2225795GH031221993/94122propproppropProposition 1993/94:122PropositionPropositionJustitiedepartementet12201993-12-02 00:00:002025-12-19 13:48:201994-01-01 00:00:00Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrångdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GH03122/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GH03122https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03122
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1993/94:122</h1>
<h2>Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03122/prop_199394__122-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03122/prop_199394__122-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1993/94:122</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 2 december 1993</p>
<p>Bengt Westerberg</p>
<p>Reidunn Laurén</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella<br>ensamrätterna. Förslagen har till syfte att ge ett förbättrat skydd inom<br>hela det immaterialrättsliga området, det vill säga för så väl rättig-<br>heter inom det upphovsrättsliga området som för rättigheter inom det<br>industriella rättsskyddets område.</p>
<p>När intrång görs i en immateriell ensamrätt är det ett primärt<br>intresse för rättighetshavaren att snabbt få slut på intrånget. I<br>propositionen föreslås därför att domstolarna skall få möjlighet att vid<br>vite förbjuda fortsatt intrång (vitesförbud) inom hela det immaterial-<br>rättsliga området. Ett sådant förbud skall kunna meddelas interimis-<br>tiskt.</p>
<p>Beträffande skadeståndsbestämmelsema på det industriella rättsskyd-<br>dets område föreslås åtgärder som stärker rättighetshavamas ställning<br>vid intrång. Genomgående föreslås att ersättning skall betalas för<br>utnyttjandet av ensamrätten och för den ytterligare skada som</p>
<p>1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122<br></p>
<p>intrånget kan ha medfört. Skadeståndets storlek skall kunna be- Prop. 1993/94:122<br>stämmas även med hänsyn till omständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse. Nuvarande möjlighet till jämkning vid intrång<br>som grundas på ringa oaktsamhet skall inte finnas kvar.</p>
<p>I propositionen föreslås också vissa förändrade straffbestämmelser<br>m.m. Straffmaximum för intrång i rättigheter enligt det industriella<br>rättsskyddet höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år.<br>Vidare föreslås regler om straff för försök och förberedelse till<br>intrång i en sådan rättighet.</p>
<p>Slutligen föreslås vissa förändringar i reglerna om säkerhetsåtgärder<br>för olagliga varor.</p>
<p>De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 april 1994.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>1</p></td><td>
<p>Förslag till riksdagsbeslut</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2</p></td><td>
<p>2.1</p></td><td>
<p>Lagtext</p>
<p>Förslag till lag om ändring i varu-</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td>
<p>märkeslagen (1960:644)</p></td><td>
<p>5</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.2</p></td><td>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen<br>om upphovsrätt till litterära och konst-<br>närliga verk (1960:729)</p></td><td>
<p>10</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.3</p></td><td>
<p>Förslag till lag om ändring i patent-<br>lagen (1967:837)</p></td><td>
<p>14</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.4</p></td><td>
<p>Förslag till lag om ändring i mönster-<br>skyddslagen (1970:485)</p></td><td>
<p>18</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.5</p></td><td>
<p>Förslag till lag om ändring i växt-<br>förädlarrättslagen (1971:392)</p></td><td>
<p>22</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.6</p></td><td>
<p>Förslag till lag om ändring i firma-<br>lagen (1974:156)</p></td><td>
<p>26</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.7</p></td><td>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen<br>(1986:1425) om skydd för kretsmönster<br>i halvledarprodukter</p></td><td>
<p>31</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>2.8</p></td><td>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen<br>(1992:1685) om skydd för kretsmönster<br>i halvledarprodukter</p></td><td>
<p>34</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3</p></td><td></td><td>
<p>Ärendet och dess beredning</p></td><td>
<p>37</p></td></tr>
<tr><td>
<p>4</p></td><td></td><td>
<p>Nuvarande ordning</p></td><td>
<p>38</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.1</p></td><td>
<p>Grundläggande drag i det nuvarande<br>sanktionssystemet</p></td><td>
<p>38</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.2</p></td><td>
<p>Straffbestämmelser</p></td><td>
<p>38</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.3</p></td><td>
<p>Vitesförbud</p></td><td>
<p>39</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.4.</p></td><td>
<p>Skadeståndsbestämmelser</p></td><td>
<p>39</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>4.5</p></td><td>
<p>Åtgärder med olagliga varor och verk m.m.</p></td><td>
<p>40</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5</p></td><td></td><td>
<p>Behov av förändringar</p></td><td>
<p>42</p></td></tr>
<tr><td>
<p>6</p></td><td></td><td>
<p>Vitesförbud vid intrång i de immateriella<br>ensamrätterna</p></td><td>
<p>44</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7</p></td><td></td><td>
<p>Skadestånd vid intrång i de immateriella<br>rättigheterna</p></td><td>
<p>49</p></td></tr>
<tr><td>
<p>8</p></td><td></td><td>
<p>De subjektiva rekvisiten för straffen</p></td><td>
<p>54</p></td></tr>
<tr><td>
<p>9</p></td><td></td><td>
<p>Höjning av straffmaximum</p></td><td>
<p>55</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10</p></td><td></td><td>
<p>Straff för försök och förberedelse</p></td><td>
<p>56</p></td></tr>
<tr><td>
<p>11</p></td><td></td><td>
<p>Förutsättningarna för allmänt åtal</p></td><td>
<p>57</p></td></tr>
<tr><td>
<p>12</p></td><td></td><td>
<p>Kopiering av datorprogram för enskilt bruk</p></td><td>
<p>59</p></td></tr>
<tr><td>
<p>13</p></td><td></td><td>
<p>Effektivare åtgärder med olagliga varor på<br>varumärkes, växtförädlar- och firma-<br>rättens områden</p></td><td>
<p>61</p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td>
<p>14</p></td><td>
<p>Ikraftträdande m.m.</p></td><td>
<p>63</p></td></tr>
<tr><td>
<p>15</p></td><td>
<p>Kostnadsaspekter</p></td><td>
<p>64</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16</p></td><td>
<p>Specialmotivering</p></td><td>
<p>65</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16.1</p></td><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i varu-<br>märkeslagen (1960:644)</p></td><td>
<p>65</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16.2</p></td><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen<br>om upphovsrätt till litterära och konst-<br>närliga verk (1960:729)</p></td><td>
<p>72</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16.3</p></td><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i patent-<br>lagen (1967:837)</p></td><td>
<p>74</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16.4</p></td><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i mönster-<br>skyddslagen (1970:485)</p></td><td>
<p>77</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16.5</p></td><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i växt-<br>förädlarrättslagen (1971:392)</p></td><td>
<p>80</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16.6</p></td><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i firma-<br>lagen (1974:156)</p></td><td>
<p>83</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16.7</p></td><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen<br>(1986:1425) om skydd för kretsmönster i<br>halvledarprodukter</p></td><td>
<p>87</p></td></tr>
<tr><td>
<p>16.8</p></td><td>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen<br>(1992:1685) om skydd för kretsmönster i<br>halvledarprodukter</p></td><td>
<p>88</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bilaga 1</p></td><td>
<p>Sammanfattning av promemorian</p></td><td>
<p>90</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bilaga 2</p></td><td>
<p>Promemorians lagförslag</p></td><td>
<p>91</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bilaga 3</p></td><td>
<p>Förteckning över remissinstanserna</p></td><td>
<p>120</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bilaga 4</p></td><td>
<p>Lagrådsremissens lagförslag</p></td><td>
<p>121</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Bilaga 5</p></td><td>
<p>Lagrådets yttrande</p></td><td>
<p>155</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p></td><td>
<p>156</p></td></tr>
</table>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära<br>och konstnärliga verk,</p>
<p>3. lag om ändring i patentlagen (1967:837),</p>
<p>4. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),</p>
<p>5. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),</p>
<p>6. lag om ändring i firmalagen (1974:156),</p>
<p>7. lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster<br>i halvledarprodukter,</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster</p>
<p>1 halvledarprodukter.</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)<br>dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 37 a §, av följande</p>
<p>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>37</p>
<p>Gör någon intrång i rätt till<br>varukännetecken enligt 4 - 10 §§<br>(varumärkesintrång), och sker det<br>uppsåtligen, straffes med böter<br>eller fängelse i högst sex måna-<br>der.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1967:841</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§‘</p>
<p>Gör någon intrång i rätten till<br>ett varukännetecken enligt 4-10<br>§§ (varumärkesintrång) och sker<br>det uppsåtligen eller av grov<br>oaktsamhet, skall han dömas till<br>böter eller fängelse i högst två<br>år. Den som har överträtt ett<br>vitesförbud enligt 37 a §får inte<br>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Brottet må åtalas av allmän<br>åklagare endast om målsägande<br>angiver det till åtal och åtal av<br>särskilda skäl finnes påkallat ur<br>allmän synpunkt.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>37 a §</p>
<p>På yrkande av den som in-<br>nehar ett varukännetecken enligt<br>1 - 3 §§ eller den som på grund<br>av licens har rätt att utnyttja<br>varukännetecken får domstolen<br>vid vite förbjuda den som gör<br>varumärkesintrång att fortsätta<br>intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras<br>att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av<br>ensamrätten till varukänneteck-<br>net, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säker-<br>het, får domstolen befria honom<br>från detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>38</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör sig skyldig till<br>varumärkesintrång skall ersätta<br>av intrånget föranledd skada.<br>Föreligger endast ringa oaktsam-<br>het, må ersättningen därefter<br>jämkas.</p>
<p>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om forbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>1 fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>1 fråga om radio- och tråd-<br>sändningars innehåll gäller<br>bestämmelserna i radiolagen<br>(1966:755).</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör varumärkesin-<br>trång skall betala skälig ersätt-<br>ning för utnyttjandet av varu-<br>kännetecknet samt ersättning för<br>den ytterligare skada som in-<br>trånget har medfört. Vid be-<br>stämmande av ersättningens<br>storlek skall hänsyn tas även till<br>rättighetshavarens intresse av att<br>varumärkesintrång inte begås<br>och till övriga omständigheter av<br>annan än rent ekonomisk be-<br>tydelse.</p>
<p>Den som utan uppsåt eller<br>oaktsamhet gör varumärkesin-</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>trång skall betala ersättning för<br>utnyttjandet av varukänneteck-<br>net, om och i den mån det är<br>skäligt.</p>
<p>41</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>varumärkesintrång äger rätten<br>efter vad som finnes skäligt för-<br>ordna, att varukännetecken som<br>obehörigen anbragts på vara,<br>förpackning, reklamtryck, affärs-<br>handling eller dylikt skall utplån-<br>as eller så ändras, att missbruk<br>därav ej kan ske. Kan sådan<br>åtgärd ej ske annorledes, må<br>för ordnas, att den märkta egen-<br>domen skall förstöras eller på<br>visst sätt ändras. I sådant fall<br>äger rätten ock, på yrkande,<br>förordna, att egendomen skall<br>mot lösen utlämnas till den som<br>lidit intrånget.</p>
<p>Här avsedd egendom må, där<br>brott som avses i 37 § skäligen<br>kan antagas föreligga, tagas i<br>beslag; därvid skall vad om be-<br>slag i brottmål i allmänhet är<br>stadgat äga motsvarande tillämp-<br>ning.</p>
<p>§</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit varumärkesintrång får<br>domstolen efter vad som är skä-<br>ligt till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta att varukänne-<br>tecken som olovligen förekom-<br>mer på varor, förpackningar,<br>reklamtryck, affärshandlingar<br>eller liknande skall utplånas eller<br>ändras. Kan en sådan åtgärd inte<br>ske utan att egendomen på<br>vilken kännetecknet förekommer<br>förstörs eller på visst sätt ändras<br>får domstolen besluta om detta.<br>I ett sådant fall får domstolen<br>också, på yrkande, besluta att<br>egendomen skall mot lösen<br>lämnas ut till den som har lidit<br>intrånget.</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>intrånget får domstolen efter vad<br>som är skäligt till förebyggande<br>av fortsatt intrång besluta att<br>föremål, vars användande skulle<br>innebära varumärkesintrång,<br>skall förstöras eller ändras på<br>visst sätt.</p>
<p>Sådan egendom som avses i<br>första och andra styckena får tas<br>i beslag om det skäligen kan<br>antas att ett brott enligt 37 § har<br>begåtts. I fråga om ett sådant<br>beslag tillämpas reglerna om<br>beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Bestämmelserna i första -<br>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök och förberedelse</p>
<p>enligt 37 § andra stycket.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om<br>intrång som har gjorts innan dess.</p>
<h3>2.2 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt<br>till litterära och konstnärliga verk</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt<br>till litterära och konstnärliga verk</p>
<p>dels att 53 och 57 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 53 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>53 §'</p>
<p>Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar<br>åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap.<br>knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 §<br>andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Den som för sitt enskilda bruk<br>kopierar ett datorprogram som är<br>utgivet eller varav exemplar har<br>överlåtits med upphovsmannens<br>samtycke, skall inte dömas till<br>straff, om förlagan för kopiering-<br>en inte används i näringsverk-<br>samhet eller offentlig verksamhet<br>och han inte utnyttjar framställda<br>exemplar av datorprogrammet för<br>annat ändamål än sitt enskilda<br>bruk.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också, om någon till riket<br>för spridning till allmänheten<br>inför exemplar av verk, där<br>exemplaret framställts utom riket<br>under sådana omständigheter, att<br>en sådan framställning här i riket<br>skulle ha varit straffbar enligt<br>vad som sägs i det stycket.</p>
<p>Den som för sitt enskilda bruk<br>kopierar ett datorprogram som<br>är utgivet eller av vilket exemp-<br>lar har överlåtits med upphovs-<br>mannens samtycke, skall inte<br>dömas till ansvar, om förlagan<br>för kopieringen inte används i<br>näringsverksamhet eller offentlig<br>verksamhet och han inte utnytt-<br>jar framställda exemplar av<br>datorprogrammet för annat<br>ändamål än sitt enskilda bruk.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också, om någon till<br>Sverige för spridning till allmän-<br>heten för in exemplar av verk,<br>där exemplaret framställts utom-<br>lands under sådana omständig-<br>heter att en sådan framställning<br>här skulle ha varit straffbar<br>enligt vad som sägs i det styck-<br>et.</p>
<p>Den som har överträtt ett vites-<br>förbud enligt 53 a § får inte</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1992:1687</p>
<p>10</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje<br>styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>53 a §</p>
<p>På yrkande av upphovsmannen<br>eller hans rättsinnehavare eller<br>av den som på grund av upp-<br>låtelse har rätt att utnyttja verket<br>får domstolen vid vite förbjuda<br>den som vidtar en åtgärd som<br>innebär intrång eller överträdel-<br>se som avses i 53 § att fortsätta<br>med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som inne-<br>bär intrång eller överträdelse<br>som avses i 53 § förekommer<br>och om det skäligen kan befaras<br>att svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet<br>av den ensamrätt som upphovs-<br>rätten medför, får domstolen<br>meddela vitesförbud för tiden<br>intill dess att målet slutligt har<br>avgjorts eller annat har beslu-<br>tats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått<br>tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för<br>skada.</p>
<p>Förhud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om</p>
<p>11</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>57</p>
<p>Vad i 53 - 56 §§ sägs skall äga<br>motsvarande tillämpning med<br>avseende å rättighet, som skyd-<br>das genom föreskrift i 5 kap.</p>
<p>Straff som föreskrivs i 53 §<br>första stycket skali ådömas också<br>den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet till försäljning<br>utbjuder eller i övrigt till allmän-<br>heten sprider grammofonskiva,<br>film eller annan anordning som<br>avses i 45, 46 eller 48 § och som<br>har framställts i strid mot någon<br>av dessa bestämmelser eller<br>framställts utom riket under så-<br>dana omständigheter att en dylik</p>
<p>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och tråd-<br>sändningars innehåll gäller<br>bestämmelserna i radiolagen<br>(1966:755).</p>
<p>§<sup>2</sup></p>
<p>Vad som sägs i 53 - 56 §§<br>skall också tillämpas på rättighet<br>som skyddas genom föreskrift i<br>5 kap.</p>
<p>Till ansvar som föreskrivs i 53<br>§ första stycket skall också den<br>dömas som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet till försäljning<br>bjuder ut eller i övrigt till all-<br>mänheten sprider grammofonski-<br>vor, filmer eller andra anord-<br>ningar som avses i 45, 46 eller<br>48 § och som har framställts i<br>strid mot någon av dessa be-<br>stämmelser eller framställts<br>utomlands under sådana om-</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1982:284</p>
<p>12</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>framställning här i riket skulle ha<br>varit straffbar enligt denna lag.</p>
<p>Bestämmelserna i 53 a - 56 §§<br>tillämpas också när någon till<br>allmänheten sprider anordningar<br>som avses i andra stycket. Er-<br>sättning enligt 54 § första styck-<br>et skall dock betalas endast<br>om spridningen har skett uppsåt-<br>ligen eller av oaktsamhet.</p>
<p>ständigheter att en motsvarande<br>framställning här skulle ha varit<br>straffbar enligt denna lag. Den<br>som har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 53 a § får inte dömas till<br>ansvar for intrång som orrfattas<br>avförbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Bestämmelserna i 54 - 56 §§<br>skall äga motsvarande tillämp-<br>ning när någon till allmänheten<br>sprider anordning som avses i<br>andra stycket. Ersättning enligt<br>54 § första stycket skall dock<br>betalas endast om spridningen<br>har skett uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.</p>
<p>13</p>
<h3>2.3 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i patentlagen (1967:837)</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 57, 57 ;<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>57</p>
<p>Gör någon intrång i den en-<br>samrätt som patent medför<br>(patentintrång) och sker det upp-<br>såtligen, skall han dömas till<br>böter eller fängelse i högst sex<br>månader. Den som har överträtt<br>ett vitesförbud enligt 57 a § får<br>inte dömas till straff för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>Brottet må åtalas av allmän<br>åklagare endast om målsägande<br>anger det till åtal och åtal av<br>särskilda skäl finnes påkallat ur<br>allmän synpunkt.</p>
<p>57</p>
<p>På yrkande av patenthavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja uppfinningen<br>får rätten vid vite förbjuda den<br>som gör patentintrång att fort-<br>sätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång föreligger och<br>det skäligen kan befaras att sva-</p>
<p>'Senaste lydelse 1991:296<br><sup>2</sup>Senaste lydelse 1986:233</p>
<p>loch 59 §§ patentlagen (1967:837)</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§'</p>
<p>Gör någon intrång i den en-<br>samrätt som patent medför<br>(patentintrång) och sker det<br>uppsåtligen eller av grov oakt-<br>samhet, skall han dömas till<br>böter eller fängelse i högst två<br>år. Den som har överträtt ett<br>vitesförbud enligt 57 a § får inte<br>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>i §<sup>2</sup></p>
<p>På yrkande av patenthavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja uppfinningen<br>får domstolen vid vite förbjuda<br>den som gör patentintrång att<br>fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras</p>
<p>14</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>randen genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av den<br>ensamrätt som patentet medför,<br>får rätten meddela vitesförbud<br>för tiden intill dess att målet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har förordnats. Innan ett sådant<br>förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>det inte är fara i dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos rätten för<br>skada som kan tillfogas svaran-<br>den. Saknar käranden förmåga att<br>ställa sådan säkerhet, får rätten<br>befria honom från detta. I fråga<br>om beskaffenheten av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsöknings-<br>balken. Säkerheten skall prövas<br>av rätten, om den ej har god-<br>känts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall rätten<br>pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fort-<br>farande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol gäller<br>vad som föreskrivs i rättegångs-<br>balken om talan mot beslut enligt<br>15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.<br></p>
<p>att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av<br>ensamrätten till patentet, får<br>domstolen meddela vitesförbud<br>för tiden intill dess att målet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har beslutats. Innan ett sådant<br>förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>inte ett dröjsmål skulle medföra<br>risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säker-<br>het, får domstolen befria honom<br>från detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och tråd-<br>sändningars innehåll gäller</p>
<p>15</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>bestämmelserna i radiolagen<br>(1960:755).</p>
<p>59 §</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>patentintrång äger rätten efter<br>vad som är skäligt till förebygg-<br>ande av fortsatt intrång för ordna,<br>att patentskyddat alster, som<br>tillverkats utan patenthavarens<br>lov, eller föremål, vars använ-<br>dande skulle innebära patentin-<br>trång, skall på visst sätt ändras<br>eller sättas i förvar för återstoden<br>av patenttiden eller förstöras<br>eller, ifråga om patentskyddat<br>alster, mot lösen lämnas ut till<br>den som lidit intrånget. Vad nu<br>sagts gäller ej mot den som i god<br>tro förvärvat egendomen eller<br>särskild rätt därtill och själv icke<br>begått patentintrång.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket må tagas i beslag, om<br>brott som anges i 57 § skäligen<br>kan antagas föreligga. Vad som<br>är föreskrivet om brottmål i<br>allmänhet äger därvid tillämp-<br>ning.</p>
<p>Utan hinder av vad som sägs i<br>första stycket m/z rätten, om<br>synnerliga skäl föreligga, på<br>yrkande förordna att innehavare<br>av egendom som avses i första<br>stycket skall äga förfoga över<br>egendomen under återstoden av<br>patenttiden eller del därav , mot<br>skäligt vederlag och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit patentintrång får domstolen<br>efter vad som är skäligt till<br>förebyggande av fortsatt intrång<br>besluta att ett patentskyddat<br>alster, som har tillverkats utan<br>patenthavarens lov eller ett före-<br>mål, vars användande skulle<br>innebära patentintrång, skall<br>ändras på visst sätt eller sättas i<br>förvar för återstoden av patentti-<br>den eller förstöras eller, i fråga<br>om ett patentskyddat alster, mot<br>lösen lämnas ut till den som har<br>lidit intrånget. Vad nu har sagts<br>gäller inte mot den som i god<br>tro har förvärvat egendomen<br>eller särskild rätt till den och<br>själv inte har begått patentin-<br>trång.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket får tas i beslag, om det<br>skäligen kan antas att ett brott<br>enligt 57 § har begåtts. I fråga<br>om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i<br>allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första<br>stycket får domstolen, om det<br>finns synnerliga skäl, på yrkande<br>besluta att en innehavare av<br>egendom som avses i första<br>stycket skall få förfoga över<br>egendomen under återstoden av<br>patenttiden eller del av den, mot<br>skälig ersättning och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första -</p>
<p>16</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök eller förberedel-<br>se enligt 57 § andra stycket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 122</p>
<h3>2.4 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)<br>dels att 35, 36 och 37 §§ skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 35 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>35</p>
<p>Gör någon intrång i mönsterrätt<br>(mönsterintrång) och sker det<br>uppsåtligen, dömes till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl finnes påkallat från<br>allmän synpunkt</p>
<p>35</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Gör någon intrång i en mön-<br>sterrätt (mönsterintrång) och<br>sker det uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet, skall han dö-<br>mas till böter eller fängelse i<br>högst två år. Den som har över-<br>trätt ett vitesförbud enligt 35 a §<br>får inte dömas till ansvar för<br>intrång som omfattas av för-<br>budet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>a §</p>
<p>På yrkande av mönsterhavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja mönstret får<br>domstolen vid vite förbjuda den<br>som gör mönsterintrång att<br>fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras<br>att svaranden genom att fortsätta</p>
<p>18</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>intrånget förringar värdet av<br>ensamrätten till mönstret, får<br>domstolen meddela vitesförbud<br>for tiden intill dess att målet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har beslutats. Innan ett sådant<br>förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>inte ett dröjsmål skulle medföra<br>risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säker-<br>het, får domstolen befria honom<br>från detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och tråd-<br>sändningars innehåll gäller be-<br>stämmelserna i radiolagen</p>
<p>19</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>(1966:755).</p>
<p>36</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör mönsterintrång<br>skall utge skälig ersättning för<br>utnyttjandet av mönstret samt<br>ersättning för den ytterligare<br>skada som intrånget medfört.<br>Föreligger endast ringa oaktsam-<br>het, kan ersättningen jämkas.</p>
<p>Gör någon mönsterintrång utan<br>uppsåt eller oaktsamhet, skall<br>han utge ersättning för utnyttjan-<br>de av mönstret, om och i den<br>mån det finnes skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning för möns-<br>terintrång skall väckas inom fem<br>år från det skadan uppkom vid<br>påföljd att rätten till ersättning<br>annars är förlorad.</p>
<p>37 §</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>mönsterintrång kan rätten efter<br>vad som är skäligt till förebygg-<br>ande av fortsatt mtrmg för ordna,<br>att vara, som tillverkats eller<br>förts in till riket i strid mot an-<br>nans mönsterrätt, eller föremål,<br>vars användande skulle innebära<br>mönsterintrång, skall på visst sätt<br>ändras eller sättas i förvar för<br>återstoden av skyddstiden eller<br>förstöras eller, ifråga om olov-<br>ligen tillverkad eller till riket<br>införd vara, mot lösen utlämnas<br>till den som lidit intrånget. Detta</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör mönsterintrång<br>skall betala skälig ersättning för<br>utnyttjandet av mönstret samt<br>ersättning för den ytterligare<br>skada som intrånget har med-<br>fört. Vid bestämmande av ersätt-<br>ningens storlek skall hänsyn tas<br>även till mönsterhavarens<br>intresse av att mönsterintrång<br>inte begås och till övriga om-<br>ständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör mönsterintrång<br>utan uppsåt eller oaktsamhet<br>skall betala ersättning för ut-<br>nyttjande av mönstret, om och i<br>den mån det är skäligt.</p>
<p>Rätten till ersättning för möns-<br>terintrång preskriberas, om talan<br>inte väcks inom fem år från det<br>skadan uppkom.</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit mönsterintrång får dom-<br>stolen efter vad som är skäligt<br>till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta att en vara som<br>tillverkats eller förts in till Sve-<br>rige i strid mot annans mönster-<br>rätt eller ett föremål vars använ-<br>dande skulle innebära mönsterin-<br>trång, skall ändras på visst sätt<br>eller sättas i förvar för återsto-<br>den av skyddstiden eller för-<br>störas eller, i fråga om olovligen<br>tillverkad eller till Sverige införd<br>vara, mot lösen lämnas ut till</p>
<p>20</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>gäller icke mot den som i god tro<br>förvärvat egendomen eller sär-<br>skild rätt därtill och själv icke<br>gjort mönsterintrång.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket kan tagas i beslag, om<br>brott som anges i 35 § skäligen<br>kan antagas föreligga. Vad som<br>är föreskrivet om brottmål i<br>allmänhet äger därvid tillämp-<br>ning.</p>
<p>Utan hinder av vad som sägs i<br>första stycket kan rätten, om<br>synnerliga skäl föreligger, på<br>yrkande förordna att innehavare<br>av egendom som avses i första<br>stycket skall äga förfoga över<br>egendomen under återstoden av<br>skyddstiden eller del därav, mot<br>skäligt vederlag och på skäliga<br>villkor i övrigt.<br></p>
<p>den som har lidit intrånget.</p>
<p>Detta gäller inte mot den som i<br>god tro har förvärvat egendo-<br>men eller särskild rätt till den<br>och själv inte har gjort mönster-<br>intrång.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket får tas i beslag, om det<br>skäligen kan antas att ett brott<br>enligt 35 § har begåtts. I fråga<br>om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i<br>allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första<br>stycket får domstolen, om det<br>finns synnerliga skäl, på yrkande<br>besluta att en innehavare av<br>egendom som avses i första<br>stycket skall få förfoga över<br>egendomen under återstoden av<br>skyddstiden eller del av den,<br>mot skälig ersättning och på<br>skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första -<br>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök eller förberedel-<br>se enligt 35 § andra stycket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.</p>
<p>21</p>
<p>2.5</p>
<p>Förslag till Prop. 1993/94.122</p>
<h3>Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)<br>dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 36 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>36</p>
<p>Gör någon intrång i växt-<br>förädlarrätt och sker det uppsåt-<br>ligen, dömes till böter eller fäng-<br>else i högst sex månader.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl är påkallat från all-<br>män synpunkt.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Gör någon intrång i en växt-<br>förädlarrätt och sker det uppsåt-<br>ligen eller av grov oaktsamhet,<br>skall han dömas till böter eller<br>fängelse i högst två år. Den som<br>har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 36 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som omfattas<br>av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>36 a §</p>
<p>På yrkande av sortinnehavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja växtsorten<br>får domstolen vid vite förbjuda<br>den som gör intrång i växtföräd-<br>larrätten att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras<br>att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av<br>ensamrätten till växtsorten, får</p>
<p>22</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>domstolen meddela vitesförbud<br>för tiden intill dess att mölet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har beslutats. Innan ett sådant<br>förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>inte ett dröjsmål skulle medföra<br>risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. 1 fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva omförbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och tråd-<br>sändningars innehåll gäller<br>bestämmelserna i radiolagen<br>(1966:755).</p>
<p>23</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>37</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör intrång i växt-<br>förädlarrätt skall utge skälig<br>ersättning för utnyttjandet av<br>växtsorten samt ersättning för<br>den ytterligare skada som in<br>trånget medfört. Föreligger<br>endast ringa oaktsamhet, kan<br>ersättningen jämkas.</p>
<p>Gör någon intrång i växtför-<br>ädlarrätt utan uppsåt eller oakt-<br>samhet, skall han utge ersättning<br>för utnyttjande av sorten, om och<br>i den mån det är skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning för intrång<br>i växtförädlarrätt skall väckas<br>inom fem år från det skadan<br>uppkom vid påföljd att rätten till<br>ersättning annars är förlorad.</p>
<p>38<br>På yrkande av den som lidit<br>intrång i växtförädlarrätt kan<br>rätten efter vad som är skäligt till<br>förebyggande av fortsatt intrång<br>förordna, att växtmaterial med<br>avseende å vilket intrång före-<br>ligger skall mot lösen utlämnas<br>till den som lidit intrånget eller<br>ock förstöras. Detta gäller icke<br>mot den som i god tro förvärvat<br>materialet eller särskild rätt till<br>detta och ej själv gjort intrång i<br>växtförädlarrätten.</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör intrång i en<br>växtförädlarrätt skall betala<br>skälig ersättning för utnyttjandet<br>av växtsorten samt ersättning för<br>den ytterligare skada som in-<br>trånget har medfört. Vid be-<br>stämmande av ersättningens<br>storlek skall hänsyn tas även till<br>sortinnehavarens intresse av att<br>intrång inte begås och till övriga<br>omständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör intrång i en växt-<br>förädlarrätt utan uppsåt eller<br>oaktsamhet, skall betala ersätt-<br>ning för utnyttjande av sorten,<br>om och i den mån det är skäligt.</p>
<p>Rätten till ersättning för in-<br>trång i en växtförädlarrätt pre-<br>skriberas, om talan inte väcks<br>inom fem år från det skadan<br>uppkom.</p>
<p>§</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit intrång i en växtförädlarrätt<br>kan domstolen efter vad som är<br>skäligt till förebyggande av<br>fortsatt intrång besluta att växt-<br>material med avseende på vilket<br>intrång föreligger skall lämnas<br>ut mot lösen till den som har<br>lidit intrånget eller förstöras<br>samt att ett föremål vars an-<br>vändande skulle innebära in-<br>trång skall på visst sätt ändras<br>eller förstöras. Vad som nu har<br>sagts gäller inte mot den som i<br>god tro har förvärvat materialet<br>eller särskild rätt till detta och<br>inte själv gjort intrång i växt-</p>
<p>24</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Material som avses i första<br>stycket får tagas i beslag, om<br>brott som anges i 36 § skäligen<br>kan antagas föreligga. Vad som<br>är föreskrivet om beslag i brott<br>mål i allmänhet äger därvid till-<br>lämpning.</p>
<p>Utan hinder av vad som sägs i<br>första stycket kan rätten på yr-<br>kande förordna att innehavare av<br>material som avses där skall äga<br>förfoga över materialet mot<br>skäligt vederlag och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>förädlarrätten.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket får tas i beslag, om det<br>skäligen kan antas att ett brott<br>enligt 36 § har begåtts. I fråga<br>om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i<br>allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första<br>stycket kan domstolen på yr-<br>kande besluta att innehavare av<br>material som avses där skall få<br>förfoga över materialet mot<br>skälig ersättning och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första -<br>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök eller förberedel-<br>se enligt 36 andra stycket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om<br>intrång som har gjorts innan dess.</p>
<p>25</p>
<h3>2.6 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i firmalagen (1974:156)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 §§ firmalagen<br>(1974:156) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>15</p>
<p>Om näringskännetecken eller<br>dess användning strider mot goda<br>seder eller allmän ordning eller<br>är vilseledande, kan domstol vid<br>vite förbjuda innehavaren att<br>använda kännetecknet.</p>
<p>Sådant förbud får även med-<br>delas, om någon gör intrång i<br>annans rätt till näringskänneteck-<br>en (firmaintrång).</p>
<p>Talan om förbud får föras av<br>var och en som lider förfång av<br>kännetecknet eller dess använd-<br>ning. Talan om förbud enligt<br>första stycket får föras även av<br>myndighet som Konungen be-<br>stämmer och av sammanslutning<br>av berörda näringsidkare.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Om ett näringskännetecken<br>eller dess användning strider<br>mot goda seder eller allmän<br>ordning eller är vilseledande,får<br>domstolen vid vite förbjuda in-<br>nehavaren att använda känne-<br>tecknet.</p>
<p>Ett sådant förbud får även<br>meddelas, om någon gör intrång<br>i någon annans rätt till närings-<br>kännetecken (firmaintrång).</p>
<p>Talan om förbud får föras av<br>var och en som lider skada av<br>kännetecknet eller dess använd-<br>ning. Talan om förbud enligt<br>första stycket får föras även av<br>den myndighet som regeringen<br>bestämmer och av sammanslut-<br>ning av berörda näringsidkare.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att firmaintrång före-<br>kommer och om det skäligen kan<br>befaras att svaranden genom att<br>fortsätta intrånget förringar<br>värdet av ensamrätten till nä-<br>ringskännetecknet, får domstolen<br>meddela vitesförbud för tiden<br>intill dess att målet slutligt har<br>avgjorts eller annat har beslu-<br>tats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått<br>tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för<br>skada.</p>
<p>26</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>föres av den som ansökt om för-<br>budet eller, om detta meddelats<br>enligt första stycket, av myn-<br>dighet som Konungen be-<br>stämmer.</p>
<p>Förbud enligt jjärde stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. 1 fråga om slaget av sä-<br>kerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva omförbud som har<br>meddelats enligt jjärde stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>1 fråga om överklagande av<br>beslut enligt jjärde eller femte<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet eller, om detta med-<br>delats enligt första stycket, av<br>den myndighet som regeringen<br>bestämmer. I samband med<br>sådan talan får talan föras om<br>nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och tråd-<br>sändningars innehåll gäller<br>bestämmelserna i radiolagen<br>(1966:755).</p>
<p>18 §</p>
<p>Den som uppsåtligen gör firma- Gör någon firmaintrång och<br>intrång dömes till böter eller sker det uppsåtligen eller av<br>fängelse i högst sex månader. grov oaktsamhet, skall han<br>dömas till böter eller fängelse i</p>
<p>27</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Avser intrånget firma som är<br>skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall icke dömas till<br>straff för det intrång som skett<br>före registreringsdagen.</p>
<p>Den som överträtt vitesförbud<br>som meddelats enligt 15 andra<br>stycket får ej dömas till straff för<br>intrång som omfattas av förbu-<br>det.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl är påkallat från all-<br>män synpunkt.</p>
<p>19</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör firmaintrång skall<br>ersätta den skada som intrånget<br>medfört. Föreligger endast ringa<br>oaktsamhet, kan ersättningen<br>jämkas.</p>
<p>Avser intrånget firma som är<br></p>
<p>högst två år.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Avser intrånget en firma som<br>är skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall inte dömas till<br>ansvar för det intrång som gjorts<br>före registreringsdagen.</p>
<p>Den som har överträtt ett<br>vitesförbud enligt 15 § andra<br>stycket far inte dömas till ansvar<br>för intrång som omfattas av<br>förbudet.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör firmaintrång<br>skall betala skälig ersättning för<br>utnyttjandet av näringskänne-<br>tecknet samt ersättning för den<br>ytterligare skada som intrånget<br>har medfört. Vid bestämmande<br>av ersättningens storlek skall<br>hänsyn tas även till rättighets-<br>havarens intresse av att firmain-<br>trång inte begås och till övriga<br>omständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör firmaintrång<br>utan uppsåt eller oaktsamhet,<br>skall betala ersättning för ut-<br>nyttjandet av näringskänneteck-<br>net, om och i den mån det är<br>skäligt.</p>
<p>Avser intrånget en firma som</p>
<p>28</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall ersättning för<br>det intrång som skett före regist-<br>reringsdagen utgå endast om<br>intrånget gjorts uppsåtligen.</p>
<p>Rätt till ersättning för skada<br>preskriberas, om talan ej väckes<br>inom fem år från det skadan<br>uppkom. Rätten till ersättning<br>med anledning av intrång i firma<br>som är skyddad enbart på grund<br>av registrering preskriberas dock<br>icke i något fall tidigare än ett år<br>från registreringsdagen.</p>
<p>20</p>
<p>Vid överträdelse av vitesförbud<br>som meddelats enligt 15 § första<br>stycket kan domstol efter vad<br>som är skäligt förordna att nä-<br>ringskännetecken, som i strid<br>mot förbudet anbragts på skylt,<br>vara, förpackning, reklamtryck,<br>affärshandling eller dylikt, skall<br>utplånas eller ändras så att det ej<br>längre strider mot goda seder<br>eller allmän ordning eller är<br>vilseledande. Kan sådan åtgärd ej<br>ske utan att egendomen på vilket<br>kännetecknet anbragts förstöres<br>eller ändras på visst sätt, får<br>förordnas därom.</p>
<p>Vid överträdelse av vitesförbud<br>som meddelats enligt 15 § andra<br>stycket eller annars vid firma-<br>intrång kan domstol på yrkande<br>av den som lidit intrånget efter<br>vad som är skäligt till före-<br>byggande av fortsatt intrång<br>besluta om åtgärd som anges i<br></p>
<p>är skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall ersättning för<br>det intrång som skett före regi-<br>streringsdagen betalas endast om<br>intrånget gjorts uppsåtligen.</p>
<p>Rätten till ersättning för skada<br>preskriberas, om talan inte väcks<br>inom fem år från det att skadan<br>uppkom. Rätten till ersättning<br>med anledning av intrång i firma<br>som är skyddad enbart på grund<br>av registrering preskriberas dock<br>inte i något fall tidigare än ett år<br>från registreringsdagen.</p>
<p>§</p>
<p>Vid överträdelse av ett vites-<br>förbud som meddelats enligt 15<br>§ första stycket kan domstol<br>efter vad som är skäligt besluta<br>att näringskännetecken, som i<br>strid mot förbudet förekommer<br>på skyltar, varor, förpackningar,<br>reklamtryck, affärshandlingar<br>eller liknande skall utplånas eller<br>ändras så att det inte längre<br>strider mot goda seder eller<br>allmän ordning eller är vilse-<br>ledande. Kan en sådan åtgärd<br>inte ske utan att egendomen på<br>vilket kännetecknet förekommer<br>förstörs eller ändras på visst<br>sätt, får domstolen besluta om<br>detta.</p>
<p>Vid överträdelse av ett vites-<br>förbud som meddelats enligt 15<br>§ andra stycket eller annars vid<br>firmaintrång kan domstol på<br>yrkande av den som har lidit in-<br>trånget efter vad som är skäligt<br>till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta om en åtgärd</p>
<p>29</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>första stycket eller förordna att<br>egendomen skall mot lösen ut-<br>lämnas till den som lidit intrång-<br>et.</p>
<p>Om vitesförbud överträtts eller<br>om brott enligt 18 § skäligen kan<br>antagas föreligga, får egendom<br>som avses i första eller andra<br>stycket tagas i beslag i avbidan<br>på förordnande som sägs där.<br>Därvid gäller i tillämpliga delar<br>föreskrifterna om beslag i brott-<br>mål.<br></p>
<p>som anges i första stycket eller<br>besluta att egendomen skall<br>lämnas ut mot lösen till den<br>som har lidit intrånget, samt att<br>ett föremål vars användande<br>skulle innebära firmaintrång,<br>skall förstöras eller ändras på<br>visst sätt.</p>
<p>Om ett vitesförbud överträtts<br>eller om det skäligen kan antas<br>att ett brott enligt 18 § har<br>begåtts, får egendom som avses<br>i första eller andra stycket tas i<br>beslag. / fråga om ett sådant<br>beslag tillämpas reglerna om<br>beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Bestämmelserna i andra och<br>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök eller förberedel-<br>se till brott.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om<br>intrång som har gjorts innan dess.</p>
<p>30</p>
<h3>2.7 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:1425) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</p>
<p>dels att 6 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 6 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 1 § skall dömas till böter<br>eller fängelse i högst två år. Till<br>samma straff döms den som<br>uppsåtligen eller av grov oakt-<br>samhet för spridning till allmän-<br>heten hit inför exemplar av krets-<br>mönster som har framställts<br>utomlands under sådana om-<br>ständigheter att motsvarande<br>framställning här skulle ha varit<br>straffbar.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 1 § döms till böter eller<br>fängelse i högst två år. Till sam-<br>ma straff döms den som uppsåt-<br>ligen eller av grov oaktsamhet<br>för spridning till allmänheten till<br>Sverige för in exemplar av krets-<br>mönster som har framställts<br>utomlands under sådana om-<br>ständigheter att motsvarande<br>framställning här skulle ha varit<br>straffbar. Den som har överträtt</p>
<p>ett vitesförbud enligt 6 a § får<br>inte dömas till ansvar för in-<br>trång som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>6 a §</p>
<p>På yrkande av innehavaren av<br>kretsmönstret eller den som på<br>grund av licens har rätt att<br>utnyttja kretsmönstret får dom-<br>stolen vid vite förbjuda den som<br>vidtar en åtgärd som innebär in-</p>
<p>31</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>trång eller överträdelse enligt 6<br>§ att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som inne-<br>bär intrång eller överträdelse<br>enligt 6 § förekommer och om<br>det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet<br>av ensamrätten till kretsmönst-<br>ret, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>32</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och tråd-<br>sändningars innehåll gäller<br>bestämmelserna i radiolagen<br>(1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 122</p>
<h3>2.8 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</p>
<p>dels att 9 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 9 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 2 § skall dömas till böter<br>eller fängelse i högst två år.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 2 § döms till böter eller<br>fängelse i högst två år. Den som</p>
<p>har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 9 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som onfattas<br>av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>9a §</p>
<p>På yrkande av innehavaren av<br>kretsmönstret eller den som på<br>grund av licens har rätt att<br>utnyttja kretsmönstret får dom-<br>stolen vid vite förbjuda den som<br>vidtar en åtgärd som innebär in-<br>trång eller överträdelse enligt 9<br>§ att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som in-<br>nebär intrång eller överträdelse<br>enligt 9 § förekommer och om<br>det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet</p>
<p>34</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>av ensamrätten till kretsmönst-<br>ret, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan foras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>1 fråga om radio- och tråd-<br>sändningars innehåll gäller<br>bestämmelserna i radiolagen<br>(1966:755).</p>
<p>35</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>36</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Möjligheterna att på ett effektivt sätt skydda och hävda immateriella<br>rättigheter mot intrång har under senare tid kommit att diskuteras allt<br>mer i berörda kretsar. Bakgrunden är det ökande olovliga kom-<br>mersiella utnyttjandet av andras verk, produkter och varumärken,<br>som - efter internationell förebild - benämns piratverksamhet eller<br>"counterfeit"-verksamhet. Med piratverksamhet (piracy) brukar i<br>första hand åsyftas intrång i upphovsrättsligt skyddade verk och andra<br>prestationer. Beteckningen "counterfeit" syftar vanligen på den<br>förfalskningsverksamhet som främst brukar drabba varumärkes-<br>rättsligt skyddade produkter.</p>
<p>Det har från flera håll hävdats att de svenska sanktionsbe-<br>stämmelsema mot intrång i de immateriella ensamrätterna har brister<br>och inte ger det skydd som många andra europeiska länders lag-<br>stiftningar ger. Också på det internationella planet är frågan om<br>metoder för att bekämpa s.k. "counterfeiting" och "piracy" föremål<br>för diskussion. Bl.a. kan det nämnas att dessa frågor för närvarande<br>behandlas i förhandlingar om det Allmänna tull- och handelsavtalet<br>(GATT) inom ramen för den pågående s.k. Uruguay-rundan. För-<br>handlingarna har dock ännu inte kunnat slutföras.</p>
<p>Mot denna bakgrund utarbetades inom Justitiedepartementet<br>departementsmorian Skärpta åtärder mot immaterialrättsliga intrång<br>(Ds 1993:24). I promemorian föreslogs ändringar i det immaterial-<br>rättsliga sanktionssystemet för att öka möjligheterna att komma till<br>rätta med intrång och för att allmänt främja skyddet för rättig-<br>hetshavarna. Promemorian remissbehandlades under våren 1993.<br>En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag<br>som lades fram i promemorian finns i bilaga 2 . En förteckning över<br>remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissytt-<br>randena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementet<br>dnr 93-1438).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 28 oktober 1993 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.</p>
<p>Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns<br>i bilaga 5.</p>
<p>Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten.</p>
<p>Regeringen har denna dag i prop. 1993/94:109 Fotografirättens<br>integration i upphovsrättslagen föreslagit att lagen (1960:730) om rätt<br>till fotografisk bild skall upphävas från den 1 april 1994. Rätten till<br>en fotografisk bild skall i stället regleras i lagen om upphovsrätt till</p>
<p>37</p>
<p>litterära och konstnärliga verk. Mot denna bakgrund har lagråds- Prop. 1993/94:122<br>remissens förslag om ändringar i lagen om rätt till fotografisk bild<br>inte tagits med i denna proposition.</p>
<h2>4 Nuvarande ordning</h2>
<h3>4.1 Grundläggande drag i det nuvarande sanktions-</h3>
<h3>systemet</h3>
<p>Immaterialrätten är den del av civilrätten som behandlar rättsskyddet<br>för intellektuella prestationer och för kännetecken. Rättsskyddet är<br>utvecklat i de immaterialrättsliga lagarna, dvs. i varumärkeslagen<br>(1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och<br>konstnärliga verk, lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,<br>patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), växtföräd-<br>larrättslagen (1971:392), firmalagen (1974:156) och lagen<br>(1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter.</p>
<p>Gemensamt för dessa lagar är ensamrättskonstruktionen. Lagarna är<br>uppbyggda så att de slår fast att en närmare angiven person, t. ex. en<br>författare eller en uppfinnare, får en viss bestämd ensamrätt till<br>verket eller uppfinningen. Ensamrätten kan avse exempelvis till-<br>verkning, import, försäljning eller uthyrning.</p>
<p>Rätten till en immateriell ensamrätt skyddas genom ett system av<br>olika sanktioner av såväl straff- som civilrättslig karaktär. Den som<br>begår intrång i ensamrätten exempelvis genom att utan rättighets-<br>havarens samtycke tillverka eller försälja en vara som rättighets-<br>havaren har ensamrätt till kan därför drabbas av påföljder i form av<br>straff och skadestånd. En domstol kan vidare förordna om vissa<br>åtgärder för att förebygga fortsatt intrång.</p>
<h3>4.2 Straffbestämmelser</h3>
<p>I de lagstiftningar som rör det industriella rättsskyddet - dvs. i<br>varumärkeslagen (37 §), patentlagen (57 §), mönsterskyddslagen<br>(35 §), växtförädlarrättslagen (36 §) och firmalagen (18 §) - före-<br>skrivs att den som uppsåtligen gör intrång i en ensamrätt som skyddas<br>av de nämnda lagarna straffas med böter eller fängelse i högst sex<br>månader. För försök och förberedelse till brott mot intrång i de<br>industriella rättigheterna kan ansvar inte ådömas.</p>
<p>Intrång i de industriella ensamrätterna får åtalas av åklagaren bara<br>om intrånget anges till åtal av målsäganden och åtal av särskilda skäl<br>anses påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>38</p>
<p>Inom området för upphovsrätten och närbesläktade ensamrätter, Prop. 1993/94:122<br>dvs. upphovsrättslagen (53 §), fotolagen (16 §) och kretsmönsterlagen<br>(6 §) gäller att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör<br>intrång i en sådan rättighet straffas med böter eller fängelse i högst<br>två år. Straffbestämmelsen i 53 § upphovsrättslagen gäller också vid<br>handlande i strid mot sådana föreskrifter i testamente som anges i<br>41 § andra stycket upphovsrättslagen eller mot det s.k. titelskyddet<br>enligt 50 § upphovsrättslagen. Enligt 57 § första stycket upphovs-<br>rättslagen gäller straffbestämmelserna i 53 § också i fråga om intrång<br>i de s.k. närstående rättigheterna, dvs. utövande konstnärers, film-<br>och fonogramproducenters och radio- och TV-företags rättigheter<br>samt katalogskyddet enligt 45 - 49 §§ upphovsrättslagen. Enligt 57<br>§ andra stycket gäller straffbestämmelsen i 53 § upphovsrättslagen<br>också i fråga om spridning till allmänheten av ljud- eller bildupptag-<br>ningar som har framställts utan tillstånd av berörda utövande<br>konstnärer, film- och fonogramframställare eller radio- eller TV-<br>företag. Dessa har inte som upphovsmännen en egen ensamrätt att<br>kontrollera spridningen till allmänheten och skulle alltså utan denna<br>straffbestämmelse inte ha någon egen möjlighet att straffrättsligt<br>ingripa mot spridning av olovliga inspelningar.</p>
<p>För försök och förberedelse till brott mot upphovsrätten och denna<br>närstående ensamrätter döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Enligt lagarna på upphovsrättsområdet gäller vidare att åklagaren<br>får väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal<br>är påkallat från allmän synpunkt (59 § upphovsrättslagen, 21 §<br>fotolagen och 6 § kretsmönsterlagen).</p>
<h3>4.3 Vitesförbud</h3>
<p>Vitesförbud vid intrång förekommer på patent- och firmarättens<br>områden (57 a § patentlagen och 15 § andra stycket firmalagen).<br>Vitesförbudet innebär att en domstol kan - när ett intrång har begåtts<br>- förbjuda fortsatt intrång vid äventyr av vite. Ett sådant förbud kan -<br>enligt uttryckligt stadgande i patentlagen - meddelas interimistiskt.</p>
<p>Av rättspraxis (NJA 1990 s. 338) följer att vid firmaintrång ett<br>vitesförbud kan meddelas interimistiskt enligt 15 kap. 3 § rätte-<br>gångsbalken.</p>
<h3>4.4 Skadeståndsbestämmelser</h3>
<p>Skadeståndsbestämmelser finns i samtliga lagar som berör de<br>immateriella ensamrätterna (38 § varumärkeslagen, 54 och 57 §§<br>upphovsrättslagen, 17 § fotolagen, 58 § patentlagen, 36 § mönster-<br>skyddslagen, 37 § växtförädlarrättslagen, 19 § firmalagen och 7 §</p>
<p>39</p>
<p>kretsmönsterlagen). Prop. 1993/94:122</p>
<p>För det industriella rättsskyddet gäller på varumärkes- och firma-<br>rättens områden att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig<br>skyldig till intrång skall ersätta den skada som intrånget har medfört.<br>Om bara ringa oaktsamhet föreligger kan skadeståndet jämkas.</p>
<p>På mönster- och växtförädlarrättens områden gäller att den som<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i dessa ensamrätter skall<br>betala skälig ersättning för utnyttjandet av rättigheten samt ersättning<br>för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Föreligger endast<br>ringa oaktsamhet kan ersättningen jämkas. Om någon gör intrång i en<br>mönster- eller växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet - dvs. i<br>god tro - skall han utge ersättning för utnyttjandet av rättigheten om<br>och i den mån det är skäligt.</p>
<p>På patenträttens område gäller i princip motsvarande regler som på<br>mönster- och växtförädlarrättens områden, men med det undantaget<br>att möjligheten till jämkning saknas vid ringa oaktsamhet. Vid<br>bestämmande av skadeståndets storlek vid patentintrång gäller också<br>en särskild regel som föreskriver att hänsyn skall tas även till<br>patenthavarens intresse av att patentintrång inte begås och till övriga<br>omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.</p>
<p>Enligt upphovsrättslagen och fotolagen skall den som i strid mot<br>dessa lagar utnyttjar ett verk eller en annan skyddad prestation betala<br>skälig ersättning (vederlag) för utnyttjandet. Enligt kretsmönsterlagen<br>gäller att ersättning skall lämnas om och i den mån det är skäligt.<br>Detta betyder - i likhet med vad som gäller på patent-, mönster-<br>skydds- och växtförädlarrättens områden - att den som gör intrång i<br>god tro blir skyldig att betala ersättning endast om och i den mån det<br>är skäligt (se bet. 1986/87:LU10 s. 6).</p>
<p>Sker intrång i en upphovsrätt, fotorätt eller kretsmönsterrätt<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet har rättighetshavaren dessutom rätt<br>till ersättning också för annan förlust än utebliven ersättning för<br>utnyttjandet samt - såvitt avser upphovsrätten och fotorätten - också<br>för lidande eller annat förfång. Vid bestämmande av ersättningen för<br>intrång i en kretsmönsterrätt skall hänsyn tas även till innehavarens<br>intresse av att intrång inte begås och till övriga omständigheter av<br>annan än rent ekonomisk betydelse, vilket betyder att även för sådana<br>intrång kan ersättning betalas för lidande eller annan skada (bet.<br>1986/87:LU10 s. 5).</p>
<h3>4.5 Åtgärder med olagliga varor och verk m.m.</h3>
<p>Utöver de straff- och skadeståndsbestämmelser som gäller finns också<br>regler om vissa åtgärder i fråga om olovligt framställda varukänne-<br>tecken, produkter och exemplar m.m. (41 § varumärkeslagen, 55 och<br></p>
<p>57 §§ upphovsrättslagen, 18 § fotolagen, 59 § patentlagen, 37 § Prop. 1993/94:122<br>mönsterskyddslagen, 38 § växtförädlarrättslagen, 20 § andra stycket<br>firmalagen och 8 § kretsmönsterlagen).</p>
<p>Gemensamt för dessa bestämmelser är att villkoret att intrång skall<br>ha begåtts innebär att det räcker att intrång i objektiv mening<br>föreligger. Intrånget behöver alltså inte vara straffbart eller kunna<br>föranleda skadeståndsskyldighet. Den som har lidit intrånget kan<br>framställa yrkande vid domstol om att förordnande meddelas om viss<br>åtgärd. Yrkandet kan framställas i mål om påföljd för intrång eller i<br>särskild rättegång. Reglerna har främst tillkommit i rättighetshavamas<br>intresse och de är att beteckna som säkerhets- eller skyddsåtgärder.<br>Fastän det förutsätts att intrång i någon form har begåtts innan<br>åtgärden kan vidtas är åtgärderna inte att anse som förverkande eller<br>annan rättsverkan av brott. I fråga om talan som förs med stöd av<br>dessa bestämmelser i mål om påföljd för intrång gäller vad som i<br>allmänhet är föreskrivet om talan för enskilt anspråk. Det betyder att<br>reglerna i 22 kap. rättegångsbalken (RB) blir tillämpliga. Det enskilda<br>anspråket och ansvarsfrågan bör då som huvudregel handläggas i<br>samma rättegång (22 kap. 1 § RB). I allmänhet skall åklagaren hjälpa<br>målsäganden med att framställa anspråket (22 kap. 2 § RB). Enligt<br>22 kap. 5 § RB har domstolen en fri möjlighet att när som helst<br>under handläggningen avskilja det enskilda anspråket för hand-<br>läggning i vanlig tvistemålsordning. I 22 kap. 7 § RB finns en<br>bestämmelse om att det enskilda anspråket får prövas av domstolen<br>utan hinder av att den misstänkte frikänns från ansvar.</p>
<p>Egendom som avses med säkerhetsåtgärderna kan tas i beslag, om<br>brott som avses i de olika bestämmelserna om intrång skäligen kan<br>antas föreligga. Härigenom säkerställs en framtida verkställighet av<br>ett beslut om säkerhetsåtgärd. Beslag kan alltså ske endast i brottmål,<br>dvs. i mål om ansvar för intrång. Om däremot endast skadestånds-<br>talan eller talan om säkerhetsåtgärd förs, kan i motsvarande fall<br>reglerna i 15 kap. 3 § RB om lämplig åtgärd för att säkerställa<br>sökandens rätt tillämpas. Förordnande som avses i 15 kap. 3 § RB -<br>liksom av ett slutligt beslut om säkerhetsåtgärd - kan bli föremål för<br>verkställighet enligt 16 kap. utsökningsbalken (UB). Sådan verkstäl-<br>lighet söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden<br>(den som gör intrång) har sitt hemvist eller egendom som är i fråga<br>finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga rum (16<br>kap. 10 § UB). Innan verkställighet sker av förordnande enligt 15<br>kap. 3 § RB för att säkerställa säkerhetsåtgärd, som ofta är mycket<br>brådskande, behöver svaranden inte underrättas (16 kap. 11 § UB).<br>I brådskande fall får alltså kronofogdemyndigheten ingripa ome-<br>delbart t.ex. om det är fara att egendomen först bort. Myndigheten<br>får då genast vidta behövlig åtgärd som att ta egendomen om hand<br>(jfr Walin m.fl., Utsökningsbalken, andra uppl., s. 577).</p>
<p>41</p>
<p>Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är den Prop. 1993/94:122<br>egendom som omfattas av rättsskyddet. Därutöver gäller enligt<br>patenträtten och mönsterrätten att också apparater, redskap m.m.<br>som, utan att själva vara föremål för rättsskyddet, använts vid olovlig<br>tillverkning kan bli föremål för säkerhetsåtgärd. Enligt varumärkes-<br>och firmarätten gäller däremot att sådan egendom som använts för<br>framställning eller applicering av kännetecknet inte kan bli föremål<br>för säkerhetsåtgärd. Samma förhållande gäller inom växtförädlar-<br>rätten.</p>
<p>Inom upphovsrätten och närbesläktade ensamrätter gäller att också<br>hjälpmedel som har använts för framställningen, exempelvis tryck-<br>satser, klichéer etc., och som kan användas endast för den ifråga-<br>varande framställningen kan bli föremål för säkerhetsåtgärd.</p>
<p>Huvudprincipen för reglerna om säkerhetsåtgärder är att den som<br>vidtar en åtgärd som innebär intrång i en immateriell ensamrätt är<br>skyldig att, om det anses skäligt, med avseende på egendom på vilken<br>intrång eller överträdelse föreligger eller med avseende på egendom,<br>som utan att omfattas av det immaterialrättsliga skyddet använts för<br>att åstadkomma intrånget eller överträdelsen, tåla att egendomen<br>ändras, sätts i förvar, förstörs eller mot lösen lämnas ut till den som<br>har lidit intrånget.</p>
<p>Utöver detta finns i upphovsrättslagen, fotolagen och kretsmönster-<br>lagen bestämmelser om förverkande av egendom i de fall som inte<br>omfattas av bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. Eftersom<br>lösenbestämmelserna inte anses omfatta apparater, t.ex. inspelnings-<br>apparater, som har använts vid olaglig framställning av exemplar av<br>visst verk men som kan användas även för framställning av exemplar<br>av andra verk har förverkandebestämmelser införts som öppnar en<br>möjlighet att förklara egendom av detta slag förverkad (55 § fjärde<br>stycket upphovsrättslagen, 18 § fjärde stycket fotolagen och 10 §<br>kretsmönsterlagen, jfr även prop. 1981/82:152 s. 24 f.).</p>
<h2>5 Behov av förändringar</h2>
<p>Som framhållits i avsnitt 3 har möjligheterna att på ett effektivt sätt<br>skydda de immateriella rättigheterna under senare tid kommit att<br>diskuteras allt mer i berörda kretsar mot bakgrund av det ökande<br>olovliga kommersiella utnyttjandet av andras produkter och varu-<br>märken.</p>
<p>De avsiktliga intrången i de industriella rättigheterna och i upp-<br>hovsrätterna anses ha ökat markant i världen under de senaste åren.<br>Det kopierande som alltid förekommit, men som tidigare inte i<br>allmänhet nödvändigtvis varit ett avsiktligt eftergörande av andras<br>produkter på kommersiell basis har i dag i stor utsträckning ersatts</p>
<p>42<br></p>
<p>av en massiv professionell kopieringsverksamhet som helt baserar sig<br>på affärsmässiga överväganden. Medan de som gjorde intrång började<br>med att enbart kopiera varumärken eller vissa särskilt kända<br>märkesvaror, omfattar i dag kopieringsverksamheten alla typer av<br>varor, även sådana som brukar betecknas som massproducerade och<br>används i det dagliga livet. Det hävdas från rättighetshavamas sida<br>att inte bara lyxartiklar utan även många olika typer av industripro-<br>dukter är berörda av kopiering som exempelvis reservdelar till bilar<br>och flygplan, läkemedel, elektriska utrustningar och audiovisuella<br>produkter.</p>
<p>Omfattningen av verksamheten är självfallet svår att ange, men<br>enligt vissa källor anses pirathandeln omfatta 3-5 procent av<br>världshandeln, vilket värdemässigt skulle vara ungefär 70 miljarder<br>US Dollars eller mer än 500 miljarder kronor (jfr Committee Against<br>Counterfeiting, COLC International). Andra källor uppger om-<br>fattningen av handeln till så mycket som 10 procent av världshandeln<br>(SOU 1987:1 s. 170 f.). Från fonogramindustrins sida anges vanligen<br>att värdet av piratkopierad musik uppgår till över en miljard US<br>Dollars per år.</p>
<p>En av huvudorsakerna till denna ökande kopieringsverksamhet är<br>den utveckling som skett inom teknologin för reproducering. Med<br>användning av dagens teknologi är det förhållandevis enkelt att<br>kopiera en vara, dess förpackning eller dess varumärke, att producera<br>en piratupplaga av en bok, en musikkassett eller en videoinspelning<br>eller att kopiera ett datorprogram. Genom att kopiering till allt<br>övervägande del sker av produkter som visat sig vara framgångsrika<br>på marknaden sparar den som gör intrång inte bara kostnaderna för<br>att utveckla en produkt utan också marknadsförings- och reklam-<br>kostnader.</p>
<p>Otillåten kopiering skadar självfallet producenten av den äkta varan,<br>vilket i många fall är särskilt kännbart för en innovativ småföre-<br>tagare. Billigt producerade kopior orsakar förluster inte bara i form<br>av förlorade marknadsandelar utan skadar också den goodwill som<br>tillverkaren av den äkta varan har, eftersom konsumenterna kommer<br>att förknippa den bristfälliga kvaliteten på en kopierad vara med den<br>tillverkare som svarar för den äkta varan. Det skall heller inte bortses<br>från att företagare kan förlora sin vilja att åstadkomma innovationer<br>om en ny produkt kan bli föremål för olovlig kopiering så snart den<br>släppts ut på marknaden efter omfattande utvecklings- och marknads-<br>föringskostnader utan att verkningsfulla sanktioner mot sådana intrång<br>kan vidtas.</p>
<p>Aven för konsumenterna kan olovlig koperingsverksamhet vara till<br>nackdel. Visserligen kan konsumenten köpa en kopierad vara billigt<br>i tron att han köper en märkesprodukt. I verkligheten får emellertid<br>konsumenten många gånger en vara som i kvalitetshänseende<br></p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>43</p>
<p>understiger den kvalitet som märkesprodukten har. I vissa fall kan Prop. 1993/94:122<br>den kopierade produkten rent av vara så bristfällig att den inte<br>uppfyller de säkerhetskrav som man förknippar med den motsvarande<br>äkta produkten.</p>
<p>Det finns därför från flera utgångspunkter anledning att med oro se<br>på den omfattande kopieringsverksamhet som förekommer beträffande<br>vissa varor.</p>
<p>I olika sammanhang har också önskemål framförts om förstärk-<br>ningar av sanktionssystemet. Denna fråga har diskuterats bl.a. vid en<br>hearing i Justitiedepartementet i januari 1993 med företrädare för<br>berörda organisationer, industrin och myndigheter. Ett allmänt<br>önskemål som framfördes vid hearingen var att en domstol på<br>begäran av rättighetshavaren bör ha möjlighet att vid vite kunna<br>förbjuda den som gör intrång i rättigheten att fortsätta med detta.<br>Vidare framfördes önskemål om en översyn av skadeståndsreglerna<br>för att åstadkomma en förstärkning av skadeståndets reparativa<br>funktion samt en förstärkning av straffbestämmelserna, däri inbe-<br>gripet åtalsreglerna, på det industriella rättsskyddets område. Frågan<br>om åtgärder mot olagliga varor och verk m.m. berördes däremot bara<br>sporadiskt.</p>
<p>I det följande föreslår regeringen vissa förändringar av sanktionsbe-<br>stämmelserna i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av vad<br>som särskilt uppmärksammades vid hearingen. Därutöver tas vissa<br>frågor med anknytning till åtgärder mot olagliga varor och verk upp.</p>
<h2>6 Vitesförbud vid intrång i de immateriella<br>ensamrätterna</h2>
<p>Regeringens förslag: I varumärkes-, mönster- och växtföräd-<br>larrättslagarna liksom i upphovsrättslagen och kretsmönsterlagen<br>tas in en ny sanktionsform, vitesförbud. Vitesförbudet innebär att<br>en domstol när ett intrång har begåtts kan förbjuda fortsatt intrång<br>vid. Någon gräns för vitesbeloppets storlek skall inte finnas. Ett<br>vitesförbud skall kunna meddelas interimistiskt.</p>
<p>Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 41 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser<br>har tillstyrkt att möjligheten till vitesförbud finns att tillgå vid intrång<br>i de immateriella ensamrätterna samt att domstolarna ges möjlighet<br>att utfärda ett sådant förbud interimistiskt. Svenska kommunförbundet<br>har dock menat att främst förslaget om vitesförbud inte bör genom-<br>föras utan att ytterligare överväganden görs om dess inverkan på</p>
<p>44<br></p>
<p>förhandlingssystemet vid ingående av kollektiva upphovsrättsavtal Prop. 1993/94:122<br>eftersom detta har särskild betydelse inom det kommunala området.</p>
<p>Sveriges Radio AB har framfört tveksamhet mot att i upphovs-<br>rättslagen införa möjligheten till vitesförbud efter mönster från patent-<br>eller firmarätten med hänvisning till risken att komma i konflikt med<br>andra väsentliga intressen som rätten att enligt radiolagen (1966:755)<br>sända radioprogram och att ensam bestämma över programinnehållet<br>(jfr 5 och 19 §§ radiolagen). Vissa remissinstanser har framfört<br>synpunkter på utformningen av och innebörden av de föreslagna<br>reglerna om vitesförbud.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I situationer av intrång i de<br>immateriella ensamrätterna är det i regel ett primärt intresse för<br>rättighetshavaren att snabbt få ett slut på det pågående intrånget. Det<br>är därför angeläget att finna medel som på ett effektivt sätt kan få ett<br>olovligt utnyttjande att upphöra.</p>
<p>Ett sådant medel är, som har föreslagits i promemorian, att förbjuda<br>den som gör intrång vid vite att fortsätta med intrånget. De erfaren-<br>heter som hittills har vunnits av systemet med vitesförbud inom<br>patent- och firmarätten torde visa på värdet av bestämmelser som<br>möjliggör att fortsatt intrång snabbt och verkningsfullt kan förbjudas.</p>
<p>Ett vitesförbud innebär från rättighetshavarens synpunkt den<br>fördelen att han inte, som vid straff eller skadestånd, behöver styrka<br>vare sig uppsåt eller oaktsamhet hos den som gör intrång och att han<br>inte heller behöver föra bevisning om intrångets skadeverkningar.<br>Han kan helt inrikta sitt handlande direkt på frågan om det föreligger<br>ett intrång i den immateriella ensamrätten i objektiv mening.</p>
<p>Det kan särskilt framhållas att ett införande av möjligheten till<br>vitesförbud på upphovsrättens område också kommer att innebära att<br>bestämmelser om vitesförbud finns att tillgå för intrång i vissa<br>upphovsrätten närstående rättigheter enligt 5 kap. upphovsrättslagen<br>och vid fall av spridning av olovligt tillverkade inspelningar samt att<br>möjligheten till vitesförbud också kommer att stå till buds vid olaglig<br>kopiering av datorprogram för enskilt bruk (jfr även nedan under<br>avsnitt 12).</p>
<p>Regeringen anser i likhet med det helt övervägande antalet<br>remissinstanser, att övervägande skäl talar för att möjligheten till<br>vitesförbud bör finnas att tillgå vid intrång mot immateriella ensam-<br>rätter.</p>
<p>Ett par remissinstanser har ifrågasatt om ett undantag bör göras vad<br>gäller upphovsrätten. Enligt Svenska kommunförbundet bör möjlig-<br>heten till vitesförbud inte finnas om medling har begärts enligt lagen<br>(1980:612) om medling i vissa upphövsrättstvister. Förbundet har<br>anfört att upphovsrätten i allt större utsträckning har "kollektivise-<br>rats" och att det ligger i sakens natur att konflikter kan uppkomma<br>vid ingående av kollektiva avtal rörande exempelvis skolkopiering.</p>
<p>45</p>
<p>Enligt förbundet kan intrång inte helt undvikas i ett sådant skede och<br>det framstår, menar förbundet, inte som rimligt att den ena sidan då<br>skall kunna tillgripa vitesföreläggande för att komma i en bättre<br>förhandlingsposition.</p>
<p>Regeringen är inte beredd att ansluta sig till kommunförbundets<br>uppfattning. Den omständigheten att det pågår kollektiva förhand-<br>lingar får inte innebära att det i någon mening skulle vara "fritt fram"<br>för intrång eller att det upphovsrättsliga skyddet skulle vara begränsat<br>under sådana perioder. Enligt regeringens mening saknas det<br>anledning att undanta möjligheten till vitesförbud i de fall kommun-<br>förbundet har berört.</p>
<p>Ett annat spörsmål som har tagits upp av en remissinstans är<br>förhållandet mellan möjligheten till vitesförbud enligt immaterialrätten<br>och tryckfriheten. Intrång i en immaterialrätt kan ju i vissa fall ske<br>i tryckt skrift och enligt 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen får det<br>inte förekomma någon föregående granskning av en skrift eller något<br>av det allmänna uppställt hinder mot tryckning (det s.k. censurför-<br>budet). Sanktioner på grund av innehållet i utgivna skrifter får i<br>princip endast ske om skriften innefattar brott enligt tryckfrihetsför-<br>ordningen. Tryckfrihetsförordningen är emellertid inte exklusivt<br>tillämplig på skrifter som har rent kommersiella framställningar till<br>föremål. Det har därför ansetts möjligt att utan hinder av tryckfrihets-<br>förordningen införa bestämmelser i marknadsföringslagen<br>(1975:1418) om förbud mot otillbörlig reklam. Det har också<br>godtagits att det har införts en bestämmelse i varumärkeslagen om<br>rätt för domstol att vid vite förbjuda någon att använda ett vilseledan-<br>de varukännetecken också i tryckt skrift utan att tryckfrihetsför-<br>ordningen utgjort något hinder däremot (jfr Lagrådet angående mark-<br>nadsföringslagens förhållande till tryckfriheten i prop. 1970:57, s.<br>130). Det är i dessa fall fråga om en reaktion som grundas på ett<br>tidigare förfarande men som skall motverka ett upprepande eller<br>undanröja en skadlig effekt av det tidigare förfarandet.</p>
<p>Över huvud taget torde det på det industriella rättsskyddets område<br>vara möjligt att tillgripa vitesförbud i syfte att förhindra upprepat<br>intrång även när det gäller tryckt skrift i de fall där detta kan vara<br>praktiskt nödvändigt.</p>
<p>För upphovsrättens del är utgångspunkten delvis en annan. Vid<br>upphovsrättsligt intrång torde det nämligen i regel vara fråga om<br>sådant som faller inom tryckfrihetsförordningens räckvidd. Det har<br>dock inte varit avsikten att rätten att i tryckt skrift yttra sina tankar<br>och åsikter eller meddela uppgifter och underrättelser skall kunna<br>kränka exempelvis någon annans författarrätt (jfr SOU 1947:60 s.<br>218). Det föreskrivs därför i 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen att<br>för en upphovsrätt eller en rätt till fotografisk bild gäller vad som är<br>bestämt i lag. Det är därmed möjligt att i den upphovsrättsliga<br></p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>46</p>
<p>lagstiftningen föreskriva om sanktioner mot intrång i sådana rättig- Prop. 1993/94:122<br>heter även om intrånget sker genom tryckt skrift. När det gäller<br>möjligheten att vid vite förbjuda fortsatt intrång inom upphovsrätten<br>torde vad som nyss har anförts om möjligheten att vid vite förbjuda<br>en viss marknadsföringsåtgärd ha samma tillämplighet.</p>
<p>Enligt 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen gäller på den lagens<br>tillämpningsområde samma regler i nu berörda avseenden som på<br>tryckfrihetens område.</p>
<p>Sammanfattningsvis torde sålunda, vilket också är utgångspunkten<br>för promemorians resonemang, reglerna om tryckfrihet och yttrande-<br>frihet inte resa några problem vad gäller möjligheten att tillgripa<br>vitesförbud enligt immaterialrättslig lagstiftning (angående för-<br>hållandet allmänt mellan upphovsrätt och tryckfrihet, se Lagutskottets<br>betänkande 1986/87:LU11).</p>
<p>Sveriges Radio AB har i sitt remissvar varit inne på frågan om<br>vitesförbud beträffande ljudradio- och TV-sändningar. För sådana<br>sändningar är bestämmelserna i radiolagen (1966:755) tillämpliga.<br>Den lagen innehåller bl.a. regler om tillståndskrav för rundradiosänd-<br>ning. Vid lagens tillkomst bestämdes att sändningarna inte skulle få<br>förhandsgranskas av någon myndighet och att inte heller någon<br>myndighet skulle få förbjuda en sändning på grund av dess innehåll<br>(censurförbud). Bestämmelsen om förbud mot censur finns i 19 § och<br>gäller sändningars innehåll.</p>
<p>Radiolagens censurförbud täcker alltså ett i viss mån större område<br>än tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens censur-<br>förbud (jfr SOU 1990:7 s. 83 f. och s. 124 f.). Bl.a. omfattar det<br>kommersiell reklam och förbudet har ansetts utgöra hinder mot<br>meddelande av vitesförbud angående otillbörlig reklam i radio och<br>TV. En särskild regel har därför införts i radiolagen om att i fråga<br>om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen<br>(prop. 1990/91:149 s. 55 f.)</p>
<p>Med den snäva utformning som radiolagens censurregel har getts<br>torde man få utgå från att det inte utan en ändring eller ett tillägg i<br>radiolagen är möjligt att - med stöd av vitesregler i immaterialrättslig<br>lagstiftning - förbjuda sändning av något som kan innefatta intrång i<br>en immaterialrättslig ensamrätt. Däremot kan naturligtvis intrånget<br>beivras i efterhand i sedvanlig ordning.</p>
<p>En utredning (radiolagsutredningen) arbetar för närvarande med att<br>se över radiolagen. Översynen omfattar bl.a. lagens censurregel. När<br>resultatet av översynen föreligger kan frågan om vitesförbud vid<br>intrång i en immaterialrättslig ensamrätt tas upp på nytt.</p>
<p>De i detta lagstiftningsärende föreslagna vitesreglema kommer alltså<br>inte att träffa sändningar enligt radiolagen. En uttrycklig bestämmelse<br>om detta bör tas in i de aktuella författningarna.</p>
<p>47</p>
<p>Fråga uppkommer därefter vilka närmare principer som bör gälla Prop. 1993/94:122<br>för ett vitesförbud.</p>
<p>För att ett vitesförbud skall bli effektivt och verka avhållande också<br>i sådana situationer där starka ekonomiska intressen gör sig gällande<br>bör i likhet med vad som gäller på patent- och firmarättens områden<br>någon högsta gräns för vitesbeloppets storlek inte föreskrivas. Genom<br>en lämplig anpassning av vitesbeloppets storlek kan det för den som<br>gör intrång göras klart att fortsatt missbruk inte lönar sig. Det<br>innebär att mycket höga vitesbelopp bör kunna komma i fråga. Vid<br>behov bör också s.k. löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om<br>viten kunna användas. Det innebär bl.a. att vitet kan dömas ut vid<br>varje överträdelse av förbudet.</p>
<p>Enligt allmänna principer kan ett vite, när straff är utsatt, föreläggas<br>endast med stöd av ett särskilt stadgande. Vidare får samma gärning<br>inte föranleda både straff och vite. Syftet är att förhindra att någon<br>drabbas av dubbla sanktioner för samma gärning. För att tillgodose<br>detta syfte bör en bestämmelse tas in i de berörda lagarna om att<br>straff inte får dömas ut för ett intrång som omfattas av vitesförbudet.<br>Ett par remissinstanser har påpekat att ett intrång i en immateriell<br>ensamrätt kan bestå av flera skilda gärningar. Upphovsrättsintrång<br>kan t.ex. bestå i intrång i rätten att framställa exemplar eller i rätten<br>att göra verket tillgängligt för allmänheten (spridning av verket). Om<br>en domstol vid vite enbart förbjudit någon att framställa exemplar av<br>verket och denne därefter börjar försälja de olagligt framställda<br>exemplaren bör det inte finnas något hinder mot att han senare fälls<br>till ansvar för upphovsrättsintrånget i den del det avser den olagliga<br>försäljningen. Vitesförbudet har ju i det fallet inte omfattat det<br>intrång som utgörs av den olagliga försäljningen.</p>
<p>I likhet med vad som gäller för vitesförbud vid patentintrång bör det<br>finnas en möjlighet att besluta om vitesförbud under pågående<br>rättegång, s.k. interimistiskt förbud. Härigenom får rättighetshavaren<br>möjlighet att så snart som möjligt få ett slut på intrånget. Det bör<br>samtidigt medverka till att svaranden i intrångsmålet inte har något<br>att vinna på att förhala processen. För att göra det interimistiska<br>förbudet så effektivt som möjligt bör det finnas en möjlighet att<br>meddela förbudet utan att svaranden fått tillfälle att yttra sig, om ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förutsättningarna för att meddela ett interimistiskt förbud bör vara<br>desamma som gäller vid beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken om<br>processuella säkerhetsåtgärder i tvistemål. Detta betyder att käranden<br>måste visa sannolika skäl för att intrång föreligger och för att det<br>finns en risk att intrånget fortsätter. Det bör krävas att käranden<br>ställer säkerhet för den ersättning som han kan bli skyldig att utge om<br>det senare visar sig att något intrång inte har ägt rum. I sådana fall<br>där rättighetshavaren saknar ekonomiska möjligheter att ställa</p>
<p>48<br></p>
<p>säkerhet bör han kunna befrias från detta krav. I likhet med vad som Prop. 1993/94:122<br>redan gäller på patenträttens område (jfr 57 a § tredje stycket andra<br>meningen) bör det inte krävas att käranden visat synnerliga skäl för<br>sin talan för att han skall kunna befrias från skyldigheten att ställa<br>säkerhet.</p>
<p>Domstolen bör vidare ha en möjlighet att vid bifall till en förbuds-<br>talan låta förordnandet gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga<br>kraft. Förbudet kvarstår då även om motparten fullföljer talan mot<br>domen i högre instans. Den högre instansen har dock en möjlighet att<br>förordna om inhibition, dvs. upphäva det interimistiska förordnandet.</p>
<p>Som har nämnts i avsnitt 4.3 har i rättspraxis slagits fast att<br>vitesförbud enligt 15 § andra stycket firmalagen kan meddelas<br>interimistiskt med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken. Med hänsyn<br>till att uttryckliga regler om interimistiska förbud redan finns i<br>patentlagen och föreslås bli införda i den övriga immaterialrättsliga<br>lagstiftningen framstår det som lämpligt att också införa sådana regler<br>när det gäller firmaintrång. Interimistiska förordnanden i sådana fall<br>som avses i 15 § första stycket firmalagen, dvs. om näringskänne-<br>tecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän<br>ordning eller är vilseledande, torde kunna meddelas enligt allmänna<br>regler om civilprocessuella säkerhetsåtgärder.</p>
<h2>7 Skadestånd vid intrång i de immateriella<br>rättigheterna</h2>
<p>Regeringens förslag: Skadeståndsbestämmelserna i varumärkes-<br>och firmalagama ändras så att den som begår intrång skall betala<br>såväl skälig ersättning för utnyttjandet av rättigheten som ersätt-<br>ning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. I<br>varumärkes-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts- och firmalagarna<br>tas möjligheten till jämkning bort vid fall av intrång som grundas<br>på ringa oaktsamhet. Till skadeståndsbestämmelserna i de nämnda<br>lagarna görs dessutom ett tillägg så att det vid beräkning av skade-<br>ståndsersättningen skall vara möjligt att beakta även rättighets-<br>havarens intresse av att intrång inte begås och övriga omständig-<br>heter av annan än rent ekonomisk betydelse. Slutligen tas i<br>varumärkes- och firmalagarna - i likhet med vad som gäller för<br>det industriella rättsskyddet i övrigt - in en bestämmelse av<br>innebörd att den som begår intrång i god tro skall betala ersättning<br>för utnyttjandet om och i den mån det är skäligt.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 44 f.).</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122</p>
<p>Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har<br>tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan invändning. Sveriges<br>advokatsamfund har ställt sig tveksam till och Sveriges Köpmannaför-<br>bund har avstyrkt förslaget att möjligheten till jämkning skall tas bort<br>vid fall som grundas på ringa oaktsamhet. Behovet av en särskild<br>regel om bestämmandet av ersättningens storlek har allmänt accepte-<br>rats. Flera remissinstanser har dock kritiserat promemorians grunder<br>för detta förslag. En remissinstans har befarat att den särskilda regeln<br>om bestämmandet av ersättningens storlek kan bli verkningslös<br>eftersom bevisbördan fortfarande till fullo skall ligga på rättig-<br>hetshavaren.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skadeståndsreglerna inom<br>immaterialrätten syftar till att den skadelidande skall få full ersättning<br>för sin skada. Häri ligger skadeståndets reparativa funktion.</p>
<p>Vad gäller upphovsrätten synes de nuvarande ersättningsbestämmel-<br>serna (54 § upphovsrättslagen) i allt väsentligt uppfattas som<br>tillfredsställande. Reglerna innebär att ersättning alltid skall betalas<br>då intrånget har bestått i att verket har utnyttjats i strid mot lagen.<br>Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall<br>ersättning dessutom betalas dels för annan förlust än utebliven<br>ersättning, dels för lidande och annat förfång (ideell skada). Av<br>uttalanden i förarbetena (prop. 1960:17 s. 294) till denna lagstiftning<br>framgår att man vid skadeståndsberäkningen vid intrång till fullo skall<br>beakta vad intrånget har betytt för målsäganden i såväl ekonomiskt<br>som ideellt avseende.</p>
<p>När det därefter gäller lagstiftningen på det industriella rättsskyddets<br>område är bilden en annan. Reglerna är många gånger mera allmänt<br>utformade och det hävdas ofta att det skadestånd som döms ut sällan<br>ger rättighetshavarna full ersättning för den skada som intrånget har<br>medfört.</p>
<p>Ett generellt problem i detta sammanhang torde vara svårigheten att<br>styrka en skadas omfattning. Detta hänger samman bl.a. med den<br>osäkerhet som allmänt är förenad med att göra antaganden om den<br>förlust som ett intrång medför. På ett par områden har man försökt<br>komma till rätta med detta problem genom regler som innebär att den<br>som begår intrång uppsåtligen eller av oaktsamhet alltid skall betala,<br>förutom ersättning för den skada som intrånget har medfört, skälig<br>ersättning för utnyttjandet av rättigheten. Med skälig ersättning för<br>utnyttjande avses därvid närmast den licensavgift som borde ha<br>betalats om licens hade upplåtits. Reglerna innebär en minimiregel<br>för skadeståndets beräkning. Ersättning skall betalas även om rättig-<br>hetshavaren faktiskt inte har lidit någon förlust till följd av intrånget.</p>
<p>Regler av detta slag finns i patentlagen (58 §), mönsterskyddslagen<br>(36 §) och växtförädlarrättslagen (37 §). Däremot finns det inte någon<br>sådan regel i varumärkeslagen. Detta har ansetts medföra att man på<br></p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>50</p>
<p>varumärkesområdet inte har stöd för att ge rättighetshavaren Prop. 1993/94:122<br>ersättning med t.ex. motsvarande skälig licensavgift i de fall då han<br>faktiskt inte har lidit någon skada på grund av intrånget. Det torde<br>emellertid knappast finnas några sakliga skäl till varför man inte<br>också på varumärkesrättens område skall ge rättighetshavaren<br>möjlighet att fa sådan ersättning. Varumärkeslagens skadestånds-<br>bestämmelse bör därför, i likhet med vad som har föreslagits i<br>promemorian och som har godtagits av flertalet remissinstanser,<br>ändras i detta avseende så att den får samma utformning och<br>betydelse som motsvarande bestämmelser i patent-, mönsterskydds-<br>och växtförädlarrättslagama.</p>
<p>Motsvarande ändring bör göras i firmalagen, som också saknar<br>denna minimiregel för ersättningens bestämmande. En firmahavare<br>anses i princip kunna upplåta sin rätt åt annan att använda firman<br>(licens). Utrymmet för detta är visserligen begränsat eftersom<br>likalydande firmor inte tillåts bestå vid sidan av varandra inom<br>samma bransch men licensupplåtelser förekommer ändå i viss<br>utsträckning. Det framstår som lämpligt - också för att uppnå<br>enhetlighet - att även firmalagens skadeståndsregler ges den ut-<br>formning och betydelse som ovan sagts.</p>
<p>Det kan tilläggas att i den mån det finns en licensmarknad för det<br>varu- eller näringskännetecken som olovligen används torde det ligga<br>närmast till hands att anse att den skäliga ersättningen för det olovliga<br>utnyttjandet skall motsvara vad som skulle ha betaltas i licensavgift<br>om parterna kommit överens om utnyttjandet. I annat fall får<br>domstolen - med beaktande av vad parterna i målet har lagt fram för<br>utredning - bestämma en skälig ersättning för det olovliga utnyttjan-<br>det.</p>
<p>Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om ersättning för good-<br>will vid varumärkesintrång. Den frågan kommer att beröras närmare<br>i specialmotiveringen.</p>
<p>Om varumärkes- och firmalagamas skadeståndsbestämmelser<br>utformas i enlighet med de övriga lagar som reglerar det industriella<br>rättsskyddet, bör det inom varumärkes- och firmarätten, i likhet med<br>vad som gäller enligt patent-, mönsterskydds- och växtförädlarrätts-<br>lagama, gälla att den som begår intrång i god tro skall betala<br>ersättning om och i den mån det är skäligt.</p>
<p>För att få ersättning utöver den miniminivå som ovan har berörts<br>krävs att rättighetshavaren visar att ytterligare skada föreligger.<br>Exempel på sådan skada är kostnad för produktionsmedel som på<br>grund av intrånget inte har kunnat tas i anspråk, nedgång i rättighets-<br>havarens försäljning och uteblivna beställningar.</p>
<p>Enligt allmänna bevisregler måste rättighetshavaren styrka skadans<br>omfattning. Som redan har berörts är detta i intrångsmål ofta förenat<br>med stora svårigheter. I de fall då rättighetshavaren inte kan prestera</p>
<p>51</p>
<p>full bevisning om skadans storlek får domstolen med stöd av 35 kap.<br>5 § rättegångsbalken uppskatta skadan till ett "skäligt" belopp.<br>Bestämmelsen är avsedd att förhindra det oskäliga resultatet att<br>domstolen, trots att den finner att skadeståndsskyldighet föreligger,<br>ogillar ett framfört skadeståndskrav därför att full bevisning om<br>skadans omfattning eller värde inte kan förebringas.</p>
<p>Dessa svårigheter skulle till stor del kunna elimineras om man när<br>ersättningen bestäms kunde ta hänsyn till också andra omständigheter<br>än sådana som har rent ekonomisk betydelse för rättighetshavaren.<br>Det kan vara fråga om rättighetshavarens intresse av att ensamrätten<br>respekteras. Vidare bör den vinst som den som har begått intrånget<br>har gjort genom att missbruka en ensamrätt kunna tillmätas betydelse.<br>Det bör t.ex. vara möjligt att bestämma skadeståndet under hän-<br>synstagande till denna vinst. I många fall torde det nämligen vara<br>lättare att utreda omfattningen av denna vinst än att beräkna rättig-<br>hetshavarens uteblivna vinst. På samma sätt bör skadeståndet kunna<br>sättas i relation också till ersättningen för det olovliga utnyttjandet.</p>
<p>En rätt till ersättning på de grunder som nu har redovisats kan<br>jämföras med den rätt till ersättning för lidande och annat förfång<br>som finns i upphovsrättslagen. Med hänsyn till den koppling till<br>upphovsmannen som det ideella skadeståndet enligt denna lag har kan<br>det dock inte gärna komma i fråga att överföra sådana regler till<br>området för det industriella rättsskyddet.</p>
<p>På patentområdet har man infört en regel (58 §) som gör det möjligt<br>att vid bestämmandet av skadeståndet beakta även patenthavarens<br>intresse av att patentintrång inte begås och omständigheter av annan<br>än rent ekonomisk natur. Regeln, som infördes år 1986 (prop.<br>1985/86:86 s. 29 f.), syftar till att förbättra patenthavarens möjlighet<br>att få full ersättning för den skada han lider.</p>
<p>En omständighet som därvid enligt förarbetena särskilt bör beaktas<br>är om patenthavaren allmänt befinner sig i ett underläge mot den som<br>gör intrång. Det kan exempelvis röra sig om en situation där ett stort<br>företag har använt ett patent som innehas av en uppfinnare med små<br>ekonomiska resurser. I sådana fall kan det vara svårt att bedöma<br>omfattningen av patenthavarens eventuella uteblivna vinst. Skadestån-<br>det kan då bestämmas under hänsynstagande till vinsten av missbruket<br>av patentet. Andra omständigheter som kan påverka skadeståndets<br>storlek är intrångets varaktighet och graden av skuld hos den som gör<br>intrånget. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma angrepp kan föranleda<br>högre skadestånd än gärningar som framstår som mindre allvarliga.<br>Utgångspunkten är emellertid alltjämt att patenthavaren skall ha full<br>ersättning för sin skada, men inte mer. Lagändringen innebär endast<br>att skadan kan bestämmas med beaktande av sådana omständigheter<br>av annat än ekonomiskt slag som nu har beskrivits (prop. 1985/86:86<br>s. 44).</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>52</p>
<p>I promemorian har det föreslagits att en motsvarande regel förs in Prop. 1993/94:122<br>i varumärkeslagen, mönsterskyddslagen, växtförädlarrättslagen och<br>firmalagen. Förslaget har vunnit gehör hos många remissinstanser<br>medan andra har ställt sig mera tveksamma och menat att bestämmel-<br>sen i 58 § patentlagen inte är en lämplig förebild.</p>
<p>Det bör emellertid framhållas att patentlagens reglering svarar mot<br>en ordning som är väl känd på skilda rättsområden. Bestämmelser<br>med motsvarande innehåll finns sålunda i 7 § kretsmönsterlagen och<br>9 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Också i 3 §<br>lagen (1978:800) om namn och bild i reklam, 23 § namnlagen<br>(1982:670), 23 § datalagen (1973:289), 21 § kreditupplysningslagen<br>(1973:173) och 18 § inkassolagen (1974:182) finns bestämmelser om<br>att vid bestämmande av skadestånd hänsyn skall tas även till omstän-<br>digheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Inom arbetsrätten<br>gäller detta regelmässigt, se exempelvis 55 § lagen (1976:580) om<br>medbestämmande i arbetslivet och 38 § lagen (1982:80) om anställ-<br>ningsskydd. Detta s.k. allmänna skadestånd inom arbetsrätten<br>infördes ursprungligen bl.a. på grund av svårigheten att bevisa vilken<br>ekonomisk skada som ett avtalsbrott hade medfört.</p>
<p>Dessa bestämmelser har tillkommit bl.a. där det har framstått som<br>angeläget att finna en lösning som gör det möjligt att underlätta<br>beräkningen av ekonomisk skada. De skäl som bär upp bestämmelsen<br>torde gälla också på det industriella rättsskyddets område.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att det i varumärkeslagen, mönster-<br>skyddslagen, växtförädlarrättslagen och firmalagen införs motsvaran-<br>de regel som den i patentlagen.</p>
<p>De ändringar i grunderna för beräkning av skadestånd som nu har<br>förordats bygger på en medveten strävan att bättre än vad nuvarande<br>regler medger markera intresset av att kompensera rättighetshavaren<br>fullt ut för varje intrång. Mot denna bakgrund finns det, enligt<br>regeringens mening, skäl att avskaffa den nuvarande möjligheten till<br>jämkning vid fall av ringa oaktsamhet. Denna möjlighet finns i<br>varumärkeslagen, mönsterskyddslagen och växtförädlarrättslagen men<br>saknas i patentlagen, liksom i upphovsrättslagen och kretsmönsterla-<br>gen. Enligt dessa senare lagar medför varje form av uppsåtligt eller<br>oaktsamt intrång rätt till full ersättning. Detta bör alltså gälla också<br>för de övriga industriella rättigheterna.</p>
<p>53</p>
<h2>De subjektiva rekvisiten för straff</h2>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Regeringens förslag: Regler om straffbarhet vid grov oaktsamhet<br>införs i varumärkes-, patent-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts-<br>och firmalagarna.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 48 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har<br>tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande bestämmelser<br>kan straff dömas ut för intrång i de industriella rättigheterna endast<br>om gärningen begåtts uppsåtligen. Däremot kan enligt den upphovs-<br>rättsliga lagstiftningen - däri inbegripet kretsmönsterlagen, vilken har<br>nära anknytning till det industriella rättsskyddet - också gärning som<br>begåtts av grov oaktsamhet straffas.</p>
<p>Det är inte ovanligt att den som gör intrång medvetet håller sig<br>okunnig om de rätta förhållandena eller medvetet underlåter att<br>undersöka hur saker och ting förhåller sig. I dessa fall kan ansvar för<br>uppsåtligt handlande inte komma i fråga. Gärningarna ter sig emel-<br>lertid lika straffvärda som om uppsåt hade förelegat.</p>
<p>I promemorian har därför föreslagits att intrång som sker av grov<br>oaktsamhet skall vara straffbara även på det industriella rättsskyddets<br>område. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan invändning av det<br>stora flertalet remissinstanser och också regeringen anser att goda<br>skäl talar för en sådan ordning.</p>
<p>En utvidgning av det straffrättsliga ansvaret till att omfatta inte bara<br>uppsåt utan även grovt oaktsamt handlande torde få sin största<br>betydelse när det gäller distribution av produkter som någon fått in<br>till försäljning. Särskilt kan det förekomma på varumärkesrättens eller<br>mönsterskyddets områden. Omständigheterna i samband med att<br>sådana varor tas emot till försäljning kan vara sådana att mottagaren<br>rimligen måste misstänka att det rör sig om olovligen framställda<br>produkter eller varor. Priset på varan kan vara osedvanligt lågt eller<br>kvaliteten undermålig. Om mottagaren då inte vidtar någon åtgärd<br>utan trots misstanken håller sig okunnig om de rätta förhållandena,<br>bör grov oaktsamhet kunna anses föreligga (jfr prop. 1981/82:152 s.<br>16 f.). Likaså bör grov oaktsamhet kunna anses föreligga om den<br>källa varifrån produkterna kommer är sådan att en granskning av om<br>produkterna är lovligen framställda ter sig motiverad, men mottaga-<br>ren underlåter att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.</p>
<p>Den nu föreslagna ordningen innebär att de subjektiva rekvisiten för<br>straffbarhet kommer att bli desamma inom hela immaterialrätten.</p>
<p>54</p>
<h2>Höjning av straffmaximum</h2>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Regeringens förslag: Maximistraffet för intrång i de industriella<br>ensamrätterna höjs till fängelse i två år.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 50 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller<br>lämnat det utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som redan tidigare har framhållits<br>finns det anledning att se allvarligt på förfaranden som innebär<br>intrång i de immateriella ensamrätterna. Möjligheter bör därför finnas<br>att i svåra fall döma ut kännbara frihetsstraff. För närvarande gäller<br>ett straffmaximum om två år vid intrång i en upphovsrättslig<br>ensamrätt men ett straffmaximum om sex månader vid intrång i en<br>industriell ensamrätt. Någon anledning att i detta sammanhang<br>särbehandla innehavare av en industriell ensamrätt i förhållande till<br>innehavare av en upphovsrättslig ensamrätt torde dock inte finnas. Att<br>ha olika straffsatser mellan de upphovsrättsliga och de industriella<br>rättigheterna framstår därför som svårt att förklara. Särskilt svårför-<br>ståeligt torde vara att intrång i en kretsmönsterrätt kan straffas med<br>två års fängelse medan som påföljd för intrång i en patenträtt enbart<br>kan följa fängelse i sex månader. Det straff om sex månader, som för<br>närvarande kan dömas ut för intrång i de industriella rättigheterna,<br>kan dessutom vid en internationell jämförelse te sig lågt.</p>
<p>I promemorian har därför föreslagits att straffsatserna för intrång i<br>de industriella ensamrätterna höjs i sådan grad att straffsatserna för<br>intrång i dessa rättigheter kommer i nivå med de straff som gäller för<br>upphovsrätten och denna närbesläktade ensamrätter, dvs. två års<br>fängelse. Därmed görs också straffsatserna lika för intrång i alla de<br>immateriella ensamrätterna. Förslaget har genomgående tillstyrkts<br>eller lämnats utan invändning av remissinstanserna. Också regeringen<br>anser att det bör genomföras.</p>
<p>Avsikten med en sådan straffhöjning på det industriella rättsskyddets<br>område är inte att de straff som döms ut generellt skall höjas. Vad<br>det handlar om är i stället att ge domstolarna ett större spelrum så att<br>de verkligt klandervärda intrången kan bestraffas på en lämplig nivå.</p>
<p>Det bör framhållas att en höjning av straffmaximum till två år även<br>får en del andra betydelsefulla effekter som är ägnade att underlätta<br>samhällets åtgärder mot olovligt eftergörande. Förutom att åtalspröv-<br>ningen kommer att ske utifrån en ny syn på brottets svårighetsgrad<br>kommer en effekt att bli att den nuvarande tiden för åtalspreskription<br>förlängs från två till fem år (35 kap. 1 § brottsbalken). Även</p>
<p>55</p>
<p>möjligheterna att tillgripa tvångsmedel blir större. Sålunda kan Prop. 1993/94:122<br>häktning komma i fråga (24 kap. 1 § rättegångsbalken). Detta medför<br>även att anhållande kan ske i större omfattning än nu. Dessa<br>möjligheter torde kunna ha stor betydelse i utredningar om intrång i<br>de industriella rättigheterna, eftersom det också där gäller att kunna<br>handla så att den misstänkte inte får möjlighet att röja undan bevis.</p>
<h2>10 Straff för försök och förberedelse</h2>
<p>Regeringens förslag: Regler införs om straffansvar för försök och<br>förberedelse till intrång i rättigheter på det industriella rättsskyd-<br>dets område.</p>
<p>Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 51 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller<br>lämnat det utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt de regler som nu gäller kan<br>den som gör sig skyldig till försök och förberedelse till brott mot<br>upphovsrätten och kretsmönsterrätten dömas till straffansvar enligt 23<br>kap. brottsbalken. På det industriella rättsskyddets område saknas<br>däremot regler om straff för försök och förberedelse. På samma sätt<br>som när det gäller intrång i en upphovsrätt kan emellertid intrång i<br>en industriell ensamrätt ofta föregås av omfattande investeringar. Det<br>kan gälla förberedelser för en regelrätt tillverkning av skyddade<br>produkter eller falska varumärken. Det kan också gälla förberedelser<br>för försäljning såsom anskaffande av försäljningslokal, annonsering<br>eller liknande åtgärder.</p>
<p>Det kan inte anses vara tillfredsställande att det i dessa fall saknas<br>möjlighet till straffrättsliga ingripanden innan tillverkningen har<br>påbörjats eller försäljningen kommit igång. Goda skäl talar för att<br>ansvar, i likhet med vad som gäller för upphovsrätten och kretsmöns-<br>terrätten, skall kunna dömas för försök och förberedelse till intrång<br>också i de industriella ensamrätterna. Med stöd av sådana regler<br>skulle ingripande kunna ske mot den som har vidtagit förberedelser<br>för att sätta igång verksamhet som bygger på olovlig framställning av<br>skyddade varor. Ingripande skulle också kunna ske mot t.ex. en<br>medhjälpare som under ett uppbyggnadsskede tagit sådan befattning<br>med pengar eller hjälpmedel som omfattas av bestämmelserna om<br>förberedelse till brott.</p>
<p>I promemorian har lagts fram förslag till bestämmelser om<br>straffansvar för försök och förberedelse införs i varumärkes-, patent-,<br>mönster-, skydds-, växtförädlarrätts- och firmalagarna. Förslaget har</p>
<p>56<br></p>
<p>tillstyrkts eller lämnats utan invändning av samtliga remissinstanser. Prop. 1993/94:122<br>Regeringen har ingen annan uppfattning utan ansluter sig till<br>promemorians förslag.</p>
<h2>11 Förutsättningarna för allmänt åtal</h2>
<p>Regeringens bedömning: Ingen ändring görs för närvarande i<br>åtalsprövningsreglema.</p>
<p>Promemorians förslag: Åtalsprövningen vid intrång i de in-<br>dustriella rättigheterna skall ske mot bakgrund av om åtal var påkallat<br>från allmän synpunkt och inte om åtal av särskilda skäl var påkallat<br>från allmän synpunkt (se promemorian s. 52 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har lämnat<br>promemorians förslag utan invändning. Riksåklagaren har avstyrkt<br>förslaget medan några näringslivsorganisationer har kritiserat<br>förslaget som varande för restriktivt.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande rätt får intrång<br>i de industriella rättigheterna åtalas av allmän åklagare bara om<br>brottet anges till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän<br>synpunkt. Intrång i upphovsrätten och den närbesläktade ensamrätter<br>får däremot åtalas efter angivelse eller om åtal är påkallat från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>Möjligheten för en åklagare att enligt den upphovsrättsliga lagstift-<br>ningen självständigt väcka åtal - dvs. utan angivelse från målsäganden<br>- tillkom genom lagstiftning år 1982 (jfr prop. 1981/82:152 s. 20 f.).<br>Som skäl för åklagarens rätt att självständigt väcka åtal för upphovs-<br>rättsintrång angavs att den personliga anknytningen till upphovsrätten<br>gör sig mindre starkt gällande vid omfattande kommersiellt bedriven<br>kopieringsverksamhet samt att samhället av kulturpolitiska skäl har<br>ett självständigt intresse av att det upphovsrättsliga systemet efterlevs.<br>Dessa skäl har inte samma bärkraft på det industriella rättsskyddets<br>område. Däremot kan det i ett annat avseende finnas anledning att<br>överväga en modifiering av åtalsreglema på det området.</p>
<p>Som redan har nämnts innebär åtalsreglema på det industriella<br>rättsskyddets område, förutom att det krävs att målsäganden angett<br>brottet till åtal, att åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän<br>synpunkt. Denna åtalsprövningsregel kan i princip härledas till tiden<br>för patentlagens tillkomst, dvs. till år 1967. Det övervägdes då om<br>ett patentintrång alltjämt skulle vara undandraget allmänt åtal och<br>bara kunna väckas av patenthavaren. Föredragande departements-<br>chefen (prop. 1966:40 s. 205 f.) fann emellertid - mot bakgrund av<br>att patentintrång, liksom intrång i varumärkesrätt, står nära de</p>
<p>57<br></p>
<p>egentliga förmögenhetsbrotten och därför borde ha det förhöjda skydd Prop. 1993/94:122<br>som ett läggande under allmänt åtal medförde - att övervägande skäl<br>talade för att patentintrång i form av angivelsebrott borde läggas<br>under allmänt åtal men att samtidigt den begränsningen borde göras<br>att allmänt åtal endast fick ske om detta av särskilda skäl var påkallat<br>från allmän synpunkt. Motsvarande överväganden gjordes för<br>varumärkesrättens del (prop. 1966:40 s. 277) och senare även för<br>övriga industriella ensamrätter (prop. 1969:168 s. 236 och prop.<br>1971:40 s. 146). Några närmare uttalanden om innebörden av att åtal<br>av särskilda skäl skall vara påkallat från allmän synpunkt gjordes<br>däremot inte i dessa lagstiftningsärenden.</p>
<p>En åtalsprövningsregel som den som gäller på det industriella<br>rättsskyddets område medför normalt en mycket stor restriktivitet vid<br>åtalsprövningen. Riksåklagaren har också i ett överprövningsbeslut<br>(Riksåklagarens beslut den 2 januari 1992 i dnr ÅD 551, 596, 608-<br>91) funnit att de principer som bör vara vägledande vid prövning av<br>om allmänt åtal mot varumärkesintrång skall ske, måste grunda sig<br>på att det är fråga om en åtalsprövningsregel av det mest restriktiva<br>slag som förekommer i lagstiftningen för fall där allmänt åtal över<br>huvud taget kan förekomma. Med den innebörd som åtals-<br>prövningsregeln har framstår det därför, enligt Riksåklagaren, som<br>otänkbart att tillämpa regeln så att allmänt åtal i praktiken kommer<br>att bli den normala åtgärden vid brott av det slag som regeln tar sikte<br>på. Detta innebär att de särskilda skäl som från allmän synpunkt gör<br>allmänt åtal påkallat måste hänföra sig till omständigheterna i det<br>enskilda fallet och inte kan utgöras av omständigheter som regel-<br>mässigt eller mycket frekvent förekommer vid brottstypen.</p>
<p>De senaste årens utveckling mot en ökande kommersiell olovlig<br>kopiering av produkter som är skyddade genom industriella rättig-<br>heter har gjort det alltmer angeläget att också kunna utnyttja de straff-<br>rättsliga sanktioner som finns för att komma åt dessa olovliga<br>förfaranden. Det måste sägas vara ett allmänt intresse att om intrång<br>begås i stor omfattning eller avser betydande värden det också kan<br>beivras straffrättsligt. Det måste också uppmärksammas att sådan<br>olovlig kopiering som sker på helt affärsmässiga grunder anses<br>särskilt klandervärd i de internationella strävanden som går ut på att<br>stärka de immaterialrättsliga skyddssystemen. Vid en internationell<br>jämförelse kan den åtalsprövningspraxis som vuxit fram i Sverige te<br>sig så sträng att den uppfattas som att allmänt åtal för intrång i de<br>industriella rättigheterna aldrig skall ske.</p>
<p>I promemorian har föreslagits att kravet på "särskilda skäl" vid<br>åtalsprövningen skall slopas. I likhet med vad som gäller på upphovs-<br>rättsområdet skulle då åtalsprövningen få gå ut på om åtal är påkallat<br>från allmän synpunkt. De flesta remissinstanser har biträtt pro-<br>memorians förslag i denna del. Mot en sådan ändring har Riks-</p>
<p>58<br></p>
<p>åklagaren emellertid invänt att den skulle få konsekvenser i form av Prop. 1993/94:122<br>ett ökat antal utredningar avseende brott mot lagstiftningen om det<br>industriella rättsskyddet och därmed också leda till ett ökat antal<br>insatser av polis- och åklagarmyndigheter. De förundersökningar som<br>det här är fråga om kräver enligt Riksåklagaren inte sällan ganska<br>stora insatser och kan bli omfattande eftersom de ofta innehåller<br>teknisk bevisning eller kräver juridiskt komplicerade bedömningar.</p>
<p>Riksåklagaren har beräknat att den föreslagna ordningen skulle kräva</p>
<p>tre nya årsarbetskrafter till åklagarmyndigheterna.</p>
<p>I dagens statsfinansiella läge kan det inte bli aktuellt med nya<br>kostnadskrävande åtgärder. Det finns heller inte någon sektor från<br>vilken motsvarande resurser kan tas. Under dessa förhållanden anser<br>regeringen att det inte är möjligt att för närvarande lägga fram ett<br>förslag om ändring i åtalsreglema inom immaterialrätten.</p>
<h2>12 Kopiering av datorprogram för enskilt bruk</h2>
<p>Regeringens bedömning: Någon straffbestämmelse för kopiering<br>för enskilt bruk av datorprogram införs inte i upphovsrättslagen.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överenstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 55 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig har<br>Riksåklagaren uttalat stöd för promemorians bedömning medan ett<br>antal upphovsmanna- och näringslivsorganisationer anfört att en<br>straffbestämmelse för olovlig kopiering för enskilt bruk av datorpro-<br>gram bör införas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Genom lag (1989:396) om<br>ändring i upphovsrättslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1989, slogs<br>det uttryckligen fast att datorprogram kan vara att anse som verk i<br>upphovsrättslagens mening. Samtidigt infördes en särskild be-<br>stämmelse om exemplarframställning för enskilt bruk i fråga om<br>datorprogram som uppnått verkshöjd (11 § tredje stycket). Denna<br>bestämmelse innebar att den som ville kopiera ett datorprogram i<br>maskinläsbar form fick göra detta bara om programmet var utgivet<br>och endast för sitt enskilda bruk. Som förlaga för kopieringen fick<br>inte användas ett exemplar som användes i näringsverksamhet eller<br>i offentlig verksamhet.</p>
<p>Genom lag (1992:1687) om ändring i upphovsrättslagen, som trädde<br>i kraft den 1 januari 1993, har den svenska upphovsrättslagen<br>anpassats till bestämmelserna i ett direktiv från Europeiska gemenska-<br>pernas (EG) råd om rättsligt skydd för datorprogram (direktiv<br>91/250/EEG). Bestämmelserna i EG-direktivet innehåller bl.a. att</p>
<p>59<br></p>
<p>kopiering utan rättighetshavarens samtycke av ett datorprogram i Prop. 1993/94:122<br>maskinläsbar och skriftlig form även för enskilt bruk skall anses<br>utgöra intrång i upphovsrätten till datorprogrammet. Enligt upp-<br>hovsrättslagen i dess lydelse efter den 1 januari 1993 är därför<br>kopiering för enskilt bruk inte i något fall tillåten (jfr prop.</p>
<p>1992/93:48 s. 132 f.).</p>
<p>I artikel 7.1 i EG-direktivet föreskrivs att lämpliga skyddsåtgärder<br>(sanktioner), i enlighet med nationell lagstiftning, skall kunna vidtas<br>mot personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar kopior<br>av datorprogram som innebär intrång i upphovsrätten till program-<br>met. I regeringens förslag (prop. 1992/93:48 s. 134 f.) om inför-<br>livandet av EG-direktivet om rättsligt skydd för datorprogram<br>anfördes att artikel 7 i direktivet inte i och för sig innehåller något<br>krav på kriminalisering och den bedömningen gjordes att kopiering<br>för enskilt bruk skulle vara straffritt fast den är otillåten. Bestämmel-<br>serna i 54 och 55 §§ upphovsrättslagen om skadestånd och säker-<br>hetsåtgärd skulle dock vara tillämpliga och erbjuda sanktioner vid<br>intrång i upphovsrätten.</p>
<p>Vid lagstiftningsärendets behandling i lagutskottet framhöll<br>Föreningen Svensk Programvaruindustri m.fl. intresseorganisationer<br>för upphovsmän till datorprogram att det för rättighetshavarna är<br>angeläget att förbudet mot enskild kopiering av datorprogram<br>kompletteras med en straffbestämmelse. Förbudet skulle annars,<br>enligt organisationernas uppfattning, inte komma att respekteras eller<br>ens uppfattas som ett förbud. Utskottet (bet. 1992/93:LU17 s. 13)<br>uttalade en viss förståelse för organisationernas uppfattning men<br>ansåg att någon straffsanktion för enskilt bruk inte borde införas i<br>nuläget. Utskottet godtog därför förslaget om att alltjämt låta<br>kopiering av datorprogram för enskilt bruk vara straffritt samt att en<br>ny bestämmelse om detta kunde tas in som ett nytt andra stycke till<br>53 § upphovsrättslagen. Utskottet uttalade emellertid att frågan om<br>kopiering av datorprogram för enskilt bruk borde övervägas inom<br>ramen för en pågående översyn av det immaterialrättsliga sanktions-<br>systemet.</p>
<p>Den ståndpunkt som intogs i 1992 års proposition att kopiering för<br>enskilt bruk - om än otillåten - skulle vara straffri var huvudsakligen<br>betingad av de uppenbara svårigheter som föreligger att kontrollera<br>efterlevnaden av en straffrättslig sanktion på detta område.</p>
<p>Det torde ligga i linje med allmänna kriminalpolitiska strävanden att<br>inte införa straffbestämmelser på områden där någon kontroll av<br>straffregelns efterlevnad i praktiken inte är möjlig och där straff-<br>bestämmelsen således inte kan effektueras. En sådan straff-<br>bestämmelse skulle inte få någon straffrättslig effekt utan tvärtom<br>kunna bidra till att minska respekten för lagstiftningen i allmänhet.</p>
<p>Någon omständighet som likväl ger anledning att införa regler om</p>
<p>60</p>
<p>straff vid kopiering för enskilt bruk synes inte ha kommit fram. I<br>enlighet med den bedömning som har gjorts i promemorian föreslår<br>regeringen därför inte någon ändring av gällande regler på området.<br>Det utesluter naturligtvis inte att frågan om en straffsanktion får<br>prövas på nytt om förhållandena i framtiden skulle ge anledning till<br>det.</p>
<p>Det kan också framhållas att anpassningen till bestämmelserna i<br>EG:s direktiv om rättsligt skydd för datorprogram inneburit den för-<br>ändringen av rättsläget att all kopiering av datorprogram numera<br>utgör intrång i upphovsrätten till programmet. Även om intrånget<br>skett för enskilt bruk och därmed är straffritt innebär detta inte att<br>den som gör intrång i den situationen kan komma att undgå ansvar<br>helt och hållet. Den som gör intrång kan nämligen, till skillnad mot<br>vad som gällde innan upphovsrättslagen anpassades till bestämmelser-<br>na i EG-direktivet, komma att drabbas av skadeståndsansvar för en<br>kopiering som skett även för enskilt bruk. Det bör också understrykas<br>- som redan har skett tidigare i avsnitt 6 - att möjligheten till vitesför-<br>bud också kommer att stå till buds vid olaglig kopiering av datorpro-<br>gram för enskilt bruk.</p>
<h2>13 Effektivare åtgärder med olagliga varor på<br>varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens<br>områden</h2>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Regeringens förslag: De privaträttsliga säkerhetsåtgärderna på<br>varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens områden förstärks i<br>så måtto att också apparater, redskap m.m. som använts vid<br>olovlig tillverkning utan att själva vara föremål för rättsskyddet<br>skall kunna bli föremål för säkerhetsåtgärd.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 57 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget<br>eller lämnat det utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som har nämnts i avsnitt 4.5 finns<br>det i de immaterialrättsliga lagarna regler om åtgärder i form av bl.a.<br>ändring eller förstöring av den egendom med avseende på vilken<br>intrång eller överträdelse föreligger. Bestämmelserna är utformade<br>som en rätt för den som innehar ensamrätten att begära att sådana<br>åtgärder vidtas. För att åtgärderna skall kunna vidtas räcker det att<br>intrång i objektiv mening föreligger. Dessa bestämmelser avser inte<br>förverkande i straffrättslig mening. Enligt bestämmelserna har i stället<br>ensamrättens innehavare ett enskilt - ett privaträttsligt - anspråk på att</p>
<p>61</p>
<p>den egendom som det här gäller skall, exempelvis, ändras eller för-<br>störas. Det kan sägas vara frågan om en speciell immaterialrättslig<br>rättsverkan (prop. 1969:168 s. 241, Ds Ju 1981:7 s.79 f.).</p>
<p>Dessa bestämmelser har uppenbarligen ett stort värde. Allmänt sett<br>tar de sikte på den egendom i fråga om vilken intrång eller över-<br>trädelse föreligger. På vissa områden finns emellertid också möjlighet<br>att få föremål som har använts som "hjälpmedel" vid intrång ändrade<br>eller förstörda. Så är fallet inom patent- och mönsterrätten liksom<br>enligt upphovsrätten och denna närbesläktade ensamrätter. Reglerna<br>innebär att apparater och redskap etc. som, utan att själva vara<br>föremål för immaterialrättsligt rättsskydd, använts vid olovlig<br>tillverkning kan bli föremål för säkerhetsåtgärd. Regler av detta slag<br>fyller en praktisk funktion och det finns därför skäl att införa dem<br>också inom de övriga industriella ensamrätterna. Inte minst gäller<br>detta på varumärkesrättens område. Varumärkesintrång som försiggår<br>i stor kommersiell skala kan nämligen också innebära förfaranden där<br>varukännetecken behöver kopieras och särskilt sättas fast på varan<br>med hjälp av särskilda föremål.</p>
<p>Regeringen delar därför den uppfattning som har kommit till uttryck<br>i promemorian och godtagits av flertalet remissinstanser att också<br>föremål som används som hjälpmedel vid intrång i en ensamrätt på<br>varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens områden skall kunna bli<br>föremål för säkerhetsåtgärd. Det framstår också som lämpligt att<br>säkerhetsåtgärder också skall kunna vidtas vid försök eller förbe-<br>redelse till intrångsbrott.</p>
<p>I detta sammanhang bör även nämnas att riksdagen numera har<br>antagit ett förslag till ny ordningslag (prop. 1992/93:210, bet.<br>1993/94:JuUl, rskr. 1993/94:1). Lagen - som träder i kraft den 1<br>april 1994 - innebär bl.a. att om offentlig plats tagits i anspråk för<br>varor eller någon annan egendom i strid mot kravet på tillstånd för<br>att få använda sådan plats, får egendomen tas i beslag och förverkas,<br>om det är uppenbart att detta behövs för att förebygga fortsatta<br>överträdelser och förverkandet inte är oskäligt. Denna bestämmelse<br>i ordningslagen har tillkommit mot bakgrund av de problem som<br>otillåten gatuhandel vållar i vissa storstäder. Som exempel på när<br>förverkande kan vara en uppenbart nödvändig åtgärd enligt den nya<br>ordningslagen kan nämnas förhållandena på Drottninggatan i Stock-<br>holm. Under främst sommartid sker där gatuförsäljning i stor<br>omfattning utan att gatuförsäljarna först ansökt om och fått tillstånd<br>att ta platsen i anspråk. Det är inte ovanligt att denna försäljning<br>omfattar varumärkesrättsligt skyddade produkter. En försäljare som<br>av polisen har rapporterats för otillåten försäljning återvänder ofta till<br>platsen redan kort efter det att han har rapporterats och återupptar<br>den otillåtna försäljningsverksamheten. I den situationen kan det vara<br>behövligt att tillgripa förverkande av bl.a. försäljarens varor för att</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>62</p>
<p>på så sätt söka förebygga fortsatta överträdelser av förbudet att ta Prop. 1993/94:122<br>platsen i anspråk.</p>
<p>Denna förverkanderegel i ordningslagen kan alltså komma att<br>innebära att exempelvis piratkopior av kläder och klockor - dvs.<br>egendom som också skulle kunna bli föremål för privaträttsliga<br>säkerhetsåtgärder enligt regler i den immaterialrättsliga lagstiftningen<br>- förverkas. Bestämmelsen om förverkande i den föreslagna ordnings-<br>lagen kan alltså innebära en ytterligare grund för att i vissa fall få<br>t.ex. varumärkesförfalskad egendom förstörd.</p>
<h2>14 Ikraftträdande m.m.</h2>
<p>Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande<br>av den tid som kommer att förflyta innan riksdagen kan fatta beslut<br>i lagstiftningsärendet torde en lämplig tidpunkt vara den 1 april 1994.</p>
<p>När det gäller kretsmönsterrätten bör dock uppmärksammas att en<br>ny lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter (SFS<br>1992:1685) har utfärdats. Den lagen är avsedd att träda i kraft<br>samtidigt som avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsom-<br>rådet träder i kraft. Då skall lagen (1986:1425) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter upphöra att gälla. De föreslagna<br>ändringarna i 1992 års kretsmönsterlag bör träda i kraft samtidigt<br>som den lagen träder i kraft, om den träder i kraft efter den 1 april<br>1994. Skulle 1992 års kretsmönsterlag ha kommit att träda i kraft<br>före den 1 april 1994 bör de nu föreslagna ändringarna i lagen träda<br>i kraft den 1 april 1994. Det bör därför ankomma på regeringen att<br>besluta om ikraftträdande av dessa ändringar.</p>
<p>De nya straffbestämmelserna skall självfallet inte tillämpas för<br>brottsliga intrång eller överträdelser som skett innan de nya be-<br>stämmelserna trätt i kraft. Av 5 § lagen (1964:163) om införande av<br>brottsbalken följer att de nya strängare straffskalorna inte blir tillämp-<br>liga på brott som har begåtts innan de nya bestämmelserna träder i<br>kraft.</p>
<p>Av allmänna principer följer att de nya bestämmelserna om skade-<br>stånd vid ersättning inte blir tillämpliga på sådana intrång som har<br>begåtts innan de nya bestämmelserna har trätt i kraft. Däremot bör<br>den nya sanktionsformen vitesförbud kunna meddelas med anledning<br>av sådana intrång som har påbörjats före ikraftträdandet.</p>
<p>I fråga om de nu berörda situationerna behövs inte några övergångs-<br>bestämmelser (jfr prop. 1985/86:86 s. 38). En sådan bör däremot<br>införas när det gäller möjligheten att med stöd av de nya reglerna<br>påkalla säkerhetsåtgärder avseende hjälpmedel vid intrång. En sådan<br>möjlighet bör inte stå till buds när intrång har skett innan de nya<br>bestämmelserna har trätt i kraft. En övergångsbestämmelse behövs</p>
<p>63<br></p>
<p>därför om att de nya reglerna om säkerhetsåtgärder inte gäller för Prop. 1993/94:122<br>intrång som har skett före ikraftträdandet (jfr prop. 1981/82:152 s.</p>
<p>75).</p>
<h2>15 Kostnadsaspekter</h2>
<p>Förslagen om förändrade straffbestämmelser med dess höjning av<br>straffmaximum torde kunna leda till ett något ökat antal insatser av<br>polis, åklagare och domstolar på varumärkesrättens område. På<br>övriga områden för det industriella rättsskyddet torde de föreslagna<br>ändringarna endast marginellt påverka det allmännas insatser.</p>
<p>De utökade möjligheterna till vitesförbud kommer sannolikt att leda<br>till ett ökat antal krav på denna säkerhetsåtgärd och därmed ett ökat<br>antal mål om vitesförbud. Å andra sidan skall beaktas att den<br>bakomliggande tvisten (om intrång föreligger eller inte) i praktiken<br>kan komma att avgöras redan genom förordnandet om vitesförbudet.<br>Vitesförbudet bör nämligen bli effektivt i den meningen att käranden<br>många gånger uppnår ett slut på intrånget redan i och med förbuds-<br>förordnandet. Därmed kan också verkningarna av intrånget bli<br>begränsade och en efterföljande begäran om skadestånd för intrånget<br>och eventuell begäran om förstörande av egendom kommer att<br>framställas i färre fall. Vitesförbudet kan alltså komma att leda till en<br>minskning av antalet ordinära tvistemål på immaterialrättens område.</p>
<p>De föreslagna förändringarna om skadestånd vid intrång i de<br>immateriella ensamrätterna torde inte leda till ett ökat antal mål.<br>Förslagen i denna del innebär ju inte några förändringar av de<br>grundläggande förutsättningarna för att få ersättning utan är be-<br>gränsade till att förstärka denna sanktionsform när den kan tillämpas.</p>
<p>Totalt sett torde belastningen på domstolsväsendet när det gäller<br>civilrättsliga åtgärder minska något.</p>
<p>Sammantaget bör effekten av de föreslagna ändringarna bli<br>kostnadsneutral för det allmänna. De kostnadshöjningar som vissa av<br>förändringarna kan medföra vägs upp av kostnadsminskningar på<br>andra områden. Det finns alltså inte anledning att räkna med att<br>förslagen kommer att leda till ökade utgifter för staten.</p>
<p>64</p>
<h2>16</h2>
<h2>Specialmotivering</h2>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<h3>16.1 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen<br>(1960:644)</h3>
<p>37 §</p>
<p>Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken enligt 4 - 10 §§<br>(varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsam-<br>het, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som<br>har överträtt ett vitesförbud enligt 37 a § får inte dömas till ansvar<br>för intrång som onfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra<br>stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av<br>särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I stycket har det införts bestämmelser som innebär dels att straff-<br>barhet föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum<br>höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år. I fråga om in-<br>nebörden av och syftet med dessa ändringar kan hänvisas till den<br>allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).</p>
<p>I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som har<br>överträtt ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av<br>förbudet. Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma<br>gärning föranleder dubbla sanktioner.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in<br>bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya<br>bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive<br>förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 §<br>respektive 2 § brottsbalken.</p>
<p>Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-<br>stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir<br>tillämpliga.</p>
<p>Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga, skall<br>de särskilda straffmätningsbestämmelserna för försök i 23 kap. 1 §<br>andra stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket<br>beaktas.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak</p>
<p>5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122</p>
<p>med nuvarande ordning.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>37 a §</p>
<p>På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 - 3 §§<br>eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken<br>får domstolen vid vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att<br>fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och<br>om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får<br>domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt<br>har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får<br>domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av<br>domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>1 fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket<br>samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före-<br>skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-<br>budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-<br>bud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av<br>vitesförbud vid varumärkesintrång. Skälen för införandet av denna<br>nya sanktionsform och huvuddragen av sanktionens utformning har<br>redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6).</p>
<p>Bestämmelsen är avsedd att kunna tillämpas såväl när särskild talan<br>om vitesförbud förs, som när ett yrkande om vitesförbud framställs<br>i ett mål om skadestånd för intrång. För att käranden i ett skade-<br>ståndsmål skall vara säker på att yrkandet om vitesförbud kommer att<br>prövas måste han framställa yrkandet innan målet har företagits till<br>huvudförhandling. Annars löper han risken att yrkandet avvisas (13<br>kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken).</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Inledningsvis anges vem som har rätt att framställa ett yrkande om<br>vitesförbud vid varumärkesintrång. Den rätten har den som är<br>innehavare av ett varukännetecken och den som på grund av licens</p>
<p>66</p>
<p>äger rätt att utnyttja ett varukännetecken. Prop. 1993/94:122</p>
<p>Vitesförbudet måste vara klart avgränsat. Den som förbudet riktar<br>sig mot skall veta vad han inte får göra. Yrkandet om vitesförbud<br>måste därför vara klart preciserat och stå i relation till det påstådda<br>intrånget. I sin begäran om vitesförbud har käranden att noga ange<br>vari intrånget består och vilka förbudsåtgärder han önskar. Det är<br>naturligtvis inte förenligt med kravet på precisering att låta yrkandet<br>omfatta "liknande" eller "motsvarande" åtgärder.</p>
<p>Inom ramen för kärandens yrkande är det domstolens uppgift att<br>utforma förbudet så att det uppfyller kravet på entydighet och<br>konkretisering. Det kan bli fråga om att exempelvis förbjuda<br>svaranden att marknadsföra, sälja eller på annat sätt avhända sig<br>varan under visst varukännetecken. Ett förbud bör dock inte gå längre<br>än som är motiverat i det enskilda fallet. Domstolen är således oför-<br>hindrad att begränsa förbudet i förhållande till vad som yrkats.</p>
<p>När det gäller vitesbeloppets storlek - som bestäms av domstolen -<br>är grundregeln att vitet skall bestämmas till ett så högt belopp att det<br>kan antas förmå svaranden att åtlyda det förbud som vitet avser (jfr<br>3 § lagen /1985:206/ om viten). I första hand bör svarandens<br>ekonomiska förhållanden vara avgörande för bedömningen, men även<br>kärandens intresse att förhindra fortsatt intrång bör beaktas. Någon<br>övre gräns för beloppet gäller inte. I fall där ett grovt intrång har<br>gjorts av en motpart med betydande ekonomiska resurser kan vitet<br>behöva sättas till ett mycket högt belopp. Det kan alltså krävas att<br>vitet i ett sådant fall bestäms till flera miljoner kronor för att det<br>preventiva syftet skall kunna uppnås.</p>
<p>Av 4 § viteslagen följer också att vite kan föreläggas som s.k.<br>löpande vite. Det innebär att vitet bestäms till ett visst belopp för<br>varje tidsperiod av viss längd under vilket förbudet har överträtts.<br>Vitet kan också bestämmas så att det skall betalas för varje gång<br>förbudet överträds.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I andra stycket ges uttryckliga föreskrifter om att interimistiskt<br>förbud kan meddelas.</p>
<p>Förutsättningarna för att meddela ett sådant förbud har behandlats<br>i den allmänna motiveringen (avsnitt 6). Om i det särskilda fallet<br>förutsättningarna för ett interimistiskt förbud skulle ändras innan<br>målet avgörs slutligt, kan domstolen ändra eller häva förbudet.</p>
<p>Ett interimistiskt förbud kan även meddelas i samband med dom i<br>saken. Det följer av möjligheten att meddela förbud att gälla intill<br>dess att målet slutligt har avgjorts.</p>
<p>För att ett interimistiskt förbud skall meddelas krävs givetvis att ett<br>yrkande om det har framställts.</p>
<p>67</p>
<p>Tredje stycket Prop. 1993/94:122</p>
<p>Som en ytterligare förutsättning för att ett interimistiskt beslut skall<br>kunna ges, gäller att käranden ställer säkerhet för det skadestånd som<br>han kan bli skyldig att ge ut om beslutet visar sig vara obefogat.<br>Skadeståndsskyldigheten gäller - liksom när förordnande enligt 17<br>kap. 14 § rättegångsbalken om omedelbar verkställighet upphävs -<br>oberoende av vårdslöshet. Den omfattar all skada, även ren för-<br>mögenhetsskada (jfr 3 kap. 22 § utsökningsbalken, prop. 1980/81:8<br>s. 337 f.).</p>
<p>Hänvisningen till 2 kap. 25 § utsökningsbalken innebär att säker-<br>heten skall bestå av pant eller borgen. Som borgen får godtas endast<br>proprieborgen och, om borgensmännen är två eller flera, endast<br>solidarisk borgen. Efter mönster från 15 kap. 6 § rättegångsbalken<br>har domstolen getts befogenhet att i undantagsfall befria käranden<br>från att ställa säkerhet om han inte förmår detta. Bestämmelsen tar<br>sikte framför allt på sådana fall som när en innehavare av ett<br>varukännetecken med begränsade ekonomiska resurser för talan mot<br>den som gjort intrång för vilken skadan av ett interimistiskt förbud<br>är ringa i jämförelse med den skada varumärkesrättens innehavare<br>åsamkas av intrånget.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>När rätten avgör målet skall den pröva om det interimistiska<br>förbudet skall bestå. Om rätten beslutar att förbudet skall bestå, gäller<br>det oberoende av om talan fullföljs mot domen.</p>
<p>Av allmänna processuella principer följer att ett yrkande om<br>interimistiskt beslut också kan framställas i högre rätt. En innehavare<br>av ett varukännetecken eller en licenshavare som fullföljer talan mot<br>en dom varigenom ett förbudsyrkande har avslagits och ett interimis-<br>tiskt förordnande har upphävts kan således i samband med över-<br>klagandet framställa yrkande om ett interimistiskt beslut. Så kan<br>också ske även om något yrkande om interimistiskt beslut inte har<br>framställts tidigare.</p>
<p>Femte stycket</p>
<p>När det gäller överklagande av det interimistiska beslutet hänvisas<br>till rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut som<br>avses i 15 kap. Det innebär bl.a. att talan mot beslut som har<br>meddelats under rättegången skall föras särskilt (49 kap. 4 § första<br>stycket 6 och 54 kap. 3 § rättegångsbalken). Vidare medför det en<br>möjlighet för högre rätt att meddela inhibition (50 kap. 8 § och 55<br>kap. 8 § rättegångsbalken).</p>
<p>Att ett interimistiskt förordnande som har meddelats i samband med<br>domen överklagas i samma ordning som gäller för överklagande av<br>själva domen framgår av 49 kap. 5 § andra stycket och 54 kap. 3 §</p>
<p>68<br></p>
<p>rättegångsbalken. Även för dessa fall finns det möjlighet för över- Prop. 1993/94:122<br>instansen att meddela inhibition (50 kap. 8 § och 55 kap 8 § rätte-<br>gångsbalken).</p>
<p>Sjätte stycket</p>
<p>Talan om utdömande av vitet får föras av den som har ansökt om<br>vitesförbudet. Om varumärkesrätten har överlåtits eller licens<br>upplåtits, får talan föras av den nye innehavaren respektive licens-<br>havaren. Detta följer av allmänna processrättsliga regler (jfr 13 kap.<br>7 § rättegångsbalken).</p>
<p>En särskild talan om utdömande av vite handläggs i tillämpliga<br>delar enligt reglerna i rättegångsbalken som mål om åtal för brott för<br>vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet (8 § viteslagen).</p>
<p>Andra meningen i stycket innehåller en kumulationsregel som gör<br>det möjligt att föra talan om föreläggande av nytt vite i ett mål om<br>utdömande av vite. Vid kumulation bör reglerna i 22 kap. 1, 3 och<br>5 §§ rättegångsbalken anses analogt tillämpliga. Det innebär bl.a. att<br>rätten efter vad den anser lämpligt kan förordna att målen skall<br>handläggas gemensamt eller var för sig.</p>
<p>Av 1 § tredje stycket viteslagen jämfört med 25 kap. 7- 9 §§ brotts-<br>balken följer att utdömt vite tillfaller staten. I fråga om uppbörd och<br>indrivning samt förvandling av vite gäller att detta sker enligt de<br>regler som har föreskrivits för böter.</p>
<p>Sjunde stycket</p>
<p>I stycket har tagits in en regel om att i fråga om radio- och<br>trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen<br>(1966:755). Regeln innebär att vitesförbud inte får riktas mot<br>innehållet i sådana sändningar. Denna fråga har berörts i avsnitt 6 i<br>den allmänna motiveringen.</p>
<p>38 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång<br>skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet<br>samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.<br>Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till<br>rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och<br>till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång skall<br>betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den<br>mån det är skäligt.</p>
<p>Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättningsskyldighet<br>vid varumärkesintrång, har behandlats i avsnitt 7.</p>
<p>Första stycket Prop. 1993/94:122</p>
<p>I första meningen föreskrivs - i likhet med vad som redan gäller för<br>övriga industriella rättigheter - att den som begår varumärkesintrång<br>skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet<br>samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.</p>
<p>Med skälig ersättning för utnyttjandet avses närmast den licensavgift<br>som borde ha betalats om licens hade upplåtits. Föreskriften innebär<br>i denna del en minimiregel för ersättningens beräkning. Ersättning<br>skall betalas även om kännetecknets innehavare faktiskt inte har lidit<br>någon förlust till följd av intrånget. Storleken av den licensavgift som<br>borde ha betalats får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det<br>enskilda fallet och efter grunder som vanligen tillämpas inom den<br>aktuella branschen vid överenskommelser om licensavgift.</p>
<p>För att innehavaren, när intrånget begåtts uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet, skall kunna få ersättning utöver miniminivån måste han<br>visa att ytterligare skada föreligger. Som exempel på sådan ytterligare<br>skada för vilken ersättning kan betalas kan nämnas förlorade kapital-<br>kostnader för produktionsmedel som på grund av intrånget inte har<br>kunnat utnyttjas, nedgång i rättighetshavarens egen försäljning och<br>uteblivna beställningar. Ytterligare en skada för vilken ersättning<br>skall betalas är den försämring av varukännetecknets anseende (good-<br>will) som intrånget kan ha medfört. Om intrång görs i ett varukänne-<br>tecken kan man i de flesta fall utgå från att kännetecknet har en good-<br>will; annars skulle det olovliga utnyttjandet av det inte komma i<br>fråga.</p>
<p>I andra meningen har tagits in en bestämmelse som ger domstolen<br>möjlighet att när den bestämmer skadeståndets storlek ta hänsyn till<br>rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och<br>övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.<br>Avsikten med införandet av den bestämmelsen är inte att ändra de<br>grundläggande reglerna om rätt till skadestånd som skall gälla enligt<br>första meningen. Det betyder att utgångspunkten är att innehavaren<br>av varumärkesrätten alltid skall ha rätt till full ersättning för<br>utnyttjandet av varukännetecknet och, i den mån han kan visa det,<br>den ytterligare skada som intrånget har medfört.</p>
<p>Tillägget i stycket innebär emellertid att domstolen när den<br>fastställer ersättningens storlek skall beakta även andra än rent ekono-<br>miska omständigheter. De omständigheter som kan komma i fråga vid<br>bedömningen hänför sig dels till parterna, dels till arten och graden<br>av intrånget.</p>
<p>Bestämmelsen har sin förebild i 58 § patentlagen. I fråga om<br>bestämmelsens närmare innebörd kan därför i tillämpliga delar<br>hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till patentlagens<br>regel (prop. 1985/86:86 s. 43 f.).</p>
<p>70</p>
<p>Andrastycket Prop. 1993/94:122</p>
<p>Enligt detta stycke skall den som begår varumärkesintrång utan<br>uppsåt eller oaktsamhet - dvs. i god tro - utge ersättning för utnyttjan-<br>det om och i den mån det bedöms skäligt. Ersättningen bestäms på<br>samma sätt som enligt motsvarande bestämmelse i första stycket, dvs.<br>närmast som skälig licensavgift. I vissa fall kan det vara rimligt att<br>ingen ersättning alls betalas och i andra fall kan det finnas skäl att<br>jämka ersättningen. Någon rätt till ersättning för annat än utnyttjandet<br>av varukännetecknet föreligger inte i ett godtrosfall.</p>
<p>41 §</p>
<p>På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen<br>efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta<br>att varukännetecken som olovligen förekommer på varor, förpack-<br>ningar, reklamtryck, affärshandlingar eller liknande skall utplånas<br>eller ändras. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på<br>vilken kännetecknet förekommer förstörs eller ändras på visst sätt får<br>domstolen besluta om detta. I ett sådant fall får domstolen också, på<br>yrkande, besluta att egendomen skall mot lösen lämnas ut till den<br>som har lidit intrånget.</p>
<p>På yrkande av den som lidit intrånget får domstolen efter vad som<br>är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att föremål,<br>vars användande skulle innebära varumärkesintrång, skall förstöras<br>eller ändras på visst sätt.</p>
<p>Sådan egendom som avses i första och andra styckena får tas i<br>beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 § har begåtts.<br>I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål<br>i allmänhet</p>
<p>Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om<br>försök och förberedelse enligt 37 § andra stycket</p>
<p>Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga<br>säkerhetsåtgärderna vid varumärkesintrång, har behandlats i den<br>allmänna motiveringen avsnitt 13.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels varu-<br>kännetecken som satts fast på varor etc., dels den egendom som<br>olovligen märkts. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i<br>bestämmelsen.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Med föremål vars användande skulle innebära varumärkesintrång<br>avses apparater, redskap, klichéer, formar och liknande hjälpmedel<br>som använts för framställning av varukännetecknet eller anbringande<br>av detta på varan. Det krävs inte att föremålet uteslutande är</p>
<p>71<br></p>
<p>användbart för det olovliga förfarandet. Åtgärd kan alltså ske även Prop. 1993/94:122<br>om föremålet möjligen kan användas också för annat ändamål.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Genom hänvisningen till andra stycket kommer också föremål vars<br>användande skulle innebära varumärkesintrång att kunna tas i beslag.</p>
<p>I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om utplåning<br>av varukännetecken m.m. är tillämpliga också i fall av försök och<br>förberedelse till brott.</p>
<h3>16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om<br>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk</h3>
<p>53 §</p>
<p>Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar<br>åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap.<br>knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 §<br>andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.</p>
<p>Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är<br>utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens<br>samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen<br>inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han<br>inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat<br>ändamål än sitt enskilda bruk.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige<br>för spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret<br>framställts utomlands under sådana omständigheter, att en sådan<br>framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det<br>stycket.</p>
<p>Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas<br>till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje<br>styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Paragrafen har, förutom redaktionella ändringar, kompletterats med<br>ett fjärde stycke.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>Bestämmelsen, som föreskriver att den som har överträtt ett<br>vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet, har<br>tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla<br>sanktioner.</p>
<p>72</p>
<p>53 a §</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av<br>den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får<br>domstolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär<br>intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär<br>intrång eller överträdelse som avses i 53 § förekommer och om det<br>skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden<br>förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får<br>domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt<br>har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får<br>domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av<br>domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva omförbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket<br>samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före-<br>skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-<br>bud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av<br>vitesförbud. På samma sätt som i 55 § tar paragrafen sikte på den<br>som vidtar åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som sägs i<br>53 §. Det kan alltså vara fråga om åtgärd som innebär intrång i den<br>till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider<br>mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §. Det kan också<br>vara fråga om åtgärd som innebär överträdelse av regeln i 53 § tredje<br>stycket.</p>
<p>Vad som har anförts i specialmotiveringen till bestämmelsen om<br>vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar<br>också för intrång i eller överträdelse av upphovsrätten.</p>
<p>I sista stycket har tagits in en regel om att i fråga om radio- och<br>trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen<br>(1966:755). Regeln innebär att vitesförbud inte får riktas mot<br>innehållet i sådana sändningar. Denna fråga har berörts i avsnitt 6 i<br>den allmänna motiveringen.</p>
<p>73</p>
<p>57 §</p>
<p>Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som<br>skyddas genom föreskrift i 5 kap.</p>
<p>Till ansvar som föreskrivs i 53 § första stycket skall ådömas också<br>den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning bjuder<br>ut eller i övrigt till allmänheten sprider grammofonskivor, filmer eller<br>andra anordningar som avses i 45, 46 eller 48 § och som har fram-<br>ställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts<br>utomlands under sådana omständigheter att en motsvarande fram-<br>ställning här skulle ha varit straffbar enligt denna lag. Den som har<br>överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till ansvar för<br>intrång som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Bestämmelserna i 53 a - 56 §§ tillämpas också när någon till<br>allmänheten sprider anordningar som avses i andra stycket. Ersätt-<br>ning enligt 54 § första stycket skall dock betalas endast om sprid-<br>ningen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Hänvisningen till att vad som sägs i 53 - 56 §§ upphovsrättslagen<br>skall ha motsvarande tillämpning på de närstående rättigheterna enligt<br>5 kap. innebär att också 53 a § blir tillämplig som en sanktionsform<br>för dessa rättigheter.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som har<br>överträtt ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av<br>förbudet. Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma<br>gärning föranleder dubbla sanktioner.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>Bestämmelsen anger att också reglerna i 53 a § skall tillämpas när<br>någon till allmänheten sprider anordning som avses i andra stycket.</p>
<h3>16.3 Förslaget till lag om ändring i patentlagen<br>(1967:837)</h3>
<p>57 §</p>
<p>Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patentin-<br>trång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han<br>dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt<br>ett vitesförbud enligt 57 a § får inte dömas till ansvar för intrång som<br>omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>74</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra Prop. 1993/94:122<br>stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av<br>särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I stycket har tagits in bestämmelser som innebär dels att straffbarhet<br>föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har höjts<br>från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om inne-<br>börden av och syftet med dessa ändringar hänvisas till den allmänna<br>motiveringen (avsnitt 8 och 9).</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in<br>bestämmelser om straff för försök och förberedelse. Enligt de nya<br>bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive<br>förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 §<br>respektive 2 § brottsbalken.</p>
<p>Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-<br>stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir<br>tillämpliga.</p>
<p>Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de<br>särskilda straffmätningsbestämmelserna för försök i 23 kap. 1 § andra<br>stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket beaktas.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak<br>med nuvarande ordning.</p>
<p>57 a §</p>
<p>På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har<br>rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som<br>gör patentintrång att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och<br>om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen<br>meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle<br>medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer<br>säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.<br>Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen<br>befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap.<br>25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den<br>inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>75</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har Prop. 1993/94:122<br>meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket<br>samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som<br>föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15<br>kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-<br>budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1960:755).</p>
<p>Paragrafen har huvudsakligen ändrats i redaktionella hänseenden. I<br>sista stycket har dock, på motsvarande sätt som i 37 a § varumär-<br>keslagen, tagits in en bestämmelse om att i fråga om radio- och<br>trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen.</p>
<p>59 §</p>
<p>På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen efter<br>vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att ett<br>patentskyddat alster, som har tillverkats utan patenthavarens lov eller<br>ett föremål, vars användande skulle innebära patentintrång, skall<br>ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden av patenttiden<br>eller förstöras eller, i fråga om ett patentskyddat alster, mot lösen<br>lämnas ut till den som har lidit intrånget. Vad nu har sagts gäller inte<br>mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till<br>den och själv inte har begått patentintrång.</p>
<p>Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen<br>kan antas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I fråga om ett sådant<br>beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns<br>synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom<br>som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under<br>återstoden av patenttiden eller del av den, mot skälig ersättning<br>och på skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om<br>försök och förberedelse enligt 57 § andra stycket.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga säker-<br>hetsåtgärderna vid patentintrång och har huvudsakligen ändrats i<br>redaktionella hänseenden.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om ändring av<br>egendom m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse<br>till brott.</p>
<p>76</p>
<h3>16.4 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen Prop. 1993/94:122<br>(1970:485)</h3>
<p>35 §</p>
<p>Gör någon intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) och sker det<br>uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller<br>fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt<br>35 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av<br>förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra<br>stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av<br>särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I stycket har tagits in bestämmelser som innebär dels att straffbarhet<br>föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har höjts<br>från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om inne-<br>börden av och syftet med dessa ändringar hänvisas till den allmänna<br>motiveringen (avsnitt 8 och 9).</p>
<p>I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som överträtt<br>ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet.<br>Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma gärning<br>föranleder dubbla sanktioner.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in<br>bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya<br>bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive<br>förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 §<br>respektive 2 § brottsbalken.</p>
<p>Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-<br>stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir<br>tillämpliga.</p>
<p>Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de<br>särskilda straffmätningsbestämmelserna för försök i 23 kap. 1 § andra<br>stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket beaktas.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak<br>med nuvarande ordning.</p>
<p>77</p>
<p>35 a §</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har<br>rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör<br>mönsterintrång att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och<br>om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen<br>meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle<br>medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får<br>domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av<br>domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket<br>samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före-<br>skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-<br>budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-<br>bud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av<br>vitesförbud vid mönsterintrång. Vad som anförts i specialmotivering-<br>en till bestämmelsen om vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a §)<br>gäller i tillämpliga delar också för mönsterintrång.</p>
<p>Den som äger rätt att framställa ett yrkande om vitesförbud vid<br>mönsterintrång är den som har en på registrering grundad mönsterrätt<br>(mönsterhavaren) eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja<br>mönstret. Med licens avses även tvångslicens.</p>
<p>36 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall<br>betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning<br>för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämman-<br>de av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till mönsterhavarens<br>intresse av att mönsterintrång inte begås och till övriga omständig-<br>heter av annan än rent ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall<br>betala ersättning för utnyttjande av mönstret, om och i den mån det<br>är skäligt.</p>
<p>78</p>
<p>Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte Prop. 1993/94:122<br>väcks inom fem år från det skadan uppkom.</p>
<p>I första stycket andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller<br>för varumärkesrätten (38 § varumärkeslagen), tagits in en be-<br>stämmelse varigenom domstolen ges möjlighet att när den bestämmer<br>skadeståndets storlek ta hänsyn till mönsterhavarens intresse av att<br>intrång inte begås och övriga omständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>I övrigt har endast redaktionella justeringar gjorts i paragrafen.</p>
<p>37 §</p>
<p>På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får domstolen efter<br>vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta, att en<br>vara som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot annans<br>mönsterrätt eller ett föremål vars användande skulle innebära mönste-<br>rintrång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden<br>av skyddstiden eller förstöras eller, i fråga om olovligen tillverkad<br>eller till Sverige införd vara, mot lösen lämnas ut till den som har<br>lidit intrånget. Detta gäller inte mot den som i god tro har förvärvat<br>egendomen eller särskild rätt till den och själv inte har gjort mönster-<br>intrång.</p>
<p>Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen<br>kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. J fråga om ett sådant<br>beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns<br>synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom<br>som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under<br>återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och<br>på skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om<br>försök och förberedelse enligt 35 § andra stycket.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga säker-<br>hetsåtgärderna vid mönsterintrång och har huvudsakligen ändrats i<br>redaktionella hänseenden.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om ändring av<br>vara m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till<br>brott.</p>
<p>79</p>
<h3>16.5 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen Prop. 1993/94:122<br>(1971:392)</h3>
<p>36 §</p>
<p>Gör någon intrång i en växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen<br>eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i<br>högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 36 a § får<br>inte dömas till ansvar for intrång som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda<br>skäl är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I stycket har tagits in bestämmelser som innebär dels att straffbarhet<br>föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har höjts<br>från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om inne-<br>börden av och syftet med dessa ändringar hänvisas till den allmänna<br>motiveringen (avsnitt 8 och 9).</p>
<p>I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som överträtt<br>ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet.<br>Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma gärning<br>föranleder dubbla sanktioner.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in<br>bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya<br>bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive<br>förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 §<br>respektive 2 § brottsbalken.</p>
<p>Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-<br>stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir<br>tillämpliga.</p>
<p>Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de<br>särskilda straffmätningsbestämmelsema för försök i 23 kap. 1 § andra<br>stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket beaktas.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak<br>med nuvarande ordning.</p>
<p>36 a §</p>
<p>På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens</p>
<p>80<br></p>
<p>har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den<br>som gör intrång i växtförädlarrätten att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att inträng förekommer och<br>om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får<br>domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt<br>har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva-<br>randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får<br>domstolen befria honom från detta. J fråga om slaget av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av<br>domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva omförbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket<br>samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före-<br>skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap.<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-<br>budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-<br>bud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av<br>vitesförbud vid intrång i en växtförädlarrätt. Vad som anförts i<br>specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu-<br>märkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar också för intrång i en<br>växtförädlarrätt.</p>
<p>Den som äger rätt att framställa ett yrkande om vitesförbud vid<br>intrång i en växtförädlarrätt är den som har en på registrering<br>grundad växtförädlarrätt (sortinnehavaren) eller den som på grund av<br>licens har rätt att utnyttja växtförädlarrätten. Med licens avses även<br>tvångslicens.</p>
<p>37 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en växt-<br>förädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av växt-<br>sorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har<br>medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas<br>även till sortinnehavarens intresse av att intrång inte begås och till<br>övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsam-<br>het, skall betala ersättning för utnyttjande av sorten, om och i den<br>mån det är skäligt.</p>
<p>Rätten till ersättning för intrång i en växtförädlarrätt preskriberas,</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>81</p>
<p>6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122</p>
<p>om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>I första stycket andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller<br>för varumärkesrätten (38 § varumärkeslagen), tagits in en be-<br>stämmelse varigenom domstolen ges möjlighet att när den bestämmer<br>skadeståndets storlek ta hänsyn till sortinnehavarens intresse av att<br>intrång inte begås och övriga omständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.</p>
<p>38 §</p>
<p>På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt kan<br>domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta att växtmaterial med avseende på vilket intrång före-<br>ligger skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget eller<br>förstöras samt att ett föremål vars användande skulle innebära<br>intrång skall på visst sätt ändras eller förstöras. Vad som nu har<br>sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat materialet eller<br>särskild rätt till detta och inte själv gjort intrång i växtförädlarrätten.</p>
<p>Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen<br>kan antas att ett brott enligt 36 § har begåtts. I fråga om ett sådant<br>beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yrkande<br>besluta att innehavare av material som avses där skall äga förfoga<br>över materialet mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om<br>försök eller förberedelse enligt 36 § andra stycket.</p>
<p>Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga<br>säkerhetsåtgärderna vid intrång i en växtförädlarrätt har behandlats<br>i avsnitt 13.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels det<br>växtmaterial vars utnyttjande skulle innebära intrång, dels också,<br>vilket är en nyhet, apparater, redskap och liknande föremål som kan<br>ha använts för att framställa växtmaterialet. Det krävs inte att<br>föremålet uteslutande är användbart för det olovliga förfarandet.<br>Åtgärd kan alltså ske även om föremålet möjligen kan användas också<br>för annat ändamål. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts<br>i bestämmelsen.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Begreppet egendom i stycket syftar såväl på det olovligen fram-<br>ställda växtmaterialet som på eventuella föremål som använts för att<br>åstadkomma materialet.</p>
<p>82</p>
<p>Bestämmelsen har i övrigt ändrats endast i redaktionella avseenden. Prop. 1993/94:122</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om förstöring<br>m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till brott.</p>
<h3>16.6 Förslaget till lag om ändring i firmalagen<br>(1974:156)</h3>
<p>15 §</p>
<p>Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda<br>seder eller allmän ordning eller är vilseledande, får domstolen vid<br>vite förbjuda innehavaren att använda kännetecknet.</p>
<p>Ett sådant förbud far även meddelas, om någon gör intrång i någon<br>annans rätt till näringskännetecken (firmaintrång).</p>
<p>Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av<br>kännetecknet eller dess användning. Talan om förbud enligt första<br>stycket får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer<br>och av sammanslutning av berörda näringsidkare.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta<br>intrångetförringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet.får<br>domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt<br>har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt Jjärde stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva-<br>randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får<br>domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av<br>domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt jjärde stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>1 fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket<br>samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som<br>föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15<br>kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbu-<br>det eller, om detta meddelats enligt första stycket, av den myndighet<br>som regeringen bestämmer. I samband med sådan talan får talan<br>föras om nytt vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Paragrafen, som handlar om vitesförbud, har kompletterats med nya<br>bestämmelser i fjärde - nionde styckena om att vitesförbud kan<br>meddelas interimistiskt vid firmaintrång. Vad som har anförts i<br></p>
<p>specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu- Prop. 1993/94:122<br>märkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar också för intrång i<br>firmarätten.</p>
<p>18 §</p>
<p>Gör någon firmaintrång och sker det uppsåtligen eller av grov<br>oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång som gjorts<br>före registreringsdagen.</p>
<p>Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 15 § andra stycket får<br>inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra<br>stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av<br>särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I stycket har tagits in en bestämmelse som innebär dels att straffbar-<br>het föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har<br>höjts från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om<br>innebörden av och syftet med dessa ändringar kan hänvisas till den<br>allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in<br>bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya<br>bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive<br>förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 §<br>respektive 2 § brottsbalken.</p>
<p>Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be-<br>stämmelserna i kapitlets 3 § om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir<br>tillämpliga.</p>
<p>Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de<br>särskilda straffmätningsbestämmelsema för försök i 23 kap. 1 § andra<br>stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket beaktas.</p>
<p>Tredje och fjärde styckena</p>
<p>Dessa stycken har ändrats endast i redaktionella avseenden.</p>
<p>Femte stycket</p>
<p>Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak<br>med nuvarande ordning.</p>
<p>19 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall<br>betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt<br>ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid<br>bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till<br>rättighetshavarens intresse av att firmaintrång inte begås och till<br>övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala<br>ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet, om och i den mån<br>det är skäligt.</p>
<p>Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall ersättning för det intrång som skett före registre-<br>ringsdagen betalas endast om intrånget gjorts uppsåtligen.</p>
<p>Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks<br>inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med<br>anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av<br>registrering preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från<br>registreringsdagen.</p>
<p>Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om ersättningsskyldighet<br>vid firmaintrång har behandlats i avsnitt 7.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I första meningen föreskrivs - i likhet med vad som redan gäller för<br>övriga industriella rättigheter - att den som begår firmaintrång skall<br>betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt<br>ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.</p>
<p>I andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller för varumär-<br>kesrätten (38 §) tagits in en bestämmelse varigenom domstolen ges<br>möjlighet att när den bestämmer skadeståndets storlek ta hänsyn till<br>rättighetshavarens intresse av att firmaintrång inte begås och övriga<br>omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse.</p>
<p>Angående den närmare innebörden av dessa bestämmelser kan i<br>tillämpliga delar hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen<br>till 38 § varumärkeslagen.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Enligt detta stycke skall den som begår firmaintrång utan uppsåt<br>eller oaktsamhet - dvs. i god tro - betala ersättning för utnyttjandet<br>om och i den mån det bedöms skäligt. I vissa fall kan det vara rimligt<br>att ingen ersättning alls lämnas och i andra fall kan det finnas skäl att<br>jämka ersättningen. Någon rätt till ersättning för annat än utnyttjande<br>av näringskännetecknet föreligger inte i ett godtrosfall.</p>
<p>Tredje och fjärde styckena</p>
<p>Bestämmelserna har ändrats endast i redaktionella avseenden.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>85</p>
<p>20 §</p>
<p>Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15 första<br>stycket kan domstol efter vad som är skäligt besluta att närings-<br>kännetecken, som i strid mot förbudet förekommer på skyltar, varor,<br>förpackningar, reklamtryck, affärshandlingar eller liknande skall<br>utplånas eller ändras så att det inte längre strider mot goda seder eller<br>allmän ordning eller är vilseledande. Kan en sådan åtgärd inte ske<br>utan att egendomen på vilket kännetecknet förekommer förstörs eller<br>ändras på visst sätt, får domstolen besluta om detta.</p>
<p>Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15 § andra<br>stycket eller annars vid firmaintrång kan domstol på yrkande av den<br>som har lidit intrånget efter vad som är skäligt till förebyggande av<br>fortsatt intrång besluta om åtgärd som anges i första stycket eller<br>besluta att egendomen skall lämnas ut mot lösen till den som har<br>lidit intrånget, samt att ett föremål vars användande skulle innebära<br>firmaintrång, skall förstöras eller ändras på visst sätt.</p>
<p>Om ett vitesförbud överträtts eller om det skäligen kan antas att ett<br>brott enligt 18 § har begåtts, får egendom som avses i första eller<br>andra stycket tas i beslag. I fråga om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas också i fråga<br>om försök eller förberedelse till brott.</p>
<p>Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga<br>säkerhetsåtgärderna vid firmaintrång har behandlats i avsnitt 13.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I detta stycke har gjorts enbart redaktionella ändringar.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels<br>näringskännetecken som satts på en skylt etc, dels den egendom som<br>olovligen märkts, dels också, vilket är en nyhet, apparater, redskap,<br>klichéer, formar och liknande föremål som använts för framställning<br>av näringskännetecknet eller anbringande av detta på varan. Det<br>krävs inte att föremålet uteslutande är användbart för det olovliga för-<br>farandet. Säkerhetsåtgärd kan alltså ske även om föremålet möjligen<br>kan användas också för annat ändamål.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Begreppet egendom i stycket syftar såväl på den olovligen märkta<br>egendomen som på föremål vars användande skulle innebära firma-<br>intrång.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga<br>också i fall av försök eller förberedelse till brott.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<h3>16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1425) Prop. 1993/94:122<br>om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter</h3>
<p>6 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som<br>innebär intrång i rätten enligt 1 § döms till böter eller fängelse i högst<br>två år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av grov<br>oaktsamhet för spridning till allmänheten till Sverige för in exemplar<br>av kretsmönster som har framställts utomlands under sådana<br>omständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit<br>straffbar. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 6 a § får inte<br>dömas till ansvar för intrång som omfattas avförbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>Tredje meningen i första stycket är ny och har tillkommit för att<br>undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.</p>
<p>6a §</p>
<p>På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund<br>av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite<br>förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller<br>överträdelse enligt 6 § att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär<br>intrång eller överträdelse enligt 6 § förekommer och om det skäligen<br>kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar<br>värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller<br>annat har beslutats. Innan ett sådantförbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk<br>för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva-<br>randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får<br>domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av<br>domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket<br>samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som<br>föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15<br>kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-<br>budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-</p>
<p>87</p>
<p>bud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av<br>vitesförbud vid intrång i kretsmönsterrätten. Vad som anförts i<br>specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu-<br>märkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar också för intrång i<br>kretsmönsterrätten.</p>
<h3>16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685)<br>om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter</h3>
<p>9 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som<br>innebär intrång i rätten enligt 2 § döms till böter eller fängelse i högst<br>två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 9 a § får inte<br>dömas till ansvar för intrång som onfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>Andra meningen i första stycket är ny och har tillkommit för att<br>undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner</p>
<p>9a §</p>
<p>På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund<br>av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite<br>förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller<br>överträdelse enligt 9 § att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär<br>intrång eller överträdelse enligt 9 § förekommer och om det skäligen<br>kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar<br>värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela<br>vitesförbud for tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller<br>annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk<br>för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva-<br>randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får<br>domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av<br>domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>88</p>
<p>När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket<br>samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som<br>föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15<br>kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för-<br>budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-<br>bud.</p>
<p>I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel-<br>serna i radiolagen (1966:755).</p>
<p>Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av<br>vitesförbud vid intrång i kretsmönsterrätten. Vad som anförts i<br>specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu-<br>märkesintrång (37 a §) gäller i tillämpliga delar också för intrång i<br>krets mönsterrätten.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<h2>Sammanfattning av departementspromemorian (Ds<br>1993:24) Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga<br>intrång</h2>
<p>I promemorian läggs fram förslag om skärpta åtgärder mot intrång i<br>de immateriella ensamrätterna. Förslagen har till syfte att ge ett<br>förbättrat skydd inom hela det immaterialrättsliga området, det vill<br>säga för så väl rättigheter inom det upphovsrättsliga området som för<br>rättigheter inom det industriella rättsskyddets område.</p>
<p>När intrång sker i en immateriell ensamrätt är det för rättighets-<br>havaren ett primärt intresse att snabbt få slut på intrånget. I pro-<br>memorian föreslås därför att domstolarna skall fa möjlighet att<br>förbjuda fortsatt intrång vid äventyr av vite (vitesförbud) inom hela<br>det immaterialrättsliga området. Ett sådant förbud skall kunna<br>meddelas interimistiskt.</p>
<p>Beträffande skadeståndsbestämmelserna på det industriella rättsskyd-<br>dets område föreslås åtgärder som stärker rättighetshavarnas ställning<br>vid intrång. Genomgående föreslås att ersättning skall utgå för<br>utnyttjandet av ensamrätten samt att ersättning skall utges för den<br>ytterligare skada som intrånget kan ha medfört. Skadeståndets storlek<br>skall kunna bestämmas även med hänsyn till omständigheter av annan<br>än rent ekonomisk betydelse. Nuvarande möjlighet till jämkning vid<br>intrång som grundas på ringa oaktsamhet skall inte finnas kvar.</p>
<p>I promemorian föreslås vissa förändrade straffbestämmelser m.m.<br>Straffmaximum för intrång i rättigheter enligt det industriella<br>rättsskyddet höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år.<br>Vidare föreslås regler om straff för försök och förberedelse till<br>intrång i en sådan rättighet. Härutöver föreslås att möjligheterna till<br>allmänt åtal vid intrång i de industriella ensamrätterna utökas.</p>
<p>Slutligen föreslås vissa förändringar i reglerna om säkerhetsåtgärder<br>för olagliga varor.</p>
<p>De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.</p>
<p>90</p>
<p>Bilaga 2 Prop. 1993/94:122</p>
<h2>Departementspromemorians lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)<br>dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 37 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>31</p>
<p>Gör någon intrång i rätt till<br>varukännetecken enligt 4 - 10 §§<br>(varumärkesintrång), och sker det<br>uppsåtligen, straffes med böter<br>eller fängelse i högst sex måna-<br>der.</p>
<p>Brottet må åtalas av allmän<br>åklagare endast om målsägande<br>angiver det till åtal och åtal av<br>särskilda skäl finnes påkallat ur<br>allmän synpunkt.</p>
<p>37</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet gör intrång i<br>rätten till ett varukännetecken<br>enligt 4 - 10 §§ (varumärkes-<br>intrång), döms till böter eller<br>fängelse i högst två år. Den som<br>har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 37 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som omfattas<br>av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>ägande anger brottet till åtal och<br>åtal är påkallat från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>a §</p>
<p>På yrkande av den som in-<br>nehar rätten till ett varukänne-<br>tecken enligt J - 3 §§ eller den<br>som på grund av licens har rätt<br>att utnyttja varukännetecken får</p>
<p>91</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>rätten vid vite förbjuda den som<br>gör varumärkesintrång att fort-<br>sätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång föreligger<br>och det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av den<br>ensamrätt som varukännetecknet<br>medför, får rätten meddela vites-<br>förbud för tiden intill dess att<br>målet slutligt har avgjorts eller<br>annat har beslutats. Jnnan ett<br>sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om det inte är fara i<br>dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos rätten för<br>skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säker-<br>het, får rätten befria honom från<br>detta. I fråga om beskaffenheten<br>av säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av rätten, om den<br>inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall rätten<br>pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fort-<br>farande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre rätt gäller<br>vad som föreskrivs i rättegångs-<br>balken om talan mot beslut<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan</p>
<p>92</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>38</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör sig skyldig till<br>varumärkesintrång skall ersätta<br>av intrånget föranledd skada.<br>Föreligger endast ringa oaktsam-<br>het, må ersättningen därefter<br>jämkas.</p>
<p>41</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>varumärkesintrång äger rätten<br>efter vad som finnes skäligt for-<br>ordna, att varukännetecken som<br>obehörigen anbragts på vara,<br>förpackning, reklamiryck, affärs-<br>handling eller dylikt skall utplån-<br>as eller så ändras, att missbruk<br>därav ej kan ske. Kan sådan<br>åtgärd ej ske annorledes, må<br>för ordnas, att den märkta egen-<br>domen skall förstöras eller på<br>visst sätt ändras. I sådant fall<br>äger rätten ock, på yrkande,</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör varumärkesin-<br>trång skall betala skälig ersätt-<br>ning för utnyttjandet av rätten<br>till varukännetecknet samt ersätt-<br>ning för den ytterligare skada<br>som intrånget har medfört. Vid<br>bestämmande av ersättningens<br>storlek skall hänsyn tas även till<br>rättighetshavarens intresse av att<br>varumärkesintrång inte begås<br>och till övriga omständigheter av<br>annan än rent ekonomisk be-<br>tydelse.</p>
<p>Den som utan uppsåt eller<br>oaktsamhet gör varumärkesin-<br>trång skall betala ersättning för<br>utnyttjandet av varukänneteck-<br>net, om och i den mån det är<br>skäligt.</p>
<p>§</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit varumärkesintrång får<br>rätten efter vad som är skäligt<br>till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta att varukänne-<br>tecken som olovligen satts på<br>varor, förpackningar, reklam-<br>tryck, affärshandlingar eller lik-<br>nande skall utplånas eller änd-<br>ras. Kan en sådan åtgärd inte<br>ske utan att egendomen på<br>vilken kännetecknet har satts fast<br>förstörs eller ändras på visst sätt<br>får rätten besluta om detta. I</p>
<p>93</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>förordna, att egendomen skall<br>mot lösen utlämnas till den som<br>lidit intrånget.</p>
<p>Här avsedd egendom må, där<br>brott som avses i 37 § skäligen<br>kan antagas föreligga, tagas i<br>beslag; därvid skall vad om be-<br>slag i brottmål i allmänhet är<br>stadgat äga motsvarande tillämp-<br>ning.</p>
<p>sådant fall får rätten också, på<br>yrkande, besluta att egendomen<br>skall mot lösen lämnas ut till<br>den som har lidit intrånget.</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>intrånget får rätten efter vad<br>som är skäligt till förebyggande<br>av fortsatt intrång besluta att<br>föremål, vars användande skulle<br>innebära varumärkesintrång,<br>skall förstöras eller på visst sätt<br>ändras.</p>
<p>Sådan egendom som avses i<br>första och andra stycket får tas<br>i beslag om brott som avses i 37<br>§ skäligen kan antas föreligga. I<br>fråga om sådant beslag tilläm-<br>pas reglerna om beslag i brott-<br>mål i allmänhet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga<br>om intrång som har skett dessförinnan.</p>
<p>94</p>
<h3>2 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt<br>till litterära och konstnärliga verk</p>
<p>dels att 53 och 57 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att i lagen skall införas en en ny paragraf, 53 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>53 §</p>
<p>Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar<br>åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap.<br>knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 §<br>andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.</p>
<p>Den som för sitt enskilda bruk<br>kopierar ett datorprogram som är<br>utgivet eller varav exemplar har<br>överlåtits med upphovsmannens<br>samtycke, skall inte dömas till<br>straff, om förlagan för kopiering-<br>en inte används i näringsverk-<br>samhet eller offentlig verksamhet<br>och han inte utnyttjar framställda<br>exemplar av datorprogrammet för<br>annat ändamål än sitt enskilda<br>bruk.</p>
<p>Den som för sitt enskilda bruk<br>kopierar ett datorprogram som<br>är utgivet eller varav exemplar<br>har överlåtits med upphovsman-<br>nens samtycke, skall inte dömas<br>till ansvar, om förlagan för<br>kopieringen inte används i nä-<br>ringsverksamhet eller offentlig<br>verksamhet och han inte utnytt-<br>jar framställda exemplar av<br>datorprogrammet för annat<br>ändamål än sitt enskilda bruk.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till riket för<br>spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret<br>framställts utom riket under sådana omständigheter, att en sådan<br>framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs<br>i det stycket.</p>
<p>Den som har överträtt ett vites-</p>
<p>forbud enligt 53 a § får inte<br>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje<br>styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>53 a §</p>
<p>På yrkande av upphovsmannen</p>
<p>95</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>eller hans rättsinnehavare eller<br>av den som på grund av upp-<br>låtelse har rätt att utnyttja verket<br>får rätten vid vite förbjuda den<br>som vidtar åtgärd som innebär<br>intrång eller överträdelse varom<br>sägs i 53 § att fortsätta med<br>åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som inne-<br>bär intrång eller överträdelse<br>varom sägs i 53 § förekommer<br>och det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet<br>av den ensamrätt som upphovs-<br>rätten medför, får rätten med-<br>dela vitesförbud för tiden intill<br>dess att målet slutligt har av-<br>gjorts eller annat har beslutats.<br>Innan ett sådant förbud med-<br>delas skall svaranden ha fått<br>tillfälle att yttra sig, om det inte<br>är fara i dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos rätten för<br>skada som kan tillfogas svaran-<br>den. Saknar käranden förmåga<br>att ställa sådan säkerhet, får<br>rätten befria honom från detta. I<br>fråga om beskaffenheten av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av rätten, om den<br>inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall rätten<br>pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fort-<br>farande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje</p>
<p>96</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre rätt gäller<br>vad som föreskrivs i rättegångs-<br>balken om talan mot beslut<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>fors av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>57</p>
<p>Vad i 53 - 56 §§ sägs skall äga<br>motsvarande tillämpning med<br>avseende å rättighet, som skyd-<br>das genom föreskrift i 5 kap.</p>
<p>Straff som föreskrivs i 53 §<br>första stycket skall ådömas också<br>den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet till försäljning<br>utbjuder eller i övrigt till allmän-<br>heten sprider grammofonskiva,<br>film eller annan anordning som<br>avses i 45, 46 eller 48 § och som<br>har framställts i strid mot någon<br>av dessa bestämmelser eller<br>framställts utom riket under så-</p>
<p>§</p>
<p>Vad som sägs i 53 - 56 §§<br>skall också tillämpas på rättig-<br>het, som skyddas genom före-<br>skrift i 5 kap.</p>
<p>Ansvar som föreskrivs i 53 §<br>första stycket skall ådömas också<br>den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet till försäljning<br>utbjuder eller i övrigt till all-<br>mänheten sprider grammofonski-<br>vor, filmer eller andra anord-<br>ningar som avses i 45, 46 eller<br>48 § och som har framställts i<br>strid mot någon av dessa be-<br>stämmelser eller framställts</p>
<p>dana omständigheter att en dylik<br>framställning här i riket skulle ha<br>varit straffbar enligt denna lag.</p>
<p>För försök eller förberedelse ti</p>
<p>utomlands under sådana om-<br>ständigheter att en motsvarande<br>framställning här skulle ha varit<br>straffbar enligt denna lag. Den<br>som har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 53 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som omfattas<br>av förbudet.</p>
<p>brott som avses i andra stycket</p>
<p>döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Bestämmelserna i 54 - 56 §§<br>skall äga motsvarande tillämp-<br>ning när någon till allmänheten<br>sprider anordning som avses i</p>
<p>Bestämmelserna i 53 a - 56 §§<br>skall också tillämpas när någon<br>till allmänheten sprider anord-<br>ning som avses i andra stycket.</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>andra stycket. Ersättning enligt<br>54 § första stycket skall dock<br>betalas endast om spridningen<br>har skett uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet.</p>
<p>Ersättning enligt 54 § första<br>stycket skall dock betalas endast<br>om spridningen har skett uppsåt-<br>ligen eller av oaktsamhet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.</p>
<p>98</p>
<p>3 Förslag till Prop. 1993/94:122</p>
<h3>Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk</h3>
<h3>bild</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till<br>fotografisk bild</p>
<p>dels att 16 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>16</p>
<p>Den som beträffande en foto-<br>grafisk bild vidtager åtgärd, som<br>innebär intrång i den till bilden<br>jämlikt denna lag knutna rätten,<br>eller till försäljning utbjuder eller<br>eljest till allmänheten sprider<br>exemplar av fotografisk bild,<br>som framställts i strid mot lagen,<br>döms, om det sker uppsåtligen<br>eller av grov oaktsamhet, till<br>böter eller fängelse i högst två<br>år.</p>
<p>Samma lag vare, om någon till<br>allmänheten sprider eller till riket<br>för sådan spridning inför exemp-<br>lar av fotografisk bild, där ex-<br>emplaret framställts utom riket<br>under sådana omständigheter, att<br>en dylik framställning här i riket<br>skulle varit straffbar enligt vad i<br>första stycket sägs.</p>
<p>För försök eller förberedelse till</p>
<p>§</p>
<p>Den som beträffande en foto-<br>grafisk bild vidtar åtgärd, som<br>innebär intrång i den till bilden<br>enligt denna lag knutna rätten,<br>eller till försäljning utbjuder<br>eller eljest till allmänheten spri-<br>der exemplar av fotografisk bild,<br>som framställts i strid mot la-<br>gen, döms, om det sker uppsåt-<br>ligen eller av grov oaktsamhet,<br>till böter eller fängelse i högst<br>två år.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också, om någon till<br>allmänheten sprider eller till<br>Sverige för sådan spridning för<br>in exemplar av fotografisk bild,<br>där exemplaret framställts utom-<br>lands under sådana omständig-<br>heter, att en motsvarande fram-<br>ställning här skulle varit straff-<br>bar enligt vad som sägs i det<br>stycket.</p>
<p>Den som har överträtt ett vites-<br>förbud enligt 16 a § får inte<br>dömas till ansvar för intrång<br>som onfattas av förbudet.</p>
<p>brott som avses som avses i första</p>
<p>eller andra styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>99</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>16 a §</p>
<p>På yrkande av fotografen eller<br>hans rättsinnehavare eller av<br>den som på grund av upplåtelse<br>har rätt att utnyttja en fotogra-<br>fisk bild får rätten vid vite för-<br>bjuda den som vidtar åtgärd som<br>innebär intrång eller över-<br>trädelse varom sägs i 16 § att<br>fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som in-<br>nebär intrång eller överträdelse<br>varom sägs i 16 § förekommer<br>och det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet<br>av den ensamrätt som rätten till<br>bilden medför, får rätten med-<br>dela vitesförbud för tiden intill<br>dess att målet slutligt har av-<br>gjorts eller annat har beslutats.<br>Innan ett sådant förbud med-<br>delas skall svaranden ha fått<br>tillfälle att yttra sig, om det inte<br>är fara i dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos rätten for<br>skada som kan tillfogas sva-<br>randen. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får rätten befria honom från<br>detta. I fråga om beskaffenheten<br>av säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av rätten, om den<br>inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall rätten<br>pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fort-<br>farande skall bestå.</p>
<p>100</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>/ fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre rätt gäller<br>vad som föreskrivs i rättegångs-<br>balken om talan mot beslut<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. 1 samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.</p>
<p>101</p>
<h3>4 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i patentlagen (1967:837)</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 57 §<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>57</p>
<p>Gör någon intrång i den en-<br>samrätt som patent medför<br>(patentintrång) och sker det upp-<br>såtligen, skall han dömas till<br>böter eller fängelse i högst sex<br>månader. Den som har överträtt<br>ett vitesförbud enligt 57 a § får<br>inte dömas till straff för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>Brottet må åtalas av allmän<br>åklagare endast om målsägande<br>anger det till åtal och åtal av<br>särskilda skäl finnes påkallat ur<br>allmän synpunkt.</p>
<p>patentlagen (1967:837) skall ha</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet gör intrång i<br>den ensamrätt som patent med-<br>för (patentintrång), döms till<br>böter eller fängelse i högst två<br>år. Den som har överträtt ett<br>vitesförbud enligt 57 a § får inte<br>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>ägande anger brottet till åtal och<br>åtal är påkallat från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.</p>
<p>102</p>
<h3>5 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i mön stersky dd slagen (1970:485)</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)<br>dels att 35 och 36 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 35 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>35</p>
<p>Gör någon intrång i mönsterrätt<br>(mönsterintrång) och sker det<br>uppsåtligen, dömes till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl finnes påkallat från<br>allmän synpunkt</p>
<p>35</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet gör intrång i en<br>mönsterrätt (mönsterintrång),<br>döms till böter eller fängelse i<br>högst två år. Den som har över-<br>trätt ett vitesförbud enligt 35 a §<br>får inte dömas till ansvar för<br>intrång som omfattas av för-<br>budet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>ägande anger brottet till åtal och<br>åtal är påkallat från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>a §</p>
<p>På yrkande av mönsterhavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja mönstret får<br>rätten vid vite förbjuda den som<br>gör mönsterintrång att fortsätta<br>intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång föreligger<br>och det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av den<br>ensamrätt som mönstret medför,</p>
<p>103</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>får rätten meddela vitesförbud<br>för tiden intill dess att målet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har beslutats. Innan ett sådant<br>förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>det inte är fara i dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos rätten för<br>skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säker-<br>het, får rätten befria honom från<br>detta. I fråga om beskaffenheten<br>av säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av rätten, om den<br>inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall rätten<br>pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fort-<br>farande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre rätt gäller<br>vad som föreskrivs i rättegångs-<br>balken om talan mot beslut<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>36 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör mönsterintrång<br>skall utge skälig ersättning för<br>utnyttjandet av mönstret samt<br>ersättning för den ytterligare<br>skada som intrånget medfört.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör mönsterintrång<br>skall betala skälig ersättning för<br>utnyttjandet av mönstret samt<br>ersättning för den ytterligare<br>skada som intrånget har med-</p>
<p>104</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Föreligger endast ringa oaktsam-<br>het, kan ersättningen jämkas.</p>
<p>Gör någon mönsterintrång utan<br>uppsåt eller oaktsamhet, skall<br>han utge ersättning för utnyttjan-<br>de av mönstret, om och i den<br>mån det finnes skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning för möns-<br>terintrång skall väckas inom fem<br>år från det skadan uppkom vid<br>påföljd att rätten till ersättning<br>annars är förlorad.<br></p>
<p>fört. Vid bestämmande av ersätt-<br>ningens storlek skall hänsyn tas<br>även till mönsterhavarens<br>intresse av att mönsterintrång<br>inte begås och till övriga om-<br>ständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör mönsterintrång<br>utan uppsåt eller oaktsamhet<br>skall betala ersättning för ut-<br>nyttjande av mönstret, om och i<br>den mån det är skäligt.</p>
<p>Rätten till ersättning för möns-<br>terintrång preskriberas, om talan<br>inte väcks inom fem år från det<br>skadan uppkom.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.</p>
<p>105</p>
<h3>6 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)<br>dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 36 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>36</p>
<p>Gör någon intrång i växt-<br>förädlarrätt och sker det uppsåt-<br>ligen, dömes till böter eller fän-<br>gelse i högst sex månader.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl är påkallat från all-<br>män synpunkt.</p>
<p>36</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet gör intrång i en<br>växtförädlarrätt, döms till böter<br>eller fängelse i högst två år. Den<br>som har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 36 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som omfattas<br>av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>ägande anger brottet till åtal och<br>åtal är påkallat från allmän syn-<br>punkt.</p>
<p>a §</p>
<p>På yrkande av sortinnehavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja växtsorten<br>får rätten vid vite förbjuda den<br>som gör intrång i växtförädlar-<br>rätten att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång föreligger<br>och det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av den<br>ensamrätt som växtsorten med-<br>för, får rätten meddela vites-</p>
<p>106</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>förbud för tiden intill dess att<br>målet slutligt har avgjorts eller<br>annat har beslutats. Innan ett<br>sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om det inte är fara i<br>dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos rätten för<br>skada som kan tillfogas svaran-<br>den. Saknar käranden förmåga<br>att ställa sådan säkerhet, får<br>rätten befria honom från detta. I<br>fråga om beskaffenheten av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av rätten, om den<br>inte har godkänts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall rätten<br>pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fort-<br>farande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre rätt gäller<br>vad som föreskrivs i rättegångs-<br>balken om talan mot beslut<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>37 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör intrång i växt-<br>förädlarrätt skall utge skälig<br>ersättning för utnyttjandet av<br>växtsorten samt ersättning för<br>den ytterligare skada som in</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör intrång i en<br>växtförädlarrätt skall betala<br>skälig ersättning för utnyttjandet<br>av växtsorten samt ersättning för<br>den ytterligare skada som in-</p>
<p>107</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>trånget medfört. Föreligger<br>endast ringa oaktsamhet, kan<br>ersättningen jämkas.</p>
<p>Gör någon intrång i växtför-<br>ädlarrätt utan uppsåt eller oakt-<br>samhet, skall han utge ersättning<br>för utnyttjande av sorten, om och<br>i den mån det är skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning för intrång<br>i växtförädlarrätt skall väckas<br>inom fem år från det skadan<br>uppkom vid påföljd att rätten till<br>ersättning annars är förlorad.</p>
<p>trånget har medfört. Vid be-<br>stämmande av ersättningens<br>storlek skall hänsyn tas även till<br>sortinnehavarens intresse av att<br>intrång inte begås och till övriga<br>omständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör intrång i en växt-<br>förädlarrätt utan uppsåt eller<br>oaktsamhet, skall betala ersätt-<br>ning för utnyttjande av sorten,<br>om och i den mån det är skäligt.</p>
<p>Rätten till ersättning för in-<br>trång i en växtförädlarrätt pre-<br>skriberas, om talan inte väcks<br>inom fem år från det skadan<br>uppkom.</p>
<p>38 §</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>intrång i växtförädlarrätt kan<br>rätten efter vad som är skäligt till<br>förebyggande av fortsatt intrång<br>förordna, att växtmaterial med<br>avseende å vilket intrång före-<br>ligger skall mot lösen utlämnas<br>till den som lidit intrånget eller<br>ock förstöras. Detta gäller icke<br>mot den som i god tro förvärvat<br>materialet eller särskild rätt till<br>detta och ej själv gjort intrång i<br>växtförädlarrätten.</p>
<p>Material som avses i första<br>stycket får tagas i beslag, om<br>brott som anges i 36 § skäligen<br>kan antagas föreligga. Vad som</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit intrång i en växtförädlarrätt<br>kan rätten efter vad som är<br>skäligt till förebyggande av<br>fortsatt intrång besluta, att växt-<br>material med avseende på vilket<br>intrång föreligger skall mot<br>lösen lämnas ut till den som har<br>lidit intrånget eller förstöras<br>samt att föremål vars användan-<br>de skulle innebära intrång skall<br>på visst sätt ändras eller för-<br>störas. Vad som nu har sagts<br>gäller inte mot den som i god<br>tro har förvärvat materialet eller<br>särskild rätt till detta och inte<br>själv gjort intrång i växtförädlar-<br>rätten.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket får tas i beslag, om brott<br>som anges i 36 § skäligen kan<br>antas föreligga. I fråga om så-</p>
<p>108</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>är föreskrivet om beslag i brott- dant beslag tillämpas reglerna<br>mal i allmänhet äger därvid om beslag i brottmål i allmän-<br>tillämpning. het.</p>
<p>Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på yrkande<br>förordna att innehavare av material som avses där skall äga förfoga<br>över materialet mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga<br>om intrång som har skett dessförinnan.</p>
<p>109</p>
<h3>7 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i firmalagen (1974:156)</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 §§ firmalagen<br>(1974:156) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>15 §</p>
<p>Om näringskännetecken eller dess användning strider mot goda<br>seder eller allmän ordning eller är vilseledande, kan domstol vid vite<br>förbjuda innehavaren att använda kännetecknet.</p>
<p>Sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i annans<br>rätt till näringskännetecken (firmaintrång).</p>
<p>Talan om förbud får föras av<br>var och en som lider förfång av<br>kännetecknet eller dess använd-<br>ning. Talan om förbud enligt<br>första stycket får föras även av<br>myndighet som Konungen be-<br>stämmer och av sammanslutning<br>av berörda näringsidkare.</p>
<p>Talan om förbud får föras av<br>var och en som lider skada av<br>kännetecknet eller dess använd-<br>ning. Talan om förbud enligt<br>första stycket får föras även av<br>myndighet som regeringen be-<br>stämmer och av sammanslutning<br>av berörda näringsidkare.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång föreligger<br>och det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av den<br>ensamrätt som näringskänne-<br>tecknet medför, får domstolen<br>meddela vitesförbud för tiden<br>intill dess att målet slutligt har<br>avgjorts eller annat har beslu-<br>tats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått<br>tillfälle att yttra sig, om det inte<br>är fara i dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt jjärde stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för skada som kan tillfogas sva-<br>randen. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från</p>
<p>110</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>föres av den som ansökt om för-<br>budet eller, om detta meddelats<br>enligt första stycket, av myn-<br>dighet som Konungen be-<br>stämmer.</p>
<p>Den som uppsåtligen gör firma-<br>intrång dömes till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Avser intrånget firma som är<br>skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall icke dömas till<br>straff för det intrång som skett<br>före registreringsdagen.</p>
<p>Den som överträtt vitesförbud<br></p>
<p>detta. I fråga om beskaffenheten<br>av säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva omförbud som har<br>meddelats enligt fjärde stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt jjärde eller femte<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om talan mot beslut<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet eller, om detta med-<br>delats enligt första stycket, av<br>den myndighet som regeringen<br>bestämmer. I samband med<br>sådan talan får talan föras om<br>nytt vitesförbud.</p>
<p>18 §</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet gör firma-<br>intrång, döms till böter eller<br>fängelse i högst två år.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Avser intrånget firma som är<br>skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall inte dömas till<br>ansvar för det intrång som skett<br>före registreringsdagen.</p>
<p>Den som har överträtt ett</p>
<p>111</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>som meddelats enligt 15 andra<br>stycket får ej dömas till straff för<br>intrång som omfattas av förbu-<br>det.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl är påkallat från all-<br>män synpunkt.<br></p>
<p>vitesförbud enligt 15 andra<br>stycket får inte dömas till ansvar<br>för intrång som omfattas av<br>förbudet.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal är påkallat från allmän<br>synpunkt.</p>
<p>19 §<br>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör firmaintrång skall<br>ersätta den skada som intrånget<br>medfört. Föreligger endast ringa<br>oaktsamhet, kan ersättningen<br>jämkas.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör firmaintrång<br>skall betala skälig ersättning för<br>utnyttjandet av rätten till nä-<br>ringskännetecknet samt ersätt-<br>ning för den ytterligare skada<br>som intrånget har medfört. Vid<br>bestämmande av ersättningens<br>storlek skall hänsyn tas även till<br>rättighetshavarens intresse av att<br>firmaintrång inte begås och till<br>övriga omständigheter av annan<br>än rent ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör firmaintrång<br>utan uppsåt eller oaktsamhet,<br>skall betala ersättning för ut-<br>nyttjande av näringskänntecknet,<br>om och i den mån det är skäligt.<br>Avser intrånget firma som som är skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall ersättning för det intrång som skett före registre-<br>ringsdagen utgå endast om intrånget gjorts uppsåtligen.</p>
<p>Rätt till ersättning för skada<br>preskriberas, om talan ej väckes<br>inom fem år från det skadan</p>
<p>Rätten till ersättning för skada<br>preskriberas, om talan inte väcks<br>inom fem år från det att skadan</p>
<p>uppkom. Rätten till ersättning<br>med anledning av intrång i firma<br>som är skyddad enbart på grund<br>av registrering preskriberas dock<br>icke i något fall tidigare än ett år<br>från registreringsdagen.</p>
<p>uppkom. Rätten till ersättning<br>med anledning av intrång i<br>firma som är skyddad enbart på<br>grund av registrering preskri-<br>beras dock inte i något fall tidi-<br>gare än ett år från registrerings-</p>
<p>112</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>dagen.</p>
<p>20 §</p>
<p>Vid överträdelse av vitesförbud<br>som meddelats enligt 15 § första<br>stycket kan domstol efter vad<br>som är skäligt förordna att nä-<br>ringskännetecken, som i strid<br>mot förbudet anbragts på skylt,<br>vara, förpackning, reklamtryck,<br>affärshandling eller dylikt, skall<br>utplånas eller ändras så att det ej<br>längre strider mot goda seder<br>eller allmän ordning eller är<br>vilseledande. Kan sådan åtgärd ej<br>ske utan att egendomen på vilket<br>kännetecknet anbragts förstöres<br>eller ändras på visst sätt, får<br>förordnas därom.</p>
<p>Vid överträdelse av vitesförbud<br>som meddelats enligt 15 § andra<br>stycket eller annars vid firma-<br>intrång kan domstol på yrkande<br>av den som lidit intrånget efter<br>vad som är skäligt till före-<br>byggande av fortsatt intrång<br>besluta om åtgärd som anges i<br>första stycket eller förordna att<br>egendomen skall mot lösen ut-<br>lämnas till den som lidit intrång-<br>et.</p>
<p>Om vitesförbud överträtts eller<br>om brott enligt 18 § skäligen kan<br>antagas föreligga, får egendom<br>som avses i första eller andra<br>stycket tagas i beslag i avbidan<br>på förordnande som sägs där.<br>Därvid gäller i tillämpliga delar</p>
<p>Vid överträdelse av ett vites-<br>förbud som meddelats enligt 15<br>§ första stycket kan domstol<br>efter vad som är skäligt besluta<br>att näringskännetecken, som i<br>strid mot förbudet satts på skyl-<br>tar, varor, förpackningar, rek-<br>lamtryck, affärshandlingar eller<br>liknande skall utplånas eller<br>ändras så att det inte längre<br>strider mot goda seder eller<br>allmän ordning eller är vilse-<br>ledande. Kan sådan åtgärd inte<br>ske utan att egendomen på vilket<br>kännetecknet satts förstörs eller<br>ändras på visst sätt, får rätten<br>besluta om detta.</p>
<p>Vid överträdelse av ett vites-<br>förbud som meddelats enligt 15<br>§ andra stycket eller annars vid<br>firmaintrång kan domstol på<br>yrkande av den som har lidit in-<br>trånget efter vad som är skäligt<br>till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta om åtgärd som<br>anges i första stycket eller be-<br>sluta att egendomen skall mot<br>lösen lämnas ut till den som har<br>lidit intrånget, och att föremål<br>vars användande skulle innebära<br>firmaintrång, skall förstöras<br>eller på visst sätt ändras.</p>
<p>Om ett vitesförbud överträtts<br>eller om brott enligt 18 § skälig-<br>en kan antas föreligga, får egen-<br>dom som avses i första eller<br>andra stycket tas i beslag. I<br>fråga om sådant beslag tilläm-<br>pas reglerna om beslag i brott-</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>föreskrifterna om beslag i brott- mal i allmänhet,<br>mål.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga<br>om intrång som har skett dessförinnan.</p>
<p>114</p>
<h3>8 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för krets-<br>mönster i halvledarprodukter</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:1425) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</p>
<p>dels att 6 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 1 § skall dömas till böter<br>eller fängelse i högst två år. Till<br>samma straff döms den som<br>uppsåtligen eller av grov oakt-<br>samhet för spridning till allmän-<br>heten hit inför exemplar av krets-<br>mönster som har framställts</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 1 § döms till böter eller<br>fängelse i högst två år. Till sam-<br>ma straff döms den som uppsåt-<br>ligen eller av grov oaktsamhet<br>för spridning till allmänheten hit<br>inför exemplar av kretsmönster<br>som har framställts utomlands</p>
<p>utomlands under sådana om-<br>ständigheter att motsvarande<br>framställning här skulle ha varit<br>straffbar.</p>
<p>under sådana omständigheter att<br>motsvarande framställning här<br>skulle ha varit straffbar. Den<br>som har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 6 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som omfattas<br>av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagare far väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>6 a §</p>
<p>På yrkande av innehavaren av<br>kretsmönstret eller den som på<br>grund av licens har rätt att<br>utnyttja kretsmönstret får dom-<br>stol vid vite förbjuda den som<br>vidtar åtgärd som innebär in-<br>trång eller överträdelse enligt 6</p>
<p>115</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>§ att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som inne-<br>bär intrång eller överträdelse<br>enligt 6 § förekommer och det<br>skäligen kan befaras att svaran-<br>den genom att fortsätta med<br>åtgärden förringar värdet av den<br>ensamrätt som kretsmönstret<br>medför, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om det inte är fara i<br>dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för skada som kan tillfogas sva-<br>randen. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om beskaffenheten<br>av säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om talan mot beslut<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om</p>
<p>116</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>förbudet. 1 samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.</p>
<p>117</p>
<p>9 Förslag till Prop. 1993/94:122</p>
<h3>Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för krets-<br>mönster i halvledarprodukter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</p>
<p>dels att 9 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 2 § skall dömas till böter<br>eller fängelse i högst två år.</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 2 § döms till böter eller<br>fängelse i högst två år. Den som<br>har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 9 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som omfattas<br>av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>9a §</p>
<p>På yrkande av innehavaren av<br>kretsmönstret eller den som på<br>grund av licens har rätt att<br>utnyttja kretsmönstret får dom-<br>stol vid vite förbjuda den som<br>vidtar åtgärd som innebär in-<br>trång eller överträdelse enligt 9<br>§ att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som in-<br>nebär intrång eller överträdelse<br>enligt 9 § förekommer och det<br>skäligen kan befaras att svaran-<br>den genom att fortsätta med<br>åtgärden förringar värdet av den</p>
<p>118</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>ensamrätt som kretsmönstret<br>medför, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om det inte är fara i<br>dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för skada som kan tillfogas sva-<br>randen. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om beskaffenheten<br>av säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om talan mot beslut<br>enligt 15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>119</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig<br>över departementspromemorian (Ds 1993:24)<br>Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång</h2>
<p>Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,<br>Stockholms tingsrätt, Patentbesvärsrätten, Justitiekanslern, Riks-<br>åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Försvarets civilför-<br>valtning, Generaltullstyrelsen, Kommerskollegium,Konkurrensverket,<br>Patent- och registreringsverket, Statens växtsortnämnd, Universitetet<br>i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden, Copyswede, Föreningen<br>Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Företagarnas<br>riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel, Handelshögskolan<br>i Stockholm, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbets-<br>nämnd,(KLYS), Kooperativa förbundet, KF, Siftelsen Svensk<br>Industridesign, Stockholms handelskammare, Svalöf Weibull AB,<br>Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska<br>Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd,<br>Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd, Svenska gruppen av<br>the International Federation of the Phonographic Industry (IFPI),<br>Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF), Svenska<br>kommunförbundet, Svenska Patentombudsföreningen (SPOF),<br>Svenska Uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges<br>Handelsagenters Förbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges<br>Köpmannaförbund, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges Radio AB<br>och Sveriges Videodistributörers Förening.</p>
<p>Riksåklagaren har till sitt yttrande fogat yttranden från Åklagarmyn-<br>digheten i Stockholm, från Åklagarmyndigheten i Göteborg och från<br>Regionåklagarmyndigheten i Linköping.</p>
<p>Yttranden har också kommit in från Jur. dr h.c. Claes Uggla,<br>Business Software Alliance, Svenska Franchise Föreningen och<br>Sveriges Författarförbund.</p>
<p>Konsumentverket, Datorprogramföretagens Intresseförening mot<br>Illegal Kopiering, Föreningen Svensk Form, Föreningen Svensk<br>Programvaruindustri, Läkemedelsindustriföreningen och Svenska<br>föreningen för upphovsrätt har beretts tillfälle att avge yttranden men<br>har avstått från detta.</p>
<p>120</p>
<p>Bilaga 4 Prop. 1993/94:122</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)<br>dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 37 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>37 §</p>
<p>Gör någon intrång i rätt till<br>varukännetecken enligt 4 - 10 §§<br>(varumärkesintrång), och sker det<br>uppsåtligen, straffes med böter<br>eller fängelse i högst sex måna-<br>der.</p>
<p>Brottet må åtalas av allmän<br>åklagare endast om målsägande<br>angiver det till åtal och åtal av<br>särskilda skäl finnes påkallat ur<br>allmän synpunkt.</p>
<p>Gör någon intrång i rätten till<br>ett varukännetecken enligt 4-10<br>§§ (varumärkesintrång) och sker<br>det uppsåtligen eller av grov<br>oaktsamhet, skall han dömas till<br>böter eller fängelse i högst två<br>år. Den som har överträtt ett<br>vitesförbud enligt 37 a §får inte<br>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>37 a §</p>
<p>På yrkande av den som in-<br>nehar ett varukännetecken enligt<br>1 - 3 §§ eller den som på grund<br>av licens har rätt att utnyttja<br>varukännetecken får domstolen<br>vid vite förbjuda den som gör</p>
<p>121</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>varumärkesintrång att fortsätta<br>intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras<br>att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av<br>ensamrätten till varukänneteck-<br>net, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säker-<br>het, får domstolen befria honom<br>från detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva omförbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om</p>
<p>122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>38</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör sig skyldig till<br>varumärkesintrång skall ersätta<br>av intrånget föranledd skada.<br>Föreligger endast ringa oaktsam-<br>het, må ersättningen därefter<br>jämkas.</p>
<p>41</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>varumärkesintrång äger rätten<br>efter vad som finnes skäligt för-<br>ordna, att varukännetecken som<br>obehörigen anbragts på vara,<br>förpackning, reklamtryck, affärs-<br>handling eller dylikt skall utplån-<br>as eller så ändras, att missbruk<br>därav ej kan ske. Kan sådan<br>åtgärd ej ske annorledes, må<br>förordnas, att den märkta egen-<br>domen skall förstöras eller på<br>visst sätt ändras. I sådant fall<br></p>
<p>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör varumärkesin-<br>trång skall betala skälig ersätt-<br>ning för utnyttjandet av varu-<br>kännetecknet samt ersättning för<br>den ytterligare skada som in-<br>trånget har medfört. Vid be-<br>stämmande av ersättningens<br>storlek skall hänsyn tas även till<br>rättighetshavarens intresse av att<br>varumärkesintrång inte begås<br>och till övriga omständigheter av<br>annan än rent ekonomisk be-<br>tydelse.</p>
<p>Den som utan uppsåt eller<br>oaktsamhet gör varumärkesin-<br>trång skall betala ersättning för<br>utnyttjandet av varukänneteck-<br>net, om och i den mån det är<br>skäligt.</p>
<p>§</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit varumärkesintrång får<br>domstolen efter vad som är skä-<br>ligt till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta att varukänne-<br>tecken som olovligen förekom-<br>mer på varor, förpackningar,<br>reklamtryck, affärshandlingar<br>eller liknande skall utplånas eller<br>ändras. Kan en sådan åtgärd inte<br>ske utan att egendomen på<br>vilken kännetecknet förekommer<br>förstörs eller på visst sätt ändras</p>
<p>123</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>äger rätten ock, på yrkande,<br>förordna, att egendomen skall<br>mot lösen utlämnas till den som<br>lidit intrånget.</p>
<p>Här avsedd egendom må, där<br>brott som avses i 37 § skäligen<br>kan antagas föreligga, tagas i<br>beslag; därvid skall vad om be-<br>slag i brottmål i allmänhet är<br>stadgat äga motsvarande tillämp-<br>ning.</p>
<p>får domstolen besluta om detta.<br>I ett sådant fall får domstolen<br>också, på yrkande, besluta att<br>egendomen skall mot lösen<br>lämnas ut till den som har lidit<br>intrånget.</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>intrånget får domstolen efter vad<br>som är skäligt till förebyggande<br>av fortsatt intrång besluta att<br>föremål, vars användande skulle<br>innebära varumärkesintrång,<br>skall förstöras eller på visst sätt<br>ändras.</p>
<p>Sådan egendom som avses i<br>första och andra styckena får tas<br>i beslag om det skäligen kan<br>antas att ett brott enligt 37 § har<br>begåtts. I fråga om ett sådant<br>beslag tillämpas reglerna om<br>beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Bestämmelserna i första -<br>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök och förberedelse<br>enligt 37 § andra stycket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om<br>intrång som har gjorts innan dess.</p>
<p>124</p>
<h3>Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt<br>till litterära och konstnärliga verk</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt<br>till litterära och konstnärliga verk</p>
<p>dels att 53 och 57 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att i lagen skall föras in en en ny paragraf, 53 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>53 §</p>
<p>Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar<br>åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap.<br>knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 §<br>andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.</p>
<p>Den som för sitt enskilda bruk<br>kopierar ett datorprogram som är<br>utgivet eller varav exemplar har<br>överlåtits med upphovsmannens<br>samtycke, skall inte dömas till<br>straff, om förlagan för kopiering-<br>en inte används i näringsverk-<br>samhet eller offentlig verksamhet<br>och han inte utnyttjar framställda<br>exemplar av datorprogrammet för<br>annat ändamål än sitt enskilda<br>bruk.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också, om någon till riket<br>för spridning till allmänheten<br>inför exemplar av verk, där<br>exemplaret framställts utom riket<br>under sådana omständigheter, att<br>en sådan framställning här i riket<br>skulle ha varit straffbar enligt<br>vad som sägs i det stycket.</p>
<p>Den som för sitt enskilda bruk<br>kopierar ett datorprogram som<br>är utgivet eller av vilket exemp-<br>lar har överlåtits med upphovs-<br>mannens samtycke, skall inte<br>dömas till ansvar, om förlagan<br>för kopieringen inte används i<br>näringsverksamhet eller offentlig<br>verksamhet och han inte utnytt-<br>jar framställda exemplar av<br>datorprogrammet för annat<br>ändamål än sitt enskilda bruk.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också, om någon till<br>Sverige för spridning till allmän-<br>heten för in exemplar av verk,<br>där exemplaret framställts utom-<br>lands under sådana omständig-<br>heter att en sådan framställning<br>här skulle ha varit straffbar<br>enligt vad som sägs i det styck-<br>et.</p>
<p>Den som har överträtt ett vites-<br>förbud enligt 53 a § får inte</p>
<p>125</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje<br>styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>53 a §</p>
<p>På yrkande av upphovsmannen<br>eller hans rättsinnehavare eller<br>av den som på grund av upp-<br>låtelse har rätt att utnyttja verket<br>får domstolen vid vite förbjuda<br>den som vidtar en åtgärd som<br>innebär intrång eller överträdel-<br>se enligt 53 § att fortsätta med<br>åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som inne-<br>bär intrång eller överträdelse<br>enligt 53 § förekommer och om<br>det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet<br>av den ensamrätt som upphovs-<br>rätten medför, får domstolen<br>meddela vitesförbud för tiden<br>intill dess att målet slutligt har<br>avgjorts eller annat har beslu-<br>tats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått<br>tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för<br>skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om</p>
<p>126</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>57</p>
<p>Vad i 53 - 56 §§ sägs skall äga<br>motsvarande tillämpning med<br>avseende å rättighet, som skyd-<br>das genom föreskrift i 5 kap.</p>
<p>Straff som föreskrivs i 53 §<br>första stycket skall ådömas också<br>den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet till försäljning<br>utbjuder eller i övrigt till allmän-<br>heten sprider grammofonskiva,<br>film eller annan anordning som<br>avses i 45, 46 eller 48 § och som<br>har framställts i strid mot någon<br>av dessa bestämmelser eller<br>framställts utom riket under så-<br>dana omständigheter att en dylik<br>framställning här i riket skulle ha</p>
<p>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>§</p>
<p>Vad som sägs i 53 - 56 §§<br>skall också tillämpas på rättig-<br>het, som skyddas genom före-<br>skrift i 5 kap.</p>
<p>Till ansvar som föreskrivs i 53<br>§ första stycket skall också den<br>dömas som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet till försäljning<br>bjuder ut eller i övrigt till all-<br>mänheten sprider grammofonski-<br>vor, filmer eller andra anord-<br>ningar som avses i 45, 46 eller<br>48 § och som har framställts i<br>strid mot någon av dessa be-<br>stämmelser eller framställts<br>utomlands under sådana om-<br>ständigheter att en motsvarande</p>
<p>127</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>vant straffbar enligt denna lag. framställning här skulle ha varit<br>straffbar enligt denna lag. Den<br>som har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 53 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som omfattas<br>avförbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Bestämmelserna i 54 - 56 §§<br>skall äga motsvarande tillämp-<br>ning när någon till allmänheten<br>sprider anordning som avses i<br>andra stycket. Ersättning enligt<br>54 § första stycket skall dock<br>betalas endast om spridningen<br>har skett uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet.</p>
<p>Bestämmelserna i 53 a - 56 §§<br>tillämpas också när någon till<br>allmänheten sprider anordningar<br>som avses i andra stycket. Er-<br>sättning enligt 54 § första styck-<br>et skall dock betalas endast<br>om spridningen har skett uppsåt-<br>ligen eller av oaktsamhet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.</p>
<p>128</p>
<h3>3 Förslag till <sup>Pro</sup>P-</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till<br>fotografisk bild</h3>
<p>1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till<br>fotografisk bild</p>
<p>dels att 16 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 16 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>16 §</p>
<p>Den som beträffande en foto-<br>grafisk bild vidtager åtgärd, som<br>innebär intrång i den till bilden<br>jämlikt denna lag knutna rätten,<br>eller till försäljning utbjuder eller<br>eljest till allmänheten sprider<br>exemplar av fotografisk bild,<br>som framställts i strid mot lagen,<br>döms, om det sker uppsåtligen<br>eller av grov oaktsamhet, till<br>böter eller fängelse i högst två<br>år.</p>
<p>Samma lag vare, om någon till<br>allmänheten sprider eller till riket<br>för sådan spridning inför exemp-<br>lar av fotografisk bild, där ex-<br>emplaret framställts utom riket<br>under sådana omständigheter, att<br>en dylik framställning här i riket<br>skulle varit straffbar enligt vad i<br>första stycket sägs.</p>
<p>För försök eller förberedelse till</p>
<p>Den som beträffande en foto-<br>grafisk bild vidtar en åtgärd,<br>som innebär intrång i den till<br>bilden enligt denna lag knutna<br>rätten, eller till försäljning bju-<br>der ut eller annars till allmän-<br>heten sprider exemplar av foto-<br>grafisk bild, som framställts i<br>strid mot lagen, döms, om det<br>sker uppsåtligen eller av grov<br>oaktsamhet, till böter eller fäng-<br>else i högst två år.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också, om någon till<br>allmänheten sprider eller till<br>Sverige för sådan spridning för<br>in exemplar av fotografisk bild,<br>där exemplaret framställts utom-<br>lands under sådana omständig-<br>heter, att en motsvarande fram-<br>ställning här skulle varit straff-<br>bar enligt vad som sägs i det<br>stycket.</p>
<p>Den som har överträtt ett vites-<br>förbud enligt 16 a § får inte<br>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>brott som avses i första eller andra</p>
<p>styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>16 a §</p>
<p>På yrkande av fotografen eller<br>hans rättsinnehavare eller av<br>den som på grund av upplåtelse<br>har rätt att utnyttja en fotogra-<br>fisk bild får domstolen vid vite<br>förbjuda den som vidtar en<br>åtgärd som innebär intrång eller<br>överträdelse enligt 16 § att fort-<br>sätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som in-<br>nebär intrång eller överträdelse<br>enligt 16 § förekommer och om<br>det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet<br>av den ensamrätt som rätten till<br>bilden medför, får domstolen<br>meddela vitesförbud för tiden<br>intill dess att målet slutligt har<br>avgjorts eller annat har beslu-<br>tats. Innan ett sådant förbud<br>meddelas skall svaranden ha fått<br>tillfälle att yttra sig, om inte ett<br>dröjsmål skulle medföra risk för<br>skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar kärandenför-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket</p>
<p>130</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.</p>
<p>131</p>
<h3>Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i patentlagen (1967:837)</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 57, 57 a och 59 §§ patentlagen (1967:837)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>57</p>
<p>Gör någon intrång i den en-<br>samrätt som patent medför<br>(patentintrång) och sker det upp-<br>såtligen, skall han dömas till<br>böter eller fängelse i högst sex<br>månader. Den som har överträtt<br>ett vitesförbud enligt 57 a § far<br>inte dömas till straff för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>Brottet må åtalas av allmän<br>åklagare endast om målsägande<br>anger det till åtal och åtal av<br>särskilda skäl finnes påkallat ur<br>allmän synpunkt.</p>
<p>57 a</p>
<p>På yrkande av patenthavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja uppfinningen<br>far rätten vid vite förbjuda den<br>som gör patentintrång att fort-<br>sätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att inträng föreligger och<br>det skäligen kan befaras att sva-</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Gör någon intrång i den en-<br>samrätt som patent medför<br>(patentintrång) och sker det<br>uppsåtligen eller av grov oakt-<br>samhet, skall han dömas till<br>böter eller fängelse i högst två<br>år. Den som har överträtt ett<br>vitesförbud enligt 57 a § får inte<br>dömas till ansvar för intrång<br>som omfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>§</p>
<p>På yrkande av patenthavaren<br></p>
<p>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja uppfinningen<br>får domstolen vid vite förbjuda<br>den som gör patentintrång att<br>fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras</p>
<p>132</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>randen genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av den<br>ensamrätt som patentet medför,<br>får rätten meddela vitesförbud<br>för tiden intill dess att målet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har förordnats. Innan ett sådant<br>förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>det inte är fara i dröjsmål.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos rätten för<br>skada som kan tillfogas svaran-<br>den. Saknar käranden förmåga att<br>ställa sådan säkerhet, får rätten<br>befria honom från detta. I fråga<br>om beskaffenheten av säkerheten<br>gäller 2 kap. 25 § utsöknings-<br>balken. Säkerheten skall prövas<br>av rätten, om den ej har god-<br>känts av svaranden.</p>
<p>När målet avgörs skall rätten<br>pröva om förbud som har med-<br>delats enligt andra stycket fort-<br>farande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol gäller<br>vad som föreskrivs i rättegångs-<br>balken om talan mot beslut enligt<br>15 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av<br>ensamrätten till patentet, får<br>domstolen meddela vitesförbud<br>för tiden intill dess att målet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har beslutats. Innan ett sådant<br>förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>inte ett dröjsmål skulle medföra<br>risk for skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säker-<br>het, får domstolen befria honom<br>från detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>133</p>
<p>10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>radiolagen (1960:755).</p>
<p>59 §</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>patentintrång äger rätten efter<br>vad som är skäligt till förebygg-<br>ande av fortsatt intrång förordna,<br>att patentskyddat alster, som<br>tillverkats utan patenthavarens<br>lov, eller föremål, vars använ-<br>dande skulle innebära patentin-<br>trång, skall på visst sätt ändras<br>eller sättas i förvar för återstoden<br>av patenttiden eller förstöras<br>eller, ifråga om patentskyddat<br>alster, mot lösen lämnas ut till<br>den som lidit intrånget. Vad nu<br>sagts gäller ej mot den som i god<br>tro förvärvat egendomen eller<br>särskild rätt därtill och själv icke<br>begått patentintrång.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket må tagas i beslag, om<br>brott som anges i 57 § skäligen<br>kan antagas föreligga. Vad som<br>är föreskrivet om brottmål i<br>allmänhet äger därvid tillämp-<br>ning.</p>
<p>Utan hinder av vad som sägs i<br>första stycket må rätten, om<br>synnerliga skäl föreligga, på<br>yrkande förordna att innehavare<br>av egendom som avses i första<br>stycket skall äga förfoga över<br>egendomen under återstoden av<br>patenttiden eller del därav , mot<br>skäligt vederlag och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit patentintrång får domstolen<br>efter vad som är skäligt till<br>förebyggande av fortsatt intrång<br>besluta att ett patentskyddat<br>alster, som har tillverkats utan<br>patenthavarens lov eller ett före-<br>mål, vars användande skulle<br>innebära patentintrång, skall<br>ändras på visst sätt eller sättas i<br>förvar för återstoden av patentti-<br>den eller förstöras eller, i fråga<br>om ett patentskyddat alster, mot<br>lösen lämnas ut till den som har<br>lidit intrånget. Vad nu har sagts<br>gäller inte mot den som i god<br>tro har förvärvat egendomen<br>eller särskild rätt till den och<br>själv inte har begått patentin-<br>trång.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket får tas i beslag, om det<br>skäligen kan antas att ett brott<br>enligt 57 § har begåtts. 1 fråga<br>om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i<br>allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första<br>stycket får domstolen, om det<br>finns synnerliga skäl, på yrkande<br>besluta att en innehavare av<br>egendom som avses i första<br>stycket skall få förfoga över<br>egendomen under återstoden av<br>patenttiden eller del av den, mot<br>skälig ersättning och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första -</p>
<p>134</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök eller förberedel-<br>se enligt 57 § andra stycket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.</p>
<p>135</p>
<p>Förslag till Prop. 1993/94:122</p>
<h3>Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)</h3>
<p>Hangenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485)<br>dels att 35, 36 och 37 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 35 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>35</p>
<p>Gör någon intrång i mönsterrätt<br>(mönsterintrång) och sker det<br>uppsåtligen, dömes till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl finnes påkallat från<br>allmän synpunkt</p>
<p>35</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Gör någon intrång i en mön-<br>sterrätt (mönsterintrång) och<br>sker det uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet, skall han dö-<br>mas till böter eller fängelse i<br>högst två år. Den som har över-<br>trätt ett vitesförbud enligt 35 a §<br>får inte dömas till ansvar för<br>intrång som onfattas av för-<br>budet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>a §</p>
<p>På yrkande av mönsterhavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja mönstret får<br>domstolen vid vite förbjuda den<br>som gör mönsterintrång att<br>fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras<br>att svaranden genom att fortsätta</p>
<p>136</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>intrånget förringar värdet av<br>ensamrätten till mönstret, får<br>domstolen meddela vitesförbud<br>för tiden intill dess att målet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har beslutats. Innan ett sådant<br>forbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>inte ett dröjsmål skulle medföra<br>risk for skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden<br>förmåga att ställa sådan säker-<br>het, får domstolen befria honom<br>från detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av svaran-<br>den.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>137</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>36</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör mönsterintrång<br>skall utge skälig ersättning för<br>utnyttjandet av mönstret samt<br>ersättning för den ytterligare<br>skada som intrånget medfört.<br>Föreligger endast ringa oaktsam-<br>het, kan ersättningen jämkas.</p>
<p>Gör någon mönsterintrång utan<br>uppsåt eller oaktsamhet, skall<br>han utge ersättning för utnyttjan-<br>de av mönstret, om och i den<br>mån det jlnnes skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning för möns-<br>terintrång skall väckas inom fem<br>år från det skadan uppkom vid<br>påföljd att rätten till ersättning<br>annars är förlorad.</p>
<p>37</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>mönsterintrång kan rätten efter<br>vad som är skäligt till förebygg-<br>ande av fortsatt intrång förordha,<br>att vara, som tillverkats eller<br>förts in till riket i strid mot an-<br>nans mönsterrätt, eller föremål,<br>vars användande skulle innebära<br>mönsterintrång, skall på visst sätt<br>ändras eller sättas i förvar för<br>återstoden av skyddstiden eller<br>förstöras eller, ifråga om olov-<br>ligen tillverkad eller till riket<br>införd vara, mot lösen utlämnas<br>till den som lidit intrånget. Detta<br>gäller icke mot den som i god tro</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör mönsterintrång<br>skall betala skälig ersättning för<br>utnyttjandet av mönstret samt<br>ersättning för den ytterligare<br>skada som intrånget har med-<br>fört. Vid bestämmande av ersätt-<br>ningens storlek skall hänsyn tas<br>även till mönsterhavarens<br>intresse av att mönsterintrång<br>inte begås och till övriga om-<br>ständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör mönsterintrång<br>utan uppsåt eller oaktsamhet<br>skall betala ersättning för ut-<br>nyttjande av mönstret, om och i<br>den mån det är skäligt.</p>
<p>Rätten till ersättning för möns-<br>terintrång preskriberas, om talan<br>inte väcks inom fem år från det<br>skadan uppkom.</p>
<p>§</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit mönsterintrång får dom-<br>stolen efter vad som är skäligt<br>till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta att en vara som<br>tillverkats eller förts in till Sve-<br>rige i strid mot annans mönster-<br>rätt eller ett föremål vars använ-<br>dande skulle innebära mönsterin-<br>trång, skall ändras på visst sätt<br>eller sättas i förvar för återsto-<br>den av skyddstiden eller för-<br>störas eller, i fråga om olovligen<br>tillverkad eller till Sverige införd<br>vara, mot lösen lämnas ut till<br>den som har lidit intrånget.</p>
<p>138</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>förvärvat egendomen eller sär-<br>skild rätt därtill och själv icke<br>gjort mönsterintrång.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket kan tagas i beslag, om<br>brott som anges i 35 § skäligen<br>kan antagas föreligga. Vad som<br>är föreskrivet om brottmål i<br>allmänhet äger därvid tillämp-<br>ning.</p>
<p>Utan hinder av vad som sägs i<br>första stycket kan rätten, om<br>synnerliga skäl föreligger, på<br>yrkande förordna att innehavare<br>av egendom som avses i första<br>stycket skall äga förfoga över<br>egendomen under återstoden av<br>skyddstiden eller del därav, mot<br>skäligt vederlag och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>Detta gäller inte mot den som i<br>god tro har förvärvat egendo-<br>men eller särskild rätt till den<br>och själv inte har gjort mönster-<br>intrång.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket får tas i beslag, om det<br>skäligen kan antas att ett brott<br>enligt 35 § har begåtts. I fråga<br>om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i<br>allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första<br>stycket får domstolen, om det<br>finns synnerliga skäl, på yrkande<br>besluta att en innehavare av<br>egendom som avses i första<br>stycket skall få förfoga över<br>egendomen under återstoden av<br>skyddstiden eller del av den,<br>mot skälig ersättning och på<br>skäliga villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första -<br>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök eller förberedel-<br>se enligt 35 § andra stycket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.</p>
<p>139</p>
<p>Förslag till Prop. 1993/94:122</p>
<h3>Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)<br>dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 36 a §, av följande</p>
<p>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>36</p>
<p>Gör någon intrång i växt-<br>förädlarrätt och sker det uppsåt-<br>ligen, dömes till böter eller fäng-<br>else i högst sex månader.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl är påkallat från all-<br>män synpunkt.</p>
<p>36</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Gör någon intrång i en växt-<br>förädlarrätt och sker det uppsåt-<br>ligen eller av grov oaktsamhet,<br>skall han dömas till böter eller<br>fängelse i högst två år. Den som<br>har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 36 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som onfattas<br>av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>a §</p>
<p>På yrkande av sortinnehavaren<br>eller den som på grund av licens<br>har rätt att utnyttja växtsorten<br>får domstolen vid vite förbjuda<br>den som gör intrång i växtföräd-<br>larrätten att fortsätta intrånget.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras<br>att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av<br>ensamrätten till växtsorten, får</p>
<p>140</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>domstolen meddela vitesförbud<br>för tiden intill dess att målet<br>slutligt har avgjorts eller annat<br>har beslutats. Innan ett sådant<br>förbud meddelas skall svaranden<br>ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>inte ett dröjsmål skulle medföra<br>risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>141</p>
<p>11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 122</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>37</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör intrång i växt-<br>förädlarrätt skall utge skälig<br>ersättning för utnyttjandet av<br>växtsorten samt ersättning för<br>den ytterligare skada som in<br>trånget medfört. Föreligger<br>endast ringa oaktsamhet, kan<br>ersättningen jämkas.</p>
<p>Gör någon intrång i växtför-<br>ädlarrätt utan uppsåt eller oakt-<br>samhet, skall han utge ersättning<br>för utnyttjande av sorten, om och<br>i den mån det är skäligt.</p>
<p>Talan om ersättning för intrång<br>i växtförädlarrätt skall väckas<br>inom fem år från det skadan<br>uppkom vid påföljd att rätten till<br>ersättning annars är förlorad.</p>
<p>38</p>
<p>På yrkande av den som lidit<br>intrång i växtförädlarrätt kan<br>rätten efter vad som är skäligt till<br>förebyggande av fortsatt intrång<br>forordna, att växtmaterial med<br>avseende å vilket intrång före-<br>ligger skall mot lösen utlämnas<br>till den som lidit intrånget eller<br>ock förstöras. Detta gäller icke<br>mot den som i god tro förvärvat<br>materialet eller särskild rätt till<br>detta och ej själv gjort intrång i<br>växtförädlarrätten.</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör intrång i en<br>växtförädlarrätt skall betala<br>skälig ersättning för utnyttjandet<br>av växtsorten samt ersättning för<br>den ytterligare skada som in-<br>trånget har medfört. Vid be-<br>stämmande av ersättningens<br>storlek skall hänsyn tas även till<br>sortinnehavarens intresse av att<br>intrång inte begås och till övriga<br>omständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör intrång i en växt-<br>förädlarrätt utan uppsåt eller<br>oaktsamhet, skall betala ersätt-<br>ning för utnyttjande av sorten,<br>om och i den mån det är skäligt.</p>
<p>Rätten till ersättning för in-<br>trång i en växtförädlarrätt pre-<br>skriberas, om talan inte väcks<br>inom fem år från det skadan<br>uppkom.</p>
<p>§</p>
<p>På yrkande av den som har<br>lidit intrång i en växtförädlarrätt<br>kan domstolen efter vad som är<br>skäligt till förebyggande av<br>fortsatt intrång besluta, att växt-<br>material med avseende på vilket<br>intrång föreligger skall lämnas<br>ut mot lösen till den som har<br>lidit intrånget eller förstöras<br>samt att ett föremål vars an-<br>vändandé skulle innebära in-<br>trång skall på visst sätt ändras<br>eller förstöras. Vad som nu har<br>sagts gäller inte mot den som i<br>god tro har förvärvat materialet<br>eller särskild rätt till detta och<br>inte själv gjort intrång i växt-</p>
<p>142</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Material som avses i första<br>stycket får tagas i beslag, om<br>brott som anges i 36 § skäligen<br>kan antagas föreligga. Vad som<br>är föreskrivet om beslag i brott<br>mål i allmänhet äger därvid till-<br>lämpning.</p>
<p>Utan hinder av vad som sägs i<br>första stycket kan rätten på yr-<br>kande förordna att innehavare av<br>material som avses där skall äga<br>förfoga över materialet mot<br>skäligt vederlag och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>förädlarrätten.</p>
<p>Egendom som avses i första<br>stycket får tas i beslag, om det<br>skäligen kan antas att ett brott<br>enligt 36 § har begåtts. I fråga<br>om ett sådant beslag tillämpas<br>reglerna om beslag i brottmål i<br>allmänhet.</p>
<p>Trots vad som sägs i första<br>stycket kan domstolen på yr-<br>kande besluta att innehavare av<br>material som avses där skall få<br>förfoga över materialet mot<br>skälig ersättning och på skäliga<br>villkor i övrigt.</p>
<p>Bestämmelserna i första -<br>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök eller förberedel-<br>se enligt 36 andra stycket.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om<br>intrång som har gjorts innan dess.</p>
<p>143</p>
<p>7 Förslag till Prop. 1993/94:122</p>
<h3>Lag om ändring i firmalagen (1974:156)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 §§ firmalagen<br>(1974:156) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>15</p>
<p>Om näringskännetecken eller<br>dess användning strider mot goda<br>seder eller allmän ordning eller<br>är vilseledande, kan domstol vid<br>vite förbjuda innehavaren att<br>använda kännetecknet.</p>
<p>Sådant förbud får även med-<br>delas, om någon gör intrång i<br>annans rätt till näringskänneteck-<br>en (firmaintrång).</p>
<p>Talan om förbud får föras av<br>var och en som lider förfång av<br>kännetecknet eller dess använd-<br>ning. Talan om förbud enligt<br>första stycket får föras även av<br>myndighet som Konungen be-<br>stämmer och av sammanslutning<br>av berörda näringsidkare.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Om ett näringskännetecken<br>eller dess användning strider<br>mot goda seder eller allmän<br>ordning eller är vilseledande,<br>kan domstol vid vite förbjuda in-<br>nehavaren att använda känne-<br>tecknet.</p>
<p>Ett sådant förbud får även<br>meddelas, om någon gör intrång<br>i någon annans rätt till närings-<br>kännetecken (firmaintrång).</p>
<p>Talan om förbud får föras av<br>var och en som lider skada av<br>kännetecknet eller dess använd-<br>ning. Talan om förbud enligt<br>första stycket får föras även av<br>den myndighet som regeringen<br>bestämmer och av sammanslut-<br>ning av berörda näringsidkare.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att intrång förekommer<br>och om det skäligen kan befaras<br>att svaranden genom att fortsätta<br>intrånget förringar värdet av en-<br>samrätten till näringskänneteck-<br>net, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt fjärde stycket får</p>
<p>144</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>föres av den som ansökt om för-<br>budet eller, om detta meddelats<br>enligt första stycket, av myn-<br>dighet som Konungen be-<br>stämmer.</p>
<p>Den som uppsåtligen gör firma-<br>intrång dömes till böter eller<br>fängelse i högst sex månader.</p>
<p>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva omförbud som har<br>meddelats enligt jjärde stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt jjärde eller femte<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet eller, om detta med-<br>delats enligt första stycket, av<br>den myndighet som regeringen<br>bestämmer. I samband med<br>sådan talan får talan föras om<br>nytt vitesförbud.</p>
<p>1 fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>18 §</p>
<p>Gör någon firmaintrång och<br>sker det uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet, skall han<br>dömas till böter eller fängelse i<br>högst två år.</p>
<p>145</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Avser intrånget firma som är<br>skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall icke dömas till<br>straff för det intrång som skett<br>före registreringsdagen.</p>
<p>Den som överträtt vitesförbud<br>som meddelats enligt 15 andra<br>stycket får ej dömas till straff för<br>intrång som omfattas av förbu-<br>det.</p>
<p>Allmänt åtal för brott som<br>avses i första stycket får väckas<br>endast om målsägande anger<br>brottet till åtal och åtal av sär-<br>skilda skäl är påkallat från all-<br>män synpunkt.</p>
<p>19</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör firmaintrång skall<br>ersätta den skada som intrånget<br>medfört. Föreligger endast ringa<br>oaktsamhet, kan ersättningen<br>jämkas.</p>
<p>Avser intrånget firma som är<br>skyddad enbart på grund av</p>
<p>För försök eller förberedelse<br>till brott enligt första stycket<br>döms till ansvar enligt 23 kap.<br>brottsbalken.</p>
<p>Avser intrånget en firma som<br>är skyddad enbart på grund av<br>registrering, skall inte dömas till<br>ansvar för det intrång som gjorts<br>före registreringsdagen.</p>
<p>Den som har överträtt ett<br>vitesförbud enligt 15 § andra<br>stycket får inte dömas till ansvar<br>för intrång som omfattas av<br>förbudet.</p>
<p>Åklagaren får väcka åtal för<br>brott som avses i första eller<br>andra stycket endast om måls-<br>äganden anger brottet till åtal<br>och åtal av särskilda skäl är<br>påkallat från allmän synpunkt.</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet gör firmaintrång<br>skall betala skälig ersättning för<br>utnyttjandet av näringskänne-<br>tecknet samt ersättning för den<br>ytterligare skada som intrånget<br>har medfört. Vid bestämmande<br>av ersättningens storlek skall<br>hänsyn tas även till rättighets-<br>havarens intresse av att firmain-<br>trång inte begås och till övriga<br>omständigheter av annan än rent<br>ekonomisk betydelse.</p>
<p>Den som gör firmaintrång<br>utan uppsåt eller oaktsamhet,<br>skall betala ersättning för ut-<br>nyttjandet av näringskänneteck-<br>net, om och i den mån det är<br>skäligt.</p>
<p>Avser intrånget en firma som<br>är skyddad enbart på grund av</p>
<p>146</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>registrering, skall ersättning för<br>det intrång som skett före regist-<br>reringsdagen utgå endast om<br>intrånget gjorts uppsåtligen.</p>
<p>Rätt till ersättning för skada<br>preskriberas, om talan ej väckes<br>inom fem år från det skadan<br>uppkom. Rätten till ersättning<br>med anledning av intrång i firma<br>som är skyddad enbart på grund<br>av registrering preskriberas dock<br>icke i något fall tidigare än ett år<br>från registreringsdagen.</p>
<p>20</p>
<p>Vid överträdelse av vitesförbud<br>som meddelats enligt 15 § första<br>stycket kan domstol efter vad<br>som är skäligt förordna att nä-<br>ringskännetecken, som i strid<br>mot förbudet anbragts på skylt,<br>vara, förpackning, reklamtryck,<br>affärshandling eller dylikt, skall<br>utplånas eller ändras så att det ej<br>längre strider mot goda seder<br>eller allmän ordning eller är<br>vilseledande. Kan sådan åtgärd ej<br>ske utan att egendomen på vilket<br>kännetecknet anbragts förstöres<br>eller ändras på visst sätt, far<br>förordnas därom.</p>
<p>Vid överträdelse av vitesförbud<br>som meddelats enligt 15 § andra<br>stycket eller annars vid firma-<br>intrång kan domstol på yrkande<br>av den som lidit intrånget efter<br>vad som är skäligt till före-<br>byggande av fortsatt intrång<br>besluta om åtgärd som anges i<br>första stycket eller förordna att<br></p>
<p>registrering, skall ersättning för<br>det intrång som skett före regi-<br>streringsdagen betalas endast om<br>intrånget gjorts uppsåtligen.</p>
<p>Rätten till ersättning för skada<br>preskriberas, om talan inte väcks<br>inom fem år från det att skadan<br>uppkom. Rätten till ersättning<br>med anledning av intrång i firma<br>som är skyddad enbart på grund<br>av registrering preskriberas dock<br>inte i något fall tidigare än ett år<br>från registreringsdagen.</p>
<p>§</p>
<p>Vid överträdelse av ett vites-<br>förbud som meddelats enligt 15<br>§ första stycket kan domstol<br>efter vad som är skäligt besluta<br>att näringskännetecken, som i<br>strid mot förbudet förekommer<br>på skyltar, varor, förpackningar,<br>reklamtryck, affärshandlingar<br>eller liknande skall utplånas eller<br>ändras så att det inte längre<br>strider mot goda seder eller<br>allmän ordning eller är vilse-<br>ledande. Kan en sådan åtgärd<br>inte ske utan att egendomen på<br>vilket kännetecknet förekommer<br>förstörs eller ändras på visst<br>sätt, får domstolen besluta om<br>detta.</p>
<p>Vid överträdelse av ett vites-<br>förbud som meddelats enligt 15<br>§ andra stycket eller annars vid<br>firmaintrång kan domstol på<br>yrkande av den som har lidit in-<br>trånget efter vad som är skäligt<br>till förebyggande av fortsatt<br>intrång besluta om en åtgärd<br>som anges i första stycket eller</p>
<p>147</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>egendomen skall mot lösen ut-<br>lämnas till den som lidit intrång-<br>et.</p>
<p>Om vitesförbud överträtts eller<br>om brott enligt 18 § skäligen kan<br>antagas föreligga, får egendom<br>som avses i första eller andra<br>stycket tagas i beslag i avbidan<br>på förordnande som sägs där.<br>Därvid gäller i tillämpliga delar<br>föreskrifterna om beslag i brott-<br>mål.<br></p>
<p>besluta att egendomen skall<br>lämnas ut mot lösen till den<br>som har lidit intrånget, och att<br>föremål vars användande skulle<br>innebära firmaintrång, skall för-<br>störas eller ändras på visst sätt.</p>
<p>Om ett vitesförbud överträtts<br>eller om det skäligen kan antas<br>att ett brott enligt 18 § har<br>begåtts, får egendom som avses<br>i första eller andra stycket tas i<br>beslag. / fråga om ett sådant<br>beslag tillämpas reglerna om<br>beslag i brottmål i allmänhet.</p>
<p>Bestämmelserna i andra och<br>tredje styckena tillämpas också i<br>fråga om försök eller förberedel-<br>se till brott.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om<br>intrång som har gjorts innan dess.</p>
<p>148</p>
<h3>Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:1425) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</p>
<p>dels att 6 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 6 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 1 § skall dömas till böter<br>eller fängelse i högst två år. Till<br>samma straff döms den som<br>uppsåtligen eller av grov oakt-<br>samhet för spridning till allmän-<br>heten hit inför exemplar av krets-<br>mönster som har framställts<br>utomlands under sådana om-<br>ständigheter att motsvarande<br>framställning här skulle ha varit<br>straffbar.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 1 § döms till böter eller<br>fängelse i högst två år. Till sam-<br>ma straff döms den som uppsåt-<br>ligen eller av grov oaktsamhet<br>för spridning till allmänheten till<br>Sverige för in exemplar av krets-<br>mönster som har framställts<br>utomlands under sådana om-<br>ständigheter att motsvarande<br>framställning här skulle ha varit<br>straffbar. Den som har överträtt</p>
<p>ett vitesförbud enligt 6 a § får<br>inte dömas till ansvar för in-<br>trång som onfattas av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>6 a §</p>
<p>På yrkande av innehavaren av<br>kretsmönstret eller den som på<br>grund av licens har rätt att<br>utnyttja kretsmönstret får dom-<br>stol vid vite förbjuda den som<br>vidtar en åtgärd som innebär in-</p>
<p>149</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>trång eller överträdelse enligt 6<br>§ att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl for att en åtgärd som inne-<br>bär intrång eller överträdelse<br>enligt 6 § förekommer och om<br>det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet<br>av ensamrätten till kretsmönst-<br>ret, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. I fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>I fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>150</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>1 fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.</p>
<p>151</p>
<h3>Förslag till</h3>
<h3>Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</h3>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för<br>kretsmönster i halvledarprodukter</p>
<p>dels att 9 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 9 a §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 2 § skall dömas till böter<br>eller fängelse i högst två år.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet vidtar en åtgärd<br>som innebär intrång i rätten<br>enligt 2 § döms till böter eller<br>fängelse i högst två år. Den som</p>
<p>har överträtt ett vitesförbud<br>enligt 9 a § får inte dömas till<br>ansvar för intrång som omfattas<br>av förbudet.</p>
<p>För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till<br>ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.</p>
<p>Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket<br>endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>9a §</p>
<p>På yrkande av innehavaren av<br>kretsmönstret eller den som på<br>grund av licens har rätt att<br>utnyttja kretsmönstret får dom-<br>stol vid vite förbjuda den som<br>vidtar en åtgärd som innebär in-<br>trång eller överträdelse enligt 9<br>§ att fortsätta med åtgärden.</p>
<p>Om käranden visar sannolika<br>skäl för att en åtgärd som in-<br>nebär intrång eller överträdelse<br>enligt 9 § förekommer och om<br>det skäligen kan befaras att<br>svaranden genom att fortsätta<br>med åtgärden förringar värdet</p>
<p>152</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>av ensamrätten till kretsmönst-<br>ret, får domstolen meddela<br>vitesförbud för tiden intill dess<br>att målet slutligt har avgjorts<br>eller annat har beslutats. Innan<br>ett sådant förbud meddelas skall<br>svaranden ha fått tillfälle att<br>yttra sig, om inte ett dröjsmål<br>skulle medföra risk för skada.</p>
<p>Förbud enligt andra stycket får<br>meddelas endast om käranden<br>ställer säkerhet hos domstolen<br>för den skada som kan tillfogas<br>svaranden. Saknar käranden för-<br>måga att ställa sådan säkerhet,<br>får domstolen befria honom från<br>detta. 1 fråga om slaget av<br>säkerheten gäller 2 kap. 25 §<br>utsökningsbalken. Säkerheten<br>skall prövas av domstolen, om<br>den inte har godkänts av sva-<br>randen.</p>
<p>När målet avgörs skall dom-<br>stolen pröva om förbud som har<br>meddelats enligt andra stycket<br>fortfarande skall bestå.</p>
<p>1 fråga om överklagande av<br>beslut enligt andra eller tredje<br>stycket samt i fråga om hand-<br>läggningen i högre domstol<br>gäller vad som föreskrivs i rätte-<br>gångsbalken om överklagande av<br>beslut enligt 15 kap. rättegångs-<br>balken.</p>
<p>Talan om utdömande av vite<br>förs av den som har ansökt om<br>förbudet. I samband med sådan<br>talan får talan föras om nytt<br>vitesförbud.</p>
<p>I fråga om radiosändningars<br>innehåll gäller bestämmelserna i<br>radiolagen (1966:755).</p>
<p>153</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>154</p>
<p>Bilaga 5 Prop. 1993/94:122</p>
<h2>Lagrådet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-11-18</p>
<p>Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo<br>Svensson och regeringsrådet Arne Baekkevold.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 28 oktober 1993 justitiedepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till<br>lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644), m.m.</p>
<p>Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Tomas<br>Norström.</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>155</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Prop. 1993/94:122</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1993</p>
<p>Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden<br>Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af<br>Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,<br>Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg</p>
<p>Föredragande: statsrådet Laurén</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1993/94:122 Skärpta åtgärder mot<br>immaterialrättsliga intrång.</p>
<p>gotab 45427, Stockholm 1993</p>
<p>156</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tilldelvis bifall= utskottet1993/94:LU17?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?BBordläggning1993-12-08 00:00:00inträffat2INLInlämning1993-12-08 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1993-12-09 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1994-01-17 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 17:36:36statustextstatustextÄrendet är avslutatGH031222019-05-28 12:25:36tilldelatTilldelatLagutskottet2014-11-23 17:36:36GH03122prop_199394__122.pdf5405459pdfSkärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrånghttps://data.riksdagen.se/fil/9A662A38-6699-48E8-ABC2-1DB57128D0A1behandlas_i1993/94:LU17GH01LU17bet1993/94LU17Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrångBetänkande