtliga skulder. En annan&lt;br&gt;ordning skulle medföra att skuldsaneringens rehabiliterande syfte och&lt;br&gt;definitiva karaktär skulle äventyras. Rent praktiskt är det också nöd-&lt;br&gt;vändigt med en sådan rättsverkan. Den betalningsplan som normalt&lt;br&gt;bör utgöra en viktigt del av en skuldsanering, vilket jag återkommer&lt;br&gt;till strax (avsnitt 4.5.1), skulle nämligen inte annars kunna tjäna sitt&lt;br&gt;syfte. Denna preklusionsverkan gäller givetvis endast om den okända&lt;br&gt;fordringen är sådan att den omfattas av en skuldsanering. Som jag&lt;br&gt;återkommer till (avsnitt 4.6), är det nödvändigt att låta vissa typer av&lt;br&gt;fordringar falla utanför en skuldsanering. Sådana fordringar bör över&lt;br&gt;huvud taget inte beröras av skuldsaneringen och kan följdriktigt inte&lt;br&gt;heller komma att drabbas av några rättsverkningar i samband med en&lt;br&gt;sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att gäldenären helt eller delvis skall befrias från&lt;br&gt;betalningsskyldigheten för sina skulder bör som jag strax återkommer&lt;br&gt;till regelmässigt vara att gäldenären fullföljer en i samband med&lt;br&gt;skuldsaneringen uppgjord betalningsplan. Om gäldenären brister i&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt planen, kan skuldsaneringen upphävas. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden kan man säga att verkningarna av en skuldsanering&lt;br&gt;inte blir definitiva förrän gäldenären har fullgjort sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt planen. Skuldbefrielsen kan med andra ord sägas vara villkorad&lt;br&gt;under den tid betalningsplanen löper. Som jag kommer att utveckla&lt;br&gt;längre fram (avsnitt 4.7.7) bör en skuldsanering också under vissa&lt;br&gt;andra förutsättningar kunna omprövas, vilket ytterligare bidrar till att&lt;br&gt;man kan säga att verkningarna av en skuldsanering inte inträder ome-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Den praktiska innebörden av skuldsanering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.5.1 Betalningsplanen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En skuldsanering skall som regel vara förenad med&lt;br&gt;att gäldenären under viss tid, normalt fem år, skall ha att fullfölja&lt;br&gt;en betalningsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: I sak överensstämmer utredningens förslag&lt;br&gt;med mitt. Utredningens lagförslag innehåller dock inte någon regel&lt;br&gt;om betalningsperiodens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser betonar vikten av att en&lt;br&gt;skuldsanering är förenad med en betalningsplan som löper under viss&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Innebörden av en skuldsanering enligt&lt;br&gt;lagen bör alltså vara att gäldenären helt eller delvis befrias från&lt;br&gt;betalningsansvaret för sina skulder. Ett viktigt moment i denna&lt;br&gt;skuldbefrielse bör vara att gäldenären under en viss period tvingas&lt;br&gt;leva på en nivå som innebär att så stor del som möjligt av hans in-&lt;br&gt;komster går till borgenärerna. Skuldsaneringen bör med andra ord&lt;br&gt;regelmässigt vara förenad med att gäldenären under en inte alltför&lt;br&gt;kort period skall fullfölja en särskilt uppgjord betalningsplan. Av&lt;br&gt;betalningsplanen bör framgå - förutom vilka fordringar som omfattas&lt;br&gt;av skuldsaneringen - med vilken procentsats fordringarna sätts ned&lt;br&gt;och även vad varje deltagande borgenär skall erhålla i kronor. Först&lt;br&gt;när gäldenären har fullföljt en sådan betalningsplan bör han vara&lt;br&gt;definitivt befriad från betalningsansvaret för de skulder som omfattas&lt;br&gt;av skuldsaneringen. Ett moment av nu nämnt slag ingår i samtliga&lt;br&gt;nordiska skuldsaneringslagar och också i Insolvensutredningens för-&lt;br&gt;slag. Många remissinstanser betonar vikten av detta moment. Jag har&lt;br&gt;ingen avvikande uppfattning i denna fråga, utan anser det tvärtom&lt;br&gt;vara tämligen självklart att en skuldsanering skall vara förenad med&lt;br&gt;en skyldighet att följa en betalningsplan som löper under viss tid. Om&lt;br&gt;en sådan betalningsplan inte fullföljs, bör det i en skuldsaneringslag&lt;br&gt;finnas möjligheter att upphäva skuldsaneringen. För att den angivna&lt;br&gt;rättsliga innebörden (se avsnitt 4.4) av en skuldsanering skall bli&lt;br&gt;definitiv bör det alltså krävas att gäldenären fullföljer den betal-&lt;br&gt;ningsplan han kan vara ålagd. Man kan diskutera längden på en sådan&lt;br&gt;period. Insolvensutredningen uttalar med hänvisning till vad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller i Danmark att en femårig betalningsperiod normalt bör gälla. Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;Utredningen föreslår emellertid inte någon fast reglering av periodens&lt;br&gt;längd i lagen. Flera remissinstanser ifrågasätter om perioden inte bör&lt;br&gt;sträcka sig längre än fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening talar övervägande skäl för att inte i skuldsane-&lt;br&gt;ringslagen ange någon absolut bestämd tid som betalningsperioden&lt;br&gt;skall löpa under. Intresset av en flexibel reglering och intresset av att&lt;br&gt;kunna behandla varje fall efter dess särart talar för att låta denna&lt;br&gt;fråga vara i viss mån öppen. Jag ansluter mig dock till utredningens&lt;br&gt;uttalande om att betalningsperioden normalt bör sträcka sig över en&lt;br&gt;tid av fem år. I motsats till utredningen anser jag att man också bör&lt;br&gt;i lagen utryckligen föreskriva att betalningsplanen skall löpa under&lt;br&gt;fem år, om inte särskilda skäl talar för att bestämma en längre eller&lt;br&gt;kortare tid. Enligt min mening bör alltså en tid om fem år ses som en&lt;br&gt;huvudregel, som endast bör kunna frångås - åt någondera hållet - om&lt;br&gt;det i ett enskilt fall finns särskilda skäl som talar för det. Inom ramen&lt;br&gt;för huvudregeln bör &amp;quot;avrundningar&amp;quot; kunna göras till exempelvis ett&lt;br&gt;kvartalsskifte, eller till och med ett halvårsskifte. Om man skall&lt;br&gt;frångå huvudregeln mer än så bör som sagt särskilda skäl vara för&lt;br&gt;handen. Ett frångående av huvudregeln med flera år bör emellertid&lt;br&gt;bli mycket sällsynt förekommande. En tänkbar situation kan vara att&lt;br&gt;borgenärerna beträffande en mycket stor skuldmassa går med på en&lt;br&gt;skuldsanering endast om betalningsplanen avser en längre tid och&lt;br&gt;detta är rimligt med hänsyn till gäldenärens förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har diskuterats i samband med betalningsperiodens ut-&lt;br&gt;formning och längd är om betalningsplanen bör formaliseras på något&lt;br&gt;sätt och hur det skall kontrolleras att gäldenären uppfyller sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betalningsplanen skall givetvis framgå inte bara hur mycket&lt;br&gt;varje borgenär skall erhålla utan även när och hur gäldenären skall&lt;br&gt;erlägga betalningarna enligt planen. Enligt min mening bör gälde-&lt;br&gt;nären och borgenärerna samt prövningsmyndigheten så långt som&lt;br&gt;möjligt ha fria händer att bestämma detta på ett sätt som är anpassat&lt;br&gt;till det enskilda fallet. Många olika omständigheter kan spela in när&lt;br&gt;det gäller att bestämma detta. Exempelvis kan antalet borgenärer ha&lt;br&gt;viss betydelse, liksom frågan hur stora belopp det i absoluta tal är&lt;br&gt;som skall betalas. Ytterligare en omständighet att ta hänsyn till är hur&lt;br&gt;gäldenärens inkomster är periodiserade. Man kan tänka sig allt från&lt;br&gt;månatliga till årliga betalningar. Vissa borgenärer kan också tänkas&lt;br&gt;få en engångsbetalning, medan betalningarna till andra borgenärer&lt;br&gt;delas upp på flera poster. Normalt skall dock de fordringar som om-&lt;br&gt;fattas av skuldsaneringen behandlas lika även i detta hänseende. I de&lt;br&gt;allra flesta fall torde också betalningarna delas upp på flera poster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som betalas jämnt fördelade över hela betalningsperioden. Gäldenären Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kan endera betala direkt till de olika borgenärerna efter anvisningar&lt;br&gt;från dem eller annars till någon betalningsförmedlare som ombesörjer&lt;br&gt;att gäldenärens inbetalning fördelas på de olika borgenärerna. Man&lt;br&gt;kan tänka sig andra sätt också. I Danmark exempelvis betalar gälde-&lt;br&gt;nären regelmässigt månatligen ett belopp till en bank som sedan en&lt;br&gt;gång per år betalar ut pengarna till varje borgenär. Banken sköter&lt;br&gt;detta kostnadsfritt mot att kontot löper utan ränta. Enligt min mening&lt;br&gt;finns det inte några skäl att i skuldsaneringslagen närmare föreskriva&lt;br&gt;när och hur betalningarna enligt planen skall fullgöras. Det väsentliga&lt;br&gt;är att det av betalningsplanen klart och tydligt framgår när och hur&lt;br&gt;betalningarna skall fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär bl.a. att det inte bör finnas någon offentlig kon-&lt;br&gt;troll av att betalningsplanen fullföljs. Visserligen kommer jag att&lt;br&gt;föreslå att skuldsaneringar skall registreras. Men någon bevakning&lt;br&gt;eller uppföljning från något offentligt organ anser jag inte vara nöd-&lt;br&gt;vändig. Det är en sak för varje enskild borgenär att bevaka att han&lt;br&gt;får betalt enligt planen och att agera om gäldenären inte sköter betal-&lt;br&gt;ningarna. Som jag kommer att återkomma till bör en skuldsanering&lt;br&gt;kunna omprövas om gäldenären inte följer betalningsplanen. Initiativ&lt;br&gt;till sådan omprövning bör enligt min mening tas av någon av de be-&lt;br&gt;rörda borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som det finns anledning att ta upp i detta samman-&lt;br&gt;hang är hur det jag nu har sagt ställer sig i de fall då gäldenären helt&lt;br&gt;saknar betalningsförmåga. Erfarenheterna från våra nordiska grann-&lt;br&gt;länder, främst Danmark, visar att det i många skuldsaneringsfall är&lt;br&gt;så att gäldenären över huvud taget inte har någon förmåga att betala&lt;br&gt;något alls till borgnärerna. Endera saknar han helt inkomster eller&lt;br&gt;annars är de så låga att de endast täcker vad som går åt till hans och&lt;br&gt;hans familjs omedelbara försörjning. Det finns i och för sig anledning&lt;br&gt;att erinra om att enbart den omständigheten att gäldenären är tillfälligt&lt;br&gt;arbetslös eller har tillfälligt nedsatt förvärvsförmåga inte utgör till-&lt;br&gt;räckliga skäl för en skuldsanering. Bedömningen skall i stället vara&lt;br&gt;långsiktig, vilket framgår av det kvalificerade insolvensrekvisitet.&lt;br&gt;Men det kan ändå förekomma i ett förhållandevis stort antal fall att&lt;br&gt;gäldenären bedöms sakna betalningsförmåga helt och hållet. Detta är&lt;br&gt;givetvis inget som bör hindra en skuldsanering, tvärtom. Enligt min&lt;br&gt;mening är det till och med viktigt att dessa fall inte faller utanför&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde. Detta har också framhållits av såväl Insol-&lt;br&gt;vensutredningen som ett flertal remissinstanser. I våra nordiska&lt;br&gt;grannländer är det inte heller någon förutsättning för skuldsanering&lt;br&gt;att en viss betalningsprocent kan uppnås. Riksdagen har inte heller&lt;br&gt;gjort något uttalande i en sådan riktning. Skuldsanering bör därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna komma i fråga även i de fall gäldenärens framtida betalnings- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;förmåga är så dålig att betalningsutrymmet inte förslår till att betala&lt;br&gt;någon del av borgenärernas fordringar. Som jag redan har sagt krävs&lt;br&gt;det då givetvis att man i skuldsaneringsärendet har konstaterat att den&lt;br&gt;framtida betalningsförmågan verkligen är så dålig. Skuldsaneringen&lt;br&gt;kommer i dessa fall att sakna en betalningsplan, vilket innebär att&lt;br&gt;gäldenären omedelbart blir totalt befriad från betalningsansvaret för&lt;br&gt;de skulder som omfattas av skuldsaneringen. Även för dessa fall bör&lt;br&gt;det emellertid under vissa förutsättningar finnas möjlighet att i&lt;br&gt;efterhand få till stånd en omprövning av skuldsaneringen, exempelvis&lt;br&gt;om gäldenären på något sätt har handlat illojalt. Jag återkommer se-&lt;br&gt;nare till denna fråga (avsnitt 4.7.7).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.2 Gäldenärens förbehållsbelopp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En gäldenär som beviljas skuldsanering skall av sin&lt;br&gt;inkomst för egna och för hushållets levnadskostnader normalt få&lt;br&gt;förbehålla sig ett belopp som motsvarar vad som enligt 15 kap.&lt;br&gt;6 a § utsökningsbalken gäller vid införsel. Dessutom skall gälden-&lt;br&gt;ären få förbehålla sig ett belopp för betalning av vissa skulder som&lt;br&gt;inte omfattas av skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens förslag innehåller inte någon&lt;br&gt;uttrycklig motsvarighet till mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser framhåller att det är vik-&lt;br&gt;tigt att en gäldenär som beviljas skuldsanering tvingas leva på&lt;br&gt;&amp;quot;existensminimum&amp;quot; en inte alltför kort tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Utredningen framhåller att ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering bör utformas så att gäldenärens ekonomiska villkor&lt;br&gt;efter beslutet inte understiger &amp;quot;existensminimum&amp;quot;. Utredningens&lt;br&gt;förslag innehåller emellertid ingen uttrycklig regel om vad som&lt;br&gt;närmare bestämt skall avses med &amp;quot;existensminimum&amp;quot;. Med hänvis-&lt;br&gt;ning till 6 § socialtjänstlagen (1980:620) pekar utredningen på att&lt;br&gt;gäldenären skall tillförsäkras en skälig levnadsnivå även efter ett&lt;br&gt;beslut om skuldsanering. Utredningen anför att det varken i social-&lt;br&gt;tjänstlagen eller dess förarbeten närmare har förklarats vad som&lt;br&gt;menas med skälig levnadsnivå. Utredningen anser emellertid att det&lt;br&gt;är rimligt att se begreppet som ett uttryck för uppfattningen att&lt;br&gt;samhällets hjälp inte bara skall avse vad som direkt behövs till den&lt;br&gt;enskildes mest elementära behov utan att hjälpen också skall ha en&lt;br&gt;viss kvalitet. Den enskilde skall inte bara överleva på hjälpen, han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall också kunna leva hyggligt och ha möjlighet att välja hur han Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skall kunna inrätta sitt liv (se Allmänna råd från Socialstyrelsen&lt;br&gt;1985:1, socialbidrag, s. 11. jfr också Socialtjänstkommitténs del-&lt;br&gt;betänkande Rätten till bistånd [SOU 1993:30] s. 193 ff). Utredningen&lt;br&gt;redogör också för socialbidragets tre komponenter (levnadskostnads-&lt;br&gt;normen, skälig bostadskostnad och övriga kostnader) och hur dessa&lt;br&gt;beräknas. Utredningen beskriver också systemet med beneficie- och&lt;br&gt;förbehållsregler i utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte i någon nämnvärd utsträckning lämnat&lt;br&gt;några synpunkter på hur en skuldsaneringslag rent konkret skall&lt;br&gt;bestämma vad som skall förstås med &amp;quot;existensminimum&amp;quot;. Många in-&lt;br&gt;stanser framhåller dock att det är av största vikt att en gäldenär som&lt;br&gt;kommer i åtnjutande av skuldsanering som innebär av- eller nedskriv-&lt;br&gt;ning av hans skulder också under en inte alltför kort tidsperiod&lt;br&gt;tvingas leva på &amp;quot;existensminimum&amp;quot;, vilket ju också är innebörden av&lt;br&gt;utredningens förslag. En sådan uppoffring från gäldenärens sida skall&lt;br&gt;enligt dessa synpunkter vara nödvändig för att skuldsaneringen skall&lt;br&gt;kunna rättfärdigas. Detta skulle - enligt flera remissinstanser - vara&lt;br&gt;ett mycket viktigt bidrag till att den allmänna betalningsmoralen upp-&lt;br&gt;rätthålls trots förekomsten av en skuldsaneringslag. Att det är viktigt&lt;br&gt;att en skuldsaneringslag utformas så att den allmänna betalningsmo-&lt;br&gt;ralen inte äventyras har framhållits också av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill för egen del anföra följande. Jag har inte bara i detta lag-&lt;br&gt;stiftningsärende utan även i andra sammanhang betonat vikten av att&lt;br&gt;en skuldsaneringslag får en sådan utformning att den allmänna betal-&lt;br&gt;ningsmoralen inte hotas eller försvagas. Som jag redan vid upprepade&lt;br&gt;tillfällen har nämnt är detta en avgörande utgångspunkt i samman-&lt;br&gt;hanget. En fråga är givetvis på vilken nivå en gäldenär skall tillåtas&lt;br&gt;leva efter ett skuldsaneringsbeslut och om en skuldsaneringslag skall&lt;br&gt;innehålla någon reglering av en sådan nivå, dvs. av vad som skall av-&lt;br&gt;ses med &amp;quot;existensminimum&amp;quot;. Ingen synes på allvar ifrågasätta att en&lt;br&gt;skuldsanering för gäldenären bör innebära en inte alltför kort tids-&lt;br&gt;period under vilken han och hans hushåll bör leva på lägsta möjliga&lt;br&gt;nivå vad gäller levnadsomkostnader. Jag delar denna uppfattning. Det&lt;br&gt;förefaller då rimligt att det också i en skuldsaneringslag anges vad&lt;br&gt;som avses med detta. En skuldsaneringslag bör därför enligt min me-&lt;br&gt;ning innehålla en reglering av vad som skall avses med &amp;quot;existens-&lt;br&gt;minimum&amp;quot; i detta sammanhang. Ytterligare skäl härför är önskvärd-&lt;br&gt;heten av klarhet, enkelhet och likformighet i tillämpningen. Det kan&lt;br&gt;finnas anledning att betona att det som sägs i det följande avser de&lt;br&gt;gäldenärer som har en regelbunden inkomst. Det är först om så är&lt;br&gt;fallet det finns anledning att tala om att han skall få förbehålla sig&lt;br&gt;något (av sin inkomst) för egen del. I de fall gäldenären saknar in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komst innebär det som här diskuteras givetvis inte att en gäldenär i Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skuldsaneringssammanhang skall tillförsäkras någon viss inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant regleras uteslutande i den sociala skyddslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa fråga blir då hur det skall bestämmas vad som avses med&lt;br&gt;&amp;quot;existensminimum&amp;quot;. Det är med andra ord frågan hur stor del av sin&lt;br&gt;inkomst en gäldenär i skuldsaneringssarrunanhang skall få förbehålla&lt;br&gt;sig för sitt eget och sitt hushålls uppehälle. I dag finns i skilda&lt;br&gt;sammanhang på delvis olika beräkningsgrunder framtagna schabloner&lt;br&gt;för vad som skall avses med &amp;quot;existensminimum&amp;quot;, eller med andra ord&lt;br&gt;vilket belopp en gäldenär skall få förbehålla sig för egen del. De&lt;br&gt;schabloner jag åsyftar är i första hand Socialstyrelsens vägledande&lt;br&gt;norm för socialbidrag (socialbidragsnormen), normalbeloppet vid in-&lt;br&gt;försel enligt 15 kap. 6 a § utsökningsbalken, det utmätningsfria be-&lt;br&gt;loppet vid utmätning av lön enligt 7 kap. 4 § utsökningsbalken samt&lt;br&gt;Konsumentverkets förbehållsbelopp grundade på beräkningar för hus-&lt;br&gt;hållsbudget som årligen publiceras i &amp;quot;Koll på pengarna? - Råd och&lt;br&gt;tips från Konsumentverket (KOV-normen). Nämnas kan också att ut-&lt;br&gt;sökningsbalken innehåller andra regler av beneficiekaraktär i 5 kap.&lt;br&gt;De nu nämnda schablonerna är samtliga välkända och används inom&lt;br&gt;de olika områden de är tillämpliga. Även om de alla har det gemen-&lt;br&gt;samt att de avser att fastställa vad som är rimligt för den enskildes&lt;br&gt;uppehälle, uppvisar de skillnader inbördes. Dessa utgörs inte bara av&lt;br&gt;skillnader i form av olika belopp, utan även beträffande beräknings-&lt;br&gt;grunderna. Det skall därvid hållas i minnet att de olika schablonerna&lt;br&gt;är avsedda att användas i skilda sammanhang. Detta motiverar givet-&lt;br&gt;vis vissa skillnader. Av de tre nämnda schablonerna kan KOV-nor-&lt;br&gt;men sägas vara den som är mest generös mot den enskilde, medan&lt;br&gt;socialbidragsnormen är minst generös. Det finns emellertid inga stora&lt;br&gt;beloppsmässiga skillnader mellan de olika schablonerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har - som jag redan har nämnt - framhållit&lt;br&gt;vikten av att gäldenären verkligen tvingas att under en längre tid leva&lt;br&gt;under mycket knappa omständigheter. Jag är benägen att med hänsyn&lt;br&gt;till den allmänna betalningsmoralen hålla med om ett sådant synsätt.&lt;br&gt;Samtidigt tycker jag att det är angeläget att framhålla att detta synsätt&lt;br&gt;måste balanseras. Det är enligt min mening nämligen också av stor&lt;br&gt;vikt att den gäldenär som har beviljats skuldsanering ges reella möj-&lt;br&gt;ligheter att fullfölja den avbetalningsplan som han kan vara ålagd.&lt;br&gt;För att skuldsaneringens rehabiliterande syfte skall komma i för-&lt;br&gt;grunden måste också gäldenärer som kan vara i behov av en skuld-&lt;br&gt;sanering ges ett incitament till att först och främst ansöka om en&lt;br&gt;sådan. Ett sådant incitament kan gå förlorat om en skuldsanering är&lt;br&gt;förenad med en alltför långt gående åtstramning vad gäller möjlig-&lt;br&gt;heterna att tillgodse vardagliga behov. För att man skall uppnå de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsekonomiska vinster som är förknippade med ett skuldsane- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ringsinstitut är denna aspekt på den nu diskuterade frågan av stor&lt;br&gt;vikt. Det kan också tilläggas att en gäldenär, som har beviljats&lt;br&gt;skuldsanering, under mycket lång tid, normalt fem år, skall leva på&lt;br&gt;en nivå som måste betecknas som &amp;quot;existensminimum&amp;quot;. De schabloner&lt;br&gt;som här nämnts är avsedda för förhållanden av mer tillfällig karaktär,&lt;br&gt;även om införsel i lön kan ske utan tidsbegränsning. Det nu sagda&lt;br&gt;talar enligt min mening för att förbehållsschablonen inte bestäms&lt;br&gt;alltför snävt i en skuldsaneringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det naturligt att i en skuldsaneringslag knyta&lt;br&gt;an till någon av de schabloner som redan existerar. För att tillämp-&lt;br&gt;ningen av skuldsaneringslagen skall kunna bli enkel och effektiv bör&lt;br&gt;det i lagen uttryckligen anges vilken schablon som skall gälla. Frågan&lt;br&gt;är vilken av schablonerna som bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår inom Justitiedepartementet beredning av vissa&lt;br&gt;förslag från Riksskatteverket om en mera enhetlig löneexekution med&lt;br&gt;enhetliga förbehållsbelopp. Det är dock inte möjligt att i detta lagstift-&lt;br&gt;ningsärende avvakta resultatet av detta arbete. Jag stannar nu för att&lt;br&gt;föreslå att normen enligt 15 kap. 6 a § utsökningsbalken skall tjäna&lt;br&gt;som vägledning i skuldsaneringssammanhang. Jag överväger att åter-&lt;br&gt;komma med förslag till ändring i denna bestämmelse i samband med&lt;br&gt;att den enhetliga löneexekutionen genomförs, så att den norm som är&lt;br&gt;vägledande vid skuldsanering är densamma som den som skall tilläm-&lt;br&gt;pas vid löneexekution. Normen enligt 15 kap. 6 a § utsökningsbalken&lt;br&gt;ligger högre än socialbidragsnormen men lägre än det utmätningsfria&lt;br&gt;beloppet vid utmätning av lön och KOV-normen. Normen svarar mot&lt;br&gt;de redan nämnda motstående kraven på att utgöra &amp;quot;existensmini-&lt;br&gt;mum&amp;quot;, utan att samtidigt i alltför stor utsträckning påverka gälde-&lt;br&gt;närens lust och förmåga att fullfölja de åligganden som kan vara&lt;br&gt;förenade med en skuldsanering. Normen är också välbekant för de&lt;br&gt;instanser som skall tillämpa den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu angivna normen anger vad gäldenären skall få förbehålla sig&lt;br&gt;för sin och familjens omedelbara försörjning. Normen bör emellertid&lt;br&gt;inte vara bindande utan i stället vägledande. Därigenom ges utrymme&lt;br&gt;för den flexibilitet som är nödvändig för att skuldsaneringsinstitutet&lt;br&gt;skall kunna tjäna sin syften. Att den skall vara vägledande innebär att&lt;br&gt;den normalt skall tillämpas, såvida det inte i det enskilda fallet finns&lt;br&gt;särskild anledning att frångå den. Vad gäller den del av förbehållsbe-&lt;br&gt;loppet som svarar mot normalbeloppen för vanliga levnadskostnader,&lt;br&gt;dvs. kostnader för mat, kläder, hygien, telefon m.m., torde aldrig&lt;br&gt;sådana särskilda skäl vara för handen. Beträffande bostadskostnader,&lt;br&gt;som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen, kan det någon&lt;br&gt;gång finnas anledning att i mindre utsträckning frångå schablonen (se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;Rättelse: S. 116, 117 och 124-125 byter plats&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt 4.6.5). I vissa fall kan det också finnas anledning att för- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;behålla gäldenären ett belopp för betalning av skulder som inte om-&lt;br&gt;fattas av skuldsaneringen, men som förfaller till betalning under den&lt;br&gt;tid som betalningsplanen löper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till Lagrådet remitterade föreslaget föreslogs att det i en&lt;br&gt;skuldsanering skulle bestämmas ett visst belopp som gäldenären skulle&lt;br&gt;få förbehålla sig för sin och familjens försörjning (se bil. 3, 8 §),&lt;br&gt;samtidigt som det också skulle bestämmas ett visst belopp som skulle&lt;br&gt;betalas av skulderna. I anledning av detta har Lagrådet anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § första stycket anges i fyra olika punkter vad som skall be-&lt;br&gt;stämmas vid en skuldsanering. Dit hör bl.a. det belopp som skall för-&lt;br&gt;behållas gäldenären för hans och hans familjs försörjning (punkt 2),&lt;br&gt;hur gäldenärens tillgångar och inkomster, utöver förbehållsbeloppet&lt;br&gt;enligt punkt 2, skall fördelas mellan borgenärerna (punkt 3) och en&lt;br&gt;betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp skall betalas&lt;br&gt;(punkt 4). Av fjärde stycket framgår att betalningsplanen normalt&lt;br&gt;skall löpa under fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda får anses innebära att det i beslutet om skuldsanering&lt;br&gt;skall bestämmas dels ett belopp som skall förbehållas gäldenären, dels&lt;br&gt;ett belopp som denne skall betala av skulderna. Betalningsplanen skall&lt;br&gt;som nämnts i regel löpa under fem år och förbehållsbeloppet måste&lt;br&gt;uppenbarligen bestämmas för samma tidsperiod. Det innebär att för-&lt;br&gt;behållsbeloppet - liksom det belopp som skall betalas enligt betal-&lt;br&gt;ningsplanen - måste bygga på en prognos av gäldenärens framtida in-&lt;br&gt;komster och utgifter. Om prognosen slår fel på så sätt att inkomsterna&lt;br&gt;blir lägre eller utgifterna högre än beräknat blir konsekvensen att&lt;br&gt;beslutet om skuldsanering kan komma att innehålla sinsemellan mot-&lt;br&gt;stridande delar genom att betalningsplanen inte kan fullgöras om&lt;br&gt;förbehållsbeloppet samtidigt skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan måste tydligen lösas så att endast ett av de ifrågavarande två&lt;br&gt;beloppen anges i beslutet om skuldsanering. Det väsentliga i samman-&lt;br&gt;hanget är uppenbarligen att bestämma det belopp som gäldenären&lt;br&gt;skall betala av skulderna och detta belopp bör därför vara det som&lt;br&gt;anges i beslutet. Samtidigt är det givet att man vid bestämmandet av&lt;br&gt;detta belopp skall ta hänsyn till vad gäldenären behöver för sin och&lt;br&gt;sin familjs försörjning. Enligt vad som framgår av remissen är det i&lt;br&gt;själva verket meningen att det belopp som gäldenären skall betala&lt;br&gt;skall bestämmas så att detta tar i anspråk gäldenärens samtliga&lt;br&gt;tillgångar och inkomster efter avdrag för dels förbehållsbeloppet, dels&lt;br&gt;vad gäldenären behöver till betalning av skulder som inte omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen. Detta bör komma till klart uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i Lagrådets synpunkter. Genom en sådan konstruk-&lt;br&gt;tion som Lagrådet föreslår blir regleringen mer logisk och inte heller&lt;br&gt;så stel. Den principiella utgångspunkten att gäldenären endast skall&lt;br&gt;få förbehålla sig vad som är absolut nödvändigt för hans och hans&lt;br&gt;familjs försörjning rubbas inte heller i grunden. Det förtjänar i detta&lt;br&gt;sammanahang att framhållas att en skuldsanering skall bygga på en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prognos av gäldenärens ekonomiska förhållanden under flera år Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;framåt, inte bara på hans aktuella ekonomiska situation. I fall av mer&lt;br&gt;väsentliga förändringar av gäldenärens ekonomiska förhållanden bör&lt;br&gt;en skuldsaneringslag innehålla möjligheter till omprövning, vilket jag&lt;br&gt;återkommer till (avsnitt 4.7.7).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Skulderna&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.6.1 Huvudregeln om tidpunkten för en fordrans uppkomst som&lt;br&gt;det avgörande kriteriet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Som huvudregel skall alla fordringar som har upp-&lt;br&gt;kommit före en viss närmare bestämd tidpunkt omfattas av en&lt;br&gt;skuldsanering. Den avgörande tidpunkten är den dag som det be-&lt;br&gt;slutas att ett skuldsaneringsförfarande skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överensstäm-&lt;br&gt;mer i sak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har överlag inget att invända&lt;br&gt;mot den föreslagna huvudregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Utredningen föreslår i sitt betänkande att&lt;br&gt;alla fordringar som har uppkommit före en viss närmare bestämd dag&lt;br&gt;som huvudregel skall omfattas av ett beslut om skuldsanering. De öv-&lt;br&gt;riga nordiska ländernas skuldsaneringslagstiftning innehåller också en&lt;br&gt;sådan huvudregel. Remissinstanserna har inte haft något att invända&lt;br&gt;mot en sådan huvudregel. I sitt tillkännagivande uttalar sig inte riks-&lt;br&gt;dagen i denna fråga. Jag har ingen mot utredningen avvikande upp-&lt;br&gt;fattning; det förefaller lämpligt att använda en fordrans uppkomstdag&lt;br&gt;som ett avgörande kriterium för om den skall omfattas av en skuld-&lt;br&gt;sanering eller inte. Detta är ytterst ett utflöde av den likabehand-&lt;br&gt;lingsprincip som bör gälla. Jag föreslår därför att en skuldsanering&lt;br&gt;som huvudregel skall omfatta alla fordringar som har uppkommit före&lt;br&gt;en viss närmare bestämd dag. Den avgörande dagen bör vara den dag&lt;br&gt;som det beslutas att ett skuldsaneringsförfarande skall inledas. En&lt;br&gt;sådan huvudregel innebär bl.a. att en fordrans förfallodag regel-&lt;br&gt;mässigt saknar betydelse i skuldsaneringssammanhanget. Även en&lt;br&gt;fordran som förfaller i framtiden bör alltså rent principiellt omfattas&lt;br&gt;av skuldsaneringen. Jag återkommer strax till denna fråga (avsnitt&lt;br&gt;4.6.3, 4.6.4 och 4.6.8). En regel av nu nämnt slag stämmer också&lt;br&gt;överens med vad som enligt 5 kap. 1 § första stycket konkurs lagen&lt;br&gt;gäller i konkurssammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Utredningen har diskuterat om det all- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;mannas fordringar på skatter och avgifter på något sätt skall särbe-&lt;br&gt;handlas. Sådana fordringar tilllhör de förmånsberättigade fordringarna&lt;br&gt;(se 11 § förmånsrättslagen [1970:979]). De deltar inte i offentligt&lt;br&gt;ackord i vidare mån än det allmänna avstår från förmånsrätten. Staten&lt;br&gt;brukar i dessa sammanhang ställa villkor för att delta (se SOU&lt;br&gt;1979:91 s. 155 och prop. 1992/93:198 s. 74). Utredningen anser att&lt;br&gt;det allmännas fordringar bör omfattas av ett skuldsaneringsinstitut på&lt;br&gt;samma villkor som andra borgenärers fordringar. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser som företräder det allmänna motsätter sig emellertid en sådan&lt;br&gt;ordning, även om somliga av dem tillstyrker en ordning som innebär&lt;br&gt;att även skatte- och avgiftsfordringar omfattas av ett skuldsanerings-&lt;br&gt;institut och att dessa fordringar deltar på samma villkor som andra&lt;br&gt;fordringar. I sitt tillkännagivande uttalar riksdagen att samtliga&lt;br&gt;skulder, alltså även skatte- och avgiftsskulder, bör omfattas av en&lt;br&gt;skuldsaneringslag. I det betänkande från lagutskottet som ligger till&lt;br&gt;grund för riksdagens tillkännagivande har en minoritet i ett särskilt&lt;br&gt;yttrande angivit att det bör prövas om vissa sådana skulder skall un-&lt;br&gt;dantas på motsvarande sätt som sker enligt den norska modellen. I&lt;br&gt;Norge är nämligen skatte- och avgiftsskulder generellt undantagna&lt;br&gt;från skuldsaneringslagens tillämpningsområde. Samtidigt har man i&lt;br&gt;de norska motiven betonat att det parallella system som där finns för&lt;br&gt;ned- och avskrivning av skatteskulder m.m. bör tillämpas i samklang&lt;br&gt;med de principer som bär upp skuldsaneringsförfarandet. I såväl&lt;br&gt;Danmark som Finland omfattas däremot fordringar på skatter och av-&lt;br&gt;gifter utan undantag av en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka skäl talar då för respektive mot att låta det allmännas&lt;br&gt;fordringar avseende skatter och avgifter omfattas av ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsinstitut? Utredningen uttalar att det förhållandet att skatter och&lt;br&gt;avgifter ofta utgör en inte ringa del av gäldenärens totala skuldbörda&lt;br&gt;talar för att låta dessa skulder omfattas av en skuldsanering. När det&lt;br&gt;gäller den rehabiliterande aspekten anför utredningen att staten står&lt;br&gt;inför ett val. Antingen söker man på kort sikt driva in så mycket som&lt;br&gt;möjligt av sina fordringar före övriga borgenärer med den risken att&lt;br&gt;gäldenären i framtiden förblir en dålig betalare eller ser man saken&lt;br&gt;mer långsiktigt och ger avkall på sin förmånsrätt för att ge gäldenären&lt;br&gt;en bättre chans att göra rätt för sig i framtiden. Utredningen anser att&lt;br&gt;man rimligen bör välja det senare. Utredningen påpekar också att det&lt;br&gt;från statsfinansiell synpunkt inte har någon större betydelse om staten&lt;br&gt;avstår från sin förmånsrätt och deltar i en skuldsanering på samma&lt;br&gt;villkor som andra borgenärer. Ett sådant synsätt rimmar också väl&lt;br&gt;med den likabehandlingsprincip som utredningen anser bör gälla så&lt;br&gt;långt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en huvudregel utformad som jag nyss har redogjort för spelar Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;det bl.a. inte heller någon roll om borgenären är ett utländskt subjekt&lt;br&gt;eller om förpliktelsen har uppkommit utomlands. Fordringar med in-&lt;br&gt;ternationell anknytning bör alltså omfattas av en skuldsanering på&lt;br&gt;samma villkor som alla andra fordringar. En annan sak är att en&lt;br&gt;svensk skuldsanering inte har någon rättsverkan i ett annat land och&lt;br&gt;att gäldenären således inte kan freda sig mot indrivning utomlands&lt;br&gt;under åberopande av den svenska skuldsaneringen (se t.ex. artikel 1&lt;br&gt;andra stycket andra punkten i Luganokonventionen och lagen&lt;br&gt;[1992:794] med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonven-&lt;br&gt;tionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som genast inställer sig är när fordringar av olika slag&lt;br&gt;skall anses uppkomma. Denna fråga är - och har varit - föremål för&lt;br&gt;diskussion i den juridiska litteraturen (se bl.a. Walin-Palmér, Kon-&lt;br&gt;kurslagen s. 454) och den har i flera fall avgjorts av Högsta dom-&lt;br&gt;stolen (se bl.a. NJA 1933 s. 234 och NJA 1990 s. 110). Det kan inte&lt;br&gt;komma i fråga att i ett lagstiftningsärende som detta försöka sig på&lt;br&gt;någon allmän reglering av sådana - ibland mycket komplicerade - frå-&lt;br&gt;gor. Vid vilken tidpunkt olika typer av fordringar skall anses upp-&lt;br&gt;komma får bedömas med ledning av allmänna principer. Ytterst får&lt;br&gt;det även i framtiden vara en uppgift för rättstillämpningen att avgöra,&lt;br&gt;i de enskilda fall som den ställs inför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln om en fordrans uppkomstdag som det avgörande krite-&lt;br&gt;riet för om den skall omfattas av en skuldsanering bör alltså gälla&lt;br&gt;oavsett om borgenären är ett enskilt eller offentligt subjekt. De skäl&lt;br&gt;som bär upp huvudregeln talar givetvis för att undantag bör göras&lt;br&gt;från den endast då särskilda skäl talar för det. I det följande kommer&lt;br&gt;jag att redovisa mina överväganden angående vilka undantag som bör&lt;br&gt;göras från huvudregeln (avsnitt 4.6.3 - 4.6.10).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.2 Skatter och avgifter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det allmännas fordringar på skatter och avgifter be-&lt;br&gt;handlas på samma sätt som andra fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens förslag överensstämmer med&lt;br&gt;mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vissa instanser framhåller att det är viktigt att&lt;br&gt;offentligrättsliga fordringar i form av skatter och avgifter inte sär-&lt;br&gt;behandlas. Andra instanser framhåller tvärtom att undantag i vissa&lt;br&gt;hänseenden bör göras för sådana fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de skäl utredningen har anfört anser jag att det allmännas Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;fordringar avseende skatter och avgifter bör omfattas av en skuldsa-&lt;br&gt;nering på samma villkor som andra borgenärers fordringar. Ett skuld-&lt;br&gt;saneringsinstitut skulle enligt min mening annars inte kunna fylla sitt&lt;br&gt;syfte på ett effektivt sätt. Visserligen skulle man som ett alternativ&lt;br&gt;kunna tänka sig att man skapar ett regelsystem avseende skatte- och&lt;br&gt;avgiftsfordringar parallellt med en skuldsaneringslag. Enligt min me-&lt;br&gt;ning är det emellertid att föredra att ha ett enhetligt skuldsanerings-&lt;br&gt;system som har en så vid omfattning som möjligt. Detta är också i&lt;br&gt;linje med de principer som bör bära upp ett skuldsaneringssystem,&lt;br&gt;bl.a. principerna om att systemet bör vara generellt och syfta till en&lt;br&gt;totalreglering av gäldenärens ekonomiska problem. Det nu sagda bör&lt;br&gt;enligt min mening också i och för sig gälla fordringar på böter. Att&lt;br&gt;förekomsten av bötesfordringar ibland vid den allmänna skälighets-&lt;br&gt;prövningen kan bidra till att hinder anses föreligga mot skuldsanering&lt;br&gt;har jag tidigare berört (avsnitt 4.3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmännas skatte- och avgiftsfordringar bör alltså enligt min&lt;br&gt;mening omfattas av en skuldsaneringslag och delta på samma villkor&lt;br&gt;som andra fordringar. Det innebär att det i skuldsaneringslagen bör&lt;br&gt;tas in en regel om att de särskilda föreskrifter som finns i olika&lt;br&gt;författningar om eftergift och nedsättning beträffande det allmännas&lt;br&gt;fordringar inte behöver beaktas vid den lagreglerade skuldsaneringen.&lt;br&gt;Detta innebär också att vissa ändringar bör göras i lagen (1993:892)&lt;br&gt;om ackord rörande statliga fordringar m.m. Som jag strax återkom-&lt;br&gt;mer till (avsnitt 4.6.3 och 4.6.4) bör regeln i skuldsaneringslagen&lt;br&gt;också gälla också för andra offentliga subjekt, t.ex. myndigheter som&lt;br&gt;administrerar studielån och försäkringskassan. I vissa fall bör det&lt;br&gt;också vara möjligt för en myndighet att utan hinder av andra före-&lt;br&gt;skrifter bevilja anstånd med betalningen av en fordran som inte&lt;br&gt;omfattas av en skuldsanering. Formellt behöver en sådan regel inte&lt;br&gt;begränsas till offentliga subjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som har sagts om svårigheterna att avgöra när en fordran har&lt;br&gt;uppkommit gäller också skatter och avgifter. Allmänt kan sägas att&lt;br&gt;vad gäller inkomstskatt fordringen i vart fall måste anses ha upp-&lt;br&gt;kommit när inkomståret har gått ut. Ett synsätt som förlägger upp-&lt;br&gt;komsten så sent som till utgången av inkomståret passar bra i detta&lt;br&gt;sammanahang. Det innebär nämligen att den inkomstskatt som belö-&lt;br&gt;per på det år under vilket skuldsaneringen inleds inte kommer att&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen. Frågan om hur skattefordringar som inte&lt;br&gt;är till beloppet fastställda eller ännu inte förfallna till betalning vid&lt;br&gt;tidpunkten för skuldsaneringens inledande tas upp i specialmoti-&lt;br&gt;veringen till 6 § andra stycket (jfr också avsnitt 4.6.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser påtalar särskilda problem när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattefordringar som grundar sig på skönstaxeringar. En sköns- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;taxering kan bl.a. vara föranledd av att den skattskyldige inte har&lt;br&gt;fullgjort sin deklarationsskyldighet. En sådan försummelse talar vid&lt;br&gt;den allmänna skälighetsbedömning mycket starkt mot att bevilja&lt;br&gt;vederbörande skuldsanering. Regelmässigt bör därför krävas att en&lt;br&gt;gäldenär som önskar ifrågakomma för skuldsanering först ordnar upp&lt;br&gt;sina mellanhavanden med skattemyndigheten i den meningen att han&lt;br&gt;ger in de fullständiga och korrekta deklarationer som han resterar&lt;br&gt;med. Först därefter bör ett skuldsaneringsförfarande bli aktuellt för&lt;br&gt;hans del. Det finns dock enligt min mening ingen anledning att&lt;br&gt;generellt utesluta den som är skönstaxerad från skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farandet. Det är återigen önskemålet om ett generellt och flexibelt&lt;br&gt;system som talar för en sådan ordning. Detta önskemål väger enligt&lt;br&gt;min mening så tungt att det inte bör införas någon särreglering för de&lt;br&gt;nu diskuterade fordringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som har väckts av några remissinstanser är hur ett&lt;br&gt;beslut om skuldsanering skall påverka gäldenärens möjlighet att vid&lt;br&gt;taxering få avdrag för underskott av näringsverksamhet som hänför&lt;br&gt;sig till tiden före beslutet. Denna situation torde bli ytterst ovanlig.&lt;br&gt;Det kan dock ändå finnas anledning att uttryckligen reglera den. En-&lt;br&gt;ligt min mening är det då tämligen självklart att avdrag för underskott&lt;br&gt;av näringsverksamhet inte bör medges för skulder som omfattas av&lt;br&gt;ett beslut om skuldsanering. Jag återkommer till denna fråga (avsnitt&lt;br&gt;4.8.2).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.3 Statliga studielån&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Fordringar på återbetalning av studielån omfattas av&lt;br&gt;en skuldsanering. Redan förfallna belopp behandlas därvid enligt&lt;br&gt;huvudregeln. Det innebär att den delen av gäldenärens skuld&lt;br&gt;skrivs ned med samma procenttal som övriga fordringar. För den&lt;br&gt;del av skulden som vid tidpunkten då en skuldsanering inleds ännu&lt;br&gt;inte är förfallen till betalning skall kunna bestämmas i varje enskilt&lt;br&gt;fall vad som skall gälla. Normalt skall det därvid bestämmas att&lt;br&gt;den delen av skulden inte skall omfattas av en skuldsanering. De&lt;br&gt;studiesociala myndigheterna skall därvid ha möjlighet att bevilja&lt;br&gt;anstånd med betalningen under tiden betalningsplanen löper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överensstäm-&lt;br&gt;mer i sak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta instanserna tillstyrker utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag. Några instanser anser att fordringar på återbetalning av Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;studielån skall lämnas utanför en skuldsanering eller i vart fall&lt;br&gt;särbehandlas på något sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Studiestöd regleras närmare i bl.a. studie-&lt;br&gt;stödslagen (1973:349). Studiemedel består främst av studiebidrag och&lt;br&gt;studielån. Studiemedelssystemet reformerades från och med den 1 ja-&lt;br&gt;nuari 1989 (prop. 1987/88:116, bet. 1987/88 :SfU26, rskr.&lt;br&gt;1987/88:328). Vid reformen ändrades bl.a. formerna för återbetalning&lt;br&gt;av studielån. Den som fått studielån enligt den gamla ordningen skall&lt;br&gt;återbetala lånet genom årliga avgifter. Dessa beror på skuldens stor-&lt;br&gt;lek och antalet återbetalningsår samt räknas årligen upp med ett sär-&lt;br&gt;skilt regleringstal. Enligt den nya ordningen skall ränta betalas på&lt;br&gt;studielånet. Återbetalningen, inkusive ränta, skall göras med ett visst&lt;br&gt;belopp varje år. Detta belopp - årsbeloppet - är fyra procent av lån-&lt;br&gt;tagarens inkomst enligt senaste taxeringen. Särskilda regler finns både&lt;br&gt;i det nya och gamla systemet om uppskov med eller nedsättning av&lt;br&gt;det som skall återbetalas. Studielån lämnas även inom andra former&lt;br&gt;av studiestöd än studiemedel, nämligen särskilt vuxenstudiestöd enligt&lt;br&gt;7 kap. studiestödslagen och enligt lagen (1983:1030) om särskilt&lt;br&gt;vuxenstudiestöd för arbetslösa samt stöd enligt lagen (1993:719) om&lt;br&gt;särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör erinras om att de fordringar som det här rör sig om avser&lt;br&gt;många gäldenärer och utgör ofta en väsentlig del av dessa gäldenärers&lt;br&gt;skuldbörda. Den 1 januari 1993 var 762 261 personer i det äldre sy-&lt;br&gt;stemet avgiftsskyldiga. För det stora flertalet var skuldsättningen&lt;br&gt;måttlig. Cirka 85 procent hade skulder under 100 000 kr. Av de av-&lt;br&gt;giftsskyldiga hade cirka 78 000 personer en skuld i storleksklassen&lt;br&gt;100 000 - 150 000 kr, cirka 26 000 en skuld om 150 000 - 200000 kr&lt;br&gt;och 8 900 en skuld på 200 000 kr och däröver. Antalet betalnings-&lt;br&gt;skyldiga låntagare i det nya systemet var 1993 cirka 215 000. Av&lt;br&gt;dessa hade 85 procent skulder under 100 000 kr. Cirka 28 000 hade&lt;br&gt;skulder i storleksklassen 100 000 - 150 000 kr och cirka 6 300 hade&lt;br&gt;skulder över 150 000 kr. I november 1993 fanns totalt cirka en mil-&lt;br&gt;jon låntagare registrerade hos Centrala studiestödsnämnden och deras&lt;br&gt;totala skuldbelopp uppgick till omkring 65 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen diskuterar i sitt betänkande om det finns skäl att un-&lt;br&gt;danta fordringar på återbetalning av statliga studielån från ett skuld-&lt;br&gt;saneringsförfarande. Utredningens slutsats blir att något sådant un-&lt;br&gt;dantag inte bör göras. Som skäl för denna ståndpunkt anför utred-&lt;br&gt;ningen följande. Det är viktigt att ett skuldsaneringsinstitut präglas av&lt;br&gt;en totalsyn, så att sikte tas på gäldenärens samlade skuldbörda. Un-&lt;br&gt;dantag bör endast komma i fråga om det från ett insolvensrättsligt&lt;br&gt;betraktelsesätt finns bärande skäl. Sådana skäl saknas vad gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;studieskulder. Vidare innebär det förhållandet att så många människor Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;har studieskulder ett starkt skäl for att låta studieskulder omfattas av&lt;br&gt;ett skuldsaneringsförfarande. Ett undantag för dessa skulder skulle&lt;br&gt;kunna väsentligt urholka effekten av ett skuldsaneringsinstitut. Visser-&lt;br&gt;ligen får man hålla i minnet att en studieskuld är en skuld som påtas&lt;br&gt;som en långsiktig investering för att senare i låntagarens liv ge utdel-&lt;br&gt;ning i form av exempelvis högre lön. Detta är emellertid, enligt ut-&lt;br&gt;redningen, inte något avgörande argument mot att låta fordringar av-&lt;br&gt;seende studiemedel ingå i ett skuldsaneringsförfarande, särskilt med&lt;br&gt;tanke på skuldsaneringsinstitutets övergripande rehabiliterande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen finner inte heller att studielånens konstruktion skulle&lt;br&gt;kunna utgöra hinder mot att låta fordringar avseende studielån om-&lt;br&gt;fattas av en skuldsanering. Vad man därvid närmast har haft i åtanke&lt;br&gt;är dels att endast en del av studielånet varje år förfaller till betalning&lt;br&gt;och att de studiesociala myndigheterna inte lagligen kan säga upp&lt;br&gt;resterande del till omedelbar betalning, dels att den studiesociala&lt;br&gt;lagstiftningen i sig innehåller särskilda skyddsregler i form av möj-&lt;br&gt;ligheter till anstånd och nedsättning. Slutligen anför utredningen att&lt;br&gt;riskerna för missbruk av systemet med skuldsanering inte framträder&lt;br&gt;på något särskilt vis i dessa fall. Utredningen pekar också på att&lt;br&gt;kammarrätten i två domar från år 1986 har uttalat att statens&lt;br&gt;fordringar på återbetalning av studiemedel i sin helhet skall omfattas&lt;br&gt;av reglerna om offentligt ackord. Utredningens slutsats blir alltså att&lt;br&gt;fordringar på återbetalning av studielån bör omfattas av ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsförfarande. Detta ställningstagande gäller först och främst sådana&lt;br&gt;poster som redan har förfallit till betalning. När det gäller poster som&lt;br&gt;förfaller i framtiden uttalar utredningen som sin uppfattning att pröv-&lt;br&gt;ningsmyndigheten i varje enskilt fall måste pröva i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning dessa poster skall omfattas av en skuldsanering. Anser pröv-&lt;br&gt;ningsmyndigheten att en skuldsanering blir verkningslös om inte för-&lt;br&gt;fallna poster tas med, bör det stå myndigheten fritt att låta även dessa&lt;br&gt;omfattas av ett skuldsaneringsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot vad utredningen sålunda har anfört har de flesta remissinstan-&lt;br&gt;serna inte haft några invändningar att redovisa. Några instanser anser&lt;br&gt;dock att fordringar på återbetalning av studielån bör särbehandlas&lt;br&gt;eftersom likabehandlingsprincipen inte gör sig påmind med någon&lt;br&gt;särskild styrka i dessa fall. Dessa instanser betonar att dessa skulder&lt;br&gt;har karaktären av en investering som betalar sig på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan i och för sig hålla med om vad de remissinstanser som vill&lt;br&gt;särbehandla studieskulder har anfört. Till skillnad mot dessa instanser&lt;br&gt;anser jag emellertid att önskemålet om en totalreglering av gälde-&lt;br&gt;närens skuldsituation medför att även återbetalningskrav avseende&lt;br&gt;studielån i princip bör omfattas av en skuldsanering. Även om man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rent principiellt låter fordringar på återbetalning av studielån omfattas Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;av en skuldsanering återstår frågan om detta skall gälla undantagslöst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som redan är förfallna bör enligt min mening alltid omfattas&lt;br&gt;och dessa bör behandlas enligt likabehandlingsprincipen, dvs. sättas&lt;br&gt;ned i samma utsträckning som övriga fordringar. Skälen härför är&lt;br&gt;som jag redan har nämnt huvudsakligen desamma som för att studie-&lt;br&gt;lånen principiellt bör omfattas av en skuldsanering, dvs. skuldsane-&lt;br&gt;ringens rehabiliterande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller belopp som förfaller i framtiden - såväl under den tid&lt;br&gt;som betalningsplanen gäller som därefter - bör det däremot vara möj-&lt;br&gt;ligt att hantera dessa poster mer flexibelt. Å ena sidan kan skuldsa-&lt;br&gt;neringens rehabiliterande syfte motverkas om gäldenären efter skuld-&lt;br&gt;saneringen fortfarande har kvar en stor studieskuld. Å andra sidan&lt;br&gt;kan en gäldenär som genom en skuldsanering blivit av med alla sina&lt;br&gt;förfallna skulder - inklusive den del av studielånet som har förfallit&lt;br&gt;till betalning - mycket väl tänkas vara kapabel att betala av åter-&lt;br&gt;stående del av studieskulden allteftersom den förfaller till betalning.&lt;br&gt;Förhållandena är heller inte helt jämförbara med de när gäldenären&lt;br&gt;har tagit ett vanligt &amp;quot;banklån&amp;quot;, eftersom studielån beviljas utan att en&lt;br&gt;affärsmässig kreditprövning föregår utbetalningen. Studiestödslagen&lt;br&gt;tillåter inte heller att säkerhet ställs eller att lånet i dess helhet sägs&lt;br&gt;upp till omedelbar betalning. Detta talar för att man bör kunna be-&lt;br&gt;stämma i det enskilda fallet om återbetalningsskyldigheten avseende&lt;br&gt;studielån som förfaller efter det att skuldsanering har inletts skall&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning, som överensstämmer med utredningens, bör&lt;br&gt;därför även den delen av skulden som förfaller i framtiden i princip&lt;br&gt;omfattas av en skuldsanering men det bör i det enskilda fallet kunna&lt;br&gt;bestämmas att denna del inte omfattas av skuldsaneringen. Med hän-&lt;br&gt;syn till de skäl jag nyss har redogjort för bör man i de allra flesta fall&lt;br&gt;utnyttja denna möjlighet till att undanta den del av studielånet som&lt;br&gt;förfaller i framtiden från att omfatas av en skuldsanering. Jag åter-&lt;br&gt;kommer ytterligare till den frågan (avsnitt 4.6.8). I så fall måste&lt;br&gt;hänsyn tas till detta när man bestämmer vad gäldenären skall få för-&lt;br&gt;behålla sig för egen del i samband med att betalningsplanen upprättas&lt;br&gt;(se avsnitt 4.5.2); gäldenären måste ju i så fall förbehållas ett särskilt&lt;br&gt;belopp för de studielån som förfaller till betalning under denna tid.&lt;br&gt;I mycket sällsynta undantagsfall kan det dock mot bakgrund av skuld-&lt;br&gt;saneringsinstitutets rehabiliterande syfte finnas skäl att låta även den&lt;br&gt;del av studielånet som förfaller i framtiden omfattas av en skuldsa-&lt;br&gt;nering. I så fall skall även denna del sättas ned med samma procent-&lt;br&gt;sats som övriga fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 4.6.2) bör det av skuldsane-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringslagen uttryckligen framgå att offentliga subjekt, bl.a. de studie- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;sociala myndigheterna, skall ha möjlighet att medverka till en skuld-&lt;br&gt;sanering enligt skuldsaneringslagens bestämmelser utan hinder av vad&lt;br&gt;som må vara föreskrivet i annan lagstiftning, exempelvis i studie-&lt;br&gt;stödslagen. Det kan nämligen många gånger främja en skuldsanering&lt;br&gt;att gäldenären beviljas anstånd med återbetalningen av studielån under&lt;br&gt;den tid en betalningsplan löper. På så sätt utökas betalningsutrymmet&lt;br&gt;och övriga borgenärer kan bättre tillgodoses. Det bör därför finnas&lt;br&gt;en möjlighet för de studiesociala myndigheterna att bevilja en&lt;br&gt;gäldenär anstånd med betalningen av en studielånsfordran som inte&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen under den tid en betalningsplan löper&lt;br&gt;enligt skuldsaneringen. Ett sådant anstånd bör kunna beviljas även om&lt;br&gt;andra föreskrifter inte skulle tillåta detta. En sådan möjlighet har&lt;br&gt;också flera remissinstanser bl.a. Centrala studiestödsnämnden pekat&lt;br&gt;ut som en framkomlig väg för att hantera studielån som förfaller i&lt;br&gt;framtiden. Det är därför av vikt att kronofogdemyndigheten inom&lt;br&gt;ramen för de regler som kommer att gälla för förfarandet inhämtar&lt;br&gt;besked från den myndighet som administrerar återbetalningen av&lt;br&gt;studielån i frågan om anstånd har beviljats eller kan komma att&lt;br&gt;beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt nu gjorda ställningstagande gör inte de regler som finns i&lt;br&gt;studiestödslagen om anstånd och avskrivning överflödiga. Skuld-&lt;br&gt;saneringslagen kompletterar i stället dessa regler, eftersom de tar&lt;br&gt;sikte på andra förhållanden än att gäldenären är överskuldsatt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.4 Familjerättsliga underhållsbidrag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En underhållsberättigads fordran på familjerättsliga&lt;br&gt;underhållsbidrag omfattas inte av en skuldsanering. Det allmännas&lt;br&gt;återbetalningskrav avseende utgivna bidragsförskott omfattas där-&lt;br&gt;emot av en skuldsanering enligt huvudregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningen har ett annat principiellt synsätt&lt;br&gt;på hur dessa fordringar skall behandlas. Konsekvenserna av detta&lt;br&gt;synsätt sammanfaller dock i allt väsentligt med konsekvenserna av&lt;br&gt;mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera instanser förordar att dessa fordringar&lt;br&gt;hålls utanför en skuldsanering eller, om de skall omfattas, särbehand-&lt;br&gt;las på något sätt. Vissa instanser anser däremot att det är viktigt att&lt;br&gt;även dessa fordringar omfattas av en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ett frågekomplex av stor praktisk betydel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se är hur fordringar på familjerättsliga underhållsbidrag skall be- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;handlas i en skuldsaneringslag. Dessa fordringar är särpräglade på&lt;br&gt;flera sätt. Visserligen är de till karaktären privaträttsliga, men&lt;br&gt;reglerna på området är på olika sätt utformade med inslag av närmast&lt;br&gt;socialrättslig art. Även rent fordringsrättsligt behandlas de på ett sätt&lt;br&gt;som i flera fall skiljer sig från andra fordringsslag. De särbehandlas&lt;br&gt;också i exekutionsrättsliga sammanhang. Underhållsbidrag löper dess-&lt;br&gt;utom vanligen under en lång period. Det kan också vara omöjligt att&lt;br&gt;räkna fram ett &amp;quot;nuvärde&amp;quot; på dessa fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen uttalar att det inte är givet hur man bör be-&lt;br&gt;handla periodiskt förfallande fordringar, varav fordringar på familje-&lt;br&gt;rättsliga underhållsbidrag utgör en betydande grupp. Utredningen&lt;br&gt;säger beträffande just fordringar på familjerättsliga underhållsbidrag&lt;br&gt;att det synes naturligast att se det som att sådana fordringar upp-&lt;br&gt;kommer först i samband med att varje post förfaller. En konsekvens&lt;br&gt;av utredningens synsätt är att underhållsbidragsbelopp som redan har&lt;br&gt;förfallit till betalning då en skuldsanering inleds skall omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen. Den sålunda ackumulerade förfallna skulden behand-&lt;br&gt;las enligt huvudregeln, dvs. skrivs ned med samma procenttal som&lt;br&gt;övriga fordringar. Fordringar som avser poster som förfaller i fram-&lt;br&gt;tiden skulle däremot med utredningens synsätt över huvud taget inte&lt;br&gt;omfattas av en skuldsanering. Det innebär att den framtida delen av&lt;br&gt;underhållsskulden inte alls berörs av en skuldsanering. De poster som&lt;br&gt;förfaller i framtiden, såväl under som efter betalningsperioden, skall&lt;br&gt;alltså betalas på vanligt sätt bortsett från skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är för min del inte övertygad om det principiellt riktiga i ut-&lt;br&gt;redningens synsätt i denna del, vilket delvis har att göra med den&lt;br&gt;tveksamhet som kan sägas råda kring frågan när fordringar av olika&lt;br&gt;slag uppkommer. Som jag redan har sagt är det inte lämpligt att i&lt;br&gt;detta sammanhang generellt reglera den frågan. Jag håller däremot&lt;br&gt;med om att utredningens synsätt i det stora hela får praktiska och&lt;br&gt;ändamålsenliga konsekvenser i detta sammanhang. Enligt min mening&lt;br&gt;bör man kunna lösa frågan om hur familjerättsliga underhållsbidrag&lt;br&gt;skall behandlas vid en skuldsanering på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rehabiliterande syftet bakom skuldsaneringsinstitutet talar rent&lt;br&gt;allmänt för att även fordringar på familjerättsliga underhållsbidrag&lt;br&gt;bör omfattas av en skuldsanering enligt huvudregeln. Det gäller dock&lt;br&gt;främst i fråga om redan förfallna poster. När det gäller poster som&lt;br&gt;förfaller i framtiden är det rehabiliterande syftet inte ett lika&lt;br&gt;framträdande skäl för att låta dessa poster omfattas av skuldsane-&lt;br&gt;ringen. Det är i stället övriga borgenärer som kan ha ett sådant&lt;br&gt;intresse eftersom en annan lösning kan inskränka på deras andel av&lt;br&gt;betalningsutrymmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid starka sociala skäl som talar för en särbehand- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ling av de familjerättsliga underhållsbidragen. Till detta kommer att&lt;br&gt;den familjerättsliga lagstiftningen innehåller regler som gör att den&lt;br&gt;underhållsskyldige i viss mån kan få sin betalningsskyldighet an-&lt;br&gt;passad till sin betalningsförmåga. En kraftigt skuldsatt gäldenär, som&lt;br&gt;är kvalificerad för skuldsanering, bör ha utnyttjat dessa regler för att&lt;br&gt;minska sin totala skuldbörda. Detta ligger redan i kravet på att gälde-&lt;br&gt;nären skall ha uttömt sina egna möjligheter att lösa sina ekonomiska&lt;br&gt;problem innan han kan beviljas skuldsanering. Det är också möjligt&lt;br&gt;för den underhållsskyldige att erhålla jämkning avseende redan för-&lt;br&gt;fallna underhållsbidrag som inte är betalda (7 kap. 10 § föräldra-&lt;br&gt;balken). Till detta kommer att fordringar på underhållsbidrag preskri-&lt;br&gt;beras redan efter tre år (7 kap. 9 § föräldrabalken). Det finns alltså&lt;br&gt;regler som gör att underhållsskyldigheten kan anpassas till den under-&lt;br&gt;hållsskyldiges betalningsförmåga. Dessa regler tar dock endast i be-&lt;br&gt;gränsad utsträckning hänsyn till gäldenärens totala skuldbörda. En&lt;br&gt;sådan ordning är också, vilket utredningen påpekar, mest förenlig&lt;br&gt;med nuvarande exekutionsrättsliga grundsatser. Med hänsyn till detta&lt;br&gt;och till de sociala skäl som ligger bakom bestämmelserna om under-&lt;br&gt;hållsskyldighet bör fordringar avseende familjerättsliga underhålls-&lt;br&gt;bidrag över huvud taget inte omfattas av en skuldsanering. Det bör&lt;br&gt;därför uttryckligen föreskrivas att sådana fordringar faller utanför en&lt;br&gt;skuldsanering. Det innebär att såväl redan förfallna som framtida&lt;br&gt;fordringar på underhållsbidrag faller utanför en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bidragsförskott har betalats enligt lagen (1964:143) om bidrags-&lt;br&gt;förskott eller förlängt bidragsförskott enligt lagen (1984:1095) om&lt;br&gt;förlängt bidragsförskott för studerande, skall försäkringskassan kräva&lt;br&gt;tillbaka vad den underhållsskyldige skulle ha betalat upp till ett be-&lt;br&gt;lopp motsvarande utbetalt bidragsförskott. Det finns inte några sociala&lt;br&gt;eller andra skäl att låta dessa fordringar falla utanför en skuld-&lt;br&gt;sanering. Som jag tidigare har uttalat (avsnitt 4.6.2) bör en skuld-&lt;br&gt;sanering omfatta även det allmännas fordringar på skatter och av-&lt;br&gt;gifter. Det finns inte anledning att göra andra överväganden be-&lt;br&gt;träffande försäkringskassans återkrav av utgivna bidragsförskott. De&lt;br&gt;bör därför omfattas av en skuldsanering i enlighet med huvudregeln.&lt;br&gt;Också för dessa slags fordringar krävs en regel om att hänsyn inte&lt;br&gt;behöver tas till de föreskrifter som gäller i fråga om av- och ned-&lt;br&gt;skrivning osv. (jfr avsnitt 4.6.2 och 4.6.3). Jag vill poängtera att jag&lt;br&gt;här enbart syftar på sådana fordringar som har förfallit till betalning&lt;br&gt;när skuldsaneringen inleddes. Försäkringskassans framtida regress-&lt;br&gt;krav är inte en sådan villkorad fordran som omfattas av skuldsane-&lt;br&gt;ringen (jfr avsnitt 4.6.8). Tvärtom följer av huvudregeln om att&lt;br&gt;skuldsaneringen enbart omfattar fordringar som har uppkommit före&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den kritiska tidpunkten att dessa fordringar över huvud taget inte Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;omfattas av en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att Lagrådet har avgivit sitt yttrande har uppmärksammats&lt;br&gt;att förslagets utformning i denna delm innebär att underhålls-&lt;br&gt;fordringar som grundar sig på utländsk lagstiftning skulle komma att&lt;br&gt;särbehandlas på ett icke önskvärt sätt. Förslaget beträffande de&lt;br&gt;familjerättsliga underhållen har därför justerats så att såväl&lt;br&gt;underhållsberättigade i andra länder som utländska offentliga organ&lt;br&gt;behandlas på samma sätt som deras svenska motsvarigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.5 Fordringar Förenade med panträtt m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Fordringar som är förenade med säkerhetsrätt i form&lt;br&gt;av pant, s.k. legal förmånsrätt eller retentionsrätt omfattas inte av&lt;br&gt;en skuldsanering till den del säkerheten förslår till betalning av&lt;br&gt;fordringen. Detsamma gäller fordringar som är förenade med för-&lt;br&gt;månsrätt på grund av utmätning eller betalningssäkring, såvitt&lt;br&gt;avser egendom som har tagits i anspråk vid verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överens-&lt;br&gt;stämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar i&lt;br&gt;huvudsak utredningens förslag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag har nyss (avsnitt 4.6.2) förordat att&lt;br&gt;staten inte med åberopande av sin förmånsrätt avseende skatte- och&lt;br&gt;avgiftskrav bör ställa sig vid sidan av ett skuldsaneringsinstitut. Hur&lt;br&gt;förhåller det sig då med andra fordringar som har förmånsrätt? Jag&lt;br&gt;skall nu behandla frågan hur fordringar förenade med panträtt och&lt;br&gt;vissa närbesläktade säkerhetsrätter bör behandlas i ett skuldsanerings-&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen anser att det är självklart att fordringar som&lt;br&gt;är förenade med panträtt i såväl lös som fast egendom liksom i tomt-&lt;br&gt;rätt undantas till den del panten räcker till för betalning av&lt;br&gt;fordringen. Retentionsrätt jämställs i förmånsrättshänseende med&lt;br&gt;panträtt både vid utmätning och konkurs. Motsvarande bör enligt&lt;br&gt;utredningen gälla vid skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot en sådan ord-&lt;br&gt;ning. Det har inte jag heller. Det förefaller välövervägt att fordringar&lt;br&gt;förenade med pant- och retentionsrätt hålls utanför en skuldsanering&lt;br&gt;till den del säkerheten förslår till betalning av fordringen. Något&lt;br&gt;annat skulle exempelvis kunna rubba villkoren för omsättningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastigheter och därmed också villkoren för kreditgivningen, vilket Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ytterst skulle drabba hela låntagarkollektivet och också kunna inverka&lt;br&gt;menligt på hela samhällsekonomin. Det finns anledning att betona att&lt;br&gt;en skuldsanering inte påverkar panträtten som sådan. Bortsett från&lt;br&gt;skuldsaneringen kan pantborgenären givetvis tillgodogöra sig betal-&lt;br&gt;ning ur panten enligt de regler som gäller därför. Detta innebär i sin&lt;br&gt;tur att skuldsaneringsgäldenärens pantsatta egendom kan säljas exeku-&lt;br&gt;tivt, eller under hand, utan att någon särskild hänsyn behöver tas till&lt;br&gt;ett eventuellt inlett skuldsaneringsförfarande. Över huvud taget har&lt;br&gt;det - vad panträtten beträffar - ingen betydelse om en försäljning sker&lt;br&gt;före, under eller efter en skuldsanering. Enligt min mening finns det&lt;br&gt;inget uttalat behov av att i skuldsaneringslagen ta in några särskilda&lt;br&gt;regler som främjar överlåtelser i dessa fall. Omvänt bör det inte&lt;br&gt;heller i skuldsaneringslagen ställas upp några särskilda hinder här-&lt;br&gt;emot. Det sagda innebär emellertid inte att fordringar förenade med&lt;br&gt;säkerhetsrätt lämnas utanför en skuldsanering till den del de inte täcks&lt;br&gt;av säkerheten. Tvärtom bör enligt min mening fordringen till den del&lt;br&gt;som den inte täcks av säkerheten omfattas av en skuldsanering enligt&lt;br&gt;huvudregeln. Det nu sagda gäller alltså det personliga betalnings-&lt;br&gt;ansvaret för fordringen. En felaktig bedömning av säkerhetens värde&lt;br&gt;kommer därigenom att främst drabba den aktuella långivaren, i stället&lt;br&gt;för övriga borgenärer. En sådan avvägning förefaller i allra högsta&lt;br&gt;grad rimlig. Det överensstämmer också med vad som rent faktiskt&lt;br&gt;gäller redan i dag. En borgenär med pantsäkerhet kan aldrig vara sä-&lt;br&gt;ker på att få ut mer än vad panten inbringar. Den resterande fordran&lt;br&gt;han har mot gäldenären personligen efter realisation av panten är ofta&lt;br&gt;värdelös. I praktiken innebär det sagda att en borgenär senast i sam-&lt;br&gt;band med skuldsaneringen bör realisera panten. Om så inte sker vet&lt;br&gt;man inte till hur stor del av fordringen panten förslår, vilket i sin tur&lt;br&gt;innebär att såväl &amp;quot;pantfordran&amp;quot; som inte omfattas av skuldsaneringen,&lt;br&gt;som &amp;quot;restfordran&amp;quot; är till beloppen okända. I ett sådant fall måste man&lt;br&gt;bestämma om &amp;quot;restfordran&amp;quot; skall omfattas av skuldsaneringen eller&lt;br&gt;inte. Jag kommer nämligen i det följande att föreslå att man i det&lt;br&gt;enskilda fallet skall kunna bestämma att en fordran som är till be-&lt;br&gt;loppet obestämd inte skall omfattas av skuldsaneringen (avsnitt&lt;br&gt;4.6.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stort intresse är det att något beröra de praktiska konse-&lt;br&gt;kvenserna av det mycket vanliga fallet att den pantsatta egendomen&lt;br&gt;utgör gäldenärens bostadsfastighet eller bostadsrättslägenhet.&lt;br&gt;Insolvensutredningens förslag bygger i denna del på den danska&lt;br&gt;regleringen. Där har man inga särskilda bestämmelser om hur man&lt;br&gt;skall hantera situationen att gäldenärens bostad är belastad med någon&lt;br&gt;säkerhetsrätt. Enligt uppgift löser man detta från fall till fall i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark. Endera säljs gäldenärens bostad och ifrågavarande borge- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;närer får då betalt ur egendomen vid försäljningen. Eventuellt&lt;br&gt;resterande fordran saneras på vanligt sätt. Eller så får gäldenären&lt;br&gt;behålla sin bostad. Betalningen av de pantsäkrade fordringarna får då&lt;br&gt;tas ur det belopp som gäldenären har rätt att förbehålla sig för&lt;br&gt;bostadskostnader. Inte sällan bereder dessa situationer vissa problem&lt;br&gt;i den praktiska hanteringen, bl.a. kan det under flera år efter en&lt;br&gt;skuldsanering vara oklart vilka fordringar som har sanerats. Enligt&lt;br&gt;dansk praxis är det heller inte möjligt att mot en pantborgenärs vilja&lt;br&gt;sanera en fordran som är förenad med pantsäkerhet i fast egendom,&lt;br&gt;om fastigheten inte säljs. I Norge har man valt att lagreglera frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är att gäldenärens ägda bostad skall realiseras senast i&lt;br&gt;samband med skuldsaneringen. Denna huvudregel är formulerad som&lt;br&gt;en skyldighet för gäldenären att sälja bostaden. Den norska lagen&lt;br&gt;innehåller också regler om värdering och försäljning av fastigheter&lt;br&gt;m.m. som ett led i själva skuldsaneringsförfarandet. Undantag från&lt;br&gt;skyldigheten att sälja bostaden kan göras i vissa fall. Exempelvis kan&lt;br&gt;gäldenären få bo kvar om kostnaderna för bostaden (räntor m.m.)&lt;br&gt;inte är större än vad det skulle kosta för honom att skaffa en&lt;br&gt;ersättningsbostad. I praktiken innebär en tillämpning av en&lt;br&gt;undantagsregel, liksom i Danmark, att borgenärer med pantsäkerhet&lt;br&gt;får betalt inom ramen för gäldenärens förbehållsbelopp. I Finland har&lt;br&gt;en i viss mån liknande lösning valts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär följande. I de fall gäldenärens fastighet har&lt;br&gt;sålts frivilligt eller exekutivt innan ett skuldsaneringsförfarande inleds&lt;br&gt;har pantborgenären fått betalt för sin fordran ur köpeskillingen vid&lt;br&gt;försäljningen. Den eventuella restfodran som pantborgenären har -&lt;br&gt;som ju då är till beloppet bestämd - behandlas vid en skuldsanering&lt;br&gt;som vilken annan fordran som helst. Om fastigheten säljs under för-&lt;br&gt;farandets gång gäller i princip detsamma. I dessa fall uppstår inga&lt;br&gt;särskilda praktiska problem. I många fall torde gäldenärens boende-&lt;br&gt;kostnader överstiga vad som kan vara skäligt att förbehålla honom för&lt;br&gt;boendet. I sådana fall bör givetvis egendomen realiseras innan det&lt;br&gt;kan bli aktuellt för honom att ansöka om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om man normalt bör realisera den pansatta fastigheten kan det&lt;br&gt;i många fall emellertid vara lämpligt att gäldenären bor kvar i sin&lt;br&gt;ägda bostad efter en skuldsanering. Inte bara sociala, utan även rent&lt;br&gt;ekonomiska skäl kan tala för en sådan lösning. Även hänsyn till&lt;br&gt;fastighets- och bostadsrättsomsättningen i allmänhet talar för att en&lt;br&gt;sådan lösning bör vara möjlig. En förutsättning för att en sådan&lt;br&gt;lösning skall bli aktuell är givetvis att gäldenärens bostadsstandard&lt;br&gt;inte överstiger vad som är nödvändigt för honom och hans familj och&lt;br&gt;att den inte i någon mer nämnvärd utsträckning inkräktar på betal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsutrymmet till nackdel för övriga borgenärer. Gäldenären bör all- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tid få förbehålla sig en viss del av sina inkomster för sin omedelbara&lt;br&gt;försörjning. I det ingår skäliga bostadskostnader. Därvid bör de&lt;br&gt;schabloner för bostadskostnader som följer av 15 kap. 6 a § utsök-&lt;br&gt;ningsbalken tjäna som vägledning (se avsnitt 4.5.2). Det bör dock&lt;br&gt;vara möjligt att frångå dessa schabloner. Det kan vara motiverat om&lt;br&gt;exempelvis det rehabiliterande syftet med en skuldsanering skulle&lt;br&gt;riskera att gå om intet, om gäldenären inte kan behålla sitt hem. Av&lt;br&gt;hänsyn bl.a. till övriga borgenärer kan man självfallet inte avvika&lt;br&gt;från den vägledande schablonen i någon större utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fastigheten sålunda är kvar hos gäldenären vid skuldsaneringen&lt;br&gt;uppstår frågan hur den pantsäkrade fordringen skall behandlas. Till&lt;br&gt;den del panten förslår omfattas fordringen inte av skuldsaneringen&lt;br&gt;enligt mitt förslag. Det betyder att gäldenären med användande av det&lt;br&gt;utrymme han bör få förbehålla sig för bostadskostnader skall kunna&lt;br&gt;betala räntor och amorteringar avseende den delen till panthavaren&lt;br&gt;och att dessa betalningar även i fortsättningen kan göras enligt vad&lt;br&gt;som sedan tidigare har gällt mellan parterna. På något sätt måste det&lt;br&gt;emellertid bestämmas hur stor fordran skall vara som inte omfattas&lt;br&gt;av skuldsaneringen. Det bör exempelvis vara möjligt att på grundval&lt;br&gt;av ett värderingsintyg beträffande fastigheten bestämma hur stor del&lt;br&gt;av pantborgenärens fordran som täcks av panten och hur stor hans&lt;br&gt;restfordran, som då omfattas av skuldsaneringen, därmed skall anses&lt;br&gt;vara. Kan man på detta sätt bestämma hur stora de två delarna av&lt;br&gt;borgenärens fordran skall anses vara kan man undvika en &amp;quot;onödig&amp;quot;&lt;br&gt;försäljning av fastigheten eller lägenheten. I sista hand får det&lt;br&gt;ankomma på ifrågavarande borgenär att visa till vilket belopp panten&lt;br&gt;förslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma överväganden kan göras beträffande fordringar som innan&lt;br&gt;skuldsaneringen inleddes har erhållit förmånsrätt genom utmätning&lt;br&gt;eller genom betalningssäkring. Av detta följer att fordringar för vilka&lt;br&gt;verkställighet har ägt rum innan beslut har fattats om att skuldsane-&lt;br&gt;ring skall inledas bör undantas vid skuldsanering i den utsträckning&lt;br&gt;som egendomen vari förmånsrätten gäller förslår till att täcka&lt;br&gt;fordringen. Som jag kommer att redovisa senare bör det dock inte gå&lt;br&gt;att skaffa sig sådan förmånsrätt när väl ett skuldsaneringsförfarande&lt;br&gt;har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De legala förmånsrätter som följer av 6 och 7 §§ förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979) kan aktualiseras även vid privatpersoners insolvens. De&lt;br&gt;legala förmånsrätterna utmärks av att säkerheten uppstår utan att&lt;br&gt;fastighetsägaren eller tomrättsinnehavaren pantsätter egendomen. Det&lt;br&gt;krävs alltså ingen pantförskrivning. Säkerheten belastar egendomen&lt;br&gt;i fråga ändå, direkt med stöd av lag. Exempel på sådana legala för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;månsrätter som nu nämnts, s.k. reallaster, är enligt 6 § 1 förmåns- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;rättslagen förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1966:701) om vissa&lt;br&gt;gemensamhetsanläggningar och lagen (1970:990) om förmånsrätt för&lt;br&gt;fordran på grund av fastighetsbildning och enligt 7 § 1 förmånsrätts-&lt;br&gt;lagen fordran på tomrättsavgäld. Legala förmånsrätter enligt 7 § 2&lt;br&gt;förmånsrättslagen motsvarar 6 § 1 förmånsrättslagen men har ett be-&lt;br&gt;tydligt snävare tillämpningsområde. Enligt min mening finns det i och&lt;br&gt;för sig inte samma skäl för särbehandling av de legala förmåns-&lt;br&gt;rätterna som när det gäller fordringar som är förenade med panträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock konsekvent att behandla fordringar förenade med legal&lt;br&gt;förmånsrätt på samma sätt som fordringar förenade med panträtt. Om&lt;br&gt;de förstnämnda fordringarna skulle särbehandlas på något sätt skulle&lt;br&gt;det också kunna försvåra fastighetsförsäljningar i samband med en&lt;br&gt;skuldsanering. Fordringar förenade med förmånsrätt enligt 6 och 7 §§&lt;br&gt;förmånsrätts lagen bör därför samtliga falla utanför en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förmånsrätter synes - med undantag för borgen, som jag&lt;br&gt;återkommer till - inte ha någon betydelse vid fysiska personers&lt;br&gt;insolvens. Flertalet förmånsrätter har betydelse enbart i kommersiella&lt;br&gt;sammanhang och rör därför inte förhållandena vid skuldsanering, som&lt;br&gt;ju endast avser privatpersoner som inte är näringsidkare. Det är&lt;br&gt;därför inte nödvändigt att införa några bestämmelser i skuldsane-&lt;br&gt;ringslagen om hur fordringar förenade med dessa förmånsrätter skall&lt;br&gt;behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis skall endast några ord sägas om det fall då tredje&lt;br&gt;man gör gällande separationsrätt beträffande egendom som finns i&lt;br&gt;gäldenärens besittning. Hur sådana konflikter mellan tredje man och&lt;br&gt;borgenärskollektivet skall lösas är inte reglerat i den exekutions-&lt;br&gt;rättsliga lagstiftningen, såsom exempelvis utsökningsbalken eller&lt;br&gt;konkurslagen. Visserligen kan man tänka sig att vissa frågor om hur&lt;br&gt;olika separationsanspråk skall hanteras i ett skuldsaneringsförfarande&lt;br&gt;skulle kunna lagregleras. I de fall det är fråga om en separat rätt till&lt;br&gt;viss egendom, som inte är knuten till något anspråk på betalning,&lt;br&gt;uppkommer inga särskilda problem i och med en skuldsanering. Med&lt;br&gt;den utformning jag föreslår berörs nämligen inte anspråket på att få&lt;br&gt;ut egendomen av att gäldenären erhåller skuldsanering. Eftersom en&lt;br&gt;skuldsanering bör innebära att ett fordringsanspråk beloppsmässigt&lt;br&gt;sätts ned eller helt faller bort kan det däremot vara av intresse att&lt;br&gt;redovisa hur en med ett fordringsanspråk i pengar förenad säkerhet&lt;br&gt;i form av separationsrätt skall behandlas. Ett exempel är när varor&lt;br&gt;har sålts på avbetalning mot säkerhet i form av återtagandeförbehåll.&lt;br&gt;I det stora flertalet fall torde i och för sig fordringshavaren redan ha&lt;br&gt;utnyttjat sin återtaganderätt på grund av betalningsförsummelse från&lt;br&gt;gäldenärens sida. Det behöver dock inte alltid vara så. När ett skuld-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saneringsförfarande inleds kan man tänka sig att borgenären inte har Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;haft rätt att göra sin kontraktsenliga återtaganderätt gällande (jfr 25 §&lt;br&gt;konsumentkreditlagen), eller att han av andra skäl har avstått från&lt;br&gt;detta. I det senare fallet får han naturligtvis i skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farandet göra sin återtaganderätt gällande enligt kontraktet och de&lt;br&gt;regler som i övrigt kan gälla. Några regler om detta är inte nödvän-&lt;br&gt;diga i skuldsaneringslagen. Borgenärens eventuella restfordran om-&lt;br&gt;fattas sedan av skuldsaneringen enligt de regler som anges i skuld-&lt;br&gt;saneringslagen. I det fallet att rätten till återtagande ännu inte har&lt;br&gt;inträtt får man förutsätta att gäldenären frivilligt återlämnar varan och&lt;br&gt;gör upp med borgenären. Gäldenären bör nämligen inte kunna hindra&lt;br&gt;ett återtagande med att åberopa en klausul i ett kontrakt eller en regel&lt;br&gt;av konsumentskyddande karaktär samtidigt som han begär att få för-&lt;br&gt;månen av en skuldsanering. Ett sådant agerande från gäldenärens sida&lt;br&gt;bör betraktas som ett klart fall av bristande medverkan, vilket bör&lt;br&gt;medföra att en ansökan om skuldsanering avslås, till och med redan&lt;br&gt;vid en initial prövning (jfr avsnitt 4.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad kommer då att gälla för det fall att en borgenärs återtaganderätt&lt;br&gt;av någon anledning inte har uppmärksammas vid en skuldsanering?&lt;br&gt;Visserligen bör det inte inträffa, eftersom gäldenären i sin ansökan&lt;br&gt;om skuldsanering bl.a. skall uppge om innehar avbetalningsgods (se&lt;br&gt;avsnitt 4.7.1). Men det kan inte uteslutas att det händer någon gång.&lt;br&gt;Innebörden av skuldsaneringen är att borgenärens fordran i pengar&lt;br&gt;har satts ned med en viss procent. Återtaganderätten som sådan be-&lt;br&gt;rörs dock inte av skuldsaneringen. Vad blir då följden om borgenären&lt;br&gt;i detta läge vill utnyttja sin återtaganderätt? Av 21 och 25 §§ konsu-&lt;br&gt;mentkreditlagen följer bl.a. att gäldenären måste vara i visst kvali-&lt;br&gt;ficerat betalningsdröjsmål för att borgenären skall ha rätt att återta&lt;br&gt;varan (se härom prop. 1991/92:83 och prop. 1976/77:123). När det&lt;br&gt;efter en skuldsanering skall bedömas om gäldenärens betalningsdröjs-&lt;br&gt;mål är av det kvalificerade slag som anges i 21 § konsumentkredit-&lt;br&gt;lagen får man givetvis utgå från lagens definitioner i detta hänseende.&lt;br&gt;Skuldsaneringen innebär dock en väsentlig förändring i förhållandet&lt;br&gt;mellan parterna. Själva innebörden av en skuldsanering är att borge-&lt;br&gt;närens fordran i pengar sätts ned. Detta betyder i sin tur att borge-&lt;br&gt;närens penningfordran uppgår till det belopp den lyder på efter sa-&lt;br&gt;neringen minskat med eventuella betalningar enligt betalningsplanen.&lt;br&gt;Detta belopp, som alltså är det belopp som gäldenären resterar med,&lt;br&gt;kommer i många fall vara så lågt att ett återtagande enligt konsu-&lt;br&gt;mentkreditlagens regler inte kan komma i fråga. Om ett återtagande&lt;br&gt;skulle vara möjligt enligt dessa regler innebär avräkningsregeln i 27 §&lt;br&gt;konsumentkreditlagen att ett återtagande blir mycket förmånligt för&lt;br&gt;gäldenären, eftersom denne skall tillgodoräknas värdet av varan. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sagda innebär att borgenärens återtaganderätt genom skuldsaneringen Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;har blivit i det närmaste värdelös. Situationen är dock mer teoretisk&lt;br&gt;än praktisk eftersom denna situation endast kan uppkomma i de fall -&lt;br&gt;ganska osannolika - då borgenären inte har gjort sin återtaganderätt&lt;br&gt;gällande senast vid skuldsaneringen. Det finns därför inte anledning&lt;br&gt;att särskilt reglera denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer i det följande (avsnitt 4.6.7) till vad som bör gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i de fall gäldenärens betalningsskyldighet motsvaras av en skyldighet&lt;br&gt;för borgenären att även i framtiden tillhandahålla en motprestation.&lt;br&gt;Vad jag har närmast har i åtanke är hyresförhållanden av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.6 Fordringar förenade med borgen som säkerhet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Fordringar förenade med borgen som säkerhet skall&lt;br&gt;inte särbehandlas i skuldsaneringsförfarandet. Det innebär att&lt;br&gt;fordringen gentemot gäldenären skrivs ned på samma sätt som&lt;br&gt;andra fordringar. En sådan nedskrivning bör däremot inte påverka&lt;br&gt;förhållandet mellan borgenären och borgensmannen. En borgens-&lt;br&gt;mans regresskrav mot gäldenären behandlas i skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farandet som vilken annan fordran som helst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens förslag överensstämmer med&lt;br&gt;mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har påtalat att fordringar&lt;br&gt;förenade med borgen som säkerhet innebär särskilda problem i ett&lt;br&gt;skuldsaneringssammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Hur fordringar som är förenade med&lt;br&gt;säkerhet i form av borgen bör behandlas i en skuldsaneringslag&lt;br&gt;fordrar vissa närmare överväganden. Den försöksverksamhet som har&lt;br&gt;bedrivits med skuldsaneringsverksamhet visar att dessa fordringar&lt;br&gt;förorsakar inte obetydliga problem. Detta har att göra med att bor-&lt;br&gt;gensåtagandet ofta har ingåtts av en nära anförvant eller vän till&lt;br&gt;gäldenären, som gjort sitt åtagande på icke-affärsmässiga grunder. I&lt;br&gt;stället har den blivande borgensmannen känt sig mer eller mindre&lt;br&gt;&amp;quot;tvingad&amp;quot; att åta sig borgensans varet. Åtagandet beskrivs också ofta -&lt;br&gt;såväl av långivare som huvudgäldenär - som enbart en formsak. De&lt;br&gt;praktiska svårigheterna i skuldsaneringsammanhang beror inte minst&lt;br&gt;på att huvudgäldenären i det längsta prioriterar betalningen av de lån&lt;br&gt;som är förenade med borgen som säkerhet av hänsyn till de vänner&lt;br&gt;och släktingar som har gjort borgensåtagandet. Det finns med andra&lt;br&gt;ord i många fall ett starkt känslomässigt incitament för huvudgälde-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nären att gynna dessa fordringsägare framfor andra. Huvudgäldenären Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kan därför ibland ha svårt att acceptera likabehandlingsprincipen,&lt;br&gt;vilket medför att han avstår från att ansöka om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har full förståelse för den nu beskrivna problematiken. Trots&lt;br&gt;detta har jag svårt att se hur man skulle kunna motivera att dessa&lt;br&gt;fordringar skulle undantas från likabehandlingsprincipen. Det är inte&lt;br&gt;möjligt att låta borgensansvaret falla bort enbart av det skälet att&lt;br&gt;huvudgäldenären har ekonomiska bekymmer som kvalificerar honom&lt;br&gt;för skuldsanering. Och om gäldenären försätts i konkurs faller bor-&lt;br&gt;gensansvaret ut under alla förhållanden. Möjligheten att utnyttja bor-&lt;br&gt;gen som säkerhet skulle rubbas i grunden om en skuldsanering skulle&lt;br&gt;få en sådan verkan på borgensansvaret. Det är inte heller möjligt att&lt;br&gt;låta fordringar säkrade med borgen falla utanför en skuldsanering.&lt;br&gt;Det skulle på ett otillbörligt sätt gynna en borgenär med en sådan&lt;br&gt;fordran på bekostnad av övriga borgenärer. Jag har också vid uppre-&lt;br&gt;pade tillfallen hävdat vikten av att likabehandlingsprincipen upp-&lt;br&gt;rätthålls så långt det över huvud taget är möjligt. Tilltron till ett&lt;br&gt;skuldsaneringsinstitut är i mångt och mycket förbunden med att&lt;br&gt;undantag från principen endast görs då mycket starka skäl talar för&lt;br&gt;det. Den redovisade problematiken innebär inte sådana skäl.&lt;br&gt;Fordringar förenade med borgen som säkerhet bör därför omfattas av&lt;br&gt;en skuldsanering enligt huvudregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att om det bland fordringarna mot en skuldsane-&lt;br&gt;ringsgäldenär finns en fordran som har borgen som säkerhet, så om-&lt;br&gt;fattas fordringen av ett skuldsaneringsbeslut enligt huvudregeln. Om&lt;br&gt;borgenären inte alls vänt sig mot, eller inte fått ut något av&lt;br&gt;borgensmannen, innebär det att borgenären i skuldsaneringsärendet&lt;br&gt;har att bevaka sin fordran fullt ut. Det som borgenären erhåller&lt;br&gt;genom betalningar enligt skuldsaneringsbeslutet påverkar borgens-&lt;br&gt;mannens ansvar såtillvida att borgensansvaret sätts ned i motsvarande&lt;br&gt;mån. Detta hänger samman med huvudprincipen om borgens accesso-&lt;br&gt;riska karaktär. I övrigt påverkar skuldsaneringen inte förhållandet&lt;br&gt;mellan borgenären och borgensmannen. Borgensmannen ansvarar allt-&lt;br&gt;så gentemot borgenären enligt sitt ursprungliga åtagande, trots att&lt;br&gt;gäldenärens skuld har satts ned. Borgenären kan alltså därför driva&lt;br&gt;in fordringen till den del gäldenären inte har betalt hos borgens-&lt;br&gt;mannen utan hinder av gäldenärens skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är så att det är skuldsaneringsgäldenären som bland sina&lt;br&gt;skulder har en skuld som härrör från ett borgensåtagande, behandlas&lt;br&gt;den skulden som vilken annan skuld som helst. Det som borgenären&lt;br&gt;erhåller genom ett skuldsaneringsbeslut påverkar på samma sätt som&lt;br&gt;nyss beskrevs huvudgäldenärens betalningsansvar gentemot borge-&lt;br&gt;nären. Skillnaden mellan detta fall och det förra är att borgensmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(skuldsaneringsgäldenären) här får ett regresskrav gentemot huvud- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;gäldenären beträffande den del av fordringen han tvingas infria. Detta&lt;br&gt;regresskrav får han att driva in hos huvudgäldenären på vanligt sätt.&lt;br&gt;Detta regresskrav blir alltså en tillgång hos skuldsaneringsgäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken torde den emellertid ofta vara värdelös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om huvudgäldenären är föremål för skuldsanering och borgensman-&lt;br&gt;nen ännu inte har infriat sitt borgensåtagande, uppstår frågan hur man&lt;br&gt;bör behandla den situationen. Borgensmannen vet ju inte då om han&lt;br&gt;så småningom kan tvingas att infria sitt borgensåtagande. Man kan då&lt;br&gt;säga att borgensmannen har ett villkorat regresskrav mot huvudgälde-&lt;br&gt;nären. Kravet är nämligen beroende dels av hur förhållandet mellan&lt;br&gt;borgenären och huvudgäldenären utvecklar sig, dels av hur borge-&lt;br&gt;nären kommer att agera gentemot borgensmannen. Denna villkorade&lt;br&gt;fordran som borgensmannen sålunda har mot huvudgäldenären bör i&lt;br&gt;ett skuldsaneringsförfarande i princip behandlas på samma sätt som&lt;br&gt;andra villkorade fordringar. Jag återkommer strax (avsnitt 4.6.8) till&lt;br&gt;den situationen att ett borgensansvar vid tidpunkten för skuldsa-&lt;br&gt;neringen ännu inte är utlöst. Den vanligaste situationen torde ändå bli&lt;br&gt;den att borgensansvaret redan har utlösts när en skuldsanering be-&lt;br&gt;träffande huvudgäldenären aktualiseras. I praktiken kan man miss-&lt;br&gt;tänka att det i många fall kommer att leda till att en skuldsanering&lt;br&gt;aktualiseras för såväl huvudgäldenären som borgensmannen. Som jag&lt;br&gt;återkommer till är det inget hinder att handlägga flera skuldsanerings-&lt;br&gt;ärenden gemensamt när ett tillräckligt starkt samband finns, även om&lt;br&gt;en ansökan aldrig bör kunna avse fler än en gäldenär.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.7 Ömsesidiga fordringsförhållanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Fordringsförhållanden där prestationer ömsesidigt&lt;br&gt;skall utväxlas skall särbehandlas så att poster som förfaller i&lt;br&gt;framtiden inte omfattas av en skuldsanering. Redan förfallna&lt;br&gt;poster skall däremot omfattas, dvs. den delen av en fordring sätts&lt;br&gt;ned med samma procenttal som övriga fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag innehåller inte&lt;br&gt;någon direkt motsvarighet till mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några instanser framhåller att det kan medföra&lt;br&gt;problem om man tillåter skuldsanering av borgenärens fordran i de&lt;br&gt;fall hans rätt till betalning är beroende av att han tillhandahåller en&lt;br&gt;motprestation även i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En kategori av fordringar där det finns ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klart behov av särreglering är fordringar som är förenade med en lö- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;pande utväxling av prestationer. Hit hör först och främst hyres-&lt;br&gt;fordringar av olika slag. Det kan exempelvis vara fråga om hyra&lt;br&gt;(leasing) av bilar eller andra lösa saker. Det kan visserligen förut-&lt;br&gt;sättas att sådana rättsförhållanden i allmänhet redan är avvecklade när&lt;br&gt;en skuldsanering aktualiseras. Ar så inte fallet bör de avvecklas redan&lt;br&gt;i en inledande fas av förfarandet. För en sådan avveckling behövs&lt;br&gt;inga särskilda regler i skuldsaneringslagen. Avvecklingen får i stället&lt;br&gt;ske enligt avtalen eller allmänna regler. Det finns anledning att på-&lt;br&gt;peka att gäldenären även under ett skuldsaneringsförfarande behåller&lt;br&gt;sin rådighet på det civilrättsliga planet och att en förutsättning för att&lt;br&gt;han över huvud taget skall erhålla skuldsanering är att han aktivt&lt;br&gt;medverkar till att nu diskuterade rättsförhållanden avvecklas i en-&lt;br&gt;lighet med vad som må gälla i det enskilda fallet. Bristande med-&lt;br&gt;verkan härvidlag från gäldenärens sida bör kunna medföra att hans&lt;br&gt;ansökan om skuldsanering avslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock finnas fordringsförhållanden av nu diskuterat slag som&lt;br&gt;inte är avvecklade när en skuldsanering aktualiseras och som kanske&lt;br&gt;inte heller bör avvecklas. Ett exempel är bostadshyresförhållanden.&lt;br&gt;En skuldsanering bör givetvis inte innebära att en hyresgäst i fram-&lt;br&gt;tiden erhåller rabatterad hyra för den bostad han bor kvar i. Däremot&lt;br&gt;finns det oftast ett intresse av att gäldenären kan bo kvar i sin hyrda&lt;br&gt;lägenhet. En skuldsanering bör normalt inte motverka detta.&lt;br&gt;Fordringsförhållanden som innebär en fortlöpande utväxling av&lt;br&gt;prestationer bör därför inte omfattas av en skuldsanering såvitt avser&lt;br&gt;framtida betalningar. Det finns ingen anledning att en sådan regel&lt;br&gt;skall begränsas till enbart bostadshyresförhållanden. Det är däremot&lt;br&gt;enligt min mening inget som hindrar att uthyrarens krav på redan för-&lt;br&gt;fallna hyresbelopp omfattas av en skuldsanering. I dessa fall har han&lt;br&gt;redan tillhandahållit sin prestation och kan aldrig få den åter eller&lt;br&gt;tillhandahålla den till någon annan. Kravet är beträffande dessa poster&lt;br&gt;reducerat till ett ensidigt betalningskrav. Skuldsaneringsinstitutets&lt;br&gt;rehabiliterande syfte talar dessutom starkt för att låta dessa poster&lt;br&gt;omfattas av en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu beskrivna ordningen inkräktar normalt inte heller på det be-&lt;br&gt;talningsutrymme som kan finnas. Bostadskostnad omfattas ju av vad&lt;br&gt;gäldenären skall ha rätt att förbehålla sig för egen del. Om gälde-&lt;br&gt;nären innehar en mycket dyr bostadslägenhet kan dock den föreslagna&lt;br&gt;lösningen inskränka betalningsutrymmet för övriga borgenärer. Denna&lt;br&gt;situation skall emellertid inte behöva uppstå. Om en gäldenärer över&lt;br&gt;huvud taget skall kunna komma i åtnjutande av skuldsanering skall&lt;br&gt;han först ha reducerat sina bostadskostnader till vad om är absolut&lt;br&gt;nödvändigt. Vägrar gäldenären att avveckla sitt dyra boende är det en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständighet som regelmässigt bör medföra att en ansökan om skuld- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;sanering avslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar som förutsätter ett ömsesidigt utväxlande av prestationer&lt;br&gt;bör alltså inte omfattas av en skuldsanering vad avser belopp som&lt;br&gt;ännu inte har förfallit. Redan förfallna belopp bör däremot omfattas&lt;br&gt;av en skuldsanering på samma villkor som andra fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förfallna belopp omfattas av skuldsaneringen hindrar givetvis&lt;br&gt;inte skuldsaneringsgäldenärens motpart från att göra gällande regler&lt;br&gt;i avtalet eller regler som följer av det, som ger honom rätt att till-&lt;br&gt;gripa sanktioner på grund av avtalsbrott från skuldsaneringsgälde-&lt;br&gt;närens sida. En avtalsklausul som exempelvis ger motparten häv-&lt;br&gt;ningsrätt vid betalningsförsummelse berörs i sig inte av en skuld-&lt;br&gt;sanering. Därvid är emellertid att beakta att den sanerade delen av ett&lt;br&gt;fordringsbelopp inte kan behandlas som obetalt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.8 Villkorade fordringar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Beträffande fordringar som är beroende av villkor,&lt;br&gt;inte är till beloppet fastställda eller ännu inte är förfallna till&lt;br&gt;betalning, får bestämmas att de inte skall omfattas av skuldsa-&lt;br&gt;neringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överensstäm-&lt;br&gt;mer i sak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar i huvudsak utred-&lt;br&gt;ningens förslag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När det gäller frågan om villkorade&lt;br&gt;fordringar och fordringar som ännu inte är till beloppet fastställda&lt;br&gt;eller förfallna föreslår utredningen att prövningsmyndigheten efter&lt;br&gt;skälighet skall bestämma vad som skall gälla beträffande dem vid en&lt;br&gt;skuldsanering. Inte någon av remissinstanserna har haft något att&lt;br&gt;invända mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i utredningens förslag, men vill särskilt betona&lt;br&gt;följande. Villkorade fordringar bör regelmässigt omfattas av en&lt;br&gt;skuldsanering i enlighet med huvudregeln. Det innebär att även en&lt;br&gt;sådan fordran omfattas av en skuldsanering om den har uppkommit&lt;br&gt;före den kritiska dagen, dvs. den dag kronofogdemyndigheten be-&lt;br&gt;slutar att inleda skuldsanering. Ett villkor kan dock ibland ha den&lt;br&gt;innebörden att en fordran inte har uppkommit innan en viss händelse&lt;br&gt;har inträffat. I sådant fall medför en tillämpning av huvudregeln att&lt;br&gt;en sådan fordran inte kommer att omfattas av en skuldsanering. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan dock förekomma fall då villkoren är så komplicerade eller så Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;svåröverblickbara att det är svårt att fastställa om en fordran redan&lt;br&gt;har uppkommit eller om det enbart är så att en fordran - beroende på&lt;br&gt;villkoret - kan komma att uppstå i framtiden. Även i de fall man an-&lt;br&gt;ser att en fordran har uppkommit kan ett villkor vara så utformat att&lt;br&gt;det inte alltid är givet att fordringen bör omfattas av en skuldsane-&lt;br&gt;ring. Det bör därför finnas en möjlighet att bestämma att en sådan&lt;br&gt;fordran inte skall omfattas av skuldsaneringen, vilket innebär att&lt;br&gt;borgenären när villkoret väl uppfylls, skall få full betalning för sin&lt;br&gt;fordran. Givetvis bör gäldenären inte i dessa fall få förbehålla sig&lt;br&gt;någon del av sin inkomst för betalning av sådana fordringar som ännu&lt;br&gt;inte har aktualiserats. Möjligheten att bestämma att en sådan fordran&lt;br&gt;inte skall omfattas av skuldsaneringen bör utnyttjas i alla de fall där&lt;br&gt;det inte framstår som helt klart att villkoret inom kort kommer att&lt;br&gt;uppfyllas på ett sådant sätt att betalningsskyldigheten inträder. Om&lt;br&gt;man väljer att låta en villkorad fordran omfattas av skuldsaneringen&lt;br&gt;skall den behandlas på samma sätt som övriga fordringar. Det innebär&lt;br&gt;att det i skuldsaneringen skall anges vilken procentandel av&lt;br&gt;fordringen som skall betalas och att det i betalningsplanen skall be-&lt;br&gt;stämmas när och hur den skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordringar som är beroende av villkor bör särskilt näm-&lt;br&gt;nas en borgensmans villkorade regressfordran mot en skuldsanerings-&lt;br&gt;gäldenär. Ett sådant regresskrav bör, som jag nyss har berört (avsnitt&lt;br&gt;4.6.6), behandlas som vilken fordran som helst i de fall borgensman-&lt;br&gt;nen redan har infriat sitt åtagande. Annorlunda kan det förhålla sig&lt;br&gt;när borgensansvaret vid tidpunkten för skuldsaneringen ännu inte har&lt;br&gt;gjorts gällande. Ett borgensåtagande anses i princip innebära att en&lt;br&gt;villkorad regressfordran uppkommer i och med att borgensmannens&lt;br&gt;åtagande gentemot borgenären görs. Fordran har alltså uppkommit&lt;br&gt;då, men den är villkorad. Ett sådant synsätt bör med fördel kunna&lt;br&gt;användas i skuldsaneringssammanhang. På vilket sätt den är villkorad&lt;br&gt;kan variera. Det beror bl.a. på innehållet i det avtal i vilket bor-&lt;br&gt;gensåtagandet har gjorts och hur rättsförhållandet mellan borgenären&lt;br&gt;och huvudgäldenären har fortsatt att utveckla sig. Ofta är det dock&lt;br&gt;beroende av huvudgäldenären om borgensmannen någonsin behöver&lt;br&gt;infria sitt åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgensman efter en skuldsanering, men under den tid som&lt;br&gt;en betalningsplan löper, tvingas infria sitt borgensåtagande, innebär&lt;br&gt;det att borgensmannen träder in i borgenärens rätt till betalning enligt&lt;br&gt;betalningsplanen. Det bör därför i skuldsaneringen erinras om bor-&lt;br&gt;gensmannens villkorade regressanspråk. Om borgensmannen tvingas&lt;br&gt;infria sitt åtagande efter det att en eventuell betalningsplan har löpt&lt;br&gt;till ända, innebär det att han över huvud taget inte kan göra sitt re-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gresskrav gällande. Å andra sidan har då borgenärens krav mot bor- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;gensmannen reducerats med vad borgenären fått ut i enlighet med&lt;br&gt;betalningsplanen från gäldenären. Resultatet för borgensmannen blir&lt;br&gt;på så sätt beloppsmässigt detsamma oavsett om han får infria sitt&lt;br&gt;åtagande under den tid en betalningsplan löper eller först efter det att&lt;br&gt;den tiden löpt ut. Resultatet blir också detsamma som om borgens-&lt;br&gt;mannen infriat sitt åtagande före skuldsaneringen och således har&lt;br&gt;deltagit med sitt regresskrav enligt huvudregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skuldsaneringsgäldenären i stället är borgensman innebär det att&lt;br&gt;borgenären har ett anspråk mot honom som är villkorat av att huvud-&lt;br&gt;gäldenären brister i sina skyldigheter gentemot borgenären. Huvud-&lt;br&gt;gäldenären har ingen regressrätt mot borgensmannen. I dessa fall får&lt;br&gt;man bestämma om borgenärens villkorade fordran skall omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen eller inte. Om huvudgäldenären har betalat och allt-&lt;br&gt;jämt betalar till borgenären enligt de villkor som gäller finns ingen&lt;br&gt;anledning att låta det villkorade borgenskravet omfattas av skuldsane-&lt;br&gt;ringen. I ett sådant fall talar nämligen mycket för att det aldrig skall&lt;br&gt;behöva aktualiseras. En sådan lösning medför också att borgenärens&lt;br&gt;säkerhet formellt inte påverkas av borgensmannens skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även fordringar som är obestämda till beloppet bör falla in under&lt;br&gt;den nu diskuterade undantagsregeln, dvs. det bör vara möjligt att i&lt;br&gt;det enskilda fallet bestämma om en sådan fordran skall omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare (avsnitt 4.3.3) nämnt bör förekomsten av en skade-&lt;br&gt;ståndsfordran ofta utgöra hinder mot skuldsanering. Detta hinder bör&lt;br&gt;emellertid inte vara absolut, vilket innebär att det är tänkbart att det&lt;br&gt;i en skuldsanering kan förekomma till beloppet ännu ej bestämda ska-&lt;br&gt;deståndsfordringar. Den föreslagna regeln om att det i varje enskilt&lt;br&gt;fall skall bestämmas om till beloppet obestämda fordringar skall om-&lt;br&gt;fattas av en skuldsanering, bör gälla även sådana skadestånds-&lt;br&gt;fordringar. Osäkerhetsmomenten kan många gånger vara så stora att&lt;br&gt;en tillämpning av regeln på en skadeståndsfordran leder till att den&lt;br&gt;helt bör lämnas utanför skuldsaneringen. Det kan t.ex. uppstå svårig-&lt;br&gt;heter när det gäller att bestämma om och med vilket belopp en sådan&lt;br&gt;fordran skall betalas. Å andra sidan riskerar man att skuldsaneringens&lt;br&gt;rehabiliterande verkan skulle gå förlorad om det inte vore möjligt att&lt;br&gt;låta sådana fordringar omfattas. Förekomsten av en sådan fordran kan&lt;br&gt;också medföra att gäldenärens ekonomiska förhållanden över huvud&lt;br&gt;taget bedöms som så osäkra att skuldsanering inte kan beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en fråga som jag skall behandla i detta avsnitt är frågan&lt;br&gt;hur fordringar somförfaller i framliden bör behandlas. Jag har redan&lt;br&gt;redovisat hur fordringar på studielån och bidragsförskott som ännu&lt;br&gt;inte har förfallit till betalning bör behandlas (avsnitt 4.6.3 och 4.6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen utgår från det principiella synsättet att vissa Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;fordringar som förfaller successivt i framtiden också uppkommer&lt;br&gt;successivt i framtiden. Som jag redan har uttalat är jag tveksam till&lt;br&gt;det riktiga i detta synsätt, i vart fall går det enligt min mening inte&lt;br&gt;generellt att slå fast att det förhåller sig så. Fordringar som förfaller&lt;br&gt;successivt i framtiden innebär dock vissa problem i ett skuldsane-&lt;br&gt;ringssammanhang. Man måste beträffande sådana fordringar ta ställ-&lt;br&gt;ning dels till om de över huvud taget skall omfattas av en skuldsane-&lt;br&gt;ring, dels hur de i så fall skall behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde vara förhållandevis ovanligt att det förekommer ännu inte&lt;br&gt;förfallna fordringar när en skuldsanering aktualiseras. Det kan dock&lt;br&gt;inträffa att sådana fordringar finns. I enlighet med huvudregeln om-&lt;br&gt;fattas de av skuldsaneringen i och med att de har uppkommit före den&lt;br&gt;kritiska tidpunkten, dvs. den dag skuldsanering inleddes. Det finns&lt;br&gt;enligt min mening inte skäl att generellt undanta dessa fordringar från&lt;br&gt;skuldsaneringen. Eftersom det kan röra sig om så skiftande förhållan-&lt;br&gt;den är det inte möjligt att i lagen ge några närmare föreskrifter om&lt;br&gt;detta. Även beträffande dessa fordringar bör det därför vara möjligt&lt;br&gt;att i varje enskilt fall bestämma om de skall omfattas av skuld-&lt;br&gt;saneringen eller inte. Om man väljer att låta en sådan fordran om-&lt;br&gt;fattas av skuldsaneringen skall den normalt behandlas på samma sätt&lt;br&gt;som övriga fordringar, dvs. den skall sättas ned procentuellt och det&lt;br&gt;skall i betalningsplanen anges när och hur den skall betalas. Många&lt;br&gt;gånger kan det dock finnas anledning att bestämma att en sådan&lt;br&gt;fordran inte skall omfattas av skuldsaneringen. Att så regelmässigt&lt;br&gt;bör bestämmas avseende krav på återbetalning av statliga studielån&lt;br&gt;har berörts i avsnitt 4.6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till Lagrådet remitterade förslaget behandlades inte frågan om&lt;br&gt;borgenärens kvittningsrätt i de fall hans fordran inte är förfallen då&lt;br&gt;skuldsaneringsförfarandet inleds. Lagrådet har funnit detta anmärk-&lt;br&gt;ningsvärt med hänsyn till att det såväl i 5 kap. konkurslagen som i&lt;br&gt;20 § ackordslagen finns bestämmelser som ger en borgenär rätt att&lt;br&gt;kvitta i motsvarande fall och anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om borgenärens möjligheter att i samband med en skuld-&lt;br&gt;sanering få kvitta sin fordran mot en fordran som gäldenären har mot&lt;br&gt;honom torde behöva övervägas ytterligare. Föreligger enligt allmänna&lt;br&gt;civilrättsliga principer rätt till kvittning redan innan skuldsane-&lt;br&gt;ringsförfarandet inleds uppkommer i regel inte några problem.&lt;br&gt;Mellanhavandet kan då klaras ut innan skuldsaneringsförfarandet&lt;br&gt;inleds. Däremot blir saken mer komplicerad om borgenärens fordran&lt;br&gt;inte har förfallit till betalning när förfarandet inleds. Han har då inte&lt;br&gt;möjlighet att åstadkomma kvittning i förväg utan hans fordran skall&lt;br&gt;i princip omfattas av skuldsaneringen. Han kan alltså få finna sig i att&lt;br&gt;hans fordran sätts ned samtidigt som gäldenärens fordran mot honom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvarstår oförändrad och utgör en tillgång vid skuldsaneringen som Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kommer gäldenären och övriga borgenärer tillgodo. Visserligen kan&lt;br&gt;en fordran som inte förfallit till betalning när förfarandet inleds&lt;br&gt;undantas från skuldsaneringen, men någon rätt härtill föreligger inte&lt;br&gt;för borgenären och i remissen sägs inte något som ger stöd för ett&lt;br&gt;undantagande i ett fall av angivet slag. Den likabehandlingsprincip&lt;br&gt;som enligt remissen normalt skall gälla synes inte utan vidare kunna&lt;br&gt;åberopas till stöd för att några särregler inte behövs, eftersom&lt;br&gt;undantag från principen förekommer bl.a. i 6 § tredje stycket med&lt;br&gt;avseende på fordringar för vilka gäller panträtt och annan för-&lt;br&gt;månsrätt. Mot denna bakgrund finns anledning att överväga om inte&lt;br&gt;regler motsvarande de som finns i konkurslagen och ackordslagen bör&lt;br&gt;införas i skuldsaneringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har påpekat finns det i konkurslagen och ackords-&lt;br&gt;lagen regler som ger en borgenär rätt att under vissa förutsättningar&lt;br&gt;använda en icke förfallen eller på annat sätt villkorad fordran till&lt;br&gt;kvittning mot en fordran gäldenären har mot honom. Borgenären kan&lt;br&gt;alltså under vissa förutsättningar befria sig från sin egen förpliktelse&lt;br&gt;genom att rikta en s.k. kvittningsförklaring till gäldenären. En sådan&lt;br&gt;kvittningsförklaring är att jämställa med betalning. Kvittning kan ske&lt;br&gt;enligt avtal mellan parterna (frivillig kvittning) eller genom en ensidig&lt;br&gt;åtgärd från ena partens sida (tvångskvittning). Domstol eller annan&lt;br&gt;myndighet behöver inte medverka. En domstol kan däremot förordna&lt;br&gt;om kvittning i sitt avgörande i en rättegång (judiciell kvittning).&lt;br&gt;Huruvida kvittning är tillåten kan alltså i sista hand avgöras av&lt;br&gt;domstol. En part i ett fordringsförhållande får alltså själv bedöma&lt;br&gt;huruvida rättsläget tillåter honom att i ett givet fall genom en&lt;br&gt;kvittningsförklaring befria sig från sin förpliktelse gentemot mot&lt;br&gt;motparten i fordringsförhållandet. Gör han en riktig bedömning har&lt;br&gt;han genom kvittningsförklaringen &amp;quot;betalat&amp;quot; sin skuld med befriande&lt;br&gt;verkan. Har han gjort en felbedömning är han alltjämt i betalnings-&lt;br&gt;dröjsmål. Huruvida kvittningsrätt föreligger i olika situationer är inte&lt;br&gt;sällan något som kräver ingående bedömningar av det civilrättsliga&lt;br&gt;läget parterna emellan i ett fordringsförhållande. Vissa av de civil-&lt;br&gt;rättsliga reglerna som avgör detta är oskrivna, medan vissa andra är&lt;br&gt;lagfästa. Särskilda regler om kvittning finns i skilda sammanhang där&lt;br&gt;fordringens art utesluter kvittning. Detta gäller exempelvis arbets-&lt;br&gt;tagares fordran på lön och fordringar på underhållsbidrag. Sådana&lt;br&gt;fordringar skall inte kunna &amp;quot;betalas&amp;quot; genom en kvittningsförklaring.&lt;br&gt;I 5 kap. 15-17 §§ konkurslagen och i 20 § ackordslagen finns, som&lt;br&gt;Lagrådet påpekat, särskilda regler som tillåter att borgenären använ-&lt;br&gt;der en icke förfallen fordran till kvittning. Frågan som Lagrådet har&lt;br&gt;väckt är om skuldsaneringslagen bör innehålla en motsvarande regle-&lt;br&gt;ring. I avsaknad av en sådan reglering är det inte möjligt för borge-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nären att utnyttja en icke förfallen fordran till kvittning. Av de Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;allmänna civilrättsliga kvittningsförutsättningarna följer nämligen att&lt;br&gt;fordran måste vara förfallen till betalning för att kunna användas till&lt;br&gt;kvittning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det inte utan vidare självklart att konkurs-&lt;br&gt;lagens och ackordslagens regler i dessa hänseenden skall ges en&lt;br&gt;motsvarighet i en skuldsaneringslag. Avgörande för om en särskild&lt;br&gt;kvittningsmöjlighet skall införas i skuldsaneringslagen måste vara om&lt;br&gt;det är sakligt befogat. Frågan blir då om den borgenär som gälde-&lt;br&gt;nären har en motfordan mot skall gynnas på övriga borgenärers be-&lt;br&gt;kostnad. Likabehandlingsprincipen talar med styrka mot en sådan&lt;br&gt;särbehandling. Visserligen måste vissa undantag göras från denna&lt;br&gt;princip. Men detta bör endast ske när det är absolut nödvändigt (se&lt;br&gt;avsnitt 4.1). Någon mer detaljerad regel där olika omständigheter&lt;br&gt;behandlas torde inte vara möjlig att utforma. Enligt min mening talar&lt;br&gt;övervägande skäl för att hålla fast vid likabehandlingsprincipen. Jag&lt;br&gt;föreslår därför inte någon särregel för det fall gäldenären har en&lt;br&gt;motfordran mot en borgenär vars fordran inte är förfallen vid den&lt;br&gt;kritiska tidpunkten. Rent teoretiskt kan avsaknaden av en sådan regel&lt;br&gt;leda till fler konkurser. Det torde dock inte innebära några större&lt;br&gt;problem. För det första kan man anta att det är endast i ett litet fatal&lt;br&gt;fall som saken kommer att bli aktuell. För det andra bör skuldsane-&lt;br&gt;ringsinstitutet, som jag tidigare har nämnt (avsnitt 4.1), vara under-&lt;br&gt;ordnat konkursinstituet. Konkursinstutet är ett mer komplett insol-&lt;br&gt;vensrättsligt institut som bör väljas om gäldenärens ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden är mer svårutredda eller svåröverblickbara. Förekomsten&lt;br&gt;av mer komplicerade och konnexa fordringsförhållanden kan utgöra&lt;br&gt;skäl för att en eventuell skuldsanering bör föregås av en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.9 &amp;quot;Småfordringar&amp;quot; och borgenärs medgivande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Från huvudprincipen om att alla borgenärer skall be-&lt;br&gt;handlas lika får undantag göras beträffande &amp;quot;småfordringar&amp;quot; och&lt;br&gt;för fall då den berörde borgenären samtycker till att hans fordran&lt;br&gt;får sämre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningens förslag överensstäm-&lt;br&gt;mer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar ut-&lt;br&gt;redningens förslag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Insolvensutredningen föreslår att pröv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsmyndigheten skall få bestämma att vissa fordringar skall få full Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;betalning, trots att andra fordringar sätts ned i ett skuldsanerings-&lt;br&gt;beslut. Vad utredningen avser är fordringar där det fordrade beloppet&lt;br&gt;är mycket litet. I den danska lagen finns ingen sådan regel som&lt;br&gt;utredningen föreslår. Erfarenheterna därifrån visar att det kan&lt;br&gt;komplicera skuldsaneringsförfarandet. Den norska lagen däremot in-&lt;br&gt;nehåller en bestämmelse som tillåter att &amp;quot;småfordringar&amp;quot; särbehandlas&lt;br&gt;på så sätt att de erhåller full betalning. Enligt min mening bör det i&lt;br&gt;lagen tas in en bestämmelse av nu angivet slag. Intresset av en&lt;br&gt;flexibel reglering gör att det inte är möjligt att i lagen ange en exakt&lt;br&gt;beloppsgräns som bör gälla. Enligt min mening är det delvis av-&lt;br&gt;hängigt hur stor den totala skuldbördan är. För att omfattas av detta&lt;br&gt;undantag skall alltså en fordran vara på ett mycket litet belopp&lt;br&gt;jämfört med övriga fordringar i ärendet. Enligt min mening är det&lt;br&gt;emellertid inte tillräckligt att så är fallet. För att omfattas av&lt;br&gt;undantaget bör fordringen vara på ett lågt belopp även i absoluta tal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär att fordringar på flera tusen kronor normalt sett inte bör&lt;br&gt;omfattas av detta undantag. Fordringar som understiger 1 000 kr bör&lt;br&gt;dock i många fall kunna falla in under undantagsregeln för &amp;quot;små-&lt;br&gt;fordringar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt föreslår utredningen att det i skuldsaneringsärendet skall&lt;br&gt;kunna förordnas om en avvikelse till nackdel för en borgenär om den&lt;br&gt;berörde borgenären själv medger det. En sådan regel förefaller mig&lt;br&gt;tämligen självklar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.10 Tvistiga fordringar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Tvistiga fordringar omfattas inte av en skuldsa-&lt;br&gt;nering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningen föreslår att tvistiga fordringar&lt;br&gt;skall behandlas som otvistiga och alltså omfattas av en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar i huvudsak utred-&lt;br&gt;ningens förslag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Insolvensutredningen föreslår att tvistiga&lt;br&gt;fordringar i skuldsaneringsförfarandet skall behandlas som otvistiga.&lt;br&gt;Om gäldenären bestrider en fordran skall detta bestridande så att säga&lt;br&gt;inte beaktas i förfarandet enligt utredningen. Det innebär att även en&lt;br&gt;bestridd fordran omfattas av skuldsaneringen och därmed får del av&lt;br&gt;det betalningsutrymme som kan finnas. Som skäl för en sådan lösning&lt;br&gt;anför utredningen att skuldsaneringsinstitutets rehabiliterande syfte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle kunna förfelas om inte också dessa fordringar omfattades av en Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skuldsanering. Utredningen poängterar också att man inom ramen för&lt;br&gt;ett skuldsaneringsförfarande inte bör avgöra tvister som rör frågor om&lt;br&gt;det föreligger en fordran och till vilket belopp den i så fall uppgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan hur man skall behandla tvistiga - dvs. av gäldenären bestrid-&lt;br&gt;da - fordringar har flera aspekter. En är, vilket också utredningen&lt;br&gt;slår fast, att ett skuldsaneringsförfarande inte bör utformas så att det&lt;br&gt;inom ramen för ett sådant ges utrymme för lösning av tvister huruvi-&lt;br&gt;da det föreligger ett fordringsförhållande eller om en förpliktelses&lt;br&gt;innehåll. För sådana konflikter ställs andra förfaranden till förfogan-&lt;br&gt;de. Att &amp;quot;bygga in&amp;quot; tvistlösningsmöjligheter i ett skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farande kan inte komma i fråga. Det skulle bl.a. komplicera förfaran-&lt;br&gt;det och kunna äventyra effektiviteten i hela skuldsaneringsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tämligen självklar utgångspunkt är alltså att skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farandet inte skall innehålla regler för tvistlösning. Då återstår&lt;br&gt;egentligen endast att välja om tvistiga fordringar, som utredningen&lt;br&gt;föreslår, skall omfattas av skuldsaneringen och då behandlas som om&lt;br&gt;de var ostridiga eller om tvistiga fordringar helt skall falla utanför en&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har flera gånger påpekat vikten av att ett skuldsaneringssystem&lt;br&gt;bygger på en totalsyn på gäldenärens ekonomiska förhållanden. Detta&lt;br&gt;talar för att även bestridda fordringar bör omfattas av förfarandet. Å&lt;br&gt;andra sidan medför en sådan lösning vissa problem. Bl.a skulle obe-&lt;br&gt;rättigade fordringar kunna framställas och ta i anspråk delar av&lt;br&gt;gäldenärens betalningsutrymme. Detta skulle givetvis innebära att&lt;br&gt;övriga borgenärer motsätter sig en frivillig skuldsanering. Vidare&lt;br&gt;skulle en sådan lösning kräva särskilda regler när det gäller betal-&lt;br&gt;ningsplanen. Gäldenären kan ju inte rimligen förpliktas att betala för&lt;br&gt;en fordran så länge den är tvistig. Det skulle också krävas regler om&lt;br&gt;hur man skall förfara med de belopp som avsätts för den aktuella&lt;br&gt;fordringen om det sedermera visar sig att gäldenären inte hade någon&lt;br&gt;skuld till den aktuella borgenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda gör att jag förordar att tvistiga fordringar helt och&lt;br&gt;hållet lämnas utanför en skuldsanering. Det innebär att gäldenären&lt;br&gt;disponerar över vilka fordringar som kommer att omfattas av skuld-&lt;br&gt;saneringen. Jag kan inte se något hinder mot en sådan ordning. Gäl-&lt;br&gt;denären behåller sin rådighet även under ett skuldsaneringsförfarande.&lt;br&gt;Han har inget att vinna på att utan grund bestrida de fordringar som&lt;br&gt;anmäls i skuldsaneringsärendet. Tvärtom ligger det i gäldenärens in-&lt;br&gt;tresse att verkligen alla hans skulder saneras. Skulle han bestrida en&lt;br&gt;fordran som sedermera, efter rättslig prövning, visar sig berättigad&lt;br&gt;kan förutsättningarna för skuldsaneringen nämligen rubbas. Det har&lt;br&gt;givetvis gäldenären inget intresse av. Möjligen skulle man kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänka sig att gäldenären i samförstånd med någon medger - eller själv Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;uppger - en påhittad fordran i skuldsaneringsförfarandet för att på så&lt;br&gt;sätt krympa övriga borgenärers andel av betalningsutrymmet. För-&lt;br&gt;utom att ett sådant förfaringsätt kan utgöra grund för att upphäva&lt;br&gt;skuldsaneringen kan det också vara brottsligt. Den nu nämnda risken&lt;br&gt;skall därför inte överdrivas. Det finns också anledning att påpeka att&lt;br&gt;risken för otillbörliga förfaranden är lika stor eller lika liten även om&lt;br&gt;man skulle välja att låta bestridda fordringar omfattas av en skuld-&lt;br&gt;sanering. Det enda sättet att effektivt stävja sådan förfaranden är att&lt;br&gt;i skuldsaneringsförfarandet ha regler för tvistlösning med en för-&lt;br&gt;hållandevis långt gående officialprövningsskyldighet för prövnings-&lt;br&gt;myndigheten. Som jag tidigare har sagt kan något sådant inte komma&lt;br&gt;i fråga. I detta sammanhang är det angeläget att påpeka att det för-&lt;br&gt;hållandet att det förekommer fordringar vilkas ursprung är svår-&lt;br&gt;förklarliga kan medföra att gäldenärens ansökan om skuldsanering på&lt;br&gt;grund av den allmänna skälighetsprövningen avslås (jfr avsnitt 4.3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser alltså sammanfattningsvis att fordringar som gäldenären&lt;br&gt;bestrider inte skall omfattas av skuldsaneringen. Detta bör uttryck-&lt;br&gt;ligen framgå av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang tar utredningen också upp frågan hur eventuella&lt;br&gt;kvittningsinvändningar från gäldenärens sida skall hanteras. Borge-&lt;br&gt;närens rätt att använda en icke förfallen fordran mot gäldenären till&lt;br&gt;kvittning har redan behandlats (se avsnitt 4.6.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen resonerar om hur en kvittningsgill motfordran från&lt;br&gt;gäldenären skall behandlas i skuldsaneringsförfarandet. Någon sär-&lt;br&gt;skild reglering föreslås dock inte. Frågan har i viss mån kommit i ett&lt;br&gt;annat läge i och med att jag förordar att bestridda fordringar över&lt;br&gt;huvud taget skall lämnas utanför en skuldsanering. Jag har redan an-&lt;br&gt;fört att en skuldsaneringslag bör anpassas till det befintliga civil- och&lt;br&gt;processrättsliga systemet (se avsnitt 4.1). Det innebär i detta samman-&lt;br&gt;hang för det första att skuldsaneringslagen inte bör innehålla några&lt;br&gt;särskilda civilrättsliga regler om kvittning. Kvittningsfrågor får&lt;br&gt;således även inom ramen för en skuldsanering lösas genom tillämp-&lt;br&gt;ning av de civilrättsliga regler - skrivna som oskrivna - som redan&lt;br&gt;finns. För det andra bör skuldsaneringslagen inte heller innehålla&lt;br&gt;några särregler för kvittning just i skuldsaneringsförfarandet. Nära till&lt;br&gt;hands skulle annars ligga att i en skuldsaneringslag ta in regler som&lt;br&gt;motsvarar de särregler som gäller i konkursförfarandet. Jag har dock&lt;br&gt;- liksom utredningen - stannat för att inte i skuldsaneringslagen ta in&lt;br&gt;några sådana regler över huvud taget. Det innebär att när en gäldenär&lt;br&gt;grundar ett bestridande på att han anser sig ha en kvittningsgill mot-&lt;br&gt;fordran, så får detta avgöras enligt allmänna regler. Ett sådant av-&lt;br&gt;görande skall dock inte kunna träffas inom ramen för skuldsanerings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfarandet. Om borgenären inte godtar kvittningsförklaringen får Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;hans fordran behandlas som vilken bestridd fordran som helst. Det&lt;br&gt;innebär enligt mitt förslag - till skillnad från utredningens - att&lt;br&gt;fordran inte omfattas av skuldsaneringen. En eventuell tvist får&lt;br&gt;avgöras i den för tvistemål stadgade ordningen. En sådan ordning kan&lt;br&gt;visserligen tänkas uppmuntra borgenären att utan skäl vägra godta&lt;br&gt;kvittningsinvändningen; han får ju i sådant fall behålla sin fordran&lt;br&gt;ograverad. A andra sidan riskerar han att kvittningsinvändningen&lt;br&gt;accepteras efter rättegång. Det är som jag ser det uteslutet med en&lt;br&gt;ordning som innebär att gäldenärens bestridande på den grunden att&lt;br&gt;han har en kvittningsgill motfordran skall behandlas annorlunda än&lt;br&gt;andra bestridanden. Om borgenären godtar kvittningsförklaringen&lt;br&gt;innebär det att den fordran som borgenären deltar med i skuldsa-&lt;br&gt;neringsförfarandet lyder på ett i motsvarande mån lägre belopp. Är&lt;br&gt;gäldenärens motfordran lika stor eller större än borgenärens fordran&lt;br&gt;innebär det att borgenären inte alls skall delta i skuldsanerings-&lt;br&gt;förfarandet; han har ju då redan fått full betalning för sin fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även i detta sammanhang anledning att erinra om att&lt;br&gt;skuldsanering inte bör komma i fråga om gäldenären har många&lt;br&gt;oklara fordringsförhållanden. Kvittningsförklaringar från gäldenärens&lt;br&gt;sida i förfarandet kan, framför allt om förklaringarna inte godtas,&lt;br&gt;tyda på att gäldenärens skuldsituation bör redas ut på något annat&lt;br&gt;sätt, exempelvis genom ett konkursförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Förfarandet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.7.1 Ansökan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ansökan om skuldsanering skall göras hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten. Ansökan skall vara skriftlig och uppgifterna i den&lt;br&gt;skall gäldenären underteckna på heder och samvete. Höga krav&lt;br&gt;skall ställas på att ansökan innehåller korrekta och fullständiga&lt;br&gt;uppgifter. En ansökan om skuldsanering kan inte avse fler än en&lt;br&gt;person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningen föreslår att ansökan&lt;br&gt;skall göras hos tingsrätt. I övrigt överensstämmer utredningens&lt;br&gt;förslag i huvudsak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar utredningens&lt;br&gt;förslag i denna del utan erinran. Några remissinstanser påpekar att&lt;br&gt;gäldenären ofta torde ha behov av bistånd med att upprätta en an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökan. Några instanser framhåller också vikten av att det finns Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tillgång till enhetliga ansökningsblanketter och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En skuldsanering skall förutsätta att&lt;br&gt;gäldenären själv ansöker om det. Något behov av ett skuldsanerings-&lt;br&gt;förfarande där andra - exempelvis en borgenär - kan ansöka om&lt;br&gt;skuldsanering finns enligt min mening inte. Det är samma bedömning&lt;br&gt;som utredningen oemotsagd av remissinstanserna har gjort. En skuld-&lt;br&gt;sanering kräver alltså initiativ av gäldenären själv. Detta hindrar&lt;br&gt;givetvis inte att information och upplysning ges i olika sammanhang&lt;br&gt;om vilka möjligheter lagen erbjuder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om skuldsanering bör kunna avse endast en person. Det&lt;br&gt;är också utredningens ståndpunkt. Från några håll ifrågasätts om det&lt;br&gt;inte kan vara lämpligt att tillåta exempelvis äkta makar att ansöka om&lt;br&gt;skuldsanering gemensamt. Den möjligheten finns också i vissa fall i&lt;br&gt;Norge. Ett krav är då att sökandena är solidariskt ansvariga för&lt;br&gt;skulderna. Jag kan inte se något bra skäl att tillåta gemensamma&lt;br&gt;ansökningar. Enligt min mening är det en viktig utgångspunkt att&lt;br&gt;ansökan endast avser en person. Även om exempelvis äkta makar har&lt;br&gt;en inbördes försörjningsskyldighet gentemot varandra är huvudregeln&lt;br&gt;ändå att varje vuxen individ ansvarar för sin egen ekonomi (jfr 1 kap.&lt;br&gt;3 § äktenskapsbalken). Detta ställningstagande hindrar på intet vis att&lt;br&gt;flera ansökningar handläggs gemensamt. Det kan ofta vara rationellt&lt;br&gt;att handlägga ansökningar från personer med hushållsgemenskap i ett&lt;br&gt;sammanhang, eftersom utredningen i många stycken då torde vara&lt;br&gt;densamma. Äkta makars och även exempelvis sambors ekonomier är&lt;br&gt;ofta sammanflätade genom gemensamma åtaganden där t.ex. makarna&lt;br&gt;är solidariskt ansvariga för vissa skulder. Detta solidariska, eller på&lt;br&gt;annat sätt gemensamma, ansvar är då strikt juridiskt grundat på andra&lt;br&gt;omständigheter än hushållsgemenskapen. Att gemensam handläggning&lt;br&gt;är möjlig, eller till och med önskvärd i vissa fall, behöver inte anges&lt;br&gt;i skuldsaneringslagen, eftersom det följer av förvaltningslagen som&lt;br&gt;gäller för kronofogdemyndighetens handläggning av skuldsanerings-&lt;br&gt;ärenden, såvida inget annat föreskrivs i skuldsaneringslagen. Om ett&lt;br&gt;ärende överlämnas eller överklagas till tingsrätten följer av ärende-&lt;br&gt;lagen att gemensam handläggning kan komma i fråga hos tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om skuldsanering bör vara skriftlig. Det finns inga skäl&lt;br&gt;att godta muntliga ansökningar. Varken utredningen eller någon av&lt;br&gt;remissinstanserna har heller varit inne på denna tanke. Skriftlig-&lt;br&gt;hetskravet kan motiveras bl.a. med att den omfattande utredning som&lt;br&gt;skall ges in måste vara skriftlig och att ansökan bör enligt utred-&lt;br&gt;ningens förslag undertecknas på heder och samvete. Ett motsvarande&lt;br&gt;krav finns i andra nordiska skuldsaneringslagar. Några remissinstan-&lt;br&gt;ser framhåller också vikten av att gäldenären lämnar uppgifterna i sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan på heder och samvete. Enligt min mening är det av vikt att Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;betydelsen av att gäldenären fullständigt och sanningsenligt bidrar till&lt;br&gt;att ansökan ger en riktig bild av hans ekonomiska situation framhålls&lt;br&gt;på skilda sätt. Det förhållandet att gäldenären får lämna uppgifterna&lt;br&gt;under straffansvar (se 15 kap. 10 § brottsbalken) är enligt min&lt;br&gt;mening ägnat att inskärpa vikten av det sagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har utvecklat bör ansökan göras hos kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten. Det är därvid naturligt att ansökan ges in till kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i det län där gäldenären är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärens ansökan är av grundläggande betydelse för utredningen&lt;br&gt;i ärendet. Som jag tidigare har framhållit och vilket också nämns av&lt;br&gt;utredningen bör det ställas vissa krav på ansökans innehåll. Jag skulle&lt;br&gt;för min del vilja hävda att det bör ställas höga krav på innehållet.&lt;br&gt;Alla uppgifter som är relevanta för att bedöma gäldenärens tidigare,&lt;br&gt;nuvarande och framtida ekonomiska förhållanden bör noggrant upp-&lt;br&gt;ges redan i ansökan. Det innebär bl.a. att tillgångar och skulder bör&lt;br&gt;redovisas så exakt som möjligt. Lånehandlingar, saldobesked, dekla-&lt;br&gt;rationer m.m. bör givetvis biläggas ansökan. Men jag bedömer det&lt;br&gt;som viktigt att det i ansökan inte endast hänvisas till en mängd&lt;br&gt;bilagda handlingar. Ansökan skall innehålla en ordentlig samman-&lt;br&gt;ställning i dessa hänseenden. Omständigheterna kring skuldernas&lt;br&gt;uppkomst bör också anges. Vidare bör förväntade, framtida in-&lt;br&gt;komster - för gäldenären och övriga hushållsmedlemmar - redovisas&lt;br&gt;på ett tillförlitligt sätt. Utgifterna bör på motsvarande sätt beräknas&lt;br&gt;och redovisas så detaljerat som möjligt. Även om en ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering är personlig är det självfallet viktigt att dessa&lt;br&gt;beräkningar baseras på inkomster och utgifter i det hushåll gäldenären&lt;br&gt;lever. Över huvud taget bör uppgifter i nu diskuterade avseenden&lt;br&gt;lämnas beträffande alla som är medlemmar av gäldenärens hushåll.&lt;br&gt;Om någon hushållsmedlem inte skulle vara villig att bidra med&lt;br&gt;uppgifter kan detta medföra att gäldenärens ansökan måste avslås.&lt;br&gt;Eftersom det åvilar gäldenären ett allmänt krav på medverkan ligger&lt;br&gt;det närmare till hands att detta får drabba gäldenären i stället för&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall kan man förmoda att gäldenären har haft kontakter&lt;br&gt;med budgetrådgivare inom konsumentvägledningen eller inom social-&lt;br&gt;tjänsten innan han ansöker om skuldsanering. Som jag tidigare har&lt;br&gt;uttalat förutsätts i många fall att gäldenären först har vänt sig till&lt;br&gt;sociala myndigheter eller motsvarande för att få råd och hjälp med att&lt;br&gt;lösa sina ekonomiska problem. Det är givetvis av intresse att den ut-&lt;br&gt;redning som i sådana sammanhang kan ha gjorts också kommer kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten till del. Som jag kommer att återkomma till&lt;br&gt;förutsätter jag att ansökningsblanketter och ett lättillgängligt infor-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mationsmaterial finns att tillgå för de gäldenärer som önskar att an- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;söka om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När gäldenären lämnar in en ansökan om skuldsanering bör han&lt;br&gt;alltså först ha försökt att lösa sina ekonomiska problem på egen hand,&lt;br&gt;eventuellt med bistånd från de kommunala myndigheter som sysslar&lt;br&gt;med budgetrådgivning. De ansträngningar han har gjort för att betala&lt;br&gt;sina skulder och därnäst att nå en uppgörelse med borgenärerna bör&lt;br&gt;som jag nyss redovisade tas med vid den allmänna skälighetsbedöm-&lt;br&gt;ningen av om skuldsanering skall beviljas eller inte. Gäldenären bör&lt;br&gt;därför i sin ansökan redovisa de försök som han har gjort och redo-&lt;br&gt;göra för varför de inte har lyckats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan bör givetvis också vara komplett vad gäller personuppgif-&lt;br&gt;ter om gäldenären och hans hushållsmedlemmar. De krav som bör&lt;br&gt;ställas i detta hänseende kan jämställas med de krav som ställs på en&lt;br&gt;parts första inlaga till domstol i en rättegång (jfr 33 kap. 1 §&lt;br&gt;rättegångsbalken). Det innebär bl.a. att ansökan bl.a. skall innehålla&lt;br&gt;uppgifter om gäldenärens namn, adress och personnummer. Motsva-&lt;br&gt;rande uppgifter bör också lämnas beträffande borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga kraven på ansökans innehåll innebär att en väsentlig del av&lt;br&gt;utredningsans varet vilar på gäldenären själv. Som jag avser att senare&lt;br&gt;redogöra för är det givetvis meningen att ett sådant ansvar också skall&lt;br&gt;åvila de handläggande myndigheterna. Det bör dock betonas att det&lt;br&gt;i första hand är gäldenären som skall införskaffa och sammanställa&lt;br&gt;den utredning som behövs och att denna utredning skall finnas redan&lt;br&gt;när ansökan ges in. Det är däremot inte nödvändigt att gäldenären&lt;br&gt;redan i ansökan presenterar ett förslag till hur skulderna skall av-&lt;br&gt;vecklas. Något krav i det hänseendet bör därför inte ställas upp i&lt;br&gt;lagen. Men det innebär inte att det skulle föreligga något hinder för&lt;br&gt;gäldenären att redan på detta stadium ge in ett sådant förslag. Gälde-&lt;br&gt;nären kan exempelvis redan ha träffat preliminär uppgörelser eller&lt;br&gt;liknande med några av sina borgenärer. Det kan vara värdefullt för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten att vid den fortsatta utredningen ha tillgång&lt;br&gt;till innehållet i en sådan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.2 Inledande av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ansökan om skuldsanering skall kunna avvisas&lt;br&gt;vid klara brister vad gäller ansökans innehåll. En ansökan skall&lt;br&gt;kunna avslås genast om det är uppenbart att förutsättningarna för&lt;br&gt;att erhålla skuldsanering inte är uppfyllda. Om ansökan inte av-&lt;br&gt;visas eller avslås, skall kronofogdemyndigheten fatta ett formligt&lt;br&gt;beslut om att skuldsanering skall inledas. Beslutet skall kungöras&lt;br&gt;i Post- och Inrikes Tidningar. Ett sådant beslut medför ett till-&lt;br&gt;fälligt förbud mot vissa exekutiva åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Enligt utredningens förslag skall den in- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ledande prövningen göras av tingsrätten som skall kunna avvisa en&lt;br&gt;ansökan som uppvisar vissa bristfälligheter. Rätten skall också kunna&lt;br&gt;avslå ansökan, om det finns skälig anledning att anta att skuldsa-&lt;br&gt;nering inte kan komma till stånd. Precis som enligt mitt förslag är&lt;br&gt;vissa rättsverkningar knutna till beslutet om att inleda skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna betonar vikten av&lt;br&gt;att det på ett tidigt stadium kan äga rum en &amp;quot;sållning&amp;quot; av ansök-&lt;br&gt;ningarna. I klara fall bör en ansökan enligt dessa instanser kunna&lt;br&gt;avslås efter en materiell prövning redan i inledningsskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har uttalat bör det ställas&lt;br&gt;höga krav på ansökan och dess innehåll. Det gagnar intresset av ett&lt;br&gt;snabbt förfarande. Dessa krav gör också att förfarandet hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten inte skall behöva bli så tungrott och omständligt som&lt;br&gt;annars skulle kunna bli fallet. Detta innebär i sin tur att hela för-&lt;br&gt;farandet kan bli förhållandevis billigt och enkelt. Alla inblandade -&lt;br&gt;gäldenären, borgenären och kronofogdemyndigheten - bör ha nytta av&lt;br&gt;en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots det nyss sagda måste förfarandet ha inslag som garanterar att&lt;br&gt;utredningen blir fullständig och tillförlitlig samt att alla berörda&lt;br&gt;intressenter får möjlighet att komma till tals i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man, som jag föreslår, lägger ett stort ansvar på gäldenären&lt;br&gt;själv vad gäller innehållet i ansökan, bör det finnas förutsättningar för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten att på ett tidigt stadium göra en prövning av&lt;br&gt;om det finns anledning att gå vidare med ärendet. Utredningen kon-&lt;br&gt;staterar - som en kommentar till danska förhållanden - att möjlig-&lt;br&gt;heten att så snart som möjligt &amp;quot;sortera ut&amp;quot; de ansökningar som är&lt;br&gt;grundlösa eller där det på grundval av gäldenärens egna upplysningar&lt;br&gt;saknas anledning att anta att skuldsanering kan komma till stånd är&lt;br&gt;eftersträvansvärd. Med en sådan första anhalt i förfarandet koncen-&lt;br&gt;treras insatserna redan på ett tidigt stadium till de ansökningar där det&lt;br&gt;verkligen finns skäl att gå vidare med ytterligare utredning, sägs det&lt;br&gt;också i utredningens betänkande. Det är ingen som har haft några&lt;br&gt;bärande invändningar mot detta. Även enligt min mening bör förfa-&lt;br&gt;randet vara utformat så att kronofogdemyndigheten i ett inledande&lt;br&gt;skede kan göra en första gallring av ansökningarna. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att en ansökan som uppvisar formella brister skall kunna&lt;br&gt;avvisas. Jag delar denna uppfattning. En ansökan som har formella&lt;br&gt;brister som inte är bagatellartade bör kunna avvisas omedelbart, om&lt;br&gt;gäldenären inte efter påstötning rättar till bristerna. Enligt ut-&lt;br&gt;redningen skall det inte finnas någon möjlighet att avslå en ansökan&lt;br&gt;efter en materiell prövning omedelbart efter det att ansökan har kom-&lt;br&gt;mit in. Jag anser att man kan gå längre. Den inledande prövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör kunna vara av såväl formellt som materiellt slag. Det är av Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;effektivitets- och kostnadsskäl viktigt att denna första gallring kan&lt;br&gt;medföra att så många ärenden som möjligt verkligen gallras bort i ett&lt;br&gt;så tidigt skede som möjligt. Det gör att tid och resurser kan koncen-&lt;br&gt;treras till de ärenden där det verkligen finns förutsättningar för att nå&lt;br&gt;en skuldsanering. Mitt ställningstagande innebär följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan om skuldsanering uppvisar brister i formellt hän-&lt;br&gt;seende, dvs. ansökan inte är fullständig eller tillräckligt tydlig, skall&lt;br&gt;gäldenären föreläggas att komplettera sin ansökan. Ett sådant före-&lt;br&gt;läggande behöver inte delges gäldenären. Det bör vara tillräckligt att&lt;br&gt;det sänds i vanligt brev till den adress som gäldenären har uppgett.&lt;br&gt;Härigenom blir förfarandet såväl enklare som billigare. Gäldenären&lt;br&gt;riskerar inte heller att drabbas av någon rättsförlust. Följs inte ett&lt;br&gt;sådant föreläggande och är ansökan så bristfällig att den inte kan&lt;br&gt;läggas till grund för den fortsatta prövningen, skall ansökan kunna&lt;br&gt;avvisas. Det förhållandet att en ansökan om skuldsanering har av-&lt;br&gt;visats hindrar inte en gäldenär att ge in en ny ansökan och få den&lt;br&gt;prövad. När kronofogdemyndigheten har att bedöma om en ansökan,&lt;br&gt;som inte har kompletterats trots begäran om detta, kan ligga till&lt;br&gt;grund för fortsatt prövning finns det anledning att beakta de höga&lt;br&gt;krav som bör ställas på gäldenären och hans medverkan, inklusive&lt;br&gt;vad gäller ansökans innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom den nämnda initiala formella prövningen bör kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten enligt min mening också ha en möjlighet att sålla bort&lt;br&gt;ansökningar, som visserligen är formellt i sin ordning men som&lt;br&gt;uppenbart inte kan leda till att skuldsanering beviljas. Det är alltså&lt;br&gt;fråga om en initial prövning av materiellt slag. Ansökan bör således&lt;br&gt;redan i detta skede kunna avslås om det av ansökan framgår att de&lt;br&gt;grundläggande förutsättningarna för skuldsanering inte är uppfyllda.&lt;br&gt;Jag räknar med att det stora flertalet av de ansökningar som inte bör&lt;br&gt;leda till skuldsanering kommer att kunna sållas bort redan i detta&lt;br&gt;skede. Som jag strax återkommer till bör kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;även under det fortsatta förfarandet ha möjlighet - och skyldighet - att&lt;br&gt;avslå ansökan så snart det visar sig att de i lagen angivna förut-&lt;br&gt;sättningarna för skuldsanering inte är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla att varken ett avvisningsbeslut eller ett avslags-&lt;br&gt;beslut hindrar gäldenären från att komma in med en ny ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering. Detta markerar ytterligare att utredningsansvaret i&lt;br&gt;första hand ligger på gäldenären och inte på kronofogdemyndigheten.&lt;br&gt;Som jag strax återkommer till bör dessutom såväl avvisnings- som&lt;br&gt;avslagsbeslut kunna överklagas till domstol (avsnitt 4.7.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan inte avvisas eller avslås skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten besluta att skuldsanering skall inledas. Innan ett sådant beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattas bör kronofogdemyndigheten vid behov kunna inhämta upplys- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ningar om gäldenären från andra myndigheter, exempelvis social-&lt;br&gt;nämnden. Inte sällan torde det vara så att gäldenären redan har varit&lt;br&gt;i kontakt med de sociala myndigheterna, exempelvis för att där er-&lt;br&gt;hålla budgetrådgivning eller liknande. Vad som då har framkommit&lt;br&gt;är naturligtvis av intresse då beslut skall fattas om skuldsanering skall&lt;br&gt;inledas. Socialnämnden kan dessutom ha andra uppgifter om gälde-&lt;br&gt;nären som är av relevans vid bedömningen av skuldsaneringsfrågan.&lt;br&gt;Jag skall strax återkomma till hur detta ställer sig till reglerna om&lt;br&gt;sekretess (avsnitt 4.7.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet om att inleda skuldsanering bör alltså vara ett formligt&lt;br&gt;beslut som fattas av kronofogdemyndigheten. Ett beslut att inleda&lt;br&gt;skuldsanering bör vara ett viktigt steg i förfarandet och det bör&lt;br&gt;meddelas bara om utsikterna att sedermera nå en skuldsanering kan&lt;br&gt;anses vara goda. Givetvis är det inget definitivt ställningstagande till&lt;br&gt;den frågan. Men ett riktmärke bör vara att skuldsanering endast skall&lt;br&gt;inledas i de fall då det material som då föreligger pekar mot att&lt;br&gt;ansökan kan leda till bifall. Det är viktigt att borgenärerna får&lt;br&gt;kännedom om att ett skuldsaneringsförfarande har inletts och att de&lt;br&gt;får tillfälle att anmäla sina fordringar. Det är därför ofrånkomligt att&lt;br&gt;förfarandet måste innehålla någon form av publikt kungörelsemo-&lt;br&gt;ment. Utredningen föreslår att beslutet att inleda skuldsanering&lt;br&gt;kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Utredningen föreslår att det&lt;br&gt;inte skall vara obligatoriskt att också kungöra beslutet i en orts-&lt;br&gt;tidning. Några remissinstanser framhåller att annonsering bör ske&lt;br&gt;även i ortstidning. För min del anser jag att kungörelse måste ske.&lt;br&gt;Avgörande rättsverkningar föreslås bli knutna till underlåtenheten att&lt;br&gt;anmäla sin fordran i ärendet. Kungörande i ortstidning vid sidan av&lt;br&gt;Post- och Inrikes Tidningar torde emellertid långt ifrån alltid vara&lt;br&gt;nödvändigt. I många fall förekommer endast ett fåtal kreditgivare som&lt;br&gt;bedriver sin verksamhet yrkesmässigt. Man kan kräva att dessa kre-&lt;br&gt;ditgivare bevakar vad som kungörs i Post- och Inrikes Tidningar.&lt;br&gt;Gäldenären är dessutom skyldig - och har ett klart eget intresse av -&lt;br&gt;att i sin ansökan lämna uppgift om samtliga fordringsägare. De&lt;br&gt;fordringsägare som gäldenären har angett i sin ansökan gör givetvis&lt;br&gt;ingen rättsförlust om de underlåter att anmäla sin fordran. Jag anser&lt;br&gt;därför att kungörelse i ortstidning endast behöver ske i de fall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten anser det vara nödvändigt, exempelvis därför att&lt;br&gt;man kan anta att det förekommer ett stort antal kreditgivare som inte&lt;br&gt;bedriver sådan verksamhet yrkesmässigt. Att det inte alltid krävs&lt;br&gt;kungörelse även i ortstidning är ett sätt att nedbringa kostnaderna för&lt;br&gt;annonsering. Det gör också förfarandet totalt sett enklare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att det material som bedömningen om inledande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldsanering skall grunda sig på bör vara tämligen fylligt och ett Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;beslut om inledande av skuldsanering i sig innebär en viss prognos&lt;br&gt;beträffande den slutliga utgången av ärendet är det rimligt att tillåta&lt;br&gt;att vissa rättsverkningar knyts till beslutet. Utredningen föreslår att&lt;br&gt;det till ett beslut om att inleda skuldsanering knyts en regel om till-&lt;br&gt;fälligt förbud mot vissa exekutiva åtgärder. Utredningen säger att det&lt;br&gt;är nödvändigt för att göra det möjligt för gäldenären att reda upp sina&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden. Det fortsatta förfarandet skall inte &amp;quot;störas&amp;quot;&lt;br&gt;av pågående verkställighet mot gäldenären. Remissinstanserna har&lt;br&gt;inte haft något att invända mot detta. Vid mötet den 4 november 1993&lt;br&gt;påpekade några instanser att verkställighetsförbudet bör gälla redan&lt;br&gt;från tidpunkten då ansökan ges in. Andra instanser framhöll däremot&lt;br&gt;att förbudet inte bör inträda för tidigt. Även jag instämmer i utred-&lt;br&gt;ningens uppfattning att ett beslut om att inleda skuldsanering bör ha&lt;br&gt;denna temporära rättsverkan. Lika med utredningen anser jag att&lt;br&gt;regeln bör utformas så att åtgärder för verkställighet i form av in-&lt;br&gt;försel eller utmätning inte skall få äga rum efter det att beslutet att&lt;br&gt;inleda skuldsanering har meddelats. Det finns inte anledning att låta&lt;br&gt;ett sådant förbud inträda redan då ansökan ges in. En sådan ordning&lt;br&gt;skulle lätt kunna missbrukas. Dessutom finns det inget egentligt be-&lt;br&gt;hov av ett förbud förrän man har preliminärt konstaterat att det finns&lt;br&gt;förutsättningar för att bevilja gäldenären skuldsanering. Förbudet bör&lt;br&gt;gälla även beslut om betalningssäkring och verkställighet av sådant&lt;br&gt;beslut. Eftersom kvarstad och andra säkerhetsåtgärder enligt 15 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken till skillnad från vad som gäller vid utmätning och&lt;br&gt;betalningssäkring inte ger någon förmånsrätt bör något motsvarande&lt;br&gt;förbud inte gälla för dessa åtgärder. Regeln bör - som utredningen&lt;br&gt;uttalar - enbart avse verkställighet av fordringar som kan komma att&lt;br&gt;omfattas av ett beslut om skuldsanering, dvs. enligt huvudregeln&lt;br&gt;fordringar som har uppkommit före det att beslutet om att inleda&lt;br&gt;skuldsanering fattas. Verkställighet avseende fordringar som upp-&lt;br&gt;kommer efter denna tidpunkt bör däremot kunna ske i vanlig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggas kan att det inte synes nödvändigt att i lag föreskriva hinder&lt;br&gt;mot verkställighet enligt 16 kap. utsökningsbalken, t.ex. avhysning,&lt;br&gt;och detta oavsett om det rör sig om en hyresfordran som omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller i fråga om offentligt ackord bör av-&lt;br&gt;räkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av&lt;br&gt;skatter och avgifter (avräkningslagen) inte omfattas av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att utformningen av bestämmelserna om verk-&lt;br&gt;ställighetsförbud i 25 § i det remitterade förslaget är utformade så att&lt;br&gt;ett verkställighetsförbud kan komma att gälla under mycket lång tid.&lt;br&gt;Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna kunna mjukas upp något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att syftet förfelas. Lagrådet föreslår att det absoluta hindret mot Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;verkställighet bara skall gälla så länge frågan om skuldsanering&lt;br&gt;prövas av kronofogdemyndigheten och att rätten i överklagade och&lt;br&gt;överlämnande ärenden skall ha möjlighet att i det enskilda faller&lt;br&gt;bestämma om hindret skall bestå. Jag instämmer i Lagrådets synpunk-&lt;br&gt;ter. Avsikten med verkställighetsförbudet är ju att det skall vara&lt;br&gt;temporärt, så att skuldsaneringsförfarandet inte störs av säraktioner&lt;br&gt;från någon borgenär. Av den anledningen bör hindret mot verkställig-&lt;br&gt;het vara absolut under den tid som kronofogdemyndigheten hand-&lt;br&gt;lägger ärendet. Som Lagrådet påpekar bör det emellertid vara möjligt&lt;br&gt;att efter överlämnande eller överklagande ha en flexiblare reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan åstadkoms med den av Lagrådet förordade lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.3 Allmänt om förfarandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kronofogdemyndigheten svarar, jämte gäldenären,&lt;br&gt;för att utredningen i skuldsaneringsärendet blir korrekt och&lt;br&gt;komplett. Handläggningsformerna hos kronofogdemyndighet skall&lt;br&gt;präglas av flexibilitet. Detta innebär bl.a. att förfarandet&lt;br&gt;huvudsakligen skall vara skriftligt men att inslag av muntlighet&lt;br&gt;skall kunna förekomma. Samtliga borgenärer skall få tillfälle att&lt;br&gt;bidra till utredningen i ärendet. Om ett ärende överlämnas till&lt;br&gt;tingsrätten, skall sammanträde alltid äga rum där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Insolvensutredningen föreslår att tingsrätten&lt;br&gt;som handläggande myndighet skall ha ett övergripande ansvar för ut-&lt;br&gt;redningen i ärendet. Som ett väsentligt inslag föreslås att tingsrätten&lt;br&gt;skall kunna förordna en god man att bistå rätten/gäldenären med ut-&lt;br&gt;redningen i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser framhåller vikten av att&lt;br&gt;det skapas möjligheter för att göra utredningen komplett och tillför-&lt;br&gt;litlig. Flera instanser betonar också att gäldenären i många fall kan&lt;br&gt;förmodas vara i behov av kvalificerat bistånd i ärendet. Några in-&lt;br&gt;stanser anser att Insolvensutredningens förslag innebär att förfarandet&lt;br&gt;blir onödigt tungrott och kostnadskrävande. Från flera håll förordas&lt;br&gt;att kronofogdemyndigheterna får ett större utredningsansvar. Från&lt;br&gt;några enstaka instanser sägs att den föreslagna gode mannen kan er-&lt;br&gt;sättas av kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att ärenden om skuldsa-&lt;br&gt;nering kan handläggas på ett snabbt och enkelt sätt. Förfarandet&lt;br&gt;måste samtidigt rymma garantier för att en eventuell nedskrivning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäldenärens skulder vilar på en säker grund. Många remissinstanser Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;framhåller vikten av att utredningen i ett skuldsaneringsärende kan&lt;br&gt;göras effektivt och snabbt, utan att tillförlitligheten äventyras.&lt;br&gt;Riksdagen har i sitt beslut särskilt nämnt att det är viktigt att&lt;br&gt;skuldsaneringsverksamheten kan bedrivas resurssnålt och att för-&lt;br&gt;farandet i huvudsak bör kunna vara skriftligt och summariskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har framhållit bör ett skuldsaneringsförfarande vila&lt;br&gt;på vissa grundläggande principer. Förfarandet skall för det första&lt;br&gt;vara enkelt och flexibelt. Detta bör gälla för såväl den enskilde&lt;br&gt;gäldenären och borgenärerna som för de handläggande myndigheter-&lt;br&gt;na. Detta innebär att förfarandet i minsta möjliga utsträckning bör&lt;br&gt;styras av detaljregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa förfaranderegler bör tas in i skuldsaneringslagen. I övrigt bör&lt;br&gt;för kronofogdemyndighetens handläggning gälla förvaltningslagens&lt;br&gt;bestämmelser. För tingsrätten bör i enlighet med Insolvensutred-&lt;br&gt;ningens förslag ärendelagen tillämpas. Förfarandet hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten bör präglas av skriftlighet. Som redan nämnts bör an-&lt;br&gt;sökan vara skriftlig och även i det fortsatta förfarandet bör skrift-&lt;br&gt;växling i stor utsträckning kunna användas. Givetvis bör telefon&lt;br&gt;kunna användas som ett alternativ till skriftväxling i många fall.&lt;br&gt;Någon särskild regel om användande av telefon i dessa ärenden torde&lt;br&gt;inte behövas. Det bör emellertid vara möjligt för kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten att hålla sammanträden. Det bör dock helt och hållet ligga&lt;br&gt;i kronofogdemyndighetens hand att bestämma om ett sammanträde är&lt;br&gt;behövligt i ett ärende. Sådant behov kan exempelvis föreligga i de&lt;br&gt;fall många borgenärer är inblandade och gäldenärens skuldsättning är&lt;br&gt;mycket stor. En borgenär eller gäldenären bör dock inte kunna fram-&lt;br&gt;tvinga att det hålls ett sammanträde. I det sammanhanget finns an-&lt;br&gt;ledning att erinra om att varje enskild borgenär genom att vägra god-&lt;br&gt;ta skuldsaneringsförslaget kan hindra att en frivillig skuldsanering&lt;br&gt;fastställs av hos kronofogdemyndigheten. Skuldsaneringsförfarandet&lt;br&gt;innebär inte heller för gäldenärens del att han riskerar någon rättighet&lt;br&gt;som han redan har. Dessutom är han oförhindrad att efter ett even-&lt;br&gt;tuellt avslag komma in med en ny ansökan. Med hänsyn till detta och&lt;br&gt;till de allmänna krav som bör ställas på gäldenärens medverkan be-&lt;br&gt;höver en kallelse till ett sådant sammanträde enligt min mening inte&lt;br&gt;delges gäldenären. Det bör vara tillräckligt att sända kallelsen i ett&lt;br&gt;vanligt brev till den adress gäldenären senast har uppgivit i ärendet.&lt;br&gt;I de fall någon annan, exempelvis en borgenär, kallas till ett samman-&lt;br&gt;träde hos kronofogdemyndigheten behöver enligt min mening inte&lt;br&gt;heller en sådan kallelse delges. En borgenär drabbas ju inte av någon&lt;br&gt;rättsförlust genom att utebli från ett sammanträde hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Däremot måste, som jag strax återkommer till, borge-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närerna delges det upprättade förslaget till skuldsanering. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förfarandet hos tingsrätten efter ett överlämnande dit bör det&lt;br&gt;emellertid vara obligatoriskt med sammanträde. Här är det ju fråga&lt;br&gt;om att borgenärerna riskerar att deras fordringar skrivs ned eller helt&lt;br&gt;faller bort mot deras vilja. Deras rättigheter berörs alltså i högsta&lt;br&gt;grad. Bl.a. svenska internationella åtganden, främst artikel 6 i&lt;br&gt;Europakonventionen gör det därför ofrånkomligt att förfarandet bör&lt;br&gt;innehålla en föreskrift om muntlig handläggning i dessa fall. Sam-&lt;br&gt;manträde bör alltså hållas hos tingsrätten i alla skuldsanerings-&lt;br&gt;ärenden. I många fall kan man anta att flertalet borgenärer inte&lt;br&gt;kommer att inställa sig till sammanträdet. Deras utevaro bör dock inte&lt;br&gt;utgöra hinder mot att ärendet avgörs. Tvärtom bör deras utevaro&lt;br&gt;kunna behandlas som ett godtagande av förslaget till skuldsanering.&lt;br&gt;Borgenärernas inställning har ju på detta stadium formellt sett ingen&lt;br&gt;betydelse, därför är det inte heller nödvändigt att ge deras utevaro&lt;br&gt;någon formell verkan. Borgenärerna bör givetvis i kallelsen erinras&lt;br&gt;om att ärendet kan komma att avgöras trots deras utevaro. Tings-&lt;br&gt;rätten måste dessutom ha något underlag för sitt avgörande utöver&lt;br&gt;vad som framgår av det skriftliga material som överlämnats från&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten. På detta stadium är ärendet regelmässigt&lt;br&gt;tvistigt, eftersom åtminstone någon borgenär har motsatt sig skuld-&lt;br&gt;saneringen. Det kan enligt min mening vara en lämplig ordning att&lt;br&gt;tingsrätten inför sitt avgörande har ett sammanträde, vid vilket&lt;br&gt;samtliga berörda ges möjlighet att komma till tals. Till detta&lt;br&gt;sammanträde bör borgenärerna delges kallelsen. Något delgivnings-&lt;br&gt;krav bör däremot inte heller här gälla för kallelsen till gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.4 Närmare om kronofogdemyndighetens och tingsrättens&lt;br&gt;handläggning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om det under den fortsatta utredningen hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten visar sig att de grundläggande villkoren för&lt;br&gt;skuldsanering inte är uppfyllda skall ansökan avslås. Förfarandet&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten skall som huvudregel leda till att ett&lt;br&gt;förslag till skuldsanering upprättas. Detta förslag kan, om ingen&lt;br&gt;borgenär motsätter sig det, fastställas i ett beslut om frivillig&lt;br&gt;skuldsanering. Om någon borgenär motsätter sig ett sådant beslut&lt;br&gt;skall kronofogdemyndigheten överlämna ärendet till tingsrätten,&lt;br&gt;som har att fatta beslut i frågan om tvingande skuldsanering. För-&lt;br&gt;slaget och ett beslut om skuldsanering skall bl.a. som huvudregel&lt;br&gt;innehålla en betalningsplan. Ett lagakraftvunnet beslut om skuld-&lt;br&gt;sanering skall kunna verkställas som en lagakraftägande dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens förslag innebär att ett förslag Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;till skuldsanering skall upprättas av den gode mannen tillsammans&lt;br&gt;med gäldenären. Detta förslag skall tillställas borgenärerna varefter&lt;br&gt;rätten har att besluta om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar utredningens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i dessa delar i stort sett utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Utredningens förslag innebär att förfaran-&lt;br&gt;det hos rätten skall leda till att ett förslag om skuldsanering upprättas.&lt;br&gt;Förslaget skall bl.a. innehålla uppgifter om vilka fordringar som om-&lt;br&gt;fattas, vilken procent av fordringarnas belopp som skall kvarstå samt&lt;br&gt;när och hur kvarstående belopp skall betalas. Detta förslag skall&lt;br&gt;sedan behandlas vid en muntlig förhandling. Härefter skall rätten fatta&lt;br&gt;beslut om skuldsanering skall beviljas eller inte. Rätten kan därvid&lt;br&gt;besluta enligt förslaget eller fatta ett beslut som avviker från för-&lt;br&gt;slaget. Rätten kan också på detta sena stadium avslå ansökan. Om&lt;br&gt;rätten beslutar att bevilja skuldsanering, skall beslutet kungöras i&lt;br&gt;Post- och Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens överväganden i dessa delar godtas i det stora hela av&lt;br&gt;samtliga remissinstanser. Riksdagen framhåller i sitt tillkännagivande&lt;br&gt;att det bör övervägas om inte utrymmet för frivillighet kan göras&lt;br&gt;större och om inte beslut om skuldsanering i ett andra steg kan fattas&lt;br&gt;av en annan instans än domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag tidigare har framhållit bör skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farandet delas upp i tre steg, som i och för sig bör vara starkt inte-&lt;br&gt;grerade i varandra. Förfarandet i steg två - där tyngdpunkten i det&lt;br&gt;lagreglerade förfarandet ligger - bör kunna leda till att en frivillig&lt;br&gt;skuldsanering nås. Själva utredningsarbetet bör sträva mot att åstad-&lt;br&gt;komma ett förslag till skuldsanering som kan godtas av borgenärerna.&lt;br&gt;För att nå detta bör kronofogdemyndigheten, som sagt, ha möjlighet&lt;br&gt;att agera flexibelt och i så liten utsträckning som möjligt vara bunden&lt;br&gt;till vissa bestämda former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss redovisade bör kronofogdemyndigheten kunna avslå&lt;br&gt;en ansökan om skuldsanering redan vid den initiala prövningen. Den&lt;br&gt;omständigheten att kronofogdemyndigheten inte avslagit en ansökan&lt;br&gt;utan har beslutat inleda skuldsanering bör emellertid inte hindra&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten från att på nytt pröva om förutsättningarna&lt;br&gt;för skuldsanering är uppfyllda och att i förekommande fall avslå&lt;br&gt;ansökan under förfarandets gång. Det kan t.ex. inte uteslutas att det&lt;br&gt;under utredningen kommer fram uppgifter om omständigheterna vid&lt;br&gt;skuldernas tillkomst som innebär att det allmänna skälighetskravet för&lt;br&gt;skuldsanering inte är uppfyllt. Kronofogdemyndigheten bör då kunna&lt;br&gt;avslå ansökan. Det är angeläget att se till att förfarandet avbryts så&lt;br&gt;snart det visar sig att förutsättningarna för skuldsanering brister och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kronofogdemyndigheten inte i onödan ödslar resurser på hopplösa Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;fall. Detta ligger också i borgenärernas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har påpekat torde den verkliga gallringen komma att&lt;br&gt;ske redan vid kronofogdemyndighetens initiala prövning och de ären-&lt;br&gt;den där kronofogdemyndigheten beslutar inleda skuldsanering bör&lt;br&gt;därför normalt leda till skuldsanering. Det är utgångspunkten också&lt;br&gt;i de övriga nordiska skuldsaneringslagarna. Jag räknar därför inte&lt;br&gt;med att antalet avslagsbeslut under den fortsatta handläggningen&lt;br&gt;kommer att bli särskilt stort. När utredningen kommit så långt att ett&lt;br&gt;förslag till skuldsanering har utarbetats torde det knappast bli aktuellt&lt;br&gt;annat än i extrema undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till skuldsanering som skall arbetas fram är alltså en&lt;br&gt;viktig beståndsdel av hela förfarandet. Formellt sett är det gäldenären&lt;br&gt;som upprättar förslaget. I lagen bör anges att det skall ske i samar-&lt;br&gt;bete med kronofogdemyndigheten. I praktiken bör också borgenärer-&lt;br&gt;na involveras i detta arbete. På vilket sätt borgenärerna bör delta kan&lt;br&gt;givetvis variera från fall till fall. Rent allmänt är det dock viktigt att&lt;br&gt;förslaget utformas så att förutsättningarna för att det skall kunna&lt;br&gt;godtas av samtliga borgenärer är så goda som möjligt. Det är också&lt;br&gt;viktigt att förslaget är utformat så att de grundläggande villkoren för&lt;br&gt;skuldsanering enligt lagen är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagsfall kan det inträffa att gäldenären och kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten inte kommer överens om vad förslaget bör innehålla och hur&lt;br&gt;det bör vara utformat. Gäldenären bör i en sådan situation inte kunna&lt;br&gt;lägga fram ett förslag mot kronofogdemyndighetens vilja. Det kan&lt;br&gt;tvärtom inte heller komma i fråga att kronofogdemyndigheten lägger&lt;br&gt;fram ett förslag mot gäldenärens vilja. Skuldsaneringsförfarandet&lt;br&gt;bygger ju på att gäldenären och kronofogdemyndigheten tillsammans&lt;br&gt;skall utarbeta och presentera ett förslag för borgenärerna. I den nu&lt;br&gt;beskrivna situationen torde det vid oenighet inte återstå annat än att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten avslår ansökan med hänvisning till att förut-&lt;br&gt;sättningarna för skuldsanering inte är uppfyllda. En sådan förut-&lt;br&gt;sättning är ju att gäldenären på ett lojalt sätt medverkar i förfarandet.&lt;br&gt;Ett sådant avslagsbeslut bör gäldenären kunna överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan inställer sig då vad förslaget skall innehålla och hur det skall&lt;br&gt;vara utformat. Förslaget bör enligt min mening innehålla en fullstän-&lt;br&gt;dig redovisning av gäldenärens ekonomiska situation. Det bör således&lt;br&gt;anges vilka skulder och eventuella tillgångar gäldenären har, vilka&lt;br&gt;inkomster han har och kan påräkna den närmaste framtiden samt vil-&lt;br&gt;ka löpande utgifter som bedöms som absolut nödvändiga för gälde-&lt;br&gt;närens och hans familjs försörjning. Innehållet i förslaget bör&lt;br&gt;emellertid, av naturliga skäl, koncentreras på skuldsituationen.&lt;br&gt;Samtliga skulder som omfattas av en skuldsanering måste sålunda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;noggrant specificeras. Det bör särskilt anges om någon villkorad, till Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;beloppet obestämd eller icke förfallen fordran inte skall omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen (jfr avsnitt 4.6.8). I förslaget bör sedan anges vilken&lt;br&gt;procent av fordringarnas belopp gäldenären kan antas betala. Det bör&lt;br&gt;också anges vad detta innebär i absoluta tal för varje fordran samt&lt;br&gt;hur mycket gäldenären t.ex. månadsvis kan betala till varje borgenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har nämnt bör likabehandlingsprincipen - med vissa&lt;br&gt;smärre undantag - gälla för fördelningen av betalningsutrymmet&lt;br&gt;mellan de fordringar som omfattas av skuldsaneringen. Det bör&lt;br&gt;dessutom anges på vilket sätt gäldenärens betalningar skall ske. Som&lt;br&gt;jag tidigare har framhållit är det viktigt att en kommande betalnings-&lt;br&gt;plan noggrant anger när och hur betalningarna skall ske. Det bör en-&lt;br&gt;ligt min mening utarbetas särskilda blanketter och dataprogram för&lt;br&gt;denna hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förslaget är utarbetat och klart bör det tillställas samtliga&lt;br&gt;borgenärer. Så här långt har borgenärernas kontakt med ärendet nor-&lt;br&gt;malt endast varit att de har anmält sina fordringar i ärendet. Som jag&lt;br&gt;återkommer närmare till i specialmotiveringen är det i mer komplice-&lt;br&gt;rade ärenden lämpligt att samråd sker med borgenärerna på ett tidi-&lt;br&gt;gare stadium, innan förslaget är färdigställt. Borgenärerna bör före-&lt;br&gt;läggas att yttra sig över förslaget inom en viss tid. Av föreläggandet&lt;br&gt;bör klart och tydligt framgå att ett uteblivet yttrande inte hindrar ett&lt;br&gt;beslut om att fastställa förslaget. Passivitet blir därigenom att jäm-&lt;br&gt;ställa med ett godtagande av förslaget. Av detta följer att föreläggan-&lt;br&gt;det måste delges borgenärerna. Att passivitet under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar kan få vissa rättsverkningar för den enskilde finns det exempel&lt;br&gt;på såväl inom civil- som processrätten. Det är därför inte oförenligt&lt;br&gt;med grundläggande rättsprinciper att ge ett uteblivet yttrande sagda&lt;br&gt;verkan i detta sammanhang. På detta stadium får kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten hålla ett sammanträde, om det bedöms som nödvändigt. Det bör&lt;br&gt;dock inte på detta eller något annat stadium vara obligatoriskt för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten att hålla sammanträde i ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende. Om samtliga borgenärer godtar förslaget eller inte yttrar sig&lt;br&gt;över det, bör det leda till att kronofogdemyndigheten fastställer&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening talar flera skäl för att kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;skall fastställa skuldsaneringen i ett formligt beslut. Ett viktigt skäl&lt;br&gt;för detta är att skuldsaneringen med vissa undantag bör omfatta alla&lt;br&gt;skulder och således vara bindande inte bara för de kända utan också&lt;br&gt;de okända borgenärerna. Gäldenärens ansvar för betalningen av de&lt;br&gt;fordringar som inte är kända bör til och med helt falla bort (se avsnitt&lt;br&gt;4.4). Det förhållandet att ett uteblivet yttrande från en borgenär enligt&lt;br&gt;vad jag nyss redovisade bör jämställas med ett godtagande av för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slaget gör också att det blir nödvändigt med en ordning som innebär Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;att kronofogdemyndigheten fastställer skuldsaneringen i ett formligt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fastställelse bör naturligtvis inte vara obligatorisk. Om gälde-&lt;br&gt;nären och borgenärerna av någon anledning skulle vara överens om&lt;br&gt;att man inte inte vill ha skuldsaneringen fastställd av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten, är det inget som hindrar att gäldenären återkallar sin&lt;br&gt;ansökan varvid kronofogdemyndigheten avskriver ärendet från vidare&lt;br&gt;handläggning. Skuldsaneringen kommer i så fall att falla utanför det&lt;br&gt;lagreglerade området, trots att den således arbetats fram inom ramen&lt;br&gt;för en lagreglerad skuldsanering. En sådan skuldsanering omfattar då&lt;br&gt;bara de borgenärer som deltar, och uttryckligen godtar förslaget, och&lt;br&gt;får ingen betydelse vare sig för de okända borgenärerna eller de&lt;br&gt;borgenärer som har förhållit sig passiva under förfarandet inför&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut blir att betrakta som ett slags&lt;br&gt;stadfästelse av den överenskommelse som gäldenären och borgenärer-&lt;br&gt;na har träffat. Kronofogdemyndigheten bör således inte vara fri att&lt;br&gt;korrigera förslaget utan måste fastställa det som det är. Eftersom&lt;br&gt;skuldsaneringen blir bindande även för de borgenärer som inte har&lt;br&gt;hört av sig i ärendet kan dock beslutet inte jämställas med en stad-&lt;br&gt;fästelse av förlikning enligt 17 kap. 6 § rättegångsbalken. Innan&lt;br&gt;skuldsaneringen fastställs måste nämligen kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;pröva om förslaget är i överensstämmelse med skuldsaneringslagens&lt;br&gt;bestämmelser. Normalt är detta fallet eftersom kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten har deltagit i utarbetandet av förslaget; den bör naturligtvis inte&lt;br&gt;medverka till att lägga fram ett förslag som inte överensstämmer med&lt;br&gt;reglerna i lagen. Den officialprövning som kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;sålunda måste göra innan skuldsaneringen fastställs kommer därför&lt;br&gt;inte att bli särskilt betungande; prövningen är i princip redan gjord&lt;br&gt;under förfarandets gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kronofogdemyndigheten undantagsvis skulle finna att förslaget&lt;br&gt;strider mot lagen, skall ansökan avslås. Alternativet vore här att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten överlämnar ärendet till tingsrätten. Det är&lt;br&gt;dock enligt min mening inte rimligt att kronofogdemyndigheten skall&lt;br&gt;vara tvungen att överlämna ärenden som enligt kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens mening strider mot lagens bestämmelser. Den som är missnöjd&lt;br&gt;med kronofogdemyndighetens beslut bör i stället, som jag strax åter-&lt;br&gt;kommer till (avsnitt 4.7.6), kunna överklaga beslutet till tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon borgenär motsätter sig att skuldsanering beviljas gälde-&lt;br&gt;nären, bör kronofogdemyndigheten vara förhindrad att besluta om&lt;br&gt;skuldsanering. Det innebär att varje borgenär på detta stadium kan&lt;br&gt;sägas ha en vetorätt. Det spelar därvid ingen roll av vilken anledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borgenären vägrar att delta. Han behöver inte ange några skäl alls. Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;Om en borgenär på ett tidigare stadium klargjort att han tänker mot-&lt;br&gt;sätta sig en skuldsanering utgör det emellertid inte skäl för krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten att avbryta utredningen i ärendet. En borgenär som&lt;br&gt;vill hindra en frivillig skuldsanering hos kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;måste som svar på myndighetens föreläggande i samband med att han&lt;br&gt;tillställs förslaget ange att han motsätter sig förslaget. Det är, som&lt;br&gt;nämnts, tillräckligt med ett &amp;quot;blankt&amp;quot; angivande att han motsätter sig&lt;br&gt;skuldsanering, men det är också nödvändigt att han gör det pä detta&lt;br&gt;stadium. Ärendet bör i så fall, sedan utredningen har avslutats,&lt;br&gt;överlämnas till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överlämnandet till tingsrätten bör all utredning i ärendet&lt;br&gt;bifogas. Avsikten är att tingsrätten inte skall behöva inhämta några&lt;br&gt;ytterligare upplysningar eller vidta några ytterligare förberedande&lt;br&gt;utredningsåtgärder. Ärendet skall alltså vara i ett sådant skick att&lt;br&gt;tingsrätten på det överlämnade materialet skall kunna fatta ett beslut&lt;br&gt;om tvingande skuldsanering. Tingsrätten bör dock vara oförhindrad&lt;br&gt;att inhämta ytterligare utredning om tingsrätten bedömer det som nöd-&lt;br&gt;vändigt. Därvid bör det var möjligt för tingsrätten att, på samma sätt&lt;br&gt;som för kronofogdemyndigheten, hålla sammanträde och förordna om&lt;br&gt;skriftlig handläggning. Ett muntligt inslag vid tingsrättens hand-&lt;br&gt;läggning bör som jag redan har utvecklat vara obligatoriskt (avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 och 4.7.3). Så snart tingsrätten har tagit emot ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende bör den göra en initial prövning av om utredningen är kom-&lt;br&gt;plett och korrekt. I så gott som alla fall bör den vara det. Tingsrätten&lt;br&gt;bör också göra en preliminär granskning av förslaget till skuldsane-&lt;br&gt;ring för att kontrollera om det är förenligt med de grundläggande&lt;br&gt;villkor som ställs upp i lagen. Regelmässigt bör så vara fallet. Om&lt;br&gt;det vid denna preliminära granskning inte kommer fram något an-&lt;br&gt;märkningsvärt som föranleder tingsrätten att inhämta ytterligare&lt;br&gt;utredning eller att ändra förslaget bör tingsrätten kalla till ett&lt;br&gt;sammanträde. Till detta sammanträde bör gäldenären och samtliga&lt;br&gt;borgenärer kallas. Om ytterligare utredning har införskaffats eller om&lt;br&gt;förslaget har ändrats bör de nya uppgifterna bifogas kallelsen. Annars&lt;br&gt;torde det vara tillräckligt att i kallelsen hänvisa till ärendet hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten. Sammanträdet vid tingsrätten kan givetvis&lt;br&gt;gestalta sig på olika sätt alltefter ärendets karaktär i det enskilda&lt;br&gt;fallet. I många fall kan man förvänta sig att inte någon kommer att&lt;br&gt;hörsamma kallelsen. Sammanträdet blir då av tämligen expeditiv&lt;br&gt;karaktär. Erfarenheterna i Danmark visar att det är mycket sällsynt&lt;br&gt;att någon borgenär deltar vid domstolens sammanträden och att gälde-&lt;br&gt;nären endast undantagsvis deltar. Ärendena är där regelmässigt be-&lt;br&gt;redda på ett sådant sätt att de inblandades utevaro inte försvårar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolens beslutsfattande. I vissa fall kan dock sammanträden fä Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;karaktären av en regelrätt förhandling där förhållandevis utförlig&lt;br&gt;utredning förebringas och framför allt omfattande argumentation före-&lt;br&gt;kommer. Tingsrätterna torde genomgående ha goda möjligheter att i&lt;br&gt;förväg bilda sig en uppfattning om hur ett sammanträde kan komma&lt;br&gt;att gestaltas, vilket är av betydelse för planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens avgörande bör ges i form av ett beslut. Det är nödvän-&lt;br&gt;digt och självklart eftersom det här är fråga om en tvingande skuld-&lt;br&gt;sanering. Verkan av beslutet bör dock vara densamma, oavsett om&lt;br&gt;det är kronofogdemyndigheten eller tingsrätten som har fattat beslutet&lt;br&gt;om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga att behandla i detta avsnitt är hur tingsrätten skall&lt;br&gt;hantera den situationen att samtliga borgenärer faktiskt godtar för-&lt;br&gt;slaget. Det kan ju inträffa att den eller de borgenärer som tidigare&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten har motsatt sig en skuldsanering har&lt;br&gt;ändrat ståndpunkt och numera kan tänka sig att godta förslaget. I&lt;br&gt;dessa fall kan det alltså inträffa att samstämmighet föreligger, så att&lt;br&gt;förutsättningarna för frivillig skuldsanering egentligen är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa fall bör givetvis tingsrätten besluta om skuldsanering om&lt;br&gt;förutsättningarna enligt lagen är uppfyllda. Det förefaller inte heller&lt;br&gt;rimligt att i dessa fall låta ärendet gå tillbaka till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Tingsrätten bör alltså på vanligt sätt avgöra om skuld-&lt;br&gt;sanering skall beviljas eller inte. Denna prövning blir i huvudsak inte&lt;br&gt;annorlunda jämfört med vad som gäller då någon borgenär har mot-&lt;br&gt;satt sig att skuldsanering beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån skuldsaneringslagen inte innehåller några förfarande-&lt;br&gt;regler kommer alltså ärendelagens regler gälla för förfarandet vid&lt;br&gt;tingsrätten. I och med att ärendelagen generellt hänvisar till vad som&lt;br&gt;är föreskrivet om handläggningen av tvistemål i de fall ärendelagen&lt;br&gt;inte reglerar en fråga innebär det att även många av rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler blir tillämpliga på skuldsaneringsförfarandet vid tingsrätten (se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II § ärendelagen). Jag skall här ta upp några av de handläggnings-&lt;br&gt;frågor som kan bli aktuella i ett skuldsaneringsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har uttalat bör ärendena vara mer eller mindre kom-&lt;br&gt;pletta när de kommer till tingsrätten. Det kan dock inte uteslutas att&lt;br&gt;tingsrätten ser sig tvungen att förordna om komplettering från gälde-&lt;br&gt;nären, någon borgenär eller från annat håll innan man anser sig kun-&lt;br&gt;na sätta ut ett sammanträde. Hur en sådan eventuell komplettering&lt;br&gt;skall inhämtas står det tingsrätten fritt att välja så att det passar det&lt;br&gt;enskilda ärendet (jfr 4 § första stycket ärendelagen). I de flesta fall&lt;br&gt;bör dock tingsrätten genast kunna sätta ut ärendet till ett samman-&lt;br&gt;träde. Vid sammanträdet gäller i tillämpliga delar rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser om huvudförhandling i tvistemål (se 5 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärendelagen). I många delar medför skuldsaneringsärendenas karaktär Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;att avsteg måste göras från denna förhandlingsordning. Tingsrättens&lt;br&gt;allmänna ansvar för utredningen och dess skyldighet att självmant&lt;br&gt;pröva om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda innebär att&lt;br&gt;tingsrätten får en mycket aktiv roll vid dessa sammanträden. Ett sam-&lt;br&gt;manträde kan exempelvis inledas med att tingsrätten redogör för det&lt;br&gt;förslag som gäldenären tillsammans med kronofogdemyndigheten har&lt;br&gt;arbetat fram samt för bakgrunden till det. Vidare får tingsrätten&lt;br&gt;redogöra för anledningen till att ärendet har överlämnats från krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten. Sedan kan de närvarande ges tillfälle till att lämna&lt;br&gt;eventuella kompletteringar i sak. Det är inte heller otänkbart att det&lt;br&gt;kan bli fråga om att förebringa bevisning vid ett sammanträde i ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende. Genom hänvisningen i ärendelagen får rätte-&lt;br&gt;gångsbalken då i huvudsak tillämpas vad gäller formerna för bevis-&lt;br&gt;ningens förebringande m.m. Därefter får de närvarande intressen-&lt;br&gt;terna tillfälle till argumentation. Sammanträdet avslutas sedan med att&lt;br&gt;tingsrätten ger besked om när beslut kommer att meddelas. I över-&lt;br&gt;lämnade ärenden kan tingsrättens beslut innebära att man endera be-&lt;br&gt;slutar om tvingande skuldsanering eller att man avslår ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendet kan givetvis komma att avskrivas om exempelvis gäldenären&lt;br&gt;återkallar sin ansökan. Någon möjlighet för tingsrätten att återförvisa&lt;br&gt;ärendet till kronofogdemyndigheten bör emellertid inte finnas. Denna&lt;br&gt;möjlighet bör dock finnas i vissa fall när tingsrätten handlägger ett&lt;br&gt;från kronofogdemyndigheten överklagat avvisnings- eller avslagsbe-&lt;br&gt;slut. Jag återkommer senare till detta (avsnitt 4.7.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som berördes vid det möte som Justitiedepartementet höll&lt;br&gt;den 4 november 1993 är hur frågor om rättegångskostnader skall be-&lt;br&gt;handlas i skuldsaneringsärenden. I avsaknad av någon särskild&lt;br&gt;reglering kommer rättegångsbalkens regler om fördelningen av kost-&lt;br&gt;nader i mål där förlikning inte är tillåten att bli tillämpliga. Dessa&lt;br&gt;innebär som huvudregel att vardera parten får svara för sina egna&lt;br&gt;kostnader i målet oavsett utgången. En sådan ordning förefaller ovan-&lt;br&gt;ligt väl lämpad för skuldsaneringsärenden. I dessa ärenden är det inga&lt;br&gt;anspråk som i och för sig är tvistiga (jfr avsnitt 4.6.10). Det som kan&lt;br&gt;vara tvistigt är dels frågan om gäldenären är berättigad att erhålla&lt;br&gt;skuldsanering, dels frågan om vilken nedskrivningsprocent som skall&lt;br&gt;gälla och hur betalningsplanen i övrigt bör vara utformad. Givetvis&lt;br&gt;kan det uppstå kostnader för såväl gäldenären som enskilda borge-&lt;br&gt;närer i dessa fall. Att gäldenären, inte minst med hänsyn till den&lt;br&gt;hjälp han kan få från olika instanser under förfarandets gång, bör&lt;br&gt;svara för sina egna kostnader är enligt min mening självklart. Att det&lt;br&gt;allmänna skulle svara för någon del av borgenärernas kostnader,&lt;br&gt;utöver att tillhandahålla förfarandet, är uteslutet. Att ytterligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belasta gäldenären med ett ansvar för dessa kostnader är inte förenligt Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;med de syften som bär upp skuldsaneringsinstitutet. Det sagda gör&lt;br&gt;enligt min mening att såväl gäldenären som borgenärerna bör svara&lt;br&gt;för sina egna kostnader i skuldsaneringsärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall kronofogdemyndigheten eller tingsrätten har beslutat att&lt;br&gt;bifalla en ansökan om skuldsanering inställer sig bl.a. frågan hur ett&lt;br&gt;sådant beslut skall behandlas i verkställighetshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären inte fullgör sina förpliktelser enligt den beslutade&lt;br&gt;skuldsaneringen bör - som jag strax återkommer till (avsnitt 4.7.7) -&lt;br&gt;borgenärerna kunna få till stånd en omprövning av hela skuldsane-&lt;br&gt;ringen. Det är emellertid inte sagt att en sådan omgång alltid är till&lt;br&gt;fördel för borgenärerna. De bör ha möjlighet att tvångsvis få betalt&lt;br&gt;enligt den beslutade skuldsaneringen. Ett beslut om skuldsanering&lt;br&gt;som vunnit laga kraft bör därför - oavsett om det har fattats av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten eller rätten - kunna verkställas genom krono-&lt;br&gt;fogdemyndighetens försorg om gäldenären inte betalar enligt beslutet.&lt;br&gt;Jag föreslår därför att ett skuldsaneringsbeslut skall kunna verkställas&lt;br&gt;som en lagakraftvunnen dom. Verkställighet bör inte kunna ske innan&lt;br&gt;beslutet vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.5 Sekretessfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För uppgifter i ett skuldsaneringsärende skall&lt;br&gt;sekretess gälla. Kronofogdemyndigheten skall inhämta de uppgifter&lt;br&gt;beträffande gäldenären av relevans som kan finnas hos någon&lt;br&gt;annan myndighet som har handlagt ett skuldsaneringsärende be-&lt;br&gt;träffande honom. Nu nämnda uppgifter skall också tingsrätten få&lt;br&gt;del av i förekommande fall. Det skall därför av skuldsanerings-&lt;br&gt;lagen framgå att sociala och andra myndigheter utan hinder av&lt;br&gt;sekretess är skyldiga att överlämna uppgifter av betydelse i ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende till de instanser som handlägger sådana&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens betänkande innehåller inte&lt;br&gt;något motsvarande förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några syn-&lt;br&gt;punkter i dessa delar på annat sätt än att några instanser har anfört att&lt;br&gt;det bör ges en möjlighet att hos domstolen sekretessbelägga uppgifter&lt;br&gt;i ett där pågående eller avslutat skuldsaneringsärende. Någon instans&lt;br&gt;har påtalat vikten av att gäldenären upplyses om att borgenärerna -&lt;br&gt;i egenskap av parter - kan komma att få del av sekretesskyddade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter beträffande honom. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De uppgifter om en persons ekonomiska&lt;br&gt;och andra personliga förhållanden som socialnämnden förfogar över&lt;br&gt;i ett biståndsärende eller ärende om skuldsanering torde i de allra&lt;br&gt;flesta fall vara föremål för sekretess enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100). Sekretessen hos socialnämnden gäller med ett omvänt&lt;br&gt;skaderekvisit, dvs. det råder en presumtion för sekretess beträffande&lt;br&gt;uppgifter där. Som jag tidigare har framhållit är det av stort värde&lt;br&gt;om kronofogdemyndigheten kan ta del av de uppgifter och den utred-&lt;br&gt;ning som kan ha förekommit tidigare hos sociala eller andra kom-&lt;br&gt;munala myndigheter. Själva idén med ett förfarande uppdelat i flera&lt;br&gt;steg bygger på att man i ett följande steg skall kunna tillgodogöra sig&lt;br&gt;vad som har förekommit i stegen innan. Detta bör också kunna ske&lt;br&gt;utan någon större omgång. Kronofogdemyndigheten bör alltså kunna&lt;br&gt;få del av vad som kan ha förekommit tidigare hos andra myndigheter&lt;br&gt;som sysslar med budgetrådgivning eller motsvarande, liksom tings-&lt;br&gt;rätten bör kunna få omedelbar del av vad som förekommit hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten. En bestämmelse om skyldighet för sociala eller&lt;br&gt;andra myndigheter att till kronofogdemyndighet eller domstol över-&lt;br&gt;lämna uppgifter om gäldenären som kan vara av vikt i ett ärende om&lt;br&gt;skuldsanering bör därför tas in i skuldsaneringslagen. Av 14 kap. 1 §&lt;br&gt;sekretesslagen följer att uppgift kan lämnas till annan myndighet utan&lt;br&gt;hinder av sekretess om uppgiftsskyldigheten följer av lag. Däremot&lt;br&gt;bör skyldigheten att lämna uppgifter till kronofogdemyndigheten eller&lt;br&gt;domstolen inte omfatta uppgifter om närstående till gäldenären. För&lt;br&gt;att sådana uppgifter skall kunna lämnas bör alltså krävas medgivande&lt;br&gt;av den uppgiften rör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos kronofogdemyndigheten gäller sekretess enligt 9 kap. 19 §&lt;br&gt;sekretesslagen i ärende angående exekutiv verksamhet. Handlägg-&lt;br&gt;ningen av ett skuldsaneringsärende är emellertid inte att betrakta som&lt;br&gt;sådan verksamhet. Enligt min mening bör emellertid även uppgift om&lt;br&gt;en enskilds personliga förhållanden i ett skuldsaneringsärende om-&lt;br&gt;fattas av sekretess. Det bör vara fallet såväl hos kronofogdemyndig-&lt;br&gt;het som hos domstol. Som ovan har nämnts omfattas uppgifter i ett&lt;br&gt;budgetrådgivningsärende hos socialnämnden i de flesta fall av sekre-&lt;br&gt;tess. Även de kommunala konsumentvägledarna lämnar råd till en-&lt;br&gt;skilda i budgetfrågor. I denna verksamhet förekommer ingen sekre-&lt;br&gt;tess. De uppgifter som lämnas till konsumentvägledarna torde vara av&lt;br&gt;samma slag som de som lämnas i socialnämndens rådgivningsverk-&lt;br&gt;samhet. Även uppgifter om en enskilds personliga förhållanden som&lt;br&gt;förekommer i rådgivning som rör skuldsanering hos konsumentväg-&lt;br&gt;ledama bör därför omfattas av sekretess. I sekretesslagen bör därför&lt;br&gt;föreskrivas att sekretess gäller i ärende om skuldsanering för uppgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om enskilds personliga förhållanden hos kommunal konsumentväg- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ledare, kronofogdemyndighet eller domstol om det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en sådan reglering skyddar man alla typiskt sett känsliga upp-&lt;br&gt;gifter om den enskilde. Under begreppet personliga förhållanden&lt;br&gt;faller såväl uppgifter om t.ex. sjukdomstillstånd som uppgifter om en&lt;br&gt;persons ekonomi. Beslut i ett ärende om skuldsanering bör dock inte&lt;br&gt;omfattas av sekretess. Inte heller bör någon inskränkning av med-&lt;br&gt;delarfriheten föreskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.6 Frågor om överklagande, forum och tingsrätts&lt;br&gt;sammansättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kronofogdemyndighetens beslut att inleda skuldsa-&lt;br&gt;nering skall kunna överklagas hos tingsrätten. Även kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens slutliga beslut överklagas hos tingsrätten. Tings-&lt;br&gt;rättens beslut överklagas hos hovrätten. För att hovrätten skall&lt;br&gt;pröva överklagandet fullständigt krävs att hovrätten först meddelar&lt;br&gt;prövningstillstånd. Vissa beslut under handläggningen hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten och tingsrätten skall inte kunna överklagas.&lt;br&gt;Tingsrättens beslut att återförvisa ett ärende till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten skall kunna överklagas, om tingsrätten ger tillstånd till&lt;br&gt;det (s.k. överklagandeförbud med ventil). Skuldsaneringsärenden&lt;br&gt;skall efter överlämnande eller efter överklagande prövas av&lt;br&gt;tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Tingsrätten skall i&lt;br&gt;ett skuldsaneringsärende bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningen föreslår att tingsrätten i vissa&lt;br&gt;fall skall kunna bestå av tre lagfarna domare i ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende. Utredningens förslag innehåller inte några regler om pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd eller om den särskilda regleringen av överklagande av&lt;br&gt;beslut om återförvisning. I övrigt överensstämmer förslaget med mitt&lt;br&gt;i de delar det innehåller motsvarigheter till mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar ut-&lt;br&gt;redningens förslag utan erinran i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Enligt den modell som jag har skisserat&lt;br&gt;här kommer såväl kronofogdemyndigheten som tingsrätten att fatta&lt;br&gt;beslut av olika slag under handläggningen av ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende. Det kan vara fråga om beslut som avser mer eller mindre&lt;br&gt;självklara handläggningsåtgärder, som exempelvis att inhämta yttran-&lt;br&gt;den, kalla till sammanträden och bestämma om kungörelser. Enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl min som utredningens, av remissinstanserna oemotsagda, upp- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;fattning finns det ingen anledning att tillåta att sådana beslut&lt;br&gt;överklagas särskilt. Några särskilda regler härom behövs inte i&lt;br&gt;skuldsaneringslagen. Dessa frågor regleras nämligen i förvaltnings-&lt;br&gt;lagen och ärendelagen. Av handläggningsbesluten är det egentligen&lt;br&gt;endast kronofogdemyndighetens beslut om att inleda skuldsanering&lt;br&gt;som man kan tänka sig att det finns ett behov av att kunna överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hänger naturligtvis samman med att det till ett sådant beslut är&lt;br&gt;knutet vissa rättsverkningar av betydelse utanför själva skuldsane-&lt;br&gt;ringsärendet. Vad jag främst har i åtanke är att ett sådant beslut&lt;br&gt;föreslås innebära att åtgärder för verkställighet under viss tid inte&lt;br&gt;skall få äga rum. Insolvensutredningen föreslår också att ett beslut om&lt;br&gt;att inleda skuldsanering skall få överklagas särskilt. Utredningen&lt;br&gt;hänvisar till att vissa beslut av liknande slag får överklagas särskilt&lt;br&gt;i konkurs- och ackordsärenden. Remissinstanserna har inte närmare&lt;br&gt;berört denna fråga i sina remissvar. Liknande resonemang kan föras&lt;br&gt;beträffande kronofogdemyndighetens beslut att överlämna ett ärende&lt;br&gt;till tingsrätten eller ett beslut att förklara en ansökan vilande. Av&lt;br&gt;naturliga skäl har det förstnämnda slaget av beslut inte berörts av&lt;br&gt;utredningen eller remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis gagnar det intresset av ett enkelt och snabbt förfarande&lt;br&gt;att det endast ges möjligheter att överklaga beslut under handlägg-&lt;br&gt;ningen då det av rättssäkerhetsskäl är absolut påkallat. Enligt min&lt;br&gt;mening är det över huvud taget av vikt att ärenden om skuldsanering&lt;br&gt;kan handläggas skyndsamt. Detta skulle tala för att ett beslut att&lt;br&gt;inleda skuldsanering inte skall få överklagas. Enligt vad jag tidigare&lt;br&gt;har uttalat bör kronofogdemyndigheten ges ordentliga möjligheter att&lt;br&gt;på ett inledande stadium av förfarandet göra, inte bara en formell,&lt;br&gt;utan också en materiell prövning av ansökningarna. En sådan ordning&lt;br&gt;medför en förhållandevis långt gående preliminär prognos av den&lt;br&gt;slutliga utgången i ärendet, eller med andra ord att i de flesta ärenden&lt;br&gt;där skuldsanering inleds kommer också skuldsanering så småningom&lt;br&gt;att beviljas. Detta medför att behov av en separat överklagandemöj-&lt;br&gt;lighet av beslutet att inleda skuldsanering inte förefaller särskilt&lt;br&gt;framträdande. De rättsverkningar som är knutna till ett beslut om att&lt;br&gt;inleda skuldsanering är i och för sig endast temporära, men de är inte&lt;br&gt;obetydliga. Detta talar trots allt för att tillåta en borgenär att kunna&lt;br&gt;överklaga ett beslut om att inleda skuldsanering. Jag föreslår därför&lt;br&gt;att ett beslut om att inleda skuldsanering skall kunna överklagas sär-&lt;br&gt;skilt. Däremot bör kronofogdemyndighetens beslut att överlämna ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende till tingsrätten inte kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra slutliga avgöranden som kan komma att fattas i ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsärende bör givetvis kunna överklagas. Om kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten avvisar en ansökan om skuldsanering, bör ett sådant beslut också Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kunna överklagas. I övrigt kan såväl kronofogdemyndigheten som&lt;br&gt;tingsrätten komma att avslå en ansökan. Ett avslagsbeslut kan enligt&lt;br&gt;vad jag föreslår komma att meddelas på olika stadier av förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett på vilket stadium ett avslagsbeslut meddelas av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten bör det kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan kronofogdemyndigheten komma att fastställa en frivillig&lt;br&gt;skuldsanering. Ett sådant beslut innebär emellertid inte bara ett&lt;br&gt;fastställande av parternas överenskommelse om frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering. Kronofogdemyndigheten skall göra en materiell prövning&lt;br&gt;av att förutsättningarna för skuldsanering enligt lagen är uppfyllda&lt;br&gt;och skuldsaneringen är bindande för såväl okända borgenärer som de&lt;br&gt;borgenärer som är passiva. Enligt min mening bör det därför finnas&lt;br&gt;en möjlighet att överklaga ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut bör överklagas till tingsrätt. En&lt;br&gt;naturlig ordning är då att överklagandet prövas av tingsrätten i den&lt;br&gt;ort där gäldenären är bosatt. Med en sådan lösning kommer skuldsa-&lt;br&gt;neringsärenden att kunna prövas av landets samtliga 97 tingsrätter.&lt;br&gt;Det finns inte anledning att för skuldsaneringsärendena välja att&lt;br&gt;koncentrera dessa ärenden till vissa tingsrätter, exempelvis till en&lt;br&gt;tingsrätt i varje län (jfr prop. 1992/93:216 s. 73 f). Detsamma bör&lt;br&gt;givetvis gälla i de fall ett ärende överlämnas från kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut av kronofogdemyndigheten överklagas till tingsrätten&lt;br&gt;uppstår frågan vad tingsrättens prövning skall kunna mynna ut i. Om&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har avvisat en ansökan bör tingsrätten, för-&lt;br&gt;utom att lämna besvären utan bifall, kunna förordna att ärendet åter-&lt;br&gt;förvisas till kronofogdemyndigheten. Om kronofogdemyndigheten har&lt;br&gt;avslagit ansökan efter en initial prövning, bör tingsrätten också vid&lt;br&gt;bifall återförvisa ärendet till kronofogdemyndigheten. En sådan&lt;br&gt;ordning rimmar bäst med den föreslagna uppdelningen där huvud-&lt;br&gt;delen av utredningen föreslås bli gjord under förfarandet hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten. Något annorlunda förhåller det sig emellertid när&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten avslår en ansökan på ett sent stadium, när&lt;br&gt;utredningen har avslutats och ett förslag till skuldsanering har&lt;br&gt;upprättats. I sådana fall bör tingsrätten vid bifall till överklagandet&lt;br&gt;kunna sätta ett eget beslut i stället för kronofogdemyndighetens, dvs.&lt;br&gt;besluta om tvingande skuldsanering. Om kronofogdemyndigheten har&lt;br&gt;avskrivit ett ärende från vidare handläggning, bör tingsrätten givetvis&lt;br&gt;vid ett eventuellt bifall till ett överklagande återförvisa ärendet till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten. I det remitterade förslaget föreslog jag att&lt;br&gt;sådant återförvisningsbeslut inte skulle kunna överklagas. Lagrådet&lt;br&gt;har angående detta uttalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som föreslås i 29 § tredje stycket blockerar möjlig- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;hetema till prejudikatbildning. Det är att beklaga med hänsyn till att&lt;br&gt;det är fråga om en ny lagstiftning som kan få betydelsefulla verk-&lt;br&gt;ningar både för enskilda och för institutioner som sysslar med låne-&lt;br&gt;verksamhet. Lagrådet föreslår därför, efter mönster av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 54 kap. 2 a § rättegångsbalken, att tingsrätten får tillåta att&lt;br&gt;återförvisningsbeslut i skuldsaneringsärende överklagas, om det före-&lt;br&gt;ligger särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 31 §&lt;br&gt;första stycket. I detta sammanhang skall påpekas att det endast undan-&lt;br&gt;tagsvis blir aktuellt med återförvisning om det är borgenären som har&lt;br&gt;överklagat. Fråga om återförvisning kan då bara komma upp när en&lt;br&gt;borgenär för talan mot ett beslut att fastställa en skuldsanering och&lt;br&gt;tingsrätten finner att kronofogdemyndighetens utredning i ärendet&lt;br&gt;behöver kompletteras. Att återförvisning då kan ske följer av all-&lt;br&gt;männa regler. Däremot blir det som regel aktuellt att återförvisa&lt;br&gt;ärendet till kronofogdemyndigheten när gäldenären har överklagat&lt;br&gt;myndighetens beslut att avvisa eller avslå hans ansökan eller avskriva&lt;br&gt;ärende om skuldsanering. Det bör framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om överklagandeförbud med ventil infördes den 1 juli 1989&lt;br&gt;(SFS 1989:352-355, prop. 1988/89:78, bet. 1988/89JuU20, rskr.&lt;br&gt;1988/89:260). Dessa bestämmelser avser överklagande av hovrättens&lt;br&gt;beslut i vissa fall. Enligt bestämmelserna gäller som huvudregel ett&lt;br&gt;förbud mot överklagande. Hovrätten kan dock tillåta att dess beslut&lt;br&gt;överklagas om det föreligger särskilda skäl för att låta Högsta dom-&lt;br&gt;stolen ta ställning till frågan om prejudikatdispensprövning (se prop.&lt;br&gt;1988/89:78 s. 32 ff). Lagrådets förslag innebär en nyhet så till vida&lt;br&gt;att konstruktionen överklagandeförbud med ventil i ledet tingsrätt-&lt;br&gt;hovrätt tillämpas. Jag kan dock inte se att detta utgör något hinder&lt;br&gt;mot att för de nu diskuterade fallen införa en sådan konstruktion i&lt;br&gt;detta led. Såsom Lagrådet har påpekat finns det ett intresse av att&lt;br&gt;underlätta prejudikatbildningen för det nya skuldsaneringsinstitutet.&lt;br&gt;Det torde inte finnas någon anledning att formellt begränsa möjlig-&lt;br&gt;heten att tillåta ett överklagande enbart till prejudikatfallen. Jag&lt;br&gt;godtar alltså Lagrådet förslag i denna del. Det innebär att tingsrättens&lt;br&gt;beslut att återförvisa ett ärende till kronofogdemyndigheten som&lt;br&gt;huvudregel inte kan överklagas. Tingsrätten skall dock kunna tillåta&lt;br&gt;att ett sådant beslut överklagas till hovrätten. För att sådant tillstånd&lt;br&gt;skall ges skall det krävas att det föreligger särskilda skäl för att låta&lt;br&gt;hovrätten göra en dispensprövning. Som jag nu kommer till föreslår&lt;br&gt;jag nämligen också regler om prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten kan bevilja skuldsanering i form av ett beslut om&lt;br&gt;tvingande skuldsanering eller avslå ansökningen. Båda dessa beslut&lt;br&gt;bör kunna överklagas. Några inskränkningar i rätten att överklaga&lt;br&gt;sådana tingsrättsavgöranden i ett skuldsaneringsärende bör inte före-&lt;br&gt;komma. Däremot kan man fråga sig om inte en fullständig prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i hovrätten skall förutsätta att hovrätten först meddelar prövnings- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tillstånd. En sådan ordning gäller exempelvis från och med år 1994&lt;br&gt;för överklagande av utsökningsmål som först har prövats av krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten och sedan av tingsrätten (prop. 1992/93:216 s.75,&lt;br&gt;bet. 1992/93:JuU34, rskr. 1992/93:373). Intresset av att snabbt&lt;br&gt;erhålla ett slutligt avgörande och i viss mån även intresset av att&lt;br&gt;begränsa arbetsbördan för hovrätterna talar för att ha samma ordning&lt;br&gt;även i skuldsaneringsärenden. Eventuellt kan frågan om handlägg-&lt;br&gt;ningen av s.k. domstolsärenden och överklagande av sådana ärenden&lt;br&gt;från tingsrätt inom en inte alltför avlägsen framtid få en generell&lt;br&gt;lösning i samband med att ärendelagen revideras och hovrättspro-&lt;br&gt;cessen ses över. Jag anser ändå att det är angeläget att redan nu&lt;br&gt;införa den ordningen att det för en fullständig prövning i hovrätten&lt;br&gt;skall krävas att hovrätten först meddelar prövningstillstånd. De all-&lt;br&gt;männa överväganden jag har gjort i det nämnda lagstiftningsärendet&lt;br&gt;om överklagande av utsökningsmål och som riksdagen har godtagit&lt;br&gt;har giltighet även i detta ärende. Eftersom det är fråga om att införa&lt;br&gt;ett helt nytt institut vill jag betona att hovrätten skall meddela&lt;br&gt;prövningstillstånd om ärendet har ett prejudikatintresse. Förutom&lt;br&gt;sådan prejudikatdispens skall hovrätten kunna meddela prövnings-&lt;br&gt;tillstånd då anledning förekommer att ändra tingsrättens avgörande&lt;br&gt;eller om det annars föreligger synnerliga skäl att pröva talan,&lt;br&gt;exempelvis om det har förekommit vissa formella brister vid tings-&lt;br&gt;rättens handläggning av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning det inte finns några särskilda regler i skuld-&lt;br&gt;saneringslagen gäller allmänna regler i ärendelagen och rättegångs-&lt;br&gt;balken för överklagande till hovrätten av tingsrättens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ärendelagen är tingsrätten domför med en lagfaren domare&lt;br&gt;om ärendet inte är tvistigt. Om ärendet är tvistigt är tingsrätten&lt;br&gt;domför med tre lagfarna domare eller i vissa fall av en lagfaren&lt;br&gt;domare jämte nämnd. Ett skuldsaneringsärende är regelmässigt tvis-&lt;br&gt;tigt när det överlämnas från kronofogdemyndigheten till tingsrätten.&lt;br&gt;Om inget särskilt föreskrivs innebär det att tingsrätten skulle bestå av&lt;br&gt;tre domare. En sådan ordning kan med fog ifrågasättas. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att tingsrätten som huvudregel i ett skuldsaneringsärende&lt;br&gt;skall bestå av en lagfaren domare. Utredningen föreslår emellertid&lt;br&gt;vidare att tingsrätten skall kunna bestå av tre lagfarna domare i vissa&lt;br&gt;fall. Den föreslagna regeln är fakultativ, dvs. tingsrätten får efter eget&lt;br&gt;bedömande välja att vara sammansatt med tre domare. Utredningen&lt;br&gt;förutsätter att denna mer kvalificerade sammansättning förbehålls för&lt;br&gt;mycket komplicerade skuldsaneringsärenden och ärenden där det är&lt;br&gt;fråga om stora ingrepp i rättsförhållandena mellan gäldenären och&lt;br&gt;hans borgenärer, exempelvis då det rör sig om mycket betydande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldbelopp. Remissinstanerna har inte haft något att erinra mot Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;utredningens förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det självklart att tingsrätten i ett skuld-&lt;br&gt;saneringsärende skall kunna bestå av en ensam domare. Frågan är om&lt;br&gt;en sådan sammansättning bör göras obligatorisk eller om man i en&lt;br&gt;skuldsaneringslag skall ge ett visst utrymme för en mer kvalificerad&lt;br&gt;sammansättning, exempelvis enligt utredningens förslag. Med hänsyn&lt;br&gt;till den hittillsvarande och alltjämt pågående utvecklingen med ett&lt;br&gt;ökat utrymme för endomarkompetens i tingsrätten anser jag att regeln&lt;br&gt;om endomarsammansättning bör vara obligatorisk i dessa fall. Sådan&lt;br&gt;sammansättning gäller också i de utsökningsmål som från och med&lt;br&gt;den 1 januari 1994 överklagas från kronofogdemyndighet till&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.7 Omprövning av ett beslut om skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: På ansökan av en borgenär skall ett beslut om skuld-&lt;br&gt;sanering kunna omprövas, om gäldenären har gjort sig skyldig till&lt;br&gt;oredlighet mot en borgenär, om han i sin ansökan medvetet har&lt;br&gt;lämnat oriktiga uppgifter eller undanhållit uppgifter eller om han&lt;br&gt;i hemlighet har gynnat någon borgenär framför andra eller om gäl-&lt;br&gt;denären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa. Omprövning skall också kunna ske om gäldenären har läm-&lt;br&gt;nat oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut om skatt eller&lt;br&gt;avgift eller underlåtit att lämna uppgift, trots att han är uppgifts-&lt;br&gt;skyldig och detta medför att ett beslut blivit felaktigt eller inte&lt;br&gt;fattats. Dessutom skall omprövning kunna ske om gäldenärens&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden har förbättrats väsentligt. På ansökan av&lt;br&gt;gäldenären skall ett beslut om skuldsanering kunna ändras om det&lt;br&gt;efter beslutet om skuldsanering inträffar omständigheter som inte&lt;br&gt;kunnat förutses eller annars om synnerliga skäl föreligger. Ären-&lt;br&gt;den om omprövning skall alltid handläggas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens förslag innebär jämfört med&lt;br&gt;mitt en mer begränsad rätt till omprövning på begäran av en borge-&lt;br&gt;när.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar eller lämnar förslaget&lt;br&gt;i denna del i huvudsak utan erinran. Några instanser efterlyser en&lt;br&gt;möjlighet att även ändra ett beslut om skuldsanering till nackdel för&lt;br&gt;gäldenären då det inträffar för gäldenären gynnsamma omständigheter&lt;br&gt;efter beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen För mitt förslag: Jag har flera gånger framhållit att ett Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skuldsaneringsinstitut bör vara definitivt till sin karaktär. Det innebär&lt;br&gt;att ett beslut om skuldsanering slutgiltigt bör reglera en gäldenärs&lt;br&gt;totala skuldsituation. Trots att detta bör vara en bärande princip är&lt;br&gt;det enligt min mening ofrånkomligt att vissa undantag måste göras&lt;br&gt;ifrån den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första bör det i likhet med vad utredningen har föreslagit&lt;br&gt;vara möjligt att ompröva ett skuldsaneringsbeslut vid vissa illojala&lt;br&gt;förfaranden från gäldenärens sida. Dessa illojala förfaranden kan vara&lt;br&gt;vidtagna såväl innan skuldsaneringsärendet aktualiserades som under&lt;br&gt;handläggningen av ärendet. Med illojala förfaranden avses att gälde-&lt;br&gt;nären på olika sätt har undanhållit egendom från borgenärerna. Ett&lt;br&gt;sådant undanhållande kan gäldenären ha gjort innan han ansöker om&lt;br&gt;skuldsanering, exempelvis i samband med tidigare verkställighetsför-&lt;br&gt;sök mot honom. Alla förfaranden som kan utgöra oredlighet mot bor-&lt;br&gt;genär enligt 11 kap. 1 § brottsbalken bör kunna föranleda ompröv-&lt;br&gt;ning. Dessutom bör omprövning kunna komma i fråga om gäldenären&lt;br&gt;i hemlighet har gynnat någon eller några borgenärer framför andra&lt;br&gt;för att därigenom kunna erhålla skuldsanering. Alla förfaranden av&lt;br&gt;det slaget som gäldenären vidtagit för att inverka på skuldsanerings-&lt;br&gt;frågans avgörande bör kunna medföra att ett beslut om skuldsanering&lt;br&gt;omprövas. Jag har i dessa delar samma uppfattning som utredningen.&lt;br&gt;Dessutom bör det uttryckligen framgå att en skuldsanering skall&lt;br&gt;kunna omprövas om gäldenären har lämnat oriktiga uppgifter i sin an-&lt;br&gt;sökan eller förtigit omständigheter av betydelse i ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende. Ett exempel är att gäldenären medvetet utelämnar någon bor-&lt;br&gt;genär i sin ansökan, vilket kan medföra att den borgenären drabbas&lt;br&gt;av skuldsaneringens preklusionsverkan. En borgenär som drabbas på&lt;br&gt;detta sätt bör alltså kunna begära omprövning. Omprövning bör även&lt;br&gt;kunna ske om gäldenären har lämnat oriktig uppgift till ledning för&lt;br&gt;myndighets beslut om skatt eller avgift eller underlåtit att lämna&lt;br&gt;uppgift, trots att han är uppgiftsskyldig och detta medför att ett beslut&lt;br&gt;blivit felaktigt eller inte fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra bör en omprövning vara möjlig i de fall gäldenären&lt;br&gt;inte följer den betalningsplan som kan vara förenad med skuldsane-&lt;br&gt;ringen, såvida avvikelsen inte är ringa. Vad som avses med det se-&lt;br&gt;nare fallet är att gäldenären medvetet underlåter att följa den av-&lt;br&gt;betalningsplan han kan vara ålagd enligt skuldsaneringsbeslutet. Inte&lt;br&gt;varje litet avsteg från vad som åligger gäldenären bör medföra att&lt;br&gt;skuldsaneringen omprövas. Det bör därför krävas att avvikelsen inte&lt;br&gt;är ringa. Det innebär bl.a. att enstaka, kortvariga betalningsdröjsmål&lt;br&gt;inte bör kunna föranleda att skuldsaneringen upphävs. Hänsyn bör&lt;br&gt;också tas till anledningen till ettt eventuellt betalningsdröjsmål. Ju&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer ursäktligt dröjsmålet är desto svagare är skälen för att efter Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;omprövning upphäva en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning i dessa fall bör normalt innebära att beslutet om skuld-&lt;br&gt;sanering upphävs. Lika med utredningen finner jag inte utrymme för&lt;br&gt;någon annan rättsföljd om domstolen finner att gäldenären har handlat&lt;br&gt;illojalt eller annars grovt åsidosatt vad som åligger honom enligt&lt;br&gt;skuldsaneringsbeslutet. Domstolen bör i så fall upphäva beslutet.&lt;br&gt;Något &amp;quot;mellanting&amp;quot; som att ändra beslutet på så sätt att dess innehåll&lt;br&gt;jämkas bör inte kunna bli aktuellt i dessa fall. Det innebär att&lt;br&gt;gäldenärens ursprungliga förpliktelser blir gällande mot honom eller&lt;br&gt;med andra ord att läget återställs till hur det var innan skuldsane-&lt;br&gt;ringsbeslutet meddelades. Givetvis skall dock eventuella betalningar&lt;br&gt;och liknande som ägt rum efter beslutet avräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall gäldenärens ekonomiska förhållanden efter skuldsane-&lt;br&gt;ringen väsentligen har förbättrats bör omprövning också kunna ske.&lt;br&gt;Det kan vara fråga om att gäldenären erhåller en betydande inkomst-&lt;br&gt;ökning, en större tipsvinst eller liknande. Det skulle kunna uppfattas&lt;br&gt;som stötande om skuldsaneringen i sådana fall inte skulle kunna om-&lt;br&gt;prövas. I detta fall bör det finnas utrymme för att ändra ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering. Ofta är det inte motiverat med en så ingripande rätts-&lt;br&gt;följd som ett upphävande innebär. Här är det i stället fråga om att&lt;br&gt;korrigera exempelvis betalningsplanen så att borgenärerna kan få del&lt;br&gt;av det ökade betalningsutrymmet. I detta fall bör det dock finnas en&lt;br&gt;tidsgräns inom vilken en skuldsanering skall angripas av nu disku-&lt;br&gt;terad anledning. Denna tid bör i överensstämmelse med vad som nor-&lt;br&gt;malt bör gälla för betalningsplanen vara fem år eller den längre tid&lt;br&gt;som betalningsplanen gäller. Efter utgången av denna tid bör en&lt;br&gt;skuldsanering alltså inte kunna upphävas eller ändras, även om gälde-&lt;br&gt;närens ekonomiska förhållanden väsentligen skulle förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning vid de nyss diskuterade förhållandena bör förutsätta att&lt;br&gt;ansökan görs av en borgenär vars fordran omfattas av skuldsanerings-&lt;br&gt;beslutet men även gäldenären själv bör kunna ansöka om omprövning&lt;br&gt;i de fall omständigheterna ändrats på ett för honom ogynnsamt sätt&lt;br&gt;efter det att beslutet om skuldsanering meddelades. Det kan vara&lt;br&gt;fråga om förändringar i gäldenärens sociala eller ekonomiska situa-&lt;br&gt;tion som inte kunde förutses vid beslutet om skuldsanering. Det är&lt;br&gt;alltså fråga om situationer där gäldenären på grund av de nya, oför-&lt;br&gt;utsedda omständigheterna inte längre har förmåga att fullfölja sina&lt;br&gt;åligganden enligt beslutet om skuldsanering. I dessa fall finns det&lt;br&gt;normalt ingen anledning att upphäva hela beslutet om skuldsanering.&lt;br&gt;I stället bör beslutet ändras i dessa fall, så att det anpassas till de nya&lt;br&gt;omständigheterna. Det är alltså fråga om att korrigera ett beslut som&lt;br&gt;i efterhand visar sig vara grundat på en felaktig prognos beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäldenärens betalningsförmåga. För att omprövning skall bli aktuell Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;enligt denna regel bör de nya omständigheterna vara av inte obetyd-&lt;br&gt;ligt slag. Det bör vara omständigheter som på ett avgörande sätt&lt;br&gt;påverkar gäldenärens förmåga att på längre sikt fullfölja åliggandena&lt;br&gt;enligt skuldsaneringsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl ett beslut av kronofogdemyndigheten om frivillig skuldsa-&lt;br&gt;nering som ett beslut av rätten om tvingande skuldsanering bör kunna&lt;br&gt;bli föremål för omprövning. Oavsett vilken instans som meddelat&lt;br&gt;beslutet bör dock rätten handlägga omprövningsärendet. Det kan i&lt;br&gt;dessa fall många gånger bli fråga om förhållandevis ingående pröv-&lt;br&gt;ningar av rättskipande karaktär, vilket medför att handläggning vid&lt;br&gt;domstol ter sig naturlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När jag här föreslår att en skuldsanering under vissa förutsättningar&lt;br&gt;skall kunna omprövas avses alltså att gäldenären eller någon borgenär&lt;br&gt;vänder sig till domstol med en sådan begäran. Grunden för detta är&lt;br&gt;att något nytt har inträffat eller upptäckts sedan skuldsaneringen&lt;br&gt;beslutades. Detta skall inte förväxlas med den möjlighet till ompröv-&lt;br&gt;ning som regleras i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223). För-&lt;br&gt;valtningslagen gäller för kronofogdemyndigheternas handläggning av&lt;br&gt;skuldsaneringsärenden. Det innebär - formellt sett - att en kronofog-&lt;br&gt;demyndighet efter det att den har fastställt en överenskommelse om&lt;br&gt;skuldsanering skulle kunna ompröva beslutet om fastställelse, om de&lt;br&gt;i förvaltningslagen angivna förutsättningarna föreligger. I praktiken&lt;br&gt;kan detta dock inte antas bli fallet med hänsyn till de snäva förut-&lt;br&gt;sättningar som gäller för sådan omprövning. Jag anser därför att det&lt;br&gt;inte finns behov av något uttryckligt undantag i skuldsaneringslagen&lt;br&gt;beträffande nämnda regler i förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Förhållandet till annan lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.8.1 Förhållandet till konkurs och ackord&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ansökan om skuldsanering skall inte utgöra hin-&lt;br&gt;der mot konkurs eller mot förhandling om offentligt ackord. Vissa&lt;br&gt;följdändringar görs i konkurslagen (1987:672), i ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847) och i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens förslag överensstämmer med&lt;br&gt;mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar ut-&lt;br&gt;redningens förslag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare (avsnitt 4.1) framhållit att Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ett skuldsaneringsinstitut bör hållas isär från konkursinstitutet och&lt;br&gt;ackordsförfarandet. Det betyder inte att man kan undgå att ta ställ-&lt;br&gt;ning till hur en ansökan om skuldsanering skall förhålla sig till för-&lt;br&gt;farandena vid konkurs och ackord. Regler om förhållandet mellan&lt;br&gt;ackord och konkurs finns i 13 § ackordslagen och i 12 kap. konkurs-&lt;br&gt;lagen. Dessa regler ger inte någon större ledning vid bedömning av&lt;br&gt;frågan hur ett skuldsaneringsförfarande skall förhålla sig till konkurs&lt;br&gt;och ackord. Insolvensutredningen betonar att det med hänsyn till kon-&lt;br&gt;kursens allmänna ändamål inte gärna kan komma i fråga att låta en&lt;br&gt;ansökan om skuldsanering utgöra hinder mot konkurs. I de danska&lt;br&gt;och norska lagarna utgör också en inledd skuldsanering inget hinder&lt;br&gt;mot att ett konkursförfarande inleds. I Finland har man emellertid&lt;br&gt;valt en något annorlunda reglering. Där utgör en inledd skuldsanering&lt;br&gt;hinder mot konkurs om ansökan om konkurs görs av en borgenär.&lt;br&gt;Görs konkursansökan däremot av gäldenären själv leder ansökan till&lt;br&gt;en konkursprocess. Enligt min mening är det helt klart mest ända-&lt;br&gt;målsenligt att välja den av utredningen föreslagna lösningen. En&lt;br&gt;inledd skuldsanering skall alltså inte få hindra ett konkursförfarande.&lt;br&gt;Det förefaller därvid inte finnas någon anledning att göra skillnad på&lt;br&gt;de fall att ansökan görs av en borgenär eller av gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom utredningen anser jag också att det är rimligt att en ansökan&lt;br&gt;som gäldenären gör om förhandling om offentligt ackord (se 11 §&lt;br&gt;ackordslagen) får inverka på en tidigare ingiven ansökan om skuld-&lt;br&gt;sanering på det sättet att skuldsaneringsansökan skall förklaras&lt;br&gt;vilande. Om ackordsförhandlingarna mynnar ut i ett beslut om fast-&lt;br&gt;ställelse av ackord, bör det innebära att en tidigare gjord ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering förfaller. En erinran om det nya skuldsaneringssystemet&lt;br&gt;bör för tydlighetens skull tas in i ackordslagen. Innan en gäldenär&lt;br&gt;ansöker om förhandling om offentligt ackord har regelmässigt en god&lt;br&gt;man förordnats enligt ackordslagen (se 2-6 §§ ackordslagen). Ett&lt;br&gt;sådant förordnande bör enligt min mening inte verka hindrande för&lt;br&gt;ett skuldsaneringsförfarande. Än mindre bör en ansökan om ett sådant&lt;br&gt;förordnande göra det. Någon bestämmelse om detta bedömer jag inte&lt;br&gt;som nödvändig i en skuldsaneringslag. Lika med utredningen anser&lt;br&gt;jag det nämligen vara mindre sannolikt att det i ett särskilt fall kan&lt;br&gt;vara mer förenligt med gäldenärens intresse att försöka träffa en&lt;br&gt;uppgörelse med borgenärerna i form av ackord än att fullfölja ett&lt;br&gt;redan inlett skuldsaneringsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också en ändring i konkurslagen. Förslaget&lt;br&gt;innebär att borgenärerna inte under pågående skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farande måste begära att gäldenären skall försättas i konkurs för att&lt;br&gt;hindra att frister för återvinning löper ut. Visserligen bör, som sagts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett skuldsaneringsförfarande inte hindra att en borgenär ansöker om Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;att gäldenären skall försättas i konkurs. Det förefaller dock omoti-&lt;br&gt;verat att en konkursansökan skall behöva ges in enbart därför att åter-&lt;br&gt;vinningsfristerna kräver det. Enligt min mening bör därför det tas in&lt;br&gt;en regel i konkurslagen enligt utredningens förslag. Detta föranleder&lt;br&gt;också en följdändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.2 Vissa frågor om förhållandet till annan lagstiftning i övrigt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett införande av en skuldsaneringslag föranleder&lt;br&gt;ändringar i annan lagstiftning. Detta gäller 11 kap. 1 och 3 §§&lt;br&gt;brottsbalken, 17 § lagen (1936:81) om skuldebrev, 7 §&lt;br&gt;kreditupplysningslagen (1973:1173), 5 § lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar m.m. 6, &amp;nbsp;7 och 11 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsökningsregisterlagen (1986:617), 2 och 3 §§ lagen (1993:892)&lt;br&gt;om ackord rörande statliga fordringar m.m. och 11 § lagen&lt;br&gt;(1993:000) om avdrag för underskott av näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen: Utredningens förslag överensstämmer i sak&lt;br&gt;med mitt förslag vad gäller ändringarna i brottsbalken, kreditupplys-&lt;br&gt;ningslagen, lagen om preskription av skattefordringar och utsöknings-&lt;br&gt;registerlagen. Konsekvensändringarna i skuldebrevslagen, rättshjälps-&lt;br&gt;lagen, i lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m. och i lagen&lt;br&gt;om avdrag för underskott i näringsverksamhet samt den nya paragra-&lt;br&gt;fen i sekretesslagen har ingen motsvarighet i utredningens förslag.&lt;br&gt;Utredningen föreslår också ändringar i äktenskapsbalken, föräldra-&lt;br&gt;balken, skadeståndslagen och utsökningsbalken som inte har någon&lt;br&gt;motsvarighet i mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar utredningens förslag&lt;br&gt;i huvudsak utan erinran. Några instanser påpekar att det finns ett&lt;br&gt;behov av att göra vissa ändringar i andra lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare berört behovet av vissa&lt;br&gt;följdändringar i annan lagstiftning, såsom i konkurslagen, ackords-&lt;br&gt;lagen och i försäkringsavtalslagen (se avsnitt 4.8.1) samt i rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (se avsnitt 4.2) och sekretesslagen (se avsnitt 4.7.5). även&lt;br&gt;i övrigt bör vissa ändringar göras i annan lagstiftning till följd av att&lt;br&gt;en skuldsaneringslag införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffrättsliga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av brottsbalkens regler om brott mot borgenärer blir såväl 11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I § första stycket brottsbalken om oredlighet mot borgenärer som Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;bestämmelserna i 11 kap. 3 § första stycket brottsbalken om vårds-&lt;br&gt;löshet mot borgenärer och i 11 kap. 4 § första stycket brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om mannamån mot borgenärer tillämpliga såvitt avser förhållandena&lt;br&gt;vid skuldsanering. Även andra straffrättsliga bestämmelser kan kom-&lt;br&gt;ma att aktualiseras i anslutning till skuldsaneringsförfarandet,&lt;br&gt;exempelvis strafföreskriftema om osann och vårdslös försäkran i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap. 10 § brottsbalken. Lika med utredningen anser jag att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap. 1 § andra stycket brottsbalken bör ändras så att den blir&lt;br&gt;tillämplig även vid skuldsanering. Lagrådet har ifrågasatt om inte&lt;br&gt;11 kap. 3 § andra stycket brottsbalken och 11 kap. 4 § andra stycket&lt;br&gt;brottsbalken bör ändras på motsvarande sätt. Enligt min mening är&lt;br&gt;det givet att motsvarande ändring bör göras i 11 kap. 3 § andra&lt;br&gt;stycket brottsbalken. Det är däremot inte givet att någon ändring&lt;br&gt;också bör göras i 11 kap. 4 § andra stycket brottsbalken. Där talas&lt;br&gt;om att den som för att främja ackord hemligen lämnar eller utlovar&lt;br&gt;betalning eller annan förmån kan dömas för mannamån mot borge-&lt;br&gt;närer. Vid ackord är förhållandena sådana att en gäldenär kan ha&lt;br&gt;medel till sitt förfogande vilka han kan disponera på ett sätt som&lt;br&gt;beskrivs i det aktuella stycket. Vid skuldsanering är det däremot med&lt;br&gt;tanke på skuldsaneringsinstitutets konstruktion inte möjligt för en&lt;br&gt;gäldenär att ha några medel, utöver vad han skall få förbehålla sig för&lt;br&gt;sin omedelbara försörjning, att disponera på detta sätt. Om gälde-&lt;br&gt;nären har medel till sådan disposition innebär det att han har förfarit&lt;br&gt;på ett sådant sätt som är straffbart enligt andra regeler i 11 kap.&lt;br&gt;brottsbalken. Dessutom kan ett sådant förfarande utgöra grund för&lt;br&gt;omprövning. I skuldsaneringslagen föreslås också en ogiltighetsregel&lt;br&gt;som kan vara tillämplig i ett sådant fall. Enligt min mening finns det&lt;br&gt;därför inte anledning att i 11 kap. 4 § andra stycket göra någon&lt;br&gt;ändring i anledning av att en skuldsaneringslag införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatterättsliga bestämmelser m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På området för skatter och allmänna avgifter finns bestämmelser om&lt;br&gt;bl.a. eftergift av skatte- och avgiftsfordringar. Bestämmelserna om&lt;br&gt;eftergift på den indirekta skattens område tar sikte på helt andra&lt;br&gt;grunder för eftergift än gäldenärens trångmål i indrivningssituationen.&lt;br&gt;Motsvarande gäller i fråga om arbetsgivaravgifter. Att dessa bestäm-&lt;br&gt;melser skall finnas kvar även om en skuldsaneringslag införs är klart.&lt;br&gt;I fråga om direkt inkomst- och förmögenhetsskatt finns inga bestäm-&lt;br&gt;melser om eftergift, bortsett från vad som gäller om s.k. dödsbobe-&lt;br&gt;frielse, varför det inte heller här uppkommer något ändringsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bara på bötesområdet som det finns eftergiftsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med ett tillämpningsområde som helt eller delvis sammanfaller med Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;det som bör gälla för skuldsanering. Frågan är då om behovet av&lt;br&gt;dessa bestämmelser bortfaller om en skuldsaneringslag införs eller om&lt;br&gt;det rentav skulle medföra några svårigheter att låta bestämmelser&lt;br&gt;finnas kvar parallellt med skuldsaneringsinstitutet. Ett skäl till att&lt;br&gt;eftergift kan bli aktuell vid sidan av en möjlighet till skuldsanering är&lt;br&gt;att det kan finnas fall där det bara finns en enda borgenär, eller&lt;br&gt;åtminstone bara en borgenär som har så stor fordran att denna har&lt;br&gt;någon egentlig betydelse för möjligheterna att sanera gäldenärens&lt;br&gt;ekonomi. Skuldsanering framstår i den situationen som ett onödigt&lt;br&gt;tidsödande och resurskrävande förfarande. Det är inte ovanligt att&lt;br&gt;staten som borgenär i fråga om offentligrättsliga fordringar befinner&lt;br&gt;sig i den nu beskrivna situationen. Det som nu har sagts visar att&lt;br&gt;även sådana eftergiftsbestämmelser som tar sikte på indrivningssitua-&lt;br&gt;tionen bör få finnas kvar vid sidan av ett skuldsaneringsinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om eftergiftsbestämmelser som inte alls har med indriv-&lt;br&gt;ningssituationen att göra behövs inte någon särskild reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteindrivningsutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU&lt;br&gt;1987:10) att det skall införas utvidgade möjligheter att inom skatte-&lt;br&gt;och avgiftsområdet efterge fordringar (betänkandet s. 377 ff). För-&lt;br&gt;slaget har inte i den delen lett till lagstiftning. I prop. 1992/93:198&lt;br&gt;om indrivning av statliga fordringar m.m. har föredragande statsrådet&lt;br&gt;i stället valt att avvakta vad som händer med den fortsatta bered-&lt;br&gt;ningen av Insolvensutredningens förslag om skuldsaneringslag. Det&lt;br&gt;är inte aktuellt att i det här sammanhanget föreslå en generell regel&lt;br&gt;om eftergift. Däremot föreslår jag att lagen om ackord rörande stat-&lt;br&gt;liga fordringar m.m. kompletteras med en bestämmelse om att skatte-&lt;br&gt;myndighet får godta ett förslag om frivillig skuldsanering om förut-&lt;br&gt;sättningarna för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen är upp-&lt;br&gt;fyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har sagt bör en skuld som har skrivits ned eller&lt;br&gt;fallit bort genom ett beslut om skuldsanering inte kunna utnyttjas för&lt;br&gt;att göra avdrag för underskott av näringsverksamhet. Flera remissin-&lt;br&gt;stanser har framhållit att detta bör framgå uttryckligen av kommunal-&lt;br&gt;skattelagen. I prop. 1993/94:50 har regeringen föreslagit att kom-&lt;br&gt;munalskattelagens bestämmelser om avdrag för underskott av närings-&lt;br&gt;verksamhet flyttas till en särskild lag, lagen (1993:1539) om avdrag&lt;br&gt;för underskott av näringsverksamhet. Enligt min mening bör en regel&lt;br&gt;om att avdrag inte medges för underskott till den del underskottet&lt;br&gt;motsvarar skulder som har fallit bort genom beslut om skuldsanering.&lt;br&gt;Enligt mitt förslag till skuldsaneringslag kan endast fysiska personer&lt;br&gt;komma i fråga för skuldsanering. Eftersom det däremot enligt mitt&lt;br&gt;förslag inte är något hinder för en före detta näringsidkare att erhålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldsanering kan fall emellertid tänkas då ett skuldsaneringsbeslut Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ändå omfattar skulder som har uppkommit i näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av en skuldsaneringslag föranleder också överväganden be-&lt;br&gt;träffande enskildheter i en del andra rättsliga regleringar, t.ex.&lt;br&gt;reglerna om preskription av fordringar. Någon ändring behöver enligt&lt;br&gt;min mening inte göras i preskriptionslagens (1981:130) bestämmelser&lt;br&gt;om preskriptionsavbrott. I 5 § tredje punkten preskriptionslagen sägs&lt;br&gt;att preskription avbryts temporärt (jfr 7 § preskriptionslagen) genom&lt;br&gt;att borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar&lt;br&gt;fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos exekutiv myndighet&lt;br&gt;eller i skiljeförfarande, konkursförfarande eller förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord. I förarbetena (se prop. 1979/80:119 s. 97) nämns&lt;br&gt;bl.a. att en anmälan av en fordran efter kallelse på okända borgenärer&lt;br&gt;skall omfattas av regeln i 5 § tredje punkten preskriptionslagen. Om&lt;br&gt;en borgenär anmäler sin fordran i ett skuldsaneringsförfarande inför&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten eller rätten blir en sådan åtgärd preskrip-&lt;br&gt;tionsavbrytande enligt den redovisade föreskriften i preskriptions-&lt;br&gt;lagen. Någon ändring i preskriptionslagen behövs inte i detta eller&lt;br&gt;andra hänseenden. I avsnitt 4.4 har jag berört frågan om det i skuld-&lt;br&gt;saneringslagen bör införas någon motsvarighet till regeln i 10 § pre-&lt;br&gt;skriptionslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skattefordringar m.m. gäller den särskilda lagen&lt;br&gt;(1982:188) om preskription av sådana fordringar. I denna lag finns&lt;br&gt;en bestämmelse om framskjutet preskriptionsinträde för den händelse&lt;br&gt;god man enligt ackordslagen förordnas innan den för skattefordringar&lt;br&gt;o.dyl. gällande femårstiden gått ut (se 5 §). I detta fall preskriberas&lt;br&gt;fordringen tidigast två år efter utgången av det kalenderår då förord-&lt;br&gt;nandet meddelades eller, om ackord kommer till stånd, efter utgången&lt;br&gt;av det kalenderår då ackordet skall vara fullgjort. Enligt paragrafens&lt;br&gt;andra stycke gäller dock inte regeln om förlängning av preskriptions-&lt;br&gt;tiden om god man förordnas under den tid preskriptionstiden är för-&lt;br&gt;längd på grund av särskilt beslut om preskriptionsförlängning (9 §).&lt;br&gt;Med hänsyn till sitt förslag om att skattefordringar bör omfattas av&lt;br&gt;en skuldsaneringslag föreslår utredningen att en ändring bör göras&lt;br&gt;även i 1982 års lag. Jag instämmer i denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldebrevsrättsliga frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken Insolvensutredningens förslag eller det till Lagrådet re-&lt;br&gt;mitterade förslaget innehåller något förslag om ändring i skulde-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brevslagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett avseende kan det emellertid vara befogat att för tydlighetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skull göra ett tillägg i skuldebrevslagen. Om ett löpande skuldebrev&lt;br&gt;efter en skuldsanering kommer i en godtroende förvärvares hand bör&lt;br&gt;förvärvaren givetvis inte på grund av skuldebrevet kunna göra någon&lt;br&gt;rätt gällande mot gäldenären. Detta torde följa av grunderna för 17 §&lt;br&gt;skuldebrevslagen utan att skuldsanering där uttryckligen räknas upp&lt;br&gt;bland de bestående invändningarna. Med hänsyn till att regleringen&lt;br&gt;i 17 § skuldebrevslagen är avsedd att vara uttömmande bör dock en&lt;br&gt;ändring göras så att det, liksom i den danska skuldebrevslagen,&lt;br&gt;uttryckligen föreskrivs att en skuldsanering får verkan även mot en&lt;br&gt;godtroende förvärvare av ett löpande skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registerfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är i vad mån beslut rörande skuldsanering bör bli&lt;br&gt;föremål för registrering, utöver den diarieföring som sker hos den&lt;br&gt;handläggande myndigheten. I de nordiska lagarna om skuldsanering&lt;br&gt;finns bestämmelser om registrering utformade på skilda sätt. Med&lt;br&gt;hänsyn till det skydd mot säraktioner från borgenärernas sida som jag&lt;br&gt;i det föregående har föreslagit i en skuldsaneringslag är det nöd-&lt;br&gt;vändigt att beslutet om att inleda skuldsanering registreras i utsök-&lt;br&gt;ningsregistret. Bara på det sättet kan man motverka att exekutiva åt-&lt;br&gt;gärder felaktigt vidtas under handläggningen av en ansökan om skuld-&lt;br&gt;sanering. En registrering är av betydelse också från en annan syn-&lt;br&gt;punkt, nämligen med tanke på att kronofogdemyndigheten i fråga om&lt;br&gt;böter m.m. kan besluta om eftergift. Enligt utredningen bör det nu&lt;br&gt;sagda föranleda en ändring i bl.a. 6 § utsökningsregisterlagen&lt;br&gt;(1986:617). Jag instämmer i den bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lika med utredningen anser jag att en ändring bör göras även i&lt;br&gt;kreditupplysningslagen (1973:1173) så att det framgår att en per-&lt;br&gt;sonupplysning får innehålla uppgift även om betalningsförsummelse&lt;br&gt;som lett till inledande av skuldsanering (se 7 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De handläggande myndigheterna kan dessutom ha behov av att kun-&lt;br&gt;na använda sig av databaserade register för att på ett rationellt sätt&lt;br&gt;kunna handlägga skuldsaneringsärenden. Detta bör närmare regleras&lt;br&gt;i förordningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt mitt förslag omfattas inte fordringar på familjerättsliga&lt;br&gt;underhållsbidrag av en skuldsanering. Några ändringar behöver där-&lt;br&gt;för inte, som Insolvensutredningen föreslår, göras i äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att en ändring också görs i regeln om jämk-&lt;br&gt;ning av skadestånd i 6 kap. 2 § skadeståndslagen, så att det i denna&lt;br&gt;paragraf tas in en hänvisning till vad som kommer att gälla beträf-&lt;br&gt;fande skuldsanering. Enligt min mening är en sådan hänvisning inte&lt;br&gt;nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Reformens genomförande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Införandet av en skuldsaneringslag kommer att medföra att nya ru-&lt;br&gt;tiner m.m. måste tillskapas hos flera olika myndigheter. Detta gäller&lt;br&gt;i första hand kronofogdemyndigheterna, men även domstolsväsendet&lt;br&gt;och olika kommunala instanser berörs på ett påtagligt sätt av att en&lt;br&gt;skuldsaneringslag införs enligt förslaget. Flera andra myndigheter,&lt;br&gt;företag och andra sammanslutningar berörs också indirekt. En ny&lt;br&gt;skuldsaneringslag kommer också att innebära att det uppstår ett inte&lt;br&gt;obetydligt utbildningsbehov. Det gäller all den personal med budget-&lt;br&gt;rådgivande funktioner inom den kommunala sektorn och personal hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheter och domstolar. Som jag redan har antytt&lt;br&gt;kommer också införandet av en skuldsaneringslag att kräva att&lt;br&gt;allmänheten får en bred och lättillgänglig information om villkoren&lt;br&gt;för att erhålla skuldsanering och om hur förfarandet är reglerat. Det&lt;br&gt;kommer också krävas att blanketter för ansökan om skuldsanering,&lt;br&gt;dataprogram för hantering av ärendena m.m. utarbetas och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså i huvudsak tre olika frågor som gör sig starkt påminda&lt;br&gt;i samband med att en ny skuldsaneringslag införs, nämligen organisa-&lt;br&gt;tions-, utbildnings- och informationsfrågor. För att den nya lagen&lt;br&gt;skall kunna fylla sin funktion redan från början är det viktigt att allt&lt;br&gt;detta förbereds väl inför ikraftträdandet. Detta underströks kraftigt&lt;br&gt;vid mötet den 4 november 1993. Berörda myndigheter, dvs. Konsu-&lt;br&gt;mentverket, Riksskatteverket, Socialstyrelsen och Domstolsverket,&lt;br&gt;kommer därför i dag att få regeringens uppdrag att vidta de åtgärder&lt;br&gt;som krävs för ett genomförande av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har uttryckt önskemål som innebär att skuldsanerings-&lt;br&gt;lagen bör träda i kraft tämligen omgående. Å andra sidan torde den&lt;br&gt;förberedelsetid som krävs för att det nya institutet skall fungera bra&lt;br&gt;redan från början vara relativt lång, enligt företrädare för krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheterna - vilkas insatser ju är centrala - uppåt ett år.&lt;br&gt;Riksskatteverket har också i en skrivelse till regeringen (Ju Dnr 94-&lt;br&gt;200) hemställt att genomförandetidpunkten i detta förslag bestäms till&lt;br&gt;den 1 november 1994. För min del ser jag det som svårt att vänta så&lt;br&gt;länge. Det synes dock inte vara försvarligt att låta den nya lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träda i kraft tidigare än den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen konstaterar att ett införande av en skuldsane-&lt;br&gt;ringslag oundvikligen drar med sig vissa kostnader för det allmänna.&lt;br&gt;Utredningen antar samtidigt att ett skuldsaneringsinstitut också&lt;br&gt;innebär att samhället kan göra vissa besparingar. Utredningens slut-&lt;br&gt;sats blir att ett skuldsaneringsinstitut inte utgör en samhällsekonomisk&lt;br&gt;minuspost. Enligt utredningen uppstår besparingar genom att indriv-&lt;br&gt;ningskostnaderna hos de exekutiva myndigheterna minskar och genom&lt;br&gt;att kostnaderna för socialbidrag minskar. Dessutom utgår utredningen&lt;br&gt;ifrån att skattebortfallet blir mindre i och med att ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsinstitut medför att flera människor återkommer till ordnat för-&lt;br&gt;värvarbete. Antalet konkurser kan också komma att minska enligt&lt;br&gt;utredningen. De samhällsekonomiska vinster som är förknippade med&lt;br&gt;att en skuldsaneringslag införs är svåra att beräkna med någon större&lt;br&gt;exakthet. Vissa uppskattningar kan dock göras, vilket jag återkommer&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen beräknar den totala kostnaden för staten till 46,5 mkr.&lt;br&gt;Denna kostnad fördelar sig på följande sätt. 24 mkr avser kostnader&lt;br&gt;för den gode mannen, 5 mkr avser kostnader för kungörelser, cirka&lt;br&gt;12 mkr avser ökade personalkostnader m.m. hos domstolarna och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5,5 mkr avser ökade kostnader hos de exekutiva myndigheterna. Ut-&lt;br&gt;redningen räknar inte med att några extra kostnader skall behöva&lt;br&gt;uppstå hos socialnämnderna. Vad gäller personalkostnader vid dom-&lt;br&gt;stol är den beräknade siffran en nettosiffra, dvs. utredningen utgår&lt;br&gt;ifrån att en viss del av den tillkommande skuldsaneringsärendena&lt;br&gt;kommer att kunna fullgöras av personal som frigörs i och med att&lt;br&gt;antalet konkursärenden minskar. Utredningen använder därvid som&lt;br&gt;en norm att 1 000 ärenden kräver en domare, en notarie och fem&lt;br&gt;biträden. Kostnaden för dessa beräknas inklusive lönekostnadspålägg&lt;br&gt;till totalt 1 542 000 kr (376 700 kr för en assessor, 213 500 kr för en&lt;br&gt;notarie och 196 400 kr per biträde).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag jag nu lägger fram avviker i vissa avseenden väsentligt&lt;br&gt;från utredningens förslag. Det finns också anledning att ha i minnet&lt;br&gt;att utredningens beräkningar bygger på siffror från år 1990. Utred-&lt;br&gt;ningen räknar med att antalet ansökningar om skuldsanering inled-&lt;br&gt;ningsvis åtminstone kan komma uppgå till 8 000 - 10 000 per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser kritiserar förslaget utifrån kostnadseffektivi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tetssynpunkter. Ett system som innebär att gäldenären måste vända Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;sig till flera olika instanser kan inte från kostnadsynpunkt vara&lt;br&gt;försvarbart sägs det bland annat. Det framhålls också från flera håll&lt;br&gt;att den föreslagna modellen innebär risker för dubbelarbete och där-&lt;br&gt;med onödiga kostnader. Vad som främst avses är risken för att kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten och den gode mannen kommer att utföra &amp;quot;sam-&lt;br&gt;ma&amp;quot; arbete. Utredningens förslag kritiseras också för att det inte till&lt;br&gt;fullo anvisar hur det nya institutet skall finansieras. Några instanser&lt;br&gt;har också synpunkter på utredningens beräkningar. I korthet kan&lt;br&gt;dessa senare synpunkter sägas gå ut på att utredningen har under-&lt;br&gt;skattat kostnaderna för såväl domstols- som exekutionsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket och Stockholms tingsrätt framhåller att utredningens&lt;br&gt;jämförelse med konkursmål inte är realistisk. Dessa instanser utgår&lt;br&gt;ifrån att ett skuldsaneringsärende är mer arbetskrävande än ett kon-&lt;br&gt;kursmål. Domstolsverket antar att årskostnaden för domstolsväsendets&lt;br&gt;del hamnar på cirka 21 mkr (i stället för cirka 12 mkr som utred-&lt;br&gt;ningen antar). Därvid utgår man ifrån att 1 000 ärenden kräver&lt;br&gt;3 domare, 3 notarier och 4 biträden, vilket är ungefär dubbelt så&lt;br&gt;personalkrävande som vad utredningen antar. Från Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt påpekas också att det på lönekostnaden bör göras ett generellt&lt;br&gt;påslag om 15 procent för lokaler, utrustning, förbrukningsmaterial&lt;br&gt;m.m. Riksskatteverket beräknar att utredningens förslag kräver ett&lt;br&gt;resurstillskott för exekutionsväsendets del motsvarande 100 årsarbets-&lt;br&gt;krafter, vilket är avsevärt mer än vad utredningen utgår ifrån. Inklu-&lt;br&gt;sive vissa påslag för lokaler och utrustning m.m. beräknas kostnaden&lt;br&gt;för dessa 100 tjänster till cirka 29 mkr. Detta skall jämföras med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 mkr enligt utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går vidare och presenterar mina beräkningar kan det fin-&lt;br&gt;nas anledning att något uppehålla sig vid hur man i övriga nordiska&lt;br&gt;länder beräknar kostnaderna för sina förfaranden. Dessa beräkningar&lt;br&gt;kan vara av visst värde för att man skall få en ungefärlig uppfattning&lt;br&gt;om vilka bruttokostnader ett skuldsaneringsförfarande kan föra med&lt;br&gt;sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark har ett skuldsaneringsinstitut varit i bruk sedan år 1984.&lt;br&gt;År 1991 anhängiggjordes totalt 7 745 ansökningar, varav 2 161 ledde&lt;br&gt;till skuldsanering. Av vissa tillgängliga uppgifter från S&amp;lt;/&amp;gt;- og&lt;br&gt;Handelsretten i Köpenhamn kan följande beräkningar göras för&lt;br&gt;danska förhållanden. Av 1 389 ansökningar ledde cirka 20 procent till&lt;br&gt;skuldsanering. Domstolens arbete med dessa ansökningar beräknas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 timmar per ärende. Arbetet med resterande 80 procent av ansök-&lt;br&gt;ningarna beräknas till 1,5 timmar per ärende. Om man beräknar do-&lt;br&gt;marens årsarbetstid till 1 600 timmar innebär det att dessa ärenden&lt;br&gt;vid domstolen krävt ungefär en och en halv domartjänst. Till detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer viss del av en kontorists arbetstid. Grovt avrundat kan man Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;beräkna personalkostnaden vid denna domstol till två årsarbetss-&lt;br&gt;krafter. Om man multiplicerar detta med sex skulle man för hela&lt;br&gt;landet få en personalkostnad som motsvarar 12 årsarbeten eller&lt;br&gt;9 domartjänster och tre kontoristtjänster. Mycket ungefärligt mot-&lt;br&gt;svarar detta en årskostnad på 5 mkr (12x 12x 35 000). Kostnaderna&lt;br&gt;för den gode mannen är hos S&amp;lt;/&amp;gt;- og Handelsretten 5,1 mkr (4,3 mil-&lt;br&gt;joner DKK). På riksbasis skullde detta betyda 30,6 mkr. Bland de&lt;br&gt;uppgifter jag har tillgång till från Danmark saknas uppgifter om&lt;br&gt;kostnader för kungörelser, arbete hos exekutiva och sociala myn-&lt;br&gt;digheter och kostnader för information, blanketter och administration&lt;br&gt;(exklusive personal). Kostnaderna för skuldsaneringsförfarandet i&lt;br&gt;Danmark torde emellertid med en årsvolym om knappt 8 000 ansök-&lt;br&gt;ningar uppgå till åtminstone 50 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge har skuldsaneringslagen trätt i kraft den 1 januari 1993.&lt;br&gt;Där har man beräknat en initialkostnad på 26,7 mkr. Detta avser&lt;br&gt;förberedande arbete av olika slag. Dessutom har man beräknat års-&lt;br&gt;kostnaden för 1993 till 64,3 mkr. Det senare under den förutsätt-&lt;br&gt;ningen att antalet ansökningar uppgår till 10 000. Kostnaderna antas&lt;br&gt;öka med 4,4 mkr per 1 000 ansökningar som överstiger 10 000 an-&lt;br&gt;sökningar. De beräknade kostnaderna fördelar sig enligt följande:&lt;br&gt;22,8 mkr avser lönekostnader m.m. för 71,5 nya tjänster inom&lt;br&gt;exekutions- och domstolsväsendet. 14,2 mkr avser ersättning till den&lt;br&gt;gode mannen och 19 mkr avser kostnader för kungörande, porto&lt;br&gt;m.m. Därutöver beräknas cirka 1 mkr för drift av ADB-register och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2,6 mkr för 9 tjänster hos namsmannen (kronofogdemyndigheten) för&lt;br&gt;att syssla med uppföljning, rådgivning och kontakter med de lokala&lt;br&gt;socialkontoren. För information och utbildning m.m. på kommunal&lt;br&gt;nivå har anslagits cirka 4,5 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finland beräknar man kostnaderna för skuldsaneringslagen till&lt;br&gt;omkring 17,2 miljoner finska mark. Av denna siffra avser 7,2 mil-&lt;br&gt;joner mark personalkostnader hos domstolarna och 10 miljoner mark&lt;br&gt;kostnader för allmän rättshjälp m.m. Beräkningarna bygger på en&lt;br&gt;uppskattning av ärendevolymen till 6 000 - 8 000 ärenden per år. I&lt;br&gt;den finländska propositionen framhålls att beräkningarna är unge-&lt;br&gt;färliga och att det är fråga om uppskattningar som är svåra, för att&lt;br&gt;säga omöjliga i vissa fall, att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningen av detta lagstiftningsärende har vissa beräk-&lt;br&gt;ningar gjorts av såväl debet- som kreditsidan av att ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsinstitut införs. Som alltid när det görs prognoser av det här&lt;br&gt;slaget finns det flera osäkerhetsmoment. Inte minst är det mycket&lt;br&gt;svårt att uppskatta vilken årlig ärendevolym som kan förväntas. Det&lt;br&gt;är också osäkert vilket uppdämt behov som kan finnas och därmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;initialt föranleda ett stort antal ansökningar. Det är även svårt att Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;beräkna hur stor andel av det totala antalet ansökningar som kommer&lt;br&gt;att leda till att skuldsanering inleds respektive beviljas. Dessa ärenden&lt;br&gt;kommer antagligen att bli väsentligt mycket mer arbetskrävande att&lt;br&gt;handlägga än de ärenden som kan avgöras på ett tidigt stadium av&lt;br&gt;förfarandet. De senare ärendena behöver inte blir särskilt arbets-&lt;br&gt;krävande. Därmed kan de också bli förhållandevis billiga att hand-&lt;br&gt;lägga. Inte minst av det skälet är mitt förslag att kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten skall ha en reell möjlighet att tidigt avslå ansökningar som&lt;br&gt;uppenbart inte kan leda till att skuldsanering beviljas viktigt när det&lt;br&gt;gäller att begränsa kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall jag redovisa de uppskattningar som har kunnat&lt;br&gt;göras beträffande de ekonomiska konsekvenserna av en skuldsane-&lt;br&gt;ringslag. Först skall jag redovisa vilka kostnader som en skuldsa-&lt;br&gt;neringslag kan medföra för staten. Därefter redovisas de samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska vinster som man kan förvänta sig i och med att en skuld-&lt;br&gt;saneringslag införs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Kostnader för staten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till Insolvensutredningens förslag är mitt förslag annor-&lt;br&gt;lunda på två väsentliga punkter. Funktionen med en god man finns&lt;br&gt;inte i mitt förslag. Dessutom innebär mitt förslag att utrednings-&lt;br&gt;ansvaret har placerats på kronofogdemyndigheten som också ges vissa&lt;br&gt;beslutsfunktioner. Domstolarnas befattning med skuldsaneringsären-&lt;br&gt;den torde därmed bli avsevärt mindre enligt mitt förslag än Insol-&lt;br&gt;vensutredningens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av en skuldsaneringslag kommer att medföra vissa kost-&lt;br&gt;nader avseende utbildning, information och framtagande av blanketter&lt;br&gt;samt utarbetande av vissa ADB-rutiner. Flera av dessa poster kom-&lt;br&gt;mer vara av engångskaraktär, medan vissa andra kommer att vara lö-&lt;br&gt;pande. Initialt behövs vissa utbildningsinsatser för den personal som&lt;br&gt;skall handlägga skuldsaneringsärenden vid olika instanser. Det gäller&lt;br&gt;huvudsakligen personal verksam inom den kommunala sektorn och&lt;br&gt;vid kronofogdemyndigheter och domstolar. Informationsmaterial rik-&lt;br&gt;tat till allmänheten behöver arbetas fram och tryckas upp samt distri-&lt;br&gt;bueras. Samma sak gäller för ansökningsblanketter. Vissa ADB-ru-&lt;br&gt;tiner kan också behöva utvecklas. Det är en viktig del av förbe-&lt;br&gt;redelserna inför ikraftträdandet av lagen att allt detta ges tillräckliga&lt;br&gt;resurser. I Norge har man inför ikraftträdandet av en skuldsanerings-&lt;br&gt;lag där anslagit drygt 26 mkr för detta. Av detta belopp avser drygt&lt;br&gt;10 mkr nyanskaffningar m.m. av persondatorer. Drygt 7 mkr avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildningsinsatser och 6,5 mkr avser nyanskaffning av inventarier Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;m.m. 3 mkr avser framtagande av informationsmaterial för allmän-&lt;br&gt;heten. Det är inte lätt att uppskatta vilket behov av motsvarande&lt;br&gt;investeringar som föreligger hos oss och vad det i så fall skulle kunna&lt;br&gt;komma att kosta. Ett rimligt antagande är emellertid att dessa initial-&lt;br&gt;kostnader hos oss inte behöver bli större än vad man har beräknat i&lt;br&gt;Norge. Frågan är om de kan antas bli mindre. Särskilt kronofogde-&lt;br&gt;myndigheterna är sedan tidigare förhållandevis väl tillgodosedda vad&lt;br&gt;gäller datorstöd i olika former. Detta kan bidra till att den nu&lt;br&gt;diskuterade kostnaden kan nedbringas avsevärt. En annan omständig-&lt;br&gt;het som kan bidra till att hålla kostnaderna nere är att det redan har&lt;br&gt;pågått viss försöksverksamhet på olika håll i landet med skuldsane-&lt;br&gt;ring. I vissa fall har sådan verksamhet pågått i flera år. Detta gäller&lt;br&gt;inte bara hos kronofogdemyndigheterna utan även inom den sociala&lt;br&gt;sektorn hos socialbyråer och den kommunala konsumentvägledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommunala instanser som sysslar med budgetrådgivning och lik-&lt;br&gt;nande behöver dock initialt ett visst resurstillskott för att kunna&lt;br&gt;effektivisera och förstärka den verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att de initiala kostnaderna av en-&lt;br&gt;gångskaraktär är svåra att uppskatta till ett bestämt belopp. Mycket&lt;br&gt;grovt kan de dock för införandet på alla plan uppskattas till cirka&lt;br&gt;25 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall nu övergå till att behandla vilka löpande kostnader som är&lt;br&gt;förbundna med att en skuldsaneringslag införs. De största kostnader-&lt;br&gt;na kommer att uppkomma hos kronofogdemyndigheterna. Dessa myn-&lt;br&gt;digheter skall ansvara för den huvudsakliga utredningen i ärendena&lt;br&gt;och också fatta de inledande besluten samt i vissa fall också slutligt&lt;br&gt;avgöra ärendena. Kronofogdemyndigheterna kommer också att svara&lt;br&gt;för nödvändig registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att över huvud taget kunna göra några uppskattningar måste&lt;br&gt;man utgå ifrån en viss ärendevolym. I Danmark hade man år 1991&lt;br&gt;knappt 8 000 ansökningar. Med hänsyn tagen till vår större folk-&lt;br&gt;mängd skulle detta för svenskt vidkommande betyda cirka 15 000&lt;br&gt;ärenden om året. Förhållandena i Danmark och Sverige torde i det&lt;br&gt;stora hela vara likartade. Förhållandena har inte heller i någon&lt;br&gt;väsentlig utsträckning ändrats från år 1991 fram till i dag. En stor&lt;br&gt;skillnad mellan det danska systemet och det system som jag föreslår&lt;br&gt;är att många &amp;quot;ansökningar&amp;quot; hos oss aldrig kommer att nå kronofogde-&lt;br&gt;myndigheterna eftersom de inte kommer vidare ifrån det första steget&lt;br&gt;hos de sociala myndigheterna och hos de kommunala budgetrådgivar-&lt;br&gt;na. Rådgivning hos budgetrådgivare och andra sociala instanser&lt;br&gt;kommer att medföra att vissa personer kan reda ut sina ekonomiska&lt;br&gt;problem utan att behöva ansöka om skuldsanering. För vissa andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer är förhållandena sådana att de efter rådgivning bedömer det Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;som utsiktslöst att ansöka om skuldsanering. Ett stort antal personer&lt;br&gt;med ekonomiska problem kommer dock givetvis att göra ett försök&lt;br&gt;med en ansökan om skuldsanering. Jag uppskattar det antal ansök-&lt;br&gt;ningar som årligen kan komma in till kronofogdemyndigheterna till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 000. Dessa ansökningar kan delas in i tre kategorier; de som&lt;br&gt;kommer att avvisas eller avslås efter en initial prövning, de som&lt;br&gt;kommer att avslås efter en mer ingående prövning och de som kom-&lt;br&gt;mer att leda till skuldsanering hos kronofogdemyndigheten eller ett&lt;br&gt;överlämnade därifrån till tingsrätt. Den första kategorin kommer att&lt;br&gt;vara avsevärt mindre arbetskrävande än de två senare kategorierna.&lt;br&gt;De två senare kan antas vara inbördes likvärdiga vad gäller kravet på&lt;br&gt;arbetsinsats från kronofogdemyndigheternas sida. Riksskatteverket har&lt;br&gt;i sitt remissvar beräknat att kronofogdemyndigheterna behöver ett&lt;br&gt;resurstillskott motsvarande 100 årsarbetskrafter (cirka 25,5 mkr) om&lt;br&gt;organisationen ges ett utvidgat ansvar för utredningen i skuldsane-&lt;br&gt;ringsärendena. Denna beräkning bygger ett antagande om en årlig&lt;br&gt;ärendemängd om 10 000 ärenden och en arbetsinsats om två arbets-&lt;br&gt;dagar per ärende. En arbetsinsats om två dagar per ärende förefaller&lt;br&gt;mig orimligt stor om man talar om en genomsnittlig arbetstidsåtgång.&lt;br&gt;Insolvensutredningens uppskattning för domstolarnas del att ett skuld-&lt;br&gt;saneringsärende arbetsmässigt skulle motsvara ett konkursärende före-&lt;br&gt;faller å andra sida alldeles för knappt tilltagen. En bättre måttstock&lt;br&gt;torde vara den uppskattning som har gjorts av Domstolsverket och&lt;br&gt;som i viss mån torde vara överförbar till förhållandena hos de&lt;br&gt;exekutiva myndigheterna. Detta skulle kunna innebära följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är alltså att det årligen kommer in 12 000 ärenden&lt;br&gt;till kronofogdemyndigheterna. I Danmark leder cirka 20-25 procent&lt;br&gt;av ansökningarna till skuldsanering. Med ledning av detta förhållande&lt;br&gt;kan man anta att 8 000 av dessa kan avgöras efter en initial prövning.&lt;br&gt;Att siffran inte sätts högre (75 procent motsvarar ju 9 000 ärenden)&lt;br&gt;beror på att man kan anta att den första sållningen hos de kommunala&lt;br&gt;budgetrådgivarna inom socialtjänsten eller inom konsumentvägled-&lt;br&gt;ningen medför att en större andel av de ansökningar som når krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheterna också kan leda till att skuldsanering beviljas eller&lt;br&gt;att ärendet lämnas över till tingsrätten. 4 000 beviljade skuldsa-&lt;br&gt;neringar (härmed avses såväl sådana som faktiskt beviljas som sådana&lt;br&gt;som avslås efter en mer ingående prövning) stämmer också bra&lt;br&gt;överens med de danska siffrorna justerade efter skillnaderna i&lt;br&gt;folkmängd (i Danmark beviljades år 1991 skuldsanering i 2 161 fall).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge beräknas ett ärende som inte leder till skuldsanering kräva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5,5 timmars arbete hos namsmannen och 2 timmars arbete av den go-&lt;br&gt;de mannen, dvs. totalt 7,5 timmars arbetsåtgång. Med hänsyn taget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till att den av mig föreslagna modellen innehåller större möjligheter Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;att avgöra ett ärende tidigt än den norska modellen kan man förmoda&lt;br&gt;att arbetsåtgången hos oss kan bli mindre. Nämnas kan också att man&lt;br&gt;i Danmark beräknar att en domare i genomsnitt sysslar med ett skuld-&lt;br&gt;saneringsärende cirka 2,5 timmar. Denna genomsnittssiffra innefattar&lt;br&gt;även de ärenden i vilka skuldsanering beviljas. Till detta kommer i&lt;br&gt;Danmark en inte obetydlig arbetsinsats av den gode mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nyss sagda skulle för svenska förhållanden kunna översättas till&lt;br&gt;följande. 8 000 ärenden som avgörs efter en initial prövning kan be-&lt;br&gt;räknas kräva 5 timmars arbete hos kronofogdemyndigheten. Detta in-&lt;br&gt;kluderar arbete av såväl kronofogde som kontorspersonal. En mycket&lt;br&gt;stor del av denna genomsnittliga arbetsåtgång kan man förmoda kom-&lt;br&gt;mer att få ägnas åt att granska att ansökan är korrekt och komplett.&lt;br&gt;Själva beslutsfattandet skall inte behöva vara särskilt tidskrävande.&lt;br&gt;Totalt skulle detta bli 40 000 arbetstimmar. Om en ungefärlig års-&lt;br&gt;arbetstid om 1 600 timmar kan anses gälla skulle det innebära att&lt;br&gt;dessa ärenden kräver 25 årsarbetskrafter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resterande 4 000 ärendena kommer att bli avsevärt mer arbets-&lt;br&gt;krävande. För dessa kan försiktigtvis följande beräkningar göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge räknar man med att namsmannen skall syssla med sådana&lt;br&gt;mer arbetskrävande ärenden i 10-12 timmar och att dessutom den go-&lt;br&gt;de mannen skall lägga ned 10 timmars arbete i dessa fall, dvs totalt&lt;br&gt;20-22 timmars arbete. Helt klart är att dessa ärenden kommer att bli&lt;br&gt;förhållandevis arbetskrävande. Med tanke på att dessa ärenden&lt;br&gt;emellertid redan inledningsvis kommer att vara väl förberedda genom&lt;br&gt;de höga krav som ställs på ansökans innehåll och utformning kan man&lt;br&gt;emellertid utgå ifrån att det inte krävs riktigt så mycket arbete.&lt;br&gt;Riksskatteverket har i sitt remissvar nämnt två dagar som arbets-&lt;br&gt;åtgång för kronofogdemyndigheten i ett system med utvidgat ansvar&lt;br&gt;för myndigheten. Denna arbetsåtgång bedömer jag, som jag nyss har&lt;br&gt;nämnt, som alldeles för högt beräknad om man talar om en genom-&lt;br&gt;snittlig arbetsåtgång för samtliga ärenden som kommer in. Siffran kan&lt;br&gt;däremot bedömas som realistisk när det gäller den nu diskuterade&lt;br&gt;kategorin av ärenden. Två arbetsdagar motsvarar 16 timmar. Med&lt;br&gt;4 000 ärenden innebär det totalt 64 000 timmar vilket i sin tur&lt;br&gt;motsvarar 40 årsarbetskrafter. 12 000 ärenden skulle alltså med dessa&lt;br&gt;beräkningar kräva totalt 65 årsarbetskrafter hos kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heterna. Dessa årsarbetskrafter består av såväl rättsbildad personal&lt;br&gt;som kontorspersonal m.fl. Högt räknat kan man uppskatta årskost-&lt;br&gt;naden för denna arbetskraft till 360 000 kr per år inklusive LKP.&lt;br&gt;Totalt för 65 tjänster skulle det innebära 23,4 mkr. Som jämförelse&lt;br&gt;kan nämnas att Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län har gjort en&lt;br&gt;beräkning utifrån liknande förutsättningar och kommit fram till ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personalbehov på 50 årsarbetskrafter motsvarande 20,75 mkr. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För domstolarna kan man anta att endast en mindre andel av de an-&lt;br&gt;sökningar som kan leda till skuldsanering når dit. Högt räknat kan det&lt;br&gt;uppskattningsvis bli fråga om 1 000 ärenden per år. Enligt Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätts remissvar skulle 1 000 ärenden kräva 3 rådmän,&lt;br&gt;3 notarier och 4 biträden till en årlig kostnad om 2,7 mkr. Denna&lt;br&gt;uppskattning stämmer också med den beräkning Domstolsverket redo-&lt;br&gt;visar i sitt remissvar. En omständighet som komplicerar bilden i detta&lt;br&gt;sammanhang är svårigheten att fördela de antagna 1 000 ärendena på&lt;br&gt;97 tingsrätter. Denna komplikation torde medföra att det blir dyrare&lt;br&gt;för domstolarnas del med en skuldsaneringslag jämfört med om samt-&lt;br&gt;liga ärenden hade handlagts på ett enda ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt för kronofogdemyndigheterna och domstolsväsendet skulle&lt;br&gt;resurstillskottet kunna beräknas till grovt avrundat uppåt cirka 30 mkr&lt;br&gt;för nya tjänster. Till detta kommer resurser för inventarier, datorstöd,&lt;br&gt;utbildning, information m.m. Denna senare siffra är mycket svår att&lt;br&gt;uppskatta. Den norska siffran förefaller - som jag har nämnt -&lt;br&gt;mycket hög för svenska förhållanden. Schablonmässigt kan man på&lt;br&gt;kostnaden för de nya tjänsterna beräkna kostnaden för utbildning,&lt;br&gt;inventarier m.m. till 20 procent av lönekostnaden, vilket skulle&lt;br&gt;betyda ytterligare 6 mkr och medföra en årskostnad på totalt 36 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En inte obetydlig kostnadspost är kostnaderna för kungörelser. En-&lt;br&gt;ligt mitt förslag skall kungörelse ske i Post- och Inrikes Tidningar i&lt;br&gt;alla de fall kronofogdemyndigheten beslutar att inleda skuldsanering.&lt;br&gt;Enligt tidigare uppskattningar är det 4 000 ärenden som skall kun-&lt;br&gt;göras i så fall. Dessutom skall kungörelse ske av alla beslut som&lt;br&gt;innebär att skuldsanering beviljas. Om man antar att samtliga ärenden&lt;br&gt;där ett skuldsaneringsförfarande inleds också leder till skuldsanering&lt;br&gt;är det alltså frågan om totalt 8 000 kungörelser. Annonskostnaden i&lt;br&gt;Post- och Inrikes Tidningar är strax under 5 kr per spaltmillimeter&lt;br&gt;(inkl. moms). Ett ärende kan beräknas kräva 50 spaltmillimeter, dvs.&lt;br&gt;kostnaden per ärende blir 250 kr. Med 8 000 kungörelser blir det&lt;br&gt;totalt 2 mkr. Till det kan komma en mindre kostnad för annonsering&lt;br&gt;i ortstidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis skulle man med de här gjorda beräkningarna&lt;br&gt;kunna uppskatta de årliga löpande kostnaderna till 40 mkr. Till detta&lt;br&gt;kommer engångsutgifter för vissa anskaffningar och utbildning m.m.&lt;br&gt;på cirka 25 mkr. Sammanfattningsvis skulle införandet av en skuldsa-&lt;br&gt;neringslag innebära att staten det första budgetåret lagen är i kraft får&lt;br&gt;ökade utgifter med ungefar 65 mkr. För de kommande åren blir de&lt;br&gt;löpande utgifterna cirka 40 mkr per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid mötet den 4 november 1993 ansåg flera remissinstanser att de&lt;br&gt;beräkningar som här har gjorts är för optimistiska. Beräkningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygger på en ärendetillstömning om 12 OOO ärenden per år till krono- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;fogdemyndighetema i det andra steget. En förutsättning för att&lt;br&gt;ärendemängden som når steg två skall kunna stanna på denna nivå är&lt;br&gt;att det nås frivilliga lösningar i det första steget. De budgetrådgivande&lt;br&gt;instanserna på kommunal nivå har därvid en mycket viktig roll att&lt;br&gt;spela. Utan ett väl fungerande första steg är risken stor att till-&lt;br&gt;strömningen av ärenden till det andra steget blir större än vad jag här&lt;br&gt;har förutsatt. De beräkningar som här har gjorts i övrigt, exempelvis&lt;br&gt;av arbetsåtgång per ärende hos kronofogdemyndighet och domstol,&lt;br&gt;har inte i någon nämnvärd utsträckning ifrågasatts vid eller i anslut-&lt;br&gt;ning till mötet. Enligt min mening är det viktigt att framhålla att&lt;br&gt;dessa beräkningar utgår ifrån att de flexibla handläggningsreglema&lt;br&gt;utnyttjas på ett effektivt sätt. Det är också viktigt att den initiala&lt;br&gt;bedömning som kronofogdemyndigheten skall göra av varje ansökan&lt;br&gt;verkligen leder till ett avvisande eller ett avslag när sådant beslut är&lt;br&gt;befogat och att skuldsanering endast inleds i de ärenden där det före-&lt;br&gt;ligger en god prognos för att gäldenären kan erhålla skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i 1994 års budgetproposition (prop.&lt;br&gt;1993/94:100) att ett belopp på sammanlagt 50 mkr, varav 10 mkr&lt;br&gt;som ett engångsbelopp anvisat över anslaget till Konsumentverket&lt;br&gt;(prop. 1993/94:100, bil. 14 s. 55) och 40 mkr som ett permanent&lt;br&gt;tillskott, skall avsättas för att täcka kostnaderna för det föreslagna&lt;br&gt;skuldsaneringsinstitutet. De 40 mkr som avser löpande utgifter har&lt;br&gt;fördelats mellan kronofogdemyndigheterna med 36 mkr (prop.&lt;br&gt;1993/94:100, bil. 8 s. 42) och domstolarna med 4 mkr (prop.&lt;br&gt;1993/94:100, bil. 3 s. 128 där det anges att 21 mkr bör tillföras&lt;br&gt;domstolarna som kompensation bl.a. för den ökade måltillström-&lt;br&gt;ningen i anledning av införandet av ett skuldsaneringsinstitut).&lt;br&gt;Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma om&lt;br&gt;ytterligare medel (15 mkr) för kostnader i samband med införandet&lt;br&gt;av en skuldsaneringslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Samhällsekonomiska vinster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Införandet av en skuldsaneringslag ger odiskutabelt ett antal samhälls-&lt;br&gt;ekonomiska vinster. Det är emellertid mycket svårt att ange dessa&lt;br&gt;vinster i några exakta siffror. Vissa antaganden är dock möjliga att&lt;br&gt;göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa skattemässiga effekter är att förvänta om en skuldsaneringslag&lt;br&gt;införs. En person som från att inte ha redovisat någon skattepliktig&lt;br&gt;inkomst alls skaffar sig en redovisad inkomst på 12 000 kronor i&lt;br&gt;månaden tillför det allmänna, mycket schablonmässigt beräknat, en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatteinkomst på 40 000 kr per år. Den som höjer sin redovisade Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;inkomst från 10 000 kr till 15 000 kr i månaden tillför ökade skatte-&lt;br&gt;inkomster med cirka 18 000 kr per år. Om man antar att skuldsane-&lt;br&gt;ring kommer att beviljas i 4 000 fall och att gäldenärer i hälften av&lt;br&gt;dessa fall tack vare skuldsaneringen kan öka sin redovisade inkomst&lt;br&gt;med 5 000 kr i månaden innebär det, grovt uppskattat, att det all-&lt;br&gt;männa tillförs åtminstone 36 mkr i årliga skatteintäkter. Denna&lt;br&gt;uppskattning torde vara kraftigt i underkant. I huvdsak är det kom-&lt;br&gt;munsektorn som får de ökade inkomsterna. För staten blir vinsten&lt;br&gt;mer blygsam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de positiva effekterna av en skuldsaneringslag kan också räknas&lt;br&gt;den minskning av arbetet med att handlägga mål om indrivning som&lt;br&gt;kan förväntas bli ett av resultaten i de fall en ansökan leder till&lt;br&gt;skuldsanering. De gäldenärer som i dag är mer eller mindre ständigt&lt;br&gt;skuldsatta innebär en hel del indrivningsarbete för kronofogde-&lt;br&gt;myndigheterna. En skuldsaneringslag torde medföra att man kan göra&lt;br&gt;vissa samhällsekonomiska vinster genom att man sparar kostnader för&lt;br&gt;den s. k. rundgång det nuvarande indrivningsarbetet innebär beträf-&lt;br&gt;fande dessa gäldenärer. Om man antar att antalet ansökningar är&lt;br&gt;10 000 per år och att skuldsanering beviljas i 2 000 fall kan följande&lt;br&gt;uppskattning göras av denna besparing. Man kan anta att varje skuld-&lt;br&gt;saneringsfall medför att kronofogdemyndigheterna avlastas tio mål&lt;br&gt;om utmätning. Om dessa endast avser s.k. begränsad tillgångsunder-&lt;br&gt;sökning kan man beräkna besparingen till 9,2 mkr (2000x10x460 kr).&lt;br&gt;Siffran 460 kr per mål är hämtad från Riksrevisionsverket rapport&lt;br&gt;Grundavgift i allmänna mål m.m. hos kronofogdemyndigheterna. Mot&lt;br&gt;det nu sagda kan invändas att de berörda gäldenärema redan har&lt;br&gt;hunnit belasta indrivningsfunktionen hos kronofogdemyndigheterna&lt;br&gt;och att sökandena i enskilda mål fr.o.m. år 1993 betalar en grund-&lt;br&gt;avgift som i princip ger full kostnadstäckning. Å andra sidan kan man&lt;br&gt;förmoda att en skuldsanering innebär att gäldenären inte återkommer&lt;br&gt;som föremål för framtida indrivningsåtgärder. Dessutom är vissa av&lt;br&gt;de indrivningsmål som försvinner allmänna mål där det inte betalas&lt;br&gt;någon grundavgift, om denna inte kan tas ut hos gäldenären. Jag&lt;br&gt;föredrar att inte göra någon prognos vad det nu sagda kan innebära&lt;br&gt;i form av besparingar. Jag nöjer mig med att påpeka att det finns&lt;br&gt;besparingar att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att hamna i en ekonomisk kris kan jämföras med många andra stora&lt;br&gt;kriser i en persons liv. Kraftigt skuldsatta personer är överrepre-&lt;br&gt;senterade inom socialtjänsten och inom hälso- och sjukvården. En&lt;br&gt;skuldsaneringslag skulle kunna bidra till att samhällets kostnader för&lt;br&gt;olika slag av sociala insatser kan minskas i inte obetydlig omfattning.&lt;br&gt;En person som med hjälp av en skuldsaneringslag kan rehabiliteras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiskt kan också komma att belasta t.ex. sjukvården i mindre ut- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;sträckning. Även en minskning av kostnaderna för socialbidrag kan&lt;br&gt;förväntas med en skuldsaneringslag. Det är av förklarliga skäl svårt&lt;br&gt;att uppskatta till vilket belopp dessa besparingar kan tänkas uppgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala samhällsekonomiska besparingen i denna del kan trots&lt;br&gt;dessa svårigheter uppskattas till flera miljoner kronor. Minskningen&lt;br&gt;av kostnaderna för socialbidrag påverkas också av andra faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att införandet av en&lt;br&gt;skuldsaneringslag leder till samhällsekonomiska besparingar inom&lt;br&gt;olika områden och på skilda nivåer. På goda grunder kan antas att&lt;br&gt;dessa besparingar klart överstiger de kostnader för staten som är&lt;br&gt;förknippade med en skuldsaneringslag. Det är dock omöjligt att med&lt;br&gt;någon säkerhet uppskatta hur stora de samhällsekonomiska bespa-&lt;br&gt;ringarna kan komma att bli med en skuldsaneringslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den nya skuldsaneringslagen och övriga lagändringar bör tidigast&lt;br&gt;kunna träda i kraft den 1 juli 1994, vilket jag tidigare har berört (jfr&lt;br&gt;avsnitt 5). Några övergångsbestämmelser behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skuldsaneringslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-&lt;br&gt;fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1993:892) rörande ackord av statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott&lt;br&gt;av näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen 3, 4, 7 och 8 har upprättats i samråd med statsrådet Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;Laurén och förslagen 9, 10, 12 och 13 i samråd med statsrådet&lt;br&gt;Lundgren.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förslaget till skuldsaneringslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen föreslår att en ny lag benämns skuldsanerings-&lt;br&gt;lag. Termen skuldsanering förekommer inte i dag i svenskt lagspråk.&lt;br&gt;Det har emellertid ett egenvärde att införa en ny term för detta&lt;br&gt;institut. Det saknas också några lämpliga andra tänkbara benäm-&lt;br&gt;ningar. Termen skuldsaneringslag knyter också an till terminologin&lt;br&gt;som förekommer i våra nordiska grannländer. Den nya lagen har där-&lt;br&gt;för benämnts skuldsaneringslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skuldsanering enligt dennna lag avses sådan frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering som fastställs av kronofogdemyndigheten och tvingande&lt;br&gt;skuldsanering som beslutas av rätten. Kommunen skall inom ramen&lt;br&gt;för socialtjänsten eller på annat sätt lämna råd och anvisningar till&lt;br&gt;skuldsatta personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges i första meningen vad som avses med skuldsane-&lt;br&gt;ring enligt lagen. Skuldsanering är ett begrepp som förekommer i&lt;br&gt;flera sammanhang och som används i olika betydelser. I paragrafen&lt;br&gt;avgränsas vad som avses med skuldsanering enligt skuldsanerings-&lt;br&gt;lagen. Här framgår att skuldsanering enligt lagen kan vara frivillig&lt;br&gt;eller tvingande. Dessa två former av skuldsanering regleras vidare&lt;br&gt;särskilt i 18 - 20 §§ respektive 22 - 24 §§. Genom att det här talas&lt;br&gt;om skuldsanering enligt denna lag indikeras också att det kan finnas&lt;br&gt;former av skuldsanering som faller utanför lagen. Detta har behand-&lt;br&gt;lats i den allmänna motiveringen, bl.a. avsnitt 4.1 och 4.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivillig skuldsanering fastställs av kronofogdemyndigheten. Som&lt;br&gt;har framhållits i den allmänna motiveringen kan frivillig skuldsane-&lt;br&gt;ring ske utanför lagens ram. Sådan frivillig skuldsanering behandlas&lt;br&gt;inte i skuldsaneringslagen. Frivillig skuldsanering enligt skuldsane-&lt;br&gt;ringslagen bygger också på en överenskommelse mellan de inblanda-&lt;br&gt;de parterna, gäldenären och hans borgenärer. En överenskommelse&lt;br&gt;mellan dessa parter kan dock fastställas av kronofogdemyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom ett beslut. En skuldsanering som har fastställts enligt lagen får Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;samma rättsverkningar som en skuldsanering som har beslutats av&lt;br&gt;domstol enligt lagen. Bestämmelsen klargör att det är kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut att fastställa parternas överenskommelse som ut-&lt;br&gt;gör den frivilliga skuldsaneringen enligt lagen. Detta framgår vidare&lt;br&gt;av 20 §. Angående innebörden av detta och förutsättningarna i övrigt&lt;br&gt;hänvisas till specialmotiveringen till 20 § och den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen, avsnitt 4.5 och 4.7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvingande skuldsanering kommer till stånd genom ett beslut av&lt;br&gt;rätten (se 22 och 24 §). En tvingande skuldsanering är - i motsats till&lt;br&gt;den frivilliga - inte en uppgörelse mellan gäldenären och hans borge-&lt;br&gt;närer utan en skuldavveckling som sker genom domstols beslut.&lt;br&gt;Tvingande skuldsanering förutsätter inte att berörda borgenärer god-&lt;br&gt;tar att skuldsanering sker och inte heller att de godtar villkoren i&lt;br&gt;skuldsaneringsbeslutet. Borgenärernas inställning är alltså här - i&lt;br&gt;motsats till den frivilliga skuldsaneringen - formellt av underordnad&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges också i andra meningen att kommunerna, inom&lt;br&gt;ramen för socialtjänsten eller på annat sätt, har en skyldighet att bistå&lt;br&gt;enskilda som har skuldproblem med råd och anvisningar beträffande&lt;br&gt;budget- och skuldsaneringsfrågor. I paragrafen anges inte hur kom-&lt;br&gt;munerna skall organisera sin verksamhet med budgetrådgivnings-&lt;br&gt;frågor. Sådana frågor faller många gånger inom socialtjänstens an-&lt;br&gt;svarsområde, men inom många kommuner ingår budgetrådgivnings-&lt;br&gt;frågor också bland konsumentvägledningens arbetsuppgifter. Regle-&lt;br&gt;ringen i denna paragraf innebär, att den skyldighet för kommunerna&lt;br&gt;att sörja för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp&lt;br&gt;de behöver (jfr 3 § socialtjänstlagen) preciseras vad gäller privat-&lt;br&gt;ekonomisk rådgivning till skuldsatta personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis befrias från&lt;br&gt;ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsane-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.4&lt;br&gt;och 4.8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket finns en övergripande bestämmelse som anger vad&lt;br&gt;skuldsanering enligt lagen, såväl frivillig som tvingande sådan,&lt;br&gt;innebär. Bestämmelsen preciseras sedan i 8, 20, 24 och 26 §§. Av&lt;br&gt;bestämmelsen framgår att en skuldsanering enligt lagen endast berör&lt;br&gt;den sökande gäldenärens betalningsansvar och inte det betalnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar som kan åvila någon annan vid sidan av gäldenären, exempel- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;vis en borgensman (jfr 26 § andra stycket). Av bestämmelsen framgår&lt;br&gt;också att ett beslut om skuldsanering kan vara partiellt i den&lt;br&gt;meningen att gäldenären befrias från betalningsansvaret för samtliga&lt;br&gt;sina skulder enbart till en viss del. I princip kan en skuldsanering&lt;br&gt;däremot inte avse enbart vissa av de skulder som enligt 6 § omfattas&lt;br&gt;av skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vidare i andra stycket en erinran om att det&lt;br&gt;finns särskilda bestämmelser om ackord och konkurs, nämligen i&lt;br&gt;ackordslagen och konkurslagen. Regeln är nödvändig därför att även&lt;br&gt;dessa insolvensrättsliga institut kan sägas innebära ett slags &amp;quot;sane-&lt;br&gt;ring&amp;quot; av gäldenärens skuldsituation. Vad gäller vissa frågor i för-&lt;br&gt;hållande till konkurs, ackord och utmätning hänvisas också till&lt;br&gt;specialmotiveringen till 25 och 33 §§ och till den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen, avsnitt 4.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsanering enligt denna lag behöver hänsyn inte tas till&lt;br&gt;föreskrifter om eftergift eller nedsättning i annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär får utan hinder av föreskrifter i någon annan&lt;br&gt;författning godta ett förslag om skuldsanering enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke behöver vid prövning av en ansökan&lt;br&gt;om skuldsanering hänsyn inte tas till sådana föreskrifter i annan för-&lt;br&gt;fattning enligt vilka en fordran mot gäldenären kan efterges eller&lt;br&gt;sättas ned. Detta betyder att de eventuella hinder eller begränsningar&lt;br&gt;som kan följa av annan lagstiftning vad gäller nedsättning eller efter-&lt;br&gt;gift inte gäller i detta sammanhang. Skuldsaneringslagen reglerar med&lt;br&gt;andra ord exklusivt vad som skall gälla i ärenden om skuldsanering.&lt;br&gt;Regeln riktar sig i första hand till domstolen, som med stöd av denna&lt;br&gt;bestämmelse vid tvingande skuldsanering kan besluta om nedskriv-&lt;br&gt;ning av skulder oavsett vad som gäller för detta enligt andra för-&lt;br&gt;fattningar. Av regeln följer också att gäldenären och kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten inte behöver iaktta vad som kan vara föreskrivet om ned-&lt;br&gt;sättning och eftergift i andra författningar när förslaget om frivillig&lt;br&gt;skuldsanering upprättas (se 18 §). Detsamma gäller för kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten när den skall fastställa en frivillig skuldsanering och för&lt;br&gt;domstolen när den skall besluta om tvingande skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att en borgenär får medverka i en skuld-&lt;br&gt;sanering enligt lagen utan hinder av vad som kan vara föreskrivet i&lt;br&gt;någon annan författning. Detta gäller endast vid frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering enligt denna lag och inte vid annan frivillig skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarande bestämmelse är inte nödvändig för den tvingande Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skuldsaneringen. Vid tvingande skuldsanering saknar ju borgenärer-&lt;br&gt;nas, även de offentligas, inställning formellt sett betydelse (jfr 22 §&lt;br&gt;första stycket). Alla borgenärer avses med regeln, även om den först&lt;br&gt;och främst tar sikte på de borgenärer som företräder det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av denna paragraf är att såväl frivillig som tvingande&lt;br&gt;skuldsanering kan äga rum utan hinder av speciella eftergifts- och&lt;br&gt;nedsättningsregler. Det innebär t.ex. att företrädare för det allmänna&lt;br&gt;kan samtycka till en frivillig skuldsanering och till att det allmännas&lt;br&gt;fordran sätts ned även om förutsättningarna för nedsättning enligt&lt;br&gt;andra regler inte är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket &amp;quot;annan författning&amp;quot; avses alla slag av författningar&lt;br&gt;där bestämmelser finns som reglerar det allmännas ställning som bor-&lt;br&gt;genär. Det gäller t.ex. fordringar på skatter och avgifter (jfr avsnitt&lt;br&gt;4.6.2). Att det allmänna avseende fordringar på skatter och avgifter&lt;br&gt;kan delta i en frivillig skuldsanering anges uttryckligen genom det&lt;br&gt;föreslagna tillägget i 3 § tredje stycket lagen (1993:892) om ackord&lt;br&gt;rörande statliga fordringar m.m. Aven krav på återbetalning av stu-&lt;br&gt;dielån (jfr avsnitt 4.6.3) och på utgivna bidragsförskott (jfr avsnitt&lt;br&gt;4.6.4) omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras inte vilken myndighet som i ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsärende företräder det allmänna. Normalt är det inget problem att&lt;br&gt;fastställa detta, eftersom det regleras i annan ordning. Exemepelvis&lt;br&gt;företräds det allmänna av Centrala studiestödsnämnden (se studie-&lt;br&gt;stödslagen [1973:349]) vad avser eftergift m.m. av studielån och av&lt;br&gt;försäkringskassan vad gäller motsvarande frågor beträffande det&lt;br&gt;allmännas återkrav av utgivna bidragsförskott (se lagen [1964:143]&lt;br&gt;om bidragsförskott och lagen [1984:1095] om förlängt bidragsförskott&lt;br&gt;för studerande). Av den föreslagna ändringen i 2 § lagen (1993:892)&lt;br&gt;om ackord rörande statliga fordringar m.m. (avsnitt 9.11) framgår att&lt;br&gt;skattemyndigheten i det län där gäldenärens hemortskommun är be-&lt;br&gt;lägen företräder det allmänna när det gäller krav på skatt och avgift.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna villkor för skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i Sverige som&lt;br&gt;är fysisk person och inte är näringsidkare, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha&lt;br&gt;förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och eko-&lt;br&gt;nomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket anses ha hemvist i Sverige. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas skulder-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar&lt;br&gt;gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen&lt;br&gt;hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket&lt;br&gt;gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuld-&lt;br&gt;sanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats bl.a. i avsnitt 4.3 i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som till viss del har utformats i enlighet med Lag-&lt;br&gt;rådets förslag, anges de grundläggande villkoren som samtliga måste&lt;br&gt;vara uppfyllda för att skuldsanering skall kunna erhållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första styckets ingress anges vissa villkor beträffande gäldenärens&lt;br&gt;person som måste vara uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenären måste för det första ha hemvist i Sverige. Av para-&lt;br&gt;grafens andra stycke framgår att den som är folkbokförd i Sverige&lt;br&gt;skall anses ha hemvist här. Gäldenärens medborgarskap spelar i och&lt;br&gt;för sig inte någon roll för hans behörighet att ansöka om skuldsa-&lt;br&gt;nering. En fast anknytning till Sverige är emellertid nödvändig.&lt;br&gt;Därför föreskrivs här som ett formellt krav att gäldenären skall ha&lt;br&gt;hemvist i Sverige. Bortsett från detta formella krav kan anknytningen&lt;br&gt;till Sverige ha betydelse vid den allmänna skälighetsbedömningen en-&lt;br&gt;ligt punkten 2, vilket har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;br&gt;4.3.1 och 4.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver hemvistkravet anges i ingressen att skuldsanering endast får&lt;br&gt;medges en gäldenär som är fysisk person och som inte är närings-&lt;br&gt;idkare. Av lagtexten följer direkt att skuldsanering inte får beviljas&lt;br&gt;den som är näringsidkare. Gäldenären får alltså inte vara närings-&lt;br&gt;idkare när en skuldsanering fastställs enligt lagen. Vad som avses&lt;br&gt;med fysisk person är ingen svårighet att fastställa. Hur aktiebolag,&lt;br&gt;handelsbolag och andra juridiska personer skall klara uppkommande&lt;br&gt;betalningssvårigheter regleras inte alls i skuldsaneringslagen.&lt;br&gt;Begreppet fysisk person inbegriper emellertid såväl privatpersoner&lt;br&gt;som näringsidkare. Endast fysiska personer som inte är näringsidkare&lt;br&gt;kan komma i fråga för skuldsanering. Termen näringsidkare bör där-&lt;br&gt;vid fattas i vidsträckt mening och omfatta var och en som yrkes-&lt;br&gt;mässigt på hel- eller deltid driver någon verksamhet av ekonomisk&lt;br&gt;art. Denna bestämning av näringsidkarbegreppet förekommer i andra&lt;br&gt;sammanhang, vilket har utvecklats i den allmänna motiveringen, av-&lt;br&gt;snitt 4.3.1. Regeln om att näringsidkare inte skall kunna komma i&lt;br&gt;åtnjutande av skuldsanering enligt denna lag måste tillämpas strikt.&lt;br&gt;Inte ens personer som är näringsidkare på deltid eller i blygsam&lt;br&gt;omfattning kan komma i fråga för skuldsanering. Den närmare av-&lt;br&gt;gränsningen blir ytterst en fråga för rättstillämpningen att lösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fysisk person uppfyller kravet på att inte vara näringsidkare Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;är det dock inget som hindrar att hans skulder härrör från närings-&lt;br&gt;verksamhet som han tidigare har bedrivit. Skuldsanering enligt denna&lt;br&gt;lag står med andra ord öppen för före detta näringsidkare. Det för-&lt;br&gt;hållandet att en gäldenär är före detta näringsidkare kan få betydelse&lt;br&gt;vid den allmänna skälighetsprövningen enligt andra punkten, vilket&lt;br&gt;har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket första punkten anges ytterligare en grundläggande&lt;br&gt;förutsättning som måste vara uppfylld för att en ansökan om skulds-&lt;br&gt;anering skall kunna bifallas. Här finns ett kvalificerat insolvens-&lt;br&gt;rekvisit. För det första krävs att gäldenären är på obestånd. Obe-&lt;br&gt;ståndsbegreppet är detsamma som finns i 1 kap. 2 § konkurslagen.&lt;br&gt;För det andra krävs dessutom att gäldenärens obestånd kan förväntas&lt;br&gt;bestå under en längre tid. Det anges att gäldenären skall vara så&lt;br&gt;skuldsatt att han inte förmår att betala skulderna inom överskådlig&lt;br&gt;tid. Det kvalificerade insolvenskriteriet här utgår alltså från en mer&lt;br&gt;långsiktig prognos beträffande gäldenärens betalningsförmåga än&lt;br&gt;konkurslagens insolvensrekvisit. Det insolvenskriterium som gäller&lt;br&gt;vid skuldsanering är alltså detsamma som vid konkurs men med den&lt;br&gt;uttryckliga kvalifikationen att betalningsoförmågan skall förväntas&lt;br&gt;bestå under en längre tid. Det sist nämnda innebär att betalnings-&lt;br&gt;oförmågan kan antas vara - om än inte permanent - så bestående i ett&lt;br&gt;längre tidsperspektiv. I princip skall det inte vara möjligt att se att&lt;br&gt;betalningsoförmågan någonsin upphör. Rekvisitet har behandlats i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 4.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket andra punkten anges nästa led i prövningen. Först&lt;br&gt;om det kan slås fast att förutsättningarna enligt de båda föregående&lt;br&gt;punkterna är uppfyllda finns det anledning att gå in på detta tredje&lt;br&gt;led, nämligen att det är skäligt att bifalla ansökan med hänsyn till&lt;br&gt;gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Det är alltså&lt;br&gt;här fråga om en allmän skälighetsbedömning. Att skälighetsbedöm-&lt;br&gt;ningen skall vara allmän betyder att hänsyn såväl kan som skall tas&lt;br&gt;till alla omständigheter som kronofogdemyndigheten eller rätten&lt;br&gt;finner relevanta. Detta har ingående berörts i den allmänna mo-&lt;br&gt;tiveringen, avsnitt 4.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att den som är folkbokförd i Sverige skall&lt;br&gt;anses ha hemvist här i riket. Det framgår av första punkten att det är&lt;br&gt;ett krav för att erhålla skuldsanering att gäldenären har hemvist här&lt;br&gt;i Sverige. Innebörden av legaldefinitionen i detta stycke är att detta&lt;br&gt;krav är uppfyllt om gäldenären är folkbokförd här. Folkbokföringen&lt;br&gt;saknar dock betydelse för valet av forum, se 9 och 21 §§. I 10 §&lt;br&gt;första stycket 1 anges att gäldenären i sin ansökan skall lämna uppgift&lt;br&gt;om att han har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det tredje stycket räknas vissa omständigheter upp som särskilt Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skall beaktas vid den allmänna skälighetsbedömningen enligt första&lt;br&gt;stycket 2. Den allmänna skälighetsbedömningen och de särskilda om-&lt;br&gt;ständigheterna som anges i detta stycke har behandlats utförligt i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 4.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förutsättningar som ställs upp i denna paragraf gäller generellt.&lt;br&gt;Det innebär att dessa förutsättningar måste vara uppfyllda vid såväl&lt;br&gt;frivillig som tvingande skuldsanering enligt lagen. I 12 § anges&lt;br&gt;förutsättningarna för kronofogdemyndigheten att under olika skeden&lt;br&gt;av handläggningen av ett skuldsaneringsärende avslå en ansökan.&lt;br&gt;Motsvarande regel för rättens prövning finns i 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gäldenär som är ålagd näringsförbud enligt lagen (1986:436) om&lt;br&gt;näringsförbud får inte beviljas skuldsanering. Detsamma gäller en&lt;br&gt;gäldenär som tidigare beviljats skuldsanering, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande gruppen före detta näringsidkare innehåller denna para-&lt;br&gt;graf en inskränkning av möjligheten att erhålla skuldsanering. Är&lt;br&gt;gäldenären ålagd näringsförbud får skuldsanering inte medges. Det&lt;br&gt;spelar därvid inte någon roll hur lång tid näringsförbudet avser (jfr&lt;br&gt;5 § lagen [1986:436] om näringsförbud). Någon generell inskränk-&lt;br&gt;ning av möjligheterna att erhålla skuldsanering gäller däremot inte för&lt;br&gt;en gäldenär som dömts för brott utan att ha meddelats näringsförbud,&lt;br&gt;vilket har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs vidare att en gäldenär som tidigare har&lt;br&gt;erhållit skuldsanering som huvudregel inte skall kunna erhålla sådan&lt;br&gt;en gång till. En gäldenär skall med andra ord kunna erhålla skuldsa-&lt;br&gt;nering endast en gång under sin livstid. Denna regel är dock inte helt&lt;br&gt;undantagslös. Det kan förekomma speciella undantagssituationer där&lt;br&gt;det trots allt framstår som godtagbart att en gäldenär erhåller skuld-&lt;br&gt;sanering en andra gång. För detta krävs dock synnerliga skäl.&lt;br&gt;Tillämpningen av detta undantag förutsätts bli mycket restriktiv. Ett&lt;br&gt;exempel kan vara att en person i yngre år har erhållit skuldsanering&lt;br&gt;och sedan efter lång tid ånyo hamnar i en långvarig obeståndssitua-&lt;br&gt;tion, t.ex. på grund av allvarlig sjukdom, förtidspensionering eller&lt;br&gt;långvarig arbetslöshet. Vid en prövning som föregår ett andra beslut&lt;br&gt;om skuldsanering bör särskild vikt läggas vid huruvida gäldenären&lt;br&gt;har uppfyllt sina förpliktelser enligt det tidigare skuldsanerings-&lt;br&gt;beslutet. Av 10 § första stycket 5 framgår att gäldenären i sin&lt;br&gt;ansökan skall lämna sådana uppgifter som är av betydelse för pröv-&lt;br&gt;ningen av skuldsaneringsfrågan. En viktig sådan uppgift är givetvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om han redan tidigare har erhållit skuldsanering. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skulderna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i denna lag,&lt;br&gt;alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före&lt;br&gt;den dag då beslut meddelas enligt 13 § andra stycket att inleda skuld-&lt;br&gt;sanering. Skuldsanering medför att rätten till ränta på en sådan&lt;br&gt;fordran bortfaller för tiden efter nämnda dag. Skuldsaneringen får&lt;br&gt;dock inskränkas till att avse de fordringar som har uppkommit före&lt;br&gt;viss tidigare dag, om det är skäligt med hänsyn till omständigheterna&lt;br&gt;vid skuldernas uppkomst eller andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsaneringen får bestämmas att en fordran som avses i första&lt;br&gt;stycket och som är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd&lt;br&gt;eller inte är förfallen till betalning, inte skall omfattas av skuld-&lt;br&gt;saneringen. I fråga om en sådan fordran får borgenären utan hinder&lt;br&gt;av föreskrifter i annan författning bevilja anstånd med betalningen&lt;br&gt;under den tid betalningsplanen enligt 8 § löper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering omfattar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fordran på familjerättsliga underhåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en fordran för vilken borgenären har panträtt eller annan för-&lt;br&gt;månsrätt enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979) eller reten-&lt;br&gt;tionsrätt, till den del säkerheten förslår till betalning av fordran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en fordran för vilken borgenären, innan beslut om att inleda&lt;br&gt;skuldsanering har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 § förmåns-&lt;br&gt;rättslagen, såvitt avser egendom som har tagits i anspråk vid verk-&lt;br&gt;ställigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en fordran som inte är förfallen till betalning och som är&lt;br&gt;beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en fordran som är tvistig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket 1 gäller inte när försäkringskassan&lt;br&gt;eller ett utländskt offentligt organ inträtt i den underhållsberättigades&lt;br&gt;rätt till underhållsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats delvis i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag, innehåller regler om vilka fordringar som omfattas av ett beslut&lt;br&gt;om skuldsanering och har behandlats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 4.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första meningen anger som huvudregel att en skuldsa-&lt;br&gt;nering omfattar alla gäldenärens penningskulder, som har uppkommit&lt;br&gt;före kronofogdemyndighetens beslut enligt 13 § andra stycket att&lt;br&gt;inleda skuldsanering, om det inte föreskrivs något annat i skuldsa-&lt;br&gt;neringslagen. Från denna huvudregel finns i tredje meningen ett&lt;br&gt;undantag om att kronofogdemyndigheten eller rätten kan bestämma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en skuldsanering i ett givet fall skall omfatta endast de skulder Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;som har uppkommit före en viss tidigare dag. Ett exempel när denna&lt;br&gt;möjlighet kan användas är när en konkurs beträffande gäldenären har&lt;br&gt;avslutats kort tid innan han har ansökt om skuldsanering. I ett sådant&lt;br&gt;fall kan fristdagen i konkursen i vissa fall vara lämplig som fristdag&lt;br&gt;även i skuldsaneringsförfarandet. Något särskiljande av skulderna på&lt;br&gt;annan grund än den här angivna är inte tillåtet enligt denna paragraf,&lt;br&gt;utöver vad som kan följa av andra stycket. Det saknas alltså möjlighet&lt;br&gt;att exempelvis besluta om totalt bortfall av äldre skulder och dess-&lt;br&gt;utom nedskrivning av nyare skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln knyter an till tidpunkten då kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;beslutar att skuldsanering skall inledas (13 § andra stycket). Även&lt;br&gt;skulder som har uppkommit efter det att gäldenären har ansökt om&lt;br&gt;skuldsanering men innan kronofogdemyndigheten har förordnat om&lt;br&gt;att skuldsanering skall inledas omfattas alltså av skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som har utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.1, får vanliga civilrättsliga regler tillämpas beträffande frågor om&lt;br&gt;vid vilken tidpunkt en privaträttslig fordran har uppkommit. Beträf-&lt;br&gt;fande offentligrättsliga fordringar gäller samma regel som för privat-&lt;br&gt;rättsliga fordringar, dvs. fordringarna skall ha uppkommit före den&lt;br&gt;kritiska tidpunkten för att kunna omfattas av ett beslut om skuldsa-&lt;br&gt;nering (avsnitt 4.6.2). Det får ankomma på rättstillämpningen att&lt;br&gt;precisera vad detta krav kan få för betydelse för olika slag av&lt;br&gt;fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen anges vad som gäller i fråga om ränta på en&lt;br&gt;fordran som omfattas av en skuldsanering. Enligt lydelsen bortfaller&lt;br&gt;rätten till ränta på en fordran för tiden efter den dag då det enligt&lt;br&gt;13 § andra stycket har förordnats om att skuldsanering skall inledas.&lt;br&gt;Detta innebär omvänt att en borgenär i skuldsaneringsärendet på sin&lt;br&gt;fordran har rätt till ränta som belöper på tiden fram till dagen för&lt;br&gt;beslutet enligt 13 § andra stycket. Borgenärens rätt till ränta är&lt;br&gt;givetvis beroende av att han enligt civilrättsliga regler är berättigad&lt;br&gt;att tillgodogöra sig ränta på sin fordran. Om det inledda skuldsane-&lt;br&gt;ringsförfarandet inte leder till ett beslut om skuldsanering påverkar&lt;br&gt;denna paragraf inte borgenärens rätt att tillgodogöra sig ränta. Regeln&lt;br&gt;är alltså enbart tillämplig i de fall en skuldsanering nås, vilket också&lt;br&gt;framgår av ordalydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket första meningen finns en bestämmelse som tar sikte&lt;br&gt;på fordringar som är beroende av villkor, fordringar som ännu inte&lt;br&gt;är till beloppet fastställda och fordringar som inte har förfallit till&lt;br&gt;betalning. Vad som skall gälla för sådana fordringar får kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten eller rätten bestämma i varje enskilt fall. Bestämmelsen&lt;br&gt;har kommenterats i huvudsakligen avsnitt 4.6.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på fordringar som är beroende av villkor kan nämnas Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;vissa borgensåtaganden. Hur sådana fordringar bör behandlas har&lt;br&gt;berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.6.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på fordringar som inte är fastställda till beloppet kan&lt;br&gt;nämnas skadeståndsfordringar.' I den allmänna motiveringen har be-&lt;br&gt;rörts att det ofta är anledning att bestämma att sådana fordringar inte&lt;br&gt;skall omfattas av skuldsaneringen. Det gäller i vart fall om det råder&lt;br&gt;en mer betydande osäkerhet om till vilket belopp fordringen kan&lt;br&gt;komma att uppgå till eller om det är osäkert när den kan komma att&lt;br&gt;slutligt fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar som ännu inte är förfallna kan vara exempelvis&lt;br&gt;fordringar på återbetalning av statligt studielån. Dessa typer av&lt;br&gt;fordringar kan ofta ha uppkommit långt tillbaka i tiden. Förpliktelsen&lt;br&gt;är dock utformad så att fordringen förfaller i olika poster, varav flera&lt;br&gt;poster vid tidpunkten för inledandet av skuldsanering ännu inte har&lt;br&gt;förfallit. Enligt huvudregeln i 6 § första stycket omfattas sådana&lt;br&gt;fordringar av ett beslut om skuldsanering om det inte bestäms annor-&lt;br&gt;lunda. Poster som redan är förfallna då skuldsaneringsförfarandet&lt;br&gt;inleds behandlas givetvis enligt huvudregeln, dvs. de omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen. För poster som förfaller i framtiden får det med&lt;br&gt;stöd av regeln i detta stycke bestämmas att dessa inte skall omfattas.&lt;br&gt;Det krävs alltså ett uttryckligt ställningstagande i det enskilda fallet&lt;br&gt;för att en fordran som avses i detta stycke skall falla utanför skuld-&lt;br&gt;saneringen. I annat fall omfattas även dessa fordringar utan några&lt;br&gt;begränsningar av skuldsaneringen (jfr specialmotiveringen till 8 §&lt;br&gt;första stycket första punkten). För återbetalning av statliga studielån&lt;br&gt;skall det regelmässigt bestämmas att dessa poster inte skall omfattas&lt;br&gt;av skuldsaneringen, vilket har utvecklats i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen, avsnitt 4.6.3. Där har också berörts att hänsyn måste tas till&lt;br&gt;detta när gäldenärens förbehållsbelopp fastställs (se vidare special-&lt;br&gt;motiveringen till 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bestämmelsen i andra stycket inte utnyttjas till att bestämma att&lt;br&gt;en viss fordran inte skall omfattas av en skuldsanering får det bl.a.&lt;br&gt;den konsekvensen att borgenären inte kan använda sin icke-förfallna&lt;br&gt;fordran till kvittning mot en fordran gäldenären har på honom. I&lt;br&gt;skuldsaneringslagen finns alltså inte någon motsvarighet till reglerna&lt;br&gt;om kvittning i 5 kap. konkurslagen och 20 § ackordslagen. Skälen&lt;br&gt;härför har utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.6.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket kan också tänkas bli aktuell när det&lt;br&gt;gäller skattefordringar som inte är till beloppet fastställda eller inte&lt;br&gt;har förfallit till betalning vid tidpunkten för skuldsaneringens in-&lt;br&gt;ledande (se avsnitt 4.6.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket andra meningen finns en regel som möjliggör för en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borgenär att bevilja anstånd med betalningen av en fordran när det Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;med stöd av detta stycke har bestämts att den inte skall omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen. Regeln riktar sig först och främst till offentliga&lt;br&gt;borgenärer bl.a. de studiesociala myndigheterna som med stöd av&lt;br&gt;denna bestämmelse kan bevilja anstånd med betalningen av studielån&lt;br&gt;under den tid betalningsplanen löper i de fall det har bestämts att&lt;br&gt;återbetalningen av studielån som förfaller i framtiden inte skall&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen (se avsnitt 4.6.3). Det är alltså helt och&lt;br&gt;hållet i den aktuella borgenärens hand att bestämma om anstånd skall&lt;br&gt;beviljas i dessa fall. Gäldenären och kronofogdemyndigheten bör&lt;br&gt;dock under förfarandet ta kontakt med en borgenär vars fordran faller&lt;br&gt;under regeln i andra stycket första meningen för att efterhöra om och&lt;br&gt;under vilka förutsättningar anstånd kan komma att beviljas. För att&lt;br&gt;kunna upprätta ett ändamålsenligt förslag till betalningsplan bör&lt;br&gt;gäldenären och kronofogdemyndigheten skaffa sig en uppfattning om&lt;br&gt;det kan bli aktuellt med anstånd i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket gäller ett antal undantag från huvudregeln i&lt;br&gt;första stycket. Här anges alltså vilka fordringar som inte omfattas av&lt;br&gt;en skuldsanering. Till skillnad mot regeln i andra stycket ger reglerna&lt;br&gt;i detta stycke inte något utrymme för att i det enskilda fallet bestäm-&lt;br&gt;ma om fordringen skall omfattas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första punkten anges att en skuldsanering inte omfattar fordringar&lt;br&gt;på familjerättsliga underhållsbidrag. Det som avses är främst under-&lt;br&gt;hållsbidrag enligt äktenskapsbalken eller föräldrabalken, oavsett om&lt;br&gt;sådant underhåll utgår på grund av dom eller avtal. Men ordalydelsen&lt;br&gt;medför att fordringar på familjerättsliga underhållsbidrag över huvud&lt;br&gt;taget inte omfattas av en skuldsanering. Detta innebär exempelvis att&lt;br&gt;fordringar som en underhållsberättigad har på underhållsbidrag enligt&lt;br&gt;utländsk familjerättslig lagstiftning inte omfattas av en skuldsanering.&lt;br&gt;Det sagda gäller sådana fordringar över huvud taget, dvs. oavsett om&lt;br&gt;de är förfallna eller inte. Skälen för detta undantag har redovisats i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen 4.6.4. Försäkringskassans fordringar av-&lt;br&gt;seende utgivna bidragsförskott omfattas däremot, vilket framgår av&lt;br&gt;sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra punkten omfattar en skuldsanering inte sådan fordran&lt;br&gt;som är förenad med panträtt. All panträtt, såväl i fast som lös egen-&lt;br&gt;dom, omfattas av regeln. Det är emellertid endast till den del panten&lt;br&gt;förslår till betalning av fordringen som fordringen hålls utanför&lt;br&gt;skuldsaneringsförfarandet. Av paragrafen framgår också att övriga&lt;br&gt;fordringar som är förenade med förmånsrätt enligt 6 eller 7 §&lt;br&gt;förmånsrättslagen, liksom fordringar förenade med retentionsrätt, i&lt;br&gt;detta hänseende jämställs med panträtt. Pantborgenärs eventuella&lt;br&gt;restfordran, dvs. den del av borgenärens fordran som överstiger vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pantsäkerheten har inbringat eller kommer att inbringa vid en försälj- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ning omfattas i princip alltid av en skuldsanering. En pant bör alltid&lt;br&gt;realiseras innan skuldsaneringsförfarandet inleds eller i samband med&lt;br&gt;inledandet. Om så har skett är det inga svårigheter i de fall&lt;br&gt;fordringen överstiger pantvärdet, att avgöra hur stor del av fordran&lt;br&gt;som omfattas av skuldsaneringen och hur stor del som inte omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon realisation inte har skett får panten värderas och utifrån&lt;br&gt;det får det bestämmas hur stor del av fordan som omfattas av skuld-&lt;br&gt;saneringen och hur stor en eventuell restfordran är. Den senare om-&lt;br&gt;fattas i princip alltid av skuldsaneringen enligt huvudregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är endast då panten också utgör gäldenärens bostad som det i&lt;br&gt;vissa fall kan finnas anledning att låta gäldenären behålla den&lt;br&gt;pantsatta egendomen. Detta har berörts i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 4.6.5. Även i dessa fall måste man, om fordringen överstiger&lt;br&gt;pantvärdet, på något sätt bestämma hur stor den del av fordran skall&lt;br&gt;anses vara som omfattas av skuldsaneringen. Detta kan göras med&lt;br&gt;ledning av värderingsintyg. Enligt allmänna bevisbörderegler är det&lt;br&gt;vid en tvingande skuldsanering i sista hand den borgenär som gör&lt;br&gt;gällande en fordran med pantsäkerhet som har att visa till vilket&lt;br&gt;belopp panten förslår. Givetvis svarar panten efter en skuldsanering&lt;br&gt;för det återstående fordringsbeloppet. Den eventuella restfordran som&lt;br&gt;man på sådant sätt kan fa fram omfattas i princip alltid av skuld-&lt;br&gt;saneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje punkten anges, att om en borgenär före kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut att inleda skuldsanering har fått förmånsrätt enligt 8 §&lt;br&gt;förmånsrättslagen för sin fordran till följd av utmätning eller&lt;br&gt;betalningssäkring, inte heller denna fordran skall omfattas av ett&lt;br&gt;skuldsaneringsbeslut, såvitt avser egendom som har tagits i anspråk&lt;br&gt;vid verkställigheten. Denna regel är parallell till regeln i andra&lt;br&gt;punkten. Undantaget avser alltså enbart fordringar för vilka verk-&lt;br&gt;ställighet rent faktiskt har skett, såtillvida att viss egendom skall ha&lt;br&gt;omhändertagits. Själva beslutet om utmätning grundar inte någon&lt;br&gt;undantagsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde punkten omfattas inte fordringar, som är beroende av&lt;br&gt;att borgenären tillhandahåller gäldenären en motprestation även i&lt;br&gt;framtiden, av en skuldsanering. Detta gäller till den del fordran inte&lt;br&gt;är förfallen till betalning. Förfallen del av en sådan fordran omfattas&lt;br&gt;däremot av skuldsaneringen enligt huvudregeln. Skälen för detta un-&lt;br&gt;dantag har redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.6.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt femte punkten omfattar en skuldsanering inte tvistiga&lt;br&gt;fordringar. Det innebär att en fordran som gäldenären bestrider inte&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen oavsett på vilken grund den bestrids.&lt;br&gt;Skälen härför har utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.10. Det ankommer alltså inte på kronofogdemyndigheten eller Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;rätten att fastställa huruvida det föreligger ett fordringsförhållande.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten eller rätten skall inte heller i ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsärende avgöra frågor om innehållet i en förpliktelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall gäldenären bestrider ett krav och gör en motfordran gällan-&lt;br&gt;de får det avgöras enligt civilrättsliga regler om den är kvittningsgill.&lt;br&gt;Någon särskild reglering härav görs alltså inte inom ramen för skuld-&lt;br&gt;saneringsförfarandet (se den allmänna motiveringen, avsnitt 4.6.10&lt;br&gt;och jfr vad som har anförts beträffande kvittning i övrigt i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen, avsnitt 4.4 och 4.6.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket framgår att undantaget i tredje stycket första&lt;br&gt;punkten för familjerättsliga underhållsbidrag inte gäller för ett&lt;br&gt;offentligt organ som har inträtt i den underhållsberättigades rätt till&lt;br&gt;underhållsbidrag. Härmed avses främst försäkringskassans regress-&lt;br&gt;krav enligt 15 § lagen (1964:143) om bidragsförskott eller&lt;br&gt;12 § lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.&lt;br&gt;Ordalydelsen innebär att dessutom motsvarande fordringar som görs&lt;br&gt;gällande av ett utländskt offentligt organ innefattas. Dessa fordringar&lt;br&gt;omfattas alltså av en skuldsanering enligt huvudregeln i första&lt;br&gt;stycket. Detta berör emellertid inte eventuella framtida regresskrav.&lt;br&gt;Skälen för detta har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;br&gt;4.6.4.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehållet i en skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla fordringar som enligt 6 § omfattas av skuldsaneringen har lika&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fordran ges sämre rätt, om borgenären samtycker eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en borgenär vars fordran är på mindre belopp ges full betalning,&lt;br&gt;om det är skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna och öv-&lt;br&gt;riga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 26 § föreskrivs vad som skall gälla i fråga om fordringar som inte&lt;br&gt;har anmälts i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket slås grundsatsen fast att alla fordringar som enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § omfattas av skuldsaneringen har lika rätt vid den. Detta gäller&lt;br&gt;såväl vid tvingande som frivillig skuldsanering enligt lagen. Denna&lt;br&gt;likabehandlingsprincip har redovisats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;bl.a. avsnitt 4.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från huvudregeln i första stycket ges i andra stycket möjligheter till&lt;br&gt;vissa undantag. Dessa undantag har behandlats i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen, avsnitt 4.6.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första punkten i andra stycket klargörs att en fordran kan ges Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;sämre rätt om borgenären samtycker till det. Det krävs alltså ett ut-&lt;br&gt;tryckligt samtycke från den berörde borgenären enligt denna punkt.&lt;br&gt;Det är inte tillräckligt att borgenären underlåter att höra av sig (jfr&lt;br&gt;20 § andra stycket) för att tillämpa denna undantagsregel. Det är&lt;br&gt;inget som hindrar att kronofogdemyndigheten eller rätten tar initiativ&lt;br&gt;till tillämpning av denna punkt. Ett sådant initiativ riktat till en viss&lt;br&gt;borgenär faller innanför ramen för den allmänna utredningsskyldighet&lt;br&gt;som åvilar kronofogdemyndigheten respektive rätten. Ett fall då så-&lt;br&gt;dant initiativ kan vara tänkbart att ta är när behovet av skuldsanering&lt;br&gt;är uppenbart men där det råder tveksamhet om huruvida gäldenären&lt;br&gt;verkligen klarar av följderna av ett tänkt skuldsaneringsbeslut och&lt;br&gt;man genom avsteg från likabehandlingsprincipen uppnår att gälde-&lt;br&gt;nären får bättre förutsättningar att klara av att rätta sig efter beslutet.&lt;br&gt;Det är dock borgenären som har det avgörande inflytandet över re-&lt;br&gt;gelns tillämpning, och det även vid tvingande skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra punkten i andra stycket föreskrivs att kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten eller rätten kan bestämma att borgenärer med en fordran som&lt;br&gt;inte överstiger ett visst mindre belopp kan ges full utdelning i skuld-&lt;br&gt;saneringsärendet trots att andra borgenärer får vidkännas nedskriv-&lt;br&gt;ning av sina fordringar. Härmed avses fall då det i skuldsanerings-&lt;br&gt;ärendet förekommer &amp;quot;småfordringar&amp;quot;. För att dessa skall kunna få&lt;br&gt;full utdelning i skuldsaneringsärendet skall det vara frågan om&lt;br&gt;verkligen små fordringar. Fordringarna skall dels vara små i förhål-&lt;br&gt;lande till övriga fordringar i ärendet och dels små även absolut sett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket erinras genom en hänvisning till 26 § om att de&lt;br&gt;fordringar som inte har anmälts i ärendet drabbas av total preklusion,&lt;br&gt;dvs. sådana fordringar kan inte längre göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en skuldsanering skall bestämmas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka fordringar som enligt 6 § skall omfattas av skuldsaneringen&lt;br&gt;och vad som enligt 7 § skall gälla för dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vilket belopp som skall fördelas mellan borgenärerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp av&lt;br&gt;varje borgenärs fordran skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som avses i första stycket 2 skall bestämmas så att skuld-&lt;br&gt;saneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och in-&lt;br&gt;komster efter avdrag för vad som skall förbehållas gäldenären för&lt;br&gt;hans och hans familjs försörjning. Därvid skall bestämmelserna i&lt;br&gt;15 kap. 6 a § utsökningsbalken om förbehållsbelopp vara vägledande.&lt;br&gt;Vid skuldsaneringen får bestämmas att förbehåll även skall göras för&lt;br&gt;betalning av en fordran som, enligt 6 § tredje stycket eller beslut som&lt;br&gt;fattas med stöd av 6 &amp;nbsp;§ andra stycket, inte omfattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldsaneringen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fördelningen enligt första stycket 2 skall framgå hur stor pro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centandel av fordringarnas belopp som skall kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den betalningsplan som skall bestämmas enligt första stycket 3 skall&lt;br&gt;löpa under fem år, om det inte finns särskilda skäl att bestämma en&lt;br&gt;längre eller kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har&lt;br&gt;utförligt behandlats i den allmänna motiveringen, särskilt avsnitt 4.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke räknas i tre olika punkter upp vad som&lt;br&gt;skall bestämmas i en skuldsanering. Detta gäller såväl en frivillig (se&lt;br&gt;20 §) som en tvingande (se 24 §) skuldsanering. Av 18 § följer att de&lt;br&gt;uppgifter som anges i denna paragraf skall framgå redan av det för-&lt;br&gt;slag till skuldsanering som skall upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första punkten skall anges vilka fordringar som enligt 6 §&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen. Vilka kända fordringar som omfattas&lt;br&gt;måste alltså räknas upp i förslaget. Det skall också anges vad som&lt;br&gt;enligt 7 § skall gälla för de fordringar som omfattas av skuldsane-&lt;br&gt;ringen. Det innebär att det skall i beslutet anges för vilka fordringar&lt;br&gt;likabehandlingsprincipen tillämpas och för vilka fordringar något av&lt;br&gt;undantagen i 7 § andra stycket tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det fordringar av det slag som avses i 6 § tredje stycket skall&lt;br&gt;det av skuldsaneringen framgå att dessa helt eller delvis faller utanför&lt;br&gt;skuldsaneringen, även om det inte är någon förutsättning att detta ut-&lt;br&gt;tryckligen anges i skuldsaneringen för att de materiella reglerna i 6 §&lt;br&gt;tredje stycket skall gälla. Om en fordran som faller under 6 § andra&lt;br&gt;stycket förekommer bland fordringarna mot gäldenären måste det vid&lt;br&gt;skuldsaneringen anges om en sådan fordran skall omfattas eller inte&lt;br&gt;av skuldsaneringen. I skuldsaneringen skall det alltså uttryckligen tas&lt;br&gt;ställning till denna fråga. Om det beträffande en sådan fordran inte&lt;br&gt;klart skulle anges att den inte omfattas innebär det att fordringen&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra punkten skall det anges vilket belopp som skall för-&lt;br&gt;delas mellan borgenärerna. Gäldenären bör i regel inte ha några till-&lt;br&gt;gångar att fördela mellan borgenärerna. Eventuella mer värdefulla&lt;br&gt;tillgångar bör redan vara realiserade när gäldenären ansöker om&lt;br&gt;skuldsanering. I praktiken är det endast frågan om att fördela&lt;br&gt;gäldenärens framtida inkomster, efter avdrag för förbehållsbeloppet,&lt;br&gt;mellan borgenärerna enligt vad som följer av 7 §. Det skall alltså&lt;br&gt;räknas fram ett s.k. betalningsutrymme, dvs. i praktiken hur stor del&lt;br&gt;av gäldenärens framtida inkomster som skall betalas till borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall beloppet enligt första stycket andra&lt;br&gt;punkten bestämmas så att avdrag först görs för vad som skall för-&lt;br&gt;behållas gäldenären för hans och hans familjs försörjning. Därvid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall reglerna i 15 kap. 6 a § utsökningsbalken vara vägledande i Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tillämpliga delar. Dessa regler är dock inte absolut bindande. Det&lt;br&gt;skall i en skuldsanering vara möjligt att hantera även denna fråga&lt;br&gt;med ett visst mått av flexibilitet. När det gäller vanliga levnads-&lt;br&gt;kostnader som mat och liknande hushållsutgifter finns det sällan&lt;br&gt;anledning att frångå de schabloner som följer av regeln i utsök-&lt;br&gt;ningsbalken. I den allmänna motiveringen, avsnitt 4.6.5 har berörts&lt;br&gt;att det däremot i vissa fall kan finnas skäl att frångå schablonen&lt;br&gt;avseende bostadskostnader. Det avser främst de fall där gäldenären&lt;br&gt;bör få bo kvar i sin ägda bostad. Det kan emellertid inte komma i&lt;br&gt;fråga att avvika från schablonen i någon vidare mån. Beträffande be-&lt;br&gt;talning av skatt och av underhållsbidrag innebär detta att gäldenären&lt;br&gt;i princip får förbehålla sig vad han faktiskt skall betala. I den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 4.6.3, har utvecklats att det för de där&lt;br&gt;behandlade skulderna regelmässigt med stöd av regeln i 6 § andra&lt;br&gt;stycket bör bestämmas att de inte skall omfattas av skuldsaneringen.&lt;br&gt;Gäldenären måste då få förbehålla sig ett belopp för betalningen av&lt;br&gt;sådana skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock inte något absolut krav att betalningsutrymme ges för&lt;br&gt;fordringar som avses i andra stycket. I många fall torde fordringar&lt;br&gt;som nu avses vara sådana som inte kommer att aktualiseras under&lt;br&gt;betalningsperioden. Givetvis skall de i så fall inte ges något betal-&lt;br&gt;ningsutrymme. I vissa fall, som exempelvis framtida studielånsbe-&lt;br&gt;talningar, är det regelmässigt tvärtom så att de helt klart kommer att&lt;br&gt;behöva ges utrymme för betalningar under betalningsperioden i de&lt;br&gt;fall det bestäms att de inte skall omfattas av skuldsaneringen. Det är&lt;br&gt;endast till fordringar av den klara karaktären som hänsyn bör tas när&lt;br&gt;beloppet enligt första stycket andra punkten skall bestämmas. Om den&lt;br&gt;aktuelle borgenären beviljar anstånd med betalningen enligt 6 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen skall naturligtvis inget belopp förbehållas&lt;br&gt;gäldenären. Annorlunda kan det förhålla det sig med betalningen av&lt;br&gt;skulder som enligt 6 § tredje stycket inte omfattas av skuldsane-&lt;br&gt;ringen. Beträffande vissa sådana fordringar måste gäldenären alltid&lt;br&gt;få förbehålla sig ett belopp för betalning av dem. Det gäller exempel-&lt;br&gt;vis betalning av familjerättsliga underhållsbidrag. I de fall det&lt;br&gt;förekommer en fordran som faller under 6 § tredje stycket 4 skall en&lt;br&gt;sådan regelmässigt också beaktas när beloppet enligt första stycket 2&lt;br&gt;skall bestämmas. Däremot bör gäldenären aldrig få förbehålla sig nå-&lt;br&gt;got belopp för betalning av tvistiga fordringar (6 § tredje stycket 5).&lt;br&gt;När det gäller fordringar som faller under 6 § tredje stycket 2 och 3,&lt;br&gt;skall dessa betalas av säkerheten. Något förbehåll för betalning av&lt;br&gt;sådana fordringar aktualiseras då inte. Endast i de fall man valt att&lt;br&gt;låta gäldenären bo kvar i sin ägda bostad kan det bli aktuellt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbehålla gäldenären ett belopp för betalning av den del av pant- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;fordringen till vilken säkerheten förslår (se avsnitt 4.6.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket följer att det för varje fordran som omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen skall anges hur stor procentandel av det belopp som&lt;br&gt;annars skulle ha betalats som skall betalas inom ramen för skuldsane-&lt;br&gt;ringen. Det som här skall anges är alltså hur mycket som gäldenären&lt;br&gt;totalt skall betala av varje fordran som omfattas av skuldsaneringen.&lt;br&gt;Är den totala skuldbördan av de fordringar som omfattas av skuldsa-&lt;br&gt;neringen på 750 000 kr och kan gäldenären betala 2 500 kr i måna-&lt;br&gt;den under fem år innebär det att betalningsutrymmet är 150 000 kr,&lt;br&gt;dvs. gäldenären kan då betala 20 procent av fordringarnas belopp.&lt;br&gt;Om samtliga fordringar omfattas av likabehandlingsprincipen enligt&lt;br&gt;7 § första stycket innebär det att varje fordran också skall betalas&lt;br&gt;med 20 procent. Nedsättningsprocenten är då 80. Det bör i skuldsa-&lt;br&gt;neringen erinras om att det gäldenären skall betala inte löper med&lt;br&gt;ränta (se 6 § första stycket andra meningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de fordringar som omfattas av någon av undantagsreglerna i&lt;br&gt;7 § andra stycket bör för det första anges vilken undantagsregel som&lt;br&gt;har tillämpats och vad den har medfört i varje enskilt fall. I de fall&lt;br&gt;7 § andra stycket 1 tillämpas skall det av beslutet framgå kvarstående&lt;br&gt;procentandel och återstående belopp i enlighet med huvudregeln. När&lt;br&gt;det gäller tillämpningen av 7 § andra stycket 2 på &amp;quot;småfordringar&amp;quot;&lt;br&gt;finns det ingen anledning att ange någon procentandel eftersom hela&lt;br&gt;fordringen skall betalas i dessa fall. Lämpligen bör dessa fordringar&lt;br&gt;också betalas till fullo vid ett enda tillfälle och så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull del av det som skall bestämmas i en skuldsanering&lt;br&gt;är den betalningsplan som skall ange när och hur återstående belopp&lt;br&gt;skall betalas vilket framgår av tredje punkten. Om gäldenären inte har&lt;br&gt;något utrymme för betalning till borgenärerna är det givetvis inte&lt;br&gt;aktuellt att bestämma någon betalningsplan. Av ordalydelsen framgår&lt;br&gt;att det måste finnas något kvarstående belopp att fördela. Denna&lt;br&gt;punkt har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt bör en femårig betalningsperiod tillämpas. Några större av-&lt;br&gt;vikelser härifrån bör aldrig förekomma, vilket framgår av jjärde&lt;br&gt;stycket. Det är dock tänkbart att &amp;quot;avrunda&amp;quot; perioden så att den löper&lt;br&gt;till ända vid t.ex. ett halvårs- eller kvartalsskifte. I beslutet skall&lt;br&gt;också klart anges hur betalningsskyldigheten skall fullgöras. Detta är&lt;br&gt;givetvis en viktig del av skuldsaneringen. Som har utvecklats i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 4.5.1, är det ingen myndighet eller&lt;br&gt;annan institution som administrerar betalningarna under betalnings-&lt;br&gt;perioden eller kontrollerar att gäldenären följer sina åligganden enligt&lt;br&gt;planen. Det är i stället i första hand gäldenärens och de inblandade&lt;br&gt;borgenärernas sak att bestämma hur betalningarna enligt planen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullgöras. Ibland kan det finnas anledning för kronofogdemyndigheten Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;att under hand ta kontakt med en eller flera borgenärer i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur betalningsplanen skall utformas måste alltså bestämmas i varje&lt;br&gt;enskilt fall. Ett sätt kan vara att ett visst belopp månatligen sätts in på&lt;br&gt;ett särskilt konto, för att sedan exempelvis en gång per år fördelas&lt;br&gt;mellan borgenärerna. Ett annat sätt är att gäldenären, med eller utan&lt;br&gt;föregående avisering, varje månad betalar ett visst belopp direkt till&lt;br&gt;varje borgenär. Naturligtvis är det möjligt att i betalningsplanen&lt;br&gt;bestämma sig för någon annan lösning. Det som är viktigt är att lös-&lt;br&gt;ningen kan förväntas bli ändamålsenlig i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan om skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i det län där gäldenären är bosatt. Ar gäldenären&lt;br&gt;inte bosatt i Sverige, skall ansökan göras hos Kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;i Stockholms län. Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet&lt;br&gt;som inte är behörig, skall ärendet genast lämnas över till den&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa regler om ansökans form och om forum.&lt;br&gt;Regleringen har redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;br&gt;4.7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\ första stycket föreskrivs att ansökan skall vara skriftlig. Detta är&lt;br&gt;alltså ett absolut formkrav från vilket några avsteg inte får före-&lt;br&gt;komma. Vidare anges här vilken kronofogdemyndighet som är behö-&lt;br&gt;rig att ta upp en ansökan om skuldsanering. Ansökan skall således&lt;br&gt;ges in till kronofogdemyndigheten i det län där gäldenären är bosatt.&lt;br&gt;Om gäldenären inte är bosatt i Sverige skall ansökan ges in till&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i Stockholms län. Bestämmelsen kan t.ex.&lt;br&gt;bli tillämplig för en gäldenär som inte är bosatt i Sverige men som&lt;br&gt;har hemvist i Sverige därför att han är folkbokförd här. Forumregeln&lt;br&gt;överensstämmer i sak till stora delar med vad som gäller för utsök-&lt;br&gt;ningsmål enligt 2 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken och i den&lt;br&gt;summariska processen enligt 6 § lagen (1990:746) om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande och handräckning. Om en ansökan har givits in till en&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som inte är behörig skall ärendet lämnas över&lt;br&gt;till den myndighet som enligt vad ansökningshandlingarna visar är&lt;br&gt;behörig. Detta stämmer överens med vad som enligt 2 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket utsökningsbalken gäller för utsökningsmål och för den&lt;br&gt;summariska processen enligt 8 § lagen (1990:746) om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande och handräckning. I dessa fall skall ansökningen alltså inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvisas eller avslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att ansökningen skall vara egenhändigt&lt;br&gt;undertecknad av gäldenären. Detta innebär att det exemplar av ansök-&lt;br&gt;ningen (blanketten) som ges in till kronofogdemyndigheten skall vara&lt;br&gt;egenhändigt undertecknat av gäldenären. Härav följer bl.a. att telefax&lt;br&gt;inte kan användas. Ansökan kan endast undertecknas av gäldenären&lt;br&gt;själv och inte av ett eventuellt ombud. Detta krav på ett under-&lt;br&gt;tecknande av gäldenären själv hänger samman med kravet i 10 §&lt;br&gt;andra stycket att uppgifterna i ansökan skall lämnas på heder och&lt;br&gt;samvete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter om gäldenären i de hänseenden som anges i 33 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket rättegångsbalken samt uppgift som visar att han har&lt;br&gt;hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder med upp-&lt;br&gt;gift om varje borgenärs namn, person- eller organisationsnummer,&lt;br&gt;postadress och telefon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om gäldenärens inkomster och utgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om förhållanden som avses i 4 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. de uppgifter om gäldenärens och hans familjs personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för prövning&lt;br&gt;av frågan om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna enligt första stycket skall lämnas av gäldenären på&lt;br&gt;heder och samvete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns de huvudsakliga reglerna om vad en ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket finns en katalog med fem punkter över uppgifter&lt;br&gt;som ansökan skall innehålla. Det är alltså obligatoriskt för gäldenären&lt;br&gt;att lämna alla de uppgifter som här föreskrivs. Vid brister härvidlag&lt;br&gt;anges i 11 § vad följderna kan bli. Som har framhållits i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen, avsnitt 4.7.1, är det av största vikt att gälde-&lt;br&gt;nären lämnar korrekta och fullständiga uppgifter om sig själv och sina&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden m.m. För att underlätta ansökningsförfaran-&lt;br&gt;det bör särskilda ansökningsblanketter med tillhörande anvisningar&lt;br&gt;tillhandahållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den första punkten skall ansökan innehålla uppgifter om&lt;br&gt;gäldenären i de hänseenden som anges i 33 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken. Härmed avses namn, adress, yrke, personnummer&lt;br&gt;och telefonnummer m.m. Vidare anges i denna punkt att gäldenären&lt;br&gt;skall lämna uppgift som visar att han har hemvist i Sverige. Hemvist&lt;br&gt;i Sverige är ett villkor för skuldsanering, vilket framgår av 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra punkten anges att gäldenären till ansökan skall foga en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förteckning över sina tillgångar och skulder. Beträffande såväl till- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;gångar som skulder skall uppgifterna vara kompletta. Det innebär&lt;br&gt;beträffande skulderna att borgenär, uppkomstdatum, belopp, förfallo-&lt;br&gt;dag, räntesatser m.m. skall anges. Av lydelsen framgår uttryckligen&lt;br&gt;att vissa bestämda uppgifter om borgenärerna skall lämnas. I de fall&lt;br&gt;en fordran är förenad med någon form av säkerhetsrätt, exempelvis&lt;br&gt;pant eller borgen, bör det också anges. Vidare krävs att uppgift i&lt;br&gt;förekommande fall lämnas om borgensåtaganden som gäldenären&lt;br&gt;själv har gjort, även om borgensansvaret inte har utkrävts vid&lt;br&gt;tidpunkten för ansökans ingivande, eftersom borgensansvaret kan&lt;br&gt;komma att omfattas av ett eventuellt skuldsaneringsbeslut (se 6 §&lt;br&gt;andra stycket). Det är lämpligt att bifoga kopior av relevanta&lt;br&gt;lånehandlingar och liknande. Vad tillgångssidan beträffar skall all fast&lt;br&gt;egendom uppges, hel- eller delägd. Vad gäller lös egendom skall bo-&lt;br&gt;stadsrätt, aktier och andra värdepapper, andelar i fonder och döds-&lt;br&gt;bon, banktillgodohavanden, fordringar och kontanter i den mån något&lt;br&gt;sådant finns givetvis redovisas. Vad lös egendom som utgörs av lösa&lt;br&gt;saker beträffar skall sådant som har ett inte obetydligt marknadsvärde&lt;br&gt;uppges. Det innebär att bilar, båtar, mer värdefulla smycken och&lt;br&gt;konst m.m. skall redovisas. Däremot behöver inte normala möbler,&lt;br&gt;husgeråd och kläder och liknande redovisas. I de fall lös egendom är&lt;br&gt;belastad med någon form av säkerhetsrätt bör detta anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje punkten anges att gäldenären skall lämna uppgift om sina&lt;br&gt;inkomster och utgifter. Med inkomster avses inkomst av tjänst (lön&lt;br&gt;före skatteavdrag) och kapital, naturaförmåner, underhållsbidrag eller&lt;br&gt;bidragsförskott för hemmavarande barn, barnbidrag, bostadsbidrag,&lt;br&gt;andra sociala förmåner m.m. Med utgifter avses reskostnader till och&lt;br&gt;från arbetet, underhållsbidrag, barnomsorgskostnader, bostadskostnad&lt;br&gt;m.m. Inkomst av näringsverksamhet skall inte förekomma eftersom&lt;br&gt;lagen inte avser näringsidkare. Övriga normala hushållsutgifter som&lt;br&gt;exempelvis kostnader för kläder och mat behöver inte anges särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den fjärde punkten, som har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag, anges att gäldenären skall lämna uppgift om förhållanden&lt;br&gt;som avses i 4 § tredje stycket. Härmed avses vilka ansträngningar&lt;br&gt;gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser. Om gäldenären&lt;br&gt;inte har fullgjort sina förpliktelser skall det i ansökan anges vilka&lt;br&gt;försök som gjorts för att nå en uppgörelse med borgenärerna och var-&lt;br&gt;för dessa försök har misslyckats. Såsom har framhållits i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen förutsätts att sådana försök har gjorts på egen&lt;br&gt;hand eller under medverkan av t.ex. kommunala budgetrådgivare&lt;br&gt;innan en ansökan om skuldsanering ges in till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten. I de fall gäldenären har tagit emot budgetrådgivning eller&lt;br&gt;motsvarande bör han till ansökan foga den utredning som därvid har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gjorts. Denna punkt innebär vidare att gäldenären i sin ansökan skall Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;redogöra för omständigheterna kring skuldernas uppkomst. Härmed&lt;br&gt;avses sådant som anledningen till skuldsättningen m.m. Gäldenären&lt;br&gt;skall enligt denna punkt även i övrigt lämna sådana uppgifter som kan&lt;br&gt;vara av betydelse vid den allmänna skälighetsbedömningen som skall&lt;br&gt;göras i varje skuldsaneringsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte punkten anges slutligen att gäldenären skall ange de omstän-&lt;br&gt;digheter i övrigt beträffande sina egna och övriga familjemedlemmars&lt;br&gt;personliga och ekonomiska förhållanden som kan vara av betydelse&lt;br&gt;i skuldsaneringsärendet. Detta innebär normalt att gäldenären skall&lt;br&gt;lämna uppgifter avseende övriga familjemedlemmar i de hänseenden&lt;br&gt;som anges i punkterna 1-4. Enligt denna punkt krävs också att&lt;br&gt;gäldenären i övrigt lämnar upplysningar om sina och andra familje-&lt;br&gt;medlemmars arbetsförhållanden, utbildning och yrkeserfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall uppgifterna enligt första stycket lämnas&lt;br&gt;av gäldenären själv på heder och samvete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bristfällig ansökan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan är bristfällig, skall kronofogdemyndigheten före-&lt;br&gt;lägga gäldenären att avhjälpa bristen. Av föreläggandet skall framgå&lt;br&gt;att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet&lt;br&gt;behöver inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall avvisa en ansökan om skuldsanering,&lt;br&gt;om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning&lt;br&gt;i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande att avhjälpa&lt;br&gt;bristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;innehåller regler om att en ansökan om skuldsanering i vissa fall skall&lt;br&gt;avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar ansökan bristfällig i något hänseende skall gäldenären föreläggas&lt;br&gt;att komplettera den, vilket framgår av första stycket. Ett sådant före-&lt;br&gt;läggande skall innehålla en upplysning om att ansökningen kan kom-&lt;br&gt;ma att avvisas om nöjaktig komplettering inte sker. Av paragrafen&lt;br&gt;framgår uttryckligen att föreläggandet inte behöver delges. Det inne-&lt;br&gt;bär att det kan sändas i ett vanligt brev till den adress som uppgetts&lt;br&gt;i ansökan. Om gäldenären - trots föreläggandet - inte kompletterar&lt;br&gt;ansökan föreskriver andra stycket att kronofogdemyndigheten skall&lt;br&gt;avvisa ansökan om den är så bristfällig att den inte kan läggas till&lt;br&gt;grund för prövning i sak. I förekommande fall bör ett sådant avvis-&lt;br&gt;ningsbeslut meddelas så snart som möjligt. Innebörden av regeln är&lt;br&gt;inte att varje liten brist i ansökan skall medföra omedelbart av-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visande. Bristen måste vara av viss väsentlighet, vilket kommer till Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;uttryck genom kravet på att bristen skall medföra att ansökan inte kan&lt;br&gt;prövas i sak. A andra sidan innebär ordalydelsen att det inte behöver&lt;br&gt;vara uppenbart att bristerna är sådana att ansökan inte kan sakprövas.&lt;br&gt;Förhållandevis höga krav kan alltså ställas på gäldenären i detta&lt;br&gt;hänseende. Det finns också anledning att i detta sammanhang erinra&lt;br&gt;om den allmänna serviceskyldighet som åligger kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten enligt 4 och 5 §§ förvaltningslagen (jfr också förordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[1980:900] om statliga myndigheters serviceskyldighet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avvisningsbeslut enligt denna paragraf kan överklagas, vilket&lt;br&gt;sägs i 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avslag hos kronofogdemyndigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det av ansökan om skuldsanering eller annan tillgänglig utred-&lt;br&gt;ning framgår att gäldenären inte uppfyller villkoren enligt 4 § eller&lt;br&gt;inte kan beviljas skuldsanering på grund av 5 §, skall kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten avslå ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det, sedan beslut har fattats enligt 13 § andra stycket om att&lt;br&gt;inleda skuldsanering, framkommer att förutsättningarna for skuld-&lt;br&gt;sanering enligt denna lag inte är uppfyllda skall kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten avslå ansökan. Ansökan får också avslås, om gäldenären inte&lt;br&gt;inställer sig personligen vid ett sammanträde eller om han i övrigt&lt;br&gt;inte medverkar vid ärendets handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke, som har utformats i enlighet med Lag-&lt;br&gt;rådets förslag, föreskrivs att kronofogdemyndigheten skall avslå en&lt;br&gt;ansökan om skuldsanering om det av gäldenärens ansökan framgår att&lt;br&gt;de grundläggande förutsättningarna enligt 4 § inte är uppfyllda eller&lt;br&gt;att hinder föreligger enligt 5 §. Det innebär att det är gäldenären som&lt;br&gt;i sin ansökan har att visa att de nämnda villkoren är uppfyllda. Om&lt;br&gt;gäldenären inte har lyckats att göra det skall kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;avslå ansökan. Kronofogdemyndigheten skall i dessa fall alltså inte&lt;br&gt;införskaffa någon ytterligare utredning. Om annan utredning finns&lt;br&gt;tillgänglig skall den dock givetvis beaktas. Det innebär att det någon&lt;br&gt;gång kan framgå av ansökan sammantagen med annan utredning att&lt;br&gt;förutsättningarna för skuldsanering brister så att ansökningen skall&lt;br&gt;avslås. Men det innebär också att den övriga utredningen som kan&lt;br&gt;finnas tillgänglig kan få betydelse på det sättet att det därigenom inte&lt;br&gt;är möjligt att avslå ansökan med stöd av denna bestämmelse. Som har&lt;br&gt;framhållits i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.2 är denna&lt;br&gt;initiala materiella prövning ett viktigt moment. Det är givetvis&lt;br&gt;onödigt att inleda ett skuldsaneringsförfarande om det redan från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;början framstår som klart att ansökningen inte kan leda till ett beslut Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;om skuldsanering. Denna regel skall komma till tillämpning huvud-&lt;br&gt;sakligen i de fall då det finns en komplett ansökan att ta ställning till.&lt;br&gt;Kompletteringsförfarandet enligt 11 § skall alltså i första hand&lt;br&gt;användas vid bristfälliga ansökningar. Det kan dock förekomma att&lt;br&gt;det med en gång framstår som uppenbart att ansökningen inte under&lt;br&gt;några omständigheter kan komma att bifallas. I sådana fall är det av&lt;br&gt;flera skäl onödigt att över huvud taget inleda ett kompletterings-&lt;br&gt;förfarande. Det kan givetvis inträffa att det inte heller efter en&lt;br&gt;komplettering enligt 11 § framgår att förutsättningarna för skuld-&lt;br&gt;sanering enligt lagen är uppfyllda. Ansökningen skall då med tillämp-&lt;br&gt;ning av denna regel avslås. Ett beslut om avslag får också meddelas&lt;br&gt;om det av annan tillgänglig utredning, exempelvis ett yttrande&lt;br&gt;inhämtat enligt 13 § första stycket, framgår att någon av förut-&lt;br&gt;sättningarna för skuldsanering enligt lagen brister. Ett avslagsbeslut&lt;br&gt;kan överklagas (se 29 §). En gäldenär vars ansökan har avslagits är&lt;br&gt;också oförhindrad att ge in en ny ansökan till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke föreskrivs att kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;när som helst under handläggningen av ett skuldsaneringsärende kan&lt;br&gt;avslå ansökan. Ett beslut om avslag skall sålunda meddelas så snart&lt;br&gt;det genom den fortsatta utredningen framgår att de i lagen angivna&lt;br&gt;förutsättningarna för skuldsanering inte är uppfyllda. Den nu nämnda&lt;br&gt;avslagsmöjligheten får betydelse efter det att kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;har beslutat att inleda skuldsanering (se 13 § andra stycket) fram till&lt;br&gt;det att gäldenären tillsammans med kronofogdemyndigheten har upp-&lt;br&gt;rättat ett förslag om skuldsanering (se 18 § första stycket), dvs. under&lt;br&gt;utredningens gång hos kronofogdemyndigheten. Regeln medger dock&lt;br&gt;enligt sin ordalydelse att ett avslagsbeslut meddelas även på ett senare&lt;br&gt;stadium, dvs. efter det att ett förslag om skuldsanering har upprättats.&lt;br&gt;Det förutsätts emellertid att det kommer att tillhöra de verkliga un-&lt;br&gt;dantagen att avslag meddelas på detta sena stadium. Av sista me-&lt;br&gt;ningen framgår att bristande medverkan från gäldenärens sida kan&lt;br&gt;leda till att ansökningen avslås.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning det behövs inhämta&lt;br&gt;upplysningar om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;från andra myndigheter. Kronofogdemyndigheten får också om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl hålla sammanträde som avses i 16 § för att avgöra&lt;br&gt;om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kronofogdemyndigheten inte enligt 11 § avvisar eller enligt Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;12 § första stycket avslår en ansökan om skuldsanering, skall myn-&lt;br&gt;digheten snarast besluta att skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats delvis i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag, har behandlat i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.3 och&lt;br&gt;4.7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att kronofogdemyndigheten är&lt;br&gt;skyldig att se till att myndigheten har tillgång till den utredningen om&lt;br&gt;gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden som är nödvän-&lt;br&gt;dig, innan kronofogdemyndigheten tar ställning till om skuldsanering&lt;br&gt;skall inledas. För det första skall givetvis en komplett och korrekt&lt;br&gt;ansökan finnas (se 10 §). För det andra har kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;i egenskap av såväl verkställande myndighet som borgenärsföreträda-&lt;br&gt;re i vissa sammanhang regelmässigt tillgång till relevant information&lt;br&gt;om gäldenärens personliga förhållanden. Denna information skall till-&lt;br&gt;föras ärendet. I paragrafen föreskrivs att kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;därutöver normalt bör införskaffa upplysningar från vissa andra&lt;br&gt;myndigheter, exempelvis sociala myndigheter (jfr 7 § förvaltnings-&lt;br&gt;lagen). Sådana upplysningar kan lämpligen inhämtas från socialnämn-&lt;br&gt;den och bör då kunna avges av en tjänsteman inom socialtjänsten.&lt;br&gt;Det ställs således inte något krav på att socialnämnden som sådan&lt;br&gt;yttrar sig i ärendet. Omvänt är det givetvis inget som hindrar att&lt;br&gt;socialnämden i vissa fall yttrar sig exempelvis i frågan om en&lt;br&gt;skuldsanerings betydelse för gäldenärens sociala rehabilitering. Med&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;upplysningar&amp;quot; i lagtexten avses att myndigheten lämnar&lt;br&gt;information om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;som redan är kända för myndigheten. En myndighet som tillfrågas&lt;br&gt;om upplysningar av kronofogdemyndigheten skall alltså inte göra&lt;br&gt;någon egen utredning i anledning av kronofogdemyndighetens för-&lt;br&gt;frågan. I många fall kan dock en sådan utredning redan finnas, vilket&lt;br&gt;har berörts i den allmänna motiveringen, bl.a. avsnitt 4.1. I sådana&lt;br&gt;fall skall givetvis den utredningen överlämnas till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten. I de flesta fall torde det inte vara nödvändigt att på detta&lt;br&gt;stadium inhämta ytterligare upplysningar än som nu nämnts. De&lt;br&gt;sekretessfrågor som kan uppkomma med anledning av detta har&lt;br&gt;berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.5 och behandlas&lt;br&gt;också i specialmotiveringen till 37 §. Vidare föreskrivs här att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten får hålla ett sammanträde inför ställnings-&lt;br&gt;tagandet i frågan om skuldsanering skall inledas. Genom hänvis-&lt;br&gt;ningen här till 16 § och hänvisningen i 17 § till 16 § kan såväl&lt;br&gt;gäldenären som borgenärerna och andra kallas till ett sådant&lt;br&gt;sammanträde. Det får förutsättas att det endast är verkliga&lt;br&gt;undantagsfall som det skall vara nödvändigt att hålla ett sammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på detta stadium. Normalt skall beslutet att inleda skuldsanering Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;kunna fattas efter en enbart skriftlig handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår också att reglerna - såväl vad gäller in-&lt;br&gt;hämtande av upplysningar som att hålla sammanträde - i detta stycke&lt;br&gt;är fakultativa. Ibland kan det vara så att kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;redan förfogar över all den utredning som behövs. I sådant fall&lt;br&gt;behöver inte upplysningar begäras från sociala eller andra myndig-&lt;br&gt;heter eller sammanträde hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke innehåller en anvisning för kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten att snarast pröva om skuldsanering skall inledas. Det är&lt;br&gt;viktigt att kronofogdemyndigheten så snart den intiala prövningen&lt;br&gt;enligt 11 § och 12 § första stycket har gjorts utan onödigt dröjsmål&lt;br&gt;beslutar att skuldsanering skall inledas. Det är viktigt att ärenden om&lt;br&gt;skuldsanering handläggs så skyndsamt som möjligt. Det är också vik-&lt;br&gt;tigt att beslutet om att inleda skuldsanering dokumenteras i ett form-&lt;br&gt;ligt beslut, eftersom beslutet och den dag det har fattats har stor&lt;br&gt;betydelse i olika sammanhang (se bl.a. 6 och 25 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut har meddelats om att inleda skuldsanering skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten genast genom en kungörelse i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sin fordran till kronofogdemyndigheten senast en&lt;br&gt;månad från dagen för kungörelsens införande. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl, kan kronofogdemyndigheten införa kungörelsen även i en eller&lt;br&gt;flera ortstidningar. Kronofogdemyndigheten kan också förlänga&lt;br&gt;fristen till två månader om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;anges att kronofogdemyndighetens beslut enligt 13 § andra stycket att&lt;br&gt;inleda skuldsanering genast skall kungöras i Post- och Inrikes Tid-&lt;br&gt;ningar. I kungörelsen skall borgenärerna uppmanas att anmäla sina&lt;br&gt;fordringar till kronofogdemyndigheten inom en månad från dagen för&lt;br&gt;kungörelsens införande. Underlåtenhet från en borgenärs sida att i&lt;br&gt;rätt tid anmäla sin fordran får proklamaeffekt, dvs. fordringen&lt;br&gt;kommer i enlighet med vad som anges i 6 § att omfattas av ett even-&lt;br&gt;tuellt beslut om skuldsanering, men borgenären får ingen utdelning&lt;br&gt;och kan inte heller senare i något annat sammanhang göra fordringen&lt;br&gt;gällande. Av 26 § framgår nämligen att en fordran som omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen endera sätts ned eller faller bort helt. Om en&lt;br&gt;borgenär inte är känd i skuldsaneringsärendet, innebär det att hans&lt;br&gt;fordran alltid faller bort helt, dvs. gäldenärens betalningsskyldighet&lt;br&gt;för en sådan fordran upphör i och med skuldsaneringen. Givetvis&lt;br&gt;gäller detta inte för sådana fordringar som enligt 6 § tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte omfattas av skuldsaneringen. I motsats till vad som är fallet Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer tar denna&lt;br&gt;paragraf sikte på samtliga borgenärer, inte enbart okända sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande redan kända borgenärer, dvs. huvudsakligen sådana som&lt;br&gt;har omnämnts i gäldenärens ansökan, inträder dock ingen proklama-&lt;br&gt;effekt, om de underlåter att anmäla sina fordringar (se vidare&lt;br&gt;specialmotiveringen till 26 §). Rent formellt gäller denna regel också&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i egenskap av borgenärsföreträdare för&lt;br&gt;staten. Det får dock förutsättas att gäldenärens ansökan redan då&lt;br&gt;beslut fattas om att inleda skuldsanering har kompletterats med&lt;br&gt;sådana fordringar där kronofogdemyndigheten företräder staten eller&lt;br&gt;något annat offentligt organ, om gäldenären själv inte angivit dessa&lt;br&gt;fordringar. När det gäller det allmännas fordringar på skatter och&lt;br&gt;avgifter företräds staten emellertid av skattemyndigheten (se det&lt;br&gt;föreslagna tillägget i 2 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga&lt;br&gt;fordringar m.m.) och inte av kronofogdemyndigheten, vilket innebär&lt;br&gt;att det inte kommer att bli alltför vanligt förekommande att krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i ett skuldsaneringsärende uppträder som borge-&lt;br&gt;närsföreträdare. I de fall det allmänna företräds av annan myndighet&lt;br&gt;har den att på samma sätt som alla andra borgenärer bevaka sina&lt;br&gt;intressen enligt vad som föreskrivs i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl finns kan kronofogdemyndigheten låta införa&lt;br&gt;kungörelsen, förutom i Post- och Inrikes Tidningar, även i en eller&lt;br&gt;flera ortstidningar. Det torde dock endast undantagsvis vara så att&lt;br&gt;detta bedöms som nödvändigt. Alla professionella kreditgivare, lik-&lt;br&gt;som statliga myndigheter och andra företrädare för stat och kommun&lt;br&gt;kan förutsättas bevaka sina intressen genom att regelmässigt ta del av&lt;br&gt;i Post- och Inrikes Tidningar införda kungörelser. I de fall kungörelse&lt;br&gt;sker även i någon ortstidning bör kungörelsen införas samma dag som&lt;br&gt;den införs i Post- och Inrikes Tidningar (jfr 5 § lagen [1977:654] om&lt;br&gt;kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.). Föreskrifterna&lt;br&gt;om kungörande i denna paragraf är annars en från 1977 års kun-&lt;br&gt;görandelag avvikande reglering. Vad som sägs i 3 och 4 §§ i den&lt;br&gt;lagen om den s.k. breda ortstidningsprincipen och om stödjande kun-&lt;br&gt;görande är alltså inte tillämpligt vid kungörande om skuldsanering&lt;br&gt;enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten kan då särskilda skäl finns också förlänga&lt;br&gt;borgenärernas anmälningsfrist från en till två månader. Det torde inte&lt;br&gt;vara ofta en sådan förlängning behövs. Det är emellertid tänkbart att&lt;br&gt;använda sig av denna möjlighet t.ex. när kronofogdemyndigheten un-&lt;br&gt;der normal semestertid har beslutat att inleda skuldsanering beträf-&lt;br&gt;fande en gäldenär som kan tänkas ha många leverantörer och privat-&lt;br&gt;personer bland sina borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningen hos kronofogdemyndigheten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skuldsanering inletts skall kronofogdemyndigheten se till att&lt;br&gt;ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;anges rent allmänt att kronofogdemyndigheten svarar för att skuld-&lt;br&gt;saneringsärendet i de fall skuldsanering har inletts blir så utrett som&lt;br&gt;dess beskaffenhet kräver. För kronofogdemyndighetens handläggning&lt;br&gt;av skuldsaneringsärenden gäller, utöver de särskilda bestämmelser&lt;br&gt;som anges i skuldsaneringslagen, de vanliga bestämmelserna i för-&lt;br&gt;valtningslagen (1986:223; jfr 3 § i den lagen). I anslutning till att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten tar ställning till om skuldsanering skall&lt;br&gt;inledas har en stor del av utredningen redan införskaffats och&lt;br&gt;sammanställts (jfr 13 § första stycket). Till denna utredning skall&lt;br&gt;fogas den utredning som kan ha kommit in från borgenärerna i anled-&lt;br&gt;ning av kungörelseförfarandet. Kronofogdemyndigheten kan också på&lt;br&gt;annat sätt ha fått in ytterligare utredning. En avgörande skillnad mot&lt;br&gt;regeln i 13 § första stycket är att den regeln tar sikte på att att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten skall inhämta upplysningar i den utsträckning&lt;br&gt;det behövs för att besluta om att inleda skuldsanering. I denna&lt;br&gt;paragraf anges att utredningsskyldigheten, efter det att skuldsanering&lt;br&gt;har inletts, är mer omfattande och tar sikte på att ärendet skall&lt;br&gt;utredas så att ett förslag till skuldsanering skall kunna läggas fram.&lt;br&gt;Det behöver inte enbart betyda att ärendet efter det att skuldsanering&lt;br&gt;har inletts tillförs ytterligare underlag, utan också att det underlag&lt;br&gt;som redan finns vidare bearbetas och analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas vara till fördel för utredningen, får kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten kalla gäldenären att inställa sig personligen vid ett&lt;br&gt;sammanträde hos myndigheten. Vid sammanträdet skall gäldenären&lt;br&gt;lämna de ytterligare upplysningar som behövs för att avgöra frågan&lt;br&gt;om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall sändas till gäldenären under den adress gäldenären&lt;br&gt;senast har uppgivit i ärendet. Kallelsen behöver inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med sammanträdet&lt;br&gt;och om att hans ansökan kan avslås om han inte inställer sig&lt;br&gt;personligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke kan kronofogdemyndigheten, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det bedöms vara till fördel för utredningen i ärendet, kalla gäldenären Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;till ett sammanträde hos myndigheten. Paragrafen gäller förfarandet&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten över huvud taget. Myndigheten kan allt-&lt;br&gt;så kalla till sammanträde enligt denna paragraf på vilket stadium som&lt;br&gt;helst av handläggningen av ärendet. Det är också tänkbart att fler än&lt;br&gt;ett sammanträde hålls i ett och samma ärende. Det är emellertid vid&lt;br&gt;två tillfällen det närmast kan bli aktuellt att hålla sammanträde. Det&lt;br&gt;är dels då ställning skall tas till om skuldsanering skall inledas (se&lt;br&gt;13 §), dels då ställning skall tas till om en frivillig skuldsanering skall&lt;br&gt;fastställas (se 18 - 20 §§). I det förra fallet torde det bli mycket sällan&lt;br&gt;som det är nödvändigt att hålla ett sammanträde. I det senare fallet&lt;br&gt;torde också borgenärer och eventuellt även andra kallas med stöd av&lt;br&gt;bestämmelsen i 17 §. I de flesta fall torde det inte heller vara be-&lt;br&gt;hövligt med ett sammanträde inför det slutliga ställningstagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över huvud taget skall sammanträde endast undantagsvis förekomma&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså inte i något fall obligatoriskt för kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten att kalla till sammanträde. Det kan dock vara på sin plats att&lt;br&gt;hålla ett sammanträde, t.ex. om gäldenärens uppgifter är knapphän-&lt;br&gt;diga eller motstridiga eller om de inte går att förena med vad som har&lt;br&gt;inhämtats från annat håll. Som har framhållits i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen är det viktigt att kronofogdemyndigheten i sin handläggning&lt;br&gt;kan vara flexibel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket sägs att kallelse till ett sammanträde som avses i&lt;br&gt;första stycket skall sändas till gäldenären under hans i ärendet senast&lt;br&gt;uppgivna adress. Gäldenären behöver alltså inte delges kallelsen.&lt;br&gt;Detta har kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att gäldenären i kallelsen skall upplysas om&lt;br&gt;två saker, dels om syftet med sammanträdet, dels om vad som kan&lt;br&gt;hända om han inte inställer sig till ett sammanträde till vilket han har&lt;br&gt;kallats. Eftersom ett sammanträde kan hållas på olika stadier av för-&lt;br&gt;farandet kan syftet med sammanträdet växla från fall till fall. Därför&lt;br&gt;skall kallelsen innehålla en kort upplysning om syftet med samman-&lt;br&gt;trädet, bl.a. för att gäldenären skall kunna förbereda sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären uteblir från ett sammanträde till vilket han har&lt;br&gt;kallats kan detta medföra att hans ansökan avslås. Kallelsen måste&lt;br&gt;innehålla en erinran om detta. Det är inte obligatoriskt för krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten att avslå en ansökan i dessa fall. I paragrafen sägs&lt;br&gt;endast att ansökningen &amp;quot;kan&amp;quot; avslås om gäldenären uteblir från sam-&lt;br&gt;manträdet. Det normala bör dock vara att en ansökan avslås om&lt;br&gt;gäldenären uteblir (jfr 12 § andra stycket). Ett avslagsbeslut kan&lt;br&gt;överklagas (se 29 §). Det är dock inget som hindrar att sammanträdet&lt;br&gt;används i utredande syfte även om gäldenären inte närvarar och att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man således låter bli att använda sig av möjligheten att avslå ansökan. Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl får kronofogdemyndigheten till sammanträde&lt;br&gt;enligt 16 § kalla även en borgenär, annan myndighet eller någon&lt;br&gt;annan som kan bidra till utredningen av ärendet. Kallelsen behöver&lt;br&gt;inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att även en borgenär, företrädare för någon&lt;br&gt;annan myndighet exempelvis socialnämnden eller någon annan som&lt;br&gt;kan bidra till utredningen av ärendet kan kallas till sammanträde&lt;br&gt;enligt 16 §. Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 4.7.3. Paragrafen är fakultativ. Kronofogdemyndigheten får&lt;br&gt;avgöra från fall till fall vilka som bör kallas till ett sammanträde. Av&lt;br&gt;paragrafens lydelse framgår att en kallelse enligt paragrafen inte&lt;br&gt;behöver delges, eftersom det inte kan vara förenat med någon rätts-&lt;br&gt;förlust att utebli från ett sammanträde för någon av de kategorier som&lt;br&gt;omfattas av denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Frivillig skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns behövlig utredning, skall gäldenären tillsammans med&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten upprätta ett förslag om skuldsanering som&lt;br&gt;innehåller de uppgifter som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar det led som närmast föregår en frivillig skuldsa-&lt;br&gt;nering, dvs. upprättandet av förslaget om frivillig skuldsanering. Mo-&lt;br&gt;tiven för denna ordning har ingående utvecklats i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen, avsnitt 4.7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att gäldenären tillsammans med kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten skall upprätta ett förslag till hur skulderna skall avvecklas&lt;br&gt;och när och hur återstoden av dessa skall betalas m.m. Förslaget skall&lt;br&gt;innehålla alla de uppgifter som anges i 8 §. På detta stadium skall ut-&lt;br&gt;redningen vara fullständig. Som utvecklats i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen är det gäldenären själv som bär huvudansvaret för att förslaget&lt;br&gt;upprättas, men det är ofrånkomligt att kronofogdemyndigheten aktivt&lt;br&gt;måste bidra till att ett realistiskt förslag kommer till stånd.&lt;br&gt;Kronofogdemyndighetens aktiva medverkan krävs t.ex. när det gäller&lt;br&gt;utformningen av ett förslag som innebär en tillämpning av regeln i&lt;br&gt;6 § andra stycket om att vissa fordringar inte skall omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen eller regeln i 7 § andra stycket om att vissa borge-&lt;br&gt;närer skall särbehandlas. Därför har det i paragrafen angivits att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget skall upprättas av gäldenären tillsammans med kronofogde- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;myndigheten. Vidare anges i detta stycke att upprättandet av förslaget&lt;br&gt;skall ske &amp;quot;när behövlig utredning föreligger&amp;quot;. Som redan nämnts&lt;br&gt;förutsätts givetvis att utredningen på detta stadium är fullständig. Det&lt;br&gt;förutsätts också att anmälningsfristen enligt 14 § har löpt till ända.&lt;br&gt;Därefter skall förslaget upprättas så snart som möjligt. Någon ytter-&lt;br&gt;ligare utredning skall normalt sett inte behöva införskaffas, även om&lt;br&gt;det undantagsvis kan förekomma att så är nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.7.4) får&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten inte ändra i förslaget utan har att fastställa&lt;br&gt;det som det är (se 20 §), att överlämna ärendet till tingsrätten (se&lt;br&gt;21 §) eller att avslå ansökan (se 12 §). Därav följer att kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten måste se till att förslaget utformas på ett nöjaktigt sätt.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten har också stort inflytande på hur förslaget&lt;br&gt;slutligen utformas. Detta att förslaget skall utarbetas av gäldenären&lt;br&gt;tillsammans med kronofogdemyndigheten torde i mer komplicerade&lt;br&gt;och omfattande ärenden innebära att det egentliga förslaget utarbetas&lt;br&gt;av myndigheten och godkänns av gäldenären. Det kan ofta vara lämp-&lt;br&gt;ligt att förslaget utarbetas i samråd med borgenärerna. Särskilt i mer&lt;br&gt;komplicerade fall torde detta vara en nödvändighet. Sådana borge-&lt;br&gt;närskontakter kan då tas under hand genom skriftväxling eller per&lt;br&gt;telefon. Borgenärerna kan därvid ges tillfälle att komma med syn-&lt;br&gt;punkter på utkast till förslag om skuldsanering som gäldenären och&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har upprättat. I mer komplicerade fall kan&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten kalla till sammanträde enligt 16 §. Genom&lt;br&gt;att samråda med borgenärerna kan kronofogdemyndigheten t.ex. på&lt;br&gt;ett tidigt stadium få klart för sig om det ur borgenärernas synvinkel&lt;br&gt;är acceptabelt att i det aktuella ärendet tillämpa undantagsregeln i 7 §&lt;br&gt;andra stycket 2. Framförda synpunkter kan föranleda gäldenären och&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten att justera förslaget för att på det sättet skapa&lt;br&gt;bättre förutsättningar för en frivillig skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det flexibla förfarandet som gäller för kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;handläggning av skuldsaneringsärendena innebär att synpunkter som&lt;br&gt;framförs från en borgenär först sedan förslaget har delgivits enligt&lt;br&gt;19 § undantagsvis kan beaktas på det sättet att ett justerat förslag&lt;br&gt;delges på nytt. Om detta leder till att samtliga borgenärer kan godta&lt;br&gt;en frivillig skuldsanering är ett sådant förfarande naturligtvis att&lt;br&gt;föredra jämfört med en mer stelbent tillämpning av reglerna i 21 §,&lt;br&gt;som innebär att kronofogdemyndigheten måste överlämna ärendet till&lt;br&gt;tingsrätten, trots att det finns förutsättningar för att nå en frivillig&lt;br&gt;skuldsanering om förslaget justeras på någon punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären och kronofogdemyndigheten inte kan komma&lt;br&gt;överens om förslagets utformning kan något förslag inte upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenären kan alltså inte lägga fram ett förslag utan kronofogde- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;myndighetens medverkan. Omvänt kan kronofogdemyndigheten inte&lt;br&gt;lägga fram ett förslag som gäldenären inte står bakom. I sådana fall&lt;br&gt;leder oenigheten till att det inte återstår någon annan möjlighet än att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten avslår ansökan, eftersom det inte framstår&lt;br&gt;som skäligt att bevilja en skuldsanering enligt gäldenärens önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant avslagsbeslut kan överklagas (se 29 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om skuldsanering skall sändas till samtliga kända borge-&lt;br&gt;närer vilkas fordringar omfattas av skuldsaneringen med föreläggande&lt;br&gt;för dem att yttra sig över förslaget inom viss tid. I föreläggandet skall&lt;br&gt;anges att uteblivet yttrande inte hindrar ett beslut om frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering enligt förslaget. Föreläggandet skall delges borgenärerna.&lt;br&gt;Om en fordran som anmälts enligt 14 § inte omfattas av skuldsane-&lt;br&gt;ringen skall borgenären underrättas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf, som har utformats i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag, anges att det förslag som har upprättats enligt 18 § skall sändas&lt;br&gt;till samtliga kända borgenärer vilkas fordringar omfattas av skuld-&lt;br&gt;saneringen med föreläggande för dem att yttra sig över förslaget inom&lt;br&gt;viss tid. Normalt bör det inte sättas ut allt för lång frist i dessa fall.&lt;br&gt;En frist på tre veckor bör i de flesta fall vara tillräcklig. En längre&lt;br&gt;frist kan vara nödvändig i de fall ärendet rör komplicerade förhållan-&lt;br&gt;den eller ett stort antal fordringar. Föreläggandet skall innehålla en&lt;br&gt;erinran om att uteblivet yttrande inte hindrar att förslaget fastställs&lt;br&gt;(jfr 20 §). Föreläggandet skall delges med borgenärerna. Normalt får&lt;br&gt;förutsättas att s.k. ordinär delgivning skall kunna fungera utan&lt;br&gt;problem. Skulle det förhålla sig så att det inte är fallet, får andra&lt;br&gt;delgivningsformer enligt delgivningslagen, såsom exempelvis stäm-&lt;br&gt;ningsmanna- eller kungörelsedelgivning tillgripas. Av paragrafen&lt;br&gt;framgår också att en borgenär som har anmält en fordran som inte&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen skall underrättas om att hans fordran inte&lt;br&gt;omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtar samtliga borgenärer förslaget om skuldsanering, skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten genom beslut fastställa skuldsaneringen om den&lt;br&gt;uppfyller de förutsättningar för skuldsanering som anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som inte har yttrat sig inom den enligt 19 § förelagda&lt;br&gt;tiden skall anses ha godtagit förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket skall genast kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen, Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;avsnitt 4.7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår att kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;kan fastställa förslaget och besluta om frivillig skuldsanering om&lt;br&gt;samtliga borgenärer har godtagit förslaget. Denna förutsättning är&lt;br&gt;tvingande för kronofogdemyndigheten. Så snart den brister, dvs. så&lt;br&gt;snart någon borgenär motsätter sig förslaget, kan myndigheten inte&lt;br&gt;besluta om att fastställa en frivillig skuldsanering enligt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att en borgenär som inte har hört av sig&lt;br&gt;i anledning av föreläggandet enligt 19 § skall anses ha godtagit&lt;br&gt;förslaget. Denna regel innebär att kronofogdemyndigheten kan fast-&lt;br&gt;ställa en frivillig skuldsanering även om en eller flera, eller till och&lt;br&gt;med samtliga, borgenärer har underlåtit att höra av sig i anledning av&lt;br&gt;föreläggandet enligt 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom kronofogdemyndigheten av egen drift måste förvissa sig&lt;br&gt;om att förutsättningarna enligt lagen är uppfyllda kan borgenärernas&lt;br&gt;godtagande av förslaget inte utan vidare leda till att förslaget om&lt;br&gt;skuldsanering fastställs. Om samtliga borgenärer har godtagit för-&lt;br&gt;slaget kan kronofogdemyndigheten ändå avslå ansökan enligt regeln&lt;br&gt;i 12 §. Det är dock endast i sällsynta undantagsfall som avslag skall&lt;br&gt;behöva ske i detta läge. Normalt skall kronofogdemyndigheten fast-&lt;br&gt;ställa överenskommelsen, dvs. det godtagna förslaget. Om parterna&lt;br&gt;är överens, men det ändå skulle brista i någon av de grundläggande&lt;br&gt;förutsättningarna enligt 4 § eller hinder skulle föreligga enligt 5 § är&lt;br&gt;det inget som hindrar att gäldenären återkallar sin ansökan i anled-&lt;br&gt;ning av att han har nått en uppgörelse med sina borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke innehåller en föreskrift om att ett beslut&lt;br&gt;om att fastställa en frivillig skuldsanering, skall kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar (jfr 24 § andra stycket). Det är tillräckligt att det&lt;br&gt;av kungörelsen framgår vem som har erhållit skuldsanering och när&lt;br&gt;det har skett samt var handlingarna i ärendet finns tillgängliga.&lt;br&gt;Kungörande på annat sätt, exempelvis i ortstidning (jfr 4 § lagen&lt;br&gt;[1977:654] om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.)&lt;br&gt;föreskrivs inte i detta fall. Av 21 § förvaltningslagen följer att kända&lt;br&gt;borgenärer och gäldenären normalt skall underrättas individuellt om&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlämnade till domstol&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås enligt 12 § andra stycket, över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna ärendet till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt för Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;vidare handläggning där. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige skall&lt;br&gt;ärendet överlämnas till Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tingsrätt då den tar emot ett ärende om skuldsanering finner&lt;br&gt;att den inte är behörig, skall rätten överlämna ärendet till en tingsrätt&lt;br&gt;som är behörig. Tingsrättens beslut om överlämnande får inte över-&lt;br&gt;klagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;handlar om hur kronofogdemyndigheten skall skilja sig ifrån ärendet&lt;br&gt;i de fall ansökan inte har avslagits eller en frivillig skuldsanering inte&lt;br&gt;har fastställs i ett beslut. Den har behandlats i den allmänna mo-&lt;br&gt;tiveringen, avsnitt 4.7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att kronofogemyndigheten skall&lt;br&gt;överlämna ärendet till rätten i de fall förslaget i och för sig uppfyller&lt;br&gt;de grundläggande förutsättningarna för skuldsanering, men där någon&lt;br&gt;borgenär har motsatt sig förslaget till frivillig skuldsanering. Har&lt;br&gt;någon borgenär motsatt sig förslaget skall överlämnade ske till rätten.&lt;br&gt;Någon ytterligare prövning skall då inte göras. Ärendet skall av kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten överlämnas till tingsrätten i den ort där gälde-&lt;br&gt;nären är bosatt eller om gäldenären inte är bosatt i Sverige till&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt (jfr 9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke anges hur tingsrätten skall förfara då den&lt;br&gt;anser sig inte vara behörig att handlägga ärendet. Bestämmelsen är&lt;br&gt;utformad efter vad som gäller i den summariska processen (jfr prop.&lt;br&gt;1989/90:85 s. 141 f). Bestämmelsen är tillämplig när tingsrätten tar&lt;br&gt;emot ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tvingande skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får besluta om skuldsanering även om någon borgenär mot-&lt;br&gt;satt sig att gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för&lt;br&gt;betalningen av borgenärens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna lag gäller för handläggningen lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. En tingsrätt skall&lt;br&gt;vid handläggningen alltid bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall kalla gäldenären och samtliga borgenärer till ett&lt;br&gt;sammanträde vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skall prö-&lt;br&gt;vas. Kallelsen skall delges de kända borgenärerna. Kallelsen skall&lt;br&gt;sändas till gäldenären under den adress han senast uppgivit i ärendet.&lt;br&gt;Gäldenären behöver inte delges. Till sammanträdet får också före-&lt;br&gt;trädare för socialnämnden eller annan kallas. Om någon som har&lt;br&gt;kallats till sammanträdet uteblir, utgör det inte hinder för att avgöra&lt;br&gt;ärendet. Kallelsen skall innehålla en erinran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycket framgår vad som avses med tvingande&lt;br&gt;skuldsanering, nämligen att rätten får besluta om skuldsanering även&lt;br&gt;om någon borgenär har motsatt sig att gäldenären helt eller delvis&lt;br&gt;befrias från betalningsansvaret för borgenärens fordran. Vid frivillig&lt;br&gt;skuldsanering krävs däremot i princip att samtliga berörda borgenärer&lt;br&gt;godtar ett upprättat förslag om skuldsanering. Vid tvingande skuld-&lt;br&gt;sanering krävs inte ett sådant samtycke från borgenärernas sida. Det&lt;br&gt;är i stället förutsättningarna enligt 4 och 5 §§ som i princip är ensamt&lt;br&gt;bestämmande för om rätten skall få besluta om tvingande skuldsane-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke föreskrivs i fråga om tingsrättens&lt;br&gt;handläggning av skuldsaneringsärenden att bestämmelserna i ärende-&lt;br&gt;lagen gäller, om inte något annat följer av skuldsaneringslagen. Vissa&lt;br&gt;frågor angående tingsrättens handläggning har berörts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, avsnitt 4.7.3 och 4.7.4. Som har framhållits där skall&lt;br&gt;det i normala fall inte göras någon ytterligare förberedande utredning&lt;br&gt;hos tingsrätten. Ärendet skall vid överlämnadet vara så berett att&lt;br&gt;tingsrätten omedelbart skall kunna sätta ut ärendet till sammanträde.&lt;br&gt;Undantagsvis kan dock utredningen behöva kompletteras innan tings-&lt;br&gt;rätten håller sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges också att tingsrätten skall bestå av ensamdomare&lt;br&gt;då den handlägger ett skuldsaneringsärende. Sådan sammansättning&lt;br&gt;är alltså obligatorisk (se avsnitt 4.7.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs i tredje stycket att det i ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende skall hållas ett sammanträde hos tingsrätten. Som har nämnts&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.4, kan ärendelagen förväntas&lt;br&gt;bli reviderad inom en inte alltför avlägsen framtid. De krav artikel 6&lt;br&gt;i Europakonventionen ställer på muntlighet i förfarandet i vissa fall&lt;br&gt;kan då förväntas få en generell lösning. Fram till dess är det dock,&lt;br&gt;som framhållits i den allmänna motiveringen, nödvändigt att med&lt;br&gt;hänsyn till såväl borgenärernas intressen som till gäldenärens intresse&lt;br&gt;ha en regel om att sammanträde alltid skall hållas i de fall borge-&lt;br&gt;närernas rätt berörs inom ramen för ett system med tvingande skuld-&lt;br&gt;sanering. I paragrafens tredje stycke anges därför att det är obliga-&lt;br&gt;toriskt för tingsrätten att hålla ett sammanträde i alla de fall ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende skall prövas i sak. Till ett sammanträde skall&lt;br&gt;borgenärerna delges kallelse. Övriga - inklusive gäldenären - som&lt;br&gt;kallas till sammanträdet behöver inte delges kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges också att det förhållandet att någon av dem&lt;br&gt;som tingsrätten har kallat till ett sammanträde uteblir inte utgör&lt;br&gt;hinder för att avgöra ärendet. Skulle gäldenären utebli kan det med-&lt;br&gt;föra att ansökningen avslås på grund av bristande medverkan från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hans sida, se 23 § och den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.3. Det Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;anges också att kallelsen skall innehålla en erinran om att ärendet kan&lt;br&gt;avgöras trots den kallades utevaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering skall avslås av rätten, om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för skuldsanering enligt denna lag inte är uppfyllda.&lt;br&gt;Ansökan får också avslås, om gäldenären inte inställer sig personligen&lt;br&gt;vid ett sammanträde eller om han i övrigt inte medverkar vid ärendets&lt;br&gt;handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger på vilka grunder en ansökan om skuldsanering&lt;br&gt;skall avslås av rätten. Paragrafen har behandlats utförligt i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första meningen skall ansökan avslås, om förutsättningarna&lt;br&gt;för skuldsanering enligt denna lag inte är uppfyllda. Härmed avses i&lt;br&gt;första hand de villkor som ställs upp i 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen anges att rätten också får avslå en ansökan om&lt;br&gt;gäldenären inte inställer sig personligen vid ett sammanträde till&lt;br&gt;vilket han har kallats eller om han i övrigt inte medverkar vid&lt;br&gt;ärendets handläggning (jfr också 4 § andra stycket). Regeln är alltså&lt;br&gt;fakultativ. Det är inte tvunget för tingsrätten att avslå en ansökan i&lt;br&gt;dessa fall (jfr 16 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten beslutar om skuldsanering, skall beslutet innehålla de&lt;br&gt;uppgifter som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket skall genast kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan vad ett bifallande beslut om tvingande skuldsanering skall&lt;br&gt;innehålla har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.3 och 4.7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av hänvisningen till 8 § i första stycket, som har utformats i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets förslag, framgår att ett beslut om tvingande&lt;br&gt;skuldsanering skall ha samma innehåll som en frivillig skuldsanering&lt;br&gt;som har fastställts av kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att ett beslut om tvingande skuldsanering&lt;br&gt;skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Detta motsvarar vad&lt;br&gt;som gäller för ett beslut om frivillig skuldsanering (se 20 § tredje&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud mot exekutiva åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter kronofogdemyndighetens beslut om att inleda skuldsanering&lt;br&gt;får utmätning eller införsel för fordringar som har uppkommit dess-&lt;br&gt;förinnan inte äga rum innan frågan om skuldsanering är avgjord, om&lt;br&gt;inte, efter överlämnande eller överklagande, rätten på begäran av en&lt;br&gt;borgenär bestämmer annat. Om utmätning eller införsel ändå sker är&lt;br&gt;åtgärden utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte fordringar, som enligt 6 § tredje stycket&lt;br&gt;inte omfattas av skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut om&lt;br&gt;betalningssäkring och verkställighet av sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats delvis i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag, innehåller ett förbud mot exekutiva åtgärder mot gäldenären&lt;br&gt;efter det att kronofogdemyndigheten har förordnat om att skuld-&lt;br&gt;sanering skall inledas. I fråga om skälen för förbudet hänvisas till den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet avser utmätning och införsel för fordringar som kan kom-&lt;br&gt;ma att omfattas av ett beslut om skuldsanering. Skillnad görs sålunda&lt;br&gt;mellan fordringar som har uppkommit före beslutet om att skuldsane-&lt;br&gt;ring skall inledas och fordringar som har uppkommit efter beslutet.&lt;br&gt;Det är bara den förra gruppen av fordringar som omfattas av förbu-&lt;br&gt;det. Har t.ex. en gäldenär ådragit sig en skuld dagen efter beslutet&lt;br&gt;om inledande av skuldsanering, kan denna skuld aldrig komma att&lt;br&gt;inbegripas i det slutliga beslutet om att bevilja skuldsanering (se 6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs således beträffande fordringar&lt;br&gt;som uppkommit innan kronofogdemyndigheten beslutade att inleda&lt;br&gt;skuldsanering att utmätning eller införsel inte får ske därefter och&lt;br&gt;intill dess frågan om skuldsanering slutligt har avgjorts (jfr även&lt;br&gt;5 kap. 10 § utsökningsbalken). Skulle så ändå ske, är åtgärden utan&lt;br&gt;verkan. Med fordringar avses inte bara &amp;quot;huvudfordran&amp;quot; eller&lt;br&gt;&amp;quot;kapitalskulden&amp;quot; utan även räntefordringar och andra tilläggsför-&lt;br&gt;pliktelser som kan vara knutna till &amp;quot;huvudfordringen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utmätning avses i paragrafen hela utmätningsförfarandet, dvs.&lt;br&gt;inte bara själva utmätningsbeslutet. Skulle ett utmätningsbeslut ha&lt;br&gt;fattats efter det att beslut har träffats om inledande av skuldsanering&lt;br&gt;skall verkställigheten gå åter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsförbudet gäller från det att skuldsanering har inletts&lt;br&gt;(se 13 § andra stycket) och därefter under hela den tid som krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten handlägger skuldsaneringsärendet. Kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten har inte någon möjlighet att bestämma annat. Om ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende överlämnas eller överklagas till rätten gäller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställighetsförbudet alltjämt. Av ordalydelsen framgår emellertid Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;att rätten har möjlighet att i det enskilda fallet bestämma annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten kan alltså häva verkställighetsförbudet. Denna möjlighet är&lt;br&gt;avsedd att utnyttjas i de fall gäldenären har fört ett skuldsane-&lt;br&gt;ringsärende vidare till rätten, trots att det är mer eller mindre&lt;br&gt;uppenbart att skuldsanering inte kan beviljas. I ett sådant fall finns&lt;br&gt;det ingen anledning att gäldenären under en längre tid skall vara&lt;br&gt;skyddad mot indrivningsåtgärder. Om det å andra sida är en borgenär&lt;br&gt;som föranleder att ett ärende förs vidare till rätten trots att det är&lt;br&gt;klart att förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda saknas det&lt;br&gt;regelmässigt skäl för att häva verkställighetsförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges uttryckligen att fordringar som inte omfattas&lt;br&gt;av ett beslut om skuldsanering är undantagna från verkställighetsför-&lt;br&gt;budet i första stycket. Det kan vara frågan om fordringar som har&lt;br&gt;uppkommit efter beslutet att inleda skuldsanering eller fordringar som&lt;br&gt;är förenade med panträtt och därför enligt regeln i 6 § tredje stycket&lt;br&gt;i viss utsträckning inte omfattas av en skuldsanering. Om viss egen-&lt;br&gt;dom har utmätts och omhändertagits i anledning därav omfattas den&lt;br&gt;enligt 6 § tredje stycket 4 inte av skuldsaneringen. Sådan egendom&lt;br&gt;kan då säljas exekutivt utan hinder av det inledda skuldsaneringsför-&lt;br&gt;farandet. Dessa fordringar kan följaktligen alltjämt läggas till grund&lt;br&gt;för exekutiva åtgärder. Undantaget i andra stycket omfattar av natur-&lt;br&gt;liga skäl inte fordringar som faller utanför skuldsaneringen enligt 6 §&lt;br&gt;första stycket tredje meningen; detta klargörs ju först i och med att&lt;br&gt;skuldsaneringen beslutas och då upphör också förbudet mot exekutiva&lt;br&gt;åtgärder enligt denna paragraf. Av samma skäl omfattas inte heller&lt;br&gt;fordringar som kan komma att falla utanför skuldsaneringen till följd&lt;br&gt;av ett beslut härom enligt 6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att paragrafen skall tillämpas även i fråga om&lt;br&gt;beslut om betalningssäkring och verkställighet av sådant beslut enligt&lt;br&gt;lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter&lt;br&gt;(jfr 14 § andra stycket ackordslagen). En framställning om betal-&lt;br&gt;ningssäkring som länsrätten inte har hunnit pröva när kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten fattar beslut om att inleda skuldsanering kan således inte&lt;br&gt;bifallas av länsrätten. Om länsrätten redan har hunnit att besluta om&lt;br&gt;betalningssäkring när kronofogdemyndigheten beslutar om att skuld-&lt;br&gt;sanering skall inledas, utgör kronofogdemyndighetens beslut hinder&lt;br&gt;för verkställighet av beslutet om betalningssäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen hindrar inte att ansökan om kvarstad eller om annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken ges in till och behandlas av&lt;br&gt;tingsrätten. Inte heller verkställighet av ett beslut i ett sådant ärende&lt;br&gt;hindras av denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkan av skuldsanering &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för betalningen av&lt;br&gt;de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som&lt;br&gt;dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias gäldenären från an-&lt;br&gt;svar för betalningen av fordringar som inte är kända i ärendet om inte&lt;br&gt;fordringen är sådan som avses i 6 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot en&lt;br&gt;borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för&lt;br&gt;fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller de centrala reglerna om en skuldsanerings&lt;br&gt;rättsverkningar. Motiven för paragrafen har utförligt utvecklats i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 4.4 och 4.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om fråga är om kronofogdemyndighetens beslut att fast-&lt;br&gt;ställa en frivillig skuldsanering eller rättens beslut om tvingande&lt;br&gt;skuldsanering är rättsverkningarna exakt desamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke första mening klargörs att en skuld-&lt;br&gt;sanering innefattar en förändring av gäldenärens ursprungliga betal-&lt;br&gt;ningsförpliktelse gentemot borgenären, i så måtto att det belopp&lt;br&gt;gäldenären efter ett beslut om skuldsanering är skyldig att utge är&lt;br&gt;reducerat i förhållande till vad som gällde innan beslutet fattades.&lt;br&gt;Andra eventuella förpliktelser än betalningsförpliktelser berörs inte&lt;br&gt;direkt av en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordran kan anmälas i ärendet genom att gäldenären har angett&lt;br&gt;den i sin ansökan eller genom att borgenären anmäler den. En&lt;br&gt;fordran kan anmälas i ärendet även på andra sätt. Om en fordran inte&lt;br&gt;är känd i ärendet innebär skuldsaneringen alltid att den inte längre&lt;br&gt;kan göras gällande, dvs. betalningsansvaret bortfaller helt och hållet&lt;br&gt;(prekluderas), vilket framgår av första stycket andra meningen. Så-&lt;br&gt;som har framhållits i den allmänna motiveringen och i anslutning till&lt;br&gt;14 § (jfr också 8 §) drabbas nämligen den okände borgenär som&lt;br&gt;underlåter att anmäla sin fordran av en proklamaeffekt på så sätt att&lt;br&gt;fordringen i vad den avser betalningsskyldighet helt och hållet&lt;br&gt;prekluderas (jfr 6 § lagen [1981:131] om kallelse på okända borge-&lt;br&gt;närer) om hans fordran inte på annat sätt är känd. Det innebär alltså&lt;br&gt;att en sådan borgenär inte får någon utdelning alls enligt skuldsane-&lt;br&gt;ringsbeslutet och inte heller kan göra fordringen gällande i ett annat&lt;br&gt;sammanhang efter det att beslutet har fattats. I 27 § finns regler som&lt;br&gt;ger en borgenär vars fordran har prekluderats på detta sätt en möjlig-&lt;br&gt;het att i vissa fall på begäran få till stånd en omprövning av beslutet.&lt;br&gt;Den preklusionsverkan som drabbar okända fordringar gäller givetvis&lt;br&gt;endast sådana fordringar som enligt lagen omfattas av en skuld-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanering (se 6 § första stycket). Det innebär att en fordran som faller Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;in bland undantagen i 6 § tredje stycket inte prekluderas enligt regeln&lt;br&gt;i 26 § andra meningen. Däremot drabbas en fordran som är av sådant&lt;br&gt;slag att den faller in under regeln i 6 § andra stycket alltid av den&lt;br&gt;preklusionsverkan som anges här, såvida det inte utryckligen har för-&lt;br&gt;klarats att den inte skall omfattas av skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering inverkar inte på det betalningsansvar som åvilar&lt;br&gt;borgensmän eller andra som jämte gäldenären ansvarar för skulderna.&lt;br&gt;Ett skuldsaneringsbeslut avseende &amp;quot;huvudgäldenären&amp;quot; verkar alltså&lt;br&gt;inte till &amp;quot;förmån&amp;quot; för en person som har gått i borgen för skuld-&lt;br&gt;saneringsgäldenärens skuld. Detsamma gäller för annan medgäldenär.&lt;br&gt;Detta har, i enlighet med Lagrådets förslag, uttryckligen föreskrivits&lt;br&gt;i andra stycket (jfr 21 § ackordslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av en skuldsanering är vidare att borgenären inte i något&lt;br&gt;sammanhang kan utnyttja en &amp;quot;bortsanerad&amp;quot; penningfordran. En &amp;quot;bort-&lt;br&gt;sanerad&amp;quot; fordran går exempelvis inte att använda till kvittning på&lt;br&gt;samma sätt som under vissa förutsättningar är möjligt när det&lt;br&gt;beträffande fordringar som är preskriberade enligt Preskriptionslagen&lt;br&gt;(se dess 10 §) eller prekluderade enligt lagen (1981:130) om kallelse&lt;br&gt;på okända borgenärer (se dess 8 §). Om gäldenären av någon anled-&lt;br&gt;ning betalar en &amp;quot;bortsanerad&amp;quot; fordran följer det däremot av allmänna&lt;br&gt;regler att en sådan betalning inte med rättsordningens hjälp kan&lt;br&gt;återkrävas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omprövning av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering enligt denna lag kan en tingsrätt som avses i 21 §&lt;br&gt;upphäva eller, i fall som avses i 5, ändra beslutet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer&lt;br&gt;eller i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuld-&lt;br&gt;saneringsfrågans avgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under&lt;br&gt;ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men&lt;br&gt;för borgenären,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gäldenären lämnat oriktig uppgift till ledning för myndighets&lt;br&gt;beslut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen&lt;br&gt;eller underlåtit att lämna uppgift trots att han är uppgiftsskyldig och&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut&lt;br&gt;blivit felaktigt eller inte fattats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats efter&lt;br&gt;skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 5 skall ansökan ges in inom fem år Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;från dagen för skuldsaneringen. Om betalningsplanen löper under&lt;br&gt;längre tid gäller i stället den tiden. En tingsrätt skall vid&lt;br&gt;handläggningen alltid bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenärens ansökan skall gäldenären och de&lt;br&gt;borgenärer som avses i 19 § höras. I övrigt tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan&lt;br&gt;säkerhet som tredje man har ställt för betalning av belopp som avses&lt;br&gt;i 8 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller&lt;br&gt;borde känt till de i 27 § första stycket 1 angivna omständigheterna&lt;br&gt;eller medverkade till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt&lt;br&gt;27 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen, avsnitt 4.7.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av ett beslut&lt;br&gt;om skuldsanering på begäran av en borgenär. Paragrafen gäller beslut&lt;br&gt;såväl om att fastställa en frivillig som om tvingande skuldsanering.&lt;br&gt;Det är dock alltid rätten som handlägger ärenden om omprövning.&lt;br&gt;Behörig domstol är en tingsrätt som anges i 21 §. Omprövningen&lt;br&gt;enligt denna paragraf kan med undantag för det fall som regleras i&lt;br&gt;punkten 5, endast leda till att skuldsaneringen upphävs. Någon annan&lt;br&gt;rättsföljd kan i dessa fall inte komma i fråga. I ett fall, nämligen då&lt;br&gt;gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligt har förbättrats, kan&lt;br&gt;en omprövning mynna ut i att skuldsaneringen inte upphävs utan&lt;br&gt;ändras. Omprövning på begäran av gäldenären regleras inte i denna&lt;br&gt;paragraf, utan i stället i 28 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att ansökan kan göras endast av borgenär vars&lt;br&gt;fordran omfattas av skuldsaneringen. Det är alltså dels &amp;quot;känd&amp;quot; borge-&lt;br&gt;när vars fordran enligt 26 § har satts ned eller fallit bort och dels&lt;br&gt;&amp;quot;okänd&amp;quot; borgenär vars fordran enligt samma paragraf har drabbats av&lt;br&gt;preklusion till följd av skuldsaneringsbeslutet som är behöriga att&lt;br&gt;ansöka om omprövning enligt denna paragraf. Det förhållandet att&lt;br&gt;endast borgenär är behörig att ansöka om omprövning innebär att&lt;br&gt;även den som har gått i borgen för gäldenärens skulder och annan&lt;br&gt;medgäldenär kan ha sådan behörighet, eftersom de är att betrakta som&lt;br&gt;&amp;quot;regressborgenärer&amp;quot; i förhållande till gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För omprövning enligt denna paragraf förutsätts att gäldenären har&lt;br&gt;agerat illojalt mot syftena med skuldsaneringsförfarandet, åsidosatt&lt;br&gt;sina åligganden enligt skuldsaneringsbeslutet eller efter det att&lt;br&gt;skuldsaneringen beslutades har fått väsentligt förbättrade ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första punkten kan omprövning medges om gäldenären gjort&lt;br&gt;sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har gynnat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon borgenär för att inverka på skuldsaneringsfrågans avgörande. Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;Med oredlighet mot borgenärer avses sådana gärningar för vilka&lt;br&gt;ansvar kan ådömas enligt 11 kap. 1 § brottsbalken och som har&lt;br&gt;samband med skuldsaneringen (se också specialmotiveringen till&lt;br&gt;ändringen i 11 kap. 1 § brottsbalken). Något krav uppställs inte på&lt;br&gt;att gäldenären har fällts till ansvar i en brottmålsrättegång, att åtal har&lt;br&gt;väckts mot honom eller att förundersökning har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra punkten anges uttryckligen att en skuldsanering&lt;br&gt;kan omprövas om gäldenären medvetet har lämnat oriktiga uppgifter&lt;br&gt;i sin ansökan eller annars under ärendets handläggning. Med detta&lt;br&gt;avses också det fallet att gäldenären medvetet har förtigit något som&lt;br&gt;skulle ha varit av betydelse i ärendet. Ett exempel är att gäldenären&lt;br&gt;underlåter att uppge en fordran. För att omprövning skall kunna ske&lt;br&gt;enligt denna punkt krävs att gäldenärens oriktiga uppgifter eller hans&lt;br&gt;förtigande av vissa omständigheter har varit till men för borgenären.&lt;br&gt;Det betyder exempelvis att omprövning inte kan aktualiseras enligt&lt;br&gt;denna punkt om gäldenären förtiger en fordran som senare anmäls i&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje punkten kan en omprövning ske i de fall gäldenären&lt;br&gt;har lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna uppgift trots att&lt;br&gt;han är uppgiftsskyldig och detta lett till att beslut om skatt eller avgift&lt;br&gt;blivit felaktigt eller inte fattats. Rekvisiten motsvarar förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för eftertaxering enligt taxeringslagen (1990:324). Ett sådant&lt;br&gt;förfaringssätt från gäldenärens sida kan medföra att en fordran som&lt;br&gt;omfattas av skuldsaneringen har upptagits till för lågt belopp där eller&lt;br&gt;inte upptagits alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att jjärde punkten skall bli tillämplig krävs enligt ordalydelsen&lt;br&gt;att gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa. Det skall alltså vara fråga om ett förfarande från gäldenärens&lt;br&gt;sida som är i strid med vad som åligger honom enligt skuldsanerings-&lt;br&gt;beslutet. Eftersom det krävs att avvikelsen inte är ringa måste det&lt;br&gt;vara fråga om längre betalningsdröjsmål eller upprepade betalnings-&lt;br&gt;försummelser för att skuldsaneringen med tillämpning av denna punkt&lt;br&gt;skall kunna upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt femte punkten kan en skuldsanering upphävas om gäldenärens&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden väsentligen har ändrats efter skuldsane-&lt;br&gt;ringen. Med detta avses en förändring till det bättre som är avsevärd,&lt;br&gt;exempelvis att gäldenären har erhållit en betydande inkomstökning&lt;br&gt;eller att han har fått en större tipsvinst eller liknande. Av inledningen&lt;br&gt;till första stycket framgår att rätten i dessa fall, i stället för att&lt;br&gt;upphäva beslutet, får ändra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att en borgenär som vill få en ompröv-&lt;br&gt;ning till stånd på den grunden att gäldenärens ekonomi har förbättrats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste ge in en ansökan därom inom fem år från dagen för skuldsane- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ringen. Med dagen för skuldsaneringen avses endera den dag krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten beslutade att fastställa en överenskommelse om fri-&lt;br&gt;villig skuldsanering eller annars den dag rätten beslutade om&lt;br&gt;tvingande skuldsanering. Vid tillämpningen av denna regel saknar det&lt;br&gt;betydelse från vilken tidpunkt gäldenärens ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;har förbättrats, så snart förbättringen har inträtt efter dagen för&lt;br&gt;skuldsaneringen. Om betalningsplanen skulle löpa under längre tid än&lt;br&gt;fem år utsträcks talefristen i motsvarande mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall rätten innan den fattar ett beslut i ompröv-&lt;br&gt;ningsärendet höra gäldenären och övriga borgenärer som berörts av&lt;br&gt;skuldsaneringsbeslutet. På förslag av Lagrådet sägs här uttryckligen&lt;br&gt;att ärendelagens regler är tillämpliga på förfarandet i omprövnings-&lt;br&gt;ärenden i den mån inget annat anges i skuldsaneringslagen. I konse-&lt;br&gt;kvens härmed anges också att tingsrätten när den skall handlägga ett&lt;br&gt;omprövningsärende skall bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jjärde stycket anges vissa verkningar av att ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering upphävs. Givetvis kvarstår gäldenärens &amp;quot;ursprungliga&amp;quot;&lt;br&gt;skulder efter ett beslut om upphävande, eventuellt med ett på grund&lt;br&gt;av avbetalning reducerat skuldbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av gäldenären kan en tingsrätt som avses i 21 § ändra&lt;br&gt;vad kronofogdemyndigheten eller rätten har bestämt i fråga som avses&lt;br&gt;i 8 § första stycket 3, om det efter beslutet om skuldsanering har&lt;br&gt;inträffat omständigheter som inte då kunnat förutses eller om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl. Vid sådan omprövning tillämpas 27 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar omprövning på ansökan av gäldenären. Den&lt;br&gt;har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8, 20 och 24 §§ berörs frågan när och hur återstående del av&lt;br&gt;gäldenärens skulder skall betalas. Även om denna fråga har ägnats&lt;br&gt;avsevärd uppmärksamhet i skuldsaneringsärendet kan det efter det att&lt;br&gt;beslutet fattats inträffa oförutsedda händelser som gör att den be-&lt;br&gt;stämda betalningsordningen inte längre framstår som realistisk. Ett&lt;br&gt;exempel kan vara att gäldenären efter beslutet blivit långvarigt arbets-&lt;br&gt;oförmögen eller att hans inkomstsituation har förändrats märkbart till&lt;br&gt;det sämre. I sådana fall kan förevarande paragraf bli tillämplig. Det&lt;br&gt;förutsätts att en ansökan görs av gäldenären, någon annan är inte&lt;br&gt;behörig att ansöka om omprövning enligt denna paragraf. Paragrafen&lt;br&gt;är avsedd att tillämpas med försiktighet. Av lydelsen följer att den i&lt;br&gt;första hand avser fall där det har inträffat något i tiden efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldsaneringsbeslutet, men lagtextens lydelse hindrar inte en om- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;prövning även i andra fall då synnerliga skäl föreligger. Till skillnad&lt;br&gt;mot vad som i de flesta fall gäller beträffande rättsföljden av en&lt;br&gt;omprövning enligt 27 § innebär en tillämpning av denna paragraf att&lt;br&gt;beslutet om skuldsanering ändras. Regeln i denna paragraf kan därför&lt;br&gt;sägas vara en jämkningsregel. Det är alltså beslutets innehåll i ett&lt;br&gt;visst avseende som ändras. I paragrafen hänvisas till 27 § tredje&lt;br&gt;stycket. Det innebär att borgenärerna skall höras i dessa ompröv-&lt;br&gt;ningsärenden och att ärendelagen är tillämplig på förfarandet.&lt;br&gt;Tingsrätten skall alltid bestå av en lagfaren domare när den&lt;br&gt;handlägger ett omprövningsärende enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten beslut att avvisa eller avslå en ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering, inleda skuldsanering eller fastställa en skuldsanering&lt;br&gt;överklagas till den tingsrätt som avses i 21 §. Detsamma gäller&lt;br&gt;kronofogdemyndighetens beslut att avskriva ett skuldsaneringsärende&lt;br&gt;från vidare handläggning. Överklagandet skall ges in till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut om att överlämna ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende till tingsrätt får inte överklagas. Detsamma&lt;br&gt;gäller ett beslut varigenom en ansökan om skuldsanering förklaras&lt;br&gt;vilande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats delvis i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag, innehåller regler om överklagande av kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;avgörande. I denna paragraf föreskrivs att vissa beslut inte får&lt;br&gt;överklagas och att vissa av kronofogdemyndighetens beslut över-&lt;br&gt;klagas till tingsrätt. Reglerna har behandlats i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen, avsnitt 4.7.6. Förutom i denna paragraf regleras formella&lt;br&gt;frågor beträffande överklaganden av kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;i 22-25 §§ förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att vissa av kronofogdemyndighetens slutliga&lt;br&gt;beslut överklagas till tingsrätt. Det är avvisnings- och avslagsbeslut&lt;br&gt;enligt 11 och 12 §§ samt beslut om att inleda skuldsanering enligt&lt;br&gt;13 § andra stycket samt beslut om att fastställa en frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering enligt 20 § samt dessutom avskrivningsbeslut enligt 34 §.&lt;br&gt;Även när en ansökan förfaller enligt 33 § fattar kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten ett avskrivningsbeslut som kan överklagas enligt denna para-&lt;br&gt;graf. Ett beslut av kronofogdemyndigheten enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;överklagas till den tingsrätt som är behörig enligt 21 §, dvs. normalt&lt;br&gt;tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Överklagandet skall ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för be- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att vissa beslut i ett skuldsaneringsärende över&lt;br&gt;huvud taget inte får överklagas. Det är fråga om såväl slutliga som&lt;br&gt;icke slutliga beslut. De slutliga beslut som inte får överklagas är&lt;br&gt;beslut enligt 21 § första stycket om överlämnande till rätten. Att en&lt;br&gt;tingsrätts beslut att överlämna ett skuldsaneringsärende till en annan&lt;br&gt;tingsrätt inte får överklagas framgår av 21 § andra stycket. De icke&lt;br&gt;slutliga beslut som inte får överklagas är kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;eller domstolens beslut om att ett skuldsaneringsärende enligt 33 §&lt;br&gt;andra stycket förklaras vilande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten bifaller ett överklagande av gäldenären, skall den&lt;br&gt;återförvisa ärendet till kronofogdemyndigheten eller, om kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten avslagit gäldenärens ansökan med tillämpning av 12 §&lt;br&gt;andra stycket, besluta om tvingande skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av tingsrätten att återförvisa ett ärende till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten får inte överklagas. Tingsrätten får dock tillåta att&lt;br&gt;beslutet överklagas till hovrätten, om det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges enligt 31 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som delvis har utformats i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag, har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges hur tingsrätten skall förfara om den bifaller&lt;br&gt;ett överklagande av gäldenären. Där sägs att ärendet som huvudregel&lt;br&gt;skall återförvisas till kronofogdemyndigheten om den bifaller över-&lt;br&gt;klagandet. En sådan regel är motiverad av att utredningen i huvudsak&lt;br&gt;skall göras hos kronofogdemyndigheten. Tingsrätten har dock möjlig-&lt;br&gt;het att i stället besluta om tvingande skuldsanering när kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten på ett sent stadium har avslagit gäldenärens ansökan.&lt;br&gt;Detta framgår av hänvisningen till 12 § andra stycket. Det är enbart&lt;br&gt;när gäldenären överklagar som det blir aktuellt med återförvisning till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten enligt denna paragraf. Hur rätten skall för-&lt;br&gt;fara då ett överklagande av en borgenär bifalls regleras inte i denna&lt;br&gt;paragraf. Allmänna regler får i stället tillämpas. Som Lagrådet har&lt;br&gt;påpekat torde det endast vara i en situation som återförvisning kan bli&lt;br&gt;aktuell när en borgenär har överklagat ett avgörande av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Det är när kronofogdemyndigheten har fastställt en&lt;br&gt;skuldsanering och rätten anser att utredningen behöver kompletteras.&lt;br&gt;I en sådan situation kan rätten enligt allmänna regler återförvisa&lt;br&gt;ärendet till kronofogdemyndigheten. När en borgenär överklagar ett&lt;br&gt;beslut om att inleda skuldsanering är det inte aktuellt för rätten att vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bifall återförvisa ärendet till kronofogdemyndigheten. Om krono- Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;fogdemyndigheten har avslagit ansökan med tillämpning av 12 §&lt;br&gt;andra stycket och rätten bedömer att utredningen i ärendet tillåter det,&lt;br&gt;kan rätten i stället beslutar om tvingande skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av tingsrätten att återförvisa ett ärende till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten får i princip inte överklagas. Det föreskrivs i&lt;br&gt;andra stycket. Där föreskrivs emellertid vidare att tingsrätten får&lt;br&gt;tillåta att återförvisningsbeslutet får överklagas till hovrätten, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för en dispensprövning i hovrätten (se 31 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tings-&lt;br&gt;rätt, om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte, om överklagandet avser ett beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part, ett beslut genom vilket tingsrätten&lt;br&gt;ogillat jäv mot en domare eller ett beslut genom vilket en missnöjes-&lt;br&gt;anmälan eller ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att det krävs att hovrätten meddelar pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd för att ett överklagande skall prövas fullständigt av&lt;br&gt;hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges ett antal undantag från kravet på prövnings-&lt;br&gt;tillstånd. Dessa undantag svarar i sak mot de undantag som finns i&lt;br&gt;18 kap. 16 a § utsökningsbalken (jfr också 49 kap. 12 § rättegångs-&lt;br&gt;balken och prop. 1992/93:216 s. 87 f och s.93 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket hänvisas till 54 kap. 11 § tredje stycket i fråga om&lt;br&gt;medelade prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet&lt;br&gt;prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anledning förekommer till ändring i tingsrättens beslut eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tingsrättens beslut prövas av hovrätten&lt;br&gt;endast om denna meddelat prövningstillstånd, skall tingsrätten i&lt;br&gt;samband med underrrättelse om vad som gäller i fråga om över-&lt;br&gt;klagande upplysa parterna om detta och därvid också ange innehållet&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prövningstillstånd krävs skall klaganden i skrivelsen med över-&lt;br&gt;klagandet ange de omständigheter som åberopas till stöd för att sådant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iförsta stycket anges att prövningstillstånd får meddelas endast i tre&lt;br&gt;fall. De fall som avses är att det är av vikt för ledning av rättstillämp-&lt;br&gt;ningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), att&lt;br&gt;det förekommer anledning till ändring i tingsrättens beslut (ändrings-&lt;br&gt;dispens) eller att det annars finns synnerliga skäl att pröva över-&lt;br&gt;klagandet (extraordinär dispens).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att tingsrätten i förekommande fall skall&lt;br&gt;upplysa parterna om att det krävs prövningstillstånd för att ett över-&lt;br&gt;klagande skall prövas fullständigt av hovrätten och att det därvid skall&lt;br&gt;anges under vilka förutsättningar sådant tillstånd kan meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att klaganden i skrivelsen med överkla-&lt;br&gt;gandet skall ange de omständigheter som åberopas till stöd för att&lt;br&gt;prövningstillstånd skall meddelas, när sådant tillstånd krävs (se 31 §).&lt;br&gt;I övrigt gäller 52 kap. rättegångsbalken för handläggningen av det&lt;br&gt;överklagade ärendet i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller en av honom dessför-&lt;br&gt;innan gjord ansökan om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan om förhandling om offentligt ackord tas upp sedan&lt;br&gt;gäldenären har ansökt om skuldsanering, skall skuldsaneringsärendet&lt;br&gt;förklaras vilande. Om ackordet fastställs, förfaller ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären avlider, förfaller en av honom gjord ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen berörs i första stycket förhållandet mellan skuldsane-&lt;br&gt;ring och konkurs. Så som har utvecklats i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen, avsnitt 4.8.1, bör en ansökan om skuldsanering inte utgöra&lt;br&gt;hinder mot konkurs. Omvänt bör inte heller handläggningen av ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende fortgå efter det att ett konkursförfarande har&lt;br&gt;inletts. I paragrafen föreskrivs därför att en ansökan om skuldsa-&lt;br&gt;nering förfaller om gäldenären försätts i konkurs. Underrättelse om&lt;br&gt;att ansökan om skuldsanering har förfallit bör därför lämnas till&lt;br&gt;utsökningsregistret. Att tingsrätten skall underrätta kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten om ett konkursbeslut följer av 12 § konkursförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras förhållandet mellan skuldsanering och&lt;br&gt;offentligt ackord. I paragrafen föreskrivs att en ansökan om skuld-&lt;br&gt;sanering skall förklaras vilande om en ansökan om förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord tas upp av rätten (se 25 § ackordslagen). Vidare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i paragrafen att en ansökan om skuldsanering förfaller om Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;rätten fastställer ackordet (se 34 - 36 §§ ackordslagen). Det kan&lt;br&gt;erinras om att lagen inte reglerar hur ett förordnande av god man&lt;br&gt;enligt 2 § ackordslagen förhåller sig till en ansökan om skuldsane-&lt;br&gt;ring. Så som har nämnts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.1,&lt;br&gt;föreligger inte något behov av en regel om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att en ansökan om skuldsanering förfaller om&lt;br&gt;gäldenären avlider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallar gäldenären en ansökan om skuldsanering, skall ärendet&lt;br&gt;genast avskrivas från vidare handläggning. Detsamma gäller om an-&lt;br&gt;sökan förfaller enligt 33 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att ett skuldsaneringsärende genast skall av-&lt;br&gt;skrivas från vidare handläggning om det återkallas. Detta gäller&lt;br&gt;oavsett på vilket stadium av handläggningen ärendet befinner sig.&lt;br&gt;Regeln gäller såväl kronofogdemyndigheten som rätten. Gäldenären&lt;br&gt;kan när helst han önskar återkalla sin ansökan och få ärendet&lt;br&gt;avskrivet. Att avskrivning skall ske genast innebär bl.a. att avskriv-&lt;br&gt;ningsbeslut skall fattas utan att borgenärerna eller andra först hörs.&lt;br&gt;Av paragrafen framgår att skyldigheten att genast avskriva ärendet&lt;br&gt;från vidare handläggning också gäller när ansökan förfaller enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 33 §. Har skuldsanering inletts, skall underrättelse&lt;br&gt;ske till utsökningsregistret om att ärendet har avskrivits. I dessa fall&lt;br&gt;skall också samtliga borgenärer underrättas. Detta följer av 35 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslås eller avvisas en ansökan om skuldsanering eller avskrivs&lt;br&gt;ärendet från vidare handläggning sedan kungörelse har utfärdats&lt;br&gt;enligt 14 §, skall samtliga kända borgenärer genast underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom vissa rättsverkningar är knutna till beslutet att inleda&lt;br&gt;skuldsanering (se 25 §) måste borgenärerna i vissa fall underrättas om&lt;br&gt;att ärendet avslutas på annat sätt än genom ett beslut om skuldsane-&lt;br&gt;ring. I paragrafen anges därför att samtliga kända borgenärer skall&lt;br&gt;underrättas om att ett skuldsaneringsärende avslås, avvisas eller av-&lt;br&gt;skrivs. Underrättelsen behöver inte delges. Bestämmelser om avslag&lt;br&gt;finns i 12 och 23 §§. I 34 § anges när en ansökan om skuldsanering&lt;br&gt;skall avskrivas från vidare handläggning. Avskrivningsbeslut skall&lt;br&gt;också meddelas när en ansökan förfaller. Beslut om avvisning kan&lt;br&gt;meddelas med stöd av 11 §. Underrättelseskyldigheten gäller endast&lt;br&gt;i de fall ifrågavarande beslut meddelas efter det att kungörelse har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skett enligt 14 §. För det fall ett skuldsaneringsärende avslås, avvisas Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;eller avskrivs från vidare handläggning innan det enligt 14 § har kun-&lt;br&gt;gjorts att skuldsanering har inletts, skall någon underrättelse inte&lt;br&gt;lämnas till borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överenskommelse varigenom gäldenären eller tredje man tillför-&lt;br&gt;säkrar någon borgenär, vars fordran omfattas av skuldsaneringen,&lt;br&gt;bättre villkor än enligt skuldsaneringen är ogiltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen syftar till att förhindra att överenskommelser träffas vid&lt;br&gt;sidan av beslutet om skuldsanering mellan gäldenären och någon eller&lt;br&gt;några av borgenärerna om att någon av dessa skall gynnas på ett sär-&lt;br&gt;skilt sätt. Paragrafen, som är ett utflöde av likabehandlingsprincipen,&lt;br&gt;har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt allmänna processuella principer torde talan om ogiltighet&lt;br&gt;enligt denna paragraf endast kunna föras av ifrågavarande borgenär&lt;br&gt;eller dennes motpart. Den senare kan vara gäldenären eller någon&lt;br&gt;annan. Övriga som kan beröras av en överenskommelse som omtalas&lt;br&gt;i denna paragraf är hänvisade till att ansöka om omprövning enligt&lt;br&gt;27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnder och andra myndigheter skall till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;het eller domstol som handlägger ett ärende om skuldsanering enligt&lt;br&gt;denna lag på begäran överlämna sådana uppgifter om gäldenärens&lt;br&gt;personliga och ekonomiska förhållanden som behövs för prövning av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;anges att socialnämnder och andra myndigheter till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten eller rätten skall överlämna uppgifter om gäldenären&lt;br&gt;som behövs för prövningen av skuldsaneringsärendet. Paragrafen har&lt;br&gt;berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering som har fastställts eller beslutats enligt denna lag&lt;br&gt;får sedan beslutet har vunnit laga kraft verkställas på samma sätt som&lt;br&gt;en lagakraftägande dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges att ett beslut om skuldsanering som har vun-&lt;br&gt;nit laga kraft skall verkställas på samma sätt som en lagakraftägande&lt;br&gt;dom. Regleringen i detta stycke har berörts i den allmänna motive-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen, avsnitt 4.7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Några över-&lt;br&gt;gångsbestämmelser behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har i den inledande uppräkningen lagts till&lt;br&gt;att även den gäldenär som i ett skuldsaneringsförfarande förtiger till-&lt;br&gt;gång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan oriktigt uppgift som&lt;br&gt;läggs till grund för förfarandet eller i ett skuldsaneringsärende, kan&lt;br&gt;dömas till ansvar för oredlighet mot borgenärer. Ändringen har be-&lt;br&gt;rörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.2. Jfr också special-&lt;br&gt;motiveringen till 27 § skuldsaneringslagen. Det kan också erinras om&lt;br&gt;att en gäldenär som ansöker om skuldsanering i sin ansökan på heder&lt;br&gt;och samvete skall lämna uppgifterna om sina ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den (se 10 § skuldsaneringslagen), vilket medför att oriktigheter i&lt;br&gt;ansökan kan föranleda straffansvar för osann eller vårdslös försäkran&lt;br&gt;enligt 15 kap. 10 § brottsbalken. Detta har berörts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, avsnitt 4.7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■?§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har ett tillägg motsvarande tillägget i 1 §&lt;br&gt;andra stycket gjorts i uppräkningen. Paragrafen är i övrigt oför-&lt;br&gt;ändrad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om&lt;br&gt;försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;117 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har en ändring gjorts, som är föranledd av&lt;br&gt;de ändringar i fråga om fristdagen som föreslås i 4 kap. 2 § konkurs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen. Ändringen har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;4.8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av ändringen är att ett skuldsaneringsförfarande likställs&lt;br&gt;med bl.a. ackordförfarandet i de hänseenden som regleras i para-&lt;br&gt;grafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt är paragrafen oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:81) om&lt;br&gt;skuldebrev&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;77 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjort ett tillägg i tredje stycket. I den uppräkning&lt;br&gt;som där finns av bestående invändningar hänförliga till omständig-&lt;br&gt;heter som har inträffat efter det att ett löpande skuldebrev har&lt;br&gt;utfärdats har lagts till den omständigheten att skuldförhållandet har&lt;br&gt;ändrats genom att gäldenären har erhålltit skuldsanering (jfr 26 §&lt;br&gt;skuldsaneringslagen och den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.2).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen (1970:847)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tagits in ett nytt Jjärde stycke där det erinras om&lt;br&gt;förekomsten av en skuldsaneringslag. Ändringen har berörts i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen, avsnitt 4.8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.6 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande första stycket punkten 11 har flyttats till en ny&lt;br&gt;punkt 12.1 den nya 11 punkten har tagits in en ny regel som uttryck-&lt;br&gt;ligen anger att allmän rättshjälp inte får beviljas i ett ärende om&lt;br&gt;skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. Regeln har behandlats i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.7 Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;(1973:1173)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har lagts till att en personupplysning får innehålla upp-&lt;br&gt;gift även om sådan betalningsförsummelse som har lett till att skuld-&lt;br&gt;sanering har inletts enligt skuldsaneringslagen. Ändringen har berörts&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, har behandlats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 4.7.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen gäller sekretess hos kommunal konsumentväg-&lt;br&gt;ledare, kronofogdemyndighet eller domstol för uppgifter om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden i ärenden om skuldsanering. Enligt para-&lt;br&gt;grafen är skaderekvisitet rakt, vilket innebär en presumtion för&lt;br&gt;offentlighet. Eftersom det finns ett insynsintresse, framför allt i de&lt;br&gt;fall tvingande skuldsanering har kommit till stånd, råder meddelar-&lt;br&gt;frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sekretess gäller för socialtjänstens befattning med skuldsane-&lt;br&gt;ringsärenden följer av 7 kap. 4 § sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om pre-&lt;br&gt;skription av skattefordringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har ett tillägg gjorts. Ändringen innebär&lt;br&gt;att preskriptionstiden kan förlängas även när ett förfarande enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen har inletts på samma sätt som i dag gäller när ett&lt;br&gt;ackordsförfarande inleds på närmare bestämt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke anges i den ändrade lydelsen att första&lt;br&gt;stycket inte gäller i de fall då preskriptionstiden är förlängd på grund&lt;br&gt;av 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.10 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;(1986:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har i uppräkningen lagts till skuldsanering&lt;br&gt;enligt skuldsaneringslagen bland de uppgifter som enligt paragrafen&lt;br&gt;får ingå i utsökningsregistret. Ändringen har berörts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, avsnitt 4.8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i övrigt oförändrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens har i andra stycket 6 lagts till skuldsanering bland de&lt;br&gt;uppgifter till vilka en kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst.&lt;br&gt;Ändringen har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har uppgifter om skuldsanering lagts till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i uppräkningen. Det innebär att sådana uppgifter får bevaras i utsök-&lt;br&gt;ningsregistret den tid som anges i paragrafen. Ändringen har berörts&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har det nuvarande tredje stycket oförändrat flyttats till&lt;br&gt;ett nytt fjärde stycke. I det nya tredje stycket föreskrivs att dagen för&lt;br&gt;ansökan om skuldsanering är fristdag i de fall en ansökan om skuld-&lt;br&gt;sanering följs av en konkursansökan. Ändringen har berörts i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen, avsnitt 4.8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är i övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tillägget klargörs att skattemyndigheten i det län där gälde-&lt;br&gt;närens hemortskommun är belägen fattar beslut om att anta förslag&lt;br&gt;om frivillig skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten tär anta ett förslag om frivilligt skuldsanering om&lt;br&gt;förutsättningarna för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen är&lt;br&gt;uppfyllda. Vid bedömningen av om ett förslag om skuldsanering kan&lt;br&gt;antas skall skattemyndigheten inte - som vid bedömningen av&lt;br&gt;ackordsförslag - enbart se om det kan vara fördelaktigt för det&lt;br&gt;allmänna att godta förslaget. Med en sådan grund för bedömningen&lt;br&gt;skulle skattemyndigheten, främst på grund av det företräde som&lt;br&gt;genom införselinstitutet ges skattefordringar vid exekution i lön, i&lt;br&gt;många fall tvingas vägra att godta förslaget. Skattemyndigheten skall&lt;br&gt;i stället anlägga ett vitt perspektiv i bedömningen av om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för skuldsanering enligt myndighetens mening föreligger.&lt;br&gt;Detta följer av att det är skuldsaneringslagens kriterier som skall&lt;br&gt;tillämpas. Föreligger förutsättningar skall myndigheten godta för-&lt;br&gt;slaget. Det säger sig självt att skattemyndighetens bedömning normalt&lt;br&gt;kommer att sammanfalla med kronofogdemyndighetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har anförts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.2, bör av-&lt;br&gt;räkning enligt avräkningslagen kunna äga rum utan hinder av att&lt;br&gt;skuldsanering har inletts. En annan fråga är vad som skall gälla&lt;br&gt;beträffande avräkning efter ett beslut om skuldsanering. Vid ackord&lt;br&gt;som omfattar skatte- och avgiftsfordringar är det vanligt med en s.k.&lt;br&gt;restitutionsspärr, vilket innebär att staten godtar ackordet med det&lt;br&gt;villkoret att gäldenären vid en återbetalning av skatt eller avgift skall&lt;br&gt;ha rätt att få ut bara vad som överstiger fordringens hela belopp, dvs.&lt;br&gt;även den del som har fallit bort genom ackordet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna fråga torde i praktiken vara av mycket liten betydelse vad&lt;br&gt;gäller skuldsanering. Finns det ouppklarade frågor som rör skatter&lt;br&gt;och avgifter skall detta normalt utgöra hinder mot skuldsanering.&lt;br&gt;Systemet med s.k. restitutionsspärr bör inte tillämpas vid skuld-&lt;br&gt;sanering. Återbetalning av mindre belopp kommer även utan en sådan&lt;br&gt;spärr att kunna tas i anspråk genom avräkning för den del av statens&lt;br&gt;fordran som återstår efter skuldsaneringen. Skulle det uppkomma en&lt;br&gt;fordran på återbetalning av ett betydande belopp kan staten eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon annan borgenär ansöka om att beslutet om skuldsanering skall Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;upphävas med stöd av bestämmelsen i 27 § första stycket 5 om&lt;br&gt;väsentligt ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1539) om&lt;br&gt;avdrag för underskott av näringsverksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjorts ett tillägg som innebär att avdrag för under-&lt;br&gt;skott inte medges till den del en skuld som hänför sig till underskottet&lt;br&gt;omfattas av ett skuldsaneringsbeslut. Ändringen har berörts i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen, avsnitt 4.8.2.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att&lt;br&gt;regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Skuldsaneringslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-&lt;br&gt;fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott&lt;br&gt;av näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som&lt;br&gt;föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Insolvensutredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 &amp;nbsp;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Skuldsaneringslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gäldenär som är på obestånd (insolvent) kan hos rätten ansöka&lt;br&gt;om skuldsanering i enlighet med bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering kommer till stånd genom beslut av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om skuldsanering innebär att gäldenären helt eller delvis&lt;br&gt;befrias från ansvar för betalning av sina skulder. Nedsätts skulderna&lt;br&gt;anges när och hur återstoden skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försätts gäldenären i konkurs, förfaller en av honom dessförinnan&lt;br&gt;gjord ansökan om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten tar upp en ansökan om förhandling om offentligt ackord,&lt;br&gt;sedan gäldenären ansökt om skuldsanering, skall det sist nämnda&lt;br&gt;ärendet förklaras vilande. Fastställer rätten ackordet, förfaller&lt;br&gt;ansökningen om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av en ansökan om skuldsanering behöver hänsyn in-&lt;br&gt;te tas till sådana föreskrifter i annan författning enligt vilka någon&lt;br&gt;fordran mot gäldenären kan efterges eller sättas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Villkor för skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering får medges gäldenär med hemvist i Sverige som är&lt;br&gt;fysisk person och inte driver näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har näringsförbud under de senaste fem åren före ansökningen om&lt;br&gt;skuldsanering meddelats gäldenären, får skuldsanering inte medges&lt;br&gt;denne. Detsamma gäller om denne tidigare medgetts skuldsanering&lt;br&gt;och det inte finns synnerliga skäl för att pröva en ny ansökan härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om skuldsanering får bifallas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären är så skuldsatt att han inte förmår att betala skulderna&lt;br&gt;inom överskådlig tid och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns särskilda skäl med hänsyn till gäldenärens personliga&lt;br&gt;och ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen enligt första stycket 2 skall särskilt beaktas gälde-&lt;br&gt;närens behov av ekonomisk rehabilitering, skuldernas ålder, omstän-&lt;br&gt;digheterna vid deras tillkomst samt det sätt på vilket gäldenären sökt&lt;br&gt;fullgöra sin betalningsskyldighet och medverkat under handläggningen&lt;br&gt;av ärendet om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om skuldsanering skall omfatta alla fordringar mot&lt;br&gt;gäldenären vilka har uppkommit före den dag då rätten enligt 19 §&lt;br&gt;andra stycket förordnade om inledande av skuldsanering. Beslutet får&lt;br&gt;dock inskränkas till att avse de fordringar som uppkommit före viss&lt;br&gt;tidigare dag, om rätten finner det skäligt med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna vid skuldernas tillkomst eller till annan särskild omständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet gäller inte sådan fordran till säkerhet för vilken borgenären&lt;br&gt;har panträtt, i den mån denna förslår till betalning av fordringen.&lt;br&gt;Detsamma gäller om borgenären har rätt att hålla kvar lös egendom&lt;br&gt;till säkerhet för fordran (retentionsrätt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en borgenär före ett förordnande enligt 19 § andra stycket fått&lt;br&gt;förmånsrätt för sin fordran enligt 8 § förmånsrättslagen (1970:979)&lt;br&gt;omfattas inte heller denna fordran av beslutet, såvitt avser egendom&lt;br&gt;som tagits i anspråk vid verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsanering har alla berörda borgenärer lika rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i första stycket får rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. forordna om avvikelse till nackdel för någon borgenär, om denne&lt;br&gt;medger det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bestämma att borgenären får full betalning intill visst belopp, om&lt;br&gt;avvikelsen kan anses skälig med hänsyn till omfattningen av boet och&lt;br&gt;övriga omständigheter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. efter vad som är skäligt bestämma vad som skall gälla beträffan-&lt;br&gt;de fordringar som är beroende av villkor, fordringar som ännu inte&lt;br&gt;är till beloppet fastställda och fordringar som inte förfallit till&lt;br&gt;betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. 13 § konkurslagen (1987:672) gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar vid skuldsanering. Vad som föreskrivs där om den&lt;br&gt;dag då utdelningförslaget upprättas gäller i stället dagen för beslutet&lt;br&gt;om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som omfattas av ett beslut om skuldsanering har inte&lt;br&gt;rätt till ränta för tiden efter den dag då rätten förordnade om in-&lt;br&gt;ledande av skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan om skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering görs skriftligen hos den tingsrätt där&lt;br&gt;gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i&lt;br&gt;allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av gäl-&lt;br&gt;denären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningshandlingen skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder med upp-&lt;br&gt;gift om varje borgenärs namn och postadress,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. upplysningar om gäldenärens inkomster och utgifter samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de uppgifter om gäldenären och hans familj som i övrigt är av&lt;br&gt;betydelse för rättens prövning av frågan om skuldsanering skall&lt;br&gt;inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna enligt första stycket skall lämnas på heder och samvete. Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten kan vid behov förordna god man att bistå gäldenären med att&lt;br&gt;utreda dennes personliga och ekonomiska förhållanden och att upp-&lt;br&gt;rätta förslag till hur skulderna skall avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God man bör vara lagfaren. Han skall i övrigt ha den insikt och&lt;br&gt;erfarenhet som uppdraget kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God man får inte vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § föräldrabalken. Till god man får inte förordnas någon som står&lt;br&gt;gäldenären nära eller är beroende av honom. Till god man får inte&lt;br&gt;heller förordnas tjänsteman vid domstol, kronofogdemyndighet eller&lt;br&gt;socialnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God man skall entledigas, om han visar sig inte vara lämplig eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall genast avvisa ansökningen om skuldsanering, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i de avseenden som anges i 12 § eller i övrigt är så bristfällig att den&lt;br&gt;inte kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inte följer&lt;br&gt;ett föreläggande att avhjälpa bristen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten tar upp en ansökan om skuldsanering, skall rätten snarast&lt;br&gt;avgöra om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten fattar beslut om inledande av skuldsanering skall rätten&lt;br&gt;inhämta yttrande angående gäldenärens personliga och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden från kronofogdemyndigheten. Upplysningar i dessa hän-&lt;br&gt;seenden skall också inhämtas från socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller inte, om den utredning som avses därmed ändå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är tillgänglig för rätten eller det annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall tillse att ärendet om skuldsanering blir så utrett som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dess beskaffenhet kräver. Rätten skall särskilt undersöka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i vad mån gäldenärens egendom omfattas av panträtt eller annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt som är av betydelse i ärendet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om gäldenären bestrider någon fordran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad som är orsaken till gäldenärens obestånd och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det har förekommit något sådant förhållande som skulle kun-&lt;br&gt;na föranleda återvinning enligt bestämmelserna i 4 kap. konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas vara till fördel för utredningen, får rätten kalla&lt;br&gt;gäldenären att inställa sig personligen vid en förhandling inför rätten.&lt;br&gt;Vid förhandlingen skall gäldenären lämna de ytterligare upplysningar&lt;br&gt;som behövs för avgörande av frågan om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall delges gäldenären. Kallelsen får delges enligt 12 §&lt;br&gt;delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anledning anta att&lt;br&gt;gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med förhandlingen&lt;br&gt;och erinras om påföljden av att han inte inställer sig personligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl till det får rätten till förhandlingen kalla även&lt;br&gt;företrädare för myndighet som anges i 15 § andra stycket. Har god&lt;br&gt;man utsetts enligt 13 § skall även denne kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering skall avslås, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte finns skälig anledning anta att skuldsanering kan komma&lt;br&gt;till stånd eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären inte inställer sig personligen vid en förhandling till&lt;br&gt;vilken han kallats enligt 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslås inte ansökningen, skall rätten förordna att skuldsanering&lt;br&gt;skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter rättens förordnande om inledande av skuldsanering får utmät-&lt;br&gt;ning eller införsel för fordringar som uppkommit dessförinnan inte&lt;br&gt;äga rum, innan frågan om skuldsanering är avgjord. Om det ändå&lt;br&gt;sker, är åtgärden utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte fordringar, som inte omfattas av ett beslut&lt;br&gt;om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalningssäkring och verkställighet av sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förordnande meddelats om inledande av skuldsanering, skall&lt;br&gt;tingsrätten genast genom en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar&lt;br&gt;uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att skrift-&lt;br&gt;ligen anmäla sin fordran till tingsrätten senast en månad från dagen&lt;br&gt;för kungörelsens införande. Rätten kan, om särskilda skäl föreligger,&lt;br&gt;införa kungörelsen även i ortstidning och förlänga fristen till två&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar som bestrids av gäldenären behandlas i ärendet om&lt;br&gt;skuldsanering som om de inte är bestridda. Borgenär vars fordran&lt;br&gt;bestritts skall av rätten underrättas härom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Beslut om skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När behövlig utredning föreligger, skall rätten förelägga gäldenären&lt;br&gt;att inom viss tid inkomma med förslag till hur skulderna skall av-&lt;br&gt;vecklas med angivande av när och hur återstoden av dessa skall be-&lt;br&gt;talas, om rätten meddelar beslut om skuldsanering. Vid förslaget skall&lt;br&gt;fogas uppgift om någon ändring skett i de förhållanden som anges i&lt;br&gt;12 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan gäldenärens förslag kommit in, skall rätten snarast kalla gäl-&lt;br&gt;denären och kända borgenärer till en förhandling inför rätten an-&lt;br&gt;gående förslaget. Förhandlingen får inte äga rum tidigare än två&lt;br&gt;veckor från det att rätten utfärdat kallelse. Gäldenären skall kallas att&lt;br&gt;inställa sig personligen. Har god man utsetts enligt 13 § skall även&lt;br&gt;denne kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelserna skall delges gäldenären och borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall upplysas om syftet med förhandlingen och erinras&lt;br&gt;om påföljden av att gäldenären inte inställer sig personligen vid för-&lt;br&gt;handlingen. Vid kallelsen skall fogas ett exemplar av gäldenärens för-&lt;br&gt;slag och av den utredning som avses i 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandlingen genomgår rätten gäldenärens förslag och den fö-&lt;br&gt;religgande utredningen. Rätten skall uppmana dem som inställt sig att&lt;br&gt;uttala sig om förslaget och utredningen samt att lämna de ytterligare&lt;br&gt;upplysningar som är av betydelse för ärendets avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenären skall lämna rätten, borgenärerna och gode mannen de&lt;br&gt;upplysningar om hans ekonomiska förhållanden som de begär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering skall avslås, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären inte uppfyller de villkor för skuldsanering som är an-&lt;br&gt;givna i denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären inte inställer sig personligen vid en förhandling enligt&lt;br&gt;24 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han i övrigt inte medverkar vid ärendets handläggning enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bifaller rätten ansökan om skuldsanering helt eller delvis, skall i&lt;br&gt;beslutet anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka fordringar som omfattas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vilken procent av fordringarnas belopp som skall kvarstå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när och hur kvarstående belopp skall betalas samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vad som skall gälla i fråga om fordringar som är beroende av&lt;br&gt;villkor, fordringar som ännu inte är till beloppet fastställda och&lt;br&gt;fordringar som inte förfallit till betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordringar som avses i första stycket 4 kan rätten&lt;br&gt;förordna, att gäldenären skall nedsätta betalningen hos länsstyrelsen&lt;br&gt;enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket skall genast kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för be-&lt;br&gt;talningen av hans skulder i den utsträckning som dessa genom be-&lt;br&gt;slutet sätts ned eller faller bort. Detta gäller såväl i förhållandet till&lt;br&gt;borgenärerna som i förhållandet till borgensmän och andra som häftar&lt;br&gt;för skulderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet är bindande också för borgenärer som inte anmält sin&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordran till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet inverkar inte på det betalningsansvar som åvilar borgens-&lt;br&gt;män eller andra som jämte gäldenären häftar för skulderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överenskommelse varigenom gäldenären eller tredje man tillför-&lt;br&gt;säkrar någon borgenär större fördelar än enligt beslutet om skuld-&lt;br&gt;sanering är ogiltig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omprövning av beslut om skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering kan rätten upphäva beslutet, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller&lt;br&gt;i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsanerings-&lt;br&gt;frågans avgörande eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären grovt åsidosatt vad som åvilar honom enligt beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenärens ansökan skall gäldenären och öv-&lt;br&gt;riga berörda borgenärer kallas till en förhandling. Härvid tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller säkerhet&lt;br&gt;som tredje man ställt för betalning av det belopp som avses i 27 §&lt;br&gt;första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller borde&lt;br&gt;känna till de i 30 § första stycket 1 angivna omständigheterna eller&lt;br&gt;medverkade till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt 30 §&lt;br&gt;första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad rätten bestämt enligt 27 § första stycket 3 kan ändras på&lt;br&gt;begäran av gäldenären, om det efter beslutet om skuldsanering&lt;br&gt;inträffat omständigheter som inte kunnat förutses eller annars&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger. Vid sådan omprövning tillämpas 30 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvode och kostnadsersättning till gode mannen bestäms av rätten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer&lt;br&gt;taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till gode&lt;br&gt;mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnad som avses i första stycket betalas av staten, om det inte på&lt;br&gt;grund av något sådant förhållande som avses i 26 § 2 eller 3 eller i&lt;br&gt;övrigt finns särskilda skäl för att ålägga gäldenären att svara för&lt;br&gt;kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut enligt 13 § fjärde stycket, 19 § andra stycket och&lt;br&gt;32 § far överklagas för sig. Talan mot ett sådant beslut förs inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om skuldsanering verkställs såsom lagakraftägande dom,&lt;br&gt;om ej annat förordnas med anledning av talan mot beslutet. Övriga&lt;br&gt;beslut i ärenden enligt denna lag går i verkställighet omedelbart, om&lt;br&gt;inte något annat förordnas eller följer av tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under handläggningen av ett ärende om skuldsanering går i&lt;br&gt;verkställighet först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser&lt;br&gt;arvode eller kostnadsersättning till god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslås ansökan om skuldsanering, återkallar gäldenären sin ansökan&lt;br&gt;eller förfaller en sådan ansökan enligt 3 §, sedan kungörelse utfärdats&lt;br&gt;enligt 21 §, skall tingsrätten inom en vecka efter ärendets avgörande&lt;br&gt;underrätta samtliga kända borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tingsrättens handläggning av ärenden om skuldsanering&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i lagen (1946:807) om handläggning av dom-&lt;br&gt;stolsärenden i tillämpliga delar, om inte något annat följer av denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätt är vid handläggningen domför med en lagfaren domare.&lt;br&gt;Vid förhandling enligt 24 § får dock rätten bestå av tre lagfarna&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken att 6 kap. 10 §&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter&lt;br&gt;den förfallodag som ursprungligen gällde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som&lt;br&gt;anges i första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs&lt;br&gt;på grund av en ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betal-&lt;br&gt;ning för fordringen även därefter tas ut ur den utmätta egendomen el-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler erhållas i konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ansökan om förordnande&lt;br&gt;av god man enligt ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847) gjorts före den&lt;br&gt;tidpunkt som anges i första&lt;br&gt;stycket, får underhållsbidraget&lt;br&gt;krävas ut inom tre månader från&lt;br&gt;det att verkan av förordnandet&lt;br&gt;om god man förföll eller, när&lt;br&gt;förhandling om offentligt ackord&lt;br&gt;har följt, ackordsfrågan av-&lt;br&gt;gjordes. Om ackord kommer till&lt;br&gt;stånd, får fordringen krävas ut&lt;br&gt;inom tre månader från det att&lt;br&gt;ackordet skulle ha fullgjorts. Har&lt;br&gt;utmätning för underhållsbidraget&lt;br&gt;skett eller konkursansökan gjorts&lt;br&gt;inom den tid som nu har angetts,&lt;br&gt;gäller andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ansökan om förordnande&lt;br&gt;av god man enligt ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847) gjorts före den tid-&lt;br&gt;punkt som anges i första stycket,&lt;br&gt;får underhållsbidraget krävas ut&lt;br&gt;inom tre månader från det att&lt;br&gt;verkan av förordnandet om god&lt;br&gt;man förföll eller, när förhandling&lt;br&gt;om offentligt ackord har följt,&lt;br&gt;ackordsfrågan avgjordes. Om&lt;br&gt;ackord kommer till stånd, får&lt;br&gt;fordringen krävas ut inom tre&lt;br&gt;månader från det att ackordet&lt;br&gt;skulle ha fullgjorts. Har ut-&lt;br&gt;mätning för underhållsbidraget&lt;br&gt;skett eller konkursansökan gjorts&lt;br&gt;inom den tid som nu har angetts,&lt;br&gt;gäller andra stycket. Vad som&lt;br&gt;har sagts nu om verkan av ett&lt;br&gt;ackordsförfarande tillämpas även&lt;br&gt;beträffande skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1991 :OOO),&lt;br&gt;när ansökan om skuldsanering&lt;br&gt;gjorts före den tidpunkt som an-&lt;br&gt;ges i första stycket. Tremåna-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;naderstiden räknas i detta fall&lt;br&gt;från det att frågan om skuldsa-&lt;br&gt;nering avgjordes eller från det&lt;br&gt;att kvarstående skuldbelopp en-&lt;br&gt;ligt rättens beslut senast skolat&lt;br&gt;betalas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 7 kap. 9 § skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år&lt;br&gt;efter den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer&lt;br&gt;av andra eller tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har utmätning for underhållsbidraget skett före den tidpunkt som&lt;br&gt;anges i första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i&lt;br&gt;konkurs på grund av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får&lt;br&gt;betalning för fordringen tas ut ur den utmätta egendomen eller er&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållas i konkursen även därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har före den tidpunkt som an-&lt;br&gt;ges i första stycket ansökan&lt;br&gt;gjorts om förordnande av god&lt;br&gt;man enligt ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847), får underhålls-&lt;br&gt;bidraget krävas ut inom tre&lt;br&gt;månader från det att verkan av&lt;br&gt;godmansförordnandet förföll&lt;br&gt;eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord har följt,&lt;br&gt;ackordsfrågan avgjordes. Kom-&lt;br&gt;mer ackord till stånd, får&lt;br&gt;fordringen krävas ut inom tre&lt;br&gt;månader från det att ackordet&lt;br&gt;skulle ha fullgjorts. Har utmät-&lt;br&gt;ning för underhållsbidraget eller&lt;br&gt;konkursansökan gjorts inom tid&lt;br&gt;som nu har angetts, gäller vad&lt;br&gt;som föreskrivs i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har före den tidpunkt som an-&lt;br&gt;ges i första stycket ansökan&lt;br&gt;gjorts om förordnande av god&lt;br&gt;man enligt ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847), får underhållsbi-&lt;br&gt;draget krävas ut inom tre må-&lt;br&gt;nader från det att verkan av&lt;br&gt;godmansförordnandet förföll&lt;br&gt;eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord har följt,&lt;br&gt;ackordsfrågan avgjordes. Kom-&lt;br&gt;mer ackord till stånd, får&lt;br&gt;fordringen krävas ut inom tre&lt;br&gt;månader från det att ackordet&lt;br&gt;skulle ha fullgjorts. Har utmät-&lt;br&gt;ning för underhållsbidraget eller&lt;br&gt;konkursansökan gjorts inom tid&lt;br&gt;som nu har angetts, gäller vad&lt;br&gt;som föreskrivs i andra stycket.&lt;br&gt;Vad som har sagts nu om verkan&lt;br&gt;av ett ackordsförfarande tilläm-&lt;br&gt;pas även beträffande skuldsa-&lt;br&gt;nering enligt skuldsaneringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1978:853.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:000), när ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering gjorts före den tid-&lt;br&gt;punkt som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tremånaderstiden räknas i detta&lt;br&gt;fall från det att frågan om skuld-&lt;br&gt;sanering avgjordes eller från det&lt;br&gt;att kvarstående skuldbelopp en-&lt;br&gt;ligt rättens beslut senast skolat&lt;br&gt;betalas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om&lt;br&gt;försäkringsavtal att 117 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts&lt;br&gt;innan tio år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han&lt;br&gt;under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till&lt;br&gt;betalning av premie för försäkring, som enligt 116 § inte kan göras&lt;br&gt;till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betal-&lt;br&gt;ningen skedde ej stod i skäligt förhållande till hans villkor, får&lt;br&gt;konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagts&lt;br&gt;för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har&lt;br&gt;inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets&lt;br&gt;utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt&lt;br&gt;väcka talan mot försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har konkursen föregåtts av&lt;br&gt;förordnande av god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) eller&lt;br&gt;förordnande av boutrednings-&lt;br&gt;man, skall vad som enligt första&lt;br&gt;stycket gäller om tiden för kon-&lt;br&gt;kursansökningen avse den i&lt;br&gt;4 kap. 2 § konkurslagen för&lt;br&gt;sådant fall angivna fristdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har konkursen föregåtts av&lt;br&gt;förordnande av god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847), ansö-&lt;br&gt;kan om skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1991:000)&lt;br&gt;eller förordnande av boutred-&lt;br&gt;ningsman, skall vad som enligt&lt;br&gt;första stycket gäller om tiden för&lt;br&gt;konkursansökningen avse den i&lt;br&gt;4 kap. 2 § konkurslagen för&lt;br&gt;sådant fall angivna fristdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga&lt;br&gt;om talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för för-&lt;br&gt;månstagare vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:692.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skadeståndslagen (1972:207) att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 2 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;br&gt;Är skyldighet att utge skade-&lt;br&gt;stånd oskäligt betungande med&lt;br&gt;hänsyn till den skadeståndsskyl-&lt;br&gt;diges ekonomiska förhållanden,&lt;br&gt;kan skadeståndet jämkas efter&lt;br&gt;vad som är skäligt, varvid även&lt;br&gt;den skadelidandes behov av ska-&lt;br&gt;deståndet och övriga omständig-&lt;br&gt;heter skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§' ..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är skyldighet att utge skade-&lt;br&gt;stånd oskäligt betungande med&lt;br&gt;hänsyn till den skadeståndsskyl-&lt;br&gt;diges ekonomiska förhållanden,&lt;br&gt;kan skadeståndet jämkas efter&lt;br&gt;vad som är skäligt, varvid även&lt;br&gt;den skadelidandes behov av ska-&lt;br&gt;deståndet och övriga omständig-&lt;br&gt;heter skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsanering tillämpas i&lt;br&gt;fråga om fordran på skadestånd&lt;br&gt;vad som föreskrivs i skuldsane-&lt;br&gt;ringslagen (1991:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1975:404.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) att&lt;br&gt;4 kap. 2 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens för-&lt;br&gt;sättande i konkurs kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har god man förordnats enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) avses&lt;br&gt;med fristdag i stället dagen för&lt;br&gt;ansökningen om detta, såvida&lt;br&gt;konkursansökningen har gjorts&lt;br&gt;inom tre veckor från det att ver-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har god man förordnats enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) avses&lt;br&gt;med fristdag i stället dagen för&lt;br&gt;ansökningen om detta, såvida&lt;br&gt;konkursansökningen har gjorts&lt;br&gt;inom tre veckor från det att ver-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan av godmansförordnandet för-&lt;br&gt;föll eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord har följt,&lt;br&gt;ackordsfrågan avgjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan av godmansförordnandet för-&lt;br&gt;föll eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord har följt,&lt;br&gt;ackordsfrågan avgjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ansökan om skuldsanering&lt;br&gt;enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1991:000) gjorts avses med&lt;br&gt;fristdag i stället dagen för denna&lt;br&gt;ansökan, såvida konkursansök-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen har gjorts inom tre&lt;br&gt;veckor från det att frågan om&lt;br&gt;skuldsanering avgjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses&lt;br&gt;med fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida boutrednings-&lt;br&gt;man har förordnats senare än tre månader före den dag som annars&lt;br&gt;skulle anses som fristdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i ackordslagen (1970:847)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om ackordslagen (1970:847) att 1 §&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ackord avses i denna lag en ekonomisk uppgörelse utan kon-&lt;br&gt;kurs mellan en gäldenär som är på obestånd och hans borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackordsförfarande enligt lagen sker under medverkan av god man.&lt;br&gt;Ackord kommer till stånd antingen genom överenskommelse eller&lt;br&gt;också genom beslut efter förhandling i särskild ordning (offentligt&lt;br&gt;ackord).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkurslagen (1987:672) finns bestämmelser om ackord i konkurs.&lt;br&gt;Om skuldsanering föreskrivs i&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1991:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att 11 kap. 1 § skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger&lt;br&gt;för att han skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller&lt;br&gt;någon annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av betydande vär-&lt;br&gt;de, döms för oredlighet mot borgenärer till fängelse i högst två år.&lt;br&gt;Detsamma skall gälla om någon genom sådant förfarande försätter sig&lt;br&gt;på obestånd eller framkallar påtaglig fara för att han skall komma på&lt;br&gt;obestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär, som vid konkurs el-&lt;br&gt;ler förhandling om offentligt&lt;br&gt;ackord förtiger tillgång, uppgiver&lt;br&gt;obefintlig skuld eller lämnar an-&lt;br&gt;nan sådan oriktig uppgift, skall&lt;br&gt;ock, om ej uppgiften rättas innan&lt;br&gt;den beedigas eller eljest lägges&lt;br&gt;till grund för förfarandet, dömas&lt;br&gt;för oredlighet mot borgenärer.&lt;br&gt;Detsamma skall gälla, om gälde-&lt;br&gt;när i samband med annan exeku-&lt;br&gt;tiv förrättning åberopar oriktig&lt;br&gt;handling eller skenavtal och&lt;br&gt;därigenom hindrar att erforderlig&lt;br&gt;egendom genom förrättning tages&lt;br&gt;i anspråk för att bereda borgenär&lt;br&gt;betalning eller säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär, som vid skuldsane-&lt;br&gt;ring enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1991:000), konkurs eller för-&lt;br&gt;handling om offentligt ackord&lt;br&gt;förtiger tillgång, uppgiver obe-&lt;br&gt;fintlig skuld eller lämnar annan&lt;br&gt;sådan oriktig uppgift, skall ock,&lt;br&gt;om ej uppgiften rättas innan den&lt;br&gt;beedigas eller eljest lägges till&lt;br&gt;grund för förfarandet, dömas för&lt;br&gt;oredlighet mot borgenärer. Det-&lt;br&gt;samma skall gälla, om gäldenär&lt;br&gt;i samband med annan exekutiv&lt;br&gt;förrättning åberopar oriktig&lt;br&gt;handling eller skenavtal och&lt;br&gt;därigenom hindrar att erforderlig&lt;br&gt;egendom genom förrättning tages&lt;br&gt;i anspråk för att bereda borgenär&lt;br&gt;betalning eller säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång&lt;br&gt;av betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen eller&lt;br&gt;gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvalt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1986:43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen tillgång, döms likaledes för oredlighet mot borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken att 15 kap. 1 §&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel far äga rum för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underhållsbidrag enligt äktenskapsbalken eller förädrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs samt&lt;br&gt;böter och viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förbud mot införsel i sam-&lt;br&gt;band med skuldsanering gäller&lt;br&gt;vad som därom är föreskrivet i&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1991:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:793.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;br&gt;att 6, 7 och 11 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret,&lt;br&gt;i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exekutionstitel, skuldens storlek, medelsslag, dag när skulden&lt;br&gt;fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den&lt;br&gt;tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av&lt;br&gt;betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln&lt;br&gt;eller av andra handlingar i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för&lt;br&gt;utbetalning av influtna medel och annan redovisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betal-&lt;br&gt;ningssäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. kvarstad och återtagande av vara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. bötesförvandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. betalningsinställelse och likvidation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. konkurs, ackord, närings-&lt;br&gt;förbud och förordnande av god&lt;br&gt;man enligt 2 § ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. skuldsanering enligt skuld-&lt;br&gt;saneringslagen (1991:000), kon-&lt;br&gt;kurs, ackord, näringsförbud och&lt;br&gt;förordnande av god man enligt&lt;br&gt;2 § ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning&lt;br&gt;av tillgångar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets&lt;br&gt;användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalåt-&lt;br&gt;komst till utsökningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1988:397.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om&lt;br&gt;exekutiva åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller&lt;br&gt;svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. make till person som avses under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses&lt;br&gt;under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. sjunde stycket kom-&lt;br&gt;munalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant foretag, om&lt;br&gt;företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. konkurs och näringsförbud. 6. skuldsanering, konkurs och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i kon-&lt;br&gt;kurs gäller terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer&lt;br&gt;i annat län, om detta ingår i tillsynsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om indrivningsuppdrag&lt;br&gt;som avser böter får bevaras i ut-&lt;br&gt;sökningsregistret till utgången av&lt;br&gt;det år då full betalning skedde.&lt;br&gt;Andra uppgifter som avses i 6 §&lt;br&gt;1-11 får bevaras under högst tre&lt;br&gt;år. Denna tid räknas för upp-&lt;br&gt;gifter om betalningssäkring,&lt;br&gt;kvarstad, näringsförbud och&lt;br&gt;förordnande av god man från&lt;br&gt;utgången av det år då åtgärden&lt;br&gt;förföll eller förlorade sin verkan&lt;br&gt;samt för uppgifter om konkurs&lt;br&gt;och ackord från utgången av det&lt;br&gt;år då förfarandet avslutades. För&lt;br&gt;övriga uppgifter räknas tiden&lt;br&gt;från utgången av det år under&lt;br&gt;vilket målet avslutades.&lt;br&gt;Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall&lt;br&gt;bevaras så länge annan uppgift&lt;br&gt;om personen förekommer i re-&lt;br&gt;gistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift som inte längre får bevai&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om indrivningsuppdrag&lt;br&gt;som avser böter får bevaras i ut-&lt;br&gt;sökningsregistret till utgången av&lt;br&gt;det år då full betalning skedde.&lt;br&gt;Andra uppgifter som avses i 6 §&lt;br&gt;1-11 får bevaras under högst tre&lt;br&gt;år. Denna tid räknas för uppgif-&lt;br&gt;ter om betalningssäkring, kvar-&lt;br&gt;stad, näringsförbud och för-&lt;br&gt;ordnande av god man från ut-&lt;br&gt;gången av det år då åtgärden&lt;br&gt;förföll eller förlorade sin verkan&lt;br&gt;samt för uppgifter om skuldsane-&lt;br&gt;ring, konkurs och ackord från&lt;br&gt;utgången av det år då förfarandet&lt;br&gt;avslutades. För övriga uppgifter&lt;br&gt;räknas tiden från utgången av det&lt;br&gt;år under vilket målet avslutades.&lt;br&gt;Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall&lt;br&gt;bevaras så länge annan uppgift&lt;br&gt;om personen förekommer i re-&lt;br&gt;gistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as skall gallras ur registret senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tre månader efter bevaringstidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att vissa av de uppgifter som avses i 6 §&lt;br&gt;1-11 får bevaras under högst fem år, om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription&lt;br&gt;av skattefordringar m.m. att 5 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) innan&lt;br&gt;fordringen har preskriberats,&lt;br&gt;preskriberas den tidigast två år&lt;br&gt;efter utgången av det kalenderår&lt;br&gt;då förordnandet meddelades el-&lt;br&gt;ler, om ackord kommer till&lt;br&gt;stånd, efter utgången av det&lt;br&gt;kalenderår då ackordet skall vara&lt;br&gt;fullgjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;god man förordnas under tid då&lt;br&gt;preskriptionstiden är förlängd på&lt;br&gt;grund av 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) innan&lt;br&gt;fordringen har preskriberats,&lt;br&gt;preskriberas den tidigast två år&lt;br&gt;efter utgången av det kalenderår&lt;br&gt;då förordnandet meddelades el-&lt;br&gt;ler, om ackord kommer till&lt;br&gt;stånd, efter utgången av det&lt;br&gt;kalenderår då ackordet skall vara&lt;br&gt;fullgjort. Vad som har sagts nu&lt;br&gt;om verkan av ett ackordsförfa-&lt;br&gt;rande tillämpas även vid skuldsa-&lt;br&gt;nering enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1991:000), när ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering gjorts innan&lt;br&gt;fordringen har preskriberats.&lt;br&gt;Tvåårstiden räknas i detta fall&lt;br&gt;från utgången av det kalenderår&lt;br&gt;då förordnande om inledande av&lt;br&gt;skuldsanering meddelades eller&lt;br&gt;då återstående skuldbelopp se-&lt;br&gt;nast skolat betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;god man förordnas eller skuldsa-&lt;br&gt;nering inleds under tid då pre-&lt;br&gt;skriptionstiden är förlängd på&lt;br&gt;grund av 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om kreditupplysningslagen&lt;br&gt;(1973:1173) att 7 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personupplysning får ej inne-&lt;br&gt;hålla uppgift om annan betal-&lt;br&gt;ningsförsummelse än sådan som&lt;br&gt;fastslagits genom domstols eller&lt;br&gt;annan myndighets avgörande el-&lt;br&gt;ler åtgärd eller som lett till&lt;br&gt;betalningsinställelse, konkurs-&lt;br&gt;ansökan eller ackord. Uppgift&lt;br&gt;som enligt det sagda ej får&lt;br&gt;lämnas ut får icke heller lagras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personupplysning får ej inne-&lt;br&gt;hålla uppgift om annan betal-&lt;br&gt;ningsförsummelse än sådan som&lt;br&gt;fastslagits genom domstols eller&lt;br&gt;annan myndighets avgörande el-&lt;br&gt;ler åtgärd eller som lett till&lt;br&gt;inledande av skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1991:000)&lt;br&gt;eller till betalningsinställelse,&lt;br&gt;konkursansökan eller ackord.&lt;br&gt;Uppgift som enligt det sagda ej&lt;br&gt;får lämnas ut får icke heller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, datainspektionen&lt;br&gt;får föreskriva undantag från bestämmelserna i första stycket, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden över Insolvensutredningens delbetänkande (SOU 1990:74)&lt;br&gt;har till Justitiedepartementet avgetts av Justitiekanslem, Dom-&lt;br&gt;stolsverket, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet,&lt;br&gt;Brottsskadenämnden, Bankinspektionen, Datainspektionen, Socialsty-&lt;br&gt;relsen, Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Skattemyndigheterna&lt;br&gt;i Stockholms län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Krono-&lt;br&gt;bergs län, Skaraborgs län, Västmanlands län och Jämtlands län, Kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheterna i Stockholms län, Malmöhus län, Kristianstads&lt;br&gt;län, Hallands län, Göteborg och Bohus län, Jönköpings län, Västman-&lt;br&gt;lands län och Gävleborgs län, Centrala studiestödsnämnden, Konsu-&lt;br&gt;mentverket, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Mal-&lt;br&gt;mö tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Luleå tingsrätt, Juridiska fa-&lt;br&gt;kultetsstyrelsen i Uppsala, Sveriges Riksbank, Sveriges Advokatsam-&lt;br&gt;fund, Sveriges Domareförbund, Sveriges Ackordscentral, Ackords-&lt;br&gt;centralen i Stockholm, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanks-&lt;br&gt;föreningen, Sverigens Föreningsbankers förbund, Finansbolagens fö-&lt;br&gt;rening, Svenska Inkassoföreningen, Svenska Kommunförbundet, Sve-&lt;br&gt;riges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Grossist-&lt;br&gt;förbund, Företagens Riksförbund, Föreningen för köpmannakonton,&lt;br&gt;Kooperativa Förbundet, Svenska Postorderföreningen, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemän-&lt;br&gt;nens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Verdandi,&lt;br&gt;Riksförbundet för Hjälp åt Läkemedelsmissbrukare samt Konsument-&lt;br&gt;vägledama förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser deltog vid ett möte i Justitiedepartementet&lt;br&gt;den 4 november 1993 där instanserna bereddes tillfälle att lämna syn-&lt;br&gt;punkter på ett utkast till lagrådsremiss om en skuldsaneringslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsskadenämnden, So-&lt;br&gt;cialstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i Stockholms län, Finansinspektionen (tidigare Bankin-&lt;br&gt;spektionen), Centrala studiestödsnämnden, Konsumentverket, Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Domareförbund,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges Ackordscentraler,&lt;br&gt;Ackordscentralen i Stockholm, Svenska Bankföreningen, Finansbo-&lt;br&gt;lagens förening, Svenska Inkassoföreningen, Sveriges Industriför-&lt;br&gt;bund, Sveriges Grossistförbund, Företagens Riksförbund, Tjänste-&lt;br&gt;männens Centralorganisation, SACO/Jusek, Landsorganisationen i&lt;br&gt;Sverige, Konsumentvägledarnas förening, Verdandi, Svenska Postor-&lt;br&gt;derföreningen. Dessutom har deltagit representanter för SE-banken,&lt;br&gt;Nordbanken, Svenska handelsbanken och Sparbanksgruppen. Vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av dessa instanser har också yttrat sig skriftligen i anslutning till Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;mötet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 &amp;nbsp;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Skuldsaneringslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skuldsanering enligt denna lag avses sådan frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering som fastställs av kronofogdemyndigheten och tvingande&lt;br&gt;skuldsanering som beslutas av rätten. Kommunen skall inom ramen&lt;br&gt;för socialtjänsten eller på annat sätt lämna råd och anvisningar till&lt;br&gt;skuldsatta personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis befrias från&lt;br&gt;ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsa-&lt;br&gt;neringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsanering enligt denna lag behöver hänsyn inte tas till före-&lt;br&gt;skrifter om eftergift, nedsättning eller anstånd i annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna får utan hinder av föreskrifter i någon annan författ-&lt;br&gt;ning godta ett förslag om skuldsanering enligt bestämmelserna i den-&lt;br&gt;na lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna villkor för skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering får beviljas en gäldenär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med hemvist i Sverige som är fysisk person och inte är närings-&lt;br&gt;idkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som är på obestånd och så skuldsatt att han inte förmår att betala&lt;br&gt;sina skulder inom överskådlig tid och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av första&lt;br&gt;stycket 1 anses ha hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket 3 skall särskilt beaktas skulder-&lt;br&gt;nas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar&lt;br&gt;gäldenären har gjort för att på egen hand nå en uppgörelse med sina&lt;br&gt;borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under&lt;br&gt;handläggningen av ärendet om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gäldenär som är ålagd näringsförbud enligt lagen (1986:436) om&lt;br&gt;näringsförbud får inte beviljas skuldsanering. Detsamma gäller en&lt;br&gt;gäldenär som tidigare beviljats skuldsanering, om det inte finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skulderna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i denna lag,&lt;br&gt;alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före&lt;br&gt;den dag då beslut meddelas enligt 13 § andra stycket att inleda&lt;br&gt;skuldsanering. Ränta på en sådan fordran utgår inte för tiden efter&lt;br&gt;nämnda dag. Skuldsaneringen får dock inskränkas till att avse de&lt;br&gt;fordringar som har uppkommit före viss tidigare dag, om det är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till omständigheterna vid skuldernas uppkomst&lt;br&gt;eller andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsaneringen får bestämmas att en fordran som avses i första&lt;br&gt;stycket och som är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd&lt;br&gt;eller inte är förfallen till betalning, inte skall omfattas av skuld-&lt;br&gt;saneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering omfattar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fordran på underhåll enligt äktenskapsbalken eller föräldrabal-&lt;br&gt;ken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en fordran för vilken borgenären har panträtt eller förmånsrätt&lt;br&gt;enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979) eller retentionsrätt, till&lt;br&gt;den del säkerheten förslår till betalning av fordran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en fordran för vilken borgenären, innan beslut om att inleda&lt;br&gt;skuldsanering har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 § förmåns-&lt;br&gt;rättslagen (1970:979), såvitt avser egendom som har tagits i anspråk&lt;br&gt;vid verkställigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en fordran som inte är förfallen till betalning och som är beroen-&lt;br&gt;de av att borgenären tillhandahåller en motprestation eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en fordran som är tvistig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket 1 gäller inte en försäkringskassas&lt;br&gt;fordran enligt 15 § lagen (1964:143) om bidragsförskott eller 12 §&lt;br&gt;lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehållet i en skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla fordringar som enligt 6 § omfattas av skuldsaneringen har lika&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av bestämmelsen i första stycket får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fordran ges sämre rätt, om borgenären samtycker eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en borgenär vars fordran är på mindre belopp ges full betalning,&lt;br&gt;om det är skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna och öv-&lt;br&gt;riga omständigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 26 § föreskrivs vad som skall gälla i fråga om fordringar som inte&lt;br&gt;har anmälts i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skuldsanering skall bestämmas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka fordringar som enligt 6 § skall omfattas av skuldsaneringen&lt;br&gt;och vad som enligt 7 § skall gälla för dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vilket belopp som skall förbehållas gäldenären för hans och hans&lt;br&gt;familjs försörjning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hur gäldenärens tillgångar och inkomster, utöver det belopp som&lt;br&gt;skall förbehållas enligt 2, skall fördelas mellan borgenärerna enligt&lt;br&gt;7 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp skall&lt;br&gt;betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om det förbehållsbelopp som anges i första stycket skall be-&lt;br&gt;stämmelserna i 15 kap. 6 a § utsökningsbalken vara vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fördelningen enligt första stycket 3 skall framgå hur stor pro-&lt;br&gt;centandel av fordringarnas belopp som skall kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den betalningsplan som skall bestämmas enligt första stycket 4 skall&lt;br&gt;löpa under fem år, om det inte finns särskilda skäl att bestämma en&lt;br&gt;längre eller kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan om skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i det län där gäldenären är bosatt. Är gäldenären inte&lt;br&gt;bosatt i Sverige, skall ansökan göras hos Kronofogdemyndigheten i&lt;br&gt;Stockholms län. Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som&lt;br&gt;inte är behörig, skall ärendet genast lämnas över till den kronofogde-&lt;br&gt;myndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter om gäldenären i de hänseenden som anges i 33 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I § första stycket rättegångsbalken samt uppgift som visar att han har&lt;br&gt;hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder med upp-&lt;br&gt;gift om varje borgenärs namn, person- eller organisationsnummer,&lt;br&gt;postadress och telefon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om gäldenärens inkomster och utgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om vilka försök att nå en uppgörelse med borgenärerna&lt;br&gt;som gäldenären gjort och uppgift om varför en uppgörelse inte har&lt;br&gt;kommit till stånd samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. de uppgifter om gäldenären och hans familj som i övrigt är av&lt;br&gt;betydelse för prövning av frågan om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna enligt första stycket skall lämnas av gäldenären på&lt;br&gt;heder och samvete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bristfällig ansökan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;II §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan är bristfällig, skall kronofogdemyndigheten före-&lt;br&gt;lägga gäldenären att avhjälpa bristen. Av föreläggandet skall framgå&lt;br&gt;att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte följs. Ett sådant före-&lt;br&gt;läggande behöver inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall genast avvisa en ansökan om skuldsa-&lt;br&gt;nering, om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för&lt;br&gt;prövning i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande att av-&lt;br&gt;hjälpa bristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avslag hos kronofogdemyndigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det av ansökan om skuldsanering eller annan tillgänglig utred-&lt;br&gt;ning framgår att gäldenären inte uppfyller villkoren enligt 4 § eller&lt;br&gt;inte kan beviljas skuldsanering på grund av innehållet i 5 §, skall&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten genast avslå ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det, sedan beslut har fattats enligt 13 § andra stycket om att&lt;br&gt;inleda skuldsanering, framkommer att förutsättningarna för skuld-&lt;br&gt;sanering enligt denna lag inte är uppfyllda skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten avslå ansökan. Ansökan får också avslås, om gäldenären inte&lt;br&gt;inställer sig personligen vid ett sammanträde eller om han i övrigt&lt;br&gt;inte medverkar vid ärendets handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om inledande av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning det behövs inhämta&lt;br&gt;upplysningar om gäldenärens personliga förhållanden från andra myn-&lt;br&gt;digheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kronofogdemyndigheten inte enligt 11 § avvisar eller enligt&lt;br&gt;12 § avslår en ansökan om skuldsanering, skall myndigheten snarast&lt;br&gt;besluta att skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut har meddelats om att inleda skuldsanering skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten genast genom en kungörelse i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sin fordran till kronofogdemyndigheten senast en&lt;br&gt;månad från dagen för kungörelsens införande. Om särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger, kan kronofogdemyndigheten införa kungörelsen även i en eller&lt;br&gt;flera ortstidningar eller förlänga fristen till två månader.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningen hos kronofogdemyndigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall se till att ärendet om skuldsanering&lt;br&gt;blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas vara till fördel för utredningen, får kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten kalla gäldenären att inställa sig personligen vid ett&lt;br&gt;sammanträde hos myndigheten. Vid sammanträdet skall gäldenären&lt;br&gt;lämna de ytterligare upplysningar som behövs för att avgöra frågan&lt;br&gt;om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall sändas till gäldenären under den adress gäldenären&lt;br&gt;senast har uppgivit i ärendet. Kallelsen behöver inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med sammanträdet&lt;br&gt;och om att hans ansökan kan avslås om han inte inställer sig per-&lt;br&gt;sonligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skäl får kronofogdemyndigheten till sammanträde&lt;br&gt;enligt 16 § kalla även en borgenär, annan myndighet eller någon&lt;br&gt;annan som kan bidra till utredningen av ärendet. Kallelsen behöver&lt;br&gt;inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om frivillig skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När behövlig utredning föreligger, skall gäldenären tillsammans&lt;br&gt;med kronofogdemyndigheten upprätta ett förslag om skuldsanering&lt;br&gt;som innehåller de uppgifter som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om skuldsanering skall tillställas samtliga kända borge-&lt;br&gt;närer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen med föreläggande&lt;br&gt;för dem att yttra sig över förslaget inom viss tid. I föreläggandet skall&lt;br&gt;anges att uteblivet yttrande inte hindrar ett beslut om frivillig skuld-&lt;br&gt;sanering enligt förslaget. Föreläggandet skall delges borgenärerna.&lt;br&gt;Borgenär som enligt 14 § har anmält en fordran som inte omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen skall underrättas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtar samtliga borgenärer förslaget om skuldsanering, skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten genom beslut fastställa skuldsaneringen om den&lt;br&gt;uppfyller de förutsättningar för skuldsanering som anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som inte har yttrat sig inom den enligt 19 § förelagda Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;tiden skall anses ha godtagit förslaget. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket skall genast kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om överlämnande till domstol&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås enligt 12 § andra stycket, över-&lt;br&gt;lämna ärendet till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt för&lt;br&gt;vidare handläggning där. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige skall&lt;br&gt;ärendet överlämnas till Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tingsrätt, till vilken ett ärende om skuldsanering överläm-&lt;br&gt;nats, då den tar emot ärendet, finner att den inte är behörig att&lt;br&gt;handlägga ärendet, skall rätten överlämna ärendet till en tingsrätt som&lt;br&gt;är behörig. Tingsrättens beslut om överlämnande får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Om tvingande skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För handläggningen vid tingsrätten gäller bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av domstolsärenden, om annat inte föl-&lt;br&gt;jer av denna lag. En tingsrätt skall vid handläggningen alltid bestå av&lt;br&gt;en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall kalla gäldenären och samtliga borgenärer till ett&lt;br&gt;sammanträde vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skall prö-&lt;br&gt;vas. Kallelsen skall delges de kända borgenärerna. Kallelsen skall&lt;br&gt;sändas till gäldenären under den adress han senast uppgivit i ärendet.&lt;br&gt;Gäldenären behöver inte delges. Till sammanträdet får också före-&lt;br&gt;trädare för socialnämnden eller annan kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som har kallats till sammanträdet uteblir utgör det inte&lt;br&gt;hinder för att avgöra ärendet. Kallelsen skall innehålla en erinran om&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om skuldsanering skall avslås av rätten, om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för skuldsanering enligt denna lag inte är uppfyllda.&lt;br&gt;Ansökan får också avslås, om gäldenären inte inställer sig personligen&lt;br&gt;vid ett sammanträde eller om han i övrigt inte medverkar vid ärendets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten bifaller ansökan om skuldsanering, skall beslutet inne-&lt;br&gt;hålla de uppgifter som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket skall genast kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud mot exekutiva åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter kronofogdemyndighetens beslut om att inleda skuldsanering&lt;br&gt;får utmätning eller införsel för fordringar som uppkommit dessför-&lt;br&gt;innan inte äga rum, innan frågan om skuldsanering är avgjord. Om&lt;br&gt;det ändå sker är åtgärden utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte fordringar, som enligt 6 § inte omfattas av&lt;br&gt;ett beslut om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut om&lt;br&gt;betalningssäkring och verkställighet av sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkan av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för betalningen av&lt;br&gt;de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som&lt;br&gt;dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias gäldenären från an-&lt;br&gt;svar för betalningen av fordringar som inte är kända i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omprövning av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering kan en tingsrätt som avses i 21 § upphäva eller, i fall&lt;br&gt;som avses i 5, ändra beslutet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer&lt;br&gt;eller i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsane-&lt;br&gt;ringsfrågans avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under&lt;br&gt;ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för borgenären,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gäldenären lämnat oriktig uppgift till ledning för myndighets be-&lt;br&gt;slut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen&lt;br&gt;eller underlåtit att lämna uppgift trots att han är uppgiftsskyldig och&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut&lt;br&gt;blivit felaktigt eller inte fattats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats efter&lt;br&gt;skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 5 skall ansökan ges in inom fem år&lt;br&gt;från dagen för skuldsaneringen. Om betalningsplanen löper under&lt;br&gt;längre tid gäller i stället den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenärens ansökan skall gäldenären och de&lt;br&gt;borgenärer som avses i 19 § höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan&lt;br&gt;säkerhet som tredje man har ställt för betalning av belopp som avses&lt;br&gt;i 8 § första stycket 4 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller&lt;br&gt;borde känna till de i 27 § första stycket 1 angivna omständigheterna&lt;br&gt;eller medverkade till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av gäldenären kan en tingsrätt som avses i 21 § ändra&lt;br&gt;vad kronofogdemyndigheten eller rätten har bestämt i fråga som avses&lt;br&gt;i 8 § första stycket 4, om det efter beslutet om skuldsanering har&lt;br&gt;inträffat omständigheter som inte kunnat förutses eller annars&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger. Vid sådan omprövning tillämpas 27 § tred-&lt;br&gt;je stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut att avvisa eller avslå en ansökan&lt;br&gt;om skuldsanering, inleda skuldsanering eller fastställa en skuld-&lt;br&gt;sanering överklagas till den tingsrätt som anges i 21 §. Detsamma&lt;br&gt;gäller kronofogdemyndighetens beslut att avskriva ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende från vidare handläggning. Skrivelsen med överklagandet skall&lt;br&gt;ges in till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om att överlämna ett skuldsaneringsärende till tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut varigenom en ansökan Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;om skuldsanering förklaras vilande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten bifaller ett överklagande skall ärendet återförvisas&lt;br&gt;till kronofogdemyndigheten. Om kronofogdemyndigheten har avslagit&lt;br&gt;ärendet med tillämpning av 12 § andra stycket får tingsrätten i stället&lt;br&gt;besluta om tvingande skuldsanering. Tingsrättens beslut att återförvisa&lt;br&gt;ett ärende till kronofogdemyndigheten får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut att avvisa, avslå eller bevilja en ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering eller att avskriva ett ärende från vidare handläggning&lt;br&gt;får överklagas till hovrätten. Detsamma gäller tingsrättens slutliga&lt;br&gt;beslut i ett omprövningsärende enligt 27 eller 28 §§ samt beslut som&lt;br&gt;avses i 31 § andra stycket. Andra beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tings-&lt;br&gt;rätt, om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte, om överklagandet avser ett beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än part, ett beslut genom vilket tingsrätten&lt;br&gt;ogillat jäv mot en domare eller ett beslut genom vilket en missnöjes-&lt;br&gt;anmälan eller ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är vikt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet&lt;br&gt;prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till ändring i tingsrättens beslut eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tingsrättens beslut prövas av hovrätten en-&lt;br&gt;dast om denna meddelat prövningstillstånd, skall tingsrätten i sam-&lt;br&gt;band med underrättelse om vad som gäller i fråga om överklagande&lt;br&gt;upplysa parterna om detta och därvid också ange innehållet i närmast&lt;br&gt;föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prövningstillstånd krävs skall klaganden i skrivelsen med över-&lt;br&gt;klagandet ange de omständigheter som åberopas till stöd för att sådant&lt;br&gt;tillstånd skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller en av honom dessför-&lt;br&gt;innan gjord ansökan om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan om förhandling om offentligt ackord tas upp sedan&lt;br&gt;gäldenären har ansökt om skuldsanering, skall skuldsaneringsärendet&lt;br&gt;förklaras vilande. Om ackordet fastställs, förfaller ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären avlider, förfaller en av honom gjord ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallar gäldenären en ansökan om skuldsanering, skall ärendet&lt;br&gt;genast avskrivas från vidare handläggning. Detsamma gäller om an-&lt;br&gt;sökan förfaller enligt 33 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslås eller avvisas en ansökan om skuldsanering eller avskrivs&lt;br&gt;ärendet från vidare handläggning sedan kungörelse har utfärdats&lt;br&gt;enligt 13 §, skall samtliga kända borgenärer genast underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överenskommelse varigenom gäldenären eller tredje man tillför-&lt;br&gt;säkrar någon borgenär, vars fordran omfattas av skuldsaneringen,&lt;br&gt;bättre villkor än enligt skuldsaneringen, är ogiltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnder och andra myndigheter skall till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;het eller domstol som handlägger ett ärende om skuldsanering enligt&lt;br&gt;denna lag på begäran överlämna sådana uppgifter om gäldenärens&lt;br&gt;personliga förhållanden som behövs för prövning av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkställighet av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering som har fastställts eller beslutats enligt denna lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får sedan beslutet har vunnit laga kraft verkställas på samma sätt som&lt;br&gt;en lagakraftägande dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § brottsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara före-&lt;br&gt;ligger för att han skall komma på obestånd, förstör eller genom&lt;br&gt;gåva eller någon annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av&lt;br&gt;betydande värde, döms för oredlighet mot borgenärer till fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom sådant förfa-&lt;br&gt;rande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för att&lt;br&gt;han skall komma på obestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär, som vid konkurs&lt;br&gt;eller förhandling om offentligt&lt;br&gt;ackord förtiger tillgång, upp-&lt;br&gt;giver obefintlig skuld eller&lt;br&gt;lämnar annan sådan oriktig&lt;br&gt;uppgift, skall ock, om ej upp-&lt;br&gt;giften rättas innan den beedigas&lt;br&gt;eller eljest lägges till grund för&lt;br&gt;farandet, dömas för oredlighet&lt;br&gt;mot borgenärer. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla, om gäldenär i sam-&lt;br&gt;band med annan exekutiv för-&lt;br&gt;rättning åberopar oriktig hand-&lt;br&gt;ling eller skenavtal och därige-&lt;br&gt;nom hindrar att erforderlig&lt;br&gt;egendom genom förrättning ta-&lt;br&gt;ges i anspråk för att bereda&lt;br&gt;borgenär betalning eller säker-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär, som vid skuldsa-&lt;br&gt;nering enligt skuldsanerings-&lt;br&gt;lagen (1994:000), konkurs eller&lt;br&gt;förhandling om offentligt&lt;br&gt;ackord förtiger tillgång, upp-&lt;br&gt;giver obefintlig skuld eller&lt;br&gt;lämnar annan sådan oriktig&lt;br&gt;uppgift, skall ock, om ej upp-&lt;br&gt;giften rättas innan den beedigas&lt;br&gt;eller eljest lägges till grund för&lt;br&gt;förfarandet, dömas för oredlig-&lt;br&gt;het mot borgenärer. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla, om gäldenär i sam-&lt;br&gt;band med annan exekutiv för-&lt;br&gt;rättning åberopar oriktig hand-&lt;br&gt;ling eller skenavtal och där-&lt;br&gt;igenom hindrar att erforderlig&lt;br&gt;egendom genom förrättning ta-&lt;br&gt;ges i anspråk för att bereda&lt;br&gt;borgenär betalning eller säker-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför till-&lt;br&gt;gång av betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1986:43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen, eller gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller kon-&lt;br&gt;kursförvaltningen tillgång, döms likaledes för oredlighet mot borge-&lt;br&gt;närer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäk-&lt;br&gt;ringsavtal att 117 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har&lt;br&gt;gjorts innan tio år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och&lt;br&gt;har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller&lt;br&gt;senare till betalning av premie för försäkring, som enligt 116 §&lt;br&gt;inte kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid&lt;br&gt;den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till&lt;br&gt;hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad&lt;br&gt;sålunda har erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos&lt;br&gt;denne förslår till det. Har inte försäkringstagaren lämnat konkurs-&lt;br&gt;boet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att&lt;br&gt;för prövning av dess rätt väcka talan mot försäkringstagaren. Be-&lt;br&gt;träffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §§ konkurslagen (1987:672).&lt;br&gt;Har konkursen föregåtts av&lt;br&gt;förordnande av godman enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) eller&lt;br&gt;förordnande av boutrednings-&lt;br&gt;man, skall vad som enligt första&lt;br&gt;stycket gäller om tiden för&lt;br&gt;konkursansökningen avse den i&lt;br&gt;4 kap. 2 § konkurslagen för&lt;br&gt;sådant fall angivna fristdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har konkursen föregåtts av&lt;br&gt;förordnande av god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847), an-&lt;br&gt;sökan om skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:000)&lt;br&gt;eller förordnande av boutred-&lt;br&gt;ningsman, skall vad som enligt&lt;br&gt;första stycket gäller om tiden&lt;br&gt;för konkursansökningen avse&lt;br&gt;den i 4 kap. 2 § konkurslagen&lt;br&gt;för sådant fall angivna frist-&lt;br&gt;dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och&lt;br&gt;andra styckena om konkurs äga&lt;br&gt;motsvarande tillämpning om i&lt;br&gt;stället offentligt ackord fast-&lt;br&gt;ställts. I fråga om talan med&lt;br&gt;anledning av ackordsförhand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:692.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ling äga 17 och 18 §§ ackord-&lt;br&gt;slagen (1970:847) motsvarande&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för för-&lt;br&gt;månstagare vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i ackordslagen (1970:847)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om ackordslagen (1970:847) att 1 §&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ackord avses i denna lag en ekonomisk uppgörelse utan&lt;br&gt;konkurs mellan en gäldenär som är på obestånd och hans borge-&lt;br&gt;närer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackordsförfarande enligt lagen sker under medverkan av god&lt;br&gt;man. Ackord kommer till stånd antingen genom överenskommelse&lt;br&gt;eller också genom beslut efter förhandling i särskild ordning&lt;br&gt;(offentligt ackord).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkurslagen (1987:672) finns bestämmelser om ackord i&lt;br&gt;konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skuldsanering föreskrivs i&lt;br&gt;skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § rättshjälpslagen (1972:429)*&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän rättshjälp får ej beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas&lt;br&gt;utom riket; rättshjälp får dock beviljas en rättssökande som är bosatt&lt;br&gt;här, om saken gäller ett brott mot honom eller henne som motsvarar&lt;br&gt;brott enligt 6 kap. brottsbalken eller om det finns särskilda skäl för&lt;br&gt;rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har&lt;br&gt;uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rätts-&lt;br&gt;hjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning,&lt;br&gt;hans ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om över-&lt;br&gt;låtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid&lt;br&gt;prövning av begäran om rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för upprättande av självdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohand-&lt;br&gt;ling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till&lt;br&gt;boets beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga för-&lt;br&gt;hållanden finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig an-&lt;br&gt;gelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund,&lt;br&gt;har avgjorts slutligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i&lt;br&gt;angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller&lt;br&gt;borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rätts-&lt;br&gt;skydd som omfattar angelägenheten och något annat inte följer av&lt;br&gt;andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskade-&lt;br&gt;lagen (1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lydelseenligt förslag i prop. 1993/94:26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreliggande ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skade-&lt;br&gt;lidande om angelägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan skada än personskada,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. den som ej har befogat in-&lt;br&gt;tresse av att få sin sak behand-&lt;br&gt;lad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;i angelägenhet rörande&lt;br&gt;skuldsanering enligt skuldsane-&lt;br&gt;ringslagen (1994:000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. den som inte har befogat&lt;br&gt;intresse av att få sin sak be-&lt;br&gt;handlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den&lt;br&gt;rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst&lt;br&gt;tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Därvid be-&lt;br&gt;aktas endast kostnader av sådant slag som kan antas komma att be-&lt;br&gt;talas från den rättssökandes rättsskydd eller, om något sådant inte&lt;br&gt;finns, kostnader som avses i 9 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och&lt;br&gt;normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän&lt;br&gt;rättshjälp ej skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att&lt;br&gt;medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara med-&lt;br&gt;borgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk&lt;br&gt;medborgare i fråga om allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § kreditupplysningslagen (1973:1173)&lt;br&gt;att 7 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personupplysning får ej inne-&lt;br&gt;hålla uppgift om annan betal-&lt;br&gt;ningsförsummelse än sådan som&lt;br&gt;fastslagits genom domstols eller&lt;br&gt;annan myndighets avgörande el-&lt;br&gt;ler åtgärd eller som lett till&lt;br&gt;betalningsinställelse, konkursan-&lt;br&gt;sökan eller ackord. Uppgift som&lt;br&gt;enligt det sagda ej får lämnas ut&lt;br&gt;får icke heller lagras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personupplysning får inte inne-&lt;br&gt;hålla uppgift om annan betal-&lt;br&gt;ningsförsummelse än sådan som&lt;br&gt;fastslagits genom domstols eller&lt;br&gt;annan myndighets avgörande el-&lt;br&gt;ler åtgärd eller som lett till&lt;br&gt;inledande av skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:000)&lt;br&gt;eller till betalningsinställelse,&lt;br&gt;konkursansökan eller ackord.&lt;br&gt;Uppgift som enligt det sagda ej&lt;br&gt;får lämnas ut får icke heller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Datainspektionen&lt;br&gt;får föreskriva undantag från bestämmelserna i första stycket, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1981:737.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall införas en ny&lt;br&gt;paragraf, 7 kap. 35 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos kommunal&lt;br&gt;konsumentvägledare .kronofogde-&lt;br&gt;myndighet eller domstol i ärende&lt;br&gt;om skuldsanering för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det kan antas att den enskilde&lt;br&gt;eller någon honom närstående li-&lt;br&gt;der men om uppgiften röjs. Se-&lt;br&gt;kretessen gäller dock inte beslut&lt;br&gt;i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling gäller sekretessen i&lt;br&gt;högst femtio år.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) innan&lt;br&gt;fordringen har preskriberats,&lt;br&gt;preskriberas den tidigast två år&lt;br&gt;efter utgången av det kalenderår&lt;br&gt;då förordnandet meddelades el-&lt;br&gt;ler, om ackord kommer till&lt;br&gt;stånd, efter utgången av det ka-&lt;br&gt;lenderår då ackordet skall vara&lt;br&gt;fullgjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;god man förordnas under tid då&lt;br&gt;preskriptionstiden är förlängd på&lt;br&gt;grund av 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnas god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) innan&lt;br&gt;fordringen har preskriberats,&lt;br&gt;preskriberas den tidigast två år&lt;br&gt;efter utgången av det kalenderår&lt;br&gt;då förordnandet meddelades el-&lt;br&gt;ler, om ackord kommer till&lt;br&gt;stånd, efter utgången av det&lt;br&gt;kalenderår då ackordet skall vara&lt;br&gt;fullgjort. Beslutas att det skall&lt;br&gt;inledas skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:000)&lt;br&gt;innan fordringen har preskribe-&lt;br&gt;rats, preskriberas den tidigast&lt;br&gt;två år efter utgången av det ka-&lt;br&gt;lenderår då beslutet om att in-&lt;br&gt;leda skuldsanering meddelades&lt;br&gt;eller då återstående skuldbelopp&lt;br&gt;senast skulle ha betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;god man förordnas eller skuld-&lt;br&gt;sanering inleds under tid då&lt;br&gt;preskriptionstiden är förlängd på&lt;br&gt;grund av 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 11 §§ utsökningsregisterlagen&lt;br&gt;(1986:617) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i&lt;br&gt;den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare&lt;br&gt;av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,&lt;br&gt;medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning,&lt;br&gt;influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra&lt;br&gt;förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av&lt;br&gt;exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbe-&lt;br&gt;talning av influtna medel och annan redovisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. kvarstad och återtagande av vara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. bötesförvandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. betalningsinställelse och likvidation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;konkurs, ackord, närings- 9. skuldsanering enligt skuldsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud och förordnande av god&lt;br&gt;man enligt 2 § ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;neringslagen (1994:000), konkurs,&lt;br&gt;ackord, näringsförbud och förord-&lt;br&gt;nande av god man enligt 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av&lt;br&gt;tillgångar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen&lt;br&gt;(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets an-&lt;br&gt;vändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1993:910.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:397.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtkomst till utsökningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast&lt;br&gt;uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål&lt;br&gt;om exekutiva åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller&lt;br&gt;svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. make till person som avses under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som av-&lt;br&gt;ses under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i&lt;br&gt;punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370) och delägare i sådant företag, om företaget eller&lt;br&gt;delägare i detta är gäldenär som avses under 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. konkurs och näringsförbud. 6. skuldsanering, konkurs och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i kon-&lt;br&gt;kurs gäller terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gälde-&lt;br&gt;närer i annat län, om detta ingår i tillsynsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om indrivningsuppdrag&lt;br&gt;som avser böter får bevaras i ut-&lt;br&gt;sökningsregistret till utgången av&lt;br&gt;det år då full betalning skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra uppgifter som avses i&lt;br&gt;6 § 1-11 får bevaras under högst&lt;br&gt;tre år. Denna tid räknas för upp-&lt;br&gt;gifter om betalningssäkring,&lt;br&gt;kvarstad, näringsförbud och&lt;br&gt;förordnande av god man från&lt;br&gt;utgången av det år då åtgärden&lt;br&gt;förföll eller förlorade sin verkan&lt;br&gt;samt för uppgifter om konkurs&lt;br&gt;och ackord från utgången av det&lt;br&gt;år då förfarandet avslutades. För&lt;br&gt;övriga uppgifter räknas tiden&lt;br&gt;från utgången av det år under&lt;br&gt;vilket målet avslutades. Upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om indrivningsuppdrag&lt;br&gt;som avser böter får bevaras i ut-&lt;br&gt;sökningsregistret till utgången av&lt;br&gt;det år då full betalning skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra uppgifter som avses i&lt;br&gt;6 § 1-11 får bevaras under högst&lt;br&gt;tre år. Denna tid räknas för upp-&lt;br&gt;gifter om betalningssäkring,&lt;br&gt;kvarstad, näringsförbud och&lt;br&gt;förordnande av god man från&lt;br&gt;utgången av det år då åtgärden&lt;br&gt;förföll eller förlorade sin verkan&lt;br&gt;samt för uppgifter om skuldsane-&lt;br&gt;ring, konkurs och ackord från&lt;br&gt;utgången av det år då förfarandet&lt;br&gt;avslutades. För övriga uppgifter&lt;br&gt;räknas tiden från utgången av det&lt;br&gt;år under vilket målet avslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1970:786.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gifter enligt 4 och 5 §§ skall&lt;br&gt;bevaras så länge annan uppgift&lt;br&gt;om personen förekommer i re-&lt;br&gt;gistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall&lt;br&gt;bevaras så länge annan uppgift&lt;br&gt;om personen förekommer i re-&lt;br&gt;gistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift som inte längre får bevaras med stöd av bestämmelsen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket skall gallras ur om inte regeringen eller den myndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som regeringen bestämmer föreskriver något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättan-&lt;br&gt;de i konkurs kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har god man förordnats enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) avses&lt;br&gt;med fristdag i stället dagen för&lt;br&gt;ansökningen om detta, såvida&lt;br&gt;konkursansökningen har gjorts&lt;br&gt;inom tre veckor från det att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har god man förordnats enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) avses&lt;br&gt;med fristdag i stället dagen för&lt;br&gt;ansökningen om detta, såvida&lt;br&gt;konkursansökningen har gjorts&lt;br&gt;inom tre veckor från det att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkan av godmansförordnandet&lt;br&gt;förföll eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord har följt,&lt;br&gt;ackordsfrågan avgjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkan av godmansförordnandet&lt;br&gt;förföll eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord har följt,&lt;br&gt;ackordsfrågan avgjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ansökan om skuldsanering&lt;br&gt;enligt skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:000) gjorts avses med&lt;br&gt;fristdag i stället dagen för denna&lt;br&gt;ansökan, såvida konkursansök-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen har gjorts inom tre&lt;br&gt;veckor från det att frågan om&lt;br&gt;skuldsanering avgjordes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses&lt;br&gt;med fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida boutrednings-&lt;br&gt;man har förordnats senare än tre månader före en dag som annars&lt;br&gt;skulle anses som fristdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande&lt;br&gt;statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1993:892) om ackord&lt;br&gt;rörande statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att anta förslag om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ackord fattas av skattemyndig-&lt;br&gt;heten i det län där gäldenärens&lt;br&gt;hemortskommun är belägen. Om&lt;br&gt;gäldenären saknar hemortskom-&lt;br&gt;mun i landet fattas beslutet av&lt;br&gt;Skattemyndigheten i Stockholms&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att anta förslag om&lt;br&gt;ackord eller förslag om frivillig&lt;br&gt;skuldsanering fattas av skatte-&lt;br&gt;myndigheten i det län där gälde-&lt;br&gt;närens hemortskommun är belä-&lt;br&gt;gen. Om gäldenären saknar hem-&lt;br&gt;ortskommun i landet fattas be-&lt;br&gt;slutet av Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det&lt;br&gt;allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackords-&lt;br&gt;lagen (1970:847) får antas endast om övriga borgenärer som ackordet&lt;br&gt;angår godkänner det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om frivillig skuldsa-&lt;br&gt;nering får antas om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för skuldsanering enligt&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:000)&lt;br&gt;dr uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1993:000) om avdrag för underskott&lt;br&gt;av näringsverksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1993:000) om avdrag för&lt;br&gt;underskott av näringsverksamhet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en skattskyldig eller ett&lt;br&gt;handelsbolag som han är deläga-&lt;br&gt;re i under beskattningsåret er-&lt;br&gt;hållit ackord utan konkurs, med-&lt;br&gt;ges inte avdrag för underskott till&lt;br&gt;den del underskottet motsvarar&lt;br&gt;skulder som fallit bort genom&lt;br&gt;ackordet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en skattskyldig eller ett&lt;br&gt;handelsbolag som han är deläga-&lt;br&gt;re i under beskattningsåret er-&lt;br&gt;hållit ackord utan konkurs eller&lt;br&gt;skuldsanering enligt skuldsane-&lt;br&gt;ringslagen (1994:000), medges&lt;br&gt;inte avdrag för underskott till&lt;br&gt;den del underskottet motsvarar&lt;br&gt;skulder som fallit bort genom&lt;br&gt;ackordet eller skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången&lt;br&gt;vid 1995 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lydelse enligt prop. 1993/94:50.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-01-25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 9 december 1993 (justitiedepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;br&gt;skuldsaneringslag, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Mikael Mellqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till skuldsaneringslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås en lag som skall ge fysiska personer möjlighet att&lt;br&gt;helt eller delvis bli befriade från betalningsansvaret för sina skulder.&lt;br&gt;Sådana möjligheter har sedan lång tid efterlysts i den allmänna de-&lt;br&gt;batten och förväntningarna på den nya lagen är stora. Det är många&lt;br&gt;som i fastighets- och finanskrisens spår sitter fast i en skuldfälla som&lt;br&gt;de på grund av arbetslöshet och andra omständigheter inte kan ta sig&lt;br&gt;ur av egen kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på den gäldenär som skall komma i åtnjutande av skuld-&lt;br&gt;sanering är enligt förslaget mycket höga. Det som kan antas&lt;br&gt;avskräcka den skuldtyngde mer än någonting annat från att ansöka&lt;br&gt;om skuldsanering är kravet på att han skall förbinda sig att under en&lt;br&gt;så lång period som i regel fem år leva på existensminimum medan&lt;br&gt;hans betalningsförmåga därutöver kommer hans borgenärer till godo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att gäldenären, även om han skulle vara beredd&lt;br&gt;att underkasta sig existensminimum under fem år, ändå skall för-&lt;br&gt;vägras skuldsanering, om en sådan sanering inte framstår som skälig&lt;br&gt;med hänsyn till hans personliga och ekonomiska förhållanden. Som&lt;br&gt;exempel på när skuldsanering inte bör komma i fråga anges i re-&lt;br&gt;missen bl a det fallet att skulderna utgörs av skadestånd på grund av&lt;br&gt;brott. Det vore, anförs det, stötande om den som har dömts för all-&lt;br&gt;varlig brottslighet, t ex våldtäkt, och då ålagts att betala skadestånd&lt;br&gt;skulle kunna få skadeståndet nedsatt genom en skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att som regel förekomsten av en skadeståndsfordran på grund av&lt;br&gt;brott vid den allmänna skälighetsbedömningen bör verka hindrande&lt;br&gt;för skuldsanering står i motsats till det arbete som under lång tid&lt;br&gt;bedrivits av bl.a. Brottsförebyggande rådet i syfte att underlätta&lt;br&gt;saneringen av straffades skulder. Det är också svårt att frigöra sig&lt;br&gt;från tanken att t ex ett mycket stort skadestånd, som har ålagts en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ung, tidigare ostraffad människa för att han vid ett enda tillfälle&lt;br&gt;anlagt brand eller förövat skadegörelse för stora värden, kan allvarligt&lt;br&gt;försvåra hans sociala anpassning. Detsamma kan gälla en person som&lt;br&gt;under en brottslig karriär ådragit sig stora skadestånd på grund av&lt;br&gt;förmögenhetsbrott men som vid mogen ålder, efter avtjänade straff,&lt;br&gt;vill bryta med sitt förflutna och börja ett nytt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet är medvetet om att det kan finnas fall där det skulle vara&lt;br&gt;stötande att bevilja skuldsanering. Framför allt gäller det om en gäl-&lt;br&gt;denär låtsas underkasta sig kravet på ett femårigt existensminimum&lt;br&gt;men har det så ordnat att betalningsplanen inte skulle få någon be-&lt;br&gt;tydelse för den påkostade livsföring han är van vid. Med tanke på&lt;br&gt;sådana och liknande fall bör det finnas möjligheter att vägra skuld-&lt;br&gt;sanering på grund av en allmän skälighetsbedömning. Det bör&lt;br&gt;emellertid vara tillfyllest med en regel härom som föreskriver att&lt;br&gt;skuldsanering inte skall beviljas om det framstår som oskäligt. En&lt;br&gt;sådan möjlighet till friare skälighetsbedömning skulle ge möjligheter&lt;br&gt;till skuldsanering i ytterligare ett antal angelägna fall samtidigt som&lt;br&gt;regeln i förening med det kvalificerade insolvensrekvisitet och kravet&lt;br&gt;på ett femårigt existensminimum förhindrar att institutet får negativa&lt;br&gt;effekter på betalningsmoralen här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vid sin genomgång av lagtexten därutöver funnit an-&lt;br&gt;ledning till vissa påpekanden av både saklig och formell natur, som&lt;br&gt;föranlett omarbetning av lagtexten i de hänseenden som i framgår av&lt;br&gt;bilaga till Lagrådets protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagtextändringarna kommenteras i följande hänseen-&lt;br&gt;den. Även ett par andra frågor behandlas i det följande i anslutning&lt;br&gt;till vederbörande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 och 6 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i förslagets 3 § föreskriver att vid skuldsanering&lt;br&gt;hänsyn inte behöver tas till föreskrifter i annan författning om bl.a.&lt;br&gt;anstånd. Enligt uttalande i motiven är avsikten att studiesociala&lt;br&gt;myndigheter med stöd av denna bestämmelse skall kunna medge an-&lt;br&gt;stånd med återbetalning av studielån under den tid som en betalnings-&lt;br&gt;plan vid skuldsanering löper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga är alltså om fordringar som inte är förfallna till betalning vid&lt;br&gt;tiden för inledande av en skuldsanering. Detta slag av fordringar be-&lt;br&gt;handlas i 6 § andra stycket. En bestämmelse som tillgodoser det&lt;br&gt;avsedda syftet med att i 3 § första stycket nämna att hänsyn inte&lt;br&gt;behöver tas till särskilda bestämmelser om anstånd hör bättre samman&lt;br&gt;med de angivna reglerna i 6 § andra stycket och bör tas in där sam-&lt;br&gt;tidigt som hänvisningen till bestämmelser om anstånd i 3 § första&lt;br&gt;stycket får utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &lt;sup&gt;§&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket har kommenterats i det föregående. I tredje&lt;br&gt;stycket anges vissa omständigheter som särskilt skall beaktas vid be-&lt;br&gt;dömningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering med hänsyn&lt;br&gt;till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. En sådan&lt;br&gt;omständighet är &amp;quot;de ansträngningar gäldenären har gjort för att på&lt;br&gt;egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer&amp;quot;. Motiven till be-&lt;br&gt;stämmelsen ger emellertid närmast intryck av att det väsentliga i&lt;br&gt;sammanhanget avsetts vara de ansträngningar som gäldenären gjort&lt;br&gt;inte för att nå en uppgörelse utan för att fullgöra sina förpliktelser,&lt;br&gt;dvs. i första hand betala så mycket som möjligt av skulderna. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening bör den sistnämnda omständigheten, dvs. de an-&lt;br&gt;strängningar som gäldenären har gjort för att fullgöra sina för-&lt;br&gt;pliktelser, i vart fall ingå bland de omständigheter som särskilt skall&lt;br&gt;beaktas i förevarande sammanhang. Lagrådet föreslår därför att tredje&lt;br&gt;stycket ändras i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges i fyra olika punkter vad som skall&lt;br&gt;bestämmas vid en skuldsanering. Dit hör bl.a. det belopp som skall&lt;br&gt;förbehållas gäldenären för hans och hans familjs försörjning (punkt&lt;br&gt;2), hur gäldenärens tillgångar och inkomster, utöver förbehålls-&lt;br&gt;beloppet enligt punkt 2, skall fördelas mellan borgenärerna (punkt 3)&lt;br&gt;och en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp skall&lt;br&gt;betalas (punkt 4). Av fjärde stycket framgår att betalningsplanen&lt;br&gt;normalt skall löpa under fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda får anses innebära att det i beslutet om skuldsanering&lt;br&gt;skall bestämmas dels ett belopp som skall förbehållas gäldenären, dels&lt;br&gt;ett belopp som denne skall betala av skulderna. Betalningsplanen skall&lt;br&gt;som nämnts i regel löpa under fem år och förbehållsbeloppet måste&lt;br&gt;uppenbarligen bestämmas för samma tidsperiod. Det innebär att för-&lt;br&gt;behållsbeloppet - liksom det belopp som skall betalas enligt be-&lt;br&gt;talningsplanen - måste bygga på en prognos av gäldenärens framtida&lt;br&gt;inkomster och utgifter. Om prognosen slår fel på så sätt att in-&lt;br&gt;komsterna blir lägre eller utgifterna högre än beräknat blir kon-&lt;br&gt;sekvensen att beslutet om skuldsanering kan komma att innehålla&lt;br&gt;sinsemellan motstridande delar genom att betalningsplanen inte kan&lt;br&gt;fullgöras om förbehållsbeloppet samtidigt skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan måste tydligen lösas så att endast ett av de ifrågavarande två&lt;br&gt;beloppen anges i beslutet om skuldsanering. Det väsentliga i samman-&lt;br&gt;hanget är uppenbarligen att bestämma det belopp som gäldenären&lt;br&gt;skall betala av skulderna och detta belopp bör därför vara det som&lt;br&gt;anges i beslutet. Samtidigt är det givet att man vid bestämmandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta belopp skall ta hänsyn till vad gäldenären behöver för sin och&lt;br&gt;sin familjs försörjning. Enligt vad som framgår av remissen är det i&lt;br&gt;själva verket meningen att det belopp som gäldenären skall betala&lt;br&gt;skall bestämmas så att detta tar i anspråk gäldenärens samtliga till-&lt;br&gt;gångar och inkomster efter avdrag för dels förbehållsbeloppet, dels&lt;br&gt;vad gäldenären behöver till betalning av skulder som inte omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen. Detta bör komma till klart uttryck i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall gäldenären tillsammans med kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten upprätta ett förslag om skuldsanering. I specialmotiveringen&lt;br&gt;uttalas bl.a. att det är gäldenären själv som bär huvudansvaret för att&lt;br&gt;förslaget upprättas, men att det är ofrånkomligt att kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten aktivt måste bidra till att ett realistiskt förslag kommer till&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften om att skuldsaneringsförslaget skall upprättas av&lt;br&gt;gäldenären tillsammans med kronofogdemyndigheten får anses inne-&lt;br&gt;bära att det förutsätts att gäldenären och kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;kommer överens för att ett förslag skall kunna upprättas. Fråga&lt;br&gt;uppkommer då vad som skall ske om sådan enighet inte kan nås.&lt;br&gt;Lagrådsremissen innehåller inte något uttalande härom. Enligt vad&lt;br&gt;som upplysts vid föredragningen är det emellertid meningen att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i ett sådant fall skall avslå ansökningen om&lt;br&gt;skuldsanering på den grunden att det inte framstår som skäligt att&lt;br&gt;bevilja en skuldsanering enligt gäldenärens önskemål. Det blir då&lt;br&gt;möjligt för gäldenären att överklaga avslaget till tingsrätten och&lt;br&gt;därigenom få frågan överprövad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte någon invändning mot den angivna ordningen och&lt;br&gt;anser inte att det behövs några uttryckliga bestämmelser i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är den första av tre under rubriken Tvingande skuld-&lt;br&gt;sanering. Paragraferna under den angivna rubriken innehåller inte&lt;br&gt;någon föreskrift som ger ett direkt uttryck för vad som ligger i&lt;br&gt;begreppet tvingande skuldsanering. Enligt Lagrådet bör en sådan&lt;br&gt;föreskrift finnas och den bör lämpligen tas in i ett första stycke av&lt;br&gt;22 §. I detta bör sålunda anges att rätten får bifalla en ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering utan hinder av att någon borgenär motsatt sig att&lt;br&gt;gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av&lt;br&gt;borgenärens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna innebär att kronofogdemyndighetens beslut att inleda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett skuldsaneringsförfarande medför ett absolut hinder mot att utmäta Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;eller göra införsel för fordringar som uppkommit dessförinnan. Hind- Bilaga 4&lt;br&gt;ret gäller till dess &amp;quot;frågan om skuldsanering är avgjord&amp;quot;, dvs. till dess&lt;br&gt;ett lagakraftvunnet beslut föreligger. Det betyder att om frågan förs&lt;br&gt;ända till högsta instans hindret kan komma att gälla under mycket&lt;br&gt;lång tid. Det är därvid att märka att hindret gäller även fordringar&lt;br&gt;beträffande vilka enighet råder om att de inte skall omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen. Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna kunna&lt;br&gt;mjukas upp något utan att syftet förfelas. En möjlighet är att låta det&lt;br&gt;absoluta hindret gälla bara så länge frågan prövas av kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten och att för senare prövning låta rätten avgöra om hindret&lt;br&gt;skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen beskrivs verkan av en skuldsanering. Bl.a. anges att en&lt;br&gt;sådan befriar gäldenären från ansvar för betalningen av de skulder&lt;br&gt;som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som dessa sätts&lt;br&gt;ned. I specialmotiveringen sägs att ett skuldsaneringsbeslut inte&lt;br&gt;inverkar på det betalningsansvar som åvilar borgensmän eller andra&lt;br&gt;som jämte gäldenären ansvarar för skulderna. Detta framgår, enligt&lt;br&gt;vad som uttalas i specialmotiveringen, av att det i paragrafen talas om&lt;br&gt;att en skuldsanering befriar gäldenären från betalningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som efterger sin rätt mot gäldenären kan i regel inte&lt;br&gt;åberopa borgen som kan ha ingåtts för fordringen. Om avsteg skall&lt;br&gt;göras från denna princip bör detta komma till tydligare uttryck än&lt;br&gt;enligt förslaget i remissen. Lagrådet föreslår därför - efter förebild av&lt;br&gt;21 § ackordslagen - att det tas in en uttrycklig bestämmelse i ett&lt;br&gt;andra stycke av förevarande paragraf om att skuldsaneringen inte&lt;br&gt;inverkar på den rätt som en borgenär har mot en borgensman eller&lt;br&gt;annan som förutom gäldenären svarar för fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskrivningen i paragrafen av rättsverkan av en skuldsanering - att&lt;br&gt;gäldenären befrias från ansvar för betalningen - aktualiserar också&lt;br&gt;frågan om en fordran som omfattats av skuldsaneringen över huvud&lt;br&gt;taget kan göras gällande av borgenären i något rättsligt sammanhang.&lt;br&gt;Till att börja med bör övervägas vad som skall gälla om gäldenären&lt;br&gt;efter en skuldsanering betalar en fordran som omfattats av skuld-&lt;br&gt;saneringen. Närmare bestämt uppkommer här två delvis skilda fråge-&lt;br&gt;ställningar beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Har&lt;br&gt;betalningen skett av misstag - gäldenären har t.ex. saknat kännedom&lt;br&gt;om att fordringen inte var indrivningsbar - gäller frågan huruvida&lt;br&gt;gäldenären har rätt att kräva tillbaka pengarna (s.k. condictio&lt;br&gt;indebiti). Har betalningen skett med full vetskap om att fordringen&lt;br&gt;inte var indrivningsbar gäller frågan huruvida betalningen är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betrakta som en gåva. Lagtextens utformning och vissa uttalanden i&lt;br&gt;lagrådsremissen ger närmast intryck av att en betalning i de nämnda&lt;br&gt;fallen skall anses rätteligen gjord och att det således inte kan bli fråga&lt;br&gt;om något återkrav eller någon gåva. Enligt Lagrådets mening är en&lt;br&gt;sådan ordning lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa fråga är då om borgenären kan använda en fordran som om-&lt;br&gt;fattats av saneringen till exemelvis kvittning på samma sätt som i&lt;br&gt;vissa fall gäller vid preskription och proklama, se 10 § preskrip-&lt;br&gt;tionslagen (1981:130) och 8 § lagen (1981:131) om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer. Frågan har inte behandlats i remissen och lag-&lt;br&gt;texten ger inte något klart besked i saken. Enligt vad som upplysts&lt;br&gt;vid föredragningen skall avsaknaden av särregler i frågan förstås så&lt;br&gt;att borgenären vid skuldsanering - till skillnad mot vad som gäller vid&lt;br&gt;preskription och proklama - inte skall kunna åberopa en &amp;quot;sanerad&amp;quot;&lt;br&gt;fordran för kvittning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om borgenärens möjligheter att i samband med en skuldsa-&lt;br&gt;nering få kvitta sin fordran mot en fordran som gäldenären har mot&lt;br&gt;honom torde behöva övervägas ytterligare. Föreligger enligt allmänna&lt;br&gt;civilrättsliga principer rätt till kvittning redan innan skuldsane-&lt;br&gt;ringsförfarandet inleds uppkommer i regel inte några problem.&lt;br&gt;Mellanhavandet kan då klaras ut innan skuldsaneringsförfarandet&lt;br&gt;inleds. Däremot blir saken mer problematisk om borgenärens fordran&lt;br&gt;inte har förfallit till betalning när förfarandet inleds. Han har då inte&lt;br&gt;möjlighet att åstadkomma kvittning i förväg utan hans fordran skall&lt;br&gt;i princip omfattas av skuldsaneringen. Han kan alltså få finna sig i att&lt;br&gt;hans fordran sätts ned samtidigt som gäldenärens fordran mot honom&lt;br&gt;kvarstår oförändrad och utgör en tillgång vid skuldsaneringen som&lt;br&gt;kommer gäldenären och övriga borgenärer till godo. Visserligen kan&lt;br&gt;en fordran som inte förfallit till betalning när förfarandet inleds&lt;br&gt;undantas från skuldsaneringen, men någon rätt härtill föreligger inte&lt;br&gt;för borgenären och i remissen sägs inte något som ger stöd för ett&lt;br&gt;undantagande i ett fall av angivet slag. Frågan om kvittning från&lt;br&gt;borgenärens sida har över huvud taget inte behandlats i remissen,&lt;br&gt;vilket kan synas anmärkningsvärt med hänsyn till att det såväl i&lt;br&gt;5 kap. konkurslagen (1987:672) som i 20 § ackordslagen (1970:847)&lt;br&gt;finns bestämmelser som ger en borgenär rätt att kvitta i motsvarande&lt;br&gt;fall. Den likabehandlingsprincip som enligt remissen normalt skall&lt;br&gt;gälla synes inte utan vidare kunna åberopas till stöd för att några&lt;br&gt;särregler inte behövs, eftersom undantag från principen förekommer&lt;br&gt;bl.a. i 6 § tredje stycket med avseende på fordringar för vilka gäller&lt;br&gt;panträtt och annan förmånsrätt. Mot denna bakgrund finns anledning&lt;br&gt;att överväga om inte regler motsvarande de som finns i konkurslagen&lt;br&gt;och ackordslagen bör införas i skuldsaneringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 29 § tredje stycket föreslås att tingsrätten, när den bifaller ett&lt;br&gt;överklagande, som regel skall återförvisa ärendet till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten och att ett sådant återförvisningsbeslut inte får&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärenden om skuldsanering som kan komma under tingsrättens&lt;br&gt;prövning är av vitt skilda slag. Till att börja med kan gäldenären&lt;br&gt;överklaga ett beslut av kronofogdemyndigheten om att avvisa eller&lt;br&gt;avslå en ansökan om skuldsanering. Han kan också överklaga ett&lt;br&gt;beslut om att avskriva ett skuldsaneringsärende från vidare hand-&lt;br&gt;läggning. Borgenärerna å andra sidan kan överklaga kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut om att inleda eller fastställa en skuldsanering. I&lt;br&gt;samtliga dessa fall kan det vara av vikt till ledning av rättstillämp-&lt;br&gt;ningen att talan prövas av hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som föreslås i 29 § tredje stycket blockerar möjlighe-&lt;br&gt;terna till prejudikatbildning. Det är att beklaga med hänsyn till att det&lt;br&gt;är fråga om en ny lagstiftning som kan få betydelsefulla verkningar&lt;br&gt;både för enskilda och för institutioner som sysslar med låneverksam-&lt;br&gt;het. Lagrådet föreslår därför, efter mönster av bestämmelserna i&lt;br&gt;54 kap. 2 a § rättegångsbalken, att tingsrätten får tillåta att åter-&lt;br&gt;förvisningsbeslut i skuldsaneringsärende överklagas, om det före-&lt;br&gt;ligger särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 31 §&lt;br&gt;första stycket. Bestämmelserna bör placeras i en särskild paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall påpekas att det endast undantagsvis blir&lt;br&gt;aktuellt med återförvisning om det är borgenären som har överklagat.&lt;br&gt;Fråga om återförvisning kan då bara komma upp när en borgenär för&lt;br&gt;talan mot ett beslut att fastställa en skuldsanering och tingsrätten&lt;br&gt;finner att kronofogdemyndighetens utredning i ärendet behöver kom-&lt;br&gt;pletteras. Att återförvisning då kan ske följer av allmänna regler.&lt;br&gt;Däremot blir det som regel aktuellt att återförvisa ärendet till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten när gäldenären har överklagat myndighetens&lt;br&gt;beslut att avvisa eller avslå hans ansökan eller avskriva ärende om&lt;br&gt;skuldsanering. Det bör framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande paragraf i det remitterade förslaget ges vissa full-&lt;br&gt;följdsregler beträffande tingsrätts beslut i ärende om skuldsanering.&lt;br&gt;De föreslagna reglerna följer emellertid redan av lagen (1946:807)&lt;br&gt;om domstolsärenden, som enligt 22 § andra stycket skall tillämpas&lt;br&gt;vid handläggningen i tingsrätt av ärenden om skuldsanering. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår därför att förevarande paragraf utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsförslagets 30 § innehåller motsvarigheten till 29 § tredje&lt;br&gt;stycket i remissförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ifrågasätter om inte andra stycket i 11 kap. 3 och 4 §§ bör&lt;br&gt;ändras på motsvarande sätt som andra stycket i 11 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets protokoll 1994-01-25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKULDSANERINGSLAG&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsanering enligt denna lag behöver hänsyn inte tas till&lt;br&gt;föreskrifter om eftergift eller nedsättning i annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär får utan hinder av föreskrifter i någon annan för-&lt;br&gt;fattning godta ett förslag om skuldsanering enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna villkor för skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i Sverige som är&lt;br&gt;fysisk person och inte är näringsidkare, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha&lt;br&gt;förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det inte med hänsyn till hans personliga och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden eller andra omständigheter är oskäligt att skuldsanering&lt;br&gt;beviljas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av första&lt;br&gt;stycket anses ha hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas skul-&lt;br&gt;dernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar&lt;br&gt;gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen&lt;br&gt;hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket&lt;br&gt;gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuld-&lt;br&gt;sanering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skulderna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i denna lag, alla&lt;br&gt;fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före den&lt;br&gt;dag då beslut meddelas enligt 13 § andra stycket att inleda skuld-&lt;br&gt;sanering. Skuldsanering medför att rätten till ränta på en sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordran bortfaller för tiden efter nämnda dag. Skuldsaneringen får&lt;br&gt;dock inskränkas till att avse de fordringar som har uppkommit före&lt;br&gt;viss tidigare dag, om det är skäligt med hänsyn till omständigheterna&lt;br&gt;vid skuldernas uppkomst eller andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skuldsaneringen får bestämmas att en fordran som avses i första&lt;br&gt;stycket och som är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd&lt;br&gt;eller inte är förfallen till betalning, inte skall omfattas av skuld-&lt;br&gt;saneringen. I fråga om en sådan fordran får borgenären utan hinder&lt;br&gt;av föreskrifter i annan författning bevilja anstånd med betalningen&lt;br&gt;under den tid betalningsplanen enligt 8 § löper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering omfattar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en fordran på underhåll enligt äktenskapsbalken eller föräldra-&lt;br&gt;balken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en fordran för vilken borgenären har panträtt eller annan&lt;br&gt;förmånsrätt enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979) eller&lt;br&gt;retentionsrätt, till den del säkerheten förslår till betalning av fordran,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en fordran för vilken borgenären, innan beslut om att inleda&lt;br&gt;skuldsanering har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 §&lt;br&gt;förmånsrättslagen, såvitt avser egendom som har tagits i anpråk vid&lt;br&gt;verkställigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en fordran som inte är förfallen till betalning och som är beroende&lt;br&gt;av att borgenären tillhandahåller en motprestation eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en fordran som är tvistig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket 1 gäller inte en försäkringskassas&lt;br&gt;fordran enligt 15 § lagen (1964:143) om bidragsförskott eller 12 §&lt;br&gt;lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehållet i en skuldsanering&lt;br&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en skuldsanering skall bestämmas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka fordringar som enligt 6 § skall omfattas av skuldsaneringen&lt;br&gt;och vad som enligt 7 § skall gälla för dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vilket belopp som skall fördelas mellan borgenärerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp av&lt;br&gt;varje borgenärs fordran skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som avses i första stycket 2 skall bestämmas så att skuld-&lt;br&gt;saneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och in-&lt;br&gt;komster efter avdrag för vad som skall förbehållas gäldenären för&lt;br&gt;hans och hans familjs försörjning. Därvid skall bestämmelserna i&lt;br&gt;15 kap. 6 a § utsökningsbalken om förbehållsbelopp vara vägledande.&lt;br&gt;Vid skuldsaneringen får bestämmas att förbehåll även skall göras för&lt;br&gt;betalning av en fordran som enligt 6 § tredje stycket eller beslut som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattas med stöd av 6 § andra stycket inte omfattas av skuldsaneringen.&lt;br&gt;Av fördelningen enligt första stycket 2 skall framgå hur stor pro-&lt;br&gt;centandel av fordringarnas belopp som skall kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den betalningsplan som skall bestämmas enligt första stycket 3 skall&lt;br&gt;löpa under fem år, om det inte finns särskilda skäl att bestämma en&lt;br&gt;längre eller kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan om skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter om gäldenären i de hänseenden som anges i 33 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket rättegångsbalken samt uppgift som visar att han har&lt;br&gt;hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder med uppgift&lt;br&gt;om varje borgenärs namn, person- eller organisationsnummer, post-&lt;br&gt;adress och telefon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgift om gäldenärens inkomster och utgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om förhållanden som avses i 4 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. de uppgifter om gäldenärens och hans familjs personliga och eko-&lt;br&gt;nomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för prövning av&lt;br&gt;frågan om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna enligt första stycket skall lämnas av gäldenären på&lt;br&gt;heder och samvete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bristfällig ansökan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan är bristfällig, skall kronofogdemyndigheten förelägga&lt;br&gt;gäldenären att avhjälpa bristen. Av föreläggandet skall framgå att&lt;br&gt;ansökan kan avvisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet be-&lt;br&gt;höver inte delges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall avvisa en ansökan om skuldsanering,&lt;br&gt;om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning&lt;br&gt;i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande att avhjälpa&lt;br&gt;bristen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avslag hos kronofogdemyndigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det av ansökan om skuldsanering eller annan tillgänglig utredning&lt;br&gt;framgår att gäldenären inte uppfyller villkoren enligt 4 § eller inte&lt;br&gt;kan beviljas skuldsanering på grund av 5 §, skall kronofogdemyndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten avslå ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det, sedan beslut har fattats enligt 13 § andra stycket om att&lt;br&gt;inleda skuldsanering, framkommer att förutsättningarna för skuldsa-&lt;br&gt;nering enligt denna lag inte är uppfyllda skall kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;avslå ansökan. Ansökan får också avslås, om gäldenären inte inställer&lt;br&gt;sig personligen vid ett sammanträde eller om han i övrigt inte med-&lt;br&gt;verkar vid ärendets handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning det behövs inhämta&lt;br&gt;upplysningar om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;från andra myndigheter. Kronofogdemyndigheten får också om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl hålla sammanträde som avses i 16 § för att avgöra&lt;br&gt;om skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kronofogdemyndigheten inte enligt 11 § avvisar eller enligt&lt;br&gt;12 § första stycket avslår en ansökan om skuldsanering, skall myn-&lt;br&gt;digheten snarast besluta att skuldsanering skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut har meddelats om att inleda skuldsanering skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten genast genom en kungörelse i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar uppmana var och en som har en fordran mot gäldenären att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sin fordran till kronofogdemyndigheten senast en&lt;br&gt;månad från dagen för kungörelsens införande. Om särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger, kan kronofogdemyndigheten införa kungörelsen även i en eller&lt;br&gt;flera ortstidningar. Kronofogdemyndigheten kan också förlänga&lt;br&gt;fristen till två månader om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningen hos kronofogdemyndigheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skuldsanering inletts skall kronofogdemyndigheten se till att&lt;br&gt;ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Frivillig skuldsanering&lt;br&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om skuldsanering skall tillställas samtliga kända borgenärer&lt;br&gt;vilkas fordringar omfattas av skuldsaneringen med föreläggande för&lt;br&gt;dem att yttra sig över förslaget inom viss tid. I föreläggandet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges att uteblivet yttrande inte hindrar ett beslut om frivillig Prop. 1993/94:123&lt;br&gt;skuldsanering enligt förslaget. Föreläggandet skall delges borge- Bilaga 4&lt;br&gt;närema. Om en fordran som anmälts enligt 14 § inte omfattas av&lt;br&gt;skuldsaneringen skall borgenären underrättas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlämnande till domstol&lt;br&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig förslaget skall kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten, om ansökan inte skall avslås enligt 12 § andra stycket,&lt;br&gt;överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt&lt;br&gt;för vidare handläggning där. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige&lt;br&gt;skall ärendet överlämnas till Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tingsrätt då den tar emot ett ärende om skuldsanering finner&lt;br&gt;att den inte är behörig skall rätten överlämna ärendet till en tingsrätt&lt;br&gt;som är behörig. Tingsrättens beslut om överlämnande får inte över-&lt;br&gt;klagas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tvingande skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får besluta om skuldsanering utan hinder av att någon&lt;br&gt;borgenär motsatt sig att gäldenären helt eller delvis befrias från&lt;br&gt;ansvar för betalningen av borgenärens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna lag gäller för handläggningen lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. En tingsrätt skall&lt;br&gt;vid handläggningen alltid bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall kalla gäldenären och samtliga borgenärer till ett&lt;br&gt;sammanträde vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skall prö-&lt;br&gt;vas. Kallelsen skall delges de kända borgenärerna. Kallelsen skall&lt;br&gt;sändas till gäldenären under den adress han senast uppgivit i ärendet.&lt;br&gt;Gäldenären behöver inte delges. Till sammanträdet får också före-&lt;br&gt;trädare för socialnämnden eller annan kallas. Om någon som har&lt;br&gt;kallats till sammanträdet uteblir, utgör det inte hinder för att avgöra&lt;br&gt;ärendet. Kallelsen skall innehålla en erinran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten beslutar om skuldsanering, skall beslutet innehålla de&lt;br&gt;uppgifter som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket skall genast kungöras i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud mot exekutiva åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter kronofogdemyndighetens beslut om att inleda skuldsanering får&lt;br&gt;utmätning eller införsel för fordringar som uppkommit dessförinnan&lt;br&gt;och ränta på sådana fordringar inte äga rum, innan frågan om skuld-&lt;br&gt;sanering är avgjord, om inte, efter överlämnande eller överklagande,&lt;br&gt;rätten på begäran av en borgenär bestämmer annat. Om utmätning&lt;br&gt;eller införsel ändå sker är åtgärden utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte fordringar, som enligt 6 § tredje stycket&lt;br&gt;inte omfattas av skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut om&lt;br&gt;betalningssäkring och verkställighet av sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkan av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för betalningen av de&lt;br&gt;skulder som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som&lt;br&gt;dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias gäldenären från an-&lt;br&gt;svar för betalningen av fordringar som inte är kända i ärendet, om&lt;br&gt;inte fordringarna är sådana som avses i 6 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot en&lt;br&gt;borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för&lt;br&gt;fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omprövning av skuldsanering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering kan en tingsrätt som avses i 21 § upphäva eller, i fall&lt;br&gt;som avses i 5, ändra beslutet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller&lt;br&gt;i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsanerings-&lt;br&gt;frågans avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under&lt;br&gt;ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men&lt;br&gt;för borgenären,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gäldenären lämnat oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut&lt;br&gt;i fråga om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen eller&lt;br&gt;underlåtit att lämna uppgift trots att han är uppgiftsskyldig och den&lt;br&gt;oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut blivit&lt;br&gt;felaktigt eller inte fattats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats efter&lt;br&gt;skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 5 skall ansökan ges in inom fem år&lt;br&gt;från dagen för skuldsaneringen. Om betalningsplanen löper under&lt;br&gt;längre tid gäller i stället den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenärens ansökan skall gäldenären och de&lt;br&gt;borgenärer som avses i 19 § höras. I övrigt tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan&lt;br&gt;säkerhet som tredje man har ställt för betalning av belopp som avses&lt;br&gt;i 8 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller&lt;br&gt;borde känna till de i 27 § första stycket 1 angivna omständigheterna&lt;br&gt;eller medverkade till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt&lt;br&gt;27 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut att avvisa eller avslå en ansökan om&lt;br&gt;skuldsanering, inleda skuldsanering eller fastställa en skuldsanering&lt;br&gt;överklagas till den tingsrätt som avses i 21 §. Detsamma gäller&lt;br&gt;kronofogdemyndighetens beslut att avskriva ett skuldsaneringsärende&lt;br&gt;från vidare handläggning. Skrivelsen med överklagandet skall ges in&lt;br&gt;till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om att överlämna ett skuldsaneringsärende till tingsrätt&lt;br&gt;får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut varigenom en ansökan&lt;br&gt;om skuldsanering förklaras vilande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten bifaller ett överklagande av gäldenären, skall den&lt;br&gt;återförvisa ärendet till kronofogdemyndigheten eller, om krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten avslagit gäldenärens ansökan med tillämpning av&lt;br&gt;12 § andra stycket, besluta om tvingande skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av tingsrätten att återförvisa ett ärende till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten far inte överklagas. Tingsrätten får dock tillåta att&lt;br&gt;beslutet överklagas till hovrätten, om det föreligger särskilda skäl för&lt;br&gt;en prövning om tillstånd skall ges enligt 31 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnder och andra myndigheter skall till kronofogdemyndighet&lt;br&gt;eller domstol som handlägger ett ärende om skuldsanering enligt&lt;br&gt;denna lag på begäran överlämna sådana uppgifter om gäldenärens&lt;br&gt;personliga och ekonomiska förhållanden som behövs för prövning av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;INNEHÅLL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning...........................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund...........................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Allmänt om privatpersoners&amp;nbsp;skuldsituation........33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Skuldsaneringsfrågans tidigare&amp;nbsp;behandling m.m.....36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Riksdagens tillkännagivande&amp;nbsp;&amp;nbsp;................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Ekonomisk rådgivning och frivillig skuldsaneringsverk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utländska förhållanden...................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänt ............................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Danmark............................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Finland.............................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Norge..............................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna överväganden..................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Huvuddragen i ett skuldsaneringsförfarande.......71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Förfarandets tre steg- handläggande myndigheter ... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Allmänna villkor för skuldsanering............87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Gäldenärskretsen...................87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Ett kvalificerat insolvensrekvisit .........91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 En allmän skälighetsbedömning..........94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Den rättsliga innebörden av skuldsanering........103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Den praktiska innebörden av skuldsanering.......107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Betalningsplanen...................107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Gäldenärens förbehållsbelopp...........110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Skulderna ...........................115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.1 Huvudregeln om tidpunkten för en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordrans uppkomst som det avgörande kriteriet . . . .115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.2 Skatter och avgifter m.m..............116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.3 Statliga studielån...................119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.4 Familjerättsliga underhållsbidrag.........123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.5 Fordringar förenade med&amp;nbsp;panträtt m.m......126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.6 Fordringar förenade med borgen som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet m.m.........................132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.7 Ömsesidiga fordringsförhållanden ........134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.8 Villkorade fordringar m.m.............136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.9 &amp;quot;Småfordringar&amp;quot; och borgenärs med-&lt;br&gt;givande ............................141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.10 Tvistiga fordringar.................142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 Förfarandet ..........................145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.1 Ansökan........................145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.2 Inledande av skuldsanering ............148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.3 Allmänt om förfarandet ..............153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.4 Närmare om kronofogdemyndighetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tingsrättens handläggning...............155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.5 Sekretessfrågor....................163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.6 Frågor om överklagande, forum och tings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätts sammansättning....................165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.7 Omprövning av ett beslut om skuldsa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nering .............................170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 Förhållandet till annan lagstiftning ............173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.1 Förhållandet till konkurs&amp;nbsp;och ackord.......173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.2 Vissa frågor om förhållandet till annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning i övrigt.....................175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Reformens genomförande....................180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Ekonomiska konsekvenser....................181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Inledning............................181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Kostnader för staten.....................184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Samhällsekonomiska vinster ................189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Ikraftträdande m.m........................191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Upprättade lagförslag.......................191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Specialmotivering.........................192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Förslaget till skuldsaneringslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;..............192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;brottsbalken.......240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om försäkringsavtal........................240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:81) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldebrev .............................241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 Förslaget till lag om ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;ackordslagen (1970:847)241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429).............................241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.7 Förslaget till lag om ändring i kreditupplys-&lt;br&gt;ningslagen (1973:1173)......................242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:100).............................242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om preskription av skattefordringar m.m...........242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.10 Förslaget till lag om ändring i utsökningsre-&lt;br&gt;gisterlagen (1986:617)......................243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.11 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:672).............................243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ackord rörande statliga fordringar m.m..........244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.13 Förslaget till lag om ändring i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:1539) om avdrag för underskott av närings-&lt;br&gt;verksamhet .............................245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Hemställan ............................245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Beslut ..............................245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insolvensutredningens lagförslag.............246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över de remissinstanser som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrat sig över utredningens lagförslag .........271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ...............273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande .....................301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45815, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:LU26</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-02-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-03-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-03-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:57:51</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03123</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:57:51</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03123</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__123.pdf</filnamn>
<filstorlek>14213778</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Skuldsaneringslag</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/2A0941DB-A380-4039-B299-6AB1F1CA1627</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:LU26</uppgift>
<ref_dok_id>GH01LU26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Skuldsaneringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:123&lt;br/&gt;
Skuldsaneringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:123&lt;br/&gt;
Skuldsaneringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:123&lt;br/&gt;
Skuldsaneringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elisabeth Persson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:123&lt;br/&gt;
Skuldsaneringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elisabeth Persson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inga-Britt Johansson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:123&lt;br/&gt;
Skuldsaneringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inga-Britt Johansson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Svensson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:123&lt;br/&gt;
Skuldsaneringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Svensson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>