<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284939</hangar_id>
 <dok_id>GH03121</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>121</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:121</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>121</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-12-09 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:20</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m. </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03121/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03121</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03121</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:121&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Kommunernas betalningsansvar för viss hälso-&lt;br&gt;och sjukvård m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03121/prop_199394__121-1.png" style="width:63pt;height:102pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 9 december 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas resultaten av uppföljningen av Ädel-reformen&lt;br&gt;samt läggs fram förslag till ändring i lagen (1990:1404) om kommuner-&lt;br&gt;nas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Lagändringarna syftar&lt;br&gt;till att ge kommuner och landsting viss möjlighet att avtala om arman&lt;br&gt;ersättning för medicinskt färdigbehandlade patienter vid enheter för&lt;br&gt;somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård inom landstingets hälso- och&lt;br&gt;sjukvård än de av regeringen fastställda beloppen samt till att förtydliga&lt;br&gt;omfattningen av kommunernas betalningsansvar för sådana patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ......................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext..................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .....................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppföljning av Ädel-reformen....................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det kommunala betalningsansvaret för viss hälso- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvård................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Kommunernas betalningsansvar för medicinskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;färdigbehandlade patienter..................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Betalningsansvar för somatisk långtidssjukvård.....14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Betalningsansvar för psykiatrisk långtidssjukvård .... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;Begreppet medicinskt färdigbehandlad...........15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;Vårdplaneringen........................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;Ersättningen för medicinskt färdigbehandlade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;patienter m.m..........................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av Betalningsansvarskommitténs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutbetänkande Ett år med betalningsansvar&lt;br&gt;(SOU 1993:49) ........................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsansvarskommitténs slutbetänkande Ett år&lt;br&gt;med betalningsansvar (SOU 1993:49)........... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 9 december 1993 ............................ 29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:1404) om&lt;br&gt;kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i 1 - 3, 5, 7 och 9 - 11 §§ orden &amp;quot;landstingskommun” respek-&lt;br&gt;tive &amp;quot;en landstingskommun&amp;quot; i olika böjningsformer skall bytas ut mot&lt;br&gt;&amp;quot;landsting&amp;quot; respektive &amp;quot;ett landsting&amp;quot; i motsvarande form,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 och 8 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun har betalnings-&lt;br&gt;ansvar för medicinskt färdigbe-&lt;br&gt;handlade patienter vid landstings-&lt;br&gt;kommunens enheter för somatisk&lt;br&gt;akutsjukvård eller geriatrisk vård.&lt;br&gt;Medicinskt färdigbehandlad är en&lt;br&gt;patient som är intagen på en sådan&lt;br&gt;enhet men inte längre behöver den&lt;br&gt;medicinska vård som ges vid&lt;br&gt;enheten eller vid annan enhet&lt;br&gt;inom den landstingskommunala&lt;br&gt;hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om en patient är medicinskt&lt;br&gt;läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;,2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun har betalnings-&lt;br&gt;ansvar för medicinskt färdigbe-&lt;br&gt;handlade patienter vid enheter för&lt;br&gt;somatisk akutsjukvård eller geria-&lt;br&gt;trisk vård inom landstingets hälso-&lt;br&gt;och sjukvård. Medicinskt färdig-&lt;br&gt;behandlad är en patient som är&lt;br&gt;intagen på en sådan enhet men&lt;br&gt;inte längre behöver den medi-&lt;br&gt;cinska vård som ges vid enheten&lt;br&gt;eller vid annan enhet inom lands-&lt;br&gt;tingets hälso- och sjukvård där det&lt;br&gt;bedrivs vård som kommunen inte&lt;br&gt;har betalningsansvar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;färdigbehandlad avgörs av ansvarig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 1991:1948&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 1991:1150.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1150.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för vård av medi-&lt;br&gt;cinskt färdigbehandlade patienter&lt;br&gt;skall lämnas med ett belopp som&lt;br&gt;motsvarar den omvårdnad som&lt;br&gt;patienten erhåller på kliniken.&lt;br&gt;Beloppet skall motsvara genom-&lt;br&gt;snittet i riket och omräknas år-&lt;br&gt;ligen med hänsyn till skatteunder-&lt;br&gt;lagets utveckling i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fastställer årligen det&lt;br&gt;belopp som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för vård av medi-&lt;br&gt;cinskt färdigbehandlade patienter&lt;br&gt;skall lämnas med belopp som&lt;br&gt;motsvarar den omvårdnad som&lt;br&gt;patienten erhåller på enheten.&lt;br&gt;Beloppen skall motsvara genom-&lt;br&gt;snittet i riket och omräknas år-&lt;br&gt;ligen med hänsyn till skatteunder-&lt;br&gt;lagets utveckling i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om ett&lt;br&gt;landsting och en kommun kommer&lt;br&gt;överens om annan ersättning för&lt;br&gt;medicinskt färdigbehandlade pati-&lt;br&gt;enter. Sådan särskilt överenskom-&lt;br&gt;men ersättning får dock inte&lt;br&gt;understiga den genomsnittliga&lt;br&gt;kostnaden för omvårdnaden om&lt;br&gt;patienter vid en enhet för geria-&lt;br&gt;trisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fastställer årligen de&lt;br&gt;belopp som avses i första och&lt;br&gt;andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade i december 1990 med anledning av förslagen i&lt;br&gt;regeringens proposition 1990/91:14 om ansvaret för service och vård&lt;br&gt;till äldre och handikappade m.m. att fr.o.m. år 1992 ge kommunerna&lt;br&gt;ett samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre och handi-&lt;br&gt;kappade (bet. 1990/91:SoU9, rskr. 1990/91:97). I juni 1991 fattade&lt;br&gt;riksdagen beslut om den ekonomiska regleringen som följer av den s.k.&lt;br&gt;Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet. 1990/91 :SoU25, rskr.&lt;br&gt;1990/91:384).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom reformen ålades kommunerna en i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;fastlagd skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och&lt;br&gt;omvårdnad för de äldre som behöver det. Med särskilda boendeformer&lt;br&gt;avses bl.a. servicebostäder, gruppboende, ålderdomshem och sjukhem.&lt;br&gt;Kommunerna blev också skyldiga att inrätta bostäder med särskild&lt;br&gt;service för handikappade. Reformen innebar vidare att kommunerna nu-&lt;br&gt;mera enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) är skyldiga att erbjuda&lt;br&gt;en god hälso- och sjukvård med undantag av läkarvård åt dem som bor&lt;br&gt;i de särskilda boendeformerna för äldre och i bostäder med särskild&lt;br&gt;service. Kommunerna har även fått befogenhet att svara för hemsjuk-&lt;br&gt;vård i ordinärt boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det samlade kommunala ansvaret innebar vidare att kommunerna den&lt;br&gt;1 januari 1992 övertog ansvaret för drygt 500 enheter för långtidssjuk-&lt;br&gt;vård med sammanlagt 31 000 vårdplatser. Detta övertagande regleras i&lt;br&gt;lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdin-&lt;br&gt;rättningar. Av bestämmelserna i lagen framgår att kommunerna nämnda&lt;br&gt;datum, om inte kommun och landsting enats om annat eller det fanns&lt;br&gt;särskilda skäl mot ett övertagande, skulle överta ansvaret för och driften&lt;br&gt;av de sjukhem och andra vårdinrättningar i respektive kommun som&lt;br&gt;inrättats för somatisk långtidssjukvård och som huvudsakligen hade&lt;br&gt;kommunen eller del av kommunen som upptagningsområde. Efter över-&lt;br&gt;förandet av sjukhemmen fanns ytterligare vårdenheter för somatisk lång-&lt;br&gt;tidssjukvård kvar hos landstingen. Detta gällde bl.a. vårdenheter som&lt;br&gt;hade ett upptagningsområde som täckte flera kommuner. Därför in-&lt;br&gt;fördes, med hänsyn till syftet att ge kommunerna ett samlat ekonomiskt&lt;br&gt;ansvar, genom lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar&lt;br&gt;för viss hälso- och sjukvård ett betalningsansvar för kommunerna för&lt;br&gt;patienter som är inskrivna vid av landstingen bedrivna enheter för so-&lt;br&gt;matisk långtidssjukvård. Detta betalningsansvar omfattade den 1 januari&lt;br&gt;1992 drygt 3 400 platser i sammanlagt 14 landsting och 59 kommuner.&lt;br&gt;Vidare infördes genom nämnda lag ett kommunalt betalningsansvar för&lt;br&gt;medicinskt färdigbehandlade patienter vid landstingens enheter för so-&lt;br&gt;matisk akutsjukvård och geriatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade i november 1991 att en särskild kommitté skulle&lt;br&gt;tillsättas med uppgift att följa tillämpningen av det kommunala betal-&lt;br&gt;ningsansvaret inom hälso- och sjukvården (Dir. 1991:105). I direktiven&lt;br&gt;angavs att kommittén särskilt skulle beakta betalningsansvarets konsek-&lt;br&gt;venser för den enskilde och dess strukturella och ekonomiska effekter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liksom den praktiska tillämpningen av systemet och dess tekniska Prop. 1993/94:121&lt;br&gt;konstruktion. Kommittén fick även till uppgift att föreslå förändringar i&lt;br&gt;utformningen av systemet med betalningsansvar, om detta skulle be-&lt;br&gt;hövas för att dess syfte skall uppnås eller för att annars undvika oav-&lt;br&gt;sedda effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén, som tog namnet Betalningsansvarskommittén, överläm-&lt;br&gt;nade i juni 1993 slutbetänkandet Ett år med betalningsansvar&lt;br&gt;(SOU 1993:49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remiss-&lt;br&gt;svaren finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lämnar i det följande bl.a. förslag till vissa förändringar i&lt;br&gt;systemet med kommunalt betalningsansvar. Det kommunala betalnings-&lt;br&gt;ansvaret utgör en viktig del av Ädel-reformen. Med syfte att i detta&lt;br&gt;sammanhang ge en mer fullständig bild av reformen inleder vi med en&lt;br&gt;redovisning av Ädel-reformens uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Uppföljning av Ädel-reformen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens årsrapporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en femårs-&lt;br&gt;period kontinuerligt följa och utvärdera Ädel-reformen med hänsyn till&lt;br&gt;innehåll, kvalitet, kostnader och genomförande. Utvärderingen skulle ha&lt;br&gt;en bred ansats och allsidigt belysa olika aspekter av reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens första årsrapport (SoS-rapport 1992:11) överlämnades&lt;br&gt;till regeringen i september 1992 och redovisade erfarenheter av refor-&lt;br&gt;mens första sex månader. Under detta första halvår prioriterade huvud-&lt;br&gt;männen organisatoriska och ekonomiska frågor och några väsentliga&lt;br&gt;förändringar i verksamheten kunde inte konstateras. Enligt Socialstyrel-&lt;br&gt;sens bedömning förorsakade den första tiden av genomförandet av Ädel-&lt;br&gt;reformen inte några större problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I oktober 1993 överlämnade Socialstyrelsen rapporten Ädel-reformen&lt;br&gt;- Årsrapport (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1993:8). Basen&lt;br&gt;för utvärderingen utgörs av ett stort antal olika studier/projekt som&lt;br&gt;avser att belysa olika aspekter på och konsekvenser av reformen. Mer-&lt;br&gt;parten av projekten är fleråriga och kommer därmed att kunna belysa&lt;br&gt;Ädel-reformens konsekvenser över tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis pekar Socialstyrelsen på vissa svårigheter eller begräns-&lt;br&gt;ningar när det gäller att beskriva och värdera reformens konsekvenser.&lt;br&gt;För det första är det svårt att veta vad som är specifika effekter av&lt;br&gt;Ädel-reformen och vad som härrör sig från andra förändringar i sam-&lt;br&gt;hället och inom äldre- och handikappomsorgen. Enligt Socialstyrelsen&lt;br&gt;har Ädelreformen ibland tillskrivits t.ex. konsekvenser som beror på&lt;br&gt;den samhällsekonomiska utvecklingen. Vidare innebär avsaknad av data&lt;br&gt;om hur situationen såg ut före Ädel-reformen att möjligheterna att göra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jämförelser över tiden är begränsade. Slutligen är det svårt att finna&lt;br&gt;underlag för generella slutsatser om reformens konsekvenser. De lokala&lt;br&gt;variationerna är mycket stora när det gäller äldre- och handikappom-&lt;br&gt;sorgens struktur, resurser, innehåll och kvalitet i olika delar av landet.&lt;br&gt;Möjligheterna att ge allmängiltiga och generella omdömen om reformen&lt;br&gt;är enligt Socialstyrelsen begränsade. Styrelsen framhåller därför att den&lt;br&gt;&amp;quot;genomsnittliga&amp;quot; bilden av Ädel-reformen kan bli en statistisk&lt;br&gt;konstruktion som i sig döljer både positiva exempel och negativa aspek-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rapporten framgår bl.a. att det allmänna omdömet om Ädel-refor-&lt;br&gt;men är positivt och att genomförandet av reformen har varit betydligt&lt;br&gt;mindre problemfyllt än befarat. När det gäller de av kommunerna över-&lt;br&gt;tagna sjukhemmen pekar de genomförda studierna på att inte så mycket&lt;br&gt;&amp;quot;har hänt&amp;quot; med sjukhemsverksamheten. När det gäller vårdinnehåll,&lt;br&gt;kvalitet, medicinsk kompetens etc., så förefaller de flesta sjukhem att&lt;br&gt;drivas med samma inriktning som tidigare. Liksom tidigare föreligger&lt;br&gt;också stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem.&lt;br&gt;Enligt Socialstyrelsens uppfattning innebär detta att vissa sjukhem er-&lt;br&gt;bjuder en undermålig boendestandard samt en bristande medicinsk vård.&lt;br&gt;Styrelsen konstaterar att det är angeläget att det kommer till stånd en&lt;br&gt;fortlöpande utveckling av kvaliteten i sjukhemsverksamheten - en&lt;br&gt;process som noggrant kommer att följas upp i den fortsatta utvärde-&lt;br&gt;ringen av Ädel-reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område med oklara ansvarsförhållanden mellan huvudmännen är&lt;br&gt;enligt rapporten rehabiliteringsinsatserna för äldre och för personer med&lt;br&gt;funktionshinder. Kommunerna förväntar sig att landstinget skall hjälpa&lt;br&gt;den enskilde med nödvändiga rehabiliteringsinsatser, t.ex. inom den ge-&lt;br&gt;riatriska vården. Omvänt förutsätter många sjukvårdshuvudmän att re-&lt;br&gt;formens innebörd bl.a. är att kommunen skall ta ansvaret för erforder-&lt;br&gt;liga rehabiliteringsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att erbjuda rehabilitering har ansetts följa av det allmän-&lt;br&gt;na ansvaret att erbjuda en god hälso- och sjukvård som regleras i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen. Ett visst ansvar för rehabilitering åvilar också&lt;br&gt;arbetsgivare och försäkringskassor enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts ändrades hälso- och sjukvårdslagen genom Ädel-&lt;br&gt;reformen på så sätt att kommunerna fick ansvar för hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den för boende i de särskilda boendeformerna för äldre och i bostäder&lt;br&gt;med särskild service. Kommunerna fick också ansvar för att i samband&lt;br&gt;med dagverksamhet erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som&lt;br&gt;vistas där. Landstingens ansvar för hälso- och sjukvård begränsades&lt;br&gt;därmed även om landstingen i övrigt har kvar sitt allmänna ansvar för&lt;br&gt;att erbjuda boende inom landstinget en god hälso- och sjukvård. Från&lt;br&gt;och med den 1 januari 1994 regleras rehabiliteringsansvaret uttryckligen&lt;br&gt;i hälso- och sjukvårdslagen. Ansvaret har därvid fördelats mellan kom-&lt;br&gt;muner och landsting efter samma grunder som nyss angivits för för-&lt;br&gt;delningen av det allmänna ansvaret för hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Socialstyrelsens uppfattning visar utvärderingen av reformen att Prop. 1993/94:121&lt;br&gt;rehabiliteringsansvaret inte uppfyllts av huvudmännen. Även Betalnings-&lt;br&gt;ansvarskommittén berörde frågan om rehabilitering. Kommittén anförde&lt;br&gt;därvid att lagändringen den 1 januari 1994 visserligen innebär en&lt;br&gt;markering av rehabiliteringsansvaret för båda huvudmännen men att den&lt;br&gt;inte innebär något egentligt förtydligande av ansvarsfördelningen. Kom-&lt;br&gt;mittén ansåg det angeläget att denna fördelning preciseras ytterligare&lt;br&gt;men anförde att detta i första hand borde ske mellan huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också många av de organ som yttrat sig över Betalningsansvarskom-&lt;br&gt;mitténs betänkande har anfört att ansvaret för rehabiliteringsinsatser för&lt;br&gt;äldre och handikappade är oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen konstaterar vidare att ett samlat huvudmannaskap inom&lt;br&gt;hemsjukvården i ordinärt boende endast har förverkligats i hälften av&lt;br&gt;landets kommuner vilket innebär att tidigare samordningsproblem kvar-&lt;br&gt;står på många håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hjälpmedelsförsörjningen framhåller Socialstyrelsen att&lt;br&gt;det finns mycket stora skillnader över landet i fråga om fördelningen av&lt;br&gt;ansvaret för hjälpmedel mellan huvudmännen. Liksom rehabiliterings-&lt;br&gt;ansvaret har det huvudsakliga ansvaret för hjälpmedelsförsörjningen&lt;br&gt;ansetts följa ansvaret för hälso- och sjukvård. I proposition 1990/91:14,&lt;br&gt;där det föreslogs att kommunerna skulle överta ansvaret för hälso- och&lt;br&gt;sjukvård bl.a. för boende i särskilda boendeformer, anförde föredragan-&lt;br&gt;de statsråd att det inte var möjligt att förorda en viss för alla huvudmän&lt;br&gt;i detalj preciserad uppgiftsfördelning mellan kommuner och landsting&lt;br&gt;när det gäller hjälpmedelsförsörjningen. Lokala förhållanden borde bli&lt;br&gt;vägledande för lokala ställningstaganden. Kommunerna borde därvid&lt;br&gt;svara för hjälpmedel som behövs i den egna verksamheten och lands-&lt;br&gt;tingen för den specialiserade kompetens som behövs för hantering av&lt;br&gt;mer komplicerade hjälpmedel. Liksom i fråga om rehabiliteringsan-&lt;br&gt;svaret regleras fr.o.m. den 1 januari 1994 ansvaret för tillhandahållande&lt;br&gt;av hjälpmedel för funktionshindrade uttryckligen i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen. Därvid gäller samma ansvarsfördelning som för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården. Viss skyldighet att tillhandahålla tekniska hjälpmedel följer&lt;br&gt;också av arbetsmiljölagen (1977:1160) och för hjälpmedel som är knut-&lt;br&gt;na till en viss anläggning svarar normalt huvudmannen för anlägg-&lt;br&gt;ningen. Bidrag till hjälpmedel som handikappade behöver i arbetet kan&lt;br&gt;lämnas dels enligt förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälp-&lt;br&gt;medel m.m., dels enligt förordningen (1991:1046) om ersättning från&lt;br&gt;sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i form&lt;br&gt;av bidrag till arbetshjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Socialstyrelsen har hjälpmedelsförsörjningen för brukare i de&lt;br&gt;särskilda boendeformerna utvecklats positivt eftersom hjälpmedel ut-&lt;br&gt;provas individuellt i större omfattning. Även arbetsmiljön i de särskilda&lt;br&gt;boendeformerna har utvecklats positivt vad gäller arbetsteknisk utrust-&lt;br&gt;ning. Övriga brukare har enligt Socialstyrelsen inte upplevt några större&lt;br&gt;förändringar med anledning av det delade huvudmannaskapet. Socialsty-&lt;br&gt;relsen framhåller emellertid också att distributionskedjan för hjälpmedel&lt;br&gt;har blivit mer komplicerad och omfattande och tar i anspråk större del&lt;br&gt;av huvudmännens resurser än före reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av särskilda boendeformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats inledningsvis har kommunerna genom Ädel-reformen&lt;br&gt;givits en skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och&lt;br&gt;omvårdnad för de äldre som behöver det samt att inrätta bostäder med&lt;br&gt;särskild service för handikappade. Med syfte att öka antalet gruppbostä-&lt;br&gt;der och förbättra boendekvalitén på bl.a. de övertagna sjukhemmen&lt;br&gt;infördes också tillfälliga stimulansbidrag, dels för inrättande av grupp-&lt;br&gt;bostäder och andra alternativa boendeformer för äldre och handikappa-&lt;br&gt;de, dels för att tillskapa fler enbäddsrum i sjukhem m.m. Dessa bidrag&lt;br&gt;regleras i förordningen (1991:1280) om tillfälligt statsbidrag till anord-&lt;br&gt;nande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer samt för-&lt;br&gt;ordningen (1991:1281) om tillfälligt statsbidrag för viss ombyggnad av&lt;br&gt;sjukhem m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1991 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete&lt;br&gt;med Boverket följa upp och beskriva utvecklingen avseende särskilda&lt;br&gt;boendeformer för äldre och handikappade. Uppdraget redovisades i juni&lt;br&gt;1993 i en huvudrapport och sex underlagsrapporter. Socialstyrelsen&lt;br&gt;konstaterar att utbyggnadstakten när det gäller särskilda boendeformer&lt;br&gt;ökar och att intresset för stimulansbidragen är stort och fortsätter att&lt;br&gt;öka. Under år 1992 beviljades bidrag till gruppbostäder med&lt;br&gt;373 950 000 kronor. Vidare beviljades bidrag med 106 000 000 kronor&lt;br&gt;till nybyggnad av särskilda boendeformer och 15 800 000 kronor ut-&lt;br&gt;betalades för 316 nya enbäddsrum på sjukhem. Totalt 67 % av ansök-&lt;br&gt;ningarna avsåg målgruppen äldre, varav 36 % personer med åldersde-&lt;br&gt;mens. Av ansökningarna gällde 27 % bidrag till gruppboende för ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda personer, 3 % bostäder för psykiskt långtidssjuka och&lt;br&gt;3 % bostäder för fysiskt funktionshindrade personer. Enligt en kom-&lt;br&gt;munenkät planeras under åren 1992-1995 närmare 21 000 platser/lägen-&lt;br&gt;heter i särskilda boendeformer. Den faktiska nettoökningen uppskattas&lt;br&gt;till 15 000 bostäder och av dessa är ca 90 % avsedda för äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Socialstyrelsen har standarden i boendeformer för äldre i hög&lt;br&gt;grad förbättrats under andra hälften av 1980-talet. En utveckling sker&lt;br&gt;också mot integration och småskalighet i vanlig bebyggelse. Konventio-&lt;br&gt;nella benämningar som lokala sjukhem, ålderdomshem, servicebostäder&lt;br&gt;och gruppbostäder blir allt mindre användbara i en nationell kommuni-&lt;br&gt;kation eftersom lokala definitioner gör att begreppen överlappar var-&lt;br&gt;andra. Enligt Socialstyrelsen förekommer också mellanformer och en&lt;br&gt;mängd nya boendeformer som inte längre låter sig kategoriseras i de&lt;br&gt;tidigare använda begreppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldres bedömning av äldreomsorgen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens årsrapport för 1993 redovisar Socialstyrelsen några&lt;br&gt;studier som syftat till att undersöka äldres attityder till äldreomsorg och&lt;br&gt;sjukvård. Ett representativt urval av 1 000 hemmaboende svenskar 60 år&lt;br&gt;och äldre intervjuades bl.a. om livsvillkor och attityder till service och&lt;br&gt;vård. Resultaten ger överlag en ganska ljus bild av de äldres situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en betygssättning av den svenska äldreomsorgen hamnar omdömet på Prop. 1993/94:121&lt;br&gt;mer än godkänt. Svensk sjukvård får också mycket höga betyg; tre av&lt;br&gt;fyra är mycket positiva till de svenska sjukhusen och bilden är likartad&lt;br&gt;när det gäller vårdcentralerna. Drygt en femtedel av de intervjuade&lt;br&gt;uppger dock att de personligen upplevt att äldreomsorgen försämrats.&lt;br&gt;Om detta kan relateras till Ädelreformen är enligt Socialstyrelsen dock&lt;br&gt;tveksamt. Bland dem som tycker att äldreomsorgen förbättrats, åter-&lt;br&gt;finner man de allra äldsta dubbelt så ofta som de något yngre. Social-&lt;br&gt;styrelsen konstaterar att i den grupp äldre som sannolikt har den största&lt;br&gt;praktiska erfarenheten av äldreomsorgen återfinner man dem som oftast&lt;br&gt;säger att äldreomsorgen förbättrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning och bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädel-reformen genomfördes för drygt ett och ett halvt år sedan med&lt;br&gt;syfte att förtydliga ansvarsförhållandet för äldre- och handikappom-&lt;br&gt;sorgen och uppnå ett effektivare resursutnyttjande och därmed bättre&lt;br&gt;vård och omsorg. Sammanfattningsvis kan regeringen konstatera att&lt;br&gt;förväntningarna på reformen i många avseenden infriats även om ännu&lt;br&gt;många delar återstår att utveckla. Genomförandet av reformen innebar&lt;br&gt;bl.a. att ca en femtedel av landstingens budget överfördes till kommu-&lt;br&gt;nerna och att ca 40 000 arbetstagare bytte huvudman den 1 januari&lt;br&gt;1992. Socialstyrelsen konstaterar att det allmänna omdömet om Ädel-&lt;br&gt;reformen är positivt och att genomförandet varit betydligt mindre pro-&lt;br&gt;blemfyllt än befarat. Äldre i allmänhet och brukare av äldreomsorg ger&lt;br&gt;också höga betyg åt äldreomsorgen. Utvecklingen av gruppboende för&lt;br&gt;personer med åldersdemens och alternativa boendeformer i övrigt för&lt;br&gt;äldre har varit anmärkningsvärd och positiv. Hösten 1987 fanns ett&lt;br&gt;sextiotal enheter med sammanlagt 500 boende och år 1992 farms 830&lt;br&gt;enheter för 6 700 äldre. Ädel-reformen har blivit ett incitament för&lt;br&gt;kommunerna att skapa nya boendeformer som förenar ett bra boende&lt;br&gt;med en god omvårdnad. De särskilda stimulansbidragen har i mindre&lt;br&gt;grad utnyttjats för att utveckla nya boendeformer för personer med olika&lt;br&gt;slag av funktionshinder och har inte heller tagits i anspråk i den ut-&lt;br&gt;sträckning som förväntades för att förbättra miljön på sjukhemmen och&lt;br&gt;tillskapa fler enkelrum. Regeringen planerar att senare återkomma med&lt;br&gt;vissa förslag till justeringar av stimulansbidragen med syfte att särskilt&lt;br&gt;uppmärksamma gruppen psykiskt störda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som Socialstyrelsen uppmärksammat kan relateras till&lt;br&gt;verksamhetsområden där kommuner och landsting har ett delat ansvar&lt;br&gt;t.ex. hemsjukvård och rehabiliteringsinsatser. I Socialstyrelsens års-&lt;br&gt;rapport 1993:8 finns vidare indikationer på problem kring de mer hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdsinriktade delarna av Ädel-reformen. Stora skillnader kvar-&lt;br&gt;står i fråga om kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem och brister i&lt;br&gt;både omvårdnad och medicinska insatser redovisas i underlagsrapporter-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utveckla och säkra kvaliteten i de delar av Ädel-reformen som&lt;br&gt;rör hälso- och sjukvård samt samspelet mellan de sociala och medi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cinska insatserna har regeringen nyligen föreslagit riksdagen (prop. Prop. 1993/94:121&lt;br&gt;1993/94:75) att anslå 50 miljoner kronor till ett särskilt stimulansbidrag,&lt;br&gt;Bidrag till kvalitet i äldrevården. Bidraget skall användas till utveck-&lt;br&gt;lingsarbete inom sådana områden som rehabilitering, kvalitetssäkring i&lt;br&gt;de medicinska insatserna, samverkan mellan huvudmännen vid över-&lt;br&gt;gången från somatisk akutsjukvård till särskilda boendeformer, den&lt;br&gt;medicinskt ansvariga sjuksköterskans roll samt den geriatriska klinik-&lt;br&gt;funktionen. I sammanhanget bör nämnas att Socialstyrelsen och de båda&lt;br&gt;kommunförbunden gemensamt utarbetat ett planeringsunderlag Rehabili-&lt;br&gt;tering inom hälso- och sjukvården - för alla åldrar och diagnoser (SoS-&lt;br&gt;rapport 1993:10). Av rapporten framgår att rehabilitering är en integre-&lt;br&gt;rad del av all hälso- och sjukvård och att en framgångsrik rehabilitering&lt;br&gt;bl.a. bygger på förtroendefullt samarbete i gränsområden mellan huvud-&lt;br&gt;män och verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter från utvecklingsarbetet inom rehabiliteringsområdet bör&lt;br&gt;avvaktas och ligga som underlag för eventuellt ytterligare ställnings-&lt;br&gt;tagande från regeringens sida när det gäller ansvaret för rehabilitering&lt;br&gt;av äldre och handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Det kommunala betalningsansvaret för viss&lt;br&gt;hälso- och sjukvård&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet&lt;br&gt;uppmärksammades problemet med att ett betydande antal äldre personer&lt;br&gt;vårdades inom den somatiska akutsjukvården utan att egentligen behöva&lt;br&gt;klinikernas kvalificerade medicinska resurser. Äldredelegationen&lt;br&gt;(S 1988: A) - som inrättades av regeringen i maj 1988 och hade till&lt;br&gt;uppgift att bereda frågan om ett mer enhetligt politiskt och ekonomiskt&lt;br&gt;ansvar för äldreomsorgen - föreslog i sin rapport om ansvaret för äldre-&lt;br&gt;omsorgen (Ds 1989:27) att kommunerna skulle ges ett ekonomiskt&lt;br&gt;ansvar, ett betalningsansvar, för den somatiska långtidsjukvården och&lt;br&gt;delar av psykiatrisk slutenvård och somatisk akutsjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1989 uppskattades i genomsnitt 20 % av inneliggande patienter&lt;br&gt;vid intemmedicinska kliniker vara medicinskt färdigbehandlade. I pro-&lt;br&gt;positionen 1990/91:14 Ansvaret för service och vård till äldre och&lt;br&gt;handikappade m.m. föreslog regeringen att det skulle införas ett obliga-&lt;br&gt;toriskt betalningsansvar för somatisk långtidssjukvård. Socialutskottet&lt;br&gt;anförde i betänkande 1990/91 :SoU9 att &amp;quot;för att reformen skall bli kraft-&lt;br&gt;full anser utskottet det nödvändigt att ett obligatoriskt betalningsansvar&lt;br&gt;införs för kommunerna även för de medicinskt färdigbehandlade inom&lt;br&gt;den somatiska korttidssjukvården och inom geriatriken&amp;quot;. Riksdagen&lt;br&gt;beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1990/91:97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädelreformen kom därigenom att innebära bl.a. att ett system med&lt;br&gt;kommunalt betalningsansvar infördes dels för sådan somatisk långtids-&lt;br&gt;sjukvård som alltjämt drivs i landstingens regi, dels för medicinskt&lt;br&gt;färdigbehandlade patienter inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- Prop. 1993/94:121&lt;br&gt;och sjukvård reglerar kommunernas betalningsansvar för somatisk&lt;br&gt;långtidssjukvård och medicinskt färdigbehandlade patienter inom soma-&lt;br&gt;tisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Landsting och kommuner kan&lt;br&gt;också gemensamt bestämma att kommunen skall ha betalningsansvar&lt;br&gt;även för andra patienter inom t.ex. psykiatrisk långtidssjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1991:1278) om kommunernas betalningsansvar för&lt;br&gt;viss hälso- och sjukvård regleras ersättningen per utnyttjad vårdplats när&lt;br&gt;det gäller patienter inom ett landstings somatiska långtidssjukvård samt&lt;br&gt;medicinskt färdigbehandlade patienter vid enheter för somatisk akutsjuk-&lt;br&gt;vård och geriatrisk vård. Beloppen räknas om årligen i förhållande till&lt;br&gt;skatteunderlagets förändring. Ersättningsbeloppen för år 1993 framgår&lt;br&gt;av SFS 1992:1217.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom erfarenheterna av ett system med betalningsansvar som&lt;br&gt;ekonomiskt styrmedel var mycket begränsade när det infördes ansåg&lt;br&gt;socialutskottet att en särskild delegation skulle tillsättas för att följa&lt;br&gt;utvecklingen. Som anförts inledningsvis beslutade regeringen i novem-&lt;br&gt;ber 1991 att en kommitté skulle tillkallas med uppgift att följa och ut-&lt;br&gt;värdera det kommunala betalningsansvaret. Arbetet i kommittén skulle&lt;br&gt;inriktas på styrsystemets effekter för kommun, landsting och enskilda&lt;br&gt;personer samt på systemets tekniska utformning. Kommitténs arbete&lt;br&gt;skulle vidare belysa de ekonomiska konsekvenserna för huvudmännen,&lt;br&gt;systemets inverkan på kvaliteten i vård- och omsorgsarbetet, föränd-&lt;br&gt;ringar avseende antalet medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvård&lt;br&gt;och geriatrik och uppbyggnad av vård- och boendealternativ inom kom-&lt;br&gt;munerna samt förändringar inom långtidssjukvården. Kommittén, som&lt;br&gt;tog namnet Betalningsansvarskommittén, överlämnade i juni 1993 sitt&lt;br&gt;slutbetänkande Ett år med betalningsansvar (SOU 1993:49) till rege-&lt;br&gt;ringen. Regeringen avser att i det följande redovisa några huvudrag vad&lt;br&gt;gäller erfarenheterna så här långt av betalningsansvaret. Därefter följer&lt;br&gt;ett förslag till lagändring bl.a. vad avser ersättningsnivåerna för medi-&lt;br&gt;cinskt färdigbehandlade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Kommunernas betalningsansvar för medicinskt&lt;br&gt;färdigbehandlade patienter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunernas betalningsansvar för medi-&lt;br&gt;cinskt färdigbehandlade patienter inom landstingens hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård bör behållas tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;i frågan är positiva till betalningsansvaret. Riksrevisionsverket och&lt;br&gt;Malmöhus läns landsting anför dock att betalningsansvarets inverkan på&lt;br&gt;kvaliteten i vård- och omsorgsarbetet inte belysts tillräckligt och&lt;br&gt;Eskilstuna kommun förklarar att systemet uppnått avsedd verkan och&lt;br&gt;därför inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Av Betalningsansvarskommitténs&lt;br&gt;rapport framgår att antalet färdigbehandlade patienter som ligger kvar&lt;br&gt;på sjukhusen har minskat kraftigt. Inom den somatiska akutsjukvården&lt;br&gt;halverades antalet färdigbehandlade mellan inventeringar gjorda i mars&lt;br&gt;1990 och mars 1993. Vid det senare mättillfället uppgick antalet medi-&lt;br&gt;cinskt färdigbehandlade patienter till 2 000. Inom den geriatriska vården&lt;br&gt;var motsvarande reducering av antalet färdigbehandlade drygt 60 %&lt;br&gt;mellan mättidpunktema i november 1991 och mars 1993. I mars 1993&lt;br&gt;uppgick antalet till ca 1 600 patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en enkät fick kommuner och landsting vidare svara på frågor an-&lt;br&gt;gående resursförändringar till följd av betalningsansvaret. Konsekven-&lt;br&gt;serna av betalningsansvaret visade sig enligt kommittén vara svåra och&lt;br&gt;delvis omöjliga att skilja från andra förändringar i samhället. På grund&lt;br&gt;av bortfall och vissa tekniska svårigheter att besvara frågorna måste&lt;br&gt;alltså siffrorna tas med stora reservationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minskningen av antalet vårdplatser till följd av betalningsansvaret&lt;br&gt;uppgick under år 1992 enligt landstingens bedömning till drygt 1 300&lt;br&gt;platser. Den sammanlagda minskningen under åren 1992 och 1993&lt;br&gt;bedöms uppgå till ca 2 000 vårdplatser. En grov bedömning anger att&lt;br&gt;antalet platser har minskat med ca 7 % mellan mars 1992 och mars&lt;br&gt;1993. Av denna minskning kan enligt kommitténs rapport knappt hälften&lt;br&gt;tillskrivas betalningsansvaret. Enligt kommittén uppgår motsvarande&lt;br&gt;minskning inom den geriatriska vården till ca 8 %, varav i stort sett&lt;br&gt;hela minskningen kan tillskrivas betalningsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingens intäkter år 1992 för medicinskt färdigbehandlade patien-&lt;br&gt;ter uppgick till ca 40 % av det skatteväxlade beloppet om 1,4 miljarder&lt;br&gt;kronor i 1992 års priser. Kommunerna har angett en nettoökning av&lt;br&gt;särskilda boendeformer för ca 4 700 boende under år 1992 och planerar&lt;br&gt;för en ytterligare ökning med 5 200 bostäder i särskilda boendeformer&lt;br&gt;under år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan regeringen konstatera att betalningsansvaret&lt;br&gt;som styrinstrument varit framgångsrikt och att det utgör ett viktigt&lt;br&gt;inslag i Ädel-reformen. Det har utgjort ett viktigt incitament fcr kom-&lt;br&gt;munerna att utan dröjsmål erbjuda patienterna annan omvårdnad och&lt;br&gt;service. Vidare har tillgängligheten till akutsjukvård och geriatrisk vård&lt;br&gt;förbättrats i takt med att antalet medicinskt färdigbehandlade minskats&lt;br&gt;och att vårdtiden för dessa förkortats. Regeringen gör bedömningen att&lt;br&gt;betalningsansvaret som ekonomiskt incitament därför bör bibehållas tills&lt;br&gt;vidare. Utvecklingen bör även fortsättningsvis följas genom återkom-&lt;br&gt;mande inventeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Betalningsansvar för somatisk långtidssjukvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunernas betalningsansvar för soma-&lt;br&gt;tisk långtidssjukvård bör bibehållas. Socialstyrelsen bör följa utveck-&lt;br&gt;lingen av den somatiska långtidssjukvård som finns kvar hos lands-&lt;br&gt;tingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Utvecklingen av landstingens långtidssjuk-&lt;br&gt;vård bör följas noga. Sådan vård bör succesivt ersättas med lokala vård-&lt;br&gt;och boendealternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i&lt;br&gt;frågan instämmer i kommitténs bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare nämnts innebär&lt;br&gt;Ädelreformen att kommunerna getts ett betalningsansvar för viss soma-&lt;br&gt;tisk långtidssjukvård. Syftet har varit att ge kommunerna ett samlat eko-&lt;br&gt;nomiskt ansvar för all sådan vård, oberoende av om den bedrivs inom&lt;br&gt;kommunens egen verksamhet, hos landstinget eller i privat regi. Det&lt;br&gt;kommunala betalningsansvaret för somatisk långtidssjukvård omfattade&lt;br&gt;den 1 januari 1992 ca 3 400 vårdplatser. Under år 1992 minskade an-&lt;br&gt;talet platser med 120 och för år 1993 planeras en ytterligare minskning&lt;br&gt;med 290 platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att betalningsansvaret för den landstings-&lt;br&gt;drivna somatiska långtidssjukvården utgör en viktig funktion när det&lt;br&gt;gäller att påskynda en angelägen omställning från vård i gamla sjuk-&lt;br&gt;husanläggningar till moderna särskilda boendeformer. Det är viktigt att&lt;br&gt;Socialstyrelsen som ett led i den fortsatta uppföljningen av Ädelrefor-&lt;br&gt;men följer utvecklingen av den somatiska långtidssjukvård som finns&lt;br&gt;kvar hos landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Betalningsansvar för psykiatrisk långtidssjukvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mycket talar enligt Betalningsansvarskommittén för ett beslut om ett&lt;br&gt;obligatoriskt betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade också när&lt;br&gt;det gäller gruppen psykiskt långtidssjuka vilket även flera remissinstan-&lt;br&gt;ser instämmer i. Kommittén anför att relativt få särskilda boendeformer&lt;br&gt;för denna grupp har kommit till stånd och att inga frivilliga överens-&lt;br&gt;kommelser har ingåtts om ett sådant betalningsansvar. Behovet av alter-&lt;br&gt;nativa boendeformer för personer med psykiska funktionshinder är&lt;br&gt;stort. Psykiatriutredningen (S 1989:01) har i betänkandet Välfärd och&lt;br&gt;valfrihet (SOU 1992:73) lämnat förslag till åtgärder för att åstadkomma&lt;br&gt;ett bättre stöd till psykiskt störda personer. Bl.a. föreslås ett obligato-&lt;br&gt;riskt betalningsansvar för personer som vårdats långvarigt inom psykia-&lt;br&gt;trin. Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet och re-&lt;br&gt;geringen avser att under våren 1994 återkomma till riksdagen i denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Begreppet medicinskt färdigbehandlad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Begreppet medicinskt färdigbehandlad bör&lt;br&gt;inte preciseras i lagstiftningen. Tolkningen av begreppet bör däremot&lt;br&gt;följas ingående i den fortsatta utvärderingen av Ädel-reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser anför att begreppet är&lt;br&gt;oklart. Svenska Kommunförbundet anför exempelvis att det finns ett&lt;br&gt;behov av gemensamma diskussioner för att klargöra begreppet och&lt;br&gt;Karlstads kommun pekar på skillnader i synsätt mellan läkare på olika&lt;br&gt;kliniker. Några kommuner berör också begreppet medicinskt färdigbe-&lt;br&gt;handlad i förhållande till den etiska frågan om utskrivning till annan&lt;br&gt;boendeform i livets slutskede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kommunerna har som tidigare&lt;br&gt;nämnts enligt lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso-&lt;br&gt;och sjukvård betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade patienter&lt;br&gt;vid enheter för somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård inom lands-&lt;br&gt;tingens hälso- och sjukvård. Enligt lagen är en patient medicinskt fär-&lt;br&gt;digbehandlad när han eller hon inte längre behöver den medicinska vård&lt;br&gt;som ges vid vårdenheten eller vid annan enhet inom landstingets hälso-&lt;br&gt;och sjukvård. Frågan om en patient är medicinskt färdigbehandlad skall&lt;br&gt;avgöras av ansvarig läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsansvarskommittén har bl.a. genom enkäter tillfrågat huvud-&lt;br&gt;männen om deras synpunkter på begreppet medicinskt färdigbehandlad.&lt;br&gt;Ca hälften av landstingen och kommunerna anser enligt undersökningen&lt;br&gt;att det förekommer problem med tolkningen av begreppet. De tillfällen&lt;br&gt;då reella problem uppstår är dock få. Flera remissinstanser har uttryckt&lt;br&gt;behov av klargörande när det gäller detta begrepp. Bedömningen av&lt;br&gt;vem som är medicinskt färdigbehandlad måste enligt kommittén utgå&lt;br&gt;från sjukvårdens och socialtjänstens resurser för utredning, behandling,&lt;br&gt;rehabilitering och omvårdnad samt från läkarens bedömning av den en-&lt;br&gt;skilda patientens vårdbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En närmare precisering i lagstiftning av begreppet medicinskt färdig-&lt;br&gt;behandlad är enligt regeringens bedömning sannolikt vare sig möjlig&lt;br&gt;eller lämplig. Tillgången till resurser och medicinsk utveckling kan&lt;br&gt;medföra att bedömningen förändras över tiden, vilket kan påverka an-&lt;br&gt;svars- och kostnadsfördelningen mellan huvudmännen. Frågor som rör&lt;br&gt;tolkning av begreppet medicinskt färdigbehandlad bör därför följas&lt;br&gt;ingående inom ramen för Socialstyrelsens fortsatta utvärdering av Ädel-&lt;br&gt;reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vård i livets slutskede vill regeringen betona att, om ut-&lt;br&gt;skrivning till annan vårdform övervägs, särskild hänsyn måste tas till&lt;br&gt;den enskildes och anhörigas önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Vårdplaneringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kommunernas och landstingens gemen-&lt;br&gt;samma vårdplanering i fråga om medicinskt färdigbehandlade patien-&lt;br&gt;ter bör följas i den fortsatta utvärderingen av Ädel-reformen. Därvid&lt;br&gt;bör den enskildes inflytande belysas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Vårdplanering bör inledas i ett så tidigt&lt;br&gt;skede som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast några remissinstanser har kommenterat&lt;br&gt;vårdplaneringen. Pensionärernas Riksorganisation instämmer i kom-&lt;br&gt;mitténs bedömning och Sveriges Pensionärsförbund anför att patientens&lt;br&gt;medverkan i vårdplaneringen bör följas upp ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Möjligheterna att erbjuda den&lt;br&gt;enskilde service och vård är inte bara beroende av vilka resurser som&lt;br&gt;finns att tillgå utan också av hur samspelet fungerar mellan länssjukvår-&lt;br&gt;den, primärvården och socialtjänsten. I lagen om kommunernas betal-&lt;br&gt;ningsansvar för viss hälso- och sjukvård anges att en kommuns betal-&lt;br&gt;ningsansvar för medicinskt färdigbehandlade patienter normalt inträder&lt;br&gt;dagen efter det att landstinget hos kommunen anmält att patienten är&lt;br&gt;färdigbehandlad. Lagen förutsätter dock att landstinget och kommunen&lt;br&gt;dessförinnan inlett planering om patientens fortsatta vård. Betalningsan-&lt;br&gt;svaret inträder först fem vardagar - vissa dagar oräknade - efter det att&lt;br&gt;vårdplanering inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterar att en stor majoritet av de tillfrågade kommu-&lt;br&gt;nerna och landstingen anser den gemensamma vårdplaneringen fungera&lt;br&gt;bra eller acceptabelt. I en patientstudie omfattande 129 patienter från sju&lt;br&gt;kommuner/socialdistrikt uppger personalen att 62 % av patienterna&lt;br&gt;(80 patienter) har varit delaktiga i vårdplaneringen. Av de tillfrågade&lt;br&gt;patienterna uppgav 54 % att de deltagit i planeringen. Stora lokala&lt;br&gt;variationer avseende patienternas deltagande i vårdplaneringen före-&lt;br&gt;kommer dock. Kommittén drar slutsatsen att samarbetet mellan huvud-&lt;br&gt;männen kring den gemensamma vårdplaneringen i huvudsak fungerar&lt;br&gt;väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma vårdplaneringen har en central roll för att syftet&lt;br&gt;med det kommunala betalningsansvaret skall uppnås. Förutsättningar för&lt;br&gt;en god vård och omsorg efter utskrivning från sjukhuset förutsätter en&lt;br&gt;utvecklad gemensam planering mellan berörda och ansvariga handläg-&lt;br&gt;gare. Vårdplanering får inte ses som ett rutinmässigt inslag i administra-&lt;br&gt;tionen av betalningsansvaret utan skall ges ett reellt innehåll där den&lt;br&gt;enskildes och de anhörigas synpunkter skall ha stor tyngd. Regeringen&lt;br&gt;vill betona betydelsen av att även vårdplaneringsarbetet följs inom&lt;br&gt;ramen för Socialstyrelsens utvärdering av Ädel-reformen och att särskilt&lt;br&gt;den enskildes inflytande belyses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Ersättningen för medicinskt färdigbehandlade patienter Prop. 1993/94:121&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommuner och landsting ges möjlighet att&lt;br&gt;avtala om annan ersättning för medicinskt färdigbehandlade patienter&lt;br&gt;än de av regeringen fastställda beloppen. Sådan ersättning skall dock&lt;br&gt;inte få understiga ett minsta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av kommunernas betalningsansvar för medicinskt&lt;br&gt;färdigbehandlade patienter vid enheter för somatisk akutsjukvård&lt;br&gt;respektive geriatrisk vård förtydligas och vissa ändringar av termi-&lt;br&gt;nologin görs i lagen om kommunernas betalningsansvar för viss&lt;br&gt;hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att landsting och kommun&lt;br&gt;skall få avtala om en enhetlig ersättning för medicinskt färdigbehandlade&lt;br&gt;patienter vid enheter för somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.&lt;br&gt;Detta belopp skall enligt kommittén inte få understiga den genomsnitt-&lt;br&gt;liga kostnaden för omvårdnaden på en enhet för geriatrik och inte över-&lt;br&gt;stiga motsvarande kostnad för omvårdnad på en enhet för somatisk&lt;br&gt;akutsjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna kommenterar&lt;br&gt;inte kommitténs förslag vad avser ersättningsnivån för medicinskt fär-&lt;br&gt;digbehandlade. Ungefär en tredjedel av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;kommitténs förslag om att ge huvudmännen utrymme att lokalt komma&lt;br&gt;överens om ett enhetligt pris för medicinskt färdigbehandlade patienter.&lt;br&gt;Nordmalings kommun avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kommunernas betalningsansvar för&lt;br&gt;medicinskt färdigbehandlade patienter regleras i lagen om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Enligt denna lag skall en&lt;br&gt;kommun lämna ersättning till landstinget för patienter som trots att de&lt;br&gt;är medicinskt färdigbehandlade, finns kvar på landstingets enheter för&lt;br&gt;somatisk akutsjukvård eller geriatrisk vård. Ersättningen skall lämnas&lt;br&gt;med ett belopp som motsvarar den omvårdnad patienten erhåller på&lt;br&gt;kliniken och skall motsvara en genomsnittlig sådan kostnad framräknad&lt;br&gt;för hela riket. Beloppen omräknas årligen med hänsyn till skatteunder-&lt;br&gt;lagets utveckling i riket och fastställs av regeringen. Ar 1993 uppgår&lt;br&gt;beloppet för medicinskt färdigbehandlade patienter vid enheter för so-&lt;br&gt;matisk akutsjukvård till 1 957 kronor för varje påbörjat vårddygn och&lt;br&gt;till 1413 kronor för varje sådant dygn avseende patienter inom geriatisk&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet anförde i betänkandet 1990/91 :SoU9 Ändrad ansvars-&lt;br&gt;fördelning inom äldreomsorgen m.m. att &amp;quot;kommuner och landsting i&lt;br&gt;framtiden borde kunna träffa överenskommelser om storleken på ersätt-&lt;br&gt;ningen för betalningsansvaret&amp;quot;. I skrivelser till Betalningsansvarskom-&lt;br&gt;mittén från bl.a. landstinget och Kommunförbundet i Värmland samt&lt;br&gt;Svensk geriatrisk förening har framförts önskemål om större frihet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på lokal nivå bestämma priset per vårddag för somatisk akutsjukvård&lt;br&gt;och geriatrisk vård. Bakgrunden är att landstinget i Värmland har sam-&lt;br&gt;ordnat och integrerat den geriatriska vården med den somatiska vården&lt;br&gt;vid medicinavdelningama. Även från andra länsdelssjukhus i landet har&lt;br&gt;rapporterats motsvarande integrering av den geriatriska vården inom&lt;br&gt;internmedicinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslår Betalningsansvarskommittén att huvud-&lt;br&gt;männen skall ges möjlighet att lokalt komma överens om en enhetlig&lt;br&gt;prissättning för medicinskt färdigbehandlade patienter. En sådan föränd-&lt;br&gt;ring kräver en ändring i lagen om kommunernas betalningsansvar för&lt;br&gt;viss hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad kommittén framfört anser regeringen att det nu finns&lt;br&gt;behov av att kunna anpassa ersättningen för medicinskt färdigbehand-&lt;br&gt;lade patienter inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård till lokala&lt;br&gt;förhållanden. På många håll vårdas och rehabiliteras patienter vid&lt;br&gt;internmedicinska kliniker där den geriatriska klinikfunktionen har sam-&lt;br&gt;ordnats eller integrerats i denna. Som en följd av strukturförändringar&lt;br&gt;inom landstingen kan självkostnaden för den geriatriska vården ligga&lt;br&gt;högre än för några år sedan. Det högre ersättningsbeloppet för somatisk&lt;br&gt;akutsjukvård kan innebära att valet av vårdform styrs av en centralt&lt;br&gt;fastlagd prissättning i stället för av den enskilde patientens vårdbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att 8 § lagen om kommunernas betal-&lt;br&gt;ningsansvar för viss hälso- och sjukvård ändras så att kommuner och&lt;br&gt;landsting ges möjlighet att avtala om annan ersättning för medicinskt&lt;br&gt;färdigbehandlade än de av regeringen fastställda beloppen. Ett lägsta er-&lt;br&gt;sättningbelopp bör dock fastställas för att även fortsättningsvis utgöra ett&lt;br&gt;ekonomiskt incitament för kommunerna mot en nödvändig omställning&lt;br&gt;av resurser för vård och omsorg. Denna lägsta ersättning bör motsvaras&lt;br&gt;av den genomsnittliga kostnaden i riket för geriatrisk vård. Något skäl&lt;br&gt;att sätta en gräns uppåt för denna ersättning saknas dock. De belopp&lt;br&gt;regeringen årligen fastställer för medicinskt färdigbehandlade inom&lt;br&gt;somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård bör också tills vidare gälla i&lt;br&gt;de fall huvudmännen inte kommer överens om annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår också en ändring i 6 § nämnda lag. Syftet med&lt;br&gt;denna ändring är att klargöra att en kommun är betalningsansvarig för&lt;br&gt;en patient på en enhet för somatisk akutsjukvård eller geriatrisk vård&lt;br&gt;som inte längre behöver vården där, även i det fallet patienten väntar på&lt;br&gt;behandling vid en annan enhet inom landstingets hälso- och sjukvård där&lt;br&gt;det bedrivs vård som kommunen har betalningsansvar för, exempelvis&lt;br&gt;en enhet för somatisk långtidssjukvård. Slutligen bör i nämnda lag be-&lt;br&gt;greppet landstingskommun ändras till landsting i enlighet med språk-&lt;br&gt;bruket i kommunallagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Betalningsansvarskommitténs&lt;br&gt;slutbetänkande Ett år med betalningsansvar&lt;br&gt;(SOU 1993:49)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Uppdraget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Betalningsansvarskommittén tillsattes våren 1992 med uppgift att följa&lt;br&gt;och analysera betalningsansvarets effekter och vid behov föreslå föränd-&lt;br&gt;ringar i det regelsystem som finns på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet skall enligt direktiven inriktas på systemets effekter för kom-&lt;br&gt;muner, landsting och enskilda samt på dess tekniska utformning. Kom-&lt;br&gt;mitténs arbete skall beslysa:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* ekonomiska konsekvenser för huvudmännen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* inverkan på kvalitet i vård- och omsorgsarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* förändringarna av antalet medicinskt färdigbehandlade inom akut-&lt;br&gt;sjukvård och geriatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* uppbyggnad av vård- och boendealternativ inom kommunerna samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* förändringarna inom långtidssjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under arbetets gång har kommittén genom enkäter till kommuner,&lt;br&gt;landsting, länsstyrelser och länens kommunförbund inhämtat uppgifter&lt;br&gt;om resurser och kostnader samt erfarenheter av samarbete, vårdplane-&lt;br&gt;ring m.m. Dessutom har en patientstudie genomförts i syfte att dels&lt;br&gt;belysa vårdtyngd m.m. hos medicinskt färdigbehandlade patienter, dels&lt;br&gt;få information om patienternas syn på deras delaktighet i planeringen&lt;br&gt;och möjlighet att påverka valet av boendeform och insatser efter ut-&lt;br&gt;skrivning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Betalningsansvar för somatisk akutsjukvård och geriatrisk&lt;br&gt;vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Medicinskt färdigbehandlad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso-och sjuk-&lt;br&gt;vård är en patient medicinskt färdigbehandlad när ansvarig läkare be-&lt;br&gt;dömer att patienten inte längre behöver den vård som ges vid vården-&lt;br&gt;heten eller vid annan enhet inom landstingets länssjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en av kommittén genomförd patientstudie framgår att de flesta av&lt;br&gt;patienterna är över 80 år. Trots detta klarar två tredjedelar såväl att äta,&lt;br&gt;förflytta sig som att gå på toaletten själva. Ett fåtal patienter hade&lt;br&gt;mycket stora service- och omvårdnadsbehov. Alla var dock beroende av&lt;br&gt;hemtjänstinsatser och många hade behov av rehabiliterande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet färdigbehandlade patienter, som ligger kvar på sjukhus, har&lt;br&gt;minskat kraftigt. Den totala minskningen inom den somatiska akutsjuk-&lt;br&gt;vården var drygt 50 % mellan inventeringar i mars 1990 och mars&lt;br&gt;1993, vilket motsvarade ca 2 000 patienter. Inom den geriatriska vården&lt;br&gt;var minskningen drygt 60 % mellan november 1991 och mars 1993,&lt;br&gt;vilket motsvarar ca 1 600 patienter. Mellan november 1992 och mars&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993 ökade dock antalet medicinskt färdigbehandlade patienter inom den&lt;br&gt;somatiska akutsjukvården, medan minskningen fortsatte inom den geria-&lt;br&gt;triska vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca hälften av kommunerna och drygt hälften av landstingen har i&lt;br&gt;enkätsvar angett att det förekommer problem med tolkningen av be-&lt;br&gt;greppet medicinskt färdigbehandlade. De tillfällen då reella problem&lt;br&gt;uppstår är dock relativt få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En närmare precisering i lagstiftningen av begreppet medicinskt&lt;br&gt;färdigbehandlad är, enligt kommitténs uppfattning, inte möjlig att göra&lt;br&gt;eftersom bedömningen måste utgå från läkarens bedömning av varje&lt;br&gt;patients vårdbehov samt från sjukvårdens och socialtjänstens resurser&lt;br&gt;för utredning, behandling, rehabilitering och omvårdnad. Tillgången till&lt;br&gt;resurser och medicinsk utveckling medför sannolikt även att bedöm-&lt;br&gt;ningen förändras över tiden, vilket kan påverka ansvars- och kostnads-&lt;br&gt;fördelningen mellan huvudmännen. Frågan bör därför följas i den fort-&lt;br&gt;satta utvärderingen av reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdplanering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bra planering av patienternas fortsatta behov efter utskrivning från&lt;br&gt;sjukhuset är angelägen för att kunna ge en god service och vård.&lt;br&gt;Huvudmännen anser, enligt enkätsvaren, att den gemensamma vård-&lt;br&gt;planeringen oftast fungerar bra eller acceptabelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av Ädelreformens syfte var att öka möjligheterna för den en-&lt;br&gt;skilde att kunna påverka val av boende och utformning av insatser.&lt;br&gt;Enligt huvudmännens svar i en enkät deltar 85 % av patienterna i vård-&lt;br&gt;planeringen alltid eller ofta. I patientstudien har den personal, som&lt;br&gt;ansvarat för vårdplaneringen uppgett att två tredjedelar av patienterna&lt;br&gt;deltagit i planeringen. Samma fråga har ställts till patienterna, och även&lt;br&gt;här har två tredjedelar uppgett att de deltagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det som hittills framkommit drar kommittén slutsatsen att den&lt;br&gt;gemensamma vårdplaneringen i huvudsak fungerar väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till kommittén har frågor framförts om när vårdplanering skall anses&lt;br&gt;vara inledd samt från vilken dag betalningsansvar inträder. Kommittén&lt;br&gt;vill framhålla att den grundläggande tanken med bestämmelserna om&lt;br&gt;vårdplaneringstiden var att den skulle inledas redan vid inskrivningen så&lt;br&gt;att ingen tid skulle gå förlorad på grund av bristande information till an-&lt;br&gt;svariga inom den lokala servicen och vården. En tillämpning som in-&lt;br&gt;nebär att vårdplanering rutinmässigt inleds först efter att patienten be-&lt;br&gt;dömts medicinskt färdigbehandlad strider därför mot andan i lagen och&lt;br&gt;kan dessutom innebära att patienter blir kvar längre på sjukhuset än vad&lt;br&gt;som är motiverat och önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har via en enkät (februari 1993) inhämtat uppgifter om&lt;br&gt;ekonomiskt utfall av betalningsansvaret år 1992 i kommuner och lands-&lt;br&gt;ting, förändring av antalet vårdplatser inom somatisk akutsjukvård och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;geriatrisk vård till följd av betalningsansvaret samt kommunernas ut-&lt;br&gt;byggnad av särskilda boendeformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen har under år 1992 minskat antalet platser inom akutsjuk-&lt;br&gt;vård och geriatrisk vård som en följd av betalningsansvaret med ca&lt;br&gt;1 400 platser och en minskning planeras för år 1993 med ytterligare ca&lt;br&gt;700 platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236 kommuner har redovisat en utbyggnad av särskilda boendeformer&lt;br&gt;för ca 4 700 boende och planerar för år 1993 en ytterligare utbyggnad&lt;br&gt;för ca 5 200 boende. Uppgifter saknas från 50 kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmännen har redovisat siffror över effekter på förändringen av&lt;br&gt;kostnader som ett resultat av betalningsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas kostnader för särskilda boendeformer och andra in-&lt;br&gt;satser har ökat medan landstingens kostnader har minskat genom plats-&lt;br&gt;reduktion under år 1992. Den långsiktiga ekonomiska effekten är dock&lt;br&gt;inte möjlig att bedöma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs bedömning kan vissa andra resultat av utvecklingen&lt;br&gt;under år 1992 iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Fler äldre har fått del av kommunernas satsningar på vård och boen-&lt;br&gt;de,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* bättre boendestandard har kommit flera till del samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* har tillgängligheten till akutsjukvård och geriatrisk vård förbättrats i&lt;br&gt;takt med att antalet medicinskt färdigbehandlade minskat och vård-&lt;br&gt;tiden som medicinskt färdigbehandlad förkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen har reducerat antalet platser inom den geriatriska vården&lt;br&gt;med ca 600 under år 1992 och planerar ytterligare minskning med ca&lt;br&gt;300 platser år 1993. Dessa minskningar måste ses mot bakgrund av att&lt;br&gt;antalet medicinskt färdigbehandlade patienter minskat kraftigt. Kommu-&lt;br&gt;nerna har förstärkt den rehabiliterande personalen med ca 120 årsarbeta-&lt;br&gt;re samt byggt ut dagverksamheter med rehabiliteringsinriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av de medicinskt färdigbehandlade patienterna har, enligt&lt;br&gt;vad som framkommit av patientstudien, behov av rehabiliterande in-&lt;br&gt;satser. De insatser som erbjöds dessa patienter var emellertid relativt&lt;br&gt;blygsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt många av huvudmännen råder oklarhet när det gäller ansvars-&lt;br&gt;fördelningen för rehabiliteringen. Kommittén anser att det är angeläget&lt;br&gt;att ansvarsfördelningen preciseras ytterligare. Detta bör i första hand&lt;br&gt;ske i samarbete mellan huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen om kommunernas betalningsansvar regleras priset per vårddag&lt;br&gt;för medicinskt färdigbehandlade patienter. Det omräknas årligen med&lt;br&gt;skatteunderlagets utveckling och är för år 1993 1 957 kr för somatisk&lt;br&gt;akutsjukvård och 1 413 kr för geriatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till kommittén har framförts önskemål om ändringar i lagen som&lt;br&gt;möjliggör för huvudmännen i varje län att bestämma priset per vårddag&lt;br&gt;för somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Skälen härför är bl.a. att&lt;br&gt;flera landsting har samordnat och integrerat den geriatriska vården med&lt;br&gt;andra kliniker t.ex. intemmedicin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser det viktigt att nuvarande ekonomiska incitament&lt;br&gt;finns kvar ytterligare en tid framöver. Antalet medicinskt färdigbehand-&lt;br&gt;lade patienter har visserligen minskat men de lokala variationerna är&lt;br&gt;stora. Först längre fram kan incitamentets mer långsiktiga och bestående&lt;br&gt;effekter bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår emellertid att ett visst utrymme för lokala överens-&lt;br&gt;kommelser ges. Landsting och kommuner i ett län bör få komma öve-&lt;br&gt;rens om en enhetlig ersättning för medicinskt färdigbehandlade patienter&lt;br&gt;inom både somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Denna måste dock&lt;br&gt;sättas till ett belopp mellan de ersättningsnivåer som lagts fast i lagen&lt;br&gt;om kommunernas betalningsansvar. Förslaget innebär att en förändring&lt;br&gt;i betalningsansvarslagens 8 § måste göras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Somatisk långtidssjukvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vård i landstingets regi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsansvaret för den somatiska långtidssjukvården syftar till att&lt;br&gt;påskynda en angelägen omställning från vård i gamla sjukhusanlägg-&lt;br&gt;ningar med en stor andel flerbäddsrum till service och vård i moderna&lt;br&gt;särskilda boendeformer. Kommuner och landsting har i varje län träffat&lt;br&gt;lokala överenskommelser som reglerar betalningsansvaret för den soma-&lt;br&gt;tiska långtidssjukvården. Ett enhetligt länspris fastställs i en särskild&lt;br&gt;förordning och räknas om varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt omfattades vid regleringen ca 3 300 vårdplatser inom den soma-&lt;br&gt;tiska långtidssjukvården. Under år 1992 har antalet platser minskat med&lt;br&gt;130 och för år 1993 planeras en ytterligare minskning med 290 platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att utvecklingen av den landstingsdrivna somatiska&lt;br&gt;långtidssjukvården bör följas noga. Avsikten är att denna vård succes-&lt;br&gt;sivt skall ersättas av lokala vård- och boendealternativ. Det nuvarande&lt;br&gt;systemet med av regeringen fastställda priser blir i ett längre tidspers-&lt;br&gt;pektiv otympligt eftersom kostnadsbilden förändras efterhand. I den&lt;br&gt;mån en kommun avser att utnyttja landstingets långvårdsresurser även i&lt;br&gt;ett längre eller obestämt tidsperspektiv bör berörda huvudmän därför&lt;br&gt;överväga en överföring av resursen från landsting till kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsansvar gäller för vård vid enskilda vårdhem med inriktning&lt;br&gt;mot somatisk långtidssjukvård samt konvalescenthem i de fall ett lands-&lt;br&gt;ting har svarat för placeringen. Kommunernas ersättningar till enskilda&lt;br&gt;vårdgivare motsvarade ca 2 300 platser under år 1992. Huvudmodellen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör vara att kommunerna träffar avtal direkt med de enskilda vårdhems- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägarna. Så sker också i de allra flesta fallen. Endast ca 5 % av kommu- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nemas kostnader för enskild vård utgjordes av ersättning till landsting-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Landstingsfria kommuner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Malmö och Göteborg tillämpas ett system för betalningsansvar som&lt;br&gt;liknar det som gäller i övriga riket medan Gotland inte infört något&lt;br&gt;sådant system. Andelen färdigbehandlade patienter ligger i dessa kom-&lt;br&gt;muner fortfarande något över riksgenomsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Psykiskt långtidssjuka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den psykiatriska vården omfattas inte av ett obligatoriskt betalningsan-&lt;br&gt;svar. Inga frivilliga överenskommelser om betalningsansvar har heller&lt;br&gt;träffats. Psykiatriutredningen föreslog emellertid i sitt slutbetänkande en&lt;br&gt;form av betalningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av kommunerna och landstingen har i enkätsvaren be-&lt;br&gt;skrivit olika problem till följd av att ett obligatoriskt betalningsansvar&lt;br&gt;inte införts inom den psykiatriska vården. Många avvaktar resultatet av&lt;br&gt;Psykiatriutredningens förslag om obligatoriskt betalningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén vill understryka att den ovan beskrivna utvecklingen utgör&lt;br&gt;tecken på att psykiskt sjukas behov av alternativa vård- och boendefor-&lt;br&gt;mer får stå tillbaka för andra gruppers motsvarande behov så länge som&lt;br&gt;de ekonomiska incitamenten inte omfattar psykiskt sjuka. Detta talar&lt;br&gt;enligt kommitténs mening för att ett obligatoriskt betalningsansvar bör&lt;br&gt;införas även för psykiskt långtidssjuka. Härigenom skulle de positiva&lt;br&gt;förändringar som skett som en följd av betalningsansvaret inom soma-&lt;br&gt;tisk akutsjukvård och geriatrisk vård även komma psykiskt långtidssjuka&lt;br&gt;till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Betalningsansvarskommitténs slutbetänkande&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Ett år med betalningsansvar (SOU 1993:49)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över Betalningsansvarskommitténs betänkande har sammanlagt 31 organ&lt;br&gt;avlämnat yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande avgetts av följande myndigheter: Socialsty-&lt;br&gt;relsen, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Kristianstads&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande avgetts av Värmlands läns landsting, Malmö-&lt;br&gt;hus läns landsting och Jämtlands läns landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har efter remiss yttrande avgetts av följande organ:&lt;br&gt;Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Bollnäs kommun, Eskilstuna&lt;br&gt;kommun, Hällefors kommun, Jönköpings kommun, Karlstads kommun,&lt;br&gt;Landskrona kommun, Mjölby kommun, Nordmalings kommun,&lt;br&gt;Oxelösunds kommun, Sollentuna kommun, Torsby kommun, Umeå&lt;br&gt;kommun, Örebro kommun, Svenska Kommunförbundet, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, Pensionärernas riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärsför-&lt;br&gt;bund (SPF), Riksförbundet pensionärernas gemenskapsgrupper (RPG),&lt;br&gt;Handikappförbundens samarbetsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade&lt;br&gt;patienter m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Betalningsansvarskommitténs bedömning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén redovisar en kraftig minskning av antalet färdigbehandlade&lt;br&gt;patienter. Betalningsansvaret bör bibehållas som ekonomiskt incitament&lt;br&gt;och även fortsättningsvis följas genom återkommande inventeringar. Det&lt;br&gt;är svårt att dra några säkra slutsatser om betalningsansvarets effekter på&lt;br&gt;huvudmännens ekonomi och på utbyggnaden av alternativa vårdresurser.&lt;br&gt;Fler äldre har fått del av kommunernas satsningar på vård och boende&lt;br&gt;och en bättre boendestandard har kommit flera till del. Tillgängligheten&lt;br&gt;till akutsjukvård och geriatrisk vård har förbättrats i takt med att antalet&lt;br&gt;medicinskt färdigbehandlade minskat och vårdtiden som medicinskt&lt;br&gt;färdigbehandlad har förkortats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Remissinstansernas svar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen instämmer i huvudsak med kommitténs bedömningar vad&lt;br&gt;avser effekterna av betalningsansvaret och delar uppfattningen att frågan&lt;br&gt;bör följas inom ramen för Ädel-utvärderingen. Svenska Kommunförbun-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det instämmer i kommitténs bedömning att Ädelreformen uppnått sitt&lt;br&gt;syfte att åstadkomma en förskjutning av vård på institution till vård i&lt;br&gt;hemmet. Stockholms stad anser i likhet med Göteborgs, Hällefors,&lt;br&gt;Jönköpings, Nordmalings, Torsby och Örebro kommuner att systemet&lt;br&gt;med betalningsansvar fungerar bra och att erfarenheterna överlag är&lt;br&gt;goda. Pensionärernas Riksorganisation och Sveriges Pensionärsförbund&lt;br&gt;uttrycker en positiv inställning till systemet med betalningsansvar men&lt;br&gt;också viss oro för kvalitet, konsekvenser av nedskärningar m.m. Riks-&lt;br&gt;revisionsverket och Malmöhus läns landsting anför att betal-&lt;br&gt;ningsansvarets inverkan på kvaliteten i vård- och omsorgsarbetet inte&lt;br&gt;belysts tillräckligt och bör följas upp. Eskilstuna kommun anser att&lt;br&gt;systemet med ett kommunalt betalningsansvar redan har uppnått avsedd&lt;br&gt;verkan och avstyrker att systemet skall finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Betalningsansvar för somatisk långtidssjukvård&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Betalningsansvarskommitténs bedömning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av landstingens långtidssjukvård bör följas noga. Sådan&lt;br&gt;vård bör successivt ersättas med lokala vård- och boendealternativ.&lt;br&gt;Avser kommunen att utnyttja platserna i ett längre och obestämt tids-&lt;br&gt;perspektiv bör huvudmännen överväga en överföring av resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Remissinstansernas svar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Pensionärernas&lt;br&gt;Riksorganisation instämmer i kommitténs bedömning. Värmlands läns&lt;br&gt;landsting ser betalningsansvaret för somatisk långtidssjukvård som en&lt;br&gt;övergångslösning och Sollentuna kommun anför att det kommunala&lt;br&gt;betalningsansvaret för somatisk långtidssjukvård måste få innebära att&lt;br&gt;kommunen kan påverka prissättning och kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Betalningsansvar för psykiatrisk långtidssjukvård&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Betalningsansvarskommitténs bedömning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En relativt blygsam utbyggnad av särskilda boendeformer för psykiskt&lt;br&gt;långtidssjuka har skett. Inga län har ingått frivilliga överenskommelser&lt;br&gt;om betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade inom den psykiat-&lt;br&gt;riska vården. Detta talar enligt kommittén för att ett obligatoriskt betal-&lt;br&gt;ningsansvar bör införas även för psykiskt långtidssjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Remissinstansernas svar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, Svenska Kommunförbundet, Pensionärernas Riksorga-&lt;br&gt;nisation (PRO) och Handikappförbundens samarb et skommitté uttalar sig&lt;br&gt;liksom kommunerna Jönköping, Karlstad, Landskrona och Mjölby för&lt;br&gt;att ett obligatoriskt betalningsansvar införs även för psykiskt långtids-&lt;br&gt;sjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Begreppet medicinskt färdigbehandlad och&lt;br&gt;ansvaret för rehabiliteringsinsatser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Betalningsansvarskommitténs bedömning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Begreppet medicinskt färdigbehandlad tycks vara det som varit svårast&lt;br&gt;att hantera för huvudmännen. Faktiska tillfällen då problem uppstått&lt;br&gt;tycks dock ha varit ganska få. En närmare precisering i lagstiftning&lt;br&gt;anser kommittén varken lämplig eller möjlig. Bedömningen måste utgå&lt;br&gt;från sjukvårdens och socialvårdens samlade resurser samt från läkarens&lt;br&gt;bedömning av varje patients vårdbehov. Frågan bör följas i den fortsatta&lt;br&gt;utvärderingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller att rehabiliteringsfrågorna måste ges ökad upp-&lt;br&gt;märksamhet i kommuner och landsting. Det är angeläget att ansvarsför-&lt;br&gt;delningen preciseras ytterligare vilket i första hand bör ske mellan&lt;br&gt;huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Remissinstansernas svar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Behovet av tolkning och klargörande av begreppet medicinskt färdigbe-&lt;br&gt;handlad liksom av ansvaret för rehabiliteringsinsatser har kommenterats&lt;br&gt;av många remissinstanser. Socialstyrelsen anser att läkarens roll i sam-&lt;br&gt;band med bedömning av patientens medicinska behov liksom dennes&lt;br&gt;medverkan i vårdplaneringen måste uppmärksammas och ytterligare&lt;br&gt;belysas. Svenska Kommunförbundet har erfarit problem på vissa håll att&lt;br&gt;tolka begreppet och framför behovet av gemensamma diskussioner för&lt;br&gt;att klargöra begreppet. Också Landstingsförbundet anför att eventuella&lt;br&gt;svårigheter får lösas på det lokala planet i samband med utvecklingen av&lt;br&gt;den gemensamma vårdplaneringen. När det gäller svårt sjuka som t.ex.&lt;br&gt;cancersjuka och patienter med HIV/Aids ifrågasätter förbundet det etiskt&lt;br&gt;riktiga i att skjuta över ansvaret till kommunerna och pekar också på&lt;br&gt;svårigheterna att ge dessa patienter adekvat vård. Karlstads kommun&lt;br&gt;pekar på skillnader i synsätt avseende begreppet färdigbehandlad mellan&lt;br&gt;läkare på olika kliniker. Landskrona kommun anser att patienter idag&lt;br&gt;snabbare bedöms vara färdigbehandlade än före Ädel-reformen. Mjölby&lt;br&gt;kommun menar att en vid tolkning av begreppet innebär att patienter&lt;br&gt;skrivs ut med sjukdomstillstånd som sjukhemmen har svårt att klara av.&lt;br&gt;Jönköpings kommun anser att läkarens bedömning att en patient är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medicinskt färdigbehandlad och beslut om utskrivning bör kunna över-&lt;br&gt;prövas. Några kommuner berör begreppet medicinskt färdigbehandlad i&lt;br&gt;förhållande till den etiska frågan om utskrivning till annan boendeform&lt;br&gt;i livets slutskede. Örebro kommun uppger att patienter i terminalvård,&lt;br&gt;även om de uppfyller kriterierna att vara medicinskt färdigbehandlade,&lt;br&gt;inte mot sin önskan skrivs ut till annan boendeform och Torsby kommun&lt;br&gt;intar samma syn på frågan om utskrivning vid vård i livets slutskede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälften av remissinstanserna har kommenterat ansvarsfrågan när det&lt;br&gt;gäller rehabiliteringsinsatser och anser att gränsen mellan kommunens&lt;br&gt;och landstinget ansvar är otydlig. Torsby kommun anför t.ex. att den&lt;br&gt;geriatriska vården måste prioriteras och att pågående integration med&lt;br&gt;annan intemmedicinsk vård innebär att oklarheter om ansvaret uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Vårdplaneringen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Betalningsansvarskommitténs bedömning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet mellan huvudmännen kring den gemensamma vårdplanering-&lt;br&gt;en fungerar i huvudsak väl. Det är nödvändigt att vårdplanering inleds&lt;br&gt;i ett så tidigt skede som möjligt och helst redan vid inskrivningen på&lt;br&gt;sjukhuset.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Remissinstansernas svar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har kommenterat frågan om vårdplanering.&lt;br&gt;Socialstyrelsen påpekar behovet av läkarmedverkan i vårdplaneringen&lt;br&gt;och Pensionärernas Riksorganisation anser att vårdplaneringen skall&lt;br&gt;inledas direkt vid inskrivningen. Patienternas deltagande i vårdplane-&lt;br&gt;ringen kommenteras av Länsrätten i Kristianstads län som anser att&lt;br&gt;resultaten från den begränsade patientstudien tyder på en låg ambi-&lt;br&gt;tionsnivå och Sveriges Pensionärsförbund som menar att patientens&lt;br&gt;medverkan bör följas upp vidare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ersättningsnivån&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Betalningsansvarskommitténs förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att kommuner och landsting ges utrymme att lokalt&lt;br&gt;komma överens om en enhetlig ersättning för medicinskt färdigbehand-&lt;br&gt;lade patienter inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård inom&lt;br&gt;ramen för de ersättningsnivåer som lagts fast i lagen om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Remissinstansernas svar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna kommenterar inte kommitténs förslag&lt;br&gt;vad avser ersättningsnivån för medicinskt färdigbehandlade. Ca en&lt;br&gt;tredjedel av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag om att ge&lt;br&gt;huvudmännen utrymme att lokalt komma överens om ett enhetligt pris&lt;br&gt;för medicinskt färdigbehandlade bl.a. Socialstyrelsen, Värmlands,&lt;br&gt;Jämtlands och Malmöhus läns landsting, kommunerna Göteborg,&lt;br&gt;Karlstad, Torsby och Umeå samt Svenska Kommunförbundet, Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet, Pensionärernas Riksorganisation och Sveriges Pensio-&lt;br&gt;närsförbund. Nordmalings kommun avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,&lt;br&gt;Lundgren, Unckel, P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet B. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:121 Kommunernas betalnings-&lt;br&gt;ansvar för viss hälso- och sjukvård m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45465, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-12-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-12-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-12-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-01-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 00:36:31</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03121</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 00:36:31</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03121</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__121.pdf</filnamn>
<filstorlek>1246349</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m. </titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/47FF5C1E-BEA1-4E9E-9FC1-0782D45EB199</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:SoU19</uppgift>
<ref_dok_id>GH01SoU19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:121&lt;br/&gt;
Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:121 Kommunernas betalningsansvar för  viss hälso- och sjukvård m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Harding Olson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:121&lt;br/&gt;
Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:121 Kommunernas betalningsansvar för  viss hälso- och sjukvård m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Harding Olson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>