2227088 GH03114 1993/94 114 prop prop prop Proposition 1993/94:114 Proposition Proposition Justitiedepartementet 114 0 1993-12-09 00:00:00 2025-12-19 13:48:10 1994-01-01 00:00:00 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GH03114/text https://data.riksdagen.se/dokument/GH03114 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03114 <h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1> <h1>1993/94:114</h1> <h2>Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap<br>i Europeiska unionen</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03114/prop_199394__114-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/> <p>Prop</p> <p>1993/94:114</p> <p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p> <p>Stockholm den 9 december 1993</p> <p>Carl Bildt</p> <p>Reidunn Laurén</p> <p>(Justitiedepartementet)</p> <h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2> <p>Förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU)<br>bör kunna vara avslutade under våren 1994. Därefter skall en folkom-<br>röstning äga rum, vars utslag skall avgöra frågan om ett svenskt<br>medlemskap. Eftersom ett medlemskap kräver att grundlagen ändras<br>lämnas här forslag till sådana ändringar som bedöms nödvändiga för att<br>ett medlemskap skall vara möjligt om folket i en omröstning gett sitt<br>bifall till inträde i unionen.</p> <p>En anslutning till EU innebär att Sverige, liksom övriga medlemslän-<br>der, har att överlåta viss beslutanderätt till främst Europeiska gemenska-<br>pen, EG. I propositionen föreslås en på ett medlemskap särskilt inriktad<br>regel i 10 kap. 5 § regeringsformen (RF) om sådan överlåtelse.</p> <p>I fråga om regeringsformen föreslås därutöver endast en bestämmelse<br>om val till Europaparlamentet. Dessutom föreslås ett par ändringar i<br>tryckfrihetsförordningen som gäller rätten till reklam och rätten att äga<br>svensk periodisk skrift.</p> <p>1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 114</p> <h2>Innehållsförteckning</h2> <p>1 &nbsp;&nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;3</p> <p>2 &nbsp;Lagtext&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;3</p> <p>2.1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;3</p> <p>2.2 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;6</p> <p>3 &nbsp;Ärendet och dess beredning&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;7</p> <p>4 &nbsp;Sverige och EG - en bakgrund&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;8</p> <p>5 &nbsp;Europeiska unionen och EG-rätten&nbsp;-&nbsp;en översikt&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;11</p> <p>6 &nbsp;EG-rätt och nationell rätt - några allmänna&nbsp;utgångspunkter&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;15</p> <p>7 &nbsp;Överlåtelse av beslutanderätt&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;20</p> <p>7.1 Överlåtelse i allmänhet&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;20</p> <p>7.2 Överlåtelse i samband med en EG-anslutning&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;24</p> <p>8 &nbsp;Övriga frågor såvitt gäller regeringsformen&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;26</p> <p>9 &nbsp;Ändringar i tryckfrihetsförordningen&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;28</p> <p>10 Ikraftträdande&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;31</p> <p>11 Författningskommentar&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;31</p> <p>11.1 Lag om ändring i regeringsformen&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;31</p> <p>11.2 Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;33</p> <p>Bilaga 1 Sammanfattning av Grundlagsutredningens betänkande<br>(SOU 1993:14) &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;34</p> <p>Bilaga 2 &nbsp;&nbsp;Grundlagsutredningens lagförslag&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;45</p> <p>Bilaga 3 &nbsp;&nbsp;Lagförslag i departementspromemorian Ds&nbsp;1993:36&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;49</p> <p>Bilaga 4 &nbsp;&nbsp;Förteckning över remissinstanser&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;57</p> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993</p> <h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2> <p>Regeringen föreslår att riksdagen<br></p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>antar regeringens förslag till</p> <p>1. lag om ändring i regeringsformen,</p> <p>2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.</p> <h2>2 Lagtext</h2> <p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p> <h3>2.1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4 § och 10 kap. 5 § regeringsformen^1<br>skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>8 kap.</p> <p>4 §</p> <p>Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om för-<br>farandet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag.</p> <p>I lag meddelas också föreskrifter<br>om val till parlamentarisk försam-<br>ling inom Europeiska unionen.</p> <p>10 kap.</p> <p>5 §</p> <p>Riksdagen kan överlåta beslutan-<br>derätt till Europeiska gemenskaper-<br>na så länge som dessa har ett fri-<br>och rättighetsskydd motsvarande<br>det som ges i denna regeringsform<br>och i den europeiska konventionen<br>angående skydd för de mänskliga<br>rättigheterna och de grundläggan-<br>de friheterna. Riksdagen beslutar<br>om sådan överlåtelse genom beslut,<br>varom minst tre fjärdedelar av de<br>röstande förenar sig. Riksdagens<br>beslut kan också fattas i den ord-<br>ning som gäller för stiftande av<br>grundlag.</p> <p>¹ Regeringsformen omtryckt 1991:1503</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Beslutanderätt, som direkt grundar<br>sig på denna regeringsform och<br>som avser meddelande av före-<br>skrifter, användningen av statens<br>tillgångar eller ingående eller<br>uppsägning av internationella<br>överenskommelser eller förpliktel-<br>ser, kan i begränsad omfattning<br>överlåtas till mellanfolklig organi-<br>sation för fredligt samarbete, till<br>vilken riket är eller skall bliva<br>anslutet, eller till mellanfolklig<br>domstol. Därvid får ej överlåtas<br>beslutanderätt som avser fråga om<br>stiftande, ändring eller upphävande<br>av grundlag, riksdagsordningen<br>eller lag om val till riksdagen eller<br>fråga om begränsning av någon av<br>de fri- och rättigheter som avses i<br>2 kap. Angående beslut i fråga om<br>överlåtelse gäller vad som är före-<br>skrivet om stiftande av grundlag.<br>Kan beslut i sådan ordning ej<br>avvaktas, beslutar riksdagen i fråga<br>om överlåtelse genom ett beslut,<br>varom minst fem sjättedelar av de<br>röstande och minst tre fjärdedelar<br>av ledamöterna förenar sig.</p> <p>Föreskrivs i lag att en internatio-<br>nell överenskommelse skall gälla<br>som svensk rätt, får riksdagen<br>genom beslut i den ordning som<br>anges i första stycket föreskriva att<br>också en framtida, för riket bin-<br>dande ändring i överenskommelsen<br>skall gälla här i riket. Sådant beslut<br>får endast avse framtida ändring av<br>begränsad omfattning.</p> <p>Rättskipnings- eller förvaltnings-<br>uppgift som ej direkt grundar sig<br>på denna regeringsform kan genom<br>beslut av riksdagen överlåtas till<br>annan stat, till mellanfolklig orga-<br>nisation eller till utländsk eller<br>internationell inrättning eller sam-<br>fällighet. Riksdagen får också i lag<br></p> <p>/ annat fall kan beslutanderätt,-<br>som direkt grundar sig på denna<br>regeringsform och som avser med-<br>delande av föreskrifter, använd-<br>ningen av statens tillgångar eller<br>ingående eller uppsägning av in-<br>ternationella överenskommelser<br>eller förpliktelser, i begränsad<br>omfattning överlåtas till mellan-<br>folklig organisation för fredligt<br>samarbete, till vilken riket är eller<br>skall bliva anslutet, eller till mel-<br>lanfolklig domstol. Därvid får<br>ejöverlåtas beslutanderätt som<br>avser fråga om stiftande, ändring<br>eller upphävande av grundlag,<br>riksdagsordningen eller lag om val<br>till riksdagen eller fråga om be-<br>gränsning av någon av de fri- och<br>rättigheter som avses i 2 kap.<br>Angående beslut i fråga om över-<br>låtelse gäller vad som är föreskri-<br>vet om stiftande av grundlag. Kan<br>beslut i sådan ordning ej avvaktas,<br>beslutar riksdagen i fråga om<br>överlåtelse genom ett beslut, var-<br>om minst fem sjättedelar av de<br>röstande och minst tre fjärdedelar<br>av ledamöterna förenar sig.</p> <p>Föreskrivs i lag att en internatio-<br>nell överenskommelse skall gälla<br>som svensk rätt, får riksdagen<br>genom beslut i den ordning som<br>anges i andra stycket föreskriva att<br>också en framtida, för riket bin-<br>dande ändring i överenskommelsen<br>skall gälla här i riket. Sådant beslut<br>får endast avse framtida ändring av<br>begränsad omfattning.</p> <p>Rättskipnings- eller förvaltnings-<br>uppgift som ej direkt grundar sig<br>på denna regeringsform kan, i<br>annat fall än som avses i första<br>stycket, genom beslut av riksdagen<br>överlåtas till annan stat, till mellan-<br>folklig organisation eller till ut-</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>bemyndiga regeringen eller annan<br>myndighet att i särskilda fall be-<br>sluta om sådan överlåtelse. Innefat-<br>tar uppgiften myndighetsutövning,<br>skall riksdagens förordnande ske<br>genom ett beslut, varom minst tre<br>fjärdedelar av de röstande förenar<br>sig. Riksdagens beslut i fråga om<br>sådan överlåtelse kan också fattas<br>i den ordning som gäller för stif-<br>tande av grundlag.<br></p> <p>ländsk eller internationell inrättning<br>eller samfallighet. Riksdagen får<br>också i lag bemyndiga regeringen<br>eller annan myndighet att i särskil-<br>da fall besluta om sådan överlåtel-<br>se. Innefattar uppgiften myndig-<br>hetsutövning, skall riksdagens<br>förordnande ske genom ett beslut,<br>varom minst tre fjärdelar av de<br>röstande förenar sig. Riksdagens<br>beslut i fråga om sådan överlåtelse<br>kan också fattas i den ordning som<br>gäller för stiftande av grundlag.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den dag som bestäms i särskild lag.</p> <p>2. Har riksdagen godkänt avtal om Sveriges anslutning till Europeiska<br>unionen sedan folkomröstning i hela riket ägt rum i frågan får riksdagen<br>fatta beslut om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska gemenskaper-<br>na med anledning av anslutningen utan tillämpning av de regler om visst<br>flertal som föreskrivs i 10 kap. 5 §. Riksdagen får också i samma<br>ordning som i fråga om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska<br>gemenskaperna besluta om införlivande med svensk rätt av gemenskaper-<br>nas regler vid tillträdestidpunkten.</p> <p>2.2 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen<br>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 § tryckfrihetsför-<br>ordningen² skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>1 kap.</p> <p>9§</p> <p>Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat</p> <p>1. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes<br>vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror;</p> <p>2. om förbud mot kommersiell</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>2. om förbud mot offentliggöran-<br>de i yrkesmässig kreditupplys-<br>ningsverksamhet av kreditupplys-<br>ning, som innebär otillbörligt<br>intrång i enskilds personliga in-<br>tegritet eller som innehåller oriktig<br>eller missvisande uppgift, om<br>ersättningsskyldighet för sådant<br>offentliggörande samt om rättelse<br>av oriktig eller missvisande upp-<br>gift;</p> <p>3. om ansvar och ersättnings-<br>skyldighet som avser det sätt på<br>vilket uppgift eller underrättelse<br>anskaffats.<br></p> <p>annons som meddelats till skydd<br>för hälsa eller miljö enligt förplik-<br>telse som följer av anslutning till<br>Europeiska gemenskaperna;</p> <p>3. om förbud mot offentliggörande<br>i yrkesmässig kreditupplys-<br>ningsverksamhet av kreditupplys-<br>ning, som innebär otillbörligt<br>intrång i enskilds personliga in-<br>tegritet eller som innehåller oriktig<br>eller missvisande uppgift, om<br>ersättningsskyldighet för sådant<br>offentligggörande samt om rättelse<br>av oriktig eller missvisande upp-<br>gift;</p> <p>4. om ansvar och ersättnings-<br>skyldighet som avser det sätt på<br>vilket uppgift eller underrättelse<br>anskaffats.</p> <p>5 kap.</p> <p>1 §</p> <p>Ägare till periodisk skrift skall<br>vara svensk medborgare eller<br>svensk juridisk person. I lag får<br>föreskrivas att även utlänning med<br>hemvist i riket får vara ägare till<br>sådan skrift.</p> <p>Ägare till periodisk skrift skall<br>vara svensk medborgare eller<br>svensk juridisk person. I lag får<br>föreskrivas att även utlänning eller<br>utländsk juridisk person får vara<br>ägare till sådan skrift.</p> <p>Denna lag träder i kraft den dag som bestäms i särskild lag.</p> <p>² Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1991:1500</p> <h2>3 Ärendet och dess beredning</h2> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>I juni 1991 tillkallades den parlamentariskt sammansatta kommitté som<br>kom att anta namnet Grundlagsutredningen inför EG (Ju 1991:03).<br>Utredningens uppdrag var att överväga vilka grundlagsändringar som<br>kunde vara nödvändiga om Sverige skulle komma att anslutas till<br>Europeiska gemenskaperna. Därtill hade utredningen också i uppdrag att<br>överväga på vilket sätt riksdagen skulle kunna spela en aktiv roll i ett<br>EG-samarbete, hur svenska val till Europaparlamentet borde ske liksom<br>de frågor som aktualiseras infor en folkomröstning om ett medlemskap.</p> <p>Grundlagsutredningen överlämnade i mars 1993 sitt betänkande, EG<br>och våra grundlagar (SOU 1993:14), till statsrådet Reidunn Laurén.<br>Betänkandet sändes den 31 mars 1993 ut på remiss.</p> <p>I den offentliga debatt som fördes sedan utredningen lämnat sitt be-<br>tänkande gjordes gällande bl.a. att dess förslag gick längre än som var<br>nödvändigt och ett alternativt förslag efterlystes. 1 en inom Justitiedepar-<br>tementet utarbetad departementspromemoria, Våra grundlagar och EG -<br>förslag till alternativ (Ds 1993:36), lämnades därför förslag till alternati-<br>va författningstekniska lösningar. Promemorian sändes den 14 maj 1993<br>ut på remiss att behandlas tillsammans med utredningens betänkande.</p> <p>En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens<br>lagförslag framgår av bilaga 2 och de förslag som lämnats i promemori-<br>an har intagits i bilaga 3. En förteckning över remissinstanserna återfinns<br>i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena har publicerats och<br>finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ds 1993:71). I denna proposition<br>behandlas endast frågan om grundlagsändringar infor ett svenskt<br>deltagande i den västeuropeiska integrationen. Därvid föreslås bl.a. två<br>ändringar i tryckfrihetsförordningen. Ärendet har emellertid inte<br>remitterats till Lagrådet eftersom de föreslagna ändringarna är av sådan<br>beskaffenhet att dess hörande skulle sakna betydelse.</p> <p>Det har varit utmärkande for arbetet med regeringsformen och de<br>konstitutionella reformer som i modem tid genomförts i vårt land att det<br>byggt på en bred politisk enighet. Vid beredningen i regeringskansliet av<br>viktiga konstitutionella ärenden förekommer därför i de flesta fall<br>överläggningar med företrädare för riksdagspartierna. Så har skett även<br>i detta ärende.</p> <h2>4 Sverige och EG - en bakgrund</h2> <p>Redan innan EG bildades år 1957 hade Sverige aktivt verkat for ett nära<br>samarbete med övriga länder i Västeuropa, bland dem de länder som nu<br>utgör EG. Vid 1950-talets mitt bidrog Sverige till försöken inom<br>dåvarande OEEC (Organisation for European Economic Cooperation) att<br>bilda ett stort frihandelsområde i Västeuropa på grundval av den s.k.<br>Maudlingplanen. De förhandlingarna ledde dock inte till något resultat.<br>I stället kom de sex länder som tidigare, år 1951, bildat den s.k. kol- och<br>stålgemenskapen - Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländer-<br>na och Västtyskland - att gå vidare och genom Romfördraget bilda Euro-<br>peiska ekonomiska gemenskapen. Genom den s.k. Stockholmskon-<br>ventionen bildade år 1959 sju av de länder som stod utanför EG, bland<br>dem Sverige, den europeiska frihandelssammanslutningen EFTA<br>(European Free Trade Association).</p> <p>Under 1960-talet sökte Sverige, tillsammans med några andra EFTA-<br>länder, vid återkommande tillfällen ett närmare samarbete med EG.<br>Redan år 1962 lämnade Sverige in en associationsansökan till EG.<br>Dessförinnan hade den svenska regeringen kommit till slutsatsen att fullt<br>medlemskap inte kunde förenas med Sveriges traditionella utrikespolitik.<br>Förhandlingarna avbröts kort därefter - i början av år 1963 - efter ett<br>franskt veto mot att Storbritannien, som sommaren 1961 ansökt om<br>medlemskap, beviljades inträde.</p> <p>Sedan Frankrike under general de Gaulle under första hälften av 1960-<br>talet motsatt sig majoritetsbeslut i EG:s ministerråd och därför under en<br>period uteblivit från rådets möten, träffades år 1966 den s.k. Luxemburg-<br>kompromissen. Den innebar att man kom överens om att ett land hade<br>rätt att anmäla veto mot ett beslut som skulle strida mot det landets vitala<br>intressen, oavsett vilken formell beslutsform som fördraget föreskrev.<br>Luxemburgkompromissen kom att uppfattas som ett tecken på att EG:s<br>överstatliga inslag tonades ned. I en ny svensk associationsansökan år<br>1967 uteslöts därför inte möjligheten av ett svenskt medlemskap. Några<br>egentliga förhandlingar kom denna gång inte till stånd. De samtal som<br>fördes avbröts även vid detta tillfälle på grund av ett franskt veto mot en<br>av Storbritannien samtidigt inlämnad ansökan om medlemskap.</p> <p>Under 1960-talet diskuterades här i Sverige också behovet av en<br>särskild grundlagsregel för överlåtelse av konstitutionella befogenheter<br>till internationella organisationer. Vad som därvid stod i blickpunkten var<br>givetvis främst ett möjligt svenskt medlemskap i EG. År 1965 beslutades<br>ett nytt tredje stycke i 81 § i 1809 års regeringsform. Det kom att<br>populärt benämnas &quot;EG-paragrafen&quot; och inleddes med följande föreskrift:</p> <p>&quot;Beslutanderätt, som enligt denna regeringsform tillkommer Konungen<br>och riksdagen, gemensamt eller var för sig, eller annat statligt organ och<br>ej avser frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av<br>grundlag, må i begränsad omfattning överlåtas på mellanfolklig organisa-<br>tion för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet.&quot;</p> <p>År 1969 inleddes förhandlingar om medlemskap i EG för Storbritanni-<br>en, Irland och Danmark vilka resulterade i att dessa länder anslöts till EG<br></p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>fr.o.m. år 1973. Även Norge hade undertecknat anslutningsfördraget men Prop. 1993/94:114<br>valde att inte ratificera det sedan en majoritet av det norska folket i en<br>folkomröstning år 1972 avvisat ett medlemskap.</p> <p>I samband med dessa utvidgningsförhandlingar framförde den svenska<br>regeringen år 1970 åter önskemål om att inleda förhandlingar, utan att<br>utesluta någon möjlig anslutningsform. Inom EG hade emellertid i slutet<br>av år 1970 vissa tankar på ett än närmare samarbete kommit att<br>presenteras i de s.k. Davignon- och Wemerrapportema. I dessa drogs<br>riktlinjer upp för ett närmare utrikespolitiskt respektive ekonomiskt-<br>monetärt samarbete. I mars 1971 förklarade därför den svenska<br>regeringen att ett medlemskap inte längre var aktuellt för svensk del. Vår<br>neutralitetspolitik ansågs inte kunna förenas med ett närmare utrikespoli-<br>tiskt samarbete och inte heller med ett fullt utvecklat ekonomiskt-<br>monetärt samarbete.</p> <p>Förhandlingarna mellan Sverige och EG avslutades i juli 1972 och<br>resulterade i ett frihandelsavtal för industrivaror som trädde i kraft den<br>1 januari 1973 och som alltjämt gäller. Liknande frihandelsavtal slöts<br>också mellan EG och vart och ett av de övriga EFTA-ländema.</p> <p>Under de därpå följande åren kom EG-samarbetet att åtminstone på det<br>politiska planet i viss utsträckning stagnera, även om medlemskretsen<br>utvidgades med Grekland år 1981 samt Spanien och Portugal år 1986.</p> <p>Genom kommissionens s.k. vitbok år 1985 med ett handlingsprogram<br>for genomförande av EG:s inre marknad senast vid årsskiftet 1992/93<br>och den i huvudsak under samma år framförhandlade Europeiska<br>enhetsakten kom samarbetet åter att vitaliseras. I enhetsakten skapades<br>nya möjligheter till majoritetsbeslut, främst i frågor som anknöt till den<br>inre marknaden, stärktes Europaparlamentets ställning och utvidgades<br>samarbetet till nya områden.</p> <p>År 1984 var den tullavveckling genomförd som förutsattes i frihandels-<br>avtalen mellan EFTA-länderna och EG. Vid en ministerkonferens i<br>Luxemburg i april 1984 mellan EFTA:s och EG:s medlemsländer<br>förklarade deltagarna att målet borde vara att skapa ett dynamiskt<br>europeiskt ekonomiskt samarbetsområde.</p> <p>I Sverige uttalade riksdagen i juni 1988, i ett beslut om vissa riktlinjer<br>for Sveriges fortsatta deltagande i den västeuropeiska integrationen (prop.<br>1987/88:66, UU24, rskr 245), att vi borde eftersträva ett så nära och<br>varaktigt samarbete som möjligt på alla de områden som omfattades av<br>den inre marknaden. Målet angavs vara att nå samma fördelar och<br>åtaganden för medborgare, företag och institutioner i Sverige som i EG:s<br>medlemsländer.</p> <p>Efter vissa preliminärer främst under år 1989 inleddes formella<br>förhandlingar om ett EES-avtal i juni 1990. Målet var då inställt på att<br>förhandlingarna skulle slutföras ett år senare, under sommaren 1991, och<br>ett EES-avtal träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt som EG:s<br>inre marknad beräknades kunna fullbordas. Avtalet kom att undertecknas<br>våren 1992, dvs. knappt ett år försenat, och kan förmodligen, också det<br>ett år senare än man inledningsvis hoppats, träda i kraft den 1 januari<br>1994.</p> <p>Genom EES-avtalet skapas ett gemensamt marknadsområde med fri Prop. 1993/94:114<br>rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och med ett system som<br>syftar till att säkerställa att konkurrensen inom detta område inte<br>snedvrids. Därutöver skapas ett närmare samarbete inom andra områden.<br>Avsikten är också att gemensamma regler skall upprätthållas på ett<br>enhetligt sätt. Genom ett i huvudsak traditionellt mellanstatligt avtal skall<br>alltså åstadkommas ett system som i vissa avseenden skall efterlikna det<br>överstatligt präglade EG-samarbetet.</p> <p>Sveriges forhållande till EG kom att, parallellt med EES-förhand-<br>lingama, utvecklas också på annat sätt. I en skrivelse till riksdagen<br>hösten 1990 uttalade regeringen sin strävan att få till stånd ett riksdagsbe-<br>slut som tydligt uttryckte Sveriges ambition att bli medlem i EG. Vid den<br>följande riksdagsbehandlingen slogs bl.a. fast att &quot;ett svenskt medlemskap<br>i EG med bibehållen neutralitet ligger i vårt lands nationella intresse&quot;<br>(Skr 1990/91:50, UU8, rskr 74). I anslutning till riksdagsbehandlingen<br>uttalade regeringen sin avsikt att, efter samråd i Utrikesnämnden, ansöka<br>om medlemskap i EG. Den 1 juli 1991 inlämnades en svensk ansökan om<br>medlemskap. De formella förhandlingarna om ett sådant medlemskap tog<br>sin början den 1 februari 1993.</p> <p>Inom EG har samtidigt ett ytterligare viktigt steg tagits mot en<br>fördjupad integration genom Maastrichtfördraget i februari 1992 om en<br>europeisk union (EU). Fördraget har nyligen - den 1 november 1993 -<br>trätt i kraft. Genom fördraget upprättas en union som i sig innesluter dels<br>de tre nuvarande gemenskaperna, dels ett i vart fall inledningsvis rent<br>mellanstatligt samarbete inom utrikes- och försvarspolitik liksom inom<br>området för rättsliga och inrikes frågor. Inom unionen sker det överstat-<br>ligt präglade samarbetet fortfarande inom EG, dvs. de tre gemenskaper-<br>na, varav den tidigare Europeiska ekonomiska gemenskapen nu endast<br>betecknas Europeiska gemenskapen. Till detta det egentliga EG-sam-<br>arbetet fors också vissa nya samarbetsområden av vilka det mest<br>långtgående är det som syftar till en ekonomiskt-monetär union.</p> <p>Vad vi således nu står inför är frågan om ett svenskt medlemskap i EU.<br>Såvitt nu kan bedömas bör förhandlingarna om ett svenskt medlemskap<br>kunna vara avslutade under våren 1994. Därefter skall en folkomröstning<br>i frågan äga rum. Dess utslag skall avgöra frågan om ett svenskt inträde<br>i EU.</p> <p>Grundlagsutredningen har konstaterat - och i den delen fått stöd av en<br>bred remissopinion - att ett svenskt medlemskap i vart fall förutsätter att<br>regeringsformen ändras så att riksdagen ges vidare möjligheter att<br>överlåta beslutsbefogenheter till EG. En ändring av regeringsformen<br>förutsätter två på varandra följande riksdagsbeslut med mellanliggande<br>riksdagsval. Vidare föreskriver grundlagen att minst nio månader måste<br>förflyta mellan den tidpunkt då ett grundlagsändringsärende första gången<br>anmäls i kammaren och riksdagsvalet.</p> <p>Även om således förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU<br>ännu inte slutförts och ett definitivt svenskt ställningstagande till frågan<br>om Sverige bör träda in i gemenskapen ännu inte tagits, bör riksdagen ta<br>ställning till de grundlagsändringar som bedöms nödvändiga för att ett</p> <p>10</p> <p>medlemskap skall vara möjligt.</p> <p>I det följande används beteckningen EU for Europeiska unionen när<br>medlemsländernas samarbete i hela dess vidd diskuteras, medan den<br>alltjämt giltiga benämningen EG för Europeiska gemenskaperna används<br>för den del av samarbetet som har överstatliga inslag. Det är också EG-<br>samarbetet som har betydelse ur konstitutionell synpunkt.</p> <h2>5 Europeiska unionen och EG-rätten - en översikt</h2> <p>Sedan nu Maastrichtfördraget trätt i kraft är det ett medlemskap i<br>Europeiska unionen som är aktuellt för Sveriges del. Det har redan<br>antytts att unionen i sig innesluter såväl det traditionella EG-samarbetet<br>som ett samarbete i fråga om utrikes- och säkerhetspolitik samt i rättsliga<br>och inrikes frågor.</p> <p>Unionens tre pelare</p> <p>Samarbetet inom unionen brukar beskrivas som ett samarbete i tre olika<br>pelare. Till unionens första pelare hör samarbetet inom Europeiska<br>ekonomiska gemenskapen, Kol- och stålgemenskapen och Euratom-<br>gemenskapen. Europeiska ekonomiska gemenskapen betecknas dock<br>numera endast Europeiska gemenskapen. Här inryms således de<br>samarbetsområden som traditionellt förknippas med EG och som framgår<br>av främst Romfördraget. Det gäller t.ex. den gemensamma jordbrukspoli-<br>tiken, de grundläggande fyra friheterna (fri rörlighet for varor, personer,<br>tjänster och kapital) och den inre marknaden i övrigt, transportpolitik och<br>miljöpolitik.</p> <p>Nya samarbetsområden i denna första pelare är, enligt Maastrichtför-<br>draget, först och främst upprättandet av en ekonomisk och monetär<br>union. Andra nya samarbetsområden är bl.a. utvecklingsbistånd, kultur,<br>utbildning och konsumentskydd.</p> <p>Inom unionens andra pelare sker ett mellanstatligt samarbete i utrikes-<br>och säkerhetspolitiska frågor. Det samarbetet gäller främst att sträva efter<br>en gemensam hållning i sådana frågor och att vidta vissa gemensamma<br>åtgärder. Samarbetet innefattar också &quot;utformningen på lång sikt av en<br>gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett<br>gemensamt försvar&quot; (artikel J.4).</p> <p>När det gäller den tredje pelaren, samarbetet i inrikes- och rättsliga<br>frågor, anges nio samarbetsområden vilka medlemsländerna skall betrakta<br>som &quot;ärenden av gemensamt intresse&quot;. Dessa är asyl- och invandringspo-<br>litik, yttre gränskontroll för personer, narkotikabekämpning, internatio-<br>nell brottslighet, samarbete i civil- och straffrättsliga frågor samt tull- och<br>polissamarbete.</p> <p>Det samarbete som totalt sett sker inom unionens ram är således<br>långtgående. Men det är viktigt att framhålla den betydelsefulla skillnad<br>i fråga om samarbetets karaktär som finns mellan å ena sidan den första</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>11</p> <p>pelaren och å den andra de andra och tredje pelarna. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop.</p> <p>Samarbetet inom de andra och tredje pelarna är i allt väsentligt av<br>traditionell mellanstatlig karaktär, även om det sker inom unionens ram<br>och delvis i dess institutioner. Det samarbete som förekommer i dessa<br>pelare förutsätter inte att medlemsländerna överlåter någon beslutanderätt<br>till de gemensamma organen. Därmed ingår i det samarbetet inte heller<br>den särskilda rättsordning som kommit att utvecklas for det egentliga EG-<br>samarbetet. Det medför i sin tur att denna rättsordnings grundläggande<br>principer inte gäller. Det innebär t.ex. att det i det samarbete som sker<br>i den andra och tredje pelaren inte finns några sådana för medlemssta-<br>terna och deras medborgare bindande EG-rättsakter som de förordningar<br>och direktiv som beslutas av EG:s olika organ (se nedan). Inte heller är<br>det som huvudregel möjligt att fatta majoritetsbeslut. Betydelsefullt är<br>också att EG-domstolen inte har någon kompetens inom dessa samarbets-<br>områden.</p> <p>Den del av unionssamarbetet som har konsekvenser ur konstitutionell<br>synpunkt är således det samarbete som ryms inom den första pelaren och<br>då främst inom ramen för Europeiska gemenskapen. Av den anledningen<br>kommer här att i det närmaste uteslutande behandlas följderna av en<br>svensk anslutning till EG.</p> <p>överlåtelse av beslutanderätt</p> <p>Det som skiljer EG-samarbetet från det mesta av annat internationellt<br>samarbete är att det bygger på att de enskilda medlemsländerna i högre<br>grad än annars avstår från en del av sina statsorgans beslutsbefogenheter<br>och överlåter dessa till EG-institutionema. Inom EG utövas därefter de<br>på så sätt sammanförda befogenheterna av medlemsländerna gemensamt<br>i ministerrådet. På grundval av denna sammanlagda makt har EG-rätten<br>kunnat utvecklas till en egen rättsordning med drag som är unika för EG<br>och som skiljer sig från både traditionell statsrätt och internationell rätt<br>i allmänhet.</p> <p>Några särskilda EG-rättsliga principer</p> <p>Till följd av att länderna överlåtit bl.a. normgivningsmakt till EG, kan<br>normer som ministerrådet beslutar gälla omedelbart i medlemsländerna<br>på samma sätt som landets egna lagar och det oavsett hur landet i fråga<br>traditionellt betraktar den internationella rättens ställning. Sådana EG-<br>normer är direkt tillämpliga i medlemsländerna utan att de, som annars<br>krävs i Sverige i fråga om mellanfolkliga rättsregler, på något sätt blir<br>föremål för nationell lagstiftning.</p> <p>Vissa EG-normer kan också ha s.k. direkt effekt. Sådan föreligger, om<br>en regel är så utformad att den ger enskilda medborgare och företag i<br>medlemsländerna rättigheter och skyldigheter som de kan göra gällande<br>inför det egna landets domstolar och myndigheter. Det avgörande for om<br>en norm har direkt effekt är om den har en sådan rättighetsgrundande<br>innebörd för enskilda. Det saknar därför betydelse om normen formellt<br></p> <p>1993/94:114</p> <p>12</p> <p>riktar sig till enskilda eller till medlemsländerna. Det innebär att även Prop. 1993/94:114<br>tillräckligt klara och entydiga föreskrifter för i första rummet med-<br>lemsländernas handlande - i fördragen eller i direktiv - kan ha direkt<br>effekt.</p> <p>En tredje grundläggande princip är att EG-rätt har företräde framför<br>nationell rätt. Om en lagbestämmelse i ett land strider mot en EG-regel<br>är det landets domstolar och myndigheter skyldiga att tillämpa EG-regeln<br>framför den inhemska lagen. Detta gäller i princip även om den<br>inhemska normen tillhör landets konstitution.</p> <p>EG:s beslutsprocess</p> <p>I EG:s beslutsprocess har den av medlemsländerna oberoende kommissio-<br>nen en initiativtagande, övervakande och verkställande roll. Många<br>skiftande intressen söker påverka kommissionens ställningstaganden. Men<br>det är enbart genom att kommissionen beslutar att lägga fram ett förslag<br>till gemensam normgivning som en sådan kan komma till stånd.</p> <p>Kommissionen lämnar sina förslag till rättsakter till rådet där det<br>viktigaste beslutsfattandet sker. Det är medlemsländernas regeringar som<br>tillsammans i rådet fattar i stort sett alla normerande gemensamma<br>beslut. Inom ramen för EG-samarbetet kan rådet numera fatta flertalet<br>beslut med kvalificerad majoritet. Det innebär således att en stat och dess<br>medborgare kan bli bundna av ett beslut som den staten motsatt sig.</p> <p>Det direkt folkvalda Europaparlamentet har främst en rådgivande och<br>kontrollerande funktion. Rådet kan emellertid inte fatta något for<br>medlemsländerna bindande beslut utan att parlamentet åtminstone yttrat<br>sig i saken eller - enligt Maastrichtfördraget - i vissa frågor fattar beslut<br>tillsammans med rådet.</p> <p>Den dömande makten utövas av EG-domstolen. Domstolen har ensam<br>befogenheten att slutligt tolka EG-rätten och har därvid utvecklat flera av<br>de viktigaste principerna i EG-rätten. Domstolen ansvarar också för den<br>rättsliga kontrollen av hur EG-institutionema utövar sina befogenheter.<br>Den ensam kan ogiltigfÖrklara politiska beslut som medlemsländerna<br>fattat i rådet. Domstolen handlägger också mål mot medlemsländerna och<br>prövar om dessa har brutit mot sina fördragsenliga förpliktelser.</p> <p>Kompetensfördelningen mellan EG och medlemsländerna</p> <p>Fördelningen av kompetenser mellan EG och medlemsländerna bestäms<br>i sina huvuddrag av EG-fördragen. Det är givetvis så att utgångspunkten<br>är att beslutsbefogenheterna tillkommer medlemsländerna. Den över-<br>låtelse av ländernas befogenheter som sker framgår av fördragen. Inom<br>de skilda samarbetsområdena kan EG besitta en exklusiv kompetens. Det<br>innebär att medlemsländerna i princip inte utan EG:s medgivande över<br>huvud taget äger rätt att lagstifta på området. Inom andra samarbetsom-<br>råden har EG och medlemsländerna en blandad kompetens. Det innebär<br>att medlemsländerna kan lagstifta om och i den utsträckning som EG inte<br>har beslutat gemensamma normer.</p> <p>13</p> <p>I viss utsträckning kan också kompetensfördelningen sägas bero av Prop. 1993/94:114<br>vilket slag av gemensam normgivning som EG väljer. Om de gemensam-<br>ma reglerna utfärdas i form av en förordning så är en sådan till sin typ<br>direkt tillämplig rätt. Därmed finns i princip inget utrymme for nationell<br>lagstiftning. Om en gemensam rättsakt däremot får formen av ett direktiv<br>så anger ett sådant normalt endast de gemensamma mål som skall<br>uppnås, men överlåter åt medlemsländerna att bestämma medlen för att<br>nå målet.</p> <p>I Maastrichtfördraget (artikel 3b) läggs en s.k. subsidiaritetsprincip<br>fast. Dess tillämpning kommer med säkerhet att påverka kompetensför-<br>delningen genom att den föreskriver att EG - utanför den exklusiva<br>kompetensens område - skall handla endast om och i den utsträckning<br>som målet med en åtgärd inte tillräckligt väl kan uppnås av med-<br>lemsländerna och därför bättre kan uppfyllas genom gemensam norm-<br>givning.</p> <p>En dynamisk rättsutveckling</p> <p>EG-samarbetet utgår visserligen från att dess institutioner har vad man<br>brukar kalla begränsade befogenheter. Dessutom finns en allmän<br>legalitetsprincip traktatfäst.</p> <p>Det har emellertid inte hindrat att samarbetet kunnat utvecklas<br>dynamiskt. I det politiska beslutsfattandet har det kunnat ske med<br>tillämpning av artikel 235 i Romfordraget. Där föreskrivs att om en<br>åtgärd är nödvändig för att uppfylla något av gemenskapens mål, och<br>fördraget inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, får rådet ändå<br>enhälligt vidta de åtgärder som behövs. Som exempel kan nämnas att<br>rådet med tillämpning av det stadgandet utvecklade en regional- och<br>miljöpolitik redan innan Romfördraget innehöll några bestämmelser på<br>de områdena.</p> <p>En ytterligare rättsutveckling sker genom EG-domstolens avgöranden.<br>Som redan antytts är det i domstolens rättsskapande verksamhet som flera<br>av de viktigaste principerna för samarbetet lagts fast. Det har gällt<br>principer av mera övergripande art - som principen om EG-rättens<br>företräde - men också principer for t.ex. den gemensamma marknadens<br>funktion - som den s.k. Cassis de Dyon-principen.</p> <p>14</p> <h2>6 EG-rätt och nationell rätt - några allmänna<br>utgångspunkter</h2> <p>Regeringens bedömning: EG-samarbetet har i vissa viktiga hän-<br>seenden en överstatlig karaktär, t.ex. genom att för samtliga stater<br>och enskilda rättssubjekt bindande beslut fattas med majoritetsbeslut<br>och genom EG-rättens anspråk på företräde framför nationell rätt.<br>Men det är ändå i grunden fråga om ett samarbete mellan suveräna<br>stater. Det är medlemsländerna - inte EG:s institutioner - som i<br>enighet avgör hur långt samarbetet skall sträcka sig och vilken<br>kompetens som EG-institutionema skall ha. - Den av Grundlagsutred-<br>ningen förordade bestämmelsen i 1 kap. RF kunde riskera att<br>begränsa Sveriges frihet att tillsammans med övriga medlemsländer<br>bestämma samarbetets framtida inriktning. Det förslaget bör därför<br>inte genomföras.</p> <p>Utredningens bedömning: Grundlagsutredningen anser att EG är en<br>särpräglad typ av internationell organisation som saknar såväl före-<br>gångare som förebilder och som i sig förenar drag av både mellanstatlig-<br>het och federalism. Utredningen har vissa utgångspunkter för sin grund-<br>lagsöversyn. För det första utgår utredningen från principen om EG-<br>rättens företräde framför nationell lag. Utredningen konstaterar att den<br>innebär att när Sverige blivit EG-medlem &quot;låter sig inte gemenskaps-<br>rättens ställning och verkan här i landet regleras genom bestämmelser i<br>regeringsformen&quot; (betänkandet s. 16). Mot den bakgrunden anser<br>utredningen att &quot;man inte heller bör försöka ge intryck av att regerings-<br>formen anger gränser för eller på annat sätt reglerar gemenskapsrätten&quot;<br>(a.st.).</p> <p>För det andra anför utredningen att regeringsformen inte bara bör göra<br>det möjligt för Sverige att bli EG-medlem utan också ge utrymme för<br>Sverige att vara medlem. &quot;Det måste alltså&quot;, uttalar utredningen, &quot;vara<br>möjligt för Sverige att som fullvärdig EG-medlemsstat fullt ut delta i det<br>gemensamma integrationsarbetet utan att varje förändring i det arbetet<br>fordrar grundlagsändring&quot; (a.a. s. 17).</p> <p>För det tredje anser utredningen att ett medlemskap har så stor<br>betydelse för svenskt samhällsliv att det bör på något sätt uttryckligen<br>omnämnas i grundlagen. Men ett sådant omnämnande bör enligt<br>utredningens mening inte ske på ett sådant sätt att ett medlemskap redan<br>nu grundlagsfästs.</p> <p>Mot bakgrund av dessa överväganden väljer utredningen en mera<br>översiktlig inriktning på sina lagförslag. Utredningen förordar i huvudsak<br>dels en allmän regel om ett medlemskap i 1 kap. RF, dels en ny, på ett<br>medlemskap särskilt inriktad regel, om överlåtelse av beslutanderätt i<br>10 kap. RF. I den av utredningen föreslagna allmänna regeln i 1 kap. RF<br></p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>15</p> <p>uttalades att om Sverige ansluts till EG och om riksdagen överlåter Prop. 1993/94:114<br>beslutanderätt till EG så gäller de förpliktelser som följer av med-<br>lemskapet utan hinder av vad som annars föreskrivs i grundlag eller<br>annan lag.</p> <p>Promemorian: I promemorian redovisas inte någon annan bedömning<br>än den utredningen gjort beträffande EG-rättens karakteristiska drag eller<br>i fråga om utgångspunkter i övrigt for en reform. Promemorians uppgift<br>var emellertid att presentera alternativa författningsförslag. I pro-<br>memorian lämnas därför förslag till författningstekniska lösningar som<br>utgår från två delvis skilda ansatser. I ett första alternativ redovisas de<br>författningsändringar som bedöms vara i strikt mening nödvändiga för att<br>göra ett medlemskap möjligt. Två ytterligare alternativ innehåller mer<br>utförliga förslag till preciserade grundlagsändringar på alla de områden<br>som skulle beröras av ett medlemskap.</p> <p>Remissinstanserna: Det alldeles övervägande antalet remissinstanser<br>delar Grundlagsutredningens och promemorians bedömning av rättsläget<br>och anser att analysen av EG-rätten i stort är korrekt. Några instanser<br>anser emellertid att utredningen överbetonar EG:s federala drag. Sveriges<br>Advokatsamfund påpekar att medlemsländerna inte har förlorat sin status<br>av folkrättssubjekt och att den &quot;yttersta basen&quot; för samarbetet är<br>folkrättslig. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala<br>universitet betonar att &quot;då frågan om den yttersta makten över fördragen<br>ställs på sin spets, befinner sig denna helt i händerna på medlemsstaterna<br>och deras demokratiskt ansvariga politiker.&quot;</p> <p>Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet framför också - från<br>en annan utgångspunkt - kritik mot utredningens grundsyn. Enligt<br>fakultetsnämnden visar utredningen en alltför stor bundenhet vid ett<br>dualistiskt synsätt som inte är tillämpligt när det gäller EG-rätten.<br>Fakultetsnämnden påpekar att EG-rätten utgör en egen rättsordning med<br>specifika egenskaper och att dess tillämplighet här inte - sedan överlåtelse<br>av beslutsbefogenheter skett - kan regleras i svensk lag.</p> <p>Det stora flertalet remissinstanser avstyrker utredningens förslag till<br>bestämmelse i 1 kap. RF. Flera riktar därvid kritik såväl mot be-<br>stämmelsens innehåll som mot att över huvud taget låta någon regel om<br>ett medlemskap ingå i 1 kap. RF. Högsta domstolens ledamöter hyser<br>farhågan att en bestämmelse som den föreslagna &quot;kan göra det svårt att<br>slå vakt om svensk rättsuppfattning och svensk rättstradition i den<br>fortsatta utvecklingen av EG-rätten.&quot; Hovrätten över Skåne och Blekinge<br>anser att det kan ifrågasättas om den föreslagna bestämmelsen &quot;på ett<br>alldeles lyckligt sätt uttrycker innebörden&quot; av företrädesprincipen liksom<br>att den principen är &quot;en del av gemenskapsrätten och kräver i och för sig<br>inte särskilt konstitutionellt stöd utöver det förhållandet att gemenskaps-<br>rätten skall gälla.&quot;</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Den offentliga debatt som förts<br>sedan Grundlagsutredningen lämnade sitt betänkande, liksom de remiss-<br>svar som nu mycket översiktligt redovisats, har inte bara gällt frågan om<br>nödvändiga grundlagsändringar utan också i minst lika hög grad frågan<br>om hur man närmare skall karakterisera det europeiska samarbete som</p> <p>16</p> <p>Sverige ansökt om att få ta del av. Flera olika svar har getts i debatten, Prop. 1993/94:114<br>eller i vart fall har skilda betoningar kommit till uttryck. Redan det<br>förhållandet tyder på att EG-samarbetet verkligen är särpräglat. Det låter<br>sig inte beskrivas med termer hämtade uteslutande från gängse stats-<br>rättslig teori och inte heller med endast traditionell folkrättslig terminolo-<br>gi-</p> <p>Regeringen vill for sin del framhålla att det är viktigt att skilja vad som<br>å ena sidan utgör grunden för samarbetet, liksom hur dess ramar<br>bestäms, från vad som å andra sidan är principer för hur samarbetet<br>fungerar inom de givna ramarna.</p> <p>När det gäller den första aspekten är det otvetydigt så att samarbetets<br>grund är strikt folkrättslig. Det är fråga om ett samarbete mellan<br>suveräna stater. Dessa stater har slutit traditionella folkrättsliga fördrag<br>och är alltjämt, som det ibland brukar uttryckas, fördragens herrar.</p> <p>Detta grundläggande förhållande leder i sin tur till några givna<br>utgångspunkter för Sveriges - och andra medlemsländers - ställning och<br>roll i samarbetet alldeles oberoende av hur vi väljer att utforma de<br>grundlagsbestämmelser som behövs inför ett medlemskap.</p> <p>För det första kan, sedan Sverige vid tidpunkten för en anslutning<br>överlåtit beslutsbefogenheter i den utsträckning som då gällande gemen-<br>skapsfördrag (inklusive det svenska anslutningsfördraget) kräver, EG inte<br>tillägga sig själv några ytterligare kompetenser utan att medlemsländerna<br>kommer överens om det i ett nytt fördrag med ändring av grund-<br>fordragen. För att ett sådant nytt fördrag skall bli gällande fordras att det<br>&quot;ratificeras av samtliga medlemsländer i överensstämmelse med deras<br>konstitutionella bestämmelser&quot; (artikel N.2 i Maastrichtfördraget). Det<br>torde utan vidare stå klart att en svensk ratifikation av ett sådant fördrag<br>är av den karaktären att det skall godkännas av riksdagen (10 kap. 2 §<br>RF). Först sedan ett nytt gemenskapsfördrags eventuella krav på nya<br>kompetensöverföringar analyserats och offentligt debatterats och<br>riksdagens godkännande av fördraget föreligger kan ett riksdagsbeslut<br>fattas om ytterligare överlåtelse i den ordning som föreskrivs i 10 kap.<br>5 § RF. Det ligger således alltid i Sveriges hand att slutligt avgöra om<br>ytterligare kompetensöverlåtelse skall ske.</p> <p>För det andra sätter regeringsformens bestämmelser om grunderna för<br>det svenska statsskicket en gräns bortom vilken inte ytterligare över-<br>låtelse av beslutanderätt kan ske utan att grundlagen samtidigt ändras.<br>Grundlagsutredningen uttrycker det så att &quot;om EG genom framtida<br>fördragsrevisioner skulle komma att ytterligare utvecklas mot en federativ<br>statsbildning med ett lagstiftande europeiskt parlament bör en sådan<br>utveckling påverka statsskickets grunder och få konstitutionella konse-<br>kvenser i alla medlemsstater&quot; (betänkandet s. 91). Samma utgångspunkt<br>har t.ex. franska Conseil Constitutionel i sitt beslut den 9 april 1992<br>rörande grundlagsenligheten av en fransk ratifikation av Maastrichtför-<br>draget. I beslutet uttalas bl.a. att den franska konstitutionen inte hindrar<br>Frankrike att delta i en internationell sammanslutning med egna<br>beslutsbefogenheter vilka den anförtrotts av medlemsstaterna men att om<br>ett internationellt avtal &quot;innehåller en föreskrift som står i strid med &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;17</p> <p>2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 114<br></p> <p>konstitutionen eller påverkar grundläggande förutsättningar for utövandet Prop. 1993/94:114<br>av nationell suveränitet (contiennent une clause contraire å la Constitu-<br>tion ou porteni atteinte aux conditions esseniielles d’exercice de la souve-<br>raineté nationale')' grundlagsändringar fordras för att en ratifikation skall<br>kunna ske (Journal Officiel 1992 s. 5354 ff. En engelsk översättning<br>återfinns i Common Market Law Reports 1993 s. 345 ff).</p> <p>Den svenska grundlagen, liksom nuvarande medlemsländers konstitu-<br>tioner, återspeglar och vilar på det förhållandet att det egna landet är en<br>suverän stat med ett demokratiskt statsskick. I regeringsformen klargörs<br>detta redan i dess första kapitels första paragrafs första mening: &quot;All<br>offentlig makt i Sverige utgår från folket.&quot;</p> <p>Det förhållandet att all offentlig makt får sin legitimitet från folket<br>hindrar givetvis inte att folkets företrädare, i första hand riksdagen, får<br>gå in i en samverkan med andra folk och låta beslut som fattas inom<br>ramen för en sådan samverkan binda såväl de deltagande staterna som<br>deras folk. För att en sådan samverkan, och de beslut som fattas inom<br>dess ram, skall stå i överensstämmelse med regeringsformens be-<br>stämmelser fordras emellertid att det är från folkets valda företrädare<br>som uppdraget härstammar och att det verkställs med ansvar inför dessa<br>företrädare. Det innebär att när det är riksdagen som fattar beslut om att<br>överlåta normgivningsmakt och den svenska regeringen deltar i ut-<br>nyttjandet av denna överlåtna makt med ansvar inför riksdagen, man<br>principiellt måste anse att även en sådan utövning av vad som kan bli<br>offentlig makt här i landet utgår från det svenska folket.</p> <p>Det som nu sagts innebär å andra sidan att det icke låter sig förenas<br>med regeringsformens nuvarande bestämmelser om det svenska stats-<br>skickets grunder att låta ett mellanfolkligt samarbete utvecklas så att där-<br>igenom skapas en ny federal statsbildning, vars maktutövning hämtar sin<br>legitimitet ur ett mandat som givits av ett - i detta fall - europeiskt folk<br>i gemensamma val. En sådan ordning måste, med Grundlagsutredningens<br>ord, &quot;fordra omfattande grundlagsändringar i samtliga medlemsstater.&quot;</p> <p>För det tredje torde den svenska grundlagen också sätta en gräns för<br>samarbetets möjliga räckvidd i sak även om den institutionella ramen för<br>samarbetet inte förändras. Regeringsformens föreskrifter om styrelse-<br>skickets grunder liksom om det främsta statsorganets, riksdagens,<br>ställning och uppgifter måste anses vila på grundprincipen att riksdagens<br>ställning inte genom överlåtelse av normgivningskompetens kan urholkas<br>helt eller i alltför väsentlig grad. Exakt var gränsen går för hur långt<br>samarbetets materiella omfattning kan sträckas utan grundlagsändring kan<br>däremot naturligtvis inte anges i några entydiga termer. Som jämförelse<br>kan nämnas att den tyska författningsdomstolen som i ett utslag den 12<br>oktober 1993 behandlat frågan om en tysk ratificering av Maastrichtför-<br>draget kan förenas med demokratiprincipen i den tyska grundlagen<br>uttalade i samma fråga att &quot;den tyska förbundsdagen i vart fall måste<br>behålla uppgifter och befogenheter av substantiell vikt&quot; (Aus alledem<br>folgt, dass dem Deutschen Bundestag Aufgaben und Befugnisse von sub-<br>stantiellem Gewicht verbleiben mtisseri) (Bundesverfassungsgericht, Urteil<br>des zweiten Senats, s. 47).</p> <p>18</p> <p>För det fjärde står det klart att även utan begränsningar i en svensk Prop. 1993/94:114<br>överlåtelseregel är de befogenheter som överlåts icke obegränsade. De<br>begränsas då inte av grundlagsregeln men väl av innehållet i de gemen-<br>skapsfördrag till följd av vilka överlåtelse sker. EG besitter inte någon<br>vad som ibland brukar kallas kompetens-kompetens, dvs. dess organ kan<br>endast handla om och i den utsträckning som de av medlemsländerna<br>beslutade fördragen ger dem befogenhet härtill och de kan inte själva<br>tilldela sig ytterligare kompetenser. Det är således i princip möjligt för<br>riksdagen att vid varje givet tillfälle då överlåtelse beslutas överblicka<br>och förutse vilka befogenheter som överlåts. Den tyska författningsdom-<br>stolen uttalade i sitt ovan nämnda utslag (s. 49) att om något EG-organ<br>skulle komma att besluta rättsakter som går utöver unionsfÖrdraget,<br>sådant det legat till grund for den tyska anslutningslagen, dessa rättsakter<br>skulle sakna rättsverkan i Tyskland och tyska statsorgan av författnings-<br>rättsliga skäl vara förhindrade att tillämpa dem (Wiirden etwa europäi-<br>sche Einrichtungen oder Organe den Unions-Vertrag in einer Weise<br>handhaben oder fortbilden, die von dem Vertrag, wie er dem deutschen<br>Zustimmungsgesetz zugrundeliegt, nicht mehr gedeckt wäre, so wären die<br>daraus hervorgehenden Rechtsakte im deutschen Hoheitsbereich nicht<br>verbindlich. Die deutschen Staatsorgane wären aus verfassungsrechtligen<br>Gränden gehindert, diese Rechtsakte in Deutschland anzuwenden.) Om<br>ett sådant synsätt har giltighet i Tyskland, bör det ha det också i Sverige.</p> <p>För det femte, slutligen, måste en särskild betydelse tillmätas det<br>förhållandet att det inom gemenskaperna upprätthålls ett fri- och rättig-<br>hetsskydd som visserligen inte i alla enskildheter överensstämmer med<br>det gällande svenska men som tar sin utgångspunkt i en gemensam<br>västeuropeisk rättstradition och därigenom i det väsentliga motsvarar det<br>svenska skyddet. Det EG-rättsliga fri- och rättighetsskyddet har, som<br>Grundlagsutredningen redovisat (betänkandet s. 111 ff), utvecklats i EG-<br>domstolens rättspraxis och kommit att kodifieras i Maastrichtfördraget<br>vars artikel F.2 lyder enligt följande:</p> <p>“Unionen skall respektera grundläggande rättigheter som allmänna<br>gemenskapsrättsliga principer, sådana dessa rättigheter garanteras i<br>Europakonventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grun-<br>dläggande friheter, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och<br>sådana de framgår av medlemsstaternas konstitutionella traditioner.&quot;</p> <p>Det innebär att, oavsett vad en överlåtelseregel innehåller i fiåga om<br>möjligheten att överlåta beslutanderätt som kan inskränka grundläggande<br>fri- och rättigheter, den enskilde medborgaren även på EG-samarbetets<br>område är tillförsäkrad ett skydd som i det väsentliga motsvarar det<br>skydd han är berättigad till i förhållande till den nationelle lagstiftaren.</p> <p>De nu angivna utgångspunkterna återspeglar det förhållandet att det är<br>de suveräna medlemsstaterna som har den avgörande makten i sam-<br>arbetet. En annan sak är att det på grundval av de fördrag som staterna<br>slutit och genom den praxis som utbildats hos de institutioner som<br>staterna skapat har kommit att utvecklas principer for samarbetets<br>funktion som till en del ger samarbetet ett federalt drag. Bland de<br>egenskaper hos EG-samarbetet som påminner om en förbundsstatlig<br></p> <p>19</p> <p>ordning kan nämnas det direktvalda parlamentet med deltagande i lagstift- Prop. 1993/94:114<br>ningsarbete, användningen av majoritetsbeslut i rådet, principerna om<br>EG-rättens direkta tillämplighet och direkta effekt liksom principen om<br>EG-rättens företräde framför nationell rätt. Men dessa egenskaper vilar<br>alltså på medlemsländernas uttryckliga eller tysta accept. Ur principiell<br>synpunkt finns inget som hindrar medlemsländerna att tillsammans<br>modifiera eller återta sin accept av denna ordning.</p> <p>Vad som nu sagts föranleder sammanfattningsvis två slutsatser. För det<br>första ligger det i Sveriges hand att, oavsett hur vi väljer att i grundlagen<br>reglera vårt deltagande i samarbetet, i huvudsak självt avgöra hur långt<br>vi är beredda att gå i en fortsatt europeisk integration. För det andra bör<br>grundlagen inte ändras så att Sverige binder sig självt vid ett godtagande<br>av nu gällande rättsläge inom EU. Vi skall i stället bevara vår frihet att<br>tillsammans med övriga suveräna medlemsländer utforma principerna för<br>det framtida samarbetet. Den av Grundlagsutredningen föreslagna be-<br>stämmelsen i 1 kap. regeringsformen bör mot denna bakgrund inte tas in<br>i regeringsformen.</p> <h2>7 Överlåtelse av beslutanderätt</h2> <h3>7.1 Överlåtelse i allmänhet</h3> <p>Regeringens Förslag: Förutsättningarna för överlåtelse av beslutande-<br>rätt till EG regleras särskilt i ett nytt första stycke i 10 kap. 5 § RF.<br>I detta föreskrivs att beslutanderätt kan överlåtas till EG så länge som<br>gemenskaperna har ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar det<br>skydd som ges i 2 kap. RF och i Europakonventionen om skydd för de<br>mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Riksdagen får<br>fatta beslut om överlåtelse med tre fjärdedelars majoritet eller i den<br>ordning som gäller för stiftande av grundlag.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens utom så till vida<br>att det i kommitténs förslag inte anges att överlåtelse förutsätter att EG<br>upprätthåller ett tillfredsställande fri- och rättighetsskydd.</p> <p>Promemorian: Det utmärkande för promemorians samtliga förslag är att<br>rekvisiten ändras i nu gällande 10 kap. 5 § första stycket RF for vad som<br>i allmänhet gäller för överlåtelse. Det föreslås således inte någon på ett EG-<br>medlemskap särskilt inriktad regel. I det förslag som lämnas i promemori-<br>ans alternativ C har, liksom i regeringens förslag, angetts att överlåtelse får<br>ske till mellanfolklig organisation som har ett fri- och rättighetsskydd<br>motsvarande det svenska skyddet.</p> <p>Remissinstanserna: För en vid, på ett medlemskap särskilt inriktad, regel<br>enligt utredningens förslag uttalar sig bl.a. följande remissinstanser:<br>Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolens och Regeringsrättens ledamöter,<br>Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen, Patent- och Registreringsverket,<br></p> <p>Konkurrensverket, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Prop. 1993/94:114<br>Sundsvall, Juridiska fakulteten vid Universitetet i Lund, Sveriges Domare-<br>förbund och Svenska Tidningsutgivareföreningen.</p> <p>Till de remissinstanser som i stället förordar promemorians lösning hör<br>Stockholms tingsrätt, Juridiska fakulteten vid Universitetet i Uppsala,<br>Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Universitetet i Lund, Sveriges<br>industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen.</p> <p>Justitiekanslem och Sveriges Advokatsamfund tillstyrker förslaget i<br>promemorians alternativ C. Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Universite-<br>tet i Uppsala menar att det är tillräckligt att ur nuvarande 10 kap. 5 § RF<br>låta orden &quot;i begränsad omfattning&quot; utgå samt föreskriva att beslut kan<br>fattas med tre fjärdedelars majoritet. Pressens opinionsnämnd anser att 10<br>kap. 5 § RF bör förses med ett antal &quot;negativa förbehåll&quot; till skydd mot<br>överlåtelse som kan begränsa främst yttrande- och tryckfriheten.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Det kan inledningsvis finnas skäl att<br>något beröra frågan om i vilka situationer överlåtelse av beslutsbefogenheter<br>kan komma i fråga. Den frågan har behandlats av Grundlagsutredningen<br>som i sitt betänkande (s. 140 f) konstaterar följande:</p> <p>&quot;Det första, och kanske viktigaste, tillfälle då en överlåtelse sker är i<br>samband med en svensk anslutning till gemenskaperna. Då måste överlåtelse<br>ske i den utsträckning som de vid den tidpunkten gällande gemenskapsför-<br>dragen fordrar...</p> <p>När så väl en svensk överlåtelse skett till gemenskaperna kan dessa, inom<br>ramen för gällande fördrag, utnyttja den kompetens de erhållit utan att<br>någon ytterligare överlåtelse är nödvändig. Detta gäller oavsett vilka<br>beslutsformer som tillämpas inom gemenskaperna. Det råder således inte<br>någon principiell skillnad mellan gemensamma beslut som fordrar enhällig-<br>het och sådana som kan fattas med kvalificerad majoritet. Någon överlåtelse<br>inför t.ex. ett visst rådsbeslut kan alltså aldrig komma i fråga. Inte heller<br>torde någon ytterligare överlåtelse vara nödvändig i det fallet att redan ett<br>gällande fördrag förutser en framtida utveckling av samarbetet, i vart fall<br>om den utvecklingen inte förutsätter något ställningstagande från med-<br>lemsstaternas sida utan endast ett beslut av gemenskapernas institutioner...</p> <p>Ytterligare överlåtelser bör alltså endast bli aktuella om framtida<br>gemenskapsfördrag sluts som tillägger gemenskaperna eller unionen<br>beslutsbefogenheter som inte återfinns i de redan gällande fördragen. Det<br>ligger i vaije medlemsstats hand att bedöma om ett nytt fördrag har ett<br>sådant innehåll att ytterligare befogenhetsöverlåtelser är nödvändiga.&quot;</p> <p>Utredningen, promemorieförfattama och samtliga remissinstanser är ense<br>om att den nu gällande överlåtelseregeln i 10 kap. 5 § RF inte medger att<br>beslutanderätt överlåts till EG i den utsträckning som ett medlemskap<br>fordrar. Det råder således fullständig enighet om att den nuvarande regelns<br>krav på att överlåtelse endast får ske &quot;i begränsad omfattning&quot; inte kan<br>bibehållas. Även om det återgivna uttrycket inte nödvändigtvis måste<br>uppfattas som en kvantitativ bestämning är det ändå även regeringens<br>uppfattning att den nuvarande regelns tillkomsthistoria, liksom de uttalanden<br>som gjordes då den infördes, måste leda till slutsatsen att ett medlemskap<br>medför överlåtelse i mer än en sådan begränsad omfattning som avses i<br>lagrummet.</p> <p>De allra flesta är likaså överens om att det inte heller är möjligt att<br></p> <p>21</p> <p>upprätthålla det nu gällande kategoriska förbudet mot att överlåta rätt att Prop. 1993/94:114<br>fatta beslut som kan begränsa någon av de grundläggande fri- och rättig-<br>heterna i 2 kap. RF. Grundlagsutredningen har redovisat vissa EG-rättsakter<br>som, om än inte på något betänkligt sätt utan tvärtom i ganska stor harmoni<br>med motsvarande begränsningar i Sverige, inskränker vissa grundläggande<br>fri- och rättigheter.</p> <p>En ändring måste alltså komma till stånd såvitt gäller regeringsformens<br>regler om överlåtelse av beslutanderätt för att ett svenskt EG-medlemskap<br>skall vara möjligt.</p> <p>Bland remissinstanserna har, som redan framgått, Grundlagsutredningens<br>forslag till överlåtelseregel vunnit störst anklang. Det innebär att flertalet<br>remissinstanser förordar en på ett EG-medlemskap särskilt inriktad regel.<br>Det har därvid, enligt regeringens bedömning, framförts två avgörande<br>argument.</p> <p>För det första har promemorians förslag, dvs. att två av de begränsande<br>rekvisiten i den nu gällande generella bestämmelsen skall utgå, kritiserats<br>på den grunden att det i realiteten för alltför långt. Så anför t.ex. Rege-<br>ringsrättens ledamöter följande:</p> <p>&quot;Utredningens förslag är på denna väsentliga punkt klart att föredra framför<br>den i departementspromemorians alternativ A anvisade lösningen. Detta<br>alternativ anges syfta till att &quot;begränsa grundlagsändringarna till vad som är<br>absolut nödvändigt&quot;...Man har likväl opåkallat gjort ett djupgående ingrepp<br>i RF:s system och eliminerat väsentliga hinder för överlåtelse av konstitutio-<br>nella befogenheter inte bara till EG utan även till mellanfolkliga organisatio-<br>ner av sedvanligt slag.&quot;</p> <p>Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar sig i samma riktning:</p> <p>&quot;För så ingripande förändringar av vad som nu gäller i allmänhet har inte<br>anförts några skäl, och konsekvenserna låter sig på föreliggande underlag<br>inte riktigt överblickas.&quot;</p> <p>Det andra argumentet av särskild bärkraft för en på ett medlemskap<br>särskilt inriktad regel har också det formulerats av bl.a. Regeringsrättens<br>ledamöter som anför att Grundlagsutredningens förslag uppfyller de krav<br>som</p> <p>&quot;bör ställas på ett generellt grundlagsstadgande, som också skall informera<br>om de rättsliga konsekvenserna av just den där reglerade överlåtelsen till<br>EG. Rättsligt sett innebär en sådan överlåtelse, som möjliggörs genom den<br>nya &quot;EG-paragrafen&quot;, att detaljregleringen i RF i övrigt gäller med de<br>sakliga begränsningar som följer av överlåtelsens innehåll. Efter överlåtelsen<br>skall vid sidan av det som följer av RF:s bestämmelser i övrigt tillämpas<br>vad som i EG-rättslig ordning gäller som EG-rätt...Vår uppfattning är<br>således att det av utredningen föreslagna nya första stycket av 10 kap. 5 §<br>RF ensamt ger tillfredsställande information i RF om det ändrade rättsläge<br>som följer av ett EG-medlemskap. &quot;EG-paragrafen&quot; markerar på ett<br>övergripande men klargörande sätt, att RF-regleringen efter en EG-<br>anslutning måste ses i ljuset av vad som följer av en överlåtelse av<br>beslutsbefogenheter till EG.&quot;</p> <p>Regeringen delar de bedömningar som nu redovisats. Det har inte anförts<br></p> <p>22</p> <p>några vägande skäl för att i allmänhet vidga möjligheterna till överlåtelse av Prop. 1993/94:114<br>beslutanderätt till mellanfolklig organisation, mellanfolklig domstol eller<br>annan stat. Därför bör möjligheterna till överlåtelse till EG regleras särskilt.<br>En sådan lösning har dessutom den betydelsefulla fördelen att det för-<br>hållandet att Sverige kan tillhöra EG klart framgår av regeringsformen.<br>Därigenom klargörs också att det finns normer som gäller här i riket utan<br>att kunna härledas ur de överordnade normerna i regeringsformen - utom<br>såvitt avser dess regler om överlåtelse av beslutanderätt - utan vilka i stället<br>har sin grund i EG-rättens principer.</p> <p>Det återstår så att överväga om en sådan på ett medlemskap särskilt<br>inriktad överlåtelseregel bör förses med några begränsningar - till art eller<br>omfattning - av rätten till överlåtelse.</p> <p>Flertalet remissinstanser har, som vi redan redovisat, delat utredningens<br>bedömning att vissa av de nu gällande begränsningarna inte kan kvarstå.<br>Remissinstanserna har inte heller haft något att invända mot att Grund-<br>lagsutredningens förslag till överlåtelseregel saknat uttryckliga begräns-<br>ningar. Hovrätten över Skåne och Blekinge har tvärtom påpekat att<br>innebörden av en sådan regel som utredningen föreslagit &quot;framgår av EG-<br>rättens innehåll. Dess konsekvenser är därigenom fixerade och kan<br>överblickas.&quot; Hovrättens resonemang ansluter till vad vi diskuterat i avsnitt<br>6, nämligen att vad som överlåts bestäms av innehållet i de fördrag enligt<br>vilka överlåtelse sker. EG:s institutioner kan inte därutöver tillägna sig<br>någon ytterligare kompetens.</p> <p>I det som Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolens och Regerings-<br>rättens ledamöter samt Hovrätten över Skåne och Blekinge har uttalat till<br>förmån för utredningens förslag ligger också att det betraktas som en fördel<br>att bestämmelsen verkligen ger utrymme för att överlåta vad som enligt EG-<br>rätten måste överlåtas. Med utredningens förslag kan även t.ex. den<br>befogenhet överlåtas som följer av nationella domstolars bundenhet av EG-<br>domstolens förhandsavgöranden. En särskild bestämmelse om sådana besked<br>i 11 kap. RF blir med dessa instansers synsätt inte erforderlig med ut-<br>redningens förslag.</p> <p>Regeringen konstaterar att övervägande skäl talar för att utforma en<br>överlåtelseregel i enlighet med Grundlagsutredningens förslag till en sådan.<br>Regeln bör, som utredningen föreslagit, ges formen av ett nytt första stycke<br>i 10 kap. 5 § RF.</p> <p>Regeringen anser emellertid att ett mycket viktigt tillägg bör göras för att<br>särskilt markera den vikt som Sverige tillmäter ett verksamt fri- och<br>rättighetsskydd. Som Grundlagsutredningen funnit har vissa EG-rättsakter<br>ett sådant innehåll att de begränsar några av de grundläggande fri- och<br>rättigheter i 2 kap. RF som kan inskränkas genom vanlig lag. Det är därför<br>inte möjligt att generellt eller i viss utsträckning förbjuda överlåtelse av<br>beslutanderätt som kan inskränka dessa fri- och rättigheter. Vidare är det<br>principiellt så, som också Grundlagsutredningen konstaterat, att en EG-<br>rättsakt inte i den nationella rättstillämpningen kan angripas med hänvisning<br>till det svenska fri- och rättighetsskyddet. Vid sådana förhållanden är det ur<br>svensk synpunkt av avgörande betydelse för EG-rättens genomslag här i<br>landet att det fri- och rättighetsskydd som finns inom EU verkligen<br></p> <p>23</p> <p>upprätthålls. Vi anser därför att det bör komma till tydligt uttryck i den Prop. 1993/94:114<br>svenska överlåtelseregeln att överlåtelse förutsätter att EU vidmakthåller ett<br>fri- och rättighetsskydd som motsvarar vårt eget enligt 2 kap. RF och det<br>i Europakonventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grund-<br>läggande friheter, vilket ju nu föreslås bli en del av den svenska rättsord-<br>ningen.</p> <p>Slutligen kan konstateras att samtliga remissinstanser synes anse att de<br>krav på kvalificerat beslutsförfarande som ställs i utredningens förslag är väl<br>avvägda. Beslut om överlåtelse av beslutanderätt bör således kunna fattas<br>med tre fjärdedelars majoritet eller, som ett likvärdigt alternativ, i den<br>ordning som gäller för grundlagsstiftande.</p> <h3>7.2 Överlåtelse i samband med en EG-anslutning</h3> <p>Regeringens Förslag: I en övergångsbestämmelse till 10 kap. 5 § RF<br>föreskrivs att, om folkomröstning ägt rum om ett svenskt EG-med-<br>lemskap, riksdagen därefter med sedvanlig enkel majoritet kan fatta<br>beslut om överlåtelse av beslutsbefogenheter. I samma bestämmelse<br>sägs också att riksdagen i samma ordning som gäller för överlåtelse<br>även får besluta att införliva existerande EG-rätt med den svenska<br>rätten.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens utom såvitt<br>gäller frågan om införlivande av det existerande EG-regelverket.</p> <p>Promemorian: Ansluter till utredningens förslag.</p> <p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Samhällsvetenskapliga<br>fakultetsnämnden vid Uppsala universitet tillstyrker eller lämnar utan erinran<br>förslaget om en övergångsbestämmelse som ger möjlighet till överlåtelse<br>med enkel majoritet i samband med en EG-anslutning. Fakultetsnämnden<br>anser att förslaget står i strid med rättsstatliga principer och inte går att<br>förena med respekten för minoritetens rätt.</p> <p>Härutöver har det under remissbehandlingen kommit att diskuteras om<br>även ett införlivande av EG:s existerande regelverk - vilket förutsätts ske<br>i en särskild anslutningslag - fordrar grundlagsstöd och om hur ett sådant<br>stöd i så fall skall ges.</p> <p>Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att utredningens förslag till</p> <p>10 kap. 5 § RF &quot;kan synas behäftad med den svagheten att ingenting sägs<br>uttryckligen om sådan redan beslutad sekundärrätt, som skall övertas i<br>samband med tillträdet.&quot; Hovrätten uttalar emellertid vidare att</p> <p>&quot;Den föreslagna bestämmelsen är ju emellertid inriktad på den kompe-<br>tensfördelning som sammanhänger med EG:s primärrätt. Man kan därför se<br>det så att det ligger i sakens natur att bestämmelsen också undanröjer<br>tidigare konstitutionella hinder att med den svenska rätten införliva sådan<br>sekundärrätt som redan beslutats enligt samma kompetensfördelningsprin-<br>ciper. Förhållandet kan naturligtvis klargöras uttryckligen, eventuellt i form<br></p> <p>24</p> <p>av en särskild övergångsbestämmelse eller genom ikraftträdandebestäm mel- Prop. 1993/94:114<br>ser.&quot;</p> <p>Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet uttalar också att</p> <p>&quot;En överlåtelse av beslutanderätt grundar kompetens att fatta nya beslut men<br>kan inte gärna ha retroaktiv verkan. Godtagandet av tidigare beslutade<br>normer är en sak för sig. Samtidigt måste det erkännas att ett godtagande<br>av ett mycket omfattande befintligt system av rättsregler med inomstatlig<br>giltighet till sina konsekvenser är fullt jämförbart med en omfattande över-<br>låtelse av beslutanderätt. Ett sådant godtagande bör ha grundlagsstöd...Att<br>godtagandet kan väntas bli bekräftat i tillträdeslagen kan inte anses<br>tillräckligt, då denna lag inte kommer att ha högre rang än vanlig lag.&quot;</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Den av Samhällsvetenskapliga fakultets-<br>nämnden vid Uppsala universitet anförda kritiken anknyter till den vidare<br>frågan om folkomröstningsinstitutets roll i ett system som konstitutionellt<br>präglas av såväl rättsstatens som den parlamentariska demokratins principer.<br>På ett allmänt plan är det givetvis så som fakultetsnämnden menar att<br>konstitutionella krav på kvalificerat beslutsförfarande syftar till att i särskilt<br>viktiga frågor bereda minoriteter skydd gentemot tillfälliga folkmajoriteter.<br>Rådgivande folkomröstningar kan i det perspektivet medföra politiska, men<br>knappast några rättsliga, problem. Däremot kan det sägas att institutet med<br>beslutande folkomröstningar i någon mån innebär att folkopinionens i<br>omröstningen uttryckta vilja ges ett försteg framför den sedvanliga<br>kvalificerade beslutsordningen. Ett vilande förslag till grundlagsändring är<br>ju nämligen förkastat om en majoritet röstar nej i folkomröstningen och de<br>dessutom till antalet är fler än hälften av dem som avgett godkända röster<br>i det samtidigt hållna riksdagsvalet (8 kap. 15 § fjärde stycket RF). I den<br>situationen är riksdagen förhindrad att genom ett nytt beslut bekräfta sitt<br>tidigare fattade beslut om grundlagsändring.</p> <p>Frågan om Sverige skall bli medlem i EU är nu föremål för en fortgående<br>intensiv debatt. EU/EG-frågan är ett genomgående tema i det offentliga<br>samtalet. Samtliga riksdagspartier är också ense om att en folkomröstning<br>skall äga rum i frågan och om att utslaget i den folkomröstningen skall<br>avgöra frågan om ett svenskt medlemskap. Det finns också goda skäl att<br>anta att EU/EG-frågan kommer att diskuteras intensivt infor 1994 års<br>riksdagsval, i vart fall om frågan inte dessförinnan avgjorts genom en<br>folkomröstning.</p> <p>Härtill kommer att de förslag till grundlagsändringar som lämnas i denna<br>proposition och vilkas enda syfte är att göra ett medlemskap möjligt<br>kommer att bli föremål för den kvalificerade beslutsordning som gäller för<br>alla grundlagsändringar. Härigenom kommer ett sådant beslut i grund-<br>lagstiftningsordning att fattas som har omedelbar bäring just på ett svenskt<br>EU-medlemskap.</p> <p>Det står således klart att få frågor i modem svensk politisk historia har<br>blivit föremål för en sådan grundlig offentlig genomlysning och debatt<br>liksom för ett så utvecklat medborgarinflytande som EU/EG-frågan. Mot<br>den bakgrunden, liksom med hänsyn till vikten av att en folkomröstning i<br>frågan verkligen blir och uppfattas vara avgörande för frågan om ett svenskt<br></p> <p>25</p> <p>medlemskap, anser regeringen att själva beslutet om överlåtelse i samband Prop. 1993/94:114<br>med en svensk anslutning till EU bör kunna fattas genom ett riksdagsbeslut<br>med enkel majoritet.</p> <p>Vad så angår frågan om ett införlivande av EG:s existerande regelverk<br>fordrar grundlagsstöd anser regeringen att det anförts goda skäl för att så<br>bör vara fallet. I regelverket innefattas ju EG:s primär- och sekundärrätt,<br>fördrag med tredje land samt genom EG-domstolens praxis utbildade<br>principer. I denna rättsliga materia ingår därmed också normer som måste<br>anses ha konstitutionell valör.</p> <p>Det av Grundlagsutredningen föreslagna stadgandet i 1 kap. RF hade<br>kunnat erbjuda erforderligt grundlagsstöd. Det är däremot inte lika tydligt<br>att det stödet ges av den föreslagna bestämmelsen i 10 kap. 5 § RF, även<br>om det - som Hovrätten över Skåne och Blekinge anfört - skulle kunna<br>sägas ligga i sakens natur. Enligt regeringens mening bör det, som hovrätten<br>också föreslagit, för tydlighets skull uttryckligen anges i övergångsbe-<br>stämmelsen till 10 kap. 5 § RF att den när det gäller en anslutning till EG<br>inbegriper anslutningens båda sidor, såväl övertagandet av redan existerande<br>EG-rätt som överlåtelse av beslutsbefogenheter för framtiden.</p> <h2>8 Övriga frågor såvitt gäller regeringsformen</h2> <p>Regeringens förslag: Till 8 kap. 4 § RF fogas ett nytt andra stycke i<br>vilket föreskrivs att föreskrifter om val till Europaparlamentet<br>meddelas i lag. Några ändringar i regeringsformen i övrigt föreslås<br>inte.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p> <p>Promemorian: Överensstämmer också med regeringens, även om det<br>också påpekas att samma resultat kan uppnås genom den formella lag-<br>kraftens princip om riksdagen väljer att lagstifta om val till Europaparla-<br>mentet. Därutöver har i promemorians alternativa författningstexter<br>föreslagits vissa ytterligare ändringar i och tillägg till regeringsformen.</p> <p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot förslaget<br>till bestämmelse i 8 kap. 4 § RF angående val till Europaparlamentet.</p> <p>Remissopinionen är i övrigt delad mellan den majoritet som anser att<br>grundlagsändringarna bör begränsas till vad som är mera strikt nödvändigt<br>inför ett medlemskap och den mindre grupp som menar att vissa ytterligare<br>ändringar och tillägg kan ha fog för sig, om inte annat av in formation sskäl.<br>Till den förra gruppen hör bl.a. Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolens<br>och Regeringsrättens ledamöter, Patent- och Registreringsverket, Hovrätten<br>över Skåne och Blekinge, Juridiska och Samhällsvetenskapliga fakultets-<br>nämndema vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Stockholms universitet och Sveriges Advokatsamfund. De remissinstanser<br>som förordar mera detaljerade ändringar är bl.a. Justitiekanslem, Dom-<br>stolsverket, Konkurrensverket och Stockholms tingsrätt.</p> <p>En klar majoritet bland remissinstanserna - även bland dem som i övrigt<br></p> <p>förespråkat en restriktiv hållning till grundlagsändringar - tillstyrker Prop. 1993/94:114<br>promemorians förslag till en ny bestämmelse i 11 kap. RF om förhandsbe-<br>sked från EG-domstolen. Högsta domstolens och Regeringsrättens ledamöter<br>liksom Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker dock förslaget.<br>Riksdagens ombudsmän uttalar att den föreslagna bestämmelsen är opåkallad<br>från strikt rättslig synpunkt.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Grundlagsutredningen avsåg att med den<br>föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 4 § RF klargöra att föreskrifter om val till<br>Europaparlamentet tillhör det obligatoriska lagområdet. Visserligen kan<br>man, som påpekas i promemorian, genom att lagstifta i frågan - till följd av<br>den formella lagkraftens princip (se 8 kap. 17 § RF) - uppnå att endast<br>riksdagen har rätt att besluta föreskrifter om val till Europaparlamentet.<br>Föreskrifter om val till en parlamentarisk församling har emellertid en sådan<br>betydelse att det direkt av grundlagen bör framgå att det är riksdagen som<br>beslutar sådana. Utredningens förslag i denna del bör därför genomföras.</p> <p>När det gäller övriga i promemorian lämnade författningsförslag anser<br>regeringen till en början, i likhet med flera remissinstanser, att det förslag<br>till nytt första stycke i 10 kap. 5 § RF som nu lämnas (se avsnitt 7) fyller<br>ett viktigt informationssyfte. Bestämmelsen är så utformad att det klart<br>anges att Sverige kan tillhöra och ha överlämnat beslutanderätt till EG.<br>Därigenom klargörs också att rättsregler som EG beslutar med stöd av den<br>överlåtna kompetensen kan ha rättsverkan här i landet. Därmed blir också<br>tydligt att regeringsformen vid ett medlemskap reglerar intemt svenska<br>förhållanden och beslutsprocesser, men att vid sidan därom finns ett annat<br>regelsystem med annat ursprung och vilket följer andra principer. Några<br>andra bestämmelser av rent informativ karaktär, såsom promemorians<br>förslag till 2 kap. 21 § och 8 kap. 20 § RF, behövs då inte.</p> <p>Beträffande promemorians förslag till tillägg i lagprövningsregeln (11 kap.<br>14 § RF) framgår att det syftar till att klarlägga att lagprövningsregelns s.k.<br>uppenbarhetsrekvisit inte gäller vid prövning av en intern svensk lagregels<br>förhållande till en EG-rättsakt. Flera remissinstanser har emellertid påpekat<br>att lagprövningsregeln tar sikte på konflikter mellan svenska rättsnormer av<br>skilda valörer. Något sådant hierarkiskt förhållande råder inte mellan svensk<br>lag och EG-rättsakter. De senare hämtar ur svensk synpunkt sin rättsverkan<br>uteslutande ur det förhållandet att Sverige avstått viss normgivningsmakt<br>genom att överlåta den till EG. Vid ett medlemskap har således svenska<br>domstolar och myndigheter enligt det förhärskande EG-rättsliga synsättet att<br>vid lagkonflikt sätta en svensk regel som strider mot EG-rätten åt sidan<br>eftersom den svenska regeln beslutats av en instans som - inte längre - är<br>behörig normgivare. Det står således även utan något tillägg till 11 kap.<br>14 § RF klart att EG-rätten kan ges det företräde i förhållande till nationell<br>rätt som den anses ha.</p> <p>Vad så slutligen angår den i promemorian föreslagna regeln om förhands-<br>besked från EG-domstolen (11 kap. 15 §) delar regeringen den bedömning<br>som främst Högsta domstolens och Regeringsrättens ledamöter samt<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge gjort. Den föreslagna regeln behövs<br>således - så som överlåtelseregeln i 10 kap. 5 § RF kommit att formuleras -<br>inte för göra en nödvändig kompetensöverföring möjlig. Av domstolarnas<br></p> <p>27</p> <p>yttranden framgår vidare att den inte behövs for att informera domstolarna Prop. 1993/94:114<br>om vad som gäller. Därför bör inte heller det förslaget genomföras.</p> <h2>9 Ändringar i tryckfrihetsförordningen</h2> <p>Regeringens förslag: Till 1 kap. 9 § TF fogas en ytterligare punkt<br>som innebär att tryckfriheten på den kommersiella reklamens område<br>kan begränsas till skydd för hälsa eller miljö om det sker för att<br>uppfylla en EG-rättslig förpliktelse. Dessutom föreslås en ändring i<br>5 kap. 1 § TF som gör det möjligt att i lag föreskriva att även utlän-<br>ningar utan hemvist här och utländska juridiska personer skall kunna<br>äga periodiska skrifter.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p> <p>Promemorian: Delar utredningens bedömning.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar i allt väsentligt<br>utredningens bedömning och tillstyrker dess förslag, bland dem Regerings-<br>rättens ledamöter, Justitiekanslem, Patent- och registreringsverket, Mark-<br>nadsdomstolen, Kammarrätten i Sundsvall, Domstolsverket, Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges<br>Köpmannaförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Publicistklubben.</p> <p>Sveriges industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel motsätter<br>sig emellertid vidgade möjligheter till begränsningar i rätten till reklam<br>(1 kap. 9 § TF). Detsamma gäller Sveriges Tidningsutgivareförening som<br>också anser att en utländsk ägare av periodisk skrift eller en företrädare för<br>denne skall vara bosatt här i landet (5 kap. 1 § TF).</p> <p>Konkurrensverket anser att det behövs möjlighet till s.k. annonsålägganden<br>eftersom konflikter mellan tryckfrihetsförordningen och EG:s konkurrens-<br>regler enligt verket inte behöver bli så sällsynta som utredningen antagit.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: De frågeställningar som här behandlas<br>rör tryckfrihetsförordningen på två sätt. För det första gäller det frågan om<br>tryckfrihetens omfattning beträffande vissa begränsningar på den kommersi-<br>ella reklamens område. För det andra berörs det tryckfrihetsrättsliga an-<br>svarssystemet på så sätt att fråga väckts dels om vem som kan vara ägare<br>till periodisk skrift, dels om det är nödvändigt att införa en möjlighet att<br>ålägga en ansvarig utgivare att ta in en annons.</p> <p>Grundlagsutredningen har (betänkandet s. 219 ff) funnit att rätten till<br>reklam i några EG-direktiv begränsas till skydd för hälsa eller miljö. Det<br>gäller dels några direktiv som förbjuder reklam som på olika sätt kan vara<br>vilseledande eller missvisande, dels ett par direktiv som förbjuder all<br>marknadsföring av visst slag eller för viss produkt. Som utredningen<br>konstaterat bör de krav som ställs på förbud mot vilseledande reklam i och<br>för sig kunna uppfyllas genom den svenska generella marknadsföringslag-<br>stiftningen. Den lagstiftningen ger emellertid möjlighet att ingripa först i<br>efterhand, dvs. sedan reklamen väl publicerats. Det är inte heller givet att<br></p> <p>28</p> <p>den lagstiftningen ger möjlighet till kategoriska forbud mot reklam för Prop. 1993/94:114<br>sådana produkter som EG-rätten bedömer vara skadliga.</p> <p>Det är naturligtvis angeläget att ge den kommersiella reklamen möjlighet<br>att verka i så obundna former som möjligt. Som utredningen funnit bör det<br>emellertid inte bereda några principiella svårigheter att något vidga<br>möjligheten till förbud eller inskränkningar på reklamens område. Reklamen<br>tillhör inte tryckfrihetens egentliga kärnområde och undantag från det<br>generella skyddet för denna har redan skett såvitt gäller alkohol och tobak.<br>Regeringen delar därför bedömningen att det bör ges möjlighet att - för att<br>på avsett vis kunna tillämpa givna EG-direktiv - inskränka rätten till<br>kommersiell reklam till skydd för hälsa eller miljö.</p> <p>Vad så angår frågan om vem som kan vara ägare till svensk periodisk<br>skrift så gäller nu som huvudregel att ägare skall vara svensk medborgare<br>eller svensk juridisk person. I 5 kap. 1 § TF ges vidare möjlighet att i lag<br>föreskriva att även utlänning med hemvist i riket får vara ägare. Denna<br>reglering skulle, som utredningen funnit, kunna komma i konflikt med<br>Romfördragets regler om etableringsfrihet som, generellt uttryckt, innebär<br>att ett medlemsland inte får ha andra regler for medborgare eller företag<br>i andra medlemsländer vad avser rätten att bedriva rörelse än de regler som<br>gäller för landets egna medborgare och företag.</p> <p>Den främsta sakliga invändning som skulle kunna riktas mot att uppge<br>kravet på hemvist för ägare till periodisk skrift är att en sådan åtgärd skulle<br>påverka det tryckfrihetsrättsliga ansvarssystemet. En bärande princip i<br>tryckfrihetsförordningen är ju att endast en person kan göras ansvarig för<br>innehållet i en tryckt skrift. Denne ansvarige är normalt utgivaren. Om<br>någon utgivare inte finns eller inte längre är behörig, övergår ansvaret på<br>skriftens ägare. Om det inte kan visas vem som är ägare, svarar i stället den<br>som tryckt skriften, och kan det slutligen inte heller utrönas vem som tryckt<br>skriften svarar den som sprider skriften. Den viktigaste följden av att<br>således i princip endast en person är ansvarig for skriftens innehåll är att<br>alla andra medverkande är fria från ansvar.</p> <p>Om hemvistkravet för ägare av periodisk skrift skall slopas är det viktigt<br>att det tryckfrihetsrättsliga ansvarssystemet inte påverkas på så sätt att<br>ansvaret &quot;förskjuts nedåt&quot; i den successiva ansvarskedjan. Så sker inte<br>heller. För att ansvaret skall övergå till den som tryckt skriften fordras att<br>man inte vet vem som är ägare. Det är inte tillräckligt att ägaren inte kan<br>ställas till ansvar därför att det inte går att nå honom. Skulle således i något<br>enstaka fall en ansvarig utgivare saknas och inte heller en känd utländsk<br>ägare kunna ställas till ansvar, får det enligt gällande rätt till följd att inte<br>någon kan ställas till ansvar för tryckfrihetsbrott.</p> <p>Som utredningen anmärkt har senare lagstiftning på aktiebolagsrättens<br>område medfört att det genom EES-avtalets ikraftträdande inte finns något<br>hinder för utländska rättssubjekt att förvärva aktiemajoriteten i ett svenskt<br>bolag. Vidare har bosättningskravet för stiftare, verkställande direktör och<br>styrelseledamöter ersatts med krav på bosättning inom EES-området. Det<br>innebär att avgörande hinder för enskilda och företag i de övriga EES-<br>ländema att äga svensk periodisk skrift redan har undanröjts.</p> <p>Det är vår uppfattning att tryckfrihetsförordningen på denna punkt<br></p> <p>29</p> <p>uttryckligen bör ge utrymme för likabehandling av fysiska och juridiska Prop. 1993/94:114<br>personer i vart fall i EES-ländema. Som framgått innebär detta knappast<br>någon egentlig saklig skillnad mot nuvarande situation.</p> <p>När det så till sist gäller vad Konkurrensverket anfört om behovet av<br>annonsålägganden skulle sådana ålägganden utgöra ett ingrepp i det<br>tryckfrihetsrättsliga systemet på så sätt att den ansvarige utgivarens rätt att<br>ensam bestämma innehållet i en framställning begränsas. Utgivarens<br>exklusiva bestämmanderätt kan sägas utgöra en nödvändig förutsättning för<br>att han skall tvingas att också ensam bära ansvaret för tryckfrihetsbrott.<br>Frågan har belysts i prop. 1986/87:151 s. 51 f.</p> <p>Det är visserligen inte möjligt att utesluta att konflikt kan uppstå mellan<br>å ena sidan principen om utgivarens rätt att ensam bestämma innehållet i en<br>framställning och å den andra EG-rättens konkurrensregler. Det bör<br>emellertid enligt regeringens uppfattning inte vidtas någon åtgärd i detta<br>avseende utan att det påvisats att det verkligen är nödvändigt. Skulle så visa<br>sig vara fallet har utredningen (betänkandet s. 229 f) antytt vissa möjliga<br>lösningar.</p> <p>Regeringen lägger inte fram några förslag till grundlagsändringar som<br>berör principerna om allmänna handlingars offentlighet, meddelarfrihet,<br>förbud mot förhandsgranskning eller andra tryckfrihetsrättsliga principer.<br>Regeringens inställning i dessa frågor klargjordes genom vad statsrådet<br>Dinkelspiel uttalade den 1 februari 1993 när förhandlingarna om ett svenskt<br>EG-medlemskap öppnades. Han uttalade då bl.a. att Sverige välkomnar</p> <p>&quot;den ökade betoning som Gemenskapen lägger vid öppenhet och insyn.<br>Denna utveckling ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt<br>stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande principer och<br>viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss av. Offentlighetsprincipen<br>och meddelarfriheten utgör fundamentala principer som är förankrade i den<br>svenska grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till in-<br>formation om den offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är<br>en omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. De främjar den<br>demokratiska processen, rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga<br>förvaltningen, vilket också är viktiga mål för Gemenskapen.&quot;</p> <p>De medlemskapsförhandlingar som nu förs har inte gett regeringen<br>anledning att ändra den hållning som således slogs fast när förhandlingarna<br>tog sin början.</p> <p>Utredningen om utrikessekretessen (Ju 1993:03) har också i uppdrag att<br>överväga om ett EU-medlemskap ger anledning att ändra sekretesslagen.<br>Utgångspunkten för det arbetet anges vara (Dir. 1993:32) att offentlig-<br>hetsprincipen inte skall försvagas utan helst stärkas. Inriktningen på arbetet<br>skall således vara sådan att förslagen skall leda till ökad öppenhet.<br>Utredningen förväntas avsluta sitt arbete i början av år 1994.</p> <p>30</p> <h2>10 Ikraftträdande</h2> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Regeringens förslag: Tidpunkt for ikraftträdande av ändringarna i<br>regeringsformen och tryckfrihetsförordningen bestäms i en särskild lag.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p> <p>Promemorian: Ansluter till utredningens förslag.</p> <p>Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet<br>anför att, om det vid riksdagens första beslut om ändringar i regerings-<br>formen inte står klart om och i så fall när en svensk EG-anslutning skall äga<br>rum, starka praktiska skäl talar för att ikraftträdandet av de föreslagna<br>grundlagsändringarna får bestämmas genom vanlig lag. Inom området för<br>grundlagsstiftning är metoden dock, uttalar fakultetsnämnden, en nyskapel-<br>se, vars grundlagsenlighet kan ifrågasättas.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Förhandlingarna om ett svenskt EG-<br>medlemskap kan komma att vara slutförda under våren 1994. Därefter skall<br>en folkomröstning äga rum i frågan. Det låter sig ännu inte med säkerhet<br>bedömas vid vilken tidpunkt den kan komma till stånd. Mycket talar för att<br>det vid tiden för riksdagens första beslut med anledning av de nu föreslagna<br>grundlagsändringarna inte står klart om och i så fall när en svensk EU-<br>anslutning kan bli verklighet.</p> <p>De förslag till grundlagsändringar som nu lämnas är visserligen så<br>utformade att det i och för sig inte medför några problem att de återfinns<br>i grundlagen även om Sverige inte skulle komma att ingå i EU. Om så<br>skulle bli fallet är bestämmelserna däremot tämligen meningslösa. Det är<br>därför regeringens uppfattning att tid för ikraftträdande bör kunna be-<br>stämmas genom en särskild lag. En sådan ordning har visserligen, som<br>fakultetsnämnden påpekat, inte veterligen förekommit tidigare. Genom att<br>även den nu föreslagna ikraftträdandebestämmelsen är en del av grundlagen<br>och beslutas i den ordning som gäller for grundlagstiftning är den föreslagna<br>ordningen emellertid godtagbar ur konstitutionell synpunkt.</p> <p>Det kan anmärkas att om det vid tiden för riksdagens första beslut i frågan<br>skulle stå klart att Sverige kan träda in i EU vid t.ex. årsskiftet 1994/95,<br>den föreslagna bestämmelsen under riksdagsbehandlingen bör kunna ersättas<br>med en bestämd dag för ikraftträdandet.</p> <h2>11 Författningskommentar</h2> <h3>11.1 Lag om ändring i regeringsformen</h3> <p>8 kap. 4 §</p> <p>Genom förslaget till nytt andra stycke klargörs att meddelande av före-<br>skrifter om val till Europaparlamentet tillhör det obligatoriska lagområdet.</p> <p>31</p> <p>10 kap. 5 §</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Förslaget till nytt första stycke behandlas i avsnitt 7.1. Som där redovisas<br>avser bestämmelsen överlåtelse av beslutanderätt endast såvitt avser<br>Europeiska gemenskaperna. Däremot omfattar bestämmelsen samtliga fall<br>av överlåtelse till gemenskaperna, oavsett den överlåtna beslutanderättens<br>art. För överlåtelse till andra mellanfolkliga organisationer, till mellanfolklig<br>domstol, annan stat eller utländsk eller internationell inrättning eller<br>samfällighet, gäller alltjämt bestämmelserna i vad som nu utgör paragrafens<br>andra-fjärde stycken.</p> <p>I den föreslagna bestämmelsen finns inte någon begränsning i fråga om<br>vilka slag av beslutanderätt som får överlåtas. Det är i stället innehållet i de<br>fördrag till följd av vilka överlåtelse sker som avgränsar den beslutanderätt<br>som vid vaije givet beslutstillfälle överlåts. Eftersom gemenskapsinstitutio-<br>nerna kan handla endast om och i den utsträckning som de av medlemslän-<br>derna beslutade fördragen ger dem befogenhet till, är det möjligt för<br>riksdagen att vid vaije givet tillfälle då överlåtelse sker tillräckligt<br>överblicka och förutse vilka befogenheter som överlåts.</p> <p>En annan sak är att, som utvecklats i avsnitt 6, regeringsformens<br>bestämmelser om statsskickets grunder, oavsett innehållet i förevarande<br>paragraf, inte medger att överlåtelse sker av beslutanderätt i sådan<br>utsträckning eller med sådant innehåll att dessa grunder upphör att vara<br>giltiga.</p> <p>Genom den föreslagna bestämmelsen tydliggörs alltså att Sverige kan<br>tillhöra EG och överlåta viss beslutanderätt till gemenskaperna. Härav följer<br>också att de rättsregler som gemenskaperna beslutar med stöd av den<br>överlåtna beslutanderätten här i landet har den rättsverkan som följer av EG-<br>rätten. Av detta framgår i sin tur att svenska domstolar och myndigheter är<br>skyldiga att tillämpa EG-rättsliga normer. De är sålunda skyldiga t.ex. att<br>omedelbart - utan mellankommande nationell rättsbildning - tillämpa<br>gemenskapsfördragen och av rådet utfärdade rättsakter i den mån dessa är<br>direkt tillämpliga eller har direkt effekt samt att i fall av normkonflikt<br>mellan en inhemsk rättsregel och en EG-rättslig regel tillämpa den EG-<br>rättsliga före den inhemska.</p> <p>Medlemsländerna har nu traktatfäst EU:s förpliktelse att iaktta grund-<br>läggande mänskliga fri- och rättigheter. Av paragrafen framgår också att det<br>är ett villkor för att överlåtelse skall kunna ske från svensk sida att detta fri-<br>och rättighetsskydd upprätthålls.</p> <p>I bestämmelsen anges att överlåtelse kan ske till Europeiska gemenskaper-<br>na. Det är inom ramen för Europeiska unionen endast till EG som över-<br>låtelse av beslutanderätt kan komma i fråga. Det övriga samarbete som sker<br>inom unionen är av rent mellanstatlig karaktär.</p> <p>Ikraftträdande och övergångsbestämmelse</p> <p>Förslaget till ikraftträdandebestämmelse behandlas i avsnitt 10.</p> <p>Den föreslagna övergångsbestämmelsen kommenteras i avsnitt 7.2. I<br>övergångsbestämmelsen föreskrivs att beslut om den överlåtelse som sker</p> <p>32</p> <p>i omedelbart samband med en svensk EG-anslutning kan fattas med Prop. 1993/94:114<br>tillämpning av sedvanliga beslutsregler, dvs. med enkel majoritet, om en<br>folkomröstning i hela riket har ägt rum i frågan om ett svenskt EU-<br>medlemskap. Med folkomröstning avses här såväl beslutande sådan enligt</p> <p>8 kap. 15 § RF som rådgivande med stöd av 8 kap. 4 § RF.</p> <p>Övergångsbestämmelsen klargör också för tydlighets skull att de<br>beslutsregler som gäller för överlåtelse av beslutanderätt också gäller for en<br>EG-anslutnings andra sida - övertagandet av EG:s redan existerande<br>regelverk.</p> <h3>11.2 Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen</h3> <p>1 kap. 9 §</p> <p>Förslaget till ny andra punkt behandlas i avsnitt 9. Innebörden av uttrycket<br>kommersiell annons är detsamma som enligt den nu gällande första punkten.<br>Förutsättningen för att förbud mot kommersiell annons - i vilket begrepp<br>också innefattas annan inskränkning i rätten till publicering - skall få<br>meddelas är att förbudet eller inskränkningen dels syftar till att ge skydd för<br>hälsa eller miljö, dels meddelas för att uppfylla en förpliktelse som följer<br>av en anslutning till EG. Bestämmelsen syftar till att undanröja vaije<br>tveksamhet om huruvida föreskrifter av angiven art i ett EG-direktiv kan<br>genomföras i svensk lagstiftning.</p> <p>I bestämmelsen talas om Europeiska gemenskaperna eftersom det inom<br>Europeiska unionen endast är gemenskaperna som kan utfärda för med-<br>lemsstaterna bindande föreskrifter.</p> <p>5 kap. 1 §</p> <p>Förslaget till ändring behandlas i avsnitt 9. Ändringen innebär att det ges<br>möjlighet att i lag - närmast i lagen (1991:1559) med föreskrifter på<br>tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden -<br>föreskriva att även utlänningar utan hemvist här och utländska juridiska<br>personer får vara ägare till periodisk skrift.</p> <p>3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 114</p> <h3>Sammanfattning</h3> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>Vår uppgift har varit att överväga vilka grundlagsändringar som kan vara<br>nödvändiga om Sverige skulle komma att anslutas till Europeiska gemenska-<br>perna. Därtill har vi också haft i uppdrag att överväga på vilket sätt<br>riksdagen kan spela en aktiv roll i ett EG-samarbete, hur svenska val till<br>Europaparlamentet bör ske liksom de frågor som aktualiseras inför en<br>folkomröstning om EG-medlemskapet (se vidare våra direktiv i bilaga 1).</p> <p>Vi använder i betänkandet, liksom i den lagtext som vi lämnar förslag<br>till, genomgående uttrycket Europeiska gemenskaperna. Vi avser då de tre<br>gemenskaper som nu existerar och som Sverige vid en anslutning i dag<br>skulle bli en del av, nämligen Europeiska ekonomiska gemenskapen,<br>Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenska-<br>pen. Vi är naturligtvis samtidigt medvetna om att Maastrichtfördraget snart<br>kan träda i kraft. Genom det fördraget upprättas en Europeisk union som i<br>sig innesluter dels de tre nuvarande gemenskaperna, varvid Europeiska<br>ekonomiska gemenskapen ersätts av Europeiska gemenskapen, dels ett i vart<br>fall inledningsvis rent mellanstatligt samarbete inom utrikes- och säkerhets-<br>politik liksom inom området för rättsliga och inrikes frågor. Det kan, om<br>Maastrichtfördraget träder i kraft, bli mera adekvat att i flertalet be-<br>stämmelser som avser EG i stället ange att de avser Europeiska unionen.</p> <p>Däremot bör våra förslag till grundlagsändringar inte påverkas i sak av att<br>Maastrichtfördraget träder i kraft. De konstitutionella frågor som ett<br>medlemskap reser är enligt vår bedömning desamma före som efter<br>Maastricht.</p> <h3>Gemensamma institutioner</h3> <p>De Europeiska gemenskaperna är en särpräglad typ av internationell<br>organisation. Den saknar såväl föregångare som förebilder och förenar i sig<br>drag av både mellanstatlighet och federalism. Det utmärkande för dess<br>institutionella uppbyggnad är, som beskrivs i kapitel 1, för det första att<br>initiativrätten uteslutande ligger hos kommissionen som visserligen utses av<br>medlemsstaternas regeringar men i sin verksamhet skall vara helt oberoende<br>av dessa. Det innebär naturligtvis inte att t.ex. medlemsstater, politiska<br>partier, branschorganisationer och folkrörelser saknar möjlighet att söka<br>påverka kommissionen. Men det är enbart genom att kommissionen väljer<br>att lägga fram ett förslag om gemensam normgivning som en sådan kan<br>komma till stånd.</p> <p>Ett annat karakteristiskt drag är att själva beslutsfattandet, trots organisa-<br>tionens överstatliga inslag, sker i förhandlingar medlemsstaterna emellan.<br>Det är medlemsstaternas regeringar som tillsammans i rådet fattar i stort sett<br>alla normerande gemensamma beslut. Ett element av överstatlighet kan dock<br>sägas prägla också beslutsfattandet eftersom, till skillnad från mycket annat<br>internationellt samarbete, flertalet beslut kan fattas med kvalificerad<br>majoritet. En stat och dess medborgare kan alltså bli bundna av beslut som<br>den staten motsatt sig.</p> <p>Det direkt folkvalda Europaparlamentet har, enligt Romfördraget, främst</p> <p>34</p> <p>en rådgivande och kontrollerande funktion. Rådet kan dock inte fatta något<br>för medlemsstaterna bindande beslut utan att parlamentet åtminstone yttrat<br>sig i saken. Enligt Maastrichtfördraget ges parlamentet dessutom en rätt att<br>på vissa områden fatta beslut tillsammans med rådet.</p> <p>Gemenskaperna har inte bara skapat ett system med gemensamma normer<br>utan har också inrättat en domstol som ser till att normerna efterlevs. EG-<br>domstolen har ensam befogenheten att slutligt tolka de gemensamma<br>normerna. I denna sin verksamhet har domstolen utvecklat flera av de<br>viktigaste principerna för samarbetet och har därigenom inte bara skipat<br>utan också skapat rätt. Domstolen ansvarar vidare för den rättsliga<br>kontrollen av hur EG-institutionema utövar sina befogenheter. Den ensam<br>kan ogiltigförklara politiska beslut som medlemsstaterna kommit överens om<br>i rådet. Domstolen handlägger också mål mot medlemsstaterna och prövar<br>om dessa brutit mot sina gemenskapsrättsliga förpliktelser.</p> <h3>En gemensam rättsordning</h3> <p>Den avgörande skillnaden mellan EG-samarbetet och annat internationellt<br>samarbete är, som också utvecklas i kapitel 1, att inom EG överlåter<br>medlemsstaterna betydande delar av sina befogenheter att fatta beslut till de<br>gemensamma institutionerna. På vissa områden, t.ex. handelspolitiken och<br>jordbrukspolitiken, avstår medlemsstaterna helt och hållet från sina<br>befogenheter. Politiken på sådana områden bestäms då uteslutande av<br>gemenskaperna. Inom övriga samarbetsområden överlåter medlemsstaterna<br>en rätt för EG-organen att besluta men har fortfarande möjlighet att, så<br>länge EG-organen inte utnyttjar sin rätt, själva fatta beslut. Med det<br>språkbruk som används inom gemenskaperna brukar det heta att med-<br>lemsstaterna avstår från en del av sin suveränitet för att i stället utöva den<br>gemensamt i rådet.</p> <p>Det är detta förhållande, att staterna överlåter beslutsbefogenheter till<br>gemenskaperna, som utgör grunden för att EG kunnat utveckla en egen<br>rättsordning som på viktiga punkter skiljer sig från internationell rätt i<br>allmänhet. För det första är gemenskapsfördragen och en del av de<br>rättsakter som rådet beslutar direkt tillämpliga, dvs. de utgör automatiskt en<br>del av medlemsstaternas inhemska rätt. Det fordras alltså inte, och får inte<br>heller förekomma, att den gemensamt beslutade regeln görs om till svensk<br>lag. För det andra har flera gemenskapsrättsliga regler direkt effekt, dvs. de<br>ger enskilda medborgare och företag i medlemsstaterna rättigheter och<br>skyldigheter som de omedelbart kan göra gällande inför det egna landets<br>domstolar och myndigheter. För det tredje skall gemenskapsrättsliga regler<br>ges företräde framför medlemsstaternas lagar och principiellt även framför<br>deras grundlagar. Om en svensk lagregel skulle strida mot en gemenskaps-<br>rättslig regel som är direkt tillämplig eller har direkt effekt, är således<br>svenska domstolar och myndigheter skyldiga att tillämpa den gemenskaps-<br>rättsliga föreskriften.</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>35</p> <h3>Andra medlemsstaters författningar</h3> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>Ett EG-medlemskap reser flera viktiga frågor av konstitutionell natur. Till<br>de viktigaste hör vilka de konstitutionella följderna är dels av den över-<br>låtelse av statsorgans beslutsbefogenheter som måste ske, dels av principen<br>om gemenskapsrättens obetingade företräde framför nationell rätt. En<br>översiktlig genomgång i kapitel 2 av hur de nuvarande medlemsstaterna löst<br>dessa frågor i sina författningar uppvisar inte någon enhetlig bild. Möjligen<br>kan man säga att medlemskapets betydelsefulla konsekvenser avspeglas i<br>medlemsstaternas konstitutioner i mindre utsträckning än man kanske hade<br>kunnat förvänta sig, även om vissa stater nu i samband med Maastrichtför-<br>draget uttryckligen grundlagsfäster samarbetet.</p> <h3>Översynens allmänna inriktning</h3> <p>I kapitel 3 för vi en inledande diskussion om vissa principiella frågor med<br>avgörande betydelse för den inriktning vi valt i vårt arbete. Vi ställer bl.a.<br>frågan om i vilken utsträckning de svenska grundlagarnas innehåll skulle<br>påverkas av ett EG-medlemskap. Vi konstaterar att den alldeles övervägande<br>delen av grundlagarnas bestämmelser rör intemt svenska förhållanden som<br>även vid ett EG-medlemskap skulle förbli intemt svenska. Det gäller t.ex.<br>reglerna om rösträtt och val till riksdagen (3 kap. RF), om riksdagsarbetet<br>(4 kap. RF), om statschefen (5 kap. RF) och om hur regeringen utses (6<br>kap. RF). Däremot skulle vissa av bestämmelserna om grundläggande fri-<br>och rättigheter (2 kap. RF), om normgivningsmakten (8 kap. RF) samt om<br>rättskipning och förvaltning (11 kap. RF) komma att påverkas direkt eller<br>indirekt. Detsamma gäller några regler i tryckfrihetsförordningen och i<br>yttrandefrihetsgrundlagen. Dessa bestämmelser diskuterar vi mera i detalj<br>i kapitel 4, 5 och 7-10.</p> <p>Det finns, generellt uttryckt, två möjliga sätt att låta den påverkan som<br>alltså otvivelaktigt sker komma till uttryck i grundlagen. Antingen får<br>medlemskapets konsekvenser framgå av var och en av de berörda be-<br>stämmelserna eller så ges en allmän regel om medlemskapet som skall ge<br>utrymme för samtliga dess följder.</p> <p>För det först nämnda angreppssättet talar att grundlagen skulle ge<br>åtminstone en översiktlig bild av ett EG-medlemskaps effekter och på så sätt<br>i vart fall till en del spegla den politiska verkligheten. Vi har trots det<br>stannat för ett mera översiktligt förhållningssätt. De avgörande skälen är<br>följande.</p> <p>* Vi har haft att utgå från den ovan nämnda principen om gemenskaps-<br>rättens företräde, dvs. att gemensamma normer gäller framför med-<br>lemsstaternas egna lagar oavsett dessas konstitutionella valör. Det innebär<br>att sedan Sverige väl blivit EG-medlem låter sig inte gemenskapsrättens<br>ställning och verkan här i landet regleras genom bestämmelser i regerings-<br>formen. Det är, med andra ord, inte möjligt att med stadganden i svensk<br>grundlag t.ex. ställa upp hinder mot att vissa slag av gemensamma<br>normbeslut tillämpas här. Inte heller torde Sverige kunna åberopa sig på<br>svensk grundlag som hinder för att uppfylla krav på normgivning som ställs<br>i ett EG-direktiv. Mot denna bakgrund har vi ansett att man inte heller bör</p> <p>36</p> <p>försöka ge intryck av att regeringsformen anger gränser för eller på annat Prop. 1993/94:114<br>sätt reglerar gemenskapsrätten. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 1</p> <p>* Regeringsformen bör inte bara göra det möjligt för Sverige att bli medlem<br>av gemenskaperna utan också ge utrymme för Sverige att vara medlem. Det<br>måste alltså vara möjligt för Sverige att som fullvärdig EG-medlemsstat fullt<br>ut delta i det gemensamma integrationsarbetet utan att vaije förändring i det<br>arbetet fordrar grundlagsändring. Även om de svenska statsorganens<br>handlande inte kringgärdas av detaljerade grundlagsstadganden behåller ändå<br>Sverige rätten att självt åtminstone i huvudsak avgöra hur vårt framtida<br>deltagande skall gestalta sig. Vi påminner om att fördragsändringar måste<br>ratificeras av samtliga medlemsstater för att bli gällande. Den utveckling<br>som sker inom ramen för gällande fördrag - med tillämpning av Romför-<br>dragets artikel 235 - fordrar också enhällighet.</p> <p>* Vi anser att man bör undvika att ett medlemskap och dess konsekvenser<br>ges grundlagsskydd redan i samband med ett svenskt tillträde. De grund-<br>läggande gemenskapsfördragen, utom Kol- och Stål fördraget, är slutna för<br>obegränsad tid. Det bör också vara en skyldighet för Sverige att som<br>medlem lojalt verka för att det som gemensamt uppnåtts kan bevaras och<br>vidareutvecklas. Samtidigt kan man inte redan nu helt utesluta möjligheten<br>att gemenskaperna i en avlägsen framtid utvecklas på ett sådant sätt att<br>Sverige finner anledning att dra sig ur samarbetet. Om Sverige skulle finna<br>en sådan åtgärd nödvändig kan de beslutsbefogenheter som överlåtits till EG<br>återtas genom ett riksdagsbeslut med enkel majoritet. Om medlemskapet i<br>en sådan situation är reglerat i grundlag finns risk för att svenska domstolar,<br>trots riksdagsbeslutet, anser sig skyldiga att fortsätta ge gemenskapsrätten<br>företräde. Vi anser alltså inte att man genom grundlagsstadganden bör<br>begränsa Sveriges handlingsmöjligheter utöver vad som följer av den<br>fordragsmässiga lojalitetsplikten.</p> <h3>En allmän regel om medlemskapet</h3> <p>Vi föreslår i kapitel 3, mot bakgrund av vad som nyss sagts, att det i 1 kap.<br>RF införs en allmän regel om medlemskapet av innebörd att om Sverige<br>ansluts till gemenskaperna och om riksdagen överlåter beslutsbefogenheter<br>till EG så gäller de förpliktelser som följer av medlemskapet utan hinder av<br>vad som annars stadgas i svensk grundlag eller annan lag.</p> <p>Den föreslagna bestämmelsen uttalar alltså inte att Sverige är medlem.<br>Däremot anger den att om Sverige blir medlem så kommer vi att under ett<br>löpande medlemskap lojalt uppfylla våra förpliktelser. Men bestämmelsen<br>anger därutöver att överlåtelse av beslutsbefogenheter är en förutsättning för<br>att förpliktelserna skall gälla, varav följer att om de befogenheterna återtas<br>upphör också förpliktelserna. Vilka förutsättningar som i sin tur skall gälla<br>för svensk överlåtelse behandlar vi i kapitel 6.</p> <p>Bestämmelsens generella räckvidd medför att vi inte, utom på ett par<br>punkter, anser några ytterligare grundlagsändringar vara nödvändiga. I<br>följande kapitel diskuterar vi således främst vilken påverkan ett medlemskap<br>kan ha på de förhållanden som grundlagarna reglerar.</p> <p>4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 114</p> <h3>Statsskickets grunder</h3> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>I kapitel 4 diskuterar vi några av de grunder för vårt statsskick som framgår<br>redan av 1 kap. 1 § RF, nämligen demokratin, den offentliga makt-<br>utövningens lagbundenhet och den kommunala självstyrelsen. Vissa andra<br>grunder för vårt statsskick behandlas i kapitel 5, 9 och 10.</p> <p>Vad först gäller demokratin som princip noterar vi den diskussion som<br>förs om den demokratiska karaktären hos gemenskapsorganisationen som<br>sådan. Vi konstaterar att EG bekänner sig till demokratin som princip och<br>kräver motsvarande hållning av stater som önskar vinna medlemskap. När<br>det så gäller ett medlemskaps påverkan på det demokratiska styrelseskicket<br>i Sverige ter det sig rimligt antaga att dess utformning i olika avseenden kan<br>komma att förändras. En central sådan förändring gäller riksdagen. Dess<br>ställning som det centrala statsorganet kommer i viss utsträckning att<br>formellt försvagas. Ett medlemskap förutsätter ju att beslutsbefogenheter -<br>också sådana som riksdagen besitter - överlåts till gemenskaperna. Inom<br>Sverige blir följden därav att de beslutsbefogenheterna i realiteten också<br>överförs från riksdagen till, genom regeringens deltagande i rådet, den<br>verkställande makten. Vår slutsats i den delen är ändå att den bekännelse till<br>folkstyrelse och demokrati som kan utläsas ur regeringsformen kommer att<br>fortsätta äga giltighet.</p> <p>Vi konstaterar vidare att gemenskapsrätten är i hög grad normbunden och<br>att ett medlemskap därför inte påverkar principen om den offentliga<br>maktutövningens lagbundenhet.</p> <p>Vad så gäller den kommunala självstyrelsen är dess närmare omfattning<br>inte reglerad i grundlagen. Det är endast, liksom när det gäller den<br>kommunala beskattningsrätten, fråga om ett principstadgande. Däremot får<br>naturligtvis varken självstyrelsen som sådan eller beskattningsrätten urholkas<br>så att de inte längre framstår som reella. Den påverkan som ett medlemskap<br>främst kan föra med sig rör möjligheterna till kommunala stödåtgärder och<br>principerna för kommunal upphandling. De effekterna inträder emellertid<br>redan inom EES-samarbetet. Därtill kommer eventuella framtida be-<br>gränsningar i den kommunala beskattningsrätten som ett led i en gemensam<br>ekonomisk politik inom ramen för ett ekonomiskt-monetärt samarbete. Vår<br>slutsats är att den kommunala självstyrelsen inte bör så påverkas av ett<br>medlemskap att grundlagens bud inte längre motsvarar ett verkligt<br>förhållande.</p> <h3>Grundläggande fri- och rättigheter</h3> <p>De flesta medlemsstaters konstitutioner innehåller, liksom 2 kap. RF, en fri-<br>och rättighetskatalog som stakar ur gränser för statsorganens beslutsbefogen-<br>heter. Gemenskapsrätten saknar däremot ett sådant i skrift dokumenterat fri-<br>och rättighetsskydd. Trots det gäller, som vi redan redovisat, principen om<br>gemenskapsrättens företräde. Den innebär på detta område att en föreskrift<br>i regeringsformen som garanterar en rättighet inte kan åberopas gentemot<br>en EG-rättsakt som begränsar den rättigheten.</p> <p>Genom EG-domstolens rättspraxis har emellertid, som vi redovisar i<br>kapitel 5, gemenskaperna kommit att utveckla ett eget fri- och rättig-<br></p> <p>38</p> <p>hetsskydd som indirekt ger reglerna i 2 kap. RF betydelse även i förhållande Prop. 1993/94:114<br>till gemenskapsrätten. Domstolen har förklarat att den ser som sin uppgift Bilaga 1<br>att värna de fri- och rättigheter som är gemensamma för medlemsstaternas<br>konstitutioner liksom de som framgår av internationella konventioner, främst<br>Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grund-<br>läggande friheterna.</p> <p>Vi har funnit vissa EG-rättsakter som begränsar vissa av de grundläggande<br>fri- och rättigheterna i 2 kap. RF. Det har emellertid hittills endast gällt<br>yttrande- och informationsfriheten (regler om tystnadsplikt, sekretess och<br>om förbud mot viss reklam) och förbudet mot husrannsakan.</p> <p>Vi har inte kunnat finna att det svenska fri- och rättighetsskyddet är mera<br>långtgående än det som följer av en gemensam europeisk standard. Vår<br>sammantagna bedömning av det gemenskapsrättsliga fri- och rättighetsskydd<br>som inom EG-samarbetet kommer att &quot;ersätta&quot; det svenska skyddet är att<br>det till sin omfattning inte står det svenska efter.</p> <h3>Överlåtelse av beslutskompetens till gemenskaperna</h3> <p>Den handling som kan sägas utlösa de konstitutionella effekterna av ett<br>medlemskap är, som redan antytts, medlemsstatens överlåtelse av beslutsbe-<br>fogenheter till gemenskaperna. I den svenska regeringsformen finns redan<br>en bestämmelse som gör det möjligt att &quot;i begränsad omfattning&quot; överlåta<br>beslutsbefogenheter till bl.a. mellanfolklig organisation (10 kap. 5 § RF).<br>Man kan utan vidare konstatera att ett EG-medlemskap förutsätter att<br>beslutsbefogenheter överlåts i större omfattning än vad regeringsformen nu<br>medger. I kapitel 6 föreslår vi att en särskild regel införs om överlåtelse just<br>till EG, att den regeln inte bör innehålla några begränsningar i sak för<br>riksdagens möjligheter att besluta om överlåtelse samt att beslut om sådan<br>överlåtelse också skall kunna fattas med kvalificerad majoritet vid ett enda<br>tillfälle.</p> <p>Vi konstaterar att frågan om överlåtelse till EG ställer sig olika när det<br>gäller den överlåtelse som måste ske i samband med själva anslutningen och<br>sådan överlåtelse som kan ske på grund av framtida fördragsändringar sedan<br>Sverige väl blivit medlem av gemenskaperna. I samband med anslutningen<br>måste naturligtvis, för att Sverige alls skall kunna bli medlem, beslutsbe-<br>fogenheter överlåtas i precis den utsträckning som då gällande gemenskaps-<br>fördrag fordrar. Det innebär alltså att frågan om huruvida en ny över-<br>låtelseregel skall förses med några begränsningar av vilka befogenheter som<br>får överlåtas uteslutande har betydelse under ett löpande svenskt EG-<br>medlemskap.</p> <p>Vi har inte funnit att det finns skäl att nu ge grundlagsfästa ramar for<br>riksdagens möjligheter att låta Sverige delta i det vidare EG-samarbetet. Vi<br>har också ansett det angeläget att söka undvika framtida konflikter mellan<br>gemenskapsrätten och vår interna rätt, vilket skulle kunna bli följden om<br>svenska domstolar hade att i tveksamma fall bedöma om en gemenskaps-<br>rättslig regel ryms inom det område som får överlåtas. Slutligen har vi<br>ansett att det också utan begränsningar i rätten till överlåtelse ges be-<br>tryggande garantier för att ett svenskt deltagande i en fortsatt integration &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;39</p> <p>sker på ett sådant sätt som det råder politisk enighet om. Det är därvid<br></p> <p>viktigt att hålla i minnet att framtida fördragsändringar måste ratificeras av<br>alla medlemsstater. Det är likaså viktigt att ett senare svenskt beslut om<br>överlåtelse, med de betydelsefulla konsekvenser som ett sådant har, bärs<br>upp av en betryggande riksdagsmajoritet. Även om vi således föreslår att<br>den nuvarande huvudregeln, som innebär att beslut skall fattas i samma<br>ordning som gäller för beslut om grundlagsändring, kompletteras med en<br>möjlighet att fatta beslut vid ett enda tillfälle, anser vi att ett sådant beslut<br>måste fattas med tre fjärdedels majoritet.</p> <p>Vi föreslår emellertid också en särskild övergångsregel som innebär att<br>beslut om överlåtelse i samband med ett svenskt tillträde får fattas med<br>enkel majoritet. Skälet för det är att frågan om ett svenskt medlemskap i EG<br>skall avgöras av folket i en folkomröstning. Det bör därför inte komma i<br>fråga att därutöver kräva kvalificerad majoritet i riksdagen.</p> <h3>Domstolar och förvaltningsmyndigheter</h3> <p>Det är främst på följande punkter som vi, se kapitel 7, funnit att ett EG-<br>medlemskap påverkar våra domstolars och förvaltningsmyndigheters<br>ställning och verksamhet. Det gäller för det första den redan flera gånger<br>berörda skyldigheten att sätta gemenskapsrätt före svensk lag. Den enda<br>nuvarande regel som ger domstolar och myndigheter rätt - och skyldighet -<br>att sätta given lag åt sidan är lagprövningsregeln i 11 kap. 14 § RF. Vi<br>konstaterar att den bestämmelsen av flera skäl inte räcker för att ge<br>gemenskapsrätten det genomslag som den kräver.</p> <p>För det andra saknar de högsta domstolarna behörighet att ogiltigförklara<br>EG-rättsakter, vilket är en uppgift exklusivt för EG-domstolen. Dessutom<br>är de skyldiga att begära besked om hur EG-domstolen tolkar gemen-<br>skapsrätten när en sådan fråga förekommer i ett mål och de är bundna av<br>det besked som EG-domstolens ger. Det förekommer emellertid inte att EG-<br>domstolen överprövar de högsta domstolarnas avgöranden. Vi menar därför<br>att regeringsformens karakteristik av Högsta domstolen och Regeringsrätten<br>som högsta domstolar i allt väsentligt är korrekt även vid ett EG-med-<br>lemskap.</p> <p>Systemet med bindande tolkningsbesked från EG-domstolen låter sig, för<br>det tredje, inte utan vidare förenas med bestämmelsen i 11 kap. 2 § RF om<br>domstolarnas oberoende eller med den motsvarande regeln i 11 kap. 7 § RF<br>om den självständighet som förvaltningsmyndigheterna har i sin lagtilläm-<br>pande verksamhet.</p> <p>Den allmänna regel som vi föreslagit i 1 kap. RF ger också utrymme för<br>såväl foreträdesprincipen som den påverkan som sker i övrigt. I enlighet<br>med den allmänna inriktning som vi valt för vår översyn behöver, och bör<br>inte heller, någon ytterligare grundlagsreglering i denna del komma till<br>stånd.</p> <p>Däremot anser vi inte att de svenska förvaltningsmyndigheternas relativa<br>självständighet bör medföra några som helst konstitutionella problem.<br>Regeringen har även med gällande grundlag de styrmedel som vi bedömer<br>att den behöver för att gentemot gemenskaperna kunna svara för att Sverige<br>uppfyller sina fördragsförpliktelser.</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>40</p> <h3>Övriga föreskrifter i regeringsformen</h3> <p>I kapitel 8 följer en översiktlig framställning av ett medlemskaps påverkan<br>på de förhållanden som regeringsformen i övrigt reglerar. Vi konstaterar<br>där, som redan sagts, att flertalet föreskrifter inte alls berörs av ett<br>medlemskap. Däremot diskuterar vi översiktligt bl.a. vissa andra problem<br>i anslutning till den intemt svenska berednings-och beslutsprocessen liksom<br>också den begränsade påverkan som ett medlemskap kan ha på vårt<br>inhemska normgivningsförfarande.</p> <h3>Allmänna handlingars offentlighet - Meddelarfrihet</h3> <p>Den för oss självklara och hävdvunna principen om allmänna handlingars<br>offentlighet har inte någon motsvarighet i gemenskapsrätten (se kapitel 9).<br>Dess utgångspunkt är tvärtom att institutionernas handlingar inte utan ett<br>särskilt ställningstagande är tillgängliga för allmänheten. Ett särskilt problem<br>är vidare att beslutsfattandet inom EG alltjämt i stor utsträckning sker som<br>om det var fråga om diplomatiska ärenden som kräver förtrolighet.<br>Samarbetets art är emellertid sådan att det snarare är fråga om en överstatlig<br>institutions normgivning för enskilda medborgare och företag varför dessa<br>av demokratiska skäl bör ha insyn i beslutsprocessen. Slutligen finns inte<br>heller någon motsvarighet till det svenska meddelarskyddet inom gemenska-<br>perna.</p> <p>Vi har inte funnit att någon ändring av grundlag eller vanlig lag behövs<br>for att tillgodose de krav på sekretess som gemenskapsrätten ställer. Vår<br>bedömning är ändå att vissa skillnader rent faktiskt kan komma att inträda.<br>Det gäller framför allt att underlaget för ett offentligt samtal i lagstiftnings-<br>frågor kan komma att bli mindre utförligt än som nu är fallet, dels genom<br>att de reella förhandlingarna beslutsfattarna emellan - i och utanför rådet -<br>inte förs offentligt, dels på grund av att redovisningen av de överväganden<br>som lett fram till ett beslut kan komma att bli magrare än vi är vana vid.<br>Här har vi dock, betonar vi också, möjlighet att till en del själva påverka<br>förhållandena genom att sträva efter så öppna former som möjligt för den<br>del av beredningsprocessen som äger rum här i landet. När de närmare for-<br>merna för den processen övervägs bör man ägna särskild uppmärksamhet<br>åt hur sekretessfrågorna kan och bör hanteras. Därvid kan det förtjäna att<br>särskilt övervägas i vilken utsträckning som den traditionella s.k. ut-<br>rikessekretessen bör tillämpas när det gäller EG-samarbetet.</p> <p>Det är inte uteslutet att svenska statstjänstemäns utnyttjande av med-<br>delarfriheten skulle kunna skapa spänningar i förhållande till gemenskaperna<br>eller till andra medlemsstater. Vi anser emellertid inte att det bör komma<br>i fråga att, så att säga för säkerhets skull, begränsa den friheten. Om den<br>skulle komma att sättas i fråga bör den aktivt försvaras som en del av en<br>grundläggande yttrande- och informationsfrihet.</p> <p>Det förslag till EG-direktiv om skydd för enskilda vid behandling av<br>personuppgifter som nu bereds inom gemenskaperna kan ha betydelse ur<br>offentlighetssynpunkt. Det finns därför anledning att från svensk sida noga<br>följa det fortsatta gemenskapsarbetet i frågan.</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>41</p> <h3>Några tryckfrihetsfrågor</h3> <p>Vi har, som redovisas i kapitel 10, funnit vissa föreskrifter i EG-rättsakter<br>som tyder på att gemenskapsrätten inte delar den svenska principiella<br>hållningen när det gäller förbud mot forhandsgranskning, den ansvarige<br>utgivarens exklusiva bestämmanderätt över innehållet i en framställning samt<br>tryckfrihetens generella tillämplighet även på kommersiell reklam. Vi<br>diskuterar också de problem som kan uppkomma när det gäller gemenska-<br>pernas krav på etableringsfrihet visavi svenska krav på vem som får vara<br>ansvarig utgivare respektive ägare till tryckt skrift samt den möjliga<br>konflikten mellan gemenskapsrättens konkurrensregler och det förhållandet<br>att en ansvarig utgivares bestämmanderätt också innefattar en rätt att vägra<br>ta in en annons.</p> <p>Vi anser det inte medföra några principiella tryckfrihetsrättsliga betänklig-<br>heter att något vidga möjligheterna till förbud mot, eller inskränkningar i,<br>rätten till kommersiell reklam som är skadlig för hälsa eller miljö. På den<br>punkten föreslår vi alltså för tydlighetens skull en ändring i TF.</p> <p>Däremot är vi inte beredda att föreslå några begränsningar i förbudet mot<br>förhandsgranskning. Det är endast på enstaka punkter som gemenskapsrätten<br>hittills föreskrivit sådan granskning. Samtidigt är vi givetvis medvetna om<br>att den av oss förordade hållningen innebär att en potentiell normkonflikt<br>inte lösts och att om en sådan konflikt mot förmodan skulle ställas på sin<br>spets det är den gemenskapsrättsliga ståndpunkten som gäller.</p> <p>Den ytterligare ändring som vi föreslår i TF innebär att det öppnas en<br>möjlighet att i lag föreskriva att även utlänningar utan hemvist här och<br>utländska juridiska personer får vara ägare till periodisk skrift. Ändringen<br>vidtas mot bakgrund av gemenskapsrättens krav på etableringsfrihet.<br>Däremot anser vi att en motsvarande ändring inte bör ske när det gäller<br>ansvarig utgivare. Att utgivaren skall vara bosatt i Sverige är en förut-<br>sättning för hans ställning som ensam ansvarig för tryckfrihetsbrott vilket<br>i sin tur utgör grunden for övriga medverkandes straffrihet. Romfördragets<br>regler om etableringsfrihet medger att medlemsstaters medborgare får<br>särbehandlas av hänsyn till allmän ordning. Enligt vår bedömning måste<br>därför bosättningskravet för ansvarig utgivare bibehållas.</p> <h3>Riksdagens roll i EG-samarbetet</h3> <p>Vi har i bl.a. kapitel 4 redovisat att riksdagens ställning som det centrala<br>statsorganet i viss utsträckning formellt försvagas vid ett EG-medlemskap.<br>Vissa normer som enligt RF fordrar lagform och därmed riksdagsbeslut kan<br>i stället beslutas av medlemsstaternas regeringar i rådet. Det är mot den<br>bakgrunden mycket viktigt att riksdagen ges ett aktivt inflytande över<br>regeringens handlande inom ramen för EG-samarbetet.</p> <p>Vad vi främst diskuterar i kapitel 11 är möjliga former för samråd mellan<br>riksdag och regering inför behandlingen av viktigare förslag i framför allt<br>rådet. Vi har kommit fram till att det inom riksdagen bör inrättas en särskild<br>nämnd för ett sådant samråd. Nämnden bör, förutom att ta emot information<br>från regeringen, själv kunna ta initiativ genom att begära en redogörelse<br>från regeringen eller någon annan myndighet. Den bör också ha en stark</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>42</p> <p>politisk ställning genom att vara proportionellt sammansatt och innehålla<br>företrädare for alla riksdagspartier som passerat fyraprocentsspärren.</p> <p>När det gäller riksdagens roll i övrigt bör information om EG-samarbetet<br>så långt möjligt lämnas vid öppna riksdagssammanträden. Det bör också<br>betonas att riksdagens fackutskott har stor betydelse även i EG-arbetet.<br>Propositioner och motioner kommer också fortsättningsvis att remitteras till<br>utskotten även om de rymmer EG-aspekter. Vi förutsätter också att<br>utskotten fortlöpande hålls informerade om, och inom sig diskuterar, de<br>förslag till EG-normgivning som kommissionen presenterar. Det är likaså<br>viktigt att ett nära samarbete kan etableras mellan fackutskotten och den<br>särskilda EG-nämnden.</p> <h3>Val till Europaparlamentet</h3> <p>Vi har haft främst två utgångspunkter för våra överväganden i kapitel 12.<br>För det första att man bör söka konstruera ett system som så långt möjligt<br>liknar det system som vi tillämpar för riksdagsvalen. Det bör gynna ett högt<br>valdeltagande. Vi har därför försökt åstadkomma ett proportionellt<br>valsystem med en fyraprocentsspärr. För det andra måste valsystemet<br>tillgodose de krav på enhetlighet som gemenskapsrätten ställer. Det innebär<br>främst att den som är medborgare i någon medlemsstat men bosatt i Sverige<br>skall ha rösträtt och vara valbar.</p> <p>Eftersom Sverige knappast kan räkna med att få mer än 25 platser i<br>Europaparlamentet uppstår det dock särskilda svårigheter att efterlikna<br>riksdagsvalet också genom att tillämpa ett system med valkretsar. Vi<br>föreslår därför att mandaten fördelas i två omgångar. I en första omgång<br>fördelas de mellan partierna varvid Sverige betraktas som en enda valkrets.<br>Därmed uppfylls kravet på största möjliga proportionalitet. I en andra<br>omgång fördelas så mandaten inom partierna varvid landet delas in i tre<br>valkretsar. Genom att samtidigt inte ställa något krav på bostadsband, som<br>ju inte heller sker i riksdagsvalet, ges vaije parti i praktiken frihet att välja<br>om det vill tillämpa ett system med valkretsar eller inte.</p> <h3>Folkomröstningen</h3> <p>Det råder politisk enighet om att en folkomröstning skall anordnas i frågan<br>om Sveriges anslutning till EG. Partierna är också ense om att den<br>omröstningen skall avgöra frågan om ett svenskt medlemskap oavsett vilken<br>form som omröstningen ges.</p> <p>En folkomröstning kan ju nämligen, som vi konstaterar i kapitel 13,<br>formellt vara antingen rådgivande eller beslutande. En rådgivande folkom-<br>röstning kan äga rum vid den tidpunkt som riksdagen bestämmer - intet<br>hindrar t.ex. i och för sig att den äger rum samtidigt med ett riksdagsval -<br>och avse i princip vaije fråga som riksdagen väljer att underställa folket. En<br>beslutande folkomröstning däremot kan endast ske i samband med ett<br>riksdagsval och kan, i detta sammanhang, avse a) förslag till grund-<br>lagsändring, b) frågan om godkännande av ett avtal med EG eller c) frågan<br>om överlåtelse av beslutsbefogenheter till EG.</p> <p>Folkomröstningen kan alltså äga rum fristående eller samtidigt med valet</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>till riksdagen den 18 september 1994. Det främsta argumentet mot en<br>sammankoppling med valet är att EG-frågan kan komma att blandas samman<br>med och kanske överskugga alla andra frågor som en valrörelse har att<br>syssla med. Det främsta argumentet för en sådan sammankoppling är att<br>man kan uppnå ett högt deltagande i omröstningen liksom att man undviker<br>alla risker för att en riksdagsminoritet väljer att, trots att en rådgivande<br>omröstning redan hållits, utlösa även en beslutande sådan.</p> <p>Vi anser att framför allt tre utgångspunkter bör gälla. För det första bör<br>EG-frågan inte bli föremål för mer än en folkomröstning. För det andra är<br>det viktigt att klara alternativ ställs mot varandra, dvs. omröstningen bör<br>gälla Ja eller Nej till en handlingslinje. För det tredje vore det en fördel om<br>den kunde gälla ett medlemskap, baserat på ett färdigförhandlat fördrag.</p> <p>Vi diskuterar således olika problem och möjligheter i samband med en<br>omröstning i EG-frågan. Däremot lämnar vi inte - eftersom vi inte heller<br>uppfattat vårt uppdrag så - några uttryckliga förslag i fråga om vilket slag<br>av folkomröstning som bör hållas eller när den bör äga rum.</p> <h3>Reservationer och särskilda yttranden</h3> <p>Ledamoten Kenneth Kvist har i en mera omfattande reservation - liksom<br>experten Inger Schörling i ett likaledes mera omfattande särskilt yttrande -<br>vänt sig såväl mot den allmänna inriktning som kommittén valt i sin översyn<br>som mot flertalet lämnade författningsförslag.</p> <p>Övriga ledamöter är i huvudsak ense om de överväganden som görs i<br>betänkandet. På vissa punkter har emellertid reservationer avgetts av<br>ledamöterna Allan Ekström (om sammansättningen av riksdagens EG-<br>nämnd) samt Ingvar Svensson och Harriet Colliander (om subisidiari-<br>tetsprincipens innebörd, valkretsar och spärregel vid val till Europaparla-<br>mentet samt möjligheten att genom vanlig lag sätta de föreslagna grund-<br>lagsändringarna i kraft). I särskilda yttranden framförs, likaså på enstaka<br>punkter, ställningstaganden av ledamöterna Bertil Fiskesjö (om författnings-<br>förslagens begränsning till EG och behovet av en ökad användning av<br>beslutande folkomröstning) och Håkan Holmberg (om s.k. rakt skaderekvisit<br>inom utrikessekretessens tilllämpningsområde).</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 1</p> <p>44</p> <h3>Författningsforslag</h3> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 2</p> <p>1. Förslag till</p> <p>Lag om ändring i regeringsformen</p> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen</p> <p>dels att det i regeringsformen skall inforas en ny paragraf, 1 kap. 10 §, av<br>följande lydelse,</p> <p>dels att 8 kap. 4 § och 10 kap. 5 § skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>1 kap.</p> <p>70 §</p> <p>Har överenskommelse träffats om<br>Sveriges anslutning till [Europeiska<br>gemenskaperna] och riksdagen be-<br>slutat överlåta beslutsbefogenhet till<br>[gemenskaperna], gäller de förplik-<br>telser som följer av anslutningen<br>utan hinder av vad som föreskrivs i<br>grundlag eller annan lag.</p> <p>8 kap.</p> <p>4 §<br>Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfarandet<br>vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag.</p> <p>I lag meddelas också föreskrifter om<br>val till parlamentarisk församling<br>inom [Europeiska gemenskaperna].</p> <p>45</p> <p>5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 114</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 2</p> <p>10 kap.</p> <p>5 §</p> <p>Beslutanderätt, som direkt grundar<br>sig på denna regeringsform och som<br>avser meddelande av föreskrifter,<br>användningen av statens tillgångar<br>eller ingående eller uppsägning av<br>internationella överenskommelser<br>eller förpliktelser, kan i begränsad<br>omfattning överlåtas till mellanfol-<br>klig organisation för fredligt sam-<br>arbete, till vilken riket är eller skall<br>bliva anslutet, eller till mellanfolklig<br>domstol. Därvid får ej överlåtas<br>beslutanderätt som avser fråga om<br>stiftande, ändring eller upphävande<br>av grundlag, riksdagsordningen eller<br>lag om val till riksdagen eller fråga<br>om begränsning av någon av de fri-<br>och rättigheter som avses i 2 kap.<br>Angående beslut i fråga om över-<br>låtelse gäller vad som är föreskrivet<br>om stiftande av grundlag. Kan beslut<br>i sådan ordning ej avvaktas, beslutar<br>riksdagen i fråga om överlåtelse<br>genom ett beslut, varom minst fem<br>sjättedelar av de röstande och minst<br>tre fjärdedelar av ledamöterna före-<br>nar sig.</p> <p>Beslutanderätt kan överlätas till<br>[Europeiska gemenskaperna] i den<br>utsträckning som följer av överen-<br>skommelse mellan Sverige och [Eu-<br>ropeiska gemenskapernas] medlems-<br>stater. Riksdagen beslutar om sädan<br>överlätelse genom beslut, varom<br>minst tre jjärdedelar av de röstande<br>förenar sig. Riksdagens beslut kan<br>också fattas i den ordning som<br>gäller för stiftande av grundlag.</p> <p>I annat fall kan beslutanderätt,<br>som direkt grundar sig på denna<br>regeringsform och som avser med-<br>delande av föreskrifter, användning-<br>en av statens tillgångar eller ingåen-<br>de eller uppsägning av internatio-<br>nella överenskommelser eller för-<br>pliktelser, i begränsad omfattning<br>överlåtas till mellanfolklig orga-<br>nisation for fredligt samarbete, till<br>vilken riket är eller skall bliva<br>anslutet, eller till mellanfolklig<br>domstol. Därvid får ej överlåtas<br>beslutanderätt som avser fråga om<br>stiftande, ändring eller upphävande<br>av grundlag, riksdagsordningen eller<br>lag om val till riksdagen eller fråga<br>om begränsning av någon av de fri-<br>och rättigheter som avses i 2 kap.<br>Angående beslut i fråga om över-<br>låtelse gäller vad som är föreskrivet<br>om stiftande av grundlag. Kan beslut<br>i sådan ordning ej avvaktas, beslutar<br>riksdagen i fråga om överlåtelse<br>genom ett beslut, varom minst fem<br>sjättedelar av de röstande och minst<br>tre fjärdedelar av ledamöterna före-<br>nar sig.</p> <p>46</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreskrivs i lag att en internatio-<br>nell överenskommelse skall gälla<br>som svensk rätt, får riksdagen ge-<br>nom beslut i den ordning som anges<br>i första stycket föreskriva att också<br>en framtida, för riket bindande<br>ändring i överenskommelsen skall<br>gälla här i riket. Sådant beslut får<br>endast avse framtida ändring av<br>begränsad omfattning.</p> <p>Rättskipnings- eller förvaltnings-<br>uppgift som ej direkt grundar sig på<br>denna regeringsform kan genom<br>beslut av riksdagen överlåtas till<br>annan stat, till mellanfolklig organi-<br>sation eller till utländsk eller in-<br>ternationell inrättning eller sam-<br>fallighet. Riksdagen får också i lag<br>bemyndiga regeringen eller annan<br>myndighet att i särskilda fall besluta<br>om sådan överlåtelse. Innefattar<br>uppgiften myndighetsutövning, skall<br>riksdagens förordnande ske genom<br>ett beslut, varom minst tre fjärdede-<br>lar av de röstande förenar sig. Riks-<br>dagens beslut i fråga om sådan över-<br>låtelse kan också fattas i den ord-<br>ning som gäller för stiftande av<br>grundlag.</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Föreskrivs i lag att en internatio-<br>nell överenskommelse skall gälla<br>som svensk rätt, får riksdagen ge-<br>nom beslut i den ordning som anges<br>i andra stycket föreskriva att också<br>en framtida, för riket bindande<br>ändring i överenskommelsen skall<br>gälla här i riket. Sådant beslut får<br>endast avse framtida ändring av<br>begränsad omfattning.</p> <p>Rättskipnings- eller förvaltnings-<br>uppgift som ej direkt grundar sig på<br>denna regeringsform kan, i annat<br>fall än som avses i första stycket,<br>genom beslut av riksdagen överlåtas<br>till annan stat, till mellanfolklig<br>organisation eller till utländsk eller<br>internationell inrättning eller sam-<br>fällighet. Riksdagen får också i lag<br>bemyndiga regeringen eller annan<br>myndighet att i särskilda fall besluta<br>om sådan överlåtelse. Innefattar<br>uppgiften myndighetsutövning, skall<br>riksdagens förordnande ske genom<br>ett beslut, varom minst tre fjärde-<br>delar av de röstande förenar sig.<br>Riksdagens beslut i fråga om sådan<br>överlåtelse kan också fattas i den<br>ordning som gäller för stiftande av<br>grundlag.</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 2</p> <p>1. Denna lag träder i kraft ...</p> <p>2. Har riksdagen godkänt avtal om Sveriges anslutning till [Europeiska<br>gemenskaperna] sedan folkomröstning i hela riket ägt rum i frågan får<br>riksdagen fatta beslut om överlåtelse av beslutanderätt till [gemenskaperna]<br>med anledning av anslutningen utan tillämpning av de regler om visst flertal<br>som föreskrivs i 10 kap. 5 §.</p> <p>47</p> <p>2. Förslag till</p> <p>Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 2</p> <p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 § och 5 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen<br>skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>1 kap.</p> <p>9§</p> <p>Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat</p> <p>1. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes vid<br>marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror;</p> <p>2. om förbud mot offentliggörande<br>i yrkesmässig kreditupplysnings-<br>verksamhet av kreditupplysning,<br>som innebär otillbörligt intrång i<br>enskilds personliga integritet eller<br>som innehåller oriktig eller miss-<br>visande uppgift, om ersättningsskyl-<br>dighet för sådant offentliggörande<br>samt om rättelse av oriktig eller<br>missvisande uppgift;</p> <p>3. om ansvar och ersättningsskyl-<br>dighet som avser det sätt på vilket<br>uppgift eller underrättelse anskaf-<br>fats.</p> <p>2. om förbud mot kommersiell an-<br>nons som meddelats till skydd för<br>hälsa eller miljö enligt förpliktelse<br>som följer av anslutning till [Euro-<br>peiska gemenskaperna];</p> <p>3. om förbud mot offentliggörande<br>i yrkesmässig kreditupplysnings-<br>verksamhet av kreditupplysning,<br>som innebär otillbörligt intrång i<br>enskilds personliga integritet eller<br>som innehåller oriktig eller miss-<br>visande uppgift, om ersättningsskyl-<br>dighet för sådant offentliggörande<br>samt om rättelse av oriktig eller<br>missvisande uppgift;</p> <p>4. om ansvar och ersättningsskyl-<br>dighet som avser det sätt på vilket<br>uppgift eller underrättelse anskaf-<br>fats.</p> <p>5 kap.</p> <p>1 §</p> <p>Ägare till periodisk skrift skall<br>vara svensk medborgare eller sv-<br>ensk juridisk person. I lag får före-<br>skrivas att även utlänning med hem-<br>vist i riket får vara ägare till sådan<br>skrift.</p> <p>Ägare till periodisk skrift skall<br>vara svensk medborgare eller svensk<br>juridisk person. I lag får föreskrivas<br>att även utlänning eller utländsk<br>juridisk person får vara ägare till<br>sådan skrift.</p> <p>Denna lag träder i kraft ...</p> <p>48</p> <p>Förslag till</p> <p>Lag om ändring i regeringsformen - Alternativ A</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 3</p> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen</p> <p>dels att det i regeringsformen skall införas en ny paragraf, 11 kap. 15 §, av<br>följande lydelse,</p> <p>dels att 10 kap. 5 § skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>10 kap.</p> <p>5§</p> <p>Beslutanderätt, som direkt grundar<br>sig på denna regeringsform och som<br>avser meddelande av föreskrifter,<br>användningen av statens tillgångar<br>eller ingående eller uppsägning av<br>internationella överenskommelser</p> <p>Beslutanderätt, som direkt grundar<br>sig på denna regeringsform och som<br>avser meddelande av föreskrifter,<br>användningen av statens tillgångar<br>eller ingående eller uppsägning av<br>internationella överenskommelser</p> <p>eller förpliktelser, kan i begränsad<br>omfattning överlåtas till mellanfol-<br>klig organisation för fredligt sam-<br>arbete, till vilken riket är eller skall<br>bliva anslutet, eller till mellanfolklig<br>domstol. Därvid får ej överlåtas<br>beslutanderätt som avser fråga om<br>stiftande, ändring eller upphävande<br>av grundlag, riksdagsordningen eller<br>lag om val till riksdagen eller fråga<br>om begränsning av någon av de fri-<br>och rättigheter som avses i 2 kap.<br>Angående beslut i fråga om över-<br>låtelse gäller vad som är föreskrivet<br>om stiftande av grundlag. Kan beslut<br>i sådan ordning ej avvaktas, beslutar<br>riksdagen i fråga om överlåtelse ge-<br>nom ett beslut, varom minst fem<br>sjättedelar av de röstande och minst<br>tre fjärdedelar av ledamöterna före-</p> <p>eller förpliktelser, kan överlåtas till<br>mellanfolklig organisation för fred-<br>ligt samarbete, till vilken riket är<br>eller skall bliva anslutet, eller till<br>mellanfolklig domstol. Därvid får ej<br>överlåtas beslutanderätt som avser<br>fråga om stiftande, ändring eller<br>upphävande av grundlag, riksdags-<br>ordningen eller lag om val till riks-<br>dagen. Angående beslut i fråga om<br>överlåtelse gäller vad som är före-<br>skrivet om stiftande av grundlag.<br>Kan beslut i sådan ordning ej av-<br>vaktas, beslutar riksdagen i fråga<br>om överlåtelse genom ett beslut,<br>varom minst fem sjättedelar av de<br>röstande och minst tre fjärdedelar av<br>ledamöterna förenar sig.</p> <p>nar sig.</p> <p>Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse skall gälla som<br>svensk rätt, får riksdagen genom beslut i den ordning som anges i första<br>stycket föreskriva att också framtida, for riket bindande ändring i över-<br>enskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse framtida<br>ändring av begränsad omfattning.</p> <p>Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på denna<br>regeringsform kan genom beslut av riksdagen överlåtas till annan stat, Ull<br></p> <p>49</p> <p>mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning<br>eller samfällighet. Riksdagen får också i lag bemyndiga regeringen eller<br>annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar<br>uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske genom ett<br>beslut, varom minst tre ijärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens<br>beslut i fråga om sådan överlåtelse kan också fattas i den ordning som gäller<br>för stiftande av grundlag.</p> <p>11 kap.</p> <p>75 §</p> <p>Domstolar och andra myndigheter<br>kan vara skyldiga att från [Euro-<br>peiska gemenskapernas] domstol<br>inhämta besked om tolkningen av<br>[gemenskapernas] grundläggande<br>fördrag samt om giltigheten och<br>tolkningen av rättsregler som be-<br>slutats inom [gemenskaperna].</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 3</p> <p>1. Denna lag träder i kraft...</p> <p>2. Har riksdagen godkänt avtal om Sveriges anslutning till [Europeiska<br>gemenskaperna] sedan folkomröstningen i hela riket ägt rum i frågan får<br>riksdagen fatta beslut om överlåtelse av beslutanderätt till [gemenskaperna]<br>med anledning av anslutningen utan tillämpning av de regler om visst flertal<br>som föreskrivs i 10 kap. 5 §.</p> <p>50</p> <p>Förslag till</p> <p>Lag om ändring i regeringsformen - Alternativ B</p> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen</p> <p>dels att det i regeringsformen skall inforas tre nya paragrafer,.</p> <p>2 kap. 21 §, 8 kap. 20 § och 11 kap. 15 §, av följande lydelse,</p> <p>dels att 8 kap. 4 §, 10 kap. 5 § och 11 kap. 14 § skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>2 kap.</p> <p>21 §</p> <p>Fri- och rättigheter som avses i<br>detta kapitel får förutom genom lag<br>begränsas också genom rättsregler<br>beslutade inom [Europeiska gemen-<br>skaperna].</p> <p>8 kap.</p> <p>4§</p> <p>Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfarandet<br>vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag.</p> <p>I lag meddelas också föreskrifter<br>om val till parlamentarisk försam-<br>ling inom [Europeiska gemenska-<br>perna],</p> <p>20 §</p> <p>Rättsregler beslutade inom [Euro-<br>peiska gemenskaperna] gäller som<br>lag i den utsträckning som följer av<br>Sveriges anslutning till [gemenska-<br>perna].</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 3</p> <p>51</p> <p>10 kap.</p> <p>5 §</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 3</p> <p>Beslutanderätt, som direkt grundar<br>sig på denna regeringsform och som<br>avser meddelande av föreskrifter,<br>användningen av statens tillgångar<br>eller ingående eller uppsägning av<br>internationella överenskommelser<br>eller förpliktelser, kan överlåtas till<br>mellanfolklig organisation för fred-<br>ligt samarbete, till vilken riket är<br>eller skall bliva anslutet, eller till<br>mellanfolklig domstol. Därvid får ej<br>överlåtas beslutanderätt som avser<br>fråga om stiftande, ändring eller<br>upphävande av grundlag, riksdags-<br>ordningen eller lag om val till riks-<br>dagen. Angående beslut i fråga om<br>överlåtelse gäller vad som är före-<br>skrivet om stiftande av grundlag.<br>Kan beslut i sådan ordning ej av-<br>vaktas, beslutar riksdagen i fråga<br>om överlåtelse genom ett beslut,<br>varom minst fem sjättedelar av de<br>röstande och minst tre fjärdedelar av<br>ledamöterna förenar sig.</p> <p>Beslutanderätt, som direkt grundar<br>sig på denna regeringsform och som<br>avser meddelande av föreskrifter,<br>användningen av statens tillgångar<br>eller ingående eller uppsägning av<br>internationella överenskommelser<br>eller förpliktelser, kan i begränsad<br>omfattning överlåtas till mellanfol-<br>klig organisation för fredligt sam-<br>arbete, till vilken riket är eller skall<br>bliva anslutet, eller till mellanfolklig<br>domstol. Därvid får ej överlåtas<br>beslutanderätt som avser fråga om<br>stiftande, ändring eller upphävande<br>av grundlag, riksdagsordningen eller<br>lag om val till riksdagen eller fråga<br>om begränsning av någon av de fri-<br>och rättigheter som avses i 2 kap.<br>Angående beslut i fråga om över-<br>låtelse gäller vad som är föreskrivet<br>om stiftande av grundlag. Kan beslut<br>i sådan ordning ej avvaktas, beslutar<br>riksdagen i fråga om överlåtelse<br>genom ett beslut, varom minst fem<br>sjättedelar av de röstande och minst<br>tre fjärdedelar av ledamöterna före-<br>nar sig.</p> <p>Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse skall gälla som<br>svensk rätt, får riksdagen genom beslut i den ordning som anges i första<br>stycket föreskriva att också framtida, för riket bindande ändring i över-<br>enskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse framtida<br>ändring av begränsad omfattning.</p> <p>Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på denna<br>regeringsform kan genom beslut av riksdagen överlåtas till annan stat, till<br>mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning<br>eller samfällighet. Riksdagen får också i lag bemyndiga regeringen eller<br>annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar<br>uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske genom ett<br>beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens<br>beslut i fråga om sådan överlåtelse kan också fattas i den ordning som gäller<br>för stiftande av grundlag.</p> <p>52</p> <p>11 kap.</p> <p>14 §</p> <p>Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med<br>bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad<br>ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får<br>föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat<br>föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.</p> <p>Vad som sägs i första stycket<br>första meningen gäller också om en<br>svensk föreskrift står i strid med en<br>rättsregel som är beslutad inom [Eu-<br>ropeiska gemenskaperna] och som<br>skall tillämpas här i riket.</p> <p>75 §</p> <p>Domstolar och andra myndigheter<br>kan vara skyldiga att från [Euro-<br>peiska gemenskapernas] domstol<br>inhämta besked om tolkningen av<br>[gemenskapernas] grundläggande<br>fördrag samt om giltigheten och<br>tolkningen av rättsregler som be-<br>slutats inom [gemenskaperna].</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 3</p> <p>1. Denna lag träder i kraft...</p> <p>2. Har riksdagen godkänt avtal om Sveriges anslutning till [Europeiska<br>gemenskaperna] sedan folkomröstningen i hela riket ägt rum i frågan får<br>riksdagen fatta beslut om överlåtelse av beslutanderätt till [gemenskaperna]<br>med anledning av anslutningen utan tillämpning av de regler om visst flertal<br>som föreskrivs i 10 kap. 5 §.</p> <p>53</p> <p>Förslag till</p> <p>Lag om ändring i regeringsformen - Alternativ C</p> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen</p> <p>dels att det i regeringsformen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 10<br>§, 2 kap. 21 §, 8 kap. 20 § och 11 kap. 15 §, av följande lydelse,</p> <p>dels att 8 kap. 4 §, 10 kap. 5 § och 11 kap. 14 § skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>1 kap.</p> <p>10 §</p> <p>Sverige kan till Europeiska gemen-<br>skaperna eller till annat utländskt<br>organ som också har ett fri- och<br>rättighetsskydd vilket i allt väsentligt<br>står i överensstämmelse med fri- och<br>rättighetsskyddet i denna regerings-<br>form alt. Europakonventionen över-<br>låta befogenheter att fatta beslut<br>som skall gälla här i riket.</p> <p>2 kap.</p> <p>21 §</p> <p>Fri- och rättigheter som avses i<br>detta kapitel får förutom genom lag<br>begränsas också genom rättsregler<br>beslutade inom [Europeiska gemen-<br>skaperna].</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 3</p> <p>8 kap.</p> <p>4§<br>Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfarandet<br>vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag.</p> <p>1 lag meddelas också föreskrifter<br>om val till parlamentarisk försam-<br>ling inom [Europeiska gemenskaper-<br>na].</p> <p>54</p> <p>20^</p> <p>Rättsregler beslutade inom [Euro-<br>peiska gemenskaperna] gäller som<br>lag i den utsträckning som följer av<br>Sveriges anslutning till [gemenska-<br>perna].</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 3</p> <p>10 kap.</p> <p>5 §</p> <p>Beslutanderätt, som direkt grundar<br>sig på denna regeringsform och som<br>avser meddelande av föreskrifter,<br>användningen av statens tillgångar<br>eller ingående eller uppsägning av<br>internationella överenskommelser</p> <p>Beslutanderätt, som direkt grundar<br>sig på denna regeringsform och som<br>avser meddelande av föreskrifter,<br>användningen av statens tillgångar<br>eller ingående eller uppsägning av<br>internationella överenskommelser</p> <p>eller förpliktelser, kan i begränsad<br>omfattning överlåtas till mellanfol-<br>klig organisation för fredligt sam-<br>arbete, till vilken riket är eller skall<br>bliva anslutet, eller till mellanfolklig<br>domstol. Därvid får ej överlåtas<br>beslutanderätt som avser fråga om<br>stiftande, ändring eller upphävande<br>av grundlag, riksdagsordningen eller<br>lag om val till riksdagen eller fråga<br>om begränsning av någon av de fri-<br>och rättigheter som avses i 2 kap.<br>Angående beslut i fråga om över-<br>låtelse gäller vad som är föreskrivet<br>om stiftande av grundlag. Kan beslut<br>i sådan ordning ej avvaktas, beslutar<br>riksdagen i fråga om överlåtelse<br>genom ett beslut, varom minst fem<br>sjättedelar av de röstande och minst<br>tre fjärdedelar av ledamöterna före-<br>nar sig.</p> <p>eller förpliktelser, kan överlåtas till<br>mellanfolklig organisation för fred-<br>ligt samarbete, vilken respekterar<br>grundläggande fri- och rättigheter<br>i allt väsentligt sådana som dessa<br>kommer till uttryck i denna rege-<br>ringsform alt. Europakonventionen<br>och till vilken riket är eller skall<br>bliva anslutet, eller till mellanfolklig<br>domstol. Därvid får ej överlåtas<br>beslutanderätt som avser fråga om<br>stiftande, ändring eller upphävande<br>av grundlag, riksdagsordningen eller<br>lag om val till riksdagen. Angående<br>beslut i fråga om överlåtelse gäller<br>vad som är föreskrivet om stiftande<br>av grundlag. Kan beslut i sådan<br>ordning ej avvaktas, beslutar riks-<br>dagen i fråga om överlåtelse genom<br>ett beslut, varom minst fem sjättede-<br>lar av de röstande och minst tre</p> <p>fjärdedelar av ledamöterna förenar<br>sig.</p> <p>Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse skall gälla som<br>svensk rätt, får riksdagen genom beslut i den ordning som anges i första<br>stycket föreskriva att också framtida, för riket bindande ändring i över-<br>enskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse framtida<br>ändring av begränsad omfattning.</p> <p>Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på denna<br>regeringsform kan genom beslut av riksdagen överlåtas till annan stat, till<br>mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning<br>eller samfällighet. Riksdagen får också i lag bemyndiga regeringen eller<br>annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar<br></p> <p>uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske genom ett<br>beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens<br>beslut i fråga om sådan överlåtelse kan också fattas i den ordning som gäller<br>for stiftande av grundlag.</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 3</p> <p>11 kap.</p> <p>14 §</p> <p>Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med<br>bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad<br>ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får<br>föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat<br>föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.</p> <p>Vad som sägs i första stycket<br>första meningen gäller också om en<br>svensk föreskrift står i strid med en<br>rättsregel som är beslutad inom [Eu-<br>ropeiska gemenskaperna] och som<br>skall tillämpas här i riket.</p> <p>15 1</p> <p>Domstolar och andra myndigheter<br>kan vara skyldiga att från [Euro-<br>peiska gemenskapernas] domstol<br>inhämta besked om tolkningen av<br>[gemenskapernas] grundläggande<br>fördrag samt om giltigheten och<br>tolkningen av rättsregler som be-<br>slutats inom [gemenskaperna].</p> <p>1. Denna lag träder i kraft...</p> <p>2. Har riksdagen godkänt avtal om Sveriges anslutning till [Europeiska<br>gemenskaperna] sedan folkomröstningen i hela riket ägt rum i frågan får<br>riksdagen fatta beslut om överlåtelse av beslutanderätt till [gemenskaperna]<br>med anledning av anslutningen utan tillämpning av de regler om visst flertal<br>som föreskrivs i 10 kap. 5 §.</p> <p>56</p> <p>Yttranden över betänkandet och promemorian har till justitiedepartementet<br>avgetts av Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolens ledamöter, Rege-<br>ringsrättens ledamöter, Justitiekanslem, Domstolsverket, Kommerskolle-<br>gium, Generaltull styrel sen, Patent- och Registreringsverket, Marknadsdom-<br>stolen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Hovrätten över Skäne och<br>Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, Juridiska fakul-<br>tetsnämnden vid Universitetet i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Universitetet i Uppsala, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uni-<br>versitetet i Uppsala, Juridiska fokultetsstyrelsens forskningsnämnd vid<br>Universitetet i Lund, Samhällsvetenskapliga fakultetsstyrelsen vid Universi-<br>tetet i Lund, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Universitetet i<br>Göteborg, Sveriges Domareförbund, Sveriges Advokatsamfund, Svenska<br>kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Köpmannaförbund,<br>Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisa-<br>tion, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,<br>Sveriges Radio AB, Svenska journalistförbundet, Svenska Tidningsut-<br>givareföreningen, Publicistklubben, Pressens opinionsnämnd samt Med-<br>borgarrättsrörelsen i Sverige.</p> <p>Sveriges industriförbund och Grossistförbundet Svensk Handel har avgett ett<br>gemensamt yttrande.</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <p>Bilaga 4</p> <p>57</p> <p>Prop. 1993/94:114</p> <h2>Justitiedepartementet</h2> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993</p> <p>Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,</p> <p>Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,</p> <p>Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,</p> <p>Lundgren, Unckel, P. Westerberg</p> <p>Föredragande: statsrådet Laurén</p> <p>Regeringen beslutar proposition 1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett<br>svenskt medlemskap i Europeiska unionen.</p> <p>58</p> <p>gotab 45476, Stockholm 1993</p> 1 1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till vilande = utskottet 1993/94:KU21 ? 1 1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? 1 1.1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? B Bordläggning 1993-12-16 00:00:00 inträffat 2 INL Inlämning 1993-12-16 00:00:00 inträffat 60 HÄN Hänvisning 1993-12-17 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1994-01-24 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av Justitiedepartementet 2014-11-23 13:47:31 statustext statustext Ärendet är avslutat GH03114 2019-05-28 12:25:35 tilldelat Tilldelat Konstitutionsutskottet 2014-11-23 13:47:31 GH03114 prop_199394__114.pdf 2543043 pdf Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen https://data.riksdagen.se/fil/28ABCF59-1673-49E1-BFC1-6178BA2708A5 behandlas_i 1993/94:KU21 GH01KU21 bet 1993/94 KU21 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen Betänkande behandlas_i 1994/95:KU9 GI01KU9 bet 1994/95 KU9 Grundlagsändringar inför ett Svenskt medlemskap i Europeiska unionen (vilande grundlagsbeslut) Betänkande följdmotion <br/> med anledning av prop. 1993/94:114<br/> Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen GH02K13 mot 1993/94 K13 med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt medlemskap i Europeiska unionen Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1993/94:114<br/> Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen GH02K14 mot 1993/94 K14 med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt medlemskap i Europeiska unionen Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1993/94:114<br/> Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen GH02K15 mot 1993/94 K15 med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt medlemskap i Europeiska unionen Motion följdmotion av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (C)<br/> med anledning av prop. 1993/94:114<br/> Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen GH02K13 mot 1993/94 K13 med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt medlemskap i Europeiska unionen av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (C) Motion följdmotion av Gudrun Schyman m.fl. (V)<br/> med anledning av prop. 1993/94:114<br/> Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen GH02K14 mot 1993/94 K14 med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt medlemskap i Europeiska unionen av Gudrun Schyman m.fl. (V) Motion följdmotion av Thage G Peterson m.fl. (S)<br/> med anledning av prop. 1993/94:114<br/> Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen GH02K15 mot 1993/94 K15 med anledning av prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför svenskt medlemskap i Europeiska unionen av Thage G Peterson m.fl. (S) Motion