<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228039</hangar_id>
 <dok_id>GH03115</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>115</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:115</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>115</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-12-09 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:10</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03115/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03115</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03115</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:115&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Valperiodens längd och vissa andra&lt;br&gt;grundlagsfrågor&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03115/prop_199394__115-1.png" style="width:40pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 9 december 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att ordinarie allmänna val skall hållas vart fjärde&lt;br&gt;år i stället for som i dag vart tredje år och att det i 3 kap. 1 § regerings-&lt;br&gt;formen infors en bestämmelse om att val till riksdagen sker genom&lt;br&gt;röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas också frågan om statschefens behörighets-&lt;br&gt;ålder som föreslås sänkt från 25 till 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1995. Det&lt;br&gt;betyder att valperioden blir fyra år redan efter 1994 års val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagen..................................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext....................................................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen ................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900) ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning ............................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förlängd valperiod ......................................................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Grundlagsregel om personval............................................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Statschefens behörighetsålder............................................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga: Statschefens behörighetsålder i några andra länder........... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 9 december 1993 ........................................................ 21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i regeringsformen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i kommunallagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 3 §§ och 5 kap. 2 och 4 §§&lt;br&gt;regeringsformen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen utses genom fria, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksdagen utses genom fria,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hemliga och direkta val. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hemliga och direkta val. Vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant val sker röstning på parti&lt;br&gt;med möjlighet for väljarna att&lt;br&gt;avge särskild personröst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen består av en kammare med trehundrafyrtionio ledamöter.&lt;br&gt;För ledamöterna skall finnas ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordinarie val till riksdagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordinarie val till riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förrättas vart tredje år. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förrättas vart jjärde år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som statschef får endast den&lt;br&gt;tjänstgöra som är svensk med-&lt;br&gt;borgare och har fyllt tjugofem&lt;br&gt;år. Han får icke samtidigt vara&lt;br&gt;statsråd eller utöva uppdrag&lt;br&gt;såsom talman eller riksdags-&lt;br&gt;ledamot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statschefen skall samråda med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som statschef får endast den&lt;br&gt;tjänstgöra som är svensk med-&lt;br&gt;borgare och har fyllt aderton år.&lt;br&gt;Han får icke samtidigt vara&lt;br&gt;statsråd eller utöva uppdrag&lt;br&gt;såsom talman eller riksdags-&lt;br&gt;ledamot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inistem, innan han reser utrikes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen omtryckt 1991:1503.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utslocknar konungahuset, utser riksdagen en riksföreståndare att&lt;br&gt;fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Riksdagen utser samtidigt en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vice riksföreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller, om&lt;br&gt;konungen dör eller avgår och&lt;br&gt;tronföljaren ännu ej har fyllt&lt;br&gt;tjugofem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller, om&lt;br&gt;konungen dör eller avgår och&lt;br&gt;tronföljaren ännu ej har fyllt&lt;br&gt;aderton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Den tid som anges i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § skall räknas från det ordinarie val som förrättas år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900) Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § kommunallagen (1991:900) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter och ersättare i full-&lt;br&gt;mäktige skall väljas för tre år&lt;br&gt;räknat från och med den 1&lt;br&gt;november valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamöter och ersättare i full-&lt;br&gt;mäktige skall väljas för Jyra år&lt;br&gt;räknat från och med den 1&lt;br&gt;november valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om valprövningsnämnden har beslutat om omval enligt 15 kap. 7 §&lt;br&gt;tredje stycket vallagen (1972:620), skall mandattiden dock förlängas till&lt;br&gt;dess omvalet har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms kommun räknas mandattiden från och med den 15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oktober valåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Den tid som anges skall&lt;br&gt;räknas från det ordinarie val som förrättas år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utmärkande för arbetet med regeringsformen och de konstitutionella&lt;br&gt;reformer som genomförts i vårt land har varit att det har byggt på en&lt;br&gt;bred anslutning i grundläggande frågor. Det har ansetts ligga ett särskilt&lt;br&gt;värde i politisk enighet kring konstitutionella och andra frågor av central&lt;br&gt;betydelse för demokratins och parlamentarismens funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan bred enighet kan inte alltid uppnås förrän efter en längre tids&lt;br&gt;diskussion och detta har varit fallet på vissa centrala områden som länge&lt;br&gt;har diskuterats men inte resulterat i några förändringar. Frågor som&lt;br&gt;åsyftas är främst de om den gemensamma valdagen, mandatperiodens&lt;br&gt;längd och personval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beredningen av förslag i centrala konstitutionella frågor före-&lt;br&gt;kommer överläggningar med företrädare för riksdagspartierna. På&lt;br&gt;initiativ av regeringen har sådana överläggningar förekommit i de&lt;br&gt;nämnda frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsministern uppdrog sommaren 1992 åt riksdagsledamoten Lars&lt;br&gt;Leijonborg att föra sonderande samtal med företrädare för samtliga&lt;br&gt;riksdagspartier inför de partiöverläggningar som planerades att starta&lt;br&gt;under hösten samma år. De frågor som skulle diskuteras var i första hand&lt;br&gt;frågan om mandatperiodens längd men också den om ett ökat inslag av&lt;br&gt;personval. Resultaten av Leijonborgs samtal har därefter legat till grund&lt;br&gt;för partiöverläggningar som pågått sedan våren 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningarna har nu resulterat i att företrädarna för riksdags-&lt;br&gt;partierna är överens om att mandatperioden förlängs till fyra år med&lt;br&gt;bevarad gemensam valdag, att ett ökat inslag av personval införs samt att&lt;br&gt;statschefens behörighetsålder bör sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden tar regeringen därför upp dessa&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra frågor som varit föremål för överläggningar mellan partierna&lt;br&gt;och som man också är överens om behandlas i propositioner som&lt;br&gt;beslutats samtidigt med denna proposition och avser de grundlags-&lt;br&gt;ändringar som behövs för att Sverige skall kunna bli medlem av EU samt&lt;br&gt;ett förstärkt fri- och rättighetsskydd, inklusive inkorporering av den&lt;br&gt;europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;och de grundläggande friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Förlängd valperiod&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ordinarie val till riksdagen och de kom-&lt;br&gt;munala beslutande församlingarna skall förrättas vart fjärde år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Den nuvarande ordningen med gemensam valdag och treårig&lt;br&gt;mandatperiod bygger på den överenskommelse som träffades mellan de&lt;br&gt;politiska partierna i Grundlagberedningen år 1967. Flera utredningar har&lt;br&gt;sedan dess behandlat dessa frågor men någon tillräcklig politisk enighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har tidigare inte nåtts om förändringar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagskommitténs borgerliga majoritet förordade i betänkandet&lt;br&gt;Grundlagsfrågor (SOU 1981:15) en övergång till skilda valdagar. Detta&lt;br&gt;motiverades med att regionala och kommunala frågor därigenom skulle&lt;br&gt;kunna ägnas större uppmärksamhet i valrörelserna. När det gäller&lt;br&gt;mandatperiodens längd ansåg majoriteten att fyra år mellan valen var en&lt;br&gt;lämplig avvägning mellan behovet av en längre planeringsmetod och&lt;br&gt;väljarnas berättigande anspråk på att relativt ofta få säga sin mening i&lt;br&gt;val. De socialdemokratiska ledamöterna ansåg kritiken vara överdriven&lt;br&gt;och missriktad. Om den gemensamma valdagen skulle ifrågasättas borde&lt;br&gt;det enligt denna minoritet i stället ske med utgångspunkt i det angelägna&lt;br&gt;av att få till stånd ett fungerande upplösningsinstitut. Vpk-ledamoten&lt;br&gt;förordade i en reservation att den gällande ordningen skulle behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1982 publicerade en arbetsgrupp under dåvarande&lt;br&gt;justitieministerns ledning ett diskussionsunderlag med titeln Den&lt;br&gt;gemensamma valdagen och andra grundlagsfrågor. Det fanns emellertid&lt;br&gt;inte förutsättningar för att uppnå enighet i huvudfrågorna.&lt;br&gt;Utredningsarbetet fullföljdes i stället i Folkstyrelsekommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Folkstyrelsekommitténs slutbetänkande Folkstyrelsens villkor (SOU&lt;br&gt;1987:6) enade sig de fyra största partierna om att föreslå en förlängning&lt;br&gt;av mandatperioden till fyra år. Däremot rådde det delade meningar i&lt;br&gt;fråga om den gemensamma valdagen. Kommitténs majoritet bestående av&lt;br&gt;de socialdemokratiska ledamöterna förordade att den gemensamma&lt;br&gt;valdagen bevarades. Företrädarna för de borgerliga partierna föreslog&lt;br&gt;däremot att valen skulle hållas åtskilda med två års mellanrum. Vpk-&lt;br&gt;ledamoten förespråkade ett bibehållande av det dittillsvarande systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1987/88:22 om vissa grundlagsfrågor m.m. föreslog den&lt;br&gt;dåvarande regeringen vissa ändringar i fråga om de allmänna valen på&lt;br&gt;grundval av Folkstyrelsekommitténs betänkande. Däremot föreslogs - på&lt;br&gt;grund av bristande politisk enighet - inte några förändringar av mandat-&lt;br&gt;periodens längd. - Frågan har därefter inte varit föremål för några mera&lt;br&gt;ingående diskussioner partierna emellan förrän Lars Leijonborgs ovan&lt;br&gt;nämnda sonderingar startade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens konstitutionsutskott har vid flera tillfallen behandlat&lt;br&gt;motioner med förslag om en övergång till fyraåriga mandatperioder och&lt;br&gt;skilda valdagar. Utskottet avslog senast hösten 1992 ett antal sådana&lt;br&gt;motioner mot bakgrund av att förslagen då ingick i de samtal som fördes&lt;br&gt;i förfättningsfrågor mellan de politiska partierna (bet. 1992/93 :KU5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den treåriga mandatperioden är&lt;br&gt;resultatet av en avvägning mellan önskemålen att inte alltför lång tid skall&lt;br&gt;förflyta mellan de allmänna valen och att de politiska organen skall ha&lt;br&gt;tillräcklig tid att verka mellan valen. Den gemensamma valdagen söker&lt;br&gt;främst tillgodose två synpunkter. Den ena är att riksdagen i sin helhet&lt;br&gt;skall förnyas vid ett och samma tillfälle, den andra att det skall finnas ett&lt;br&gt;valtekniskt samband mellan riksdagsval och kommunalval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkstyrelsekommitténs arbete syftade bl.a. till att stärka riksdagens&lt;br&gt;ställning och att skapa ökade förutsättningar för handlingskraftiga&lt;br&gt;regeringar. Som grund för sina överväganden gjorde kommittén en bred&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;analys av folkstyrelsens villkor i den dagens och moigondagens samhälle. Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterade att efter införandet av den treåriga mandat-&lt;br&gt;perioden hade majoritetslägena i riksdagen skiftat mellan de socialistiska&lt;br&gt;och ickesocialistiska partigrupperingarna på ett sätt som saknade mot-&lt;br&gt;svarighet under tiden efter andra världskriget; de regeringsbyten då de&lt;br&gt;borgerliga majoritetsregeringarna efter valen 1976 och 1979 i båda fellen&lt;br&gt;upplöstes efter ett par år och ersattes av borgerliga minoritetsregeringar&lt;br&gt;berodde inte på förändringar av majoritetsförhållandena i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ansåg att förkortningen av valperioden från fyra till tre år&lt;br&gt;hade försvagat de politiska organens handlingskraft på alla nivåer i det&lt;br&gt;svenska valsystemet och att närheten till val leder till att motsättningar&lt;br&gt;mellan de politiska partierna ibland överdrivs; långsiktiga uppgörelser&lt;br&gt;mellan partierna försvåras och därmed hotas den traditionella tonvikten&lt;br&gt;på samförståndslösningar i svensk politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På riksplanet fanns enligt kommittén ytterligare en nackdel med den&lt;br&gt;treåriga valperioden, nämligen det förhållandet att det är nästan enbart&lt;br&gt;under de första ett ä två åren av perioden som det är realistiskt att tänka&lt;br&gt;sig extra val eftersom det ordinarie valet annars är för nära. Den&lt;br&gt;begränsning av handlingsmöjligheterna i parlamentariska krissituationer&lt;br&gt;som detta innebär illustrerades enligt kommittén i samband med&lt;br&gt;regeringskrisema i oktober 1978 och maj 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs uppfattning var erfarenheterna av kombinationen av&lt;br&gt;gemensam valdag och treårig mandatperiod blandad. Å ena sidan ansågs&lt;br&gt;perioden för kort och föreslogs därför förlängd for att stärka regeringens&lt;br&gt;och övriga politiska organs möjligheter till planmässigt och långsiktigt&lt;br&gt;handlande. Den gemensamma valdagen ansågs å andra sidan ha bidragit&lt;br&gt;till ett ökat valdeltagande i de kommunala valen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan Folkstyrelsekommittén avlämnade sitt betänkande har ytterligare&lt;br&gt;sju år gått. Ordningen med treårig mandatperiod och gemensam valdag&lt;br&gt;har sålunda nu tillämpats i drygt 22 år; åtta val har ägt rum och sju&lt;br&gt;valperioder har avverkats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under denna tid har inte några förslag genomförts i syfte att söka skapa&lt;br&gt;bättre förutsättningar för det parlamentariska funktionssättet. Förhål-&lt;br&gt;landena är i stort desamma som tidigare och de problem i fråga om&lt;br&gt;mandatperiodens längd som Folkstyrelsekommittén pekade på finns i&lt;br&gt;huvudsak kvar; ett exempel på detta är den regeringskris som uppstod i&lt;br&gt;februari 1990. Den analys som kommittén gjorde måste fortfarande anses&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om förlängd mandatperiod till fyra år har man&lt;br&gt;både i de utredningar som arbetat med frågan och mellan riksdags-&lt;br&gt;partierna i stort varit överens om att en sådan reform bör genomföras.&lt;br&gt;Vad som hindrat en sådan reform har alltså varit att man inte kunnat enas&lt;br&gt;i frågan om den gemensamma valdagen skall behållas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågan om den gemensamma valdagen kvarstår meningsskiljaktigheter&lt;br&gt;mellan partierna. Vid överläggningar mellan partiledarna har man&lt;br&gt;emellertid enats om att förlänga mandatperioden för riksdagen samt&lt;br&gt;landstings- och kommunfullmäktige till fyra år från och med 1997 års val&lt;br&gt;utan att ändra på sambandet mellan riksdags- och kommunalval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot nu angiven bakgrund bör mandatperioden förlängas till fyra år Prop. 1993/94:115&lt;br&gt;med början från och med 1994 års ordinarie val. Sålunda skall de första&lt;br&gt;ordinarie valen därefter hållas år 1998. Detta föranleder förutom ändring&lt;br&gt;i regeringsformen även en ändring i 5 kap. 5 § kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900) så att den kommunala valperioden också blir fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna for administration av allmänna val täcks i huvudsak via&lt;br&gt;anslaget Kostnader för allmänna val på statsbudgeten och av kom-&lt;br&gt;munerna. Lönekostnader for medverkande personal inom Riksskatte-&lt;br&gt;verket, länsstyrelserna, skattemyndigheterna och vid de svenska&lt;br&gt;utlandsmyndigheterna särredovisas inte utan belastar respektive&lt;br&gt;myndighets anslag. Någon exakt beräkning av de totala kostnaderna för&lt;br&gt;valadministrationen finns alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkstyrelsekommittén gjorde en grov uppskattning avseende den totala&lt;br&gt;kostnaden vid 1985 års allmänna val till 191 mkr. Vallagsutredningen har&lt;br&gt;i delbetänkandet VAL, Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108)&lt;br&gt;uppskattat den totala kostnaden (inklusive kostnaden för de kyrkliga&lt;br&gt;valen) för 1991 års val till 351,3 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyraåriga valperioder medför att den genomsnittliga årliga kostnaden&lt;br&gt;för valadministrationen minskar. Enligt Folkstyrelsekommitténs beräk-&lt;br&gt;ningar kostade 1985 års allmänna val utslaget på en treårsperiod ca 63&lt;br&gt;mkr per år och utslaget på en fyraårsperiod skulle motsvarande kostnad&lt;br&gt;ha blivit ca 48 mkr; sålunda skulle effekten av en förlängd mandatperiod&lt;br&gt;bli en kostnadsbesparing på ca 15 mkr per år vid 1985 års allmänna val.&lt;br&gt;Med tillämpning av samma beräkningssätt skulle effekten av en förlängd&lt;br&gt;mandatperiod vid 1991 års val bli en kostnadsbesparing på ca 28 mkr per&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Grundlagsregel om personval&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I regeringsformen införs en bestämmelse om&lt;br&gt;att vid val till riksdagen sker röstning på parti med möjlighet för&lt;br&gt;väljarna att avge särskild personröst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Det nuvarande valsystemet i Sverige brukar karaktäriseras&lt;br&gt;som ett renodlat partival. Väljaren tar ställning till de alternativ som&lt;br&gt;partierna utgör. Inom partivalets ram finns dock möjligheter för väljaren&lt;br&gt;att påverka vilka personer som skall ta plats i de beslutande försam-&lt;br&gt;lingarna. Formellt har nämligen väljarna i vårt land en i det närmaste&lt;br&gt;total frihet att lägga sin röst på just de personer som bäst svarar mot&lt;br&gt;deras preferenser. I realiteten är emellertid inslaget av personröstning&lt;br&gt;obetydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste 20 åren har flera utredningar behandlat frågan om ett&lt;br&gt;ökat inslag av personval men inte heller i denna fråga har politisk enighet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunnat uppnås. Riksdagens konstitutionsutskott har också vid flera Prop. 1993/94:115&lt;br&gt;tillfällen de senaste åren behandlat frågan, senast i bet. 1992/93 :KU5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkstyrelsekommittén ansåg det vara viktigt att man underlättar för&lt;br&gt;väljarna att inom ramen for sitt partival påverka vilka kandidater som&lt;br&gt;väljs för respektive parti. Ett ökat personvalsinslag i vårt valsystem&lt;br&gt;skulle enligt kommittén uppmuntra väljarna att intressera sig mer för&lt;br&gt;åsikter och egenskaper hos de uppställda kandidaterna och dessa skulle&lt;br&gt;å sin sida anse det viktigt att informera sig om väljarnas inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personvalskommittén har i betänkandet Ökat personval (SOU 1993:21)&lt;br&gt;redogjort för olika modeller med inslag av personval samt lämnat förslag&lt;br&gt;för att komma till rätta med problemen när det gäller den s.k. fria&lt;br&gt;nomineringsrätten. Kommittén föreslår att en personvalsreform genom-&lt;br&gt;förs med sikte på att kunna tillämpas vid de allmänna valen år 1997.&lt;br&gt;Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remiss-&lt;br&gt;utfallet finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr. 93-1120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet på Personvalskommitténs förslag är överlag positivt. De&lt;br&gt;flesta remissinstanserna tillstyrker en reform som innebär att person-&lt;br&gt;valsmomentet förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagspartierna är också överens om att en personvalsreform bör&lt;br&gt;föregås av försök vid de allmänna valen år 1994. Först vid det ordinarie&lt;br&gt;val som hålls efter 1994 års val kan personröstning enligt den modifie-&lt;br&gt;rade danska modell med preferensröstning som Personvalskommittén&lt;br&gt;förordat tillämpas första gången. Vidare är partierna överens om att&lt;br&gt;personvalsmomentet är av så grundläggande betydelse att det bör komma&lt;br&gt;till uttryck i grundlag och ges det skydd som följer därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddragen i den överenskommelse man träffat är såvitt nu är av&lt;br&gt;intresse följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partierna förutsätts liksom nu presentera listor på vilka kandidaterna&lt;br&gt;rangordnats i enlighet med partiets nominering. Väljarna skall emellertid&lt;br&gt;ges en möjlighet att göra en markering intill ett av namnen på valsedeln.&lt;br&gt;Därmed har en personröst avgetts för den aktuella kandidaten. Avgörande&lt;br&gt;för vilken eller vilka kandidater som skall förklaras valda är antalet&lt;br&gt;personröster på varje kandidat under förutsättning att kandidaten fått ett&lt;br&gt;viss minsta antal personröster, dvs. passerat en spärr. Vid det första&lt;br&gt;ordinarie riksdagsvalet skall denna nivå ligga på 8 % av partiets röstetal&lt;br&gt;men vid påföljande val bör den kunna sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kandidat som har fått flest personröster blir vald först, kandidaten&lt;br&gt;med näst flest personröster blir vald därnäst osv., allt under förutsättning&lt;br&gt;att de passerat spärren. Om inte alla mandat som partiet vunnit kan&lt;br&gt;tillsättas med kandidater som passerat spärren, övergår man till att utse&lt;br&gt;ledamöter med den nuvarande metoden vilket innebär att listordningen i&lt;br&gt;regel blir bestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet innebär alltså att en möjlighet till frivillig personröstning&lt;br&gt;införs. De väljare som inte vill rösta på person kan således lämna en&lt;br&gt;valsedel utan personmarkering. Oavsett om det görs någon person-&lt;br&gt;markering eller inte står det väljaren fritt att liksom nu göra strykningar&lt;br&gt;och andra förändringar på valsedeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid 1994 års ordinarie val till kommunfullmäktige skall i tre - fem&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner valen genomföras enligt den redovisade modellen. Vid dessa Prop. 1993/94:115&lt;br&gt;val skall emellertid spärmivån vara 5 %, dock lägst 50 röster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer snart och sålunda i god tid före valet år 1994 att&lt;br&gt;lägga fram förslag till riksdagen om försök med personval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den utvärdering som bör göras med anledning av försöksverksam-&lt;br&gt;heten med personröstning i vissa kommuner avser regeringen att lägga&lt;br&gt;fram ett slutligt förslag i frågan om personröstning samt de övriga förslag&lt;br&gt;som kvarstår beträffande Personvalskommitténs betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Partierna är alltså överens i fråga om&lt;br&gt;personröstning och de anser att ett sådant inslag i valsystemet är av så&lt;br&gt;grundläggande betydelse att det bör komma till uttryck i grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom reglerna i 3 kap. RF om riksdagens bildande endast anger&lt;br&gt;vissa principiellt viktiga drag hos det svenska valsystemet går det inte att&lt;br&gt;utan ganska omfettande tillägg till grundlagen i en bestämmelse om&lt;br&gt;personval närmare föreskriva om valförferandet så detaljerat som en&lt;br&gt;uttrycklig grundlagsreglering av ett ökat personvalsinslag av det överens-&lt;br&gt;komna slaget skulle kräva. Vad som kan göras är att slå fest en mera&lt;br&gt;generellt hållen princip om att det svenska valsystemet är ett partival med&lt;br&gt;möjlighet för väljarna att avge en särskild personröst; innebörden är då&lt;br&gt;en förankring av den ordning som partierna enats om att införa, nämligen&lt;br&gt;att på valsedlar som upptar en eller flera kandidater skall finnas&lt;br&gt;markerade utrymmen dels invid varje namn där väljaren genom en&lt;br&gt;särskild markering kan avge en personröst för det namnet, dels för att&lt;br&gt;skriva till ett namn och avge en personröst för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den formulering som nu föreslås blir, förutom att det grund-&lt;br&gt;läggande partivalsmoment som redan finns i det svenska valsystemet,&lt;br&gt;preferensröstningsmomentet grundlagsreglerat. Även i fortsättningen skall&lt;br&gt;emellertid de närmare bestämmelserna ges i vallagen. Grundlags-&lt;br&gt;bestämmelsen anger dock de principer enligt vilka vallagsreglema skall&lt;br&gt;utformas. Detta innebär att även framtida förändringar av valsystemet&lt;br&gt;måste ha kvar ett personvalsmoment. En återgång till nuvarande regler&lt;br&gt;skulle alltså inte vara möjlig utan grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte ansetts erforderligt att i grundlagen reglera andra val än&lt;br&gt;riksdagsvalet, och det bästa bör därför vara att bestämmelsen förs in i 3&lt;br&gt;kap. 1 § RF. Den princip som slås fest bör emellertid gälla också för&lt;br&gt;övriga allmänna val.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Statschefens behörighetsålder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Statschefens behörighetsålder sänks från 25&lt;br&gt;till 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Tronföljarens behörighetsålder har ändrats flera gånger.&lt;br&gt;Enligt den ursprungliga lydelsen av 1809 års regeringsform (14 §) var&lt;br&gt;den 21 år. 1815 sänktes åldersgränsen till 18 år. I samband med att&lt;br&gt;behörigheten såsom regent 1949 utsträcktes, från att dittills endast ha&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillkommit till tronföljden närmast berättigad prins, till alla arvsberät- Prop. 1993/94:115&lt;br&gt;tigade medlemmar av kungahuset, höjdes behörighetsåldem för kungen&lt;br&gt;och nämnda prinsar till 21 år. Behörighetsåldem motsvarade då den&lt;br&gt;allmänna myndighetsåldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förslag av Författningsutredningen (SOU 1963:17) höjdes minimi-&lt;br&gt;åldern för trontillträde och därmed också för regentskap 1965 till 25 år&lt;br&gt;(prop. 1964:140, bet. 1964:KU19, prot. 1:30 och 11:30, bet. 1965:KU1,&lt;br&gt;rskr. 1965:64). Samma åldersgräns skulle gälla för att en prins skulle få&lt;br&gt;fungera som regent till dess förmyndare för kungen utsetts och tillträtt&lt;br&gt;regeringen. I propositionen anfördes att det i samband med den före-&lt;br&gt;gående höjningen av behörighetsåldem, hade ifrågasatts om inte&lt;br&gt;uppgiften som statschef borde kräva en högre ålder än den vanliga&lt;br&gt;myndighetsåldern. Vidare angav föredragande statsrådet som motivering&lt;br&gt;till 1965 års förslag följande: &amp;quot;Med hänsynen till de konstitutionella och&lt;br&gt;andra uppgifter, som åvilar statschefen, och de krav på utbildning,&lt;br&gt;allmän mognad och livserfarenhet, som dessa uppgifters fullgörande&lt;br&gt;ställer, anser även jag en höjning av nuvarande åldersgräns önskvärd.”&lt;br&gt;(prop. 1964:140 s. 30 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I privaträttsligt hänseende skulle givetvis alltjämt gälla samma myndig-&lt;br&gt;hetsålder som for medborgare i allmänhet, dvs. 21 år. Till följd härav&lt;br&gt;ansågs det mindre lämpligt att för den eller dem som vid den tiden skulle&lt;br&gt;utses att utöva regering tills kungen blev behörig benämndes förmyndare.&lt;br&gt;Förmyndare ersattes därför med den benämning som fortfarande gäller,&lt;br&gt;nämligen riksföreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Monarkens ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1809 års regeringsform (RF) byggde på tanken att kungen personligen&lt;br&gt;skulle utöva en betydande makt. Med tiden försköts statsskickets tyngd-&lt;br&gt;punkt mot riksdagen, samtidigt som riksdagens sammansättning&lt;br&gt;demokratiserades. Den verkställande makten övergick i praktiken från&lt;br&gt;kungen till regeringen, som för sin maktutövning samtidigt gjordes&lt;br&gt;beroende av riksdagens förtroende. Vårt statsskick utvecklades från att&lt;br&gt;ha varit en konstitutionell monarki till ett statsskick med kungen som&lt;br&gt;formell statschef men med den offentliga maktutövningen förankrad i&lt;br&gt;folksuveränitetens och parlamentarismens principer. Övergången skedde&lt;br&gt;stegvis och jämsides med att, inom ramen för 1809 års RF, riksdagens&lt;br&gt;makt förstärktes och demokratin fördjupades. Begränsningen av kungens&lt;br&gt;makt tog sig uttryck framförallt på två sätt. Dels blev monarken vid valet&lt;br&gt;av ministär bunden av styrkeförhållandena i riksdagen och av de råd han&lt;br&gt;fick beträffande regeringsbildningen av talmän och partiledare. Dels&lt;br&gt;utbildades en konstitutionell praxis enligt vilken han alltid var skyldig att&lt;br&gt;följa statsrådets, dvs. ministärens, förslag vid regeringsärendenas av-&lt;br&gt;görande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagberedningen, som tillkallades 1961, fortsatte och slutförde det&lt;br&gt;arbete på en total författningsreform som inletts av Författnings-&lt;br&gt;utredningen 1954. Det var först genom den partiella grundlagsreformen&lt;br&gt;1968-69 som den i praktiken inträffade begränsningen av monarkens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;maktposition satte spår i RF. Den innebar bl.a. att det infördes bestäm- Prop. 1993/94.115&lt;br&gt;melser om misstroendeförklaring och att grundlagen ändrades så att&lt;br&gt;kungens i konselj fattade beslut kunde göras verkningslösa genom&lt;br&gt;statsrådens vägran att kontrasignera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankom på Grundlagberedningen att i sitt fortsatta arbete ange&lt;br&gt;statschefens ställning i en modem grundlag. I frågorna om statschefen&lt;br&gt;och dennes ställning och befogenheter nåddes i augusti 1971 enighet&lt;br&gt;inom beredningen genom den s.k. Torekovkompromissen. Den innebar&lt;br&gt;att monarkin skulle bestå men att statschefen endast skulle ha&lt;br&gt;representativa och ceremoniella uppgifter (se mer härom nedan). Han&lt;br&gt;skulle sakna all politisk makt och riksstyrelsen skulle inte längre föras i&lt;br&gt;hans namn. Statschefen skulle inte vara närvarande vid regeringens&lt;br&gt;beslutssammanträden och inte underteckna några expeditioner av&lt;br&gt;regeringsbeslut. Hans uppgifter vid regeringsbildning skulle övertas av&lt;br&gt;riksdagens talman. Statschefen skulle inte heller utfärda några&lt;br&gt;expeditioner angående statsrådens tillsättande och entledigande. Dessutom&lt;br&gt;skulle han inte längre ha ställning som högste befälhavare för krigs-&lt;br&gt;makten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen med förslag till ny regeringsform och ny riksdags-&lt;br&gt;ordning, m.m. uttalade departementschefen att kungadömets bevarande&lt;br&gt;var en given ståndpunkt vid utformningen av en författning, om&lt;br&gt;författningen skulle få önskvärt stöd i riksdagen och folkopinionen (prop.&lt;br&gt;1973:90 s. 172 f). När det gällde att närmare bestämma statschefens&lt;br&gt;uppgifter inom ramen för ett parlamentariskt styrelseskick ansåg&lt;br&gt;departementschefen att &amp;quot;även en rent formell medverkan från statschefens&lt;br&gt;sida vid tillkomsten av politiska beslut i vissa lägen kunde tänkas bli en&lt;br&gt;belastning för den symbolställning som statschefen borde inta&amp;quot;. Departe-&lt;br&gt;mentschefen lämnade förslag till jämkningar på enstaka punkter men&lt;br&gt;biträdde i princip innehållet i beredningens uppgörelse. Konstitutions-&lt;br&gt;utskottet instämde i de uttalanden som gjordes i propositionen beträffande&lt;br&gt;statsformen och statschefens roll. Den nya RF och riksdagsordning (RO),&lt;br&gt;som riksdagen antog 1974, innebar att statschefen uppgifter inskränktes&lt;br&gt;till att avse följande funktioner (bet. 1973:KU26, rskr. 1973:265, bet.&lt;br&gt;1974:KU8, rskr. 1974:19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första deltar statschefen i två ceremonier. Han skall dels&lt;br&gt;förklara riksmötet öppnat, dels delta i konselj i samband med regerings-&lt;br&gt;skifte. I övrigt bestäms statschefens representativa uppgifter till stor del&lt;br&gt;genom sedvana. Av särskilt intresse anses rollen som rikets främste&lt;br&gt;företrädare i förhållande till andra länder. Vidare fullgör han inrikes&lt;br&gt;representationsuppgifter av mer eller mindre officiell karaktär på skilda&lt;br&gt;områden i samhällslivet. I grundlagspropositionen anförde departements-&lt;br&gt;chefen (prop. 1973:90 s. 174) att statschefens hela agerande inför&lt;br&gt;offentligheten måste präglas av hans roll att företräda nationen i dess&lt;br&gt;helhet. Representationen får således inte utövas på ett sådant sätt att det&lt;br&gt;tyder på motsatsförhållande eller spänning mellan statschefen och de&lt;br&gt;politiskt ansvariga organen. Det anses därför betydelsefullt att statschefen&lt;br&gt;har nära kontakter med dessa organ, i först hand med regeringen. För att&lt;br&gt;kunna fullgöra sina representativa uppgifter måste statschefen sålunda &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara väl orienterad om rikets in- och utrikespolitiska angelägenheter. Prop. 1993/94:115&lt;br&gt;Därför skall sammanträde av informationskaraktär, konselj, äga rum&lt;br&gt;mellan statschefen och regeringen när det behövs. Som ordförande i&lt;br&gt;konselj skall statschefen vara formellt sammankallande. Vidare skall han&lt;br&gt;liksom tidigare som regel vara ordförande i Utrikesnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att statschefen är försvarsmaktens främste företrädare anses följa redan&lt;br&gt;av att statschefen är rikets främste representant. För att statschefen skall&lt;br&gt;kunna fullgöra sina uppgifter som en symbol också för rikets försvars-&lt;br&gt;krafter har han emellertid av regeringen titulärt tillagts försvarets högsta&lt;br&gt;militära grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kungens rättsliga immunitet innebär den att han inte kan&lt;br&gt;åtalas för sina gärningar vare sig som statschef eller privatperson; det&lt;br&gt;innebär emellertid inte att kungen åtnjuter immunitet i civilrättsliga&lt;br&gt;angelägenheter. Immuniteten gäller även den som i kungens ställe är&lt;br&gt;statschef såvitt gäller dennes handlingar i egenskap av statschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den händelse att kungahuset utslocknar skall en riksföreståndare&lt;br&gt;utses att tills vidare fullgöra statschefens uppgifter. I RF ges inga&lt;br&gt;föreskrifter om val av ett nytt kungahus. Det förutsätts dock att frågan&lt;br&gt;om statsformen snarast skall avgöras om kungahuset utslocknat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya grundlagen berör inte kungens rätt att som överhuvud för det&lt;br&gt;kungliga huset fetta vissa beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1974 års RF och RO fråntogs således statschefen all politisk&lt;br&gt;makt. Han skildes även från varje formell medverkan vid regerings-&lt;br&gt;ärendenas avgörande och från uppgifter i samband med regeringskriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnlig tronföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motioner om utredning och förslag om införande av kvinnlig tronföljd&lt;br&gt;behandlades och bifölls av riksdagen 1975. Den utredning om kvinnlig&lt;br&gt;tronföljd som tillsattes föreslog s.k. fullt kognatisk tronföljd (SOU&lt;br&gt;1977:5). Denna innebär att man och kvinna är helt likställda inom en&lt;br&gt;syskonskara och att ett äldre barn alltid går före ett yngre, oavsett kön.&lt;br&gt;En proposition med samma förslag antogs av riksdagen som vilande 1978&lt;br&gt;och slutligt 1979 (prop. 1977/78:71, bet. 1977/78:KU36, rskr.&lt;br&gt;1977/78:233, bet. 1979/8O:KU1, rskr. 1979/80:2). Reglerna om kvinnlig&lt;br&gt;tronföljd infördes i 1810 års successionsordning (SO) och 1 kap. 5 § RF&lt;br&gt;ändrades i enlighet därmed. Anknytningen mellan stamfadern konung&lt;br&gt;Karl XIV Johan, och hans avkomling i rätt nedstigande led, konung Carl&lt;br&gt;XVI Gustaf fick stå kvar. I övrigt reglerar bestämmelsen tronföljden efter&lt;br&gt;den senare. Eftersom de nya tronföljdsreglema endast avsåg efter-&lt;br&gt;kommande till kung Carl XVI Gustaf fordrades en övergångsbestämmelse&lt;br&gt;för att prins Bertil skulle kunna behålla sin successionsrätt till tronen&lt;br&gt;efter den nuvarande kungen och dennes efterkommande. De nya&lt;br&gt;bestämmelserna i SO och RF trädde i kraft den 1 januari 1980. Den&lt;br&gt;arvsordning som nu gäller är således att efter kronprinsessan Victoria,&lt;br&gt;prins Carl Philip och prinsessan Madeleine, i här nämnd ordning, har&lt;br&gt;prins Bertil successionsrätt till tronen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetskrav och ersättare för statschefen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RF och SO betecknar termen &amp;quot;konung&amp;quot; endast kungen personligen. I&lt;br&gt;RF förekommer denna benämning, förutom i 1 kap. 5 §, endast i 5 kap.&lt;br&gt;och i övergångsbestämmelserna. I RF i övrigt och i riksdagsordningen&lt;br&gt;(RO) används genomgående termen statschef i stället for kungen&lt;br&gt;(drottning) och termen inkluderar även den som träder i hans eller hennes&lt;br&gt;ställe, dvs. en riksföreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. RF finns bestämmelser om behörighetskrav för statschefen och&lt;br&gt;om vem som tjänstgör som statschef när kungen, eller i förekommande&lt;br&gt;fall drottning, inte finns eller inte kan fungera på grund av att han eller&lt;br&gt;hon ännu inte har fyllt 25 år eller av andra orsaker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 2 § RF gäller behörighetskraven svenskt medborgarskap&lt;br&gt;och fyllda 25 år för den som skall tjänstgöra som statschef. I samma&lt;br&gt;bestämmelse stadgas att statschefen inte samtidigt får vara statsråd eller&lt;br&gt;utöva uppdrag som talman eller riksdagsledamot. Dessa krav gäller&lt;br&gt;således både den som är statschef och den som skall tjänstgöra som&lt;br&gt;sådan. Enligt övergångsbestämmelserna (punkt 14) till 1974 års RF gäller&lt;br&gt;vidare alltjämt kravet enligt 2 § i 1809 års RF, att kungen &amp;quot;alltid skall&lt;br&gt;vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade&lt;br&gt;Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593&lt;br&gt;antagen och förklarad är&amp;quot;. I 4 § SO upprepas detta stadgande och anges&lt;br&gt;som motiv för att prinsar och prinsessor av det kungliga huset skall&lt;br&gt;uppfostras i samma lära. Ett avfall för kungens del innebär att han inte&lt;br&gt;längre är behörig att vara statschef och för en prins eller prinsessa att han&lt;br&gt;eller hon är utesluten från successionsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statschefens funktioner kan i kungens, eller i förekommande fall&lt;br&gt;drottningens, ställe utövas av antingen en arvsberättigad medlem av&lt;br&gt;kungahuset eller en av riksdagen utsedd person. RF skiljer mellan&lt;br&gt;riksföreståndare, som utses tills vidare och tillfällig riksföreståndare för&lt;br&gt;tillfälligt uppkomna behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. 3 § RF regleras det fallet att kungen av sjukdom, utrikes resa&lt;br&gt;eller annan orsak är hindrad att fullgöra sina uppgifter. I det fallet&lt;br&gt;inträder enligt gällande tronföljd medlem av kungahuset, som själv inte&lt;br&gt;är hindrad, att såsom tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens&lt;br&gt;uppgifter. Enligt 1809 års RF gällde att regent alltid skulle inträda när&lt;br&gt;kungen var utomlands. Om den medlem av kungahuset som enligt SO är&lt;br&gt;närmast berättigad till tronen inte är behörig att tjänstgöra som statschef&lt;br&gt;enligt 5 kap. 2 § RF eller är förhindrad på grund av sjukdom, utlands-&lt;br&gt;vistelse eller dylikt, övergår uppgiften till den som närmast efter honom&lt;br&gt;eller henne har arvsrätt till tronen. I Sverige råder som nämnts för när-&lt;br&gt;varande det förhållandet att kronprinsessan Victoria är närmast berättigad&lt;br&gt;till tronen och efter henne prins Carl Philip, prinsessan Madeleine och&lt;br&gt;prins Bertil, i nu nämnd ordning. Eftersom varken kronprinsessan, prins&lt;br&gt;Carl Philip eller prinsessan Madeleine uppnått behörighetsåldem, 25 år,&lt;br&gt;är prins Bertil den enda medlem av kungahuset som är behörig att träda&lt;br&gt;i kungens ställe. När kungen är förhindrad att fullgöra sina uppgifter&lt;br&gt;anmäler Riksmarskalksämbetet i skrivelse till regeringen kungens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhinder och att prins Bertil under den aktuella tiden inträder såsom Prop. 1993/94:115&lt;br&gt;tillfällig riksföreståndare. För inträdet behövs inget särskilt förordnande.&lt;br&gt;Regeringen tar emellertid upp anmälan i protokollet vid aktuellt&lt;br&gt;regeringssammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. 4 § RF regleras det fallet när kungahuset utslocknar, kungen&lt;br&gt;dör eller avgår och tronföljaren ännu inte har fyllt 25 år. I ett sådant fall&lt;br&gt;utser riksdagen en riksföreståndare som får fullgöra statschefens uppgifter&lt;br&gt;tills vidare. Vid uppnådd behörighetsålder kommer den nya kungen&lt;br&gt;(drottningen) därmed automatiskt att överta uppgiften som statschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det inte någon med behörighet enligt 5 kap. 3 eller 4 § som kan&lt;br&gt;tjänstgöra som statschef får riksdagen utse någon att efter regeringens&lt;br&gt;förordnande tjänstgöra som tillfällig riksföreståndare enligt 5 kap. 6 §&lt;br&gt;första stycket RF. Av 6 § andra stycket framgår att när ingen annan&lt;br&gt;behörig kan tjänstgöra som statschef tjänstgör efter regeringens förord-&lt;br&gt;nande talmannen eller, vid förfall för denne, vice talman, som tillfällig&lt;br&gt;riksföreståndare. Enligt 5 kap. 2 § får, som tidigare nämnts, statschefen&lt;br&gt;inte samtidigt vara statsråd eller utöva uppdrag som talman eller&lt;br&gt;riksdagsledamot. I motiven sägs att om talmannen skulle väljas till&lt;br&gt;riksföreståndare enligt 4 § och man kan räkna med att uppdraget blir&lt;br&gt;långvarigt, ligger det nära till hands att tänka sig att talmannen avsäger&lt;br&gt;sig talmansuppdraget (prop. 1973:90 s. 272). Regeringen har efter 1974&lt;br&gt;års RF:s ikraftträdande endast en gång förordnat en tillfällig riks-&lt;br&gt;föreståndare med stöd av 5 kap. 6 § RF. Bedömningen av vad som är ett&lt;br&gt;faktiskt hinder har skett mot bakgrund av innehållet i statschefens&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statschefens ställning och uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statschefen är en samlande representant och symbol för landet som&lt;br&gt;helhet. Han har således en symbolisk ställning. De uppgifter som åligger&lt;br&gt;statschefen är, såsom tidigare sagts, av det representativa och&lt;br&gt;ceremoniella slaget. För att kunna fullgöra denna funktion har statschefen&lt;br&gt;ett behov av information, vilket han får vid informationskonselj och i&lt;br&gt;Utrikesnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. RF finns bestämmelser dels om att kungen och även riks-&lt;br&gt;föreståndare för dennes handlingar i egenskap av statschef, åtnjuter&lt;br&gt;rättslig immunitet (7 §), dels om information till statschefen (1 §). I den&lt;br&gt;senare bestämmelsen stadgas att statsministern skall hålla statschefen&lt;br&gt;underrättad om rikets angelägenheter och att regeringen, när så erfordras,&lt;br&gt;sammanträder i konselj under statschefens ordförandeskap. Statschefens&lt;br&gt;uppgifter i övrigt regleras i andra kapitel i RF och i RO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 kap. 4 § RF är statschefen ordförande i den särskilda konselj&lt;br&gt;som äger rum för regeringsskifte. Vid förfall för statschefen träder&lt;br&gt;talmannen in, utan att förordnande som tillfällig riksföreståndare krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är statschefen enligt 10 kap. 7 § RF ordförande vid samman-&lt;br&gt;träde med Utrikesnämnden. Vid förfall för statschefen, en tillfällig riks-&lt;br&gt;föreståndare inräknad, inträder statsministern. Vid ett sådant samman-&lt;br&gt;träde har ordföranden rätt att besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesnämnden är ett samrådsorgan som inte har att fetta några beslut. Prop. 1993/94:115&lt;br&gt;Ett undantag är det fell då dess ledamöter, inte nämnden, beslutar att&lt;br&gt;krigsdelegation skall träda i riksdagens ställe (13 kap. 2 § RE). Vid&lt;br&gt;sammanträde for prövningen av en sådan fråga är i regel talmannen&lt;br&gt;ordförande (8 kap. 9 § RO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är riket i krig bör statschefen, enligt vad som stadgas i 13 kap. 11 §&lt;br&gt;RF, följa regeringen. Enligt bestämmelsen skall han anses hindrad att&lt;br&gt;fullgöra sina uppgifter som statschef om han befinner sig på ockuperat&lt;br&gt;område eller på annan ort än regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 6 § RO ankommer det även på statschefen att vid särskilt&lt;br&gt;sammanträde med kammaren, förklara lagtima riksmöte öppnat. Vid&lt;br&gt;förfall för denne inträder talmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statschefen kan också avge en ämbetsförklaring inför kammaren (2&lt;br&gt;kap. 10 § RO). Det innebär att han förklarar sig villig att åta sig de med&lt;br&gt;ämbetet förenade plikterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver bestämmelserna i RF och RO om statschefens plikter framgår&lt;br&gt;av SO att kungen som överhuvud för det kungliga huset, dvs. person-&lt;br&gt;ligen, fettar vissa beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statschefen representativa uppgifter i övrigt bestäms till stor del genom&lt;br&gt;sedvana. Vissa funktioner utövar han enligt gällande folkrätt. I rollen&lt;br&gt;som rikets främste företrädare i förhållande till andra länder skall han&lt;br&gt;ackreditera och ta emot främmande sändebud samt underteckna svenska&lt;br&gt;sändebuds kreditivbrev. Statschefen fullgör även representation genom&lt;br&gt;för våra utlandsförbindelser betydelsefulla statsbesök och utövar värdskap&lt;br&gt;vid utländska statsöverhuvudens besök i Sverige. Vidare har han&lt;br&gt;representationsuppgifter i andra sammanhang gentemot utländska&lt;br&gt;statsmän, diplomater och andra besökare samt inom landet av mer eller&lt;br&gt;mindre officiell karaktär på skilda områden av samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen För regeringens Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda behörighetskrav för statschefen bör gälla bara i den utsträck-&lt;br&gt;ning det är motiverat på grund av hans eller hennes ställning. När man&lt;br&gt;skall avgöra i vilka hänseenden en särreglering är motiverad kan en&lt;br&gt;jämförelse göras dels med statschefer i andra stater - och då särskilt&lt;br&gt;monarkier - dels med dem som har befattningar i övrigt i de högsta&lt;br&gt;svenska statsorganen, dvs. närmast riksdag och regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns - sedan kvinnlig tronföljd införts - nu tre särskilda behörig-&lt;br&gt;hetskrav för statschefen, om denne är kung eller drottning: svenskt med-&lt;br&gt;borgarskap, 25 års ålder samt viss trosbekännelse. Det sistnämnda kravet&lt;br&gt;har samband med frågan om staten och kyrkan och det saknas därför&lt;br&gt;anledning att gå in på det i detta sammanhang. Att kungen eller&lt;br&gt;drottningen skall vara svensk medborgare for att vara statschef överens-&lt;br&gt;stämmer med krav som gäller för de högsta statliga tjänsterna och&lt;br&gt;uppdragen (se beträffande riksdagsledamöter 3 kap. 2 § och 10 §§ RF,&lt;br&gt;statsråd 6 kap. 9 § RF och andra höga statliga tjänster och uppdrag 11&lt;br&gt;kap. 9 § tredje stycket RF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot framstår kravet på 25 års ålder som omotiverat. De skäl som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åberopades för att år 1965 höja behörighetsåldem från den dåvarande Prop. 1993/94:115&lt;br&gt;allmänna myndighetsåldern 21 år kan inte anses bärkraftiga idag. En&lt;br&gt;internationell jämförelse visar att en artonårsgräns gäller i andra länder&lt;br&gt;där monarken för övrigt har konstitutionella befogenheter motsvarande&lt;br&gt;dem som tidigare fanns i Sverige (se bilaga). För den svenska riksdagens&lt;br&gt;ledamöter gäller samma åldersgräns och för statsråd ingen alls sådan&lt;br&gt;gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas därför tillräckliga skäl att för kungen eller drottningen&lt;br&gt;avvika från den allmänna myndighetsåldern när det är fråga om&lt;br&gt;behörighet att tjänstgöra som statschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Statschefens behörighetsålder i några andra länder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmarks statsskick är enligt grundlagen från 1953 inskränkt monarkiskt.&lt;br&gt;Enligt grundlagen är kungen myndig när han fyllt 18 år. Detsamma&lt;br&gt;gäller tronföljaren. Tronföljden är kognatisk. Även rösträtts- och&lt;br&gt;valbarhetsåldem är 18 år, liksom den allmänna myndighetsåldern.&lt;br&gt;Statschefen är en monark. Monarken har endast representativa uppgifter.&lt;br&gt;Statschefen (regeringen) har den styrande makten och är chef för&lt;br&gt;förvaltningen men utövar denna makt genom sina ministrar som är&lt;br&gt;parlamentariskt ansvariga. Alla lagar och viktigare regeringsbeslut antas&lt;br&gt;i statsrådet (där alla ministrar har säte), som regel under statschefens&lt;br&gt;ordförandeskap. Ett regeringsbeslut som fattats av monarken kräver&lt;br&gt;kontrasignation av en eller flera ministrar, vilka därmed blir juridiskt och&lt;br&gt;politiskt ansvariga för beslutet. Den lagstiftande makten delas mellan&lt;br&gt;statschefen (regeringen) och Folketinget och den dömande makten ligger&lt;br&gt;hos domstolarna. Lagarna träder i kraft först när monarken och en&lt;br&gt;minister undertecknat dem. Statschefen (regeringen) har även befogenhet&lt;br&gt;att benåda, ge amnesti, handlägga utrikespolitiken (med folketingets eller&lt;br&gt;utrikesnämndens medverkan i vissa fall), utnämna ämbetsmän, upplösa&lt;br&gt;folketinget samt utfärda provisoriska lagar när folketinget inte är samlat.&lt;br&gt;Sådana lagar skall senare prövas av folkrepresentationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det norska statsskicket är, i likhet med det danska, inskränkt och&lt;br&gt;arvsrättsligt monarkiskt. Kvinnlig tronföljd infördes 1989. Monarkens&lt;br&gt;behörighetsålder är 18 år, liksom den allmänna myndighetsåldern. Även&lt;br&gt;rösträttsåldern är 18 år men valbarhetsåldem 20 år. Statschefen är en&lt;br&gt;parlamentarisk monark. Hans styrande makt är inskränkt till represen-&lt;br&gt;tativa uppgifter och att vara &amp;quot;sina rådgivares rådgivare&amp;quot;. Rådgivarna,&lt;br&gt;statsrådets ledamöter, är parlamentariskt ansvariga. Alla lagar kräver&lt;br&gt;stortingsbeslut och kunglig sanktion. Monarken har formellt suspensivt&lt;br&gt;veto i alla lagfrågor, vilket numera inte utnyttjas. De regeringsärenden&lt;br&gt;som kräver kunglig resolution avgörs i statsrådet under monarkens&lt;br&gt;ledning. Statschefen (regeringen) har även befogenhet att benåda samt&lt;br&gt;leda utrikespolitiken (med Stortingets medverkan i vissa fall). Statschefen&lt;br&gt;(regeringen) är också chef för förvaltningen och högsta chef för&lt;br&gt;krigsmakten samt har rätt att utfärda provisoriska förordningar rörande&lt;br&gt;handel, tullar och näringsliv när Stortinget inte är samlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien har ingen samlad skriven konstitution. Det finns lagar av&lt;br&gt;konstitutionell karaktär och i övrigt används &amp;quot;common law&amp;quot;, dvs.&lt;br&gt;domstolstolkning av lagarna. Tronföljden är kognatisk. Kvinnlig&lt;br&gt;bröstarvinge har arvsrätt till tronen men en yngre son går före en äldre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dotter. Enligt &amp;quot;the Act of Regency&amp;quot; från 1937 är den kungliga behörig-&lt;br&gt;hetsåldem nu 18 år. Även den allmänna myndighetsåldern och rösträtts-&lt;br&gt;åldern är 18 år. Valbarhetsåldem är emellertid 21 år. Enligt den&lt;br&gt;grundläggande författningsprincipen är parlamentet suveränt och kan&lt;br&gt;lagstifta i vilket ämne som helst. Storbritannien styrs av regeringen&lt;br&gt;(ministären ledd av kabinettet) men i monarkens (statschefens) namn.&lt;br&gt;Ministrarna är ansvariga inför underhuset. Premiärministern informerar&lt;br&gt;statschefen om regeringens politik. Monarken personifierar staten genom&lt;br&gt;att vara huvudansvarig för den verkställande makten, ta del av den&lt;br&gt;lagstiftande makten, vara den högsta ansvariga för domstolsväsendet,&lt;br&gt;överbefälhavare och högsta &amp;quot;styresman&amp;quot; för Church of England. I&lt;br&gt;realiteten har statschefen endast representativa uppgifter och deltar inte&lt;br&gt;ens formellt i regeringsbesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien är en konstitutionell, ärftlig monarki. Tronföljden är efter en&lt;br&gt;grundlagsändring 1991 fullt kognatisk. Statschefens myndighetsålder är&lt;br&gt;18 år, liksom den allmänna myndighetsåldern och rösträttsåldern.&lt;br&gt;Parlamentet är ett tvåkammarsystem med lagstiftnings- och budgetarbete&lt;br&gt;samt kontroll av regeringen. Valbarhetsåldem till senaten (övre&lt;br&gt;kammaren) och till deputeradekammaren (nedre kammaren) är 21 år från&lt;br&gt;och med nästa parlamentsval som enligt huvudregeln skall äga rum 1995.&lt;br&gt;Regeringen leder förvaltningen (ministerstyrelse), lagstiftnings- och&lt;br&gt;budgetarbetet. Statschefen utser och utnämner regeringschefen under&lt;br&gt;beaktande av partiställningen i parlamentet. Ministrarna tillsätts nominellt&lt;br&gt;av statschefen och reellt av regeringschefen. I ministerkonseljen är&lt;br&gt;premiärministern eller statschefen ordförande. Ministrarna är parla-&lt;br&gt;mentariskt ansvariga. Statschefens funktioner utövas med kontrasignation.&lt;br&gt;Funktionerna består i att utfärda förordningar och utfärda av parlamentet&lt;br&gt;beslutade lagar. Förutom regeringschef utnämner statschefen domare och&lt;br&gt;högre tjänsteman samt officererare. Vidare företräder statschefen landet&lt;br&gt;internationellt, beslutar om krig, fred och om fördrag samt är chef för&lt;br&gt;krigsmakten och har benådningsrätt. Statschefen har även rätt att upplösa&lt;br&gt;parlamentet och utlysa nyval men är beroende av ministrarna för detta.&lt;br&gt;Efter en konstitutionell omvandlingsprocess som pågått i närmare tre&lt;br&gt;decennier blev Belgien en federal stat i juli 1993. Delstaterna, dvs. de tre&lt;br&gt;regionerna respektive de tre (språk-) gemenskaperna, har långtgående&lt;br&gt;befogenheter bl.a. rätt att sluta internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;beig, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,&lt;br&gt;af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,&lt;br&gt;Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:115 Förlängd valperiod och&lt;br&gt;vissa andra grundlagsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45477, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Lagförslag 1. vilande, Lagförslag 2 delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= återremiss</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:KU22</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagt förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagt förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:KU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-12-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-12-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-12-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-01-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:57:23</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03115</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:57:23</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03115</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__115.pdf</filnamn>
<filstorlek>840099</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/0BDB1DC2-A960-47B2-9C5A-5C262A98E2A2</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:KU22</uppgift>
<ref_dok_id>GH01KU22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:KU1</uppgift>
<ref_dok_id>GI01KU1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Valperiodens längd m.m. (vilande grundlagsbeslut)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:115&lt;br/&gt;
Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:115&lt;br/&gt;
Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  och Harriet Colliander  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:115&lt;br/&gt;
Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  och Harriet Colliander  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Andersson i Malmö  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:115&lt;br/&gt;
Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Andersson i Malmö  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>