2223637 GH03100 1993/94 100 prop prop prop Proposition 1993/94:100 Proposition Proposition 100 0 1993-12-22 00:00:00 2025-12-19 13:48:10 2008-08-25 15:09:02 Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GH03100/text https://data.riksdagen.se/dokument/GH03100 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03100 <h4><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h4> <h4>1993/94:100</h4> Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-1.png" style="width:37pt;height:32pt;"/> Prop. 1993/94:100 Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 och föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifika- tioner som fogats till förslaget. Stockholm den 22 december 1993 Carl Bildt Anne Wibble (F inansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 visar en omslutning av 532 129 miljoner kronor. Detta innebär en minskning i förhållande till regleringsbreven för innevarande budgetår med 17 533 miljoner kronor. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 172 486 miljoner kronor, vilket är 45 591 miljoner kronor mindre än vad som nu beräknas bli utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Statens lånebehov under budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till 220 260 miljoner kronor. 1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Rättelse: S. 4 Tillägg till samtliga siffror: 000 Förslagen rörande de inkomst- och utgiftsposter som ingår i statsbudgeten Prop. 1993/94:100 redovisas närmare och motiveras i bilagor till propositionen enligt följande förteckning. Bilagan 1 behandlar den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och innehåller en preliminär nationalbudget för år 1994. Bilaga  1      Finansplanen Bilaga 2       Statschefen och regeringen (första huvudtiteln) Bilaga  3       Justitiedepartementet (andra huvudtiteln) Bilaga  4       Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) Bilaga 5       Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) Bilaga 6      Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Bilaga 7      Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) Bilaga  8      Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Bilaga 9      Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) Bilaga 10      Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Bilaga 11      Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Bilaga 12       Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln) Bilaga 13       Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln) Bilaga 14       Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Bilaga 15      Miljö- och naturresursdepartementet (fjortonde huvudtiteln) Bilaga 16      Riksdagen och dess myndigheter m.m. (femtonde huvudtiteln) Bilaga 17 Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln) Bilaga 18 Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln) Bilaga 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del När det gäller anslag till riksdagen och myndigheter under riksdagen har Riksdagens förvaltningsstyrelse den 8 december 1993 beslutat om förslag till anslag för nästa budgetår under femtonde huvudtiteln. Förslagen har överlämnats till Finansdepartementet och återfinns i bilaga 16. Prop. 1993/94:100 REGERINGENS FÖRSLAG TILL <h4>STATSBUDGET</h4> FÖR BUDGETÅRET 1994/95 Prop. 1993/94:100 Statsbudget för budgetåret 1994/95 Inkomster Skatter Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster Summa kr 321 528 515 000 29 248 710 000 31 640 000 7 029 045 000 1 805 000 000 359 642 910 000 Underskott Summa kr 172 485 658 000 532 128 568 000 Utgiftsanslag'. <table border="1"> <tr><td> Statschefen och regeringen</td><td> 1</td><td> 757</td><td> 978</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Justitiedepartementet</td><td> 19</td><td> 475</td><td> 076</td><td> 000</td></tr> <tr><td> U trikesdepartementet</td><td> 16</td><td> 959</td><td> 481</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Försvarsdepartementet</td><td> 39</td><td> 721</td><td> 506</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Socialdepartementet</td><td> 127</td><td> 809</td><td> 349</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 29</td><td> 287</td><td> 281</td><td> 000</td></tr> <tr><td> F inansdepartementet</td><td> 84</td><td> 604</td><td> 149</td><td> 000</td></tr> <tr><td> U tbildningsdepartementet</td><td> 33</td><td> 038</td><td> 652</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Jordbruksdepartementet</td><td> 6</td><td> 251</td><td> 959</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 47</td><td> 474</td><td> 542</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Kulturdepartementet</td><td> 14</td><td> 759</td><td> 718</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Näringsdepartementet</td><td> 4</td><td> 001</td><td> 092</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Civildepartementet</td><td> 2</td><td> 216</td><td> 715</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Miljö- och naturresursdepartementet</td><td> 2</td><td> 406</td><td> 369</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Riksdagen och dess myndigheter m.m.</td><td></td><td> 863</td><td> 701</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Räntor på statsskulden, m.m.</td><td> 85</td><td> 000</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Oförutsedda utgifter</td><td></td><td> 1</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> </table> Minskning av anslagsbehållningar 4 500 000 000 Prop. 1993/94:100 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 12 000 000 000 Summa kr. 515 628 568 000 4 500 000 000 12 000 000 000 532 128 568 000 Specifikation av statsbudgetens inkomster 1994/95 Prop. 1993/94:100 1994/95                                                            Tusental kronor 1000 Skatter 321 528 515 1100 Skatt på inkomst 48 783 000 1110 Fysiska personers inkomstskatt 1111 Fysiska personers inkomstskatt 18 149 000 18 149 000 1120 Juridiska personers inkomstskatt 1121 Juridiska personers inkomstskatt 1122 Avskattning av företagens reserver 1123 Beskattning av tjänstegruppliv 24 820 000 19 138 000 4 564 000 1 118 000 1130 Ofördelbara inkomstskatter 1131 Ofördelbara inkomstskatter 2 096 000 2 096 000 1140 övriga inkomstskatter 1141 Kupongskatt 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 1143 Bevillningsavgift 1144 Lotteriskatt 3 718 000 600 000 0 5 000 3 113 000 1200 Lagstadgade socialavgifter 62 775 000 1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1222 Allmän sjukförsäkringsavgift 1231 Bamomsoigsavgift 1241 Utbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter, netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets versamhet 1291 Särskild löneskatt 37 416 000 8 623 000 3 988 000 0 0 5 200 000 571 000 6 977 000 1300 Skatt på egendom 22 288 215 1310 Skatt på fast egendom 1311 Skogsvårdsavgifter 1312 Fastighetsskatt 14 679 215 0 14 679 215 1994/95 Prop. 1993/94:100 Tusental kronor 1320 Förmögenhetsskatt 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 1330 Arvsskatt och gåvoskatt 1331 Arvsskatt 1332 Gåvoskatt 1340 övrig skatt på egendom 1341 Stämpelskatt 1400 Skatt på varor och tjänster 1410 Allmänna försäljningsskatter 1411 Mervärdesskatt 1420, 1430 Skatt på specifika varor 1421 Bensinskatt 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1424 Tobaksskatt 1425 Skatt på spritdrycker 1426 Skatt på vin 1427 Skatt på maltdrycker 1428 Energiskatt 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 1435 Särskild skatt mot försurning 1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott 1450 Skatt på tjänster 1452 Skatt på annonser och reklam 1454 Skatt på spel 1460 Skatt på vägtrafik 1461 Fordonsskatt 1470 Skatt på import 1471 Tullmedel 2 159 000 2 095 000 64 000 950 000 800 000 150 000 4 500 000 4 500 000 187 682 300 111 706 000 111 706 000 63 963 700 22 124 000 1 340 000 7 625 000 6 417 000 3 244 000 2 990 200 19 090 000 500 142 000 928 000 63 000 200 000 200 000 1 157 000 1 027 000 130 000 3 874 000 3 874 000 6 381 600 6 381 600 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1993/94:100</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Tusental kronor</td></tr> <tr><td> 1480 övriga skatter på varor och tjänster 1481 Övriga skatter på varor och tjänster</td><td> 400 000 400 000</td></tr> <tr><td> 2000 Inkomster av statens verksamhet</td><td> 29 248 710</td></tr> </table> 2100 Rörelseöverskott                                                   13 028 268 2110 Affärsverkens inlevererade överskott                                       496 789 2111 Postverkets inlevererade överskott                                             0 2113 Statens järnvägars inlevererade överskott                                      0 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott                                  161 589 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning                                                        200 000 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott                                    49 700 2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skatt                                               85 500 2120 övriga myndigheters inlevererade överskott                                172 868 2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet                                                   172 868 2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet                                                 0 2130 Riksbankens inlevererade överskott                                     10 400 000 2131 Riksbankens inlevererade överskott                               10 400 000 2150 överskott från spelverksamhet                                        1 958 611 2151 Tipsmedel                                                     1 296 000 2152 Lotterimedel                                                    662 611 <table border="1"> <tr><td> 2200 överskott av statens fastighetsförvaltning</td><td> 2 145 000</td></tr> <tr><td> 2210 Överskott av fastighetsförvaltning 2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet</td><td> 2 145 000 2 145 000</td></tr> </table> 2300 Ränteinkomster 2310,2320 Räntor på närings län 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 4 033 046 88 613 11 412 93 1994/95 Prop. 1993/94:100 Tusental kronor 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk 2325 Räntor på Postverkets statslån 2330 Räntor pä bostadslån 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsöijning for mindre bemedlade bamrika familjer 2334 Räntor på övriga bostadslån, boverket 2340 Räntor på studielån 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studera 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 2350 Räntor pä energisparlän 2351 Räntor på eneigisparlån 2360 Räntor pä medel avsatta till pensioner 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 2370 Räntor på beredskapslagring 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 2380, 2390 Övriga ränteinkomster 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 2392 Räntor på intressemedel 2394 Övriga ränteinkomster 2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken 300 6 75 102 1 700 0 2 981 785 2 980 000 85 1 700 19 630 130 19 500 114 300 114 300 6 000 6 000 539 958 539 958 282 760 0 60 8 000 40 700 6 875 161 085 106 000 1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1993/94:100</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Tusental kronor</td></tr> <tr><td> 2400 Aktieutdelning</td><td> 2 455 238</td></tr> <tr><td> 2410 Inkomster av statens aktier 2411 Inkomster av statens aktier</td><td> 2 455 238 2 455 238</td></tr> <tr><td> 2500 Offentligrättsliga avgifter</td><td> 5 035 048</td></tr> <tr><td> 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 2524 Bidrag för ungdomspraktik 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2534 Avgifter för körkort och motorfordon 2535 Avgifter för statliga garantier 2536 Lotteriavgifter 2537 Miljöskyddsavgift 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 2539 Täktavgift 2541 Avgifter vid Tullverket 2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen 2545 Närradioavgifter 2546 Lokalradioavgifter 2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter for provning vid riksprovplatser 2551 Avgifter från kärnkraftverken 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter</td><td> 571 006 6 500 800 000 1 1 655 9 500 9 550 1 038 000 1 088 764 22 620 1 825 68 250 99 922 30 000 137 235 4 500 3 330 83 675 159 000 99 300 3 000 168 235 629 180</td></tr> <tr><td> 2600 Försäljningsinkomster</td><td> 1 190 631</td></tr> <tr><td> 2611 Inkomster vid kriminalvården 2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid Banverket</td><td> 198 500 84 615 225 500 682 016</td></tr> <tr><td> 2700 Böter m.m.</td><td> 937 479</td></tr> <tr><td> 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter</td><td> 535 752</td></tr> </table> 10 Prop. 1993/94:100 Tusental kronor 1994/95 <table border="1"> <tr><td> 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. 2714 Sanktionsavgifter m.m.</td><td> 389 657 70 12 000</td></tr> <tr><td> 2800 Övriga inkomsta* av statens verksamhet</td><td> 424 000</td></tr> <tr><td> 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet</td><td> 424 000</td></tr> <tr><td> 3000 Inkomster av försåld egendom</td><td> 31 640</td></tr> <tr><td> 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.</td><td> 0 0</td></tr> <tr><td> 3200 övriga inkomster av markförsäljning</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 3211 Övriga inkomster av markförsäljning</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 3300 övriga inkomster av försåld egendom</td><td> 30 640</td></tr> <tr><td> 3311 Inkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom</td><td> 30 640 0</td></tr> <tr><td> 4000 Återbetalning av lån</td><td> 7 029 045</td></tr> <tr><td> 4100 Återbetalning av näringslån</td><td> 116 847</td></tr> <tr><td> 4110 Återbetalning av industrilån</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 4120 Återbetalning av jordbrukslån 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen</td><td> 26 969 26 969</td></tr> <tr><td> 4130 Återbetalning av övriga näringslån 4131 Återbetalning av vattenkraftslån</td><td> 89 878 240</td></tr> </table> 11 1994/95 Prop. 1993/94:100 Tusental kronor 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 1 900 25 80 913 1 800 5 000 4200 Återbetalning av bostadslån 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning för mindre bemedlade bamrika familjer 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket 4 001 900 4 000 000 400 1 500 4300 Återbetalning av studielån 4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel 2 504 110 110 3 000 2 501 000 4400 Återbetalning av energisparlån 4411 Återbetalning av eneigisparlån 250 000 250 000 4500 Återbetalning av övriga lån 4514 Återbetalning av lån för studentskårslokaler 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 4517 Återbetalning från Portugal fonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 4526 Återbetalning av övriga lån 156 188 170 6 500 3 500 5 600 0 90 100 000 40 328 12 1994/95 Prop. 1993/94:100 Tusental kronor 5000 Kalkylmässiga inkomster 5100 Avskrivningar och amorteringar 5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar 5113 Statens järnvägars avskrivningar 5120 Avskrivningar pä fastigheter 5121 Avskrivningar på fastigheter 5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader 5140 Övriga avskrivningar 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar 5200 Statliga pensionsavgifter, netto 5211 Statliga pensionsavgifter, netto STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 1 805 000 3 490 000 0 0 580 000 580 000 2 900 OOO 2 900 000 70 000 0 10 000 -1 685 000 -1 685 000 359 642 910 13 Specifikation av utgiftsanslagen 1994/95 I. Statschefen och regeringen A Kungliga hovstaten 1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning, förslagsanslag B Kungliga slottsstaten 1 De kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag 2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag C Regeringen 1 Regeringskansliet m.m., ramanslag Prop. 1993/94:100 1 757 978 000 30 085 000 30 085 000 40 474 000 29 416 000 11 058 000 1 687 419 000 1 687 419 000 14 Prop. 1993/94:100 II. Justitiedepartementet A Allmänna val m.m. 1 Allmänna val, förslagsanslag 2 Stöd till politiska partier, förslagsanslag 3 Svensk författningssamling, förslagsanslag 4 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m., förslagsanslag 5 Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag 6 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, förslagsanslag B Polisväsendet 1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag 2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag 3 Polishögskolan 4 Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag 5 Lokala polisoiganisationen, ramanslag 6 Utlänningsärenden, förslagsanslag C Åklagarväsendet 1 Riksåklagaren, ramanslag 2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag D Domstolsväsendet m.m. 1 Domstolsverket, ramanslag 2 Domstolarna m.m., ramanslag E Kriminalvården 1 Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag 2 Kriminalvården, ramanslag 3 Utlandstransporter, förslagsanslag 19 475 076 000 304 608 000 158 000 000 127 200 000 4 512 000 2 586 000 11 710 000 600 000 10 725 197 000 464 528 000 482 630 000 1 000 47 427 000 9 641 611 000 89 000 000 582 476 000 27 528 000 554 948 000 2 599 216 000 65 328 000 2 533 888 000 4 097 214 000 108 754 000 3 829 345 000 159 115 000 15 Prop. 1993/94:100 Rättshjälp m.m. 1 068 244 000 <table border="1"> <tr><td> Rättshjälpskostnader, förslagsanslag Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag Allmäna advokatbyråer:</td><td> 779 000 000 12 549 000</td></tr> <tr><td> Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Driftbidrag, förslagsanslag Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag</td><td> 1 000 11 010 000 237 300 000 28 384 000</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Övriga myndigheter</td><td> 98 121 000</td></tr> <tr><td> Justitiekanslem, ramanslag</td><td> 7 526 000</td></tr> <tr><td> Datainspektionen, ramanslag</td><td> 21 772 000</td></tr> <tr><td> Brottsskadenämnden:</td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> *7 049 000</td></tr> <tr><td> Ersättning för skador</td><td></td></tr> <tr><td> på grund av brott, förslagsanslag</td><td> *35 000 000</td></tr> <tr><td> Bråttsförebyggande rådet, ramanslag</td><td> 26 774 000</td></tr> </table> Beräknat belopp 16 Prop. 1993/94:100 <table border="1"> <tr><td> III. Utrikesdepartementet</td><td> 16 959 481 000</td></tr> <tr><td> A Utrikesförvaltningen m.m.</td><td> 1 606 342 000</td></tr> <tr><td> 1 Utrikesförvaltningen, ramanslag</td><td> 1 564 784 000</td></tr> <tr><td> 2 Kursdifferenser, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 3 Honorärkonsuler, förslagsanslag</td><td> 15 500 000</td></tr> <tr><td> 4 Nordiskt samarbete, förslagsanslag</td><td> 1 666 000</td></tr> <tr><td> 5 Utredningar m.m., reservationsanslag</td><td> 10 211 000</td></tr> <tr><td> 6 Officiella besök m.m., förslagsanslag</td><td> 9 680 000</td></tr> <tr><td> 7 Ekonomiskt bistånd till svenska medboigare</td><td></td></tr> <tr><td> i utlandet m.m., förslagsanslag</td><td> 4 500 000</td></tr> </table> B Bidrag till vissa internationella organisationer 1 Förenta nationerna, förslagsanslag 2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag 3 Europarådet, förslagsanslag 4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag 5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EVYN), förslagsanslag 6 Oiganisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag 7 Internationell råvarulagring, förslagsanslag 8 Övriga internationella oiganisationer m.m., förslagsanslag 9 Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag 10 Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag C Internationellt utvecklingssamarbete 1 Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag 2 Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), reservationsanslag 3 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag 4 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, reservationsanslag 5 Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), reservationsanslag 6 Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag 7 U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), reservationsanslag 8 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag 1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 1 498 771 000 199 206 000 250 000 000 30 222 000 22 573 000 113 850 000 9 018 000 1 750 000 2 964 000 836 294 000 32 894 000 12 457 200 000 3 295 000 000 6 290 000 000 314 700 000 1 000 000 000 815 000 000 20 700 000 425 000 000 27 500 000 17 Prop. 1993/94:100 9 Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB, reservationsanslag 10 Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), ramanslag 11 Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag 12 Nordiska afrikainstitutet, ramanslag 13 Projektbistånd till vissa länder m.m., reservationsanslag D Information om Sverige i utlandet m.m. 1 Svenska institutet, reservationsanslag 2 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag E Utrikeshandel och exportfrämjande 1 Kommerskollegium, ramanslag 2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag 4 Krigsmaterielinspektionen, ramanslag 5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet 6 Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag 7 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag 8 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fårtyg m.m., förslagsanslag 9 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. 1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, reservationsanslag 2 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag 4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet 5 Utrikespolitiska Institutet 6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag Beräknat belopp 135 000 000 29 000 000 32 300 000 6 100 000 66 900 000 74 018 000 60 264 000 13 754 000 266 102 000 *47 230 000 149 785 000 1 000 5 084 000 2 500 000 11 500 000 1 000 1 000 50 000 000 60 548 000 2 511 000 10 000 000 21 850 000 12 259 000 10 340 000 3 588 000 18 Prop. 1993/94:100 G Samarbete med Central- och Östeuropa 1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag 2 Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag 3 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag 996 500 000 756 499 000 1 000 240 000 000 19 Prop. 1993/94:100 IV. Försvarsdepartementet A Försvarsmakten m.m. 1 Försvarsmakten, ramanslag 2 Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag B Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter 1 Fortifikationsverket 2 Försvarets materielverk 3 Vämpliktsverket, ramanslag 4 Militärhögskolan, ramanslag 5 Försvarets radioanstalt, ramanslag C Funktionen Civil ledning och samordning Överstyrelsen för civil beredskap: 1 Civil ledning och samordning, ramanslag 2 Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag 3 Civilbefälhavarna, ramanslag D Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag 2 Skyddsrum m.m., förslagsanslag 3 Förebyggande åtgärder mot jordsked och andra naturolyckor 4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag 5 Vapenfristyrelsen, ramanslag 6 Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga, förslagsanslag 39 721 506 000 36 512 037 000 36 437 839 000 74 198 000 708 384 000 1 000 1 000 189 821 000 126 069 000 392 492 000 216 803 000 89 246 000 92 007 000 35 550 000 1 339 456 000 716 603 000 453 731 000 25 000 000 1 000 14 103 000 130 018 000 E Funktionen Psykologiskt försvar 1 Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag 2 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret 112 482 000 14 631 000 97 851 000 20 Prop. 1993/94:100 <table border="1"> <tr><td> Funktionen Försörjning med industrivaror</td><td> 271 856 000</td></tr> <tr><td> Överstyrelsen för civil beredskap:</td><td></td></tr> <tr><td> Försörjning med industrivaror, ramanslag</td><td> 80 809 000</td></tr> <tr><td> Industriella åtgärder, reservationsanslag</td><td> 23 096 000</td></tr> <tr><td> Kapitalkostnader, förslagsanslag</td><td> 167 950 000</td></tr> <tr><td> Täckande av förluster till följd av statliga</td><td></td></tr> <tr><td> beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Övrig verksamhet</td><td> 560 488 000</td></tr> <tr><td> Krigsarkivet, ramanslag</td><td> 18 053 000</td></tr> <tr><td> Statens försvarshistoriska museer, ramanslag</td><td> 44 879 000</td></tr> <tr><td> Kustbevakningen, ramanslag</td><td> 312 853 000</td></tr> <tr><td> Försvarets forskningsanstalt</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B-</td><td></td></tr> <tr><td> och C-stridsmedel, m.m., ramanslag</td><td> 109 234 000</td></tr> <tr><td> Strategisk försvarsforskning, reservationsanslag</td><td> 30 000 000</td></tr> <tr><td> Försvarshögskolan, ramanslag</td><td> 8 970 000</td></tr> <tr><td> Försvarets personalnämnd, ramanslag</td><td> 5 156 000</td></tr> <tr><td> Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag</td><td> 22 296 000</td></tr> <tr><td> Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Myndigheten för avveckling av vissa</td><td></td></tr> <tr><td> verksamheter inom totalförsvaret</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Vissa mindre nämnder, förslagsanslag</td><td> 494 000</td></tr> <tr><td> Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd, ramanslag</td><td> 4 065 000</td></tr> <tr><td> Totalförsvarets chefsnämnd, förslagsanslag</td><td> 736 000</td></tr> <tr><td> Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns</td><td></td></tr> <tr><td> verksamhet, förslagsanslag</td><td> 2 858 000</td></tr> <tr><td> Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag</td><td> 890 000</td></tr> <tr><td> Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.</td><td> 1 000</td></tr> </table> 21 Prop. 1993/94:100 V. Socialdepartementet 127 809 349 000 A Familjer och barn 31 546 400 000 1 Allmänna barnbidrag, förslagsanslag 2 Bostadsbidrag, förslagsanslag 3 Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag 4 Bidragsförskott, förslagsanslag 5 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag 6 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, förslagsanslag 7 Barnpensioner, förslagsanslag 8 Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag 17 300 000 000 *6 570 000 000 *2 759 500 000 3 187 000 000 8 500 000 26 400 000 290 000 000 1 405 000 000 B Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom 1 Bidrag till sjukpenning och rehabilitering, förslagsanslag 2 Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag 3 Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag 4 Förtidspensioner, förslagsanslag 5 Ålderspensioner, förslagsanslag 6 Efterlevandepension till vuxna, förslagsanslag 7 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag 8 Handikappersättningar, förslagsanslag 9 Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag 10 Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag 11 Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag 83 455 259 000 3 268 000 000 2 046 000 000 3 420 000 15 450 000 000 53 210 000 000 1 650 000 000 *6 700 000 000 915 000 000 12 000 000 3 300 000 197 539 000 C Hälso- och sjukvård 1 391 777 000 <table border="1"> <tr><td> Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag</td><td> 779 350 000</td></tr> <tr><td> Insatser mot aids, reservationsanslag</td><td> 185 220 000</td></tr> <tr><td> Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag</td><td> 167 916 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till Spri, förslagsanslag</td><td> 26 900 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till WHO, förslagsanslag</td><td> 29 800 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till WHO-enheten för rapportering av</td><td></td></tr> <tr><td> läkemedelsbiverkningar</td><td> 2 591 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till husläkarsystemet m.m., reservationsanslag</td><td> 200 000 000</td></tr> </table> D Omsorg om äldre och handikappade 4 715 919 000 1 Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag 2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag 3 Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag 900 000 000 672 500 000 4 900 000 Beräknat belopp 22 Prop. 1993/94:100 4 Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag 5 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, reservationsanslag 6 Bidrag till handikappsoiganisationer 7 Bidrag till pensionärsorganisationer 8 Ersättning for texttelefoner, förslagsanslag 9 Bilstöd till handikappade, förslagsanslag 10 Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag 11 Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola, förslagsanslag E Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik 1 Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, reservationsanslag 2 Bidrag till organisationer, reservationsanslag 3 Bidrag till centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning F Myndigheter under Socialdepartementet 1 Riksförsäkringsverket, ramanslag 2 Allmänna försäkringskassor, ramanslag 3 Socialstyrelsen, ramanslag 4 Folkhälsoinstitutet, ramanslag 5 Smittskyddsinstitutet, ramanslag 6 Läkemedelsverket 7 Rättsmedicinalverket, ramanslag 8 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag 9 Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag 10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag 11 Barnombudsmannen, ramanslag 12 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag 13 Nämnden för vårdartjänst, ramanslag 14 Statens handikappråd, ramanslag 15 Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag 16 Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag 17 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 18 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, reservationsanslag 19 Awecklning av Statens bakteriologiska laboratorium, förslagsanslag 146 000 000 70 124 000 129 248 000 2 446 000 72 700 000 191 000 000 2 527 000 000 1 000 519 594 000 480 000 000 31 630 000 7 964 000 6 163 300 000 603 174 000 4 177 642 000 347 353 000 160 039 000 82 764 000 1 000 162 105 000 15 680 000 7 474 000 15 566 000 7 708 000 6 113 000 8 856 000 *5 829 000 20 572 000 450 000 000 5 651 000 86 772 000 1 000 G Jämställdhetsfrågor 1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag 17 100 000 *6 544 000 *10 556 000 Beräknat belopp 23 Prop. 1993/94:100 VI. Kommunikationsdepartementet A Infrastruktur 1 Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag 2 Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag 3 Byggande av vägar, ramanslag 4 Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag 5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag 6 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 7 Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, ramanslag 8 Vägverket: Uppdragverksamhet m.m. 9 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag 10 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, reservationsanslag 11 Nyinvesteringar i stomjämvägar, ramanslag 12 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag 13 Jämvägsinspektionen, ramanslag 14 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 15 Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt, reservationsanslag 29 287 281 000 26 506 673 000 475 055 000 5 762 055 000 5 600 735 000 2 242 000 000 657 449 000 42 079 000 522 331 000 1 000 312 128 000 2 886 136 000 6 332 946 000 412 000 000 18 223 000 43 535 000 1 200 000 000 B Sjöfart 1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag 2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag 3 Handelsflottans pensionsanstalt 4 Handelsflottans kultur- och fritidsråd 5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag 6 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag 7 Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsanslag 698 589 000 60 786 000 175 000 000 1 000 1 000 62 800 000 400 000 000 1 000 C Luftfart 1 Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag 2 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, reservationsanslag D Post och telekommunikation 1 Post- och telestyrelsen, ramanslag 2 Post- och telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, reservationsanslag 101 643 000 71 443 000 30 200 000 931 632 000 189 959 000 351 673 000 24 Prop. 1993/94:100 3 Ersättning till Posten AB för riksstäckande betalnings- och kassaservice, reservationsanslag 4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB, reservationsanslag E Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m. 1 Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag 2 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., reservationsanslag 3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag 4 Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag F Kommunikationsforskning 1 Statens väg- och transportforskningsinstitut 2 Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitutet, ramanslag 3 Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag 4 Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, reservationsanslag 5 Statistik och prognoser, ramanslag 6 Informationsteknologi, reservationsanslag G Meteorologi, geoteknik m.m. 1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, ramanslag 3 EUMETSAT, reservationsanslag 4 Statens geotekniska institut 5 Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag 6 Statens haverikommission H övriga ändamål 1 Viss internationell verksamhet, ramanslag 2 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst, m.m., förslagsanslag 250 000 000 140 000 000 675 178 000 *1 000 474 300 000 195 800 000 5 077 000 202 341 000 1 000 34 189 000 121 870 000 30 000 000 14 281 000 2 000 000 163 244 000 1 000 125 024 000 22 000 000 1 000 16 217 000 1 000 7 981 000 7 696 000 285 000 Beräknat belopp 25 Prop. 1993/94:100 VII. Finansdepartementet 84 604 149 000 A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet 5 967 937 000 1 Riksskatteverket, ramanslag 2 Skattemyndigheterna, ramanslag 3 Kronofogdemyndigheterna, ramanslag 4 Förrättningskostnader m.m., förslagsanslag 356 296 000 4 345 149 000 1 168 844 000 97 648 000 B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 179 050 000 1 Statens lokalförsöijningsverk, ramanslag 2 Täckning av merkostnader for lokalkostnader m.m., förslagsanslag 3 Statens fastighetsverk 4 Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag 5 Byggnadsstyrelsen: Awecklingskostnader, förslagsanslag 34 048 000 95 000 000 1 000 50 000 000 1 000 C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning 657 181 000 Riksgäldskontoret: 1 Förvaltningskostnader, ramanslag 2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag 3 Garantiverksamhet, förslagsanslag 4 In- och utlånings verksamhet 71 149 000 586 030 000 1 000 1 000 D Vissa centrala myndigheter m.m. 1 963 144 000 <table border="1"> <tr><td> 1</td><td> Tullverket, ramanslag</td><td> 1 223 406 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Konjunkturinstitutet, ramanslag</td><td> 28 017 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Finansinspektionen, ramanslag</td><td> 98 147 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Riksrevisionsverket, ramanslag</td><td> 173 743 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Utvecklingsarbete, reservationsanslag</td><td> 32 570 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Uppdrag till Statskontoret, ramanslag</td><td> 58 308 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Statskontoret: Uppdragsverksamhet Statistiska centralbyrån:</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Statistik, register och prognoser, ramanslag</td><td> 342 634 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Uppdragsverksamhet</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td colspan="2"> 10 Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag</td><td> 6 317 000</td></tr> </table> 26 Prop. 1993/94:100 <table border="1"> <tr><td> Statliga arbetsgivarfrågor</td><td> 2 705 125 000</td></tr> <tr><td> Statens arbetsgivarverk</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter, ramanslag</td><td> 3 830 000</td></tr> <tr><td> Till regeringens disposition för</td><td></td></tr> <tr><td> omställningskostnader, reservationsanslag</td><td> 21 300 000</td></tr> <tr><td> Statens löne- och pensionsverk</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag</td><td> 132 501 000</td></tr> <tr><td> Täckning av merkostnader för löner och</td><td></td></tr> <tr><td> pensioner m.m., förslagsanslag</td><td> 103 000 000</td></tr> <tr><td> Tjänstepensioner för skolledare och lärare</td><td> 2 444 492 000</td></tr> </table> Bostadsväsendet 26 605 080 000 Boverket: <table border="1"> <tr><td> Förvaltningskostnader, ramanslag Uppdragsverksamhet Räntebidrag m.m., förslagsanslag Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres och bostashus, förslagsanslag Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Statens bostadskreditnämnd:</td><td> 138 879 000 1 000 25 600 000 000 800 000 000 50 000 000 1 000 000</td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader, ramanslag Garantiverksamhet, förslagsanslag Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag</td><td> 13 198 000 1 000 2 000 000 1 000</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet</td><td> 14 032 000</td></tr> <tr><td> Bankstödsnämnden, ramanslag Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag</td><td> 14 031 000 1 000</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Bidrag och ersättningar till kommunerna</td><td> 45 528 000 000</td></tr> <tr><td> Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag</td><td> 37 954 000 000 7 574 000 000</td></tr> </table> 27 Prop. 1993/94:100 I Övriga ändamål 1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag 2 Exportkreditbidrag, förslagsanslag 3 Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag 4 Bokföringsnämnden, förslagsanslag 5 Stöd till idrotten, reservationsanslag 6 Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken, förslagsanslag 7 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning, förslagsanslag 8 Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet, förslagsanslag 984 600 000 2 000 000 1 000 3 112 000 4 446 000 512 173 000 41 868 000 410 000 000 11 000 000 28 Prop. 1993/94:100 VIII. Utbildningsdepartementet A Skolväsendet 1 Statens skolverk, ramanslag 2 Statens institut for handikappfrågor i skolan, ramanslag 3 Skolutveckling och produktion av läromedel for elever med handikapp, reservationsanslag 4 Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag 5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag 6 Fortbildning m.m., reservationsanslag 7 Genomförande av skolreformer, reservationsanslag 8 Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet, förslagsanslag 10 Sameskolor, ramanslag 11 Specialskolor m.m., ramanslag 12 Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag 13 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag 14 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag 15 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag 33 038 652 000 1 681 844 000 242 922 000 106 966 000 17 712 000 76 728 000 26 134 000 98 416 000 128 975 000 230 170 000 48 187 000 31 058 000 376 839 000 *19 025 000 *18 667 000 78 080 000 181 965 000 B Folkbildning 1 Bidrag till folkbildningen 2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen C Universitet och högskolor m.m. 1 Uppsala universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 2 Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 3 Lunds universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 4 Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 5 Göteborgs universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 6 Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 7 Stockholms universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 8 Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 9 Umeå universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 10 Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 11 Linköpings universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 1 929 287 000 1 865 328 000 63 959 000 16 451 858 000 705 191 000 868 152 000 1 165 472 000 895 383 000 864 062 000 671 353 000 582 914 000 692 595 000 594 723 000 484 066 000 511 845 000 Beräknat belopp 29 Prop. 1993/94:100 12 Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 13 Karolinska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag 14 Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 15 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 16 Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 17 Högskolan i Luleå: Grundutbildning, reservationsanslag 18 Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag 19 Danshögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag 20 Dramatiska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag 21 Högskolan i Borås: Grundutbildning, reservationsanslag 22 Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning, reservationsanslag 23 Högskolan Gävle/Sandviken: Grundutbildning, reservationsanslag 24 Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, reservationsanslag 25 Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, reservationsanslag 26 Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning, reservationsanslag 27 Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, reservationsanslag 28 Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, reservationsanslag 29 Högskolan i Skövde: Grundutbildning, reservationsanslag 30 Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning, reservationsanslag 31 Högskolan i Växjö: Grundutbildning, reservationsanslag 32 Högskolan i Örebro: Grundutbildning, reservationsanslag 33 Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, reservationsanslag 34 Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 35 Konstfack: Grundutbildning, reservationsanslag 36 Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag 37 Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 38 Mitthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag 39 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 40 Mälardalens högskola: Grundutbildning, reservationsanslag 41 Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 42 Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag 43 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m., reservationsanslag 44 Europeisk utbildningssamverkan, ramanslag 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., reservationsanslag 46 Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, reservationsanslag 276 737 000 324 374 000 466 321 000 552 840 000 465 045 000 283 136 000 159 279 000 18 220 000 41 832 000 97 472 000 130 529 000 123 318 000 68 306 000 134 962 000 56 157 000 212 235 000 87 976 000 64 784 000 50 942 000 149 020 000 189 055 000 15 007 000 31 847 000 69 169 000 34 267 000 278 576 000 237 919 000 61 751 000 145 417 000 10 133 000 17 377 000 1 240 936 000 58 767 000 468 572 000 13 344 000 30 Prop. 1993/94:100 47 Forskningsstödj ande åtgärder vid mindre <table border="1"> <tr><td> och medelstora högskolor, reservationsanslag</td><td> 151</td><td> 538</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 48 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag</td><td> 1 487</td><td> 495</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 49 Kanslersämbetet, reservationsanslag</td><td> 25</td><td> 861</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 50 Verket för högskoleservice, ramanslag</td><td> 70</td><td> 480</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 51 Överklagandenämnden för högskolan, ramanslag</td><td> 3</td><td> 233</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 52 Rådet för grundläggande högskoleutbildning, reservationsanslag</td><td> 41</td><td> 871</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 53 Kostnader för Chalmers tekniska högskolas</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> avvecklingsorganisation, förslagsanslag</td><td></td><td> 1</td><td> 000</td></tr> <tr><td> 54 Kostnader för Högskolans i Jönköping</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> avvecklingsorganisation, förslagsanslag</td><td></td><td> 1</td><td> 000</td></tr> </table> D Nationella och internationella forskningsresurser 1 Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, reservationsanslag 2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag 3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag 4 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 5 Medicinska forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag 6 Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 7 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag 8 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 9 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag 10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 11 Rymdforskning, reservationsanslag 12 Rådet för forskning om universitet och högskolor, reservationsanslag 13 Kungl. biblioteket, ramanslag 14 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag 15 Arkivet för ljud och bild, ramanslag 16 Institutet för rymdfysik, ramanslag 17 Polarforskning, ramanslag 18 Europeisk forskningssamverkan, ramanslag 19 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag 20 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag 21 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, reservationsanslag E Studiestöd m.m. 1 Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag 2 Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet 3 Studiehjälp m.m., förslagsanslag 2 609 115 000 88 003 000 9 135 000 212 816 000 7 283 000 378 691 000 12 770 000 584 169 000 17 341 000 267 936 000 7 303 000 42 815 000 7 846 000 147 132 000 7 598 000 21 478 000 38 405 000 21 100 000 477 355 000 110 517 000 36 595 000 112 827 000 10 316 351 000 159 058 000 1 000 2 209 357 000 31 4 Studiemedel m.m., förslagsanslag 5 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag 6 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag 7 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag 8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, förslagsanslag Prop. 1993/94:100 6 631 000 000 1 084 500 000 71 000 000 ♦104 435 000 57 000 000 F övriga ändamål 1 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag 2 Sametinget, ramanslag 3 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område, reservationsanslag 50 197 000 23 982 000 9 677 000 16 538 000 Beräknat belopp 32 Prop. 1993/94:100 IX. Jordbruksdepartementet A Internationellt samarbete I Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag B Jordbruk och trädgårdsnäring 1 Statens jordbruksverk, ramanslag 2 Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag 3 Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag 4 Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsans lag 5 Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag 6 Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag 7 Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag 8 Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag 9 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag 10 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag II Stöd till sockerbruken på Gotland m.m., förslagsanslag C Skogsbruk 1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag 2 Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag 3 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag 4 Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag 5 Insatser för skogsbruket, reservationsanslag D Fiske 1 Fiskeriverket, ramanslag 2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag 3 Särskilda insatser för fisket, förslagsanslag 4 Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och på Gotland, förslagsanslag 5 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag 6 Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag 6 251 959 000 36 000 000 36 000 000 3 169 539 000 112 250 000 10 000 000 1 000 40 000 000 10 000 000 42 000 000 535 000 000 *971 000 000 1 407 003 000 29 785 000 12 500 000 438 353 000 1 000 278 952 000 60 000 000 400 000 99 000 000 93 359 000 53 272 000 *4 084 000 *26 391 000 *5 000 000 1 000 000 *3 612 000 Beräknat belopp 33 Prop. 1993/94:100 E Rennäring m.m. 1 Främjande av rennäringen, reservationsanslag 2 Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag 3 Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag 4 Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag 5 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag F Djurskydd och djurhälsovård 1 Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet 2 Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag 3 Distriksveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet 4 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, förslagsanslag 5 Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag 6 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag 7 Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag 8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag G Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor 1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet 2 Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag 3 Statens växtsortnämnd, ramanslag 4 Statens maskinprovning: Uppdragsverksamhet 5 Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag 7 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag H Livsmedel 1 Statens livsmedelsverk, ramanslag 2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. 3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag 4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag 5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag 6 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag 1 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag 77 556 000 11 017 000 38 000 000 27 000 000 1 000 1 538 000 252 565 000 1 000 67 834 000 *1 000 *75 055 000 *6 000 000 25 911 000 5 613 000 72 150 000 47 775 000 1 000 819 000 647 000 1 000 5 165 000 38 513 000 2 629 000 556 262 000 91 420 000 1 000 3 825 000 64 725 000 216 500 000 156 001 000 23 790 000 Beräknat belopp 34 Prop. 1993/94:100 I Utbildning och forskning 1 Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag 2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning, reservationsanslag 3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltning, ramanslag 4 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag 5 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag 1 305 853 000 1 014 964 000 183 960 000 18 097 000 88 000 000 832 000 J Biobränslen 1 Bioenergiforskning, reservationsanslag 2 Bidrag för ny eneigiteknik, reservationsanslag 274 697 000 74 697 000 200 000 000 35 Prop. 1993/94:100 X. Arbetsmarknadsdepartementet A Arbetsmarknad 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag 3 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag 4 Avveckling AMU-gruppen, förslagsanslag B Arhetslivsfrågor m.m. 1 Arbetarskyddsverket, ramanslag 2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag 3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 4 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 5 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 6 Bidrag till Samhall aktiebolag, reservationsanslag I Bidrag till Samhall AB för vissa skatter m.m., förslagsanslag 8 Arbetslivscentrum, ramanslag 9 Arbetsdomstolen, ramanslag 10 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag II Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 12 Internationella avgifter, förslagsanslag C Regional utveckling 1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag 2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag 3 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag 4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag 5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag 6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m., reservationsanslag 7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 8 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag 9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag 10 Transportstöd, förslagsanslag 11 Lokaliseringslån, reservationsanslag 47 474 542 000 31 474 448 000 2 861 516 000 28 608 931 000 4 000 000 1 000 13 430 627 000 385 710 000 172 744 000 781 448 000 1 000 7 123 169 000 4 900 297 000 1 000 34 512 000 14 903 000 1 657 000 55 000 16 130 000 2 569 467 000 *350 000 000 *1 012 000 000 *1 000 *500 000 000 *200 000 000 *179 900 000 *17 000 000 *6 065 000 *4 200 000 *300 300 000 *1 000 Beräknat belopp 36 Prop. 1993/94:100 XI. Kulturdepartementet A Diverse 1 Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag B Kulturverksamhet m.m. Allmän kulturverksamhet m.m. 1 Statens kulturråd, ramanslag 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag 3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag 4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag Ersättningar och bidrag till konstnärer 5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer 6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag 7 Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag 8 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag 9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet Teater, dans och musik 10 Bidrag till Svenska riks teatern, Operan och Dramatiska teatern 11 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag 12 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag 13 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag 14 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag 15 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m., reservationsanslag 16 Bidrag till Musikaliska akademien Bibliotek 17 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag Bildkonst, konsthantverk m.m. 18 Statens konstråd, ramanslag 19 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag 20 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag 21 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag 22 Bidrag till Akademien för de fria konsterna 23 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag 14 759 718 000 1 345 000 1 345 000 3 198 665 000 27 309 000 124 672 000 10 515 000 35 000 000 58 285 000 32 615 000 21 395 000 84 304 000 3 375 000 598 343 000 68 753 000 1 000 233 270 000 378 518 000 59 256 000 3 429 000 35 944 000 5 139 000 28 038 000 10 000 000 1 560 000 1 580 000 15 709 000 37 Prop. 1993/94:100 Arkiv 24 Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag 25 Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag 26 Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag Kulturmiljövård 27 Riksantikvarieämbetet, ramanslag 28 Kulturmiljövård, förslagsanslag 29 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 30 Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag Museer och utställningar 31 Centrala museer: Myndigheter, ramanslag 32 Centrala museer: Stiftelser 33 Bidrag till vissa museer m.m. 34 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag 35 Riksutställningar 36 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag Forskning 37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag 194 228 000 29 745 000 3 404 000 129 254 000 72 600 000 1 000 160 000 000 410 915 000 110 316 000 99 638 000 81 313 000 33 355 000 80 000 36 806 000 C Massmedier m.m. Film m.m. 1 Statens biografbyrå, ramanslag 2 Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag 3 Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag 4 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag Dagspress och taltidningar 5 Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, ramanslag 6 Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag 7 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag 8 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen, förslagsanslag 9 Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag 10 Stöd till radio- och kassettidningar, förslagsanslag Litteratur och tidskrifter 11 Litteraturstöd, reservationsanslag 12 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag 13 Stöd till bokhandel, reservationsanslag 955 327 000 7 726 000 61 500 000 61 000 000 10 918 000 5 266 000 410 700 000 1 000 1 000 73 000 000 114 367 000 41 000 000 19 500 000 8 101 000 38 Prop. 1993/94:100 14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, reservationsanslag 15 Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag 16 Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk, reservationsanslag 17 Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag Radio och television Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 18 Kabelnämnden, förslagsanslag 19 Närradionämnden, förslagsanslag 20 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag 21 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag 22 Styrelsen för lokalradiotillstånd, ramanslag 13 000 000 53 534 000 17 500 000 3 219 000 *4 137 000 *4 637 000 27 810 000 16 310 000 *2 100 000 D Invandring m.m. 1 Statens invandrarverk, ramanslag 2 Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag 3 Åtgärder för invandrare, reservationsanslag 4 Överföringar av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 5 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 6 Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen 7 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag 8 Lån till hemutrustning för flyktingar m.ft., förslagsanslag 9 Utlänningsnämnden, ramanslag 10 Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken, reservationsanslag 11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag 12 Särskilda åtgärder i flyktingmottagandet m.m., reservationsanslag 10 604 381 000 412 509 000 2 031 947 000 21 326 000 277 960 000 7 632 141 000 15 355 000 4 834 000 108 962 000 58 047 000 2 000 000 32 000 000 7 300 000 Beräknat belopp 39 Prop. 1993/94:100 XII. Näringsdepartementet A Näringspolitik m.m. 1 Småföretagsutveckling, reservationsanslag 2 Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag 3 Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag 4 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m., förslagsanslag 5 Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfellsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag 6 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., förslagsanslag 7 Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag 8 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, reservationsanslag B Närings- och teknikutvecklingsverket Närings- och teknikutvecklingsverket: 1 Förvaltningskostnader, ramanslag 2 Utredningar, reservationsanslag C Teknologisk infrastruktur m.m. 1 Patent och registreringsverket 2 Patentbesvärsrätten, ramanslag 3 Bidrag till Standardiseringskommissionen Styrelsen för teknisk ackreditering: 4  Myndighetsverksamhet, ramanslag 5  Uppdragsverksamhet 6   Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag 7 Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m., reservationsanslag 8 Elsäkerhetsverket, ramanslag 9 Sprängämnesinspektionen, ramanslag Sveriges geologiska undersökning: 10  Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag 11  Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag 12 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag 13 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag 4 001 092 000 328 022 000 164 000 000 88 000 000 7 020 000 1 000 1 000 4 000 000 50 000 000 15 000 000 183 540 000 164 190 000 19 350 000 396 202 000 1 000 10 610 000 33 964 000 13 566 000 1 000 8 400 000 48 950 000 39 651 000 15 499 000 130 680 000 4 880 000 70 000 000 20 000 000 40 Prop. 1993/94:100 D Marknads- och konkurrensfrågor 1 Marknadsdomstolen, ramanslag 2 Konkurrensverket, ramanslag 3 Konkurrensforskning, reservationsanslag E Energi 1 Drift av beredskapslager, förslagsanslag 2 Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag 3 Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m., förslagsanslag 4 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag 5 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag 6 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, reservationsanslag 7 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag 8 Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag 9 Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Östeuropa och Baltikum, reservationsanslag F Teknisk forskning och utveckling 1 Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag 2 Informationsteknologi, reservationsanslag 3 Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag 4 Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag 5 Rymdverksamhet, ramanslag 6 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 7 Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, ramanslag 8 Energiforskning, reservationsanslag 9 Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader, ramanslag 10 Byggforskning, reservationsanslag 11 Särskilda avvecklingskostnader för Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag 71 925 000 6 175 000 59 900 000 5 850 000 829 032 000 *330 118 000 9 154 000 *1 000 58 258 000 1 000 100 000 000 172 000 000 72 000 000 87 500 000 2 192 371 000 580 320 000 352 920 000 33 560 000 5 648 000 539 130 000 5 520 000 272 300 000 210 582 000 22 960 000 169 430 000 1 000 Beräknat belopp 41 Prop. 1993/94:100 XIII. Civildepartementet A Länsstyrelserna m.m. 1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag Kammarkollegiet: 2   Myndighetsuppgifter, ramanslag 3   Uppdragsverksamhet B Trossamfund m.m. 1 Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag C Konsumentfrågor 1 Konsumentverket, ramanslag 2 Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag 3 Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag 4 Konsumentforskning, reservationsanslag 5 Stöd till miljömärkning av produkter D Ungdomsfrågor 1 Anslag till myndigheten och bidrag till ungdomsverksamhet m.m. E Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor m.m. 1 Lotterinämnden, ramanslag 2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag 4 Utveckling av ideell verksamhet, reservationsanslag 5 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, reservationsanslag 2 216 715 000 1 807 175 000 1 789 346 000 17 828 000 1 000 69 500 000 69 500 000 102 921 000 80 284 000 13 437 000 2 100 000 2 100 000 5 000 000 124 037 000 *124 037 000 113 082 000 2 350 000 4 500 000 80 000 000 22 800 000 3 432 000 Beräknat belopp 42 Prop. 1993/94:100 XIV. Miljö- och naturresursdepartementet A Miljövård 1 Statens naturvårdsverk, ramanslag 2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag 3 Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och vattendrag, reservationsanslag 4 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag 5 Miljöforskning, reservationsanslag 6 Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag 7 Sanering och återställning av milj oskadade områden, reservationsanslag 8 Miljöinsatser i Östersjöregionen, reservationsanslag 9 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag 10 Kemikalieinspektionen 11 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag 12 Bidrag enligt internationella miljökonventioner och avtal m.m., förslagsanslag 13 Visst internationellt miljösamarbete, reservationsanslag 14 Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag 15 Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, reservationsanslag B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. 1 Statens strålskyddsinstitut, ramanslag 2 Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag 3 Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning, ramanslag 4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag C Fastighetsdataverksamheten 1 Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag 2 Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata 2 406 369 000 1 645 929 000 421 202 000 89 850 000 198 000 000 190 445 000 157 096 000 250 000 000 29 880 000 191 800 000 17 835 000 *1 000 *10 426 000 7 950 000 36 947 000 12 000 000 32 497 000 225 298 000 80 043 000 59 614 000 66 281 000 19 360 000 104 996 000 104 995 000 1 000 Beräknat belopp 43 D Lantmäteriet 1 Lantmäteriet 2 Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag 3 Bidrag enligt lantmäteri taxan, förslagsanslag E Övriga ändamål 1 Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m., reservationsanslag 2 Statens va-nämnd, ramanslag Prop. 1993/94:100 423 643 000 1 000 416 742 000 6 900 000 6 503 000 1 800 000 4 703 000 44 Prop. 1993/94:100 XV. Riksdagen och dess myndigheter A Riksdagen 1 Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag 2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag 3 Riksdagens förlagsverksamhet, förslagsanslag 4 Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag 5 Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag B Riksdagens myndigheter 1 Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag 2 Riksdagens revisorer, ramanslag 3 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli, förslagsanslag 4 Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag 863 701 000 794 873 000 372 625 000 18 500 000 33 914 000 127 733 000 242 101 000 68 828 000 32 280 000 15 791 000 7 960 000 12 797 000 45 Prop. 1993/94:100 XVI. Räntor på statsskulden, m.m. 1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag 85 000 000 000 85 000 000 000 46 Prop. 1993/94:100 XVII. Oförutsedda utgifter 1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag 1 000 000 1 000 000 47 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1993 Prop. 1993/94:100 Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask Föredragande: statsministern och statsråden Wibble, Hellsvik, Laurén, af Ugglas, Dinkelspiel, Björk, B. Westerberg, Könbetg, Odell, Lund- gren, Ask, Olsson, Friggebo, P. Westerberg, Davidson, Johansson, Thurdin Regeringen beslutar proposition 1993/94:100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95. gotab 45596, Stockholm 1994 48 <h3><a name="caption2"></a>Regeringens proposition</h3> <h3>1993/94:100 Bilaga 1</h3> <h3>Finansplanen</h3> ».♦.4»A4 t,f,4 1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 Bilaga 1 till budgetpropositionen 1994 <h4>Finansplanen</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Anmälan till budgetpropositionen 1994 såvitt avser finansplanen A  INLEDNING 1   Inledning 1.1 Mål, medel och förutsättningar Målen Regeringens ekonomiska politik är en samlad strategi för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsätt- ningen. I denna strategi är under resten av 1990-talet två mål centrala: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Det första målet — nya riktiga jobb — innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmål på vägen mot full sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden. Det andra målet — tillförlitliga trygghetssystem — innebär att med- borgarna skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för efter reformering kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv. Detta är utmaningen. För att målen skall nås krävs nytänkande, för- ändringar och omställningar av oss alla i det svenska samhället. Alternativet för dem som inte vill acceptera detta är i praktiken att säga ja till fortsatt hög arbetslöshet och ja till urholkning av basen för våra trygghetssystem. Medlen För att målen skall nås krävs en ekonomisk tillväxt som är både hög och stabil över tiden. Grunden för hög tillväxt är lagd genom en lång rad genomgripande strukturella reformer under senare år vars effekter kan förväntas mogna ut i den stigande konjunkturen. Exempel på sådana strukturåtgärder är skattereformen, borttagandet av en rad skadliga skatter och andra hinder för företagande i allmänhet och för små- och medelstora företag i synnerhet, EES-avtalet som träder i kraft den 1 januari 1994, reformeringen av nästan alla transfereringssystem, avskaffandet av offentliga monopol, den nya obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, ändringarna i arbetsrätten, de omfattande satsningarna på forskning och utbildning, den förbättrade riskkapitalförsörjningen, den nya konkur- renslagen, avregleringama av verksamhet som bedrivits i affärsverksform och infrastrukturinvesteringama. Stabil tillväxt kräver att hotet om en galopperande statsskuld elimine- ras. Det sker genom saneringsprogrammets successiva genomförande och en fortsatt låg inflation. Att inflationen hålls låg förutsätter att flaskhalsar som kan uppstå i produktion och på arbetsmarknaden vidgas eller elimineras. Detta har till viss del skett genom de strukturella reformerna och regionalpolitiken. Det finns därför historiskt sett ovanligt goda förutsättningar för fortsatt låg inflation när tillväxten nu tar fart. Beslutet om övergång till fyraåriga mandatperioder i riksdagen och ett förverkligande av förslag i riksdagsutredningen om bl.a. en reformerad budgetbehandling i riksdagen förbättrar möjligheterna till förutsägbarhet, långsiktighet och stabilitet i finanspolitiken. Fördelning Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är att skapa förutsättningar för fler jobb och reducera arbetslösheten med bibehållen låg inflation. De ändringar i välståndets fördelning som sker genom skatter och trans- fereringar är viktiga, men av underordnad betydelse jämfört med en positiv utveckling av sysselsättningen. Regeringens politik bygger på en solidaritet mellan dem som redan har arbete och dem som är arbetslösa. En låg inflationstakt är positiv från fördelningssynpunkt genom att den hindrar att inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt från sparare till låntagare. Roten till det onda Den nuvarande krisen har sina rötter i minst två decenniers ekonomisk- politiska missgrepp. Viktiga inslag var en överdriven föreställning om Sveriges möjlighet att på egen hand driva överbryggningspolitik på 1970- talet liksom en överdriven tro på devalveringar och expansion av sysselsättning i en av monopol dominerad offentlig sektor som lösning på vårt lands långsiktiga behov av en stark ekonomisk bas och hög produktiv sysselsättning. Devalveringarna sköt näringslivets strukturomvandling på framtiden. Nödvändiga rationaliseringar i offentlig sektor uteblev. Detta medförde djupgående strukturella brister och innebar att den ekonomiska tillväxten i Sverige under lång tid halkade efter övriga industriländer. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Bristen på åtgärder för att öka ekonomins effektivitet och anpassningsför- måga liksom de regionala obalanserna bidrog till att förvärra över- hettningen. Devalveringarna hade krävt eftervård. Tiden närmast efter 1981 års devalvering inriktades visserligen den ekonomiska politiken på sanering av de offentliga finanserna. Men efter regeringsskiftet 1982 genomfördes en så kallad offensiv devalvering som följdes av motsatsen till god eftervård, nämligen upprivna besparingsbeslut. Devalveringarna gav en respittid som dock inte utnyttjades för att angripa de grundläggande strukturella obalanserna. Stabiliseringspolitiken misslyckades dessutom med att hålla tillbaka inhemsk efterfrågan. Samtidigt medförde formerna för avregleringen av kreditmarknaden en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-talet. Det dåvarande skattesystemet med sina höga marginalskatter och avdragsmöjligheter gjorde det kortsiktigt lönsamt för hushåll och företag att ta stora lån som ofta placerades i fastigheter. Kreditexpansionen och bristen på stramhet i finanspolitiken medförde en kraftig inhemsk efterfrågeökning som mot slutet av 1980-talet ledde till en överhettad ekonomi. Inflationen steg till tvåsiffriga tal, kost- nadsläget försämrades dramatiskt, exportens marknadsandelar föll och produktion, företagare och industrisysselsättning flyttade utomlands. När så inflationstakten 1990-91 föll minskade utsikterna till framtida värdestegringar. Fastighetspriserna rasade. Följden blev mycket omfattande kreditförluster och allvarliga obalanser inom finanssektorn. Ändrade skatteregler, högre realräntor och stagnerande eller fallande priser på olika reala tillgångar — främst fastigheter — har medfört att hushållen snabbt ökat sitt sparande och sina amorteringar. I Sverige har processen jämfört med andra länder haft ett dramatiskt förlopp med ett snabbt fall i fastighetspriserna och en snabb uppgång i sparkvoten. Satt i relation till hushållens disponibla inkomst har den svenska skuldstocken nu kommit ned på ungefär samma nivå som vid tiden före kredit- marknadens avreglering. Räntebördan efter skatt är dock fortfarande hög för svenska hushåll. Obalanserna i den offentliga sektorns finanser grundlädes redan på 1970-talet. Överhettningen i slutet av 1980-talet dolde de underliggande strukturella problemen. Hög inflation i kombination med höga marginal- skatter och återkommande beslut om skattehöjningar ledde till stigande skattetryck. Efter konjunkturraset 1991 blev det strukturella underskottet åter synligt. Inom viktiga socialförsäkringar — sjukförsäkringen, arbetsskadeför- säkringen och förtidspensioneringen — ökade kostnaderna närmast okontrollerat under vissa år på 1980-talet. Grundläggande systemfel ignorerades. Sålunda ökade under enbart de fem åren 1985-90 utgifterna för transfereringar med 24 % samtidigt som landets totala produktion inte växte med mer än 11 %. Bristen på åtgärder för förnyelse av offentlig sektor bidrog till en långsam produktivitetsökning för ekonomin som helhet. Överhettningen med hög inflation i slutet av 1980-talet slutade i en akut industrikris. Industriproduktionen föll med närmare 10 % från toppen Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 kring årsskiftet 1989/90 till botten 1992, vilket i antal jobb innebär en Prop. 1993/94:100 förlust av ca 220 000.                                                     Bilaga 1 Internationaliseringens krav För att alla som bor i Sverige skall gynnas är det angeläget med ekonomisk tillväxt här i landet. Det räcker inte att svenska multinationella företag är lönsamma. De liksom mängden av ägare till små- och medel- stora företag — inte minst underleverantörer — måste finna det lönsamt att producera och växa i Sverige. För att nå de tidigare angivna målen krävs därför ökad produktion i Sverige, fler företagare och växande privata företag över hela landet. Företagsamheten och företagarna har blivit alltmer internationellt lättrörliga. De stora företagen kan lätt flytta tyngdpunkten i sin verksam- het från ett land till ett annat. Det gäller inte minst svenska företag med sina betydande utlandsinvesteringar. Den starka utflyttningen av riktiga jobb och produktion under överhettningsåren på 1980-talet visade ekonomins sårbarhet. Sverige är involverat i en knivskarp tävlan mellan länder om bästa företagsklimat. Vi måste kunna hävda oss väl i denna tävlan om den för nya jobb och välfärd nödvändiga ekonomiska expansionen skall ske i Sverige. En ekonomisk tillväxt i Öst- och Centraleuropa kommer att sätta delar av vårt näringsliv under starkare konkurrenstryck. Ökad tillväxt där är dock samtidigt mycket löftesrikt från svensk synpunkt eftersom högre inkomster innebär växande exportmarknader för oss. Med Sveriges geografiska närhet och jämförelsevis höga andel investeringsvaror i exporten kommer Sverige att i särskilt hög grad gynnas av tillväxt i Baltikum, Öst- och Centraleuropa. Europeiska Unionen (EU) Det viktigaste steget för att Sverige skall bemästra internationaliseringens krav är att Sverige blir medlem i EU. Utanförskap innebär att Sverige redan i utgångsläget skulle framstå som ett direkt oförmånligt alternativ i tävlan om den internationellt lättrörliga produktionens lokalisering. I en nyligen framlagd rapport (Bilaga 7, EG-konsekvensutredningen, samhällsekonomi) konstateras således att Sverige skulle mista stora investeringar jämfört med enbart EES-avtalet: Utredarnas analys av Sveriges alternativ leder dem till bedömningen att skillnaden i flödet av investeringar som går till Sverige är 7-19 miljarder kronor per år mindre med EES-avtal jämfört med medlemskap. Jämfört med om Sverige inte heller skulle ha EES-avtal blir skillnaden i investeringar ännu större. Även om denna typ av beräkningar bör tolkas med försiktighet tyder de på att utanförskap eller EES-avtal jämfört med medlemskap skulle påverka Sveriges attraktionskraft som investeringsland starkt negativt. Det påpekas dessutom i rapporten att om Sverige skulle välja att stå utanför EU får det sannolikt konsekvenser inte bara för volymen utan även för Prop. 1993/94:100 karaktären av de investeringar som görs här: "Medlemskap (i EU) Bilaga 1 bereder också vägen för relativt mer kunskaps- och forskningsintensiv verksamhet i Sverige, med ett komplementärt förhållande mellan industriproduktion och tjänster. I synnerhet vid utanförskap förskjuts däremot ekonomins inriktning mot råvarunära, kapitalintensiv produktion. Denna tendens understryks av att en lägre grad av integration med EG medför störst svårigheter för små och medelstora företag. Implikationerna för sysselsättningen, det regionala produktionsmönstret samt miljön bedöms förstärka skillnaderna i välfärdseffekter." (s. 134-135). Till dessa problem vid utanförskap skall läggas svårigheten för Sverige att stå vid sidan av i ett läge då Västeuropas övriga länder stabiliserar valutorna mot varandra. Att mer eller mindre ensamt stå utanför en zon av valutastabilitet i Västeuropa skulle leda till, för det första, högre räntor i Sverige eftersom sparare för att placera sina pengar här i landet skulle komma att kräva en högre premie på räntan vid utlåning i svenska kronor för att gardera sig mot den i det läget större växelkursrisken än vid placering i EU-valuta (-or). För det andra skulle svensk ekonomi från tid till annan riskera att utsättas för stora och snabba valutakursfluktuatio- ner vilket kan medföra stora anpassningssvårigheter för dem som har att sätta priser och löner, dvs. framför allt företag och arbetsmarknadens parter med sysselsättningsproblem som följd. Det kan erinras om att fluktuationerna på 1980-talet och framåt mellan USD och yen, respektive USD och DM, några gånger varit omkring 100 % inom loppet av bara några få år. För den händelse Sverige väljer att stå utanför EU genom ett nej i folkomröstningen måste vårt land för att dra till sig investeringar sannolikt locka med förmåner som kan tilltala internationella och inhemska investerare. Sverige skulle med andra ord vid utanförskap behöva erbjuda dessa en bonus som kompenserar dem för nackdelen med utanförskapet, t.ex. i form av lägre löner eller lägre kapitalskatt. De inledningsvis uppsatta målen om nya riktiga jobb, minst en halvering av arbetslösheten under 1990-talet och tillförlitliga trygghetssystem skulle bli mycket svåra att uppnå vid utanförskap, liksom våra höga ambitioner på miljöområdet. Som medlem i EU kommer Sverige bl.a. att aktivt kunna påverka fortsättningen av Gemenskapens nyligen framlagda program för "Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning". Programmet är ett handfast och välkommet tecken på EU-ländemas växande intresse för sysselsättnings- och tillväxtfrågorna. Den svenska regeringens politik ligger väl i linje med programmet. Politiken i EU-ländema skall inriktas på 2-3 procents inflation, minskade budgetunderskott, flexibla arbetsmarknader med färre regleringar och en aktiv arbetsmarknadspolitik av svenskt snitt samt bättre villkor för små- och medelstora företag. GATT Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Det nyligen ingångna GATT-avtalet kommer att stimulera tillväxten på kort sikt genom att farhågorna för en våg av ny protektionism undanröjts. Det innebär att risken minskat väsentligt att mer eller mindre godtyckliga politiska ingrepp styr världshandeln snarare än priser på varor och tjänster och företagens konkurrensförmåga. Avtalet kommer sannolikt att leda till en mängd investeringsbeslut gällande ny produktion, internatio- nell marknadsföring och importhandel. Genom avtalet får konsumenterna lägre priser och löntagarna större möjligheter att arbeta i företag med högre produktivitet och därmed bättre lönebetalningsförmåga. Skattebasen växer likaså, vilket är till gagn bl.a. för dem som efterfrågar offentligt finansierade tjänster eller som arbetar i offentlig sektor. För Sverige betyder GATT-avtalet nästan enbart fördelar. Genom att vårt land redan i utgångsläget är en mycket öppen ekonomi kommer den nya importkonkurrensen knappast att orsaka några stora anpassningspro- blem, möjligen med undantag för vissa enskilda tjänsteföretag. Dessutom innebär avtalet väsentligt förbättrat marknadstillträde för svensk export på viktiga utom-europeiska marknader som USA, Kanada, Japan och de snabbväxande länderna i Stillahavsasien. På grundval av OECD:s be- räkningar kan vinsten för Sverige uppskattas till ca 60-70 miljarder kronor högre BNP-nivå från sekelskiftet. Vinsten mognar alltså ut successivt. Till detta belopp skall läggas långsiktiga effektivitetsvinster för konsumenterna som uppstår genom en ökad konkurrens i främst en del av tjänstehandeln. GATT-avtalet har också en viktig politisk signaleffekt. Efter sju år av förhandlingar och kriser visade äntligen de stora industriländerna att de kunde sätta sig över särintressen och kortsiktiga politiska obehagligheter och istället se till helheten och det långsiktiga perspektivet. Sverige kommer att inom EU verka för sin traditionellt frihandel svänli- ga linje i handelspolitiken. I framtida GATT-förhandlingar är detta av intresse inte bara för oss utan även för handelspolitiken i länder som vi särskilt vill värna, t.ex. u-ländema och Östeuropa. Produktionens villkor Om Sverige skall vara ett attraktivt land för internationella investeringar måste den svenska politiken präglas av långsiktighet, förutsägbarhet och stabilitet. Det är centralt att skadliga skatter inte återinförs, och att det inte sker andra väsentliga försämringar av företagarnas villkor. Nu behövs en snabb expansion av näringslivet. Det är svårt att tro att lokalisering kommer att ske just till Sverige om inte produktion kan lockas hit genom en vinstnivå som under lång tid är minst lika hög, och sannolikt något högre, i Sverige än i jämförbara europeiska länder. Erfarenhetsmässigt vet vi dessutom att nyetableringar av företag uppvisar ett visst konjunkturmönster och att förväntningar om högre avkastning lockar fram fler nyetableringar. Genom bl.a. deprecieringen och sänkta Prop. 1993/94:100 arbetsgivaravgifter har svensk konkurrenskraft mycket snabbt förbättrats. Bilaga 1 Förutsatt att vi kan tygla de krafter som annars om en tid hotar att urholka konkurrenskraften genom kostnadskriser och inflation har vi goda möjligheter att nå hög tillväxt, särskilt som vi i dag startar från ett läge långt under fullt kapacitetsutnyttjande. Scenariot Inriktningen på den ekonomiska utveckling som kan leda till en minsk- ning av den totala arbetslösheten — inklusive personer i arbetsmarknads- politiska åtgärder — till åtminstone en halvering vid sekelskiftet är klar: det krävs en snabb exportledd tillväxt med ökning av produktion och jobb i näringslivet. Med en BNP-ökning under 1994 och 1995 på 2 till 3 % per år kan i en kravkalkyl framräknas ett tillväxtkrav på ca 4 % per år i genomsnitt för perioden 1996-1999, vilket skulle uppnås genom en i stort sett oförändrad offentlig verksamhet (mätt i volym samtidigt som det relativa priset inte stiger), samt en tillväxt i den privata sektorn om ca 5 % per år. En sådan utveckling kan uppskattas leda till en ökning av antalet nya riktiga jobb med 2,5-3 % per år. Med en sådan historiskt sett mycket positiv ekonomisk tillväxt bör denna starka sysselsättningsökning kunna nås. Det gäller i en första fas när ekonomins resurser fortfarande är mycket underutnyttjade, men även därefter, i en andra fas, då kapacitetstaket tack vare senare års strukturel- la reformer och växande lönsamhet i näringslivet bör kunna lyftas snabbt. De krav som förverkligandet av en sådan positiv utveckling kommer att ställa på den ekonomiska politiken och på beredvilligheten att acceptera förändringar i det ekonomiska livet är stora. Den tillväxt som krävs är historiskt sett hög. En ökning av produktionen i näringslivet med 1 % och en samtidig minskning av arbetslösheten med t.ex. 0,5 % resulterar i en förbättring av de offentliga finanserna med drygt 0,6 %, dvs. drygt 60 % av produktionsökningen tillfaller det offentliga. De offentliga finansernas bästa vän är alltså den privata tillväxtmotorn. Miljö och tillväxt Ekonomisk tillväxt är inte ett mål i sig. Hög tillväxt är inte uthållig eller på sikt välfärdsfrämjande om den sker på bekostnad av landets långsiktiga produktionsmöjligheter eller nationalförmögenheten. Om produktion och ekonomisk verksamhet sker i sådana former att miljön förstörs minskar våra långsiktiga produktionsmöjligheter. Miljöskatter och avgifter utgör här viktiga styrmedel. Den nödvändiga högre ekonomiska tillväxten måste sålunda kombineras med kravet på en miljömässigt uthållig utformning; en minskad statsskuld kan inte bytas mot ökad miljöskuld (se även miljöbilagan, bilaga 1.4). 1.2 Krav på politiken Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Stabilitet över tiden Ett krav för att uppnå målen är ekonomisk stabilitet över tiden. Den högre ekonomiska tillväxten måste ske utan kast i form av återkommande inflationsdrivna kostnadskriser, perioder av "klippekonomi", valutainsta- bilitet, och överdrivna pris- och löneökningar på grund av flaskhalsar i produktionen och på arbetsmarknaden. De främsta hoten mot stabiliteten kommer dels från de djupa obalanserna i de offentliga finanserna, dels från risken för ny löneinflation vid snabb tillväxt på grund av bristande flexibilitet på arbetsmarknaden. Till dessa problem kommer så att de institutionella förutsättningarna för långsiktighet och helhetssyn i svensk ekonomisk politik har varit ogynnsamma. Alla dessa tre problem behandlades i Lindbeckkommissionens rapport. De offentliga finanserna Det vilar ett högst påtagligt hot över den svenska nationen, nämligen hotet om en galopperande statsskuld. Lindbeckkommissionen beskrev problemet rättframt och pedagogiskt. Den nödvändiga förstärkningen av de offentliga finanserna har redan inletts och kommer att behöva fortgå under en följd av år; för att det skall komma fram nya jobb krävs alltså en hållbar utveckling av landets offentliga finanser. Det enskilt viktigaste åtagandet därvidlag gäller fasthållande vid och fortsatt konkretisering av saneringsprogrammet (behandlas i avsnitt 5 nedan), samtidigt som alla ut- giftshöjningar och skattesänkningar måste finansieras fullt ut. Om de yttre förutsättningarna för ekonomin skulle ändras, eller om saneringsprogram- met mot förmodan i sin nuvarande omfattning skulle visa sig otillräckligt, krävs ytterligare åtgärder för att eliminera risken för en galopperande statsskuld. Genom successiva beslut i regering och riksdag fylls saneringsprogram- met med ett konkret innehåll. Härigenom bäddar finanspolitiken för sjunkande räntor utan att inflationsförväntningarna kommer att öka. Några genvägar till lägre räntor finns således inte. Räntesänkningarna stimulerar efterfrågan i hela ekonomin på varor och tjänster och förbättrar förutsättningarna för investeringar och bidrar därigenom till fler nya riktiga jobb. Sedan sommaren 1992 — dvs. före valutaoron som kulminerade med kronans fall i november 1992 — har räntorna sjunkit såväl internationellt som i Sverige. Här har sålunda den korta räntan (6 månader) sjunkit med ca 5 procentenheter från 11,7% till 6,8 % och den långa räntan (10 år) med nära 2,5 procentenheter från 9,6 till 7,2 %. Tillsammans med växelkursförändringen har detta enligt beräkningar stimulerat ekonomin med 55-60 miljarder kronor på ett till två års sikt, eller med närmare 4 % av BNP (i 1993 års priser och enligt Riksbanken/IMFs indikatorer; beräkningarna baseras på förändringen i realräntan). Den penningpolitiska stimulans som uppnåtts är alltså väsentligt större än vad effekten skulle kunna bli av de förslag som Prop. 1993/94:100 framförts i debatten om ytterligare försvagning av statsbudgeten genom Bilaga 1 sänkning av mervärdesskatten. En sådan finanspolitisk åtgärd som en mervärdesskattesänkning skulle dessutom inte få någon expansiv effekt eftersom den i Sverige idag med stor sannolikhet skulle motverkas av högre sparkvot, hög marginell sparbenägenhet, valutaoro och en åtstram- ning genom högre marknadsräntor. Prioriteringen av en ekonomisk politik som skapar utrymme för sjunkande och låga räntor bibehålls. Det gäller att skapa förutsättningar för såväl sänkta realräntor, som sänkta räntor jämfört med andra länder. För att åstadkomma detta ställs krav på låg inflation. Det av Riksbanken uppsatta inflationsmålet om 2 % (+ 1 procentenhet) år 1995 måste nås och försvaras om landet inte skall tvingas leva med åtstramning via höga räntor. Etik Det som skett i fastighets- och banksektorn under främst 1980-talet visar vikten av moral och hög etik. Utvecklingen mot en osund spekula- tionsekonomi hade flera orsaker, men en var otvivelaktigt samspelet mellan, å ena sidan, ändrade normer och etik och, å andra sidan, brist på institutioner som kunde tjäna som motvikt till kortsiktighet och över- drifter i det ekonomiska livet. Viktiga forskningsresultat av bl.a. 1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North tyder på att utformningen av juridiska ramvillkor och normer (institutioner) är ytterst viktiga för ett lands ekonomiska utveckling. I länder där goda institutioner inte förmår hålla osäkerhet, risk och transaktionskostnader på en låg nivå begränsas också handels- och specialiseringsvinstema. Att upprätthålla allmänt accepterade sociala normer och spelregler är sålunda en billig metod för samhällsekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering av det ekonomiska livet. Samhällets förankring i en god etik är därför av central betydelse för en väl fungerande ekonomi. Budget- och beslutsprocessen Nya, strängare normer i den politiska budget- och beslutsprocessen som främjar ett långsiktigt helhetsperspektiv är av avgörande betydelse. Över- enskommelser har under senaste tid träffats om förlängd mandatperiod från och med 1994 års val till riksdagen, och nya regler för riksdagens budgetprocess är under utarbetande. Dessa beslut är även för den kortsiktiga stabiliseringspolitiken utomordentligt betydelsefulla genom att de kan öka trovärdigheten idag för långsiktiga offentliga åtaganden på budgetsidan. Detta främjar lägre långa räntor, som är bestämmande för omfattningen av nya investeringar. Arbetsmarknaden En utveckling mot fler nya riktiga jobb kan schematiskt beskrivas som en utveckling i två faser. I en första fas är arbetslösheten hög och följakt- ligen finns det gott om arbetskraft. De industri- och tjänsteföretag som ökar produktion och investeringar bör inte möta några egentliga rekryte- ringsproblem. Även de totala löneökningarna borde i denna fas bli måttliga och produktion och export raskt skjuta fart — och med viss fördröjning sysselsättningen — så länge som företagen har fortsatt mycket god konkurrenskraft i kombination med det faktum att de flesta företag i fas ett alltjämt ligger under kapacitetstaket. Så småningom närmar sig företagen, i olika takt, fullt kapacitetsutnyttjande. För Sverige mera traditionella spänningar på arbetsmarknaden med flaskhalsar och löneinflation kan komma fram i ljuset, och om det vill sig illa uppträder problemen vid en högre arbetslöshetsnivå än tidigare. Ekonomin glider över i fas två. De åtgärder och strukturförändringar som i en sådan fas två är nödvändiga för att möta dessa matchningsproblem och varaktigt reducera arbetslösheten till en låg nivå är av samma principiella slag som de strukturella åtgärder som redan vidtagits under senare år. Därtill ställs höga krav på arbetsmarknadens flexibilitet. I denna process har staten dels en viktig indirekt uppgift att fylla genom att skapa förutsättningar för en löneutveckling som är förenlig med samhällsekonomisk balans genom utformningen av den ekonomiska politiken samt regelsystemen på arbetsmarknaden och i arbetsmarknads- politiken, dels ett direkt ansvar som arbetsgivare. En central uppgift för staten i fas två är att underlätta matchningen mellan lediga arbeten och tillgänglig arbetskraft. Redan genomförda förändringar inom arbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken, arbetslöshets- försäkringen m.m. kan dels väntas öka mångas möjlighet och vilja att snabbt söka sig till produktivt arbete, dels allmänt motverka inflations- drivande löneökningar. Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken måste utformas så att rätt utbildade personer så långt möjligt har chansen att finnas på rätt plats beredda att anta erbjudanden om riktiga jobb när efterfrågan skjuter fart. Det är angeläget att arbetslinjen med dess blandning av stimulans och obligatorium upprätthålls. Regeringen avser att under 1994 genomföra en systematisk genomgång av de risker för flaskhalsproblem som redan nu kan identifieras. Om många människor som nu är långtidsarbetslösa permanent skulle slås ut från arbetsmarknaden skulle det inte enbart leda till allvarliga sociala konsekvenser. Det skulle också kraftigt öka risken för att flaskhalsproblem uppstår redan vid en förhållandevis hög total arbets- löshetsnivå. Därför kommer särskilda insatser även fortsättningsvis att krävas, och ställas till förfogande, för att stödja de långtidsarbetslösas återinträde på den reguljära arbetsmarknaden. De nyligen genomförda förändringarna i LAS, t.ex. den längre tiden för provanställning och anställning vid tillfällig arbetsanhopning, kan också väntas öka möjlig- heterna för ny- och återinträdande personer att få arbete. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 10 Den direkta lönebildningen ligger utanför regeringens och riksdagens Prop. 1993/94:100 inflytande och beslutas av arbetsmarknadens parter. För att det skall vara Bilaga 1 möjligt att åstadkomma den kraftiga ökning av sysselsättningen och minskning av arbetslösheten som är önskvärd måste arbetsmarknadens parter medverka till en utveckling som främjar ökad rörlighet och flexibilitet i de relativa lönerna. Särskilt måste uppmärksammas sådana förändringar som medför att nytillträdande och arbetslösa släpps fram till nya jobb. Detta kan t.ex. ställa krav på anpassning av ingångs- och ungdomslönerna. Ett stort antal personer byter arbete varje år. Denna rörlighet på arbetsmarknaden är särskilt viktig för att växande företag i hela landet skall kunna dra till sig mer arbetskraft och för att arbetsmarknaden skall kunna fungera väl. Statens arbetsgivarverk kommer från den 1 juli 1994 att ombildas till en uppdragsmyndighet. Denna ombildning innebär att den statliga arbetsgivarorganisationen får en från regeringen fristående ställning. Avsikten är att skapa en statlig arbetsgivarorganisation som på likartade villkor kan samverka med andra arbetsgivarorganisationer och ta ansvar för en lönebildning som främjar samhällsekonomisk balans och ökad konkurrenskraft. De statliga myndigheterna styrs genom finansiella ramar och har därmed större lönepolitisk självständighet. Det innebär i praktiken att myndigheterna ges incitament att hålla tillbaka omotiverade löneökningar för att säkerställa att det tillgängliga ekonomiska utrymmet i största möjliga utsträckning används för att förbättra verksamhetens kvalitet. De nya jobben och ökningen av sysselsättningen måste komma i den privata sektorn. En expansion av sysselsättningen i den offentliga sektorn skulle i praktiken kräva skattehöjningar som leder till ökade skattekilar. Dessa skulle i sin tur medföra att ekonomins funktionssätt successivt försämrades allteftersom hushåll och företag anpassade sig. Förut- sättningarna för sysselsättningen i den privata sektorn skulle då försäm- ras, och den minskade skattebasen skulle minska möjligheterna till sysselsättning i den offentliga sektorn. Slutsatsen är att en skattefinansie- rad ökning av antalet anställda i offentlig sektor inte är ett långsiktigt hållbart alternativ. Investeringarna De återkommande kostnadskriserna har haft två effekter, dels har de minst lönsamma, men samtidigt ofta de mest arbetskraftsintensiva produktionsanläggningama tvingats slå igen, dels har rationaliseringsin- vesteringar drivits fram alltför starkt. Det senare innebär att maskiner ersatt människor i snabb takt som ett sätt för företagen att höja pro- duktiviteten i takt med kostnadslägets försämring. En av flera förutsättningar för att vi skall öka sysselsättningen är att de investeringar som genomförs under 1990-talet i högre grad blir av typen 11 expansionsinvesteringar, dvs. investeringar som bygger på ökad syssel- Prop. 1993/94:100 sättning av såväl människor som maskiner, byggnader etc.               Bilaga 1 Medan kapitalstocken i näringslivet minskade i början av 1990-talet — dvs. investeringarna var lägre än kapitalförslitningen — börjar pro- duktionskapaciteten så småningom att byggas ut. Förutsättningarna för en kraftig och uthållig investeringsutveckling är idag också gynnsamma. Pro- duktivitetsökningen och deprecieringen av kronan kombinerad med måttliga löneökningar medför en snabb lönsamhetsförbättring. Därtill kommer sänkningen av skatten för enskilda näringsidkare samt slopandet av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Tillsammans underlättar detta på ett väsentligt sätt företagens möjligheter att finansiera den nödvändiga expansionen av näringslivets produktion. Att skuldsaneringsprocessen varit relativt snabb i Sverige bör också successivt öka utbudet av lokalt kapital, som är av stor betydelse för små- och medelstora företag utan direkt kontakt med internationella kapitalmarknader. Den utveckling av näringslivets investeringar som förutses under 1994 och 1995 med utgångspunkt i dessa gynnsamma förutsättningar innebär en nödvändig ökning av näringslivets produktionskapacitet och måste — för att den målsatta tillväxten skall kunna uppnås — följas av fortsatt växande investeringar under ytterligare år för att arbetslösheten under 1990-talet skall minst halveras. Små och medelstora företag Små- och medelstora företag är särskilt viktiga för att generera ny sysselsättning i näringslivet. Småföretagens andel av de nya jobben har ökat i Sverige såväl som i andra länder under de senaste tio åren. Sju av tio nya arbetstillfällen (netto) skapas inom företag med färre än 200 anställda. De mindre företagen och nyetableringarna spelar också en viktig roll för dynamiken i näringslivet och för att tillväxten sker i regional balans. Ett vitalt nyföretagande driver på förnyelsen av näringslivet genom egen växt och genom att tvinga större företag till förnyelse genom samarbete med eller genom förvärv av mindre företag. Ett flertal studier indikerar att innovationsbenägenheten är högre i nya än i etablerade företag. I Sverige bidrog tillväxten i existerande småföretag åren 1985-89 med fler nya arbetstillfällen än nyetableringarna. De flesta småföretag förblir naturligtvis små. Det är deras stora antal som gör att deras bidrag till totala sysselsättningen är så betydelsefullt (se SOU 1993:16, bilaga 18). I Sverige har vi internationellt sett en låg andel sysselsatta i medelstora företag. Anledningarna har undersökts i flera studier. De pekar på problem med finansieringen liksom med skattesystemets och arbetsrättens utformning. Regeringen har genom olika åtgärder sökt häva årtiondens diskrimini- nering av de mindre företagen bl.a. genom ändringar i den tidigare storföretagsanpassade skatte- och selektiva stödpolitiken och arbetsrätten (LAS och MBL). Ett ambitiöst avregleringsprogram skall ligga till grund 12 för en proposition våren 1994. Därutöver har förmögenhetsskatten på Prop. 1993/94:100 arbetande kapital avskaffats, lättnader införts i beskattningen av egenföre- Bilaga 1 tagare och nyföretagandet stimulerats genom den nya möjligheten att kvitta underskott de första åren mot tjänsteinkomster. Sverige är ett av världens ledande uppfinnarländer. Samtidigt finns uppgifter som tyder på att uppfinningarna under flera decennier i alltför liten utsträckning lett till produktion, och därmed nya jobb, i Sverige. De förbättringar som regeringen genomfört på skattepolitikens område betyder mycket för att skapa bättre förutsättningar för småföretagande. Därutöver krävs andra åtgärder för att skapa ett gott innovationsklimat. De som är beredda att ta risker för att utveckla nya produkter och företag — de som finner egna vägar och lösningar — måste erbjudas bättre villkor. I den nyligen framlagda Innovationsutredningen (SOU 1993:84) framförs en rad förslag för att förbättra innovationsklimatet i vårt land. Förslagen spänner över ett vitt fält och inkluderar förslag till både rättsliga och ekonomiska förbättringar för innovatörer. Regeringen avser att återkomma med en proposition om innovationsfrämjande åtgärder. I regeringskansliet bereds också en proposition på grundval av utredningen om förändringar i lönegarantisystemet (SOU 1993:96). Utredaren föreslår regeländringar som beräknas resultera i en besparing på ca 1 miljard kronor per år, men har även effekter som inte syns i statsbudgeten, t.ex. en bättre konkurrenssituation för den överväldigande majoriteten av hederliga företagare. Småföretagandet är inte bara en förutsättning för ökad sysselsättning utan är också avgörande för att sysselsättningsökningen skall spridas över hela landet. Ett centralt inslag i tillväxtpolitiken är också att tillvarata landsbygdens produktionsresurser. En god regional fördelning av företagandet minskar risken för överhettning i ekonomin och bidrar till att arbetslösheten sänks utan att lönerna därför accelererar. Dynamiska små och medelstora företag är nödvändiga för att säkra att tillväxten och sysselsättningsökningen inte leder till oönskad koncentration av de nya riktiga jobben utan att de växer fram över hela landet och bidrar till regional balans. Avslutning Ekonomisk tillväxt är förändring. Vissa delar av ekonomin — sektorer, branscher, företag — expanderar medan andra stagnerar eller minskar. Som redovisats ovan är regeringens ekonomiska politik en samlad strategi för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsättningen. Därmed skapas förutsättningar för nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Utan en sådan politik får vi leva med en för Sverige varaktigt hög arbetslöshet som riskerar att innebära en mera definitiv utslagning av många människor. Utöver de sociala konsekvenserna kommer effekterna av en bestående svag ekonomisk bas: mänskligt och politiskt smärtsamma nedskärningar i 13 förmånsnivåer och inskränkningar i kretsen av förmånstagare inte minst för att betala räntor på den stora statsskuld som följer av en svag ekonomisk utveckling. En sådan utveckling kan förhindras med den här redovisade politiken! Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 B DET EKONOMISKA LÄGET 2 Krisens orsaker De grundläggande orsakerna till dagens djupa ekonomiska kris i Sverige ligger långt tillbaka. Redan i slutet av 1960-talet började Sveriges ekonomiska utveckling avvika från den i jämförbara länder. De struktu- rella problemen växte successivt fram och kostnadsutvecklingen urholkade konkurrenskraften. Till detta kommer finanskrisen orsakad av den spekulationsbubbla som uppkom under andra hälften av 1980-talet. Diagram 2.1 BNP-tillväxt i Sverige, OECD-Europa samt i hela OECD-området 1970-1995<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-3.png" style="width:277pt;height:192pt;"/> Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser. Källor: OECD och Finansdepartementet. 14 2.1 De strukturella problemen Sverige har under de senaste decennierna haft en för liten utlands- konkurrerande sektor, särskilt en för liten industrisektor. Bara under två av dessa tjugo år har Sverige haft blygsamma överskott i affärerna med utlandet. Villkoren för att bygga upp en industrisektor har varken varit tillräckligt goda eller tillräckligt stabila. Detta gäller i synnerhet villkoren för de mindre och medelstora företagen och för ny företagandet. De offentliga utgifterna har vuxit betydligt snabbare i Sverige än i jämförbara länder. Några transfereringssystem blev efter hand så generösa att de överutnyttjades och bidrog till såväl höga kostnader som dämpad produktivitetsutveckling i näringslivet. Vård-, omsorgs- och utbildningssektorema dominerades av vad som i realiteten var offentliga monopol. Detta ledde till sämre effektivitet och högre kostnader än nödvändigt och därmed också till utträngnings- effekter. Expansionen av de offentliga utgifterna ledde till ett högt och stigande skattetryck. Därtill kom en ineffektiv skattestruktur som medförde snedvridningar i ekonomin. De höga marginalskatterna minskade arbetsutbud och sparande och ledde till orimliga omfördelningar i förmögenhetshänseende. Företagsbeskattningen motverkade i viktiga avseenden dynamik och utveckling i näringslivet, främst i mindre företag. Till de strukturella problemen kan också räknas de olika regleringar som under lång tid präglade många sektorer inom den svenska ekonomin, exempelvis bostadsmarknaden. Internationella jämförelser visar att Sverige har haft mycket kostsamma regleringar, och att prisnivån som en följd därav legat högt. Regleringarna bidrog således till felaktig resursför- delning, sämre effektivitet och höga samhällsekonomiska kostnader. Dessa strukturella problem i ekonomin försvagade sammantaget utvecklingskraften i den svenska ekonomin under 1970- och 1980-talen. 2.2 Den kontinuerliga kostnadskrisen Strukturproblemen är starkt sammanvävda med missgrepp i stabiliserings- politiken. Under den första oljekrisen på 1970-talet försökte man genom den s.k. överbryggningspolitiken avskärma Sverige från följderna av oljekrisen. Detta misslyckades och följden blev en förstärkt kostnadskris. Lönebildningsprocessen har de senaste två decennierna präglats av kontinuerliga problem. Lönekostnaderna har ökat långt utöver det realt tillgängliga utrymmet, vilket har lett till hög inflation och successiv urholkning av näringslivets konkurrenskraft. När kostnadsproblemen har blivit akuta har det i första hand lett till devalveringar. Inledningsvis genomfördes devalveringar i syfte att i efterhand rätta till ett snett kostnadsläge. Den sista aktiva devalveringen, 1982 vid det socialdemo- kratiska regeringstillträdet, betecknades som offensiv men kom i realiteten att medföra än svårare effekter. Den ekonomiska politiken Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 15 2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 förmådde aldrig ta till vara de möjliga positiva effekter som skulle kunna Prop. 1993/94:100 uppkomma till följd av en devalvering.                                    Bilaga 1 Den ledde i stället till en fortsatt pris - lönespiral och dessutom till att trycket på strukturomvandling och framtidsinvesteringar minskade inom näringslivet. Det sammanlagda resultatet blev förödande. Kombinationen av internationell högkonjunktur och devalveringarna i början av 1980-talet gav ett felaktigt intryck av att de ekonomiska problemen var lösta. En överhettningssituation byggdes upp. Kredit- marknaden avreglerades före valutaavregleringen och före skatterefor- mens genomförande. Detta skapade ett drivhusklimat där det blev mer lönande att låna än att spara. Överhettningen skärptes. En angelägen finanspolitisk åtstramning uteblev i slutet av 1980-talet vilket ytterligare förstärkte överhettningstendensema. Löner och priser steg kontinuerligt mer i Sverige än i jämförbara länder. Diagram 2.2 Inflationen i Sverige och OECD-området 1980-1995<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-4.png" style="width:277pt;height:198pt;"/> Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser. Källor: OECD och Finansdepartementet. 2.3 Finanskrisen Den finanskris som orsakats av spekulationsekonomin under 1980-talets senare hälft är en viktig faktor bakom djupet i nedgången i den svenska ekonomin de senaste åren. De tidigare nämnda huvudorsakerna har givit Sverige en förhållandevis låg tillväxtförmåga. Finanskrisens effekter på ekonomin har de senaste åren medfört en krympande produktion. 16 Finanskrisen är inte ett unikt svenskt fenomen men den tycks ha blivit Prop. 1993/94:100 speciellt allvarlig i Sverige. Överhettningen i kombination med den Bilaga 1 bristande samordningen i avregleringama skapade ett klimat för utpräglat spekulativa fastighetsköp. Utlåningen till allmänheten ökade med över 20 % per år tre år i följd. En sådan utlåningsökning byggde på för- väntningar om ständigt stigande tillgångsvärden. När dessa bröts blev resultatet en fastighets- och därmed bankkris. Diagram 2.3 Utlåning till allmänheten<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-5.png" style="width:278pt;height:155pt;"/> Källa: Riksbanken. Ursprunget till dagens kris i den finansiella sektorn är att den i sig nödvändiga och riktiga avregleringen av kreditmarknaden inte kom- binerades med en ekonomisk politik som höll nere inflationen och med rimligare marginalskatter som inte gynnade en låneekonomi. Den snabba kreditexpansion som följde bidrog till en exempellös uppgång av fastighetspriserna och vissa andra tillgångsvärden. En klassisk "spekula- tionsbubbla" växte fram. Farhågorna för ett fullständigt sammanbrott var hösten 1992 så stora att regeringen och riksdagen måste gå in med en generell bankgaranti för att stärka betalningssystemet. Sjunkande tillgångsvärden och den utlåningsbegränsning som följde av bankkrisen medförde ett kraftigt ökat sparande och en skuldsanering, vilket minskade efterfrågan i ekonomin. Det privata finansiella sparandet hos hushåll och företag har sedan 1990 ökat med inte mindre än 22 % av BNP eller över 300 miljarder kronor. Därmed har den inhemska efterfrågan dragits ner dramatiskt i jämförelse med vad som gällde för några år sedan. Överhettningen inom fastighetssektorn drev upp aktiviteten och kostnaderna för byggverksamhet till ohållbara nivåer. Omsvängningen på fastighetsmarknaden ledde därför till ett lika dramatiskt fall i byggandet. 17 Nedgången i ekonomin i böijan av 1990-talet har således sina rötter i  Prop. 1993/94:100 den tidigare utvecklingen. Redan i slutet av 1980-talet fanns tydliga Bilaga 1 tecken på att produktion och sysselsättning var på väg att sjunka. Den internationella avmattningen och oron på valutamarknaderna kom att förstärka detta. Diagram 2.4 Antal sysselsatta 1980-1995<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-6.png" style="width:278pt;height:191pt;"/> Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 2.4 Sjunkande produktion, högre arbetslöshet och stigande underskott Den utveckling som redovisats ovan har således lett till dagens ekonomis- ka kris. Den sämre tillväxtförmågan har gjort svensk ekonomi mer sårbar för internationella lågkonjunkturer. Den kontinuerliga kostnadskrisen har lett till förlust av marknadsandelar genom sämre konkurrenskraft och därmed sämre förutsättningar att möta lågkonjunkturer och att utnyttja högkonjunkturer. Finanskrisen slutligen har inneburit ett dramatiskt fall i hemmamarknadsefterfrågan. Sammantaget har detta medfört en kraftigt minskat produktion. In- dustriproduktionen sjönk mellan konjunkturtoppen 1989/90 och botten 1992 med närmare 10 %. Den sjunkande produktionen har efter hand lett till en stigande arbetslöshet. Detta har i sin tur givit stigande kostnader och högre utgifter för den offentliga sektorn samtidigt som inkomsterna 18 sjunkit. Underskottet inom den offentliga sektorn har som följd därav Prop. 1993/94:100 successivt ökat.                                                           Bilaga 1 Diagram 2.5 Industriproduktionen i Sverige och EG 1982-1995<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-7.png" style="width:277pt;height:192pt;"/> Anm. 3-kvartals glidande medelvärden. Prognos för Sverige fr.o.m. fjärde kvartalet 1993. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 2.5 Att lösa problemen När väl orsakerna till den ekonomiska krisen har identifierats framstår också klart vilka åtgärder som måste vidtas. Strukturproblemen måste lösas, kostnadsläget förbättras uthålligt och finanskrisens verkningar dämpas. Det är mot den bakgrunden regeringen genomfört en rad åtgärder. Reformer i den offentliga sektorn syftar till att dels förbättra pro- duktiviteten och eliminera flaskhalsarna vid en produktionsökning, dels till att successivt eliminera det strukturella budgetunderskottet. Fullt finansierade strategiska skattesänkningar minskar skatternas snedvridande effekter. Ett exempel är skattereformen, ett annat den av riksdagen nyligen antagna förändringen av företagsbeskattningen som eliminerar överbeskattningen av det egna kapitalet i näringslivet, ett tredje de skatte- sänkningar som syftar till att förbättra konkurrenskraften, som sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt energiskatt för industrin. Till detta kommer också avregleringar på flera områden. 19 Genom regeländringar i t.ex. sjukförsäkringen har produktiviteten i Prop. 1993/94:100 ekonomin ökat. Detta har tillsammans med de sänkta arbetsgivarav- Bilaga 1 giftema och den depreciering av kronan som har ägt rum, stärkt konkurrenskraften. Inflationsförväntningarna har kommit ner på en sådan nivå att de tillsammans med de träffade avtalen skapar förutsättningar för en uthållig konkurrenskraftsförbättring. En kraftigt minskad frånvaro på arbets- platserna innebär självfallet på kort sikt en ytterligare ansträngning av sysselsättningssituationen, men samtidigt på lång sikt bättre tillväxtförut- sättningar. Finanskrisens effekter dämpas genom åtgärder som garanterar stabiliteten i betalningssystemet och lindrar skuldanpassningsprocessen. Det senare kan endast åstadkommas genom att en stram finanspolitik ger utrymme för sänkta räntenivåer. 3 Den internationella utvecklingen 3.1 Den internationella konjunkturen Återhämtningen i OECD-området fortsätter, men takten i förbättringen är svag. Konjunkturuppgången i USA står på solid grund och har nu pågått i drygt två år. Även i Storbritannien fortsätter återhämtningen. I Japan däremot försvagas konjunkturen, medan det ekonomiska läget i kontinentaleuropa förefaller ha stabiliserats. För 1994 väntas en BNP- tillväxt på 2 % i OECD som helhet. Den starkaste tillväxten — över 3 % — förutses i USA och Kanada. Svagast väntas utvecklingen bli i västra Tyskland. För 1995 beräknas BNP-tillväxten i hela OECD-området öka till 2,6 %. Inflationen väntas förbli låg, ca 3 % under såväl 1994 som 1995. I Japan pågår skuldsaneringen i den privata sektorn fortfarande vilket tillsammans med den kraftiga apprecieringen av yenen gör att efterfrågan hålls tillbaka. Det är därtill osäkert vilka effekterna blir av beslutade finanspolitiska stimulanspaket. Kontinentaleuropa förefaller befinna sig på botten av konjunkturen. Styrkan och tidpunkten för uppgången är svårbedömd. Den svaga utvecklingen i västra Tyskland beror på återföreningen som medfört högre räntor och en real uppskrivning av D-marken. Det är oklart om konkurrenskraften är tillräcklig för att kunna ge någon påtaglig ex- portuppgång. Hushållens disponibla inkomster utvecklas svagt, varför den privata konsumtionen kommer att vara dämpad. Realräntorna i många europeiska länder är fortsatt höga med hänsyn till konjunkturläget, trots att räntorna gradvis har sjunkit. Med det låga kapacitetsutnyttjandet dröjer det innan lägre räntor får effekt på investeringarna. Den höga arbetslösheten är det dominerande problemet i flertalet europeiska länder. Delar av Asien fortsätter att vara världsekonomins viktigaste tillväxt- centrum. Tillväxttakten ligger kring 6-7 % och OECD:s export till dessa länder väntas öka med över 10 % per år de närmaste åren. Av OECD:s 20 totala export 1992 gick nära 7 % till gruppen Korea, Taiwan, Hong Kong och Singapore. I Kina beräknas BNP-tillväxten 1993 till ca 13 % för andra året i rad. I Östeuropa har återhämtningen i Polen stärkts under 1993 och Polen väntas 1994 uppvisa positiv tillväxt för tredje året i rad. Även i de baltiska länderna är en BNP-uppgång skönjbar för 1994. Utvecklingen i Ryssland är mer osäker. Återhämtningen tycks framför allt visa sig i de länder som prioriterade liberaliseringar och makroekonomisk stabilisering på ett tidigt stadium. För en god utveckling krävs skapandet av för marknadsekonomin nödvändiga institutionella förutsättningar i form av ett fungerade rättsväsende, banksystem etc. Privatisering av ländernas näringsliv och upprättande av fungerande finansiella sektorer utgör viktiga delar i reformprocessen. Tillväxten framöver i Östeuropa kommer att vara beroende av ländernas exportmöjligheter varför tillgång till i- landsmarknader blir en viktig förutsättning. Samtidigt kan regionen, liksom Sydostasien, väntas växa i betydelse som avsättningsmarknad när inkomsterna i dessa länder stiger. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Diagram 3.1 Internationella förutsättningar ■ | BNP-tillväxt OECD-totaltl [^x£ortmarlmadstiHväxMÖ£_bearbetade_varorJ Bl Inflation OECD—totalt |<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-8.png" style="width:253pt;height:167pt;"/> Anm. 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser. Källor: OECD och Finansdepartementet. Det positiva utfallet av GATT-förhandlingama är mycket väsentligt för utvecklingen av världsekonomin. Beräkningar utförda av OECD- 21 sekretariatet pekar på att den direkta välfärdsvinsten av avtalet uppgår till ca 270 miljarder US-dollar, motsvarande en nivåhöjning av BNP med ca 1 %. Effekterna blir betydligt större för de nuvarande EFTA-ländema än för de tre stora handelsblocken (USA, Japan och EG). OECD under- stryker att detta kan ses som ett minimiutfall eftersom bara direkta effekter av allokerings- och effektivitetsvinster beaktats. Ett viktigt regionalt handelsavtal kom ett stort steg närmare för- verkligande då den amerikanska kongressen godkände det nordamerikan- ska frihandelsavtalet NAFTA. Det etablerar frihandel på villkor liknande dem i EES för USA, Kanada och Mexico. Skuldsaneringsprocessen påverkar utvecklingen under prognosperioden i en rad länder; främst Nordamerika, Japan, Storbritannien, Australien och de nordiska länderna. Även om saneringsprocessen har pågått en tid är skuldsättningen i den privata sektorn i dessa länder fortfarande hög i ett historiskt perspektiv. Hushåll och företag kommer att vara fortsatt känsliga för ränteförändringar. Den finansiella anpassningen har kommit längst i USA, men bidrar sannolikt fortfarande till en svagare uppgång än normalt. För hushållen i Storbritannien har det lägre ränteläget inneburit kraftigt sänkta ränteutgifter. Skuldstocken har dock hittills endast sjunkit marginellt. Även i Finland kvarstår skuldstocken på en historiskt hög nivå. Efter beslutet den 2 augusti 1993 att vidga fluktuationsbanden inom ERM till + 15 % har situationen på valutamarknaden åter stabiliserats. Spänningarna på valutamarknaden har också minskat till följd av att Tyskland fortsatt att sänka de korta räntorna. Såväl den franska som den belgiska francen samt den danska kronan deprecierades något mot D- marken efter beslutet att bredda banden. Deprecieringama har dock återgått, samtidigt som räntemarginalerna krympt. De tyska räntorna förefaller fortfarande utgöra ett golv för räntorna i flertalet europeiska länder. ERM-ländema bedömer att trovärdigheten för inflationsbe- kämpningen skulle minska om strategin med försiktiga gradvisa räntened- dragningar övergavs, vilket skulle resultera i fallande växelkurs och stigande långa räntor. Större växelkursförändringar skulle också försvåra utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union. 3.2 Det europeiska samarbetet Maastrichtfördraget trädde i kraft den 1 november 1993. Därmed inleds den andra fasen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) planenligt den 1 januari 1994. Den svaga ekonomiska utvecklingen i den Europeiska Unionen (EU) har lett till en kraftig försämring av de offentliga finanserna i medlemsländerna. De stora förändringarna i växelkursmekanismen ERM har ändrat utgångspunkten för övergången till EMU:s tredje fas. Samarbetet i EU präglas i ökad utsträckning av försöken att finna åtgärder mot den mycket höga arbetslösheten, som väntas uppgå till i genomsnitt drygt 11 % år 1994. EG-kommissionen har mot denna Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 22 bakgrund utarbetat en s.k. vitbok om hur förutsättningarna för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning långsiktigt skall förbättras. Vitboken behandlades på Europeiska rådets möte i december 1993. EU har också antagit breda riktlinjer för den ekonomiska politiken. Den ekonomisk-politiska strategi som medlemsländerna ställt sig bakom har följande huvudelement: Sysselsättningsmålet ges en central plats. Återhämtning genom lägre räntor är möjlig endast om förutsättningar i form av låg inflation och sunda offentliga finanser föreligger. Under- skotten i de offentliga finanserna är betydande i EU. De länder som har den mest bekymmersamma situationen bör genast vidta verkningsfulla konsol ideringsåtgärder. Inflationen bör begränsas till 2-3 % i flertalet medlemsländer till år 1996. Investeringarna behöver höjas väsentligt. Reallöneökningar kan inte påräknas på kort sikt i flertalet medlemsländer. Löneutvecklingen måste tillåtas att variera mellan branscher och yrkesgrupper. Lägre sociala avgifter bedöms viktiga för i synnerhet personer med låg utbildning. I riktlinjerna liksom i vitboken läggs betydande vikt vid en utbyggnad av de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna — bl.a. baserat på främst svenska erfarenheter — och även vid andra åtgärder för att få arbets- marknaderna att fungera bättre. Det är från svensk synpunkt positivt att konstatera att EU lägger så stor vikt vid tillväxten och sysselsättningsmålet, liksom den höga ambitionen för europeiskt samarbete. Den ekonomisk-politiska huvudinriktningen, baserad på att skapa förutsättningar för ökad sysselsättning och låga räntor genom prisstabilititet och sunda offentliga finanser, är gemensam för Sverige och EU. Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-ländema aktivt med- verkat i diskussionen om ekonomisk-politiska åtgärder för att öka sysselsättningen och tillväxten. Det har skett genom bidrag till EG- kommissionens arbete med vitboken. I december 1993 hölls ett andra gemensamt finans- och ekonomiministermöte mellan EG och EFTA. Mötet inriktades främst på de mer strukturella och långsiktiga frågor som vitboken diskuterar. Det svenska bidraget fokuserades på åtgärder som gäller arbetsmarknaden. Det under 1993 inledda samarbetet kommer att fortsätta också under 1994. Målet för både Sverige och EU-ländema är att Sverige skall vara medlem i EU den 1 januari 1995. Det betyder att det blir allt viktigare att aktivt följa det ekonomiska och monetära samarbetet i EU. Samtidigt är det klart att Sverige inte före medlemskapet kan påta sig bindande förpliktelser. Den 1 januari 1994 träder EES-avtalet i kraft. Avtalet är det mest omfattande ekonomiska internationella avtal som Sverige har ingått. Det gör Sverige och övriga EFTA-länder (med undantag för Schweiz) delaktiga i EU:s inre marknad. Avtalet ger fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital i hela EES-området med ca 370 miljoner invånare. Företagen kan nu räkna med avsevärt stabilare förutsättningar Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 23 för handel och annan kommersiell verksamhet. Konkurrensen kommer att fungera bättre, även inom sektorer som tidigare endast i begränsad utsträckning varit utsatta för internationell konkurrens. Svenska företag kommer att få tillgång till en stor marknad för offentlig upphandling. Verkligt inflytande — politiskt, rättsligt och ekonomiskt — kan emellertid enbart erhållas genom medlemskap i EU. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-1995 Den svenska ekonomin förefaller nu definitivt ha passerat sitt bottenläge. Exporten har under andra halvåret 1993 ökat mycket snabbt. Samtidigt har en stabilisering av den inhemska efterfrågan skett. Under 1994 väntas en fortsatt kraftig exportuppgång medföra att den samlade produktionen av varor och tjänster stiger med närmare 2,5 %. Den inhemska efter- frågan bidrar till att BNP-tillväxten förutses bli närmare 3 % 1995. Sänkta arbetsgivaravgifter och en mycket stark produktivitetsförbättring i industrin tillsammans med deprecieringen av kronan har lett till en markant förstärkning av konkurrenskraften. Situationen för exporten och den konkurrensutsatta sektorn har därigenom kraftigt förbättrats. Tabell 4.1 Försörjningsbalans <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1992</td><td colspan="4"> Procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1 439,8</td><td> -1,9</td><td> -2,0</td><td> 2,4</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 376,7</td><td> 1,3</td><td> -2,0</td><td> 3,5</td><td> 6,5</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 1 816,5</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 2,7</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 776,0</td><td> -1,9</td><td> -3,9</td><td> 0,7</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 400,3</td><td> -0,6</td><td> -2,1</td><td> -1,3</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 118,2</td><td> 1,7</td><td> 0,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 282,0</td><td> -1,6</td><td> -3,0</td><td> -1,5</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 244,7</td><td> -11,0</td><td> -14,0</td><td> -6,7</td><td> 7,1</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 127,3</td><td> -15,6</td><td> -14,6</td><td> 8,7</td><td> 11,9</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 85,0</td><td> -6,4</td><td> -22,6</td><td> -49.5</td><td> -6,5</td></tr> <tr><td> Myndigheter</td><td> 32,4</td><td> 1,2</td><td> 2,0</td><td> -1,7</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar1</td><td> -5,9</td><td> 1.3</td><td> -0,2</td><td> 0,4</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 401,5</td><td> 2,2</td><td> 7,4</td><td> 10,7</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 1 816,5</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 2,7</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Inhemsk användning</td><td> 1 415,1</td><td> -2,2</td><td> -5,5</td><td> -0,7</td><td> 2,5</td></tr> </table> 1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Exportuppgången under andra halvåret 1993 var mycket kraftig trots en svag efterfrågan i OECD-området. Konkurrenskraftsförbättringen har möjliggjort avsevärda marknadsandelsvinster. Därtill kommer kraftiga exportökningar till de snabbt växande ekonomierna i Sydostasien som successivt blir en allt viktigare marknad för den svenska exporten. Under 1994 beräknas den totala exporten öka med över 10 %. Efterfrågan i 24 OECD-området återhämtar sig samtidigt som svenska exportörer fortsätter att vinna marknadsandelar. Under 1995 förstärks konjunkturen inom OECD-området ytterligare. Effekterna av de kraftiga relativ- prissänkningarna 1993 har då börjat klinga av samtidigt som kapacitets- restriktioner i de expansiva delarna av svensk industri kan riskera att börja göra sig gällande. Exportuppgången 1995 beräknas ändå till ca 7 %. Utvecklingen med en snabbt växande industrisektor i kombination med en dämpad efterfrågan på hemmamarknaden är en utveckling som kan komma att korrigera tidigare uppbyggda obalanser. Direkta spridnings- effekter från industrin till delar av tjänstesektorn kan också förväntas få betydande omfattning. Redan nu kan påtagliga effekter i t.ex Kon- junkturinstitutets tjänstebarometer observeras för t.ex. konsulter, uppdragsverksamhet m.m. Ökningstakten i export och industriproduktion är emellertid så kraftig att kapacitetsrestriktioner riskerar att efter hand göra sig gällande i vissa branscher trots en hög arbetslöshet i ekonomin som helhet. Därmed skulle tendenser till ökande inflation, löne-lönespira- ler etc. kunna uppstå. En sådan utveckling skulle tvinga fram en stramare penningpolitik som skulle riskera att bryta expansionen, och måste därför förhindras. Den gradvisa återhämtningen av den inhemska efterfrågan kan inte förhindra att ekonomin i viss mån präglas av en tudelning. Fortfarande pågår anpassningar som kommer att verka dämpande på den inhemska efterfrågan ytterligare en tid. Byggandet kommer att fortsätta minska. Detta gäller särskilt bostadsbyggandet. Anpassningen av den kommunala konsumtionen till de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna är inte avslutad även om denna process tycks ha gått fortare än väntat. Nedgången i den privata konsumtionen bromsades upp kraftigt under hösten varför fallet för helåret 1993 ser ut att stanna vid ca 4 %. Mycket tyder nu på att den privata konsumtionen börjar stiga. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med ca 1 % både 1994 och 1995. En rad tecken tyder också på att tillförsikten och framtidstron hos hushållen nu successivt förstärks. Varaktigheten och kraften i hushållens skuldsane- ringsprocess är dock mycket svårbedömd. Reviderade nationalräkenska- per för åren 1991 och 1992 tyder på att det finansiella sparandet inte varit riktigt så högt som preliminära data tidigare indikerade. Förloppet i skuldanpassning tycks dock ha varit snabbare i Sverige än i andra jämförbara länder. Någon kraftig uppgång av den privata konsumtionen förväntas inte under prognosperioden. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 25 Diagram 4.1 Den privata konsumtionen 1985 års priser, säsongrensat Prop. 1993/94:100 Bilaga 1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-9.png" style="width:277pt;height:197pt;"/> Anm. Prognos fr.o.m. fjärde kvartalet 1993. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Bruttoinvesteringarna i näringslivet är nu definitivt på väg att vända. Redan 1994 förutses en ökning på närmare 9 % som 1995 tilltar till ca 12 %. Det är främst inom industrin som expansionen väntas ske med en tillväxt på ca 17 % 1994 och 22 % 1995. En snabb och kraftig ökning av investeringsnivån är en nödvändig förutsättning för att undvika överhettning och få en god tillväxt i ekonomin även på längre sikt. Den snabba produktionsuppgången, den goda lönsamheten samt de fallande räntorna utgör förutsättningarna för denna kraftiga expansion samtidigt som investeringsnivån har varit starkt nerpressad under de senaste åren. Också de ökade satsningarna på infrastrukturinvesteringar inom de statliga affärsverken spelar en betydande roll. Trots den avsevärda investeringstillväxten i näringslivet fortsätter de totala bruttoinvestering- arna i ekonomin att minska även 1994, eftersom bostadsinvesteringama närmast halveras. En viss återhämtning för den inhemska efterfrågan under 1995 väntas innebära en ökning av investeringarna även inom hemmamarknadsorienterade sektorer av ekonomin. De totala bruttoin- vesteringarna kan därför väntas öka med ca 7 %. I takt med att arbetsmarknadsläget försvagades i början på 1990-talet dämpades också löneökningstakten i ekonomin. Detta mönster bröts dock 1993 då de totalt uppmätta timlönekostnadema ökade snabbare än året före trots en ytterligare försämring av arbetsmarknadsläget. I viss mån kan detta tyda på bristande flexibilitet i lönebildningen. En väsentlig förklaring utgör dock den s.k. strukturella löneglidning som uppstår när 26 sysselsättningen faller. Den genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att Prop. 1993/94:100 någon enskild person får högre lön. Detta beror dels på att de som Bilaga 1 kvarstår i sysselsättning har högre genomsnittslön, dels på att utbetalda avgångsvederlag m.m. drar upp lönesumman utan att något arbete utförs. Dessa effekter är svåra att kvantifiera men statistik från Sveriges Verkstadsindustrier visar att de branscher som haft de största syssel- sättnings- och produktionsneddragningama noterat de snabbaste ök- ningarna av den genomsnittliga arbetskraftskostnaden, diagram 4.2. Timlöneökningama under 1994 och 1995 väntas uppgå till 3,5 % vardera året. Skulle den strukturella löneglidningen bli väsentligt lägre än 1993 kan också löneökningarna för 1994 och 1995 bli lägre än vad som ovan angetts. Diagram 4.2 Indikator på den strukturella löneglidningen Arbetskraftskostnads- och sysselsättningsutveckling inom verkstadsindustrin 1993<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-10.png" style="width:40pt;height:4pt;"/> Ärlig procentuell förändring<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-11.png" style="width:277pt;height:165pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-12.png" style="width:67pt;height:33pt;"/> Källa: Sveriges Verkstadsindustrier. Inflationstrycket i ekonomin är just nu svagt. Under 1993 bidrog dock kraftigt stigande importpriser till att ökningen i KPI blev 4,7 %. 1994 väntas KPI-ökningen stanna vid ca 2,5 % medan uppgången för 1995 beräknas bli knappt 3 %. En relativt hög produktivitetstillväxt, skärpt konkurrenslagstiftning samt en viss antagen appreciering av kronan bidrar till att hålla tillbaka prisstegringarna. I motsatt riktning verkar kvardrö- jande effekter av importprisökningar, påverkan på KPI-måttet av höjda indirekta skatter samt förändringar i räntebidragen. Sammantaget innebär utvecklingen i ekonomin att BNP-minskningen på 2 % 1993 vänds i en tillväxt på närmare 2,5 % 1994 och nästan 3 % under 1995. Den totala arbetslösheten ligger för närvarande på en för svenska förhållanden mycket hög nivå. Trots den förhållandevis goda 27 tillväxten kvarstår stora obalanser på arbetsmarknaden under hela Prop. 1993/94:100 perioden. Under 1994 kan dock en minskning av den öppna arbets- Bilaga 1 lösheten förutses. Mätt som årsmedeltal minskar den öppna arbetslösheten från 8 % av arbetskraften 1994 till drygt 7 % 1995. Tabell 4.2 Nyckeltal Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Timlön (kostnad)</td><td> 3,6</td><td> 4,1</td><td> 3,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> KPI (dec. - dec.)</td><td> 1,9</td><td> 4,4</td><td> 2,2</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> KPI (årsgenomsnitt)</td><td> 2,3</td><td> 4,7</td><td> 2,5</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 2,7</td><td> -3,4</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Sparkvot (nivå)</td><td> 7,4</td><td> 7,8</td><td> 8.1</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> -0,7</td><td> 2,2</td><td> 8,5</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Relativ enhetsarbetskostnad</td><td> -3,7</td><td> -25,3</td><td> -1,2</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Handelsbalans (mdr. kr)</td><td> 34,1</td><td> 58,4</td><td> 86,7</td><td> 103,5</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (mdr. kr)</td><td> -31,3</td><td> 3,6</td><td> 44,6</td><td> 67,1</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (% av BNP)</td><td> -2,2</td><td> 0,2</td><td> 3,0</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> Öppen arbetslöshet</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> (% av arbetskraften)</td><td> 5,3</td><td> 8,2</td><td> 8,0</td><td> 7,2</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitiska</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> åtgärder (% av arbetskraften)</td><td> 3,7</td><td> 4,7</td><td> 6,4</td><td> 7,01</td></tr> </table> Denna siffra beträffande personer i "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bygger på ett rent beräkningstekniskt antagande och skall inte uppfattas som uttryck för någon poli- tisk bedömning. I prognosen över arbetsmarknadens utveckling 1994-1995 antas att åtgärderna kommer igång successivt 1994, men att det ändå tar hela kalenderåret att nå upp till "full åtgärdsvolym". Vid slutet av 1994 beräknas åtgärderna omfatta ca 300 000 personer. Eftersom åtgärderna ökar successivt under loppet av 1994 blir den genomsnittliga åtgärdsnivån högre 1995 än 1994, men åtgärderna ökar inte, utan ligger kvar på en konstant nivå 1995. För det andra halvåret 1995 finns inga beslut om åtgärder. Det sedvanliga be- räkningstekniska antagandet om oförändrad åtgärdsvolym har använts. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Det höga privata sparandet och de låga investeringarna gör att bytes- balansen visar successivt allt större överskott. Under 1995 beräknas detta uppgå till drygt 4 % av BNP. Bytesbalansöverskottet är vid en in- ternationell jämförelse anmärkningsvärt stort. Bidragande är att det relativa resursutnyttjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden. En appreciering av kronan och en ökning av investeringarna kommer dock att reducera bytesbalansöverskottet så småningom. C EN POLITIK FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING MED BEVARAD PRISSTABILITET Uppgiften att skapa förutsättningar för en så god och uthållig tillväxt och sysselsättning att arbetslösheten minst kan halveras under 1990-talet kräver att den ekonomiska politikens alla delar inriktas på detta. Den kräver att finanspolitiken medverkar genom ett fullföljande av bud- getsaneringen, att penningpolitiken förs så att investeringar och konsum- 28 tion kan öka utan inflation samt att strukturpolitiken ökar den svenska ekonomins dynamik och anpassningsförmåga. Vidare måste arbets- marknaden kännetecknas av en ökad flexibilitet vad gäller lönebildning och rörlighet i övrigt. 5 Finanspolitiken 5.1 Den offentliga skulden Den offentliga sektorn som helhet beräknas 1993 ha ett underskott på närmare 200 miljarder kronor motsvarande 13,5 % av BNP. Nettoskul- den ökar således med närmare 200 miljarder kronor på ett enda år. Mätt som andel av BNP beräknas detta vara den största skuldökningen bland alla OECD-länder. En så snabbt växande offentlig nettoskuld är oförenlig med en god ekonomisk utveckling. Den leder till ökande räntebetalningar som tränger ut andra mera angelägna offentliga utgifter eller kräver successivt ökade skatter. Diagram 5.1 Offentlig nettoförmögenhet i Sverige och OECD-området Procent av BNP Prop. 1993/94:100 Bilaga 1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-13.png" style="width:277pt;height:177pt;"/> Anm. 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser. Källor: OECD och Finansdepartementet. I flera länder har långsammare skuldökning än i Sverige föranlett saneringsåtgärder. Utvecklingen i Belgien kan visa på riskerna med en snabbt växande offentlig skuld. Under början av 1980-talet steg de offentliga utgifterna i Belgien snabbt, budgetunderskottet växte till drygt 13 % av BNP och 29 den offentliga skulden ökade till över 100 % av BNP. Man har inte kunnat hindra skulden från att öka ytterligare, mycket beroende på de stora ränteutgifterna. Den offentliga nettoskulden uppgick 1993 till närmare 130 % av BNP och enbart räntorna till ca 11 % av BNP. Trots lågkonjunkturen har kostnaderna för den höga skulden tvingat regeringen till kraftfulla åtstramningar. Sedan 1991 har budgetunderskottet stigit med bara 0,5 % av BNP trots att BNP fallit. Vid så höga skuldnivåer finns i stort sett inte något utrymme alls för stabiliseringspolitik. Sverige skulle befinna sig i en liknande situation i en kommande lågkonjunktur om inte statsskulden stabiliseras. Utvecklingen på Irland visar samtidigt att det går att vända trenden för den offentliga skulden, även om den är mycket hög. Den hade i Irlands fall vuxit till 116 % av BNP 1986. Det krävdes mycket stora ingrepp och mycket hög ekonomisk tillväxt för att minska skuldandelen. Ett kraftfullt saneringsprogram antogs och påbörjades 1987, inriktat på att dra ned de offentliga utgifterna. De offentliga utgifterna räknade som andel av BNP minskade från 52 % 1986 till 40 % 1989. Budgetunderskottet minskade från 10 % till 1 % under samma period och den offentliga skulden sjönk 20 procentenheter till knappt 100 % av BNP 1990. Det är dock värt att notera att BNP-tillväxten 1987-1990 var mycket hög samt att Irland får stora nettobidrag från EG — ca 5-6 % av BNP per år. Om utgifterna inte dras ned när statsskulden är stor och växande, finns i det korta perspektivet endast ett val mellan att höja skatterna eller att låta skuldens tillväxt fortsätta. Skattehöjningar som leder till höjda skattekilar medför att ekonomins funktionssätt försämras, att tillväxten avtar och att basen för konsumtion och välfärd därmed eroderas. Ett höjt skattetryck är således ingen framkomlig väg till långsiktig balans, särskilt inte om skattekilama som i Sverige redan i utgångsläget är höga. Att tillåta statsskulden fortsätta växa innebär bara att skjuta problemen på framtiden. Om skulden blir så stor att skattefinansiering av räntebetal- ningarna på skulden förutsätter mycket höga skattesatser, riskerar skattebasen att gradvis minska. Detta sker genom att företag och individer i allt större utsträckning försöker undvika den högre be- skattningen, bl.a. genom att söka sig utomlands. Även i övrigt kan skattemoralen påverkas negativt när räntebetalningarna tränger ut offentlig service. Budgetkonsolideringen bör ske snabbt så att skulden slutar växa snabbare än BNP. Annars blir kraven på budgetförstärkningar allt större ju längre tid som går innan de genomförs. Att vänta med åtgärderna minskar därför den politiska handlingsfriheten och hotar den framtida välfärden. En stor och växande offentlig nettoskuld ökar risken för höga räntor, otillräckliga investeringar, flaskhalsar och framtida överhettning. Detta förhållande ökar förväntningarna om stigande inflation samtidigt som en galopperande skuld kan skapa förväntningar om en finansiering som medför hög inflation. En sådan ökning av inflationsförväntningarna leder till högre räntor. Detta skärper ytterligare problemen med att andra offentliga utgifter än räntor trängs ut eller att kravet på skattehöjningar Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 30 ökar. En stor och växande statsskuld medför vidare en allmän osäkerhet Prop. 1993/94:100 om landets ekonomi, vilket dämpar både företagens vilja att investera i Bilaga 1 Sverige och hushållens konsumtionsbenägenhet utöver de negativa effekter som direkt följer av de höga räntorna. Näringslivets kapitalför- sörjning fördyras med en påtaglig risk för att investeringarna går ned och tillväxten i produktionen minskar. Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att den offentliga sektorns underskott reduceras så att vi uppnår en hållbar och förtroendeskapande utveckling av den offentliga skuldsättningen. Endast under dessa förutsättningar kan räntorna sänkas och osäkerheten reduceras på ett sätt som befrämjar investeringarna, tillväxten, sysselsättningen och de offentliga trygghetssystemen. Konjunkturförbättringen bidrar i sig till att underskotten minskar. Storleken och varaktigheten i konjunkturförbättringen är emellertid beroende av hur den offentliga skuldsättningen kommer att utvecklas. Om konjunkturuppgången kombineras med åtgärder som förstärker de offentliga finanserna utöver vad som direkt följer av konjunkturförbät- tringen så bidrar detta till lägre räntor och minskad osäkerhet. Detta leder i sin tur till en mera varaktig uppgång bl.a. genom högre investeringar. Saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor i 1993 års priser enligt 1993 års reviderade finansplan är en sådan förstärkning utöver den förbättring som konjunkturen leder till. Detta saneringsprogram måste därför befästas och fullföljas även om det offentliga sparandet skulle förbättras snabbare än vad som förutsågs när programmet presenterades i 1993 års reviderade finansplan. En snabbare konjunkturåterhämtning talar snarast för beslut om ytterligare budgetförstärkningar för att förlänga återhämtningen och minska risken för en överhettad konjunktur. Om konjunkturåterhämtningen å andra sidan skulle bli svagare och kortare än vad som förutsågs våren 1993 så måste saneringsprogrammet även då fullföljas. Det offentliga underskottet skulle annars riskera att minska långsammare och i värsta fall fortsätta att öka t.ex. som en följd av höga räntor. Även under dessa omständigheter bör saneringsprogram- mets 81 miljarder kronor på grund av det stora underskottet i utgångs- läget ses som ett minimiprogram. Det är nödvändigt att saneringspro- grammet fullföljs samtidigt som budgetförsvagningar vid sidan om saneringsprogrammet inte tillåts. 5.2 Den stabiliseringspolitiska inriktningen Förutsättningarna för att bedriva stabiliseringspolitik är idag väsentligt annorlunda än tidigare. Vid fast växelkurs hade finanspolitiken en tydlig stabiliseringspolitisk effekt medan penningpolitiken främst försvarade den fasta växelkursen. Det slutliga målet för penningpolitiken, prisstabilitet, är oförändrat vid flytande växelkurs. Detta har av Riksbanken formulerats så att inflationen 1995 inte får överstiga 2 % + 1 procentenhet. Stimulans via finanspolitiken kommer att motverkas av ökad osäkerhet 31 3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 och högre räntor. Genom högre räntor dämpas aktiviteten i ekonomin och Prop. 1993/94:100 den finanspolitiska stimulanseffekten blir svag eller utebli helt. Särskilt Bilaga 1 med nuvarande stora offentliga underskott är risken betydande att försök till traditionella finanspolitiska stimulanser skulle leda till högre räntor och försämra investerings- och konsumtionsutsiktema. Samspelet mellan finans- och penningpolitiken är därmed viktigt. Härtill kommer att erfarenheterna från tidigare decennier visar att även vid en fast växelkurs är det svårt att passa in finanspolitiska åtgärder rätt i tiden. Det finns en tendens till att åtgärder sätts in för sent, eller för tidigt i konjunkturcykeln. Den kraftigaste stabiliseringen av efterfrågan via finanspolitiken kommer i själva verket från den i stort sett automatiska förändring av offentliga inkomster och utgifter som sker när konjunkturen viker. Genom vikande skatteinkomster och ökade transfereringar försvagas budgeten. Den ökning av budgetunderskott och lånebehov som ägt rum under de senaste åren beror i hög grad på den svaga ekonomiska utvecklingen. Hushållens inkomster har ökat kraftigt fram till 1993. Hösten 1993 låg hushållens totala reala disponibla inkomster på i stort sett samma nivå som hösten 1991. Att efterfrågan ändå fallit beror på att främst hushållen kraftigt ökat sitt sparande. Finanspolitiken bör bl a av dessa skäl ha en medelfristig inriktning. Storleken på de offentliga underskotten och den offentliga skuldsättningen måste vara avgörande för inriktningen av finanspolitiken. Kraftiga underskott under lång tid, dvs. snabb skulduppbyggnad, försämrar tilltron till den svenska ekonomin och tvingar fram höga räntor, leder till låg investeringsvilja och vikande förtroende hos hushåll och företag, både svenska och utländska. Regeringens politik är därför inriktad på att minska det totala offentliga underskottet, både den del som är konjunkturell och den del som inte försvinner när konjunkturen förbättras och kapacitetsutnyttjandet normaliseras. Härigenom kan också den offentliga skuldökningen bromsas och skulden stabiliseras. Denna budgetsanering skall i första hand ske genom utgiftsnedskämingar och höjningar av egna avgifter som inte ökar de skadliga skattekilama. De avgiftshöjningar som aktualiseras bör ha en knytning till förmånerna. Med en sådan anknytning har de inte samma negativa effekter som skatter. Även vissa skatteförändringar ingår i programmet utan att för den skull skattetrycket ökar. Det är främst fråga om att indexera miljö- och punktskattesatsema i syfte att motverka den reala minskning av uttaget som annars skulle uppkomma. För att den höga tillväxt skall nås som är nödvändig för att öka syssel- sättningen måste budgetsaneringen drivas med kraft så att förtroendet för svensk ekonomi fortsätter att växa och utrymmet för lägre räntor ökar. Den huvudsakliga förklaringen till att det totala offentliga sparandet snabbt försämrades under 1990-talets tre första år är den ekonomiska nedgången i form av minskad produktion och ökad arbetslöshet. Behovet av stöd till bankerna har också inneburit en betydande budgetbelastning. Andra faktorer som medverkat är en förändrad sammansättning av produktionen med lägre konsumtion och löneandel. På lång sikt ökar 32 detta möjligheterna till tillväxt men på kort sikt reduceras skatteinkom- Prop. 1993/94:100 stema. Vidare har övergången till låg inflation samt eftersläpande effekter Bilaga 1 in på 1990-talet av det dyra byggande som påbörjades i slutet av 1980- talet försämrat de offentliga finanserna. Det nya systemet för bostads- finansiering med minskade subventioner får effekter först senare under 1990-talet. Besparingar i transfereringssystemen har förstärkt de offentliga finanserna men en betydande del av de budgetförstärkningar som har beslutats får full effekt först efter 1993. Det totala underskottet i det offentliga sparandet uppgår till ca 195 miljarder kronor 1993. Det beror delvis på det låga kapacitetsutnyttjandet 1 ekonomin, delvis på andra faktorer. I den reviderade finansplanen 1993 beräknades dessa andra faktorer svara för ca 40 % av det totala under- skottet, eller knappt 5 % av BNP. Beräkningstekniskt var detta den del av underskottet som återstod sedan det totala underskottet rensats för lågt kapacitetsutnyttjande, hög arbetslöshet samt bankstöd. Det betecknades som konjunkturrensat eller strukturellt underskott. Beräkningarna av det konjunkturrensade underskottet är emellertid osäkra och starkt påverkade av vilka antaganden som görs om vad som är "normalt" konjunkturläge. OECD-sekretariatet bedömer t.ex. att Sveriges konjunkturrensade underskott år 1993 uppgår till ca 11 % av BNP (Economic Outlook, dec. 1993). OECD har emellertid byggt sina beräkningar både på att bankstödet ingår i denna del av underskottet och på en lägre tillväxt- potential. Regeringen delar inte denna syn. Det är emellertid uppenbart att varje beräkning av det konjunkturrensade underskottet är förenad med stor osäkerhet, särskilt när ekonomin på kort tid genomgår så stora strukturella förändringar som den svenska har gjort under de senaste åren. Så länge underskottet finns kvar stiger kostnaderna för skuldräntor. För att sätta stopp för det totala underskottets ökning måste först ett överskott skapas före räntebetalningar. Detta s.k. primära sparande som i tabell 5.1 justerats för förändrat konjunkturläge, förändringar i löne- resp vinstandel samt räntor och kapitalinkomster ger en indikation på finanspolitikens inriktning jämfört med föregående år. Försämringen mellan 1991 och 1992 beror i huvudsak på att tillfälliga skatter föll bort 1992 (mervärdes- skatt och arbetsmiljöavgift). Det primära sparandet förbättras 1993-1995. Detta lägger en grund för att successivt avveckla underskottet. I frånvaro av vidtagna åtgärder skulle det primära sparandet i stället ha försämrats. Således är t.ex. sparandeökningen på 13 miljarder kronor 1993 netto efter det att en i skattereformen beslutad skattesänkning för pensionärerna på 2 miljarder kronor trätt i kraft. I beräkningarna för 1995 har hänsyn tagits till inträffade effekter av redan fattade beslut och förslag i budgetpropositionen, men inte till resten av saneringsprogrammet. Det är att märka att de budgetförstärkande effekterna av många redan fattade beslut kommer successivt under de närmast följande åren. 33 Tabell 5.1 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande Löpande priser Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 1991       1992      1993      1994      1995 <table border="1"> <tr><td> Miljarder kr. Faktiskt finansiellt sparande</td><td> -16,2</td><td> -107,0</td><td> -195,5</td><td> -165,1     -1</td></tr> <tr><td> Förändring</td><td> -90,8</td><td> -88,4</td><td> 30,4</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> därav Konjunkturberoende, inkl bankstöd m.m.</td><td> -66,0</td><td> -76,7</td><td> 38,0</td><td> 9,1</td></tr> <tr><td> Skattebasförskjutningar och slutskattereglering</td><td> -13,5</td><td> -16,5</td><td> -2,4</td><td> -5,8</td></tr> <tr><td> Räntor och kapital- inkomster, netto</td><td> 9,4</td><td> -8,2</td><td> -14,5</td><td> -10,3</td></tr> <tr><td> Primärt sparande</td><td> -20,7</td><td> 13,0</td><td> 9,3</td><td> 10,4</td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet I tabell 5.2 nedan redovisas den offentliga sektorns totala inkomster och utgifter. De offentliga utgifterna i relation till BNP sjunker från drygt 73 % år 1993 till knappt 67 % år 1995 eller med drygt 6 procentenheter. Skatte- och avgiftskvoten sjunker också, bl.a. på grund av den ovan nämnda ändrade sammansättningen av ekonomin. Det totala finansiella sparandet förbättras med drygt 3 procentenheter, från ca 195 miljarder kronor år 1993 till drygt 160 miljarder kronor år 1995. Detta motsvarar dock fortfarande drygt 10 % av BNP. Tabell 5.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td> Miljarder kr.</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 886,1</td><td> 866,6</td><td> 872,3</td><td> 897,4</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 734,9</td><td> 722,7</td><td> 735,3</td><td> 765,0</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 151,2</td><td> 143,9</td><td> 137,0</td><td> 132,4</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 993,1      1</td><td> 062,1</td><td> 1 037,4</td><td> 1 059,1</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 348,7</td><td> 376,3</td><td> 389,5</td><td> 397,8</td></tr> <tr><td> Subventioner m.m.</td><td> 122,7</td><td> 159,3</td><td> 111,1</td><td> 109,8</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 82,3</td><td> 83,6</td><td> 91,4</td><td> 96,9</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 400,3</td><td> 400,2</td><td> 404,1</td><td> 411,5</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 39,2</td><td> 42,6</td><td> 41,3</td><td> 43,1</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -107,0</td><td> -195,5</td><td> -165,1</td><td> -161,7</td></tr> <tr><td> Procent av BNP</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 51,0</td><td> 49,8</td><td> 49,3</td><td> 48,3</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 69,0</td><td> 73,2</td><td> 69,5</td><td> 66,9</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -7,4</td><td> -13,5</td><td> -11,1</td><td> -10,2</td></tr> </table> Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 34 Förbättringen är dubbelt så stor, eller ca 70 miljarder kronor, för statens finansiella sparande som för det totala finansiella sparandet, därför att kommunernas och AP-fondens sparande försämras (se den preliminära nationalbudgeten, avsnitt 9.2 och följande tablå). Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Tablå Förändring av det offentliga sparandet inom staten, kommunerna och AP-fonden Miljarder kr, löpande priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Staten</td><td></td><td> +49</td><td> + 19</td></tr> <tr><td> AP-fonden</td><td></td><td> -9</td><td> -7</td></tr> <tr><td> Kommunerna</td><td></td><td> -10</td><td> -9</td></tr> <tr><td> Summa</td><td></td><td> +30</td><td> +3</td></tr> </table> 5.3 Budgetpolitiken Det fortsatta arbetet med att skapa balans och stabilitet i de offentliga finanserna utgår från de ekonomisk-politiska mål som regeringen tidigare har lagt fast. Det strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avvecklas och den totala offentliga finansiella skulden stabiliseras, och på sikt minska, som andel av BNP. Ett antal omfattande förändringar måste genomföras under de närmaste åren. Som ett led i detta arbete antog riksdagen våren 1993 ett saneringsprogram för de offentliga finanserna som innebar beslut om: *  budgetförstärkningar om 46 miljarder kronor netto i form av utgiftsbegränsningar, ökade egna avgifter och skatteförändringar, samt *   begränsning av den offentliga konsumtionen så att utgifterna hålls realt oförändrade. Delar av saneringsprogrammet har konkretiserats redan hösten 1993. Det gäller t ex indexeringen av vissa miljö- och punktskatter samt finansi- eringen av arbetslöshetsförsäkringen. Övriga delar i programmet som berör budgetåren 1993/94 och 1994/95 redovisas i budgetförslaget. Arbetet med att återskapa starka offentliga finanser kommer att fortgå under lång tid och kommer även framöver att kräva en hård utgiftspröv- ning i det reguljära budgetarbetet. I detta bedöms i ett första steg den långsiktiga utgiftsutvecklingen och därefter läggs ett totalt utgiftsutrymme fast. Detta fördelas sedan på ändamål enligt politiska prioriteringar. När reformer genomförs som innebär utgiftsökningar bör motsvarande utgiftsminskning ske inom lägre prioriterade områden. 35 5.4 Budgetförslaget Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 I budgetpropositionen i januari 1993 beräknade regeringen budget- underskottet för budgetåret 1992/93 till knappt 200 miljarder kronor och lånebehovet till ca 230 miljarder kronor. Utfallet blev ett underskott på knappt 190 miljarder kronor och ett lånebehov på knappt 210 miljarder kronor. Den huvudsakliga orsaken till att underskottet och lånebehovet blev mindre än beräknat är att medel avsedda för ytterligare stöd till banksystemet inte kom att utnyttjas under 1992/93 utan i stället utnyttjas under 1993/94. För innevarande budgetår - 1993/94 - beräknades i den av riksdagen fastställda statsbudgeten i juni 1993 ett underskott på ca 205 miljarder kronor och ett lånebehov på ca 255 miljarder kronor. I proposition 1993/94:25 i oktober 1993 beräknades underskottet till drygt 210 miljarder kronor och lånebehovet till knappt 270 miljarder kronor. Nu beräknas underskottet till drygt 215 miljarder kronor och lånebehovet till drygt 270 miljarder kronor. Däri inkluderas nu 20 miljarder kronor för kapitalisering av Gota Bank över budgeten och ytterligare ca 4 miljarder kronor i lån. Utvecklingen av budgetunderskott och lånebehov framgår av nedanstående tablå. Tablå: Budgetunderskott och lånebehov Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Budgetåret 1992/93</td><td colspan="3"> Budgetåret 1993/94</td><td> Budgetåret 1994/95</td></tr> <tr><td></td><td> Budget.prop. januari 1993</td><td> Utfall</td><td> Stats- budget juni 1993</td><td> Prop. 1993/94:25 oktober 1993</td><td> Budget- prop. januari 1994</td><td> Budgetprop. januari 1994</td></tr> <tr><td> Budgetunderskott</td><td> 198</td><td> 188</td><td> 206</td><td> 211</td><td> 217</td><td> 172</td></tr> <tr><td> Lånebehov</td><td> 230</td><td> 208</td><td> 255</td><td> 268</td><td> 271</td><td> 220</td></tr> </table> Budgetförslaget för 1994/95 innebär att den tidigare utvecklingen mot ökande underskott och lånebehov nu bryts definitivt. Statens bud- getunderskott beräknas bli drygt 170 miljarder kronor och upplåningsbe- hovet ca 220 miljarder kronor. Genom budgetförslaget konkretiseras saneringsprogrammet för det första året. Förutom de under hösten fattade besluten om ändrad finansiering av arbetslöshetsförsäkringen samt indexeringen av vissa miljö- och punktskatter läggs nu förslag om utgiftsbegränsningar inom tandvårdsförsäkringen och minskade utgifter för läkemedel m.m. på sammanlagt drygt 1,2 miljarder kronor i helårseffekt. Härutöver har ytterligare besparingar gjorts på alla departementsområden om samman- lagt ca 2,1 miljarder kronor. Till exempel har besparingar gjorts inom folkbildning, hemspråk, skyddsrumsbyggande, presstöd samt RBF-stöd. Ett produktivitets- och effektivitetskrav har tagits ut inom den statliga förvaltningen. Budgetförslaget präglas således av stor stramhet. I 36 nedanstående tablå framgår den långsiktiga effekten av förslagen under Prop. 1993/94:100 hösten 1993 och 1994/95 års budgetförslag.                             Bilaga 1 Tablå Beslutade och föreslagna förstärkningar av de offentliga finanserna hösten 1993 och i 1994/95 års budgetförslag Långsiktig effekt, miljarder kronor <table border="1"> <tr><td> Miljö- och punktskatter</td><td> 6,7</td></tr> <tr><td> Arbetslöshetsförsäkring m.m.</td><td> ca 7</td></tr> <tr><td> Tandvård, läkemedel m.m.</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Övriga besparingar</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> ca 17</td></tr> </table> Trots det ansträngda budgetläget har dock vissa reformer som finansieras genom budgetförstärkningar utöver saneringsprogrammet varit möjliga. Det gäller t.ex. familjepolitiken (vårdnadsbidrag), biståndet, innovationsfrämjande insatser, vissa åtgärder på handikappområdet samt regionalpolitiken. Den bestående effekten av föreslagna åtgärder inom saneringsprogram- met innebär en långsiktig förstärkning av de offentliga finanserna på ca 14 miljarder kronor, dvs. efter finansiering av beslutade och aviserade reformer. 5.5 Fördelningspolitiken Den ekonomiska krisen har medfört ökade påfrestningar för det stora flertalet hushåll. Det är oundvikligt att hushållens ekonomi påverkas när produktionen minskar; genom ökad arbetslöshet, minskad köpkraft, sänkta tillgångsvärden och genom den sanering av de offentliga utgifterna som är absolut nödvändig. Utan en sådan sanering blir utvecklingen sämre för hela ekonomin och de enskilda hushållen. Det är samtidigt viktigt att uppoffringarna fördelas rättvist och att utsatta grupper skyddas. Det är också viktigt att alla på nytt skall kunna försörja sig genom arbete. Först därmed kan den samlade välfärden öka och fördelningen bli rättvis också i ett längre perspektiv. I ett läge med krympande resurser ställs särskilda krav på förmågan att prioritera. Alltsedan regeringsskiftet 1991 har regeringen strävat efter att ge förtur åt riktade insatser för speciellt utsatta grupper, särskilt de svårt funktionshindrade. I årets budget har utrymme kunnat beredas för en viss höjning av biståndet till de fattiga länderna. Regeringen har vid flera tillfällen sedan 1991 för riksdagen redovisat en fördelningspolitisk bedömning av utvecklingen. Riksdagen har i skrivelse 1992/93:447 (FiU 1992/93:30) framhållit att en redovisning av dessa bedömningar bör kunna göras regelbundet t.ex. i anslutning till 37 antingen den preliminära nationalbudgeten eller den reviderade national- Prop. 1993/94:100 budgeten.                                                              Bilaga 1 Regeringen avser att återkomma med en sådan redovisning i anlutning till vårens kompletteringsproposition. Redan nu kan dock några konstate- randen göras angående bostadsstödet och de äldres ekonomiska standard. Bostadsbidragen skall både tjäna som ett allmänt inkomststöd och göra det möjligt även för hushåll med låg ekonomisk standard att ha ett bra boende. Vid genomförandet av skattereformen 1991 byggdes bostads- bidragen på för att förstärka skattereformens fördelningsprofil. Utgifterna för bostadsbidragen har ökat kraftigt under åren därefter vilket bl.a. sammanhänger med den ökade arbetslösheten. Hushållen synes också i högre grad blivit medvetna om möjligheten att få bostadsbidrag. Det genomsnittliga bostadsbidraget har ökat med 10-20 % för barn- familjerna som grupp mellan 1991 och 1993. Den omfördelande effekten har förstärkts sedan 1991. Denna effekt förstärks ytterligare genom an- knytningen till aktuell inkomst från 1994. Pensionärernas inkomststandard har generellt sett förbättrats under 1990-talet första år. Till en del beror detta på att de som går i pension har högre ATP-pension än genomsnittet. Men även med hänsyn tagen till detta har den genomsnittliga inkomststandarden för pensionärerna ökat mellan 1990 och 1993. Den 1 januari 1993 sänktes den utgående pensionsnivån med 2 % som en följd av krisuppgörelsen hösten 1992 mellan regeringen och socialde- mokraterna. Samtidigt höjdes pensionstillskottet och bostadstilläggen (KBT) för att kompensera de pensionärer som har det sämst ställt. Ungefär var sjätte pensionär beräknas ha fått full kompensation för minskningen av utgående pensioner. Det tycks vidare som om åtgärderna haft åsyftad effekt. Undersökningar visar att det inte alltid är de som redovisar lägst inkomst som har den sämsta ekonomiska ställningen. 5.6 Kommunernas finansiella läge Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna. Investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller minskat rörelsekapital. Åren 1992 och 1993 var det finansiella sparandet positivt, ca 16 miljarder kronor vardera året. Detta förklaras bl.a. av nedväxlingen i pris- och löneökningstakten samt eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalning av kommunalskatte- medel. År 1994 beräknas det finansiella sparandet fortfarande vara positivt men detta beräknas vändas i ett underskott 1995. 1994 får de kommuner som inte höjer skatten behålla de medel som sänkningen av grundavdraget medför. Det innebär att kommunsektorn tillfälligt tillförs 4,2 miljarder kronor. Utgifterna för den kommunala konsumtionen beräknas minska både 1994 och 1995. Sysselsättningen 38 minskar. Investeringarna minskar men är lägre än sparandeunderskottet. ROT-programmet dämpar investeringsnedgången. Kommunsektorns finansiella resurser, dvs. skatter och statsbidrag, låg under 1980-talet ungefär på 22 % av BNP. År 1994 ligger denna andel ungefär på 1980-talets nivå för att 1995 beräknas minska till ca 21 %. 6 Penningpolitiken och statens valutaupplåning 6.1 Penningpolitiken Spänningarna på de europeiska valutamarknaderna ökade successivt under 1993 och blev akuta i slutet av juli. I början av 1993 hade endast fem ERM-länder en valuta som inte devalverats eller lämnats att flyta fritt. Förtroendet för det fasta växelkurssystemet hade därmed försvagats och när spänningarna tilltog i juli föll fastkursarrangemanget i praktiken samman. Även om ERM formellt ännu är i funktion kan de vidgade bandgränsema från ±2,25 % till ±15 % sägas innebära ett system där de europeiska valutorna praktiskt taget flyter mot varandra. Sedan övergången till vidgade bandgränser utformades deprecierades emellertid flera valutor, t.ex. den franska och den belgiska francen samt den danska kronan, endast i begränsad omfattning gentemot D-marken. Den nederländska florinen är fortfarande knuten till D-marken inom det snävare bandet genom ett avtal utanför ERM. De övriga ovan nämnda valutornas växelkurser har senare återgått till att ligga inom detta band. De vidgade bandgränsema har således inte i praktiken kommit att tillåtas medföra några större växelkursförändringar mellan de starkare valutorna. Penningpolitiken i dessa länder har även sedan de vidgade band- gränsema introducerades utformats med hänsyn till prisstabilitetsmål och till önskemålet att undvika större valutafluktuationer. Det konjunkturpoli- tiska behovet av lägre räntenivåer har således fått vägas mot dessa ambitioner. Fortfarande är den tyska penningpolitiken vägledande för takten i räntesänkningarna i de övriga länderna. Skuldsaneringen påverkar fortfarande utvecklingen i flera länder. Den har påskyndats av de lägre räntorna, uppbromsningen av prisfallet på fastighetsmarknaderna samt att andra tillgångsvärden såsom aktier stigit i ett antal länder, med undantag för Japan. Även den svenska penningpolitiken måste utformas med tanke på utvecklingen i omvärlden. Sveriges inflationshistoria och den växande statsskulden påverkar också förutsättningarna för penningpolitiken. Ett etablerat förtroende för en långsiktig låginflations- och budgetsanerings- politik ger ett större penningpolitiskt handlingsutrymme. Den förda penningpolitiken, med ett uthålligt försvar av kronan under förra hösten och stegvisa räntesänkningar efter det att den fasta växelkursen övergavs, har bidragit till att stärka trovärdigheten. Avgörande är att åtgärderna i saneringsprogrammet för att förstärka de offentliga finanserna skapar tilltro till en stabilare statsfinansiell utveckling i framtiden. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 39 Den förda politiken och den internationella räntenedgången har således Prop. 1993/94:100 skapat utrymme för penningpolitiska lättnader. Sedan sommaren 1992, Bilaga 1 dvs. innan valutaoron började, har Riksbanken sänkt marginalräntan från 11.5 % till 7,75 %. Räntorna på statspapper avseende 6 månaders resp. 10 års räntebindning har fallit från knappt 12 resp, knappt 10 % till 6,75 resp, drygt 7 %. Tillsammans med den låga kronkursen, som nu fallit med ca 24 % mot ett genomsnitt av konkurrentländernas valutor, har detta — även om realräntorna är förhållandevis höga i detta konjunkturlä- ge — haft en positiv effekt på ekonomin. Det primära målet för penningpolitiken är att uppnå prisstabilitet vilket Riksbanken definierat som att inflationstakten från och med 1995 begränsas till 2 % +1 procentenhet. Under 1994 beräknas KPI öka med 2.5 % och under 1995 med knappt 3 %, samtidigt som den under- liggande inflationstakten också beräknas till 2-3 %. Allmänhetens inflationsförväntningar, som de kommer till uttryck i enkäter och i räntebildningen över olika löptider, ligger inom det uppsatta målet, åtminstone för de närmaste åren. Det kan konstateras att prisutvecklingen inom den närmaste tiden inte utgör något problem, men att politiken måste avvägas så att bakslag på längre sikt undviks. Saneringsprogrammet skapar utrymme för en starkare krona och lägre räntor. En starkare krona bidrar inte bara till att inflationsmålet kan uppfyllas, utan även till att den ekonomiska utvecklingen mellan konkurrensutsatt och skyddad sektor blir mer balanserad. Ett antal strukturella reformer har förbättrat ekonomins funktionsförmåga och därmed möjligheterna att förena en så hög tillväxt som är nödvändig för att öka sysselsättningen med en låg inflation. Ytterligare förändringar i samma syfte genomförs successivt. Ett konsekvent fullföljande av penningpolitiken spelar här en avgörande roll. Som anfördes i den reviderade finansplanen 1993 är en sänkning av räntenivån den enskilt viktigaste faktorn för en stark återhämtning av Sveriges ekonomi. En förutsättning är emellertid, som tidigare anförts, att budgetsaneringen fullföljs. Sverige är en liten och handelsberoende nation och bör därför på sikt eftersträva en regim med fast växelkurs. Såväl den europeiska som den inhemska utvecklingen kommer att vara avgörande för tidpunkten för övergång till fast växelkurs för Sveriges del. EU-ländemas beslut att införa en valutaunion står fast. Beslutet att vidga bandbredden i ERM tillsammans med de erfarenheter som gjorts under valutaturbulensen gör det dock svårt att förutsäga när en valutaunion kan införas och inte minst hur övergången till en valutaunion kommer att ske. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i Maastricht-fördraget. Det är således ytterst riksdagen som tar ställning. 40 6.2 Statens valutaupplåning Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Riksdagen beslutade i juni 1993 om nya riktlinjer för den statliga valutaupplåningen (prop. 1992/93:150, bil. 1, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). I dessa fastslås att huvudparten av statens skuld skall avse svenska kronor. Den statliga valutaupplåningen skall vidare ske så att förutsägbarhet främjas på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på medellång sikt. Regeringen beslutar efter samråd med Riksbanken hur mycket Riksgäldskontoret skall låna i utländsk valuta. Regeringen skall dessutom årligen för riksdagen redovisa hur valutaupplåningen utvecklas. I enlighet med de nya riktlinjerna beslutade regeringen i juni 1993 att Riksgäldskontoret skulle låna upp ytterligare 50 miljarder kronor, netto, i utländsk valuta. Upplåningen skall vara slutförd senast vid utgången av mars 1994. Merparten av denna upplåning är nu genomförd. Huvuddelen av statens skuld i utländsk valuta består av upplåning som ursprungligen gjordes för Riksbankens räkning. Denna upplåning beslutades i samband med försvaret av den fasta växelkursen under hösten 1992 och slutfördes under det första halvåret 1993. Dessa lån har efter avskaffandet av valutalånenormen i december 1992 i två omgångar frigjorts för budgetfinansiering — ca 100 miljarder kronor vid årsskiftet 1992/93 och ca 115 miljarder kronor vid halvårsskiftet 1993. Den omfattande statliga valutaupplåningen har medfört att nettoskuld- sättningen i utländsk valuta i hög grad har tagits över av staten. Den privata sektorn har samtidigt de senaste åren amorterat på sina lån i utländsk valuta. Totalt uppgick statens skuld i utländsk valuta vid utgången av november 1993 till 374 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 34 % av den totala statskulden. Försvagningen av den svenska kronan har bidragit till att andelen utländsk valuta av den totala statsskulden har ökat under det senaste året. Den svenska kronan har sedan den 19 november 1992 t.ex. deprecierat med ca 29 % mot den amerikanska dollarn och 24 % mot den tyska marken. Dessa två valutor svarar tillsammans med den franska francen för ungefär hälften av den totala skulden i utländsk valuta. En stor del av den upplåning som ursprungligen gjordes för Riks- bankens räkning har en relativt kort löptid. Valutaupplåningen har efter- hand inriktats mot upplåning med längre löptider. Regeringen har efter samråd med Riksbanken den 9 december 1993 beslutat att Riksgäldskontoret under kalenderåret 1994 skall refinansiera förfallande valutalån och därutöver låna upp netto 20-30 miljarder kronor i utländsk valuta. Denna upplåning skall ske utöver fullföljandet av beslutet från våren 1993 om att låna upp 50 miljarder kronor, netto, senast vid utgången av mars 1994. Detta beslut ger kontinuitet och en önskvärd förutsägbarhet i den statliga valutaupplåningen och är i enlighet med den förda penningpolitiken som syftar till ett stabilt penningvärde. Andelen utländsk valuta av den totala statsskulden kommer med den föreslagna nettoupplåningen att minska till 30 %. När kronan stärks blir valutaskuldens andel av statsskulden lägre. 41 7 Kreditmarknaden och bankkrisen Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Bankernas situation har stabiliserats. Kreditförlusterna är alltjämt betydande men sammantaget tycks nu kulmen på bankkrisen ha passerats. Det svenska banksystemet har utvecklats i positiv riktning mot en stabilare finansiell situation. En påtaglig och nödvändig resultatför- stärkning har skett. Externt riskkapital har kurmat tillföras. Utsikterna framöver pekar på en fortgående stabilisering. Förutsättningar finns därmed för att bankerna skall kunna bidra till den samhällsekonomiska återhämtningen. Med stärkt utlåningskapacitet kan de fullgöra sin viktiga roll som finansiärer av inte minst de mindre och medelstora företagens investeringar och produktionstillväxt. Det lägre ränteläget och den höga aktiviteten på valuta- och värdepap- persmarknadema har, i kombination med ett alltjämt stort räntegap, givit betydande genomslag på bankernas intjäningsförmåga. En fortgående kostnadssanering ökar effektiviteten. Problemkreditema har börjat minska och det lägre ränteläget ger förutsättningar för en fortsatt utveckling i samma riktning. Staten gjorde hösten 1992 ett omfattande åtagande i syfte att säkerställa stabiliteten i betalnings- och kreditsystemet. Stödsökande banker, övriga finansiella institut och bankernas fordringsägare har på olika sätt fått del av statens åtagande. Detta har utgjort en nödvändig grund för förtroendet för det svenska finansiella systemet och möjliggjort det tillfrisknande som nu pågår. Åtgärderna på det finansiella området har därmed utgjort en viktig del av politiken för att skapa förutsättningar för tillväxt i den svenska ekonomin. Resultatutvecklingen och det goda börsklimatet har under hösten medgett flera banker att ta kapitalmarknaden i anspråk i syfte att stärka sin kapitalbas. Efter genomförda emissioner kan bankerna förutses ha uppnått en internationellt och långsiktigt konkurrenskraftig kapitaltäck- ningsgrad. Detta får flera gynnsamma effekter. Den nödvändiga bufferten mot framtida finansiella påfrestningar ökar. Möjligheten att tillgodose riskkapitalbehov på marknaden reducerar behovet av statligt stöd. Risken för att konkurrensen snedvrids genom statliga ingrepp minskar. Den pågående kapitaliseringen av bankerna är också en viktig förut- sättning för att kreditgivningen skall fungera på normala affärsmässiga grunder. I rådande konjunkturläge har kreditmarknaden präglats av en mycket återhållsam utlåning. Till stor del beror detta på den svaga låneefterfrågan. Hushållens skuldsanering har fortgått och i näringslivet har den svaga inhemska efterfrågan begränsat låneefterfrågan. De höga marginalerna mellan bankernas ut- och inlåningsräntor började minska under 1993 och den tendensen kan förutses fortsätta och eventuellt påskyndas som följd av den ökade konkurrensen. Utvecklingen har inneburit mindre långtgående stödåtgärder än vad som tidigare fanns skäl att befara. S-E-Bankens ansökan om bankstöd drogs tillbaka under sommaren. Både S-E-Banken och Svenska Handelsbanken har senare genomfört lyckade aktieemissioner. För Föreningsbanken har statens insats givits formen av ett överbryggningsstöd som garanti för att 42 bankens kapitaltäckning, efter kapitaltillskott från olika intressenter, inte Prop. 1993/94:100 skall underskrida lagstadgade krav under den närmaste treårsperioden. Bilaga 1 Under hösten bedömde Sparbanken Sverige det möjligt att utan statlig medverkan bygga upp sin kapitalbas, varför banken drog tillbaka sin ansökan om statligt stöd. Regeringen har vidare godkänt Bankstödsnämndens beslut att överlåta Gota Bank till Nordbanken. Övriga intressenters anbud var inte konkur- renskraftiga. En sammanslagning med Nordbanken kan beräknas medföra betydande samordningsvinster och är därmed den lösning som förväntas minimera kostnaderna för skattebetalarna. Rekonstruktionen av Gota Bank inför försäljningen innebär att staten tillskjuter 20 miljarder kronor över budgeten och ca 4 miljarder kronor i form av lån. Utvecklingen innebär att goda förutsättningar finns för att staten inte behöver engagera sig i ytterligare direkta stödåtgärder utöver att fullfölja kapitaliseringen och försäljningen av Gota Bank. Arbetet med att sälja Nordbanken har påbörjats. Återvinning av statens satsade medel i framför allt Nordbanken bör också ske efter hänsynstagande till konkurrenssitua- tionen i banksektorn samt statens behov av intäkter. Från konkurrens- och valfrihetssynpunkt är det positivt att startandet av ett antal nya banker har aviserats under hösten och att utländska filialer börjat etableras som komplement till utlandsägda dotterbolag. Nya aktörer är således på väg in på bankmarknaden — det finns numera inga hinder för smala, specialiserade banker. Denna utveckling är välkommen. Den bör bidra till att rationaliseringstrycket hålls uppe och till ökad lyhördhet för kundernas behov. Det svenska banksystemet återvinner nu sådan stadga att uppgiften att tillfredsställa hushållens och företagens upplåningsbehov även under en lång period med hög tillväxt och höga investeringar bör kunna fullgöras allt bättre. 8 Skattepolitiken I en ekonomisk politik vars huvudsyfte är att skapa goda förutsättningar för en uthålligt hög tillväxt och minskad arbetslöshet spelar skattepoliti- ken en central roll. Genom minskade skattekilar begränsas skatternas snedvridande effekter på produktion, konsumtion, sparande och in- vesteringar. Välfärdsvinster uppkommer för hela samhället och för enskilda medborgare. Regeringen har sedan sitt tillträde koncentrerat förändringsarbetet inom skattepolitiken till sådana områden där för- ändringar är särskilt viktiga för att förstärka tillväxten. De genomförda åtgärderna innebär att 1991 års skattereform kompletteras och fullföljs. Den egentliga kapitalbeskattningen, bl.a. förmögenhetsskatten och arvs- och gåvobeskattningen, som skattereformen inte omfattade, har åtgärdats. Målet om enhetlig beskattning av kapitalinkomster uppnås genom föränd- ringar av skattereglerna för egenföretagare och ägarna av handelsbolag och aktiebolag. 43 Villkoren för sparande, förmögenhetsbildning och investeringar — Prop. 1993/94:100 vilket är en förutsättning för uthållig tillväxt och tryggad välfärd — har Bilaga 1 förbättrats genom en rad åtgärder. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företagen avskaffades redan 1991. Förmögenhetsskatten har successivt sänkts och avvecklas definitivt 1995. Samma år sänks den allmänna skattesatsen på kapitalinkomster till 25 %. Vidare tas i princip överbeskattningen av bolagsinkomster bort genom att skatten på utdelningsinkomster slopas och genom att skatten på reavinster halveras. Därigenom likställs beskattningen av det egna kapitalet i företagen med beskattningen av det lånade kapitalet. Soliditeten förstärks och därmed företagens möjligheter att möta svängningar på marknaderna. Den nya egenföretagarbeskattningen innebär att den skattemässiga diskrimineringen av egenföretagama upphör och att de får skattevillkor som är likvärdiga med aktiebolagens. Investeringarna påverkas positivt genom att en del av företagarinkomsten beskattas som kapitalinkomst och genom möjligheten till expansion med lågbeskattade medel. Nyföretagan- de stimuleras genom möjligheten för enskilda näringsidkare att kvitta underskott under de första verksamhetsåren mot inkomst av tjänst. Även i övrigt har villkoren för produktion i Sverige förbättrats. Den genomförda sänkningen av energiskatten för industrin har förstärkt den internationella konkurrenskraften. Liknande effekt har genomförda sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Till detta kommer åtgärder för ökad rörlighet. Ett sådant exempel är att den s.k. flyttskatten nu har slopats. Flexibiliteten på arbetsmarknaden gynnas av den lindrade reavinstbeskatt- ningen av bostäder. Den allvarliga statsfinansiella situationen skärper kraven på priorite- ringar mellan var för sig angelägna skatteförändringar. Regeringen kommer att fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning. Inom ramen för det fastlagda saneringsprogrammet har vissa miljö- och punktskatter indexerats vilket eliminerar den annars automatiska reala urholkningen. Inom såväl miljöskatte- som mervärdesskatteområdet utreds vissa förändringar. Sammantagna kan dessa förändringar bidra till saneringen av de offentliga finanserna, till en förbättrad miljö och till en högre grad av anpassning till de nationella skattesystemen inom EU. Frågan om en starkare miljörelatering av skatteuttaget bör belysas med utgångspunkt i de totala miljöeffekterna och konkurrenskraftens utveckling. Det är viktigt att också ta hänsyn till den internationella utvecklingen. I detta sammanhang bör också frågan om s.k. skatteväxling studeras (se miljöbilagan, bilaga 1.4). En fortsatt reduktion av den totala marginaleffekten — skattekilen — på en extra arbetsinsats är angelägen för att förbättra produktionsförmåga och sysselsättningsmöjligheter i den svenska ekonomin. En övergång från arbetsgivaravgifter till egenavgifter med en stark förmånsanknytning av olika avgifter är ett led i en sådan utveckling. En sådan förändring bidrar också till en önskad enkelhet och begriplighet inom skatte- och av- giftssystemen. 44 Det är särskilt angeläget att reducera marginaleffekter och skattekilar på sådana områden där marknadsproduktion konkurrerar med verksamhet i egen regi och svartjobb. Därmed kan sysselsättningen öka på den reguljära arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar. En särskild utredare kommer i början år 1994 att presentera en analys av dessa frågor. 9 Konkurrens- och strukturpolitiken 9.1 Generella åtgärder för avreglering och ökad konkurrens Ökad konkurrens och avreglering av ekonomin är viktiga inslag i regeringens strategi för högre ekonomisk tillväxt och för att trygga sysselsättningen. Det pågår ett omfattande arbete i detta avseende som berör i stort sett alla sektorer i samhället. Syftet är att återupprätta en fungerande marknadsekonomi för en bärkraftig och långsiktigt uthållig tillväxt. Viktiga avregleringar har genomförts och nya förbereds. På skatteområdet har ett tjugotal åtgärder vidtagits i syfte att stimulera kapitalbildning och tillväxt. För perioden 1991-93 innebär dessa föränd- ringar att beskattningen av produktionen minskat med omkring 40 miljar- der kronor. Ett antal generella åtgärder har genomförts i syfte att öka konkurrensen på olika marknader. En ny, kraftfullare konkurrenslag trädde i kraft den 1 juli 1993. Vidare har det s.k. utlänningsförbehållet i svensk för- värvslagstiftning avskaffats. Därutöver har regeringen föreslagit ett förstärkt grundlagsskydd för näringsfriheten. Vidare moderniseras arbetsrätten. Dessa åtgärder medför ett avsevärt skärpt konkurrenstryck och ökad utvecklingskraft i den privata sektorn. Den viktigaste enskilda drivkraften för ökad konkurrens är Sveriges deltagande i den västeuropeiska integrationen. I och med att EES-avtalet träder i kraft den 1 januari 1994 deltar Sverige i den gemensamma inre marknaden med dess fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbete. Den ökade rörligheten innebär att hela den svenska ekonomin måste höja sin effektivitet, så att den kan erbjuda placerare och främst utbildad arbetskraft konkurrenskraftig ersättning. Konkurrensvillkoren kommer att bli lika dem som gäller i de övriga EES-ländema. Därmed stimulerar EES-avtalets förändringar även de sektorer av näringslivet som traditio- nellt betraktats som "skyddade". Men det är också mycket angeläget med ett ökat konkurrenstryck i den offentliga sektorn. Regeringen har genom en rad åtgärder verkat för avreglering och ökad konkurrens på detta område. En ny lag om offentlig upphandling träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. Det pågår också ett omfattande avregleringsarbete för olika statliga myndigheter, vilket bl.a. innebär en renodling av deras verksamhet mot myndighetsutövning. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 45 9.2 Ökad konkurrens på delmarknader Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Utöver de generella åtgärder som redovisats har ett antal mer specifika åtgärder genomförts för att öka konkurrensen i olika sektorer av ekonomin. Konkurrensen på olika delmarknader hämmades tidigare på flera olika sätt. Viktiga sektorer som livsmedelsproduktion och byggnadsverksamhet skyddades av formella eller informella handelshinder. Inom andra sektorer — t.ex. inom stora delar av transportsektorn — satte offentliga regler konkurrensen ur spel. Ett tredje konkurrenshinder var de offentliga monopolen inom många områden, t.ex. inom vård, utbildning och omsorg. Dessa medförde att andra producenter svårligen kunde erbjuda samma tjänster till samma priser som den skattefinansierade verksam- heten. I alla dessa avseenden har regeringen sedan sitt tillträde stärkt mekanismerna för konkurrens och förnyelse. På informations- och kommunikationsområdet är konkurrensen på väg att komma ifatt den nya teknologin. Telekommunikationer, postbefordran, radio och television har öppnats för konkurrens. Detta höjer effektiviteten på områden som är centrala för det kunskapsintensiva näringslivets utveckling. Även när det gäller de fysiska transporterna är övergången från stelnade monopol påtaglig. Flyg, järnväg och taxi söker nya företags- och serviceformer, som resulterat i nya tjänster och produkter under de gångna åren. Landsvägstransporterna avregleras och pressas i pris i och med att EES-avtalet träder i kraft. Kraftfulla satsningar genomförs för att bygga ut och modernisera infrastrukturen på transport- och telekommunikationsområdet. En tioårig investeringsplan för den fysiska infrastrukturen på transportområdet har lagts fast. En upprustning av kommunikationssystemen är viktig för att öka produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet. Inom byggandet och boendet bidrog mångfalden regleringar till de ofta mycket stora kostnadsökningar och det oligopol som präglade stora delar av efterkrigsutvecklingen. Nu har både byggnormer och planregler förenklats, till gagn för nytänkande och goda bostäder till rimliga produktionskostnader. Energimarknaden spelar en nyckelroll för näringslivet, samtidigt som dess roll i den enskilde konsumentens vardag är påtaglig. Genom att minska regleringarna — inom ramen för bevarade möjligheter för staten att bedriva en aktiv energipolitik — skapas förutsättningar för en bättre anpassning till konsumenternas behov och ett effektivare utnyttjande av den kraft som produceras. 9.3 Omvandling av offentlig sektor Verksamheten inom kommuner och landsting har genomgått en snabb förändring och anpassning till nya ekonomiska förutsättningar. Kost- naderna för den kommunala konsumtionen har minskat relativt kraftigt. I flertalet kommuner och landsting pågår i dag ett omfattande för- ändringsarbete mot nya och effektivare styr- och produktionsformer. Ett viktigt inslag i de nya styrformerna är att en klarare åtskillnad görs mellan finansierings- och beställarfunktionen å ena sidan och funktionen som producent å den andra. En sådan s.k. funktionell organisation har genomförts i ett 40-tal kommuner. Denna inriktning präglar också de nya styrsystemen inom landstingen, och bedöms ha spelat en viktig roll för de avsevärda produktivitetsförbättringar som har uppnåtts. För 1992 redovisas produktivitetsökningar på 5-10 % för flera landsting. De nya styrformerna behöver dock även anpassas till den lokala demokratins förutsättningar. På detta område har Lokaldemokratikommit- tén lagt fram förslag (SOU 1993:90) vilka för närvarande bereds i regeringskansliet. Under senare år har en rad nya produktionsformer vuxit fram, dels i kommunernas egen regi i form av intraprenader och resultatenheter, dels i extern drift. Till den senare kategorin hänförs privata företag, koopera- tiv och ideell verksamhet m.m. Gemensamt för de flesta av de nya produktionsformerna är ökad affärsmässighet och olika inslag av konkurrens. Olika studier tyder på att betydande produktivitetsvinster är möjliga samtidigt som servicen förbättras eller hålls oförändrad. I en rapport ("Sveriges systemskifte i fara", Industriens utredningsinstitut) beräknas enskilda alternativ ha minskat de undersökta kommunernas kostnader för primärvård, tekniska tjänster och vårdhem med 4-5 %. Decentralisering av budget- och intäktsansvar beräknas ha minskat kommunernas kostnader på samma områden samt för daghem med 3- 8 %. Det finns sannolikt fortfarande en icke oväsentlig besparingspoten- tial inom den offentliga verksamheten. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 9.4 Utvärdering och kontroll Ett fortsatt arbete med avregleringar är nödvändigt för att en sådan tillväxt och sysselsättning skall kunna uppnås att den totala arbetslösheten minst halveras under resten av 1990-talet. Varken ökad konkurrens eller avregleringar är dock utan problem. När många olika verksamheter och sektorer tar steget över till nya villkor kan felsteg och svårigheter inte uteslutas. Det finns också exempel på detta. Men detta är inte argument för att undvika förändringar. Då skulle Sveriges utsikter till förnyelse och möjligheter att bära en uthållig välfärd försämras. I stället måste det skapas korrektionsmekanismer mot en oönskad utveckling. Det kan ske längs två vägar: Det som i första hand skall komma ifråga är självsanering. Det ekonomiska livets framgång är beroende av det förtroende som näringsli- vets olika aktörer kan skapa bland sina avnämare. Varje sektor har därför ett intresse av att slå vakt om god affärssed och att skapa mekanismer för att t.ex. hålla kunder skadeslösa vid olika slags misslyckanden och felgrepp. 4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 I andra hand är uppgiften att vaka över marknadsmekanismerna en av Prop. 1993/94:100 statens grundläggande uppgifter. De statliga myndigheterna skall inom Bilaga 1 sina områden främja goda institutionella ramvillkor och spelregler, konkurrens och avreglering. Det gör de också genom att påtala och föreslå åtgärder för att komma tillrätta med konkurrensens avarter. Staten har dessutom en viktig kvalitetskontrollerande uppgift. Uppföljningen av verksamhetens kvalitet uppvisar dock stora va- riationer inom såväl det statliga som det kommunala området. Hög prioritet ges nu arbetet med att förbättra uppföljningssystemen. Flera statliga myndigheter har fått särskilda direktiv om detta och inom det kommunala området har Stat-kommunberedningen (C 1990: B) inrättat en arbetsgrupp som skall lägga fram förslag till en årlig rapport om den kommunala verksamhetens utveckling. 9.5 Trygghetssystemen En viktig förutsättning för hög tillväxt i ekonomin är att olika trygg- hetssystem präglas av stabilitet och att de samtidigt ger incitament till arbete. Det nuvarande pensionssystemet har svagheter som på sikt kan hota dess uppgift att ge ekonomisk trygghet. Det svaga sambandet mellan inbetalade avgifter och erhållna förmåner innebär att dagens pensionssys- tem bidrar till de stora skattekilama. Eftersom följsamheten till den samhällsekonomiska utvecklingen är låg är systemet instabilt i finans- ieringshänseende. De demografiska förändringarna i kombination med stigande genomsnittliga ATP-pensioner kommer på sikt att utsätta systemet för stora ekonomiska påfrestningar om inga förändringar görs. Det är därför nödvändigt att pensionssystemet reformeras på ett genom- gripande sätt. I enlighet med vad som anfördes i den reviderade finansplanen 1993 skall också pensionssystemet bidra till saneringspro- grammet för de offentliga finanserna med betydande belopp. I december 1991 tillsatte regeringen en parlamentarisk arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt system för den allmänna pensioneringen. Arbetsgruppen har i rapporten "Ett reformerat pensions- system" (Ds 1992:89) redovisat en skiss till hur ett sådant system skulle kunna utformas. Enligt skissen bör i framtiden pensionsförmånen baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Varje inkomstkrona blir därmed i princip lika mycket värd i pensionshänseende. Vidare skall alla garanteras en viss grundnivå. Särskilda regler om pensionsrätt skall gälla för vård av barn. Pensionsförmånerna skall knytas till den samhällsekonomiska utveck- lingen. En lång övergångstid förutsätts. Arbetsgruppen väntas inom kort lämna ett slutligt betänkande. I framtiden måste det privata sparandet svara för en större del av det totala sparandet än under tidigare decennier. Sparande för pensionen är ett av de naturliga långsiktiga sparmålen. Det nya pensionssystemet bör ha ett inslag av privat, individuellt sparande. 48 Genom en förändring av pensionssystemet mot större försäkrings- Prop. 1993/94:100 mässighet och följsamhet med inkomstutvecklingen och genom ett tydligt Bilaga 1 inslag av individuellt fonderat sparande blir systemet mera robust och därmed mera trygghetsskapande. Samtidigt stimulerar den mindre skattekilen ökade arbetsinsatser. 9.6 Utbildning och kunskap Det svenska samhällets konkurrenskraft kommer i växande omfattning att vara beroende av kunskaper. Vår attraktionskraft kommer att vara avhängig bl.a. den kunskapsmiljö som det svenska samhället kan erbjuda. Det svenska utbildningssystemet var vid 1990-talets början inte rustat för att kunna möta de föränderliga förhållanden som nu väntar. Det var alltför centralplanerat och inflexibelt. Den högre utbildningen var vidare klart underdimensionerad. Under 20 år hade ingen utbyggnad av de längre akademiska utbildningarna ägt rum i Sverige, medan våra konkurrentländer byggt ut sin utbildningskapacitet. Utbildningsarbetet inom högskolan hade dessutom inriktats mot vad som antogs skulle vara den växande offentliga sektorns behov. Det har lett till knapphet på medarbetare med industriell, särskilt teknisk utbildning. I samtliga dessa hänseenden genomgår utbildningssystemet radikala förändringar. Dessa förändringar underlättar tillgången till välutbildad arbetskraft för en expanderande ekonomi. Såväl skolan som den högre utbildningen har frigjorts från statligt detalj inflytande. Kvalitetsstimulerande konkurrens mellan skolor och akademiska lärosäten uppmuntras. Flexibilitet främjas genom att elevers och studenters val får avgörande betydelse för den egna utbildningens inriktning. Sedan hösten 1991 har den högre utbildningens volym byggts ut med ca 30 %. Härigenom har utvecklingen mot en sänkning av den mest avancerade kompetensen i arbetskraften brutits. Förändringarna av skolan och den högre utbildningen har skett parallellt med viktiga investeringar inom forskningen. Att investera i forskning, och framför allt av det mest avancerade slaget, är ett viktigt inslag i en långsiktig politik för tillväxt och konkurrenskraft. Genom den förnyelse av utbildningen och forskningen som nu pågår förbättras Sveriges internationella konkurrensförmåga. Ändå är det som redan gjorts bara början på en utveckling av Sverige till ett verkligt kunskapssamhälle där medarbetarnas förmåga kommer till maximal användning. Två frågor av yttersta vikt är därvid behoven av att finna former och villkor för en kontinuerlig utveckling av kompetens livet igenom, resp, behovet av starkare individuella incitament för utveckling av personlig kompetens. Utbildning av människor med låga inkomster är det i längden mest verkningsfulla sättet att bidra till en rättvis inkomst- och förmögen- hetsfördelning. 49 Under den period då Sverige gradvis förändras till ett mera kunskapsin- riktat samhälle, kommer övergångssvårigheter att bli ofrånkomliga. Redan i dag märks t.ex. en tendens hos företagen att inte ta i anspråk välutbildad arbetskraft som man på något längre sikt måste ha. Det är viktigt att understryka det ansvar företag och andra har att till inte minst ungdomar sända rätt långsiktiga signaler om sitt kompetensbe- hov. Sker inte detta är risken stor att kompetensen inte kommer att finnas tillgänglig när den akut behövs. Kortsiktighet i dessa hänseenden riskerar att långsiktigt undergräva ekonomins expansionsförmåga. 10 Arbetsmarknaden Situationen på arbetsmarknaden är fortfarande mycket allvarlig men det finns nu tydliga tecken på en begynnande återhämtning på vissa del arbetsmarknader. Konkurrenskraften har förbättrats inom industrin. Varslen om uppsägning minskar och antalet nyanmälda lediga platser inom industrin är på uppåtgående. Sysselsättningsminskningen har totalt sett upphört. En ökning visar sig i första hand inom industrin och till denna knutna delar av tjänstesektorn. Emellertid fortsätter neddrag- ningarna inom andra delar av ekonomin, främst inom kommunerna. En varaktigt förbättrad sysselsättning kan bara nås genom god tillväxt i en stabil ekonomi med en flexibel arbetsmarknad i regional balans. Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att bidra till en flexiblare arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken skall även motverka öppen arbetslöshet och bidra till att förhindra utslagningen från arbetsmarkna- den. Regeringen har vidtagit en rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att öka flexibiliteten och att förhindra att människor passiviseras och förlorar kontakten med arbetslivet. Åtgärder för att bekämpa lång- tidsarbetslöshet och en permanent utslagning av arbetskraften prioriteras. Förutom de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan nämnas utbyggnaden av det tredje gymnasieåret, fler platser inom högskolan, infrastrukturinvesteringar, och ROT-verksamhet. En aktiv regionalpolitik i syfte att underlätta för företagande i regioner med hög arbetslöshet är även ett viktigt inslag för att åstadkomma tillväxt i landets alla delar och därmed ett ökat antal riktiga jobb. På en väl fungerande arbetsmarknad utnyttjas såväl kvinnors som mäns kompetens och fulla potential. Trots en internationellt och historiskt hög kvinnlig förvärvsfrekvens i Sverige är könsfördelningen mycket ojämn inom vissa utbildningar och yrken. Kvinnor är underrepresenterade inom t.ex. tekniska utbildningar och yrken. Mäns andel av vård- och om- sorgsarbete är mycket låg. Dessa skevheter återspeglas också i lö- neutvecklingen där kvinnodominerade verksamheter i regel har sämre löneutveckling än mansdominerade. Det är väsentligt att främja ett urval till både gymnasieutbildning och högre utbildning som inte grundar sig på kön utan i första hand på kompetens och arbetsmarknadens efter- frågan. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 50 En viktig del i en politik för tillväxt är att stärka kvinnors ställning i ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället. En ökad tillväxt är också en förutsättning för att kunna vidareutveckla välfärden och jämställdheten. Det finns en stor tillväxtpotential i att bättre ta tillvara kvinnors kompetens i arbetslivet och på andra områden. Ökad konkurrens och avreglering av tjänstesektorn är ett viktigt inslag i en politik för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. Ett modernt tjänstesamhälle som svarar mot de krav som både män och kvinnor ställer, kräver en förnyelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och ansvar. Förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter med en ökad betoning på aktiva insatser såsom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Ungdomspraktiken som budgetåret 1994/95 beräknas omfatta 90 000 personer per månad ger ungdomarna viktig yrkespraktik och arbets- livserfarenhet. Arbetslivsutvecklingen har stadigt ökat under innevarande budgetår. Åtgärden är ett viktigt medel att bekämpa en permanent utslagning av arbetskraften och istället får 70 000-80 000 personer chansen att behålla och stärka kompetensen och kontakten med arbetsmarknaden. Under 1994 tillkommer en ny åtgärd - det generella anställningsstödet (GAS) — vars främsta syfte är att under en begränsad tid stimulera till nyanställningar på den reguljära arbetsmarknaden och att omvandla den för närvarande omfattande övertiden till nya arbetstillfällen. Företagen kan tidigarelägga anställningar eftersom kostnaderna för nyanställning minskar vilket bidrar till en ökad sysselsättning. Avgörande för full sysselsättning är en väl fungerande arbetsmarknad med en lönebildning som skapar riktiga jobb. Staten skall inte ta ansvar för lönebildningen utan detta vilar i främsta hand på arbetsmarknadens parter. Däremot är det statens uppgift att utforma offentliga regelsystem så att låg arbetslöshet är förenlig med en varaktigt låg inflationstakt. Höjningarna av egenavgiftema i arbetslöshetsförsäkringen bidrar till att kostnaderna för arbetslöshet blir tydligare. Sänkningen av kompensationsnivån vid arbetslöshet och arbetsmarknads- politiska åtgärder bidrar till att öka incitamenten att söka och acceptera ett erbjudande om arbete samt för dem som har jobb att anpassa lönekraven så att arbetslösheten inte ökar. Detta torde leda till minskad risk för inflationistisk lönebildning och därmed bättre förutsättningar för en lägre arbetslöshetsnivå. Det finns en påtaglig risk att arbetslöshetstidema stiger och att de arbetslösas anknytning till arbetsmarknaden försämras. I Sverige är ersättningsperioden begränsad till 300 ersättningsdagar (150 vid K AS) för personer yngre än 55 år. Samtidigt finns möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod om 300 dagar genom deltagande i arbets- marknadspolitiska åtgärder. Flera studier visar att de långa ersättnings- perioder som finns i en del andra länder är en viktig förklaring till den höga långtidsarbetslösheten. För att motverka denna utveckling och bryta rundgången mellan åtgärder och arbetslöshet har regeringen aviserat att möjligheten att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder kvalificera sig för Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 51 en ny kontantersättningsperiod begränsas till en ny period om 150 dagar. Den begränsade ersättningsperioden kan innebära att incitamenten för den arbetslöse att söka arbete i den kommande uppgångsfasen ökar och att anknytningen till arbetsmarknaden förstärks. Därmed stärks arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Det innebär också skärpta krav på de arbets- marknadspolitiska myndigheterna att utforma de aktiva åtgärderna så att det blir lättare för de arbetslösa att få riktiga jobb. Dessutom kan detta bidra till en ansvarsfull lönebildning. För att hålla tillbaka arbetslösheten och för att bevara och förstärka de arbetssökandes anknytning till arbetsmarknaden kommer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser att bibehållas. Under budgetåret beräknas i genomsnitt ca 7 % av arbetskraften delta i någon form av arbets- marknadspolitisk åtgärd. Här har antagits att andelen personer i åtgärder stiger genom att utnyttjandegraden av de arbetsmarknadspolitiska medlen ökar. När arbetsmarknadsläget förbättras kommer de arbetsmarknadspo- litiska åtgärderna att trappas ner successivt De åtgärder som vidtagits av regeringen leder till en förbättring av arbetsmarknadens funktionssätt och är en förutsättning för en ökad syssel- sättning. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 52 <h4>Omprövning och förnyelse av offentlig Biiaga1993/94:100 sektor</h4> 1 Regeringens strategi för förnyelsen av den offentliga sektorn När regeringen tillträdde hösten 1991 angavs fyra stora uppgifter som skulle dominera arbetet under mandatperioden, nämligen att föra Sverige in i det europeiska samarbetet, återupprätta Sverige som tillväxt- och företagarnation, förbättra välfärden genom en valfrihetsrevolution samt att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhälle präglat av god miljö. Omprövningen och förnyelsen av den offentliga sektorns olika system och institutioner är ett led i den politik som redan angavs i den första regeringsförklaringen och som sedan stegvis utvecklas och genomförs. Den offentliga sektorns förnyelse är således en viktig del i den förnyelse av Sverige som regeringens samlade politik är ett uttryck för. De omfattande förändringar som pågår inom departements- och myn- dighetsområdena syftar alla till att skapa instrument och bidra till förverk- ligandet av de övergripande mål för samhällsutvecklingen som regeringen och riksdagen har lagt fast. Offentliga system och strukturer omprövas för att åstadkomma en val- frihetsrevolution i välfärdspolitiken. Den enskilde och familjen ges ett ökat handlingsutrymme på bekostnad av förstelnade byråkratiska regler, offentliga monopol och korporativt förmynderi. Staten har olika roller inom olika samhällsområden. Därför är det vik- tigt att ha entydiga gränser för statens åtaganden inom respektive sektor. Alternativ och mångfald stimuleras i vård, omsorg och service till med- borgarna. Det statens kärnområde som rättsväsendet utgör reformeras för att stå starkt inför framtiden. Marknadsekonomin är det bästa ekonomiska systemet för att uppnå en effektiv resursallokering. Detta utnyttjas genom att marknadsliknande förutsättningar introduceras även i den offentliga produktionen. All verk- samhet utsätts för konkurrens så långt det överhuvud taget är möjligt utan att åsidosätta rättssäkerhet, demokratisk insyn och kontroll samt den enskildes grundläggande rättigheter och skyldigheter. Föråldrade strukturer rivs ner för att ersättas med en väsentligt mindre och resurssnålare och samtidigt mer effektiv och flexibel offentlig för- valtning. 53 2 Utgångspunkter Den offentliga sektorns roll Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Människor måste ha ett avgörande inflytande över beslut som rör deras välfärd dels via den demokratiska processen, dels via efterfrågan på varor och tjänster som tillhandahålls på marknaden. Samtidigt finns det om- råden där förutsättningarna för effektiva lösningar på marknaden inte är uppfyllda. Antingen saknas effektiva marknader eller också är marknads- lösningar inte möjliga eller lämpliga. Det är nödvändigt att samhället har ansvar för verksamheter som för- svar, rättsväsende och grundforskning. Offentliga åtaganden kan också behövas inom vissa verksamheter med hög andel fasta kostnader, som bl.a. är fallet med olika infrastrukturinvesteringar. Detta hindrar givetvis inte att även sådana verksamheter bör utsättas för rationaliseringskrav. Ett annat motiv för offentliga insatser är förknippade med s.k. externa effekter. Ett exempel är utbildning, som kan ge utdelning i form av högre lön för den enskilde, men även skapa förutsättningar för en allmänt högre tillväxt, vilket kommer övriga samhällsmedborgare till del. Det finns därför skäl att genom olika offentliga insatser upprätthålla en tillräckligt hög utbildningsvolym. Informationsproblem kan också motivera offentliga insatser. Det gäller bl.a. inom sjukvården, där den enskilde inte alltid kan bedöma nödvän- digheten av eller kvaliteten på olika åtgärder. Till informationsproblemen hör också svårigheten att jämföra olika alternativ med långsiktiga konse- kvenser. Det är svårt att värdera framtida kostnader och nyttor. Här finns motiv för insatser som ökar den enskildes möjligheter att fatta egna beslut. Andra motiv för offentliga insatser sammanhänger med allmänna rätt- visekrav som bl.a. kan avse konsumtionsutrymmets fördelning mellan olika generationer. Staten har därför ett ansvar för kostnadskontroll och avvägning mellan olika typer av offentliga utgifter. Det är viktigt att transfereringssystemen inte leder till att privat konsumtion tränger ut offentlig konsumtion och investeringar på olika områden, som är viktiga för den långsiktiga utvecklingen av välfärden. Marknadsmisslyckanden kan emellertid endast motivera en del av de offentliga åtagandena. Också fördelningpolitiska ambitioner och särin- tressens krav ligger bakom en stor del av de offentliga utgifterna. Flera av de offentliga systemen omfördelar konsumtionsmöjligheter mellan olika grupper och individer. Det finns även omfördelning genom försäk- ringar mot mer eller mindre påverkbara händelser, t.ex. sjukdom och arbetslöshet. Huvuddelen av de offenliga åtagandena handlar dock om i princip försäkringsbara omfördelningar mellan olika perioder i en män- niskas liv. Olika skäl kan således anföras för offentliga åtaganden. Betydligt svå- rare är att generellt avgöra vad graden av offentlig engagemang bör vara. Detta varierar avsevärt mellan olika områden. På väl fungerande 54 marknader med välinformerade aktörer kan det offentligas roll inskränkas till att upprätthålla stabila "spelregler". En viktig offentlig uppgift är att undanröja hinder för fungerande marknader. Vid vissa typer av mark- nadsmisslyckanden kan regleringar tillämpas. I verksamheter med s.k. externa effekter kan avgifter eller subventioner användas för att uppnå en effektiv nivå på produktionen. Olika fördelningspolitiska ambitioner kan motivera transfereringar eller offentlig finansiering av verksamheter. Däremot är motiven för offentlig produktion ofta betydligt svagare. En viktig uppgift för det offentliga är att skapa förutsättningar för människor att fördela om sina inkomster över livscykeln. Sammantaget är den offentliga sektorn av stor betydelse för en väl fun- gerande marknadsekonomi. Omfattningen av offentliga åtaganden måste dock kunna omprövas över tiden efter utvecklingen av bl.a. inkomster, värderingar och teknik. Finansiering av den offentliga verksamheten Saneringsprogrammet för de offentliga finanserna innebär att de offentliga utgifterna för konsumtion skall vara realt oförändrade under den närmaste femårsperioden. Denna begränsning innebär ett val mellan å ena sidan utveckling av lönekostnader och andra kostnader och å andra sidan utveckling av producerad volym. Hur denna restriktion upplevs av kon- sumenterna beror till stor del på hur verksamheten organiseras och vilka produktivitetsförbättringar som uppnås. På vissa områden finns möjligheter till ökad avgiftsfinansiering. Totalt sett kännetecknas offentlig tjänsteproduktion av en låg grad av avgifts- finansiering. Förhållandena varierar dock avsevärt inom olika områden. Även i transfereringssystemen finns betydande utrymme för ökade egen- avgifter, dels genom inslag av självrisk, dels genom att de försäkrade själva belastas med egenavgifter. Därvid blir sambandet mellan inbetalda avgifter och erhållna förmåner tydligare samtidigt som det totala skattetrycket minskar. Även på längre sikt kommer i allt väsentligt våra välfärdssystem att vara offentligt finansierade. Detta utesluter dock inte en ökad konkurrens i produktionsledet. Under senare år har nya produktionsformer vuxit fram, dels i den offentliga sektorns egen regi, och dels i extern regi. Ge- mensamt för de flesta av de nya produktionsformerna är ökad affärsmäs- sighet och olika inslag av konkurrens. Olika studier tyder på att nya orga- nisations- och verksamhetsformer i många fall har medfört betydande produktivitetsvinster samtidigt som servicen förbättrats. Den offentliga sektorn i internationellt perspektiv Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 En ökad internationalisering ökar konkurrensen mellan företag. Men en öppning av gränserna skapar också en konkurrens mellan ländernas of- fentliga sektorer. Kvaliteten på offentliga tjänster och nivån på skatterna 55 gör ett land mer eller mindre attraktivt som arbetsplats och investerings- land. Om människor lättare kan flytta sina varuinköp, arbetsinsatser och investeringar till andra länder kan beskattningsförmågan försämras. Inte- grationen kan därför indirekt ställa krav på att i ökad utsträckning beskat- ta skattebaser som är mindre rörliga. Om Sverige däremot skulle ställa sig utanför det europeiska samarbetet finns troligen behov av mer omfattande skattesänkningar för att stärka konkurrenskraften. Såväl EES-avtalet som ett medlemskap i EU väntas ge positiva effekter på den ekonomiska tillväxten i Sverige, bl.a. genom ökad konkurrens. En viktig effekt av ett närmande till EU är också den minskade osäkerhet som detta innebär för företagen. Integrationen medför därför sannolikt positiva effekter på direktinvesteringama vilket också leder till ökad tillväxt. På sikt innebär detta att skatteintäkterna för den offentliga sektorn ökar. En ökad internationalisering innebär stora möjligheter — men också vissa risker — för svensk ekonomi och Sveriges offentliga sektor. Vinsterna av integrationen beror i hög grad på den förda politiken på olika områden. Den ekonomiska politiken måste sålunda ge grund för en stabil och konkurrenskraftig utveckling av priser och kostnader inom landet för att den ekonomiska tillväxten varaktigt skall kunna upprätthållas. Vidare är åtgärder som förbättrar flexibiliteten på arbetsmarknaden nödvändiga för att Sverige ska kunna dra nytta av en ökad rörlighet för arbetskraft. En ny lag (1992:1528) om offentlig upphandling träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. För att kunna uppnå de besparingar som lagen möjliggör krävs ökad information och kompetens. Slutligen är en väl fungerande infrastruktur i vid bemärkelse en förutsättning för att integrationen ska leda till ökade investeringar och en högre ekonomisk tillväxt. Dessa effekter är i sin tur avgörande för den offentliga sektorns resurser och de svenska välfärdssystemens utveckling. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 3 Huvudfrågor i förändringsarbetet Offentlig verksamhet måste vara effektiv och väl fungerande för att de människor som är beroende av den skall få den service som de behöver och för att motivera de skatteuttag som finansierar den. Men effektivi- teten i den offentliga verksamheten är också viktig ur ett annat och vidare perspektiv. Staten och kommunerna har ansvar för olika funktioner som påverkar hela samhällsekonomin. Lagstiftning och andra regelsystem är styrande inom många samhällsområden. Olika former av ekonomiska reg- leringar påverkar också verksamheter som inte bedrivs direkt av staten eller kommunerna. Därför är det av utomordentlig vikt att effektiviteten upprätthålls även i de regelsystem som påverkar andra delar av ekonomin. Med denna ut- gångspunkt innebär effektivitet bl.a. att avskaffa de regleringar som inte är nödvändiga samt att se till att utformningen av de regler som måste 56 finnas kvar är sådan att de inte försvårar stabilitet, effektivitet och tillväxt Prop. 1993/94:100 i ekonomin.                                                           Bilaga 1 Särskild omsorg måste ägnas de incitament som finns inbyggda i syste- men. Staten och kommunerna måste ägna större kraft åt att ompröva be- fintliga regleringar. Målsättningen med statens och kommunernas styrning behöver i många fall preciseras. En fortlöpande uppföljning och utvärdering av de resultat som uppnås ger ett underlag för sådana om- prövningar. Effektivitet och kvalitet bör emellertid också ses i ett demokratiskt per- spektiv. Genom fler valmöjligheter och färre och förenklade regler ökar medborgarnas frihet. Några huvudfrågor i det omfattande förändringsarbete som bedrivs är sammanfattningsvis: —    att fortlöpande ompröva statliga åtaganden, —    att utveckla mål- och resultatstyrningen, —    att utveckla den finansiella styrningen och höja den ekonomiadministrativa kompetensen, —    att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, —    att renodla verksamhetsformerna för offentlig produktion, —    att fullfölja bolagisering och privatisering av offentlig verksamhet som kan bedrivas i konkurrens på marknaden, —    att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbetsfor- mer inför ett ökat europeiskt samarbete, —    att öka medborgarnas valfrihet och möjligheter till inflytande och insyn i offentlig verksamhet. 4 System- och strukturförändringar Styrning och uppföljning En ökad effektivitet i den offentliga verksamheten förutsätter en utveck- ling av formerna för riksdagens och regeringens styrning av den offent- liga sektorn. Under de senaste åren har större intresse ägnats verksam- hetens resultat. Genom bättre uppföljning och utvärdering kan resultaten lyftas fram till granskning. I takt härmed kan detaljstyrningen minskas, vilket ökar handlingsutrymmet för dem som bedriver verksamheten. Däri- genom skapas förutsättningar för en större dynamik i arbetet med att effektivisera verksamheten. Det nya systemet för statsbidrag till kommunerna innebär sådana för- utsättningar. Inom hälso- och sjukvården prövas nya styr- och organisa- tionsformer i samma syfte. Den fortlöpande utvecklingen av den finan- siella styrningen av myndigheterna, som bl.a. ger myndigheterna entydiga ramar och ökat handlingsutrymme, syftar också till att skapa sådana inci- tament. 57 Avregleringar Under det senaste året har takten i arbetet med avregleringar ökat. En särskild delegation, knuten till Näringsdepartementet, för avreglerings- frågor och för genomförande av regeringens avregleringsprogram (dir. 1993:113) tillkallades av regeringen i september 1993. Delegationen har till uppgift att ställa samman och konkretisera regelförändringar och and- ra åtgärder för ökad konkurrens och tillväxt, som pågår inom samtliga departement, i ett avregleringsprogram. Delegationens arbete tar sikte på regelförändringar som öppnar nya offentligt reglerade marknader för konkurrens, som främjar företagande och konkurrens på lika villkor, som undanröjer hinder för nyföretagande och stärker motiven att starta och driva företag. Delegationen skall vidare ta lämpliga initiativ som stärker konkurrensen och sprida information om vikten av en väl fungerande marknadsekonomi. Delegationen har lämnat en första rapport till rege- ringen den 29 november 1993. I rapporten presenteras ett avreglerings- program för 1993-94 omfattande ett hundratal punkter. Provnings- och certifieringsverksamheten avregleras och förändras bl.a. för att underlätta företagens import och export av produkter. En fort- löpande reformering pågår av byggproduktreglema. Ett nytt och enklare patentinstitut övervägs för att begränsa hindren i innovatörsprocessen. Förenklingar genomförs när det gäller statens stöd och rådgivning till småföretag genom utvecklingsfonderna. Förslag till regelförändringar i syfte att stävja konkurrenssnedvridande missbruk vid konkurser och före- tagsrekonstruktioner har lämnats i rapporten Företagande och konkurrens på likvärdiga villkor. Vidare utreds en avreglering av pantlånelagstift- ningen och fastbränslelagen. Inom utbildningsområdet har valfriheten ökat genom bl.a. lagstadgad rätt att välja grundskola, likvärdiga villkor för fristående skolor och ökad frihet för skolor och universitet att profilera sig och studerande att välja studieinriktning. Långtgående förändringar genomförs i regelverket för de statliga universiteten och högskolorna för att skapa frihet för univer- sitet och högskolor att besluta om innehåll i och institutionella ramar för verksamheten. Genom den nya högskolelagen och det nya resurstilldelningssystem, som delvis infördes den 1 juli 1993, överger statsmakterna den direkta styrning av landets institutioner för högre utbildning och forskning som tillämpats under lång tid. I stället har ansvaret för mycket stora resurser och en väsentlig del av den långsiktiga kompetensutvecklingen i landet överlämnats till universiteten och högskolorna. Den väsentligt ökade självständigheten för universiteten och högskolor- na har kombinerats med en ordning som innefattar kraftfulla incitament för att utveckla kvaliteten i verksamheten och öka effektiviteten i resurs- utnyttjandet. Sålunda svarar två nya myndigheter, Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning, för att stimulera och stödja universiteten och högskolorna i deras kvalitetsarbete. Vidare införs suc- cessivt ett nytt resurstilldelningssystem såväl för grundutbildning som för Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 58 fakulteterna under treårsperioden. Ett uppföljningsansvar har ålagts Prop. 1993/94:100 Verket för högskoleservice (VHS).                                      Bilaga 1 Reformen har genomförts parallellt med att förstärkningar tillförts uni- versitet och högskolor för att möjliggöra en kraftig ökning av antalet studenter i grundläggande högskoleutbildning. Regleringen inom skogsbruket har minskat genom att skogsvårdslag- stiftningen har förenklats. Avregleringen inom bostadssektorn fortsätter. En mängd statliga regle- ringar som begränsar valfriheten för bostadsproducenter och konsumenter och som inte behövs för ekonomisk och annan stabilitet inom området har avskaffats. Stödsystem som motverkar ekonomisk stabilitet och kost- nadseffektivitet har avvecklats eller är under avveckling. Andra stödsy- stem har konstruerats om för att skapa bättre incitament utifrån allmän- ekonomiska utgångspunkter. Den statliga och kommunala bostadsadmini- strationen har setts över och effektiviserats. Utformningen av regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken är av särskild betydelse för stabilitet, effektivitet och tillväxt i ekonomin. En parlamentarisk kommitté (dir. 1993:132) skall se över arbetsmarknads- politikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Kommittén skall också föreslå de förändringar av arbetsmarknadsverkets struktur som förslagen kan föranleda. Arbetsrätten ses över. Monopolet på arbetsför- medlingar har upphört. Transfereringssystemen En omfattande genomgång och omprövning görs av de stora transfere- ringssystemen inom socialdepartementets område. Systemfel inom social- försäkringen har rättats till genom olika åtgärder för att komma till rätta med inslag som skapat överkompensation och som hämmat rehabilitering av långtidssjukskrivna. Fr.o.m. den 1 januari 1992 trädde ett system med sjuklön de första två veckorna för anställda i kraft samtidigt med en om- fattande reform av systemen för arbetslivsinriktad rehabilitering av lång- tidssjukskrivna. En karensdag har införts, samtidigt som arbetsskadebe- greppet inom arbetsskadeförsäkringen stramats upp. Vidare har den sär- skilda arbetsskadesjukpenningen slopats. En genomgripande reformering förbereds av den allmänna pensione- ringen i syfte att trygga finansieringen av pensionerna för morgondagens pensionärer och även i övrigt få till stånd regler för pensionssystemet som uppfattas som rimliga av både pensionärer och förvärvsarbetande. Systemet ska vara robust och ekonomiskt stabilt. Förändringarna skall leda till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner, stimulera till ökat arbete och främja ett högt långsiktigt sparande. Vägledande för regeringens översyn av de stora transfereringssystemen är också nödvändigheten att få ner underskotten i de offentliga finanser- na, eftersom obalanserna i ekonomin måste undanröjas för att trygga väl- färden på lång sikt. Omfattande besparingar har därför genomförts 59 samtidigt som inkomstbortfallsprincipen bevarats i kombination med rik- Prop. 1993/94:100 tade åtgärder för att stödja utsatta grupper.                                  Bilaga 1 Konkurrens och valfrihet Av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen är också arbetet med att främja konkurrensen och öka valfriheten inom olika sektorer. Genom den nya konkurrenslagstiftningen, lagen om offentlig upphandling och öppnandet för entreprenader i kommunal verksamhet skapas förutsätt- ningar för en ökad konkurrens inom vida delar av ekonomin. Hinder för privata alternativ i vård och omsorg undanröjs. Mottagandet av asylsökande reformeras. Driften av alla förläggningar skall vara öppen för entreprenad och Invandrarverket skall aktivt verka för att öka inslaget av entreprenader. Dessutom ökar möjligheterna för asylsökande att ordna sitt boende själva. Inom kommunikationsområdet har ny lagstiftning på tele- och radio- området trätt i kraft. Riksdagen godkände i december 1993 regeringens förslag till postlag. Steg i riktning mot ökad konkurrens har tagits på luftfartsområdet och för järnvägstrafiken. Enligt riksdagens beslut skall Vägverkets produktionsdivision bolagiseras med inriktning på genom- förande år 1995. Regeringen planerar att lämna förslag till riksdagen under våren 1994 om att AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbe- siktning av vägtrafikfordon skall avskaffas. De bolagiseringar och privatiseringar av statlig och kommunal verk- samhet som nu genomförs innebär också att stora verksamhetsområden förs över till en konkurrensutsatt miljö. Televerket, Postverket, Vägver- ket, Banverket, Domänverket, Vattenfallsverket, Byggnadsstyrelsen och AMU är exempel på statliga myndigheter som helt eller delvis bolagise- ras. Privatisering och privata alternativ Privatiseringen av statligt ägda företag fortsätter. Ett ökat inslag av kon- kurrens i den offentliga sektorn främjas och inriktning och omfattning av konkurrensutsatt verksamhet i statliga myndigheter, kommuner och landsting undersöks. Elmarknaden öppnas för konkurrens genom en re- formering av ellagstiftningen i syfte att avskaffa elleverantörernas leve- ransmonopol och inrättandet av en svensk kraftbörs. Samtidigt renodlas tillsyns- och myndighetsuppgifterna på elområdet. Privata alternativ växer fram bl.a. inom vård, omsorg och skola. Un- der 1994-95 får alla möjlighet att välja sin egen husläkare, vilket ökar valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet. Fri etablering för husläkare in- förs. Etableringsbegränsningama i övrigt för läkare, tandläkare och sjuk- gymnaster avvecklas successivt. Valfriheten inom barnomsorgen ökar ge- nom att kommunerna får en skyldighet att betala ut bidrag även till enskilda alternativ och genom införandet av vårdnadsbidrag. 60 Offentlig produktion Den offentliga produktionen renodlas. Den bör avse statens och kommu- nernas kärnområden, dvs. sådan verksamhet som inte kan bedrivas på enbart marknadsvillkor. En fortlöpande omprövning pågår i syfte att kon- kurrensutsätta verksamheter som bedrivs i offentlig regi. I den verk- samhet som stat och kommuner svarar för skapas marknadsliknande förutsättningar t.ex. genom att kund - leverantörs-förhållanden införs. Åtskillnad görs också mellan myndighetsuppgifter och annan service till medborgarna. Samverkan mellan offentlig och ideell verksamhet främjas. De genomgripande förändringar som har skett inom det personalpolitiska området innebär också en marknadsanpassning av villkoren i den offent- liga produktionen. Strukturförändringar Omfattande förändringar genomförs i den statliga förvaltningsstrukturen. Kraftiga nedskärningar har skett vid många myndigheter och vissa myn- digheter har helt avvecklats. Ombildningar och sammanslagningar av myndigheter är ett annat viktigt inslag i förändringsarbetet. Exempel på genomgripande strukturförändringar är det arbete som pågår inom För- svarsdepartementets område. Strukturförändringarna tar sin utgångspunkt i bl.a. omvärldsföränd- ringar och behoven av att öka effektiviteten. Genomförandet ställer stora krav på analyskapacitet och organisationskunnande. Förändringarna måste föregås av noggranna överväganden om samhällsekonomiska och verk- samhetsmässiga konsekvenser. Det är också nödvändigt att följa upp de förändringar som görs. En utvärdering av bl.a. de ekonomiska och regio- nala effekterna bör alltid göras. En redovisning av genomförda struktur- förändringar och deras personalkonsekvenser samt regeringens åtgärder för att förbättra uppföljningen av strukturförändringar lämnas i bilaga 8. Infrastruktur för transporter och informationsförsörjning En god infrastruktur är en grundläggande förutsättning för ekonomisk ut- veckling. Under 1980-talet var utbyggnaden av vägar och järnvägar kraftigt eftersatt. Riksdagen beslutade därför i juni 1993 efter förslag från regeringen om en kraftfull utbyggnad av trafikens infrastruktur under de kommande tio åren. Totalt kommer 98 miljarder kronor att investeras i nya vägar och järn- vägar fram till år 2003. Därtill kommer planerade projekt om ca 50 mil- jarder kronor som finansieras genom avgifter som betalas av trafikanter- na. En sådan kraftfull utveckling av infrastrukturen kommer att bidra till att uppfylla flera samhällsmål. Såväl ekonomisk tillväxt, miljö, trafiksä- kerhet som regional utveckling kan förbättras genom den utbyggnad av vägar och järnvägar som pågår. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 61 Vid genomförandet av de planerade väg- och jämvägsinvesteringama är det angeläget att stor hänsyn tas till den fysiska utformningen så att miljöpåverkan minimeras och förutsättningarna för en långsiktigt god hus- hållning med naturresurser tas till vara. I Ekonomikommissionens betänkande Nya villkor för ekonomi och po- litik (SOU 1993:16) framhölls bl.a. den informationsteknologiska infra- strukturens betydelse för samhällsutvecklingen i stort, för näringslivets tillväxtkraft och särskilt för den expanderande tjänstesektorn. Sveriges geografiska läge och låga befolkningstäthet, liksom vår relativt starka in- dustriella tradition inom telekommunikationsområdet, gör det också naturligt att söka utvecklingsprojekt med långsiktig potential inom detta område. I de tillväxtinitiativ som för närvarande diskuteras inom EU liksom i USA har också infrastrukturella investeringar i informationsteknologi en framträdande plats. En elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning kan också bidra till minskade offentliga utgifter och öka medborgarnas information, kun- skap och delaktighet i samhällsutvecklingen. Informationssamhällets elektroniska infrastruktur omfattar inte endast en fysisk nätuppbyggnad. Det handlar också om en anpasssning av lag- stiftning och övriga regler till den moderna informations- och kommuni- kationstekniken. Effektiv informationshantering och -förmedling förut- sätter enhetliga begrepp och definitioner av information och data. De tekniska systemen måste för att kunna samverka bygga på allmänt accep- terade standarder. För att skapa en öppen elektronisk infrastruktur krävs samverkan mel- lan staten, kommunerna, forsknings- och teknikutvecklingsorgan, leveran- törer, användare och andra aktörer på marknaden. Den offentliga sektorn har en viktig roll i denna utveckling. Staten har ett självklart ansvar för modernisering av lagstiftning och utformning av de spelregler i övrigt som behövs för att samhälle och näringsliv fullt ut skall kunna utnyttja den nya informationsteknologin. Staten kan också vara pådrivande genom offensiva satsningar på bl.a. forskning och ut- veckling samt teknikspridning. Den offentliga sektorn kan också som en stor användare av informationsteknologi påverka marknadens och infra- strukturens utveckling. Stat och kommun är därför viktiga aktörer i sam- hällets informationsförsörjning. En effektiv informationshantering inom offentlig sektor förutsätter ett väl fungerande informationsutbyte med näringsliv, medborgare och andra aktörer i såväl Sverige som övriga Europa. Olika initiativ för att stimulera utvecklingen av den elektroniska infra- strukturen kommer att tas. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 62 5 Förändringar i den regionala förvaltningen Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Den regionala strukturen uppvisar i dag en splittrad bild. Ansvarsför- hållandena är delvis oklara. Samverkan och samordning behöver förbätt- ras. Den administrativa geografiska indelningen medför åtminstone i vissa delar av landet problem. En framtida struktur för den regionala offentliga förvaltningen bör utformas så, att den bidrar till en effektiv och ända- målsenlig verksamhet och till en positiv utveckling i olika landsändar samtidigt som samordning, utveckling och en hållbar tillväxt främjas i landet som helhet. En nationell tillväxtpolitik måste i högre grad än i dag utgå från den regionala nivån. För att ta tillvara utvecklingsmöjligheterna i landets olika delar måste fastlagda riktlinjer för den regionala politiken fullföljas genom mer samordnade verkställighetsbeslut. Sektorstänkandet har i hög grad varit en avgörande faktor både vid utformning av åtgärder och värdering av resultat. Men sektorsansvaret kan inte fungera väl utan att kompletteras med lämpliga former för sam- ordning på central, regional och lokal nivå. De olika åtgärder, som har satts in för att främja tvärsektoriella lös- ningar, har inte räckt till. I förhållande till den kommunala förvaltningen, som anpassat och utvecklat sin organisation i riktning mot större samord- ning, framstår den statliga förvaltningen som starkt sektoriserad. Oavsett hur formerna för det lokala och regionala inflytandet utvecklas, måste staten ta ett ansvar för att säkra en samordning som tillgodoser den samhällsmässiga helhetssynen. Samhällsutvecklingen medför ökade krav på ändamålsenliga instrument och arbetsformer för samordning av poli- tiska tillväxtinitiativ på regional nivå. Regionalpolitiken går i allt högre grad ut på att effektivt samordna de resurser som finns inom olika sam- hällsområden. Näringspolitiken koncentreras alltmer på infrastrukturfrå- gor i vid mening som förutsätter samplanering. Miljöpolitiken blir alltmer sektorsövergripande till sin karaktär. Livsmedelspolitiken medför krav på en samlad politik för landsbygdsutvecklingen där insatser inom områ- dena näringsliv, jordbruk, miljö och kulturlandskap m.fl. behöver sam- ordnas. Den civila beredskapen kräver en bred samverkan. Trafikpoliti- ken omfattar hänsyn till miljöfrågorna och trafiksäkerhetsfrågoma etc. En förstärkning av den regionala samordningen är också nödvändig för att vi skall kunna delta i och dra nytta av EU:s regionala projekt och stöd- former. Regeringen har tagit initiativ till en samlad översyn av den regionala nivån (dir. 1992:86). Uppgiften har lagts på den parlamentariskt samman- satta Regionberedningen (C 1992:06). Beredningen har till uppgift att utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indel- ning på regional nivå. I arbetet övervägs såväl ansvarsfördelningen mel- lan den statliga och den kommunala sektorn som uppgiftsfördelningen inom de båda sektorerna. Därvid ingår att beakta värdet av samordning, regional balans och verkningsfulla statliga styrinstrument. Den admini- strativa indelningen på regional nivå skall också övervägas. Beredningen 63 5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 skall i det sammanhanget ta upp frågan om hur statliga myndigheters re- Prop. 1993/94:100 gionala organisation kan anpassas till en eventuell ny indelning. Bered- Bilaga 1 ningen bör bedriva sitt arbete så att problem, önskemål och synpunkter i olika delar av landet fångas upp. Resultatet av arbetet skall redovisas under våren 1994. 6 Förändringar i förhållandet mellan stat och kommun Utgångspunkter Sedan lång tid har det funnits en strävan att decentralisera offentliga upp- gifter och att öka den kommunala självstyrelsen. Kommuner och lands- ting har successivt fått allt större kompetens och bättre förutsättningar att själva organisera, prioritera och utforma sin verksamhet. Den tidigare statliga detaljstyrningen hade främst sin grund i kraven på rättssäkerhet och likvärdig service för medborgarna. Den bidrog dock till att försvåra förnyelse och effektivitet i, och lokal anpassning av, den kommunala verksamheten. Behovet av flexibilitet och av att kunna utfor- ma verksamheten efter lokala behov har ökat. En successivt försämrad samhällsekonomi har också bidragit. Begränsade resurser ställer allt större krav på förnyelse och effektivisering. Stora förändringar har därför vidtagits under de senaste åren när det gäller förutsättningarna för den kommunala verksamheten och statens styrning av denna. Ett viktigt syfte har varit att åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning mellan staten och den kommunla sektorn. Staten har det övergripande ansvaret för den offentliga verksamheten och samhällsekonomin samt för att trygga medborgarnas behov. Därför anger staten utrymmet för kommunsektorns skattefinansierade verksamhet och statens styrning övergår från detaljstyrning till styrning genom nationella mål. Statens uppföljning av den kommunala verksamheten koncentreras till att avse måluppfyllelsen. Den statliga styrningen genom nationella mål kompletteras på vissa områden i syfte att öka den enskildes valfrihet. Exempel på sådana kom- pletterande styrmedel är skolpengen, bamomsorgslagen och husläkar- systemet. Syftet med dessa är att garantera den enskildes valfrihet och samtidigt åstadkomma rationaliseringar och produktivitetsökningar genom ett ökat inslag av konkurrens. Genomförda och påbörjade förändringar Finansiella ramar för kommunsektorns verksamhet Den kommunala sektorns omfattning och betydelse gör att staten måste kunna påverka den kommunala konsumtionsutvecklingen och kommuner- 64 nas och landstingens finansiering av verksamheten, främst genom att fast- Prop. 1993/94:100 ställa finansiella ramar. Orsaken är den viktiga roll som den kommunala Bilaga 1 sektorn spelar för samhällsekonomin, stabiliseringspolitiken och fördel- ningspolitiken. Statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom kommunsektorn måste samtidigt kombineras med respekt för den kommunala självstyrelsen. Kommunsektorn ansvarar, utifrån fastlagda mål och riktlinjer samt tillgängliga resurser, för prioriteringar samt för verksamhetens utform- ning, inriktning och organisation. Kommuner, landsting och kyrkliga kommuner fastställer skattesats för att kunna finansiera sin verksamhet. År 1994 upphör det tidigare kommunala skattestoppet. Kommuner och landsting får en ekonomisk förstärkning med 4,2 miljarder kronor under förutsättning att de inte höjer skatten. För de närmaste åren har regeringen angivit att statsbidragen till kom- munsektorn, av samhällsekonomiska skäl, bör vara nominellt oförändrade med undantag av regleringar med hänsyn till den s.k. finansierings- principen. Nytt utbetalningssystem för kommunalskattemedel År 1993 har ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel till kommuner och landsting införts. Den tidigare tvååriga eftersläpningen innebar svårigheter att planera ekonomin. Den tenderade att leda till öm- som skattehöjningar, ömsom expansion av verksamheten beroende på konjunktursvängningarna. I syfte att uppnå en bättre överensstämmelse mellan inkomster och utgifter baseras skatteintäkterna nu på ett skatte- underlag som räknas upp till utbetalningsårets beräknade nivå. Nytt statsbidragssystem och avveckling av specialdestinerade bidrag År 1993 har ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner införts. Huvudsyftena med det nya utjämningsbidraget är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar dels genom att utjämna de ekonomiska skill- naderna mellan kommunerna, dels genom att ge största möjliga hand- lingsutrymme för kommunerna att själva utforma sin verksamhet. Samtidigt med det nya statsbidragets har ett stort antal specialdestine- rade statsbidrag till såväl kommuner som landsting upphört, och därmed också de detalj styrande regler som var förenade med många av dessa bidrag. En utredning pågår om ett nytt utjämningssystem för landstingen. 65 Inga nya uppgifter läggs på kommunsektorn utan att finansieringsmöjligheter anvisas Från och med år 1993 tillämpas den s.k. finansieringsprincipen i rela- tionen mellan staten och kommunsektorn. Finansieringsprincipen innebär att om staten ålägger kommuner och landsting nya uppgifter, avvecklar uppgifter eller på annat sätt ändrar befintliga åtaganden bör en ekonomisk reglering ske mellan staten och kommunsektorn. På liknande sätt tas också hänsyn till statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå får ekonomiska effekter för, kommunsektorn. För år 1993 dras ca 10 miljarder kronor in från kommunsektorn till staten som en följd av finansieringsprincipen. För att regleringen skall omfatta alla kommuner och landsting har för åren 1993 och 1994 istället valts en metod som innebär att skatteinkomsterna minskas med ett visst belopp per invånare. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Ny kommunallag ger organisatorisk frihet Reglerna för kommunernas och landstingens verksamhet finns i kommu- nallagen (1991:900). Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, ger kommunerna och landstingen en betydande frihet att utforma sin organi- sation och att välja former för sin förvaltning. Den nya kommunallagen är uttryck för en strävan att avreglera den kommunala sektorns organisation och verksamhetsformer. Lagen inne- håller också viktiga preciseringar när det gäller förtroendevaldas arbets- förutsättningar och demokratiska principer. Medborgarnas möjligheter till insyn och inflytande förbättras. Med den nya lagstiftningen har flertalet kommuner och landsting ge- nomfört förändringar i såväl nämnd- som förvaltningsorganisationen för att åstadkomma bättre samordning och ökad effektivitet i verksamheten. Nya former för samverkan mellan stat och kommun prövas genom för- sök med s.k. medborgarkontor. Styrningen av olika verksamheter begränsas till vad som anges i lagstiftning och nationella mål Den statliga styrningen av kommunal verksamhet har minskat och ändrat karaktär från detaljstyrning till målstyrning. Kraven på kommunal verk- samhet skall anges i lag. Nationella mål formuleras utifrån lagstiftningen. I vissa fall är preciseringar av dessa mål nödvändiga. Således har riksdagen beslutat komplettera socialtjänstlagen i syfte att tydliggöra bl.a. rätten till barnomsorg utanför hemmet och de kvalitetskrav som ställs på sådan omsorg. På vissa områden ersätts den statliga styrningen med frihet för indivi- den att välja. Ett exempel är skolpengen. Samtidigt har staten slagit fast tydliga mål för verksamheten. 66 Den statliga styrningen på vissa politiskt särskilt prioriterade områden Prop. 1993/94:100 ökar i den meningen att kraven på kommunerna höjs, t.ex. genom den Bilaga 1 nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Uppföljning av kommunsektorns verksamhet och ekonomi Rapportering till riksdagen Med det övergripande ansvar som regering och riksdag har följer också ett intresse av att följa upp och utvärdera hur den kommunala verksam- heten utvecklas i förhållande till de uppställda målen och att den service som erbjuds medborgarna inte varierar för mycket mellan olika kommu- ner och mellan olika landsting. En minskad statlig reglering av den kommunala verksamheten, i kom- bination med en betydligt lägre ökningstakt för de kommunala intäkterna, accentuerar behovet för riksdag och regering att mera samlat kunna följa upp och utvärdera verksamheten i kommuner och landsting. Av intresse för statens uppföljning är bl.a. hur verksamheten utvecklas i förhållande till de nationella målen, hur ekonomin utvecklas, hur be- hoven och efterfrågan på olika verksamheter förändras och utvecklingen av produktivitet och effektivitet. En del i detta är arbetet med den redo- visning som riksdagen begärt rörande vissa ekonomiska effekter av över- gången till ett nytt statsbidragssystem m.m. år 1993. Vidare pågår upp- följnings- och utvärderingsarbete för att ge riksdagen bättre underlag för att ange det samhällsekonomiska utrymmet för kommunal verksamhet. Inom olika sektorer har system byggts upp för information mellan stat och kommun, t.ex. inom Skolverkets och Socialstyrelsens ansvarsom- råden. Förutom sektorsvisa studier är det viktigt för regering och riksdag att få en samlad bild av utvecklingen inom den kommunala sektorn. Stat- kommunberedningen (C 1990:B) har därför tagit initiativ till olika utveck- lingsprojekt, bl.a. en studie om problem och erfarenheter av huvudman- naskapsförändringar mellan staten, landstingen och kommunerna. For- merna för statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet utvecklas. En särskild arbetsgrupp har tillsatts för att under våren utar- beta ett förslag till underlag för en årlig rapport till riksdagen. I rapporten skall såväl effektivitetsfrågor som kvalitetsutveckling och demokrati- aspekter belysas. Effekter av den nya styrningen Ett intensivt förändringsarbete pågår för närvarande i kommuner och landsting. Avregleringen och avvecklingen av specialdestinerade bidrag har medverkat till den snabba förändringen och effektiviseringen av verk- samheten. Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya eko- nomiska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrens och genom ett ökat inslag av marknadsorientering. Skilda lösningar prövas, 67 t.ex. överförande av verksamheter till kommunala bolag eller till privata eller kooperativa entreprenörer. Det blir också allt vanligare att verksam- heter delas upp i den kommunala organisationen enligt en s.k. beställar - utförarmodell. Regeringen kommer på olika sätt att stödja och underlätta den utveck- ling som sker mot nya verksamhetsformer för att rationalisera och effek- tivisera driften av verksamheter inom de kommunala ansvarsområdena, oavsett om de bedrivs i egen eller annans regi. Förslag med den inrikt- ningen har lagts fram av Lokaldemokratikommittén, bl.a. i huvudbetän- kandet Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90). I betänkandet redovisas studier av erfarenheterna av de nya organisa- tionsformerna. Av dessa framgår att den kommunala organisationen för närvarande präglas av en ökande mångfald i fråga om bl.a. sättet att för- dela sakfrågor och uppgifter mellan nämnderna, antalet nämnder som in- rättas samt nämndernas ställning och roll. Erfarenheterna hittills är i huvudsak positiva. De nya modellerna har höjt kostnadsmedvetandet påtagligt långt ut i organisationen. Uppfölj- nings- och utvärderingsfrågoma har fått större uppmärksamhet. En ökad tonvikt läggs vid uppföljning av kvalitet och resultat av verksamheten. Omläggningen av utbetalnings- och bidragssystemen har bl.a. resulterat i en bättre överblick över kommunsektorns ekonomi och ekonomiska flö- den. Den nya kommunallagen och det nya utbetalningssystemet har sammantaget, i kombination med minskade resurser bl.a. till följd av konjunkturnedgången, inneburit att volymökningen i kommunsektorn upp- hört. Behov av förändringar Omläggningen av statens styrning av den kommunala ekonomin år 1993 är omfattande och har skett i bred enighet. Med en omläggning av denna omfattning är det emellertid oundvikligt att nya problem eller icke förut- sedda effekter kan uppstå. Det nya statsbidragssystemet för kommuner innebär bl.a. en utjämning med hänsynstagande till strukturellt betingade kostnadsskillnader. Nuva- rande metod och kriterier för utjämningen har kritiserats starkt och därför varit föremål för särskild utredning. Förslaget bereds för närvarande. Inkomstutjämningen i systemet är ofullständig bl.a. genom att den inte omfattar alla kommuner. Bidraget kan därigenom inte användas för eko- nomiska regleringar. Även inkomstutjämningen har varit föremål för utredning. En översyn av landstingens utjämningssystem pågår. Det finns nu ett behov av att samordna det genomförda och pågående utredningsarbetet avseende struktur- och inkomstutjämning för såväl kommuner som landsting och att finna ett system som har en bred för- ankring inom kommunvärlden. En parlamentariskt sammansatt beredning har därför tillkallats (dir. 1993:137). Beredningen skall föreslå utform- ningen av ett system för statsbidrag och utjämning av ekonomiska förut- sättningar för kommuner och landsting, genom vilket man också klarar Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 68 de ekonomiska regleringarna. Systemet skall kunna träda i kraft år 1996. Prop. 1993/94:100 För år 1995 kommer det nuvarande statsbidragssystemet för kommuner Bilaga 1 att förlängas, med vissa övergångsregler. Tillämpningen av finansieringsprincipen har visat sig innebära vissa problem, bl.a. när det gäller vad som skall innefattas i tillämpningen, fastställande av de belopp som skall regleras, vem som ansvarar för till- lämpningen och hur de ekonomiska regleringarna görs. Principens till- lämpning avses därför bli föremål för särskilda överväganden. Statens uppföljning av den kommunala verksamheten och ekonomin be- tonas starkt i olika sammanhang. Kvaliteten på och innehållet i upp- följningen uppvisar dock stora variationer och även brister. Hög prioritet ges nu arbetet med att ta fram ett fungerande uppföljningssystem som bl.a. knyter ihop den kommunala ekonomin och verksamheten. 7 Statsförvaltningens förberedelser för ett EU-medlemskap Utgångspunkter Den fortgående internationaliseringen, där närmandet till EU för Sveriges del utgör det dominerande inslaget, påverkar i allt större utsträckning det svenska samhällets politiska och ekonomiska villkor. Utrikeshandeln har vuxit snabbt och vi har fått ökad tillgång till varor och tjänster. Men internationaliseringen har också medfört att ekonomiska och poli- tiska frågor allt oftare knyts till internationella förhållanden och att för Sverige och dess medborgare viktiga beslut fattas utanför landets gränser. Gränserna mellan nationella och internationella frågor suddas alltmer ut. Sverige har under efterkrigstiden aktivt verkat för att kontinuerligt stär- ka och bredda det västeuropeiska samarbetet. Vårt engagemang i det nor- diska samarbetet, EFTA, Europarådet och utvecklingen av våra relationer med EG, och nu EU, är uttryck för denna strävan. EES-avtalet och ett medlemskap i EU innebär ett åtagande att gemensamt delta i den fortsatta utvecklingen på den grund och i de former som EG-rätten och fördragen anger. För att Sverige på bästa sätt skall kunna utnyttja de möjligheter som EES-avtalet och ett EU-medlemskap medför, är det av avgörande bety- delse att den svenska statsförvaltningen, såväl organisatoriskt som kompe- tensmässigt, står väl rustad för att effektivt kunna föra fram Sveriges ståndpunkter. En väl samordnad och förankrad politik är en förutsättning för att Sverige skall kunna öva inflytande i det framväxande Europasamarbetet och påverka de gemensamma organens beslut. Vikten av att nationellt agera samordnat visas av att flertalet medlemsländer lägger ned stor om- sorg på att koordinera sina aktiviteter i EU. De länder som lyckats i detta avseende har kunnat påvisa klara förhandlingsvinster. Det är därför av stor betydelse att de svenska förhandlarnas agerande i olika gemensamma 69 organ är i linje med den övergripande strategin och är väl förankrat på Prop. 1993/94:100 politisk nivå samt hos ansvariga myndigheter och andra berörda Bilaga 1 intressenter. Det övergripande ansvaret för utformningen och bevakningen av stra- tegier och positioner ligger på regeringen. Denna uppgift förutsätter en effektiv kommunikation inom regeringskansliet och mellan respektive departement och förvaltningsmyndigheter. Regeringens ansvar i dessa hänseenden begränsas emellertid till vad som ligger inom dess besluts- kompetens. Det är viktigt att det etableras en effektiv kommunikation också gentemot myndigheter, som har riksdagen som huvudman. Så t.ex. involveras Riksbanken direkt i centralbankssamarbetet mellan EU:s medlemsländer och berörs gemensamt med regeringen och dess förvalt- ningsmyndigheter av frågor som tas upp i de gemensamma organen. Förberedelsearbetet För att utreda frågor om den svenska statsförvaltningens samverkan med regeringen vid ett svenskt EG-medlemskap m.m. tillkallade regeringen den 23 januari 1992 en särskild utredare. Utredaren har i betänkandet Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80) kartlagt EG:s organisation inom fem myndighetsområden och därvid berört frågor om det svenska deltagandet i EG-arbetet samt behandlat skilda spörsmål om samverkan mellan departement och förvaltningsmyndigheter. Med dessa erfarenheter som grund fortsätter nu arbetet med att utveck- la så effektiva former som möjligt för Sveriges verksamhet i bl.a. olika gemensamma organ. Regeringen har beslutat att motsvarande kartläggning skall göras inom övriga departements- och myndighetsområden som berörs av ett EU-med- lemskap. Samtliga departement skall, tillsammans med de förvaltnings- myndigheter som berörs av ett svenskt medlemskap i EU, kartlägga hur EU:s verksamhet inom respektive departements och förvaltningsmyndig- hets ansvarsområde är organiserad och bedrivs samt departementsvis redovisa hur arbetet från svensk sida i de olika organen bör bedrivas. Departementen skall senast den 1 februari 1994 redovisa resultatet av departementens och förvaltningsmyndigheternas arbete. Därefter skall redovisningarna bearbetas och analyseras med utgångspunkt från de i regeringsbeslutet angivna frågeställningarna som rör bl.a. principer för svensk representation i olika gemensamma organ, former för samverkan mellan departement och myndigheter, behov av organisatoriska föränd- ringar, rationaliserings- och effektiviseringsmöjligheter, ekonomiska kon- sekvenser, personal- och kompetensbehov m.m. Även om grundstrukturen i den svenska statsförvaltningen väntas kunna bestå vid ett svenskt medlemskap i EU, så kommer betydande föränd- ringar sannolikt att behöva genomföras. Onödiga verksamheter måste ut- mönstras, dubbelarbete undvikas och rationell arbetsfördelning etableras med andra länder. Möjligheterna till administrativ samverkan mellan de nordiska länderna bör undersökas närmare. 70 Statlig verksamhet kommer i ökad utsträckning att möta internationell konkurrens och vi måste ta konsekvenserna av detta. Ett EU-medlemskap kommer troligen att medföra att vissa verksamheter inom statsförvalt- ningen måste expandera något på grund av nya arbetsuppgifter. Andra verksamheter kommer att kunna begränsas. Omorienteringen av statsför- valtningen mot ett ökat europeiskt samarbete och skapandet av de resur- ser som behövs för detta måste därför ske genom besparingar inom andra områden och genom omprioriteringar. Både den samhällsekonomiska si- tuationen och behovet av resurser för Europaintegrationen ökar kraven på att förvaltningsmyndigheterna inventerar och analyserar möjligheterna till effektiviseringar och omprioriteringar. Välgrundade och samlade över- väganden av verksamhetsstrukturer inom den statliga förvaltningen kommer att bli nödvändiga. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 71 <h4>Statsbudgeten och särskilda frågor</h4> 1 Statsbudgetens utveckling 1.1 Beräkningsförutsättningar Statsbudgeten budgetåren 1993/94 och 1994/95 Riksrevisionsverket (RRV) har den 16 december 1993 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1. Dessa antaganden, dvs. pris- och löneutvecklingen samt utvecklingen av konsumtionen är fundamentala för beräkningen av statsbudgeten. En sammanfattning av beräkningen finns i bilaga 1.2. Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har antaganden om den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det innebär att de beräkningar som nu redovisas baserar sig på den ekonomiska utveckling som presenteras i finansplanen, bilaga 1 (avsnitt 4). Även vissa av dessa antaganden återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2"> 1993</td><td colspan="2"> 1994</td><td colspan="2"> 1995</td></tr> <tr><td> RRV</td><td> Regeringen</td><td> RRV</td><td> Regeringen</td><td> RRV</td><td> Regeringen</td></tr> <tr><td> Lönesumma</td><td> - 1,5</td><td> - 1.5</td><td> 3,3</td><td> 3,7</td><td> 4,7</td><td> 4,4</td></tr> <tr><td> Konsumentpriser,</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> årsgenomsnitt</td><td> 4,7</td><td> 4.7</td><td> 2,6</td><td> 2,5</td><td> 3,0</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion,</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> löpande priser</td><td> 1,6</td><td> 2,1</td><td> 3,1</td><td> 3,0</td><td> 5.7</td><td> 5,5</td></tr> </table> 1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94 RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1993/94 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 16 december 1993. Be- räkningarna av inkomsterna för budgetåret 1993/94 redovisas även i verkets inkomstberäkning. 72 Inkomster I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1993/94 beräknat inkomsterna till 353 253 miljoner kronor. Till följd av vad regeringen nyligen anfört om lönesummans utveckling samt ny information bör inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknas ner med 1317 mkr. Regeringen räknar även ner samma inkomst- titel med ytterligare 3 530 mkr, eftersom det är regeringens avsikt att den nya egenavgiften i arbetslöshetsersättningen direkt skall föras till Arbets- marknadsfonden med ett på förhand beräknat belopp. Regeringens antaganden om den ekonomiska utvecklingen leder till att inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt räknas upp med 349 mkr. Av samma anledning skrivs inkomsttiteln Beskattning av tjänstegruppliv upp med 4 mkr. Regeringens bedömning av lönesummans utveckling får till följd att inkomsttiteln Folkpensionsavgift räknas upp med 60 mkr. Av samma anledning samt till följd av att Riksförsäkringsverket reviderat ner sjuktalet för budgetåret 1993/94 skrivs inkomsttiteln Sjukförsäkringsav- gift, netto upp med 990 mkr. På grund av lönesummans utveckling skrivs även inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto upp med 13 mkr. I enlighet med vad som anförts om den privata konsumtionens utveck- ling bör inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdesskatt räknas upp med 100 mkr. Samma inkomsttitel bör därutöver justeras ner med 79 mkr till följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38, TUI 1, rskr. 119). Med anledning av att riksdagen beslutade att senarelägga den av regeringen i prop. 1993/94:25 föreslagna höjningen av bensinskatt från den 1 januari 1994 till den 1 januari 1995 justeras inkomsttiteln Bensinskatt ner med 350 mkr. Dessutom gör regeringen en annan bedömning än RRV av övergången från blyad till blyfri bensin och justerar ner inkomsttiteln Bensinskatt med ytterligare 19 mkr. Med anledning av att Styrelsen för lokalradiotillstånd under hösten har auktionerat ut ca 60 stycken lokalradiotillstånd, justeras inkomsttiteln Lokalradioavgifter upp med 44 468 000 kr. Slutligen justeras inkomstti- teln Ränteinkomster på län för bostadsbyggande upp med 93,1 mkr och inkomsttiteln Räntor på energisparlån upp med 3,8 mkr med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen. Sammantaget medför justeringarna en beräknad minskning av inkom- sterna med 3 638 mkr jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 73 Tabell 2. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1993/94 Tusentals kronor Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td></td><td> RRVs beräkning</td><td> Förändring enligt regeringen</td></tr> <tr><td> 1111 Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 7 963 000</td><td> - 4 847 000</td></tr> <tr><td> 1121 Juridiska personers inkomstskatt</td><td> 19 840 000</td><td> + 349 000</td></tr> <tr><td> 1123 Beskattning av tjänstegruppliv</td><td> 1 062 000</td><td> + 4 000</td></tr> <tr><td> 1211 Folkpensionsavgift</td><td> 36 146 000</td><td> + 60 000</td></tr> <tr><td> 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> 5 655 000</td><td> + 990 000</td></tr> <tr><td> 1251 Övriga socialavgifter, netto</td><td> 2 859 000</td><td> + 13 000</td></tr> <tr><td> 1411 Mervärdesskatt</td><td> 113 200 000</td><td> + 21 000</td></tr> <tr><td> 1421 Bensinskatt</td><td> 22 390 000</td><td> - 369 000</td></tr> <tr><td> 2332 Ränteinkomster på lån för</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> bostadsbyggande</td><td> 3 998 000</td><td> + 93 100</td></tr> <tr><td> 2351 Räntor på energisparlån</td><td> 164 000</td><td> + 3 800</td></tr> <tr><td> 2546 Lokalradioavgifter</td><td> 0</td><td> + 44 468</td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td> 353 253 440</td><td></td></tr> <tr><td> Summa avvikelser enligt föredraganden</td><td></td><td> - 3 637 632</td></tr> </table> RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran. Sammantaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar att regeringen beräknar inkomsterna för budgetåret 1993/94 till 349 616 mkr. Utgifter I regleringsbreven1 för innevarande budgetår uppgår utgifterna på statsbudgeten till 549 662 mkr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 564 750 mkr. RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 92 miljarder kr. Med anledning av ett förändrat budget- och ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRV:s prognos publicerades beräknar regeringen ränteutgifterna för budgetåret 1993/94 till 91 miljarder kr. 1 Jämförelserna mellan anvisat belopp på utgiftssidan och beräknat utfall sker mot regleringsbrev då regeringen efter riksdagens beslut om statsbudget för budgetåret 1993/94 genomfört tekniska justeringar på myndigheternas förvaltningskostnadsanslag (jfr. prop. 1992/93:100, bil. 1, avsnitt 2.2.3, bet. 1992/93:FiU20, rksr. 1992/93:189). 74 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> Beräkning till grund för stats- budgeten</td><td> Nuvarande beräkning</td></tr> <tr><td> Räntor på lån i svenska kronor</td><td> 61,5</td><td> 47,3</td></tr> <tr><td> Räntor på lån i utländsk valuta</td><td> 24,3</td><td> 24,9</td></tr> <tr><td> Valutaförluster, netto</td><td> 10,2</td><td> 18,8</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 96</td><td> 91</td></tr> </table> Med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38, TU11, rskr. 119) räknas anslaget Ersättning till Posten AB för rikstäckande be- talnings- och kassaservice ner med 17 mkr. Till följd av att Riksför- säkringsverket gör en ny bedömning av sjuktalets utveckling räknas anslaget Bidrag till sjukförsäkringen, netto ner med 163 mkr. Efter samråd med statsrådet Lundgren räknas anslaget Räntebidrag upp med 2 200 mkr till följd av att utbetalningarna av räntebidragen sker snabbare än beräknat. Till följd av beslutet om rekonstruktion av Gota Bank räknas anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet upp med 20 000 mkr. Regeringens bedömning av flyktingmottagande i kommunerna och en prisjustering av ersättning till kommunerna leder till att anslaget Ersättning till kommuner för åtgärder för flyktningar m.m. justeras upp med 68 mkr, anslaget Överföringar av och andra åtgärder för flyktingar m.m. med 242 mkr samt anslaget Lån till hemutrustning till flyktingar m.fl. med 9 mkr. Dessutom justeras av samma anledning anslaget Statens invandrarverk ner med 4 mkr. Slutligen räknas utgifterna upp med 630 647 000 kr med anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105). Sammantaget leder ovan nämda justeringar av RRV:s beräkningar till en uppjustering av utgifterna med 22 699 mkr. Utgiftsanslagen beräknas därmed till 471 693 mkr. Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reserva- tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 023 mkr och uppgå till 31 479 mkr. Regeringen avviker från RRV:s beräkning av minskning av anslagsbehållningen till följd av att regeringen gör en annan bedömning av möjligheten att 1993/94 utnyttja innestående anslagsbe- hållningar. Regeringen beräknar därmed minskningen av anslagsbe- hållningar till 3 000 mkr. Till följd av detta ökar den totala anslagsbe- hållningen på reservationsanslag med 3 023 mkr. Dessutom för regering- en bort 1 848 mkr från Arbetsmarknadsdepartementets innevarande års anslagsbehållning. Med anledning av riksdagsbeslut förs vidare 3 897 mkr bort från Kommunikationsdepartementets anslagsbehållning för in- nevarande år (prop. 1992/93:176, TU35, rskr. 446). Regeringen beräknar därmed att de totala anslagsbehållningarna på reservationsanslag uppgår till 28 757 mkr vid innevarande budgetårs slut. 75 I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan bud- Prop. 1993/94:100 getåren 1992/93 och 1993/94.                                          Bilaga 1 Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1992/93 och 1993/94 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td> Huvudtitel</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Utrikesdepartementet</td><td> 9,5</td><td> 8,3</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 11,7</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Övriga huvudtitlar</td><td> 16,3</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 37,5</td><td> 28,8</td></tr> </table> RRV har för Tillkommande utgiftsbehov, netto tagit upp 18 000 mkr. Dessa utgifter bör beräknas till 1 000 mkr. Avvikelsen från RRV:s beräkning förklaras i allt väsentligt av beslutet om rekonstruktionen av Gota Bank. Sammantaget beräknas därmed utgifterna under budgetåret 1993/94 till 566 693 mkr. Tabell 5. Regleringsbrevens utgifter budgetåret 1993/94 Milj.kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> Regleringsbrev</td><td> RRV</td><td> Regeringen</td></tr> <tr><td> Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor</td><td> 444 922</td><td> 448 727</td><td> 471 693</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 96 000</td><td> 92 000</td><td> 91 000</td></tr> <tr><td> Förändring i anslagsbehållningar</td><td> 1 500</td><td> 6 023</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> Beräknat tillkommande utgiftsbehov,</td><td> netto     7 240</td><td> 18 000</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 549 662</td><td> 564 750</td><td> 566 693</td></tr> </table> 1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1994/95 Inkomster RRV beräknar statsbudgetens inkomster till 367 489 mkr för budgetåret 1994/95. De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som nyss redovisats samt vissa förändringar som föreslås i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de avvikelser från RRV:s beräkningar som regeringen därmed funnit bör göras. Till följd av dels vad som anförts om den ekonomiska utvecklingen, dels ny information räknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ner med 1 217 mkr. Dessutom räknas samma inkomsttitel ner med ytterligare 10 900 mkr till följd av att regeringen har för avsikt att direkt 76 föra den nya egenavgiften i arbetslöshetsersättningen till Arbetsmarknads- Prop. 1993/94:100 fonden med ett i förväg beräknat belopp. Sammanlagt justerar regeringen Bilaga 1 således ner inkomstiteln Fysiska personers inkomstskatt med 12 117 mkr. Med anledning av att regeringen gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknas inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt upp med 554 mkr. Detta får även till följd att inkomsttiteln Avskattning av företagens reserver räknas upp med 73 mkr och att inkomsttiteln Beskattning av tjänstegruppliv räknas upp med 6 mkr. Med anledning av lönesummans utveckling räknas inkomsttiteln Folkpensionsavgift upp med 176 mkr. Till följd av dels att Riksför- säkringsverket reviderat ner sjuktalet, dels lönesummans utveckling räknas inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto upp med 291 mkr. Inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto räknas dessutom upp med ytterligare 735 mkr till följd av de förslag om besparingar inom tandvård och läkemedel som regeringen senare idag kommer att redovisa. Sammantaget leder detta till en uppjustering av inkomsttiteln Sjukför- säkringsavgift, netto med 1 026 mkr. Till följd av vad som nyss anförts angående den privata konsumtionens utveckling räknas inkomsttiteln Mervärdesskatt upp med 150 mkr. Inkomsttiteln Mervärdesskatt räknas samtidigt ner med 444 mkr till följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m.(prop. 1993/94:38, TU I 1, rskr. 119). Sammanlagt medför detta en nedjustering av inkomsttiteln Mervärdesskatt med 294 mkr. Med anledning av att riksdagen beslutade att senarelägga den av regeringen i prop. 1993/94:25 föreslagna höjningen av bensinskatten från den 1 januari 1994 till den 1 januari 1995, justeras inkomsttiteln Bensinskatt ner med 476 mkr. Till följd av att regeringen gör en annan bedömning av övergången från blyad till bly fri bensin än Riksrevisionsverket, skrivs inkomsttiteln Bensinskatt ner med ytterligare 250 mkr. Sammanlagt innebär detta att inkomsttiteln Bensinskatt skrivs ner med 726 mkr. Med anledning av regeringens bedömning av konsumentprisernas utveckling justeras inkomsttitlarna Tobaksskatt ner med 5 mkr, Skatt på spritdrycker ner med 6 mkr, Skatt på vin ner med 3 mkr, Skatt på maltdrycker ner med 0,6 mkr och slutligen Energiskatt ner med 10 mkr. Till följd av att regeringen gör en annan bedömning än Riksrevision- sverket av den ekonomiska utvecklingen justeras inkomsttiteln Räntein- komster på lån för bostadsbyggande upp med 89,4 mkr medan in- komsttiteln Räntor på energisparlån justeras upp med 3,5 mkr. Inkomsttiteln Bidrag för ungdomspraktik justeras ner med 200 mkr med anledning av att finansieringsbidraget för ungdomspraktik bedöms bli 200 mkr lägre till följd av att regeringen föreslår att arbetsgivare som väljer att redan efter de första sex månaderna anställa en ungdomspraktikant skall befrias från kravet på finansieringsbidrag. Med anledning av att Styrelsen för lokalradiotillstånd under hösten har auktionerat ut ca 60 stycken lokalradiotillstånd justeras inkomsttiteln Lokalradiolicenser upp med 83 675 000 kr. I konsekvens med det förslag om ersättning från kommuner för elever i same- och specialskolor som senare idag kommer 77 att presenteras räknas inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet upp med 24 mkr. Fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer För- svarsmakten att betala hyra för mark, vissa anläggningar och lokaler till Fortifikationsverket. Hyran skall bl.a. täcka de kapitalkostnader verket har för de fastigheter Försvarsmakten disponerar. Dessa fastigheter är finansierade med avkastningspliktigt statskapital för vilket avkastnings- kravet för budgetåret 1994/95 beräknats till 900 mkr. Därutöver gäller att Fortifikationsverket skall inleverera ett belopp motsvarande av- skrivningarna på fastigheterna, vilket för budgetåret 1994/95 beräknats till 580 mkr. Med anledning av detta räknar regeringen upp inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader med 900 mkr och inkomsttiteln Avskrivningar på fastigheter med 580 mkr. Med anledning av övergång från anslagsfinansiering till lån i Riks- gäldskontoret för uppdragsmyndigheters investeringsutgifter, se bilaga 1, avsnitt 6.6.3 bör inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplement- kostnader räknas upp med 2 000 mkr, eller sammanlagt 2 900 mkr. Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en ned- skrivning av inkomsterna för budgetåret 1994/95 med 7 846 mkr. Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 till 359 643 mkr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräk- ningar framgår av tabell 6. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 78 Tabell 6. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1994/95 Tusentals kronor Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td></td><td colspan="2"> RRVis beräkning</td><td> Avvikelse enligt regeringen</td></tr> <tr><td colspan="2"> Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 30 266 000</td><td> - 12 117 000</td></tr> <tr><td> 1121</td><td> Juridiska personers inkomstskatt</td><td> 18 584 000</td><td> + 554 000</td></tr> <tr><td> 1122</td><td> Avskattning av företagens reserver</td><td> 4 491 000</td><td> + 73 000</td></tr> <tr><td> 1123</td><td> Beskattning av tjänstegruppliv</td><td> 1 112 000</td><td> + 6 000</td></tr> <tr><td> 1211</td><td> Folkpensionsavgift</td><td> 37 240 000</td><td> + 176 000</td></tr> <tr><td> 1221</td><td> Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> 7 597 000</td><td> + 1 026 000</td></tr> <tr><td> 1411</td><td> Mervärdesskatt</td><td> 112 000 000</td><td> - 294 000</td></tr> <tr><td> 1421</td><td> Bensinskatt</td><td> 22 850 000</td><td> - 726 000</td></tr> <tr><td> 1424</td><td> Tobaksskatt</td><td> 7 630 000</td><td> - 5 000</td></tr> <tr><td> 1425</td><td> Skatt på spritdrycker</td><td> 6 423 000</td><td> - 6 000</td></tr> <tr><td> 1426</td><td> Skatt på vin</td><td> 3 247 000</td><td> - 3 000</td></tr> <tr><td> 1427</td><td> Skatt på maltdrycker</td><td> 2 990 800</td><td> - 600</td></tr> <tr><td> 1428</td><td> Energiskatt</td><td> 19 100 000</td><td> - 10 000</td></tr> <tr><td> 2332</td><td> Ränteinkomster på lån för bostads- byggande</td><td> 2 890 600</td><td> + 89 400</td></tr> <tr><td> 2351</td><td> Räntor på energisparlån</td><td> 110 800</td><td> + 3 500</td></tr> <tr><td> 2524</td><td> Bidrag för ungdomspraktik</td><td> 1 000 000</td><td> - 200 000</td></tr> <tr><td> 2546</td><td> Lokalradioavgifter</td><td> 0</td><td> + 83 675</td></tr> <tr><td> 2811</td><td> Övriga inkomster av statens verksamhet</td><td> 400 000</td><td> + 24 000</td></tr> <tr><td> 5121</td><td> Avskrivningar på fastigheter</td><td> 0</td><td> + 580 000</td></tr> <tr><td> 5131</td><td> Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader</td><td> 0</td><td> + 2 900 000</td></tr> <tr><td colspan="2"> Summa inkomster</td><td> 367 488 935</td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> Summa avvikelser enligt regeringen</td><td></td><td> - 7 846 025</td></tr> </table> Avslutningsvis redovisas förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 (tabell 7). Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp                   Förslag <table border="1"> <tr><td> 1422</td><td> Särskilda varuskatter</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 1427</td><td> Skatt på maltdrycker</td><td> Namnändring</td></tr> <tr><td> 1451</td><td> Reseskatt</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 1462</td><td> Kilometerskatt</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2112</td><td> Televerkets inlevererade överskott</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2123</td><td> Inlevererat överskott av uthvming av ADB-utrustning</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2524</td><td> Bidrag för ungdomspraktik'</td><td> Ny inkomsttitel</td></tr> <tr><td> 2534</td><td> Avgifter för körkort och motorfordon</td><td> Namnändring</td></tr> <tr><td> 2543</td><td> Skatteutjämningsavgift</td><td> Upphör</td></tr> <tr><td> 2546</td><td> Lokalradioavgifter1</td><td> Ny inkomsttitel</td></tr> <tr><td> 2713</td><td> Vattenföroreningsavgifter m.m.</td><td> Namnändring</td></tr> <tr><td> 2714</td><td> Sanktionsavgifter m.m.1</td><td> Ny inkomsttitel</td></tr> </table> 1 Inkomsttiteln införd fr.o.m. budgetåret 1993/94 79 6 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 100 Bilaga 1 Rättelse: S. 82 vänstra kolumnen Tillkommit: 000 Rad 2 högra kolumnen ändrad Utgifter Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 I förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 uppgår utgifterna sammanlagt till 532 129 mkr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 430 629 mkr. Statsskuldsräntoma beräknas till 85 000 mkr för budgetåret 1994/95. Beräkningen är baserad på underlag från Riksgäldskontoret och de ränteantaganden som redovisats i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1, avsnitt 1). De redovisade ränteutgifterna hålls nere till följd av de stora inkomster som Riksgäldskontoret erhåller i samband med emissioner av statsobligationslån. Dessa lån har ofta kupongräntor som avspeglar ränteläget när de började emitteras för ett par år sedan. Med nuvarande lägre räntenivåer betalar köparen överkurs till Riksgäldskonto- ret för att erhålla dessa lån med hög nominell ränta. De inkomster som dessa överkurser genererar leder till minskade ränteutgifter under emissionsåret men högre ränteutgifter under följande år, när den högre kupongräntan betalas ut. Hänsyn har tagits till detta vid beräkningen av den underliggande budgetutvecklingen, se avsnitt 2 nedan. Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 4 500 mkr under budgetåret 1994/95. I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast- ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 12 000 mkr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och in- komstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i förslaget till statsbudget. Finansutskottet har tidigare framfört önskemål (1991 /92:FiU34) om att posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto som idag är en nettopost på statsbudgetens utgiftssida, redovisas som två bruttoposter - en på inkomst- och en på utgiftssidan. Nyligen har ett utvecklingensarbete påbörjats inom regeringskansliet som bl.a. inbegriper hur statens inkomster, utgifter och förmögenhet bör redovisas. Regeringen anser att frågan angående tillkommande utgiftsbe- hov bör övervägas inom ramen för ovan nämnda utvecklingsarbete. Regeringen gör därmed bedömningen att redovisningen av tillkommande utgiftsbehov för närvarande inte bör förändras. Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1994/95 Milj.kr. <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Förslag till statsbudget</td></tr> <tr><td> Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor</td><td> 430 629</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 85 000</td></tr> <tr><td> Förändring av anslagsbehållningar</td><td> 4 500</td></tr> <tr><td> Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto</td><td> 12 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 532 129</td></tr> </table> 80 <table border="1"> <tr><td> 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94 och 1994/95</td><td> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1</td></tr> </table> Med hänvisning till redovisningen i det föregående avsnittet beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10. Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 217,1 miljarder kronor för 1993/94 och till 172,5 miljarder kronor för 1994/95. Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1992/93-1994/95 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td> 1992/93</td><td colspan="3"> 1993/94</td><td> 1994/95</td></tr> <tr><td rowspan="2"> Utfall</td><td rowspan="2"> Stats- budget/ reglerings- brev1</td><td colspan="2"> Beräknat utfall</td><td rowspan="2"> Förslag till statsbudget</td></tr> <tr><td> enligt RRV</td><td> enligt regeringen</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 377,7</td><td> 344,0</td><td> 353,3</td><td> 349,6</td><td> 359,6</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldräntor</td><td> 492,4</td><td> 453,7</td><td> 472,8</td><td> 475,7</td><td> 447,1</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 73,1</td><td> 96.0</td><td> 92,0</td><td> 91,0</td><td> 85,0</td></tr> <tr><td> Saldo</td><td> - 187,8</td><td> - 205,7   -</td><td> 211,5</td><td> - 217,1</td><td> - 172,5</td></tr> </table> 1 För 1993/94 är utgiftsnivån enligt regleringsbrev. 81 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td colspan="13"> ooooooooooooooooo ooooocooooooooooo</td></tr> <tr><td> o</td><td colspan="2"> O O O</td><td colspan="3"> O O O O</td><td> O</td><td> O</td><td> o</td><td> o</td><td> O O</td><td colspan="2"> O O O</td></tr> <tr><td> oo</td><td> SO</td><td> — \O</td><td> Os</td><td> —«</td><td> Os CM</td><td colspan="2"> Os CM</td><td> oo</td><td> CM</td><td> >n os</td><td> »— o</td><td> o</td></tr> <tr><td> f-</td><td> r-</td><td> OO O</td><td> ^F</td><td> OO</td><td> tF 'zs</td><td colspan="2"> 'ZS Tj-</td><td></td><td> Os</td><td> SO</td><td> o o</td><td> O</td></tr> <tr><td> OS</td><td> o</td><td> ■cF w~></td><td colspan="2"> m cm</td><td colspan="2"> >—1 SO Os</td><td> •zs</td><td> f-</td><td> O</td><td> r> cc</td><td> F" o</td><td> O</td></tr> <tr><td> r-</td><td> •zs</td><td> Os</td><td> Os</td><td></td><td> -tf 00</td><td> _<</td><td></td><td> Os</td><td></td><td> so so</td><td> rc O</td><td></td></tr> <tr><td> •zs</td><td> r-</td><td> CM</td><td> O</td><td> oo</td><td> o m</td><td> «zs</td><td> f^</td><td> >zs</td><td> O</td><td> — O</td><td> so o</td><td></td></tr> <tr><td> F"-</td><td> Tt</td><td> os f-</td><td> OO</td><td> CM</td><td> SO O</td><td> CM</td><td> -s-</td><td> r-</td><td> o</td><td> CM Tt</td><td> 00 O</td><td></td></tr> <tr><td> F—<</td><td> Os</td><td> so os</td><td> r-</td><td> Os</td><td> rt m</td><td> SO</td><td></td><td> ■^r</td><td> ■^F</td><td> CM CM</td><td> »zs</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> rc</td><td> CM</td><td> CM</td><td> oo cc</td><td></td><td> tf</td><td> **</td><td></td><td></td><td> 00</td><td></td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> o</td><td> ©</td><td> ©</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ©</td><td> ©</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ©</td><td> ©</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ©</td><td> 00</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ©</td><td> so</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ©</td><td> in</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ©</td><td> 00</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ©</td><td> CM</td></tr> <tr><td> •n</td><td> ©</td><td></td></tr> <tr><td> •^r</td><td> CM</td><td> PM</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> PH</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-14.png" style="width:12pt;height:176pt;"/> o -Q ss H o o o o o © o o o o o © o o o o o © »zs © © <zs ©  © — — tF tF ©   T-M r- © © o  os x x — oti n    n C'  t IDN  O OO  SO — os   r- —•   os cm cm           T, C“)                     PZ)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-15.png" style="width:60pt;height:118pt;"/> k cs E E s <Z) o  © o  © o  o oo     00 >zs      so so     «n •zs      oo oo     cm 1-M CM     PM F"      P*1 —  m<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-16.png" style="width:30pt;height:42pt;"/> 82 1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska ProP- 1993/94:100 kategorier och ändamålsområden budgetåret 1994/95 Bilaga 1 Av statsbudgetens totala utgifter, dvs inklusive de utgifter som redovisas på statsbudgetens inkomstsida, utgör utgifterna för den statliga konsum- tionen drygt en femtedel. Dessa består av löner och andra utgifter för framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan. Investeringarnas andel av de totala utgifterna på statsbudgeten uppgår till ca 3 procent. Transfereringarnas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent. Dessa utgörs av transfereringar till hushållen, transfereringar till utlandet samt subventioner till företag m.m. Drygt hälften av transfereringarna går till hushållen. De största posterna är utgifter för pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, barnbidrag samt arbetsskadeersättningar. De statliga transfereringarna till kommunerna utgörs främst av utjämningsbidrag till kommunerna och skatteutjämningsbidrag till landstingen. Transfereringarna till utlandet består huvudsakligen av utvecklings- bistånd. Biståndet uppgår till ca 0,92 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Subventioner till företag inkluderar överföringar till såväl privata som statliga företag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag för omställning av jordbruket. Statsskuldräntoma beräknas uppgå till 85 miljarder kronor 1994/95 och utgör därmed knappt 15 procent av statsbudgetens utgifter. Diagram 1. Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter Investeringar (3,0%) Transfererir till hushåll (35,7%)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-17.png" style="width:131pt;height:131pt;"/> \ Övriga utgifter Statsskuldräntor (14,5%) (0,7%) (2,5%)  (10,6%) Övriga transfereringar Transf. till utlandet Konsumtion \ (21,8%) Transferering: till kommuner (11,1 83 I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ända- målsområden. Av tabellen framgår att den största enskilda posten i budgeten är statsskuldräntoma. Drygt 96 miljarder kronor avser utgifter för pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna bidrag till kommuner ca 45 miljarder kronor. I denna utgiftspost ingår det statliga utjämningsbidraget till kommunerna samt skatteutjämningsbidraget till landstingen. Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring och barnbidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter för sjuk- och arbetsskadeförsäkring. I utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Tabell 11. Statsbudgetens utgifter 1994/95 fördelade på ändamålsområden Miljarder kronor, 1994/95 års priser <table border="1"> <tr><td></td><td> Belopp</td><td> Andel i procent</td></tr> <tr><td> Pensioner, åldrings- och handikappomsorg</td><td> 95,7</td><td> 16,4</td></tr> <tr><td> Allmänna bidrag mellan stat och kommuner</td><td> 45,5</td><td> 7,8</td></tr> <tr><td> Stöd till barnfamiljer</td><td> 48,0</td><td> 8,2</td></tr> <tr><td> Inkomsttrygghet vid sjukdom</td><td> 43,5</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> Försvar</td><td> 45,0</td><td> 7,7</td></tr> <tr><td> Bostadsförsörjning</td><td> 29,3</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Utbildning och forskning</td><td> 39,3</td><td> 6,7</td></tr> <tr><td> Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet</td><td> 33,6</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Samhällsskydd och rättsskipning</td><td> 20,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Infrastruktur</td><td> 29,5</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Internationellt ekonomiskt bistånd</td><td> 13,9</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Näringslivsändamål</td><td> 8,7</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Fritidsverksamhet och kultur</td><td> 4,9</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Allmän miljö- och naturvård</td><td> 1,8</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 85,0</td><td> 14,5</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 41,2</td><td> 7,1</td></tr> <tr><td> Summa1</td><td> 585,4</td><td> 100</td></tr> </table> 1 Inklusive tillkommande utgiftsbehov och utgifter som redovisas på inkomstsidan. 1.6 Utredning om beräkningarna av statens inkomster och utgifter För den ekonomiska politikens utformning är det av stor vikt att regeringen har tillgång till ett fullgott underlag i form av beräkningar och bedömningar av statsfinansernas utveckling på kort och lång sikt. Detta gäller inte minst beräkningar och prognoser m.m. av statsinkomsterna men även av statens utgifter. Till följd av skattereformen för några år sedan och de fortlöpande förändringar som sker i uttaget av skatter och avgifter samt till följd av den senaste konjunkturnedgången har svårig- heterna att beräkna statens framtida inkomster och utgifter ökat. Möjligheterna att kartlägga och analysera förändringar i beteendemönstret hos skatteskyldiga och betalningsmottagare har i denna situation varit mindre än eljest. Särskilda insatser för att ta tillvara varje möjlighet att 84 förbättra beslutsunderlag vad avser precision och förklaringsgrunder bör därför göras. Utöver den fortlöpande metodutveckling som sker inom ramen för RRVs beräkningsarbete, bl.a. vad gäller inkomsberäkningama, har RRV påbörjat ett arbete med att, med utgångspunkt i de förut- sättningar RRV har för sitt beräkningsarbete, utveckla beräknings- och analysmodeller. I arbetet ingår även att förbättra kvalitén i de grunddata som RRV är beroende av, bl.a. den information som lämnas av de statliga myndigheterna. Det är angeläget att detta arbete drivs vidare. Samtidigt är informationsflödet när det gäller prognoser och be- räkningar av skilda slag mycket omfattande och inbegriper ett stort antal centrala producenter och användare. Det finns därför skäl att också se över användarbehov och produktionsmetoder i ett vidare perspektiv, bl.a. för att effektivisera informationsflödet samt förbättra samverkan mellan informationslämnare och prognos- och statistikproducenter. Regeringen har därför för avsikt att ge chefen för Finansdepartementet bemyndigande att tillkalla en utredare för att se över beräkningarna av statens inkomster och utgifter. Utredaren bör som ett underlag för sina överväganden bl.a. kartlägga olika felkällor i prognoserna samt vilka prognosmetoder som kan utnyttjas i detta sammanhang. I arbetet bör även ingå förslag till hur en löpande kvalitetsredovisning bör utformas. Utredaren bör vidare studera hur informationsinsamlingen sker och hur samarbetet mellan berörda myndigheter kan utvecklas för att på det sättet öka prognosernas tillförlitlighet. Utredaren bör också bedöma möjlig- heterna att i större utsträckning utnyttja utfallsdata som en indikator över den ekonomiska utvecklingen, bl.a. för att därigenom få ett snabbare genomslag på de antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen som ligger till grund för beräkningarna av statsfinansernas utveckling. Även möjligheterna till en mer kontinuerlig kontroll av utgifternas utveckling bör studeras. Utredningsarbetet bör göras i nära samarbete med RRV. Till utredningen avser regeringen att knyta en expertgrupp med represen- tanter för de myndigheter som i första hand är berörda. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 2 Underliggande budgetutveckling Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1994/95. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte omedelbart kan jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års finansplaner och reviderade finansplaner. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en tillfällig sådan. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt självklara anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning 85 där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling tydliggörs. På inkomstsidan betraktas följande slag av effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: —  vissa engångsvisa höjningar eller sänkningar av skatter och avgifter —  tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten —  inkomster från arbetsgivarfonden, delpensionsfonden och arbets- miljöfonden På utgiftssidan betraktas bl. a. följande effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: —  valutaförluster eller valutavinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån —  kapitaltillskott till Nordbanken, Securum och Gota Bank —  engångsvisa besparingar —  periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar statsskuldsväxlar till underkurs. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1992/93-1994/95. Tabell 12. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1992/93-1994/95 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td><td> 1994/95</td></tr> <tr><td> Underliggande budgetsaldo</td><td> - 188,5</td><td> - 205,5</td><td> - 175,9</td></tr> <tr><td> Som andel av BNP</td><td> - 13,1 %</td><td> - 14,0 %</td><td> - 11,4 %</td></tr> </table> 3 Lånebehov och statsskuld Statliga utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster, finansieras genom upplåning av Riksgäldskontoret. Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i Riksgäldskonto- rets lånebehov (tabell 13). Det är emellertid inte det redovisade budgetut- fallet baserat på inkomst- och utgiftsmässiga principer som är relevant i detta sammanhang, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet, dvs. utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angiven som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognos- perspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till Bankstödsnämnden för bankstöd och till Centrala studiestödsnämnden, för studielån. Som en följd av att arbetslösheten har stigit har ett underskott i arbetsmarknadsfonden uppstått vilket ökar statens upplåningsbehov. Detta upplåningsbehov beräknas till 36,9 miljarder kronor för budgetåret 1993/94 och 34,6 miljarder kronor för 86 budgetåret 1994/95. Underskott har även uppstått i lönegarantifonden. I detta fall sammanhänger underskottet med ökat antal konkurser. Denna utlåning påverkar inte budgeten direkt men väl statens lånebehov. Det beräknade upplåningsbehovet uppgår till 271,6 miljarder kronor 1993/94 och 220,3 miljarder kronor 1994/95. Statsskuldens förändring påverkas därutöver av olika typer av skulddispositioner, dvs transaktioner av dispositiv karaktär som Riks- gäldskontoret gör. Av störst betydelse därvidlag är valutaomvärderingar till följd av att valutaskulden löpande omvärderas till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Prognosen för skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvärderingskontot. De övriga skulddisposi- tionerna kan inte prognosticeras. Till följd av kronans depreciering har valutaskulden uttryckt i svenska kronor ökat kraftigt. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Tabell 13. Lånebehov och statsskuld Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td><td> 1994/95</td></tr> <tr><td> Budgetunderskott</td><td> 187,8</td><td> 217,1</td><td> 172,5</td></tr> <tr><td> Kassamässiga korrigeringar Riksgäldskontorets nettoutlåning:</td><td> - 8,6</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> CSN, studielån m.m.</td><td> 5,8</td><td> 7</td><td> 6,7</td></tr> <tr><td> Investeringslån till myndigheter</td><td></td><td> 3,1</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden inkl, ränta</td><td> 16,2</td><td> 36,9</td><td> 34,6</td></tr> <tr><td> Finansiering av underskott i Lönegarantifonden inkl, ränta</td><td> 2,4</td><td> 1.4</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Byggnadsstyrelsen. Vasakronan AB m.m.</td><td> 2,1</td><td> 14,5</td><td> 1.0</td></tr> <tr><td> Lån till Sparbanken Första</td><td> 3,8</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Köp av aktier i Securum</td><td> 1,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Rekonstruktion av Gota Bank, netto</td><td> -</td><td> 3,8</td><td> -</td></tr> <tr><td> Övrigt, netto</td><td> - 2,1</td><td> - 3,8</td><td> - 1,0</td></tr> <tr><td> Redovisningsteknisk korrigering1</td><td> -</td><td> - 8,4</td><td> -</td></tr> <tr><td> Lånebehov</td><td> 208,4</td><td> 271,6</td><td> 220,3</td></tr> <tr><td> Skulddispositioner</td><td> 41,2</td><td> 7,0</td><td> - 5,9</td></tr> <tr><td> Statsskuldforändring</td><td> 249,6</td><td> 278,6</td><td> 214,4</td></tr> <tr><td> Statsskuld vid utgången av resp, budgetår Som andel av BNP</td><td> 960,6 66,5 %</td><td> 1 239,2 84.2 %</td><td> 1 453,6 94,5 %</td></tr> </table> Anm: Inbetalning markeras med minustecken. 1 Redovisningen av Riksgäldkontorets utlåning har ändrats fr.o.m. budgetåret 1993/94. Inlåning från statsinstitutioner och fonder redovisas som en del av kontorets nettoutlåning i stället för som en del av statsskulden fr.o.m. den 1 juli 1993. Detta innebär att såväl posten Riksgäldskontorets nettoutlåning som statsskulden redovis- ningstekniskt minskar med 8 379 mkr engångsvis budgetåret 1993/94. 87 4 Statsutgifternas förmögenhetseffekter Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Riksdagen har hemställt om att en utredning tillsätts med uppgift att se över hur utgifterna på statliga investeringar skall tas upp och hur de skall redovisas (1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). I frågeställningen ligger även omfattningen av den statliga budgeten dvs. bl.a. vilka redovisnings- principer som bör gälla. Dessa frågor kommer att behandlas i ett utredningsarbete avseende bl.a. redovisning och budgetering av statens inkomster, utgifter och förmögenhet som nyligen påbörjats i regerings- kansliet och som beskrivs ytterligare i avsnitt 6. Hittills har en modell tagits fram för att dela upp statsbudgetens och den statliga verksamhetens utgifter på löpande drift i form av ett resultat i företagsekonomiska termer samt i investeringar. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 kommer myndigheterna att upprätta fullständiga årsredovisningar. Riksrevisions- verket (RRV) utvecklar för närvarande en modell för att ta fram redovisning för hela staten. Det arbete som nu presenteras får ses som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget till dess att denna information finns tillgängligt. Resultatet av de beräkningar som nu gjorts i företagsekonomiska termer påverkar inte bilden av det statsfinansiella läget. Skillnaden mellan den företagsekonomiska beräkningen och statsbudgeten uppgår till några miljarder kronor och är därmed marginell i förhållande till den totala om- slutningen och saldot på budgeten. Samtliga myndigheter upprättar numera balans- och resultaträkningar, i vilka dock en stor del av myndigheterna inte redovisar anläggningstill- gångar. Fullständiga balansräkningar finns för affärsverken och för vissa andra verksamheter. RRV har vidare sedan mitten av 1980-talet med hjälp av myndigheternas bokslut och enkäter upprättat en balansräkning för staten. Denna återges i publikationen Årsbokslut för staten, vilken trots namnet inte innehåller någon resultaträkning. Sammanfattningsvis finns således för närvarande varken någon sammanhållen förmögenhets- redovisning med balans- och resultaträkningar för hela den statliga verksamheten eller någon förmögenhetsredovisning som kan användas i budgetarbetet. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall i princip samtliga myndigheter redovisa fullständiga balans- och resultaträkningar. Ett arbete pågår även för att förbättra redovisningen av förändringar i statens pensionsåtagande. I prop. 1991/92:150 (bil. 1:1 s. 58) redovisa- de regeringen sin syn på redovisning av detta åtagande. I enlighet med vad som där uttalades har Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) fått i uppdrag att utreda och lämna förslag till utformningen av en beräkning och redovisning av statens åtagande i form av kompletteringspensioner inom statsförvaltningen. RRV och SPV har efter samråd lämnat var sin delrapport och regeringen har därefter givit verken i uppdrag att slutföra utredningen. Sättet för redovisning av statens pensionsåtagande har samband med frågan om arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter. För denna fråga har regeringen beslutat om direktiv för en särskild utredare (dir. 1993:89). RRV och SPV skall därför i sitt utredningsarbete samråda med den särskilde utredaren. I 88 föreliggande beräkning har någon korrigering för förändring av pensions- Prop. 1993/94:100 skuld inte gjorts.                                                             Bilaga 1 4.1 Beräkningar av statens resultat i företagsekonomiska termer Beräkningarna omfattar de verksamheter som ingår i RRV:s redovisning av realekonomisk fördelning av statsbudgetens inkomster och utgifter. 1 prop. 1992/93:100, bil. 1, avsnitt 1.5 diskuteras principen för beräkning av den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter samt sambandet mellan en företagsekonomisk redovisning och nationalräkenskaperna. Resultatet av beräkningarna återges i tabell 14. Som framgår innebär omräkningen från den existerande statliga redovisningen till företags- ekonomiska redovisningsprinciper korrigeringar av resultatet med flera miljarder kronor. I relation till de totala utgifterna eller budgetsaldot är korrigeringarna dock små. Redovisningen i företagsekonomiska termer påverkar därför inte bilden av det statsfinansiella läget nämnvärt. Det redovisade budgetsaldot uppgick budgetåret 1992/93 till ca 188 miljarder kronor. För att komma till det företagsekonomiska resultatet görs först korrigeringar som netto uppgår till 10 miljarder kronor och sedan justeras för avskrivningar på 5 miljarder kronor. Beräkningen för budgetåren 1993/94 och 1994/95 ger i stort sett samma bild med endast marginella skillnader mellan budgetsaldo och ett beräknat resultat i företagsekono- miska termer. Tabell 14. Statsbudgetens beräknade resultat i företagsekonomiska termer och nettosparande budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td><td> 1994/95</td></tr> <tr><td> Inkomster enligt redovisning</td><td> 378</td><td> 350</td><td> 360</td></tr> <tr><td> Utgifter enligt redovisning</td><td> 566</td><td> 567</td><td> 532</td></tr> <tr><td> Resultat enligt redovisning</td><td> - 188</td><td> - 217</td><td> - 172</td></tr> <tr><td> Korrigeringar*) av inkomster</td><td> - 7</td><td> - 22</td><td> - 8</td></tr> <tr><td> av utgifter</td><td> 17</td><td> 22</td><td> 15</td></tr> <tr><td> Summa korrigeringar</td><td> 10</td><td> 0</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Resultat efter finansnetto men före avskrivningar</td><td> - 178</td><td> - 217</td><td> - 165</td></tr> <tr><td> Företagsekonomiska avskrivningar</td><td> - 5</td><td> - 5</td><td> - 6</td></tr> <tr><td> Företagsekonomiskt nettoresultat</td><td> - 183</td><td> - 222</td><td> - 171</td></tr> <tr><td> Minnesposter: Bruttoinvesteringar’"’</td><td> 16</td><td> 21</td><td> 14</td></tr> </table> "’ Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus- tecken ""^Avskrivningar baseras på dessa uppgifter 89 Avskrivningarna är i huvudsak beräknade med utgångspunkt från Prop. 1993/94:100 uppgifter om bruttoinvesteringar enligt nationalräkenskaperna, NR, och Bilaga 1 samma ekonomiska livslängd som genomsnittligt tillämpas i NR:s kapitalförslitningsberäkningar. Investeringsuppgiftema ger en bild av statens kapitalanvändning för investeringsändamål vilken representerar, åtminstone huvuddelen av, den ”kapitalbudget" som staten ianspråktagit under budgetåret. Flera typer av utgifter som i ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt skulle kunna sägas ge förmögenhetseffekter klassificeras inte som investeringar vid beräkningen av statens företagsekonomiska resultat. Två av dessa är utgifter för utbildningsändamål och utgifter för militär materiel. Utgifterna för utbildning underhåller eller ökar stocken av humankapital men klassificeras i enlighet med vedertagna internationella konventioner som offentlig konsumtion. Detsamma gäller utgifterna för militär materiel som underhåller eller bygger upp landets militära kapacitet. För att ge en bild av storleken på och utvecklingen av dessa utgiftsslag ges en särskild redovisning i tabell 15 för de senaste åren. Det kan tilläggas att även utbildning inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skulle kunna ses som investeringar i humankapital. Utgifter för detta ingår dock inte i tabellen. Tabell 15. Utgifter för utbildningsändamål och för försvarsändamål i statsbudgeten Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1988/89</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td><td> 1994/95</td></tr> <tr><td> "Investeringar” inom försvars ramen</td><td> 10</td><td> 9</td><td> 14</td><td> 12</td><td> 11</td><td> 11</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Utbildning och universitets-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> forskning</td><td> 45</td><td> 48</td><td> 59</td><td> 62</td><td> 55</td><td> 39</td><td> 39</td></tr> <tr><td> Statsbudgetens totala utgifter</td><td> 350</td><td> 398</td><td> 438</td><td> 478</td><td> 566</td><td> 567</td><td> 532</td></tr> </table> fr.o.m. 1993 går inget bidrag särskilt till gundskolan över statsbudgeten. Det ingår istället i det generella bidraget till kommunerna. Källor: Realekonomisk fördelning av statsbudgeten och ändamålsfördelning av statsutgifterna RRV samt finansdepartementet. 90 5 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1992/93 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Beslut om statlig kreditgaranti för visst ändamål fattas av regeringen efter bemyndigande från riksdagen. Riksdagen beslutar enligt Finansfullmakten om de garantiramar som ska gälla. Regeringen delegerar normalt till myndighet rätten att utfärda garantier inom viss ram eller ger i uppdrag åt myndighet att utfärda garanti. Garantier kan lämnas enligt flera olika förordningar. Avgifter för statliga kreditgarantier regleras i flertalet nu gällande förordningar genom hänvisning till förordningen för statligt stöd till näringslivet (SFS 1988:764), där det stadgas att en årlig avgift om en procent ska tas ut i förskott för att täcka statens administrativa kostnader samt de förluster som uppstår på grund av beviljade garantier. Riksgäldskontoret (RGK) har det övergripande ansvaret för hantering av garantier inom staten samt utfärdar och förvaltar huvuddelen av garantierna. RGK skall därvid verka för att statlig kreditgarantigivning bedrivs på ett systematiskt och effektivt sätt. RGK skall fungera som samordnare och rådgivare till andra myndigheter som handhar kredit- garantier samt besluta om föreskrifter och allmänna råd för garantiverk- samheten. RGK skall fortlöpande följa upp de kostnader som kredit- garantierna medför för staten samt samordna och följa upp statliga lån till näringslivet. Verksamheten 1992/93 Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl, grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapportering till RRV. I det följande lämnas en samman- ställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av garantiramarna, garant i stockens ställning per den 30 juni 1993. De redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1992/93. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1993. Hänsyn har således inte tagits till valutakursförändringar efter detta datum. Bankstödsnämnden är en ny myndighet som började sin verksamhet 1 maj 1993 och då tog över de garantier som beslutats med anledning av bankstödet och som tidigare fanns hos Riksgäldskontoret. När Televerket den 1 juli 1993 ombildades till Telia AB övertog Riksgäldskontoret de borgensförbindelser som lämnats av Televerket, men i denna redogörelse som avser läget den 30 juni 1993 är de redovisade hos Televerket. 91 Gällande garantiramar Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1993 uppgår till 257 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med 72 miljarder kronor jämfört med föregående år. (Se tabell). Ökningen beror bland annat på att Riksgäldskontorets ram höjts från 80 miljarder kronor till 105 miljarder kronor. Till största delen beror detta på att Riksgäldskontoret skall utfärda pensionsgarantier för anställda vid bolagisering av affärsverk och myndigheter. Andra myndigheter med stora ökningar är Bostadskreditnämnden, vars ram ökat med 12 miljarder kronor samt Bankstödsnämnden med en ram på 30 miljarder kronor. Gjorda garantiutfästelser Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1993 uppgår till 165 miljarder kronor. Av de myndigheter som utfärdade garantier föregående år har Bostads- kreditnämnden haft den största ökningen, från 1,2 miljarder kronor till 13 miljarder kronor. Den nyinrättade Bankstödnämndens garantiut- fästelser uppgår till 30 miljarder kronor. Dessa utfästelser utgörs av garantier till Securum AB, Gota Bank och Sparbanksstiftelsema. Minskningar i utfästelserna förekommer främst för Exportkreditnämn- den, Televerket och Riksgäldskontoret. Garanterad kapitalskuld Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1993 var 154 miljarder kronor vilket är 42 miljarder kronor mer än året innan. Grundfondsför- bindelser har ökat med 9 miljarder kronor till 75 miljarder kronor. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiut- fastelser beror på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema. Minskningar i kapitalskuld förekommer främst för Televerket och Riks- gäldskontoret. Ökningar i kapitalskuld förekommer främst för Bankstödsnämnden, Bostadskreditnämnden och Exportkreditnämnden. Utgifter till följd av infriade garantier Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1992/93 uppgår till 24,5 miljarder kronor. Utgifterna härrör främst från Bank- stödsnämndens garantier till Securum AB och Sparbanksstiftelsema. 92 Inkomster från lämnade garantier Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1992/93 uppgår till 606 miljoner kronor. Inkomsterna har främst genererats av exportkreditgaran- tiema och Riksgäldskontorets garantier. Inkomsterna har ökat med 218 miljoner kronor sedan föregående budgetår. Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 597 miljoner kronor. Dessa inkomster härrör från exportkreditgarantiema där stora återbetalningar har gjorts på krediter till Brasilien, Egypten, Mexico, Iran och Panama. Resultatet av verksamheten Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettounderskott på 23 318 miljoner kronor. Detta nettounderskott är huvudsakligen hänförligt till Bankstödsnämndens garantier. I förra årets budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 1) anfördes följande: "Regeringen avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa verksamheten med statliga garantier under sjunde huvudtiteln, Riksgäldskontoret. Regeringens uppdrag till RRV att årligen redovisa verksamheten kan därmed upphöra". Regeringen har inte genomfört denna förändring under innevarande budgetår. Frågan har behövt beredas vidare. 93 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Garantier utfärdade av               Gällande garanti- Gjorda garanti- Garanterad kapi- Under budgetåret 1992/93 per den 30 juni 1993 ram per den         utfästelser per talskuld per den --------------------------------------------------- 1 juli 1993           den 30 juni          30 juli 1993           Utgifter till         Inkomster         Inkomster till följd av infri-       från garanti        följd av åter- ade garantier      avgifter          betalningar av<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-18.png" style="width:8pt;height:49pt;"/> <D C3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-19.png" style="width:9pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-20.png" style="width:56pt;height:21pt;"/> <3 o” CD <o O 91 •q Ok 9i I> Ok oo cTcT <table border="1"> <tr><td> x re X £> X 00 Q</td><td></td><td> o</td></tr> <tr><td> o\ o" cT o  cT</td><td></td><td> CO</td></tr> <tr><td> Tt   O   k© 04</td><td> CO</td><td></td></tr> </table> en <table border="1"> <tr><td> Tt</td><td></td><td> iq</td><td> O Tf</td></tr> <tr><td> o”</td><td> kcT</td><td> k©</td><td> 0C0C</td></tr> <tr><td> ■'tf-</td><td> kO</td><td> e</td><td> —< o</td></tr> <tr><td> CO</td><td> 04</td><td> k©</td><td></td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td colspan="8"> JO</td></tr> <tr><td> re X X X oo ©_ q —</td><td> kq</td><td> t";</td><td> 00</td><td> 91</td><td> 04</td><td> rq</td><td> 3^ Ok</td></tr> <tr><td> <3 o” o? o" cT</td><td> T-T</td><td> CD</td><td> Ok</td><td> o"</td><td> r-i</td><td> ,■7</td><td> o" Ok</td></tr> <tr><td> Ok</td><td></td><td> O-</td><td></td><td> kO</td><td> kO</td><td> 04</td><td> kO</td></tr> <tr><td> CO</td><td></td><td> TT</td><td></td><td> Tf</td><td> o</td><td> IT)</td><td> 91</td></tr> <tr><td> CO</td><td></td><td> CO</td><td></td><td> CO</td><td> r—.</td><td> Tf</td><td> k©</td></tr> <tr><td> 04</td><td></td><td> 04</td><td></td><td> 04</td><td></td><td> 04</td><td> 04</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> X „ „ „</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> re X X X</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Tt      °, °®</td><td> 04</td><td> tq</td><td> Ok</td><td></td><td> Ok</td><td> Ok Oy</td></tr> <tr><td> CO T-<   o Ok CO</td><td> Ok</td><td> 91</td><td> oi</td><td> 04</td><td> irT</td><td> OO Xf</td></tr> <tr><td> Ok xr O 04 04 Tt</td><td> 04</td><td> r-~</td><td> o</td><td> Tt</td><td> rt</td><td> kO 91</td></tr> <tr><td> Tf Tf CC^O O</td><td> Ok</td><td> 04</td><td> 04</td><td> r*</td><td> Ok</td><td> r- k©</td></tr> <tr><td> O' •—1 Ok CO CO 04</td><td> k©</td><td></td><td></td><td> k©</td><td> CO</td><td> 04 Tt</td></tr> <tr><td> Tt   oi —■</td><td> •—1</td><td></td><td> •—<</td><td> CO</td><td> 40</td><td> r-</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 1</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> X re X X X q <3 O O00 <3</td><td> 04</td><td> rq</td></tr> <tr><td> CO     O Ok CO</td><td> 00</td><td></td></tr> <tr><td> Ok xf O 04 04 Tt</td><td> 04</td><td> oo</td></tr> <tr><td> tT xt oo —< O O</td><td> Ok</td><td> 04</td></tr> </table> > —     n k©<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-21.png" style="width:61pt;height:7pt;"/> <table border="1"> <tr><td> Ok</td><td> q</td><td> w</td><td> Ok Ok</td></tr> <tr><td> Ok</td><td> kO</td><td> k©</td><td> 00 Tt</td></tr> <tr><td> o</td><td> 04</td><td> CO</td><td> k© 91</td></tr> <tr><td> 04</td><td> 04</td><td> TT</td><td> O~ k©</td></tr> <tr><td> r-</td><td> 00</td><td></td><td> 04 xfr</td></tr> <tr><td> v—<</td><td> Tf</td><td> k©</td><td> r-</td></tr> <tr><td> 1</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> X re x x x</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> kO <3 O <3 00 <3</td><td> q</td><td> Ok</td><td> q</td><td> O</td><td> cq</td><td> <3,00</td></tr> <tr><td> —< O —< <3 Ok</td><td> o</td><td> 04</td><td> o-</td><td></td><td> o”</td><td></td><td> r-"o</td></tr> <tr><td> 04 04 O 04 04</td><td> Ok</td><td> 00</td><td> CO</td><td></td><td> o</td><td></td><td> kO Tf</td></tr> <tr><td> -000^0</td><td> r~</td><td> 00</td><td> Ok</td><td> 00</td><td> o</td><td> 00</td><td> ' Tf</td></tr> <tr><td> 91 Ok Ok CO CO</td><td> CO</td><td> CO</td><td></td><td> Tf</td><td> 04</td><td> k©</td><td> 91 xt</td></tr> <tr><td> O —< 04 —1 '</td><td></td><td> 00</td><td></td><td> 00</td><td> r*</td><td> IO</td><td> •—< 00</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> *—•</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 04</td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-22.png" style="width:10pt;height:49pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-23.png" style="width:20pt;height:108pt;"/> 94 6 Styrning av statlig verksamhet                     Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 6.1  Förutsättningslös prövning av statliga utgiftsåtaganden Den strategi som hittills har tillämpats för att förändra den offentliga verksamheten har främst syftat till att förbättra dess effektivitet. Det offentliga åtagandet som sådant har dock i regel inte ifrågasatts. Den ekonomiska utvecklingen med stora underskott i de offentliga finanserna har ändrat förutsättningarna för finansiering av den offentliga verksam- heten. För att komma till rätta med de ekonomiska problemen behöver därför en mer systematisk prövning av det offentliga åtagandet göras som underlag för ett ställningstagande till frågan på vilka områden en minsk- ning av de offentliga utgifterna skall göras. När den offentliga verksamheten har utvecklats under de senaste decennierna har nuläget i regel tagits som utgångspunkt för överväganden om den framtida användningen av resurserna. Att utveckla verksamheten har riskerat att få högre prioritet än att ifrågasätta den. Detta för- hållningssätt bör ändras. De analyser av den offentliga verksamheten som i fortsättningen skall göras bör i stället ha en förutsättningslös inriktning. Det är de bakomliggande, egentliga målen som verksamheten är, eller har varit, avsedd att främja som skall vara utgångspunkten för bedömningen om det är motiverat med just ett offentligt åtagande eller ej. Vid analyser av den offentliga verksamheten bör motiven för det offentliga åtagandet gås igenom på respektive område. Det är angeläget att arbetet påbörjas med sådana förutsättningslösa analyser av den offentliga verksamheten - i första hand av de statliga utgiftsåtagandena. 6.2 Åtgärder för ökad stramhet i budgetprocessen Budgetprocessens utformning är av avgörande betydelse när det gäller att förverkliga finanspolitikens målsättning att förbättra statsfinanserna. 1 syfte att strama upp budgetprocessen har ett stort antal åtgärder vidtagits under de senaste åren. Regeringen har bl.a. infört en budgetberedning med ramteknik inom regeringskansliet. Riksdagsutredningen har i sitt i juni 1993 framlagda betänkande Reformera riksdagsarbetet! föreslagit riksdagen att införa en rambudgetberedning i riksdagen. Utredningen har även föreslagit att det statliga budgetåret läggs om till kalenderår. Sammanfattningsvis innebär ett genomförande av utredningens förslag en ökad trovärdighet för långsiktiga offentliga åtaganden. Ett arbete har inletts inom regeringskansliet för att förbereda en eventuell övergång till kalenderår som budgetår. 95 7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 6.3 Åtgärder för en förbättrad ägarstyming och utökad revision Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 Staten ansvarar för en god hushållning av de statliga tillgångarna och att detta således sker på ett ändamålsenligt sätt. Genom de strukturföränd- ringar som sker inom statsförvaltningen påverkas förutsättningarna för förvaltningen av de statliga tillgångarna. Gemensamt för dessa föränd- ringar är att beslut om verksamhetens innehåll och användningen av statens kapital, vilka tidigare fattades av regeringen, nu i allt större utsträckning delegerats till myndigheter, eller överlåtits till bolag, stiftel- ser, kommuner och organisationer utanför staten. Tidigare detaljstyrning av verksamhet som bedrivs i myndighetsform, eller av kommuner, har ersatts av mål- och resultatstyrning. För verksamhet som överförs från myndighet till bolag ersätts den traditio- nella styrningen genom regeringens och riksdagens budgetberedning av en styrning via bolagsordningar, avtal, beslut vid bolagsstämma och, i förekommande fall, av konkurrensen på olika marknader. I de fall staten bildat stiftelser är styrmöjligheterna beroende av de föreskrifter som staten lämnar i urkunder och i avtal som träffas med stiftelserna. Till detta kommer de styrmöjligheter som ges genom utnämningsmakten och samtal med verksamhetsansvariga. Denna utveckling inskärper behovet av att staten, som ägare av de statliga tillgångarna, och dess företrädare utövar en aktiv ägarstyming och därvid utnyttjar de stymingsmöjligheter som redovisats ovan för att tillvarata statens ekonomiska och verksamhetsmässiga intressen. Tydliga krav på resultat måste riktas till verksamhetsansvariga och en ända- målsenlig uppföljning och kontroll måste ske av att verksamheten genomförts i enlighet med statsmakternas intentioner. En aktiv ägarstyr- ning kräver också att staten och dess företrädare vidtar sanktioner när de verksamhetsansvariga inte uppfyllt de åligganden som ankommer på dem. Detta gäller oaktat valet av huvudmannaskap och verksamhetsform, dock påverkar givetvis detta val i vilka former och vid vilka tillfällen styrning kan utövas. En sådan, mer aktiv, ägarstyming bör etableras. Ett led i en förbättrad ägarstyming är bl.a. att vidta åtgärder för att undanröja de problem som Riksrevisionsverket (RRV) uppmärksammat i anslutning till ombildning och avveckling av myndigheter, bolags- och stiftelsebildning samt vid utförsäljning av statlig verksamhet. Dessa problem redogörs närmare för i avsnitt 6.4. Dessa problem bör, tillsammans med klara direktiv från regeringens sida till verksam- hetsansvariga, kunna undanröjas genom att RRV engageras i ett tidigt skede för att under processens gång bevaka att det statliga koncernintres- set tillvaratas. RRVs granskning utgör ett viktigt underlag för att regeringen och riksdagen ska kunna försäkra sig om att den statliga verksamheten har bedrivits enligt statsmakternas intentioner. Från och med nästa budgetår kommer samtliga myndigheter att avge årsredovisningar till regeringen. För att garantera en ändamålsenlig 96 granskning av årsredovisningarna anser regeringen att det finns behov av Prop. 1993/94:100 utökade resurser till RRV. Regeringen återkommer till denna fråga i Bilaga 1 bilaga 8. Riksdagen beslutade våren 1993 om principer för revision av statliga bolag och stiftelser. Dessa innebär bl.a. att RRV i normalfallet skall ges rätt att utse medrevisor i de bolag och stiftelser dit statlig verksamhet överförts från förvaltningsmyndigheter eller affärsverk och i vilka staten är ägare eller stiftare eller på annat sätt än genom ägande har ett be- stämmande inflytande samt i de fall bolag eller stiftelse bildats av myn- dighet under regeringen (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93: 447). Ett arbete har påbörjats med att genomföra riksdagens be- slut. Regeringen anser att RRV i normalfallet även bör ges rätt att utse medrevisor i befintliga av staten bildade bolag, stiftelser och fonder enligt samma principer som låg till grund för vårens riksdagsbeslut. I vissa av dessa fall är formerna för att utse revisorer reglerade i lag. Regeringen avser att vid behov återkomma till riksdagen med förslag till lagänd- ringar. 6.4 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1993 RRV har nyligen avlämnat sin årliga rapport till regeringen om det eko- nomiadministrativa läget och revisionens resultat. I rapporten lämnar RRV en redovisning av gjorda iakttagelser av mer generell karaktär. RRV lämnar också i större utsträckning än i tidigare års rapporter rekommendationer om direkta åtgärder från regeringens sida. Regeringen har valt att göra den följande redovisningen av RRV:s iakt- tagelser mer omfattande än vad som gjorts i tidigare års redovisningar till riksdagen. Detta för att informera riksdagen om dels de positiva tecknen på att resultatstyrningen och den finansiella styrningen utvecklas på ett tillfredsställande sätt, dels de problem och svårigheter som finns i det omfattande förändringsarbete som pågår inom statsförvaltningen. RRV.s iakttagelser RRV har i årets rapport fokuserat på iakttagelser avseende dels införandet av resultatstyrning och finansiell styming i statsförvaltningen, dels den pågående processen med tillämpning av nya verksamhetsformer för statlig verksamhet och dels statens styming av statlig verksamhet där produk- tionen bedrivs av annan juridisk person än staten. Av rapporten framgår att antalet revisionsberättelser med invändningar har ökat från 15 år 1992 till 23 år 1993. Detta innebär att de senaste årens positiva trend med ett minskande antal revisionsberättelser med invändningar har brutits. Även antalet revisionsrapporter till myndig- heternas styrelser har ökat. För två myndigheter, Stockholms och 97 Linköpings universitet, har RRV ännu inte kunnat avsluta sin granskning Prop. 1993/94:100 då de båda universiteten är kraftigt försenade med sina bokslut till följd Bilaga 1 av bristande ekonomiadministrativa system och rutiner. Detta förhållande är allvarligt i sig och kommer, enligt RRV, att leda till invändningar i revisionsberättelserna. Vidare har RRV i tre fall lämnat revisionsbe- rättelser med invändningar i anledning av en mycket låg kvalitet på resultatredovisningen. RRV anser, trots ökningen av antalet revisionella invändningar och anmärkningar avseende förvaltningsmyndigheterna, att för flertalet av myndigheterna har arbetet med och kvaliteten på årsbokslut och årsredovisningar förbättrats. RRV:s bild är att myndigheterna nått långt i att klara de grundkrav som regeringen ställt på innehållet i årsredovis- ningen och övergången till den nya finansiella styrningen. Informations- innehållet i den ekonomiska redovisningen har förbättrats. Kvaliteten på innehållet i resultatredovisningarna har höjts avsevärt jämfört med före- gående år. RRV:s granskning har visat att det finns goda exempel på detta inom i stort sett samtliga sektorer. En annan positiv iakttagelse är att kassahållningen vid de statliga myndigheterna förbättrats. En genomgående brist RRV funnit är att delegering av ansvar och befogenheter skett inom myndigheter utan att kompetensen på den nya ansvariga nivån, systemen för uppföljning och den interna kontrollen varit tillfredsställande. Vidare uppvisar myndigheterna, enligt RRV, stora brister vad gäller kvaliteten på inrapporteringen till riksredovisningen, vilket accentuerats vid byte till myndighetsegna ekonomisystem. RRV pekar även på viss bristande respekt för statsmaktsbeslut med anslags- överskridanden som följd, samt att myndigheter, i strid med rege- ringsformens bestämmelser och trots den restriktivitet som statsmakterna uttalat, bildar stiftelser utan att inhämta godkännande för detta. Inte heller har statsmakternas beslut att RRV skall ges rätt att granska stiftelser och bolag under myndigheter hörsammats. RRV har vidare funnit att det statliga koncernintresset av återhållsamhet med statliga medel i många fall inte har upprätthållits. Omfattningen av lönetillägg, avgångsvederlag m.m. är tecken på detta. RRV rekommenderar regeringen att vidta åtgärder för att öka respekten för fattade beslut bl.a. vad gäller användning och överskridande av anslag och bildande av bolag och stiftelser. Tydligare direktiv efterlyses också vad gäller t.ex. krav på utbyggd intemkontroll vid myndigheter med omfattande intern delegering samt vad gäller krav på införande av intemrevision vid större myndigheter. Vidare pekar RRV på vikten, bl.a. med anledning av den pågående ombildningen av Statens arbetsgivarverk, av att det etableras en stabsfunktion som bevakar statens samlade intresse på det arbetsgivarpolitiska området. RRV:s iakttagelser avseende tillämpning av nya verksamhetsformer och utförsäljningar av statlig verksamhet grundas främst på iakttagelser vid bolagisering av fyra affärsverk och sju andra myndigheter samt direkt- privatisering av två myndigheter genom s.k. inkråmsförsäljning. De sammanlagda årliga intäkterna i dessa verksamheter uppgick till drygt 45 miljarder kronor. RRV har uppmärksammat en rad problem som uppstått 98 i ombildningsarbetet. Dessa är främst hänförliga till brister i värdering av tillgångar och skulder samt i redovisningen, vilket försvårat rättvisan- de bedömning av de ekonomiska förutsättningarna i den verksamhet som är föremål för överlåtelse. RRV pekar även på brister i avtal, vilket har försvårat att slutlig överenskommelse mellan parterna kommit till stånd. RRV har vidare noterat betydande oklarheter vad gäller myndigheters rätt och sätt att besluta om utgifter i en ombildningssituation, t.ex. avgångsvederlag och andra förmåner. RRV pekar härvid på vikten av att ansvarig myndighet får klara direktiv för vilka åtgärder som skall vidtas och inom vilken tid åtgärderna skall vara vidtagna, att budgetramar för avvecklingen fastställs samt att resultatet och de ekonomiska konsekven- serna av avvecklingen redovisas. RRV understryker också behovet av att regeringen, som ett stöd för berörda myndigheter, klargör vilka principer som bör gälla för användning och omfattning av avgångsvederlag och uppsägningslöner m.m. RRV hänvisar i övrigt i denna fråga till de förslag som RRV nyligen på regeringens uppdrag lämnat till regeringen. RRV:s förslag är för närvarande föremål för beredning inom Finans- departementet. RRV rekommenderar vidare att den eller de personer som får ett faktiskt ansvar för avvecklingen så vitt möjligt bör stå fria från intressen i såväl den gamla som den nya organisationen för att tydligt kunna tillgodose koncernintresset. RRV vill därmed inte rikta kritik mot utsedda avvecklare. RRV tar även upp oklarheter vad gäller bokföring och värdering av statens aktier och att det för vissa aktieinnehav är oklart vem som ansvarar för innehavet. Vad gäller styrningen av verksamheter bedrivna av andra juridiska personer än staten och där staten har ett övergripande ansvar påpekar RRV att förutsättningarna för statlig tillsyn påverkas av de förändrings- processer som pågår inom statsförvaltningen. Genom avregleringar av tidigare monopolverksamheter har nya tillsynsmyndigheter och till- synsuppgifter tillkommit. Förändringarna av statsmakternas bidrags- givning och styrningen av kommunerna ökar kraven på ansvariga myndigheters tillsyn. Privatiseringssträvandena inom vård och omsorg ställer i sin tur nya krav på landstingen men också de statliga till- sy nsorganen. RRV noterar att ansvariga myndigheter ofta har svårigheter med att anpassa tillsynens omfattning och inriktning till de förändrade kraven. Exempel på effektivitetsproblem som härvid identifierats är att tillsynsmyndigheter i vissa fall prioriterar stöd och rådgivning till förfång för kontrollerande inslag och att myndigheterna ibland förlitar sig på egenkontroll utan att nödvändiga förutsättningar för denna egenkontroll etablerats. RRV påpekar att berörda myndigheter har skyldighet att i sin årsredovisning redovisa förutsättningarna för och resultatet av sin till- synsverksamhet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 99 Regeringens bedömning Flera av de brister RRV redovisade i förra årets rapport kvarstår. Det gäller bl.a. bristande intemkontroll, anslagsöverskridanden och avhän- dande av statliga tillgångar genom bildande av bolag och stiftelser utan att frågan underställts statsmakterna. Regeringen finner det särskilt bekymmersamt att flera av de brister som RRV funnit hänförs till de ombildningsprocesser som pågår inom statsförvaltningen. I avsnitt 6.3 har redogjorts för behovet av en förbättrad ägarstyming. RRV:s iakttagelser inskärper detta behov. Regeringen avser att vidta erforderliga åtgärder. I bilaga 8 lämnas en närmare redogörelse för vissa åtgärder för förbättrad styming vid strukturförändringar. När det gäller RRV:s påpekande om ansvar för och redovisning av innehavet av statens aktier anser regeringen att utgångspunkten bör vara att den myndighet eller det departement som företräder staten som ägare av bolaget också skall ta upp aktieinnehavet i sin redovisning. Härigenom tydliggörs på ett bättre sätt det ägaransvar som tillkommer berörd myndighet. Genom att samtliga myndigheter, inklusive departementen, numera tillämpar de nya redovisningsbestämmelsema, föreligger också de tekniska förutsättningarna för denna åtgärd. RRV har även aktualiserat behovet av en stabsfunktion som bevakar utvecklingen på det statliga arbetsgivarpolitiska området. Regeringen har uppmärksammat detta behov och lämnar i redogörelsen om Statens arbetsgivarverks fortsatta inriktning (bilaga 8) förslag till hur detta skall tillgodoses. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 6.5 Utvecklingen av resultatstyrningen Generella iakttagelser Resultatstyrningen utvecklas positivt. Antalet årsredovisningar och anslagsframställningar av god kvalitet ökar, vilket innebär att regeringen får ett kvalitativt bättre beslutsunderlag för prövning av statlig verksam- het. Myndigheternas resultatinformation har förbättrats. Huvuddelen av myndigheterna kan i dag mäta antalet prestationer. Fler myndigheter än tidigare kan också ta fram kostnadsrelaterad resultatinformation. Därmed utgör också analyserna ett bättre beslutsunderlag. Till detta kommer att införandet av en ny redovisningsmodell från den 1 juli 1993 avsevärt ökar myndigheternas möjlighet att producera kostnadsrelaterad infor- mation. Myndigheternas verksamhetsbeskrivningar är ofta ambitiösa och den löpande uppföljningsinformationen är väsentligt bättre än tidigare. Dock saknas i stor utsträckning jämförelser över tiden och kvalitetsmät- ningar. Även studier av de statliga insatsernas effekter saknas nästan helt i myndigheternas redovisning av resultat. Myndigheterna har därför endast i begränsad omfattning kunnat relatera sina egna insatser till vad som sker inom den sektor eller det område myndigheten ansvarar för. 100 Myndigheterna gör i sina anslagsframställningar sällan en koppling Prop. 1993/94:100 mellan redovisat resultat och de förslag man lägger för kommande Bilaga 1 budgetår. Vidare görs inte heller några mer ingående analyser av verksamhetens inriktning och omfattning. Även om införandet av resultatstyrning utvecklas positivt, är det fortfarande svårt att med utgångspunkt i redovisad resultatinformation pröva myndigheternas verksamhet. För att statsmakterna skall få ett tillräckligt underlag för beslut om större förändringar erfordras, förutom myndigheternas egenproducerade resultatinformation, också underlag från andra, t.ex. fristående utredningar, RRV, Statskontoret och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Den fortsatta inriktningen på arbetet Övergången till att med resultatinformation som grund göra rationella avvägningar om verksamhetsinriktning och framtida resurser är en omfattande och långsiktig process. Myndigheternas resultatrapportering, främst redovisningen av effekter, måste utvecklas. Det är myndigheternas uppgift att tillgodose regeringens behov av koncentrerad information om resultatet. Skärpta krav måste därför ställas på fördjupad analys av myndigheternas resultat. Detta är viktigt inte minst för att regeringen skall kunna lämna relevant resultatin- formation till riksdagen, vilket såväl riksdagsutredningen i sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet! som finansutskottet (bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189) pekar på. 1 likhet med vad som anförs i ESO- rapporten Statsskulden och budgetprocessen, anser regeringen att budgetprocessen i de delar som avser relationen mellan regeringen och myndigheterna måste bli stramare. Regeringens krav på resultat måste också preciseras bättre. I syfte att bl.a. förstärka resultatstyrningen i regeringskansliet kommer ett större utbildningsprogram om styming av statlig verksamhet att genomföras under år 1994. Arbetet med utvecklingen av resultatstyrningen och budgetprocessen kommer att intensifieras. En närmare redovisning av detta utvecklings- arbete planeras till kommande kompletteringsproposition. 6.6 Effektiv medelshantering 6.6.1 Budgetering och redovisning på statsbudgeten Under senare år har flera frågor aktualiserats rörande principer för hur statens inkomster och utgifter bör budgeteras och redovisas på statsbud- geten. Budgetpropositionsutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1990:83) dels att statsbudgetens utgifter och inkomster i möjligaste mån skall bruttoredovisas, dels att utgifter för och inkomster av statlig verksamhet i normalfallet skall redovisas på statsbudgeten. Även riksdagsutredningen 101 har i sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet! behandlat dessa frågor. Prop. 1993/94:100 Utredningen delar Budgetpropositionsutredningens uppfattning vad gäller Bilaga 1 redovisningen av inkomster och utgifter på statsbudgeten. Redovisning utanför statsbudgeten bör endast få förekomma om det finns ett organisa- toriskt och direkt orsakssamband mellan inkomster och utgifter. Riksdagen har vidare uppdragit åt regeringen att tillsätta en utredning om hur statliga investeringar bör tas upp i statsbudgeten och hur de skall redovisas (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Finansutskottet pekar därvid bl.a. på behovet av att det hittills vedertagna sättet att genom anslagsbeslut fastställa en budgetreglering för nästkommande budgetår utvecklas vidare till att omfatta även investeringsbemyndiganden och liknande långsiktiga utgiftsåtaganden. Mot denna bakgrund har det inom Finansdepartementet inletts ett ut- redningsarbete om hur statens inkomster, utgifter och förmögenhet bör budgeteras och redovisas. Inom ramen för detta arbete behandlas hur de av utredningarna förordade redovisningsprinciperna bör genomföras och hur de statliga investeringarna bör budgeteras och redovisas. Regeringen avser att successivt återkomma till riksdagen med en redovisning av resultatet av detta arbete. 6.6.2 Räntebeläggning av statliga medelsflöden Riksdagen har bemyndigat regeringen att genomföra räntebeläggning av statliga medelsflöden (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). I detta sammanhang meddelade regeringen bl.a. att ettdera Riksgäldskontoret (RGK) eller RRV skulle föra medel mellan statsverkets checkräkning och myndigheternas räntekonton i RGK och att regeringen skulle återkomma i årets budgetproposition med ett slutligt förslag till ansvarig myndighet. RRV administrerar betalningarna under innevarande budgetår. Frågan om vilken av de båda myndigheterna som slutligt skall hantera uppgiften utreds för närvarande av RGK och RRV. Erforderligt beslutsunderlag saknas därför för att nu kunna ta ställning i denna fråga. Det bör ankomma på regeringen att slutligt besluta om vilken av myndigheterna som skall svara för denna uppgift. 6.6.3 Lån i Riksgäldskontoret för förvaltningsmyndigheters investeringar Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i RGK för för- valtningsmyndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som redovisades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93 :FiU20, rskr. 1992/93:189). Regeringen föreslog härvid att regeringen inte skulle behöva åter- komma till riksdagen med begäran om ett nytt lånebemyndigande förrän behov av justering av låneramen föreligger. 102 Riksdagen godkände regeringens förslag även i denna del men ansåg att Prop. 1993/94:100 regeringen, när behov uppkommer om en utvidgning av ramen, bör pröva Bilaga 1 en modell med årliga bemyndiganden. Regeringen förordade tills- vidarelösningen av främst praktiska skäl, och har därför inga invänd- ningar mot att återkomma till riksdagen årligen i denna fråga. Tillämpning av lånemodellen på vissa myndigheter inom Försvarsdepartementetets område samt universitet och högskolor inom Utbildningsdepartementets område Två myndighetssektorer undantogs från det generella inträdet i lånefinan- sieringsmodellen budgetåret 1993/94, dels de myndigheter inom Försvarsdepartementets område som berörs av ombildningen till den nya myndigheten Försvarsmakten, dels samtliga universitet och högskolor inom Utbildningsdepartementets område. Även dessa myndigheter bör övergå till att finansiera anläggningstillgångar för förvaltningsändamål med lån i RGK fr.o.m. budgetåret 1994/95. För de myndigheter inom Försvarsdepartementets område som ännu inte tillämpar lånemodellen sker övergången budgetåret 1994/95. De anslagskonsekvenser som behöver göras till följd av övergången har beaktats i regeringens budgetförslag avseende dessa myndigheter. Det nya resurstilldelningssystem som numera tillämpas för universiteten och högskolorna inom Utbildningsdepartementets område ställer särskilda krav på hur övergången till lånefinansiering bör utformas. Utgångs- punkten är att samtliga investeringar, exklusive sådana som finansieras med gåvor och donationer, skall lånefinansieras. Dock bör det vara möjligt att även fortsättningsvis finansiera enstaka investeringar av ett värde som understiger fyra basbelopp med anslagsmedel eller med likvida medel som härrör från avgiftsbelagd eller bidragsfinansierad verksamhet. För att undvika att studentpeng, ersättning för helårsprestationer och takbelopp (anslagsnivåer) samt anslagen till fakulteter inledningsvis be- höver justeras årligen med hänsyn tagen till räntor och amorteringar anser regeringen att övergången bör ske genom att även redan gjorda investeringar med ett kvarstående värde görs ränte- och amorteringsplik- tiga. Detta förutsätter att universitetens och högskolornas kapital i form av anläggningstillgångar, exklusive donationer, beläggs med avkastnings- plikt och konverteras till lån i RGK. Underlag för att bestämma detta belopp erhålls genom att samtliga investeringar i anläggningstillgångar som universiteten och högskolorna gjort fram till innevarande budgetårs utgång invärderas och aktiveras i myndigheternas balansräkningar. Ett belopp motsvarande lånebeloppet inlevereras till statsverket och redovisas på statsbudgetens inkomstsida. Detta innebär en engångsvis förstärkning av statsbudgeten. Det bör dock noteras att denna effekt endast är redovisningsmässig, statens samlade upplåningsbehov påverkas inte. I beräkningarna av respektive universitets och högskolas lånebehov inkluderas även investeringsbehov i uppdragsverksamhet liksom behov av nyanskaffningar. 103 Nuvarande inrednings- och utrustningsanslag som avser finansiering av Prop. 1993/94:100 anläggningstillgångar vid universitet och högskolor förs bort från Bilaga 1 statsbudgeten. Även det investeringsutrymme som för närvarande ingår i anslagen för grundutbildning samt forskarutbildning och forskning tas bort och ersätts av medel för räntor och amorteringar för samtliga investeringar som brukas i den verksamheten. Det får sedan ankomma på respektive universitet och högskola att göra prioriteringar inom ramen för sina resurser och bedöma huruvida man har råd att genomföra en in- vestering eller ej. Utgifter för räntor och amorteringar för investeringar som sker i avgiftsfinansierad verksamhet eller i verksamhet som finansieras med bidrag från andra statliga myndigheter, t.ex. forsknings- råd, finansieras av uppdrags-/bidragsgivaren. Universiteten och högskolorna har till Utbildningsdepartementet inkommit med underlag för beräkning av lånebehov för budgetåret 1994/95. Detta har beaktats i regeringens förslag till lånebemyndigande. Slutligt underlag av tillräcklig kvalitet för att kunna läggas till grund för beräkning av en för statsbudgeten resursmässigt neutral nedjustering motsvarande investeringsutrymmet respektive kompensation för räntor och amorteringar på berörda anslag och ersättningsbelopp kan dock föreligga tidigast i mars 1994. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att göra nödvändiga justeringar i regleringsbreven för berörda myndigheters anslag. Utgångspunkten för justeringarna är att de skall vara statsbudgetmässigt neutrala. Regeringen vill understryka att övergångslösningen är beroende av att universitetens och högskolornas redovisning fungerar tillfredsställande och är verifierbar. Vissa universitet har uppvisat klara brister därvidlag. Detta kan i sig tala emot att övergången till lånefinansiering sker generellt den 1 juli 1994. Regeringen anser dock att det ur ett ekonomi- stymingsperspektiv är viktigt att kapitalkostnaderna förs ut på univer- siteten och högskolorna. Utgångspunkten bör därför vara att lånemodellen införs nu. I den mån något universitet eller någon högskola under våren uppvisar sådana brister i sin redovisning att t.ex. underlaget för juste- ringarna av anslagen med anledning av övergången till lån i RGK inte kan verifieras, kommer regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till hur detta skall hanteras. Lånebemyndigande för budgetåret 1994/95 I följande tabell redovisas, fördelat på resp, departementsområde, dels utfallet avseende upptagna lån för anläggningstillgångar för förvaltnings- ändamål vid utgången av budgetåret 1992/93, dels summan av de låne- ramar regeringen lämnat till förvaltningsmyndigheterna för innevarande budgetår med hänsyn tagen till regeringsbeslut som fattats t.o.m. den 16 december 1993, dels beräknat sammanlagt behov för budgetåret 1994/95. I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen avser låneramsbeloppen den totala skuld som regeringen via myndig- heterna högst får ha till RGK under det aktuella budgetåret. 104 _____________________________________________________________ Prop. 1993/94:100 Upptagna lån Tilldelade låne-       Låneramar Bilaga 1 Departementsområde         1993-06-30 ramar 1993/94          1994/95 <table border="1"> <tr><td> Justitiedep.</td><td> 2</td><td> 577</td><td> 000</td><td> 1 097</td><td> 040</td><td> 000</td><td> 1 759</td><td> 950</td><td> 000</td></tr> <tr><td> varav polissektom</td><td></td><td></td><td> -</td><td> (680</td><td> 000</td><td> 000)</td><td> (1 053</td><td> 000</td><td> 000)</td></tr> <tr><td> Utrikesdep.</td><td></td><td></td><td> -</td><td> 67</td><td> 500</td><td> 000</td><td> 89</td><td> 130</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Försvarsdep.</td><td> 1</td><td> 029</td><td> 000</td><td> 105</td><td> 240</td><td> 000</td><td> 588</td><td> 740</td><td> 000</td></tr> <tr><td> varav Försvarsmakten</td><td></td><td></td><td> -</td><td></td><td></td><td> -</td><td> (250</td><td> 000</td><td> 000)</td></tr> <tr><td> Socialdep.</td><td></td><td></td><td> -</td><td> 671</td><td> 734</td><td> 000</td><td> 760</td><td> 100</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdep.</td><td> 25</td><td> 754</td><td> 000</td><td> 86</td><td> 178</td><td> 000</td><td> 133</td><td> 200</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Finansdep.</td><td> 19</td><td> 393</td><td> 000</td><td> 1 013</td><td> 388</td><td> 000</td><td> 1 084</td><td> 600</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Utbildningsdep.</td><td></td><td></td><td> -</td><td> 19</td><td> 450</td><td> 000</td><td> 3 571</td><td> 980</td><td> 000</td></tr> <tr><td> varav universitet/högskolor</td><td></td><td></td><td> -</td><td></td><td></td><td> -</td><td> (3 500</td><td> 000</td><td> 000)</td></tr> <tr><td> Jordbruksdep.</td><td></td><td></td><td> -</td><td> 271</td><td> 800</td><td> 000</td><td> 353</td><td> 410</td><td> 000</td></tr> <tr><td> varav SLU</td><td></td><td></td><td> -</td><td> (75</td><td> 000</td><td> 000)</td><td> (152</td><td> 000</td><td> 000)</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdep.</td><td> 162</td><td> 968</td><td> 000</td><td> 320</td><td> 350</td><td> 000</td><td> 340</td><td> 800</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Kulturdep.</td><td> 15</td><td> 164</td><td> 000</td><td> 75</td><td> 625</td><td> 000</td><td> 153</td><td> 946</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Näringsdep.</td><td> 42</td><td> 398</td><td> 000</td><td> 88</td><td> 070</td><td> 000</td><td> 101</td><td> 520</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Civildep.</td><td></td><td></td><td> -</td><td> 86</td><td> 890</td><td> 000</td><td> 110</td><td> 300</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Miljö- och naturresursdep.</td><td> 92</td><td> 362</td><td> 000</td><td> 225</td><td> 503</td><td> 000</td><td> 231</td><td> 746</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Till regeringens disposition</td><td></td><td></td><td></td><td> 371</td><td> 232</td><td> 000</td><td> 520</td><td> 578</td><td> 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 361</td><td> 645</td><td> 000</td><td> 4 500</td><td> 000</td><td> 000</td><td> 9 800</td><td> 000</td><td> 000</td></tr> </table> Budgetåret 1992/93 tillämpade endast ett begränsat antal myndigheter lånemodellen. Riksdagen bemyndigade regeringen att för dessa myndig- heter uppta lån i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 990 000 000kronor (prop. 1991/92:100bil. l.bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Av tabellen framgår att myndigheternas sammanlagda låne- skuld vid budgetårets utgång uppgick till 361 645 000 kronor. Skillnaden kan ha flera orsaker, t.ex. att myndigheterna börjat amortera upptagna lån under året utan att nyanskaffning skett under budgetåret, att förtidsin- lösen har skett av lån i de fall utrustningen utrangerats eller skrivits ned eller att myndigheterna har minskat sin investeringsvolym. Det främsta skälet torde dock vara att myndigheterna har senarelagt planerade investe- ringar. Det är emellertid för tidigt att dra några långtgående slutsatser om utvecklingen av myndigheternas investeringsverksamhet. För innevarande budgetår, då flertalet myndigheter omfattas av låne- modellen, har riksdagen bemyndigat regeringen att uppta lån intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kronor (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). Av beloppet beräknades drygt 443 000 000 kronor ställas till regeringens disposition för att möta tillkommande lånebehov. Av tabellen framgår att endast en mindre del av detta belopp har ställts till myndighets disposition per den 16 december. Regeringen har, med anledning av kompletterande underlag från myndig- heterna, i vissa fall tilldelat myndigheter låneramar som är lägre och i andra fall högre än vad som beräknades i föregående års budgetarbete. Regeringen beräknar för budgetåret 1994/95 det samlade lånebeloppet till 9 800 000 000 kronor. Av beloppet beräknas drygt 520 500 000 kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör drygt 5% av det sammanlagda låneramsbeloppet. Ökningen jämfört med innevarande budgetårs låneramar beror på dels de till- 105 kommande myndigheterna inom Utbildningsdepartementets och Försvars- departementets områden, dels att den totala upplåningsvolymen för detta ändamål successivt ökar de närmast följande budgetåren efter det budgetår lånemodellen införs. 6.6.4 Införande av avgifter för viss postbefordran Regeringen anmälde i föregående års budgetproposition att avgifter för postbefordran i anledning av avgiftsbelagd tjänst bör införas (prop. 1992/93:100 bil. 1). Här avses t.ex. postbefordran av beslut om tillstånd av olika slag och kopior av allmänna handlingar. Avsikten var att in- förandet skulle ske den 1 juli 1993. Av praktiska skäl kunde detta inte äga rum. Införandet har därför uppskjutits till den 1 juli 1994. RRV har på regeringens uppdrag dels utrett principer för avgiftsuttag och lämnat förslag till konsekvensändringar i avgiftsförordningen (1992:191), dels beräknat de anslagsmässiga justeringar som behöver göras. RRV:s förslag innebär i korthet att avgift för postbefordran tas ut för avgiftsbelagda kopior av allmänna handlingar, bevis och register- utdrag m.m. samt vid postbefordran av tillståndsbeslut m.m. där avgift tas ut som expeditionsavgift. RRV föreslår dock att regeringen avvaktar införandet av en särskild reglering av avgifter för postbefordran avseende avgiftsbelagda tjänster enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid allmänna domstolar och förordningen (1987:15) om expeditionsavgifter vid utlandsmyndigheter. Regeringen ställer sig delvis bakom RRV:s förslag och avser att inför den 1 juli 1994 besluta om ändringar i avgiftsförordningen med denna innebörd. Avgift för postbefordran av bevis, lagfarter, pantbrev m.m. för vilket avgift tas ut som expeditionsav- gift enligt förordningen om avgifter vid allmänna domstolar bör dock inte tas ut som en separat avgift. Dessa kostnader bör istället, enligt vad som nu gäller, ingå i underlaget för beräkningen av expeditionsavgiften. Regeringen har beaktat införandet av nämnda avgifter i budgetförslaget. För de flesta myndigheter understiger de beräknade avgiftsinkomsterna 10 000 kronor. Regeringen har i dessa fall avstått från att justera berörda anslag. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 106 7 Budgetering av anslag för budgetåret 1994/95 ProP !993/94:ioo Bilaga 1 7.1  Beräkning av kompensation för lönekostnadsökningar i myndigheternas förvaltningskostnadsanslag I årets förslag till statsbudget har samtliga förvaltningskostnadsanslag beräknats efter den av riksdagen fastlagda principen att den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn skall utgöra utgångspunkt vid fastställandet av kompensation för kostnadsutvecklingen inom samtliga resursslag (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). Kompensation för lönekostnadsökningar har skett med utgångspunkt i den konstaterade lönekostnadsutvecklingen inom tillverkningsindustrin. Denna kompensation har fördelats mellan myndigheterna utifrån profilen i de centrala statliga löneavtalen. Lönehöjningar inom industrin motsvaras emellertid till en del av produktivitetsökningar. För att de statligt anställda skall kunna påräkna en löneutveckling i nivå med den inom konkurrensutsatta sektorn måste även deras lönehöjningar motsvaras av produktivitetsförbättringar. Möjligheten att öka produktiviteten varierar dock mellan olika verksamheter, t.ex. mellan varu- och tjänsteproduktion. Det väsentliga är att alla möjligheter som finns att öka produktiviteten tas till vara. Mot denna bakgrund har myndigheternas förvaltningskostnadsanslag bl.a. beräknats med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen avseende löner i den konkurrensutsatta sektorn med avdrag för produktivitetsför- bättringar. 7.2 Budgetering av lokalkostnadsbasen i myndigheternas förvaltningskostnadsanslag Statens lokalförsörjningsverk utvecklar för närvarande på regeringens uppdrag dels en beräkningsteknik för den årliga omräkningen av myndigheternas lokalkostnader, dels ett underlag för bedömningen av hur myndigheternas resurser för lokaler skall budgeteras vid regeringens fördjupade prövning av myndigheternas verksamheter. Detta arbete pågår men har försenats på grund av den fördröjda ombildningen av Byggnadsstyrelsen. Någon ny beräkningsteknik för budgetering av lokalkostnader i enlighet med de principer som redovisa- des i föregående års budgetproposition har därför inte kunnat tillämpats i föreliggande budgetförslag. Lokalförsörjningsverket har därför på regeringens uppdrag följt lokalkostnadsutvecklingen under innevarande budgetår avseende dels de myndigheter som genomgår regeringens fördjupade prövning inför 1994 års budgetproposition, dels övriga myndigheter som har om- eller nytecknat sina hyreskontrakt sedan juli 1992. Verkets redovisning visar att de myndigheter som har ny- eller om- tecknat kontrakt har kunnat göra det till en lägre hyresnivå än till den nu 107 för budgetåret 1994/95 budgeterade nivån. Denna nivå är baserad på den Prop. 1993/94:100 av Byggnadsstyrelsen tidigare aviserade hyran. Skillnaderna mellan Bilaga 1 myndigheterna är dock stor främst beroende på i vilken region, till vilken hyresnivå och vid vilken tidpunkt den tidigare aviseringen från Byggnads- styrelsen fastställdes. Ett exempel är Skolverket som har gjort den relativt största besparingen av de berörda myndigheterna. Verket hade tidigare en av de högsta aviseringama med ett centralt läge i Stockholms innerstad och ett kontrakt tecknat på kulmen av överhettningen på hyresmarknaden och får därmed en kraftig sänkning av hyresnivån i samband med omför- handlingen av kontraktet. Regeringen anser att det inte är rimligt att dessa slumpmässigt frigjorda resurser, till följd av det markanta prisfallet på lokalhyresmarknaden, fullt ut skall tillfalla berörd myndighet. Därför måste arbetet med att utveckla en beräkningsteknik som tar hänsyn till rådande marknadspriser bedrivas så att den nya tekniken kan användas i arbetet inför 1995 års budgetproposition. Utgångspunkten för detta arbete skall vara ett myndighetsspecifikt index som dels tar hänsyn till en generell faktisk kostnadsutveckling på lokaler, dels tar hänsyn till geografiska kost- nadsvariationer och olika typer av lokaler. I avvaktan på att ett sådant underlag skapas för de myndigheter som redan har ny- eller omtecknat sina hyreskontrakt bör lokalkostnadssbasema i dessa myndigheters anslag kunna justeras i särskild ordning. Regeringen har för avsikt att åter- komma med förslag i denna fråga i 1994 års kompletteringsproposition. 7.3 Beräkning av anslag till följd av ramavtal om löner m.m. 1993-1995 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1993-95) Avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda Avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda har hittills finansierats via en kollektiv avsättning i statsbudgeten. Medlen har förts upp på ett särskilt anslag som disponerats av Finansdepartementet och har betalats ut till Trygghetsstiftelsen efter rekvisition. Avsättningen är för närvarande 0,5 % av lönesumman. I ramavtal om löner m.m. 1993-1995 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1993-95) har avtalats om en ändring beträffande avsättningen till Trygghetsstiftelsen. Ändringen innebär att varje myndighet fr.o.m. den 1 april 1995 skall avsätta ett belopp motsvarande 0,7 % av lönesumman till Trygghetsstiftelsen. I avtalet sägs att avsättningen på 0,7 % fr.o.m. den 1 april 1995 är från samma tidpunkt den totala årliga avsättningen och inkluderar tidigare avsatta 0,5 %. Regeringen kommer att förordna om att varje myndighet redan fr.o.m. den 1 juli 1994 skall effektuera avsättningen till Trygghetsstiftelsen. I anslagen för budgetåret 1994/95 har ett belopp som motsvarar 0,5 % av den beräknade lönesumman för budgetåret 1993/94 lagts in. 108 Särskilda åtgärder inom kulturområdet Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 I RALS 1993-95 har parterna enats om en avsättning till en särskild kulturpott om 10 miljoner kronor att fördelas till vissa i avtalet angivna myndigheter. Förhandlingarna om fördelningen av denna särskilda pott har inte kurmat slutföras i sådan tid att dessa medel har kunnat beaktas i förslaget till anslag för respektive myndighet. I avvaktan på att förhandlingarna avslutas har medel för denna avsättning därför beräknats under anslaget F6. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. 7.4 Omdisponeringar till följd av att Statens arbetsgivarverk ombildas till en avgiftsfinansierad myndighet Statens arbetsgivarverk (SAV) avses fr.o.m. budgetåret 1994/95 att ombildas till en avgiftsfinansierad myndighet och tilldelas ett formellt 1 000-kronors anslag. Regeringen har i prop. 1993/94:77 föreslagit att myndighetens beslutande organ skall bestå av ett arbetsgivarkollegium. Kollegiets ledamöter skall utses av regeringen. Kollegiet skall bl.a. fastställa de avgifter som skall betalas till myndigheten SAV. Det blir således myndigheterna som kommer att dimensionera och finansiera SAV efter ombildningen. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att SAV:s ramanslag fördelas på myndighetsanslagen i proportion till respektive myndighets andel av den totala lönesumman i staten per den 30 september 1993. Affärsverken och vissa icke statliga organisationer undantas därför att de tidigare har debiterats avgift direkt av SAV. Myndigheter vars för- valtningskostnader finansieras till minst 75 % av avgiftsinkomster som de får disponera, undantas också. Dessa myndigheter bör istället ompröva nivån på sina avgifter så att de även täcker myndighetens avgifter till SAV. Avgiftsfinansierade myndigheter där verksamheten bruttobud- geterats på statsbudgeten (dvs. myndigheter som är avgiftsfinansierade, men som har ett ramanslag i motsvarande storlek till sina intäkter och som redovisar sina avgiftsinkomster mot inkomsttitel) har dock tagits med i fördelningen. Även dessa myndigheter skall dock ompröva nivån på sina avgifter (eftersom de utgifter som budgeterats i ramanslaget för den avgiftsfinansierade verksamheten till fullo skall finansieras av inkomster- na). Myndigheter vars verksamhet avvecklas undantas från fördelningen. 109 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 1.  godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordat i det föregående, 2.  godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som regering- en har förordat i det föregående, 3.  för budgetåret 1994/95, i avvaktan på slutliga förslag i komplette- ringspropositionen och i enlighet med vad regeringen har förordat i det föregående, a) beräknar statsbudgetens inkomster, b) beräknar förändringar i anslagsbehållningarna, c) beräknar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. 4.  godkänner riktlinjerna för övergång till lån i Riksgäldskontoret avseende universitet och högskolor inom Utbildningsdepartementets område i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 6.6.3), 5.  bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera anslagen för grundutbildning samt forskarutbildning och forskning i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 6.6.3), 6.  bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i myndigheters anläggningstill- gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 9 800 000 000 kronor (avsnitt 6.6.3). 110 Innehåll Finansplanen Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 A  Inledning 1   Inledning.............................. 1 1.1  Mål, medel och förutsättningar ............. 1 1.2 Krav på politiken...................... 8 B  Det ekonomiska läget 2  Krisens orsaker.......................... 14 2.1  De strukturella problemen ................ 15 2.2 Den kontinuerliga kostnadskrisen............ 15 2.3 Finanskrisen......................... 16 2.4 Sjunkande produktion, högre arbetslöshet och stigande underskott.......................... 18 2.5 Att lösa problemen..................... 19 3  Den internationella utvecklingen................ 20 3.1  Den internationella konjunkturen ............ 20 3.2 Det europeiska samarbetet ................ 22 4  Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-95 ...... 24 C En politik för tillväxt och sysselsättning med bevarad prisstabilitet 5  Finanspolitiken .......................... 29 5.1  Den offentliga skulden................... 29 5.2  Den stabiliseringspolitiska inriktningen......... 31 5.3  Budgetpolitiken....................... 35 5.4 Budgetförslaget....................... 36 5.5  Fördelningspolitiken.................... 37 5.6 Kommunernas finansiella läge.............. 38 6  Penningpolitiken och statens valutaupplåning ........ 39 6.1  Penningpolitiken ...................... 39 6.2  Statens valutaupplåning .................. 41 7  Kreditmarknaden och bankkrisen ............... 42 8   Skattepolitiken........................... 43 9  Konkurrens- och strukturpolitiken............... 45 9.1  Generella åtgärder för avreglering och ökad konkurrens.......................... 45 9.2 Ökad konkurrens på delmarknader ........... 46 9.3  Omvandling av offentlig sektor.............. 46 9.4 Utvärdering och kontroll ................. 47 9.5 Trygghetssystemen ..................... 48 9.6 Utbildning och kunskap.................. 49 10 Arbetsmarknaden......................... 50 8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 111 Omprövning och förnyelse av offentlig sektor Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 1     Regeringens strategi för förnyelse av den offentliga sektorn.............................. 53 2    Utgångspunkter......................... 54 3    Huvudfrågor i förändringsarbetet.............. 56 4    System- och strukturförändringar.............. 57 5    Förändringar i den regionala förvaltningen ........ 63 6    Förändringar i förhållande mellan stat och kommun ...      64 7    Statsförvaltningens förberedelser för ett EU-medlemskap      69 Statsbudgeten och särskilda frågor 1   Statsbudgetens utveckling.................... 72 1.1  Beräkningsförutsättningar................. 72 1.2  Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94 ..................... 72 1.3  Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1994/95 ..................... 76 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94 och 1994/95 ......................... 81 1.5  Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska kategorier och ändamålsområden budgetåret 1994/95 ........................... 83 1.6 Utredning om beräkningarna av statens inkomster och utgifter ......................... 84 2  Underliggande budgetutveckling................ 85 3  Lånebehov och statsskuld.................... 86 4   Statsutgifternas förmögenhetseffekter ............. 88 4.1  Beräkningar av statens resultat i företagsekonomiska termer ............................ 89 5  Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1992/93   95 6  Styming av statlig verksamhet ................. 95 6.1  Förutsättningslös prövning av statliga utgiftsåtaganden 6.2 Åtgärder för ökad stramhet i budgetprocessen.....      95 6.3  Åtgärder för en förbättrad ägarstyming och utökad revision....................... 96 6.4 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1993 ........................ 97 6.5  Utvecklingen av resultatstyrning............. 100 6.6 Effektiv medelshantering ................. 101 6.6.1  Budgetering och redovisning på statsbudgeten 101 6.6.2  Räntebeläggning av statliga medelsflöden . . .     102 6.6.3  Lån i Riksgäldskontoret för förvaltnings- myndigheters investeringar............ 102 6.6.4 Införande av avgifter för postbefordran ....     106 112 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 7 Budgetering av anslag för budgetåret 1994/95 ........</td><td> 107</td><td> Prop. 1993/94:100</td></tr> <tr><td> 7.1</td><td> Beräkning av kompensation för lönekostnadsökningar i myndigheternas förvaltningskostnadsanslag .....</td><td> 107</td><td> Bilaga 1</td></tr> <tr><td> 7.2</td><td> Budgetering av lokalkostnadsbasen i myndigheternas förvaltningskostnadsanslag ................</td><td> 107</td><td></td></tr> <tr><td> 7.3</td><td> Beräkning av anslag till följd av ramavtal om löner m.m. 1993-1995 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1993-95)......................</td><td> 108</td><td></td></tr> <tr><td> 7.4</td><td> Omdisponeringar till följd av att Statens arbetsgivarverk ombildas till en avgiftsfinansierad myndighet..........................</td><td> 109</td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> Förslag till riksdagsbeslut ......................</td><td> 110</td><td></td></tr> </table> 113 Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget för 1994 <h4>Preliminär Nationalbudget</h4> Förord Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1995. Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartementen samt från olika myndigheter och institutioner. För bedömningen av den internatio- nella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 9 december. Vidare har seminarier med bransch- och konjunktur- experter hållits. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet Håkan Frisén. Kalkylerna avslutades den 21 december 1993. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 1 Inledning Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Den svenska ekonomin har nu definitivt passerat sitt bottenläge. Exporten ökade mycket snabbt under andra halvåret av 1993. Samtidigt har en viss stabilisering av den inhemska efterfrågan skett. Under 1994 väntas en fortsatt kraftig exportuppgång medföra att den samlade produktionen av varor och tjänster stiger med nära 2,5 %. När även den inhemska efter- frågan böljar öka 1995 förutses BNP-tillväxten bli närmare 3 %. Även om ekonomin nu åter böijar växa kommer avsevärda obalanser att bestå under de närmaste åren. Det är två problem som står i förgrun- den. Underskotten i de offentliga finanserna kommer att vara betydande under perioden. Trots de omfattande åtgärder som vidtagits kommer för- bättringen i det offentliga sparandet att vara begränsad under de närmaste åren, vilket innebär att statsskulden ökar snabbt. Obalansen på arbets- marknaden kommer i hög grad att bestå, även om en viss nedgång av arbetslösheten kan skönjas under prognosperioden. Den svenska ekonomin kommer att präglas av att konkurrenssituationen för exporten och den konkurrensutsatta sektorn är mycket stark. Bety- dande produktivitetsökningar tillsammans med sänkta arbetsgivaravgifter har inneburit att konkurrenskraften stärkts betydligt. Härtill kommer den kraftiga deprecieringen av kronan. En mycket kraftig expansion av export och industriproduktion är därför att vänta under åren 1994 och 1995. Parallellt med detta pågår fortfarande anpassningar som kommer att verka dämpande på den inhemska efterfrågan ytterligare en tid. Byggan- det i ekonomin kommer att fortsätta att minska till följd av kraftigt av- tagande bostadsinvesteringar. Anpassningen av den kommunala konsum- tionen till de nya ekonomiska förutsättningarna kommer att fortgå. Varak- tigheten av hushållens skuldsaneringsprocess är svårbedömd. Mycket ty- der dock på att denna gått snabbare i Sverige än i andra länder. Tillsam- mans med sjunkande räntor och tendenser till stigande tillgångspriser pe- kar detta på att den privata konsumtionen kommer att öka. Motiven till ett högt hushållssparande kvarstår emellertid, bl.a. därför att realräntan efter skatt fortfarande är mycket hög jämfört med de senaste decennierna. Någon kraftig uppgång av den privata konsumtionen är därför inte att för- vänta under prognosperioden. Utvecklingen med en snabbt växande industrisektor i kombination med en dämpad efterfrågan på hemmamarknaden är i många avseenden fördel- aktig. Därigenom åstadkoms en anpassning av tidigare ohållbara obalan- ser avseende bl.a. hushållens sparande, den offentliga sektorns utveckling samt bostadsbyggandets omfattning och kostnadsläge. De direkta sprid- ningseffekterna från industrin till delar av tjänstesektorn kan också förväntas få en betydande omfattning. Redan nu kan påtagliga effekter observeras i Konjunkturinstitutets tjänstebarometer för bl.a. konsulter, uppdragsverksamhet mm. På medellång sikt är förutsättningarna för en stabil och varaktig tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn mycket goda. Jämfört med utvecklingen på 1980-talet är t.ex. skillnaden avseende rest- riktionen från arbetskraftssidan påtaglig. Ekonomin torde således kunna växa förhållandevis snabbt under en lång period utan att expansionen bryts av accelererande löneökningar. På kort sikt finns det dock risker med den utveckling som skisseras i prognosen. Ökningstakten i export och industriproduktion är så kraftig att kapacitetsrestriktioner tämligen snabbt kan komma att göra sig gällande i vissa branscher. Vid en sådan situation kan skadeverkningar uppstå ge- nom tendenser till ökande inflation, löne-lönespiraler etc. redan vid tämli- gen höga arbetslöshetsnivåer. Om en växande del av efterfrågan måste tillfredställas genom import riskerar också bytesbalansen att åter försäm- ras. För att undvika detta och möjliggöra ett gynnsamt spridningsförlopp från den konkurrensutsatta sektorn till ekonomin som helhet ställs ett antal krav på ekonomins funktionssätt. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 1.1 Produktion i industrin och i övriga ekonomin<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-24.png" style="width:279pt;height:186pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. För att nödvändiga expansionsinvesteringar inom framförallt industrin ska komma till stånd måste förtroendet för den ekonomiska politiken vara fäst. Att statsskuldens nivå och utveckling uppfattas som långsiktigt håll- bar är centralt för att räntenivån ska pressas ner och för att osäkerheten ska reduceras. Detta tillsammans med en adekvat efterfrågenivå utgör nödvändiga förutsättningar för att investeringarna ska bli tillräckligt höga. Också de långsiktiga villkoren för industriell verksamhet i Sverige som formas genom Europapolitiken, energipolitiken, skattepolitiken etc. är av stor betydelse. Samtidigt ställs stora krav på flexibiliteten på arbetsmark- naden avseende relativa löner och arbetskraftens rörlighet. Därigenom kan överföring av arbetskraft till industrin och till de expansiva delarna av den privata tjänstesektorn ske utan att de nominella löneökningarna i ekonomin som helhet tilltar. Ränte- och valutaförutsättningar Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 I de förutsättningar som ligger till grund för prognosen över den svenska ekonomin antas att en viss appreciering av kronan sker under 1994 och 1995. Detta motiveras av att kronan, sett från realekonomiska utgångs- punkter, i nuläget måste betraktas som undervärderad. Vidare förutsätts en viss nedgång i den europeiska räntenivån, framförallt för de korta rän- torna. Det är rimligt att förutsätta att de svenska räntorna kan följa med i denna utveckling. Således grundas prognosen för ekonomins utveckling på antagandet att de svenska räntorna faller något. Tabell 1.1 Prognosförutsättningar <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> BNP-tillväxt i OECD</td><td> 1,6</td><td> 0,7</td><td> 1,9</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Konsumentprisökning i OECD</td><td> 3,0</td><td> 2,7</td><td> 2,8</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Råoljepris (US-dollar per fat)</td><td> 19,3</td><td> 17,3</td><td> 16,5</td><td> 18,8</td></tr> <tr><td> Dollarkurs (i kr.)</td><td> 5,8</td><td> 7,8</td><td> 8,3</td><td> 8,3</td></tr> <tr><td> Ecu-index1</td><td> 101,7</td><td> 123,0</td><td> 123,0</td><td> 117,5</td></tr> <tr><td> Tysk ränta 5-års statsobl.</td><td> 7,8</td><td> 6,0</td><td> 5,0</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Svensk ränta 6-års statsobl.</td><td> 10,4</td><td> 7,9</td><td> 6,5</td><td> 6,25</td></tr> <tr><td> Svensk ränta 6-månaders ssvx.</td><td> 12,6</td><td> 8,1</td><td> 6,0</td><td> 5,5</td></tr> </table> 1 ECU-index antas vara 126 den 31 december 1993, 120 den 31 december 1994 samt 115 den 31 december 1995. Källor: OECD och Finansdepartementet. Den internationella ekonomin Den internationella ekonomin kännetecknas av att de stora industriländer- na befinner sig i vitt skilda konjunkturfäser. I USA och övriga anglo- saxiska länder har återhämtningen befästs under 1993. I de kontinenta- leuropeiska länderna nådde konjunkturen troligen sitt bottenläge under 1993, medan nedgången i Japan väntas fortsätta ytterligare en tid. BNP- tillväxten i OECD stannade preliminärt vid 0,7 % under 1993. Under de kommande åren väntas en successiv återhämtning i Europa, och efterhand också i Japan, innebära att BNP-tillväxten stiger till ca 2 % 1994 och till närmare 3 % under 1995. Någon större ökning av inflationstrycket förut- ses inte. Den genomsnittliga inflationen i OECD-området väntas uppgå till ca 3 % såväl 1994 som 1995. En viss uppgång kan inträffa i USA, medan inflationen i Europa fortsätter att fälla något. Den privata sektorns strävan att anpassa skulderna till lägre nivåer efter 1980-talets stora låntagande samt med hänsyn till höga realräntor efter skatt och därav följande låga tillgångspriser kommer även fortsättningsvis att verka dämpande på utvecklingen. Även om saneringsprocessen pågått en tid är skuldsättningen fortfarande hög, sett i ett historiskt perspektiv. Arbetslösheten i OECD som helhet fortsatte att stiga under 1993. I Europa uppgår nu den öppna arbetslösheten till ca 11 %, vilket är mer än någon gång tidigare under efterkrigstiden. Åtgärder för att minska arbetslösheten har givits högsta prioritet i de europeiska länderna. Mycket tyder dock på att en BNP-tillväxt på över 2 % är nödvändig för för att arbetslösheten ska minska, vilket skulle innebära att en nedgång inte kan Prop. 1993/94:100 förväntas förrän mot slutet av 1995.                                      Bilaga 1.1 Finanspolitiken i flertalet OECD-länder är inriktad på budgetkonsolide- ring på medellång sikt. Situationen för de offentliga finanserna är spe- ciellt allvarlig i Europa. Statsskuldens stigande andel av BNP har blivit ett alltmer påtagligt problem för flera europeiska länder. Härigenom in- skränks det finanspolitiska manöverutrymmet. I Japan har däremot de starka statsfinanserna möjliggjort såväl finanspolitiska som penningpoli- tiska stimulanser. Löner och konsumentpriser I takt med att arbetsmarknadsläget försvagades i början av 1990-talet dämpades också löneökningstakten i den svenska ekonomin. Detta möns- ter bröts dock 1993 då den genomsnittliga timlönen ökade snabbare än 1992 trots en ytterligare försämring av arbetsmarknadsläget. Reallöne- flexibiliteten i Sverige har under de senaste decennierna varit god vid en internationell jämförelse. Emellertid har denna flexibilitet i hög grad er- hållits i samband med återkommande devalveringar och dessutom skett i en höginflationsmiljö. I en låginflationsekonomi är förutsättningarna för lönebildningen annorlunda genom att krav då också ställs på nominallöne- flexibilitet nedåt. Vid en varaktig inflation på ca 2 % i enlighet med mål- sättningen om låg inflation kan de nominella lönerna varaktigt öka med 3,5 till 4 % per år vid en rimlig produktivitetsutveckling. I detta pers- pektiv är den uppmätta löneökningen på 4,1 % 1993 oroväckande med tanke på det svaga arbetsmarknadsläget. En viktig förklaring till denna förhållandevis höga ökning av den genomsnittliga timlönen är dock den s.k. strukturella löneglidning som uppstår när sysselsättningen fäller. Den genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person får högre lön. Detta beror bl.a. på att de som kvarstår i sysselsättning nor- malt har högre genomsnittslön. När hela företag slås ut är det också van- ligen sådana som har relativt låg produktivitet och lågt löneläge. Ett annat förhållande som bidrar till den strukturella löneglidningen är ökande ut- betalningar av avgångsvederlag etc., vilka höjer lönesumman utan att något arbete utförs. Dessa effekter är svåra att kvantifiera men statistik från Verkstadsindustrierna visar att de branscher som haft stora syssel- sättnings- och produktionsneddragningar jjgfprat störst ökning av arbets- kraftskostnaden. Detta indikerar att den strukturella löneglidningen utgör en stor del av den uppmätta ökningen av genomsnittslönen. Den struktu- rella komponenten i löneglidningen torde minska 1994 när fallet i syssel- sättningen mer än halveras. När sysselsättningen åter börjar öka 1995 kan den strukturella komponenten förväntas bli negativ när företagen börjar nyanställa personal med lägre lön än genomsnittet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 1.2 Löner och priser Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Timlön, kostnad</td><td> 3,6</td><td> 4,1</td><td> 3,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> KPI dec.-dec.</td><td> 1,9</td><td> 4,4</td><td> 2,2</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> NPI dec.-dec.</td><td> 2,9</td><td> 4,3</td><td> 1,6</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> "Underliggande" inflationstakt</td><td> 2,7</td><td> 1,7</td><td> 1,1</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> KPI årsgenomsnitt</td><td> 2,3</td><td> 4,7</td><td> 2,5</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> NPI årsgenomsnitt</td><td> 4,2</td><td> 4,3</td><td> 2,1</td><td> 2,0</td></tr> </table> Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Sammantaget beräknas de totala nominella löneökningarna uppgå till 3,5 % såväl 1994 som 1995. Prognosen bygger på en försiktig tolkning av omfattningen på den strukturella löneglidningen. Om de indikationer som finns skulle vara representativa för arbetsmarknaden som helhet är löneökningen 1994 och 1995 överskattade, dvs. ökningen av den genom- snittliga lönen kan i så fäll väntas understiga 3,5 % när produktionen åter ökar. Timlönen för industrin bedöms öka med 1 resp 1,5% procenten- heter mer än genomsnittet for ekonomin, som en konsekvens av den goda lönsamheten och den snabba tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn. Inflationstrycket i ekonomin är förhållandevis svagt. Under 1993 bidrog höjda indirekta skatter och stigande importpriser till att ökningen i konsu- mentprisindex blev 4,7 %. Genomslaget av deprecieringen på importpri- sema för bearbetade varor var ca 50 %. På övriga varor tycks genom- slaget däremot i det närmaste varit fullständigt. Den svaga efterfrågan tvingade handeln till betydande maiginalsänkningar vilket ytterligare däm- pade effekterna i konsumentledet. 1994 väntas ökningen av konsumentprisindex (KPI) stanna vid ca 2,5 %, medan uppgången för 1995 beräknas bli 2,8 %, vilket ligger nära den övre gränsen för Riksbankens inflationsmål. En relativt hög produk- tivitetstillväxt, skärpt konkurrenslagstiftning samt antagande om en viss appreciering av kronan bidrar till att hålla tillbaka prisökningarna. I mot- satt riktning verkar kvardröjande effekter av importprisökningar samt på- verkan på KPI-måttet av höjda indirekta skatter samt förändringar i ränte- bidragen. Den s.k. underliggande inflationen, där KPI rensats från effek- ter av olika politiska beslut och deprecieringens direkta effekter beräknas uppgå till 1,1 % under loppet av 1994 och till 2,6 % under loppet av 1995. Uppgången mellan 1994 och 1995 i den underliggande inflations- takten är sannolikt överdriven. Den metodik som används vid beräk- ningen har troligen överskattat importprisemas bidrag 1993 och under- skattat desamma 1994. Inflationstakten är låg i ett historiskt perspektiv. Mot bakgrund av målet om prisstabilitet och efterfrågeläget kan den dock betecknas som hög 1995. Detta kan tolkas som ett tecken på att pris- och lönebildningen ännu inte anpassats fullt ut avseende förvänt- ningarna med hänsyn till målet om prisstabilitet. Om löneökningarna skulle bli lägre än 3,5 % 1994 eller 1995 blir också inflationen lägre, vilket skulle innebära en något större marginal till den övre gränsen för Prop. 1993/94:100 Riksbankens inflationsmål.                                                Bilaga 1.1 Utrikeshandeln Exportuppgången under andra halvåret av 1993 var mycket kraftig trots en svag internationell efterfrågan i OECD-området. Den starka förbätt- ringen av konkurrenskraften möjliggjorde avsevärda marknadsandelsvins- ter. Därtill kommer kraftiga exportökningar till de snabbt växande ekono- mierna i Sydostasien, som successivt blir en allt viktigare marknad för den svenska exporten. Under 1994 beräknas den totala exporten, som års- genomsnitt, öka med över 10 %. Efterfrågan i OECD-området återhämtar sig samtidigt som svenska exportörer fortsätter att vinna marknadsande- lar. Prognosen innebär en mycket måttlig exportuppgång under lopppet av 1994 varför en betydligt kraftigare ökning inte kan uteslutas. Under 1995 förstärks konjunkturen inom OECD-området ytterligare. De svenska marknadsandelsvinstema väntas dock avta markant. Effekterna av de kraftiga relativprissänkningama 1993 har då minskat samtidigt som ka- pacitetsrestriktioner i de expansiva delarna av svensk industri alltmer böijar göra sig gällande. Den totala exportuppgången väntas ändå bli 7 %.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-25.png" style="width:260pt;height:164pt;"/> Diagram 1.2 BNP, export, privat konsumtion och bruttoinvesteringar. Säsongrensade hal vårsdala. <h4>Index 1:o halvåret 1987=100</h4> <h4>150</h4> <h4>140</h4> <h4>130</h4> <h4>120</h4> <h4>110</h4> <h4>100</h4> <h4>90</h4> <h4>80</h4> <h4>70</h4> <h4>1987 1988 1989 1990 1991  1992 1993 1994 1995</h4> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Importen av bearbetade varor ökade 1993 med ca 3 %. Denna utveck- ling var förvånande med tanke på den mycket svaga efterfrågan samt att importerade varor, relativt sett, blev dyrare. En förklaring kan vara att exportindustrins användning av importerade insatsvaror var betydligt hög- re än vanligt. Vidare är det på kort sikt svårt att byta leverantör, vilket medför att effekterna av relativprisförändringar kommer med betydande eftersläpning. Under 1994 och 1995 stiger efterfrågan kraftigt inom de områden som har ett högt importinnehåll, främst export av bearbetade varor och maskininvesteringar. År 1994 väntas dock importuppgången bli lägre än denna efterfrågeökning, eftersom de svenska producenter som konkurrerar med importen väntas kunna stärka sin marknadsposition. Prisläget är gynnsamt samtidigt som resursutnyttjandet fortfarande är lågt. År 1995 förändras dock situationen. Kapacitetsrestriktionema börjar göra sig gällande samtidigt samtidigt som effekterna av relativförbättringen 1993 klingar av. Den totala importen av varor och tjänster beräknas växa med ca 3,5 % respektive 6,5 % under 1994 och 1995. Bytesbalansen fortsätter att förstärkas i snabb takt. År 1995 förutses överskottet uppgå till drygt 4 % av BNP. Förutom ett successivt tilltagan- de handelsbalansöverskott minskar också underskotten i avkastningen på kapital. Detta beror på det sjunkande internationella ränteläget i kombi- nation med att den positiva bytesbalansen innebär betydande nettoamorte- ring av utlandsskulden. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 1.3 Försörjningsbalans <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1992</td><td colspan="4"> Procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1 439,8</td><td> -1,9</td><td> -2,0</td><td> 2,4</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 376,7</td><td> 1,3</td><td> -2,0</td><td> 3,5</td><td> 6,5</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 1 816,5</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 2,7</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 776,0</td><td> -1,9</td><td> -3,9</td><td> 0,7</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 400,3</td><td> -0,6</td><td> -2,1</td><td> -1,3</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 118,2</td><td> 1,7</td><td> 0,0</td><td> -1,0</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 282,0</td><td> -1,6</td><td> -3,0</td><td> -1,5</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 244,7</td><td> -11,0</td><td> -14,0</td><td> -6,7</td><td> 7,1</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 127,3</td><td> -15,6</td><td> -14,6</td><td> 8,7</td><td> 11,9</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 85,0</td><td> -6,4</td><td> -22,6</td><td> -49,5</td><td> -6,5</td></tr> <tr><td rowspan="2"> Myndigheter Lagerinvesteringar1</td><td> 32,4</td><td> 1,2</td><td> 2,0</td><td> -1,7</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> -5,9</td><td> 1,3</td><td> -0,2</td><td> 0,4</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 401,5</td><td> 2,2</td><td> 7,4</td><td> 10,7</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 1 816,5</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 2,7</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Inhemsk användning</td><td> 1 415,1</td><td> -2,2</td><td> -5,5</td><td> -0,7</td><td> 2,5</td></tr> </table> 1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Inhemsk efterfrågan Den inhemska efterfrågan minskade 1993 med drygt 5 %. Nedgången i den privata konsumtionen, mätt som årsgenomsnitt, var ca 4 %. Under andra halvåret återhämtade sig emellertid konsumtionen påtagligt och mycket tyder nu på att denna trend fortsätter. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med ca 1 % såväl 1994 som 1995. En rad tecken tyder också på att tillförsikten och framtidstron hos hushållen nu succes- sivt förstärks. Dessutom är hushållens innehav av kapitalvaror, framför- allt bilar, små och förhållandevis föråldrade vilket kan väntas leda till stigande inköp. Varaktigheten och kraften i hushållens fortsatta skuldsa- neringsprocess är dock mycket svårbedömd. Trots den svaga ekonomiska utvecklingen under de senaste åren har realinkomsterna, med utantag för år 1993, stigit, vilket tillsammans med den svaga konsumtionsutveck- lingen, resulterat i ett högt finansiellt hushållssparande. Skuldsättningen har därmed i hög grad och snabbare än i andra länder anpassats med hän- syn till de låga tillgångspriserna. Processen skulle därför inte behöva bli lika utdragen som den varit i andra länder, vilket talar för en förhållande- vis stark utveckling av konsumtionen. Å andra sidan finns det fortfarande starka motiv för ett fortsatt högt sparande varför någon snabb ökning i konsumtionen ändå inte är sanno- lik. Arbetslösheten kommer visserligen att minska något under perioden men nivån kommer att förbli hög, såväl i ett historiskt som i ett interna- tionellt perspektiv. Detta innebär att arbetslöshetsrisken kommer att bestå, vilket motiverar ett högt sparande. Samtidigt innebär underskotten i de offentliga finanserna att risken för framtida inkomstbortfall till följd av budgetförstärkningar uppfattas som betydande. En mycket restriktiv kre- ditprövning från banker och kreditinstitut kan också komma att begränsa hushållens konsumtion. Prognosen innebär att den privata konsumtionen 1994 stiger med knappt 1 % och att ökningstakten tilltar till 2 % 1995. Den kommunala konsumtionen minskade med hela 3 % under 1993. Den kraftiga nedgången innebär att kommuner och landsting i väsentlig omfattning böijat anpassa verksamheten till de nya finansiella förutsätt- ningar som gäller. Denna process väntas fortsätta även under 1994 och 1995, om än i avtagande takt. Också den statliga konsumtionen väntas volymmässigt minska under perioden. Bruttoinvesteringarna i näringslivet är nu definitivt på väg att vända uppåt. Redan 1994 förutses en ökning på närmare 9 % som år 1995 till- tar till ca 12 %. Det är främst inom industrin som expansionen väntas ske med en tillväxt av ca 20 % såväl 1994 som 1995. En snabb produk- tionsuppgång, god lönsamhet samt fällande räntor utgör förutsättningarna för en så kraftig expansion samtidigt som investeringsnivån blivit starkt nerpressad under de senaste åren. Också de ökade satsningarna på infra- strukturinvesteringar inom de statliga affärsverken spelar en betydande roll. Trots den avsevärda investeringstillväxten i näringslivet fortsätter de totala bruttoinvesteringarna i ekonomin att minska även 1994, då bo- Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 stadsinvesteringama närmast halveras. Återhämtningen av den inhemska Prop. 1993/94:100 efterfrågan under 1995 väntas innebära en ökning av investeringarna även Bilaga 1.1 inom hemmamarknadsorienterade sektorer av ekonomin. De totala brutto- investeringarna kan därför väntas öka så pass kraftigt som med 7 % 1995. Diagram 1.3 Bruttoinvesteringar (LP) samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder (LP och FP), andelar av BNP.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-26.png" style="width:288pt;height:218pt;"/> De totala bruttoinvesteringarnas andel av BNP har i löpande priser minskat från ca 22 % 1989 till ca 13 % 1994. Denna nedgång är dock i betydande utsträckning hänförlig till minskat bostadsbyggande. Andelen under slutet av 1980-talet drevs också upp av de extremt kraftiga prisök- ningarna inom byggnadssektorn som helhet. Diagram 1.3 avser att visa betydelsen av dessa båda faktorer. Mätt i fästa priser kommer investe- ringskvoten avseende annat än bostäder att vara ungefär lika hög 1995 som i böijan av 1980-talet. Förändringar i lagerhållningen hade stor betydelse för BNP-utveck- lingen under 1991 och 1992. Under perioden 1993-1995 väntas emellertid lagerbidragen bli tämligen blygsamma. Lageravvecklingen tilltog något under 1993. Under de kommande åren väntas lagren ge ett positivt BNP- bidrag på ca 1/2 procentenhet per år. När industriproduktionen gradvis tilltar kommer behovet av lager av insatsvaror och varor i arbete att öka. Därtill kommer att takten i avvecklingen av de stora färdigvarulager, som ofrivilligt byggdes upp i den tidigare nedgångsfäsen, nu successivt avtar. 10 Tabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 0,6</td><td> -1,0</td><td> -2,1</td><td> 0,4</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 0,9</td><td> -0,2</td><td> -0,6</td><td> -0,4</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> -1,9</td><td> -2,3</td><td> -2,6</td><td> -1,1</td><td> 1,1</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar</td><td> -1,7</td><td> 1,3</td><td> -0,2</td><td> 0,4</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Nettoexport</td><td> 1,0</td><td> 0,3</td><td> 3,5</td><td> 3,1</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> -1,1</td><td> -1,9</td><td> -2,0</td><td> 2,4</td><td> 2,9</td></tr> </table> Anm.: På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Under 1993 minskade BNP med ca 2 %. Den duala situationen i eko- nomin åskådliggörs av att nettoexporten gav ett positivt bidrag till till- växten på närmare 3 procentenheter. 1994 väntas nettoexportens bidrag bli av samma storleksordning. Det negativa bidraget från bruttoinvesteringarna avtar samtidigt som konsumtionen stabiliseras. Den totala BNP-tillväxten väntas uppgå till nära 2,5 % för att sedan öka till närmare 3 % 1995. Såväl konsumtionen som investeringarna ger då betydande positiva bidrag till tillväxten. Ex- pansionen av den inhemska efterfrågan medför också en tilltagande im- portökning. Därigenom kommer nettoexportens positiva bidrag till till- växten att dämpas kraftigt. Tabell 1.5 Nyckeltal Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 2,7</td><td> -3,4</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Sparkvot (nivå)</td><td> 7,4</td><td> 7,8</td><td> 8,1</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> -0,7</td><td> 2,2</td><td> 8,5</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Relativ enhetsarbetskostnad</td><td> -3,7</td><td> -25,3</td><td> -1,2</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Handelsbalans (mdr. kr.)</td><td> 34,1</td><td> 58,4</td><td> 86,7</td><td> 103,5</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (mdr. kr.)</td><td> -31,3</td><td> 3,6</td><td> 44,6</td><td> 67,1</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (% av BNP)</td><td> -2,2</td><td> 0,2</td><td> 3,0</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> Oppen arbetslöshet (% av arbets-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kraften)</td><td> 5,3</td><td> 8,2</td><td> 8,0</td><td> 7,2</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknad spol itiska</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> åtgärder (% av arbetskraften)</td><td> 3,7</td><td> 4,7</td><td> 6,4</td><td> 7,0</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 11 Diagram 1.4 Faktisk och potentiell BNP <h4>Index 1985=100</h4> <h4>120</h4> <h4>115</h4> <h4>110</h4> <h4>105</h4> <h4>100</h4> <h4>95</h4> <h4>1985      1987      1989      1991      1993      1995</h4> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-27.png" style="width:252pt;height:156pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Diagram 1.5 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1995 <h4>Årlig procenluell förändring</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-28.png" style="width:272pt;height:180pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Arbetsmarknad Situationen på arbetsmarknaden har försämrats dramatiskt de senaste åren. Produktionen har fallit samtidigt som produktiviteten stigit markant. Antalet sysselsatta personer 1993 var i genomsnitt 490 000 eller 11 % 12 färre än 1990. Arbetslösheten uppgick vid slutet av 1993 till drygt 8 % av arbetskraften samtidigt som ytterligare ca 5 % är engagerade i arbets- marknadspolitiska åtgärder. En viss stabilisering av sysselsättningen kun- de dock skönjas under slutet av 1993, främst när det gäller antalet arbe- tade timmar. Trots den förhållandevis goda tillväxten under de närmaste åren kvar- står stora obalanser på arbetsmarknaden. Produktiviteten väntas fortsätta att stiga tämligen starkt samtidigt som det finns en stor potential till ökad arbetsutbud. När efterfrågan på arbetskraft börjar tillta kan man därför förvänta sig en relativt stor följsamhet i utbudet. Därför sjunker arbetslös- heten långsamt. En gradvis ökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgär- derna till befintliga ramar tillsammans med vissa positiva effekter av det generella sysselsättningsstödet (GAS) innebär att den öppna arbetslöshe- ten, mätt som årsmedeltal, ändå bedöms minska något 1994. Summan av antalet personer i öppen arbetslösheten och antalet personer i konjunk- turberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas dock fortsätta öka 1994. Under 1995 förutses en viss nedgång av såväl den öppna arbetslös- heten som i det totala antalet personer utanför den reguljära arbetsmark- naden (antalet öppet arbetslösa plus antal i konjunkturberoende åtgärder). Sparande Det offentliga finansiella sparandet har de senaste åren försämrats kraf- tigt, huvudsakligen till följd av recessionen, som i sin tur sammanhänger med en mycket stor ökning av det privata sparandet. Underskottet upp- gick 1993 till 13,5 % av BNP. Underskottet minskar successivt under 1994 och 1995, men är fortfarande stort. Med den beräkningsteknik som används kan ca 3/4 av underskottet bero på det onormalt låga kapacitets- utnyttjandet i ekonomin medan 1/4 är av mer strukturell natur. Även om en förhållandevis liten del av underskottet kan betraktas som s.k. struktu- rellt är situationen allvarlig. En relativt lång period med stora underskott innebär en kraftig ökning av statsskulden. Därigenom ökar ränteutgifterna i framtiden vilket tränger ut andra angelägna offentliga utgifter. Därtill är beräkningarna av det strukturella underskottets storlek behäftade med stor osäkerhet särskilt avseende framtida år, bl.a. som en följd av svårig- heter att bedöma vilken arbetslöshet som kan upprätthållas utan att löner- na accelererar. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 13 Diagram 1.6 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-29.png" style="width:278pt;height:189pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 1.6 Sparande Procent av BNP i löpande priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Bruttosparande</td><td> 14,5</td><td> 14,2</td><td> 15,2</td><td> 17,1</td></tr> <tr><td> Realt sparande</td><td> 16,6</td><td> 14,0</td><td> 12,3</td><td> 12,9</td></tr> <tr><td> Fasta investeringar</td><td> 17,0</td><td> 14,7</td><td> 12,6</td><td> 12,8</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar</td><td> -0,4</td><td> -0,7</td><td> -0,3</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -2,2</td><td> 0,2</td><td> 3,0</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> Offentlig sektor</td><td> -7,4</td><td> -13,5</td><td> -11,1</td><td> -10,2</td></tr> <tr><td> Hushåll</td><td> 5,0</td><td> 5,7</td><td> 6,2</td><td> 5,6</td></tr> <tr><td> Företag</td><td> 0,2</td><td> 8,0</td><td> 7,8</td><td> 8,8</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrin och Finansdepartementet. Det mycket höga privata finansiella sparandet innebär dock att bytesba- lansen visar allt mer betydande överskott trots det stora offentliga under- skottet. År 1995 beräknas bytesbalansöverskottet uppgå till drygt 4 % av BNP, vilket är anmärkningsvärt mycket vid en internationell jämförelse. Det finns dock flera skäl till att Sverige bör ha ett stort överskott i nu- varande läge. Under en period med extremt låga bostadsinvesteringar bör sparandet på detta sätt kanaliseras till utlandet. I samma riktning verkar den demografiska situationen under 1990-talet, där andelen pensionärer är förhållandevis låg. Därtill kommer att det relativa resursutnyttjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden. 14 Kapitalmarknaden Spänningarna på de europeiska valutamarknaderna ledde i augusti 1993 till att medlemsländerna inom valutasamarbetet EMS tvingades bredda bandgränsema från +/- 2,25 % till +/- 15 %. Övergången till ett mer flexibelt växelkurssystem har bidragit till att räntenivåerna i Europa har sjunkit. Hittills har de flesta länderna dock varit försiktiga med att an- vända de nya penningpolitiska möjligheterna till räntesänkningar. Växel- kursrörelserna har av denna anledning varit relativt små mellan de olika ERM-valutoma. Om denna utveckling består kommer den tyska ränteut- vecklingen att även fortsättningsvis vara styrande för de flesta europeiska länder. I Sverige har räntorna successivt fallit sedan kronan började flyta. Rän- tefallet har i hög grad bidragit till en stabilisering av situationen i den finansiella sektom. Nedgången i räntenivån har dock begränsats av den osäkerhet som rått om bl. a. kronans depreciering och om det parlamente- riska läget. Utvecklingen av aktiekurserna på Stockholmsbörsen var dock mycket stark under 1993. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 15 2 Internationell utveckling 2.1 Sammanfattande översikt Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Konjunkturuppgången i OECD fortsätter, men är ovanligt svag i ett his- toriskt perspektiv. Det föreligger fortlärande stora skillnader mellan län- derna om var i konjunkturcykeln de befinner sig. Uppgångsfäsen leds av USA och övriga anglosaxiska länder, medan konjunkturen förefaller ha stabiliserats i flertalet europeiska länder. Samtidigt fortsätter försämringen i Japan. Återhämtningen i USA har nu pågått i två år och tycks stå på so- lid grund. Även i Storbritannien verkar återhämtningen vara säkerställd. Diagram 2.1 BNP-tillväxt i USA, Japan och västra Tyskland Årlig procentuell förändring<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-30.png" style="width:287pt;height:195pt;"/> Av de stora länderna kommer den högsta tillväxten under prognosperio- den att noteras för USA där BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3 1/4 % 1994 för att därefter sjunka något. I Kontinentaleuropa förutses en svag återhämtning under loppet av 1994 och i OECD-Europa beräknas BNP- tillväxten till 1 1/4 %. Av de europeiska länderna förutses den svagaste utvecklingen i västra Tyskland. Även 1995 kommer tillväxten att bli dämpad. Den finska ekonomin fortsätter att utvecklas svagt under prog- nosperioden. Den kraftiga tudelningen mellan den snabbt växande export- inriktade delen av ekonomin och en mycket låg efterfrågan i den in- hemska sektorn kommer att kvarstå. För OECD som helhet beräknas BNP-tillväxten till 2 % 1994, för att sedan öka till 2 1/2 % 1995. Infla- tionstrycket kommer att vara lågt och den årliga prisstegringstakten kom- mer att understiga 3 %. 16 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> Andel av OECD- områdets totala BNP i %*</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Förenta staterna</td><td> 36,0</td><td> -0,7</td><td> 2,6</td><td> 2,7</td><td> 3,3</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 19,2</td><td> 4,0</td><td> 1,3</td><td> -0,5</td><td> 0,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Västra Tyskland</td><td> 8,8</td><td> 3,7</td><td> 1,6</td><td> -2,0</td><td> 0,2</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 7,0</td><td> 0,7</td><td> 1,4</td><td> -1,0</td><td> 0,8</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 5,5</td><td> -2,2</td><td> -0,6</td><td> 2,0</td><td> 2,8</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 0,8</td><td> 1,2</td><td> 1,0</td><td> 0,0</td><td> 2,2</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 0,7</td><td> -7,1</td><td> -4,0</td><td> -2,6</td><td> 0,5</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 0,7</td><td> 1,9</td><td> 2,9</td><td> 1,3</td><td> 2,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 1,3</td><td> -1,1</td><td> -1,9</td><td> -2,0</td><td> 2,4</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Norden2</td><td> 2,2</td><td> -1,2</td><td> 0,1</td><td> -0,4</td><td> 1,8</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> OECD-Europa</td><td> 38,2</td><td> 1,1</td><td> 0,8</td><td> -0,7</td><td> 1,2</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> OECD-totalt</td><td></td><td> 0,9</td><td> 1,6</td><td> 0,7</td><td> 1,9</td><td> 2,6</td></tr> </table> 1 1987 års BNP. 2 Exklusive Sverige. Källor: OECD och Finansdepartementet. Behovet i den privata sektorn att anpassa skulderna till lägre nivåer kommer att fortsätta att verka återhållande på utvecklingen i många OECD-länder de närmaste åren. Även om saneringsprocessen har pågått en tid är skuldsättningen i den privata sektorn historiskt sett hög i många länder. Skuldanpassningen har kommit längst i USA, men är trots de låga räntorna ännu inte avslutad. Detta återspeglas i att takten i den ekonomis- ka återhämtningen är förhållandevis måttlig. I Storbritannien har sänk- ningen av de korta räntorna inneburit kraftigt minskade ränteutgifter för hushållen och därmed ökat konsumtionsutrymmet. Skuldstocken har hit- tills dock endast sjunkit marginellt. Finanspolitiken i flertalet OECD-länder inriktas på budgetkonsolidering på medellång sikt. Många länder har i enlighet med detta infört medel- fristiga konsolideringsprogram. Budgetunderskottet i den offentliga sek- torn uppgick 1993 till i genomsnitt ca 4 1/2 % av BNP i OECD och i OECD-Europa ca 6 3/4 %. Det konjunkturrensade underskottet var i ge- nomsnitt 3 1/2 % av BNP i OECD. Den allvarliga budgetsituationen har inneburit att utrymmet för stimulanser i flertalet länder är ytterst be- gränsat och samtidigt har verkan av de automatiska stabilisatorerna i många länder begränsats. Under 1994 kommer finanspolitiken att stramas åt något i OECD som helhet. De enda länder som beslutat om stimulan- ser på kort sikt är Danmark och Japan. Den offentliga sektorns höga skuldsättning är ett problem i många länder. Skulden i offentlig sektor, mätt som andel av BNP, har i de flesta länder ökat för vaije lågkonjunk- tur. 17 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 2.2 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande Kalenderår, procent av BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td></tr> <tr><td> Förenta staterna1</td><td> -2,5</td><td> -3,4</td><td> -4,5</td><td> -3,6</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 2,9</td><td> 3,0</td><td> 0,7</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> -2,1</td><td> -3,2</td><td> -2,6</td><td> -4,0</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> -1,5</td><td> -2,1</td><td> -3,9</td><td> -6,0</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> -1,3</td><td> -2,7</td><td> -6,2</td><td> -8,2</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> -1,5</td><td> -2,2</td><td> -2,5</td><td> -4,3</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 5,3</td><td> -1,5</td><td> -6,1</td><td> -9,1</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 2,5</td><td> -0,2</td><td> -2,8</td><td> -3,2</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 4,2</td><td> -1,2</td><td> -7,4</td><td> -13,5</td></tr> <tr><td> OECD-Europa2</td><td> -3,7</td><td> -4,4</td><td> -5,1</td><td> -6,8</td></tr> <tr><td> OECD-totalt2</td><td> -24</td><td> -2,9</td><td> -4,0</td><td> -4,6</td></tr> </table> 1 Exkl. kostnader för inlåningsförsäkringen. 2 1991 års BNP-vikter och köpkraftspariteter. Källor: OECD och Finansdepartementet. De stora räntedifferensema i OECD-området mellan USA och Japan å ena sidan och de europeiska länderna å andra sidan minskade under 1993. Under prognosperioden kommer räntedifferensen i de korta räntor- na att skifta så att korträntoma i USA betydligt överstiger nivån i Tysk- land och Japan. I USA är penningpolitiken sedan en tid expansiv och har kombinerats med ett program för medelfristig budgetkonsolidering. Den reala korta räntan är omkring 0 %. Penningpolitiken i USA förutses stra- mas åt under 1994 när kapacitetsutnyttjandet stiger och BNP-gapet krym- per. I Japan ligger diskontot på en rekordlåg nivå, 1,75 %. Fortsatt sjunkande korta räntor kan dock inte uteslutas, även om utrymmet är be- gränsat. Trots de låga räntorna har yenen apprecierats kraftigt mot samt- liga valutor. Den effektiva apprecieringen sedan det första halvåret 1992 uppgår till ca 30 %. I Europa föll såväl de långa som de korta räntorna betydligt under 1993. De långa räntorna i Tyskland är nu nära den nivå där räntorna bottnat i tidigare recessioner, medan de korta räntorna ännu inte nått den nivån. Utvecklingen på valutamarknaderna under 1993 var dramatisk. Yenen apprecierades kraftigt och i Europa ändrades förutsättningarna för valuta- politiken väsentligt efter beslutet att vidga fluktuationsbanden inom ERM till +/- 15 %. Beslutet har lett till att situationen på valutamarknaderna åter stabiliserats. De minskade spänningarna är också en följd av att de tyska räntorna har fortsatt att sjunka. Räntemarginalen mot D-marken har överlag krympt. De tyska räntorna förefaller dock fortfarande utgöra ett golv för räntorna i flertalet europeiska länder, varför dessa väntas följa efter de förväntade fortsatta lättnaderna av penningpolitiken i Tyskland. Inflationen i OECD dämpades ytterligare under 1993 och uppgick i ge- nomsnitt till ca 2,7 %. Inflationen fortsatte att stiga i Tyskland under in- ledningen av året, men har därefter gradvis dämpats. I de länder vars va- lutor deprecierats har inflationen ökat mindre än väntat. Den svaga efter- frågan har gjort att ökade importpriser ännu inte har slagit igenom i kon- sumentledet. Under prognosperioden väntas ett fortsatt lågt inflationstryck 18 i OECD-området. Inflationen beräknas ligga omkring 3 % under såväl Prop. 1993/94:100 1994 som 1995. En viss uppgång kan förutses i USA, medan inflationen Bilaga 1.1 i OECD-Europa kommer att falla något. Tabell 2.3 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> KPI1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förenta staterna</td><td> 4,2</td><td> 3,0</td><td> 3,0</td><td> 3,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 3,3</td><td> 1,7</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Västra Tyskland</td><td> 3,5</td><td> 4,0</td><td> 4,1</td><td> 3,0</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 3,2</td><td> 2,4</td><td> 2,2</td><td> 2,0</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 5,9</td><td> 3,7</td><td> 1,8</td><td> 3,8</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 2,4</td><td> 2,1</td><td> 1,5</td><td> 2,8</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 4,1</td><td> 3,0</td><td> 2,5</td><td> 2,8</td><td> 3,2</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 3,4</td><td> 2,3</td><td> 3,0</td><td> 2,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 9,4</td><td> 2,3</td><td> 4,7</td><td> 2,5</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> OECD-Europa</td><td> 4,7</td><td> 3,8</td><td> 3,3</td><td> 3,1</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> OECD-totalt</td><td> 4,2</td><td> 3,0</td><td> 2,7</td><td> 2,8</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Arbetslöshet2</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> OECD-Europa</td><td> 8,6</td><td> 9,6</td><td> 10,8</td><td> 11,5</td><td> 11,7</td></tr> <tr><td> OECD-totalt</td><td> 7,1</td><td> 7,8</td><td> 8,2</td><td> 8,5</td><td> 8,5</td></tr> </table> 1 Årlig procentuell förändring. 2 Procent av arbetskraften. Källor: OECD och Finansdepartementet. Arbetslösheten steg under 1993 i OECD som helhet. Bakom detta döljer sig en nedgång i USA till ca 6,5 %, medan arbetslösheten i OECD-Europa steg till rekordnivåer, ca 11 %. Åtgärder att minska arbetslösheten har givits högsta prioritet i de europeiska länderna. Be- dömningen är att det krävs en BNP-tillväxt på över 2 % för att minska arbetslösheten, vilket innebär att arbetslösheten i Europa inte kommer att sjunka förrän mot slutet av 1995. Världshandeln ökade med endast ca 3 % 1993. Sveriges exportmark- nadstillväxt var ännu mindre. När återhämtningen tar fart under prognos- perioden väntas en gradvis uppgång av tillväxten i världshandeln till drygt 6 % 1995. I Sydostasien finns världens snabbast växande ekonomier och över hälf- ten av världens befolkning. Staterna inom området är heterogena i många avseenden och befinner sig i olika utvecklingsstadier. De stater där ut- vecklingen nått längst och är som mest intensiv kännetecknas av en bety- dande framgång vad gäller makroekonomisk stabilisering och handelslibe- ralisering. De huvudsakliga orsakerna till den snabba tillväxten har varit en snabb investeringstillväxt och stor satsning på utbildning. Området är till viss del beroende av utvecklingen i OECD-ländema, främst USA, men beroendet har minskat i betydelse. Japan är den viktigaste investera- ren. Även Kinas, Taiwans och Koreas betydelse har ökat. På senare år är det framför allt utvecklingen i Kina som har haft störst inverkan på de övriga staterna i regionen genom ökad import. BNP-tillväxten i Sydost- asien, exklusive Kina beräknas till ca 6-7 % de närmaste åren. I Kina, beräknas BNP-tillväxten, 1993 ha varit ca 13 % för andra året i rad, men 19 det finns risk för överhettning då inflationen väntas uppgå till ca 20 % 1993. Inflationen i området som helhet förväntas uppgå till ca 6-7 % un- der 1993 och 1994. Osäkerhetsmomenten i prognoserna är fortfarande stora. Osäkerheten är störst i Japan, Finland och Kontinentaleuropa. Många kontinentaleuro- peiska länder befinner sig nära botten i konjunkturfasen men både tid- punkten för och styrkan i uppgången är svår att beräkna. För hela OECD förefaller emellertid riskbilden vara balanserad mellan möjligheter till starkare tillväxt än beräknat och risken för en svagare utveckling. I Kontinentaleuropa utgör utvecklingen i den privata konsumtionen ett betydande osäkerhetsmoment. Budgetåtstramningar som till stor del riktas mot hushållen, fortsatt stigande arbetslöshet och låga löneökningar med- för på kort sikt en svag utveckling av hushållens disponibla inkomster i flertalet länder, men ökar samtidigt utrymmet för lägre räntor. Prognosen förutsätter att hushållens sparkvot sjunker något under prognosperioden, något som i ljuset av bl.a. stigande arbetslöshet får bedömas som osäkert. I Japan är skuldanpassningen ännu inte avslutad och det är svårt att be- döma när denna process är avklarad. Det är också osäkert om den starka yenkursen kommer att bestå. I Finland syns vissa tecken på att botten i den inhemska efterfrågan snart har passerats, vilket prognosen också ut- går ifrån. Signalerna är dock inte entydiga. Den mycket höga arbetslös- heten medför en risk för att såväl privat konsumtion som investeringar utvecklas sämre än väntat. Den penningpolitiska hållningen i ERM-ländema är ett annat osäker- hetsmoment. Den ökade flexibiliteten som de vidgade fluktuationsbanden medför har inte utnyttjats. Länderna förefaller inte uppleva det som om det penningpolitiska handlingsutrymmet i praktiken har ökat. Bundes- banks agerande kommer därmed sannolikt att fäställa ramarna för pen- ningpolitiken även i fortsättningen. Det är dock värt att poängtera att ris- kerna vad gäller penningpolitiken både är på uppåtsidan och nedåtsidan. Bundesbank kan komma att lätta penningpolitiken snabbare än beräknat om inflationsutvecklingen blir gynnsam. I USA kan centralbanken, om inflationen tilltar, strama åt penningpolitiken tidigare än beräknat. Effekten av konsolideringen av de offentliga finanserna i OECD är svår att beräkna. Den återhållande effekten av budgetsaneringen motverkas av att den möjliggör lägre räntor och att den ekonomiska politiken kan upp- fattas som mer trovärdig. Nettoeffekten av detta är svårbedömd. Slutligen bör nämnas att utvecklingen av handeln inom EG är osäker. I och med genomförandet av den inre marknaden har handelsstatistiken lagts om från att baseras på tullstatistik till att grundas på momsredovis- ningen. Omläggningen har medfört att någon statistik för den interna EG- handeln 1993 ännu inte publicerats. Utvecklingen av denna bygger därför på uppskattningar. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 20 2.2 Länderöversikter Förenta staterna BNP-tillväxten i den amerikanska ekonomin bedöms ha uppgått till 2,8 % 1993. Efter en till synes svagare ekonomisk utveckling under första halv- året 1993 tycks tillväxten åter tagit färt under det andra halvåret. Den underliggande utvecklingen av inhemsk efterfrågan har dock varit stabi- lare än vad BNP-siffroma givit sken av. Återhämtningen i USA har nu pågått så länge som 2 1/2 år. Den revidering av nationalräkenskaperna för åren 1990-92 som nyligen genomfördes innebar också att den beräk- nade tillväxten höjdes med i genomsnitt 1/2 procentenhet per år. Den privata konsumtionen har vuxit i relativt god färt trots en svag ut- veckling av de disponibla inkomsterna och trots att en viss skuldanpass- ning sannolikt återstår. Hittills har hushållen delvis kunnat öka konsum- tionen genom att minska sitt sparande, men den utvecklingen bedöms inte fortsätta framöver. Företagens vinster har stigit kraftigt och i takt med detta har maskin- och utrustningsinvesteringama ökat markant. Även bo- stadsinvesteringama tycks ha tagit fart under andra halvåret. Neddrag- ningarna av försvarsutgiftema de senaste två åren har lett till minskad offentlig konsumtion. Handelsbalansen har fortsatt att försämras dels be- roende på att exporten hämmats av dollarns appreciering gentemot vissa konkurrentländer, dels på den svaga konjunkturen i omvärlden och slut- ligen den tilltagande importefterfrågan. Kongressen och administrationen kunde i början av augusti enas om ett budgetförslag. Det innebär att stimulansdelen av presidentens förslag slo- pats, medan kraven på budgetkonsolidering ökat ytterligare något. Bespa- ringarna är ungefär lika fördelade mellan skattehöjningar och utgiftsned- skämingar och genomförs successivt under 1994-1998. Åtgärderna upp- går till ca 1/2 % av BNP 1994 för att öka till motsvarande 2 % av BNP 1998. Trots saneringsprogrammet väntas underskottet uppgå till knappt 3 % av BNP 1998. Penningpolitiken har hittills under återhämtningen varit expansiv. Såväl korta som långa räntor föll under första delen av 1993, varefter ränte- fallet har upphört. De långa räntorna har den senaste tiden böijat stiga. Den stigande efterfrågan och det ökade kapacitetsutnyttjandet innebär att centralbanken väntas motverka tendenser till tilltagande inflation genom en uppdragning av räntorna. Tillväxten väntas även fortsättningsvis ledas av företagens investeringar och den privata konsumtionen. Sysselsättningen förutses nu växa snabbare än tidigare vilket påverkar konsumtionen positivt genom stigande disponi- bel inkomst, men också genom en ökad optimism och framtidstro hos hushållen. Inflationstrycket förväntas bli måttligt. Mot denna bakgrund väntas tillväxten uppgå till 3 1/4 % 1994 och 3 % 1995. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 21 Japan Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Recessionen i den japanska ekonomin blev betydligt djupare än vad som tidigare förutsågs. Trots omfattande penning- och finanspolitiska stimu- lanser har fallet i inhemsk efterfrågan inte kunnat förhindras. Bytesba- lansöverskottet mätt i US-dollar har växt till rekordnivåer på grund av bl.a. den kraftiga apprecieringen av yenen och en minskande import. BNP bedöms ha minskat med 1/2 % 1993. Hushållens konsumtion utvecklades svagt 1993 mot bakgrund av fall- ande övertidsuttag, lägre bonusutbetalningar och ökad risk för friställ- ning. Nybilsregistreringarna och detaljhandelsförsäljningen fortsatte att minska. Nedgången i företagens investeringar fördjupades under första halvåret 1993. Yenens appreciering har slagit hårt mot företagens vinster. Detta bidrog till att Tokyobörsen i november föll med ca 25 %. Regeringen har sedan augusti 1992 presenterat inte mindre än tre sti- mulanspaket vilka sammantaget föreslår åtgärder motsvarande drygt 6 % av BNP. Åtgärderna har i huvudsak varit inriktade mot tidigareläggning av offentliga investeringsprojekt. Stimulanseffekterna på ekonomin tycks emellertid ha uteblivit. Diskontot har sänkts successivt i drygt två år och är nu rekordlåga 1,75 %. Det kan inte uteslutas att ytterligare sänkningar genomförs. Effekten av en sådan torde vara begränsad. Femårsräntan är för närva- rande 3,8 % medan tremånaders räntan sjunkit till 2,3 %. Utsikterna för den japanska ekonomin på kort sikt måste betecknas som mycket dystra. Företagens investeringar och privat konsumtion väntas ta fart först under andra halvåret 1994. Utrikeshandeln kommer att ge mind- re bidrag till tillväxten i takt med att export- och importvolymema an- passas till den högre yen-kursen. Det finns en viss möjlighet att markna- den omvärderar yenkursen under intryck av det allvarliga läget i ekono- min. Bostadsbyggande och offentliga investeringar väntas dock växa snabbt under 1994 för att mattas under 1995. Sammantaget bedöms BNP- tillväxten uppgå till endast 1/2 % 1994 och 2 1/2 % 1995. Västeuropa BNP föll kraftigt under det första halvåret 1993 men har därefter stabili- serats. Många länder befinner sig kring den nedre vändpunkten av kon- junkturförloppet, varför bedömningarna är osäkra. Utvecklingen i Tysk- land är som vanligt en nyckelfaktor för tillväxtutsiktema. Det kraftiga fallet i BNP i västra Tyskland under inledningen av 1993 har inte fortsatt utan den tyska konjunkturen har åtminstone för tillfället stabiliserats. Osäkerheten om huruvida detta betyder att ekonomin nu vänt uppåt är dock stor. Konjunkturläget är svårtolkat med skiftande signaler från olika konjunkturvariabler. Fallet i industriproduktionen har t.ex. upphört, men enligt enkätundersökningar planerar industrin fortsatta pro- duktionsminskningar. Industrins konkurrenskraft har försämrats genom att D-marken har apprecierats och att enhetsarbetskraftskostnadema stigit 22 snabbare än i konkurrentländerna. Det kan inte uteslutas att BNP efter att ha ökat något under andra halvåret 1993 återigen faller under det första halvåret 1994 och att en uthållig återhämtning inleds först därefter. Under 1993 beräknas BNP ha fallit med 2 %. Inflationen låg kvar över 4 % under första halvåret 1993, men har där- efter dämpats. Under det andra halvåret 1993 uppgick den till ca 2,5 % i årstakt. De största prisökningarna under 1993 registrerades inom ser- vicesektorn och genom att momsen höjdes med en procentenhet vid års- skiftet. Arbetslösheten steg från 1,8 miljoner personer i mitten av 1992 till drygt 2,3 miljoner arbetssökande i oktober 1993. Budgetunderskottet i den konsoliderade offentliga sektorn beräknas ha uppgått till 4 % av BNP 1993. Inkluderas även underskotten från privati - seringsbolaget i östra Tyskland, Treuhandanstalt, och de statliga järn- vägarna uppgick underskottet till över 7 % av BNP. De konsoliderings- åtgärder som beslutats väntas medföra att underskottet i den konsolidera- de offentliga sektom sjunker till drygt 3 % 1994. Budgeten under inne- varande år innebär bl.a. att transfereringarna till hushållen skärs ned, att lönerna fryses i den offentliga sektom, att egenavgiftema till pensionen höjs och att skatten på olja och försäkringar ökar. Tillsammans innebär detta budgetförstärkningar på sammanlagt 60 miljarder DEM, vilket mot- svarar ca 2 % av BNP. Under 1995 återinförs det s.k. solidaritetstillägget på inkomstbeskattningen, vilket höjer maiginalskatten. Finanspolitiken ger en restriktiv effekt under såväl 1994 och 1995. Bundesbank har fort- satt de gradvisa sänkningarna av marknadsräntorna. Diskontot har sänkts från toppnivån 8,75 % till 5,75 % i dagsläget. Penningmängdsökningen har dämpats och har närmat sig det intervall som Bundesbank satt som mål. En uthållig vändning i den tyska konjunkturen förutses först under andra halvåret 1994, vilket ger en genomsnittlig BNP-tillväxt på endast 1/4 % 1994. Den privata konsumtionen utvecklas svagt till följd av låga löneökningar, stigande arbetslöshet och minskade transfereringar till hus- hållen. Prognosen innebär en svagt sjunkande sparkvot, vilket måste be- dömas som osäkert mot bakgrund av att arbetslösheten kommer att öka. Investeringarna fortsätter att falla under 1994. Nettoexporten förväntas ge ett positivt bidrag till BNP främst på grund av en mycket svag import- utveckling. Den dåliga konkurrenskraften begränsar möjligheten till drag- hjälp från utlandet. De sjunkande räntorna innebär däremot ett stöd för konjunkturuppgången. Under 1995 väntas ekonomin att förbättras, men tillväxten beräknas stanna på mycket måttliga 1 1/4 %. Inflationen kommer att sjunka under 1994 till i genomsnitt 3 %. Låga löneökningar och den låga inhemska efterfrågan borgar för en sjunkande inflation även 1995. Det innebär att Bundesbank kan fortsätta att lätta på penningpolitiken under prognosperioden. De långa räntorna väntas dock inte komma att sjunka nämnvärt mycket mer under prognosperioden. Återhämtningen i den brittiska ekonomin har nu pågått i drygt ett år och BNP-tillväxten 1993 uppgick till ca 2 %. Framför allt har den lättare penningpolitiken men också pundets depreciering varit drivande krafter bakom återhämtningen. De lägre räntorna har väsentligt förbättrat hus- Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 23 hållens ekonomiska situation. Hushållen är högt skuldsatta och bostads- lånen följer de rörliga räntorna, vilket gör att de tämligen snabbt får ta del av räntesänkningen. Uppgången i den privata konsumtionen har lett återhämtningen, medan en mer markant uppgång i investeringarna väntas först 1994. Inflationen har dämpats till rekordlåg nivå. De stigande importprisema har ännu inte slagit igenom i konsumentledet. Även löneökningarna befin- ner sig på historiskt låga nivåer. Exkluderas effekten av de kraftigt sjunk- ande räntorna ur inflationsstatistiken har dock inflationen stigit något den senaste tiden. Den ökande ekonomiska aktiviteten har lett till oväntat snabbt fallande arbetslöshet. Det är främst en följd av att företagen var alltför pessimistiska i sina bedömningar under valutaoron förra året och nu återanställer personal, men också av att arbetsmarknadens flexibilitet har ökat. Budgetunderskottet växte kraftigt under 1993 och uppgick till ca 8 pro- cent av BNP. För budgetåret 94/95 väntar regeringen att underskottet ska sjunka till knappt 6 procent av BNP för att i stort sett vara eliminerat under budgetåret 1998/99. För budgetåret 1994/95 föreslås bl a att mer- värdesskatt på hushållsel införs, att skatten på drivmedel, tobak och för- säkringar höjs. Inkomstskatteskaloma inflationsjusteras inte. De offentliga lönekostnaderna hålls realt oförändrade under tre år. Efter den kraftiga initiala deprecieringen av pundet har växelkursen gradvis stärkts. Dep- recieringen mot D-marken uppgår i dagsläget till ca 8 %. Basräntan låg länge oförändrad på 6 %, men sänktes i mitten av november 1993 till 5,5 %. Återhämtningen väntas tillta i styrka under 1994 och BNP-tillväxten be- räknas till 2 3/4 %. Den starkaste uppgången sker i bruttoinvesteringarna som väntas öka med 5 % 1994. Den fortsatt höga skuldsättningen bland hushållen och höjningar av vissa indirekta skatter håller tillbaka utveck- lingen i den privata konsumtionen något. Såväl export som import väntas ta färt under 1994. Storbritanniens höga importbenägenhet utgör samtidigt en begränsning för den ekonomiska tillväxten. BNP väntas 1995 växa med 2 3/4 %. Inflationen förutses stiga under prognosperioden till följd av sjunkande arbetslöshet, ökat kapacitetsutnyttjande och av att de ökade importpriser- na får genomslag i konsumentledet. Det gör att regeringens inflationsmål på 1-4 % kan bli svårt att hålla mot slutet av prognosperioden. Den franska ekonomin utvecklades svagt under 1993 och BNP beräknas ha fallit med omkring 1 %. Den privata konsumtionen ökade något sam- tidigt som investeringarna uppvisade ett kraftigt fäll. Ökande arbetslöshet, svag utländsk efterfrågan och höga realräntor dämpade den inhemska ak- tiviteten och höll förväntningarna bland hushåll och företag på mycket låga nivåer. Under andra halvåret 1993 stabiliserades ekonomin något, men det saknas fortfärande tydliga indikationer på att ekonomin vänt upp- åt. Industrienkäter indikerar emellertid att efterfrågan från utlandet ökar och att inga ytterligare produktionsneddragningar planeras. Inflationen har fortsatt att sjunka och ligger nu kring 2 %. Arbetslösheten har ökat och uppgick vid årsskiftet till ca 12 % av arbetskraften. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 24 Den franska francen har återtagit den initiala depreciering som följde efter att fluktuationsbanden inom ERM vidgades. Räntedifferensen mot D-marken har minskat för såväl de långa som de korta räntorna. Budgetunderskottet i den konsoliderade offentliga sektorn ökade till nära 6 % av BNP under 1993. I statsbudgeten för 1994 är huvudinslagen att tillväxten i de offentliga utgifterna begränsas kraftigt, att privatiseringar av statsägda företag realiseras vilket väntas inbringa 55 miljarder FRF och att en inkomstskattereform genomförs som ger sänkta marginalskatter för hushållen. Underskottet i den konsoliderade offentliga sektorn väntas ligga kvar kring 6 % av BNP. En vändning i den franska ekonomin förutses under 1994, men BNP- tillväxten beräknas till endast 3/4 %. Den inhemska efterfrågan kommer att utvecklas svagt. Lägre räntor och sänkt inkomstskatt motverkas av fortsatt sjunkande sysselsättning och låga löneökningar. Nettoexporten väntas ge ett litet positivt bidrag till BNP. Investeringarna kommer att fortsätta att fålla. Under 1995 fortsätter återhämtningen och BNP- tillväxten förutses uppgå till 2 1/4 %. Den svaga takten i återhämtningen innebär att arbetslösheten kommer att öka under 1994 och tidigast kan komma att stabiliseras först under loppet av 1995. Den höga arbetslös- heten och det stora produktionsgapet i ekonomin kommer att hålla infla- tionen på en låg nivå under hela prognosperioden. De franska räntorna väntas följa utvecklingen i Tyskland vilket innebär att realräntorna sjun- ker ytterligare. Norden Danmarks ekonomi utvecklades något sämre än väntat under 1993. BNP var oförändrad jämfört med 1992. Orsakerna är inhemska och särskilt kan nämnas en lägre privat konsumtion och lägre investeringar i företags- sektorn än vad som tidigare förutsetts. Den allmänna osäkerheten i eko- nomin med bl.a. en hög och stigande arbetslöshet och frågetecknen kring utgången av folkomröstningen om Maastrichtfördraget bedöms ligga bak- om denna utveckling. En del av osäkerheten har nu skingrats och i kom- bination med expansiv finanspolitik under 1994 väntas såväl privat kon- sumtion som bruttoinvesteringar att öka. Detta beräknas generera en BNP-tillväxt på drygt 2 % 1994 och 2 3/4 % 1995. Uppgången är inte tillräcklig för att pressa ned arbetslösheten i någon större utsträckning och den öppna arbetslösheten förutses ligga över 11 % under hela prognosperioden. När aktiviteten i ekonomin återigen ökar stiger inflationen något under både 1994 och 1995 men överskrider inte 3 %. Efter segern för Ja-sidan vid folkomröstningen i maj lade den nya rege- ringen fram ett reformpaket som främst består av en skattereform och en reform av arbetslöshetsförsäkringen. Skattereformen, som är permanent underfinansierad, innehåller en relativt kraftig marginal skattesänkning fr.o.m. 1994 som delvis finansieras från 1995 fram till år 2000. Reformen av arbetslöshetsförsäkringen syftar till att öka flexibiliteten, Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 25 bl. a. genom utbildningsvikariat, samt att motverka kontantstödets passivi- serande effekter genom förändrade ersättningsregler. Danmarks centralbank har följt en försiktig penningpolitik med gradvisa räntesänkningar för att undvika en depreciering av den danska kronan och har i det närmaste skuggat den tyska räntan. På senare tid har räntediffe- rensen för de korta räntorna sjunkit. I förhållande till ECU-index har den danska kronan försvagats mycket måttligt. Den finska ekonomin upplevde 1993 sitt tredje år med negativ ekono- misk tillväxt. Fallet var visserligen inte fullt så kraftigt som tidigare år, men uppgick ändå till drygt 2 1/2 %. Tudelningen i den finska ekonomin är mycket påtaglig och nedgången i hemmamarknaden har varit drama- tisk. Det finns dock vissa signaler om att botten nu kan vara passerad. En entydig vändning i ekonomin är inte att vänta under den första delen av 1994 och när den väl kommer förutses den bli blygsam. Exportuppgång- en motverkar raset på hemmamarknaden och leder till en BNP-tillväxt på 1/2 % 1994. När spridningseffekterna till den inhemska delen av ekono- min blir starkare 1995 förväntas BNP öka med ca 2 %. Den finska markens depreciering har, liksom i Sverige, inneburit en kraftig konkurrenskraftsförbättring som förstärkts av en markant uppgång i produktiviteten i den finska industrin. Exporten har således stigit kraf- tigt främst genom att finska företag aggressivt tagit marknadsandelar bl.a. genom ökad export till framför allt Asien, dit exporten vuxit med ca 50 %. Bytesbalansen väntas, som en följd av detta samt en mycket svag importefterfrågan, för första gången på flera år uppvisa ett överskott under 1994 som växer under 1995. Bruttoinvesteringarna väntas bölja växa först 1995. Sedan 1990 har bruttoinvesteringarna nästan halverats. Den svaga ekonomiska utveck- lingen har medfört att arbetslösheten stigit dramatiskt. Nivån i slutet på 1993 låg på ca 19 %. Trots efter finska förhållanden ett stort antal perso- ner i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och den starka exportuppgången väntas inte den öppna arbetslösheten sjunka nämnvärt under prognospe- rioden. Den finska krisen har inneburit stora påfrestningar på de offentliga fi- nanserna. Regeringen för en stram finanspolitik med bl.a. krav i budge- ten på nedskärningar i personalutgifterna inom den offentliga sektorn. Budgetförslaget for 1994 är också mycket stramt även om regeringen tvingats till vissa eftergifter i de offentliga löneförhandlingarna. Penningpolitiken har sedan marken böljade flyta fritt ändrat karaktär vid några tillfällen. Till en böljan intervenerade Finlands Bank ofta på marknaden för att försöka förhindra ytterligare fåll i växelkursen, vilket dock inte alltid lyckades. Senare antog banken ett inflationsmål som skall gälla fr.o.m. 1995. Därefter har både de korta och de långa räntorna fallit liksom differensen till de tyska räntorna. I prognosen antas att rän- torna faller i takt med de tyska. Norge uppvisar en något annorlunda bild än sina nordiska grannländer. Även Noige påverkades av den internationella lågkonjunkturen under 1993. BNP-tillväxten uppgick dock till jämförelsevis goda 1,3 %. Fast- landsekonomin växte något mer. För både 1994 och 1995 väntas BNP Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 26 öka med ca 2 1/2 %. Bakom den förväntade uppgången i privat konsumtion ligger det faktum att skuldsaneringen bland företag och hushåll, som inleddes tidigt i Nor- ge, nu är långt framskriden och förväntas snart kunna vara överstånden. Finanspolitiken har under 1993 lagts om i en mer stram riktning och under 1994 sker en ytterligare reduktion av det, internationellt sett, låga budgetunderskottet. Norges offentliga finanser är tack vare oljeinkomster- na i relativt gott skick men tidigare har de reala utgifterna stigit mer än BNP, något som regeringen i och med 1994 års budget inte tillåter. Ar- betslösheten på ca 6 % väntas sjunka endast marginellt under prognos- perioden. Därför undersöker regeringen noggrant vilka positiva sysselsätt- ningseffekter som kan uppnås genom en ändring i sammansättningen av de offentliga utgifterna från transfereringar till investeringar. Under hela 1993 har växelkursen gentemot ECU-index legat i stort sett stilla trots flera perioder av kraftig turbulens inom ERM-samarbetet och trots att de norska korträntoma legat under de tyska. Under slutet av året var räntedifferensen även på den långa sidan svagt negativ. Inflationen var under 1993 omkring 3 % trots höjda indirekta skatter. Regeringens inkomstpolitiska samarbete med löntagarorganisationerna har lett till mått- liga löneökningar, en utveckling som väntas bestå. Inflationen förväntas sjunka en aning under 1994 och förbli oförändrad under 1995. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 27 3 Utrikeshandel Den svenska varuexporten tilltog markant under loppet av 1993 och be- räknas ha vuxit med knappt 9 % i volym jämfört med 1992, vilket är mer än vad som förutsågs i regeringens höstprognos. Takten i uppgången kul- minerar 1994 då exporten stiger med 11,5 % för att dämpas till knappt 7,5 % 1995. Exportmarknaden utvecklades 1993 sämre än vad som tidi- gare förutsetts och krympte med knappt 1 %. Också för 1994 har mark- nadstillväxten fått revideras ned på grund av den sämre internationella konjunkturen. Sammantaget innebär detta att svensk export tagit större marknadsandelar än väntat. Andelsvinstema bedöms bli stora även under 1994, för att mattas av betydligt 1995. Varuimporten tog färt under andra halvåret 1993 trots att den inhemska efterfrågan dämpades ytterligare. Under perioden 1994-95 beräknas importen gradvis tillta i takt med den stigande inhemska efterfrågan. Trots importökningen bedöms handels- balansen förstärkas ytterligare både 1994 och 1995. En samtidig förbätt- ring av nettot av räntebetalningarna till och från utlandet förväntas resul- tera i att bytesbalansen 1995 visar ett överskott på 67 miljarder kronor, motsvarande 4,2 % av BNP. 3.1 Export och import Avmattningen av den ekonomiska aktiviteten i kontinentaleuropa, i syn- nerhet i Tyskland, har varit den främsta anledningen till de successiva nedrevideringama av den totala marknadstillväxten för bearbetade varor för både 1993 och 1994. Uppgången i Nordamerika och Storbritannien har inte varit tillräcklig för att motverka en sammantagen försämring av marknadstillväxten, liksom heller inte expansionen utanför OECD-områ- det främst i Sydostasien. Effekterna av en svag marknadsutveckling har dock motverkats av den svenska industrins allt bättre konkurrenskraft. Redan före övergången till flytande växelkurs fanns en tendens till stärkt konkurrenskraft då löne- stegringarna var måttliga och produktivitetstillväxten tilltog. Sänkta ar- betsgivaravgifter och deprecieringen av kronan medförde att den relativa enhetsarbetskostnaden minskade med 25 % under 1993. Trots den negativa marknadstillväxten kunde därför exportvolymen sti- ga snabbt under senare delen av 1993. Under perioden januari-september ökade varuexporten med 5,5 % jämfört med motsvarande period föregå- ende år. Ökningen under det tredje kvartalet uppgick till hela 14,5 % i årstakt. Exporten av bearbetade varor till våra 14 viktigaste handelspart- ner, OECD(14), steg med drygt 11 % i värde under perioden januari- september. För många viktiga exportindustrier har efterfrågeläget emel- lertid varit kärvt. Detta gäller bl. a. stål-, pappers- och massa- samt delar av verkstadsindustrin som alla lider av överkapacitet. Marknadsandelsför- lustema för bearbetade varor inom OECD(14) avtog redan 1992 då rela- tivpriserna böljade fälla. För 1993 stannade de svenska företagens pris- höjningar vid drygt 8 % i svenska kronor, vilket är liktydigt med en Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 28 sänkning av relativpriserna med ca 14 %. Detta ledde till att marknadsan- delarna steg med 7 %, att jämföra med en minskning med drygt 2 % 1992. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 3.1 ExportmarknadstillvSxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder</td><td> 0,6</td><td> 2,9</td><td> -0,8</td><td> 3,9</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 1,6</td><td> 3,5</td><td> 0,4</td><td> 4,5</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Priser 14 OECD-länders importpriscr, SEK</td><td> 0,8</td><td> -1,2</td><td> 25,6</td><td> 3,7</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Svenska exportpriser</td><td> 2,1</td><td> -1,9</td><td> 8,1</td><td> 1,8</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Relativpris</td><td> 1,3</td><td> -0,7</td><td> -13,9</td><td> -1,8</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder</td><td> -5,5</td><td> -2,2</td><td> 7,0</td><td> 10,3</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> -4,4</td><td> -3,9</td><td> 9,0</td><td> 9,6</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Exportvolym 14 OECD-länder</td><td> -5,0</td><td> 0,6</td><td> 6,1</td><td> 14,6</td><td> 8,3</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> -2,9</td><td> -0,5</td><td> 9,4</td><td> 14,6</td><td> 8,6</td></tr> </table> Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: Konjunkturinstitutet, OECD och Finansdepartementet. Det är emellertid på marknaderna i Sydostasien som de svenska före- tagen noterat sina största exportframgångar efter deprecieringen. Visser- ligen har tillväxten i denna region varit betydligt starkare än i OECD- området, men det är i första hand på grund av marknadsandelsvinster som exporten kunnat öka så dramatiskt. Exporten till Japan, Kina, de s.k. dynamiska asiatiska ekonomierna (Hongkong, Singapore, Taiwan, Syd- korea, Thailand och Malaysia) samt Indonesien steg med drygt 45 % i löpande priser under perioden januari-jul i 1993 jämfört med motsvarande period föregående år. Det motsvarar 25 % av ökningen av den totala svenska exporten och innebär att drygt 8 % av den svenska varuexporten gick till denna region. Skillnaderna i konjunkturfes mellan olika delar av världsekonomin vän- tas minska under prognosperioden. I takt med att konjunkturuppgången tilltar alltmer i Kontinentaleuropa, samtidigt som ekonomierna i Nord- amerika och Storbritannien fortsätter att expandera, beräknas marknads- tillväxten för bearbetade varor inom OECD-området tillta under 1994 och 1995. Samtidigt innebär en ökande aktivitet i andra delar av världen, främst Sydostasien och vissa av länderna i Central- och Östeuropa, att den totala marknaden för bearbetade varor ökar ytterligare något snabbare under perioden. 29 Diagram 3.1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder <h4>Index 1980=100</h4> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 <h4>110</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-31.png" style="width:279pt;height:133pt;"/> <h4>1980  1982  1984  1986  1988  1990  1992  1994</h4> Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Exportprognosen vilar på ett antagande om en effektiv appreciering av kronan under loppet av 1994 och 1995 med ca 2 % per år. Detta resul- terar emellertid i en depreciering av kronan mellan 1993 och 1994 mätt mellan årsgenomsnitten. Apprecieringen innebär en viss press nedåt på företagens prissättning under perioden. Prognosen förutsätter att företagen för en försiktig prissättningspolitik och att exportpriserna därmed ökar måttligt under såväl 1994 som 1995. En mycket god konkurrenskraft och försiktig prissättning väntas leda till att de redan höga marknadsandelsvinstema 1993 stiger ytterligare 1994 för att mattas av märkbart 1995. Det är inom OECD(14) de största andelsvinstema sker 1994 och 1995, medan de blir något lägre i resten av världen. Med både tilltagande tillväxt i omvärlden och en avsevärt förbättrad förmåga hos svensk industri att ta marknadsandelar beräknas exportvoly- men expandera kraftigt under prognosperioden. En analys av exportens förlopp tyder också på att den snabba ökningstakten under andra halvåret 1993 medför att tillväxten mellan årsgenomsnitten blir hög, även med en måttlig uppgång under loppet av 1994. Den totala exporten av bearbetade varor beräknas mot denna bakgrund, efter att ha ökat med nästan 9,5 % 1993, växa med drygt 14 % 1994 varefter tillväxten sjunker till drygt 8,5 % 1995. Exporten av bearbetade varor till OECD(14) ökar i ungefär samma takt. Den totala svenska exporten inkl, tjänster väntas öka med knappt 11 % 1994 och 7 % 1995. Exportvolymens snabba utveckling under 1993 innebär ett osäkerhets- moment i bedömningen av utvecklingen de kommande åren. Frågan är i vilken utsträckning svensk exportindustri har tillräcklig kapacitet för att 30 möta efterfrågeökningen utan att slå i kapacitetstaket. Detta skall ses i Prop. 1993/94:100 ljuset av de neddragningar av industrins investeringar som gjorts under Bilaga 1.1 recessionen. Den snabbt stigande produktionen (se kapitel 4) skulle kunna medföra att nästan all ledig kapacitet tas i anspråk i slutet av 1994 om inte den prognosticerade investeringsutvecklingen kommer till stånd. Det positiva utfallet av GATT:s Uruguayrunda är av stor betydelse för världsekonomin och kommer att påverka den svenska exporten gynnsamt. Det kommer dock sannolikt att ta viss tid innan effekterna av avtalet blir märkbara. Den svenska varuimporten har utvecklats svagt sedan 1990. Den acku- mulerade minskningen uppgår till ca 4 % under perioden 1990-93. Under andra halvåret 1993 steg emellertid importen igen. Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge- komponentema vägs samman med avseende på genomsnittligt importinne- håll av bearbetade varor. Tabell 3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Offentlig varukonsumtion</td><td> 0,3</td><td> 1,1</td><td> -0,1</td><td> -0,2</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Privat varukonsumtion</td><td> 0,3</td><td> -2,2</td><td> -1,6</td><td> 0,6</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Byggnadsinvesteringar</td><td> -0,2</td><td> -0,3</td><td> -0,6</td><td> -0,8</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Maskininvesteringar</td><td> -2,5</td><td> -3,3</td><td> -2,8</td><td> 1,9</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Export av bearbetade varor</td><td> -0,9</td><td> -0,1</td><td> 3,3</td><td> 5,6</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Lagerförändringar</td><td> -2,1</td><td> 2,0</td><td> -0,6</td><td> 0,6</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Importvägd efterfrågan</td><td> -5,1</td><td> -2,9</td><td> -2,4</td><td> 7,7</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> Import av bearbetade varor</td><td> -7,5</td><td> -1,0</td><td> 2,5</td><td> 6,0</td><td> 8,5</td></tr> </table> Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. År 1992 föll den importvägda efterfrågan med nästan 3 %. Utveck- lingen förklaras i huvudsak av kraftigt fållande maskininvesteringar och privat varukonsumtion. Nedgången motverkades delvis av en långsam- mare lageravveckling samt av stigande offentlig förbrukning. År 1993 beräknas den importvägda efterfrågan ha minskat med drygt 2 %. De viktigaste bakomliggande faktorerna var ånyo sjunkande maskininveste- ringar och varukonsumtion. Fallet motverkades emellertid av en betydan- de uppgång i varuexporten. År 1994 beräknas BNP växa med knappt 2,5 %. Tillväxten genereras uteslutande av en kraftig exportuppgång samt av en återhämtning av maskininvesteringama. Bidraget till den importvägda efterfrågan beräknas därmed stiga med knappt 8 %. År 1995 betyder varuexportökningen mindre för ökningen av den importvägda efterfrågan, men detta uppvägs av att andra efterfrågekomponenter växer allt snabbare. 31 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 3.3 Export och import av varor <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1992</td><td colspan="3"> Procentuell volymutveckling</td><td colspan="3"> Procentuell prisutveckling</td></tr> <tr><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Varuexport Bearbetade varor</td><td> 275,3</td><td> 9,4</td><td> 14,6</td><td> 8,6</td><td> 8,1</td><td> 1.8</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 3,3</td><td> 112,2</td><td> -46,8</td><td> -10,1</td><td> 5,9</td><td> 2,2</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Petroleumprodukter</td><td> 9,3</td><td> -1,0</td><td> -2,0</td><td> 1,0</td><td> 23,0</td><td> 2,8</td><td> 8,8</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 38,1</td><td> 3,6</td><td> 5,6</td><td> 3,0</td><td> 8,5</td><td> 6,5</td><td> 7,9</td></tr> <tr><td> Summa Varuexport</td><td> 326,0</td><td> 8,8</td><td> 11,5</td><td> 7,4</td><td> 9,2</td><td> 2,7</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Varuimport Bearbetade varor</td><td> 227,9</td><td> 2,5</td><td> 6,0</td><td> 8,5</td><td> 9,6</td><td> 3,0</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 2,5</td><td> -24,3</td><td> 26,5</td><td> 23,1</td><td> 3,8</td><td> -0,3</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Råoija</td><td> 13,7</td><td> 1,1</td><td> -0,5</td><td> 1,5</td><td> 19,9</td><td> 4,0</td><td> 12,0</td></tr> <tr><td> Petroleumprodukter</td><td> 10,4</td><td> -7,0</td><td> 6,5</td><td> 7,0</td><td> 23,2</td><td> 3,2</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 35,9</td><td> -2,1</td><td> -0,2</td><td> 1.8</td><td> 15,4</td><td> 5,5</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Summa Varuimport</td><td> 290,4</td><td> 0,9</td><td> 4,8</td><td> 7,1</td><td> 11,6</td><td> 3,6</td><td> 2,4</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Normalt ökar importen av bearbetade varor betydligt mer än den im- portvägda efterfrågan. Detta fenomen kan ses som ett uttryck for den allt större internationella specialisering som karaktäriserar världshandeln. En annan central faktor för importutvecklingen är förhållandet mellan priser- na på importerade respektive hemmap reducerade varor. Slutligen är ock- så kapacitetsutnyttjandet av betydelse. Under 1993 utvecklades importen av bearbetade varor och importefter- frågan åt olika håll, vilket är både ovanligt och svårtolkat. Förklaringen kan dels vara att importinnehållet i exportindustrins användning av in- satsvaror var betydligt högre än vanligt, vilket kan uppstå t.ex. vid ut- slagning av svenska underleverantörer, dels att effekter av ändrade rela- tivpriser slår igenom med viss tidsfördröjning. Det är emellertid osäkert om detta räcker för att förklara utvecklingen. År 1994 beräknas importen av bearbetade varor växa långsammare än efterfrågan. Det finns flera skäl till detta. Under slutet av 1980-talet var kapacitetsutnyttjandet högt, något som drev upp importandelama till onormala nivåer. Vid dagens låga resursutnyttjande finns det goda möjligheter for inhemska producen- ter att återta andelar på hemmamarknaden. Utsikterna förstärks också av den gynnsamma relativprisnivå som deprecieringen av kronan och en måttlig utveckling av enhetsarbetskostnaden inneburit. Importprisema för bearbetade varor steg 1993 med i genomsnitt knappt 10 %, vilket i hu- vudsak förklaras av deprecieringen. Den svaga inhemska efterfrågan medförde emellertid att såväl utländska exportörer som svenska importö- rer tvingades att sänka sina vinstmarginaler. Trots detta steg importpriser- na 8 procentenheter mer än hemmamarknadsprisema som ökade med ca 2 %. I år och nästa år beräknas hemmamarknadsprisema utvecklas något snabbare än importprisema. Detta beror delvis på den väntade apprecie- ringen av kronan. Relativpriset förblir dock betydligt högre än det som 32 rådde innan kronan böljade flyta. År 1995 bedöms emellertid inte kapaci- tetsutnyttjandet och relativpriserna kunna förhindra att importen växer snabbare än den importvägda efterfrågan. Importvolymen förutses öka med drygt 1 procentenhet mer, vilket ändå är mindre än vad som bör gälla vid mer normala betingelser vad avser resursutnyttjande och relativ- priser. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 3.2 Bytesbalansen Tabell 3.4 Bytesbalans Miljarder kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Varuexport</td><td> 332,8</td><td> 326,0</td><td> 387,1</td><td> 443,3</td><td> 494,4</td></tr> <tr><td> Varuimport</td><td> 301,0</td><td> 290,4</td><td> 327,1</td><td> 355,0</td><td> 389,4</td></tr> <tr><td> Korrigeringspost</td><td> -1,3</td><td> -1,6</td><td> -1,6</td><td> -1,6</td><td> -1,6</td></tr> <tr><td> Handelsbalans</td><td> 30,5</td><td> 34,1</td><td> 58,4</td><td> 86,7</td><td> 103,5</td></tr> <tr><td> Sjöfartsnetto</td><td> 10,1</td><td> 8,4</td><td> 10,1</td><td> 10,9</td><td> 11,8</td></tr> <tr><td> Övriga transporter</td><td> 2,0</td><td> 1,4</td><td> 2,0</td><td> 2,7</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Resevaluta</td><td> -21,7</td><td> -22,8</td><td> -13,6</td><td> -12,3</td><td> -13,6</td></tr> <tr><td> Övriga tjänster</td><td> -0,5</td><td> -0,2</td><td> -1,0</td><td> -0,1</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Tjänstebalans</td><td> -10,0</td><td> -13,2</td><td> -2,5</td><td> 1,3</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> Löner1</td><td> 0,6</td><td> 0,6</td><td> 0,6</td><td> 0,6</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Avkastning på kapital därav</td><td> -30,1</td><td> -37,7</td><td> -39,3</td><td> -30,1</td><td> -24,3</td></tr> <tr><td> räntenetto</td><td> -45,2</td><td> -49,8</td><td> -48,1</td><td> -40,2</td><td> -37,2</td></tr> <tr><td> direktinvesteringar</td><td> 15,9</td><td> 12,9</td><td> 9,5</td><td> 12,1</td><td> 14,9</td></tr> <tr><td> portföljaktier</td><td> -0,8</td><td> -0,8</td><td> -0,7</td><td> -2,0</td><td> -2,0</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> -12,4</td><td> -15,2</td><td> -13,6</td><td> -13,9</td><td> -14,5</td></tr> <tr><td> Bytesbalans</td><td> -21,4</td><td> -31,3</td><td> 3,6</td><td> 44,6</td><td> 67,1</td></tr> <tr><td> Andel av BNP</td><td> -1,5</td><td> -2,2</td><td> 0,2</td><td> 3,0</td><td> 4,2</td></tr> </table> 1 I överenskommelse med rekommendationer från IMF ingår inte längre löner som delpost i övriga tjänster. Dessa har lyfts ur och redovisas separat som faktorinkomster i bytesbalansen. Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet. Genom en kombination av svag inhemsk efterfrågan och en för svenska produkter dramatiskt förstärkt internationell konkurrenskraft har nettot av varuhandeln med utlandet förbättrats snabbt. År 1993 beräknas över- skottet uppgå till 4 % av BNP. Trots att den svenska kronan antas app- reciera och den inhemska efterfrågan gradvis återhämtas förbättras han- delsbalansen kontinuerligt fram till 1995 då överskottet väntas motsvara 6,5 % av BNP. Nettot av handeln med tjänster förbättrades avsevärt mellan år 1992 och 1993. Den största förändringen registrerades resevalutanettot. Som ett resultat av en mycket svag privat konsumtion och den svenska kronans reducerade köpkraft minskade det svenska utlandsresandet drastiskt. Sam- tidigt bidrog en sänkt inhemsk prisnivå, räknat i utländsk valuta, till en ökning av utlänningars turistande i Sverige. Mot slutet av prognosperio- den bedöms dock resevalutanettot försvagas något, i takt med att kon- 33 junkturen förbättras. Den förväntade ökningen av varuexporten resulterar i växande intäkter från sjöfart, övriga transporter samt andra varuhandels- relaterade tjänster. Det totala tjänstenettot förbättras därmed successivt och väntas redan 1994 visa ett visst överskott. Avkastningen på kapital består av avkastningen på direktinvesteringar och portföljaktier samt av räntebetalningar till och från utlandet. Efter en lång period av successivt stigande underskott förväntas en mindre vänd- ning 1993 och en fortsatt förbättring både 1994 och 1995. Genom stora direktinvesteringar utomlands under den senare hälften av 1980-talet byggde svenska företag upp tillgångar i utlandet. Dessa är betydligt större än utländska företags tillgångar i Sverige. I takt med att konjunkturen vänder såväl i Sverige som utomlands och vinstnivåerna stiger väntas där- med överskottet i avkastningen av direktinvesteringar öka. På grund av ett ökat intresse från utlandet för svenska portfölj aktier väntas däremot avkastningen på portfölj aktier uppvisa tilltagande underskott. Räntenettot bestäms av två förklaringsfäktorer, dels av ränteläget i Sve- rige och utlandet, dels av storleken på den räntebärande nettoskulden mot utlandet. Vid beräkningen av räntenettot ett specifikt år används netto- skuldens storlek vid böijan av året. En förändring av skulden under lop- pet av året beräknas sålunda påverka räntenettot först följande år. Stor- leken på nettoskulden påverkas av det samlade finansiella sparandet, dvs. bytesbalansens saldo. En positiv bytesbalans innebär att den räntebärande skulden kan amorteras ned. Nettoskuldens utveckling beror också på hur investeringar i icke räntebärande tillgångar utvecklas i Sverige resp, ut- landet. Dessa måste därför beaktas i prognosen över utlandsskuldens ut- veckling. Slutligen påverkas skulden räknat i svenska kronor av växel- kursförändringar, vilket varit mycket betydelsefullt under de senaste två åren. År 1993 förbättrades räntenettot marginellt, genom att räntorna sjönk både i Sverige och utomlands. Att förbättringen inte blev större beror på att den räntebärande skulden ökade kraftigt 1992 till följd av underskottet i bytesbalansen kombinerat med en kraftig valutakurseffekt i samband med att den fästa växelkursen övergavs. År 1994 väntas räntenettot för- bättras betydligt trots att den räntebärande skulden växte till följd av kro- nans depreciering under loppet av 1993. Förklaringen till det förbättrade räntenettot är att det internationella ränteläget beräknas fälla ytterligare. Några ytterligare effekter av sänkta räntor väntas inte 1995, men till följd av ett kraftigt överskott i bytesbalansen 1994 minskar utlandsskulden, vilket ger en fortsatt förbättring av räntenettot. En allt starkare bytes- balans 1995 medför att den räntebärande utlandsskulden väntas minska från drygt 50 % av BNP år 1993 till knappt 40 % 1995. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 34 Diagram 3.2 Sveriges räntebärande nettoskuld mot utlandet<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-32.png" style="width:278pt;height:190pt;"/> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Anm.: I den räntebärande nettoskulden ingår samtliga räntebärande skuld- och tillgångsslag mellan Sverige och utlandet. Handelskrediter, statens andelar i internationella utvecklingsbanker m.m. ingår däremot inte. Inte heller ingår tillgångar i form av direktinvesteringar och portföljaktier. Källor: Riksbanken, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Sammantaget väntas bytesbalansen visa ett litet överskott 1993. År 1995 väntas överskottet uppgå till 67 miljarder kr, motsvarande 4,2 % av BNP. Mot bakgrund av att det offentliga finansiella sparandet beräk- nas bli kraftigt negativt under prognosperioden är detta ett anmärknings- värt stort överskott, som till en del speglar uppgången i hushållens finan- siella sparande. Denna ökning är i sig ett resultat av ett ökat totalt spa- rande i hushållssektom, men också av att det skett en förskjutning från realt till finansiellt sparande. Efter en period med kraftiga ökningar av hushållens bostadsinvesteringar väntas dessa vara mycket låga under prognosperioden, vilket ökar utrymmet för finansiellt sparande. Samtidigt bedöms företagen bibehålla ett onormalt högt finansiellt sparande. För en gynnsam tillväxt krävs dock att företagens finansiella sparande normali- seras på medellång sikt. 35 4 Industrin 4.1 Produktion och konkurrenskraft Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Industriproduktionen har vänt uppåt tack vare en accelererande export- efterfrågan. Förutsättningarna är goda för en industriell expansion under prognosperioden. Deprecieringen av kronan, sänkningen av arbetsgivar- avgifterna samt en snabb produktivitetsökning har gett svensk industri ett mycket gynnsamt konkurrensläge. En viss uppgång i den internationella konjunkturen under 1994 ger ytterligare draghjälp. Den goda vinstnivån och reformeringen av företagsbeskattningen den 1 januari 1994 bör dess- utom underlätta för industriföretagen att finansiera de investeringar som behövs för en ytterligare produktionsökning under 1995. Tabell 4.1 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> -5,5</td><td> -0,7</td><td> 2,2</td><td> 8,5</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> basindustri</td><td> -1,3</td><td> 2,4</td><td> 3,3</td><td> 5,2</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> verkstadsindustri exkl. varv</td><td> -8,8</td><td> -1,4</td><td> 2,0</td><td> 12,5</td><td> 8,5</td></tr> <tr><td> övrig industri</td><td> -3,4</td><td> -1,3</td><td> 1,3</td><td> 5,3</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> Konkurrenskraft</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Lönekostnad per timme</td><td> 7,6</td><td> 3,7</td><td> 1,4</td><td> 4,5</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 0,9</td><td> 6,7</td><td> 8,7</td><td> 2,9</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Enhetsarbetskostnad, (ULC)</td><td> 6,6</td><td> -2,8</td><td> -6,7</td><td> 1,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> 14 OECD-länders ULC, SEK</td><td> 4,6</td><td> 0,9</td><td> 25,0</td><td> 2,8</td><td> -1,2</td></tr> <tr><td> 14 OECD-länders ULC</td><td> 4,4</td><td> 2,1</td><td> 1,1</td><td> 0,7</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Relativ ULC, SEK</td><td> 2,0</td><td> -3,7</td><td> -25,3</td><td> -1,2</td><td> 3,8</td></tr> </table> Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Enligt den senaste revideringen av nationalräkenskaperna minskade in- dustriproduktionen 1992 med endast 0,7 % mot tidigare uppgivna 3 %>. Produktivitetsutvecklingen blev därmed betydligt gynnsammare under 1992 än vad som tidigare uppgetts. Industrins produktion under ned- gångsfasen 1990-1992 beräknas ha fallit med sammanlagt 7 % mätt som årsgenomsnitt. Industriproduktionen steg 1993 med 2,2 %, huvudsakligen till följd av den starka exportutvecklingen. Trots en svag inhemsk och internationell efterfrågetillväxt på basindustrins produkter steg dess produktion med ca 3 %. Förklaringen ligger i den kraftiga konkurrenskraftsförbättringen till följd av den svagare kronan, men också på de produktivitetshöjningar som företagen genomfört under lågkonjunkturen. Också inom verkstads- industrin steg produktionen. Utvecklingen var dock splittrad. En mycket positiv utveckling noterades for elektroindustrin medan andra delar som t.ex. metallvarusektom till följd av en vikande hemmamarknad gick be- 36 tydligt sämre. Den hemmamarknadsorienterade s.k. övrig industri vände också uppåt under 1993 även om tillväxten blev betydligt mindre än inom bas- och verkstadsindustrin. Denna sektor gynnas inte i lika hög grad av deprecieringen. År 1994 beräknas industriproduktionen stiga med 8,5 %. Den höga till- växten beror på en fortsatt stark exportutveckling men också på en be- gynnande uppgång i hemmamarknadsefterfrågan. Verkstadsindustrin ökar med över 12 % detta år. Ökningen sker dock från en låg nivå. Den för Sverige viktiga maskinindustrin gynnas av en ökad investeringsvilja i flera av branschens viktigaste exportländer samtidigt som konjunkturen i Sverige går in i ett skede när investeringarna återigen ökar. Transport- medelsindustrin kan öka produktionen tack vare ett delvis nytt produkt- program och en ökad efterfrågan från några av de viktigaste exportmark- naderna som USA och Storbritannien. Inom basindustrin och övrig in- dustri stiger produktionen relativt snabbt under 1994. Vissa delsektorer inom basindustrin kan som leverantörer av insatsvaror till verkstadsin- dustrin öka produktionen i takt med denna. Basindustrin gynnas också av den starka konkurrenskraften vilken bör leda till ökade marknadsandelar. År 1995 förväntas en fortsatt kraftig ökning av industriproduktionen, 6 %, då både den inhemska och internationella konjunkturen tagit ordent- lig färt. En stark marknadstillväxt för både konsumtions- och investe- ringsvaror samt det fördelaktiga konkurrensläget är förklaringarna till produktionsutvecklingen. Industrin har under den senaste lågkonjunkturen i större utsträckning än tidigare valt att lägga ned produktionsanläggningar och att anpassa arbetskraftens storlek efter produktionsutvecklingen. Detta förklaras dels av en mycket låg lönsamhet under perioden 1990-1992 samtidigt som realräntan steg kraftigt, dels av det omfattande rationaliseringsarbete som då genomfördes. Det är svårt att beräkna utslagningen av realkapital. Med utgångspunkt i Konjunkturinstitutets beräkningar av realkapitalstockar kan nettoutslag- ningen uppskattas till ca 2 % från år 1991 till år 1993. Realkapitalstocks- måttet säger dock bara en del om den möjliga produktionskapaciteten. Måttet tar exempelvis inte hänsyn till om rationaliseringar och oiganisa- toriska förändringar leder till ett bättre utnyttjande av maskiner och an- läggningar. Den möjliga produktionen, dvs. hur mycket som kan produceras med befintliga anläggningar, kan också beräknas med utgångspunkt utifrån faktisk produktion och kapacitetsutnyttjande. Enligt denna beräknings- metod minskade produktionskapaciteten med ca 1,5 % mellan 1990 och 1991 vilket skulle tyda på en viss utslagning. Däremot steg produktions- kapaciteten med 2 % mellan 1991 och 1992, vilket är förvånande med tanke på den låga investeringsnivån under 1992. Förklaringen är sanno- likt ett bättre utnyttjande av befintliga anläggningar. Exempelvis lyckades man i de stora bilanläggningama på bara några år med att halvera sam- mansättningstiden, vilket i sin tur i ett slag fördubblade produktionskapaci- teten. Det visar att industrins produktionskapacitet lika mycket bestäms av hur effektivt kapitalet utnyttjas som av dess storlek. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 37 En viss utslagning av produktionskapacitet har dock förekommit inom Prop. 1993/94:100 dels lågproduktiva oftast hemmamarknadsorienterade branscher och inom Bilaga 1.1 kapitalintensiva sektorer. Däremot uppvisar den kunskapsintensiva in- dustrin en svag utbyggnad av produktionskapaciteten. Om efterfrågetill- växten i hög grad kommer att riktas mot denna del av industrin under prognosperioden innebär det en betydligt lägre nödvändig investerings- uppgång på en aggregerad nivå innan produktionstaket nås, än om indust- ristrukturen varit oförändrad. Diagram 4.1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande Index 1:o kvartalet 1990=100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-33.png" style="width:278pt;height:177pt;"/> Källa: Statistiska centralbyrån. Det möjliga kapacitetsutnyttjandet illustrerar det kapacitetsutnyttjande som skulle kunna uppnås med befintlig arbetsstyrka. Skillnaden mellan möjligt och faktiskt kapacitetsutnyttjande har stigit avsevärt under hela perioden 1989-1992. Detta tyder på att företagen i viss mån ändå behöll ledig kapacitet i väntan på en förbättring av efterfrågeläget. Under de tre första kvartalen 1993 minskade dock den lediga kapaciteten som en följd av stigande produktion och en reducerad personalstyrka. Tredje kvartalet 1993 skulle industrin teoretiskt ha kunnat producera 7,2 % mer med be- fintlig arbetsstyrka. Under 1994-1995 beräknas industriproduktionen sammantaget öka med 14 %. År 1994 förväntas produktionen öka starkt framförallt i de kun- skapsintensiva branscherna samt i transportmedelsindustrin och i maskin- industrin, där den outnyttjade kapaciteten fortfarande är stor. Därför för- väntas den relativt låga prognosticerade aggregerade investeringsvolymen, ändå inte innebära att produktionen går i kapacitetstaket. Under första halvåret 1995 väntas dock produktionen inom flertalet branscher, inklu- sive de kapitalintensiva, nå den nivå där flaskhalsar i produktionen skulle 38 kunna uppstå. Detta innebär att produktionskapaciteten måste byggas ut om överhettningstendenser skall kunna undvikas. Detta antas också ske genom accelererande bruttoinvesteringar. Under åren 1989-1991 försämrades industrins konkurrenskraft med drygt 13 % gentemot de viktigaste konkurrentländerna. Lönekostnaderna ökade i genomsnitt med 8,5 % per år, vilket väsentligt översteg kostnads- ökningarna i konkurrentländerna samtidigt som produktivitetsutvecklingen var förhållandevis svag. Samtidigt knöts den svenska kronan till Ecun, vilket under en tid reducerade devalveringsförväntningama. Följden blev att industrin vidtog kraftiga rationaliseringar och produktivitetshöjande åtgärder, i syfte att förstärka konkurrenskraften och mindre effektiva en- heter slogs ut. Av de reviderade nationalräkenskaperna framgår att åtgär- derna fick avsedd effekt. Produktiviteten steg med närmare 16 % åren 1992-1993. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna den 1 januari 1993 gav industrin en kostnadssänkning med totalt 3,1%. Det ansträngda arbetsmarknadslä- get bidrog dessutom till måttliga löneökningar under 1993. Industrins produktivitet steg med hela 8 % vilket sammantaget innebär att industrins arbetskostnad per enhet (ULC) sjönk med 7 %. Konkurrenskrafitsförsäm- ringen 1989-1991 hade således kunnat återställas även utan depreciering- en av kronan till följd av den fördelaktiga produktivitets- och lönekost- nadsutvecklingen under 1992 och 1993. Räknat i gemensam valuta mins- kade industrins enhetsarbetskostnad 1993 med så mycket som ca 25 % jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer. Därav beror ca 18 procentenheter på deprecieringen av den svenska kronan. Jämfört med Sveriges viktigaste konkurrentland Tyskland minskade industrins enhets- arbetskostnad räknat i gemensam valuta med 27 % 1993. För 1994 bedöms lönekostnadsökningama bli måttliga samtidigt som produktivitetsförbättringen beräknas till 2,9 %. Produktivitetstillväxten avtar under de närmaste åren. Delvis är detta en effekt av låga maskinin- vesteringar under 1991-1993 varvid ny produktivitetshöjande teknik intro- duceras i betydligt mindre omfettning än under slutet av 1980-talet. Det mycket goda kostnadsläget innebär också att omvandlingstrycket sänks. I de viktigaste konkurrentländerna väntas produktiviteten öka med 2,6 % 1994. Det innebär att industrins arbetskraftskostnad ökar i en takt som är jämförbar med den i OECD-ländema. Omräknat till gemensam valuta beräknas dock den relativa enhetsarbetskostnaden (RULC) att sjunka något ytterligare under 1994 genom en effektiv appreciering av konkurrentländernas valutor räknat på årsgenomsnitten. År 1995 förväntas lönekostnadsökningama bli något större än 1994. Därmed kommer enhetsarbetskostnaden åter att öka snabbare än i våra konkurrentänder. Valutakursförändringarna antas under 1995 medföra en effektiv depreciering av konkurrentländernas valutor om 2,6 % vilket sammantaget ger svensk industri en konkurrenskraftsförsämring. Under hela perioden 1992-1995 uppgår förbättringar i industrins rela- tiva enhetsarbetskostnad till närmare 22 %. Det gynnsamma konkurrens- kraftsläget består under hela perioden vilket framgår av diagram 4.2. Svensk industri bör därför kunna vinna marknadsandelar under resten av Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 39 prognosperioden vilket bidrar till en stark produktionsökning under 1994 Prop. 1993/94:100 och 1995.                                                              Bilaga 1.1 Diagram 4.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1995<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-34.png" style="width:279pt;height:193pt;"/> Källa: Statistiska centralbyrån. 4.2 Lönsamhet Industrins lönsamhet sjönk kraftigt i samband med konjunkturnedgången i böijan på 1990-talet. Sveriges internationella konkurrenskraft försäm- rades gradvis under perioden 1989-1991, vilket exportföretagen delvis försökte kompensera med minskande marginaler. År 1991 nådde indust- rins lönsamhet en bottennivå, jämförbar med lågkonjunkturåren i böijan av 1980-talet, då också vinsterna inom den skyddade industrin sjönk när hemmamarknadsefterfrågan vek. Vinstfallet berodde inte enbart på den internationella konjunkturutveck- lingen och den inhemska kostnadsutvecklingen utan kan delvis också för- klaras av en ogynnsam marknadsinriktning i förhållande till konkurrent- länderna. Dessutom bidrog den höga inhemska räntenivån, som försäm- rade företagens finansiella ställning, till den dåliga lönsamheten. Industrins vinstandel, mätt som driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, uppgick 1993 till 33 %. Detta är en högre lönsamhet än den som rådde efter devalveringarna i böijan av 1980-talet. Depreciering- en av kronan kombinerad med hög produktivitetstillväxt har gett export- företagen möjlighet till stora maiginalförbättringar. Omkring hälften av utrymmet (sedan ökade kostnader för importerade insatsvaror räknats bort) bedöms hittills ha utnyttjats till maiginalförstärkningar, varför möj- ligheter till marginalförstärkningar kvarstår under prognosperioden. 40 Vinstförbättringen under 1993 beror inte enbart på deprecieringen. Den långsamma utvecklingen av de rörliga kostnaderna de tre senaste åren har påverkat lönsamheten i positiv riktning. Mellan 1990 och 1992 sjönk in- satsvarukostnadema med över 2 %. Samtidigt skedde en nedtrappning av lönekostnadsökningama medan produktiviteten steg snabbt. Industrins rörliga kostnader per producerad enhet förblev i sort sett oförändrad 1990-1993. Produktpriset beräknas utvecklas gynnsamt i förhållande till de rörliga kostnaderna under 1994 vilket leder till att vinstandelen beräknas stiga ytterligare, till ca 34 %. De rörliga kostnaderna ökar detta år med 3,5 % medan produktpriset stiger med 3,8 %. Vinstförbättringen 1994 beror främst på en gynnsam produktionsutveckling som leder till ett ökat utnytt- jande av maskiner och anläggningar. Det fortsatt kärva arbetsmarknads- läget förväntas innebära måttliga lönekostnadsökningar. Ett högt kapaci- tetsutnyttjande hos framförallt exportföretagen väntas också leda till att dessa väljer att använda en del av deprecieringsutrymmet till en viss ytterligare marginal förbättring. Vinstläget för hemmamarknadsföretagen förblir oförändrat 1994 även om de branschvisa skillnaderna är stora. Under 1995 väntas en mindre marginalförbättring inom industrin. In- satskostnadema stiger mindre än i år då importprisökningama beräknas avta 1995. Den höga vinstandelen under prognosperioden bör ses mot bakgrund av den utslagning av realkapital som skedde under lågkonjunk- turen. En hög vinstandel ger industrin finansiellt utrymme för att bygga ut produktionskapaciteten. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 4.2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per pro- ducerad enhet samt bruttoöverskottsandel <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td rowspan="2"> Per producerad enhet (procentuell förändring): Förbrukningskostnad Lönekostnad1</td><td> -0,4</td><td> -1,9</td><td> 3,7</td><td> 4,3</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> 8,7</td><td> -2,8</td><td> -6,7</td><td> 1,5</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Lönekostnad per timme</td><td> 8,5</td><td> 3,0</td><td> 1,4</td><td> 4,5</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> -0,2</td><td> 5,9</td><td> 8,7</td><td> 2,9</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Summa rörlig kostnad</td><td> 2,2</td><td> -2,1</td><td> 0,7</td><td> 3,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Produktpris</td><td> 0,9</td><td> -1,3</td><td> 4,5</td><td> 3,8</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Bruttomarginal, nivå</td><td> 7,4</td><td> 8,2</td><td> 11,7</td><td> 11,8</td><td> 12,1</td></tr> <tr><td> Marginal förändring</td><td> -1,1</td><td> 0,7</td><td> 3,5</td><td> 0,1</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Bruttoöverskottsandel2</td><td> 21,9</td><td> 23,7</td><td> 33,1</td><td> 33,7</td><td> 34,6</td></tr> </table> 1 Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme. 2 Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris. Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Basindustrin har drabbats hårt av lågkonjunkturen. Den starka till- växten för förädlade skogsvaror under 1980-talet ledde till en betydande utbyggnad av produktionskapaciteten i världen. När efterfrågan mattades uppkom en betydande överkapacitet på världsmarknaden, vilket resultera- 41 de i en stark press på de internationellt bestämda produktpriserna. En Prop. 1993/94:100 liknande utveckling kunde noteras inom järn- och stålindustrin.           Bilaga 1.1 Basindustrin agerar i stor utsträckning som pristagare på världsmarkna- den. Prisfallet på världsmarknaden 1991-1992 medförde att rörelseresulta- tet knappt kunde täcka avskrivningarna trots en minskning av såväl in- satsvarukostnaden som lönekostnaden per producerad enhet. Bruttomar- ginalen, dvs. bruttoöverskottet i procent av bruttoproduktionsvärdet, sjönk till endast 2,7 % 1992 jämfört med 9,4 % i genomsnitt under 1980- talet. Den kraftiga deprecieringen 1993 har medfört en avsevärd marginalför- stärkning för basindustrin. Produktpriserna steg med 4,4 % samtidigt som de rörliga kostnaderna fortsatte att sjunka. Basindustrin drabbades inte på samma sätt som den övriga industrin av höjda importpriser eftersom im- portinnehållet är mycket lågt. Av basindustrins export går över 80 % till EES-området. Det har inneburit att den internationella prisutvecklingen varit fortsatt pressad på grund av låg efterfrågan inom EES-området. Bruttomarginalen steg ändå med hela 5,2 procentenheter under 1993. Konjunkturuppgången i Västeuropa 1994 beräknas medföra en svagt sti- gande efterfrågan på basindustrins produkter. Järn- och stålindustrin är en av de branscher som först möter en ökad efterfrågan vid en konjunk- turuppgång. Det ger möjligheter till vissa höjningar av produktpriserna. Under 1995 väntas bättre balans mellan utbud och efterfrågan då kon- junkturen skjuter fart, vilket förutses medföra höjda produktpriser. Under hela prognosperioden medför små lönekostnadshöjningar tillsammans med en fortsatt stark produktivitetsförbättring att de rörliga kostnaderna ökar långsammare än priserna. Bruttomarginalen beräknas därmed stiga till historiskt höga 13,3 % 1995. Den höga lönsamheten är då i paritet med rekordåret 1984. Enligt företagsstatistiken för delåret 1993 mer än fördubblades resulta- tet efter avskrivningar för de största industriföretagen (fler än 200 an- ställda) jämfört med samma period 1992. Med delåret avses årets sex eller åtta första månader beroende på företagens rapporteringsprinciper. Nettomarginalen, dvs. resultat efter finansnetto i procent av omsättning- en, ökade dock inte alls lika mycket till följd av betydande valutakursför- luster. Utfallet för nettomarginalen visar att företagens finansiella ställ- ning inte har förbättrats i lika hög utsträckning som lönsamhetsuppgången på produktionen ger vid handen. I diagram 4.3 visas bruttomarginalens utveckling dels enligt Finans- departementets beräkningar baserade på nationalräkenskaperna och dels enligt beräkningar utifrån företagsstatistiken. Bruttomarginalen beräknas på något olika sätt. Skillnaden är framförallt att i finansstatistikens vinst- beräkning ingår de kostnader som företagen historiskt sett haft för att till- verka varorna. Det innebär att vid fällande insatsvarupriser kommer de redovisade tillverkningskostnaderna att vara högre än de faktiska produk- tionskostnaderna vid försäljningstillfället. Detta förklarar den lägre vinst- nivån enligt företagsstatistiken. 42 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 4.3 Industrins bruttomarginal enligt Nationalräkenskaperna och Företagsstatistiken<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-35.png" style="width:277pt;height:196pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I diagrammet visas vinstnivån 1993 enligt företagsstatiken utifrån del- årsresultaten. Sannolikt kommer helårsvinsten att bli betydligt högre ef- tersom försäljningsutvecklingen accelererade under hösten 1993. Kurvan visar ändå att den av Finansdepartementet beräknade utvecklingen av bruttomarginalen för 1993 bör vara i paritet med den som företagen själ- va redovisar. 11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 43 5 Arbetsmarknad Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Situationen på arbetsmarknaden har försämrats markant under de senaste åren. Antalet sysselsatta personer har sammantaget fallit med nära en halv miljon från 1990. Deltagare i ungdomspraktik, arbetslivsutveckling och arbetsmarknadsutbildning räknas dock inte in i antalet sysselsatta. Trots omfettande arbetsmarknadspolitiska åtgärder steg den öppna arbets- lösheten till drygt 8 % 1993. Totalt uppgick antalet öppet arbetslösa och antalet personer som deltog i konjunkturberoende åtgärder till knappt 13 % av arbetskraften. Diagram 5.1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser Säsongrensad nivå, kvartal sdata Tusental<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-36.png" style="width:279pt;height:180pt;"/> Anm.: Det är endast serien över antal nyanmälda lediga platser som är säsongrensad. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet. En viss ljusning i efterfrågan av arbetskraft kan skönjas för industrin. Antalet nyanmälda lediga platser har böijat öka, dock från en mycket låg nivå. Antalet varsel och konkurser var lägre under hösten 1993 jämfört med samma period 1992. Läget på arbetsmarknaden bedöms ändå förbli fortsatt svagt under prognosperioden. Kombinationen av en relativt god produktivitetsutveckling och en ökad medelarbetstid begränsar behovet av nyanställningar för att möta en högre produktion 1994. Sysselsättningen inom den konkurrensutsatta sektom böijar öka 1994, vilket motverkas av en fortsatt minskad sysselsättning inom de sektorer som är beroende av hemmamarknaden. En successiv uppbyggnad av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder medför dock att den öppna arbetslös- heten reduceras något. Den sjunker till 8 % 1994, mätt som årsgenom- snitt. Åtgärderna beräknas omfetta ca 300 000 personer vid utgången av 44 1994. Om åtgärderna inte fylls ut på det sätt som skisserats kan i stället den öppna arbetslösheten komma att öka. Summan av de öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder stiger till 14 1/2 % 1994. Under 1995 ökar antalet sysselsatta personer för första gången på fyra år, främst inom industrin och privat tjänstesektor. Hur stor effekten blir på arbetslösheten är avhängigt av hur känsligt utbudet är för förändringar i efterfrågan på arbetskraft. I prognosen beräknas den öppna arbetslösheten minska till 7,2 % 1995. Den totala arbetslösheten (öppet arbetslösa + deltagande i konjunkturberoende åtgärder) sjunker till drygt 14 %. Att nedgången av den s.k. totala arbetslösheten blir mindre förklaras av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna beräknas öka under loppet av 1994. Den genomsnittliga nivån på åtgärderna blir högre 1995 än 1994, även om åtgärderna inte ökar utan ligger kvar på en konstant nivå under loppet av 1995. Det är i dagsläget ovanligt svårt att tolka utvecklingen på arbetsmarkna- den. Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes en stor omläggning av arbets- kraftsundersökningama (AKU), vilket gör jämförelser över tiden ovanligt osäkra. AKU har av allt att döma överskattat sysselsättningen 1992, vil- ket i så fall innebär att nedgången 1993 överdrivs. Det är också svårt att bedöma produktivitetens utveckling, liksom i vilken mån arbetsmarknads- politiska åtgärder tränger ut den ordinarie sysselsättningen samt i vilken mån en expansion av åtgärderna verkar stimulerande på utbudet av ar- betskraft. 5.1 Sysselsättning Under konjunkturnedgången har företagen dragit ned antalet sysselsatta i en snabbare takt än produktionen. Sysselsättningen böljade fälla något 1991 och därefter har nedgången successivt accelererat. Sysselsättningen sjönk med ca 490 000 personer eller med 11 % mellan årsgenomsnitten 1990 och 1993. I timmar föll sysselsättningen något mindre eftersom medelarbetstiden ökade, vilket främst förklaras av en kraftigt minskad sjukfrånvaro. I lågkonjunkturen vid 1980-talets böijan anpassades inte antalet syssel- satta i samma utsträckning till produktionsutvecklingen som i nuvarande lågkonjunktur. Denna s.k. labour-hoarding möjliggjorde då en snabb pro- duktions- och produktivitetsökning när efterfrågan tog färt utan att syssel- sättningen ökade initialt. I dagsläget är arbetskraftsreserven inom företa- gen lägre. Den tekniska utvecklingen och omfättande rationaliseringsåt- gärder de senaste åren har troligen ökat produktionsmöjligheterna vid ett givet antal anställda. En varaktig produktionsökning torde ändå medföra en snabbare och större uppgång i efterfrågan av arbetskraft än efter låg- konjunkturen vid 1980-talets böijan. En viss försiktighet kommer sanno- likt även fortsättningsvis att känneteckna arbetsgivarnas beteende innan uppsvinget bedöms bli bestående. Till en böijan stiger främst antalet ar- betade timmar per sysselsatt. En relativt hög andel övertidstimmar inom framför allt industrin bekräftar denna bild. Medelarbetstiden ökar också Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 45 till följd av avskaffandet av två semesterdagar 1994. I ett senare skede börjar sedan antalet sysselsatta personer att växa. Det förekommer alltid en viss andel övertidstimmar av det totala antalet arbetade timmar. Övertidsandelen sjönk med 1/4 procentenhet inom till- verkningsindustrin till 3,1 % under 1991-1992 jämfört med 1990, vilket är förvånansvärt lite mot bakgrund av den kraftiga produktionsminskning- en. Även detta indikerar en ovanligt begränsad s.k. labour-hoarding. Övertidsandelen inom tillverkningsindustrin böljade sedan stiga till 3,6 % som genomsnitt under de första tre kvartalen 1993. En hög övertidsandel är inget ovanligt i detta konjunkturläge. Företagens beteende karaktäri- seras av en viss försiktighet och enskilda företags behov av ytterligare arbetskraft kan vara för liten för att generera någon nyanställning. På sikt borde uppgången i övertid kunna omvandlas i ett ökat antal sysselsatta. Införandet av ett generellt anställningsstöd (GAS) 1994 och ökade möjlig- heter för visstidsanställning syftar till att stimulera och tidigarelägga en uppgång av antalet sysselsatta. GAS innebär en sänkning av arbetsgivar- avgiften med 15 procentenheter för antalet anställda utöver den nivå som rådde i september 1993. Nedsättningen gäller under kalenderåret 1994. Tabell 5.1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år) Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Nivå        Förändring från föregående år <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Sysselsättning Jord- och skogsbruk</td><td> 140</td><td> -8</td><td> -5</td><td> -1</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 840</td><td> -55</td><td> 32</td><td> 30</td></tr> <tr><td> Byggnadsverksamhet</td><td> 271</td><td> -33</td><td> -31</td><td> -2</td></tr> <tr><td> Privata tjänster</td><td> 1 560</td><td> -84</td><td> 13</td><td> 30</td></tr> <tr><td> Kommunal verksamhet</td><td> 1 160</td><td> -41</td><td> -37</td><td> -9</td></tr> <tr><td> Statlig verksamhet</td><td> 201</td><td> -4</td><td> -5</td><td> -2</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 4 180</td><td> -223</td><td> -32</td><td> 47</td></tr> <tr><td> Arbetskraft, totalt</td><td> 4 408</td><td> -100</td><td> -43</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Arbetslösa</td><td> 233</td><td> 123</td><td> -11</td><td> -34</td></tr> <tr><td> % av arbetskraften</td><td> 5,3</td><td> 8,2</td><td> 8,0</td><td> 7,2</td></tr> <tr><td> Personer i arbetsmarknads-</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> politiska åtgärder</td><td> 166</td><td> 203</td><td> 275</td><td> 300</td></tr> <tr><td> % av arbetskraften</td><td> 3,7</td><td> 4,7</td><td> 6,4</td><td> 7,0</td></tr> </table> 1 Denna siffra beträffande personer i "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bygger på ett rent beräkningstekniskt antagande och skall inte uppfattas som uttryck för någon politisk bedömning. I prognosen över arbetsmarknadens utveckling 1994-1995 antas att åtgärderna kommer igång successivt 1994, men att det ändå tar hela kalenderåret att nå upp till "full åtgärdsvolym". Vid slutet av 1994 beräknas åtgärderna omfatta ca 300 000 personer. Eftersom åtgärderna ökar successivt under loppet av 1994 blir den genomsnittliga åtgärdsnivån högre 1995 än 1994, men åtgärderna ökar inte, utan ligger kvar på en konstant nivå 1995. För det andra halvåret 1995 finns inga beslut om åtgärder. Det sedvanliga beräkningstekniska antagandet om oförändrad åtgärdsvolym har använts. Anm.: Det totala antalet sysselsatta 1992 inkluderar en korrigeringspost på 8000 personer. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet. Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under en lång tid. Som framgår av tabell 5.1 väntas nedgången fortsätta under prognos- 46 perioden, om än i avtagande takt. De strukturella förändringarna inom jordbruket beräknas fortsätta. Inom skogsbruket har omfattande rationali- seringar pågått de senaste åren, varför de produktionsökningar som förut- spås kan klaras av med befintlig kapacitet. Det antalsmässigt största sysselsättningsfållet har skett inom industrin, där nedgången startade redan i böijan av 1990. Antalet sysselsatta har fallit med 22 % eller 221 000 personer mellan 1989 och 1993. Industri- produktionen vände uppåt i böijan av 1993 och nedgången i sysselsätt- ningen upphörde under det andra halvåret. Mot bakgrund av den lediga kapacitet som finns inom företagen, samt med hänsyn till en ökad medel- arbetstid, väntas produktionsökningen på 8,5 % 1994 endast leda till en måttlig uppgång i antalet sysselsatta. Enligt länsarbetsnämndernas bedöm- ningar kommer produktionsökningen främst att leda till ett ökat övertids- uttag, vilket motverkar sysselsättningsökningen. A andra sidan ger GAS incitament för att tidigarelägga anställningar. Under hösten 1994 väntas mer omfattande personalrekryteringar komma i gång. Byggnadsverksamheten var inledningsvis relativt opåverkad av konjunk- turnedgången, vilket medförde att sysselsättningen böljade minska först mot slutet av 1991. Därefter har fallet varit dramatiskt. Sysselsättningen har minskat med ca 12 % per år 1992 och 1993. Nedgången beräknas fortsätta i samma takt 1994 till följd av raset i bostadsbyggandet och fort- satt låga byggnadsinvesteringar inom näringslivet. Under 1995 förväntas fallet i sysselsättningen bromsas upp. Inom den privata tjänstesektorn sjönk sysselsättningen kontinuerligt under 1991 och 1992. Som en följd av den kraftiga försvagningen i den inhemska efterfrågan tilltog sysselsättningsfållet under 1993. Samman- taget har sysselsättningen minskat med 9 % från 1990, vilket motsvarar ca 140 000 personer. Den privata tjänstesektorn består av en mängd hete- rogena branscher, varför det är svårt att ge en rättvisande bild av hela sektorn. Sysselsättningen inom de branscher som främst vänder sig mot industrin, t.ex. kommunikationstjänster och delar av uppdragsverksamhet, väntas bölja öka 1994, medan utvecklingen inom de hemmamarknads- orienterade branscherna blir svagare. Av tjänstesektorns produktion är minst 1/4 direkt sammankopplad med aktiviteten i industrin. Sammantaget förutses en svag uppgång av antalet sysselsatta 1994. År 1995 fortsätter uppgången i snabbare takt. Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991. Under 1992 och 1993 minskade sysselsättningen med 68 000 personer när kommuner och landsting böijade anpassa sina oiganisationer med hänsyn till de nya ekonomiska förutsättningarna, som bl.a. innebär star- kare incitament till effektiviseringar. Anpassningarna av sysselsättningen beräknas fortsätta under 1994. Nedgången bedöms successivt avta under 1995. Antalet sysselsatta inom staten har varit relativt oförändrat under 1990- talets första år. Under 1993 böijade sysselsättningen sjunka. Till följd av fortsatta neddragningar i adminstrationen beräknas sysselsättningen sam- mantaget minska med ca 10 000 personer från 1993 till 1995. Sammanfattningsvis fortsätter sysselsättningen att falla 1994 till följd Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 47 av neddragningarna inom byggnadsverksamheten och den kommunala sektorn. Detta motverkas delvis av att antalet sysselsatta inom de konkur- rensutsatta delarna av ekonomin börjar öka successivt under året. Syssel- sättningen stimuleras också av förändringarna i arbetsrättslags ti ftningen så att visstidsanställning underlättas och av införandet av GAS. År 1995 stiger det totala antalet sysselsatta åter, efter att ha fallit med ca 530 000 personer från 1990 till 1994. Ökningarna sker inom industrin och den privata tjänstesektorn. Produktiviteten i näringslivet beräknas öka med 2 1/2 % 1994 och 2 % 1995. Svårigheterna att bedöma produktivitetsutvecklingen är dock stora. Produktivitetsutvecklingen under 1993 kan vara överskattad till följd av de tidigare nämnda statistikproblemen. En ytterligare osäkerhetsfaktor är om det numera ganska stora antalet personer som deltar i åtgärder utanför arbetskraften, som t.ex. ungdomspraktik, ändå bidrar till produktionen trots att dessa personer inte räknas som sysselsatta i statistiken. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 5.2 Produktion och sysselsättning i timmar Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Näringslivet Produktion</td><td> 2,6</td><td> 1,8</td><td> -2,2</td><td> -1,2</td><td> -1,6</td><td> 3,8</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 1,4</td><td> 0,4</td><td> -3,4</td><td> -4,0</td><td> -5,4</td><td> 1,3</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 1,2</td><td> 1,4</td><td> 1,3</td><td> 2,9</td><td> 4,0</td><td> 2,4</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Industri Produktion</td><td> 1,0</td><td> -0,6</td><td> -5,5</td><td> -0,7</td><td> 2,2</td><td> 8,5</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> -2,0</td><td> -2,2</td><td> -6,4</td><td> -7,0</td><td> -6,0</td><td> 5,4</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 3,1</td><td> 1,6</td><td> 0,9</td><td> 6,7</td><td> 8,7</td><td> 2,9</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Byggnadsverksamhet Produktion</td><td> 7,7</td><td> 0,3</td><td> -0,2</td><td> -0,7</td><td> -9,0</td><td> -11,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 5,7</td><td> 0,0</td><td> -2,3</td><td> -9,5</td><td> -11,5</td><td> -11,5</td><td> -l,o</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 1,9</td><td> 0,3</td><td> 2,1</td><td> 9,8</td><td> 2,8</td><td> 0,6</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Privata tjänster Produktion</td><td> 2,7</td><td> 3,4</td><td> 0,4</td><td> -1,0</td><td> -2,6</td><td> 3,2</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 3,0</td><td> 2,1</td><td> -1,7</td><td> -1,5</td><td> -3,9</td><td> 1,9</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> -0,3</td><td> 1,3</td><td> 2,1</td><td> 0,6</td><td> 1,3</td><td> 1,2</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> Offentliga tjänster Produktion</td><td> 2,2</td><td> 2,0</td><td> 0,3</td><td> -2,4</td><td> -2,2</td><td> -1,0</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Totalt Produktion</td><td> 2,6</td><td> 1,7</td><td> -1,3</td><td> -1,7</td><td> -1,7</td><td> 2,6</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 1,4</td><td> 0,7</td><td> -2,3</td><td> -3,4</td><td> -4,5</td><td> 0,5</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 1,1</td><td> 0,9</td><td> 1,0</td><td> 1,7</td><td> 2,9</td><td> 2,1</td><td> 1,9</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar an- talet sysselsatta. En lågkonjunktur medför vanligtvis att arbetstiderna för- kortas inom vissa branscher. Antalet undersysselsatta, dvs. personer som skulle vilja arbeta mer, men som hindras av arbetsmarknadsskäl, har ökat från 161 000 personer 1989 till ca 350 000 personer i slutet av 1993. Nedgången i sysselsättningen har också i större utsträckning drabbat de heltidssysselsatta, medan andelen deltidssysselsatta ökat. År 1993 ökade medelarbetstiden på grund av ett ökat övertidsuttag inom industrin och kraftigt minskad sjukfrånvaro. Normalt sker en nedgång i sjukfrånvaron 48 under en lågkonjunktur, vilket förstärkts denna gång av effekter av den sänkta ersättningsnivån i sjukförsäkringen. Är 1994 bedöms medelarbets- tiden öka starkt. Detta sammanhänger med en minskning av antalet se- mesterdagar och att främst industrin väntas fortsätta att öka sysselsätt- ningen via ett ytterligare ökat övertidsuttag. År 1995 när efterfrågeläget och framtidsförväntningarna stabiliserats bedöms medelarbetstiden redu- ceras något. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 5.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud Säsongrensad nivä, kvartal sdata<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-37.png" style="width:277pt;height:190pt;"/> Anm.: Nivåerna är omräknade till 1993 års definitioner enligt AKU. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 5.2 Utbud av arbetskraft Antalet personer i arbetskraften böijade falla under 1991 i takt med att efterfrågan avtog. Nedgången har sedan successivt tilltagit under 1992 och 1993. Sammanlagt har antalet personer i arbetskraften minskat med 232 000 personer från 1990 till 1993. Såsom framgår av diagram 5.2 är nedgången i sysselsättningen väsentligt större. Under samma period har befolkningen i åldrarna 16-64 år stigit med 71 000 personer. Hela ned- gången i utbudet av arbetskraft förklaras således av ett sjunkande arbets- kraftsdeltagande, dvs. andelen som har eller söker arbete i förhållande till befolkningen. År 1990 deltog 84 % av befolkningen i arbetskraften. Den- na andel har minskat till 79 % 1993. Den största nedgången registreras i de yngre åldersgrupperna. En av förklaringarna är ökningen av antalet studerande samt mer omfettande arbetsmarknadspolitiska åtgärder där deltagarna enligt AKUs definitioner inte inräknas i arbetskraften. Av ut- budsnedgången på 104 000 personer 1993 förklaras drygt 1/3 av ett ökat 49 deltagande i ungdomspraktik, arbetsmarknadsutbildning och arbetslivs- Prop. 1993/94:100 utveckling.                                                                Bilaga 1.1 Tabell 5.3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmedeltal 1992 och förändring i procentenheter <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2" rowspan="2"> Nivå 1992</td><td colspan="6"> Förändring från föregående år</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> 16-19 år,</td><td> män</td><td> 34,5</td><td> -0,4</td><td> -5,4</td><td> -7,8</td><td> -5,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 38,9</td><td> -0,8</td><td> -3,4</td><td> -8,4</td><td> -6,5</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 20-24 år,</td><td> män</td><td> 76,7</td><td> -0,2</td><td> -2,0</td><td> -6,0</td><td> -6,1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 72,8</td><td> -1,4</td><td> -3,1</td><td> -4,2</td><td> -4,7</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 25-54 år,</td><td> män</td><td> 92,8</td><td> 0,0</td><td> -0,5</td><td> -1,0</td><td> -1,3</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 88,7</td><td> 0,3</td><td> -0,8</td><td> -1,0</td><td> -0,9</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 55-64 år,</td><td> män</td><td> 73,1</td><td> 0,7</td><td> 0,0</td><td> -1,9</td><td> -2,3</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 65,0</td><td> 2,0</td><td> 0,6</td><td> -1,0</td><td> -1,3</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Totalt</td><td></td><td> 81,3</td><td> 0,3</td><td> -0,9</td><td> -1,9</td><td> -2,4</td><td> -1,1</td><td> -0,1</td></tr> </table> Anm.: Nivån 1992 är preliminärt omräknad till 1993 års definition. Förändringstalen t.o.m. 1992 är ej omräknade. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet. Den kraftiga försämringen av arbetsmarknadsläget har också medfört att allt fler mister motivationen att aktivt söka arbete. De s.k. latent arbetssökande, dvs. de som vill och kan arbeta men inte aktivt sökt ar- bete, har ökat från 37 000 1990 till ca 155 000 personer i slutet av 1993. Av dessa var drygt hälften studerande, men som egentligen hellre ville ha ett arbete. En stor del av de latent arbetssökande utgörs av ungdomar. Tabell 5.4 Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet Därav bidrag från utbudspåverkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Arbetskraft</td><td> -2,4</td><td> -2,3</td><td> -1,0</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Därav bidrag från åtgärder:</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsutbildning</td><td> -0,6</td><td> 0,7</td><td> 0,0</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Ungdomspraktik</td><td> -0,5</td><td> -0,8</td><td> -0,6</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Arbetsl i vsutveckl ing</td><td></td><td> -0,8</td><td> -0,8</td><td> -0,1</td></tr> </table> Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet. Utbudet av arbetskraft bedöms fortsätta att minska 1994 med 1 %. Detta beror på ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge och att de tidigare beslutade åtgärdsvolymema successivt realiseras under loppet av 1994. År 1995 beräknas utbudet stiga något som en följd av att efterfrågan av arbetskraft förbättras, vilket är normalt under en konjunkturuppgång. Det finns sannolikt en stor potential för fortsatta ökningar av arbetskraftsut- budet i ett medelfristigt perspektiv. Anpassningarna till de arbetsutbuds- stimulerande strukturella reformer som genomförts de senaste åren, så- som skattereformen och sänkt ersättningsnivå i sjuk- och arbetslöshets- försäkringarna, har troligen fördröjts av den svaga efterfrågan på arbets- kraft. Utbudsökningen kan ske dels genom en ökad medelarbetstid från personer som redan är sysselsatta, dels genom att deltagare i åtgärder utanför arbetskraften eller latent arbetssökande och andra får arbete eller 50 blir aktivt arbetssökande, och dels genom en ökning av den faktiska ge- Prop. 1993/94:100 nomsnittliga pensionsåldern bl.a. genom att färre erhåller förtidspension.   Bilaga 1.1 5.3 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder I det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde under 1989-1990 pres- sades den öppna arbetslösheten ned till rekordlåga 1 1/2 %, vilket var be- tydligt under den jämviktsarbetslöshet som är förenlig med icke accelere- rande inflation. Sedan våren 1990 har den öppna arbetslösheten stigit kontinuerligt. I takt med att efterfrågan i ekonomin fallit har arbetslös- heten ökat i en allt snabbare takt. Antalet öppet arbetslösa har stigit från 75 000 1990 till 351 000 personer 1993. Det motsvarar en ökning av arbetslösheten från 1,7 % till 8,2 %. Samtidigt deltar allt fler i olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antalet uppgick till drygt 200 000 personer 1993, vilket motsvarar 4,7 % av arbetskraften. Den totala arbetslösheten uppgick därför till knappt 13 % 1993. Till skillnad från föregående lågkonjunktur är arbetslösheten i dagsläget högre bland män än bland kvinnor. I slutet av 1993 uppgick skillnaden till drygt 3 procentenheter. Det förklaras av att sysselsättningen hittills främst fallit inom mansdominerade näringar, såsom industri- och bygg- branschen. Dessutom deltar relativt sett fler kvinnor än män i arbets- marknadspolitiska åtgärder. Diagram 5.3 öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbets- marknadspolitiska åtgärder<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-38.png" style="width:278pt;height:194pt;"/> Anm.: Arbetslösheten är omräknad till 1993 års definition enligt AKU. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 51 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 5.5 Relativ arbetslöshet i olika Åldrar Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp <table border="1"> <tr><td></td><td> 1985</td><td> 1986</td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td></tr> <tr><td> 16-19 år</td><td> 4,6</td><td> 4,1</td><td> 4,0</td><td> 3,5</td><td> 3,4</td><td> 5,1</td><td> 7,5</td><td> 11,6</td><td> 19,1</td></tr> <tr><td> 20-24 år</td><td> 6,3</td><td> 6,2</td><td> 4,6</td><td> 3,6</td><td> 3,1</td><td> 3,1</td><td> 6,1</td><td> 11,5</td><td> 18,0</td></tr> <tr><td> 25-54 år</td><td> 1,9</td><td> 1,9</td><td> 1,5</td><td> 1,3</td><td> 1,1</td><td> 1,2</td><td> 2,3</td><td> 4,5</td><td> 7,1</td></tr> <tr><td> 55-64 år</td><td> 4,0</td><td> 3,4</td><td> 2,1</td><td> 1,7</td><td> 1,3</td><td> 1,5</td><td> 2,1</td><td> 3,2</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 2,8</td><td> 2,7</td><td> 2,1</td><td> 1,8</td><td> 1,5</td><td> 1,7</td><td> 2,9</td><td> 5,3</td><td> 8,2</td></tr> </table> Anm.: Siffrorna för åren 1985 och 1986 är inte helt jämförbara med värden för åren därefter på grund av omläggning av mätmetod i AKU från år 1987. Ännu en omläggning skedde januari 1993. För att skapa jämförbarhet är därför nivån preliminärt justerad fr.o.m. 1987. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den högsta arbetslösheten noteras bland de allra yngsta åldersgrupper- na. Trots den snabba expansionen av åtgärder riktade mot ungdomar var den öppna arbetslösheten ca 19 % för såväl åldersgruppen 16 -19 år som bland 20 - 24-åringama i slutet av 1993. Dessvärre har det skett en kraftig uppgång av antalet långtidsarbetslösa, dvs. personer som varit öppet arbetslösa längre än sex månader. Andelen långtidsarbetslösa av det totala antalet öppet arbetslösa har stigit från 16 % 1990 till ca 35 % i slutet av 1993. Under föregående lågkonjunktur uppgick andelen till ca 30 % som mest. Internationellt brukar långtids- arbetslöshet definieras som personer som varit arbetslösa i mer än 12 må- nader. Sverige har därmed en bredare definition. Å andra sidan måste personer som deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd vara arbetslösa i de därpå följande sex månaderna för att klassificeras som långtidsarbets- lösa. Fokuseringen på en aktiv arbetsmarknadspolitik i Sverige syftar till att minimera långtidsarbetslöshet och därmed passivisering och utslagning från arbetsmarknaden. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att för- sämra arbetsmarknadens funktionsförmåga och försvåra lönebildningen. Löneökningarna dämpas i mindre grad av långtidsarbetslöshet än av kort- tidsarbetslöshet. Internationella erfarenheter indikerar att det är uppgång- en av antalet långtidsarbetslösa som är den främsta orsaken till hysteresis, dvs. en permanent hög arbetslöshet. Läget på arbetsmarknaden bedöms vara fortsatt svagt 1994. Sysselsätt- ningsläget för den konkurrensutsatta sektorn stabiliserades under andra halvåret 1993 och en svag uppgång inleds 1994, främst i form av ökad medelarbetstid. Fortsatta neddragningar inom de sektorer som vänder sig mot den inhemska efterfrågan medför dock att det genomsnittliga antalet sysselsatta sjunker 1994. En uppgång av den öppna arbetslösheten mot- verkas emellertid av att de tidigare beslutade volymerna av arbetsmark- nadspolitiska åtgärder successivt kommer i gång under loppet av 1994. Dessa beräknas omfatta ca 300 000 personer vid årets slut, vilket mot- svarar 7 % av arbetskraften. Med hänsyn till utvecklingen under loppet av året begränsas årsgenomsnittet till 6,4 %. Den åtgärdsvolym som upp- nås vid utgången av 1994 antas med ett tekniskt antagande ligga kvar 52 1995. Årsgenomsnittet för den öppna arbetslösheten beräknas sjunka från 8,2 % 1993 till 8,0 % 1994. Med hänsyn till andelen som deltar i åtgär- der ökar den sammantagna arbetslösheten från 12,9 % 1993 till 14,4 % 1994. När tillväxten tar färt 1995 böljar också antalet sysselsatta personer att stiga, bl.a. som en följd av en mindre avvaktande attityd gentemot nyan- ställningar inom främst industrin. Hur stor effekt det får på arbetslösheten är dock avhängigt av hur mycket utbudet av arbetskraft kommer att öka. Den öppna arbetslösheten beräknas minska med en knapp procentenhet till 7,2 % 1995, mätt som årsgenomsnitt. Givet ett fullt utnyttjande av åtgärdsprogrammen sjunker summan av öppet arbetslösa och personer i åtgärder till 14,2 % 1995. Att den totala arbetslösheten minskar något mindre än den öppna arbetslösheten förklaras, som tidigare nämnts, av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utökas under loppet av 1994. Nedgången i arbetslösheten kommer sannolikt att kännetecknas av avse- värda trögheter, även i ett medelfristigt perspektiv med förhållandevis god tillväxt. Det bör dock observeras att även om nedgången i den öppna arbetslösheten blir relativt måttlig, kommer allt fler personer successivt att sysselsättas på den ordinarie arbetsmarknaden. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 5.6 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental, genomsnitt per år <table border="1"> <tr><td></td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td></tr> <tr><td> Utanför arbetskraften</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Arbetsmarknads-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utbildning</td><td> 40</td><td> 38</td><td> 37</td><td> 57</td><td> 84</td><td> 53</td></tr> <tr><td> Ungdomspraktik</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 22</td><td> 58</td></tr> <tr><td> Arbetsl ivsutveckl ing</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 36</td></tr> <tr><td> I arbetskraften</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Beredskapsarbete</td><td> 14</td><td> 10</td><td> 8</td><td> 11</td><td> 16</td><td> 14</td></tr> <tr><td> Ungdomslag1</td><td> 10</td><td> 5</td><td> 3</td><td> 10</td><td> 9</td><td> -</td></tr> <tr><td> Avtalad inskolningsplats</td><td> 2</td><td> 1</td><td> 2</td><td> 3</td><td> 4</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Rekryteringsstöd</td><td> 5</td><td> 3</td><td> 2</td><td> 5</td><td> 13</td><td> 9</td></tr> <tr><td> Utbildningsvikariat</td><td></td><td></td><td></td><td> 1</td><td> 8</td><td> 10</td></tr> <tr><td> Företagsutbildning2</td><td> 3</td><td> 4</td><td> 3</td><td> 4</td><td> 6</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Åtgärder för arbets-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> handikappade3</td><td> 84</td><td> 86</td><td> 88</td><td> 86</td><td> 84</td><td> 77</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 158</td><td> 147</td><td> 143</td><td> 177</td><td> 246</td><td> 280</td></tr> <tr><td> Andel av arbets-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kraften4</td><td> 1,7</td><td> 1,4</td><td> 1,2</td><td> 2,0</td><td> 3,7</td><td> 4,7</td></tr> </table> 1 T.o.m 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989—juni 1992 särskild inskolnings- plats. 2 Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil- dade. 3 Samhall, lönebidrag, Arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete. 4 Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Arbetskraften omräknad till 1993 års AKU-deflnition. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har stigit i takt med arbetsmarknadens försvagning. Andelen personer i åtgärder (exkl. 53 arbetshandikappade) uppgick till 4,7 % 1993, vilket är 3,5 procentenheter mer än under 1990. Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer har tyngd- punkten förskjutits mot en större andel utbildningsinsatser. Den 1 juli 1992 infördes ungdomspraktik som omfattade knappt 60 000 personer i genomsnitt per månad 1993. Ungdomar upp till 25 år får möjlighet till en praktiskt inriktad utbildning inom näringslivet eller offentlig sektor. Den 1 januari 1993 introducerades ytterligare en ny åtgärd: arbetslivs- utveckling (ALU), för att motverka passivisering och utslagning. Avsik- ten är att arbetslösa skall erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter med ett bidrag motsvarande arbetslöshetsersättningen. Aktiviteterna skall vara så- dana att de kommer näringslivet och samhället till gagn, men som annars inte skulle ha blivit utförda. Mot slutet av 1993 omfattades ca 50 000 personer av ALU. Hittills har en övervägande majoritet aktiverats inom kommuner och idella organisationer. Vid 1994 års början införs också ett generellt anställningsstöd (GAS), se beskrivning ovan. Det beräknas sti- mulera sysselsättningsutvecklingen under året. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 54 6. Löner och konsumentpriser Under 1990-talet har Sverige övergått från en hög till en låg inflations- takt. Efterfrågan på arbetskraft har reducerats markant under lågkonjunk- turen. Den uppmätta genomsnittliga lönen väntas öka med 3,5 % per år 1994 och 1995, vilket får anses högt vid nuvarande arbetsmarknadsläge och med hänsyn till att den underliggande inflationstakten uppgår till ca 2 %. Skillnaden i ekonomins olika delar förväntas avspeglas i lönebild- ningen. Industrins löner beräknas öka med 1 resp. 1,5 procentenheter mer än genomsnittet i ekonomin under prognosperioden. Mot bakgrund av den svaga efterfrågan och det låga kapacitetsutnytt- jandet är inflationstrycket i dagsläget förhållandevis svagt. Konsument- prisindex (KPI) beräknas öka med 2,5 % 1994 och 2,8 % 1995, mätt som årsgenomsnitt. Bortsett från tillfälliga prishöjande effekter som följer av högre importpriser och ändrade indirekta skatter, bedöms prisutveck- lingen vara ganska lugn under prognosperioden. Den underliggande infla- tionstakten begränsas således till 1,1 % 1994 och 2,6 % 1995. Inflations- takten ligger dock relativt nära den övre gränsen för Riksbankens infla- tionsmål, motsvarande en ökning av KPI med 2 % med en tolerans på + /- 1 procentenhet fr.o.m. 1995. 6.1 Löner Den svenska lönebildningen har traditionellt kännetecknats av en hög grad av central samordning och en kraftig löneutjämning till följd av den s.k. solidariska lönepolitiken. Under 1980-talet böijade lönespridningen successivt att tillta när de centrala låglönesatsningarna i allt större ut- sträckning kompletterades med branschvisa och lokala avtal. Internatio- nellt sett har dock Sverige fortfarande en liten lönespridning. Löneför- handlingarna i flera nivåer bidrog till att driva upp de totala nominella löneökningarna i det överhettade arbetsmarknadsläge som rådde i Sverige 1989-1990. En alltför hög löneökningstakt i förhållande till produktivi- tetsutvecklingen medförde att industrins konkurrenskraft urholkades. Där- till böijade efterfrågan på arbetskraft att falla som en följd av lågkon- junkturen. Löneökningstakten dämpades markant när hela arbetsmarkna- den slöt tvååriga s.k. Rehnbergsavtal för 1991 och 1992. Med hänsyn till den kraftiga försvagning av arbetsmarknaden som ägde rum under loppet av 1991-1992 synes Rehnbergavtalet vara något högt för 1992. Däremot är det troligt att en lite större sänkning av löneökningstakten 1991 erhölls än vad normalt skulle följa av arbetsmarknadsläget. När nya löneavtal skulle slutas under 1993 hade arbetsmarknadens par- ter delvis nya förutsättningar att ta hänsyn till. För det första kan en rör- lig växelkurs göra det direkta sambandet mellan höga nominella löneök- ningar och försämrad konkurrenskraft otydligare. Det är därför viktigt att arbetsmarknadens parter uppfattar den ekonomiska politikens inriktning på prisstabilitet som trovärdig, så att de inte antar att en ofördelaktig kostnadsutveckling kommer att korrigeras av växelkursen. Vid en varak- Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 55 tigt låg inflationstakt på ca 2 % kan den långsiktiga löneökningen väntas uppgå till ca 3,5 - 4 %, givet en rimlig produktivitetstillväxt. Löneök- ningar utöver denna nivå måste uppfattas som höga, åtminstone när den s.k. totala arbetslösheten (öppet arbetslösa och personer i konjunkturbero- ende åtgärder) överstiger 6-7 %. Svensk lönebildning har tidigare karak- täriserats av nominallönestelheter nedåt samt av lönefölj samhet mellan olika sektorer. För att uppnå de relativlöneförändringar som krävs för en effektiv allokering av arbetskraften kan det, vid en låg inflationstakt, krävas nominella lönesänkningar för individer, branscher och yrkes- grupper. På lång sikt bestäms det utrymme som finns för reala löneökningar av produktivitetstillväxten. På kort sikt bestäms emellertid lönebildningen också av arbetsmarknadsläget, prisförväntningar och vinster. Hushållens och industrins inflationsförväntningar var fortsatt låga 1993. Bortsett från ett genomslag av högre importpriser beräknas prisstegringarna vara för- hållandevis små under prognosperioden. Industrins produktivitet har för- bättrats markant och vinstema har börjat öka. Den viktigaste faktorn för lönebildningen är dock situationen på arbetsmarknaden. Överskottet på arbetskraft kommer att hålla tillbaka både de nominella och de reala löne- ökningarna under prognosperioden. Den totala arbetslösheten steg med 4 procentenheter till 13 % under 1993 och förutses fortsätta att växa till drygt 14 % 1994. Det är svårt att fastställa vilken effekt detta kommer att få på lönebildningen, eftersom Sverige aldrig under efterkrigstiden upplevt en så hög arbetslöshetsnivå. Traditionella ekonometriska skatt- ningar indikerar mycket låga nominella löneökningar under prognosperio- den. Enligt teorier om jämviktsarbetslöshet skall också löneökningstakten falla så länge arbetslösheten överstiger den naturliga arbetslöshetsnivån (NAIRU = non accelerating inflation rate of unemployment). I Sverige var NAIRU ca 2,5-3 % under 1980-talet enligt skattningar av bl.a. Holmlund (1993). Även om det är rimligt att räkna med en viss uppgång av denna under 1990-talet överstiger den beräknade arbetslösheten NAIRU under hela perioden. Detta talar för en sjunkande löneökningstakt under hela prognosperioden. Vissa internationella erfarenheter indikerar dock att lönebildningen är mer känslig för förändringen än nivån på arbetslösheten. Ju högre nivån på arbetslösheten är, desto mindre verkar löneökningarnas känslighet vara för variationer i arbetslösheten. Avgör- ande är sannolikt hur de arbetslösas kompetens kan upprätthållas och i vilken mån långtidsarbetslösheten kan hållas tillbaka. Inriktningen och omfattningen av arbetsmarknadspolitiken i Sverige kan möjliggöra att arbetsmarknadens funktionssätt inte tar alltför stor skada av bestående höga arbetslöshetsnivåer. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 56<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-39.png" style="width:40pt;height:3pt;"/> Diagram 6.1 Indikator på den strukturella löneglidningen Årlig procentuell föröndring<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-40.png" style="width:278pt;height:165pt;"/> Anm.: Arbetskraftskostnads- och sysselsättningsutveckling inom Verkstadsindustrin 1993. Källa: VI:s prognosenkät, november 1993.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-41.png" style="width:67pt;height:32pt;"/> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Under 1993 slöt nästan hela arbetsmarknaden nya tvååriga löneavtal. De avtalsmässiga höjningarna inkl. s.k. överhängseffekter från tidigare avtal uppgick till ca 1 % 1993. Avtalen medför en löneökning på ca 1 1/4 % 1994, vilket inkluderar den neddragande effekten av två bort- tagna semesterdagar. Att bedöma löneglidningens framtida utveckling är förenat med ovanligt stor osäkerhet. Uppgifter om den utbetalda löne- summan visar en betydligt högre löneglidning under 1993 än vad för- tjänststatistiken indikerar. Det är svårt att bedöma storleken på den s.k. strukturella löneglidningen som uppstår när sysselsättningen fäller snabbt. Den genomsnittliga lönen stiger om företagen avskedar personer som har lägre lön än genomsnittet, vilket händer när t.ex. principen om sist-in- först-ut tillämpas och de sist anställda har lägre lön än genomsnittet, eller om företagen allmänt avskedar mindre kompetent arbetskraft med låg lön. En liknande effekt uppstår när företag med en genomsnittligt lägre löne- nivå slås ut. Avgångsvederlag vid uppsägningar drar också tillfälligt upp lönekostnaderna i förhållande till antalet arbetade timmar. En indikation på hur stor den strukturella löneglidningen kan vara, framkommer om ut- vecklingen av sysselsättning och arbetskraftskostnader inom elektroin- dustrin jämförs med den övriga verkstadsindustrin, se diagram 6.1. I de branscher där sysselsättningen minskat steg den genomsnittliga arbets- kraftskostnaden med 2,6 %, medan den sjönk med 1,5 % inom elektro- industrin där sysselsättningen samtidigt ökade med 2 %. Arbetskraftskost- naderna påverkades också av att socialavgifter sänktes med 3,1 procent- enheter 1993. 57 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 6.1 Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring Samtliga löntagare Industriarbetare <table border="1"> <tr><td></td><td> Avtal</td><td> Löne- glid- ning</td><td> Timför- tjänst</td><td> Avtal</td><td> Löne- glid- ning</td><td> Timför- tjänst</td><td> Sociala kost- nader</td><td> Arbets- krafts- kostnader</td></tr> <tr><td> 1980</td><td> 7,8</td><td> 1,7</td><td> 9,5</td><td> 6,1</td><td> 3,2</td><td> 9,3</td><td> 0,8</td><td> 10,2</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 6,3</td><td> 2,8</td><td> 9,1</td><td> 5,9</td><td> 4,2</td><td> 10,1</td><td> 0,5</td><td> 10,7</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 4,6</td><td> 1,7</td><td> 6,3</td><td> 4,1</td><td> 3,5</td><td> 7,6</td><td> 0,2</td><td> 7,8</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 4,6</td><td> 1,9</td><td> 6,5</td><td> 3,8</td><td> 2,9</td><td> 6,7</td><td> 2,4</td><td> 9,3</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 5,6</td><td> 2,4</td><td> 8,0</td><td> 6,2</td><td> 4,1</td><td> 10,3</td><td> -0,1</td><td> 10,2</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 4,1</td><td> 3,4</td><td> 7,5</td><td> 3,8</td><td> 3,7</td><td> 7,5</td><td> 0,2</td><td> 7,7</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 6,0</td><td> 2,5</td><td> 8,5</td><td> 3,9</td><td> 3,5</td><td> 7,4</td><td> 0,0</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 3,5</td><td> 3,2</td><td> 6,7</td><td></td><td></td><td> 6,4</td><td> 0,6</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 4,2</td><td> 2,5</td><td> 6,7</td><td> 3,4</td><td> 5,0</td><td> 8,4</td><td> 0,0</td><td> 8,4</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 6,3</td><td> 3,5</td><td> 9,8</td><td> 4,5</td><td> 5,6</td><td> 10,1</td><td> 0,6</td><td> 10,8</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 6,1</td><td> 3,7</td><td> 9,8</td><td> 2,8</td><td> 6,7</td><td> 9,5</td><td> -0,6</td><td> 8,8</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 2,8</td><td> 2,8</td><td> 5,6</td><td> 2,3</td><td> 3,2</td><td> 5,5</td><td> 2,0</td><td> 7,6</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 2,7</td><td> 0,9</td><td> 3,6</td><td> 2,6</td><td> 1,9</td><td> 4,5</td><td> -0,3</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> 1993</td><td> 1,0</td><td> 3,1</td><td> 4,1</td><td></td><td></td><td> 4,5</td><td> -3,1</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> 1994</td><td> 1,3</td><td> 2,2</td><td> 3,5</td><td></td><td></td><td> 4,5</td><td></td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> 1995</td><td></td><td></td><td> 3,5</td><td></td><td></td><td> 5,0</td><td></td><td> 5,0</td></tr> </table> Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull uppdelning på avtal och löneglidning. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Sammantaget beräknas de totala nominella löneökningarna till 3,5 % per år 1994 och 1995. Prognosen bygger på en försiktig tolkning av den strukturella löneglidningens omfattning. Det förefaller sannolikt att den strukturella komponenten i löneglidningen minskar 1994 när fallet i sys- selsättningen mer än halveras. I den mån företagen böljar nyanställa per- soner med en lägre lön än genomsnittet kan den strukturella löneglid- ningen bli negativ när sysselsättningen åter böijar öka 1995. Om de indi- kationer som finns för verkstadsindustrin skulle vara representativa för arbetsmarknaden i stort, är sannolikt löneglidningskomponenten för 1994 och 1995 överskattad. I så fall blir den totala löneökningen lägre för båda åren. Den nominella timlönen inom industrin bedöms öka med 1 resp. 1,5 procentenheter mer än genomsnittet för ekonomin, som en konse- kvens av den olikartade utvecklingen för den konkurrensutsatta respektive de skyddade sektorerna. En utveckling mot mer lokalt bestämda löneavtal kan underlätta de relativlöneförskjutningar som krävs för att överflytta arbetskraft till den konkurrensutsatta sektorn. De ingångna löneavtalen 1993 tyder dock på en fortsatt mycket stor lönefölj samhet mellan ekono- mins olika sektorer, trots markanta efterfrågeskillnader. Om löneutveck- lingen i den konkurrensutsatta sektorn sprids till övriga sektorer blir sannolikt den genomsnittliga timlöneökningen högre än vad som är fören- ligt med låg inflation, vilket i så fåll riskerar att leda till att den ekono- miska återhämtningen avbryts i förtid. 58 Digram 6.2 Nominell timlön inom industrin <h4>Ärlig procentuell förändring, nationell valuta</h4> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-42.png" style="width:278pt;height:180pt;"/> Anm.: OECD-ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Inom OECD-området beräknas lönerna inom tillverkningsindustrin öka med 3,3 % 1994 och 3,9 % 1995. Den svenska industrins löner stiger därmed något snabbare under prognosperioden, trots det mycket svaga arbetsmarknadsläget. Om den svenska industrins löner även fortsättnings- vis ökar snabbare än i omvärlden vid ett sämre arbetsmarknadsläge kom- mer arbetslösheten att förbli på en högre nivå. Den förhållandevis höga löneökningen i Sverige sammanhänger dock med ett antal tillfälliga fak- torer som resulterar i en strukturell löneglidning. Motståndet mot löne- ökningar från en del av arbetsgivarna kan också vara mindre än normalt på grund av den kraftiga deprecieringen av den svenska kronan, de sänkta arbetsgivaravgifterna och en stark produktivitetsutveckling. Den sammantagna effekten av dessa förändringar är att den svenska relativa enhetsarbetskostnaden beräknas sjunka med 22 % under perioden 1993- 1995. 6.2 Konsumentpriser Under 1980-talet ökade de svenska konsumentpriserna med i genomsnitt 8 % per år, att jämföra med 6 % för OECD-genomsnittet. Konsument- priserna fortsatte att stiga med ca 10 % per år under 1990-1991, delvis som en följd av skatteomläggningen från direkt till indirekt beskattning. Under 1992 skedde en kraftig nedväxling av inflationen och konsument- priserna steg med 2,3 % mätt som årsgenomsnitt. På kort sikt medförde 59 12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 den lägre inflationstakten att realräntorna steg, vilket dämpade aktivitets- nivån i ekonomin och fördjupade lågkonjunkturen. På längre sikt är dock en låg och stabil inflationstakt befrämjande för tillväxten. Trots det kraftiga fallet i den privata konsumtionen tilltog prisöknings- takten under 1993. Det förklaras främst av tillfälliga inflationseffekter av höjda importpriser samt ändrade indirekta skatter och subventioner. De- precieringen av den svenska kronan medförde att importprisema steg med 17.5 % mellan oktober 1992 och oktober 1993. Samtidigt försvagades den svenska kronan med 25 % jämfört med en importvägd valutakoig. Utländska exportörer till Sverige har därmed visat en viss återhållsamhet i sin prissättning för att inte förlora marknadsandelar. Det faktum att kro- nan nu flyter ger också ett nytt prissättningsbeteende hos såväl utländska som inhemska företag. Företagens förväntningar om kronans framtida ut- veckling har blivit alltmer betydelsefull. Svenska företag som riktar sig mot hemmamarknaden har reagerat på de ökade kostnaderna för importe- rade insatsvaror med att sänka sina vinstmarginaler. Enligt beräkningar från Konjunkturinstitutet förklaras 80 % av inflationstakten på 4,3 % i oktober, eller 3,4 procentenheter, av höjda importpriser och höjda priser på importkonkurrerande varor. I november 1993 steg inflationstakten till 4,9 %, men beräknas fälla tillbaka till 4,4 % i december. Regering och Riksdag har slagit fäst att det inte finns något realekono- miskt utrymme till kompensation för deprecieringens prishöjande effekter. Av detta skäl skall sådan kompensation inte heller utgå för basbelopps- styrda transfereringar. Uppräkningen av basbeloppet, som bestäms av KPI i oktober, avseende 1994 korrigerades därför med 1,9 procentenhe- ter, vilket motsvarar genomslaget av den initiala deprecieringen. För 1994 fästställdes basbeloppet till 35 200 kr. Sammantaget steg såväl KPI som nettoprisindex (NPI) med knappt 4.5 % under loppet av 1993. NPI visar konsumentprisutvecklingen exkl. effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner. Att KPI och NPI Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 utvecklades så likartat, trots höjda skatter och sänkta subventioner under 1993, förklaras av att varor och tjänster som inte är momsbelagda steg relativt kraftigt i pris. Eftersom dessa varors vikter är större i NPI än i KPI blev den genomsnittliga prisökningen ungefär densamma. Den kraftiga försvagningen av kronan för med sig högre importpriser som, när efterfrågeläget tillåter, slår igenom i den inhemska prisnivån. Det mest sannolika är att detta endast leder till en engångseffekt på den genomsnittliga prisnivån, men det kan inte uteslutas att det uppkommer tendenser till en allmänt högre inflation. Importprisgenomslaget bör dock vara lägre, ju längre tid som förflyter innan den inhemska efterfrågan åter börjar öka. En omfördelning mot inhemsk produktion, och mot im- port från länder vars valutor kronan inte deprecierats så mycket emot, hinner då ske. Den del av importen som utgör insatsvaror till exportindu- strin torde heller inte påverka den inhemska prisnivån. A andra sidan finns det i dagsläget ett utrymme för att höja priserna på de svenskpro- ducerade varor som konkurrerar med importerade varor. 60 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 6.2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> KPI dec.-dec.</td><td> 1,9</td><td> 4,4</td><td> 2,2</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Nettoprisindex dec.-dec.</td><td> 2,9</td><td> 4,3</td><td> 1,6</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Importpriser, totalt</td><td> -0,9</td><td> 16,1</td><td> 1,2</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td> Bostäder, totalt</td><td> 5,8</td><td> 2,9</td><td> 1,0</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Indirekta skatter, bidrag i procentenheter</td><td> -0,7</td><td> 0,3</td><td> 0,3</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Diverse taxor</td><td> 7,9</td><td> 7,4</td><td> 2,8</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Konkurrensutsatt svensk produktion</td><td> 0,0</td><td> 1,9</td><td> 3,7</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Arbetskraftskostnad i näringslivet</td><td> 1,7</td><td> -0,1</td><td> 0,9</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Vinstmarginal, bidrag i procentenheter</td><td> 0,7</td><td> -1,0</td><td> 0,7</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> KPI årsgenomsnitt</td><td> 2,3</td><td> 4,7</td><td> 2,5</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Nettoprisindex årsgenomsnitt</td><td> 4,2</td><td> 4,3</td><td> 2,1</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> OECD, KPI</td><td> 3,2</td><td> 2,8</td><td> 2,9</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Implicitprisindex</td><td> 2,6</td><td> 6,2</td><td> 2,3</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Basbelopp</td><td> 33 700</td><td> 34 400</td><td> 35 200</td><td> 35 900</td></tr> </table> Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotter m.m., TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en avräkning skett för deprecieringens direkta effekter. OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Det finns många faktorer som talar för en lugn inhemsk kostnadsut- veckling under prognosperioden. Den svaga situationen på arbetsmarkna- den förväntas resultera i, jämfört med tidigare perioder, låga löneökning- ar. En relativt hög produktivitetsökning håller nere produktionskostnaden per producerad enhet. Avregleringar och skärpt konkurrenslagstiftning ökar konkurrensen på en rad marknader samtidigt som en förväntad app- reciering av kronan dämpar kostnaden för importvaror. Bortsett från de tillfälliga inflationseffektema av höjda importpriser och indirekta skatter bedöms därför prisutvecklingen under prognosperioden vara låg jämfört med tidigare perioder. De inflationsförväntningar som finns för de när- maste åren bekräftar i stort sett denna bild. Hushållens inflationsförvänt- ningar avseende utvecklingen de kommande 12 månaderna stabiliserades kring ca 2 % under 1993. Enligt industrins förväntningar skulle priserna på hemmamarknaden öka svagt under det fjärde kvartalet 1993. En majo- ritet av företagen, drygt 80 %, trodde dock på oförändrade priser. Infla- tionsförväntningarna hos placerare på obligationsmarknaden tilltog efter kronans fall, men har successivt reducerats till drygt 3 % som genomsnitt under 1994-1995. Placerarna förväntar sig dock att inflationen stiger till drygt 4 % som genomsnitt för de kommande fem åren. Ändrade indirekta skatter och subventioner drar sammantaget upp pris- utvecklingen med 0,3 procentenheter 1994 och ytterligare 0,7 procenten- heter 1995. Dels skall fr.o.m. 1 januari 1994 vissa punktskatter skrivas upp vaije år med den allmänna prisutvecklingen föregående år, dels före- slås att patientavgifterna höjs och högkostnadsskyddet sänks fr.o.m. den 1 januari 1995. Räntebidragen för hyreshus minskas med 0,5 resp. 1,0 miljarder kr. under 1994 och 1995. År 1995 upphör också den tillfälliga skattereduktionen för bostadsreparationer etc. 61 Sammantaget beräknas KPI öka med 2,2 % resp. 3,0 % under loppet av 1994 och 1995, medan NPI stiger något långsammare. Den underlig- gande inflationstakten, som visar KPI korrigerat för effekter av deprecie- ringen samt ändrade indirekta skatter och subventioner, begränsas till 1,1 % och 2,6 % under 1994 och 1995. Uppgången mellan 1994 och 1995 i den underliggande inflationstakten är sannolikt överdriven. Den metodik som används för att beräkna prisutvecklingen har troligen över- skattat importprisemas bidrag 1993 och underskattat detsamma 1994. Ett genomsnitt på knappt 2 % per år 1993-1995 kan ge en bättre beskrivning av utvecklingen. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 6.3 "Underliggande" inflationstakt Bidrag i procentenheter <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> "Underliggande" inflationstakt</td><td> 2,7</td><td> 1,7</td><td> 1,1</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Indirekta skatter, subventioner och arbetsgivaravgifter</td><td> -0,8</td><td> -0,3</td><td> 0,3</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Deprecieringens direkta effekter</td><td></td><td> 2,9</td><td> 0,9</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> KPI, dec.-dec.</td><td> 1,9</td><td> 4,4</td><td> 2,2</td><td> 3,0</td></tr> </table> Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått. En del refererar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECD använder KPI rensat för mat och energi. Med deprecieringens direkta effekter avses effekter från höjda importpriser och höjda priser på importkonkurrerande varor. På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. KPI skall spegla hur konsumentpriserna i genomsnitt utvecklar sig för hela den privata konsumtionen. Detta ligger sedan till grund för utveck- lingen av pensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar och skatter. En annan viktig uppgift för en prisindex är att vara ett mått på den allmänna inflationstakten i hela ekonomin som avspeglar efterfråge- och utbudsförhållanden. Om KPI används i ett sådant sammanhang har det vissa brister. För det första utgör den privata konsumtionen endast en del av hela ekonomin. För det andra är ökad indirekt beskattning eller sänkta subventioner som höjer KPI inte ett uttryck för ett högt efterfrå- geläge eller ökade kostnader. Inte heller kan en övergång från offentlig till privat finansiering av en viss vara eller tjänst, eller höjda räntor, som höjer KPI, uppfattas som ett ökat inflationstryck. Trots detta får KPI ofta utgöra ett mått på hela ekonomins inflationstakt i olika sammanhang. För- ändringar i NPI utgör ett mått som bättre motsvarar efterfråge- och ut- budsläget avseende den privata konsumtionen. Ett annat alternativ är den underliggande inflationstakten, där utöver ändrade indirekta skatter och subventioner också de tillfälliga prisförändringarna till följd av deprecie- ringen exkluderas. Det finns goda skäl till att följa flera olika prisindexars utveckling för att kunna bedöma prisutvecklingen i hela ekonomin. Nedväxlingen av inflationstakten har varit ännu kraftigare om BNP- eller förädlingsvärde- deflatom för näringslivet studeras. Båda deflatorema avspeglar i huvud- sak den svenska kostnadsutvecklingen. BNP-deflatom omfattar utöver 62 näringslivets även den offentliga sektorns kostnadsutveckling. Båda pris- indexama har ökat långsammare än KPI under 1992 och t.o.m. första halvåret 1993. En nackdel med både BNP- och förädlingsvärdedeflatom är att de publiceras kvartalsvis med viss eftersläpning och att de ofta revi- deras. De är ändå intressanta för att belysa inflationstrycket i dagsläget, eftersom de täcker in större delar av ekonomin än den privata konsumtio- nen. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 6.3 Prisutvecklingen i Sverige<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-43.png" style="width:278pt;height:193pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. För att få en fullständig bild av inflationstrycket i bredare mening bör också tillgångspriserna studeras. Det är i första hand prisutvecklingen på bostäder (se diagram 7.4), kommersiella fastigheter och aktier som är av intresse. De senaste årens erfarenheter har visat tillgångsprisernas bety- delse för den makroekonomiska utvecklingen. 1980-talets spekulations- bubbla följdes av kraftiga prisfall vid 1990-talets böijan. De sänkta för- mögenhetsväidena drev fram stora kreditförluster i banksektorn och bi- drog till att skapa ett betydande konsolideringsbehov i företag och hus- håll, samtidigt som nyinvesteringar blev olönsamma på grund av de lägre tillgångspriserna. Därigenom hämmades såväl konsumtion som investe- ringar. Den finansiella krisen, som emanerade ur tillgångsmarknademas kollaps bidrog till att denna lågkonjunktur blev den djupaste under efter- krigstiden. Under 1993 steg aktieprisema kraftigt samtidigt som priserna på såväl kommersiella fastigheter som småhus började stabiliseras. Prisut- vecklingen under 1994 och 1995 bedöms bli lugn. Även om utvecklingen av tillgångspriserna är behäftad med stor osäkerhet ter sig emellertid en prisuppgång av samma storleksordning som under 1980-talet som mycket osannolik under prognosperioden, bl.a. därför att realräntorna — särskilt efter skatt — kan väntas ligga på en högre nivå. 63 Diagram 6.4 Konsumentpriser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-44.png" style="width:279pt;height:196pt;"/> Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Konsumentprisökningen i Sverige ligger i stort sett i nivå med omvärl- dens under prognosperioden. Det bör dock uppmärksammas att det finns stora nationella skillnader i hur KPI eller motsvarande mått är konstrue- rat. I Maastrichtavtalet slog EU fäst de konvergenskriterier som skall gälla inför EMU. Ett av dem är att inflationstakten inte får överstiga genomsnittet hos de tre länder som har lägst inflationstakt med mer än 1,5 procentenheter. Vidare fastslogs att inflation skall mätas som föränd- ringen i KPI. Under 1993 startade ett harmoniseringsarbete inom EU och EFTA avseende hur ett jämförbart KPI skall definieras. 64 7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion År 1993 sjönk hushållens realt disponibla inkomster efter den starka ökningen under perioden 1990 t.o.m. 1992. De senaste årens uppgång i sparandet fortsatte dock trots inkomstfallet. Den privata konsumtionen minskade nämligen mer än inkomsterna. Från 1989 har sparkvoten ökat med ca 12,5 procentenheter. Åren 1994 och 1995 beräknas realinkoms- terna stiga med ca 1 % per år. Den återhämtning av den privata konsum- tionen som inleddes under andra halvåret 1993 väntas förstärkas under prognosperioden. Uppgången sker dock från en låg nivå och med ett så- dant förlopp att sparkvoten stiger även 1994 för att sedan gå ned 1995. Sparkvoten kommer dock att ligga kvar på en för svenska förhållanden hög nivå, se tabell 7.1. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 7.1 HushåUssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande <table border="1"> <tr><td colspan="5"> Miljarder kr.</td></tr> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Löpande priser</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Löner</td><td> 641,3</td><td> 631,5</td><td> 655,0</td><td> 684,0</td></tr> <tr><td> Företagan nkomster</td><td> 57,3</td><td> 52,9</td><td> 54,5</td><td> 57,0</td></tr> <tr><td> Räntor och utdelningar, netto</td><td> -32,9</td><td> -28,8</td><td> -22,2</td><td> -10,0</td></tr> <tr><td> Inkomstöverföringar från</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> offentlig sektor</td><td> 348,7</td><td> 376,3</td><td> 389,5</td><td> 397,8</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster, netto</td><td> 111,0</td><td> 120,1</td><td> 123,6</td><td> 129,1</td></tr> <tr><td> Direkta skatter, avgifter m.m</td><td> 287,6</td><td> 292,7</td><td> 312,9</td><td> 328,9</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 837,7</td><td> 859,3</td><td> 887,5</td><td> 929,1</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 776,0</td><td> 792,0</td><td> 815,9</td><td> 860,5</td></tr> <tr><td> Sparkvot, nivå i %</td><td> 7,4</td><td> 7,8</td><td> 8,1</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> Procentuell utveckling</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1985 års priser</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 2,7</td><td> -3,4</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> -1,9</td><td> -3,9</td><td> 0,7</td><td> 2,0</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 7.1 Hushållens inkomster År 1992 steg hushållens realinkomster med 2,7 % samtidigt som antalet sysselsatta minskade med ca 4,5 %. Inkomstbortfallet genom minskad sysselsättning kompenserades till stor del av bidrag till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Nedväxlingen av inflationen, inkl, effekten av sänkt mervärdeskatt på livsmedel m.m., bidrog till att både timlönen och basbeloppet (och därmed pensionerna) ökade realt. Det direkta skatteuttaget sänktes också, genom att grundavdraget och skikt- gränsen för den statliga inkomstskatten räknades upp med 1991 års högre inflation. Nedgången i sysselsättningen fortsatte under 1993. Uppgången av infla- tionen, inkl, effekter av höjda indirekta skatter, bidrog till att såväl tim- lönen som basbeloppet minskade realt. Ersättningen vid sjukdom, arbets- 65 löshet och pension sänktes. Inkomstbeskattningen ökade till följd av av- Prop. 1993/94:100 skaffat schablonavdrag, reducerad uppräkning av skiktgränsen för den Bilaga 1.1 statliga inkomstskatten samt av att en egenavgift infördes i sjukförsäk- ringen. Den svaga utvecklingen av skatteunderlagen medförde, trots dessa regeländringar, att hushållens direkta skattebetalningar minskade i festa priser, vilket ger ett positivt bidrag till realinkomstutvecklingen i tabell 7.2. Regeländringarna medförde att skattebetalningarna reducerades i mindre grad än de skattepliktiga inkomsterna (löner, pensioner m.m.). Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna ha minskat med ca 3,5 % 1993. Om återbetalningen av det tillfälliga sparandet inkluderas i inkomsterna 1992 blir inkomstfellet 1993 ca 4 % eftersom jämförelse- nivån höjs, se tabell 7.2. För 1994 förutses att nedgången i sysselsättningen upphör och att arbetslösheten dämpas. Inflationstakten faller så att reallönen kan öka, trots att den nominella timlönen stiger mindre än 1993. Den trendmässiga uppgången av pensionsinkomsterna reduceras av att deprecieringseffekten på Konsumentprisindex (KPI) avräknas vid beräkning av pensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar. Tabell 7.2 Hushållens inkomster <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. Löpande priser 1992</td><td colspan="4"> Procentuell utveckling 1985 års priser</td><td colspan="3"> Procentuellt bidrag till real inkomstutveckl ingen</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1992  1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Lönesumma exkl. sjuklön</td><td> 634,9</td><td> -3,1</td><td> -5,7</td><td> 1,3</td><td> 1,6</td><td> -2,6   -4,4</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> därav timlön</td><td></td><td> 1,2</td><td> -0,4</td><td> 0,9</td><td> 0,7</td><td> 1,0   -0,3</td><td> 0,7</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> sysselsättning</td><td></td><td> -4,2</td><td> -5,3</td><td> 0,4</td><td> 0,9</td><td> -3,5   -4,1</td><td> 0,3</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Inkomstöverföringar inkl, sjuklön</td><td> 355,1</td><td> 10,1</td><td> 2,4</td><td> 0,8</td><td> -0,6</td><td> 4,1    1,0</td><td> 0,4</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Pensioner från offentlig sektor</td><td> 187,1</td><td> 5,6</td><td> -0,1</td><td> 2,8</td><td> 1,0</td><td> 1,2 0,0</td><td> 0,7</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön</td><td> 57,4</td><td> -8,0</td><td> -10,2</td><td> -5,6</td><td> -0,9</td><td> -0,6   -0,7</td><td> -0,4</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Arbetslöshetsbidrag m.m.</td><td> 43,5</td><td> 95,0</td><td> 25,9</td><td> -0,1</td><td> -1,1</td><td> 2,7    1,4</td><td> 0,0</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 67,1</td><td> 10,7</td><td> 5,1</td><td> 0,9</td><td> -4,5</td><td> 0,8   0,4</td><td> 0,1</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Räntor och utdelningar, netto</td><td> -32,9</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 0,7   0,7</td><td> 0,9</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> övriga inkomster, netto</td><td> 168,3</td><td> -1,3</td><td> -9,3</td><td> 1,6</td><td> -1,9</td><td> -0,3   -1,7</td><td> 0,3</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Direkta skatter och avgifter</td><td> 287,6</td><td> -2,2</td><td> -2,8</td><td> 4,3</td><td> 2,3</td><td> 0,8 1,0</td><td> -1,5</td><td> -0,8</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 837,7</td><td> 2,7</td><td> -3,4</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td><td> 2,7   -3,4</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Tillfälligt sparande, netto</td><td> 5,6</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 0,3   -0,7</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster inkl, tillfälligt sparande</td><td> 843,3</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 3,0   -4,1</td><td> 1,0</td><td> 1,2</td></tr> </table> Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto". Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs den 1 juli 1994. Den fi- nansieras delvis genom en egenavgift på 1 % av inkomster upp till 7,5 basbelopp (264 000 kr.). Egenavgiften, som är avdragsgill vid inkomstbe- skattningen, utgår från den 1 januari 1994. Samtidigt höjs den lägsta ni- vån i det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS. Att arbetslöshetsförsäk- ringen blir obligatorisk medför också höjd ersättning för arbetslösa som 66 i dag inte är medlemmar i A-kassa, men som i övrigt uppfyller kraven 1 arbetslöshetsförsäkringen. En obligatorisk försäkring medför också att den nuvarande avgiften till A-kassan kan sänkas. Beskattningen ökar genom att grundavdraget reduceras med ca 2 450 kr. fr.o.m. 1994 och slopas helt under 1994 och 1995 vid den stat- liga inkomstbeskattningen. Skatterna har fr.o.m. 1994 sänkts för enskilda näringsidkare och på avkastningen av aktier. Sammantaget stiger hus- hållens skattebetalningar realt med 4,3 % 1994, vilket ger ett negativt bidrag med 1,5 procentenheter till inkomstutvecklingen. Ändå beräknas hushållens realinkomster stiga med ca 1 % 1994. För 1995 medför den förväntade ekonomiska tillväxten att sysselsätt- ningen ökar och arbetslösheten går ned. Fortsatt låg inflation leder till reallöneökningar. Helårseffekten av höjda ersättningar i arbetslöshets- försäkringen får genomslag 1995. Egenavgiften till arbetslöshetsförsäk- ringen höjs till 2 %. Budgetförstärkningar i den offentliga sektorn, inom ramen för saneringsprogrammet, förutses medföra en indragning från hushållen på ytterligare 5 miljarder kr., vilket begränsar inkomstökningen till drygt 1 % 1995. En orsak till den positiva inkomstutvecklingen för de närmaste åren är att det höga sparandet innebär en successiv förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. Från 1990, när underskottet i räntenettot var som störst, till 1995 beräknas räntenettot förbättras med ca 30 miljarder kr. Denna förändring motsvarar ca 3 % av disponibel inkomst 1995. Det svenska socialförsäkrings- och bidragssystemen är en viktig för- klaring till att hushållens inkomster ökade under 1992, trots att sysselsätt- ningen föll med över 4 %. En betydande del av inkomsterna utgörs av pensioner, som indexeras med prisutvecklingen. Inkomstbortfallet vid arbetslöshet kompenserades till ca 80 % av den offentliga sektorn 1992. Av tabell 7.2 framgår att 1992 gav den minskade sysselsättningen ett negativt bidrag på 3,5 procentenheter till realinkomstutvecklingen, vilket motverkades av ett positivt bidrag på 2,7 procentenheter av ökade arbets- löshetsbidrag m.m. Genom de sänkta ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna 1993 fick det fortsatta sysselsättningsfållet större genomslag i realinkomstutveck- lingen. Ökningen av den offentliga sektorns totala inkomstöverföringar till hushållen bromsades upp mellan 1992 och 1993, se tabell 7.3. Det ökade antalet pensionärer med full ATP medför att pensionsin- komstema åter ökar realt de närmaste åren, trots att deprecieringseffekten på KPI ska avräknas vid beräkning av pensionerna för 1994 och 1995. Pensionsinkomstema dras också upp genom att förtidspensionering tende- rar att stiga när arbetsmarknadsläget försämras. Utgifterna inom sjukförsäkringen sjönk realt med över 36 % 1992 när arbetsgivarna övertog ansvaret för de första 14 dagarna i en sjukperiod. En karensdag infördes under arbetsgivarperioden från den 1 april 1993 och samtidigt sänktes ersättningsnivåerna vid längre sjukperioder. Inom arbetsskadeförsäkringen har villkoren för att en sjukdom ska klassas som arbetsskada skärpts sedan 1 januari 1993. Från den 1 juli 1993 skedde en Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 67 samordning av arbetsskadesjukpenningen med sjukförsäkringen och där- Prop. 1993/94:100 med har ersättningsnivåerna sänkts.                                       Bilaga 1.1 Tabell 7.3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll Miljarder kr.                         Procentuell förändring Löpande priser                       1985 års priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Pensioner</td><td> 187,1</td><td> 195,9</td><td> 206,2</td><td> 214,2</td><td> 5,6</td><td> -0,1</td><td> 2,8</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Folkpension inkl. KBT och delpension</td><td> 80,4</td><td> 83,0</td><td> 85,5</td><td> 86,5</td><td> 2,8</td><td> -1,4</td><td> 0,5</td><td> -1,5</td></tr> <tr><td> Allmän tilläggspension</td><td> 96,4</td><td> 101,8</td><td> 109,0</td><td> 115,3</td><td> 7,2</td><td> 0,8</td><td> 4,5</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Tjänstepensioner</td><td> 10,3</td><td> 10,9</td><td> 11,7</td><td> 12,4</td><td> 13,5</td><td> 0,9</td><td> 4,9</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring m.m.</td><td> 51,0</td><td> 49,5</td><td> 48,3</td><td> 49,1</td><td> -18,3</td><td> -7,3</td><td> -4,9</td><td> -1,1</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring</td><td> 20,7</td><td> 18,7</td><td> 19,7</td><td> 21,1</td><td> -36,6</td><td> -13,5</td><td> 2,8</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> Föräldraförsäkring</td><td> 18,9</td><td> 19,7</td><td> 20,6</td><td> 21,1</td><td> 3,4</td><td> -0,6</td><td> 1,8</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Arbetsskadeförsäkring</td><td> 11,4</td><td> 11,1</td><td> 8,0</td><td> 6,9</td><td> -0,9</td><td> -7,1</td><td> -29,9</td><td> -16,7</td></tr> <tr><td> Arbetslöshetsbidrag m.m.</td><td> 43,5</td><td> 57,3</td><td> 58,6</td><td> 59,6</td><td> 95,0</td><td> 25,9</td><td> -0,1</td><td> -1,1</td></tr> <tr><td> AMU-bidrag</td><td> 13,0</td><td> 10,3</td><td> 11,9</td><td> 13,0</td><td> 106,6</td><td> -24,2</td><td> 12,5</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti</td><td> 30,5</td><td> 47,0</td><td> 46,8</td><td> 46,7</td><td> 90,4</td><td> 47,4</td><td> -2,9</td><td> -2,9</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 67,1</td><td> 73,8</td><td> 76,4</td><td> 75,0</td><td> 10,7</td><td> 5,1</td><td> 0,9</td><td> -4,5</td></tr> <tr><td> Barnbidrag</td><td> 16,7</td><td> 16,7</td><td> 16,8</td><td> 17,0</td><td> -0,5</td><td> -4,2</td><td> -2,3</td><td> -1,3</td></tr> <tr><td> Studiebidrag m.m.</td><td> 7,5</td><td> 9,6</td><td> 9,8</td><td> 10,1</td><td> -13,5</td><td> 23,0</td><td> -0,6</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Bostadsbidrag</td><td> 7,4</td><td> 8,5</td><td> 8,4</td><td> 8,6</td><td> 6,0</td><td> 10,0</td><td> -4,0</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Socialbidrag m.m.</td><td> 9,5</td><td> 11,9</td><td> 15,1</td><td> 17,3</td><td> 19,2</td><td> 20,3</td><td> 24,0</td><td> 11,1</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 26,1</td><td> 27,0</td><td> 26,3</td><td> 22,0</td><td> 28,7</td><td> -1,0</td><td> -5,2</td><td> -18,6</td></tr> <tr><td> Summa inkomstöverföring</td><td> 348,7</td><td> 376,3</td><td> 389,5</td><td> 397,8</td><td> 8,1</td><td> 3,1</td><td> 1,0</td><td> -0,6</td></tr> </table> Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den 1 juli 1993 infördes fem karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen och ersättningsnivåerna sänktes med 10 procentenheter. Införandet av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och höjningen av den lägsta nivån i KAS under 1994 medför att utgifterna i försäkringen inte minskar i takt med att arbetslösheten går ned. Det balanseras sannolikt delvis av lägre utgifter för bostads- och socialbidrag. Det försämrade läget på arbetsmarknaden under 1992 och 1993 och ett ökat antal flyktingar leder till att utgifterna för socialbidrag ökat kraftigt och fortsätter att stiga de närmaste åren. Sammanfattningsvis bryts trenden med ökade inkomstöverföringar un- der prognosperioden. Det beror delvis på att de ändrade regelsystemen slår igenom, men också på att arbetslösheten minskar. Hushållens in- komstutveckling under 1994 och 1995 baseras i ökad utsträckning på ut- vecklingen av sysselsättning och reallöner. 7.2 Privat konsumtion och sparande Hushållens efterfrågan har under de senaste två åren försvagats påtagligt. Ar 1993 beräknas den privata konsumtionen ha minskat med nära 4 %. Det är nästan dubbelt så mycket som 1983, då det tidigare största fallet registrerades. Från 1991 till 1993 uppgår nedgången till ca 6 %. Utveck- 68 lingen av den privata konsumtionen har i mycket hög grad bidragit till de senaste två årens minskning av bruttonationalprodukten. Liksom 1992 registrerades 1993 stora nedgångar för olika typer av investeringsvaror, exempelvis möbler och bilar. Under 1993 beräknas nybilsförsäljningen ha uppgått till knappt 130 000 bilar, vilket är den lägsta försäljningssiff- ran sedan 1954. Försvagningen av den svenska kronan resulterade också i en avsevärd minskning av utlandsresandet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 7.1 Hushållens nettoformögenhetskvot Nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst <h4>Procent</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-45.png" style="width:261pt;height:162pt;"/> <h4>400</h4> <h4>350</h4> <h4>300</h4> <h4>250</h4> <h4>200</h4> <h4>150</h4> <h4>100</h4> <h4>50</h4> <h4>0</h4> <h4>1970 1973 1976 1979  1982 1985 1988 1991  1994</h4> Anm.: Småhus värderade med hjälp av taxeringsvärden och köpeskillingskoefficienter. För 1992 och 1993 har använts prisutvecklingen för egna hem under loppet av åren enligt fastighetsprisindex. Bostadsrätter schablonberäknade 1970-1979. Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den kraftiga nedgången i den privata konsumtionen under de senaste åren kan förklaras av en påtaglig förändring av hushållens ekonomiska förutsättningar. Under senare delen av 1980-talet expanderade i Sverige, liksom i en rad andra länder, långivningen till bl.a. hushållssektom mycket hastigt. Detta var en följd av kreditmarknadsavregleringen i kom- bination med att räntan efter skattelättnad normalt understeg den höga inflationstakten. Den därav följande uppgången i fastighetspriser och aktiekurser medförde att hushållens nettoförmögenhet ökade betydligt trots kreditexpansionen, se diagram 7.1. När skattelättnaden för utgifts- räntor sedan sänktes i samband med skattereformen innebar det en oför- utsedd ökning av hushållens ränteutgifter efter skatt. Till den ökade ränte- kostnaden bidrog också att marginalerna mellan marknadsräntor och utlå- ningsräntor vidgades. Samtidigt sjönk inflationstakten snabbt, med resul- tat att realräntorna efter skatt steg mycket kraftigt. Den önskade skuld- sättningsgraden sjönk därmed, vilket dämpade kreditefterfrågan. Därtill föll småhusprisema i nominella termer med en sjunkande nettoförmögen- 69 het som följd, vilket i sin tur ökade sparandet och reducerade konsum- tionen och småhusinvesteringama. Till detta skall läggas de senaste årens växande arbetslöshet och samtidiga försvagning av de offentliga finan- serna. Risken för att den disponibla inkomsten skall reduceras, antingen genom arbetslöshet eller skattehöjningar resp, transfereringsminskningar, uppfattas sannolikt som avsevärt större nu än tidigare. Som en följd av dessa nya förutsättningar har hushållen genomfört en markant anpassning av sitt sparande. Mellan åren 1989 och 1993 höjdes sparkvoten från -4,9 till 7,8 % av disponibel inkomst. I jämförelse med andra länder som genomgått en liknande utveckling, exempelvis Storbri- tannien och de övriga nordiska länderna, är detta en snabb uppgång. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 7.2 Privat konsumtion. Säsongrensad nivå, 1985 års priser, kvartalsdata Miljarder kr.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-46.png" style="width:279pt;height:177pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Statistik från andra halvåret 1993 tyder på att den privata konsumtionen passerat sin bottennivå. Efter att ha fallit med ca 3,5 % från andra halv- året 1992 till första halvåret 1993 ökade den privata konsumtionen mellan andra och tredje kvartalet 1993 med 1,3 %, se diagram 7.2. Denna upp- gång inkluderar bl.a. ökad omsättning inom detaljhandeln och stigande bilförsäljning. Under perioden september — november ökade hushållens nybilsregistreringar med knappt 20 %, jämfört med den närmast före- gående tremånadersperioden. Att bilförsäljningen förefaller öka är mycket betydelsefullt och tyder på att hushållen är något mindre osäkra och inte längre lika benägna att öka sitt sparande. Förklaringen till denna utveckling torde framför allt ligga i att hus- hållens finansiella situation är på väg att förbättras. Den kraftiga ökning- en av sparandet har medfört att hushållssektoms skuldkvot har kommit ned till samma nivå som vid tiden för kreditmarknadens avreglering. Det- 70 ta gäller oavsett om jämförelsen görs mellan skuldstock och disponibel inkomst eller, som i diagram 7.3, mellan skuldstock och totala tillgångar. I jämförelse med t.ex. Finland har anpassningen i Sverige underlättats av en relativt gynnsam utveckling av disponibel inkomst för hushållssektom som helhet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 7.3 Hushållens skuldkvot Skuld i relation till totala tillgångar Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-47.png" style="width:279pt;height:176pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Hushållens ränteutgifter efter skatt, som steg bl.a. i samband med skattereformen, ligger fortfarande på en hög nivå, men är på väg ned. Den betydande räntenedgången under loppet av 1993 har också inneburit en påtaglig lättnad för hushåll som har rörliga lån eller står i begrepp att ta nya, respektive lägga om gamla lån med bunden ränta. Dels har ut- giftstrycket minskat på många fortsatt högt skuldsatta hushåll, dels har räntenedgången medfört att fastighetspriserna har stabiliserats. Under de senaste två kvartalen (t.o.m. 3:e kvartalet 1993) har småhusprisema varit oförändrade, efter att ha fallit sedan slutet av 1991. Omsättningen på bo- stadsmarknaden visar dessutom tecken på att öka. 71 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 7.4 Bostadsprisutvecklingen i Finland, Norge och Sverige Löpande priser Index 1981=100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-48.png" style="width:279pt;height:173pt;"/> Anm.: För Finland avses bostadsrättspriser, kvartalsdata. För Norge avses en samman- vägd bostadsprisindex bestående av samtliga bostadstyper, årsdaga. För Sverige avses prisutvecklingen för egna hem, årsdata 1981—1986, därefter kvartalsdata. Källor: Statistiska centralbyrån samt resp, lands finansdepartement. Bostadsprisema har sammantaget fallit ungefär lika mycket som i Nor- ge. Prisfallets förlopp har dock varit hastigare i Sverige. I Finland har priserna sjunkit betydligt mer, vilket beror dels på att prisnivån där steg kraftigare under 1980-talet, dels på att den inhemska efterfrågan gått till- baka mer än i Sverige. Under de senaste kvartalen har emellertid priserna stigit något i Finland. Det gäller även Norge, vilket dock inte framgår av diagram 7.4 som visar årsdata t.o.m 1992 för Norge. Till bilden av de svenska hushållens förmögenhetsutveckling skall också läggas börsens uppgång med nära 50 % under loppet av 1993. Efter ett kraftigt fäll un- der 1992 steg därmed kvoten mellan nettoförmögenheten och den dispo- nibla inkomsten 1993, se diagram 7.1. Detta minskar incitamenten för hushållen att öka sitt finansiella sparande. En ytterligare förklaring till att den privata efterfrågan nu verkar ha passerat bottennivån är sannolikt att hushållen inte längre tror att arbets- lösheten kommer att öka i samma takt som tidigare. I diagram 7.5 illustreras att pessimismen om arbetslöshetens utveckling under de närmaste 12 månaderna sjunkit snabbt under loppet av 1993. Undersökningen indikerar faktiskt att hushållen är relativt optimistiska i ett historiskt perspektiv. Detta gäller i viss mån även synen på den egna ekonomin. Andelen hushåll som tror på en förbättring av Sveriges ekono- mi under de närmaste 12 månaderna (visas ej i diagram 7.5) var i novem- ber högre än vid någon tidigare mätning. 72 Diagram 7.5 Hushållens framtidsförväntningar Nettotal <h4>Procent</h4> <h4>100</h4> <h4>80</h4> <h4>60</h4> <h4>40</h4> <h4>20</h4> <h4>0</h4> <h4>-20</h4> <h4>-40</h4> <h4>-60</h4> <h4>1977 1979 1981  1983 1985 1987 1989 1991  1993</h4> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-49.png" style="width:260pt;height:159pt;"/> Anm.: Nettotal mellan andel svarande som tror att arbetslösheten kommer att öka - andel som tror att arbetslösheten kommer att minska under de närmaste 12 månaderna. För den egna ekonomin avser nettotalen förbättring - försämring. Brott i tidsserierna på grund av övergång från kvartals- till månadsmätningar fr.o.m. 1993. Källa: Statistiska centralbyrån. Att den negativa utvecklingen av den privata konsumtionen nu före- faller ha avslutats innebär dock inte att det är troligt att konsumtionen ökar i en takt som medför ett snabbt fall i sparkvoten. Det finns ett antal skäl till att konsumtionsökningen blir relativt måttlig under de närmaste åren. Arbetslösheten väntas i och för sig sluta att öka under prognos- perioden, men den kommer fortfarande att ligga på en hög nivå såväl ur ett nationellt som ett internationellt perspektiv. Detta innebär att arbets- löshetsrisken kommer att vara fortsatt hög, särskilt for vissa grupper, vilket motiverar ett högt sparande. Då de offentliga finanserna beräknas visa stora underskott även 1994 och 1995 torde dessutom risken för fram- tida inkomstbortfall på grund av budgetförstärkningar uppfattas som bety- dande. En prisuppgång på bostäder av samma storleksordning som på 1980- talet, vilken genom ökade förmögenhetsvärden pressar upp konsumtionen snabbt, förefaller inte heller sannolik. För det första är kreditinstituten nu mycket mer restriktiva i sin kreditgivning. Man har bl.a. höjt kravet på egen insats vid bostadsköp betydligt. För det andra kan inflationen för- väntas bli fortsatt låg i ett historiskt perspektiv, vilket förhindrar ett upp- repande av den ohållbara tillgångsprisutvecklingen i slutet av 1980-talet. För det tredje sänks skattelättnaden för utgiftsräntor från 30 till 25 % 1995. Utöver dessa faktorer, som samtliga bidrar till att hålla tillbaka kreditexpansionen, är det troligt att hushållen nu eftersträvar en högre förmögenhetskvot än tidigare, vilket ytterligare bidrar till att viljan att 73 skuldsätta sig kommer att vara relativt låg. Till detta skall läggas att beräkningar av formögenhetseffektema av bo- stadsprisfället indikerar att vissa grupper med mycket låga redovisade in- komster har drabbats hårt, sett i relation till den disponibla inkomsten. Det är möjligt att dessa grupper ännu inte förmått anpassa sitt sparande till en önskad nivå, varför deras sparande kan komma att öka fortsätt- ningsvis. Efter ett fäll på 3,9 % 1993 väntas den privata konsumtionen öka med 0,7 % 1994 och 2,0 % 1995. Sparkvoten ökar härmed ytterligare från 1993 års nivå till 8,1 % 1994 och sjunker först därefter till 7,4 % 1995. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 7.6 Hushållens sparkvot Sparande i relation till disponibel inkomst Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-50.png" style="width:288pt;height:201pt;"/> 74 8 Investeringar Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Det föreligger goda förutsättningar för en uppgång i bruttoinvesteringarna framdeles. En kraftig produktionstillväxt, fallande realräntor och en starkt förbättrad lönsamhet lägger grunden för investeringsökningen i näringsli- vet 1994 och 1995. Slopandet av dubbelbeskattningen av aktier bör också stimulera investeringarna då kapitalförsöijningen genom nyemissioner underlättas. Fortsatt återhållande på de totala investeringarna är läget på bostadsmarknaden. Tecken på stabilisering av tillgångspriserna samt en trolig efterfrågeuppgång då arbetsmarknadsläget upphör att försämras gör dock att en viss återhämtning av bostadsinvesteringama kan skönjas mot slutet av perioden. Tabell 8.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1992 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 127,3</td><td> -15,6</td><td> -14,6</td><td> 8,7</td><td> 11,9</td></tr> <tr><td> Offentliga myndigheter</td><td> 32,4</td><td> 1,2</td><td> 2,0</td><td> -1,7</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 85,0</td><td> -6,4</td><td> -22,6</td><td> -49,5</td><td> -6,5</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 244,7</td><td> -11,0</td><td> -14,0</td><td> -6,7</td><td> 7,1</td></tr> <tr><td> därav maskiner</td><td> 88,3</td><td> -15,6</td><td> -13,3</td><td> 10,3</td><td> 12,2</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Nedgången i bruttoinvesteringarna, som fram till 1992 var koncentrerad till näringslivet, förstärktes ytterligare under 1993 då bostadsproduktionen föll. Detta bidrog till mycket låg investeringsaktivitet i svensk ekonomi under föregående år. Trots att konjunkturen förbättras beräknas ned- gången i de totala investeringarna fortsätta också under 1994 genom att bostadsinvesteringama halveras. Frånräknat dessa ökar dock investe- ringarna i realkapital redan i år då framförallt industrins investeringar väntas ta färt. Inom näringslivet förutses en betydande investeringuppgång under 1995 då aktiviteten i ekonomin tilltar. De totala investeringarna beräknas fälla med knappt 7 procent 1994 för att 1995 stiga med ungefär lika mycket. Maskininvesteringama ökar emellertid under hela prognosperioden samtidigt som de statliga infrastrukturinvesteringama bidrar till att hålla uppe aktiviteten. Av diagram 8.1 framgår att de totala bruttoinvesteringarna som andel av BNP - också frånräknat bostadsinvesteringama - har minskat kraftigt sedan 1989. Den uppgång som ändå sker under prognosperioden räcker inte till för att investeringskvoten skall nå upp till en den långsiktiga trendnivån. Nedgången i investeringskvoten exklusive bostadsinvestering- ama beror till stor del på att investeringarna inom sektorerna finans- och fästighetsförvaltning samt inom varuhandel och hotell och restaurang fallit kraftigt. 13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 75 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 8.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exkl. bostader som andelar av BNP.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-51.png" style="width:279pt;height:192pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 8.1 Näringslivets investeringar Inom näringslivet har investeringarna minskat oavbrutet sedan 1989. In- ledningsvis var det främst industrin som drog ned pä investeringsaktivi- teten medan nedgången inom övrigt näringsliv, såsom finans- och fastig- hetsförvaltning samt varuhandel, restaurang och hotellverksamhet, skedde betydligt senare. Under 1993 stabiliserades investeringarna inom industrin medan nedgången inom övrigt näringsliv fortsatte till följd av en bestående svag hemmamarknadsutveckling. Industrins investeringar har fallit med knappt 40 % mellan 1989 och 1992. År 1993 sjönk volymerna med ytterligare 3 %. SCB:s oktoberenkät indikerar emellertid en avsevärd investeringsuppgång under 1994. För detta talar inte minst att företagen tenderar att underskatta investeringsök- ningen i en konjunkturuppgång. Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar över kapitalstocken minskade denna med drygt 1,5 % under 1992—1993. Industrins investeringar har således under lågkonjunkturen sjunkit ned till en så låg nivå att kapital- stocken reducerats. Mätningen av kapitalstocken är dock baserad på historiska avskrivningstakter som kan variera över tiden. Kapitalutnytt- jandet kan också sannolikt öka vid en snabb konjunkturförbättring. Före- tagen kan införa flera skift, gamla maskiner kan behållas längre tid m.m. Det innebär att den totala kapaciteten mätt som kapitalstocken på kort sikt endast kan ses som en approximation. För att enbart täcka ersättningsinvesteringama, beräknade som 76 deprecieringen av kapitalstocken, skulle investeringarna behöva öka med Prop. 1993/94:100 14 % under 1994. Baserade på investeringsenkäten, det stigande Bilaga 1.1 kapacitetsutnyttjandet och det stora behovet av ersättningsinvesteringar, bedöms därför investeringarna öka med 17 % i år vilket medför en ökning av kapitalstocken med 0,4 %. Förutsättningarna finns för en kraftig investeringsuppgång. Företagens lönsamhet ligger nu på en historiskt sett mycket hög nivå vilket tillsam- mans med en nedgång i realräntorna bör leda till väsentligt större investe- ringar. Samtidigt bör möjligheten till finansiering av nödvändiga investe- ringar via kapitaltillskott från ägarna också öka efter slopandet av dubbel- beskattningen av aktier. Den med denna faktor sammanhängande börs- uppgången innebär högre implicita priser på kapitaltillgångar, vilket med- för incitament till högre investeringar. Ett antal faktorer talar också för att industrin kan klara av produktions- uppgången utan risk för överhettningstendenser. Produktionsuppgången beräknas bli stor i vissa kunskapsintensiva sektorer där kapitalintensiteten är relativt låg. Trång sektor inom dessa branscher skulle kunna var bris- ten på arbetskraft, men i dagsläget bedöms inte den risken vara överhän- gande. Vissa delar av verkstadsindustrin med en förväntad stor produk- tionsuppgång, som maskin- och transportmedelsbranschema, bedöms ock- så kunna klara av produktionsökningen under 1994 utan överhettnings- tendenser beroende på ett i utgångsläget lågt kapacitetsutnyttjande. Som tidigare nämnts kan flexibiliteten inom industrin ha ökat, vilket i så fåll kan leda till ett bättre utnyttjande av maskiner och anläggningar. Den tredje faktorn, vilken är svår att kvantifiera, är att många av de industri- lokaler som byggdes med spekulationsmotiv under slutet av 1980-talet finns som reserv när konjunkturen vänder. Tabell 8.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1992 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 32,8</td><td> -15,3</td><td> -3,0</td><td> 17,0</td><td> 22,0</td></tr> <tr><td> Basindustri</td><td> 6,5</td><td> -21,7</td><td> 8,2</td><td> 36,5</td><td> 26,5</td></tr> <tr><td> Verkstadsindustri</td><td> 11,7</td><td> -18,3</td><td> 6,2</td><td> 16,7</td><td> 25,5</td></tr> <tr><td> Övrig industri</td><td> 14,5</td><td> -9,2</td><td> -15,7</td><td> 6,1</td><td> 14,5</td></tr> <tr><td> Statliga affärsverk</td><td> 15,6</td><td> -18,6</td><td> 3,1</td><td> 12,4</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Övrigt näringsliv</td><td> 78,9</td><td> -15,3</td><td> -23,8</td><td> 3,1</td><td> 7,6</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 127,3</td><td> -15,6</td><td> -14,6</td><td> 8,7</td><td> 11,9</td></tr> <tr><td> därav byggnader</td><td> 48,1</td><td> -11,6</td><td> -14,4</td><td> 2,0</td><td> 7,3</td></tr> <tr><td> maskiner</td><td> 79,2</td><td> -17,7</td><td> -14,6</td><td> 12,3</td><td> 14,2</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Produktionstillväxten beräknas uppgå till 6 % 1995. Under loppet av 1994 bör det stå klart att tillväxten både i Sverige och internationellt definitivt vänt uppåt. Det stigande kapacitetsutnyttjandet tillsammans med fortsatta stora behov av ersättningsinvesteringar bedöms därför ge en in- vesteringsökning på 22 % inom industrin under 1995. Detta förutsätter dock att eventuella tvivel om industrins framtidsförutsättningar undanröjs. 77 Exempelvis kan osäkerheten om utfallet av omröstningen om EU-med- lemskap leda till att vissa investeringsbeslut skjuts på framtiden. Under prognosperioden är det främst inom basindustrin men också inom verkstadsindustrin som investeringarna ökar. Mot slutet av perioden ökar också investeringarna inom övrig industri när hemmamarknadsefter- frågan återhämtar sig. Liksom i industrisektorn föll investeringarna kraftigt inom det övriga näringslivet under 1991 och 1992. Investeringarna inom denna sektor uppvisar normalt sett inte lika stora svängningar som investeringarna in- om industrin. Utvecklingen under 1991 och 1992 har inneburit en anpass- ning av kapitalstockarna till en mer långsiktig nivå efter en spekulations- ledd uppgång under 1980-talet andra hälft då investeringarna inom fram- för allt finans- och fästighetsförvalning men också inom sektorerna restaurang och hotell var mycket höga. Överkapacitet på kommersiella lokaler och en svag efiterfrågeutveckling har medfört att investeringsakti- viteten minskade ytterligare inom dessa sektorer under 1993. Enligt in- vesteringsenkäterna fortsätter nedgången, om än i en avtagande takt, un- der 1994. År 1995 sker emellertid en viss återhämtning. Samtidigt för- väntas infrastruktursatsningama och den ökande konkurrensen inom kom- munikationsområdet leda till en kraftig uppgång av investeringarna inom samfärdsel. Sammantaget innebär detta att investeringarna inom övrigt näringsliv ökar under 1994 och 1995. Det är framför allt maskininvesteringama som beräknas öka under 1994 och 1995 medan produktionstillväxten bara medför en svag uppgång i byggnadsinvesteringarna till följd av höga vakansgrader på framför allt kontorslokaler. 8.2 Offentliga investeringar Under 1992 sjönk såväl de statliga som kommunala investeringarna. De lägre kommunala investeringarna är en följd av att kommuner och lands- ting böljat anpassa utgifterna till det framtida minskade finansiella utrymmet. Kommunerna har genom rationaliseringar och ett effektivare utnyttjande av befintliga lokaler kunnat dra ned på sina lokalbehov och därmed också reducerat sina investeringar. De statliga infrastrukturinvesteringama ökade kraftigt under 1993 genom stora satsningar av främst Banverket och Vägverket. Under prog- nosperioden förutses de statliga investeringarna öka ytterligare medan de kommunala investeringarna genom fortsatta besparingar och rationalise- ringar först minskar för att sedan plana ut. Sammantaget ökar de offent- liga investeringarna med ca 2 % både 1994 och 1995. Mellan 1991 och 1993 ökade de statliga myndigheterna investeringsvo- lymerna med 40 %. Under prognosperioden planar volymerna ut på en mycket hög nivå. Vägverket ökar investeringarna ytterligare medan en del bolag som fortfarande enligt statistiken ingår i statliga myndigheterna (f.d. Byggnadsstyrelsen och universitetens fastighetsbolag) reducerar in- vesteringarna då lokalbehovet minskar genom effektiviseringar. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 78 Tabell 8.3 Offentliga investeringar <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1992 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Statliga myndigheter</td><td> 11,4</td><td> 22,7</td><td> 18,4</td><td> 0,9</td><td> -1,6</td></tr> <tr><td> Statliga affärsverk</td><td> 15,6</td><td> -18,6</td><td> 3,1</td><td> 12,4</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Staten</td><td> 27,0</td><td> -5,2</td><td> 9,5</td><td> 7,2</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Kommunala myndigheter</td><td> 21,0</td><td> -8,5</td><td> -8,0</td><td> -3,7</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Kommunala affärsverk</td><td> 4,9</td><td> -3,4</td><td> -5,0</td><td> -10,4</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Kommunerna</td><td> 25,9</td><td> -7,6</td><td> -7,5</td><td> -4,9</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 52,9</td><td> -6,3</td><td> 1,7</td><td> 2,2</td><td> 2,0</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tidigareläggningen av de omfattande infrastruktursatsningama har efter vissa initialsvårigheter inneburit att en mängd projekt nu kommit igång. För närvarande pågår vägprojekt för drygt 15 miljarder kronor. Samman- taget har investeringarna i gator och vägar ökat med 68 % första halvåret 1993 jämfört med samma period 1992. Under 1992 reducerades de statliga affärsverkens investeringar kraftigt bl. a. genom neddragningar av Telia. Huvudförklaringen till minskningen är emellertid att Vattenfällsverkets investeringar fr.o.m. 1992 redovisas under övrigt näringsliv på grund av att verksamheten ombildades till stat- ligt bolag. 1993 ökade affärsverkens investeringar med 2 % när infra- struktursatsningama på järnvägar steg. För prognosperioden 1994—1995 beräknas investeringarna i järnvägar öka med ytterligare 46 %. Detta får till följd att de statliga affärverkens investeringar förväntas öka med närmare 20 %. Expansionen för de statliga investeringarna mellan 1992 och 1995 inne- bär att nivån på de totala brutto investeringarna höjs med ca 3 % under perioden 1993—1995. 8.3 Bostadsinvesteringar Bostadsinvesteringama föll mycket kraftigt 1993. Antalet påbörjade lä- genheter i nyproduktion gick ned till ca 10 000. Det kan jämföras med närmare 70 000 påbörjade lägenheter år 1990. Ett flertal förklaringar finns till den lägre och sjunkande nivån för bostadsproduktionen. Det osäkra arbetsmarknadsläget för ungdomar har medfört att många har skjutit upp inträdet på bostadsmarknaden vilket har minskat efterfrågan på bostäder. De fortsatt höga realräntorna efter skatt bidrar också till låga fastighetspriser vilket gör nybyggnation olönsamt i många fäll. Vidare bidrar de successivt reducerade räntebidragen också till en lägre nypro- duktion. Att efterfrågan på bostäder sjunkit dramatiskt framgår av SCB:s sta- tistik över outhyrda lägenheter. Enligt den senaste mätningen från sep- tember 1993 uppgick antalet outhyrda lägenheter i allmännyttiga bostads- företag till över 34 000. Denna nivå är nästan lika hög som under förra 79 lågkonjunkturen. Vakansgraden, dvs. andelen lediga lägenheter, är dock fortfarande låg (3,3 %). I en del kommuner är den avsevärt lägre. I Stockholm uppgick den till 0,2 % i september 1993. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 8.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Tusental<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-52.png" style="width:279pt;height:180pt;"/> Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1992, samt antalet outhyrda lägenheter i september 1993. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Statistiken över påböijade lägenheter och ansökningar om statligt stöd är ovanligt svårtolkad på grund av förändringar i regelsystemet. De nya reglerna för bostadsfinansiering gav starka incitament till att tidigarelägga åtminstone den formella byggstarten för att erhålla stöd enligt 1992 års bostadsfinansieringsregler. Räntebidrag utgår nämligen enligt 1992 års regler om projekten påböljades före den 1 januari 1993. Hela 57 000 projekt registrerades som påböijade under 1992. Enligt Boverkets bedöm- ning var 12 000 av dessa endast påböijade i formell mening och kan såle- des komma att produceras längre fram. Investeringsbidraget upphörde 1 april 1993. Tillsammans med en ned- trappning av räntesubventionerna ledde detta till att antalet registrerade påböijade lägenheter 1993 sjönk till 10 000. Ett flertal tecken finns nu på att nybyggnationen kan komma att öka igen. Småhusprisema på andra- handsmarknaden har stabiliserats samtidigt som det finns vissa indikatio- ner på en potentiell brist av lägenheter under 1994 i vissa expansiva kom- muner. Sänkningen av skattesatsen på hyreshus den 1 januari 1994 från 2,5 % till 1,5 % bedöms också få en viss betydelse även om fastighets- skatten endast i begränsad utsträckning berör nyproduktionen. Ett prob- lem på bostadsmarknaden är dock låneinstitutens restriktiva hållning till finansiering av nyproduktion av bostäder. 80 Nyproduktionskostnadema ökar inte längre och realräntorna väntas gå ned. Antalet nyproducerade lägenheter forväntas därför mot slutet av prognosperioden böija närma sig en mer långsiktig jämviktsnivå. Bo- verkets bedömningar som bl.a. baseras på demografiska faktorer innebär att 25 000 lägenheter byggs per år under 1990-talet. Antalet registrerade påböijanden förväntas bli 11 000 1994 och 17 000 1995. Utvecklingen av den faktiska byggvolymen följer dock inte detta antal eftersom en om- fördelning av byggandet sker från 1992 till de tre nästföljande åren. Volymen av nyinvesteringar i bostäder beräknas fälla med 60 % 1994 och med ca 1 % 1995. Bostadsfinansieringssystemet för ombyggnader förändrades 1 januari 1993 på samma sätt som för nybyggnader, vilket också på detta område innebar starka incitament att åtminstone formellt påböija byggnads- arbetena för ombyggnader före 1 januari 1993. Enligt SCB påböljades 67 000 lägenheter i fl erbostadshus för ombyggnation under 1992 varav mer än hälften registrerades fjärde kvartalet. En stor del av dessa påbör- jades dock endast i formell mening. Det finns således en stor potential för ombyggnadverksamhet också efter 1993. Under 1993 har antalet påböija- de lägenheter för modernisering minskat avsevärt delvis som en konsek- vens av det stora antalet påböijade moderniseringar 1992 men också på grund av nedtrappningen av subventionerna. Ombyggnaderna blir allt mindre omfattande, vilket kan bero på reduce- rade subventioner samt en mer restriktiv kreditprövning. Den genomsnitt- liga investeringen per lägenhet har sjunkit från knappt 300 000 kronor år 1992 till ca 150 000 kronor per lägenhet enligt statistik från Boverket. Vid dessa mindre omfattande ombyggnader uppges kreditrestriktionema vara mindre än vid nyproduktion av bostäder. Marknaden bedöms klara av de hyreshöjningar som följer efter ombyggnaderna. Det innebär att nedgången i ombyggnadsverksamheten inte blir lika dramatisk som för nyproduktionen. Dessutom verkar det s.k. RBF-stödet (statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus som avskaffas den 1 januari 1995) samt bi- drag till ombyggnation av äldrebostäder uppdragande på ombyggnaderna. Sålunda bedöms antalet påböijade lägenheter för ombyggnation förbli relativt högt under prognosperioden. Trots det fäller volymerna som en effekt dels av att de lägenheter som påböljades formellt under 1992 fär- digställs framför allt under 1993 och 1994, dels på grund av den mins- kande omfättningen av vaije ombyggnad. Sammantaget beräknas bostadsinvesteringama fälla med 50 % under 1994 för att sedan minska ytterligare något 1995. Avgörande för utveck- lingen därefter blir hur samhällsekonomin utvecklar sig, relativpriset på boende samt branschens förmåga till förnyelse. Avregleringen av bostads- marknaden samt den nya konkurrenslagen bör medföra både lägre priser men också ett större urval av kvalitéer på boendet. Mycket talar för att bostadsbyggandet kan öka igen. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 81 Diagram 8.3 Bostadsinvesteringar <h4>Miljarder kr. 1985 års priser</h4> <h4>45</h4> <h4>40</h4> <h4>35</h4> <h4>30</h4> <h4>25</h4> <h4>20</h4> <h4>15</h4> <h4>10</h4> <h4>5</h4> <h4>0</h4> <h4>1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991  1994</h4> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-53.png" style="width:266pt;height:166pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet 8.4 Byggnadsverksamhet Till byggnadsverksamheten hör förutom bostadsinvesteringar och investe- ringar i byggnader och anläggningar inom näringsliv och offentlig verk- samhet, också reparationer och underhåll av fastigheter och anläggningar. Efter en nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-talet och i bör- jan av 1980-talet vände utvecklingen uppåt under andra hälften av 1980- talet. Avregleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark kredit- expansion vilket tillsammans med att låneinstituten delvis övergav tidi- gare utlåningsprinciper gav upphov till ett byggande med spekulativa in- slag under inflytande av höga prisökningar. Under 1990 visade sig allt tydligare tecken på en omsvängning då både priser och investeringar sjönk. Fallet förstärktes av starkt stigande realränta efter skatt, ökade driftskostnader samt av sjunkande efterfrågan på lokaler till följd av en svag produktionsutveckling inom både tjänste- och industrisektorn. Under 1993 föll byggnadsinvesteringarna med 14 % till följd av bo- stadsinvesteringamas svaga utveckling, det stora överutbudet på kommer- siella lokaler som reducerade näringslivets investeringar avsevärt, samt kommunernas lägre byggnadsaktiviteter. De omfattande infrastruktursats- ningama kunde endast begränsa investeringsminskningen. Arbetslösheten fortsatte att stiga under året. I november 1993 uppgick arbetslösheten inom byggnadsarbetarförbundet till ca 26 % vilket var en uppgång med 6 procentenheter jämfört med motsvarande tidpunkt 1992. Högst var arbetslösheten bland de okvalificerade arbetarna. 82 Diagram 8.4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1995<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-54.png" style="width:279pt;height:197pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Under 1994 fäller byggnadsinvesteringarna ytterligare genom den svaga utvecklingen av bostadsbyggandet. Till en viss del begränsas nedgången i den totala byggnadsverksamheten av att reparations- och underhåll sverk- samheten expanderar. Fallet i ombyggnadsverksamheten leder till att un- derhållsåtgärderna ökar. Det 30-procentiga avdraget för arbetskostnader vid underhållsåtgärder på bostadsfastigheter och vissa subventioner till underhåll av kommunala byggnader ger också betydande tillskott till repa- rationsverksamheten under 1994. Sammantaget minskar dock byggnads- verksamheten med 10 % 1994. Tabell 8.5 Byggnadsverksamhet <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1992 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Byggnadsinvesteringar</td><td> 155,4</td><td> -7,1</td><td> -14,5</td><td> -20,6</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> näringslivet</td><td> 48,1</td><td> -11,6</td><td> -14,4</td><td> 2,0</td><td> 7,3</td></tr> <tr><td> myndigheter</td><td> 22,4</td><td> 1,8</td><td> 6,7</td><td> -2,2</td><td> -1,2</td></tr> <tr><td> bostäder</td><td> 85,0</td><td> -6,4</td><td> -22,6</td><td> -49,5</td><td> -6,5</td></tr> <tr><td> Reparationer och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> underhåll</td><td> 64,9</td><td> -5,3</td><td> 0,0</td><td> 8,0</td><td> -2,0</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 220,3</td><td> -6,5</td><td> -9,9</td><td> -10,5</td><td> -0,1</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Under 1995 väntas ett vändning för byggnadsinvesteringarna till följd av att byggandet inom näringslivet förutses stiga. Expansionen blir dock begränsad till följd av det stora utbud av kommersiella lokaler som väntas 83 kvarstå också under 1995. Den totala byggnadsverksamheten bedöms där- Prop. 1993/94:100 för bli oförändrad från 1994 till 1995.                                    Bilaga 1.1 8.5 Lagerinvesteringar Tabell 8.6 Lagervolymförändringar Miljarder kr., 1985 års priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Jord- och skogsbruk</td><td> -0,7</td><td> 0,2</td><td> 0,0</td><td> 0,2</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> -10,4</td><td> -2,7</td><td> -4,3</td><td> -1,4</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> El- och vattenverk</td><td> -0,7</td><td> 0,2</td><td> -0,2</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Partihandel</td><td> -4,5</td><td> -5,0</td><td> -3,0</td><td> -1,2</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Detaljhandel</td><td> -1.5</td><td> 1,7</td><td> 0,1</td><td> -1,6</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> -17,8</td><td> -5,6</td><td> -7,4</td><td> -3,9</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> BNP-bidrag</td><td> -1,7</td><td> 1,3</td><td> -0,2</td><td> 0,4</td><td> 0,5</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Alltsedan i böijan av 1980-talet har det pågått en strukturell lagerav- veckling. I den nuvarande lågkonjunkturen domineras emellertid utveck- lingen av en ofrivillig lageruppbyggnad. Industrins lagerstockar böijade åter stiga redan under 1988. Uppgången för den hemmamarknadsori en te- rade detaljhandeln kom dock betydligt senare. Industrin böijade åter av- veckla lagren 1991, detaljhandeln bedöms ha påböijat lagertrimmningen igen under andra halvåret 1993. Inom partihandeln har emellertid lager- awecklingen varit oavbruten. Diagram 8.5 Lagerstockar i förhållande tiU produktion Industrin<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-55.png" style="width:279pt;height:196pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet 84 Under 1993 bedöms lagerawecklingen ha uppgått till drygt 7 miljarder kr. i 1985 års priser. Industrins avveckling av färdigvarulager intensifi- erades. Detta möjliggjordes genom ökade exportleveranser till följd av den förstärkta konkurrenskraften. Även parti- och den hårt pressade bil- handeln reducerade sina lager. Den svaga utvecklingen i den privata kon- sumtionen medförde emellertid att detaljhandeln exkl. bilhandeln fick vid- kännas en betydande lagerökning. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 8.6 BNP-utveckling och lagerbidrag Procent resp, procentenheter<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-56.png" style="width:278pt;height:179pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Grundhypotesen i den föreliggande prognosen är att realräntan och kon- kurrenssituationen fortsätter att utgöra starka incitament för ytterligare effektivisering av kapitalanvändningen. Därför förutses lagerkvotema, dvs. industrins lagerstockar i förhållande till produktionen och detaljhan- dels lagerstockar relativt den privata konsumtionen, fortsätta att sjunka. Lagerawecklingen 1994 beräknas emellertid ske i mindre utsträckning än tidigare. År 1995 förutses en svag ökning av de samlade lagerstockama. År 1994 förväntas industriproduktionen åter skjuta färt, samtidigt som exportefterfrågan accelererar. Detta kan väntas leda till att aweeklingen av insatsvarulagren och varor i arbete förbyts till en mindre uppgång. Exportefterfrågan medger dock en fortsatt bantning av färdigvarulagren. Den privata konsumtionen stiger något, vilket underlättar en önskad la- gemeddragning inom framför allt detaljhandeln. År 1995 förutses en lik- artad utveckling. Inom industrin sammantaget förväntas en viss lagerupp- byggnad. Färdigvarulagren bedöms plana ut samtidigt som den fortsatta produktionsökningen beräknas kräva en lageruppbyggnad av såväl insats- varor som varor i arbete. Utvecklingen i den privata konsumtionen möj- liggör en fortsatt reduktion av detaljhandelns lager. 85 Lagerpostens bidrag till BNP-utvecklingen har tidvis varit betydande. Under perioden 1993-1995 bedöms emellertid lagerbidragen bli tämligen odramatiska. Förra året innebar den tilltagande lagerawecklingen ett ne- gativt bidrag till BNP-tillväxten på 0,2 procentenheter. Prognosen för såväl 1994 som 1995 innebär att lagerutvecklingen genererar ett positivt bidrag på ca 1/2 procentenhet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 86 9 Den offentliga sektorn Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Den offentliga sektorns finanser har försämrats kraftigt från 1990, huvud- sakligen till följd av övergången från en överhettning i ekonomin till en djup lågkonjunktur. För 1993 uppgick underskottet i det finansiella spa- randet till motsvarande 13,5 % av BNP. Med den beräkningsteknik som använts tidigare skulle ca 3/4 bero på det onormalt låga kapacitetsutnytt- jandet i ekonomin och ca 1/4 vara av strukturell natur. Underskottet minskar successivt under de närmaste två åren, men är fortfarande mycket stort. 9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn Under första hälften av 1970-talet hade den offentliga sektorn finansiella sparandeöverskott motsvarande 3-5 % av BNP. Den svaga ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-talet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finanser. Det finansiella sparandet sjönk till motsvarande ca minus 7 % av BNP 1982. Sparandet förbättrades sedan under den långa högkonjunkturen och 1990 uppnåddes ett finansiellt överskott motsvarande ca 4 % av BNP, se dia- gram 9.1. Diagram 9.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970—1995 Andel av BNP Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-57.png" style="width:277pt;height:177pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Bakom förstärkningen av den offentliga sektorns finanser låg, förutom den starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- och prisökningarna. Inflationen, tillsammans med de icke inflationsskyddade 87 skatteskalorna, bidrog till att driva upp skattekvoten (skatterna och social- avgifterna som andel av BNP). Sammantaget med vissa, delvis tillfälliga, skattehöjningar steg skattekvoten från 50 % 1985 till ca 56 % 1990. Ut- gifternas andel av BNP minskade under samma period med drygt 4 pro- centenheter, huvudsakligen till följd av att ränteutgifterna sjönk när den finansiella ställningen förbättrades. Konjunkturnedgången med väsentligt sänkt kapacitetsutnyttjande och nedväxling av inflationen har medfört en synnerligen kraftig försämring av den offentliga sektorns finansiella sparande från 1990. Därtill kommer att tillfälligt höjda skatter drog upp inkomsterna 1990, medan bankstödet drog upp utgifterna 1993. Mellan 1990 och 1993 minskade det finansiella sparandet med ca 253 miljarder kr., motsvarande ca 18 % av BNP, se tabell 9.1. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 9.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande — förklaring till förändringen mellan 1990 och 1993 Löpande priser <table border="1"> <tr><td></td><td> Miljarder kr.</td></tr> <tr><td> Förändring av finansiellt sparande Förklarande faktorer till förändringen Förändrat konjunkturläge Bankstöd Minskad löneandel, ökad sparkvot m.m. Nedväxling av inflationen Ränte- och investeringsbidrag för bostäder Besparingar i transfereringssystemen Övriga beräknade inkomst- och utgiftsändringar Oförklarad restpost</td><td> -253 -138 -43 -30 -7 -18 16 -41 8</td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet. Från ett överhettat och därmed ohållbart läge i ekonomin 1990 sjönk BNP med 4,9 % fram t.o.m. 1993. Den totala arbetslösheten ökade från 2,9 % till 12,9 % av arbetskraften. Samtidigt minskade den, för skatteba- serna centrala, marknadsmässiga sysselsättningen med 11 % i stället för en normal trendmässig ökning. De svenska skatte-, försäkrings- och bi- dragssystemen medför att hushållen, vid en internationell jämförelse, i hög grad är skyddade från inkomstbortfall när produktionen och syssel- sättningen viker. Inkomstbortfallet vid ökad arbetslöshet absorberas till ca 80 % av den offentliga sektorn i form av försämrat finansiellt sparan- de, medan endast 20 % drabbar hushållen i form av lägre disponibel in- komst. Den synnerligen stora nedgången i sysselsättningen och ökningen av arbetslösheten tillsammans med det statliga stödet till bankerna beräknas ha försämrat den offentliga sektorns finansiella sparande med ca 181 mil- jarder kr. Dessutom har skatteinkomsterna minskat till följd av att hus- hållens sparkvot och vinstandelen i ekonomin ökat jämfört med 1990, eftersom kapitalavkastning är lägre beskattad än konsumtion och löner. Detta tillsammans med skillnaden i inkomster av slutskatteregleringen har försämrat de offentliga finanserna med ca 30 miljarder kr. Inflationsned- växlingen under 1992 beräknas ha "kostat" den offentliga sektorn ca 88 7 miljarder kr., genom att skatteskalorna och basbeloppet justerats med 1991 års högre inflation. Det omfattande och dyra bostadsbyggandet under slutet av 1980-talet bidrog till kraftiga ökningar av räntebidragen under 1991 och 1992. Be- slutade besparingar i form av reducerade räntebidrag och slopade investe- ringsbidrag minskar de offentliga utgifterna för bostadsstödet först under 1994. Lägre ersättningsnivåer i transfereringssystemen m.m. har förstärkt det offentliga sparandet med ca 16 miljarder kr. 1993 jämfört med 1990 års regelsystem. Effekten av de beslut om besparingar, som fattats de senaste två åren, kommer också att visa sig efter 1993. Övriga beräknade inkomst- och utgiftsändringar inkl, skattereformen beräknas ha försämrat det offentliga sparandet med ca 41 miljarder kr. mellan 1990 och 1993. Där ingår även bortfall av tillfälligt höjda skatter. Skattereformen var enligt preliminära beräkningar "underfinansierad" med ca 15 miljarder kr. avseende år 1993. Hälften av detta beror på att de budgetförstärkande dynamiska effekterna ännu inte uppkommit på grund av konjunkturläget. Resterande underfinansiering beror bl.a. på att bolags- och pensionfondsbeskattningen samt den särskilda löneskatten gett mindre inkomster än beräknat. Övriga skatteändringar beräknas ha försvagat den offentliga sektorns sparande med ca 12 miljarder kr. mellan 1990 och 1993. Det beror bl.a. på att den tillfälligt höjda mervärdesskatten och den likaledes tillfälliga arbetsmiljöavgiften förstärkte sparandet 1990. Dessa skattehöjningar upp- hörde 1992. Volymökningar av offentlig konsumtion och investeringar tillsammans med ökade flyktingkostnader har försvagat de offentliga finanserna med drygt 12 miljarder kr. Den offentliga konsumtionen låg 1993 på en något högre nivå i fästa priser än 1990, trots besparingarna under de senaste två åren. Restposten på ca 8 miljarder kr. innebär en i tabellen oförklarad förbättring av det offentliga sparandet mellan 1990 och 1993. Den utgör nettoeffekten av alla övriga, i tabellen icke medtagna, förändringar av den offentliga sektoms inkomster och utgifter. År 1993 uppgick underskottet i den offentliga sektoms finansiella spa- rande till ca 195 miljarder kr. Med den beräkningsteknik som använts tidigare skulle ca 3/4 bero på det onormalt låga kapacitetsutnyttjandet i ekonomin och ca 1/4 vara av strukturell natur. Uppdelningen av under- skottet i en cyklisk och en strukturell del är behäftat med stor osäkerhet och det finns flera olika metoder att göra uppdelningen. Vid uppdelning- en krävs en uppskattning om såväl konjunkturläget, dvs. var befinner sig ekonomin i förhållande till ett normalläge, som hur den offentliga sek- toms inkomster och utgifter påverkas av konjunkturen och förändringar i denna. Beräkningarnas känslighet för vilka antaganden som görs illustreras av att OECD-sekretariatet (Economic Outlook, dec. 1993) redovisar det icke konjunkturberoende underskottet för Sverige år 1993 till ca 11 % av BNP eller ca 3/4 av det totala underskottet. Större delen av skillnaden mellan beräkningarna beror på olika värdering av BNP-gapets storlek samt på att OECD inkluderar utgifterna för bankstödet i det strukturella underskottet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 89 Under 1992 och 1993 försvagades det offentliga sparandet till följd av konjunkturnedgången och bankstödet. Därtill kommer att skatteinkomster- na drogs ned utöver vad som förklaras av sänkt kapacitetsutnyttjande, genom att sparkvoten och vinstandelen i ekonomin ökade. Den förväntade uppgången i ekonomin under prognosperioden leder till att den konjunk- turberoende försvagningen av det offentliga sparandet upphör. En starkt bidragande orsak till förbättringen av det offentliga sparandet 1994 är att bankstödet väntas minska markant. I andra riktningen verkar att den snabbt stigande statskulden försämrar räntenettot, se tabell 9.2. Den i tabell 9.2 redovisade förändringen av det justerade primära spa- randet avser förändringen av sparandet exklusive effekter av ändrat kon- junkturläge, bankstöd, vissa skattebasförskjutningar och ändrade ränteut- gifter och kapitalinkomster. Denna restpost fångar härmed dels effekter av regeländringar beslutade av nuvarande och tidigare riksdagar, och dels effekter av ändrade förutsättningar avseende bl.a. befolkningssamman- sättning och bostadsbyggande. Det är den kortsiktiga statiska budgeteffek- ten av regeländringar som påverkar det primära sparandet och inte den långsiktiga verkan. De dynamiska effekterna av regeländringar kommer huvudsakligen att registreras som en konjunkturberoende förändring i tabell 9.2. T.ex. en skattesänkning år 1, som ökar tillväxten år 2, kom- mer i tabellen att dra ned det primära sparandet år 1 och registreras som en konjunturberoende förstärkning av sparandet år 2. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 9.2 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande Löpande priser, miljarder kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991      1992</td><td> 1993</td><td colspan="2"> 1994</td><td colspan="2"> 1995</td></tr> <tr><td> Faktiskt finansiellt</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> sparande</td><td> -16,2     -107,0</td><td> 195,5</td><td></td><td> 165,1</td><td></td><td> -161,7</td></tr> <tr><td> Förändring därav</td><td> -90,8      -88,4</td><td></td><td> 30,4</td><td></td><td> 3,3</td><td></td></tr> <tr><td> Konjunkturberoende,</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> inkl, bankstöd m.m.</td><td> -66,0      -76,7</td><td></td><td> 38,0</td><td></td><td> 9,1</td><td></td></tr> <tr><td> Skattebasförskjutningar och slutskattereglering Räntor och kapital-</td><td> -13,5       -16,5</td><td></td><td> -2,4</td><td></td><td> -5,8</td><td></td></tr> <tr><td> inkomster, netto</td><td> 9,4        -8,2</td><td></td><td> -14,5</td><td></td><td> 10,3</td><td></td></tr> <tr><td> Primärt sparande</td><td> -20,7        13,0</td><td></td><td> 9,3</td><td></td><td> 10,4</td><td></td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet. År 1992 sjönk det primära sparandet med ca 21 miljarder kr. Det för- klaras av att de tillfälliga skattehöjningarna under 1990 och 1991 upp- hörde, andra skattesänkningar, ökade räntebidrag samt ökat flyktingmot- tagande. Omläggningen av finanspolitiken framkommer genom att den tidigare försämringen av det primära sparandet ersätts med en förbättring vaije år under perioden 1993-1995. För 1994 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till ca 165 miljarder kr. År 1995 sker endast en svag förbättring räknat i kro- nor, men som andel av BNP minskar ändå underskottet till 10,2 %, se 90 tabell 9.3. Kostnader och intäkter vid ett eventuellt medlemskap i EU in- Prop. 1993/94:100 går inte i beräkningarna.                                                  Bilaga 1.1 Tabell 9.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4"> Miljarder kr.</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 886,1</td><td> 866,6</td><td> 872,3</td><td> 897,4</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 734,9</td><td> 722,7</td><td> 735,3</td><td> 765,0</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 151,2</td><td> 143,9</td><td> 137,0</td><td> 132,4</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 993,1</td><td> 1 062,1</td><td> 1 037,4</td><td> 1 059,1</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 348,7</td><td> 376,3</td><td> 389,5</td><td> 397,8</td></tr> <tr><td> Subventioner m.m.</td><td> 122,7</td><td> 159,3</td><td> 111,1</td><td> 109,8</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 82,3</td><td> 83,6</td><td> 91,4</td><td> 96,9</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 400,3</td><td> 400,2</td><td> 404,1</td><td> 411,5</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 39,2</td><td> 42,6</td><td> 41,3</td><td> 43,1</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -107,0</td><td> -195,5</td><td> -165,1</td><td> -161,7</td></tr> <tr><td> Procent av BNP</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 51,0</td><td> 49,8</td><td> 49,3</td><td> 48,3</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 69,0</td><td> 73,2</td><td> 69,5</td><td> 66,9</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -7,4</td><td> -13,5</td><td> -11,1</td><td> -10,2</td></tr> </table> Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. De stora sparandeunderskotten har lett till en försämring av den offent- liga sektorns finansiella ställning. Är 1990 hade den offentliga sektorn en finansiell nettofordran motsvarande 8 % av BNP. Den sedan 1991 snabbt ökande statsskulden har medfört att den offentliga sektorn fått en netto- skuld, som vid utgången av 1993 beräknas till motsvarande ca 15,5 % av BNP. Det är dock fortfarande lägre än i många andra länder. Genom de fortsatt stora underskotten under prognosperioden närmar sig den svenska nettoskulden snabbt samma nivå som genomsnittet för OECD-ländema, se diagram 9.2. Sveriges relativa position är dock något sämre än vad som framkommer i diagram 9.2, eftersom den offentliga sektorns pensionsåtaganden är förhållandevis stora i Sverige. Det borde föranleda en mindre offentlig nettoskuld genom en större förmögenhet i AP-syste- met. En viktig orsak till försämringen av de offentliga finanserna är att skatteinkomsterna minskat. Som framgått ovan beror det huvudsakligen på den svaga utvecklingen av skattebaserna, medan skattereformen och andra regeländringar haft mindre betydelse. Efter skattereformen 1991 har ett stort antal förändringar av skattereglerna vidtagits, av såväl struk- turella som av statsfinansiella skäl. Regelförändringarna avspeglas i viss utsträckning på makronivå av förändringar i skattekvoten (skatterna och avgifterna som andel av BNP). Men det är inte bara förändringar i skatte- regler som har betydelse för skattekvoten. Den beror också på hur skatte- underlagen utvecklas i förhållande till BNP. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. 14 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 91 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 9.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning Andel av BNP Procenf<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-58.png" style="width:281pt;height:176pt;"/> Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Från 1990 till 1993 sjönk skattekvoten med 6 procentenheter, som framgår av tabell 9.4. Det motsvarar ett skattebortfall på ca 87 miljarder kr. räknat på 1993 års BNP-nivå, och utgör således ett mått på det totala skattebortfallet exkl. effekt av ändrad BNP. Av detta beräknade skatte- bortfall beror ca 15 miljarder kr. på att de offentliga myndigheterna se- dan skattereformen inte längre betalar mervärdesskatt och 12 miljarder på sänkt arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen för att kompensera arbets- givarna för övertagande av sjuklönekostnader. I båda dessa fåll minskade också de offentliga utgifterna i motsvarande grad. Denna del av skatte- sänkningen är således neutral för den offentliga sektorns sparande. En del av skattekvotsnedgången beror på högre sparkvot och högre vinstandel 1993 än 1990 samt på skillnaden i inkomster av slutskatteregleringen, vilket sammanlagt beräknas motsvara ett skattebortfall på ca 30 miljarder kr. Det är endast resterande skattebortfall på ca 30 miljarder kr. som kan hänföras till effekter av regeländringar beslutade av nuvarande och tidi- gare riksdagar. Därav utgör en betydande andel bortfall av tillfälliga skat- ter, som gällde t.o.m. 1991. Slutsatsen är således att av skattekvotsminskningen på 6 procentenheter mellan 1990 och 1993 beror ca 1/3 på regeländringar inkl, effekt av att tillfälliga skatter upphört och ca 1/3 är resultatet av budgetneutrala skat- teändringar. Ca 1/3 är en följd av att en ohållbart låg sparkvot och vinst- andel 1990 drev upp skatteinkomsterna det året. Skattekvoten beräknas minska med ytterligare ca 1,5 procentenheter från 1993 till 1995. Orsakerna till den fortsatta nedgången av skattekvo- ten kan hänföras till utvecklingen av företags- och mervärdesskatterna, se tabell 9.4. 92 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Tabell 9.4 Skatter och avgifter Procentandel av BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Hushållens direkta skatter</td><td> 21,5</td><td> 19,1</td><td> 19,0</td><td> 19,2</td><td> 20,1</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Företagens direkta skatter</td><td> 2,0</td><td> 0,9</td><td> 1.3</td><td> 2,2</td><td> 1,6</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Arbetsgivaravgifter</td><td> 17,2</td><td> 17,1</td><td> 16,1</td><td> 14,0</td><td> 13,7</td><td> 13,7</td></tr> <tr><td> Mervärdesskatt</td><td> 8,3</td><td> 8,8</td><td> 8,0</td><td> 8,1</td><td> 7,5</td><td> 7,3</td></tr> <tr><td> Övriga indirekta skatter</td><td> 6,8</td><td> 6,9</td><td> 6,7</td><td> 6,3</td><td> 6,2</td><td> 6,1</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 55,8</td><td> 52,8</td><td> 51,0</td><td> 49,8</td><td> 49,3</td><td> 48,3</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Fi- nansdepartementet. Hushållens direkta skatter ökar genom att grundavdraget reducerats fr.o.m. 1994 och slopats helt under 1994 och 1995 vid den statliga in- komstbeskattningen. En egenavgift till den obligatoriska arbetslöshets- försäkringen införs fr.o.m. 1994. Avgiften, som är avdragsgill vid in- komstbeskattningen, utgår på inkomster upp till 7,5 basbelopp (264 (XX) kr. 1994) och är 1 % 1994 och höjs till 2 % 1995. Skatterna på enskild näringsverksamhet och på avkastningen av aktier har sänkts fr.o.m. 1994. År 1995 slopas förmögenhetsskatten och kapitalinkomstskatten sänks till 25 %. Företagens skatteinbetalningar väntas minska 1994. Det beror på till stor del på att företagsskatterna drogs upp 1993 av tillfälliga effekter. Dessutom innebär regeländringarna i företagsbeskattningen fr.o.m. 1994 en viss skattesänkning under 1994 och 1995, till följd av avsättning till periodiseringsfonder. Företagsskatterna sjunker ytterligare 1995 när av- skattningen av reserverade vinstmedel upphör. Det generella anställningsstödet (GAS), som gäller under 1994, och systemet med utbildningsvikariat bekostas genom att arbetsgivarna får göra avdrag på arbetsgivaravgifterna. Dessa arbetsmarknadspolitiska åt- gärder drar ned arbetsgivaravgifterna som andel av BNP. Mervärdesskatteintäktema utvecklas svagt under prognosperioden, trots en ökning av den privata konsumtionen. Bostadsbyggandet, som är den andra större skattebasen för mervärdesskatten, minskar mycket kraftigt. Flera punktskatter höjdes vid årskiftet 1993/94 med 4 %. År 1995 sker en ytterligare höjning av punktskatterna genom att de ska räknas upp med inflationen under 1994. Fastighetsskatten för hyreshus har sänkts från 2,5 till 1,5 % fr.o.m. 1994 för att motverka den höjning av festighetsskatte- beloppet, som i annat fåll skulle uppkomma genom de höjda taxeringsvär- dena. Nominellt oförändrade skattebelopp medför en trendmässig minsk- ning av skattens andel av BNP. Den offentliga sektorns utgifter har ökat kraftigt under konjunkturned- gången, trots de förändringar som skett beträffande redovisningen av mervärdesskatt på de offentliga myndigheternas inköp och arbetsgivar- perioden i sjukförsäkringen (se ovan). Utgifterna dras upp av kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten samt bankstödet. År 1993 uppgick utgifternas andel av BNP till 73,2 %. 93 Utgifterna för arbetslösheten stabiliseras och bankstödet upphör under Prop. 1993/94:100 prognosperioden. Besparingar i transfereringssystemen och bostadstödet Bilaga 1.1 får successivt genomslag i utgiftsutvecklingen. Den offentliga konsumtio- nen beräknas sjunka i volym de närmaste åren, och dess andel av BNP går ned från 27,6 % 1993 till 26 % 1995. Ränteutgifterna ökar emellertid och beräknas 1995 till motsvarande 6,1 % av BNP. Sammantaget beräk- nas utgiftskvoten gå ned till ca 67 % år 1995. 9.2 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte. Bakom försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan 1990 och 1993 ligger en ännu större nedgång av statens finansiella sparande. Det minskade från ett överskott på ca 19 miljarder kr. 1990 till ett underskott 1993 på ca 244 miljarder kr. Till de faktorer som orsakade försämringen av den offentliga sektorns finanser kommer för statens del, att utbetalningen av kommunal skattemedel steg med ca 50 miljarder kr. mellan 1990 och 1993, medan de totala skatteinkomsterna minskade. Denna utveckling beror på systemet med eftersläpning av utbetalningarna av kommunalskatt från staten. Tabell 9.5 Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag <table border="1"> <tr><td colspan="5"> Miljarder kr.</td></tr> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 443,4</td><td> 434,7</td><td> 442,0</td><td> 464,1</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 380,2</td><td> 383,0</td><td> 394,4</td><td> 417,5</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 63,2</td><td> 51,6</td><td> 47,6</td><td> 46,6</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 605,9</td><td> 678,8</td><td> 637,3</td><td> 639,9</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 215,7</td><td> 233,5</td><td> 243,5</td><td> 242,5</td></tr> <tr><td> Bidrag till kommuner</td><td> 79,3</td><td> 84,9</td><td> 71,9</td><td> 67,0</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 103,7</td><td> 140,6</td><td> 92,2</td><td> 90,7</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 72,2</td><td> 75,0</td><td> 84,0</td><td> 90,0</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 118,1</td><td> 124,6</td><td> 125,3</td><td> 128,3</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 16,8</td><td> 20,1</td><td> 20,5</td><td> 21,5</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -162,5</td><td> -244,1</td><td> -195,3</td><td> -175,9</td></tr> <tr><td> Procent av BNP</td><td> -11,3</td><td> -16,8</td><td> -13,1</td><td> -11,1</td></tr> </table> Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Mellan 1993 och 1995 förbättras statens finansiella sparande med ca 70 miljarder kr., vilket kan jämföras med ca 35 miljarder kr. för hela den offentliga sektorn. Skillnaden beror till stor del på att bidragen till kommunerna minskar och att utbetalningen av kommunalskattemedel är i stort sett oförändrade under perioden. Det innebär att uppgången i de 94 totala skatteinkomsterna huvudsakligen tillfaller staten. Underskottet i det statliga sparandet beräknas uppgå till ca 195 miljarder kr. 1994 och ca 175 miljarder kr. 1995, se tabell 9.5. Den statliga konsumtionen har ökat kraftigt i volym sedan slutet av 1980-talet. Uppgången beror huvudsakligen på ökade inköp av varor och tjänster. Den statliga sysselsättningen, och därmed lönekostnaderna i fasta priser, har utvecklats svagare. År 1992 böijade sysselsättningen minska och nedgången fortsatte under 1993. Denna utveckling medförde att ök- ningstakten för den statliga konsumtionen avtog 1992 och mellan 1992 och 1993 beräknas oförändrad konsumtionsvolym. För 1994 och 1995 väntas den statliga konsumtionen sjunka med 1 % per år i volym. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 9.3 Allmänna pensionsfonden Tabell 9.6 Allmänna pensionsfonden Löpande priser <table border="1"> <tr><td colspan="5"> Miljarder kr.</td></tr> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 137,5</td><td> 134,8</td><td> 133,3</td><td> 132,4</td></tr> <tr><td> Avgifter</td><td> 83,8</td><td> 82,6</td><td> 84,8</td><td> 88,7</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 53,7</td><td> 52,2</td><td> 48,5</td><td> 43,7</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 97,9</td><td> 102,5</td><td> 109,8</td><td> 116,1</td></tr> <tr><td> ATP</td><td> 96,4</td><td> 101,8</td><td> 109,0</td><td> 115,3</td></tr> <tr><td> Övriga utgifter</td><td> 1,6</td><td> 07,0</td><td> 0,8</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> 39,6</td><td> 32,3</td><td> 23,4</td><td> 16,3</td></tr> <tr><td> Avveckling av löntagarfonder</td><td> 21,5</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Anm: Det i tabellen redovisade finansiella sparandet 1992 har inte reducerats med avvecklingen av löntagarfonderna. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras till övervägande del genom avgifter till den Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP- fonden har dessutom inkomster på avkastningen av fondens tillgångar, som i slutet av 1992 uppgick till ca 510 miljarder kr. Inte sedan 1990 har avgiftsinkomsterna täckt pensionsutbetalningama. En ökande andel av pensionerna finansieras med avkastningen på AP-fondens kapital. Det beror delvis på den svaga utvecklingen av lönesumman under de senaste åren, vilket dragit ned avgiftsinkomsterna. Men det finns också en trendmässig försvagning i AP-systemet, eftersom antalet pensionärer med full ATP ökar starkt. Av de skäl som diskuterats ovan har AP-fondens finansiella sparande minskat successivt från ca 47 miljarder kr 1990 till drygt 32 miljarder kr. 1993. Sparandet sjunker ytterligare de närmaste åren och beräknas 1995 till ca 16 miljarder kr., se tabell 9.6. Genom att det finansiella sparandet är positivt sker en fortsatt uppbyggnad av fondkapitalet, men räntened- gången under de senaste året innebär att avkastningen ändå sjunker. 95 9.4 Den kommunala sektorn Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Den kommunala sektom består av kommuner och landsting samt försam- lingar och kommunförbund. Det finansiella sparandet förbättrades avse- värt 1992 då sektom fick ett överskott på ca 16 miljarder kronor, efter att ha visat underskott vaije år sedan 1985. Bakom denna förbättring låg en betydande dämpning av kostnadsutvecklingen, genom att löne- och prisökningarna sjönk avsevärt, samtidigt som skatteintäkterna ökade kraf- tigt. Asymmetrin i utgifts- och inkomstutvecklingen har sin grund i den tidigare tvååriga eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskattemedel. Utbetalningen av skattemedel till kommuner och landsting 1992 byggde sålunda på skatteunderlaget 1990, då den ekonomiska aktiviteten i ekono- min som helhet var hög och lönesummans ökning förhållandevis kraftig. Från och med 1993 har ett nytt system för utbetalning av skattemedel till kommuner och landsting införts. Det nya systemet, som inte får fullt genomslag förrän 1995, innebär att skatteutbetalningama sker det år skat- ten avser. Därmed kan inkomster och utgifter budgeteras i samma pris- och löneläge. Även vad gäller statsbidragen har ett nytt system införts från 1993. Flertalet specialdestinerade statsbidrag har avvecklats och ersatts av ett generellt utformat system. Syftet är dels att reducera den statliga detalj- styrningen och därmed ge kommunerna större handlingsfrihet vad gäller verksamhetens utformning och prioritering, dels att skapa mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna och mellan landstingen. Skatteutjämningsavgiftema och avräkningsskatten har också avskaffats. År 1993 minskade skatteintäkterna och statsbidragen sammanlagt med ca 6,5 miljarder kr. Det kompenserades dock av att sänkta arbetsgivarav- gifter reducerade kommunernas lönekostnader med ca 6 miljarder kr. Ge- nom att konsumtionsvolymen drogs ned med 3 % reducerades den kom- munala sektorns kostnader med ytterligare ca 8 miljarder kr., jämfört med om volymen varit oförändrad. Denna utveckling medförde att det finansiella sparandet uppvisade ett överskott av ungefär samma storlek- sordning som 1992, se tabell 9.7. Den neddragning av konsumtionsvolymen i kommuner och landsting, som inleddes under 1992, väntas fortsätta även 1994 och 1995. Den sva- ga utvecklingen av skatteinkomster och statsbidrag tvingar fram fortsatta omprövningar och besparingar. År 1994 tillförs kommunsektorn tillfälligt 4,2 miljarder kr. i skatteinkomster, till följd av att sänkningen av grund- avdraget inte reducerar kommunernas skatteinkomster förän 1995. Plane- rade arbetsmarknadsåtgärder bidrar också till, att nedgången av den kom- munala konsumtionsvolymen väntas begränsas till 1,5 % under 1994. För 1995 förutses att konsumtionen minskar med ytterligare 1 %. Trots besparingarna försämras det finansiella sparandet i kommunsek- torn under de närmaste åren och 1995 beräknas sektorn åter få ett spa- randeunderskott. Det beräknade underskottet för 1995 på ca 2 miljarder kr. är dock lägre än de underskott, som den kommunala sektorn hade under perioden 1988—1990. 96 Tabell 9.7 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 <table border="1"> <tr><td colspan="5"> Miljarder kr.</td></tr> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 399,2</td><td> 393,2</td><td> 380,3</td><td> 379,3</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 269,3</td><td> 257,1</td><td> 256,1</td><td> 258,8</td></tr> <tr><td> Bidrag från staten och</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> socialförsäkringssektorn</td><td> 79,3</td><td> 84,9</td><td> 71,9</td><td> 67,0</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 50,6</td><td> 51,3</td><td> 52,3</td><td> 53,5</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 383,3</td><td> 376,9</td><td> 373,5</td><td> 381,5</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 36,5</td><td> 41,0</td><td> 37,0</td><td> 40,1</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 42,4</td><td> 38,0</td><td> 36,9</td><td> 36,7</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 282,0</td><td> 275,4</td><td> 278,7</td><td> 283,1</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 22,3</td><td> 22,5</td><td> 20,9</td><td> 21,6</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> 15,9</td><td> 16,3</td><td> 6,8</td><td> -2,2</td></tr> </table> Anm.: I investeringar ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 97 10 Kapitalmarknaden Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Utvecklingen på världens kapitalmarknader har varit turbulent under det senaste året. Marknaderna påverkas även fortsättningsvis av lågkonjunk- turen i industriländerna. Lågkonjunkturen har varit en bidragande orsak till att det internationella ränteläget fallit avsevärt. I några länder har dessutom räntenedgången påverkats av en omläggning till en mer expan- siv penningpolitik. I Europa har även övergången till mer flexibla växel- kurser bidragit till att de nominella räntorna har fallit. Fallet sker emel- lertid från en hög nivå eftersom räntorna tidigare hållits uppe av försvaret av de fästa växelkurserna. Manöverutrymmet för penningpolitiken har genom övergången till mer flexibla växelkurser formellt sett ökat i dessa länder. Övriga finansiella marknader har påverkats positivt av de fällande rän- torna. Börserna, inte minst i de nordiska länderna, har visat en stark kursutveckling. I Sverige har räntorna fallit till historiskt låga nivåer sedan kronan böijade flyta den 19 november 1992. Det betydande räntefället har under- lättat en stabilisering av de finansiella marknaderna och inte minst ban- kerna har kunnat uppvisa en avsevärd resultatförbättring. Samtidigt har den svenska kronan försvagats under året. Den svenska kronans deprecie- ring efter den 19 november 1992 uppgår för närvarande till ca 24 % mot D-marken och ca 29 % mot dollarn. Försvagningen av och osäkerheten kring den svenska valutan under 1993 beror sannolikt på politisk oro och svaga offentliga finanser tillsammans med turbulens på de europeiska valutamarknaderna. 10.1 Den internationella ränte- och valutautvecklingen Beslutet av medlemsländerna inom EMS att bredda bandgränsema till + /-15 % den 2 augusti 1993 innebar att de formella förutsättningarna för penningpolitik i Europa ändrades. Formellt kan penningpolitiken nu i högre grad inriktas på även andra mål än växelkursen. Beslutet att bredda bandgränsema kom efter att vissa valutor inom ERM ånyo utsatts för ett betydande deprecieringstryck. Tidigare hade både det brittiska pundet och den italienska liran lämnat ERM och flera av de kvarvarande valutorna devalverats. Dessutom hade flera nordiska länder tvingats överge sina fästa växelkurser gentemot ecun. Oron i slutet av juli 1993 hade sin grund i att den svaga konjunkturen stärkt förvänt- ningarna om ytterligare lättnader av penningpolitiken i vissa ERM-länder. En fortsatt högräntepolitik för att upprätthålla kursen mot D-marken framstod som politiskt allt mindre möjlig och därmed allt mindre trovär- dig. Särskilt tydligt var detta i Frankrike. Tysklands roll som ankare i samarbetet förutsatte att sänkningar av ränteläget skedde i samklang med den tyska penningpolitiken. De stegrade förväntningarna om kommande räntesänkningar grusades genom att den tyska centralbanken valde att inte sänka diskontot i slutet av juli. Detta medförde en akut press på de andra 98 valutorna inom ERM som inte kunde hejdas med mindre än att valutorna i princip släpptes fria. Undantaget var den tyska marken och den neder- ländska gulden som bilateralt behöll det tidigare fluktuationsbandet på + /-2,25 %. Kursrörelserna har hittills varit relativt små mellan de olika ERM-valu- torna sedan bandgränsema vidgades. Det ökade utrymmet för en snabbare nedtrappning av de korta räntorna har ännu inte utnyttjats i någon större utsträckning. Detta kan ses som ett uttryck for att ERM-ländema fortfa- rande prioriterar någorlunda stabila växelkurser. Länderna vill inte ris- kera att det förtroende som byggts upp för inflationsbekämpningen med hjälp av den fästa växelkursen äventyras genom att via snabba räntesänk- ningar tillåta en större försvagning av den egna valutan. Dessutom skulle större deprecieringar av enstaka valutor leda till konkurrenskraftsförskjut- ningar mellan EG-ländema, vilket skulle kunna komma att innebära ytter- ligare spänningar inom EG-samarbetet med t.ex. ökade risker för protek- tionistiska inslag. En ytterligare orsak till en försiktig linje synes vara att länderna anser att en politik som ger små växelkursvariationer ökar möj- ligheterna för ett framtida stabilt växelkurssamarbete och en eventuell kvalificering till ett framtida EMU. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 10.1 6-månaders euromarknadsräntor 1991—1993 Enkla årsräntor Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-59.png" style="width:278pt;height:174pt;"/> Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser 13 december. Källa: Finansdepartementet. De försiktiga gradvisa sänkningarna av de korta räntorna kan också bero på att flera av de europeiska länderna inte vill riskera att de långa räntorna skall stiga vid en sänkning av de korta räntorna. Orsaken till detta är att de långa räntorna bedöms vara särskilt viktiga för investe- ringar och konsumtion. I Storbritannien har dock de korta räntorna stor betydelse, varför den offensiva brittiska sänkningen av de korta räntorna 99 torde vara förhållandevis effektiv för att underlätta en konjunkturupp- Prop. 1993/94:100 gång.                                                                          Bilaga 1.1 Den lågkonjunktur som flertalet europeiska länder befinner sig i och det medföljande låga inflationstrycket medför att det för närvarande finns en relativt stark opinion för ytterligare räntesänkningar. Takten i ränte- sänkningarna torde emellertid i hög grad vara beroende av hur respektive länders växelkurser utvecklas och av de tyska räntornas utveckling, som alltjämt utgör ett golv för de inhemska räntorna i de flesta europeiska län- derna. Detta innebär att utvecklingen i Tyskland även i fortsättningen blir av stor vikt för övriga europeiska länder. Sedan september 1992 har Bundes- bank sänkt diskontot 7 gånger med totalt 3 procentenheter till 5,75 %. Nedtrappningen har emellertid varit mer försiktig än vad som varit fallet vid tidigare konjunkturavmattningar. Detta måste ses mot bakgrund av den tyska återföreningen och att den tyska inflationen, delvis som en följd av detta, har legat kvar på en relativt hög nivå. Diagram 10.2 10-åriga obligationsräntor 1991—1993 Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-60.png" style="width:278pt;height:169pt;"/> Anm.: Veckovisa observationer, sista observationen avser 13 december 1993. Källa: Finansdepartementet. Bundesbank har sedan bandgränsema breddades den 2 augusti 1993 fortsatt sin försiktiga räntesänkningspolitik. Diskontot har sänkts med 1 procentenhet och samtidigt har såväl de korta som de långa marknads- räntorna fallit med nästa lika mycket. Det skall påpekas att de långa tyska räntorna har fallit i betydande utsträckning sedan sommaren 1992. Den tioåriga statsobligationsräntan har t.ex. fallit med över 2 procentenheter och noteras idag till 5,7 %, vilket historiskt sett är ungefär den nivå där de långa räntorna befunnit sig vid lågkonjunktur. En faktor som talar emot en ytterligare nedgång i de tyska och därmed 100 de europeiska långa räntorna, förutom att de redan ligger på en relativt låg nivå, är att den amerikanska konjunkturuppgången kan komma att dra upp de amerikanska obligationsräntorna. Konjunkturuppgången i USA har hittills varit svagare än normalt. Detta har tillsammans med en låg infla- tionstakt och ett program för budgetkonsolidering på medellång sikt med- fört att räntorna på amerikanska obligationer har fortsatt att fålla trots en förbättrad konjunktur, vilket har underlättat nedgången av de långa euro- peiska räntorna. Den 30-åriga amerikanska statsobligationsräntan t.ex. föll från årsskiftet 1992/1993 och med mitten av oktober 1993 med nära 1,5 procentenheter. Den senaste tiden har dock de långa amerikanska rän- torna stigit med ca en halv procentenhet och fallet i de europeiska räntor- na bromsats. Den amerikanska ränteutvecklingen förväntas snarare brom- sa än stimulera en fortsatt europeisk räntenedgång. I och med att uppgången i den amerikanska ekonomin fortsatt under hösten och skillnaden i räntenivå i förhållande till de europeiska valutorna minskat, har dollarn stärkts mot de europeiska valutorna. Dollarn har även den senaste tiden stärkts mot den japanska yenen efter att yenen stärkts mycket kraftigt under den första delen av året. I augusti noterades yenen till historiskt låga nivåer omkring 100 yen per dollar. Yenens kraf- tiga appreciering under året har bidragit till ett ökat utrymme för japan- ska räntesänkningar trots en redan mycket låg nivå. 10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen Förutsättningarna för den svenska penningpolitiken har efter att kronan böijade flyta blivit mer komplexa. Det slutliga målet, ett stabilt penning- värde, är emellertid oförändrat. Riksbanken har specificerat detta till att Konsumentprisindex (KPI) tillåts öka 2 % per år från och med 1995 med en tolerans om + /- 1 procentenhet. Riksbanken har samtidigt valt att låta räntestymingen direkt inriktas på styming av det slutliga målet. Till hjälp för detta används ett flertal indikatorer på inflationsutvecklingen. Två av de viktigaste av dessa är kronans och de långa obligationsräntornas ut- veckling. Enligt en undersökning från Riksbanken publicerad i oktober 1993 är inflationsförväntningarna i den svenska ekonomin låga för de närmaste åren. Riksbanken betonar dock att penningpolitiken skall föras på lång sikt och att det är viktigt att det inte finns förväntningar om stigande in- flation på medellång sikt. Den svenska kronans utveckling har under 1993 karaktäriserats av mycket stora svängningar. Efter det att kronan böijade flyta den 19 no- vember 1992 har kronan deprecierats med ca 22 % mot ecu-index. Under våren skedde en betydande förstärkning av kronan efter att kro- nan under den första delen av året hade påverkats negativt av oron inom det europeiska valutasamarbetet samt av inhemsk politisk oro. Under sommaren drabbades dock kronan återigen av en försvagning utlöst av svaga BNP-siffror och rapporter om den svenska statsskuldens utveck- ling. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 101 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 10.3 Kronans depreciering från november 1992 Proc, förändring sedan 18 nov 1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-61.png" style="width:279pt;height:177pt;"/> Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 14 december 1993. Källa: Finansdepartementet. Allt fler bedömare betraktar idag den svenska kronan som undervärde- rad med hänsyn till köpkraftsparitet och konkurrenskraft. Därmed torde det finnas förväntningar om att kronan kan komma att stärkas framöver. Även realekonomiska faktorer som ett växande bytesbalansöverskott talar for detta. Riksbanken har sedan kronan böijade flyta i likhet med centralbankerna i kontinentaleuropa valt att föra en försiktig penningpolitik med små grad- visa sänkningar av maiginalräntan, som utgör det främsta penningpoli- tiska styrmedlet. Totalt sett har maiginalräntan sänkts med 4,75 procent- enheter sedan kronan böijade flyta. Fallet i marknadsräntorna har under samma period varit betydande. Nedgången i räntorna har skett under en mycket stor omsättning. Omsättningen på räntebärande papper ökade t.ex. med drygt 13 % under perioden januari—november 1993 jämfört med samma period föregående år. Utländska investerare har i hög grad bidragit till det ökade intresset för svenska statsobligationer. Under perio- den januari-oktober 1993 uppgick utlandets nettoplaceringar i svenska statsobligationer till ca 51 miljarder kronor. Samtidigt har utlandets inne- hav av statsskuldväxlar minskat med ca 49 miljarder kronor. Detta av- speglar emellertid till en del en omläggning, genomförd av Riksgälds- kontoret, till en mer långfristig upplåning som skett under det senaste året. 102 Diagram 10.4 Ränteutvecklingen 1989—1993<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-62.png" style="width:280pt;height:186pt;"/> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt, sista observationen avser 13 december 1993. Källa: Finansdepartementet. Under den första delen av året diskonterades relativt kraftiga marginal- räntesänkningar i de korta marknadsräntorna, dvs. korträntoma var lägre än den aktuella maiginalräntan. Under de senaste månaderna har förvänt- ningarna om snabba marginalräntesänkningar avtagit. Sexmånaders stats- skuldväxlar har redan fallit med över 5 procentenheter sedan november 1992 och är idag på den lägsta nivån sedan penningmarknaden startade. Det senare gäller även för obligationsräntorna. Den tioåriga statsobliga- tionsräntan ligger idag på ca 7,4 %. Den har därmed fallit med ca 3,5 procentenheter sedan kronan böijade flyta. Emellertid skall noteras att obligationsräntorna nu ligger kvar på samma nivå som rådde vid slutet av sommaren. Förväntningar finns på marknaden om att Riksbanken kommer att fort- sätta att sänka maiginalräntan. Samtidigt är det inte troligt att de långa räntorna kommer att gå ned lika mycket. Det finns flera förklaringar till detta. Dels utgör det utländska ränteläget och särskilt det tyska ränteläget ett golv för hur mycket de svenska långa räntorna kan falla och dels kommer förväntningar om en ekonomisk återhämtning att leda till att ut- rymmet för fortsatta fäll i obligationsräntorna begränsas. Differensen mellan svenska och tyska räntor har minskat under året. Framför allt minskade skillnaden under senvåren. Därefter har differen- sen för de korta räntorna i stort sett varit oförändrad, medan den för de längre räntorna återigen ökat något. För tioåriga statsobligationsräntor har skillnaden i stort sett halverats sedan årsskiftet 1992/93 och uppgår idag till ca 1,6 procentenheter. För sexmånaders statsskuldväxlar har diffe- rensen varierat runt en dryg procentenhet från och med maj månad. De 103 svenska räntorna kommer även framöver att vara belastade av markna- Prop. 1993/94:100 dens krav på en viss riskkompensation vid placeringar i svensk valuta och Bilaga 1.1 sannolikt kommer framför allt tyska räntor alltjämt att utgöra en viktig referens för marknadens aktörer vid bedömningen av de svenska räntor- na. 10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden Kreditmarknaden har under 1993 karakteriserats av fortsatt låg efterfrå- gan på krediter och en stagnerande utlåning men också av en betydande förstärkning av bankernas ekonomiska resultat och finansiella situation. Utvecklingen har medfört att bankernas förutsättningar att öka kreditut- budet framöver har förbättrats. Utlåningen till allmänheten t.o.m. oktober 1993 innebar en minskning av den totala lånestocken med ett par procentenheter. En större del av nedgången kan hänföras till minskad valutaupplåning men även i svenska kronor minskade utlåningen. Omfördelning av kreditstockar inom bank- koncemema och upprättandet av särskilda bolag för problemkrediter har gjort statistiken fördelad på institutionella grupper mer svårtolkad än tidi- gare. Allmänt synes det dock vara bankutlåningen till hushåll som har sjunkit. Enligt statistiken har denna minskat med ca 10 % per år under den senaste treårsperioden. Bankernas totala lånestock hade från årsskiftet 1992/1993 t.o.m. oktober reducerats med ca 13 %, motsvarande 124 mil- jarder kr., jämnt fördelat mellan kronlån och valutalån. Trots den allmänt svaga situationen på bostadsmarknaden uppvisade bo- stadsinstituten alltjämt en viss ökning av utlåningen under 1993. Lån har lagts om från banker till lån med bunden ränta i bostadsinstitut. Dessutom består nyutlåningen huvudsakligen av projekt påböijade under tidigare år som erhållit finansiering först under 1993. Skillnaden mellan bankernas ut- och inlåningsräntor har enligt Riks- bankens statistik minskat från en toppnivå på i genomsnitt ca 7,5 % i slutet av december 1992 till ca 6,5 % i slutet av september 1993. Nivån på utlåningsräntoma låg för företag och hushåll på ca 11 % respektive ca 12,5 % i slutet av september, en nedgång på drygt 4 respektive 3 pro- centenheter från årsskiftet. Bostadsinstitutens medelränta för nyutlåning med räntebundna lån till småhus och bostadsrätter låg i slutet av september på 9,5 %, en nedgång med drygt tre procentenheter sedan årsskiftet. Räntesänkningen är där- emot liten för samma period vad avser den genomsnittliga utlåningsräntan på hela den utestående bostadslånestocken (0,7 procentenheter). Det indi- kerar att hushållen totalt sett ännu inte fått särskilt stor del av den bety- dande räntenedgången eftersom bostadslån i allmänhet är räntebundna. Stora omläggningar av lån under kommande år bör emellertid förstärka trenden med fallande ränteutgifter för fastighetsägarna. 104 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Diagram 10.5 Utlåning till hushåll, totalt samt från banker och bostadsinstitut<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-63.png" style="width:279pt;height:189pt;"/> Anm.: Månadsobservationer, sista observationen avser oktober 1993. Källa: Riksbanken. Allmänt bör räntekonkurrensen på den svenska marknaden stärkas i samband med en ökad ekonomisk aktivitet. Positivt för konkurrensen är också att nya banker av mer specialiserat slag samt utländska bankfilialer är på väg att etableras på den svenska bankmarknaden. Bankernas resultatförbättringar har lagt grunden till en allmänt starkare kapitalsituation, större buffert mot finansiella påfrestningar och ökad utlå- ningskapacitet. Den internationella upplåningen har vidare kunnat norma- liseras. Resultatförbättringen har framför allt sin grund i den gynnsamma ränteutvecklingen. Räntefallet har tillsammans med historiskt höga margi- naler ökat räntenettot, bl.a. till följd av minskande finansieringskostnader för den stora volymen problemkrediter, samt möjliggjort betydande reali- sationsvinster på obligationsportföljen. Samtidigt har provisionsintäktema ökat som följd av den livliga valuta- och värdepappershandeln. På kost- nadssidan får bankernas rationaliseringsåtgärder effekt i form av bl.a. minskande personalkostnader. Sammantaget redovisade bankkoncemema en resultatförbättring före kreditförluster på omkring 9 miljarder kronor för årets nio första månader. Den goda intäktsutvecklingen kan således i hög grad hänföras till gynn- samma förlopp på de finansiella marknaderna. I ett längre perspektiv kan dessa inte förutses bestå i samma utsträckning. Marginalerna mellan ut- och upplåningsräntoma kommer att pressas i framtiden, om än inte återgå till tidigare låga nivåer. Mot detta kan ställas bättre möjligheter till ökade lånevolymer framöver samt att problemkrediter till viss del kan tillfriskna genom en utveckling med lägre räntor och en allmänekonomisk återhämt 105 ning. Sammantaget bör intjäningsförmågan kunna ligga på en fortsatt Prop. 1993/94:100 relativt hög nivå under den närmast överblickbara framtiden.             Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-64.png" style="width:251pt;height:155pt;"/> Diagram 10.6 Bankkoncernernas intjäning, kreditförluster och rörelseresultat (1993 exkl. Securum) <h4>Miljarder kr</h4> <h4>80</h4> <h4>60</h4> <h4>40</h4> <h4>20</h4> <h4>0</h4> <h4>-20</h4> <h4>-40</h4> <h4>-60</h4> <h4>1981    1983    1985    1987    1989    1991    1993</h4> Anm.: 1993 års siffror avser niomånadersresultat uppräknat till årstakt. Källa: Finansdepartementet. Redovisade kreditförluster är alltjämt höga men har överlag sjunkit något. I relation till utlåningen ligger förlusterna fortfarande på historiskt höga nivåer, 2—3,5 % per år för de mindre tyngda bankerna. Niomåna- dersrapportema visar på en minskning i storleksordningen 15 miljarder kronor varav dock en större del kan sägas härröra från avlyften i Nord- banken till Securum. Jämfört med de kreditförluster som banksystemet redovisade för 1992 på ca 74 miljarder kronor bör dock förlustbilden vid ingången av 1994, sedan även Gota Bank rekonstruerats och staten tagit på sig förlusterna, komma att se väsentligt bättre ut. Förlustnivån på års- basis kan då uppskattas ha sjunkit till under 40 miljarder kronor. Då även volymen problemkrediter, dvs. oreglerade fordringar eller fordringar med ränteeftergifter, synes ha planat ut under 1993 tyder utvecklingen sam- mantaget på att kulmen i bankernas kreditförluster har passerats. Att kre- ditförlusterna sjunker torde bli avgörande för om bankerna skall kunna redovisa fortgående resultatförstärkningar. Det samlade rörelseresultatet efter kreditförluster hade i niomånaders- rapportema sålunda förbättrats avsevärt eller med ca 25 miljarder kronor (exklusive Securum). Alltjämt redovisade dock ett par banker förlust. Även inräknat de förluster som täcktes av Gota Banks statliga garanti och privata försäkring kvarstår den angivna resultatförbättringen i banksyste- met. För bostadsinstituten låg kreditförlusterna på en väsentligt lägre nivå men utvecklingen visar å andra sidan ännu inte på någon vändning i posi- 106 tiv riktning. Till skillnad från bankerna där tyngdpunkten i fåstighetsbelå- ningen legat på den kommersiella sektorn, vars kraftiga prisfåll tidigt gav stora förluster, har det mindre och mer utdragna prisfallet på bostäder samt det bättre säkerhetsläget hittills hållit tillbaka förlusterna för bostads- instituten. Kreditgivningen till bostäder ställer numera högre krav på projektens ekonomi samt på ägarnas egeninsatser. För bygg- och bostadsföretagen kan det innebära svårigheter att erhålla krediter. För att lindra problemen har regeringen föreslagit vissa förändringar avseende möjligheterna att utnyttja räntebidragen samt de statliga kreditgarantierna för bostäder (prop. 1993/94:76). I huvudsak ger institutens förlustutveckling inte anledning att befara en s.k. tredje förlustvåg på kreditmarknaden avseende främst bostadslån. En positiv faktor är nedgången i ränteläget vilken allt fler låntagare succes- sivt kommer att få del av när gamla lån omsätts. Arbetslösheten, den höga andelen outhyrda lägenheter samt kostnadsproblemen för senare år- gångar bostadshus innebär emellertid en betydande risk för att instituten ännu ett par år framåt måste göra ansenliga förlustreserveringar. Ä andra sidan bör de närmaste åren medföra bättre marginaler mellan ut- och upp- låning på den totala lånestocken. För nyutlåningen kan räntemarginalerna visserligen sjunka men senare års höga marginaler kommer successivt att få större genomslag i hela låneportföljen. För bankkoncemema har den gynnsamma utvecklingen på aktiemarkna- den och ansträngningarna att skaffa nytt kapital utan direkta insatser från staten, inneburit betydande tillskott av riskkapital genom nyemissioner under hösten. Kapitaltäckningen, dvs. kapitalbasen i relation till place- ringarna, kan därmed förutses ligga på en internationellt sett tillfredsstäl- lande nivå eller omkring 12 % i de mest kapitalstarka bankerna. Förutom nödvändig finansiell stadga och bättre kapacitet att bistå med krediter, innebär kapitalförstärkningen att behovet av statligt kapitalstöd för bank- systemet minskar. Staten har tidigare betalat ut ca 44 miljarder kronor i bankstöd. Kapitalbristen, i huvudsak förlusttäckningen, i samband med rekonstruktionen av Gota Bank innebär en ytterligare kostnad för det svenska bankstödet på 20 miljarder kronor. Under förutsättning att den allmänekonomiska utvecklingen stabiliseras, bör utsikterna vara goda att statens direkta kostnader för bankstödet därmed kan slutsummeras (en tabell över bankstödets olika delar återfinns i bilaga 8 till budgetpro- positionen). 10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden Trots den svaga världskonjunkturen har utvecklingen under 1993 varit positiv på flertalet av de stora utländska aktiebörserna. Aktiekurserna har generellt gynnats av fållande räntenivåer och i enstaka länder också av en förbättrad konjunktur. New Yorkbörsen, som sedan årsskiftet 1992/1993 fram t.o.m. november stigit med 12 %, har haft draghjälp av låga ameri- kanska räntor och är nu inne på sitt fjärde år med stigande kurser. De Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 107 15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 låga inhemska räntorna har skapat ett stort utbud av amerikanskt kapital på världens finansmarknader. Diagram 10.7 Internationell börsutveckling Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 Index ultimo 1989=100, nationell valuta<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-65.png" style="width:270pt;height:152pt;"/> 201--------------;--------------i--------------:--------------i--------------i------------- 1991            1992            1993            1994 Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser 13 december 1993. Källa: Finansdepartementet. Tokyobörsen kämpar mot en kraftigt förstärkt yen och en svag inhemsk konjunktur. Företagen värderas dock högt i relation till dagens vinstnivå- er vilket tyder på höga förväntningar om den framtida utvecklingen. De europeiska börserna har präglats av spekulationerna mot ERM- valutoma, den svaga europeiska ekonomin men kanske främst av de fål- lande räntorna. Londonbörsen steg kraftigt hösten 1992 efter att pundet lämnat ERM och de korta räntorna sjunkit. Under 1993 böijade tecken synas på återhämtning i ekonomin, vilket ytterligare stimulerade kursut- vecklingen. Uppgången var ändå måttlig i jämförelse med Frankfurtbör- sen. I takt med de lägre räntorna har Frankfurtbörsen skjutit fert under 1993. Kurserna gick under årets 11 första månader upp med ca 33 %. Kursutvecklingen på Stockholmsbörsen har varit mycket positiv under 1993. Under årets första 11 månader har Veckans Affärers index stigit med ca 43 %. Omsättningen har varit mycket hög under året. Ackumu- lerat under de 11 första månaderna har börsen omsatt ca 284 miljarder kronor, vilket kan jämföras med 165 miljarder kronor under hela 1992. De lägre räntorna har i hög grad bidragit till årets kursuppgång. Till följd av kronans försvagning framstod dessutom flera av de internationellt verksamma företagens aktier såsom mycket köpvärda och exportföretagen spåddes en lysande utveckling. Flera av de svenska företagens konkur- renskraft har ytterligare stärkts genom kraftiga kostnadsbesparingar. Under våren och försommaren mattades emellertid kursuppgången av. Flera svaga rapporter presenterades som pekade på fortsatta problem för många av företagen. Stora valutakursförluster redovisades och flera före- 108 tag hade dessutom kurssäkrat sina framtida exportintäkter vilket ledde till att deprecieringen inte slog igenom på resultaten fullt ut. Breddningen av banden inom ERM i augusti 1993 skapade ytterligare förväntningar på sjunkande räntor i Europa. En rekordartad kursuppgång under mycket hög omsättning tog färt. Under juli och augusti steg börsen med ca 18 % och ett nytt omsättningsrekord sattes när 41,5 miljarder kronor omsattes på A-listan under augusti månad. Förväntningarna var högt ställda under hösten och flera företags värde- ringar innebar att även relativt goda resultat kunde leda till en besvikelse hos placerarna. Under hösten avtog dessutom takten i Riksbankens ränte- sänkningar vilket sannolikt bidrog till en rekyl i börskurserna under fjär- de kvartalet. Det utländska intresset har varit mycket stort. Under årets första 10 månader har utländska investerare nettoköpt svenska aktier för 28,2 mil- jarder kronor, vilket kan jämföras med svenska placerares nettoinveste- ringar i utländska aktier vilka uppgått till ca 0,2 miljarder kronor under samma period. Ca 25 %, motsvarande ca 200 miljarder kronor, av börs- värdet kan idag uppskattas ägas av utländska placerare. Aktiemarknadens primära funktion som förmedlare av riskkapital har satts på prov det senaste året. Rekordstora volymer aktiekapital har dra- gits in till bolagen genom nyemissioner och introduktioner. Under januari till november 1993 offentliggjordes nyemissioner till ett värde av ca 25 miljarder kronor. Den största andelen av de nyemitterade aktierna står bankerna för men även skogs-, industri- och tjänsteföretag har utnyttjat möjligheten att öka soliditeten via börsen. Den höga omsättningen, netto- tillskottet av kapital och i synnerhet den höjda värderingen av företagen på börsen underlättar emissionsvågen. Börsuppgången har även lett till att flera företag har introducerats på börsen av sina tidigare ägare. Även staten har fått in 1,9 miljarder kronor från riskkapitalmarknaden genom privatiseringen av Celsius. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 109 Innehåll Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 1  Inledning                                                     2 2  Internationell utveckling                                     16 2.1  Sammanfattande översikt                                16 2.2  Länderöversikter                                        21 3  Utrikeshandel                                             28 3.1  Export och import                                    28 3.2  Bytesbalansen                                           33 4  Industrin                                                  36 4.1  Produktion och konkurrenskraft                         36 4.2  Lönsamhet                                         40 5  Arbetsmarknad                                       44 5.1   Sysselsättning                                             45 5.2  Utbud av arbetskraft                                    49 5.3  Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder                                                   51 6  Löner och konsumentpriser                              55 6.1  Löner                                               55 6.2  Konsumentpriser                                      59 7  Hushållens ekonomi och privat konsumtion                65 7.1  Hushållens inkomster                                 65 7.2  Privat konsumtion och sparande                        68 8  Investeringar                                                 75 8.1   Näringslivets investeringar                                 76 8.2  Offentliga investeringar                                    78 8.3   Bostadsinvesteringar                                       79 8.4  Byggnadsverksamhet                                  82 8.5  Lagerinvesteringar                                         84 9  Den offentliga sektorn                                     87 9.1  Den konsoliderade offentliga sektora                     87 9.2  Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna          94 9.3  Allmänna pensionsfonden                              95 9.4  Den kommunala sektorn                             96 10 Kapitalmarknaden                                     98 10.1 Den internationella ränte-och valutautvecklingen          98 10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen           101 10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden                      104 10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden                       107 110 Tabeller Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 1.1 Prognosförutsättningar 1.2  Löner och priser 1.3  Försöijningsbalans 1.4  Bidrag till BNP-tillväxten 1.5  Nyckeltal 1.6  Sparande 2.1  Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 2.2  Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande 2.3  Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder 3.1   Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor 3.2  Importvägd efterfrågan på bearbetade varor 3.3  Export och import av varor 3.4  Bytesbalans 4.1   Nyckeltal för industrin 4.2  Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel 5.1  Arbetsmarknad 5.2  Produktion och sysselsättning i timmar 5.3  Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper 5.4  Procentuell förändring av arbetskraftsutbudet 5.5  Relativ arbetslöshet i olika åldrar 5.6   Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 6.1  Timlöner och arbetskraftskostnader 6.2  Konsumentpriser 6.3   Underliggande inflationstakt 7.1  Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande 7.2  Hushållens inkomster 7.3   Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll 8.1   Bruttoinvesteringar efter näringsgren 8.2  Bruttoinvesteringar i näringslivet 8.3   Offentliga investeringar 8.4  Bostadsinvesteringar 8.5  Byggnadsverksamhet 8.6  Lagervolymförändringar 9.1   Den offentliga sektorns finansiella sparande — förklaring förändringen mellan 1990 och 1993 9.2  Förändring av den offentliga sektoms finansiella sparande 9.3  Den offentliga sektoms inkomster och utgifter 9.4  Skatter och avgifter 9.5  Staten inkl, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna 9.6  Allmänna pensionsfonden 9.7  Den kommunala sektoms inkomster och utgifter 111 Diagram 1.1  Produktion i industrin och i övriga ekonomin 1.2  BNP, export, privat konsumtion och bruttoinvesteringar 1.3   Bruttoinvesteringar (LP) samt bruttoinvesteringar exkl. bostäder (LP och FP), andelar av BNP 1.4  Faktisk och potentiell BNP 1.5  BNP och produktivitet i Sverige 1981-1995 1.6  Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans 2.1  BNP-tillväxt i USA, Japan och västra Tyskland 3.1  Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder 3.2  Sveriges räntebärande nettoskuld mot utlandet 4.1   Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 4.2  Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1995 4.3  Industrins bruttomaiginal enligt NR och Företagsstatistiken 5.1   Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser 5.2  Sysselsättning och arbetskraftsutbud 5.3  Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder 6.1   Indikator på den strukturella löneglidningen 6.2  Nominell timlön inom industrin 6.3   Prisutvecklingen i Sverige 6.4  Konsumentpriser 7.1  Hushållens nettoförmögenhetskvot 7.2  Privat konsumtion 7.3  Hushållens skuldkvot 7.4  Bostadsprisutvecklingen i Finland, Norge och Sverige 7.5  Hushållens framtidsförväntningar 7.6  Hushållens sparkvot 8.1   Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder som andelar av BNP 8.2  Antal outhyrda lägenheter respektive antal påböijade lägenheter 8.3   Bostadsinvesteringar 8.4  Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1995 8.5  Lagerstockar i förhållande till produktion 8.6  BNP-utveckling och lagerbidrag 9.1   Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1995 9.2  Den offentliga sektorns finansiella nettoställning 10.1 6-månaders euromarknadsräntor 1991-1993 10.2 10-åriga obligationsräntor 1991-1993 10.3 Kronans depreciering från november 1992 10.4 Ränteutvecklingen 1989-1993 10.5 Utlåning till hushåll, totalt samt från banker och bostadsinstitut Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 112 10.6 Bankkoncememas intjäning, kreditförluster och rörelse- resultat (1993 exkl. Securum) 10.7 Internationell börsutveckling Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.1 113 Bilaga 1.2 Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning REGERINGEN FINANSDEPARTEMENTET Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1994/95 Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege- ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositio- nen. RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95. Beräkningarna har gjorts för varje in- komsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 1993/94. Underlag för beräkning- arna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av in- komstskatterna har dessutom uppgifter från RRV:s taxeringsstatistiska un- dersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats. Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1993 redovisas för- utsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttit- larna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1993, 1994 och 1995. Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1993/94 kan använ- das som komplement till RRV:s inkomstberäkning. Inkomstliggaren inne- håller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem. Generaldirektör Inga-Britt Ahlenius har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Per Östling, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, revisor Johan Fall, revisor Urban Karlström och föredra- gande, avdelningsdirektör Birgitta Hallstener. Stockholm den 16 december 1993 Inga-Britt Ahlenius Birgitta Hallstener Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 SAMMANFATTNING Förutsättningar Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 RRV:s förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1994/95 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1993/94 har utförts under sedvanligt antagande om en ekonomisk politik i enlighet med de propositioner som av oss är kända enligt nedanstående: - 1993/94:3 - 1993/94:5 - 1993/94:9 - 1993/94:11 - 1993/94:22 - 1993/94:25 - 1993/94:27 - 1993/94:29 - 1993/94:37 - 1993/94:38 - 1993/94:40 - 1993/94:45 - 1993/94:50 - 1993/94:59 - 1993/94:66 - 1993/94:75 - 1993/94:79 - 1993/94:80 - 1993/94:88 - 1993/94:90 - 1993/94:91 om villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94 om kommunala bostadstillägg till folkpension år 1994 om stiftelser om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet m.m. om tilläggsskydd för läkemedel, m.m. om inriktning av den ekonomiska politiken om ändringar i fastighetsbildningslagen om vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kommunsektorn om vissa pensionsfrågor om postlag och en förändrad verksamhetsform för Postver- ket, m.m. om småföretagsutvecklingen om uppskovsregler vid bostadsbyten m.m. om fortsatt reformering av företagsbeskattningen om vissa sjukförsäkringsfrågor om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och lång- tidsarbetslösa, m.m. om arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnas- ter samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmän, m.m. om ändring i beskattningen av vissa oljeprodukter om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den inter- nationella oljeskadefonden m.m. om översyn av tjänsteinkomstbeskattningen m.m. om vissa fastighetsskattefrågor m.m. Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrap- port 1993 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter med Finansdepartementet, främst då med arbetet där med den preliminära nationalbudgeten för år 1994. Detta har sammantaget lett till att förelig- gande inkomstberäkning baseras på följande antaganden: <table border="1"> <tr><td></td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1995</td></tr> <tr><td> Utbetald lönesumma inkl, sjuklön1</td><td> -1,5</td><td> 3,3</td><td> 4,7</td></tr> <tr><td> Pensioner</td><td> 3,8</td><td> 5,0</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Konsumentprisindex, årsmedeltal1</td><td> 4,7</td><td> 2,6</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion, volym1</td><td> -4,0</td><td> 0,7</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion, pris1</td><td> 1,6</td><td> 3,1</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Basbelopp, kr</td><td> 34 400</td><td> 35 200</td><td> 35 900</td></tr> <tr><td> Bostadslåneränta, procent</td><td> 10,7</td><td> 8,15</td><td> 6,75</td></tr> <tr><td> Statens avkastningsränta, procent2</td><td> 11,75</td><td> 10,15</td><td> -</td></tr> </table> 1 Procentuell förändring från föregående år 2 Avser budgetåret 1993/94 och 1994/95 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 En av RRV genomförd enkätundersökning till svenska aktiebolag, spar- banker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäk- ningar av juridiska personers inkomstskatt. En specifikation av RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster un- der budgetåren 1993/94 och 1994/95 framgår av tabell 3. Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1993/94 och 1994/95 I den av riksdagen fastställda statsbudgeten beräknades inkomsterna för budgetåret 1993/94 till 343990 mkr. Enligt de nu redovisade beräkningarna kommer statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 att uppgå till 353 253 mkr, vilket är en ökning på 9263 mkr. I jämförelse med utfallet för budgetåret 1992/93 är det dock en minskning med 24490 mkr eller 6,5 %. Statsbudgetens inkomster Budgetåret 1994/95 övrig skatt på             Fysiska pers.ink. varor                    8%<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-66.png" style="width:292pt;height:103pt;"/> 31% Totalt 367 miljarder kr. Enligt de nu redovisade beräkningarna för budgetåret 1994/95 beräknas statsbudgetens inkomster till 367489 mkr. Ökningen i förhållande till vad som nu beräknas för budgetåret 1993/94 blir 14235 mkr vilket motsvarar 4,0 % i ökningstakt. Utveckling av inkomsterna De beräknade förändringarna av inkomsterna pä statsbudgeten mellan resp, budgetår har delats upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna. De största förändringarna avser fysiska och juridiska personers inkomst- skatt, socialförsäkringsavgifter, mervärdesskatten, avräkningsskatt, inkoms- ter av statens verksamhet och kalkylmässiga inkomster. De beskrivs närmare i nästa avsnitt. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1992/93-1993/94 och 1993/94-1994/95 (mkr) <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Inkomstgrupp/</td><td> 1992/93 till</td><td> 1993/94 till</td></tr> <tr><td colspan="2"> Inkomsttitel</td><td> 1993/94</td><td> 1994/95</td></tr> <tr><td> 1111</td><td> Fysiska personers inkomstskatt</td><td> + 4 381</td><td> + 22303</td></tr> <tr><td> 1121</td><td> Juridiska personers inkomstskatt</td><td> -3529</td><td> -1256</td></tr> <tr><td> 1122</td><td> Avskattning av företagens reserver</td><td> - 1426</td><td> + 750</td></tr> <tr><td> 1211</td><td> Folkpensionsavgift</td><td> -6530</td><td> + 1094</td></tr> <tr><td> 1221</td><td> Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> + 8162</td><td> + 1942</td></tr> <tr><td> 1222</td><td> Allmän sjukförsäkringsavgift</td><td> 0</td><td> + 3988</td></tr> <tr><td> 1231</td><td> Barnomsorgsavgift</td><td> -8146</td><td> -387</td></tr> <tr><td> 1241</td><td> Utbildningsavgift</td><td> -1104</td><td> -2</td></tr> <tr><td> 1251</td><td> Övriga socialavgifter, netto</td><td> -4244</td><td> + 2341</td></tr> <tr><td> 1291</td><td> Särskild löneskatt</td><td> + 2183</td><td> -1481</td></tr> <tr><td> 1312</td><td> Fastighetsskatt</td><td> + 804</td><td> -2237</td></tr> <tr><td> 1341</td><td> Stämpelskatt</td><td> + 1381</td><td> - 1200</td></tr> <tr><td> 1411</td><td> Mervärdesskatt</td><td> -4 632</td><td> - 1200</td></tr> <tr><td> 1421</td><td> Bensinskatt</td><td> + 2941</td><td> + 460</td></tr> <tr><td> 1424</td><td> Tobaksskatt</td><td> + 1243</td><td> + 243</td></tr> <tr><td> 1428</td><td> Energiskatt</td><td> + 997</td><td> + 3300</td></tr> <tr><td> 1462</td><td> Kilometerskatt</td><td> - 1524</td><td> - 1292</td></tr> <tr><td> 1511</td><td> Avräkningsskatt</td><td> -7 787</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 2000</td><td> Inkomster av statens verksamhet</td><td> - 13383</td><td> -774</td></tr> <tr><td> 3000</td><td> Inkomster av försåld egendom</td><td> -5 743</td><td> - 113</td></tr> <tr><td> 4000</td><td> Återbetalning av lån</td><td> + 1499</td><td> - 118</td></tr> <tr><td> 5000</td><td> Kalkylmässiga inkomster</td><td> + 10218</td><td> - 13436</td></tr> <tr><td></td><td> Övrigt, netto</td><td> -251</td><td> + 1310</td></tr> <tr><td></td><td> Summa förändringar</td><td> -24 490</td><td> + 14235</td></tr> </table> Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare bud- getår framgår av nedanstående diagram STATSBUDGETENS INKOMSTER Utveckling mellan budgetåren<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-67.png" style="width:300pt;height:150pt;"/> 86/87  87/88  88/89  89/90 90/91  91/92  92/93  93/94  94/95 Av diagrammet framgår att förändringen av statsbudgetens inkomster var relativt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Budgetåret 1991/92 börjar utvecklingen bli negativ. Detta beror bl.a. på konjunkturutvecklingen och skattereformen. Budgetåret 1994/95 beräknas utvecklingen av inkomsterna åter att vända. I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade in- komsterna mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 resp. 1993/94 och 1994/95. Fysiska personers inkomstskatt Fysiska personers inkomstskatt beräknas öka med 4381 mkr mellan budget- åren 1992/93 och 1993/94. Detta kan bl.a. förklaras av att biinkomster börjat preliminärbeskattas fr.o.m. den 1 januari 1993 samt att beräkningen grundar sig på antaganden om att lönesumman kommer att öka under perioden. För budgetåret 1994/95 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter till 30266 mkr, vilket är en ökning med 22303 mkr jämfört med 1993/94. Detta förklaras av att en allmän arbetslöshetsavgift föreslås införas fr.o.m. 1994. En ytterligare förklaring är att kommunalskatteutbetalningarna slu- tavräknas enligt det gamla systemet sista gången 1994, vilket innebär att vissa utbetalningar upphör fr.o.m. 1995. Vidare kan de ekonomiska regle- ringarna mellan staten och kommunsektorn beräknas öka fr.o.m. 1995. Detta beror bl.a. på att ökade skatteintäkter till följd av sänkt grundavdrag inte längre ska tillfalla kommunerna, utan i stället tillförs staten. Även detta innebär minskade utgifter och medför därmed en förbättring av inkomstti- telns netto. Antagandena om en ökande lönesumma bidrar också till in- komsttitelns nettoökning. Juridiska personers inkomstskatt Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas minska med 3 529 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Budgetåret 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 198404 mkr. Att nettot 1993/94 trots detta blir sämre än nettot 1992/93 beror främst på att 1992/93 års netto förbättrades med den tillfälliga skatteintäkt som uppstod i samband med att Fortia AB försattes i likvidation. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas titeln Juridiska perso- ners inkomstskatt minska med 1 256 mkr. Inkomsterna på titeln minskar med 4079 mkr. Nettoförändringen beror huvudsakligen på regelförändringar, bl.a. reformerad företagsbeskattning, avdrag för arbetskraftskostnader vid renovering och tillbyggnad av bostäder och förändrad fastighetsbeskattning. Budgetåret 1994/95 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 18 584 mkr. Lagstadgade socialavgifter Budgetåret 1993/94 beräknas nettoinkomsterna från lagstadgade socialavgif- ter uppgå till 54 057 mkr. Det är en minskning med 9 828 mkr i förhållande Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 til) budgetåret 1992/93. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och ut- bildningsavgiften beräknas minska med 6530 mkr, 8146 mkr, resp. 1104 mkr. Dessa minskningar beror i huvudsak på sänkning av avgiftssatserna för dessa socialavgifter med sammanlagt 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 ja- nuari 1993. Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2 608 mkr mel- lan budgetåren 1992/93 och 1993/94. De ökade inkomsterna beror på höj- ningarna av avgiftssatsen med 0,47 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993 och med ytterligare 0,16 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1994. Ut- gifterna under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 5554 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beror dels på att utgifterna för försäkringskassornas administration numera helt redovisas under anslag på statsbudgetens utgiftssida, dels på lägre ersättningar till sjukvårdshuvumännen. Nettoinkomsterna på inkomsttiteln Sjukförsäk- ringsavgift beräknas nu uppgå till 5 655 mkr under budgetåret 1993/94. Överskottet för inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas minska med 4244 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Minskningen beror bl.a. på att 8300 mkr överfördes från Delpensionsfonden till Arbets- skadeavgiften under budgetåret 1992/93. Budgetåret 1994/95 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter uppgå till 61573 mkr. Det är en ökning med 7516 mkr i förhållande till bud- getåret 1993/94. Ökningen beror bl.a. på att den allmänna sjukförsäkrings- avgiften (3 988 mkr) för inkomståret 1993 omförs från fysiska personers in- komstskatt till inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift under budgetåret 1994/95. Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2113 mkr. Ök- ningen beror på höjningarna av avgiftssatsen. Skatt på egendom Fastighetsskatten för budgetåret 1993/94 beräknas till 16916 mkr, vilket är en ökning med 804 mkr jämfört med budgetåret 1992/93. För budgetåret 1994/95 beräknas fastighetsskatten uppgå till 14 679 mkr, vilket är en minskning med 2237 mkr jämfört med 1993/94. Detta beror främst på att skatten på lokaler i hyreshusenheter slopades inkomståret 1993, vilket ger en minskning av inkomsterna med 4 122 mkr. Å andra sidan höjdes skatten på småhus, vilket ökar inkomsterna med 2037 mkr. Skatt på varor och tjänster Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på statsbudgeten, uppgick till 117832 mkr budgetåret 1992/93. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas nu inkomsterna till 113200 mkr resp. 112000 mkr. Detta innebär minskningar på 4 632 mkr resp 1 200 mkr. Inkomstför- ändringarna beror bl.a. på att Tullverket förkortade kredittiden med ca 15 dagar vid införandet av det nya tulldatasystemet, vilket gav en possitiv en- gångseffekt på ca 3 mdkr för budgetåret 1992/93. Dessutom sänktes skatten den 1 januari 1992 till 18% på vissa varor och tjänster som t.ex. livsmedel, Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 hotell- och restaurangtjänster samt personbefordran. Den 1 januari 1993 höjdes skatten på dessa varor och tjänster till 21 %. Därutöver sänktes skat- ten den 1 juli 1993 på bl.a. personbefordran och hotelltjänster till 12%. Denna sänkning beräknas till 800 mkr för budgetåret 1993/94 och till 1 000 mkr för budgetåret 1994/95. Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion och investeringar på- verkar beskattningsunderlaget för mervärdesskatt. Som tidigare har nämnts utgår RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 1,6% år 1993, 3,1 % år 1994 och med 5,7% år 1995. Bensinskatten uppgick till 19449 mkr för budgetåret 1992/93. För budget- åren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna för bensinskatt öka med 2941 resp. 460 mkr. Ökningen beror främst på höjningarna av koldioxsid- skatt och bensinskatt fr.o.m. den 1 januari 1993. I prop 1993/94:25 föreslås att skatterna indexuppräkna per den 1 januari för åren 1994 t.o.m. 1998. Tobaksskatten uppgick till 6144 mkr för budgetåret 1992/93. För budget- åren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna på tobaksskatt öka med 1243 mkr resp. 243 mkr. Ökningarna beror främst på att skatten på tobaks- varor höjdes den 1 december 1992. Även för tobaksskatten föreligger förslag om indexuppräkning per den 1 januari 1994 t.o.m. 1998. Inkomsterna av energiskatt uppgick till 14 803 mkr budgetåret 1992/93. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna till 15 800 mkr resp. 19100 mkr. Inkomsterna beräknas således öka med 997 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 be- räknas ökningen bli 3 300 mkr. Ökningen mellan budgetåren beror främst på att en dieseloljeskatt infördes fr.o.m. den 1 oktober 1993. Därutöver föreslår regeringen att energiskatten skall indexuppräknas per den 1 januari 1994 t.o.m. 1998. Avräkningsskatt Från den 1 januari 1991 skall landsting och kommuner erlägga avräknings- skatt till staten. Syftet med denna skatt var att åstadkomma ett budgetmäs- sigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta inne- bär att visst belopp återfördes till staten från kommunerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten, medan en betydande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle till- falla kommunerna. Avräkningsskatten avskaffades således fr.o.m. 1993. Övriga inkomster Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet har minskat med 13 383 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beräknas minska med ytterligare 774 mkr mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. Ränteinkomsterna minskade sammanlagt med 3 281 mkr mellan budget- åren 1992/93 och 1993/94. Av denna minskning hänför sig 694 mkr till ränte- inkomster på lån för bostadsbyggande. Nedläggningen av Byggnadsstyrelsen innebar att övriga ränteinkomster minskade med 2044 mkr mellan budget- åren 1992/93 och 1993/94. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 16 Riksdagen 1993/94. I saml. Nr 100 Bilaga 1 minskningen bli 1 351 mkr. Av denna minskning hänför sig 1 107 mkr till rän- teinkomster på lån för bostadsbyggande. Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas minska med 4 459 mkr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 samt med 682 mkr mellan bud- getåren 1993/94 och 1994/95. Minskningarna avser främst inkomster från skatteutjämningsavgifter. Övriga inkomster av statens verksamhet beräknas minska med 8 110 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Av denna minskning hänför sig 5 000 mkr till inbetalning från Arbetslivsfonden och 1840 mkr till försäljning av statens aktier i Celsius. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna minska med 328 mkr. Inkomsthuvudgruppen Återbetalning av lån beräknas öka med 1499 mkr mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Av denna ökning hänför sig 575 mkr till återbetalning av övriga lån. Det beror på ett förtida inlösen av Malmö kommuns lån beviljat 1990 på 600 mkr. Från inkomsttiteln Återbetalning av lån för bostadsbyggande hänför sig 1147 mkr. Denna ökning beror främst på en ökning av amorteringsinbetalningar på annuitetslån. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas återbetalning av lån att minska med 118 mkr. Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskriv- ningar och amorteringar öka med 13 610 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknas inkomsterna minska med 14 662 mkr. Under budgetåret 1993/94 kommer Byggnadsstyrel- sens slutamortering av investeringslån (13 800 mkr) in på inkomsttiteln. Känslighetskalkyl Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den pri- vata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en grov känslighetskalkyl för vissa inkomsttitlar. Om utvecklingen av både privat konsumtion och löner förändras samtidigt med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren 1994 och 1995 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i nedanstående tablå (miljarder kronor). Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td> Statsbudgeten</td><td> 1993/94 Prognos</td><td> 1994/95 Prognos</td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td> ± 1,8</td><td> ± 3,8</td></tr> </table> Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 355,1 mdkr för budgetåret 1993/94 och till 317,9 mdkr för budgetåret 1994/95 vid antaganden om högre löneutfall och privat konsumtion. En halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1993/94 och ett nivålyft inträffar som blir ut- gångspunkt för budgetåret 1994/95. Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunktur- bedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa anta- ganden. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning över budgeten, dvs. saldot av in- komster och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95.1 RRV:s prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobe- loppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp, inkomsttitel. Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1994/95 beräk- nas uppgå till 967 548 mkr vilket är nära tredubbelt så mycket som inkoms- terna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 600 059 mkr för samma budgetår. Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in- komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna öka med 3,9 % mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. Mellan samma bud- getår minskar bruttoutgifterna med 2,5 %. Till följd härav ökar nettot på in- komsthuvudgruppen med 58,5 %. Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav- gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga ar- betsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonde- ringar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas öka med 3,3% mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95, me- dan bruttoutgifterna beräknas minska med 1 % mellan samma budgetår. Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 308477 mkr för budgetåret 1993/94 och bruttoutgifterna till 122235 mkr för samma år. Brut- toutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt och den offentliga sek- torns kompensation för i princip all ingående mervärdesskatt. Bruttoin- komsterna ökar med 2,9 % mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 medan utgifterna beräknas öka med 5,3 % under samma period. Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgi- varavgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 Inkomsthuvudgrupp                                Inkomster                    Utgifter                      Inkomst på statsbudgeten ______________________________________________________1992/93   1993/94   1994/95   1992/93   1993/94   1994/95   1992/93   1993/94   1994/95 1000  Skatter                                     899 677   886 653   912 597   578 417   582 475   579 742   321 260   304 178   332 855 varav 11001 Skatt på inkomst                      357 618   360 562   374 685   318 953   322 537   314418    38 665    38 025    60 267 1200*  Lagstadgade socialavgifter                    203 773   191 760   198 137   139 888   137 703   136 564    63 885    54 057    61 573<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-68.png" style="width:155pt;height:541pt;"/> Prop. 1991/92:100 Bilaga 1.2 10 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 Tabell 3 Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetären 1993/94 och 1994/95 (tkr) <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1992/93 Utfall</td><td rowspan="2"> 1993/94 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td rowspan="2"> 1994/95 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1993/94-1994/95</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 1000 Skatter:</td><td> 321259957</td><td> 307 929992</td><td> 304177850</td><td> 332855115</td><td> 28677265</td><td> 9.43</td></tr> <tr><td> 1100 Skatt på inkomst:</td><td> 38 664 554</td><td> 38 578 200</td><td> 38029000</td><td> 60267000</td><td> 22238000</td><td> 58.48</td></tr> <tr><td> 1110 Fysiska personers inkomstskatt:</td><td> 3581503</td><td> 9313000</td><td> 7963000</td><td> 30266000</td><td> 22303000</td><td> 280.08</td></tr> <tr><td> 1111 Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 3581503</td><td> 9313000</td><td> 7963000</td><td> 30266000</td><td> 22303000</td><td> 280.08</td></tr> <tr><td> 1120 Juridiska personers in- komstskatt:</td><td> 29563830</td><td> 23486200</td><td> 24643000</td><td> 24187000</td><td> -456000</td><td> -1.85</td></tr> <tr><td> 1121 Juridiska personers inkomstskatt</td><td> 23368721</td><td> 18402000</td><td> 19840000</td><td> 18 584 000</td><td> -1256000</td><td> -6.33</td></tr> <tr><td> 1122 Avskattning av företagens reser- ver</td><td> 5167199</td><td> 3934200</td><td> 3741000</td><td> 4 491 000</td><td> 750000</td><td> 20.05</td></tr> <tr><td> 1123 Beskattning av tjänstegruppliv</td><td> 1027910</td><td> 1150000</td><td> 1062000</td><td> 1112000</td><td> 50 000</td><td> 4.71</td></tr> <tr><td> 1130 Ofördelbara inkomstskatter:</td><td> 1925 729</td><td> 2281000</td><td> 2025000</td><td> 2096000</td><td> 71000</td><td> 3.51</td></tr> <tr><td> 1131 Ofördelbara inkomstskatter</td><td> 1925 729</td><td> 2281000</td><td> 2025000</td><td> 2096000</td><td> 71000</td><td> 3.51</td></tr> <tr><td> 1140 Övriga inkomstskatter:</td><td> 3593492</td><td> 3498000</td><td> 3398000</td><td> 3 718000</td><td> 320000</td><td> 9.42</td></tr> <tr><td> 1141 Kupongskatt</td><td> 540736</td><td> 450000</td><td> 350000</td><td> 600000</td><td> 250 000</td><td> 71.43</td></tr> <tr><td> 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt</td><td> 58000</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1143 Bevillningsavgift</td><td> 1228</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 5 000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1144 Lotteriskatt</td><td> 2993528</td><td> 3043000</td><td> 3043000</td><td> 3113 000</td><td> 70000</td><td> 2.30</td></tr> <tr><td> 1200 Lagstadgade socialavgifter:</td><td> 63 885492</td><td> 54331100</td><td> 54 057 000</td><td> 61 573 000</td><td> 7516 000</td><td> 13.90</td></tr> <tr><td> 1211 Folkpensionsavgift</td><td> 42676446</td><td> 36464000</td><td> 36146000</td><td> 37240000</td><td> 1094000</td><td> 3.03</td></tr> <tr><td> 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> -2507645</td><td> 7100100</td><td> 5 655000</td><td> 7597000</td><td> 1942000</td><td> 34.34</td></tr> <tr><td> 1222 Allmän sjukförsäkringsavgift</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 3988000</td><td> 3988000</td><td> 100.00</td></tr> <tr><td> 1231 Bamomsorgsavgift</td><td> 8533 201</td><td> 400000</td><td> 387 000</td><td> 0</td><td> -387000</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> 1241 Utbildningsavgift</td><td> 1 106075</td><td> 0</td><td> 2000</td><td> 0</td><td> -2000</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> 1251 Övriga socialavgifter,netto</td><td> 7103081</td><td> 3145000</td><td> 2859000</td><td> 5 200 000</td><td> 2341000</td><td> 81.88</td></tr> </table> 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter <table border="1"> <tr><td> 1281 1291</td><td> till arbetarskyddsverkets och ar- betsmiljöinstitutets verksamhet Allmän löneavgift Särskild löneskatt</td><td> 526624 173044 6274666</td><td> 552000 0 6670000</td><td> 550000 0 8 458 000</td><td> 571 000 0 6977000</td><td> 21000 0 -1481000</td><td> 3.82 0.00 -17.51</td></tr> <tr><td> 1300</td><td> Skatt på egendom:</td><td> 24385 027</td><td> 24 585 077</td><td> 25 850350</td><td> 22 288 215</td><td> -3562135</td><td> -13.78</td></tr> <tr><td> 1310</td><td> Skatt på fast egendom:</td><td> 16537000</td><td> 16654077</td><td> 17026350</td><td> 14679215</td><td> -2347135</td><td> -13.79</td></tr> <tr><td> 1311</td><td> Skogsvårdsavgifter</td><td> 425000</td><td> 106000</td><td> 110000</td><td> 0</td><td> -110000</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> 1312</td><td> Fastighetsskatt</td><td> 16112 000</td><td> 16548077</td><td> 16916350</td><td> 14 679215</td><td> -2237135</td><td> -13.22</td></tr> <tr><td> 1320</td><td> Förmögenhetsskatt:</td><td> 2509000</td><td> 1106000</td><td> 2174000</td><td> 2159000</td><td> -15000</td><td> -0.69</td></tr> <tr><td> 1321</td><td> Fysiska personers förmögen- hetsskatt</td><td> 2447000</td><td> 1041000</td><td> 2112000</td><td> 2095 000</td><td> -17000</td><td> -0.80</td></tr> <tr><td> 1322</td><td> Juridiska personers förmögen- hetsskatt</td><td> 62000</td><td> 65000</td><td> 62000</td><td> 64 000</td><td> 2000</td><td> 3.23</td></tr> <tr><td> 1330</td><td> Arvsskatt och gåvoskatt:</td><td> 961601</td><td> 1375000</td><td> 950000</td><td> 950000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1331</td><td> Arvsskatt</td><td> 804017</td><td> 1 100000</td><td> 800000</td><td> 800000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1332</td><td> Gåvoskatt</td><td> 157584</td><td> 275000</td><td> 150000</td><td> 150 000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1340</td><td> Övrig skatt på egendom:</td><td> 4377426</td><td> 5450000</td><td> 5 700000</td><td> 4500000</td><td> -1200000</td><td> -27.05</td></tr> <tr><td> 1341</td><td> Stämpelskatt</td><td> 4318824</td><td> 5 450000</td><td> 5 700000</td><td> 4 500000</td><td> -1200000</td><td> -21.05</td></tr> <tr><td> 1342</td><td> Skatt på värdepapper</td><td> 58602</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1400</td><td> Skatt på varor och tjänster:</td><td> 186537 622</td><td> 190 435615</td><td> 186 241 500</td><td> 188 726 900</td><td> 2 485400</td><td> 1.33</td></tr> <tr><td> 1410</td><td> A llmänna försäljningsskatter:</td><td> 117831817</td><td> 115018000</td><td> 113200000</td><td> 112000000</td><td> -1200000</td><td> -7.06</td></tr> <tr><td> 1411</td><td> Mervärdesskatt</td><td> 117831817</td><td> 1 15 018000</td><td> 113 200000</td><td> 112000000</td><td> -1 200000</td><td> -1.06</td></tr> <tr><td> 1420,</td><td> 1430 Skatt på specifika varor:</td><td> 55133346</td><td> 63080500</td><td> 60164500</td><td> 64 714300</td><td> 4549800</td><td> 7.56</td></tr> <tr><td> 1421</td><td> Bensinskatt</td><td> 19 449456</td><td> 23 600000</td><td> 22 390000</td><td> 22850 000</td><td> 460000</td><td> 2.05</td></tr> <tr><td> 1422</td><td> Särskilda varuskatter</td><td> 639554</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> </table> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1992/93 Utfall</td><td rowspan="2"> 1993/94 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td rowspan="2"> 1994/95 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1993/94-1994/95</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 1423 Försäljningsskatt på motorfordon</td><td> 1246947</td><td> 1580000</td><td> 1 160000</td><td> 1340000</td><td> 180000</td><td> 15.52</td></tr> <tr><td> 1424 Tobaksskatt</td><td> 6143638</td><td> 8000000</td><td> 7 387000</td><td> 7630000</td><td> 243 000</td><td> 3.29</td></tr> <tr><td> 1425 Skatt på spritdrycker</td><td> 5 788432</td><td> 5990000</td><td> 6183000</td><td> 6 423 000</td><td> 240000</td><td> 3.88</td></tr> <tr><td> 1426 Skatt på vin</td><td> 2836884</td><td> 3100000</td><td> 3150000</td><td> 3247 000</td><td> 97 000</td><td> 3.08</td></tr> <tr><td> 1427 Skatt på malt- och läskedrycker</td><td> 2919333</td><td> 2698000</td><td> 2898000</td><td> 2990800</td><td> 92800</td><td> 3.20</td></tr> <tr><td> 1428 Energiskatt</td><td> 14802 526</td><td> 16972000</td><td> 15800000</td><td> 19100000</td><td> 3300000</td><td> 20.89</td></tr> <tr><td> 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle</td><td> 0</td><td> 500</td><td> 500</td><td> 500</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk</td><td> 105982</td><td> 140000</td><td> 120000</td><td> 142000</td><td> 22000</td><td> 18.33</td></tr> <tr><td> 1432 Kassettskatt</td><td> 84 569</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1433 Skatt på videobandspelare</td><td> 63867</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1434 Skatt på viss elektrisk kraft</td><td> 992785</td><td> 933000</td><td> 1015000</td><td> 928 000</td><td> -87000</td><td> -8.57</td></tr> <tr><td> 1435 Särskild skatt mot försurning</td><td> 59 373</td><td> 67000</td><td> 61000</td><td> 63000</td><td> 2000</td><td> 3.28</td></tr> <tr><td> 1440 Överskott vid försäljning av va- ror med statsmonopol:</td><td> 141228</td><td> 200000</td><td> 200000</td><td> 200000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1442 Systembolaget AB:s inlevere- rade överskott</td><td> 141228</td><td> 200000</td><td> 200000</td><td> 200000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1450 Skatt på tjänster:</td><td> 1398130</td><td> 1257000</td><td> 1195000</td><td> 1157000</td><td> -38000</td><td> -3.18</td></tr> <tr><td> 1451 Reseskatt</td><td> 304 810</td><td> 125000</td><td> 75 000</td><td> 0</td><td> -75 000</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> 1452 Skatt på annonser och reklam</td><td> 979827</td><td> 1012000</td><td> 1000000</td><td> 1027000</td><td> 27000</td><td> 2.70</td></tr> <tr><td> 1454 Skatt på spel</td><td> 113493</td><td> 120000</td><td> 120000</td><td> 130 000</td><td> 10000</td><td> 8.33</td></tr> <tr><td> 1460 Skatt på vägtrafik:</td><td> 6726975</td><td> 5260000</td><td> 5166000</td><td> 3874000</td><td> -1292000</td><td> -25.01</td></tr> <tr><td> 1461 Fordonsskatt</td><td> 3910992</td><td> 3925 000</td><td> 3 874000</td><td> 3874 000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1462 Kilometerskatt</td><td> 2815 983</td><td> 1335000</td><td> 1292000</td><td> 0</td><td> -1292000</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> 1470 Skatt på import:</td><td> 4975488</td><td> 5185115</td><td> 5 926000</td><td> 6381600</td><td> 455600</td><td> 7.69</td></tr> <tr><td> 1471 Tullmedel</td><td> 4975 488</td><td> 5185115</td><td> 5 926000</td><td> 6381600</td><td> 455600</td><td> 7.69</td></tr> <tr><td> 1480 Övriga skatter på varor och tjänster:</td><td> 330638</td><td> 435000</td><td> 390000</td><td> 400000</td><td> 10000</td><td> 2.56</td></tr> <tr><td> 1481 Övriga skatter på varor och tjänster</td><td> 330653</td><td> 435 000</td><td> 390000</td><td> 400000</td><td> 10000</td><td> 2.56</td></tr> <tr><td> 1482 Tillfällig regional investerings- skatt</td><td> -15</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1500 Avräkningsskatt</td><td> 7787 262</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 1511 Avräkningsskatt</td><td> 7787 262</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2000 Inkomster av statens verksamhet:</td><td> 43 405 003</td><td> 28236278</td><td> 30 022 400</td><td> 29248135</td><td> -774265</td><td> -2.58</td></tr> <tr><td> 2100 Rörelseöverskott:</td><td> 11561 119</td><td> 11619636</td><td> 12946413</td><td> 13 028 268</td><td> 81855</td><td> 0.63</td></tr> </table> ' ’0 Affärsverkens inlevererade <table border="1"> <tr><td colspan="2"> överskott:</td><td> 1971582</td><td> 1456616</td><td> 824015</td><td> 496 789</td><td> -327226</td><td> -39.71</td></tr> <tr><td> 2111</td><td> Postverkets inlevererade överskott</td><td> 50344</td><td> 99134</td><td> 98802</td><td> 0</td><td> -98802</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> 2112</td><td> Televerkets inlevererade överskott</td><td> 398779</td><td> 850000</td><td> 220500</td><td> 0</td><td> -220500</td><td> - 100.00</td></tr> <tr><td> 2113</td><td> Statens järnvägars inlevererade överskott</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2114</td><td> Luftfartsverkets inlevererade överskott</td><td> 183 324</td><td> 177529</td><td> 177083</td><td> 161589</td><td> -15494</td><td> -8.75</td></tr> <tr><td> 2116</td><td> Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning</td><td> 250000</td><td> 194 600</td><td> 194 320</td><td> 200 000</td><td> 5 680</td><td> 2.92</td></tr> <tr><td> 2117</td><td> Domänverkets inlevererade överskott</td><td> 1 038 066</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> </table> 12 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1992/93 Utfall</td><td rowspan="2"> 1993/94 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td rowspan="2"> 1994/95 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1993/94-1994/95</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott</td><td> 51069</td><td> 50153</td><td> 50 030</td><td> 49700</td><td> -330</td><td> -0.66</td></tr> <tr><td> 2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skatt</td><td> 0</td><td> 85 200</td><td> 83280</td><td> 85 500</td><td> 2220</td><td> 2.67</td></tr> <tr><td> 2120 Övriga myndigheters inlevere- rade överskott:</td><td> 337537</td><td> 179000</td><td> 356 720</td><td> 172868</td><td> -183852</td><td> -51.54</td></tr> <tr><td> 2123 Inlevererat överskott av uthyr- ning av ADB-utrustning</td><td> 138699</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2124 Inlevererat överskott av Riks- gäldskontorets garantiverk- samhet</td><td> 198838</td><td> 179000</td><td> 356720</td><td> 172868</td><td> -183852</td><td> -51.54</td></tr> <tr><td> 2125 Inlevererat överskott av åtgär- der för att stärka det finansiella systemet</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2130 Riksbankens inlevererade överskott:</td><td> 7300000</td><td> 7900000</td><td> 9500000</td><td> 10400000</td><td> 900000</td><td> 9.47</td></tr> <tr><td> 2131 Riksbankens inlevererade överskott</td><td> 7 300000</td><td> 7900000</td><td> 9500000</td><td> 10400000</td><td> 900000</td><td> 9.47</td></tr> <tr><td> 2150 Överskott från spel verksamhet:</td><td> 1952 000</td><td> 2084020</td><td> 2265678</td><td> 1958611</td><td> -307067</td><td> -73.55</td></tr> <tr><td> 2151 Tipsmedel</td><td> 1 163815</td><td> 1232400</td><td> 1635000</td><td> 1296000</td><td> -339000</td><td> -20.73</td></tr> <tr><td> 2152 Lotterimedel</td><td> 788185</td><td> 851 620</td><td> 630678</td><td> 662611</td><td> 31933</td><td> 5.06</td></tr> <tr><td> 2200 Överskott av statens fastighets- förvaltning:</td><td> 777877</td><td> 500000</td><td> 1 138000</td><td> 2 145 000</td><td> 1007 000</td><td> 88.49</td></tr> <tr><td> 2210 Överskott av fastighetsförvalt- ning:</td><td> 777877</td><td> 500000</td><td> 1138000</td><td> 2145000</td><td> 1007000</td><td> 88.49</td></tr> <tr><td> 2214 Överskott av Byggnadsstyrel- sens verksamhet</td><td> 777877</td><td> 500000</td><td> 1 138000</td><td> 2145 000</td><td> 1007 000</td><td> 88.49</td></tr> <tr><td> 2300 Ränteinkomster:</td><td> 8 571940</td><td> 5 505 727</td><td> 5 290721</td><td> 3 940 146</td><td> -1350575</td><td> -25.53</td></tr> <tr><td> 2310,2320 Räntor på näringslån:</td><td> 158570</td><td> 150540</td><td> 144896</td><td> 88613</td><td> -56283</td><td> -38.84</td></tr> <tr><td> 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen</td><td> 9592</td><td> 11455</td><td> 11029</td><td> 11412</td><td> 383</td><td> 3.47</td></tr> <tr><td> 2316 Ränteinkomster på vattenkrafts- lån</td><td> 119</td><td> 113</td><td> 104</td><td> 93</td><td> -11</td><td> -10.58</td></tr> <tr><td> 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten</td><td> 706</td><td> 800</td><td> 700</td><td> 300</td><td> -400</td><td> -57.14</td></tr> <tr><td> 2321 Ränteinkomster på skogsväglån</td><td> 12</td><td> 9</td><td> 9</td><td> 6</td><td> -3</td><td> -33.33</td></tr> <tr><td> 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet</td><td> 94 641</td><td> 87345</td><td> 82962</td><td> 75102</td><td> -7860</td><td> -9.47</td></tr> <tr><td> 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk</td><td> 3152</td><td> 1500</td><td> 1800</td><td> 1700</td><td> -100</td><td> -5.56</td></tr> <tr><td> 2325 Räntor på Postverkets statslån</td><td> 50348</td><td> 49318</td><td> 48292</td><td> 0</td><td> -48292</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> 2330 Räntor på bostadslån:</td><td> 4694 792</td><td> 4091885</td><td> 3999900</td><td> 2892385</td><td> -1107515</td><td> -27.69</td></tr> <tr><td> 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande</td><td> 4 692431</td><td> 4090000</td><td> 3998000</td><td> 2890600</td><td> -1 107400</td><td> -27.70</td></tr> <tr><td> 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer</td><td> 116</td><td> 85</td><td> 100</td><td> 85</td><td> -15</td><td> -15.00</td></tr> <tr><td> 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket</td><td> 2 245</td><td> 1800</td><td> 1800</td><td> 1 700</td><td> -100</td><td> -5.56</td></tr> <tr><td> 2340 Räntor på studielån:</td><td> 23400</td><td> 15140</td><td> 21140</td><td> 19630</td><td> -1510</td><td> -7.14</td></tr> <tr><td> 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande</td><td> 132</td><td> 140</td><td> 140</td><td> 130</td><td> - 10</td><td> -7.14</td></tr> </table> 13 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1992/93 Utfall</td><td rowspan="2"> 1993/94 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td rowspan="2"> 1994/95 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1993/94-1994/95</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 2342 Ränteinkomster på allmänna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> studielån</td><td> 23 268</td><td> 15 000</td><td> 21000</td><td> 19500</td><td> -1500</td><td> -7.14</td></tr> <tr><td> 2350 Räntor på energisparlån:</td><td> 205130</td><td> 156000</td><td> 164000</td><td> 110800</td><td> -53200</td><td> -32.44</td></tr> <tr><td> 2351 Räntor på energisparlån</td><td> 205 130</td><td> 156000</td><td> 164 000</td><td> 110 800</td><td> -53200</td><td> -32.44</td></tr> </table> 2360 Räntor på medel avsatta till <table border="1"> <tr><td> pensioner:</td><td> 9154</td><td> 7000</td><td> 7000</td><td> 6000</td><td> -7 000</td><td> -14.29</td></tr> <tr><td> 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering</td><td> 9 154</td><td> 7000</td><td> 7000</td><td> 6000</td><td> -1000</td><td> -14.29</td></tr> <tr><td> 2370 Räntor på beredskapslagring:</td><td> 632110</td><td> 644393</td><td> 575659</td><td> 539958</td><td> -35 701</td><td> -6.20</td></tr> <tr><td> 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar</td><td> 632110</td><td> 644 393</td><td> 575 659</td><td> 539 958</td><td> -35701</td><td> -6.20</td></tr> <tr><td> 2380,2390 Övriga ränteinkomster:</td><td> 2848 784</td><td> 440769</td><td> 378126</td><td> 282 760</td><td> -95366</td><td> -25.22</td></tr> <tr><td> 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler</td><td> 63</td><td> 60</td><td> 60</td><td> 60</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler</td><td> 9561</td><td> 9000</td><td> 8500</td><td> 8000</td><td> -500</td><td> -5.88</td></tr> <tr><td> 2389 Ränteinkomster på lån för inven- tarier i vissa specialbostäder</td><td> 50</td><td> 45</td><td> 45</td><td> 40</td><td> -5</td><td> -11.11</td></tr> <tr><td> 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering</td><td> 724</td><td> 700</td><td> 700</td><td> 700</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2392 Räntor på intressemedel</td><td> 18314</td><td> 4 283</td><td> 6875</td><td> 6875</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2394 Övriga ränteinkomster</td><td> 248080</td><td> 249681</td><td> 184 946</td><td> 161085</td><td> -23861</td><td> -12.90</td></tr> <tr><td> 2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken</td><td> 527531</td><td> 177000</td><td> 177 000</td><td> 106 000</td><td> -71000</td><td> -40.11</td></tr> <tr><td> 2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet</td><td> 2044 461</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2400 Aktieutdelning:</td><td> 1522 684</td><td> 2328 000</td><td> 1 867 836</td><td> 2455 238</td><td> 587402</td><td> 31.45</td></tr> <tr><td> 2410 Inkomster av statens aktier:</td><td> 1522684</td><td> 2328000</td><td> 1867836</td><td> 2455238</td><td> 587402</td><td> 31.45</td></tr> <tr><td> 2411 Inkomster av statens aktier</td><td> 1522684</td><td> 2328000</td><td> 1 867836</td><td> 2455 238</td><td> 587402</td><td> 31.45</td></tr> <tr><td> 2500 Offentligrättsliga avgifter:</td><td> 10292 514</td><td> 5 007 055</td><td> 5 833 188</td><td> 5151373</td><td> -681815</td><td> -11.69</td></tr> <tr><td> 2511 Expeditions- och ansöknings- avgifter</td><td> 504 437</td><td> 1055538</td><td> 559000</td><td> 571 006</td><td> 12006</td><td> 2.15</td></tr> <tr><td> 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram</td><td> 9228</td><td> 7 500</td><td> 7500</td><td> 6500</td><td> -1000</td><td> -13.33</td></tr> <tr><td> 2524 Bidrag för ungdomspraktik</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 300000</td><td> 1000 000</td><td> 700000</td><td> 233.33</td></tr> <tr><td> 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen</td><td> -2 938</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2528 Avgifter vid bergsstaten</td><td> 3408</td><td> 6205</td><td> 3005</td><td> 1655</td><td> -1350</td><td> -44.93</td></tr> <tr><td> 2529 Avgifter vid patent- och registre- ringsväsendet</td><td> 9296</td><td> 9 900</td><td> 9400</td><td> 9500</td><td> 100</td><td> 1.06</td></tr> <tr><td> 2531 Avgifter för registrering i före- nings- m.fl. register</td><td> 37 520</td><td> 19 050</td><td> 19 050</td><td> 9 550</td><td> -9500</td><td> -49.87</td></tr> <tr><td> 2532 Avgifter vid kronofogdemyndig- heterna</td><td> 0</td><td> 905 000</td><td> 905 000</td><td> 1038000</td><td> 133000</td><td> 14.70</td></tr> <tr><td> 2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon</td><td> 181602</td><td> 181532</td><td> 1 088764</td><td> 1 088 764</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2535 Avgifter för statliga garantier</td><td> 152767</td><td> 182909</td><td> 60569</td><td> 22620</td><td> -37949</td><td> -62.65</td></tr> <tr><td> 2536 Lotteriavgifter</td><td> 1 724</td><td> 1605</td><td> 1825</td><td> 1 825</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2537 Miljöskyddsavgift</td><td> 70633</td><td> 89060</td><td> 6'8220</td><td> 68 250</td><td> 30</td><td> 0.04</td></tr> <tr><td> 2538 Miljöavgift på bekämpnings- medel och handelsgödsel</td><td> 170 114</td><td> 166 350</td><td> 126846</td><td> 99 922</td><td> -26924</td><td> -21.23</td></tr> </table> 14 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1992/93 Utfall</td><td rowspan="2"> 1993/94 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td rowspan="2"> 1994/95 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1993/94-1994/95</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 2539 Täktavgift</td><td> 29016</td><td> 40767</td><td> 30000</td><td> 30000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2541 Avgifter vid Tullverket</td><td> 59 143</td><td> 73 000</td><td> 127493</td><td> 137 235</td><td> 9742</td><td> 7.64</td></tr> <tr><td> 2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen</td><td> 3869</td><td> 5 000</td><td> 4 500</td><td> 4 500</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2543 Skatteutjämningsavgift</td><td> 8778157</td><td> 1396000</td><td> 1396000</td><td> 0</td><td> -1396000</td><td> -100.00</td></tr> <tr><td> 2545 Närradioavgifter</td><td> 5 629</td><td> 4608</td><td> 3 330</td><td> 3 330</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet</td><td> 0</td><td> 3485</td><td> 190000</td><td> 159000</td><td> -31000</td><td> -16.32</td></tr> <tr><td> 2548 Avgifter för Finansinspektio- nens verksamhet</td><td> 97 815</td><td> 96500</td><td> 86200</td><td> 99300</td><td> 13100</td><td> 15.20</td></tr> <tr><td> 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats</td><td> 8 886</td><td> 3727</td><td> 8000</td><td> 3000</td><td> -5 000</td><td> -62.50</td></tr> <tr><td> 2551 Avgifter från kärnkraftverken</td><td> 168638</td><td> 171953</td><td> 164 120</td><td> 168235</td><td> 4115</td><td> 2.51</td></tr> <tr><td> 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter</td><td> 3 570</td><td> 587365</td><td> 674 365</td><td> 629180</td><td> -45185</td><td> -6.70</td></tr> <tr><td> 2600 Försäljningsinkomster:</td><td> 1021286</td><td> 1322140</td><td> 1309117</td><td> 1 190 631</td><td> -118486</td><td> -9.05</td></tr> <tr><td> 2611 Inkomster vid kriminlavården</td><td> 150610</td><td> 210000</td><td> 176749</td><td> 198500</td><td> 21751</td><td> 12.31</td></tr> <tr><td> 2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter</td><td> 70152</td><td> 84 615</td><td> 84 615</td><td> 84 615</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2625 Utförsäljning av beredskapslager</td><td> 145021</td><td> 337000</td><td> 403700</td><td> 225 500</td><td> -178200</td><td> -44.14</td></tr> <tr><td> 2626 Inkomster vid Banverket</td><td> 655503</td><td> 690525</td><td> 644 053</td><td> 682016</td><td> 37963</td><td> 5.89</td></tr> <tr><td> 2700 Böter m.m.:</td><td> 819 537</td><td> 1 023 720</td><td> 909395</td><td> 937 479</td><td> 28 084</td><td> 3.09</td></tr> <tr><td> 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter</td><td> 458181</td><td> 647000</td><td> 530682</td><td> 535752</td><td> 5070</td><td> 0.96</td></tr> <tr><td> 2712 Bötesmedel</td><td> 361296</td><td> 376670</td><td> 378648</td><td> 389657</td><td> 11009</td><td> 2.91</td></tr> <tr><td> 2713 Vattenföroreningsavgifter m.m.</td><td> 60</td><td> 50</td><td> 65</td><td> 70</td><td> 5</td><td> 7.69</td></tr> <tr><td> 2714 Sanktionsavgifter m.m.</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 12000</td><td> 12000</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:</td><td> 8838 046</td><td> 930000</td><td> 727 730</td><td> 400 000</td><td> -327 730</td><td> -45.03</td></tr> <tr><td> 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet</td><td> 8838046</td><td> 930000</td><td> 727 730</td><td> 400000</td><td> -327730</td><td> -45.03</td></tr> <tr><td> 3000 Inkomster av försåld egendom:</td><td> 5 887 611</td><td> 1000</td><td> 144 801</td><td> 31640</td><td> -113161</td><td> -78.15</td></tr> <tr><td> 3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:</td><td> 46128</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3110 Affärsverkens inkomster av för- sålda fastigheter och maskiner:</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:</td><td> 46128</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3125 Byggnadsstyrelsens ink av försålda byggnader</td><td> 46 128</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3200 Övriga inkomster av markför- säljning:</td><td> 4 248</td><td> 1000</td><td> 1000</td><td> 1000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3211 Övriga inkomster av markför- säljning</td><td> 4 248</td><td> 1 000</td><td> 1000</td><td> 1 000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> </table> 15 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1992/93 Utfall</td><td rowspan="2"> 1993/94 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td rowspan="2"> 1994/95 Prognos</td><td> Förändring 1993/94-1994/95</td></tr> <tr><td> Belopp    Procent</td></tr> <tr><td> 3300 Övriga inkomster av försåld</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> egendom:</td><td> 5 837 235</td><td> 0</td><td> 143 801</td><td> 30 640</td><td> -113161 -78.69</td></tr> <tr><td> 3311 Inkomster av statens gruv-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> egendom</td><td> 8036</td><td> 0</td><td> 42 701</td><td> 30 640</td><td> -12061  -28.25</td></tr> <tr><td> 3312 Övriga inkomster av försåld</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> egendom</td><td> 5 829 199</td><td> 0</td><td> 101 100</td><td> 0</td><td> -101 100 -100.00</td></tr> <tr><td> 4000 Återbetalning av lån:</td><td> 5648211</td><td> 6114 806</td><td> 7147 489</td><td> 7029045</td><td> -118 444  -1.66</td></tr> <tr><td> 4100 Återbetalning av näringslån:</td><td> 138 681</td><td> 128641</td><td> 131170</td><td> 116 847</td><td> -14323 -10.92</td></tr> <tr><td> 4110 Återbetalning av industrilån:</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0 0.00</td></tr> <tr><td> 4120 Återbetalning av jordbrukslån:</td><td> 34376</td><td> 30853</td><td> 28343</td><td> 26969</td><td> -1374  -4.85</td></tr> <tr><td> 4123 Återbetalning av lån till</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> fiskerinäringen</td><td> 34 376</td><td> 30853</td><td> 28343</td><td> 26 969</td><td> -1374  -4.85</td></tr> </table> 4130 Återbetalning av övriga <table border="1"> <tr><td> 4131</td><td> näringslån: Återbetalning av vattenkraftslån</td><td> 104305 233</td><td> 97788 268</td><td> 102827 229</td><td> 89878 240</td><td> -12949 11</td><td> -72.59 4.80</td></tr> <tr><td> 4133</td><td> Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten</td><td> 2829</td><td> 2600</td><td> 3 200</td><td> 1 900</td><td> -1300</td><td> -40.63</td></tr> <tr><td> 4135</td><td> Återbetalning av skogsväglån</td><td> 27</td><td> 37</td><td> 26</td><td> 25</td><td> -1</td><td> -3.85</td></tr> <tr><td> 4136</td><td> Återbetalning av övriga närings- lån, Kammarkollegiet</td><td> 94 763</td><td> 88083</td><td> 92572</td><td> 80913</td><td> -11659</td><td> -12.59</td></tr> <tr><td> 4137</td><td> Återbetalning av övriga närings- lån, Statens jordbruksverk</td><td> 2952</td><td> 1800</td><td> 1800</td><td> 1800</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4138</td><td> Återbetalning av tidigare in- friade statliga garantier</td><td> 3501</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 5 000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4200</td><td> Återbetalning av bostadslån m.m.:</td><td> 2 354 996</td><td> 3 002150</td><td> 3 502150</td><td> 4 001900</td><td> 499750</td><td> 14.27</td></tr> <tr><td> 4212</td><td> Återbetalning av lån för bostadsbyggande</td><td> 2 352525</td><td> 3000000</td><td> 3500000</td><td> 4 000000</td><td> 500000</td><td> 14.29</td></tr> <tr><td> 4213</td><td> Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer</td><td> 533</td><td> 450</td><td> 450</td><td> 400</td><td> -50</td><td> -11.11</td></tr> <tr><td> 4214</td><td> Återbetalning av övriga bostads- lån, Boverket</td><td> 1938</td><td> 1700</td><td> 1700</td><td> 1500</td><td> -200</td><td> -11.76</td></tr> <tr><td> 4300</td><td> Återbetalning av studielån:</td><td> 2 738 684</td><td> 2610140</td><td> 2 503110</td><td> 2 504110</td><td> 1000</td><td> 0.04</td></tr> <tr><td> 4311</td><td> Återbetalning av statens lån för universitetsstudier</td><td> 66</td><td> 140</td><td> 110</td><td> 110</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4312</td><td> Återbetalning av allmänna studielån</td><td> 2559</td><td> 4000</td><td> 3000</td><td> 3 000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4313</td><td> Återbetalning av studiemedel</td><td> 2736059</td><td> 2606000</td><td> 2500000</td><td> 2501 000</td><td> 1000</td><td> 0.04</td></tr> <tr><td> 4400</td><td> Återbetalning av energisparlån:</td><td> 235530</td><td> 250000</td><td> 250000</td><td> 250 000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4411</td><td> Återbetalning av energisparlån</td><td> 235530</td><td> 250000</td><td> 250000</td><td> 250000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4500</td><td> Återbetalning av övriga lån:</td><td> 180320</td><td> 123 875</td><td> 761059</td><td> 156188</td><td> -604 871</td><td> -79.48</td></tr> <tr><td> 4514</td><td> Återbetalning av lån för student- kårslokaler</td><td> 232</td><td> 180</td><td> 180</td><td> 170</td><td> -10</td><td> -5.56</td></tr> <tr><td> 4515</td><td> Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler</td><td> 6456</td><td> 7 000</td><td> 6500</td><td> 6 500</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4516</td><td> Återbetalning av utgivna startlån och bidrag</td><td> 3917</td><td> 5000</td><td> 4 000</td><td> 3 500</td><td> -500</td><td> - 12.50</td></tr> <tr><td> 4517</td><td> Återbetalning från Portugalfonden</td><td> 7 032</td><td> 5500</td><td> 5500</td><td> 5 600</td><td> 100</td><td> 1.82</td></tr> </table> 16 Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1992/93 Utfall</td><td rowspan="2"> 1993/94 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td rowspan="2"> 1994/95 Prognos</td><td> Förändring 1993/94-1994/95</td></tr> <tr><td> Belopp    Procent</td></tr> <tr><td> 4519 Återbetalning av statens</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> bosättningslån</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0 0.00</td></tr> <tr><td> 4521 Återbetalning av lån för inventa-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rier i vissa specialbostäder</td><td> 134</td><td> 90</td><td> 100</td><td> 90</td><td> -10 -10.00</td></tr> <tr><td> 4525 Återbetalning av lån för svenska</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> FN-styrkor</td><td> 87412</td><td> 45 000</td><td> 90000</td><td> 100000</td><td> 10000 11.11</td></tr> <tr><td> 4526 Återbetalning av övriga lån</td><td> 75137</td><td> 61 105</td><td> 654 779</td><td> 40328</td><td> -614451 -93.84</td></tr> <tr><td> 5000 Kalkylmässiga inkomster:</td><td> 1542573</td><td> 1708 034</td><td> 11760900</td><td> -1675 000</td><td> -13 435 900 -114.24</td></tr> <tr><td> 5100 Avskrivningar och amorteringar:</td><td> 1 061 950</td><td> 2489 034</td><td> 14 671900</td><td> 10 000</td><td> -14 661900 -99.93</td></tr> <tr><td> 5110 Affärsverkens avskrivningar och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> amorteringar:</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0 0.00</td></tr> <tr><td> 5113 Statens järnvägars avskrivningar</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0 0.00</td></tr> <tr><td> 5120 Avskrivningar på fastigheter:</td><td> 9063</td><td> 0</td><td> 13800000</td><td> 0</td><td> -13800000 -100.00</td></tr> <tr><td> 5121 Avskrivningar på fastigheter</td><td> 9063</td><td> 0</td><td> 13 800000</td><td> 0</td><td> -13800000 -100.00</td></tr> <tr><td> 5130 Uppdragsmyndigheters komple-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> mentkostnader</td><td> 233148</td><td> 167 760</td><td> 10000</td><td> 0</td><td> -10000 -100.00</td></tr> <tr><td> 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> komplementkostnader</td><td> 233148</td><td> 167 760</td><td> 10000</td><td> 0</td><td> -10000 -100.00</td></tr> <tr><td> 5140 Övriga avskrivningar:</td><td> 819739</td><td> 2321274</td><td> 861900</td><td> 10000</td><td> -851900 -98.84</td></tr> <tr><td> 5143 Avskrivningar på ADB-utrust-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ning</td><td> 806991</td><td> 2308374</td><td> 849000</td><td> 0</td><td> -849 000 -100.00</td></tr> <tr><td> 5144 Avskrivningar på förrådsanlägg-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ningar för civilt totalförsvar</td><td> 12748</td><td> 12900</td><td> 12900</td><td> 10000</td><td> -2900 -22.48</td></tr> <tr><td> 5200 Statliga pensionsavgifter, netto:</td><td> 398 747</td><td> -781000</td><td> -2 911000</td><td> -1685 000</td><td> 1226000 -42.12</td></tr> <tr><td> 5211 Statliga pensionsavgifter, netto</td><td> 398747</td><td> -781000</td><td> -2911000</td><td> -1685 000</td><td> 1 226000 -42.12</td></tr> <tr><td> 5300 Statliga avgifter:</td><td> 81876</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0 0.00</td></tr> <tr><td> 5311 Avgifter för företagshälsovård</td><td> 81876</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0 0.00</td></tr> <tr><td> SUMMA INKOMSTER</td><td> 377 743355</td><td> 343 990110</td><td> 353 253 440</td><td> 367488 935</td><td> 14 235 495    4.03</td></tr> </table> 17 Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen, m.m. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-69.png" style="width:257pt;height:514pt;"/> <table border="1"> <tr><td></td><td> 00</td><td> eq</td><td> ©</td><td> rt</td></tr> <tr><td> CD</td><td> «D</td><td> CD</td><td> eq</td><td> rq</td></tr> <tr><td> OS</td><td> ©</td><td> eq</td><td></td><td> fr</td></tr> <tr><td> CD</td><td> fr</td><td> fr</td><td rowspan="2"> +</td><td> CD</td></tr> <tr><td> OS</td><td> OS</td><td> os</td><td> i</td></tr> </table> Tabell 1. Statsbudgetens utveckling 1972/73-1994/95 Miljoner kronor <table border="1"> <tr><td colspan="2"> CD Os Os</td><td> O</td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td rowspan="2"> 3</td><td> eq rq</td><td> O</td><td></td><td> 00</td></tr> <tr><td> fH ©</td><td> o</td><td></td><td> TT</td></tr> <tr><td> O\</td><td> eq <d</td><td> eq</td><td></td><td> rq</td></tr> <tr><td> ID</td><td> cd</td><td></td><td></td><td> fr»</td></tr> <tr><td> CD</td><td> id ©</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ©</td><td> cd cd</td><td> o</td><td></td><td> fr</td></tr> <tr><td> fH</td><td> os os</td><td> o</td><td></td><td> fr</td></tr> <tr><td> ©</td><td> © ©</td><td> o</td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> OS</td><td> © eq</td><td></td><td></td><td> fr</td></tr> <tr><td></td><td> © ©</td><td> 4-</td><td></td><td> fH</td></tr> <tr><td> cd</td><td> id »n</td><td></td><td></td><td> rq ■</td></tr> <tr><td> o</td><td> rq eq</td><td> o</td><td> |</td><td> rq</td></tr> <tr><td> OS</td><td> © ©</td><td> o</td><td> 1</td><td> fr</td></tr> <tr><td> os</td><td> ©</td><td> »n</td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> cd</td><td> os eq</td><td> fr</td><td></td><td> ID</td></tr> <tr><td> ■"T</td><td> Tf</td><td> -l_</td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> CD</td><td> ID T)</td><td></td><td></td><td> rq</td></tr> <tr><td> 5</td><td> § 1</td><td></td><td></td><td> ID ©</td></tr> <tr><td> fr</td><td> ID</td><td></td><td></td><td> 00</td></tr> <tr><td> fr</td><td> ID</td><td></td><td></td><td> fr</td></tr> <tr><td> fr»</td><td> ©</td><td></td><td></td><td> 00</td></tr> <tr><td> cd</td><td> ID</td><td></td><td></td><td> fH i</td></tr> <tr><td> id</td><td> CD 1</td><td></td><td></td><td> 00</td></tr> <tr><td> rq</td><td> 00 1</td><td></td><td> 1</td><td> ID</td></tr> <tr><td> fr»</td><td> 5</td><td></td><td></td><td> fr</td></tr> <tr><td> fr-</td><td> 00</td><td></td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> ös</td><td> fr»</td><td></td><td></td><td> 00</td></tr> <tr><td> cd</td><td> rf</td><td></td><td></td><td> 1</td></tr> <tr><td> fr</td><td> fr 1</td><td></td><td> |</td><td> ©</td></tr> <tr><td> se</td><td> 00 1</td><td></td><td> 1</td><td> ©</td></tr> <tr><td> 3?</td><td> OS</td><td></td><td></td><td> ID</td></tr> <tr><td> cd</td><td> fr»</td><td></td><td></td><td> ■'T</td></tr> <tr><td> o</td><td> CD</td><td></td><td></td><td> CD</td></tr> <tr><td> rr</td><td></td><td></td><td></td><td> i</td></tr> <tr><td> CD</td><td> © —<</td><td></td><td> 00</td><td> CD</td></tr> <tr><td> id</td><td> Tt OS</td><td></td><td> rt</td><td> F^</td></tr> <tr><td> id</td><td> fH 00</td><td></td><td> eq</td><td> Tt</td></tr> <tr><td> F^</td><td> 00 fr-</td><td></td><td rowspan="2"> +</td><td> CD</td></tr> <tr><td> O</td><td> ös Os</td><td></td><td rowspan="2"> +</td></tr> <tr><td></td><td> CD CD</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> fr</td><td> © ©</td><td></td><td> ©</td><td> fr</td></tr> <tr><td> o</td><td> © eq</td><td></td><td> eq</td><td> ©</td></tr> <tr><td> fr-</td><td> © ©</td><td></td><td></td><td> fH</td></tr> <tr><td> fr»</td><td> OS OS</td><td></td><td></td><td> 00</td></tr> <tr><td> ©</td><td> ■'T Tt</td><td></td><td></td><td> F“4</td></tr> <tr><td> CD</td><td> CD CD</td><td></td><td></td><td> +</td></tr> <tr><td> rq</td><td> Os s©</td><td></td><td> fr</td><td> fr</td></tr> <tr><td> ID</td><td> © ©</td><td></td><td> 00</td><td> fH</td></tr> <tr><td> ID</td><td> © oo</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rq</td><td> © ©</td><td></td><td></td><td> ■'T</td></tr> <tr><td> CD</td><td> CD CD</td><td></td><td></td><td> 1</td></tr> <tr><td> CD</td><td> CD CD</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> V)</td><td> © ©</td><td></td><td> O</td><td> F^</td></tr> <tr><td> O</td><td> © Os</td><td></td><td> fr</td><td> ©</td></tr> <tr><td> fH</td><td> eq os</td><td></td><td> eq</td><td> fH</td></tr> <tr><td> O</td><td> ID Tt</td><td></td><td> +</td><td> ID</td></tr> <tr><td> rq</td><td> CD CD</td><td></td><td></td><td> F^</td></tr> <tr><td> cd</td><td> CD CD</td><td></td><td></td><td> 1</td></tr> <tr><td> Os</td><td> fH »—<</td><td></td><td> o</td><td> rq</td></tr> <tr><td> Os</td><td> © Tt</td><td></td><td> Tt</td><td> ©</td></tr> <tr><td> O</td><td> os eq</td><td></td><td> CD</td><td> X</td></tr> <tr><td> ID</td><td> fh eq</td><td></td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> fr</td><td> rq eq</td><td></td><td></td><td rowspan="2"></td></tr> <tr><td> rq</td><td> CD CD</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ©</td><td> © —</td><td></td><td> Tf-</td><td> ©</td></tr> <tr><td> os</td><td> CD 00</td><td></td><td></td><td> rf</td></tr> <tr><td> ID</td><td> fh eq</td><td></td><td></td><td> ID</td></tr> <tr><td> O</td><td> os o</td><td></td><td></td><td> 00</td></tr> <tr><td> ©</td><td> rq cd</td><td></td><td></td><td> ©</td></tr> <tr><td> rq</td><td> CD CD</td><td></td><td></td><td> i</td></tr> </table> Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1982/83-1992/93 Miljoner kronor, löpande priser. <table border="1"> <tr><td> cn</td><td> cn</td><td> o</td><td> cn</td><td> O</td><td> 92</td><td> oo</td><td> so</td><td> CM</td><td> Jq</td><td> cn</td><td> CM</td><td> O</td><td></td><td> O</td><td> xt</td><td> bx</td><td> V</td></tr> <tr><td> Os</td><td> xf</td><td> Un</td><td> CM</td><td> r></td><td> xt</td><td> r~</td><td> Os</td><td> oo</td><td> sp</td><td> un</td><td> cn</td><td> OO</td><td> Os</td><td> oo</td><td> Cx</td><td> cn</td><td></td></tr> <tr><td> CM</td><td> r-</td><td> o</td><td> xt</td><td> CM</td><td> IT)</td><td> SO</td><td> O</td><td> un</td><td> bx</td><td> CM</td><td> cn</td><td></td><td> O</td><td> un</td><td> xt</td><td> o</td><td> O</td></tr> <tr><td> OS</td><td> r></td><td> cn</td><td> O</td><td> xt</td><td> »O</td><td> xt</td><td> oo</td><td> so</td><td> SO</td><td> xt</td><td> cn</td><td> Os</td><td></td><td> C-</td><td> os</td><td> so</td><td> x-<</td></tr> <tr><td> Os</td><td> r*</td><td> so</td><td> un</td><td> SO</td><td> SO</td><td> cn</td><td></td><td></td><td> un</td><td> xt</td><td> O</td><td> O</td><td> tx</td><td></td><td></td><td> xt</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> cn</td><td></td><td> CM</td><td></td><td> »O</td><td></td><td></td><td></td><td> °n</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> CM</td><td></td><td> Q</td><td> (</td><td> xt</td><td> xt</td><td> OS</td><td> _(</td><td> oo</td><td> £s</td><td> b--</td><td> so</td><td> SO</td><td> °n</td><td> un</td><td> O</td><td> OO</td><td> °n</td></tr> <tr><td> OS</td><td> CM</td><td> o</td><td> CM</td><td> o</td><td> 00</td><td> un</td><td> r-</td><td> oo</td><td> oo</td><td> r-</td><td> o</td><td> O</td><td> M-</td><td> b"</td><td> CM</td><td> xt</td><td> Os</td></tr> <tr><td></td><td> r-</td><td></td><td> O</td><td> so</td><td> X?</td><td> c-</td><td> o</td><td> SO</td><td> Os</td><td> SO</td><td> o</td><td> cn</td><td> O</td><td> CM</td><td> bx</td><td> O</td><td> SO</td></tr> <tr><td> Os</td><td> t-</td><td> cn</td><td> (</td><td> cn</td><td> 00</td><td> r-</td><td> oo</td><td> Os</td><td></td><td> SO</td><td></td><td> t</td><td> O</td><td> OS</td><td rowspan="2"> SO</td><td> xt</td><td rowspan="2"> un</td></tr> <tr><td> os</td><td> OS</td><td> so</td><td> SO</td><td> r-</td><td> r*</td><td> V—<</td><td> o</td><td></td><td> Os</td><td> CM</td><td> Os</td><td> C-</td><td> SO</td><td> Xt</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> cn</td><td></td><td> CM</td><td></td><td> xt</td><td> 11</td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> r*</td><td> OS</td><td> cn</td><td> un</td><td> r-</td><td> o</td><td></td><td> OS</td><td></td><td> O</td><td> Os</td><td> CM</td><td></td><td> O</td><td> cn</td><td> O</td><td> °n</td></tr> <tr><td> os</td><td> 00</td><td> SD</td><td> CM</td><td> OS</td><td> 00</td><td> Xt</td><td> Os</td><td> xt</td><td> SO</td><td> Os</td><td> cn</td><td> cn</td><td> 29</td><td> cn</td><td> cn</td><td> b*</td><td> un</td></tr> <tr><td> o</td><td></td><td> 00</td><td> O</td><td> un</td><td> OS</td><td> c-</td><td> un</td><td></td><td> CM</td><td> 00</td><td> cn</td><td> O</td><td> O</td><td> 00</td><td> cn</td><td> oo</td><td> Os</td></tr> <tr><td> os</td><td> cn</td><td> O</td><td> Os</td><td> cn</td><td></td><td> un</td><td> un</td><td> O</td><td> Os</td><td> CM</td><td> 00</td><td> 00</td><td> x*<</td><td></td><td> bx</td><td> (</td><td> *x-(</td></tr> <tr><td> Os</td><td> o</td><td> O</td><td> Xt</td><td> un</td><td> cn</td><td></td><td> o</td><td></td><td> un</td><td></td><td> 00</td><td> un</td><td> SO</td><td> un</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> xt</td><td></td><td> CM</td><td></td><td> Xf</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> CM</td><td> T—'</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> o</td><td> Cn</td><td> Os</td><td> Xf</td><td> o</td><td> ©</td><td> cn</td><td></td><td> so</td><td> fn</td><td> Xt</td><td> un</td><td> xt</td><td> SO</td><td> o</td><td> T-H</td><td> un</td><td> 00</td></tr> <tr><td> Os</td><td> ir,</td><td> sD</td><td> cn</td><td> un</td><td> Xf</td><td> o</td><td> SO</td><td> cn</td><td> bx</td><td> 00</td><td> xt</td><td> xt</td><td> Os</td><td></td><td> un</td><td> cn</td><td> sO</td></tr> <tr><td> O\</td><td> ir,</td><td> Un</td><td> un</td><td> xt</td><td></td><td> un</td><td> un</td><td> os</td><td> CM</td><td> b-</td><td> CM</td><td> CM</td><td> so</td><td> x-i</td><td> un</td><td> O</td><td> so</td></tr> <tr><td> 00</td><td></td><td> o</td><td> cn</td><td> r-</td><td> 00</td><td> xt</td><td> CM</td><td> _<</td><td> SO</td><td> b-</td><td> Os</td><td> Os</td><td> °n</td><td></td><td> 00</td><td> xt</td><td rowspan="2"> °n</td></tr> <tr><td> os</td><td> ©</td><td> CC</td><td> CM</td><td> Xt</td><td> Os</td><td> o</td><td> Os</td><td></td><td> CM</td><td> o</td><td> SO</td><td> xt</td><td> so</td><td> un</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> xt</td><td></td><td> CM</td><td></td><td> cn</td><td></td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Os</td><td> r-</td><td></td><td> cn</td><td> cn</td><td> ©</td><td> Os</td><td> 00</td><td></td><td> un</td><td> cn</td><td> SO</td><td> SO</td><td> ?s</td><td> xt</td><td> Xt</td><td></td><td> bx</td></tr> <tr><td> oo</td><td> o</td><td> C"</td><td> CM</td><td></td><td> o</td><td> cn</td><td></td><td> CM</td><td> cm</td><td> Xt</td><td> un</td><td> CM</td><td> tx</td><td> xt</td><td></td><td> CM</td><td> un</td></tr> <tr><td> 00</td><td> r*</td><td> 00</td><td> O</td><td> 00</td><td> SO</td><td> O</td><td> un</td><td> un</td><td> bx</td><td> SO</td><td> 00</td><td> CM</td><td> x*(</td><td> O</td><td> cn</td><td> 00</td><td> SO</td></tr> <tr><td> 00</td><td> r»</td><td> CM</td><td> T—<</td><td> cn</td><td> Os</td><td> 00</td><td> Os</td><td> 00</td><td> ></td><td> 00</td><td> CM</td><td> cn</td><td> °n</td><td> CM</td><td> 00</td><td> CM</td><td> °n</td></tr> <tr><td> Os</td><td> SO</td><td> CM</td><td> O</td><td> xt</td><td> xt</td><td> 00</td><td> r-</td><td></td><td></td><td> Os</td><td> SO</td><td> xt</td><td> un</td><td> xt</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Cn</td><td></td><td> CM</td><td></td><td> cn</td><td></td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> oo</td><td> CM</td><td> Os</td><td> CM</td><td></td><td> OS</td><td> 1</td><td> t</td><td> O</td><td> Os</td><td> o</td><td></td><td> 00</td><td> <o</td><td> xt</td><td> cn</td><td> cn</td><td> Os</td></tr> <tr><td> oo</td><td> IT)</td><td></td><td> r~</td><td> o</td><td> SO</td><td> CM</td><td> o</td><td> CM</td><td> Os</td><td> un</td><td> xt</td><td> o</td><td></td><td> O</td><td> oo</td><td> CM</td><td> 29</td></tr> <tr><td> bx</td><td> IC</td><td> oo</td><td> xt</td><td> CM</td><td> SO</td><td> c-</td><td> Os</td><td> 00</td><td> bx</td><td> 00</td><td> SO</td><td> cn</td><td> V</td><td> b*</td><td> bx</td><td> Os</td><td> K</td></tr> <tr><td> 00</td><td> CM</td><td> OS</td><td> cn</td><td> Os</td><td> SO</td><td> Xt</td><td> CM</td><td></td><td> CM</td><td> (</td><td> O</td><td> o</td><td> °n</td><td> o</td><td> Os</td><td> CM</td><td rowspan="2"> un</td></tr> <tr><td> Os</td><td> cn</td><td> Os</td><td> Os</td><td> cn</td><td> cn</td><td> 00</td><td> r-</td><td> ■—1</td><td> OS</td><td> Os</td><td> SO</td><td> xt</td><td> un</td><td> xt</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> cn</td><td></td><td></td><td></td><td> Cn</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> r-"</td><td> K,</td><td> xt</td><td> o</td><td></td><td> b^</td><td> oo</td><td> cn</td><td> un</td><td> 3:</td><td> SO</td><td> b-</td><td> [</td><td> cm</td><td> bx</td><td> bx</td><td> OO</td><td> °n</td></tr> <tr><td> oo</td><td> O</td><td> xt</td><td> o</td><td> SO</td><td> SO</td><td> CM</td><td> cn</td><td> Os</td><td> oo</td><td></td><td> cn</td><td> cn</td><td></td><td> un</td><td> CM</td><td> CM</td><td> V</td></tr> <tr><td> so</td><td></td><td> so</td><td> xt</td><td> O</td><td> CM</td><td></td><td> O</td><td> O</td><td> 00</td><td> CM</td><td> cn</td><td> cn</td><td> 00</td><td></td><td> O</td><td> SO</td><td> 4</td></tr> <tr><td> 00</td><td> o</td><td> o</td><td> cn</td><td> SO</td><td> wn</td><td> CM</td><td> O</td><td> CM</td><td> ?n</td><td> un</td><td> 00</td><td> O</td><td></td><td> o</td><td> O</td><td> cn</td><td> un</td></tr> <tr><td> OS</td><td> CM</td><td> Os</td><td> 00</td><td> xt</td><td></td><td> 00</td><td> r*</td><td></td><td> Oo</td><td> 00</td><td> un</td><td> Xt</td><td> SO</td><td> un</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Cn</td><td></td><td></td><td></td><td> Cn</td><td></td><td></td><td></td><td> x-t</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> so</td><td> Os</td><td> o</td><td> so</td><td> cn</td><td></td><td> OS</td><td> cn</td><td> SO</td><td> Os</td><td> b-</td><td> o</td><td> CM</td><td> 2s</td><td> so</td><td> r~</td><td> so</td><td></td></tr> <tr><td> oo</td><td> OS</td><td> r*</td><td></td><td></td><td> ©</td><td> SO</td><td> un</td><td></td><td> CM</td><td></td><td> CM</td><td> Os</td><td> Q></td><td> un</td><td> cn</td><td></td><td> Os</td></tr> <tr><td> x^ un</td><td> ©</td><td> un</td><td> un</td><td> o</td><td> Os</td><td> b*</td><td> CM</td><td> un</td><td> x*<</td><td> CM</td><td> b-</td><td></td><td> un</td><td></td><td> un</td><td> oo</td><td> ></td></tr> <tr><td> 00</td><td> <r></td><td> oo</td><td> Xt</td><td> CM</td><td></td><td> xt</td><td> O</td><td> o</td><td></td><td> b*</td><td> xt</td><td> xt</td><td> so</td><td> bx</td><td> CM</td><td rowspan="2"> SO</td><td> V</td></tr> <tr><td> Os</td><td> t*</td><td> so</td><td> so</td><td> xt</td><td> CM</td><td> r-</td><td> so</td><td></td><td> tx</td><td> r*</td><td> un</td><td> Xt</td><td> so</td><td> Xt</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> CM</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> cn</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Un</td><td> SO</td><td> 00</td><td> r-</td><td></td><td> r-</td><td> r~</td><td> CM</td><td> un</td><td></td><td> SO</td><td> Os</td><td> SO</td><td></td><td> SO</td><td> un</td><td> cn</td><td> un</td></tr> <tr><td> oo</td><td> Os</td><td></td><td> OS</td><td> oo</td><td> cn</td><td> SO</td><td> xt</td><td> CM</td><td> bx</td><td> CM</td><td> O</td><td> cn</td><td> fxj</td><td> O</td><td> bx</td><td> un</td><td> so</td></tr> <tr><td> Tt</td><td> •T)</td><td> cn</td><td> r~</td><td> xt</td><td></td><td> SO</td><td> CM</td><td> xt</td><td> un</td><td> xt</td><td> o</td><td></td><td> CM</td><td> CM</td><td> Os</td><td> O</td><td> SO</td></tr> <tr><td> 00</td><td> ©</td><td> Un</td><td> SO</td><td> oo</td><td> Os</td><td> r—<</td><td> O</td><td></td><td> 00</td><td> Os</td><td> b-</td><td> CM</td><td> un</td><td> SO</td><td> cn</td><td> un</td><td> °n</td></tr> <tr><td> OS</td><td> SO</td><td></td><td> xt</td><td> en</td><td> CM</td><td> C*</td><td> so</td><td></td><td> so</td><td> SO</td><td> un</td><td> xt</td><td> tx</td><td> xt</td><td></td><td></td><td> *x^</td></tr> <tr><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td> cn</td><td></td><td></td><td></td><td> x-t</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> xt</td><td> i/n</td><td> un</td><td> r-</td><td> cn</td><td> un</td><td> cn</td><td> SO</td><td> r-</td><td> un</td><td> O</td><td> CM</td><td> CM</td><td> tx</td><td> CM</td><td> un</td><td> o</td><td> O</td></tr> <tr><td> 00</td><td> so</td><td></td><td> CM</td><td> so</td><td> SO</td><td> oo</td><td> SO</td><td></td><td> Q></td><td> 00</td><td> SO</td><td> SO</td><td> 00</td><td> xt</td><td> xt</td><td> o</td><td> o</td></tr> <tr><td> cn</td><td></td><td> o</td><td> SO</td><td> xt</td><td> CM</td><td> oo</td><td> r-</td><td></td><td> Os</td><td> cn</td><td> cn</td><td></td><td> fX)</td><td> "t</td><td> CM</td><td> bx</td><td> O</td></tr> <tr><td> 00</td><td></td><td> cn</td><td> xt</td><td> cn</td><td> 00</td><td> o</td><td> SO</td><td> Xt</td><td> CM</td><td> cn</td><td> CM</td><td></td><td> O</td><td> O</td><td> CM</td><td> bx</td><td> M-</td></tr> <tr><td> Os</td><td> CM</td><td> u-,</td><td> cn</td><td> cn</td><td> Os</td><td> r*</td><td> un</td><td></td><td> un</td><td> SO</td><td> un</td><td> cn</td><td> SO</td><td> xt</td><td></td><td></td><td> x-s</td></tr> <tr><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> cn</td><td> ©</td><td> O</td><td> O</td><td> o</td><td> ©</td><td> o</td><td> o</td><td> O</td><td> O</td><td> O</td><td> o</td><td> O</td><td> O</td><td> O</td><td> O</td><td> o</td><td> O</td></tr> <tr><td> 00</td><td> 00</td><td> CM</td><td></td><td> un</td><td> 00</td><td> un</td><td></td><td> Xt</td><td> CM</td><td> un</td><td> so</td><td></td><td> C></td><td> un</td><td> xt</td><td></td><td> x-<</td></tr> <tr><td> CM</td><td> CM</td><td> 00</td><td> so</td><td> 00</td><td> 00</td><td> xt</td><td> un</td><td> Os</td><td> x*|</td><td> CM</td><td> cn</td><td> un</td><td> CM</td><td> o</td><td></td><td> xt</td><td> x-<</td></tr> <tr><td> 00</td><td> 1—4</td><td> CM</td><td> so</td><td> r—<</td><td> r*</td><td> '/n</td><td> CM</td><td> CM</td><td> bx</td><td> Os</td><td></td><td> o</td><td> 00</td><td> xt</td><td> Os</td><td> xt</td><td> bx</td></tr> <tr><td> Os</td><td> OS</td><td> Xt</td><td> T—<</td><td> cn</td><td> b*</td><td> so</td><td> un</td><td> >—<</td><td></td><td> un</td><td> xt</td><td> xt</td><td></td><td> cn</td><td></td><td></td><td> Xx<</td></tr> <tr><td> T—1</td><td> XH</td><td></td><td> T_•</td><td></td><td> CM</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-70.png" style="width:11pt;height:36pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-71.png" style="width:192pt;height:87pt;"/> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3 00-^OsOOsOsOsCNs©s©Qcn socntNCNcniriQr-insos©-^ str^-soinst^cno^Dcn secncNOs^—<oocncN«ns©s© cNrtunirssosoininsososooo<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-72.png" style="width:95pt;height:125pt;"/> <table border="1"> <tr><td> 2S8</td><td> Os</td><td> 885</td><td> Tt CN</td><td> m r-</td><td> CN cn</td><td> O CN</td></tr> <tr><td> >000</td><td> CN</td><td> s© m c*</td><td> r-</td><td></td><td> s©</td><td> 00</td></tr> <tr><td> 00 CN 00</td><td> O</td><td> — o v_</td><td> ni</td><td> tT</td><td> r-</td><td> cn</td></tr> <tr><td> m so oo</td><td> 00</td><td> 00 t" £</td><td> oo</td><td> cn</td><td> CN</td><td> cn</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> r-</td><td></td><td></td><td> CN</td><td> CN</td></tr> <tr><td> 1 1 1</td><td> 1</td><td> 1 1 1</td><td> 1</td><td> 00</td><td> 00</td><td> oo</td></tr> <tr><td> 1 1 1</td><td> 1</td><td> 1 1 1</td><td> 1</td><td> Tt</td><td> n-</td><td> CN</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> m</td><td> m</td><td> TT</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> CN</td><td> m</td><td> oo</td></tr> </table> I IcnoocnoOcnoscno—« I lDOO^>OsDcn-iQ cnmunsortcninoooo — o so so oo —•iro^or' — cNcn-^-so^iososo Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3 cNsosc^cnoor^stOsttn ^O^OCCO-XimX-OMT) rt cn cn »n os oo cn so - m cn > oo F'-• cn »n oo cn —< Os + + + + + 1 1 ’ + + + + Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1981/82 — 1992/93 m.m. (Milj.kr.)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-73.png" style="width:34pt;height:29pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-74.png" style="width:19pt;height:58pt;"/> ooinor^w-isoinTtcnor^os sos©cnooosooscNm»noor- □ DOcnosstoocncn^cncn (■"■^•n^ooooocnoooswsoo r^Ttr-socNcNTFxrsO’—sooo sOOOrtOOO^CNOOOOTj-TtOO r^or^oososnooooTtcno oorj-so—•—•ir)xtOsCN-'tO‘/1 — cNCNcncncntncNCN--' cncnoooooöOO©s©soso so cn cn cn cn cn — cn cn cn cn cn cn cn cn cn cn<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-75.png" style="width:93pt;height:330pt;"/> •O :CS<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-76.png" style="width:9pt;height:15pt;"/> CN O OsOstQ on rf Os Q OCNO\^<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-77.png" style="width:9pt;height:15pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-78.png" style="width:37pt;height:13pt;"/> oo oo oo r* cn cn so tt so cn cn cn cn cn cn m ni m iCITfrt vf Z)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-79.png" style="width:91pt;height:33pt;"/> r- cn oo oo os so os ni cn cn rf cn — *r) Os xt cn cn m oo I I OcncnrfooovOsOsoor' o —• Os   cn Tt Os OO so 00 qj r~ o oo o os oo so n- cn <5 *"*   ~                   . OA SO m so OS m 00 CN so OO CN —■ •B xcNcnir, - >tcN-< ir> os oo — □  so cn so-e o CN so   Tt so os so Os T"- CN Os so Os   Os CN SO O Q .  — O OO ni Os Q Os OO OO CN SO cn n-xt m m so ni m m so r-Os ■O > cNcnTt»nsor~ooos oooooooooooooooo m cn st id so oo OOOOOOOOOOOOOOOO OsOsOsOsOsOsOsOs<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-80.png" style="width:33pt;height:28pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-81.png" style="width:104pt;height:177pt;"/> > s o<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-82.png" style="width:48pt;height:414pt;"/> 17 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 Bilaga 1.4 Uthållig utveckling <h4>Uthållig utveckling</h4> Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 1 Sambanden mellan miljö och ekonomi Miljö och tillväxt Den av regeringen i finansplanen aviserade strategin för en snabb åter- gång till full sysselsättning bygger på att den svenska ekonomin skall växa snabbt under de kommande åren. Förutom arbetstillfällen skapar tillväxten också utrymme för välfärdsförbättringar i andra avseenden. Med en politik för tillväxt kan såväl hushållens som den offentliga sektorns reala inkomster växa snabbare än de annars skulle ha gjort. Ekonomisk tillväxt är emellertid inte synonymt med ökad välfärd. Välfärden omfattar dimensioner som inte fångas upp av de traditionella tillväxtmåtten. Det gäller t.ex. miljön. Det är därför viktigt att särskilt uppmärksamma de eventuella problem med avseende på miljön som en snabb ekonomisk tillväxt skulle kunna ge upphov till. Regeringen har tidigare i höst presenterat en proposition om upp- följning av FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 (prop. 1993/94:111). I en bilaga till denna redovisas tillståndet i den svenska miljön. Ett viktigt krav på den ekonomiska politiken är att den skall leda till en långsiktigt hållbar utveckling. Därigenom kan framtida generationer få överta en nationalförmögenhet, inkl, miljö- och naturresurser, som är minst lika stor som dagens. De ekonomiska och sociala systemen måste därför byggas så att de är förenliga med grundläggande ekologiska och naturvetenskapliga principer. Naturens bärkraft sätter ramarna för en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. Historiskt sett har många miljöproblem varit intimt sammankopplade med den ekonomiska tillväxten. Med ökande produktion i industrisektorn följde länge ökande utsläpp av miljöfarliga ämnen och även i andra avseenden en negativ miljöpåverkan. Under de senaste decennierna har denna utveckling brutits på flera områden i Sverige och övriga i-länder. Den första oljekrisen utgjorde i vissa avseenden en vändpunkt. De kraftiga oljeprishöjningama gav upphov till en effektivisering i energiut- nyttjandet. Därmed kunde det tidigare nära sambandet mellan ökad produktion och ökad energikonsumtion brytas. Samma utvecklingsmön- ster kan observeras när det gäller andra miljöpåverkande aktiviteter. Ekonomikommissionen (SOU 1993:16) påpekar att denna utveckling hänger samman med att kunskapens växande betydelse har förändrat den ekonomiska utvecklingens karaktär. Varje krona i bruttonationalprodukten fordrar idag allt mindre mängder energi och naturresurser, och ger en motsvarande mindre miljöpåverkan, medan kunskapsinnehållet ökar. Samtidigt kan dock skaleffekten av en expanderande ekonomi göra att de totala utsläppsmängdema ändå ökar. Kommissionens slutsats är att den 18 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 effektivaste metoden att undvika konflikter mellan ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn är att använda ekonomiska styrmedel. Ekonomisk tillväxt är förknippad med ökade investeringar och en teknologisk förnyelse som kan leda till minskade utsläpp. Tillväxten skapar också de resurser som behövs för att klara högt ställda ambitioner vad gäller miljön och välfärden. I tider av ekonomisk nedgång skjuts däremot investeringarna på framtiden samtidigt som miljöarbetet riskerar att nedprioriteras. Samtidigt får vi inte blunda för det faktum att det fortfarande finns miljöproblem som förefaller intimt förknippade med den ekonomiska tillväxten. Det gäller t.ex. koldioxidutsläppen. För att undvika att dessa ökar när tillväxten tar fart krävs därför särskilda insatser. Den indexering av vissa miljörelaterade punktskatter som regeringen föreslog i höstpro- positionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1993/94:25) skall ses i detta sammanhang. Ett grundläggande problem är att resursanvändningen i samhället till övervägande del är en linjär process. Under tillverkningsprocessen upp- kommer olika avfallsprodukter som sprids i luften och vattnet. När varorna slutligen använts färdigt blir även de avfall som oftast förbränns eller deponeras. Olika typer av avfall - utsläpp, sopor m.m. - ackumule- ras i miljön och ger upphov till skadliga effekter. För att uppnå en uthållig ekonomisk utveckling måste resurs- och energianvändningen effektiviseras och avfallet återföras i naturliga kretslopp eller återan- vändas i produktionen. Det bör även noteras att miljöpåverkan av enskilda varor under senare år ökat markant i förhållande till de s.k. punktutsläppen. För att förebygga risken att miljöfaror byggs in i varorna har regeringen i prop. 1992/93:180 slagit fast ett allmänt producentansvar. Detta innebär i princip att producenten är skyldig att ta hand om en vara när den tjänat ut. Syftet är att all produktion på sikt skall kretsloppsanpassas, så att varorna kan återvinnas eller återanvändas och tillverkas med energi- och materialsnåla processer. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 Miljön och den internationella integrationen Nära förknippad med frågan om tillväxtens miljöeffekter är frågan om den internationella integrationens konsekvenser för miljön. Såväl EES- avtalet som ett eventuellt EU-medlemskap kan väntas leda till en ökad ekonomisk tillväxt och en förändrad ekonomisk struktur i Sverige. Rege- ringen har tillsatt en utredning som skall belysa miljökonsekvenserna av såväl EES-avtalet och som EU-medlemskap. Utredningen lämnar sitt slutbetänkande i februari 1994. Vissa preliminära reflektioner kan dock göras redan nu. 1992 års lång- tidsutredning diskuterade miljöeffekterna av integrationen. Där konstate- rades att det antagligen är integrationens allmänna effekter, den ökade tillväxten och strukturomvandlingen, som kommer att spela störst roll för miljön. 1 EU-kommissionens utvärdering av den inre marknadens miljö- effekter konstateras att det krävs särskilda åtgärder för att förhindra att den ökade integrationen leder till negativa miljöeffekter. Det gäller framför allt åtgärder för att minska energiförbrukningen och trafikens miljöproblem. Den ekonomiska tillväxt vi hittills upplevt har alstrat trafik, och transporterna har ökat i snabbare takt än produktionen. Det råder ingen tvekan om att det krävs omfattande åtgärder på det inter- nationella planet för att uppnå en minskning av trafikens miljöproblem. Intemalisering av trafikens miljökostnader med hjälp av miljöskatter kan vara ett effektivt sätt att minska trafikens miljöpåverkan. Ökad integration behöver dock inte medföra längre transporter. Korta transporter över nationsgränserna kan ibland ersätta långväga transporter inom ett land, när ländernas gränser öppnas för handel. Men inte heller ökade transporter behöver nödvändigtvis leda till en sämre miljö. Miljö- effekterna av handeln måste ses i ett helhetsperspektiv där transporten bara är en av många miljöaspekter. Den strukturomvandling som följer av ökad integration med omvärlden är också av betydelse. Författarna till bilaga 7 till EG-konsekvensutred- ningen, samhällsekonomi, menar att den svenska näringsstrukturen i större utsträckning kommer att inriktas mot den s.k. basindustrin om Sverige står utanför EU än vid ett medlemskap. Ett utanförskap skulle därför innebära en större negativ miljöpåverkan. Den ökade konkurrens som följer av den internationella integrationen ökar också kraven på effektivitet i resursutnyttjandet, vilket kan ha positiva miljöeffekter. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 2 Ekonomiska styrmedel Miljöräkenskaper och miljöskulden Regeringens politik syftar till att uppnå en varaktigt hög tillväxt vars miljöeffekter är förenliga med naturens förmåga att bearbeta och tåla olika sorters miljöbelastning - en uthållig tillväxt. Det är välbekant att det konventionella måttet på ekonomisk tillväxt, dvs. tillväxten i bruttonationalprodukten, inte tar hänsyn till miljö- och naturresursförsl itningen. På förslag av miljöräkenskapsutredningen (SOU 1991:37) har regering- en därför lagt ut tre uppdrag som skall leda fram till en bättre belysning av kopplingarna mellan ekonomi och miljö. Statens naturvårdsverk arbetar med att ta fram ett system av s.k. miljöindex, som skall ge en samlad bild av tillståndet i några svenska ekosystem. Statistiska central- byrån arbetar med att ta fram fysiska miljöräkenskaper som beskriver flödet av olika miljöförstörande substanser i ekonomin. Slutligen har Konjunkturinstitutet fått i uppdrag att utarbeta monetära miljöräkenska- per, som visar miljöförstöringens kostnader och värdet av förändringar i naturresurserna. I en internationell jämförelse ligger Sverige väl framme på dessa områden. Det måste dock framhållas att det i många avseenden handlar om grundläggande vetenskaplig kunskapsuppbyggnad. Vägen till ett färdigt system för löpande redovisning av även ett begränsat urval av miljökostnader torde därför vara ganska lång. Ett begrepp som vunnit snabbt insteg i den svenska debatten under det senaste året är miljöskulden. Begreppet lanserades i en rapport (SOU 1992:58) med samma namn från miljövårdsberedningen. I rapporten definieras miljöskulden som kostnaden för att åtgärda miljöskador som är tekniskt-ekonomiskt återställbara samt storleken på det kapital som erfordras för att betala återkommande reparationsinsatser. Den totala svenska miljöskulden uppskattas till 261 miljarder kronor för 1990, medan den årliga ökningen beräknas uppgå till knappt 7 miljarder kronor. Det senare beloppet är alltså den summa som skulle behöva avsättas varje år och användas för motåtgärder för att den svenska miljötillståndet inte skall försämras. Av den fortgående ökningen av miljöskulden förorsakas ungefär hälften av aktiviteter utanför Sverige (utsläpp av försurande ämnen). Ekonomikommissionen föreslår i sitt betänkande (SOU 1993:16) en regelbunden redovisning av den s.k. miljöskuldens utveckling. Miljöskuldsberäkningar är emellertid behäftade med betydande problem. Konjunkturinstitutet framhåller i sitt remissvar till Ekonomi- kommissionen att begreppet miljöskuld förefaller diffust. Man förordar istället att den miljökorrigerade nettonationalprodukten används för att bedöma om den ekonomiska tillväxten varit miljömässigt hållbar. Det kan ifrågasättas om det är meningsfullt att försöka beräkna nationens ackumulerade miljökapital eller miljöskuld. Det rimliga är att i första hand försöka fånga förändringarna i naturkapitalets värde, så att ökningen av miljöskulden kan stoppas. Även sådana beräkningar är emellertid behäftade med betydande praktiska och teoretiska problem. Det framstår därför som orealistiskt att Sverige under de närmaste åren skulle kunna redovisa regelbundna, officiella beräkningar av miljöskul- dens storlek. Arbetet bör i första hand inriktas på att etablera monetära räkenskaper som redovisar de löpande kostnaderna för miljö- och naturresursförstöringen. Detta är också inriktningen på regeringens uppdrag till Konjunkturinstitutet. I avsaknad av monetära miljöräkenskaper framstår de redovisade miljö- skuldsberäkningama ändå som en värdefull källa till information om miljöförstöringens kostnader. Begreppet miljöskuld har också ett pedagogiskt värde eftersom det visar att statsskulden inte är den enda skuld dagens generation efterlämnar, och att ökningen av båda måste bringas att upphöra. Vår strävan att säkerställa ett gott liv också för våra efterkommande kräver att vårt samhälle förvaltar naturen så att vi kan lämna en oförstörd miljö till framtidens generationer. Avsaknaden av exakta beräkningar av miljöskulden och av monetära miljöräkenskaper får inte innebära att nödvändiga miljöbeslut skjuts på framtiden. Av denna anledning har i regeringsförklaringen slagits fast att miljöskulden inte får öka. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 Styrmedel i miljöpolitiken Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 Regleringar har alltmer förlorat sin tidigare självklara plats när det gäller att begränsa de miljöproblem som förknippas med det modema samhället. Istället för regleringar används idag i många fall även ekonomiska styr- medel, information och frivilliga branschåtgärder. Senare års utveckling inom miljöpolitiken kan karakteriseras som en övergång från kvantitetsbaserade till prisbaserade instrument dvs. ekonomiska styrmedel. Förändringen grundas på en ökad insikt att marknadsinstrument i vissa fall kan ge en mer kostnadseffektiv lösning än detaljerade tekniska föreskrifter och traditionella regleringar. Marknadsinstrument skapar dessutom incitament till insatser utöver vad som kan uppnås genom en reglering och kan även ge skatteintäkter för staten. I många fall kan dock miljöeffekten vara så skadlig att en viss typ av utsläpp helt bör förbjudas. I andra fall kan en kvantitativ reglering vara att föredra på grund av att den kan vara förhållandevis enkel att motivera, kontrollera och administrera. Vid varje introduktion av ett styrmedel bör en analys genomföras av miljöproblemets karaktär och vilket styrmedel som är mest ändamålsenligt och kostnadseffektivt för att uppnå den effekt som åsyftas. Miljöskatter I avsaknaden av fullständigt definierade äganderätter har användningen av naturresurser och utsläpp av miljöfarliga ämnen tidigare ofta varit helt gratis. Detta har lett till en ineffektiv resursallokering och onödig miljöförstöring. Ett sätt att undvika detta är att intemalisera kostnaderna för miljöförstöringen i den miljöstörande verksamheten med hjälp av miljöskatter. En miljöskatt bör teoretiskt utformas så de privatekonomiska kost- naderna för ett extra utsläpp motsvarar de samhällsekonomiska kost- naderna för det extra utsläppet. Kostnaden för att använda miljön beaktas då på samma sätt som övriga produktionskostnader. Därmed skapas incitament för hushållning med tidigare icke prissatta naturresurser vid val av produktionsinriktning och produktionsmetod. En fördel med miljöskatter jämfört med de flesta typer av kvantitativa regleringar är att miljöskatterna verkar mera generellt. Om ett miljöskad- ligt utsläpp skattebeläggs så skapar detta ekonomiska incitament för reduktion av utsläppet på valfritt sätt och inte bara på det eller de sätt som föreskrivs i en viss reglering. Företagen får således incitament att begränsa utsläppet bl.a. genom utveckling av ny teknik för produktion av varan samt genom att utveckla substitut till den aktuella varan. I den mån utsläppet kvarstår inkluderas kostnaden för miljöeffekten i varupriset på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt. Detta leder till att även köpare av berörda varor får ekonomiska incitament till att använda mera miljövänliga alternativ. En annan fördel med miljöskatter är att de kan göra det möjligt att  Prop. 1993/94:100 påverka den del av miljöproblemen som är relaterade till konsumtionen  Bilaga 1.4 och varornas slutliga omhändertagande. På senare tid har de miljöp- roblem som är förknippade med varornas konsumtion, och ej enbart med deras produktion, kommit att uppmärksammas allt mer (Bilaga 6 till långtidsutredningen 1992 och DsM 1992:58). Vid kvantitativ reglering i form av tillstånd för utsläpp av viss mängd finns inga ekonomiska incitament för reduktion av utsläppet under denna nivå. Incitamenten för användare av varan att försöka övergå till mera miljövänliga alternativ är små. En möjlig nackdel med miljöskatter är att det kvantitativa utfallet i form av t.ex utsläppsminskning kan vara svårt att förutse. I vissa fall kan därför överlåtbara utsläppsrätter, som sätter en ram för de totala utsläppen, vara att föredra. För att miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel skall utgöra ett fungerande och framgångsrikt inslag i miljöpolitiken krävs att medlen kan administreras och kontrolleras. En första förutsättning för en miljöskatt är att en lämplig grupp skatt- skyldiga kan preciseras. En andra förutsättning är att skatteunderlaget kan preciseras på ett entydigt och ändamålsenligt sätt. En tredje förutsättning är att skatteunderlaget kan redovisas och kontrolleras på ett godtagbart sätt. Myndigheterna skall således ha möjlighet att kontrollera de skatte - skyldigas uppgifter om t.ex. kvantiteter av aktuella utsläpp. Miljöskatter kräver slutligen uppbördsregler som preciserar när och hur skatterna skall betalas. En ytterligare faktor som påverkar hur omfattande användningen av miljöskatter kan vara är Sveriges konkurrenskraft. Alltför höga skatter i relation till omvärlden riskerar att leda till att produktion flyttar utomlands och att arbetstillfällen går förlorade, samtidigt som den negativa miljöeffekten riskerar att bestå i ett globalt perspektiv. Detta är dock ett argument som inte enbart gäller miljöskatter: Andra former av skatter, liksom även administrativa styrmedel i form av regleringar, innebär också en kostnad för dem de omfattar och påverkar konkurrens- kraften. I vilken utsträckning konkurrenskraften försämras av svenska miljökrav beror dels på andra länders miljökrav, dels på utformningen av våra egna styrmedel. Detta talar starkt dels för ett ökat internationellt samarbete för höjda miljökrav i våra konkurrentländer, dels för ekonomiska styrmedel som ofta är mer flexibla och därför kan innebära att miljökraven uppnås till en lägre kostnad än vid regleringar. Rätt utformade kan höga miljö- krav också bidra till teknisk utveckling som stärker konkurrensförmågan och bidrar till fler jobb. Överlåtbara utsläppsrätter Bubblor eller utsläppsrätter diskuteras ofta bland miljöekonomer. Syftet med en utsläppsram är dels att begränsa utsläppen till en viss nivå (ramen), dels att genomföra åtgärderna för att minska utsläppen där det är billigast. Statens naturvårdsverk fick regeringens uppdrag att till den 1 mars 1993 utarbeta förslag till användning av utsläppsramar för närsalter (kväve och fosfor). SNV bedömer att det är möjligt men komplicerat att tillämpa utsläppsramar. Ramens storlek, nuvarande lagstiftning, diffusa utsläpp, avloppsreningsverkens långa avskrivningstider, behovet av tydliga signaler samt den initiala fördelningen av kvoter är några av de frågor som SNV anser måste ytterligare belysas. Det är viktigt att forskningen och utvecklingsarbetet kring utsläppsrätter fortsätter. Det gäller inte minst system som kan öppna möjlighet för handel mellan länder inom ramen för internationella miljökonventioner. Svensk forskning ligger redan idag långt framme på detta område. För att system med överlåtbara utsläppsrätter skall fungera krävs en väl fungerande marknad med tillräckligt många säljare och köpare. Den lokala påverkan skall vidare vara begränsad i förhållande till regional eller global påverkan vilket innebär att fortsatta försök bör ske där utsläppen har sådan karaktär, t.ex. svavel- och koldioxid. Fortsatt utvecklingsarbete i Sverige bör inriktas mot att klarlägga vilka åtgärder som krävs för att skapa fungerande incitament för köpare och säljare. En försöksverksamhet bör lämpligtvis avse ett väl avgränsat miljöproblem och ett lämpligt val av utsläppskällor. Försöken kan i ett senare skede successivt utvidgas genom att miljöambitionema höjs och ytterligare utsläppskällor inkluderas i systemet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 3 Erfarenheter och intäkter av milj örelate rade skatter i Sverige I Sverige introducerades ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken i mitten av 1970-talet. Användningen har därefter successivt ökat. Det stora genombrottet kom under slutet av 1980- och början av 1990-talet i samband med att Miljöavgiftsutredningen presenterade sina betänkanden (SOU 1989:21, 84, samt SOU 1990:59). Beskattningen på miljöområdet har även inslag av rent fiskal natur, dvs. beskattningen sker primärt för att staten skall erhålla skatteintäkter. De flesta skatter på miljöområdet innehåller såväl den styrande som den fiskala komponenten i olika omfattning. Resultatet från en översiktlig utvärdering av de ekonomiska styrmedel som hittills använts i miljöpolitiken i Sverige visar att miljöskatter/av- gifter med fördel kan användas för att minska miljöpåverkan. Enligt utredningen har styreffekten generellt varit god, och de administrativa kostnaderna för insamling och kontroll av skatterna har varit låga. De viktigaste miljörelaterade skatter som idag används är i huvudsak följande: Koldioxidskatt infördes 1991 samtidigt som den allmänna energiskatten halverades. Det skattepliktiga området sammanfaller med energiskattens bränslebeskattning. Den generella koldioxidskattenivån motsvarar 33,3 öre/kg utsläppt koldioxid. En lägre energibeskattning för industrin infördes den 1 januari 1993. Samtidigt slopades det tidigare systemet med nedsättning av energi- och koldioxidskatt vid industriell tillverkning. Reformen innebar att tillverkningsindustrin inte längre betalar någon energiskatt och att koldioxidskatt tas ut med 25 % av den generella nivån. Även växthusnäringen skall omfattas av den särskilda industribes- kattningen, men speciella övergångsregler gäller till och med 1994. Fram till dess finns även det gamla nedsättningssystemet kvar, men det har endast betydelse för ett fåtal företag med mycket hög koldioxidskattebe- lastning. En fördel ur miljösynpunkt av energiskatteomläggningen är att även den energiintensiva industrin numera får betala koldioxidskatt i för- hållande till hur mycket fossilbränslen som används. Med nedsättnings- reglema togs däremot inga energiskatter ut så snart skattebelastningen översteg en viss andel av försäljningsvärdet. I detta avseende innebär alltså de nya reglerna en mera direkt koppling mellan skatteinbetalningar och miljöpåverkan. En nackdel är dock att reformen minskat skillnaden i beskattning mellan kol och olja och mer miljövänliga alternativ. Koldioxidskatt tas även ut på bensin och för de oljeprodukter som används vid inrikes flygtrafik. Koldioxidskatten ger ca 10,8 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Svavelskatt tas ut med 30 kr/kg svavel för kol- och torvbränslen och med 27 kr/m3 olja för varje tiondels viktprocent svavel i oljan, såvida svavelinnehållet överstiger 0,1 viktprocent. Har svavelutsläppen reducerats i förhållande till ingående svavel innehåll återbetalas 30 kr/kg svavel som utsläppen har minskat med. Intäkterna från svavelskatten uppgår till ca 0,22 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Bensinskatt utgår, enligt lagen (1961:372) om bensinskatt, för bensin som är avsedd för motordrift och andra motoralkoholer m.m. Den 1 januari 1986 differentierades skatten på blyfri bensin och blyad bensin och den bly fria bensinen fick en lägre skatt än den blyade bensinen. Syftet med denna differentiering var att främja införandet av blyfri bensin. Skattesatserna för bly fri bensin och blyad bensin har härefter ändrats flera gånger. Bensinskatten är efter senaste ändringen 3 kr 14 öre per liter för blyfri bensin och 3 kr 65 öre per liter för annan bensin. Vid den senaste höjningen (årsskiftet 1992/93) vidgades samtidigt differentieringen mellan skatten på blyad respektive oblyad bensin, vilket fått som följd att den blyade bensinen nu är på väg ut från marknaden. Denna snabba utveckling är ett bra exempel på att miljödifferentierade skatter kan skynda på den tekniska utvecklingen, i det här fallet av alternativ till blyad bensin. För ren metanol och etanol- och metanolblandning tas skatten ut med 80 öre per liter. I syfte att möjliggöra försöksverksamhet i tillräckligt stor omfattning har skatten slopats på ren etanol som används för drift av motorfordon. Bensinskatten ger ca 17,8 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 Försäljningsskatt på motorfordon utgår enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Den 1 juli 1992 infördes ett miljöklas- system för nya fordon där fordonen i samband med avgasgodkännande hänfördes till miljöklass 1, 2 eller 3 och försäljningsskatten differentiera- des med hänsyn härtill. Syftet med differentieringen är att påskynda introduktionen av fordon med goda miljöegenskaper. Miljöklassystemet för tunga fordon har emellertid ännu ej trätt i kraft. Försäljningsskatten på motorfordon ger budgetåret 1993/94 ca 1,2 miljarder kronor i intäkter till staten. Den allmänna energiskatten tas ut dels på elektrisk kraft, dels på kolbränslen, oljeprodukter, naturgas och gasol. Energiskatten på oljeprodukter är sedan 1991 differentierad i tre miljöklasser för att öka användningen av miljövänliga drivmedel. Dieseloljeskatten infördes den 1 oktober 1993 samtidigt som kilometer- skatten avskaffades. Dieselolja är tekniskt sett likvärdig med eldningsolja. Med hänsyn till den stora skatteskillnaden beroende på användningsom- råde märks den oljan för vilken dieseloljeskatt inte tas ut, medan olja för fordonsdrift är omärkt. Den märkta oljan används huvudsakligen för uppvärmningsändamål men också i vissa arbetsmaskiner, traktorer m.m. Under hösten 1993 uppmärksammades vissa hälsoproblem med den märkta dieseloljan. Dessa är nu föremål för en utredning som skall vara klar före utgången av maj 1994. Skatteintäkterna för den allmänna energiskatten uppgår till ca 7,8 miljarder kronor budgetåret 1993/94 och beräknas för diseloljeskatten till ca 1,4 miljarder kronor under samma tid. Ytterligare två skatter tas ut på elproduktion, nämligen skatt på elektrisk kraft som framställs i vattenkraftverk och en särskild skatt på elkraft från kärnkraftverk. Intäkterna från dessa skatter uppgår till ca 1,0 respektive 0,12 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Dessa båda skatter har i huvudsak en fiskal karaktär. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 Tabell 3.1 Statens inkomster från miljöskatter Budgetåret 1993/94, miljarder kronor <table border="1"> <tr><td> Koldioxidskatt</td><td> 10,8</td></tr> <tr><td> Svavelskatt</td><td> 0,22</td></tr> <tr><td> Bensinskatt (exkl koldioxidskatt)</td><td> 17.8</td></tr> <tr><td> Försäljningsskatt på motorfordon</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Allmän energiskatt</td><td> 7,8</td></tr> <tr><td> Dieseloljeskatt</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Skatt på viss elektrisk kraft (vattenkraft)</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Särskild skatt på elektrisk kraft (kärnkraft)</td><td> 0,12</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 40,34</td></tr> </table> Kväveoxidavgift utgår sedan den 1 januari 1992, enligt lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxid vid energiproduktion. Avgiften omfattar alla pannor med en tillförd effekt av minst 10 megawatt och uppmätt nyttiggjord energiproduktion av minst 50 gigawattimmar under redovisningsperioden. Syftet med lagen är att 19 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1 minska utsläppen av kväveoxider. Avgiften uppgår till 40 kr/kg utsläppt kväveoxid räknat som kvävedioxid. Intäkterna från avgiften återförs till de betalningsskyldiga i förhållande till nyttiggjord energi från varje produktionsenhet. Detta innebär att företag med små specifika utsläpp av kväveoxider får tillbaka ett större belopp än de betalar in medan företag med stora specifika utsläpp förlorar på systemet. Kväveoxidavgiften ger på grund av sin utformning inget bidrag till statskassan. Systemet anses vara effektivt men omfattar endast ca 5 % av de svenska utsläppen av kväveoxider. Sedan den 1 januari 1994 finns en avgift på kadmiuminnehållet i handelsgödsel. Avgiften ger obetydliga intäkter. Utöver dessa skatter och avgifter finns på ett antal områden andra former av ekonomiska styrmedel. Exempel på sådana är bilskrotnings- premien på 1500 alternativt 500 kronor per fordon (beroende på tid efter genomförd bilprovning), avgifter på handelsgödsel och bekämpnings- medel och bly- och kvicksilverbatterier samt pantsystemen för glas- och PET-flaskor. Vad gäller nickel/kadmiumbatterier har försälj ama/produ- centema av dessa åtagit sig att själva ansvara för ett återtagningssystem. I regeringens saneringsprogram för de offentliga finanserna som presenterades i kompletteringspropositionen 1993 ingår en post på 8 miljarder kronor i höjda miljö- och punktskatter. I regeringens höstproposition om inriktningen av den ekonomiska politiken 1993 presenterades ett förslag om indexering av miljö- och punktskatter som förstärker de offentliga finanserna med ca 6,7 miljarder kronor per år (i 1993 års priser) i full effekt, vid saneringsprogrammets slut. Cirka två tredjedelar av detta belopp (dvs. knappt 5 miljarder kronor) avser höjda energi- och miljöskatter, tobaksskatten oräknad. Förutsättningarna för att införa en avfallsskatt håller för närvarande på att utredas (Dir. 1993:68). Energiskatteutredningen (Fi 1992:80) skall redovisa resultatet av sitt arbete under våren. Utredningen har enligt direktiven att göra en teknisk översyn av energibeskattningen. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå erforderliga anpassningar till vad som gäller inom EU. Andra frågor som kommer att behandlas av utredningen är avgränsningen av det skatteplik- tiga området och vissa tekniska frågor om bl.a. vindkraft. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 4 Den fortsatta användningen av ekonomiska styrmedel Man kan dela upp miljöbeskattningen i två områden. Dels finns sådana skatter som i första hand är avsedda att ha en styrande effekt som innebär att den miljöstörande verksamheten minskar. Dessa kallas hädanefter ekonomiska styrmedel. Dels finns miljöskatter som i första hand är avsedda att även på sikt ge ett statsfinansiellt bidrag som gör det möjligt att sänka andra skatter. Detta kallas skatteväxling och behandlas i nästa kapitel. 10 Ekonomiska styrmedel har främst miljösyfte, dvs tanken är att med hjälp av ekonomiska incitament styra mot en minskad förorening. Svavelskatten, kväveoxidavgiften och differentieringen av bensinskatten anses vara effektiva ekonomiska styrmedel. Svavelutsläppen har minskat kraftigt och blyad bensin har i princip försvunnit från marknaden. 1 ett land med redan högt skattetryck, som Sverige, är det av vikt att identifiera möjligheter att öka användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken utan att skattetrycket höjs totalt sett. Ett ökat skattetryck skulle leda till en försämring i ekonomins funktionssätt och försvagad konkurrenskraft. Två sådana möjligheter är: i)  Användning av differentierade skattesatser, dvs. i stället för att ha enhetliga skattenivåer bör i ökad utsträckning övervägas möjligheten att differentiera skattesatserna utifrån potentiellt olika miljöpåverkan för det objekt som är föremål för beskattning. Miljöklasserna för olika typer av bränsle är exempel på skattekonstruktioner som styr effektivt mot en lägre grad av miljöpåverkan. ii)  Avgiften på utsläpp av kväveoxider från större förbränningsan- läggningar framstår som ett lyckat exempel på ett ekonomiskt styrmedel i svensk miljöpolitik. Anledningen är att en hög grad av miljöstyrning åstadkommits samtidigt som skattetrycket för betal- ningskollektivet som helhet behållits oförändrat. Återföringen av inbetalade medel till de mest effektiva producenterna är sannolikt orsaken till att systemet inte bara accepterats utan faktiskt uppskattats av flertalet av de betalningsskyldiga. I detta ljus kan liknande system med återföring till betalningskollektivet utifrån grad av miljöpåverkan övervägas där risk för konkurrenssnedvrid- ningar annars föreligger. Utöver skattefinansiellt neutrala lösningar bör även möjligheten för staten att minska utgifterna i kombination med en ökad grad av miljöstyr- ning övervägas. I den s.k. Brundtlandrapporten fastslogs att regeringar bör överväga att ta bort miljöskadliga subventioner. Detta är även något som Riksdagen ställt sig bakom i samband med behandlingen av prop. 1991/92:150 Bilaga 1:12. I detta sammanhang kan nämnas beskattningen av förmånsvärdet av tjänstebilar. Genom den schabloniserade utformningen är marginalkost- naden för privat köming med tjänstebil i många fall mycket liten. En naturlig utgångspunkt är istället att förmånen i princip skall värderas till ett belopp som motsvarar de kostnader den skattskyldige skulle ha haft om han själv hade svarat för dem. Beredningen av dessa frågor pågår i regeringskansliet så att ett förslag skall kunna träda i kraft den 1 januari 1995. Syftet är att uppnå en mer korrekt beskattning och positiva miljöeffekter inom ramen för oförändrad nivå på beskattningen av tjänste- bilar och ett enkelt och obyråkratiskt system. Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 11 5 Miljörelaterad beskattning — skatteväxling Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 Skattesystemets struktur kan utformas så att den bidrar till att uppfylla väsentliga miljömål. Som framgått av det tidigare har miljörelaterade skatter införts. De intäkter sådana skatter ger kan skapa utrymme för angelägna skattesänkningar, samtidigt som de kan bidra till samhälls- ekonomisk effektivitet på så sätt att de korrigerar brister i den sam- hällsekonomiska prissättningen. Det finns mot denna bakgrund anledning att utreda förutsättningarna för ytterligare miljörelatering inom skattesys- temet. Hänsyn måste härvid självfallet tas till andra angelägna mål som exempelvis en bibehållen konkurrenskraft och att skattetrycket inte höjs av eventuella förändringar. En sådan parlamentarisk utredning kommer att tillsättas inom kort. I debatten har tankar på en systematisk växling av vissa skatter mot mera miljörelaterade framförts. Avsikten är att skatteuttaget ökas på aktiviteter som bör dämpas, därför att de har negativa miljöeffekter, och därmed kan minskas på verksamhet som bör uppmuntras, t.ex. före- tagande, arbete och sparande. Skatteväxling innebär därmed i sig vare sig en sänkning eller höjning av skattetrycket så länge miljöskatten inte minskar utsläppen och därmed reducerar skattebasen. En ökning av miljöskatterna som finansierar nya utgifter på t.ex. miljöns område skulle däremot innebära en höjning av det totala skatte- trycket och utgör därför inte någon skatteväxling. Grundtanken med skatteväxlingen är att uppnå två mål, nämligen en dämpning av miljöfarlig verksamhet och skattesänkningar på andra områden som sammantaget kan ge en rad dynamiska effekter, t.ex. öka sysselsättningen. Det är dock inte självklart att dessa båda mål går att uppfylla samtidigt. En förutsättning för skatteväxling är att utrymme skapas för skatte- sänkningen på t.ex. arbete genom ökad miljöbeskattning. Det innebär en övergång från en relativt konstant skattebas (arbete) till en ofta lättflyktig skattebas (miljöfarlig verksamhet). En miljöskatt med stark styreffekt innebär att skattebasen minskar i takt med den miljöskadliga verksam- heten. Därmed minskar statens intäkter. Detta kan då kompenseras med nya skattehöjningar men det finns svårigheter i att bedöma styrkan av beteendeförändringar. För att undvika att skattebasen urholkas med ökande budgetunderksott som följd, krävs därför att förutsättningarna noga undersöks innan förändringar genomförs. En säker finansiering kräver att en miljöskatt med en stabil skattebas. Detta kan erhållas genom att sätta skattesatsen till en sådan nivå att den styrande effekten reduceras, vilket å andra sidan innebär att den positiva miljöeffekten minskar. För att skattebasen skall kunna behållas krävs att det är relativt svårt att minska utsläppen av de skattepliktiga förorening- arna. Detta inträffar bl.a. när den process som orsakar föroreningarna är svår att ersätta. Ett exempel på sådana utsläpp är idag koldioxid. Slutsatsen är att det är svårt att på samma gång uppnå en förbättrad miljö och samtidigt säkerställa den finansiering som krävs för att kunna sänka skatten på arbete. En skatteväxling kan dock innebära en samhällsekono- 12 misk förbättring även om utsläppen inte minskar, om skatten motsvarar Prop. 1993/94:100 den samhällsekonomiska kostnaden för utsläppen.                       Bilaga 1.4 De effekter en växling från skatt på arbete till strängare beskattning av miljöfarlig verksamhet får för ekonomin som helhet är oklara. Vilka effekter får det på företagen och hur påverkas sysselsättningen? Det råder idag delade meningar om huruvida en skatteväxling faktiskt leder till ökad sysselsättning. Skatteväxling innebär en relativ prisförändring som bidrar till strukturförändringar. Dessa kan på kort sikt leda till utslagning av arbetstillfällen i miljöstörande verksamhet, samtidigt som skatte- växlingen skapar förutsättningar för nya milj ovänligare verksamheter. Därmed blir det också konsekvenser för Sveriges internationella konkurrenskraft, framför allt i ett europeiskt perspektiv. Det är därför viktigt att olika möjliga effekter på detta område analyseras noggrant innan några förändringar görs. Det finns inför en eventuell framtida skatteväxling sålunda ett flertal frågeställningar som måste belysas. Det är viktigt att förändringssignaler är tydliga och att tidsperspektivet är långt både när det gäller anpassning och utvärdering. Frågan om skatteväxling, inom ramen för ett oförändrat skattetryck och en bevarad svensk konkurrenskraft, bör därför belysas inom ramen för den ovan aviserade utredningen om miljörelaterade skatter. 6 Internationella frågor Miljöskatter och svenskt medlemskap i EU Frågan om hur den framtida användningen av ekonomiska styrmedel eventuellt påverkas vid ett medlemskap i den Europeiska Unionen utreds av miljökonsekvensutredningen, som kommer att lägga sitt slutbetänkande under 1994. Utredningen om teknisk översyn av energibeskattningen skall även anpassa energi- och miljöskatter på bränsleområdet till EU:s regler. Här redogörs enbart för de frågor som kommit upp i medlemskapsför- handlingama. Sedan den inre marknaden genomfördes den 1 januari 1993 har EU infört harmoniserade regler för bl.a. oljeprodukter. EU:s mineraloljedirektiv förutsätter att endast en skattesats tillämpas för resp, oljeprodukt. Sverige har två olika nivåer för beskattning av energi, eftersom vår höga skattenivå annars skulle riskera att slå ut den konkurrensutsatta industrin. Sverige har därför begärt att få behålla en särskild skattenivå för industri och växthusnäring. Den svenska skatteni- vån för industrin och växthusnäringen överstiger klart EU:s miniminivå. Sverige har även i förhandlingarna begärt att få behålla skattedifferenti- ering för oljeprodukter med hänsyn till miljöklasser. Mineraloljedirektivet anger att alla produkter som används som fordonsbränsle också skall beskattas som fordonsbränsle. Även biobränslen som används för fordonsdrift skall således beskattas på samma sätt som fossila bränslen. I Sverige beskattas metanol eller etanol som blandas i bensin med endast 13 80 öre/liter medan ren etanol för fordonsdrift är skattefri. Inblandning i Prop. 1993/94:100 bensin och dieselolja av vegetabiliska produkter är dessutom skattefri. Bilaga 1.4 Sverige har krävt att även fortsättningsvis få reducera skatten på — eller befria från skatt — motoralkoholer och andra vegetabiliska fordons- bränslen. Av miljöskäl och administrativa skäl energibeskattar inte Sverige metan som framställs genom biologiska processer. I övrigt beskattas metan som naturgas. I förhandlingarna har därför framställts krav om att få behålla möjligheten till skattefrihet för avfallsgas. Bland flera av EU:s medlemsländer är intresset för användning av miljöskatter stort. Flera medlemsländer har också aviserat utredningar om skatteväxling. Holland och Danmark har nyligen genomfört försök med skatteväxling. I sammanhanget bör också noteras att EU-kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning framställer skatteväxling som en intressant och möjlig åtgärd för att förbättra miljön och minska arbetslösheten i Europa. Vitboken godkändes av Europeiska Rådet i december 1993. Riokonferensens uppföljning i Sverige Regeringen har under hösten 1993 presenterat en proposition om den svenska uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 (prop. 1993/94:111). I Riodeklarationens princip 16 har länderna kommit överens om att enskilda länder skall sträva efter att intemalisera miljökostnader genom användning av ekonomiska styrmedel. I samma princip uttalas också klan förorenarens skyldighet att betala för de skador som uppstår till följd av dennes verksamhet. 1 Agenda 21 slås vidare fast att det är nödvändigt att utforma ekono- misk-politiska reformer som främjar en effektiv planering och användning av resurser för en hållbar utveckling genom en sund ekonomisk och social politik, genom att införliva de sociala och miljömässiga kost- naderna vid prissättning av resurser. Särskilt betonas vikten av att låta miljökostnaderna påverka producenternas och konsumenternas beslut, att bryta tendensen att miljön behandlas som en "fri nyttighet", och därmed skjuta över miljökostnaderna på andra delar av samhället, på andra länder eller på kommande generationer. Agenda 21 har remissbehandlats. En mycket stor majoritet av remissinstanserna stöder ambitionen att intemalisera miljökostnader genom användning av ekonomiska styrmedel. Flera instanser pekar på vikten av att regeringen utarbetar en strategi för användning av ekono- miska styrmedel i miljöpolitiken, samt att det är angeläget att Sverige offensivt driver utvecklingen internationellt. Som en del av uppföljningen av Riokonferensen pågår mycket lokalt arbete i Sverige. Detta beskrivs närmare i den ovan nämnda propositio- nen. 14 Klimatpolitiken Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 I samband med FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 underteck- nades en ramkonvention om klimatförändringar. Konventionen innebär att de industrialiserade länderna som ett första steg åtar sig att till år 2000 försöka stabilisera utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Enligt klimatkonventionen skall åtagandena mot klimatförändringar kunna vidtas gemensamt av konventionens parter, s.k. joint implementa- tion. Möjligheten till gemensamt genomförande har tagits in i klimatkon- ventionen för att möta kravet på kostnadseffektivitet. Detta innebär att konventionens parter inte ser någon motsättning mellan nationella ansträngningar och t.ex. regionalt samordnade insatser för att minska globala miljöproblem. De klimatpolitiska åtgärderna måste utgå från högt ställda krav på kostnadseffektivitet. Kostnadsskillnaderna när det gäller att begränsa utsläppen av koldioxid mellan länder eller samhällssektorer kan vara mycket stora. Länder som redan har genomfört långtgående minskningar i användningen av fossila bränslen eller av andra orsaker tillgodoser sitt energibehov huvudsakligen utan fossilbränslen uppvisar ofta jämförelsevis höga marginalkostnader för att ytterligare minska koldioxidutsläppen. Länder med stor andel olja eller kol i sin energiförsörjning eller med en ineffektiv energianvändning har däremot ofta små kostnader för en minskning av utsläppen från en ofta hög nivå. Marginalkostnaderna för att minska koldioxidutsläppen i Sverige är höga medan de i flera av våra grannländer och i utvecklingsländerna är låga. Detta innebär att det är samhällsekonomiskt mer lönsamt för Sverige att göra insatser där kostnaderna är lägst. Svavelförhandlingar Drygt 80 % av svavelnedfallet i Sverige kommer från andra länder. Det är därför uppenbart att vi måste arbeta internationellt för att komma till rätta med detta problem. Ett första svavelprotokoll hade som mål att de deltagande länderna skulle reducera sina utsläpp med 30 %. Sedan en tid tillbaka pågår förhandlingar om ett nytt svavelprotokoll. Ett nytt avtal beräknas vara färdigt för undertecknande i juni 1994. Protokollet skall baseras på kritiska belastningsgränser, dvs. vad naturen tål samt differentierade utsläppsåtaganden och utsläppens transportvägar. För att erhålla kostnadseffektivitet vad gäller utsläppsminskningar grundar sig förhandlingsarbetet på en vetenskaplig modell, i istället för som tidigare enhetliga procentuella reduktioner i alla länder. Sverige har i förhandlingarna även drivit frågan om gemensamt genom- förande av insatser med andra länder. Sverige skulle då kunna till- godoräkna sig svavelreducerande insatser vi gör i t.ex. Baltikum eller Polen. 15 GATT, handel och miljö Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 I Agenda 21 slås fast att handels- och miljöpolitik skall vara ömsesidigt stödjande i strävan att uppnå hållbar utveckling. Det sägs också att en liberalisering av världshandeln är ett medel för uppnåendet av detta mål. Sverige har varit pådrivande i det arbete som numera pågår såväl inom GATT som OECD, för att analysera relationerna mellan handels- och miljöåtgärder och utreda behovet av eventuella justeringar i det multi- laterala regelverket. De svenska utgångspunkterna för detta arbete är: Det är lika självklart att miljöaspekter beaktas vid handelspolitiskt beslutsfattande som att handelspolitiska aspekter beaktas vid ut- formningen av miljöpolitiska åtgärder. Globala och gränsöverskridande problem bör lösas multilateralt och inte genom unilaterala handelsåtgärder. Regelverket i GATT bör ändras för att ge utrymme för handelsåt- gärder inom ramen för internationella miljökonventioner. Den svenska ambitionen är att förhandlingar snarast påbörjas i GATT om nödvändiga justeringar av det multilaterala regelverket. Det lycko- samma slutförandet av Uruguayrundan är ett viktigt bidrag från handel- sområdet för uppfyllande av målet om uthållig utveckling. Utvecklings- ländernas möjlighet till handel och därmed till en positiv ekonomisk, social och miljömässig utveckling förbättras. Uppgörelsen innebär att ett särskilt miljöprogram inrättas och att miljöfrågornas institutionella behandling ses över. Sverige verkar för att ge miljöfrågorna en mer etablerad plats i GATT, närmast genom upprättandet av en miljökommitté i den nya världshandelsorganisationen (WTO). Miljön i Central- och Östeuropa De gamla planekonomierna har efterlämnat ett arv av förödd miljö, ineffektiva, förorenande industrier och gigantiska felsatsningar inom jordbruksområdet. Avsaknaden av priser som mått på resursanvändningen ledde till ett enormt slöseri med bl.a. insatsvaror vilket medförde ett stigande tryck på regionens naturresurser. Effekterna på människors hälsa i de mest utsatta områdena är betydande. Som ett resultat av den pågående ekonomiska reformprocessen kommer en stor del av den gamla industrin att läggas ned. Detta kombinerat med högre energipriser kommer att leda till betydande effektivitetshöjningar och därmed reduktioner av framför allt luftutsläppen. Utsläppen kan dock åter komma att öka när den ekonomiska tillväxten tar fart. Det är därför viktigt att miljöaspekterna integreras fullt ut i de strukturella reformer som nu genomförs och att en miljövänlig teknologi byggs in från början i de investeringar som görs. Huvuddelen av de miljöförbättrande åtgärder som vidtas i Central- och Östeuropa finansieras av länderna själva, och så måste det vara även i fortsättningen. I Ungern och Polen räknar man t.ex. med att intematio- 16 nella insatser svarar för ca 5 % av den totala finansieringen. Det Prop. 1993/94:100 internationella stödet kan dock spela en avgörande roll genom att Bilaga 1.4 möjliggöra en högre kvalitet och ett snabbare genomförande av miljöin- satserna. Att förbättra miljön, särskilt i Östersjöregionen, är en av huvud- målsättningarna för det svenska östsamarbetet. Östsamarbetet är viktigt också för vår egen miljös skull. Minskade utsläpp från Östeuropa kommer att bidra till att den svenska miljön förbättras, särskilt för- sumingssituationen. Den vikt som miljön ges kan dock inte enbart mätas i den andel av samarbetsstödet som avsätts till miljöändamål, utan är också avhängigt i vilken utsträckning vi lyckas integrera miljöfrågorna i alla delar av östsamarbetet. Det är därför viktigt att miljösatsningarna ingår som en del i en sammanhållen svensk strategi för samarbetet med Central- och Östeuropa. För att uppnå en god kostnadseffektivitet är det dessutom väsentligt att de svenska insatserna nära samordnas med andra internationella insatser. Genom att initiera och delta i sådana insatser kan Sverige fungera som katalysator för bidrag från andra länder till för oss angelägna ändamål. Östersjöprogrammet, som syftar till att återställa den ekologiska balansen i Östersjön, utgör exempel på ett pragmatiskt inriktat samarbete omfattande såväl berörda länder i öst och väst som de internationella finansiella institutionerna. Genom en samverkan mellan bilaterala och multilaterala insatser är det möjligt att ta ett samlat grepp på Östersjöns miljö. 17 Innehåll Prop. 1993/94:100 Bilaga 1.4 1 Sambanden mellan miljö och ekonomi ............. 1 2 Ekonomiska styrmedel....................... 3 3 Erfarenheter och intäkter av miljörelaterade skatter...... 7 4 Den fortsatta användningen av ekonomiska styrmedel ....      10 5 Miljörelaterad beskattning — skatteväxling........... 12 6 Internationella frågor............................13 18 Innehållsförteckning Finansplanen Prop. 1993/94:100 Bilaga 1 1   Inledning.............................. 1 2  Krisens orsaker.......................... 14 3   Den internationella utvecklingen................ 20 4  Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-95 ...... 24 5  Finanspolitiken .......................... 29 6  Penningpolitiken och statens valutaupplåning ........ 39 7  Kreditmarknaden och bankkrisen ............... 42 8   Skattepolitiken........................... 43 9  Konkurrens- och strukturpolitiken............... 45 10 Arbetsmarknaden......................... 50 Omprövning och förnyelse av offentlig sektor 1     Regeringens strategi för förnyelse av den offentliga sektorn.............................. 53 2    Utgångspunkter......................... 54 3    Huvudfrågor i förändringsarbetet.............. 56 4    System- och strukturförändringar.............. 57 5    Förändringar i den regionala förvaltningen  ........ 63 6    Förändringar i förhållande mellan stat och kommun ...     64 7    Statsförvaltningens förberedelser för ett EU-medlemskap      69 Statsbudgeten och särskilda frågor 1   Statsbudgetens utveckling.................... 72 2  Underliggande budgetutveckling................ 85 3   Lånebehov och statsskuld.................... 86 4   Statsutgifternas förmögenhetseffekter ............. 88 5   Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för budgetåret 1992/93 ..................... 91 6  Styming av statlig verksamhet ................. 95 7  Budgetering av anslag för budgetåret 1994/95 ........ 107 Förslag till riksdagsbeslut ..................... 110 Bilagor Bilaga 1.1      Preliminär nationalbudget Bilaga 1.2      Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkning Bilaga 1.3      Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen Bilaga 1.4      Uthållig utveckling Regeringens proposition 1993/94:100 Bilaga 2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln) 1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 2 Bilaga 2 till budgetpropositionen 1994 <h4>Statschefen och regeringen</h4> (första huvudtiteln)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-83.png" style="width:37pt;height:37pt;"/> Prop. 1993/94:100 Bil. 2 A. Kungliga hovstaten A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hov- hållning <table border="1"> <tr><td> 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag</td><td> 24 677 000 24 677 000 30 085 000</td></tr> </table> Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas ca 60 anställda. Myndigheter under Försvarsdepartementet har sedan länge utfört flygtransporter för den kungliga familjens officiella resor inom och utom landet. Kostnaderna for sådana flygtransporter belastar for närva- rande anslag under fjärde huvudtiteln (Försvarsdepartementet). Rege- ringen anser att kostnaderna i fortsättningen bör belasta detta anslag. En sådan omläggning ger en tydligare kostnadsbild och ett mer renodlat beställaransvar för flygtransportema. Anslaget bör för detta ändamål räknas upp med 4,8 miljoner kronor. En motsvarande minskning görs av anslag under fjärde huvudtiteln. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 30 085 000 kronor, vilket utöver överföringen av medel från fjärde huvudtiteln motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag. Enligt vad regeringen erfarit pågår en organisationsöversyn inom de kungliga hov- och slottsstatema. Resultatet av översynen kan ge an- ledning att ändra anslagsstrukturen. Regeringen återkommer i så fall till riksdagen i frågan. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslaganslag på 30 085 000 kr. B. Kungliga slottsstaten B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader Prop. 1993/94:100 Bil. 2 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 29 174 333 28 638 000 29 416 000 Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och träd- gårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighets- underhåll. Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslo- kaler och kontor. I Stockholms slott finns bl.a. Riksmarskalksämbetet, Hovmarskalksämbetet, Hovförvaltningen, Ståthållarämbetet och Hus- gerådskammaren med Bemadottebiblioteket. Vissa delar av slottet visas for allmänheten. En del av Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. I Ulriks- dals slott har lokaler upplåtits för Världsnaturfonden. Slottet har även öppnats för allmänheten och används delvis för utställningar. I anslut- ning till slottet finns en utställningslokal för drottning Kristinas krö- ningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett skulpturmuseum. Haga slott används som bostad för prominenta gäster från utlandet. Grips- holms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgams slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Riksmarskalksämbetet Riksmarskalksämbetet föreslår med hänvisning till en framställning från Ståthållarämbetet ett anslag på 30,5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Regeringens överväganden Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 29 416 000 kronor, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande års anslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1994/95 an- visar ett förslagsanslag på 29 416 000 kr. B 2. Kungliga husgerådskammaren 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag Prop. 1993/94:100 Bil. 2 11 160 177 10 803 000 11 058 000 Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som till- hör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta sam- lingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna for allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar Husgeråds- kammaren de Bemadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bemadottebiblioteket. Slut- ligen hjälper Husgerådskammaren till vid tillfällig möblering för repre- sentation och dylikt. Av medel från detta anslag avlönas ca 40 anställda. Riksmarskalksämbetet Riksmarskalksämbetet föreslår med hänvisning till en framställning från Husgerådskammaren ett anslag på 21 372 000 kronor för budgetåret 1994/95. Av det föreslagna beloppet är 7 665 000 kronor beräknat engångsvis. I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 lade Husgerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden 1989-1999, som skulle ge kammaren möjligheter att hålla en godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter tillförts ökade resurser för detta ändamål. I sin framställning begär nu Husgerådskammaren inom ramen for långtidsplaneringen ytterligare resursförstärkningar. Vidare föreslår Husgerådskammaren att särskilda medel anvisas för nyanskaffning av möbler, textilier m.m. samt för förbättrade vårdinsatser av de Bemadot- teska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Regeringens överväganden Regeringen har genom särskilt beslut år 1993 ställt 1 miljon kronor till Husgerådskammarens förfogande från anslaget Bidrag till utvecklings- arbete inom kulturområdet under elfte huvudtiteln (Kulturdepartemen- tet). Beloppet skall användas för sysselsättningsskapande åtgärder med konservering och vård av möbler och konstföremål på de kungliga slotten. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 11 058 000 kronor, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande bud- getårs anslag. Förslag till riksdagsbeslut                                             Prop. 1993/94:100 Bil 2 Regeringen föreslår att riksdagen till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 058 000 kr. C. Regeringen Prop. 1993/94:1 Ov Bil. 2 Ny anslagsstruktur för regeringskansliet Regeringens förslag: De nuvarande anslagen på statsbudgeten till departementen - utom Utrikesdepartementet - och regeringskansliets övriga delar, ansla- gen till utredningar m.m. samt ytterligare ett antal anslag med nära anknytning till verksamheten i regeringskansliet förs samman till ett gemensamt anslag för regeringskansliet budgetåret 1994/95. Anslaget Utrikesförvaltningen, i vilket ingår såväl Utrikesdeparte- mentet som utrikesrepresentationen, behålls. Bakgrund till regeringens förslag: Den institutionella ramen för rege- ringens arbete anges i 7 kap. 1 § regeringsformen. Där föreskrivs att det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda verksamhetsgrenar samt att regering- en fördelar ärenden mellan departementen. Grundlagsbestämmelserna är således mycket kortfattade och allmänt hållna. Bestämmelserna är med avsikt utformade på detta sätt för att ge regeringen ett stort eget hand- lingsutrymme i frågor som rör regeringsarbetets organisation och be- drivande. Regeringskansliet består för närvarande av Statsrådsberedningen, vars uppgift är att biträda statsministern och övriga statsråd om dessa inte biträds av något departement, tretton departement med uppgift att be- reda regeringsärenden samt det gemensamma förvaltnings- och arbets- givarorganet Regeringskansliets förvaltningskontor. Den närmare orga- nisationen av regeringskansliet framgår av departementsförordningen (1982:1177), förordningen (1982:1282) med instruktion för Utrikes- departementet och förordningen (1988:1147) med instruktion för Rege- ringskansliets förvaltningskontor. Riksdagen anvisar medel till departementen samt Statsrådsberedning- en och Regeringskansliets förvaltningskontor över femton olika anslag, som är uppförda under tretton huvudtitlar på statsbudgeten. Under var och en av dessa huvudtitlar finns vidare anslag till utredningar m.m. från vilka främst bekostas de kommittéer och särskilda utredare som statsråden tillkallar efter regeringens särskilda bemyndiganden, men även vissa andra kostnader för utredningar av olika slag samt utvärde- ringar och uppföljningar m.m. Under de anslagsgrupprubriker (s.k. littera) som inleder departementshuvudtitlama på statsbudgeten finns dessutom i vissa fall anslag till specialattachéer som är placerade i utlandet, i regel i anslutning till Sveriges beskickningar och delegatio- ner. För Utrikesdepartementets vidkommande bekostas verksamheten av ett anslag som är gemensamt för Utrikesdepartementet och den svenska Prop. 1993/94:100 utrikesrepresentationen.                                                      Bil. 2 Regeringen beslutar själv om indelningen i departement, medan riksdagen anvisar anslag till departementen. Denna ordning innebar tidigare bl.a. att mera betydande omorganisationer inte kunde genom- föras förrän riksdagen anvisat anslag till nya departement eller medgett en disposition av anvisade anslag på så sätt att en tänkt departementsin- delning kunde genomföras. För att göra det möjligt att undvika kompli- cerade övergångslösningar under den förhållandevis långa tid det tar att få till stånd ett riksdagsbeslut medgav emellertid riksdagen år 1991 att regeringen, vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med omfördelningar av arbetsuppgifterna, får disponera anvisade anslag till departement och utredningar m.m. på ett annat sätt än det för vilket anslagen beräknats (prop. 1990/91:100 bil. 2, bet. 1990/91 :FiU20, rskr. 1990/91:132). En förutsättning för detta är dock att den samlade anslagssumma som riksdagen anvisat för regeringskans- liet som helhet inte överskrids annat än i mycket begränsad omfattning. Även riksdagens bifall till regeringens förslag i 1993 års komplette- ringsproposition (prop. 1992/93:150 bil. 6, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:454) ökade regeringens möjligheter att fortlöpande anpassa regeringskansliets organisation och arbetsformer till ändrade förhållan- den. Regeringen gavs genom detta beslut möjlighet att merbelasta an- slagen till departementen under förutsättning att anslaget till Regerings- kansliets förvaltningskontor i samma mån inte utnyttjades. För att ytter- ligare öka flexibiliteten i regeringskansliets organisation anvisade riks- dagen samtidigt för innevarande budgetår ett reservationsanslag på 50 miljoner kronor för regeringskansliets gemensamma ändamål och för oförutsedda, angelägna insatser. Skälen För regeringens förslag: De motiv som låg bakom de åtgärder riksdagen beslutade om vid riksmötena 1990/91 och 1992/93 grundades på uppfattningen att regeringskansliet skall vara en samlad resurs för regeringen vid regeringsärendenas beredning, även om det organisato- riskt skall vara uppdelat i olika departement för skilda verksamhets- grenar. Bemyndigandet från år 1991 har också underlättat de ändringar i departementsorganisationen som vidtagits under senare tid. Enligt regeringens mening är det angeläget att gå vidare på den in- slagna vägen. Regeringskansliets arbete är nu mer än tidigare präglat av snabba nationella och internationella förändringar. Det statsfinansiella läget ställer krav på långtgående omställningar inom hela den offentliga sektorn. Fortsatt avreglering och delegering samt utveckling av mål- och resultatstyrning kräver nya arbetssätt och förutsätter en ny rollför- delning mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna. Bolagisering och privatisering av delar av statlig verksamhet samt strävandena att öppna den offentliga sektorn för konkurrens ändrar fortlöpande förut- sättningarna för verksamheten. EES-avtalet och ett EU-medlemskap för Sverige får vittgående konsekvenser för arbetet i hela den svenska Prop. 1993/94:100 statsförvaltningen, men framför allt i regeringskansliet. Mycket talar för Bil. 2 att de ändringar av verksamhetsförutsättningama som här angetts bara i grova drag kommer att kräva förändringar av regeringskansliets organi- sation och arbetsformer, t.ex. i fråga om antalet departement och grän- serna för deras ansvarsområden. Men ännu finns inte tillräckligt under- lag för sådana överväganden. Uppenbart är emellertid att man redan nu måste öka möjligheterna att fortlöpande anpassa regeringskansliets organisation och dess insatser till de krav på flexibilitet som ställs på den högsta ledningen av statsförvaltningen i den omställningsperiod som Sverige nu är inne i. Det bästa sättet att uppnå ökad flexibilitet och samtidigt markera att regeringskansliet skall vara en samlad resurs för beredningen av rege- ringsärenden är att föra samman anslagen till departementen och ut- redningarna samt de anslag i övrigt som bekostar verksamhet i rege- ringskansliet. En sådan ordning stämmer väl överens med det synsätt på regeringens rätt att bestämma över sin organisation som kommit till uttryck i den inledningsvis refererade grundlagsbestämmelsen. Också den nuvarande inriktningen på ökad mål- och resultatstyrning visar att statsmakterna har övergett den tidigare mycket detaljerade utgiftsprövningen och numera inriktar sig på en budgetprövning av mer principiell karaktär. Det finns skäl att här erinra om Riksdagsutredningens strävan att på olika sätt reformera riksdagens arbete med budgetregleringen. En viktig fråga i det sammanhanget har varit omfattningen av budgetproposi- tionen. Enligt utredningens uppfattning bör antalet anslag begränsas och presentationen mer än hittills knyta an till de förändringar som regering- en vill uppnå. De nuvarande anslag, som enligt regeringens mening inte bör finnas kvar i statsbudgeten utan ersättas av ett nytt anslag, är följande: andra huvudtiteln: A 1 Statsrådsberedningen, ramanslag A 2 Justitiedepartementet, ramanslag A 3 Utredningar m.m., ramanslag A 5 Gemensamma ändamål för regeringskansliet m.m., reservationsanslag fjärde huvudtiteln: A 1 Försvarsdepartementet, ramanslag A 2 Utredningar m.m., ramanslag femte huvudtiteln: A 1 Socialdepartementet, ramanslag A 2 Utredningar, utveckling, samverkan, ramanslag sjätte huvudtiteln: A 1 Kommunikationsdepartementet: ramanslag A 2 Utredningar m.m., ramanslag sjunde huvudtiteln: A 1 Finansdepartementet, ramanslag A 2 Ekonomiska råd, förslagsanslag A 3 Utredningar m.m., ramanslag E 6 Regeringskansliets förvaltningskontor, ramanslag åttonde huvudtiteln: A 1 Utbildningsdepartementet, ramanslag A 2 Utredningar m.m., ramanslag nionde huvudtiteln: A 1 Jordbruksdepartementet, ramanslag A 2 Lantbruksråd, förslagsanslag A 3 Utredningar m.m., ramanslag tionde huvudtiteln: Prop. 1993/94:100 Bil. 2 A 1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag A 2 Utredningar m.m., reservationsanslag A 4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag elfte huvudtiteln: A 1 Kulturdepartementet, ramanslag A 2 Utredningar m.m., ramanslag tolfte huvudtiteln: A 1 Näringsdepartementet, ramanslag A 2 Utredningar m.m., ramanslag A 3 Industriråd/industriattaché, ramanslag 10 trettonde huvudtiteln: Prop. 1993/94:100 Bil. 2 A 1 Civildepartementet, ramanslag A 2 Utredningar m.m., ramanslag fjortonde huvudtiteln: A 1 Miljö- och naturresursdepartementet, ramanslag A 2 Utredningar m.m., reservationsanslag Utrikesdepartementets verksamhet budgeteras gemensamt med verksam- heten vid utlandsmyndigheterna. En sådan sektoriell budgetering är naturlig med tanke på det sätt verksamheten bedrivs. Något motsvaran- de arbetssätt förekommer inte när det gäller övriga departement. Det finns därför enligt regeringens mening anledning att i detta sammanhang särbehandla Utrikesdepartementet i förhållande till regeringskansliets verksamhet i övrigt. Tredje huvudtitelns anslag Utrikesförvaltningen bör således finnas kvar. Däremot kan med detta anslag sammanföras andra anslag på tredje huvudtiteln som har nära anknytning till verksamheten inom Utrikesdepartementet och utrikesförvaltningens övriga delar. Den förordade ordningen innebär för departementen inte någon annan ändring än en rent anslagsteknisk. Någon ändring i departementens ställning sker inte. Från det enskilda departementets synpunkt innebär förslaget i praktiken inte någon ändring vad gäller ansvaret för de egna resurserna och den egna verksamheten. Oförutsedda, angelägna upp- gifter kan dock lättare mötas genom insatser av särskilda resurser. Anslagsomläggningen medför inte några ändringar av de ekonomiad- ministrativa rutinerna i departementens verksamhet. Likaså kommer den nuvarande budgetprocessen med prövning av medelsbehov i en dialog mellan departementen och Finansdepartementets budgetavdelning att finnas kvar, såväl när det gäller medel för departementens förvaltnings- kostnader som för den utredningsverksamhet de förutser. Däremot kommer fördelningen av medel på olika departement inte längre att ske genom riksdagsbeslut utan genom regeringens beslut i regleringsbrev. Det nya anslaget bör ha anslagsbeteckningen ramanslag, vilket nume- ra är den vanliga anslagsformen for statlig verksamhet av denna karak- tär och som en stor del av de nuvarande anslagen redan har. I några fäll - när det gäller anslag till utredningar m.m. och anslaget till gemensam- ma ändamål för regeringskansliet - är dock anslagsformen reservations- anslag. I dessa fall bör de medelsreservationer som kan finnas på an- slagen vid utgången av budgetåret 1993/94 tillföras det nya ramanslaget Regeringskansliet m.m. Även eventuella anslagssparanden och utnyttja- de krediter på de tidigare ramanslagen bör föras över till det nya ram- anslaget. Avsikten med detta är att respektive departement skall kunna utnyttja de vid övergången befintliga medelsreservationema, anslagsspa- 11 randena och anslagskrediterna även när deras verksamhet i fortsättning- Prop. 1993/94:100 en bekostas från det nya, sammanslagna anslaget.                        Bil. 2 Frågan om var i statsbudgeten det nya anslaget till regeringskansliet skall föras upp är närmast riksdagens sak att avgöra inom ramen för budgetregleringen och statsbudgetens upprättande. Anslaget är inte särskilt hänförligt till någon av de sektorer av statsförvaltningen, vilkas gränser dras upp av departementens verksamhetsområden, och det är knappast rimligt att skapa en ny huvudtitel på statsbudgeten för detta ändamål. Regeringen förordar därför att anslaget förs upp under en särskild grupprubrik under statsbudgetens första huvudtitel, vid sidan av de redan befintliga som avser de kungliga hov- och slottsstatema. Be- nämningen på första huvudtiteln bör därvid ändras till Statschefen och regeringen. I förslaget till statsbudget är det nya anslaget uppfört på detta sätt. Anslagsberäkning för budgetåret 1994/95 C 1. Regeringskansliet m.m. Nytt anslag (förslag) 1 687 419 000 En samlad beräkning av de medel, som från olika håll på statsbudgeten för innevarande budgetår står till regeringens förfogande för de ändamål som avses bli tillgodosedda från detta anslag, uppgår till ca 1 668 miljoner kronor. Av detta belopp utgör ca 314 miljoner kronor, dvs. knappt en femtedel, kostnader för utredningsverksamhet, huvudsakligen inom kommittéväsendet. Medlen fördelar sig på följande sätt när det gäller Statsrådsberedningen och departementen: <table border="1"> <tr><td> Statsrådsberedningen</td><td> 49 224 000</td></tr> <tr><td> Justitiedepartementet</td><td> 93 429 000</td></tr> <tr><td> Försvarsdepartementet</td><td> 71 252 000</td></tr> <tr><td> Socialdepartementet</td><td> 135 209 000</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 77 016 000</td></tr> <tr><td> Finansdepartementet</td><td> 170 216 000 1</td></tr> <tr><td> Utbildningsdepartementet</td><td> 65 160 000</td></tr> <tr><td> Jordbruksdepartementet</td><td> 49 291 000</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 62 180 000</td></tr> <tr><td> Kulturdepartementet</td><td> 51 249 000</td></tr> <tr><td> Näringsdepartementet</td><td> 71 046 000 2</td></tr> <tr><td> Civildepartementet</td><td> 62 510 000</td></tr> <tr><td> Miljö- och naturresursdepartementet</td><td> 81 618 000 3</td></tr> </table> 1 Därutöver föreslås på tilläggsbudget 8 000 000 kr (prop. 1993/94:105). 2 Därutöver föreslås på tilläggsbudget 300 000 kr (prop. 1993/94:105). 3 Därutöver föreslås på tilläggsbudget 10 200 000 kr (prop. 1993/94:105). 12 För budgetåret 1994/95 beräknas under det nya anslaget medel for Prop. 1993/94:100 departementens - utom UD - resor i samband med internationella for- Bil. 2 handlingar. Sådana kostnader har tidigare betalats från tredje huvud- titelns anslag Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom interna- tionell organisation, vilket anslag inte finns med i förslaget till statsbud- get för nästa budgetår. Vidare har ökade medel beräknats för att följa verksamheten inom internationella organ och annat svenskt deltagande i det internationella samarbetet samt för kompetensutveckling inom rege- ringskansliet. I det avtal som nu gäller för statligt anställda (RALS 1993-95) har avtalats att varje myndighet fr.o.m. den l april 1995 skall göra avtalad avsättning till Trygghetsstiftelsen. Under anslaget har medel beräknats för departementens m.fl. avsättningar för detta ändamål. Det nuvarande anslaget Trygghetsåtgärder för statsanställda på sjunde huvudtiteln tas bort ur statsbudgeten. Den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten under nästa budgetår har stor betydelse för medelsbehovet under detta anslag. Kom- mittéberättelsen (skr. 1993/94:103), som överlämnas samtidigt med denna proposition, innehåller en redovisning av kostnaderna för pågåen- de och under år 1993 avslutade kommittéer och for utvecklingen av kostnaderna för kommittéväsendet totalt sett under de senaste budgetå- ren. Sammantaget beräknas medelsbehovet under nästa budgetår för detta anslag till 1 687 419 000 kr. Av detta belopp utgör 14 miljoner kronor ett engångsbelopp som hänger samman med evakuering av Arvfurstens palats under en ombyggnad nästa budgetår och ökad ADB-drift inom regeringskansliet. Alla departement kommer fr.o.m. nästa budgetår att tillämpa bestäm- melserna om räntebeläggning av statliga medelsflöden när det gäller medel för förvaltningskostnader. Departementen kommer att tilldelas räntekonton med kredit i Riksgäldskontoret och medel från detta anslag kommer att föras till dessa konton. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Regeringskansliet m.m. for budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 687 419 000 kr, 2. medger att utgående reservationer på de nuvarande reservations- anslagen till Utredningar m.m. under tionde och fjortonde huvudtit- larna samt Gemensamma ändamål för regeringskansliet m.m. får dis- poneras i enlighet med vad som anförts, 3. godkänner det som regeringen förordar om överföring av anslags- sparande och anslagskrediter på de tidigare ramanslagen till ramansla- get Regeringskansliet m.m. 13 Register Prop. 1993/94:100 Bil. 2 <table border="1"> <tr><td> 3 3</td><td> A. Kungliga hovstaten 1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning</td><td> 30 085 000 30 085 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> B. Kungliga slottsstaten</td><td></td></tr> <tr><td> 4</td><td> 1 De kungliga slotten: Driftkostnader</td><td> 29 416 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> 2 Kungliga husgerådskammaren</td><td> 11 058 000 40 474 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> G Regeringen</td><td></td></tr> <tr><td> 12</td><td> 1 Regeringskansliet m.m.</td><td> 1 687 419 000 1 687 419 000</td></tr> <tr><td colspan="2"> Totalt för Statschefen och regeringen</td><td> 1 757 978 000</td></tr> </table> 14 gotab 45515, Stockholm 1993 Regeringens proposition 1993/94:100 Bilaga 3 J ustitiedepartementet (andra huvudtiteln) 1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Bilaga 3 till budgetpropositionen 1994 <h4>Justitiedepartementet</h4> (andra huvudtiteln)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-84.png" style="width:38pt;height:39pt;"/> Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1 Allmänt 1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rättstrygg- heten Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som är centrala för rättssamhället. Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reg- lerar de enskilda medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens, åklagarnas och kriminalvårdens verksamhet samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Andra betydelsefulla områden är lagregler om en- skildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten, bolags- rätten, fastighetsrätten och immaterialrätten. Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsen- det, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården, alltså de kämfunktioner i samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet. Verksamheten på Justitiedepartementets område är således grundlägg- ande för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet, dvs. den enskildes självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom. Rätts- säkerheten ställer krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i normgiv- ning och rättstillämpning. Rättstryggheten uppnås främst genom effektivi- tet i brottsbekämpningen. Det nödvändiga förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn berör också rättssamhället, som måste stå välrustat inför framtiden. Ambitionen är att ytterligare förbättra användningen av rättsväsendets begränsade resurser och därigenom förstärka den enskildes rättssäkerhet och rätts- trygghet. 1.2 Förnyelsen av rättssamhället Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Rättssamhället skall befästas och stärkas ytterligare. -  Grundlagsskyddet för äganderätten samt för närings- och yrkesfriheten förbättras och Europakonventionen om mänskliga rättigheter blir en del av den svenska rätten. -  Grundlagsändringar möjliggör ett svenskt EU-medlemskap. -  Personvalsinslaget i valsystemet skall öka. Domstolsväsendet reformeras. Närpolisverksamhet, dvs. en förbättrad kvarterspolis, utvecklas i hela landet. -  Brottsbekämpningen effektiviseras hos polis och åklagare, bl.a. föreslås medel for 30 nya EKO-åklagare. -  Brottsoffrens ställning stärks och en brottsofferfond inrättas. -  Reformer på bostadspolitikens område sätter den enskilde i centrum. Den nuvarande regeringen bedriver ett omfattande arbete som syftar till att reformera rättssamhället i väsentliga delar. Många aktuella reform- frågor rör en stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet och har sin bakgrund i uppfattningen att en negativ utveckling måste vändas. Vissa frågor har sin bakgrund i den ökande internationaliseringen, där Sveriges samarbete med EU-statema står i förgrunden. Andra hänger samman med krav på största möjliga effektivitet i utnyttjandet av rättsväsendets resurser i en tid då dessa knappast kan ökas totalt sett. Sammantaget innebär reform- arbetet att rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och rättsväsendet utnyttjas effektivt. Det finns anledning att redan inledningsvis nämna några viktiga frågor, som senare kommer att behandlas mera i detalj. Äganderätten samt närings- och yrkesfriheten är av grundläggande be- tydelse i vårt samhällssystem men har hittills inte reglerats på ett lika ut- tryckligt sätt i det svenska grundlagsskyddet för medborgerliga fri- och rättigheter som i andra länders konstitutioner. På grundval av Fri- och rättighetskommitténs arbete föreslår regeringen att regeringsformens be- stämmelser byggs ut på denna punkt. Kommittén fortsätter sitt arbete med att överväga om domstolskontrollen av förvaltningsbeslut kan utökas. Kommitténs uppdrag i denna del har sin bakgrund i Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet som ställer krav på domstols- prövning av frågor som hos oss förut har prövats enbart av förvaltnings- myndigheter och regeringen. I integrationsarbetet ingår också det uppdrag som fullgjorts av Grundlagsutredningen inför EG och som följts upp genom förslag till grundlagsändringar som skall möjliggöra ett svenskt medlemskap i EU. Här kan vidare nämnas de förslag regeringen lagt fram om ett ökat inslag av personval i det svenska valsystemet, en förändring som skall ge medborgarna bättre möjligheter att påverka vilka som skall representera dem i de politiska församlingarna. De nu nämnda förslagen har lagts fram i bred enighet mellan riksdagspartierna. Domstolsväsendet skall stå väl rustat inför framtiden. Ett omfattande översynsarbete syftar till att se till att domstolarna kan utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Detta är av betydelse inte minst för den en- skilde, som skall kunna få sin sak behandlad på ett så rättssäkert sätt som möjligt, vare sig han är part i ett brottmål eller tvistemål eller i ett mål vid en förvaltningsdomstol. För brottsbekämpningen och för den enskilde är det ett viktigt intresse att åtal prövas så snart som möjligt. God kvalitet och tillräcklig snabbhet i tvistemålshandläggningen är betydelsefullt för att enskilda parter skall utnyttja domstolarna för tvistlösning och därmed bidra till rättsbildningen. Förvaltningsdomstolarna handlägger ofta mål av stor vikt för den enskilde, vare sig det gäller frihetsberövanden, sociala förmåner, skatter eller annat som påverkar hans civila rättigheter och skyldigheter. Det är angeläget att dessa domstolars arbetsförhållanden är goda. Det pågående översynsarbetet på rättskipningens område syftar till att med bibehållande av nuvarande kvaliteter i domstolsväsendet göra att detta kan hantera en ökande måltillströmning och nya arbetsuppgifter som delvis hänger samman med internationaliseringen på rättsområdet. Därför genomförs nu successivt åtgärder som består i att överföra uppgifter som inte består i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, bredda länsrätternas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande, begränsa måltillströmningen till överinstanserna utan att ge avkall på rättssäkerhetskraven samt så långt det är möjligt avskaffa spe- cialdomstolar. För åklagarväsendet arbetas med förändringar med liknan- de syften, vilka tar sikte på bl.a. renodling och organisationsförändring- ar. Höga krav måste ställas på strafflagstiftningens fasthet och konsekvens. En allmän inriktning vid kommande översyn av straffrätten skall vara att straff skall vara förbehållet sådana förfaranden för vilka straffrättsliga sanktioner verkligen behövs. Det innebär också att statsmakterna måste reagera med skärpa mot särskilt sådana brott som hårt drabbar den en- skilde. Regeringen tänker då på exempelvis våldsbrott och narkotikabrott. Påföljdssystemet är centralt i strafflagstiftningen. Snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott är av stor betydelse för förankringen av strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att påföljds- systemet skall verka avhållande på människors brottsbenägenhet. Av sär- skilt stor betydelse är samhällets reaktion på brott av ungdomar. Arbetet med lämnade förslag till förändringar av åtgärderna mot unga lagöver- trädare pågår. Polisen har en central roll i rättssamhället. Det är viktigt att arbetet med att rationalisera och effektivisera polisens verksamhet drivs vidare med kraft. Det måste utvecklas en närpolisverksamhet som bygger på ökad synlighet och tillgänglighet samt på ett förebyggande, problemorien- terat polisarbete i nära samverkan med de människor som finns i lokal- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 samhället. Detta innebär att den nuvarande kvarterspolisverksamheten utvecklas och förbättras. Samtidigt måste den brottsutredande verksam- heten utvecklas i takt med att kriminaliteten blir allt grövre men också allt mer sofistikerad. Det internationella polissamarbetet och polisens för- måga att effektivt bekämpa den internationella och organiserade brottslig- heten måste utvecklas. Den ekonomiska brottsligheten utgör ett fortsatt, allvarligt problem. Det brett upplagda arbetet med effektiviseringar, ökad flexibilitet, inklu- sive ianspråktagande av extern expertis och utökat myndighetssamarbete, fortsätter. För att bekämpa den ekonomiska brottsligheten bör medel för ytterligare 30 åklagare tillföras åklagarväsendet. Inom kriminalvården pågår sedan några år ett omfattande förändrings- arbete vid såväl kriminalvårdsanstaltema som häktena och frivården. Arbetet syftar till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall förbättras. Det sker bl.a. genom att tillsynspersonalen får ansvarsfullare arbetsuppgifter genom att s.k. kontaktmannaskap införs. Fängelseutredningen har gjort en genomgripande översyn av kriminal- vården i anstalt. Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds nu vidare inom Justitiedepartementet. Utvecklingsarbetet inom frivården är inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former. Frivården föreslås även få ansvaret för den försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll som planeras. Gärningsmännen har länge stått i centrum i kriminalpolitiken, och brottsoffren har kommit i skymundan. Nu har brottsofferfrågoma getts starkt ökad vikt, och åtskilliga reformer görs i syfte att stärka ställningen för dem som utsatts för brott. Det är fråga om ett brett upplagt arbete. En huvudpunkt i detta är inrättandet av en brottsofferfond. Inom civilrätten pågår ett omfattande reformarbete avseende bl.a. aktie- bolagsrätt, regler för stiftelser, immaterialrätt och transporträtt. För den enskilde medborgaren är bostadspolitiken av stor betydelse. Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till ett rimligt pris. Inom Justitiedepartementets område vidtas flera olika åtgärder beträffande bostadslagstiftningen. Bl.a. pågår arbete på en re- form som stärker de enskilda hyresgästernas ställning, bl.a. genom änd- ringar i hyresförhandlingslagen. Enskilda hyresgäster skall ges möjlighet att stå utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet. Inom Justitiede- partementet övervägs vidare frågan om införande av en form av ägar- lägenheter. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1.3 Internationellt samarbete Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av EES-avtal- et och inför ett EU-medlemskap. -  Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN m.fl. inter- nationella organ fortsätter. -  Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Öst- europa på det rättsliga området. -  Sverige tar initiativ till ett internationellt samarbete för att be- kämpa brott i Östersjöregionen. Under de senaste åren har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s rätts- system som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. EES- avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts av dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex. när det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES-av- talet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga lag- ändringarna. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till EG-rätten kommer därför att fortsätta under år 1994. De förändringar som kan föranledas av ett svenskt medlemskap i EU har också stor aktualitet på grund av Sveriges medlemskapsansökan. En interdepartemental arbetsgrupp, Gränskontrollgruppen, har i slutet av år 1993 redovisat en bred genomlysning av konsekvenserna av ett EU-med- lemskap när det gäller gränskontroll, bekämpning av internationell brotts- lighet m.m. Därefter har tillsatts två utredningar inom kommittéväsendet med uppdrag att mera i detalj överväga frågor om den yttre gränskon- trollen respektive narkotikabekämpning m.m. i ett EU-perspektiv. Härtill kommer ett omfattande arbete att förändra och utveckla de rättsliga och polisiära kontakterna med länder inom EU, inom ramen för den s.k. tredje pelaren. Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet till EU får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande internationella överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk rättsutveckling. Så är t.ex. fallet inom olika organ inom FN-systemet — IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom andra mellanstat- liga organisationer, såsom UNIDRO1T (bl. a. återställande av stulna kul- turobjekt) och OECD (atomansvarighet m.m.). Även inom GATT pågår förhandlingar. Atomansvarighetsfrågoma har särskilt accentuerats i anslutning till på- gående kämsäkerhetssamarbete med Österuropa och det forna Sovjet- unionen. Flertalet östeuropeiska stater har inte anslutit sig till Wienkon- ventionen och det tilläggsprotokoll som förenar Paris- och Wienkonven- tionema. Detta förhållande innebär för närvarande svårigheter för Sverige och andra OECD-stater att bl.a. engagera sig i projekt som innebär di- rekta tekniska förbättringar och installationer av säkerhetsutrustning i de östeuropeiska reaktorerna. Atomansvarighetsfrågoma bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det internationella arbetet med särskild inriktning på problemen i Östeuropa och det forna Sovjetunionen. Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har till- kommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rätts- områden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska länd- erna. Denna rättslikhet är enligt regeringens mening av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet. Ett praktiskt exempel på sådant samarbete är arbetet med att införliva EG-direktivet om oskäliga avtalsvillkor med de nordiska rättsordningarna (se avsnitt 3.2). Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Genom EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EU torde det också finnas nya förutsättningar för ett allt fastare och mer vidsträckt nordiskt lagsti ftningssamarbete. Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande på flera områden, t.ex. beträffande familjerätt, avtalsrätt, immaterialrätt och transporträtt. Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck- lingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen. Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna koncen- trerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men kon- takter har också förekommit med andra länder. Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rätts- utvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för jurister från Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurist- er såsom konsulter granskar lagförslag som arbetats fram i Estland och Lettland och i övrigt biträder lagstiftarna i dessa länder. Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills bestått av två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Est- land, Lettland och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister. Det har också förekommit ett omfattande antal kontakter mellan före- trädare för lagstiftningsorgan och rättsväsende i Sverige och de tre baltis- ka staterna. Inledande kontakter för samarbete och utbildning har före- kommit på flera områden. Således har den svenska polisen under det gångna året på olika sätt drivit ett biståndsprogram för utveckling av polisorganisationerna i de tre baltiska staterna. Programmen har sin Prop.1993/94:100 Bilaga 3 tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men omfattar även materiell hjälp, t.ex. för att förstärka dessa länders gränskontroller. Samtidigt utvecklas ett nödvändigt polisiärt samarbete med de baltiska staterna samt med flera av de andra staterna i Östeuropa, såsom Ryssland. Här bör vidare nämnas den av Sverige initierade konferensen i Borgholm i december 1993 rörande brottsbekämpningen i Östersjöregionen. Konferensen visade på en gemensam syn bland de elva deltagande länderna (Ryssland, Vitryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Finland, Danmark, Norge och Sverige) i frågor om behovet av att bekämpa inter- nationell, organiserad brottslighet i regionen. Arbetet fortsätter i bl.a. två arbetsgrupper, varav den ena leds av Sverige. De nordiska och de baltiska justitieministrarna höll i augusti 1993 ett gemensamt nordiskt-baltiskt justitieministermöte. Vid mötet diskuterades bl.a. frågor om det framtida samarbetet och rättsutvecklingsbiståndet. Kontakter har också förekommit mellan Baltiska lagstiftningsbyrån (ett för de tre baltiska staterna gemensamt rådgivande lagstiftningsorgan) och Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor. 2 Offentlig rätt 2.1 Grundlagsfrågor m.m. Några huvudpunkter: -  Grundlagsändringar görs för att möjliggöra ett svenskt med- lemskap i EU. -  Äganderätten och närings- och yrkesfriheten ges ett bättre grundlagsskydd. -  Europakonventionen inkorporeras i svensk rätt. -  Valperioden för riksdagen samt landstings- och kommunfull- mäktige förlängs till fyra år. Ökat inslag av personval införs i valsystemet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Det har varit utmärkande för de konstitutionella reformer som genom- förts i modem tid att de byggt på bred politisk enighet. Vid beredningen 1 regeringskansliet av viktiga konsitutionella ärenden förekommer i de flesta fall överläggningar med företrädare för riksdagspartierna. Mot bak- grund av denna långvariga tradition har under hösten partiöverläggningar förts om vissa författningsfrågor. Dessa överläggningar avslutades den 2 december 1993 då partierna nått en överenskommelse. De grundlags- ändringar som nu föreslås grundar sig på denna överenskommelse. Sedan den 1 februari 1993 förs förhandlingar om ett svenskt medlem- skap i Europeiska Unionen (EU). Sverige har historiskt, politiskt, ekono- miskt och kulturellt en naturlig roll att spela i det europeiska samarbetet och endast som medlem i EU kan vi fullt ut delta i detta. EU:s medlems- länder har överlåtit vissa av sina befogenheter till gemenskapen. Den svenska regeringsformen medger i viss utsträckning en sådan befogen- hetsöverlåtelse, men dessa möjligheter har inte bedömts vara tillräckliga för ett svenskt EU-medlemskap. Behovet av grundlagsändringar inför ett sådant medlemskap har utretts av Grundlagsutredningen inför EG som lagt fram förslag om sådana ändringar i betänkandet EG och våra grund- lagar (SOU 1993:14). Vidare har inom Justitiedepartementet utarbetats en promemoria Våra grundlagar och EG - förslag till alternativ (Ds 1993:36). Betänkandet och promemorian har remissbehandlats. I prop. 1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Euro- peiska unionen föreslår regeringen ändringar i 10 kap. 5 § regerings- formen - den s.k. EG-paragrafen - som skall ge tillräckliga befogenheter för riksdagen att överlåta de beslutsbefogenheter som ett medlemskap kräver utan att för den skull avhända riksdagen dess möjligheter att ta ställning till framtida förändringar inom EU. Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:1) har utrett frågan om förstärkt grundlagsskydd för fri- och rättigheter och avgett delbetänkandet Fri- och rättighetsfrågor (SOU 1993:40). Inkorporering i svensk rätt av Europa- rådets konvention om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är ytterligare en fråga som kommittén behandlat och presenterat förslag om. Betänkandet har remissbehandlats. Kommittén skall enligt sina direktiv (dir. 1991:119) också överväga frågan om vidgade möjlig- heter till domstolsprövning av förvaltningsbeslut. I denna del fortsätter kommittén sitt arbete. I prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europa- konventionen och andra fri- och rättighetsfrågor lämnas förslag om grund- lagsskydd för äganderätten, närings- och yrkesfriheten och rätten till utbildning samt om inkorporering av Europakonventionen med svensk rätt. Medborgarna bör ges bättre möjligheter att vid de allmänna valen på- verka vilka personer som skall representera dem i riksdagen och kommu- nala beslutande församlingar. Personvalskommittén har i betänkandet Okat personval (SOU 1993:21) redogjort för olika modeller med inslag av personval samt lämnat förslag för att komma tillrätta med problemen när det gäller den fria nomineringsrätten. Riksdagspartierna har enats om att fr.o.m. 1998 års val införa personvalsröstning enligt den modifierade danska modell som utredningen lagt fram. Redan vid 1994 års val skall dock försöksverksamhet genomföras vid kommunfullmäktigvalet i några representativa kommuner. Regeringen har i prop. 1993/94:115 Valperi- odens längd och vissa andra grundlagsfrågor föreslagit att valperioden förlängs till fyra år och att en grundlagsregel om personval införs. I samma proposition föreslås att statschefens behörighetsålder sänks från 25 till 18 år. Åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten och eventuell delning av vissa större riksdagsvalkretsar skall utredas under parlamentarisk medverkan. I prop. 1993/94:21 Vissa ändringar i vallagen (1972:620) m.m. före- slås ändringar beträffande val förfarandet i administrativt och tekniskt hänseende på grundval av några av de förslag som den särskilde ut- redaren i Vallagsutredningen (Ju 1991:2) lagt fram i delbetänkandet VAL - Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108). Riksdagen har nyligen antagit lagförslagen (bet. 1993/94:KU12, rskr. 1993/94:45). Utredningen Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 10 - numera 1993 års vallagskommitté - fortsätter sitt arbete under parla- mentarisk medverkan och beräknas ha avslutat detta i februari 1994. I samband med att Justitiekanslem efter ett omfattande beslag av video- gram under senvåren 1993 väckte åtal enligt yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) för bl.a. bampomografibrott uppstod frågan om förhållandet mellan å ena sidan rätten att ta del av allmänna handlingar och å andra sidan grundlagarnas bestämmelser om beslag och konfiskering. Genom ett snabbt lagstiftningsförfarande (prop. 1992/93:256, bet. 1992/93:KU40, rskr. 1992/93:364, SFS 1993:437) ändrades sekretess- lagen bl.a. på så sätt att rätten att ta del av och att erhålla kopior av framställningar som tagits i beslag och yrkas konfiskerade i mål av nyss avsett slag inskränktes. Regeringen gav i detta sammanhang Justitiekanslem i uppdrag att när- mare analysera förhållandet mellan tryckfrihetsförordningens (TF) be- stämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar och å andra sidan TF:s och YGL:s bestämmelser om tvångsmedel och konfiskering samt att lägga fram de förslag till lagändringar som kunde anses motiverade med anledning av analysen. Justitiekanslem avgav den 3 september 1993 en rapport med förslag till ändringar i TF som innebar att rätten att få kopior av framställningar som tagits i beslag eller konfiskerats i mål en- ligt TF och YGL inskränktes. Rapporten remissbehandlades. Av rapport- en och remissutfallet framgick att de frågor som behandlas i rapporten kräver en djupare analys än det varit möjlig att göra under den korta tid som stått till förfogande. Regeringen har därför inte lagt fram något för- slag till grundlagsändringar i denna del (jfr prop. 1993/94:118 s. 13). Under de första årens tillämpning av yttrandefrihetsgrundlagen har även några andra frågor aktualiserats. I prop. 1993/94:118 Några rätte- gångsfrågor i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål m.m. har regeringen föreslagit bl.a. att antalet jurymän i Stockholms län utökas och att rätten i yttrandefrihetsmål skall kunna förlänga den tid inom vilken det skall väckas åtal eller ansökan göras om konfiskering. 2.2 Offentlighet och sekretess Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om sekretess beträffande anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, tjänstetillsättningsärenden samt barns tillgång till uppgifter om biologiska föräldrar. -  Bestämmelserna om utrikessekretess i sekretesslagen ses över i perspektivet av ett svenskt EU-medlemskap. En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är principen om allmänna handlingars offentlighet. Denna offentlighetsprin- cip begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) an- togs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekre- 11 tess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Prop. 1993/94:100 Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från departementets Bilaga 3 sida. Förslag till ändringar läggs fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under 1993. Bl.a. har sekretessbe- stämmelser införts för vissa uppgifter i mål om ansvar för bampomo- grafibrott och för motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott (prop. 1993/94:256). Som nyss nämnts (avsnitt 2.1) har den frågan be- handlats också i samband med ändringar i TF och YGL. Inom departementet har utarbetats en promemoria Några frågor om sekretess (Ds 1993:55) som behandlar flera sekretessfrågor som har aktualiserats i olika sammanhang. Bl.a. behandlas där frågor om sekre- tess beträffande anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (bet. 1990/91:KU10, rskr.30), tjänstetillsättningsärenden samt barns tillgång till sekretessbelagt material rörande sina biologiska föräldrar (bet. 1989/90:KU8y, bet. 1989/90:SoU28 och bet. 1990/9LKU10 p.ll) och konkursförvaltares rätt att få ta del av revisionspromemorior som upp- rättats inom skatteförvaltningen beträffande konkursgäldenärer och sekre- tess för ritningar över bankvalv m.m. Promemorian har remissbehandlats och frågorna bereds nu inom departementet med sikte på en lagråds- remiss våren 1994. Lokaldemokratikommitténs (C 1992:1) delbetänkande Handlingsoffent- lighet hos kommunala företag (SOU 1992:134) har remissbehandlats och lett till proposition till riksdagen (prop. 1993/94:48). I propositionen före- slogs bl.a. att aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner, landsting eller kommunalförbund utövar ett be- stämmande inflytande, skall jämställas med myndigheter när det gäller handlingsoffentligheten och att enskilda skall få rätt att hos förvaltnings- domstol överklaga beslut av sådana kommunala företag att inte lämna ut företagets handlingar. Riksdagen har nyligen antagit lagförslaget (bet. 1993/94:KU13, rskr. 1993/94:46). Lokaldemokratikommitténsdelbetänk- ande Sekretesslagen i en fri kommunal nämndorganisation (SOU 1992:140) är föremål för beredning inom Civildepartementet. Vidare har i en proposition till riksdagen (prop. 1993/94:113) föreslagits regler om bevarande av allmänna handlingars karaktär av sådana i de fall offentlig verksamhet överförs i privat regi och handlingar ingår i denna överför- ing. En särskild utredare - Utredningen om utrikessekretessen (Ju 1993:3) - har fått i uppdrag att se över bestämmelserna om utrikessekretess i sekretesslagen (dir. 1993:32). Syftet med utredningen är främst att när- mare analysera utrikessekretessens innehåll och tillämpning inför ett svenskt medlemskap i EU. Utredningsarbetet beräknas vara avslutat i början av år 1994. 12 2.3 Datalagsfrågor Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Förslag har lagts om ändringar i regeringsformen så att Data- inspektionen skall kunna ges normgivningsbefogenhet i fråga om integritetsskydd. -  Förslag om ändringar i datalagen förbereds i syfte att bl.a. be- gränsa det nuvarande tillståndssystemet och därigenom att skapa utrymme att intensifiera Datainspektionens tillsyn. Datalagsutredningen (Ju 1989:2) har haft i uppdrag att göra en översyn av datalagen ur såväl saklig som lagteknisk synpunkt. I februari 1993 lämnade utredningen sitt slutbetänkande En ny datalag (SOU 1993:10). Förslaget har remissbehandlats. Mot bakgrund av remissutfallet och osäkerheten om den framtida utvecklingen inom EG på integritetsskydds- området kommer regeringen inte nu att lägga fram förslag om en ny datalag. Däremot anser regeringen att det bör göras en delreform i syfte att begränsa det nuvarande tillståndssystemet och därigenom skapa utrymme att intensifiera Datainspektionens tillsyn. I prop. 1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. föreslår regeringen ändringar i 8 kap. 7 § regeringsformen som möjlig- gör att Datainspektionen ges normgivningsbefogenhet i fråga om ADB- behandling av personuppgifter. Förslaget om grundlagsändring avses under våren 1994 bli uppföljt genom en lagrådsremiss om ändringar i datalagen av innebörden att för de branscher/sektorer där Datainspek- tionen utfärdar generella föreskrifter skall tillståndsplikt inte föreligga. Även andra ändringar i datalagen i syfte att förenkla Datainspektionens arbete och för att stärka inspektionens möjligheter att på ett effektivt sätt värna om de enskildas personliga integritet kommer att övervägas i re- missen. 2.4 Förvaltningsrätt Några huvudpunkter: -  Rättsprövningslagen utreds. -  JK:s arbetsuppgifter ändras inte. 2.4.1 Riittsprövning Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa för- valtningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, bet. 1987/88:KU 38, rskr. 1987/88:189). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa fäll undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska 13 förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet strider mot gällande rättsregler. I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbe- gränsad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Lagen har emeller- tid - med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om för- farandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, bet. 1990/91:KU12, rskr. 1990/91:51). Enligt uttalanden i propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nu- varande form skall permanentas eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detta kommer att departementets arbete, under samordning av Statsråds- beredningen, med översynen av instansordningen i de ärendegrupper lagen omfattar ännu inte är avslutat. Det kan här också nämnas att en övergång till domstolsprövning i flera ärendegrupper aktualiseras även av den orsaken att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv. Som redan nämnts utreder Fri- och rättighetskommittén frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av förvaltnings- beslut. I uppdraget ingår att överväga hur en framtida reglering bör vara utformad på området. 2.4.2 JK:s arbetsuppgifter I december 1991 tillkallades en särskild utredare för att se över JK:s arbetsuppgifter m.m. (dir. 1991:110). Enligt beslut av riksdagen (bet. 1989/90:KU15, rskr. 1989/90:109) och i enlighet med direktiven skulle utredningens arbete vara särskilt inriktat på de konflikter som kan upp- komma mellan JK:s arbetsuppgifter men även på en renodling av verk- samheten. Utredningen som antog namnet 1991 års JK-utredning (Ju 1991:8) lade i april 1993 fram betänkandet Justitiekanslem, En översyn av JK:s arbetsuppgifter m.m. (SOU 1993:37). Betänkandet har remiss- behandlats. En remissammanställning har gjorts och finns tillgänglig i ärendet (dnr. 93-1818). Betänkandet och remissbehandlingen har gett underlag för regeringen att nu redovisa följande i fråga om JK:s arbetsuppgifter. Intressekonflikter Utredningen har bl.a. funnit att ett strikt iakttagande av regeringsformens (RF) krav på saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § RF) i JK:s verksam- het, även när JK skall bevaka i och för sig motstående intressen, utesluter konflikter i egentlig mening. Utredningen menar emellertid att det - i brist på en mera inträngande analys - förekommer föreställningar om att JK inte alltid samtidigt kan fullgöra uppgifter inom olika ansvars- områden. Därför föreslår utredningen att JK generellt skall kunna underlåta att fullgöra en tillsynsuppgift om den kan uppfattas som Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 14 svårförenlig med någon annan uppgift som åvilar honom. Flera av de remissinstanser som närmare uttalat sig i fråga om de konflikter som kan uppkomma har funnit utredningens överväganden otillräckliga. JK för egen del har efterlyst en mera genomarbetad konstitutionell analys beträffande JK:s funktioner. Det finns enligt regeringens uppfattning grundläggande skillnader i för- hållandet mellan JK:s funktioner t.ex. inom statlig skadereglering och till- synsverksamheten. Intressekonflikter kan uppkomma och får ofta sin lös- ning genom att JK själv konstaterar att en konfliktsituation föreligger. I några fall har en tillsynsuppgift överlämnats till Riksdagens ombudsmän efter överenskommelse. Någon gång har saken underställts regeringens prövning. Det är emellertid tveksamt om regleringen som utgångspunkt skall ha att olika intressekonflikters lösning blir beroende av hur JK själv ser på saken från fall till fall. Andra alternativ till hur intressekonflikter skall förhindras uppstå kan finnas. Mot bl.a. denna bakgrund anser regeringen att frågan om intressekonflikter bör övervägas ytterligare i lämpligt sammanhang. Tillsynsuppgifter Utredningen har föreslagit en ändring i 2 § lagen (1975:1339) om Justitie- kanslems tillsyn i syfte att göra regleringen av JK:s tillsyn över det statliga och det kommunala området enhetlig. Förslaget innebär att JK skall utföra tillsyn över kommunala myndigheter i den utsträckning som regeringen föreskriver det. Förslaget har rönt en del kritik från remiss- instanserna. Bl.a. JO har uttryckt tvekan om den föreslagna bestämmel- sens grundlagsenlighet och menat att den innebär en delegering av norm- givningskompetens som inte är förenlig med 8 kap. 5 och 7 §§ RF. Några remissinstanser har efterlyst en mer ingående analys av frågor om den statliga tillsynen över kommunerna. Regeringen delar uppfattningen att det kan ifrågasättas huruvida den föreslagna bestämmelsen är förenlig med RF:s regler om normgivnings- makten, och utredningens förslag härvidlag bör därför inte leda till lag- stiftning. Frågan om JK:s tillsyn över kommunerna har ett samband med vad Svenska Kommunförbundet i en skrivelse till regeringen anfört om att frågan om ett vidgat grundlagsskydd för kommunerna bör bli föremål för en parlamentarisk utredning. Skrivelsen bereds för närvarande inom Civildepartementet. I fråga om JK:s tillsyn över domstolarna föreslår utredningen att dom- stolarnas verksamhet inte skall undantas från tillsyn. För att markera be- tydelsen av rättskipningens självständighet också gentemot JK föreslås dock en särskild bestämmelse i lagen om JK:s tillsyn enligt vilken JK vid sin tillsyn över domstolarna särskilt skall beakta 11 kap. 2 § regerings- formen. De remissinstanser som uttalat sig i denna fråga är huvudsak- ligen för utredningens överväganden att inte undanta domstolarna från JK:s tillsyn. Några instanser har dock menat att den föreslagna hänvis- ningen till 11 kap. 2 § RF kan leda till missförstånd. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 15 I likhet med utredningen anser regeringen att det inte nu finns skäl att vidtaga några principiella ändringar i frågan om JK:s tillsyn över dom- stolarna. Saken kan emellertid aktualiseras i samband med de ställnings- taganden som utredningen om domstolarnas och domarnas rättsliga ställ- ning (dir. 1993:47) skall göra. Frågan om domarnas anställningsvillkor och de rättsliga regler som gäller för dem beträffande straff- och discip- linansvar är något som utredningen kommer att beröra och som har an- knytning till frågan om tillsyn över verksamheten. Skadereglering Utredningen föreslår att JK även i fortsättningen skall vara central instans för statens tvistemålshantering. Regleringen av beslutsskador, varmed av- ses anspråk på ersättning som grundas på påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut, föreslås även fortsättningsvis an- komma på JK. Samma tänks gälla för regleringen av ersättningsanspråk på grund av vissa frihetsberövanden. Däremot föreslås en betydande decentralisering till centralmyndigheter när det gäller handläggning av fak- tiska skador, varmed främst avses sådana anspråk på ersättning som grundas på den allmänna skadeståndsregeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) eller på regeln om arbetsgivaransvar i 3 kap. 1 § skadestånds- lagen. Utredningens överväganden har i huvudsak bemötts positivt av remissinstanserna. Regeringen delar bedömningen att regleringen av beslutsskador även i fortsättningen bör ankomma på JK. Sådana skador rymmer typiskt sett en risk för intressekollisioner genom att det ofta blir fråga om en pröv- ning om någon befattningshavare i chefsställning vid myndigheten har felat. Bl.a. denna risk motiverar att skadorna hanteras centralt och inte av myndigheten själv. Som utredningen framhållit har emellertid JK möj- lighet att genom delegering enligt 6 § kungörelsen (1972:416) om stats- myndigheternas skadereglering i vissa fall (skaderegleringskungörelsen), t.ex. beträffande mindre komplicerade beslutsskador, uppdra åt någon annan myndighet att handlägga ett ersättningsanspråk. I frågan om ersätt- ningsanspråk på grund av vissa frihetsberövanden bör beredningen av be- tänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55) avvaktas. Be- tänkandet remissbehandlas för närvarande. I betänkandet föreslås en ny lag om skadestånd på grund av vissa myndighetsåtgärder. Ett genomför- ande av det förslaget kan få stor betydelse för JK:s uppgifter och organi- sation. Ett genomförande av decentraliseringstankama i fråga om faktiska skador förutsätter inte riksdagens medverkan eftersom det rör ändringar i skaderegleringskungörelsen. Det ankommer därför på regeringen att fatta beslut i denna fråga. Regeringen har också för avsikt att genomföra utredningens förslag så tillvida att myndigheterna själva i betydligt större omfattning än för när- varande skall få handlägga sådana skador och att skyldigheten att hän- skjuta ekonomiskt betydelsefulla ärenden till JK endast bör vara kvar vid ärenden där det kan bli fråga om åtaganden för staten att betala verkligt Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 16 betydande belopp. Skyldigheten för myndigheterna att anmäla innan de beslutar att betala skadestånd eller att avslå en framställning om skade- stånd som inte är uppenbart ogrundad avskaffas. Även skyldigheten för myndigheter att till JK anmäla svaromål i skadeståndsmål avskaffas. I an- slutning till denna decentralisering av skadehanteringen införs också en skyldighet för myndigheterna att på eget ansvar samråda med JK i ärenden av principiell karaktär eller av större ekonomisk betydelse. Be- stämmelsen om ett obligatoriskt hänskjutande från JK till regeringen i skadeståndsärenden relaterade till högre belopp bör avskaffas. 3 Civilrätt 3.1 Allmänt På det civilrättsliga området har reformarbetet under de senaste åren i hög grad dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt till EG-rätten. Sålunda har sådan anpassning skett såväl vad gäller den kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handelsagentur) som när det gällt konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och lag om paket- resor). Också inom försäkrings- och skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t.ex. ändringar i trafikskadelagen samt införandet av en produktansvarslag och en lag om tillämplig lag för vissa försäkrings- avtal). Även vissa andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex. immaterialrätt, fastighetsrätt och aktiebolagsrätt. De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som görs genom det s.k. EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i stora delar redan fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtalet får anstånd med att genomföra lagändringarna, återstår emellertid lagstift- ningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som skall ske på associationsrättens område. Vidare kan det till följd av EES- avtalet också bli aktuellt att anpassa delar av svensk civilrätt till EG- regler som tillkommit efter det att EES-avtalet ingicks. I och med att arbetet med EG-anpassningen nu till stora delar är av- klarat finns det utrymme att använda lagstiftningsresursema på civil- rättens område för andra reformbehov. Därvid kommer särskilt reform- behovet på bostadslagstiftningens område i blickpunkten men det finns också andra angelägna lagstiftningsuppgifter. I det följande lämnas en redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område. 2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 17 3.2 Allmän förmögenhetsrätt Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  En översyn av vissa frågor med anknytning till konsumentköp- lagen och konsumentjänstlagen pågår. Svensk rätt anpassas till EG:s regler om oskäliga villkor i kon- sumentavtal. -  En ny fastighetsmäklarlag förbereds. Konsumenttjänstlagen (1985:716) trädde i kraft den 1 juli 1986. Konsu- mentköplagen (1990:932) trädde i kraft den 1 januari 1991. Med anled- ning av bl.a. tillkännagivanden av riksdagen (se bet. 1989/90:LU35 och bet. 1991/92:LU7 och 24) har en särskild utredare tillkallats för att göra en utvärdering och översyn av vissa frågor med anknytning till de nämnda lagarna (se dir. 1993:101). Utredningsuppdraget omfattar bl.a. preskriptionsbestämmelsema, konsumentens avbeställningsrätt, närings- idkarens produktansvar och köparens skydd mot säljarens borgenärer. Uppdraget skall redovisas före den 31 december 1994. I nordiskt samarbete förbereds nu i Justitiedepartementet lagstiftning i enlighet med ett EG-direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal. Direktivet berör sådana frågor som regleras i 36 § avtalslagen (1915:218) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Det antogs av EG:s råd den 5 april 1993 och medlemsländerna är förpliktade att införliva det med den nationella rätten senast den 31 december 1994. Kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:6, dir. 1991:69) arbetar med vissa frågor rörande lagstiftningen om kreditupplysningsverksamhet. Bl.a. skall utredningen klarlägga hur intresset av en effektiv kreditupplysnings- verksamhet kan främjas utan att kravet på personlig integritet och sekre- tess träds för när. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete inom kort. En annan utredning (Ju 1988:1, dir. 1988:15) överväger frågor om leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 3.5). I departementspromemorian Ny fastighetsmäklarlag (Ds 1992:87) före- slås att en ny lag om fastighetsmäklare skall ersätta den sedan 1984 gäll- ande fastighetsmäklarlagen. Förslaget syftar bl.a. till en effektivisering av registrerings- och tillsynsfunktionerna samt en skärpning av kraven på den som söker registrering som fastighetsmäklare. Förslaget innehåller också nya regler om hur mäklaren skall utföra sitt uppdrag. Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet. I augusti 1993 beslutade regeringen att en särskild utredare skall till- kallas för att se över lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Ut- redarens huvuduppgift är att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln med stöldgods (se dir. 1993:102). Utredningsupp- draget skall redovisas före utgången av år 1994. 18 3.3 Ersättningsrätt Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Frågor om ersättning för ideell skada utreds. Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar ses över. En reformering av försäkringsavtalsrätten förbereds. Också på det ersättningsrättsliga området har det, som tidigare nämnts (se avsnitt 3.1), skett en anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem. Det gäller bl.a. trafikskadelagen och reglerna om produktansvar. På det skadeståndsrättsliga området pågår vid sidan härav en utveckling i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:1, dir. 1988:76) möjligheterna till att förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Kommittén har i september 1992 lagt fram ett delbetänkande Ersättning för kränkning genom brott (SOU 1992:84). I betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lid- ande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs inom Justitiedepartementet. Kommittén slutför sitt arbete med andra delar av utredningsuppdraget. En parlamentarisk kommitté om det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:3, dir. 1989:52) lade i juni 1993 fram betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55). I betänkandet föreslår kommittén att det allmännas skadeståndsansvar i samband med myndighetsutövning skall utvidgas i vissa hänseenden, främst vid felaktig myndighets- information samt vid frihetsinskränkningar och andra allvarliga ingrepp. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning. Inom FN:s sjöfartsorganisation, IMO, bedrivs för närvarande ett arbete på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods. När det gäller atomansvar deltar Sverige i det internationella arbete med att revidera den s.k. Wienkonventionen som pågår inom FN:s atom- energiorgan IAEA. Arbetet syftar till att förbättra de skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå fler länder att ansluta sig till konventionssystemet. Inom OECD:s atomenergi- organ NEA följs arbetet inom IAEA samtidigt som en modernisering av den s.k. Pariskonventionen och en tilläggskonvention från år 1963 för- bereds. Sverige deltar aktivt i även detta arbete. På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande nordiskt reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger Försäkrings- rättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) och Skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). Inom Justitiedepartementet har 19 kommitténs förslag omarbetats, bl.a. med hänsyn till den internationella utvecklingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommitté- förslagen. Resultatet av departementets arbete har redovisats i departe- mentspromemorian Ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39), som har remissbehandlats. Ärendet bereds nu vidare i Justitiedepartementet med sikte på en lagrådsremiss under 1994. 3.4 Bostadslagstiftningen Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  En hyresgäst skall ha rätt att stå utanför det kollektiva förhandlingssystemet. -  Lagstiftningen om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter ses över. En proposition till riksdagen med förslag till ändringar i bl.a. hyresför- handlingslagen och hyreslagen förbereds inom Justitiedepartementet. I propositionen kommer bl.a. att föreslås att en hyresgäst skall ha rätt att stå utanför det kollektiva förhandlingssystemet och att förbudet mot flera förhandlingsordningar för ett och samma hus skall tas bort. En särskild utredare fick under våren 1993 i uppdrag att se över lag- stiftningen om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter. Syftet är att effektivisera lagstiftningen så att förvärvare och överlåtare av fastigheter inte i onödan drabbas av besvärliga och tidsödande förfaranden samtidigt som möjligheterna att ingripa mot olämpliga hyresvärdar förbättras. Upp- draget skall redovisas före den 1 mars 1994. I en promemoria (Ds 1993:54) som har remissbehandlats under hösten 1993 föreslås lagändringar i syfte att ytterligare underlätta en övergång från hyresrätt till bostadsrätt. Bl.a. föreslås att en ny bostadsrättsförening för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt skall kunna "ligga kvar" i fastigheten genom att förvärva en option till bostadsrätt. Vidare föreslås att den s.k. ombildningslagen skall omfatta också fastigheter som är taxerade som småhus. Ärendet bereds nu inom Justitiedepartementet. Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete beträffande också andra former av bostadsinnehav, nämligen kooperativ hyresrätt samt en form av ägarlägenheter. Dessa frågor kommer inom kort att redovisas i en eller flera departementspromemorior. 20 3.5 Övrig fastighetsrätt Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Någon lagstiftning på grundval av betänkandet Fastighetsleas- ing (SOU 1991:81) kommer inte att föreslås. -  Vissa rationaliseringar av inskrivningsväsendet föreslås. En framställning från Kammarkollegiet om ändrade ersättningsregler vid omprövning av tillstånd till s.k. vattenföretag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet. Inom finansmarknaden har utvecklats en avtalstyp som kallas fastighets- leasing eller fästighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar betecknas som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett delbetänk- ande (SOU 1991:81) av Leasingutredningen. Betänkandet har remissbe- handlats. Remissutfallet visar att någon lagstiftning i enlighet med utred- ningens förslag inte bör genomföras. Inom Justitiedepartementet övervägs nu vilken åtgärd som i stället kan komma i fråga. Det finns dock anled- ning att avvakta med det slutliga avgörandet av den frågan till dess att utredningens slutbetänkande om övriga leasingfrågor föreligger. Arrendekommitténs betänkanden (SOU 1991:85) om friköp vid s.k. historiska arrenden och (SOU 1992:109) om investeringar i arrendejord- bruket om andra arrenderättsliga frågor har remissbehandlats. Ärendena bereds nu inom Justitiedepartementet. År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om det finns skäl att införa ett nytt system för pantsättning av fastigheter. Ut- redaren fenn emellertid att det för närvarande inte finns skäl för en sådan reform. I stället har inom Justitiedepartementet utarbetats departements- promemorian Ett papperslöst inteckningssystem m.m. (Ds 1993:14), där en något mindre långtgående reform på fastighetspanträttens område före- slås. Promemorian, som också tar upp förslag till rationaliseringar på in- skrivningsrättens område, har remissbehandlats. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen under våren 1994. 3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt Några huvudpunkter: Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EG:s regelverk. - En proposition med förslag till lag om stiftelser har lagts fram. Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973 - 1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid olika tillfällen. I enlighet med Sveriges åtaganden i EES-avtalet har aktiebolagslagens, bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens regler om bundna 21 aktier upphävts med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993. Till följd av EES-avtalet har vidare bl.a. kravet på bosättning i Sverige för vissa be- fattningshavare i bl.a. aktiebolag ändrats till att gälla krav på bosättning inom EES. Under hösten 1990 tillsattes en kommitté, Aktiebolagskomittén (Ju 1990:8, dir 1990:46, 1991:98) som i samråd med motsvarande kom- mittéer i Finland och Norge ser över aktiebolagslagen. Kommittén har under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet Aktiebolagslagen och EG (SOU 1992:83), vilket innehåller förslag till en anpassning av den svenska aktiebolagsrätten till flera av EG:s direktiv på det bolagsrättsliga området. I betänkandet föreslås bl.a. att aktiebolagen skall delas in i två kategorier (publika aktiebolag och privata aktiebolag) samt att aktiekapi- talet i publika aktiebolag skall uppgå till minst 100 000 kronor. Betänkan- det har remissbehandlats. En proposition på grundval av betänkandet kommer att avlämnas under våren 1994. Aktiebolagskommittén skall även överväga bl.a. frågor som rör aktie- bolagets finansiella instrument, aktiebolagens organisation och aktieägar- nas minoritetsskydd. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktier. Inom Justitiedepartementet övervägs ett förslag om vissa restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (se Riksskatteverkets rapport 1987:8) En proposition (prop. 1993/94:9) med förslag till lag om stiftelser har nyligen överlämnats till riksdagen. Lagförslaget innehåller en omfattande civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt bestämmelser om tillsyn. Redovisningskommittén har till uppgift att göra en översyn av redovis- ningslagstiftningen. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1993:19) även fått i uppgift att - om nödvändigt med förtur - lägga fram förslag till de förändringar av redovisningslagstiftningen som föranleds av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén ut- reda även frågan om det behövs särskilda redovisningsregler för pen- sionsavsättningar, avtal om avgångsvederlag och liknande förmåner för styrelseledamöter, verkställande direktören m.fl. Inom departementet pågår också ett arbete med att införliva EG-förord- ningen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). Arbetet kommer att redovisas i en departementspromemoria. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 22 3.7 Immaterialrätt m.m. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Upphovsrätten anpassas till EG:s regelverk. -  Varumärkesrätten ses över. Ny lagstiftning om genteknik föreslås. På upphovsrättens område har EG antagit ett direktiv om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upp- hovsrätten närstående rättigheter samt ett direktiv om satellit- och kabel- sändningar. Inom Justitiedepartementet pågår arbete på en departements- promemoria med förslag till nödvändig lagstiftning för att införliva dessa direktiv med svensk rätt. Arbetet sker i nordiskt samarbete. Ett direktiv om upphovsrätt och databaser samt ett direktiv om de upp- hovsrättsliga skyddstiderna är nära förestående. Inom Justitiedeparte- mentet har inletts ett arbete med att införliva dessa direktiv i svensk rätt. Arbetet bedrivs i samarbete med berörda departement i de andra nordiska länderna. På fotorättens område har i en nyligen avlämnad proposition till riks- dagen (prop. 1993/94:109) föreslagits att fotolagen skall upphävas och att fotorätten skall integreras i upphovsrättslagen. De föreslagna ändring- arna är avsedda att träda i kraft under våren 1994. Inom Justitiedepartementet pågår arbete med en allmän översyn av varumärkeslagen. Vidare övervägs frågan om ett tillträde till det s.k. Madridsystemet. Avsikten är att en departementspromemoria med förslag i dessa frågor skall kunna presenteras inom kort. På varumärkesområdet kommer vidare en diplomatkonferens att hållas under år 1994 om ett förslag till en internationell konvention om för- enklade procedurer för erhållande av varumärkesskydd. Frågan om nöd- vändiga ändringar i den svenska varumärkeslagstiftningen kommer att övervägas inom Justitiedepartementet. En proposition (prop. 1993/94:122) med förslag till skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång har i december 1993 lämnats till riks- dagen. Avsikten är att de nya reglerna skall kunna träda i kraft under våren 1994. EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedel. Det är avsikten att förordningens bestämmelser skall gälla inom hela EES-om- rådet efter beslut av Gemensamma EES-kommittén. Ett sådant beslut kan förväntas snarast efter ett ikraftträdande av EES-avtalet. Inom Justitiede- partementet har utarbetats en promemoria som behandlar frågan om in- förlivande i svensk rätt av förordningen. Promemorian har remissbehand- lats. I avvaktan på att EG-förordningen kommer att gälla i Sverige har regeringen i proposition 1993/94:22 föreslagit nationella regler om tilläggsskydd för läkemedel, vilka i allt väsentligt överensstämmer med förordningens bestämmelser. Riksdagen har antagit förslagen i proposi- tionen och de nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1994. 23 Inom WIPO (World Intellectual Property Organisation) pågår sedan flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skill- naderna i patentsystemet i Europa, USA och Japan. Sverige följer detta arbete. Frågan om nödvändiga ändringar i den svenska patentlagstift- ningen kommer att övervägas inom Justitiedepartementet. För att få ett antal frågor med anknytning till gentekniken belysta till- sattes år 1990 en parlamentarisk beredning. Beredningen överlämnade i september 1992 sitt betänkande Genteknik - en utmaning (SOU 1992:82). Betänkandet har remissbehandlats och inom Justitiedepartementet för- bereds en reglering av gentekniken. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 3.8 Transporträtt Några huvudpunkter: -  Ett förslag om en ny sjölag har remitterats till lagrådet. -  Arbete pågår på en översyn av reglerna om oljeskador till sjöss. Sjölagsutredningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande Översyn av sjölagen 2 (SOU 1990:13). I betänkandet föreslås en revision av sjö- lagens bestämmelser om godsbefordran. Betänkandet har remissbehand- lats och därefter gjorts till föremål för nordiska departementsöverlägg- ningar. Ett inom Justitiedepartementet på grundval av utredningens be- tänkande utarbetat förslag till en ny sjölag har nyligen remitterats till Lagrådet. Förslaget innebär främst en anpassning av bestämmelserna rörande godsbefordran till dagens sjöfärtsförhållanden. Vidare innefattar förslaget en redaktionell översyn och systematisering av sjölagstiftningen. På sjörättens område pågår inom Justitiedepartementet också arbete rörande en konvention om bärgning, som Sverige undertecknade år 1989. I nordiskt samarbete förbereds förslag till de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett tillträde till konventionen. Arbetet inom FN:s sjöfartsorganisation (IMO) på regler om skade- ståndsansvar vid transport av farligt gods fortsätter. Sverige deltar i detta arbete. Inom Justitiedepartementet förbereds i nordiskt samarbete förslag till ändrade regler avseende ansvaret för oljeskador till sjöss. 24 3.9 Familjerätt Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter. Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fort- satta reformarbetet. Sambolagstiftningen utvärderas. -  Den internationellt privaträttsliga lagstiftningen på familje- rättens område reformeras. Merparten av det reformarbete som nu pågår på familjerättens område rör föräldrarättsliga frågor. Regeringen har beslutat att en särskild utredare skall tillkallas för att utvärdera 1991 års reform av föräldrabalkens regler om vårdnad och um- gänge (dir. 1993:120). Utvärderingen skall särskilt inriktas på frågan hur satsningen på samarbetssamtal har inverkat på handläggningen av vård- nads- och umgängestvister. Utredaren skall också överväga om handlägg- ningsreglema bör ändras. Uppdraget skall redovisas före utgången av mars 1995. I ett betänkande (SOU 1988:40) från Förmynderskapsutredningen, som har remissbehandlats, föreslås förenklingar i reglerna om förvaltning av omyndiga barns egendom. Förslagen övervägs nu inom Justitiedeparte- mentet med sikte på en lagrådsremiss våren 1994. Också reglerna om adoption har setts över av Förmynderskapsutred- ningen, som i slutet av år 1989 lade fram ett betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom Justitiedepartementet. På sambolagstiftningens område är två utvärderingar aktuella. I fråga om lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem redovisade Statskon- toret i september 1993 en kartläggning av vissa faktiska förhållanden och attityder till lagen. I Justitiedepartementet övervägs nu formerna för den fortsatta utvärderingen. En parlamentarisk kommitté (Ju 1991:1, dir. 1991:6) har haft i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:813) om homosexuella sambor och överväga frågan om det bör införas en lag- stiftning om s.k. registrerat partnerskap. Kommittén har redovisat sitt uppdrag i november 1993 i betänkandet Partnerskap (SOU 1993:98). I betänkandet föreslås införandet av en lag om registrerat partnerskap och en lag om sambor av samma kön. Betänkandet kommer att sändas ut på remiss inom den närmaste tiden. Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den internationellt privaträttsliga regleringen. En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögen- hetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av Familjelagssakkunnigas slutbetänkande Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:18), som också innehåller förslag om nya internationellt pri- vaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående 25 delar av detta betänkande övervägs nu i Justitiedepartementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya internationellt privaträttsliga regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget behandlas också vissa internationella adoptions- och vårdnadsfrågor som tagits upp av Förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslut- ning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete rörande en översyn av den intemordiska familjerättsliga regleringen. 4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten 4.1 Domstolsväsendet Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Förändringar av de allmänna domstolarnas och de allmänna förvaltningsdomstolarnas organisation bereds vidare på grund- val av Domstolsutredningens förslag. -  Frågan om specialdomstolamas framtid bereds vidare i syfte att begränsa antalet sådana instanser. -  Domarnas ställning ses över i syfte att stärka domstolarnas självständighet. Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och tidvis tilltagande personalförsörjningsproblem. Som ett led i en förutsätt- ningslös och framtidsinriktad diskussion om domstolsväsendet utarbetades och remissbehandlades departementspromemorian Domstolarna i fram- tiden - en idéskiss (Ds 1989:2). Nästa steg var att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över dom- stolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som antog namnet Domstolsutredningen redovisade i böijan av 1992 sitt uppdrag i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106). Betänkandet innehåller olika förslag som tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp frågor om omprövning, överklagande och instansordningen och vissa pro- cessrättsliga frågor. Betänkandet har remissbehandlats och ett par av för- slagen har redan genomförts, bl.a. utvidgade regler om prövningstillstånd i hovrätt. Övriga förslag bereds nu inom Justitiedepartementet med siktet inställt på etappvisa reformer. Det bör framhållas att inriktningen är att huvuddelen av förslagen skall genomföras. Det innebär att uppgifter som inte består i rättskipning i domstolar överförs till förvaltningsmyndig- heter, att en bättre fördelning av måltyper görs mellan de allmänna dom- stolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna, att länsrätternas be- hörighet ökas så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egent- lig betydelse än för närvarande samt att måltillströmningen till över- 26 instanserna begränsas utan att avkall ges på rättssäkerhetskraven. Re- formarbetet beskrivs närmare i detalj i det följande (avsnitt 4.3). Den av Domstolsutredningen berörda frågan om inskrivningsväsendets skiljande från domstolarna behandlas av den särskilde utredare som fått i uppdrag att lämna förslag om en ny organisation för bl.a. fastighetsbild- ning och fastighetsregistrering. Utredaren har lämnat ett principbetänk- ande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU 1993:99). I betänkandet föreslås att närmare 300 myndigheter däribland inskrivningsmyndigheterna förs samman till ett kart- och fastighetsverk och 24 regionala myndigheter för kartor- och fastigheter. Den nya organi- sationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Betänkandet remissbehand- las för närvarande. Regeringen avser att redovisa sitt ställningstagande till utredarens förslag i en proposition till vårriksdagen. Sedan regeringen återkallat Domstolsutredningens uppdrag att se över organisationen inom domstolsväsendet har denna fråga utretts inom Justitiedepartementet och redovisats i departementspromemorian Dom- stolsväsendet - Organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38). Promemorian tog huvudsakligen upp till behandling frågorna om de mindre domstolarnas framtida verksamhet, om specialdomstolamas fram- tida verksamhet och om Domstolsverkets framtid. Promemorian föreslog i fråga om de mindre domstolarna bl.a. en dom- kretsreform vilken om den genomfördes skulle resultera i att 24 av de minsta tingsrätterna skulle läggas samman med andra och därmed upp- höra som självständiga domstolar. Förslaget kritiserades under remiss- behandlingen. Som regeringen också har uttalat i prop. 1993/94:17 om förvaltningen inom domstolsväsendet, se vidare i det följande, har vi för närvarande inte för avsikt att föreslå någon generell domkretsreform. Däremot har Domstolsverket nyligen inlett ett arbete som syftar till att undersöka om det numera finns lokalmässiga och andra förutsättningar att slå samman Sjuhäradsbygdens tingsrätt med Borås tingsrätt. Resultatet av denna undersökning beräknas vara klart inom kort. I fråga om Domstolsverkets framtida organisation och arbetsuppgifter har regeringen under hösten 1993 avlämnat en proposition om förvaltning- en inom domstolsväsendet (prop. 1993/94:17). I denna behandlas förutom den administrativa centralmyndighetens funktion och ledning även frågor som rör bl.a. Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Frågorna om den administrativa centralmyndigheten för domstolsväsendet behandlas närmare nedan i samband med anslaget Dl. Domstolsverket. Vad gäller Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet har riksdagen ställt sig bakom propositionens förslag om ny sammansättning för denna (bet. 1993/94:JuU10, rskr. 1993/94:98). Det innebär att Sveriges Domarför- bund och de fackliga organisationerna inte längre skall nominera leda- möter i nämnden. Riksdagens beslut föranleder en ändring i förordningen (1988:318) med instruktion för Tjänsteförslagsnämnden för domstols- väsendet. Som nämnts tog departementspromemorian om domstolsorganisationen också upp frågan om specialdomstolamas framtid. I 1993 års budgetpro- position förutskickades med anledning av denna en närmare utredning om Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 27 de frågor som rörde specialdomstolama. Inom Justitiedepartementet har därför departementspromemorian Specialdomstolama i framtiden (Ds 1993:34) utarbetats. Enligt denna bör domstolsväsendet i framtiden vara mer sammanhållet än i dag och specialdomstolama i möjligaste mån föras samman med de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdom- stolarna. I promemorian uttalas att hyresmålen på sikt bör föras över till de allmänna domstolarna. Det föreslås att Bostadsdomstolen avskaffas som fristående domstol och att dess uppgifter att överpröva hyresnämn- dernas avgöranden i ett inledande skede skall tas över av Svea hovrätt och att hovrättens avgöranden skall kunna överklagas vidare till Högsta domstolen. För hyresnämndernas del föreslås i promemorian en be- gränsad reform som tills vidare består i att hyresnämnderna administrativt slås samman med tingsrätterna på den ort där nämnderna är belägna. Vidare föreslås i promemorian att Patentbesvärsrätten avskaffas och att dess uppgifter tas över av de allmänna förvaltningsdomstolarna, i första hand länsrätten i Stockholm. I fråga om Marknadsdomstolen och Arbets- domstolen läggs inga förslag fram. Det uttalas dock att Marknadsdom- stolen på sikt bör avskaffas som fristående domstol och att en sådan re- form bör inriktas på att Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunk- tion i Svea hovrätt, att samtliga mål skall prövas av tingsrätt i första in- stans och att målen i ett inledande skede inte skall kunna överklagas vidare till Högsta domstolen. I fråga om Arbetsdomstolen uttalas att det finns många fördelar med att renodla dess uppgifter till att avse tvister som rör framför allt tolkning och tillämpning av kollektivavtal, förenings- och förhandlingsrätten och fredsplikten. Remissbehandlingen av prome- morian har nyligen avslutats och frågorna bereds nu vidare inom Justitie- departementet. I första rummet är det Bostadsdomstolen som behandlas i det arbetet. När det gäller Försäkringsöverdomstolen har riksdagen beslutat att denna skall läggas ned den 1 juli 1995 och att dess uppgift att vara pre- judikatinstans i de aktuella måltypema då skall övertas av Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, bet. 1992/93:JuU33, rskr. 1992/93:372). Regeringens arbete med reformer inom domstolsväsendet har det ytter- sta syftet att på olika sätt stärka domstolsväsendets självständighet och effektivitet. De förslag som hittills lagts fram har främst varit inriktade på domstolarnas arbetsuppgifter och organisation samt förvaltningen inom domstolsväsendet. En annan åtgärd som direkt syftar till att i framtiden stärka såväl domstolarnas som domarnas självständighet är tillsättande av en särskild utredare för att behandla domstolarnas och domarnas ställning inför 2000-talet (dir. 1993:47). Utredaren, som arbetar under namnet 1993 års domarutredning (Ju 1993:6), skall i en första etapp kartlägga behovet av att stärka domarnas ställning och lämna förslag på inriktning av det fortsatta utredningsarbetet. Exempel på frågor som är aktuella i sammanhanget är utnämning av ordinarie domare, domarnas rättsställ- ning, avlöning och arbetsuppgifter, nämndemännens ställning och utse- ende av jurymän. Den sistnämnda frågan är inte minst aktuell mot bak- grund av den europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna dom i det s.k. Holm-målet. Till utredningens uppgifter hör även att behandla Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 28 den i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 3, s. 101) be- rörda frågan om den interna beslutsprocessen i administrativa frågor vid domstolarna. Delegeringsarbete En viktig del i reformarbetet beträffande domstolarna är också strävande- na mot en renodling av domarrollen. Under hösten 1991 påböljades ett projekt om ändrade arbetsformer vid domstolarna. Projektet omfattar hovrätter, kammarrätter, tingsrätter och länsrätter. En av grundtankarna i projektet är att domstolspersonalen själv ska finna vägar att nå effek- tivare arbetsformer, bl.a. genom att få impulser från kollegor i andra domstolar. En annan utgångspunkt är att förändringsarbete mycket kretsar kring attityder och intresse. I projektet har därför stor vikt lagts vid att stödja lokala initiativ till ändrade arbetsformer. Finansieringen av projektet sker huvudsakligen genom medel från Statens fömyelsefond. Arbetet har bedrivits i form av tvådagarsseminarier vid vilka samtliga personalkategorier hos domstolarna finns representerade. Under våren 1993 lade regeringen fram propositionen (1992/93:213) om delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol. I propositionen konstateras bl.a. att regeringen inte utan lagstöd kan bestämma att sådana uppgifter som avser beredning av mål får utföras av annan än domare, t.ex. kanslipersonal. Genom ändringar i rättegångsbalken och lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (prop. 1992/93:213, bet. 1992/93:JuU32, rskr. 1992/93:371) ges regeringen sedan den 1 juli 1993 uttrycklig befogenhet att meddela sådana bestämmelser. För hovrätternas del har lagändringen följts upp med en ändring i hovrättsinstruktionen (1993:648), som ger möjlighet att delegera vissa beslut under bered- ningen till fiskaler, fiskalsaspiranter och domstol sbi träden. För de övriga domstolarnas del är situationen delvis en arman i och med att det pågår ett omfattande reformarbete till följd bl.a. av Domstolsutredningens för- slag som kan få förhållandevis stor betydelse för arbetsformerna i dessa domstolar. Vidare tar 1993 års domarutredning på ett genomgripande sätt upp frågor som berör arbetsformerna vid domstolarna. Härtill kommer att det i Domstolsverket pågår arbete med att utveckla ett modernt mål- hanteringssystem (MÅHS) för länsrätt och tingsrätt. Införandet att detta system kommer att nödvändiggöra en översyn av domstolarnas arbets- former. Systemet skall installeras under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Regeringen bedömer det därför inte lämpligt att just nu gå vidare med några författningsändringar som berör arbetsformerna vid dessa domstolar. Den reformerade domarbanan Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (bet. 1989/90:JuU25, rskr. 1989/90:193). Den nya ordningen, som började tillämpas den 1 juli 1990, innebär bl.a. att domarutbildningen skall kon- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 29 centreras och fullgöras i ett sammanhang. Målet som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgöringstiden, räknad från börjedag i överrätt till assessorsförordnande, inte skulle vara längre än tre år. Detta motsvarar i huvudsak minimitiderna för de i utbildningen ingående obligatoriska momenten, nämligen nio månader som aspirant i överrätt, 12 månader som fiskal vid underrätt och nio månader som adjungerad ledamot i över- rätt, eller sammanlagt två år och sex månader. Härutöver förutsattes i propositionen att utrymme för viss tjänstgöring i överrätt mellan fiskals- förordnandet och påbörjandet av underrättstjänstgöringen skulle kunna finnas, dock utan att detta lades in som ett obligatoriskt moment i utbild- ningen. En sådan del av tjänstgöringen borde enligt propositionen i all- mänhet inte vara längre än högst ett halvt år innan underrättstjänstgöring- en tar vid. Reformen har utvärderats vid två tillfällen. Den första utvärderingen ägde rum redan år 1991. Det framkom därvid att man inom de flesta överrättemas områden redan då hade kunnat förkorta tjänstgöringstiderna för icke ordinarie domare till mellan tre och fyra år, räknat från börjedag som fiskalsaspirant till assessorsförordnandet. Redan då framfördes också att fiskalema i underrätterna generellt inte hade samma erfarenhet och säkerhet som tidigare, vilket också gällde de adjungerade ledamöterna i överrättema. Reformen har därefter utvärderats ytterligare en gång av Domstols- verket. Utvärderingen skedde under våren 1993 och resultatet redovisas i rapporten Effekterna av den reformerade domarbanan - En enkätunder- sökning avseende de kvalitativa aspekterna (DV Rapport 1993:2). Under- sökningen visar att aspiranttiden vid alla överrätter är nio månader och att tjänstgöring i överrätten efter fiskalsförordnandet i allmänhet före- kommer i endast ringa omfattning. Underrättstjänstgöringen som fiskal är mellan 12-20 månader; vid tingsrätt vanligen cirka 15 månader och vid länsrätt omkring 12-13 månader. Det är endast i Stockholm som vänte- tiden på adjunktionstjänstgöring efter fullgjort underrättsår är sex månad- er eller mer. Väntetiden är sålunda vid Svea hovrätt cirka sex månader och vid Kammarrätten i Stockholm 6-15 månader. Tiden för adjunktions- tjänstgöring är vid alla överrätter i genomsnitt nio månader. Undersök- ningen visar alltså att målet med en i tiden sammanhållen och koncen- trerad domarutbildning i huvudsak har uppnåtts. Domstolsverket uttalar vidare att, med undantag för att tillgången till förstärkningsassessorer vid de allmänna domstolarna i vissa fall har varit för liten, reformens inten- tioner även i övrigt har förverkligats. Detta innebär bl.a. att tjänstledighet i princip inte medges för fiskaler, att de flesta fiskaler fullgör sin under- rättstjänstgöring vid en och samma domstol och med ansvar för en egen rotel och att de direkta utbildningsinsatserna har utökats. Vissa effekter av reformen har emellertid ifrågasatts främst ur kvalita- tiva aspekter. Domstolsverkets rapport berör dessa frågor vilka utförligt belysts i enkätundersökningen. De negativa effekterna av reformen har i enkätundersökningen sammanfattningsvis angetts vara, att arbetsbelast- ningen har ökat för de ordinarie domarna, att effektiviteten i domstolarna har blivit mindre och att fiskaler och adjungerade ledamöter i överrätt- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 30 erna saknar erforderlig erfarenhet av och rutin for dömande verksamhet. Prop. 1993/94:100 Det sistnämnda utpekas också som en betydelsefull del av grunden till på- Bilaga 3 ståendena att effektiviteten i underrätterna och i överrättema har blivit mindre till följd av reformen. Av enkätsvaren framgår enligt rapporten vidare att den teoretiska och utbildningsmässiga standarden på fiskaler och adjungerade ledamöter är god och att de utbildningsinsatser som görs är välavvägda och tillräckliga. Däremot gör deras bristande rutin och er- farenhet att de inte är lika användbara som förut vad gäller att kunna an- förtros mer kvalificerade eller omfattande mål. Denna brist på tjänst- göringserfarenhet går enligt uppfattningen hos dem som besvarat enkäten inte att kompensera genom ökade utbildningsinsatser eller liknande. Domstolsverket föreslår därför i rapporten att den obligatoriska delen av domarutbildningen bör förlängas med ett år, från två år och sex månader till tre år och sex månader. Den sålunda förlängda tjänstgöringen skall förläggas antingen till överrätt som föredragande efter fiskalsförordnandet eller till underrätt som fiskal. Det föreslås ingen särskild fördelning av den ytterligare tiden mellan dessa båda utbildningsmoment, dock skall naturligtvis enligt förslaget inte minimitiden ett år som underrättsfiskal få underskridas. Domstolsverket påpekar vidare att det för att upprätt- hålla domarbanans attraktionskraft är betydelsefullt att den nuvarande löneutvecklingen för fiskalema bibehålls även i ett system med längre obligatorisk tjänstgöring innan adjunktionstjänstgöringen. Domstolsverket föreslår slutligen att kravet på förlängd utbildningstid skall omfatta alla som ännu inte har påbörjat sin adjunktionstjänstgöring. Domstolsverkets rapport har behandlats vid en hearing i Justitiedeparte- mentet den 12 oktober 1993. Vid denna deltog, förutom representanter för departementet och Domstolsverket, representanter för hovrätter, kammarrätter, tingsrätter och länsrätter, JUSEK och de yngre domarnas intresseföreningar. Vid hearingen, som också behandlade en av Vatten- överdomstolen och vattendomstolarna aktualiserad fråga i samband med den reformerade domarbanan, var också representanter för dessa dom- stolar närvarande. Vid hearingen framkom, förutom de synpunkter på de kvalitativa as- pekterna av den reformerade domarbanan som nyss redovisats i korthet, också att rekryteringen av fiskalsaspiranter för närvarande är god eller mycket god. Skälet till det goda rekryteringsläget kan enligt vad som framkom vid hearingen hänföras dels till den rådande lågkonjunkturen, dels till den förkortade domarutbildningen vilken medför en snabb löne- utveckling för yngre jurister. En stor del av domstolsrepresentantema an- slöt sig till rapportens förslag eller förespråkade i varje fall en förläng- ning av den obligatoriska tjänstgöringstiden med sex månader. Flertalet representanter för yngreföreningama delade den uppfattningen men poängterade att lönekompensation måste utgå om den obligatoriska tiden förlängs. Både bland domstolsrepresentantema och representanterna för de yngre domarna fanns dock sådana som var kritiska till rapportens för- slag och som ställde sig avvisande till att förlänga domarutbildningen. Deras ståndpunkt grundades främst på att tjänstgöringen fram till assessorsförordnandet är just en utbildningtid och inte en tjänstgöringstid 31 där höga effektivitetskrav kan ställas men också på att domarbanans attraktionskraft skulle kunna minska om utbildningens obligatoriska delar förlängdes. Redan då reformen med en kortare och sammanhållen domarutbildning utarbetades framfördes farhågor för att den obligatoriska delen av domar- utbildningen skulle bli för kort. Förslaget från 1987 års domarutredning, som låg till grund för den sedermera genomförda reformen, utsattes för viss remisskritik i bl.a. den del där utredningen föreslog bibehållande av en ettårig obligatorisk underrättstjänstgöring. Flera remissinstanser an- förde att detta var for kort tid for att fiskalen skulle hinna få tillräcklig erfarenhet inför en framtid som domare. Justitieministern uttalade i sin anmälan till propositionen följande med anledning av remissynpunkterna. "Till detta vill jag först säga att minsta tid för underrättstjänstgöring redan i dag är ett år. Även om många fiskaler i praktiken tjänstgör längre tid, är det inte helt ovanligt - och i de allmänna förvaltningsdomstolarna snarast regel - att fiskalens underrättstjänstgöring pågår just ett år. Jag menar att den föreslagria tiden normalt är tillräcklig för att ge den grund- läggande träning i att självständigt handlägga och avgöra mål och ärenden som är det huvudsakliga syftet med underrättstjänstgöringen. Till detta kommer att fiskalen i omedelbar anslutning till underrättstjänstgöringen får tillfälle till ytterligare erfarenheter av dömande verksamhet under adjunktionstjänstgöringen. Och innan det är dags för en ordinarie domar- tjänst finns det tillfälle till ytterligare erfarenheter, såväl av arbete inom domstolsväsendet som på andra håll. En tjänstgöring som på detta sätt är begränsad i tiden förutsätter själv- fallet att innehållet är allsidigt och meningsfullt." 1 följande avsnitt av propositionen framhölls också att regeringens bedömning var att utbildningsmomentet i den obligatoriska tjänstgöringen borde betonas kraftigare. Under riksdagsbehandlingen av frågan fram- fördes i en motion uppfattningen att domarutbildningen enligt regeringens förslag skulle bli för kort. Justitieutskottet anförde därvid i huvudsak samma synpunkter på frågan som i nyss citerat avsnitt av propositionen, men tilläde härutöver att en avsikt med domarutbildningen var just att förmedla utbildning och inte att ge den yrkeserfarenhet som ett mångårigt deltagande i den dömande verksamheten ger, något som kommer senare. Regeringen har förståelse för att vissa effekter av den reformerade domarbanan, främst inom de allmänna domstolarna, kan ses som nega- tiva. Med det tidigare systemet hade särskilt de allmänna domstolarna i både första och andra instans tillgång till en kader av yngre domare med stor eller mycket stor erfarenhet av den dömande verksamheten. Detta medförde naturligtvis att de äldre fiskalema vid underrätterna och de adjungerade ledamöterna i överrättema på ett helt annat sätt än dagens fiskaler och adjunkter var effektiva och yrkeskunniga och i avsevärt mindre behov av handledning och vägledning. De kunde också i allmän- het anförtros svårare och mer vidlyftiga mål än vad som i regel är fallet med dagens yngre domare i samma situation. Att detta kan skapa vissa problem inom domstolsväsendet, särskilt som reformen fick ett snabbt genomslag, kan inte förnekas. Problemen bör å andra sidan inte heller Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 32 överdrivas. Reformens syfte var att råda bot på en del stora olägenheter som följde av den i tiden alltför långt utsträckta domarutbildningen. Detta har i stort sett lyckats. De nu berörda nackdelarna var i stora drag förut- sedda redan vid reformens genomförande. Varken regeringen eller riks- dagen fann emellertid då skäl att frångå utredningens förslag om längden på domarutbildningens obligatoriska moment. I stället betonades som nyss sagts utbildningsmomentet starkt. Regeringen ansluter sig fortfaran- de till de bedömningar som då gjordes. Vid reformens genomförande förutsattes att assessorer till stor del skulle överta den roll som de erfarna fiskalema spelat vid underrätterna. Ett problem som i och för sig inte torde ha ett direkt samband med genomförandet av reformen men som ändå är påtagligt för underrätterna, är att det till stor del saknas assessorer som är tillgängliga for tjänst- göring ute på domstolarna. Detta kan sägas ha spätt på underrätternas problem men regeringen kan inte se något skäl till antagande att detta förhållande kommer att vara bestående för all framtid i samma utsträck- ning som nu. Det kan också ses som en fördel att det dömande arbetet utförs av ordinarie domare i så hög grad som möjligt. Frågor med anknytning till domarnas arbetsuppgifter kommer att belysas genom 1993 års domarutredning. Ett genomförande av rapportens förslag om en ettårig förlängning av de obligatoriska momenten, men även en något mindre förlängning, skulle dessutom medföra praktiska problem oavsett hur övergångs- bestämmelserna utformas. Problemen kan hänföras till både överrättema och underrätterna. Om en förlängning genomförs riskerar överrättema att under en övergångsperiod ställas inför stora svårigheter med nyrekry- tering av adjungerade ledamöter. Denna risk finns även om övergångs- bestämmelsen skulle utformas på ett annat sätt än det föreslagna. För- längs de obligatoriska momenten kommer färre unga domare att kunna utbildas. Eftersom den utvecklingen inte är önskvärd måste nya resurser i så fall tillskjutas för att hålla antalet utbildningsplatser på en oförändrad nivå. Detta är inte möjligt ur statsfinansiell synvinkel. Kostnadsökning- arna skulle väsentligen kunna undvikas genom att låta domarrotlar som nu besätts av ordinarie domare i stället innehas av fiskaler. Detta skulle emellertid strida mot principen att dömandet i största möjliga utsträckning skall handhas av ordinarie domare. Regeringen är mot bakgrund av det sagda inte nu beredd att föreslå en förlängning av de obligatoriska delarna av domarutbildningen. Regeringen vill i detta sammanhang också särskilt betona vikten av att det utbildningsmässiga inslaget i domarutbild- ningen tas tillvara och att fiskalema under sitt obligatoriska underrättsår i största möjliga utsträckning får tjänstgöra vid en och samma domstol. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 33 4.2 Åklagarväsendet Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Indelningen i åklagardistrikt ses över. -  Riksåklagarens tillsynsverksamhet ges en något ändrad inrikt- ning. Åklagarväsendets centrala organisation modifieras så att metodutvecklingsfrågor får ett större utrymme. -  En tjänsteförslagsnämnd för åklagarväsendet ger bättre bered- ning av tillsättningsärenden. -  Åklagarna har rätt att närvara i polisstyrelserna. Inledning Åklagarväsendet har brottats med liknande problem som domstolarna och liksom andra delar av den offentliga sektorn ställts inför uppgiften att med begränsade resurser klara av en växande arbetsmängd. Som nämnts i 1991 års budgetproposition tillsattes år 1990 en parlamentariskt sam- mansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förundersök- ningsreglema. Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen -90 (Ju 1990:4), redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag genom betänkandet Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61). Betänkandet har remissbe- handlats. Förutom vad som redovisas nedan föreslår Åklagarutredningen -90 bl.a. vissa förändringar på det straffrättsliga och processrättsliga området (jfr avsnitten 4.3 och 5.3.1). Den lokala och regionala organsationen inom åklagarväsendet I organisatoriskt hänseende hade Åklagarutredningen -90 till uppgift att se över åklagarväsendets lokala och regionala organisation. I den delen föreslås att en s.k regionmodell införs, enligt vilken samtliga åklagar- myndigheter inom en region skulle läggas samman till en enda myndighet med lokala enheter på ett antal orter. En stor majoritet av remissinstans- erna ställer sig avvisande till att regionmodellen införs. Regeringens bedömning är att åklagarväsendets organisatoriska upp- byggnad på lokal och regional nivå inte skall ändras. Regeringen kommer således inte att ta initiativ till att den s.k. regionmodellen införs. Ett skäl är att flertalet åklagarmyndigheter är starkt negativa till den modellen. Ett annat skäl är att de viktigaste fördelarna med en regionmodell kan uppnås inom ramen för den nuvarande myndighetsorganisationen. Detta ställ- ningstagande medför emellertid att frågan om åklagardistriktens indelning och åklagarmyndigheternas dimensionering m.m. kräver ny belysning. Regeringen har därför i november 1993 uppdragit åt Riksåklagaren att i enlighet med vissa närmare angivna riktlinjer bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt, utreda behovet av förändrad gränsdragning mellan olika 34 åklagardistrikt samt ange dimensioneringsprinciper. Huvudsyftet med uppdraget är önskemålet att åstadkomma en mer effektiv organisation och ett optimalt utnyttjande av resurserna. Uppdraget skall utföras i samarbete med överåklagarna och redovisas senast den 1 september 1994. I uppdraget ingår även att utreda om en i förhållande till dagsläget något mer rörlig förstärkningskader av åklagare bör finnas tillgänglig på regionåklagarmyndighetema för att öka flexibiliteten och minska sårbar- heten t.ex. vid tillfälliga arbetstoppar eller sjukdomsfall. Denna förstärk- ningskader skulle inte enbart bestå av yngre åklagare, utan även äldre och mer erfarna åklagare borde kunna ingå. Praktiska lösningar på ett sådant system bör därför arbetas fram. Tillsynsverksamheten inom åklagarväsendet I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 uppdrog regeringen åt Riks- åklagaren att analysera den hittillsvarande omfattningen av Riks- åklagarens tillsynsverksamhet och belysa effekterna av en neddragning respektive en intensifiering av den verksamheten. De kvalitetsmässiga effekterna angavs vara av särskild betydelse. Uppdraget redovisades i mars 1993 genom promemorian Tillsynsverksamheten i Riksåklagarens kansli (AD 208-93). Promemorian har remissbehandlats. I promemorian lämnas en redogörelse för bakgrunden till Riksåklaga- rens tillsynsroll och hur tillsynsverksamheten bedrivs. I promemorian föreslås en ändrad inriktning och andra former för den tillsynsverksamhet som nu sker genom regelbundna besök på de under- ställda myndigheterna, de s.k. tillsynsbesöken. I det avseendet föreslås att de generella, regelbundna tillsynsbesöken minskar i antal och omfång. Det framhålls vidare som angeläget att resurser avsätts för att möjliggöra en nödvändig revidering och uppdatering av Riksåklagarens cirkulärsam- ling och att nya resurser anslås för metodutveckling. Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker i huvudsak de över- väganden och förslag som presenteras i promemorian. Riksåklagarens tillsynsverksamhet bygger i allt väsentligt på be- stämmelserna i rättegångsbalken (jfr 7 kap. 2 och 5 §§ RB). Tillsyns- funktion utövas huvudsakligen genom tillsynsbesök, överprövningsverk- samheten och rätten att utfärda föreskrifter och allmänna råd. En annan del av tillsynsverksamheten utgörs av handläggningen av klagomål mot åklagare eller anmälningar om brott i tjänsten av åklagare. Antalet regel- bundna tillsynsbesök uppgår till 20-30 årligen. Regeringen delar Riksåklagarens uppfattning om ändrad inriktning av tillsynsbesöken. Detta innebär att Riksåklagarens regelbundna tillsyns- besök av samtliga åklagarmyndigheter med vissa intervaller bör upphöra och att formerna för tillsynsbesöken bör ändras. Enligt regeringens bedömning är de regelbundet återkommande tillsyns- besöken förhållandevis resurskrävande och kan knappast anses stå i pro- portion till de effekter som uppnås. Resurserna bör sättas in där de gör mest nytta och det är därför inte rationellt att t.ex. regelbundet göra till- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 35 synsbesök på välskötta åklagarmyndigheter. Ett annat skäl som talar för att de regelbundna tillsynsbesöken inte längre fyller samma funktion är att allt fler administrativa uppgifter delegerats till regional nivå under de senaste åren. Detta innebär bl.a. att överåklagarna fått ett ökat ansvar för hur verksamheten bedrivs inom regionen. Mot bakgrund av det som nu sagts bör Riksåklagarens tillsynsbesök i stället ha följande inrikting. Riksåklagarens tillsynsbesök bör generellt sett syfta till att det skapas en enhetlig rättstillämpning och att kvalitén i åklagarverksamheten hålls på en hög och jämn nivå. Även andra be- vekelsegrunder för tillsynsbesök kan naturligvis förekomma så som att granska handläggningen av vissa ärendetyper eller att utreda någon speci- fik frågeställning. Riksåklagarens tillsynsverksamhet måste även ses i förhållande till den tillsynsplikt som överåklagarna har. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om att överåklagarna, under Riksåklagaren, har ansvaret för åklagarväsendet inom sitt verksamhetsområde (jfr 7 kap. 2 § 2 stycket RB). Enligt åklagarförordningen (1989:848) har överåklagaren tillsyn över åklagarväsendet i regionen och skall särskilt verka för att be- stämmelserna om tvångsmedel, åtalsunderlåtelse, särskild åtalsprövning och strafföreläggande tillämpas enhetligt. Mot bakgrund av det som nu sagts framstår det som naturligt att överåklagaren regelbundet eller på förekommen anledning besöker de lokala åklagarmyndigheterna i regi- onen i granskningssyfte. Det bör ankomma på Riksåklagaren att dra upp riktlinjer för hur denna verksamhet praktiskt skall utövas. Riksåklagarens roll och organisation m.m. Statskontoret fick i juli 1992 i uppdrag att se över åklagarväsendets cen- trala organisation. Uppdraget lämnades huvudsakligen mot bakgrund av den organisationsöversyn som Åklagarutredningen -90 gjort beträffande den regionla och lokala nivån. Uppdraget redovisades i februari 1993 genom Statskontorets rapport Riksåklagarens framtida roll och organisa- tion (1993:3). Rapporten har remissbehandlats. Statskontorets rapport innehåller vissa förslag av övergripande art. Det föreslås bl.a. att Riksåklagaren skall ha rollen som koncernledning för verksamheten, att ansvars- och arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren klargörs, att metodutvecklingsfrågor ges hög prioritet, att myndigheten indelas i en juridisk och en administrativ avdel- ning, att myndigheten byter namn till Riksåklagarmyndigheten eller Riks- åklagarämbetet samt att Rådgivande nämndens arbetsuppgifter ses över. Härutöver behandlas ett antal frågor av administrativ natur som det an- kommer på Riksåklagaren själv att besluta om. Remissutfallet är blandat. Riksåklagaren har i sitt remissyttrande lämnat förslag till bl.a. en delvis annan organisation än den som Statskontoret föreslagit. Riksåklagaren ställer sig dock bakom förslaget att det skall in- föras avdelningar, men delar inte Statskontorets uppfattning om vilka verksamheter avdelningarna bör omfatta. Riksåklagaren anser bl.a. att byråcheferna för åtalsärenden inte bör inordnas i den juridiska avdelning- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 36 en utan att dessa även fortsättningvis bör vara direkt underställda Riks- åklagaren. Riksåklagaren anser vidare, i motsats till Statskontoret, att det på den juridiska avdelningen även skall finnas en byråchef för att avlasta avdelningschefen. Riksåklagaren instämmer i att det bör inrättas en tjänst för metodutvecklingsfrågor. Regeringen har vid sina överväganden om Riksåklagarens framtida roll och organisation haft två grundläggande utgångspunkter. Den ena är att Riksåklagaren i framtiden skall ha kvar de tre roller som finns i dag, dvs. vara åklagare i Högsta domstolen, vara rikets högste åklagare samt vara central förvaltningsmyndighet. Den andra utgångspunkten är att framtids- och utvecklingsfrågor måste få en betydligt mer framskjuten plats i framtiden. För att skapa de bästa förutsättningarna för att åstadkomma detta har olika alternativ vägts mot varandra. Regeringens bedömning är att Riks- åklagarens framtida roll och organisation bör utformas enligt följande. Under Riksåklagaren skall finnas fyra huvudfunktioner: en för tillsyn, en för metodutveckling och en för administration; dessutom skall det, precis som i dag, finnas en särskild funktion för Riksåklagarens verksamhet i Högsta domstolen. Var och en av de tre förstnämnda funktionerna skall ledas av en byråchef. Genom en sådan organisation får metodutvecklings- frågoma en given central plats. På denna funktion skall ligga metodut- vecklingsfrågor i stort samt andra större utvecklingsfrågor av såväl administrativ som juridisk art. Här bör också de arbetsuppgifter ligga som rör föreskrifter och allmänna råd för åklagarverksamheten (cirkulär), ordningsbotssystemet, strafförelägganderutinen och övriga rutiner i åklagarverksamheten från straff- och processrättslig synpunkt. Eftersom metodutvecklingsfrågoma på detta sätt lyfts fram, kommer de att få en annan dignitet än tidigare. Reella förutsättningar skapas för att viktiga utvecklingsfrågor av skilda slag får en framskjuten plats utan att andra viktiga områden som t.ex. tillsynsverksamheten sätts åt sidan. Även tillsynsfunktionen gagnas av en sådan lösning. Tillsynsbyrån kan avlastas vissa frågor och därmed bli en mer renodlad funktion samtidigt som det skapas utrymme för att t.ex. förkorta handläggningstidema avse- ende ärendekategorin klagomål och anmälningar mot åklagare. Den ovan beskrivna ändrade inriktningen av tillsynsbesöken bidrar också till att vissa resurser kan frigöras. Den framtida administrativa funktionen bör mer inriktas på drift och service. Hur myndigheten skall vara organiserad inom ramen för dessa huvud- funktioner är en fråga som Riksåklagaren själv skall besluta om. I en organisation av det slag som nu angivits skapas goda möjligheter för Riksåklagaren att på ett mer effektivt sätt arbeta med de frågor som skall handhas på central nivå. Regeringen instämmer i att riksåklagarens och biträdande riks- åklagarens ansvar och arbetsuppgifter bör klargöras ytterligare. Enligt regeringens bedömning bör utgångspunkten vara att riksåklagaren har den centrala rollen i bl.a. förändringsarbetet. Därför bör inriktningen vara att riksåklagaren mer skall koncentrera sig på övergripande frågor såsom att skapa policy och att söija för utvecklingsfrågor. Biträdande riksåklagaren Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 37 skall vara ställföreträdande Riksåklagare och ha som huvudfunktion att ansvara för den löpande juridiska verksamheten. Omorganisation bör kunna vara genomförd den 1 juli 1994. Regeringen kommer snarast att vidta erforderliga förordningsändringar. När det gäller namnfrågan är det regeringens bedömning att det inte finns tillräckliga skäl för att frångå den nuvarande ordningen. Regeringen kommer således inte att lägga fram ett förslag om namnändring. Beträff- ande Rådgivande nämnden är det regeringen bedömning att det för när- varande inte finns skäl att göra en översyn av dess verksamhet. Åklagarutredningen -90 har även diskuterat frågan om tidsbegränsade förordnanden för riksåklagaren, biträdande riksåklagaren samt överåklag- arna och föreslagit att denna fråga övervägs i särskild ordning. Regering- ens bedömning är att det av principiella skäl inte kan komma i fråga att tidsbegränsa dessa tjänster. Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet Regeringen har med verkan fr.o.m. den 1 juli 1993 inrättat en tjänsteför- slagsnämnd för åklagarväsendet (SFS 1993:523). Syftet med reformen är att stärka åklagarkåren. Nämnden, som har sin förebild inom domstols- väsendet, skall ge ökad stadga åt tjänstetillsättningarna genom bered- ningsformen och genom ett bättre underlag. Samtidigt med att nämnden tillskapades fick skicklighetskriteriet genomslag för samtliga ordinarie åklagartjänster. Vidare slopades det s.k. vitsordssystemet till förmån för inhämtande av referenser. Reformen kommer att följas upp. Åklagarna har närvarorätt i polisstyrelserna Åklagarväsendet har tillförsäkrats en ökad möjlighet att påverka inrikt- ningen av polisverksamheten. Genom en ändring i polisförordningen har cheferna för de lokala åklagarmyndigheterna fr.o.m. den 1 september 1993 rätt att vara närvarande och yttra sig vid polisstyrelsens samman- träden samt att få sin mening antecknad till protokollet. En motsvarande bestämmelse har också införts for överåklagarna när det gäller länsstyrel- sernas styrelse. Anledningen till denna förändring är att tillförsäkra åklagarna ett ökat inflytande över hur polisen använder sina resurser. Åklagarna kan, med sina kunskaper och idéer, berika dessa styrelsers beslutsunderlag till gagn för brottsbekämpandet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 38 4.3 Processrätten Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, och arbetet med att flytta ner målen i instanskedjan fortsätter. -  Måltillströmningen till hovrätten och kammarrätten begränsas genom krav på prövningstillstånd. -  Hovrättsprocessen utreds. -  Förfarandereglema för domstolsärenden och förval tningspro- cesslagen ändras. -  Rättshjälpslagen utreds i syfte bl.a. att åstadkomma bespar- ingar. Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna dom- stolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande reformarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till Domstolsutredningens betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106). En av utred- ningens huvuduppgifter har, som redan nämnts (avsnitt 4.1), varit att se till att domstolsverksamheten renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. Förslag med den inriktningen har också lagts fram av utred- ningen. Andra förslag avser instansordningen inom domstolsväsendet. Ut- redningen föreslår också vissa ändringar när det gäller överklagande och förfarandet i de allmänna domstolarna och i de allmänna förvaltnings- domstolarna. Utredningens förslag har beretts vidare med siktet inställt på etappvisa reformer. När det gäller de allmänna domstolarna har vissa förslag redan genom- förts. Det gäller t.ex. förslaget om att flytta ner utsökningsmålen i in- stansordningen så att den första domstolsprövningen skall äga rum i tingsrätt i stället för i hovrätt. Reformen träder i kraft den 1 januari 1994 (jfr prop. 1992/93:216). Därigenom kan principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans sägas vara helt genomförd såvitt gäller de allmänna domstolarna. I samma lagstiftningsärende behandlades Domstolsutredningens förslag om att utvidga reglerna om prövningstillstånd i hovrätt för tvistemål och att införa krav på prövningstillstånd i vissa brottmål. Sådana lagändringar trädde i kraft den 1 juli 1993. Den nu nämnda reformen utgör ett led i regeringens strävanden att effektivisera hovrättsförfarandet så att målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och att resurs- erna koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade målen. En särskild utredare har under året tillsatts för att arbeta vidare med dessa frågor genom att lämna förslag till ändringar i förfarandereglema för hovrätt och undersöka olika sätt att begränsa flödet av mål till hovrätterna (dir. 1993:38). I uppdraget, som skall redovisas före den 1 april 1995, ingår också att utvärdera de nya reglerna om prövningstillstånd i hovrätt. 39 Regeringen har under hösten i enlighet med förslag i Domstolsutred- ningens betänkande föreslagit att handläggningen av vissa likvidations- ärenden skall flyttas från tingsrätt till Patent- och registreringsverket (prop. 1993/94:43). Ändringen, som enligt förslaget skall träda i kraft den 1 april 1994, innebär inte bara ett led i renodlingen av tingsrätternas arbetsuppgifter utan kommer också att effektivisera handläggningen av likvidationsbesluten och förbättra möjligheterna att komma åt försumliga aktiebolag. När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna har riksdagen god- känt de riktlinjer som regeringen presenterade i förra årets budgetpro- position (bilaga 3 avsnitt 4.1) och som innebär att tyngdpunkten i rätt- skipningen skall ligga i första instans och att den första domstolspröv- ningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna i allmänhet skall ligga i länsrätt. Arbetet med att flytta ner målen i instanskedjan har bedrivits med sikte på att i ett första skede flytta ner ett fåtal, men antalsmässigt betydelsefulla, måltyper i instanskedjan och att andra måltyper skall flyttas ner etappvis. I en nyligen beslutad lagrådsremiss föreslås sålunda i enlighet med Domstolsutredningens förslag en ändrad instansordning för kriminalvårdsmål och studiestödsmål liksom en ändrad beslutsordning för körkortsmål som innebär att beslutanderätt för körkortsingripanden m.m. i första instans flyttas från länsrätt till länsstyrelse och att länsstyrelsens avgöranden skall kunna överklagas till länsrätten. Vidare föreslås att det normalt skall krävas prövningstillstånd i Regeringsrätten och Högsta domstolen i mål om utlämnande av allmän handling. I samma lagstiftningsärende föreslås att regler av generell karaktär om prövningstillstånd skall införas i ledet länsrätt-kammarrätt på grundval av förslag i en departementspromemoria som under hösten varit föremål för remissbehandling. De föreslagna reglerna är utformade efter mönster av reglerna om prövningstillstånd i hovrätt. Frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av krav på prövningstillstånd skall övervägas mål- grupp för målgrupp parallellt med att olika målgrupper flyttas ner i in- stanskedjan. I den nyss lämnade lagrådsremissen om instansordning för kriminalvårdsmål m.m. föreslås att prövningstillstånd skall krävas i kammarrätt för de tre först angivna måltypema. Domstolsutredningen behandlar i betänkandet även ett antal processrätts- liga frågor. En viktig uppgift för Domstolsutredningen har varit att se över förfarandereglema för de allmänna förvaltningsdomstolarna - förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) - och de förfaranderegler som gäller för de allmänna domstolarnas hantering av ärenden, dvs. för tingsrätternas del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, den s.k. ärende- lagen, och för hovrätternas och Högsta domstolens del rättegångsbalkens regler om besvär. Utredningens förslag har i och för sig fått ett positivt mottagande under remissbehandlingen. Förslaget om att ersätta för- valtningsprocesslagen och ärendelagen med en gemensam domstolsför- farandelag har dock kritiserats och arbetet är nu i stället inriktat på att revidera de båda lagarna med utgångspunkt i Domstolsutredningens för- slag. Ett förslag till en ny ärendelag bör kunna presenteras under våren 1994 och arbetet med att revidera förvaltningsprocesslagen kommer att Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 40 påböijas därefter. I det sammanhanget skall också förslagen i betänkandet Några frågor om Regeringsrätten (SOU 1992:138), som har remissbe- handlats under året, tas upp. Det handlar bl.a. om att införa möjligheter för Regeringsrätten att begränsa sin prövning till prejudikat frågan i målet och att avlasta Regeringsrätten när det gäller de extraordinära rättsmedlen så att åtskilliga fall som enligt gällande regler skall prövas av Regerings- rätten i stället skall prövas av kammarrätt. Sistnämnda reform föranleder en ändring i regeringsformen, och förslag till en sådan ändring finns i en nyligen överlämnad proposition om normgivningsfrågor på dataskydds- området m.m. (jfr avsnitt 2.3). Åklagarutredningen -90 (jfr avsnitt 4.2 och 5.4.1) har lämnat flera förslag som syftar till att effektivisera förfarandet i brottmål. Utredningen föreslår bl.a. avkriminalisering och restriktivare åtalsregler för vissa brottstyper, att särskilda restriktioner för att väcka åtal för vissa brott skall gälla samt vidgade möjligheter till strafföreläggande och förelägg- ande av ordningsbot liksom vidgade möjligheter för polis och åklagare att besluta om förverkande. Vidare föreslås sådana ändringar i syfte att renodla polis- och åklagarrollen som innebär att polis och åklagare avlastas sådana uppgifter som ligger vid sidan av brottsbekämpningen. Utredningen har också behandlat frågor om förundersökningens bedrivande, särskilt med inriktning på att förenkla rutiner m.m. så att tiden mellan brott och åtalsbeslut kan förkortas. Utredningen föreslår bl.a. att skyldigheten att göra formell förundersökning i bötesmål avskaffas och att dokumentation av förhör skall kunna ske i enklare former än i dag. Förslagen bereds nu efter remissbehandling inom Justitiedepartementet med siktet inställt på att en proposition skall kunna överlämnas under våren. Hösten 1993 har regeringen i en proposition till riksdagen (prop. 1993/94:24) föreslagit ändringar i reglerna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Ändringarna syftar bl.a. till att klargöra vilka åtgärder som får företas med stöd av rättegångsbalkens centrala regler om kropps- visitation och kroppsbesiktning (dir. 1993:33). En mer genomgripande översyn av reglerna skall göras av en särskild utredare - polisrättsutred- ningen (Ju 1991:5) - som har fått i uppdrag se över behovet av att ändra rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Reglerna, som i huvudsak är oförändrade sedan rätte- gångsbalkens tillkomst, har i olika sammanhang kritiserats för att vålla problem i tillämpningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1994. I den nyss nämnda propositionen behandlas också restriktioner vid häktning och vissa andra frågor som tagits upp i departementsprome- morian Häktades gemensamhet med omvärlden (Ds 1992:8). Enligt för- slaget i propositionen skall domstol pröva om häktade skall få åläggas re- striktioner i kontakterna med omvärlden. Även i denna del har proposi- tionen antagits av riksdagen. Det är enligt regeringens mening angeläget att se över rättegångsbalk- ens regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i belys- ning av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på tele- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 41 området och att telemarknaden har öppnats för fler operatörer genom den nya telelagen (1993:597). Regeringen överväger att inom kort tillsätta en utredning av dessa frågor. En sådan utredning bör föregå ett ställnings- tagande till den fortsatta beredningen av frågorna om en lagreglering av hemlig teknisk avlyssning och om användning av övervakningskameror i brottsutredande verksamhet, två frågor som behandlas av SÄPO- kommittén i dess slutbetänkande (SOU 1990:51). De har också behand- lats i justitieutskottets betänkande bet. 1993/94:JuU4. Också frågan om en eventuell permanentning av lagen (1952:98) med särskilda bestäm- melser om tvångsmedel i vissa brottmål aktualiseras i sammanhanget (jfr prop. 1993/94:14 s. 6). I tidigare budgetpropositioner har problematiken kring massmediabe- vakningen av uppmärksammade rättegångar tagits upp. Det handlar bl.a. om direktsändningar i radio och bandinspelningar vid rättegången. Det är här fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan principen om offentlighet vid domstol och allmänhetens intresse av information och å andra sidan intresset av att utredningen i målet blir den bästa möjliga och hänsynen till olika personers integritet. Enligt regeringens mening be- höver dessa frågor beredas vidare, bl.a med beaktande av möjligheten att utnyttja videoteknik vid domstolsförhandlingar, t.ex. vid bevisupptagning- ar. När det gäller frågan om anonymitet för parter och vittnen i samband med rättegångar redovisades i förra årets budgetproposition att det inte är möjligt att genomföra några principiella förändringar på området men att det kan finnas utrymme för vissa justeringar för att förbättra situation- en för de inblandade och att dessa frågor övervägdes inom Justitie- departementet. Frågan har behandlats i en departementspromemoria Brottsoffren i blickpunkten (Ds 1993:29), jfr avsnitt 5.3.4, och i en nyligen beslutad lagrådsremiss föreslås på grundval av förslag i prome- morian vissa ändringar i rättegångsbalken som syftar till att olika upp- gifter om målsägande och vittnen, bl.a. adress, inte i onödan skall röjas för den tilltalade. En särskild utredare fick under 1991 i uppdrag att utreda möjligheterna att i svensk rätt införa regler om grupptalan. Syftet med utredningen är att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som är gemensam- ma eller likartade för en större grupp människor. Enligt direktiven (dir. 1991:59) skall frågan särskilt övervägas för konsument- och miljörätts- områdena. Utredaren kommer också att behandla grupptalan när det gäller jämställdhetsfrågor. Också lagen (1929:145) om skiljemän är föremål för översyn på grund- val av bl.a. en framställning från Stockholms Handelskammares skilje- domsinstitut sedan regeringen våren 1992 beslutat att tillsätta en särskild utredare. Utredaren skall också undersöka om det finns brister i rätts- skyddet på skilj edomsområdet och överväga om förfarandereglema för de allmänna domstolarna kan ändras så att rättegång i domstol blir ett mera slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande (dir. 1992:22). Översynen av skiljemannalagen redovisas i ett delbetänkande under 1994. Uppdraget skall avslutas under första halvåret 1995. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 42 Ett flertal olika delgivningsfrågor är aktuella. Domstolsverket har nyligen på regeringens uppdrag utvärderat 1991 års delgivningsreformer, då bl.a. regler om förenklad delgivning infördes. Undersökningen tyder på att reglerna på det stora hela fungerar tillfredsställande men en del uppslag till förändringar förs fram. Dessa kommer nu att beredas vidare tillsammans med vissa andra förslag till förbättringar på delgivningsom- rådet som har framförts av olika myndigheter och organisationer. En praktiskt viktig reform trädde i kraft den 1 juli 1993. Då infördes möjlig- heter till kungörelsedelgivning med juridiska personer som saknar regist- rerad behörig ställföreträdare. På rättshjälpsområdet har omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur ägt rum de senaste åren. Många av de lagänd- ringar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syftat till att minska statens kostnader för rättshjälpen. Den senaste reformen genomfördes den 1 mars 1993 (jfr prop. 1992/93:109) då rätts- hjälpsavgiftema höjdes. Reformerna har varit kostnadsdämpande, framför allt när det gäller den allmänna rättshjälpen. Reformerna har dock inte på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för rättshjälpen i stort. Mot denna bakgrund gav regeringen under våren 1993 dels Riksrevisionsverket i uppdrag att se över beräkningsgrunderna för festställande av timkostnadsnorm m m., dels en särskild utredare i uppdrag att göra en mer genomgripande översyn av rättshjälpslagen och då särskilt villkoren för och omfattningen av rättshjälpen (dir. 1993:77). Det senare uppdraget omfattar också regleringen av ersättningen till bi- träden enligt rättshjälpslagen och offentliga försvarare, den allmänna rätts- hjälpens förhållande till rättsskyddsföräkringar och olika organisatoriska frågor. En särskild fråga för utredaren är att undersöka möjligheterna att överföra rättshjälpslagens reglering av offentliga biträden till den materiella lagstiftning där de aktuella ärendekategoriema regleras. Riks- revisionsverket redovisade sitt uppdrag i oktober. Rapporten har över- lämnats till Rättshjälpsutredningen för att beaktas i dess arbete (jfr av- snittet under anslaget Fl. Rättshjälpskostnader). Den differentierade tim- kostnadsnorm som infördes under hösten 1992 ersattes under våren 1993 med en gemensam norm. Det bör i detta sammanhang nämnas att regeringen under hösten 1993 har föreslagit vissa lagändringar som bl.a. berör rättshjälpslagen och som innebär ett förbättrat rättsligt bistånd till offer för brott som begås utom- lands (jfr avsnitt 5.4.4). Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 43 4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  En skuldsaneringslag införs. -  Insolvensutredningens förslag till lag om företagsrekonstruk- tion bereds. -  Utsökningsbalken ses över. Insolvensutredningen (Ju 1988:2) lade i oktober 1990 fram delbetänk- andet Skuldsaneringslag (SOU 1990:74). Där föreslås att det införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Efter remissbehandling har olika konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnads- mässiga frågor, övervägts inom regeringskansliet. Sedan riksdagen i juni 1993 i ett tillkännagivande förordat att regeringen utarbetar ett förslag till skuldsaneringslag (bet. 1992/93:LU49) har regeringen i dagarna till Lag- rådet överlämnat ett förslag till en sådan lag. Förslaget som i stora delar bygger på Insolvensutredningens förslag har i enlighet med riksdagens ut- talanden delvis utformats i belysning av den ordning för skuldsanering som gäller i Norge. Det innebär bl.a. att skuldsaneringssystemet enligt förslaget har inslag av såväl frivillighet som tvångsmässighet, med en stark tonvikt på frivilliga lösningar, varvid bl.a. kommunala instanser skall kunna bidra med råd och anvisningar. Om gäldenären inte själv kan träffa en uppgörelse om en skuldsanering med sina borgenärer, skall han eller hon enligt förslaget kunna ansöka om en lagreglerad, men fort- farande frivillig, skuldsanering hos kronofogdemyndigheten. Om en sådan inte kan uppnås, skall gäldenären i sista hand kunna få till stånd en tvångsmässig skuldsanering genom ett beslut av allmän domstol. Insolvensutredningen föreslår i sitt slutbetänkande Lag om företags- rekonstruktion (SOU 1992:113) att ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i kris införs och att vissa ändringar i förmånsrättslagen görs. Be- tänkandet behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på kon- kurrensen mellan företag. Betänkandet har remissbehandlats och för- slagen bereds nu vidare inom Justitiedepartementet med sikte på att en proposition skall kunna avlämnas hösten 1994. Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av en särskild utredare. Betänkandet om vissa internationella insolvensfrågor (SOU 1992:78) som avlämnades under hösten 1992 innehåller bl.a. för- slag om att Sverige med vissa reservationer skall ansluta sig till 1990 års Europeiska konvention om vissa internationella aspekter på konkurser och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Betänkandet har re- missbehandlats och förslagen bereds nu vidare inom Justitiedepartement- et. Utsökningsbalken är föremål för en översyn, i första hand på grundval av förslag från Riksskatteverket. En första delrapport har föranlett vissa lagändringar (se prop. 1990/91:126). En andra delrapport, liksom en 44 slutrapport, har lett till vissa lagförslag (se bl.a. prop. 1993/94:50). Öv- riga förslag bereds vidare inom Justitiedepartementet. Enligt Riksskatteverkets förslag om att inrätta ett centralt konkursre- gister för hela landet skall uppgifter om ställföreträdare för juridiska per- soner, som försatts i konkurs och för vilka offentligt ackord beslutats, föras in i utsökningsregistret. Häijämte föreslås att uppgift om konkurs- förvaltare skall registreras i utsökningsregistret. I Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens utredning den 7 januari 1992 angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet har understrukits vikten av att ett konkursre- gister i enlighet med verkets förslag inrättas. Ett konkursförvaltarregister finns sedan oktober 1993 inom det s.k. REX-systemet. Även de uppgifter om ställföreträdare för aktiebolag som enligt Riksskatteverkets förslag skulle omfattas av konkursregistret finns numera i aktiebolagsregistret. Sedan den 1 januari 1992 innehåller aktie- bolagsregistret även historiska uppgifter. Det är därigenom möjligt att med hjälp av personnummer få fram uppgifter om en viss persons samt- liga engagemang i såväl befintliga som efter den 1 januari 1992 upplösta aktiebolag. Av aktiebolagsregistret framgår vidare alla nuvarande och tidigare styrelseledamöter i existerande aktiebolag samt uppgift om verk- ställande direktör. Eftersom både kronofogdemyndigheterna och polisens s.k. eko-rotlar har tillgång till aktiebolagsregistret saknas det enligt regeringens mening anledning att inrätta ett konkursregister med dessa uppgifter. Åklagarmyndigheterna har i dag visserligen inte direkt åtkomst till aktiebolagsregistret men kan begära skriftliga utdrag ur registret från Patent- och registreringsverket. Datainspektionen har också meddelat ett generellt tillstånd för Patent- och registreringsverket att lämna ut upp- gifter ur aktiebolagsregistret via terminal till myndigheter som har behov av uppgifterna i sin verksamhet. Inte heller åklagarmyndigheternas behov av uppgifter om aktiebolag motiverar därför inrättandet av ett konkurs- register. Av såväl verkets rapport som utredningen angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet framgår att det är uppgifter om aktiebolag som utgör den absolut viktigaste informationen. Det bör likväl nämnas att uppgifter också om andra juridiska personer som bedriver näringsverk- samhet än aktiebolag inom en snar framtid kommer att vara tillgängliga för både kronofogdemyndigheterna och polis och åklagare, när det nya handels- och föreningsregistret har byggts upp. Regeringen kan därför sammanfattningsvis konstatera att Riksskatte- verkets förslag att inrätta ett centralt konkursregister inte motiverar några vidare åtgärder från regeringens sida. Inom regeringskansliet har under hösten 1993 en interdepartemental arbetsgrupp med företrädare för Justitie-, Närings-, Finans- och Arbets- marknadsdepartementen tagit fram en rapport - Företagande och kon- kurrens på lika villkor - i vilken bl.a. föreslås olika åtgärder i syfte att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och komma tillrätta med s.k. konkursmissbruk. Rapporten innehåller bl.a. förslag om införande av obligatoriskt anbuds- eller auktionsförfärande i situationer när den före detta ägaren till ett konkursbolag önskar "köpa tillbaka" rörelsen från konkursförvaltaren. Vidare föreslås ökad uppgiftsskyldighet för en kon- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 45 kursgäldenär genom att han alltid skall vara skyldig att inför rätten uppge all sin egendom, även sådan egendom som finns i utlandet. Rapporten övervägs för närvarande inom bl.a. Justitiedepartementet. 5 Kriminalpolitiken 5.1 Allmän inriktning Att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället hör till rättsstatens viktigaste uppgifter. Brottsligheten befinner sig alltjämt på en nivå som inte kan accepteras även om tecken på en stabilisering kan skönjas. När det gäller t.ex. vissa tillgreppsbrott och bedrägerier kan en viss nedgång noteras. Å andra sidan framgår det av den framtids- och omvärldsanalys som Brottsföre- byggande rådet har gjort på regeringens uppdrag att brottsutvecklingen återigen kan ta färt om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Regeringen redo- visar i nästa avsnitt närmare uppgifter om denna utveckling. Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot brott måste därför även i fortsättningen vara det självklara och oeftergivliga kravet på kriminal- politiken. En given förutsättning måste också vara att kriminalpolitiken ges tillräckliga resurser så att den av medborgarna uppfattas som en tro- värdig och realistisk väg att bekämpa brottsligheten. Detta ställer krav på en ökad produktivitet och effektivitet i myndigheternas verksamhet. Regeringen redovisar i detta och andra avsnitt hur dessa förutsättningar kan uppfyllas. Utöver illavarslande signaler vad avser den svenska brottsutvecklingen kommer oroande tecken i form av en mycket stor ökning av brottslig- heten inom det forna Östblocket. Det handlar delvis om organiserad brottslighet med inslag av narkotikahandel. Med all sannolikhet kommer Sverige att inom kort i ökande omfattning beröras av kriminalitet som härrör från eller på annat sätt har samband med denna brottslighet, om inte motåtgärder vidtas. Här förtjänas att nämnas att regeringen nyligen har tagit initiativ för att förstärka det internationella samarbetet på detta område genom den s.k. Borgholmskonferensen i december 1993. Den nu beskrivna utvecklingen gör det emellertid också nödvändigt att överväga kriminaliseringens struktur och omfattning. Straffsystemets främsta syfte är att motverka vissa särskilt oönskade beteenden. Att lag- stiftaren har förklarat ett förfarande som brottsligt och belagt det med straff är ett led i statens maktutövning. Det är av stor vikt för trovärdig- heten hos straffsystemet att förfaranden som är stämplade som brottsliga också beivras. Den allmänna trovärdigheten hos straffsystemet fordrar också att de påföljder som utdöms upplevs som rättvisa och i proportion till brottets allvar. Inte minst för dem som utsätts för brott måste de rätts- vårdande myndigheterna visa att det finns en kraft och en vilja att ingripa och bestraffa brottslingen. Om inte statsmakterna på detta sätt förmår ge medborgarna uppfattningen att de står på brottsoffrens sida mot dem som begår brotten har staten misslyckats med en av sina mest grundläggande uppgifter. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 46 Det har under lång tid funnits en tendens att mer eller mindre slentrian- mässigt föreskriva straff för olika regelöverträdelser i samhället. Straff- systemet har nu en omfattning och en brist på överskådlighet som medför svårigheter för medborgarna att trots kanske de bästa föresatser undgå att göra sig skyldiga till olika regelöverträdelser. Regelsystem på taxerings- området är ett sådant exempel. Det är regeringens uppfattning att vi i framtiden måste begränsa krimi- naliseringsinstrumentet till sådana förfaranden som i mer traditionell be- märkelse kan kallas brottsliga. Regeringen avser då särskilt sådana för- faranden där det finns ett utpräglat skyddsintresse för enskilda eller för det allmänna, exempelvis våldsbrott, förmögenhetsbrott och narkotika- brott. Genom avregleringar och förenklingar på samhällslivets olika områden bör förutsättningar kunna skapas för att rättsväsendets resurser skall kunna koncentreras på sådana förfaranden som verkligen framstår som straffvärda. Detta måste vara ett av de centrala målen i det kommande lagstiftningsarbetet för vilken en närmare presentation lämnas i ett följande avsnitt. De senaste årens utveckling när det gäller den ekonomiska brottslig- heten inger fortfarande oro. Det är regeringens grundläggande uppfatt- ning att denna utveckling måste mötas med insatser av varierande slag av såväl det allmänna som av näringslivet självt och att det är viktigt att understryka att de straffrättsliga åtgärderna endast utgör en del av de åtgärder som måste vidtas. Den extrema ekonomiska situation som rådde särskilt under 80-talet med hög inflation och en på många områden utpräglad transaktionsekonomi har i sig varit en bidragande orsak till utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Det är också regeringens bestämda uppfattning att den effektivaste åtgärden mot brott i närings- verksamhet är att återupprätta en stabil ekonomi, återupprätta traditionellt industriellt tänkande och etik och moral i affärslivet. Senare års erfaren- heter har emellertid gjort det klart att ökade och effektivare insatser från de rättsvårdande myndigheternas sida är nödvändigt för att ytterligare för- stärka möjligheterna att komma åt den ekonomiska brottsligheten. Metodutveckling och användande av extern expertis utgör tillsammans med en ökad myndighetssamverkan centrala frågor i regeringens arbete för att förbättra inte minst polisens och åklagarnas möjligheter att utreda och lagfora ekonomisk brottslighet. Därutöver måste en ökad samordning ske mellan de brottsbekämpande myndigheterna samtidigt som verksam- heterna i sig effektiviseras och i vissa fäll decentraliseras. Åklagaren spelar en central roll i kampen mot den grova ekonomiska brottsligheten och särskilt åklagarens ställning bör generellt sett utvecklas och för- stärkas. De arbetsmetoder som används inom ramen för Riksåklagarens specialoperation - RÅSOP - som i nära samarbete med Finansinspektion- en särskilt utreder brott riktade mot banker och andra finansinstitut är ett exempel som bör kunna ligga till grund för en effektivare och mer flexi- bel eko-brottsbekämpning. Inom regeringskansliet har, som nyss nämnts, också en interdepartemental arbetsgrupp med företrädare för Justitie-, Närings-, Finans- och Arbetsmarknadsdepartementen nyligen presenterat Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 47 en rapport - Företagande och konkurrens på lika villkor - som innehåller ett antal förslag till åtgärder inom området ekonomisk brottslighet och s.k. konkursmissbruk. I rapporten understryks också vikten av att den ekonomiska brottsligheten bekämpas genom åtgärder riktade direkt mot de företeelser som är brottsliga på ett sätt som inte gör det kostsammare och svårare för den lagliga näringsverksamheten. Vi måste också med- verka till ökat eget ansvar och stärkt kontroll av den egna verksamheten, exempelvis genom att näringsidkaren själv utformar kontrollinstrument för att motverka brottslighet inom eller mot näringsidkarens verksamhet. Samtidigt har självfallet statsmakterna det yttersta ansvaret för bekämp- ande av och ingripande mot brott. Den omfattande brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av olika former av skador och förmögenhets- förluster. Men brottsligheten skapar också en allmän känsla av otrygghet och rädsla, även hos dem som inte utsätts för brott. Att bryta utveckling- en mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas vår trygghet i sam- hället. Samtidigt med den inriktning av strafflagstiftningen som ovan an- givits är det angeläget att kärnan av straffbestämmelser får en adekvat ut- formning och att straff utmäts som står i proportion till brottets allvar. Missbruket av narkotika har under de senaste decennierna utvecklats till ett av samhällets allvarligaste och mest svårlösta problem. De som direkt eller indirekt kommer i kontakt med missbruket åsamkas svåra lidanden och missbruket ger upphov till personliga tragedier. I miss- brukets kölvatten följer ofta en allt grövre kriminalitet. Det är nödvändigt att samhället uttrycker ett avståndstagande från varje olovlig befattning med narkotika. Detta har präglat reformerna på narkotikaområdet under denna regering. Även om kraftfulla åtgärder redan nu har vidtagits inom det kriminal- politiska området finns de närmaste åren mycket att göra, såväl beträff- ande lagstiftningen som resursutnyttjandet. En beskrivning av detta arbete lämnas i det följande. Brottsutvecklingen beror dock inte endast på hur vi utformar de tradi- tionella kriminalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendets ram. Dessa be- står främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. I en mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den grundläggande ambitionen att förebygga och förhindra brott. Den förebyggande effekten av ett straffsystem som är fast och konsekvent ut- format och tillämpat skall visserligen inte undervärderas. Av avgörande betydelse är att brottsligheten bekämpas på bred front. Häri ligger också att faktorer som bidrar till ett tryggare samhälle och minskad segregation är viktiga inslag i en strategi för brottsbekämpning. Minst lika viktigt är att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt viktigt är detta när det gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och ta tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när det gäller att på sikt motverka brottslighet. Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig er- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 48 sätta insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön. På många håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt brottsförebyggande arbete. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet. Regeringen återkommer nedan till hur dessa allmänna utgångspunkter skall omsättas i praktiskt utvecklingsarbete. 5.2 Brottsutvecklingen - i går, i dag och i morgon Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på regeringens uppdrag i samverkan med Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en framtids- och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska verksamhetsområdet under tiden fram till sekelskiftet. Målet för analysen var att ta fram ett underlag för fortsatta överväganden inom regeringskansliet när det gäller reformarbetet inom kriminalpolitikens område. Analysen har särskilt tagit sikte på den förväntade brottsutvecklingen och den utveckling som till följd bl.a. härav kan förutses när det gäller arbetsbelastningen inom rätts- väsendet. Mot denna bakgrund har en bedömning gjorts av vilka krav som kommer att ställas på kriminalpolitiken för att kunna uppnå det över- gripande målet att minska brottsligheten och öka tryggheten. BRÅ:s analys visar att det har skett en kraftig ökning av antalet polis- anmälda brott under de senaste fyrtio åren. Sedan år 1950 har antalet polisanmälda brott ökat från 195 000 till knappt 1,2 miljoner. Den fak- tiska brottsligheten är dock betydligt högre. Även om utvecklingen av den polisanmälda brottsligheten påverkas av t.ex. anmälningsbenägenhet blir slutsatsen att den polisanmälda brottsligheten i det stora hela speglar en ökning av den faktiska brottsligheten. Under de två senaste åren har den uppåtgående trenden för de anmälda brotten brutits. Både år 1991 och år 1992 har den anmälda brottsligheten totalt sett minskat, vilket skulle kunna förebåda ett trendbrott. Det är dock ännu för tidigt, enligt BRÅ, att dra några slutsatser huruvida minskningen kommer att bli bestå- ende eller inte. Enligt BRÅ:s prognos för brottsutvecklingen fram till år 2000 kommer antalet anmälda brott i genomsnitt att öka med ca 25 000 årligen till någonstans mellan 1 350 000 och 1 500 000 brott. Den årliga öknings- takten beräknas således bli något lägre än under de senaste 20 åren. Prognosen för antalet anmälda stöldbrott pekar på att dessa brott år 2000 kommer att uppgå till drygt 820 000, jämfört med ca 730 000 för när- varande. I prognosen beräknas de ändrade reglerna om villkorlig frigiv- ning fr.o.m. den 1 juli 1993 leda till att antalet anmälda stöldbrott minskar med i storleksordningen 30 000. Detta beror bl.a. på att de fängelsedömda avtjänar längre tid av straffet i fängelse än tidigare. Enligt BRÅ är det inte heller omöjligt att vissa allmänpreventiva effekter erhålls då statsmakterna genom förändring av den villkorliga frigivningen mar- kerar att man ser mer allvarligt på brottslighet. Antalet anmälda vålds- brott beräknas år 2000 uppgå till någonstans mellan 52 000 och 60 000, jämfört med ca 48 000 för närvarande. De ändrade reglerna om villkorlig Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 49 4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 frigivning beräknas medföra en nivåsänkning av våldsbrotten med ca 1 %, uppskattningsvis ca 500. Antalet lagföringar och antalet brottmålsdomar har, trots den ökande brottsligheten, minskat sedan mitten av 1970-talet. Utvecklingen har inne- burit att antalet brott som ingår i vaije dom har ökat successivt och, en- ligt BRA, att det sannolikt även sker en selektion så att de fäll som till slut hamnar i domstol blir allt allvarligare. En följd av detta är att an- delen fängelsedomar har ökat. Även vad gäller de genomsnittligt utdömda strafftiderna har en ökning skett sedan mitten av 1970-talet. BRÅ har analyserat brottslighetens regionala variationer år 1992 och den regionala brottsutvecklingen åren 1975-1992. Analysen visar att brottsutvecklingen skiljer sig åt mellan olika regioner i landet. Brottslig- heten är till mycket stor del ett storstadsproblem. Ju mer urbaniserad en region är desto högre är brottsnivån. Brottsökningen är också väsentligt kraftigare i de mest urbaniserade regionerna. Brottsnivån är högst i Stockholmsregionen och lägst i norra glesbygden. Mönstret gäller de flesta brottskategorier men är särskilt tydligt för vissa, t.ex. bilstöld, stöld ur motordrivet fortskaffningsmedel och personrån. Brottsstrukturen varierar också mellan olika delar av landet. Andelen stöldbrott av den totala brottsligheten är större i de mest urbaniserade regionerna jämfört med de minst urbaniserade. I storstadsregionerna är andelen stöldbrott drygt 60 % av samtliga brott medan motsvarande andel i norra gles- bygden är 53 %. Mot bakgrund av polisens betydelse för brottspreventionen har BRÅ också gjort en analys av kriminalpolis- och ordningspolisresursema. Analysen visar att både de brottsutredande resurserna per polisanmält brott och ordningspolisresursema per invånare har minskat i alla regioner mellan år 1985 och år 1990. Analysen visar också att de brottsutredande resurserna per anmält brott är störst i regioner med minst brott och minst i regioner med flest brott samt att ordningspolisresursema per invånare, med något undantag, är störst i regioner med flest brott och minst i regioner med minst brott. BRÅ har också analyserat brottsligheten i Stockholms kommun och funnit ökande skillnader i olika delar av kommunen. Brottsligheten har ökat i alla typer av storstadsmiljöer under den senaste 20-årsperioden. Brottsökningen har dock varit snabbast i innerstaden och i vissa ytter- stadsområden. Även om brottsligheten ökar i alla delar av kommunen, har de redan värst utsatta områdena fått de största ökningarna. Fortsätter utvecklingen som hittills finns det, enligt BRÅ:s bedömning, risk för att det i vissa delar av kommunen i ett längre perspektiv utvecklas områden som den "konventionella" befolkningen successivt söker sig ifrån. En sådan utveckling skulle ytterst få till följd att brottslighet och drogmiss- bruk når en sådan nivå att kontrollen över dessa områden förloras och att det blir mycket svårt att vända utvecklingen. Brottsutvecklingen får naturligtvis konsekvenser för rättsväsendet. Det faktum att den polisanmälda brottsligheten varje år ökar kraftigt innebär att rättsväsendet utsätts för en allt hårdare press. BRÅ konstaterar att Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 50 rättsväsendet redan i dag skulle behöva ett kraftigt resurstillskott för att komma upp i 1975 års kapacitet i förhållandet till antalet anmälda brott. Andelen uppklarade brott har successivt minskat. Generellt har upp- klaringen av våldsbrott minskat med en fjärdedel sedan år 1975, medan det för stöldbrotten handlar om halveringar. BRA har också funnit att det finns stora regionala skillnader när det gäller uppklaring. Ju mer urbani- serad en region är desto lägre är brottsuppklaringen. Om den negativa utvecklingen för brottsuppklaringen fortsätter kommer, enligt BRA, följ- den inom en inte alltför avlägsen framtid bli att polisen i princip endast utreder brott där gärningsmannen är känd. Allvarliga brott som mord, rån och våldtäkt kommer dock alltid att prioriteras. Detta kan, enligt BRÅ, komma att innebära att polisen och övriga rättsväsendet generellt kommer att koncentrera sig på allvarligare brott, vilket i så fall sker på bekostnad av övrig brottslighet. En sådan utveckling skulle kunna verka befrämjande på brottsligheten, även den grövre, eftersom den vanligtvis utvecklas från den lindrigare. BRÅ:s analys visar också på andra risker med den pågående brotts- utvecklingen. På sikt kan utvecklingen medföra att polisen inte ens kommer att hinna med att utreda alla brott med känd gärningsman, vilket kan få negativa konsekvenser för människors tilltro till rättsväsendet. Det finns risk för att det härigenom skapas en grogrund för medborgargarden och liknande. En minskad tilltro till rättsväsendet kan också få till följd att de resursstarka köper sig skydd till person och egendom, vilket i sin tur kan medföra en upptrappning av brottsligheten och att brott mot andra samhällsgrupper ökar. För att kunna bryta brottsutvecklingen krävs det enligt BRÅ kraftfulla ingrepp. BRÅ säger i sin rapport att det mesta talar för att rättsväsendet i sin nuvarande form har begränsade möjligheter att påverka de faktorer som styr brottsutvecklingen och att rättsväsendets relativa resursminsk- ning i begränsad utsträckning har bidragit till brottsökningen. Rätts- väsendet kan inte ensamt lösa brottsproblemet. Exempelvis sker nyrekry- tering till brottsliga livsstilar framför allt i mycket unga år, ofta redan i 10-12 års åldern. Här bör brottsförebyggande åtgärder för att förhindra nyrekrytering inriktas på åtgärder före tonåren. En kriminell karriär börjar som regel i tidig ålder med mer bagatellartad brottslighet för att successivt övergå i allt allvarligare brottslighet. Om det skulle vara så att de första brotten i en sådan karriär kan identifieras som vissa brottstyper skulle denna kunskap vara av stor betydelse när det gäller samhällets strategi för att tidigt avbryta en kriminell karriär. Förekomsten av dessa s.k. strategiska brott avser BRÅ att undersöka vidare i en fortsatt för- djupad framtids- och omvärldsanalys. För att kunna bryta utvecklingen förespråkar BRÅ, i sin av regeringen beställda rapport, en nationell brottspreventiv strategi där åtgärder inom rättsväsendet samordnas med åtgärder inom andra samhällssektorer som skolan, socialtjänsten, frivilligorganisationer m.fl. En nationell strategi som samordnar det brottsförebyggande arbetet hos de olika aktörerna be- hövs för att det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och ge trygghet för medborgarna skall uppnås. De regionala skillnaderna i brotts- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 51 lighet är också en viktigt utgångspunkt för en nationell brottspreventiv strategi, t.ex. vad beträffar resursallokering. 5.3 Omprövning och förnyelse av det kriminalpolitiska arbetet I det föregående har redovisats dels regeringens övergripande kriminal- politiska inriktning, dels en av regeringen från BRÅ beställd beskrivning och analys av kriminalpolitikens förutsättningar och villkor under de kommande åren fram mot sekelskiftet. De högt ställda men samtidigt oeftergivliga kraven i fråga om de kriminalpolitiska ambitionerna i rela- tion till den framtidsbild som BRÅ lämnar inger självfallet stor oro. Det är uppenbart att avståndet mellan medborgarnas berättigade krav och för- väntningar på att få leva ett tryggt och säkert liv och brottslighetens utveckling och struktur kommer att växa - om inte kraftfulla och genom- gripande förändringar av kriminalpolitikens konkreta och praktiska inne- håll på såväl kort som lång sikt genomförs. En sammanvägd bedömning av de resultat som BRÅ nu redovisar och av vad som i övrigt är känt om den framtida utvecklingen talar med styrka för att den hotbild som nu kan skönjas - eller t.o.m. klart kan identifieras - inte får bli verklighet. Skulle bilden av en växande brottslig- het bli sann kommer grundläggande uppgifter som är väsentliga för det allmänna inte att kunna fullgöras. Detta skulle i sin tur leda till kraftigt negativa effekter för det svenska samhällslivet, för enskilda, för företag och näringsliv och ytterst för de grundläggande demokratiska funktion- erna. En sådan utveckling skulle alltså - i det mest allvarliga perspektivet - kunna rubba grundvalarna för det svenska samhället. Detta kan natur- ligtvis aldrig accepteras. Det som har redovisats visar alltså på behovet av en genomgripande omprövning och en kraftfull förnyelse av den tidigare förda kriminal- politiken, såväl såvitt avser dess ideologiska grund som dess tillämpning i dagens och morgondagens verklighet. Endast härigenom kan de grund- läggande samhällsmål som nyss har nämnts uppnås och bibehållas. Ett sådant renoveringsarbete har redan inletts av regeringen. Tiden är nu inne att redovisa en sammanfattning av de åtgärder som redan har genomförts, de reformer i olika hänseenden som nu förbereds inom Justitiedepartementet och de mer långsiktiga arbetsuppgifter och riktlinjer som gäller för det fortsatta arbetet på detta centrala samhällsområde. En sådan redogörelse presenteras i de följande avsnitten. Inledningsvis bör slås fast några allmänna principer för renoveringen av kriminalpolitiken. Arbetet är inte begränsat i tiden. Det är i stället fråga om en långsiktig förändringsprocess där de övergripande målen att minska brottsligheten och öka tryggheten ligger fast. De program och de åtgärder som vidtas, och som självfallet vilar på de allmänna resonemang som nyss har pre- senterats, kommer att variera över åren. Så mycket står emellertid klart att det måste till stora delar avse åtgärder inom det traditionella områdena för kriminalpolitiken såsom en förändring av regelverket, främst avse- ende straffrätten med påföljdssystemet, liksom en ändrad inriktning, Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 52 organisation och val av arbetsmetoder för myndigheterna inom rätts- väsendet. Det räcker emellertid inte med detta. Framtiden är sådan att de kriminalpolitiska målen måste genomsyra såväl det allmännas åtgärder som samhället i övrigt på ett helt annat sätt än tidigare. Att nå de övergripande målen måste alltså vara en uppgift inte enbart för myndigheterna inom rättsväsendet utan i kanske ännu högre grad vara en del av samhällslivet för enskilda, andra myndigheter, organisationer och företag. En allt viktigare uppgift blir därför att när- mare undersöka förutsättningarna för inriktning, villkor och former i öv- rigt för detta nödvändiga samhällsengagemang. Ett första steg i denna riktning redovisas nedan i anslutning till en beskrivning av den nyligen inledda trygghetsutredningens arbete. Ett annat område som förtjänar upp- märksamhet är BRA:s förslag om en nationell brottspreventiv strategi. Nedan redovisas regeringens ställningstagande till detta förslag i BRÅ:s rapport. Av central betydelse för utvecklingsarbetet är också att ta fram kriminalpolitiska kunskaper i vid mening. Arbetet har således redan från böijan inriktats på detta. Här kan nämnas satsningarna på en kraftig ut- byggnad av den kriminologiska forskningen, den förstärkta rollen för BRA som ett kunskaps- och expertorgan samt den nyligen överlämnade framtids- och omvärldsanalysen som bör leda till förnyade uppdrag till BRA inom detta område. Härutöver kommer regeringen inom kort att be- sluta om en kommitté med uppdrag att ta fram en samlad resultatredovis- ning för det kriminalpolitiska arbetsområdet. Ett utvecklingsarbete inom detta falt är helt nödvändigt för att i framtiden få ett bättre underlag för att senare kunna redovisa vilka insatser som ger bäst resultat i förhåll- ande till de angivna målen för politikområdet. De kriminalpolitiska målen - att minska brottsligheten och öka männi- skors trygghet mot brott - ligger sammanfattningsvis fast. Samtidigt inger olika beskrivningar av framtiden stor oro. Om inte betydelsefulla för- ändringar vidtas kan allvarliga följder uppstå för samhället. Regeringens brett upplagda, konkret inriktade och genomgripande kriminalpolitiska program präglas av detta synsätt. Redan nu - och under de kommande åren - kommer således en rad kraftfulla åtgärder att genomföras i syfte att skapa det trygga och säkra samhälle som vi alla vill ha. Dessa åt- gärder redovisas i sammanfattning i det följande. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 53 5.4 Lagstiftningsåtgärder 5.4.1 Strafflagstiftningen Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Legalitetsprincipen markeras tydligt. -  En översyn skall göras av en rad regler i den allmänna straff- rätten. -  Skärpta regler införs för brottslighet med rasistiska eller lik- nande motiv. -  Rattfyllerilagstiftningen skärps. -  Vapenlagstiftningen ses över. -  Förslag om avkriminalisering förbereds. På den centrala straffrättens område pågår ett omfattande reformarbete. Här kan hänvisas till de nyligen genomförda förändringarna vad avser narkotikabrott och straffskaloma samt de av riksdagen nyligen beslutade ändringarna i rattfyllerilagstiftningen. Åklagarutredningen har i sitt betänkande Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61) behandlat allmänna frågor om kriminalisering och före- slagit en rad åtgärder avseende avkriminalisering och annat för att be- gränsa straffrättens tillämpningsområde. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet (jfr avsnitt 4.3). I en departementspromemoria (Ds Ju 1993:80) föreslås en rad åtgärder för att öka skyddet för barn mot att utsättas för sexuella öveigrepp. Bl.a. föreslås att preskriptionstiderna för sexualbrott som begås mot barn skall förlängas. Promemorian remissbehandlas för närvarande. I syfte att nedbringa antalet illegala vapen och minska spridningen av sådana vapen till kriminella kretsar har genomförts en så kallad vapen- amnesti av innebörd att olovligt innehavda vapen under tiden juli- september 1993 fick inlämnas till polisen utan straffrättslig påföljd. Det mycket framgångsrika resultatet härav blev att 17 050 vapen och en stor mängd ammunition, cirka 15 ton, lämnades in till polisen. En utvärdering av lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och vissa andra farliga föremål har pågått under en längre tid inom Justitie- departementet. Utvärderingen inleddes mot bakgrund av vad Justititeut- skottet uttalade i samband med att lagens tillämpningsområde utvidgades år 1990 (bet. 1989/90:JuU35). Vad som hitintills framkommit vid utvär- deringen, bl.a. genom svaren på en enkät som tillställts landets samtliga polismyndigheter, har inte gett vid handen att något omedelbart behov av lagändring föreligger. Frågan om den närmare utformningen av knivför- budet övervägs emellertid även av Riksåklagaren, som har inhämtat ytt- rande från samtliga överåklagare bl.a. beträffande behovet av att ut- sträcka förbudet till att omfatta fler platser än för närvarande. Också Rikspolisstyrelsen bedriver ett arbete inom detta område. Regeringen an- ser att slutförandet av utvärderingen bör anstå ytterligare någon tid, för 54 att därigenom kunna lägga även vad som framkommer genom Riks- åklagarens överväganden till grund för bedömningen av knivförbudets ut- formning. I en nyligen till riksdagen överlämnad proposition (prop. 1993/94:101) föreslås att det i brottsbalken införs en särskild straffskärpningsgrund för sådana fall där ett motiv för brottet varit att kränka någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller någon annan liknande omständighet. Avsikten med förslaget är att skärpa synen på rasistisk och liknande brottslighet. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Regeringen vill också nämna att professorn Hans Klette vid Lunds Universitet på uppdrag av regeringen utfört en undersökning rörande straffmätningspraxis vid vissa våldsbrott. I undersökningen föreslås bl.a. förändringar av straffskaloma för en del grova brott. I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria Sveriges tillträde till Europarådets förverkandekonvention (Ds 1993:17) behandlas frågan om Sveriges tillträde till en inom Europarådet utarbetad konvention om förverkande m.m. Syftet med konventionen är att stärka det internationella samarbetet för att bekämpa allvarliga brott. I prome- morian föreslås att Sverige, som har undertecknat konventionen, ratifi- cerar denna. Promemorian innehåller också förslag till lagändringar i syfte att öka möjligheterna att lämna en annan stat bistånd i form av för- hör under förundersökning. Promemorian, som har remissbehandlats, är föremål för fortsatt beredning inom Justitiedepartementet. Vapenlagsutredningen (Ju 1993:2) arbetar för närvarande med att göra en översyn av vapenlagstiftningen. Utredningen har bl.a. i uppdrag att göra en språklig och systematisk modernisering av regelverket samt att föreslå de ändringar som föranleds av ett eventuellt medlemskap i EU. Utredningen väntas lägga fram sina förslag i början av år 1994. I en lagrådsremiss som regeringen nyligen har beslutat tas upp en rad viktiga frågor inom den allmänna straffrätten. I remissen föreslås att ett uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom special- straffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om ansvarsfrihet föreslås att särskilda bestämmelser om samtycke och rätts- villfarelse skall tas in i lagstiftningen samt att tillämpningsområdet för be- stämmelsen om nöd skall utvidgas. I lagrådsremissen behandlas också den i departementspromemorian Parallellinstruktion (Ds 1991:78) upptagna frågan om möjligheten att i vanliga brottmål beakta yttrandefri- hetsrättsliga intressen. Något förslag i den delen läggs inte fram. Efter lagrådets avgivna yttrande bereds nu ärendet vidare. Polisrättsutredningen redovisade i juni 1993 sitt delbetänkande Polisens rättsliga befogenheter (SOU 1993:60). Utredningen har haft i uppdrag att analysera den svenska polislagstiftningens förhållande till de interna- tionella konventionerna om mänskliga rättigheter. Därvid har utredningen funnit att den svenska polislagstiftningen i huvudsak är väl anpassad till konventionernas krav. Dock har utredningen - mot bakgrund av Sveriges konventionsåtaganden - funnit en ändring av bestämmelserna om om- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 55 händertagande 13 § polislagen (1984:387) påkallad. Förslagen i betänk- andet har remissbehandlats och övervägs för närvarande i regerings- kansliet. Slutligen bör nämnas att det inom departementet f.n. övervägs form- erna för en kommande utredning av en rad frågor rörande den allmänna straffrätten. Till dessa hör bl.a. de frågor som aktualiserats i anslutning till det s.k. Lindomemålet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 5.4.2 Påföljdssystemet Några huvudpunkter: -  En utredning pågår om påföljdssystemets uppbyggnad med uppgift bl.a. att utveckla alternativa påföljder. -  En försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll inleds. Också i påföljdssystemet har viktiga förändringar vidtagits. Här kan sär- skilt hänvisas till avskaffandet av den obligatoriska halvtidsfrigivningen. Regeringen gav våren 1992 en parlamentarisk kommitté - Straffsystem- kommittén (Ju 1992:7, dir. 1992:47) - i uppdrag att överväga vad som i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från fängelsestraff. Straffsystemkommitténs uppdrag är dock inte begränsat till den villkor- liga frigivningen. I kommitténs uppdrag ingår att göra en mer allsidig översyn av straffsystemets uppbyggnad. I direktiven till utredningen be- tonas att värden som legalitet och proportionalitet bör vara vägledande för påföljdsvalet. Påföljdssystemet måste också innebära snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott. Systemet måste utformas så att det kan fylla uppgiften att verka avhållande på människors brottsbenägenhet och göra det möjligt att effektivt avbryta en pågående brottslig verksam- het. Från den utgångspunkten utgör fängelsestraffet en oundgänglig del av påföljdssystemet. Samtidigt måste systemet präglas av humanitet och respekt för individen. Även om fängelsestraff inte kan undvaras är det viktigt att utveckla också andra påföljdsaltemativ. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att överväga om villkorligt fängelse skall införas och föreslå hur samhällstjänst bör införas som ett permanent inslag i påföljdssystem- et. En annan central fråga gäller huruvida intensivövervakning med elek- tronisk kontroll bör införas i vårt land. Kommittén skall redovisa sina förslag före utgången av år 1994. Justitiedepartementet har för att få synpunkter från olika myndigheter m.fl. nyligen skickat ut en promemoria med förslag om en försöksverk- samhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll. I promemorian framförs att det är mycket angeläget att finna alternativ till fängelse och att den elektroniska övervakningsteknik som numera finns är av stort in- tresse i detta sammanhang. Mot den bakgrunden föreslås i promemorian en försöksverksamhet som syftar bl.a. till att ge underlag för Straff- systemkommitténs överväganden i dessa frågor. Försöksverksamheten 56 bör vidare kunna ge kunskap om hur elektronisk övervakningsteknik fungerar under svenska förhållanden och hur kriminalvårdens arbets- former bör utformas. Avsikten är att försöksverksamheten skall påböijas den 1 juni 1994. Enligt lagförslaget i promemorian skall fängelsestraff på högst två månader i vissa fäll kunna få verkställas utanför anstalt i form av inten- sivövervakning med elektronisk kontroll. En förutsättning för sådan verk- ställighet skall vara att den dömde är bosatt inom något av verksamhets- områdena för frivårdsmyndighetema i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping eller Sundsvall. En av avsikterna bakom försöksverksamheten är att kombinera en reak- tionsnivå som motsvarar den som gäller vid verkställighet i anstalt med en verkställighetsform som inte har de negativa effekterna från bl.a. social utgångspunkt som fängelsestraff medför. En annan positiv effekt är att en sådan form av verkställighet är väsentligt billigare än anstalts- behandling. Enligt lagförslaget kommer den dömde att vara förbjuden att lämna sin bostad annat än för vissa ändamål och på särskilt angivna tider. Det nämnda förbudet kommer under verkställighetstiden att kontrolleras med elektroniska hjälpmedel. Sådan kontroll får också avse att den dömde fullständigt avhåller sig från droger. Den dömde kommer också att vara skyldig att betala en avgift. Vid misskötsamhet tas den dömde in på kriminalvårdsanstalt för att där fortsätta verkställigheten av straffet. Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten med samhällstjänst till att gälla hela landet (prop. 1991/92:9). Den utvidgade tillämpningen är tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera perma- nent ordning kan införas. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att föreslå hur samhällstjänsten på längre sikt bör infogas i påföljdssystemet. 5.4.3 De unga lagöverträdarna Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Nya regler för reaktion mot ungdomsbrott övervägs m.m. Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande Reak- tion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Kommittén har övervägt i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Bakgrunden är bl.a. att de förändringar i påföljdssystemet, som skett i takt med det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet, hittills inte i någon vidare mån har berört de unga lagöverträdarna. Ingripanden mot brott skall vara en uppgift för rättsväsendet. Det är viktigt att den unge ställs till ansvar för brottet och uppfattar sambandet mellan detta och reaktionen. I de senare årens diskussioner har betydel- sen av snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott kommit att framhållas allt mer. Det är vidare av grundläggande betydelse att stats- makterna upprätthåller respekt för de påföljder som ådöms i anledning av 57 brott. Straffrättskipningen måste präglas av förutsebarhet, enhetlighet och proportionalitet. För att reaktionssystemet mot unga lagöverträdare skall kunna vinna förtroende är det viktigt att det uppfattas som effektivt. Detta förutsätter att alla de som engageras i arbetet mot ungdomsbrott är inriktade på ändamålsenliga handläggnings- och samarbetsformer. Det förutsätter också att tiden mellan brott och reaktion blir så kort som möjlig. Kommittén föreslår att det, när det är fråga om brott på vilket fängelse kan följa, sätts en bestämd tidsfrist för förundersökningar rörande ung- domar under 18 år. Inom tre veckor från det att den unge delgetts brotts- misstanke skall förundersökningen vara slutförd och åklagaren ha fattat beslut i åtalsfrågan. Ungdomsbrottskommittén föreslår vidare att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall utmönstras. Enligt kommitténs uppfatt- ning skall bestämmandet av påföljder för brott, såväl till innehåll som omfattning, vara en uppgift för rättsväsendet medan det ankommer på socialtjänsten att svara för att hjälp och stödåtgärder tillkommer dem som behöver det. De påföljder som kommittén anser att systemet bör innefatta är böter, villkorlig dom, skyddstillsyn och fängelse. Härtill kommer en ny påföljd som speciellt anpassas till de unga lagöverträdarna. Den be- nämns särskild tillsyn och innebär placering på särskilda ungdomshem (§ 12-hem), som skall administreras av Statens institutionsstyrelse. När det gäller medlingsprojekt föreslår kommittén att dessa bör under- stödjas och uppmuntras men inte bindas upp genom lagreglering som formaliserar förfarandet. Förslagen från Ungdomsbrottskommittén har nyligen remissbehandlats. Ärendet är för närvarande föremål för beredning. 5.4.4 Brottsofferfrågor Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas ytterligare. -  Möjligheterna till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bi- stånd åt brottsoffer i ärenden som behandlas utomlands utökas. -  En brottsofferfond inrättas. Arbetet med att stärka brottsoffrens ställning har fortsatt under år 1993 (jfr prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 42 ff). Möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgades år 1991. I en propo- sition som lämnades hösten 1993 (prop. 1993/94:26) föreslås bl.a. att möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas ytterligare till att omfatta fler brott enligt brottsbalken och att målsägandebiträdets uppgifter i mål om skadestånd utvidgas. I propositionen föreslås också utökade möjlig- heter till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i ärenden som behandlas utomlands. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. 58 I en departementspromemoria Brottsoffren i blickpunkten - åtgärder for att stärka brottsoffrens ställning (Ds 1993:29) lämnas en fyllig redovis- ning av de olika åtgärder som vidtagits på brottsofferområdet. Prome- morian innehåller också ett antal förslag till ytterligare åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning. Det föreslås att en viss del av en brotts- offerfond skall inrättas. Vidare föreslås ett antal lagändringar, bl.a. i rättegångsbalken, liksom flera förordningsändringar. Promemorian, lik- som en departementspromemoria med de närmare förslag som krävs för att en brottsofferfond skall inrättas, har remissbehandlats. Regeringen har nyligen beslutat en lagrådsremiss på grundval av förslagen i prome- moriorna. En tanke bakom att inrätta en brottsofferfond är att bidrag skall kunna lämnas ur fonden till olika ideella organisationer - t.ex. brottsoffeijourer - som verkar på brottsofferområdet, till privat och offentlig verksamhet som gäller brottsoffer samt forskning, utbildning och information om brottsofferfrågor. Fonden skall finansieras genom avgifter från dem som döms för brott av viss svårhet. Dessutom föreslås att en viss del av den aviserade sänkningen av fångarnas ersättning skall bidra till uppbyggnaden av fonden. Som anges i promemorian är det vidare lämpligt att frågor om bidrag ur fonden och ärenden om ersättning enligt brottsskadelagen handläggs av en gemensam myndighet. Regeringen har därför uppdragit åt en särskild utredare att med utgångs- punkt i en översyn av Brottsskadenämndens organisation, lednings- och arbetsformer lämna förslag till organisation m.m. av en myndighet med ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor. Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1993 (jfr prop. 1992/93:141) skärptes straffskaloma för vissa vålds- och sexualbrott. Genom ändringarna stärks det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn. Lagen (1988:688) om besöksförbud har inneburit ett förbättrat skydd för kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft år 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdel- se av ett besöksförbud skärpts till fängelse högst ett år. Brottsförebygg- ande rådet har fått i uppdrag att göra en studie av besöksförbudslagen. Studien, som bl.a. skall innehålla en utvärdering av 1990 års straffskärp- ning, beräknas bli klar före årsskiftet. Justitiekanslem har redovisat sitt uppdrag att se över reglerna om s.k. våldspornografi i 16 kap. 10 b § brottsbalken. Han föreslår inte några författningsändringar för närvarande utan kommer att noga följa hur reg- lerna tillämpas och återkommer till regeringen om behov av regelför- ändringar visar sig. Som tidigare nämnts (avsnitt 3.3) har Kommittén om ideell skada i september 1992 lagt fram ett delbetänkande om ersättning för kränkning genom brott. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Justitiedepartementet. I prop. 1993/94:57 har regeringen föreslagit en ändring i föräldrabalk- ens regler om vårdnadshavares tillsynsskyldighet. Syftet är att stimulera vårdnadshavare att vidta åtgärder så att barns skadegörande handlingar motverkas. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 59 I detta sammanhang redovisas också vissa åtgärder som inte avser lag- stiftningsfrågor för att ge en samlad bild av strävandena att stärka brotts- offrens ställning. Rikspolisstyrelsen har tagit fram specialutrustade väskor för akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor. Väskorna, som inne- håller mobiltelefon, telefonsvarare, larmanordning m.m., finns nu i 280 exemplar och de har fördelats till de regionala polischeferna. Styrelsen har nyligen fått regeringens uppdrag att redovisa en utvärdering av ett försök med sk. "pepparspray" för hotade kvinnor. Regeringen uppdrog i april 1992 åt länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Västemorrlands län att genomföra försök med livvaktsskydd för hotade kvinnor under budgetåret 1992/93. För ändamålet anvisades 10 miljoner kronor. Av den utvärde- ring av verksamheten som Rikspolisstyrelsen redovisat till Justitiedeparte- mentet framgår att livvaktsskydd under perioden endast getts vid två till- fallen inom ramen för försöksverksamheten, att skyddshundar använts vid två tillfällen och att under samma tid larmutrustning, s.k. trygghetspaket, lånats ut i 200 fall. I rapporten uttalas bl.a. att verksamheten har fungerat väl. Det framhålls att livvaktsskydd är en resurs- och kostnadskrävande och för den bevakade påfrestande metod och att det därför är viktigt att den inte nyttjas annat än då det bedöms vara absolut nödvändigt och under så kort tid som möjligt. Av rapporten framgår vidare att trygghets- paketen kommit till ökad användning och med gott resultat, att trygghets- paketen synes täcka i vart fall en del av det skyddsbehov som man trott sig endast kunna lösa med livvakter. I rapporten föreslås att medel ställs till förfogande för livvaktsskydd och annat akut skydd (jfr avsnittet under anslaget B5. Lokala polisorganisationen). I övrigt presenteras i rapporten ett antal olika förslag för hur bl.a. polismyndigheterna skall arbeta vidare med dessa frågor. För närvarande finns ett sjuttiotal brottsoffeijourer runt om i landet. Nya jourer växer fram vaije år. Regeringen beslutade i september 1993 om ett bidrag på 1 miljon kronor till Brottsoffeijouremas Riksförbund. Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsoffeijourer. Avsikten är att framtida bidrag till brottsoffer- jourerna skall lämnas ur den föreslagna brottsofferfonden. Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 i uppdrag att tillsammans med Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklagaren genomföra fortbild- ning av berörda yrkesgrupper inom rättsväsendet liksom inom social- tjänsten samt hälso- och sjukvården i syfte att ge ökad kunskap om bl.a. våld mot kvinnor och våldets effekter. Rikspolisstyrelsen redovisade upp- draget i juli 1993. Av rapporten framgår att den centrala och regionala utbildningen i projektet har genomförts och att utbildningen i länen kommer att vara helt genomförd under hösten 1993. Betydligt fler per- soner än vad som inledningsvis uppskattades omfattas av fortbildningen; den lokala verksamheten omfattar drygt 18 000 personer. I rapporten framhålls att de regionala och lokala kontaktnät som bildats under utbild- ningens genomförande kommer att bli mycket värdefulla i handläggning- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 60 en av ärenden om våld mot kvinnor och i olika samarbets- och utbild- ningsinsatser. Socialstyrelsen har tidigare fått medel från reservationsanslaget Sär- skilda jämställdhetsåtgärder, som nu finns under femte huvudtiteln (H2), för att bedriva utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnor. Ut- vecklingsarbetet, som syftar till ett förbättrat regionalt myndighetssam- arbete och bedrivs i projektform, pågår för närvarande i fem län. I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen under året har tillsatt en kommission med uppdrag att utifrån ett kvinnoperspektiv göra en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och att föreslå åtgärder för att motverka sådant våld (dir. 1993:88). 5.5 Inriktning, prioriteringar, organisation och arbetsmetoder för rättsväsendets myndigheter samt långsiktigt reformarbete Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Förstärkt brottsförebyggande verksamhet utvecklas. Satsning på närpolis, dvs. en förbättrad och utbyggd kvarters- polis, genomförs i hela landet. Polisen skall bli mer synlig och tillgänglig. Kriminalpolisverksamheten och det internationella polissam- arbetet utvecklas. -  Frivårdens arbetsformer utvecklas ytterligare. -  Nationell brottspreventiv strategi övervägs. För att kunna nå de kriminalpolitiska målen - att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot brott - är det som tidigare har slagits fast nödvändigt att bygga kriminalpolitiken på en helhetssyn när det gäller åtgärder från det allmänna och från samhället i övrigt. Här har naturligt- vis åtgärder inom kriminalpolitikens traditionella områden, såsom straff- lagstiftningen, polisen och kriminalvården, en central funktion. Av grundläggande betydelse är också åtgärder för att stärka familjens roll och för att bibringa de unga normer och värderingar som hör hemma i ett civiliserat samhälle. Kriminalpolitiken i vid mening kan alltså inte begränsas till sådana åt- gärder såsom att klara upp begångna brott och att lagfora gärnings- männen. Sådana åtgärder är självfallet mycket viktiga inte minst för att upprätthålla respekten för rättssamhällets krav, men de är inte tillräckliga för att varaktigt minska brottsligheten och öka tryggheten. För detta ändamål krävs ett brett upplagt brottsförebyggande arbete. I detta arbete har såväl polis och andra myndigheter som enskilda personer, företag och organisationer en roll. Också normbildning och stärkandet av familjens roll utgör, i denna mening, åtgärder inom det brottsförebyggande om- rådet. Den brottsförebyggande polisverksamheten är för närvarande stadd i snabb utveckling i enlighet med riktlinjer från riksdagen och regeringen 61 (se t.ex. 1993 års budgetproposition). Denna utveckling måste fortsätta och intensifieras. Ett naturligt steg bör vara att utveckla s.k. närpolis- verksamhet. Därmed menas att polisen organiseras i små, lokalt förank- rade enheter som arbetar problemorienterat och förebyggande. Närpolis- verksamhet kan ses som en utveckling av den traditionella kvarterspolis- verksamheten. Där närpolisverksamhet redan prövats, både i Sverige och utomlands, har den visat sig kunna minska vardagsbrottslighet och ord- ningsstömingar mycket påtagligt. Tiden är nu mogen att införa närpolis- verksamhet överallt i landet. Övergången till närpolisverksamhet skapar också bättre förutsättningar för en breddad och utvecklad samverkan med den människor som finns i lokalsamhället, något som har stor betydelse både för att förebygga brott och skapa trygghet och för att polisen snabbt skall kunna gripa in när något har inträffat. En ökad synlighet och tillgänglighet är också värdefulla inslag i närpolisverksamheten. Däremot krävs andra polisiära metoder för att bekämpa den grövsta eller annars mera kvalificerade kriminaliteten, såsom illegal narkotika- handel, annan internationell eller organiserad brottslighet och ekonomisk brottslighet. För att vinna framgång inom detta område är det nödvändigt att utveckla kriminalpolisverksamheten i olika avseenden, såsom beträff- ande arbetsmetoder, kompetens och teknikstöd. Det är också nödvändigt att utveckla det internationella polissamarbetet. Ett medlemskap i EU kommer att ge Sverige tillgång till det fördjupade polissamarbete som för närvarande håller på att utvecklas mellan EU:s medlemsländer. Sverige bör sträva efter att inta en pådrivande och aktiv roll inom det europeiska polissamarbetet. Ett annat mycket viktigt inslag i utvecklingsarbetet inom polisens om- råde är att rationalisera och effektivisera polisverksamheten så att polisen kan behålla och utveckla sin operativa kapacitet på det sätt som behövs för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen. Kriminalvårdens huvuduppgift är givetvis att verkställa utdömda straff. Men i denna uppgift ingår också att utveckla åtgärder som är av brotts- förebyggande natur. Åtgärderna bör inriktas på såväl att förhindra brott under verkställighetstiden som att förebygga återfall i brott sedan påfölj- den har verkställts. Utgångspunkten vid ett fängelsestraff är att det är själva frihets- inskränkningen som utgör straffet och obehaget för den enskilde samtidigt som han under fängelsetiden avhålls från att begå ytterligare brott. Men i kriminalvårdens arbete ingår också att på bästa sätt utnyttja tiden i an- stalt för att motivera och påverka den intagna till ett liv i frihet utan kriminalitet. Av stor betydelse är vidare att fortsätta det säkerhetshöjande arbete som redan har burit frukt i form av färre rymningar från anstalterna. Också bekämpningen av narkotikamissbruket på anstalterna måste fort- sätta och utvecklas. Fängelseutredningen har i sitt betänkande Verkställig- het av straff (SOU 1993:76) bl.a. lämnat förslag som syftar till att mot- verka förekomsten av narkotika på anstalterna. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 62 Den planerade försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll ger förutsättningar att kombinera frivårdens unika möjlighet att påverka och motivera den dömde i hans egen miljö med kraftfulla kontrollåtgärder motsvarande dem som gäller vid verkställig- heten av fängelsestraff i anstalt. Frivårdspåföljderna har, vid sidan av fängelsestraffet, en väsentlig plats i påföljdssystemet. Genom olika strukturerade åtgärdsprogram inom ramen för skyddstillsyn, samhällstjänst eller kontraktsvård skall kriminal- vården sträva efter att förhindra återfall i brott. Det är särskilt angeläget att de klienter som befinner sig i böijan av en brottskarriär förhindras att fortsätta denna. Mot bakgrund härav är det därför fortsatt angeläget att kriminalvården i samverkan med andra samhällssektorer utvecklar och fördjupar olika former för strukturerade åtgärdsprogram inom frivården. Brottsförebyggande arbete bedrivs på olika nivåer och med åtskilliga huvudmän. En fråga som på senare tid fått en ökad aktualitet och som berörts ovan är om kommunerna kan ges en större roll när det gäller att skapa trygghet mot brott. En delvis sammanhängande fråga är hur man skall kunna ta till vara de resurser som enskilda initiativ på området utgör. Att frågor som dessa har väckts beror bl.a. på att det framstått som alltmera klart att polis och andra rättsvårdande myndigheter inte en- samma kan komma till rätta med den ökande brottsligheten. För att belysa dessa förhållanden beslutade regeringen i mars 1993 att tillsätta en parlamentarisk kommitté, Trygghetsutredningen (dir. 1993:37). Kommitténs uppgift är att se över rollfördelningen mellan de aktörer som har betydelse för att skapa trygghet i det lokala samhället, i första hand polisen och kommunerna samt enskilda medborgare, företag och andra enskilda organ. Målet för utredningen är att finna former för att upprätthålla lag och ordning på det lokala planet och för att tillgodose medborgarnas behov av skydd mot brott, former som är tillräckligt effektiva med hänsyn till brottsutvecklingen och de samhällsförändringar i övrigt som kan förutses och som uppfyller kraven på rättssäkerhet. En utgångspunkt för utredningen är att polisen även i framtiden skall ha huvudansvaret för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, men att det gäller att finna former för att samla alla goda krafter i arbetet för att öka människors trygghet mot brott. Utredningsarbetet skall vara av- slutat före utgången av mars 1995. Ett delbetänkande skall redovisas före utgången av juni 1994. BRA har i sin ovan nämnda kriminalpolitiska framtids- och omvärlds- analys pekat på behovet av en nationell brottsförebyggande strategi som läggs fast av statsmakterna. En sådan strategi bör enligt BRA innefatta bl.a. frågor som huvudmannaskap för den brottsförebyggande verksam- heten, lokala brottsförebyggande program, en årlig förbättrad brottsoffer- undersökning samt förbättringar av rättsstatistiken. Mot bakgrund av det anförda avser regeringen att uppdra åt BRA att utarbeta ett underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. I underlaget bör belysas bl.a. frågor om inriktning och målbeskrivning för det brottsförebyggande arbetet, ansvarsfördelning, samordning och sam- verkan på olika nivåer samt uppföljning och utvärdering av resultatet. En Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 63 central fråga är vilka åtgärder som behövs för att förhindra att unga människor dras in i kriminalitet och missbruk. Vid arbetet skall BRÅ bl.a. hålla kontakt med och beakta det arbete som sker inom Trygghetsut- redningen när det gäller lokalt trygghetsskapande arbete samt inom polisen när det gäller att utveckla närpolisverksamhet och ett problem- orienterat, brottsförebyggande arbetssätt. Siktet bör vara inställt på att regeringen under våren 1995 skall kunna förelägga riksdagen ett förslag till nationellt brottsförebyggande program. 5.6 Sammanfattning En sammanfattning av regeringens kriminalpolitiska handlingsprogram tar upp följande huvudpunkter: - En av rättsstatens viktigaste uppgifter är att upprätthålla lag och ord- ning så att människor kan känna sig trygga. - Brottsligheten befinner sig på en nivå som inte kan accepteras samtidigt som olika prognoser om framtiden inger stor oro. - Förhållandena är sådana att det krävs en kraftfull omprövning och för- nyelse av kriminalpolitiken. - Detta arbete har redan inletts av regeringen och fortsätter nu med för- ändringar av såväl regelverket som myndigheternas organisation, inrikt- ning och arbetsmetoder. - Det krävs vidare ett helt nytt engagemang i kriminalpolitiken från en- skilda medborgare, från kommuner och andra myndigheter och från näringslivet om de grundläggande målsättningarna, att minska brottslig- heten och öka tryggheten, skall uppfyllas. 6 Författningsutgivningen Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: -  Tryckrutinema ses över. -  Ikraftträdandedatum ändras. -  Extra regeringssammanträden hålls. Kraven på en realistisk tidsplanering av författningsarbetet ökas. Enligt 8 kap. 19 § regeringsformen skall en beslutad lag utfärdas utan dröjsmål och kungöras så snart det kan ske. Även förordningar skall i princip kungöras så snart det kan ske. Enligt Statsrådsberedningens rikt- linjer för författningsskrivning (Gröna boken s. 68) bör tiden mellan det att en författning kommer ut från trycket och ikraftträdandet vara minst 64 fyra veckor. Endast i speciella undantagsfall bör den sättas kortare än två veckor. Konstitutionsutskottet har vid granskningen av utgivningen av Svensk författningssamling (SFS) för år 1992 funnit att 54 % av totalt 1 635 för- fattningar kommit ut från trycket mindre än två veckor före ikraftträdan- det. I granskningsbetänkandet (bet. 1992/93:KU30 s. 24) påpekar utskott- et att nuvarande ordning med författningsutgivningen måste ses över så att allmänheten och berörda myndigheter garanteras tillgång till författ- ningarna i god tid före ikraftträdandet. De författningar som under 1992 kommit ut från trycket senare än två veckor före ikraftträdandet har undersökts närmare inom Justitiedeparte- mentet. Dessa författningar består av ca 300 lagar och ca 500 förordning- ar. Tidpunkten för ikraftträdandet Huvuddelen av de undersökta författningarna har hel- eller halvårsskiftet som ikraftträdandedag. 74 % av lagarna och 43 % av förordningarna trädde i kraft den 1 januari 1993. 14 % av lagarna och 38 % av förord- ningarna trädde i kraft den 1 juli 1992. Tidsåtgången för beredningen Den genomsnittliga tiden för riksdagsbehandling, dvs. från det att propo- sitionen kom in till utskottet till kammarens beslut, är för de granskade lagarna 47 dagar. Tidsåtgången mellan riksdagsbeslutet och den dag lag- arna kom ut från trycket är i genomsnitt 16 dagar. Tiden mellan regeringsbeslut och den dag förordningarna kom ut från trycket är också i genomsnitt 16 dagar. De granskade författningarnas innehåll Nästan en femtedel av de sent utfärdade lagarna är resultatet av den ekonomiska krisuppgörelse som regeringen ingick med socialdemokrat- erna hösten 1992. Några lagar är sent utfärdade i förhållande till ikraft- trädandedag men skall inte tillämpas förrän långt senare eller upphäver tidigare utfärdade lagar som aldrig trätt i kraft. En tiondel av lagarna gäller höjda ersättningar eller avdrag eller kan på annat sätt anses gynnande för den enskilde. En sjundedel av lagarna och en tredjedel av förordningarna riktar sig till stat, kommun, domstolar och andra myndig- heter eller utgör ändringar på grund av ändrad myndighetsorganisation. Författningar skall komma ut i god tid före ikraftträdandet Av den redovisning som lämnats om de granskade författningarna fram- går att vissa författningar har sådant innehåll att den sena utgivningen ofta får anses vara mindre allvarlig sakligt sett. Såsom konstitutionsut- skottet funnit är dock det stora antalet sent utfärdade författningar Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 65 5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Rättelse: S. 73 tillkommit rad 1—4 oacceptabelt och måste åtgärdas. Nedan anges några tänkbara åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Tryckrutinerna bör ses över Den ordinarie utsändningen av SFS sker vaije helgfri tisdag. Innan en författning trycks måste den trycklovas. Normalt ges trycklov en gång i veckan - på tisdagar. För att en författning skall komma med i den ordi- narie utsändningen måste den trycklovas senast kl 10.00 tisdagen i veckan före. Det tar således normalt 12 dagar från den dag en författning utfärdas till den dag den kan komma ut från trycket. Tiden mellan utfärdandet av en författning och den dag den kommer ut från trycket kan eventuellt förkortas om det införs fler trycklovsdagar. Redan i dag har man dock extra trycklovsdagar under de tidpunkter på året då de flesta författningar utfärdas, dvs. i juni och december. En annan åtgärd är att ändra dagen för trycklov till fredagar. Nu beskrivna åtgärder torde dock endast kunna medföra marginella förbättringar. SFS trycks i dag med traditionellt offsettryck. Många betänkanden och propositioner trycks numera i stället från s.k. heloriginal. Denna metod innebär att tryckförlagan lämnas till tryckeriet i reprofärdigt skick. Den blir sedan, ibland efter förminskning, fotograferad och tryckt i det skick tryckeriet tagit emot den. En övergång till heloriginal beträffande författ- ningstext kan innebära att tryckproceduren blir både billigare och snabb- are. Möjligheterna att gå över till s.k. heloriginalframställning av SFS undersöks för närvarande inom regeringskansliet. Datum för ikraftträdandet kan ändras En stor del av de för sent utfärdade författningarna har hel- eller halvårs- skifte som ikraftträdandedag. Detta medför att belastningen på utskott, departement och tryckeri blir stor dessa tider på året. Ett sätt att åtgärda problemet med de sena författningarna är att sprida författningarnas ikraftträdande mera över året. Det finns skäl att överväga om det är möj- ligt att senarelägga ikraftträdandet av de lagar och förordningar som inte nödvändigtvis behöver träda i kraft den 1 januari eller den 1 juli till t.ex. den 1 februari respektive den 1 september. Detta skulle ha den fördelen att författningsändringar inte sker just som stora delar av Sveriges befolk- ning har ledigt. Departementens författningsarbete styrs dock i hög grad av riksmötets förläggning och Lagrådets verksamhetstid. När det gäller lagar är det riksdagen och dess utskott som har att överväga om ikraftträdandedagen är lämplig med hänsyn till betydelsen av att författningar är tillgängliga i god tid före ikraftträdandet. Departementens möjligheter att påverka be- slutsdag och ikraftträdandedag är i praktiken begränsad till sådana förord- ningar som inte är beroende av riksdagsbeslut. Det kan dock inte anses att något hindrar att departementen kontaktar respektive utskott i fråga om den tidpunkt som är lämplig med hänsyn till kravet på utgivningstid Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 66 beträffande författningar vars ikraftträdandetidpunkt bestäms genom riks- dagens beslut. Extra regeringssammanträden kan hållas För lagar som är extra brådskande är det möjligt att hålla extra regerings- sammanträden för att påskynda utfärdandet av en beslutad lag. Eftersom riksdagsbesluten vanligen fattas onsdag eller torsdag är det dock tveksamt om så mycket står att vinna med detta alternativ när det är möjligt att ta upp förfettningsärendena på ordinarie regeringssammanträde på tors- dagarna. En realistisk tidsplanering bör göras Det viktigaste för att komma tillrätta med den sena författningsutgivning- en är dock framförallt att det redan från böijan görs en realistisk tids- planering av propositions- och författningsarbetet. Som nämnts måste man räkna med att tidsåtgången mellan utfärdandet och den dag författ- ningen kommer ut från trycket är 12 dagar. Detta innebär att författning- ar som skall träda i kraft den 1 januari bör beslutas av riksdagen och ut- färdas senast sista veckan i november for att de skall kunna komma ut i god tid före ikraftträdandet. För att detta skall vara möjligt och med den förut angivna genomsnittstiden om ca en och en halv månad för utskotts- behandling m.m. behöver en proposition vara avlämnad till riksdagen under första halvan av oktober, helst före den 10, alltså i realiteten i omedelbart samband med att riksmötet öppnas. Det bör vidare övervägas om nuvarande uppläggning av Lagrådets verksamhet med en ledighets- period normalt från mitten av juni till mitten av september är rationell i det här aktuella perspektivet (jfr 15 § lagen [1979:368] om Lagrådet). Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 67 7 Sammanfattning Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Förändringar inom Justitiedepartementets område i förhållande till budget- året 1993/94 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i miljoner kronor. <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat enligt regleringsbrev 1993/94</td><td> Förslag 1994/95</td><td> Förändring</td></tr> <tr><td> A. Allmänna val m.m.</td><td> 195,7</td><td> 304,6</td><td> 108,9</td></tr> <tr><td> B. Polisväsendet</td><td> 10 620,5</td><td> 10 725,2</td><td> 104,7</td></tr> <tr><td> C. Åklagarväsendet</td><td> 551,3</td><td> 582,5</td><td> 31,2</td></tr> <tr><td> D. Domstolsväsendet m.m.</td><td> 2 492,6</td><td> 2 599,2</td><td> 106,6</td></tr> <tr><td> E. Kriminalvården</td><td> 3 547,0</td><td> 4 097,2</td><td> 550,2</td></tr> <tr><td> F. Rättshjälp m.m.</td><td> 1 118,9</td><td> 1 068,3</td><td> -50,6</td></tr> <tr><td> G. Övriga myndigheter</td><td> 90,6</td><td> 98,1</td><td> 7,5</td></tr> <tr><td> Totalt för Justitie- departementet</td><td> 18 616,6</td><td> 19 475,1</td><td> 858,5</td></tr> </table> 68 (Andra huvudtiteln) A. ALLMÄNNA VAL M.M. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Al. Allmänna val 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 2 645 000 29 600 000 158 000 000 Från anslaget betalas statsverkets kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 158 000 000 kronor. Beloppet avser kostnader för 1994 års val. Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänna val för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 158 000 000 kr. A2. Stöd till politiska partier 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 140 038 000 141 200 000 127 200 000 Riksdagen har för budgetåret 1993/94 under anslaget H4. Stöd till poli- tiska partier anvisat 141 200 000 kronor. Medlen fördelas enligt lagen (1972:625; omtryckt 1987:876) om statligt stöd till politiska partier. Enligt lagen utgår stödet dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet utgår som mandatbi- drag. Ett mandatbidrag är för närvarande 274 850 kronor. Kanslistödet, som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, utgår som grundstöd och tilläggsstöd. Helt grundstöd är för närvarande 4 800 000 kronor och tilläggsstödet 13 400 kronor för vaije vunnet riks- dagsmandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars 20 100 kronor för vaije mandat. Samtliga belopp höjdes till sin nuvarande nivå år 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 3, bet. 1988/89:KU22, rskr. 1988/89:315). Beloppen har tidigare höjts åren 1975, 1977, 1981, 1984 och 1987. Enligt prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (s. 13) skall bl.a. partistödet minska med 10 % fr.o.m. nästa mandatperiod. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att partistödet räknas ned med 10 % fr.o.m. den 15 oktober 1994. Några andra ändringar av stödet bör inte göras. Ett förslag till den lagändring som be- hövs bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.2. 69 Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 127 200 000 Prop. 1993/94:100 kronor.                                                                    Bilaga 3 Regeringen föreslår att riksdagen 1.  antar regeringens förslag till ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier, 2.  till Stöd till politiska partier för budgetåret 1994/95 anvisar ett för- slagsanslag på 127 200 000 kr. A3. Svensk författningssamling 1992/93 Utgift                     10 112 000 1993/94 Anslag                    10 112 000 1994/95 Förslag                    4 512 000 Effektivare distribution av författningssamlingarna Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av SFS som reg- leras i 7 § förfättningssamlingsförordningen (1976:725), den s.k. fri- listan. Den 1 januari 1994 kommer den kostnadsfria tilldelningen av SFS och andra författningssamlingar att avskaffas för domstolar och andra statliga myndigheter. Detta innebär att dessa myndigheter i fortsättningen själva skall betala för de abonnemang och lösnummer som de beställer. Regeringen redovisade i den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150 bil. 2 s. 8) sin avsikt att avskaffa den kostnadsfria tilldel- ningen av SFS och andra författningssamlingar för domstolar och andra myndigheter från årsskiftet 1993/94. Justitieutskottet uttalade i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen att utskottet delade regeringens uppfattning att distributionen av författningssamlingarna borde göras så kostnadseffektiv som möjligt samt att utskottet utgick från att de medel som frigörs på anslaget kommer att fördelas på de myndig- heter, i första hand inom rättsväsendet, som drabbas av kostnadsfördyr- ingar i sammanhanget. Under dessa förutsättningar hade utskottet inget att erinra mot förslaget och hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen detta till känna (bet. 1992/93:JuU38). Riksdagen bi- föll vad utskottet hemställt (rskr. 1992/93:438). Det fortsatta arbetet med frågan har lett till följande överväganden. Den s.k. frilistan har under 1993 ca 2 500 abonnenter som får ca 6 000 exemplar. Av dessa är 600 abonnenter kommunala bibliotek, kommuner eller landsting. Dessa skall även i fortsättningen få SFS kostnadsfritt. Av återstående frilisteabonnenter får majoriteten, ca 1 150 abonnenter, endast ett exemplar av SFS. För dessa innebär avskaffandet av den fria tilldelningen en kostnadsökning som motsvarar priset för ett abonnemang, dvs. ca 1 436 kronor inkl, porto. Detta är ett så litet belopp att det inte framstår som rimligt att kompensera dem för det. 70 De myndigheter som i dag får fler än ett exemplar av SFS finns främst inom rättsväsendet. För dessa blir det däremot ekonomiskt mera kännbart att själva betala for abonnemangen. För att kompensera dessa myndig- heter bör delar av SFS-anslaget foras över till dem. Utanför rättsväsendet får för närvarande ett par hundra myndigheter fler än ett friexemplar av SFS. De flesta av dessa är dock myndigheter med stora anslag. Att kompensera dessa myndigheter för de förhållande- vis obetydliga kostnadsökningar som avskaffandet av den kostnadsfria tilldelningen av SFS innebär kan inte anses motiverat. Till rättsväsendet bör mot den nu angivna bakgrunden ca 2,6 miljoner kronor överföras. Besparingen på anslaget blir ca 3 miljoner kronor under budgetåret 1994/95. För budgetåret 1995/96 beräknas ytterligare besparingar på anslaget med ca 3,5 miljoner kronor. Fortsättningsvis skall från anslaget betalas kostnaderna för friexemplar till kommunala bibliotek, kommuner och landsting. Anslaget skall vidare täcka den er- sättning Justitiedepartementet enligt gällande avtal om framställning och distribution av SFS skall betala till förlaget i de fall utgivningen av SFS blir mer omfettande. Avtalets konstruktion bygger på att denna ersättning skall trappas ned under 1995 och sedan helt avskaffas. Med hänsyn till de besparingar ändringen i författningssamlingsförord- ningen medför kan anslaget minskas i förhållande till innevarande budget- år. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Svensk författningssamling för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 512 000 kr. A4. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. 1992/93 Utgift                      5 164 000 1993/94 Anslag                   2 586 000 1994/95 Förelag                    2 586 000 Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av privat- rätten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt. Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnaderna för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med an- knytning till Justitiedepartementets ansvarsområde. Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 71 Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. A5. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. 1992/93 Utgift                     12 432 000      Reservation 1993/94 Anslag                    11 636 000 1994/95 Förslag                   11 710 000 För detta anslag betalas bidrag till den verksamhet som bedrivs av stiftel- sen Institutet för framtidsstudier Bakgrund Institutet för framtidsstudier bildades år 1987 efter riksdagens beslut i fråga om ny inriktning och organisation av framtidsstudieverksamheten m.m. (prop. 1986/87:92, bet. 1986/87:UbU24, rskr. 1986/87:316). En- ligt sina av regeringen fastställda stadgar skall institutet i egen regi eller i samarbete med andra bedriva framtidsstudier, långsiktig analys och där- med sammanhängande verksamhet för att därigenom stimulera till en öppen och bred diskussion om framtida hot och möjligheter i samhällsut- vecklingen. Institutet skall inom sitt verksamhetsområde samarbeta med myndigheter, oiganisationer, institutioner, enskilda och företag såväl inom landet som i de nordiska länderna och andra länder. Verksamheten finansieras dels med anslaget på statsbudgeten, dels genom projekt- eller programbidrag från externa finansiärer, t.ex. privata företag, statliga myndigheter och till mindre del forskningsråden. Verksamhetens omslut- ning uppgick till ca 18,5 miljoner kronor under budgetåret 1992/93. Pro- jektens forskare utgörs av ca 40 docentkompetenta personer från univer- sitet och högskolor i Sverige och andra länder. Antalet anställda vid insti- tutet uppgår till åtta personer för forskningsledning, samordnande veten- skaplig verksamhet och administrativa uppgifter. Institutets styrelse utses av regeringen. Institutets forskning bedrivs inom de tre huvudområdena Miljö och hälsa, Svenskt arbete och liv och Internationell och global utveckling. Vidare genomförs under innevarande budgetår en större, syntetiserande framtidsstudie - Sverige i framtiden - som bygger på dels uppnådda re- sultat från institutets olika projekt, dels nya undersökningar inom viktiga områden som inte täcks av projekten. Regeringens överväganden I prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg anfördes att verksamheten borde utvärderas. En särskild utredare har nu tillkallats. Utvärderingen kommer att genomföras under 1994. Denna utvärdering har emellertid inte kunnat komma till stånd i sådan tid att dess resultat Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 72 har kunnat ligga till grund för beräkningen av detta anslag i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95. I avvaktan på resultatet av den pågå- ende utvärderingen har anslaget beräknats till 11 710 000 kronor för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Framtidsstudier, långsiktig analysm.m. förbudgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 11 710 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 A6. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis- ningssed 1992/93 Utgift                        400 000 1993/94 Anslag                     600 000 1994/95 Förslag                      600 000 Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis- ningssed, som bildats gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 600 000 kr. 73 B. POLISVÄSENDET Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1 Polisens uppgifter och organisation Enligt 1 § polislagen (1984:387) syftar verksamheten inom polisen till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra all- mänheten skydd och annan hjälp. En av polisens viktigaste uppgifter är att bekämpa brottsligheten och framför allt att förebygga och förhindra att brott begås. Basen i polisväsendet utgörs av den lokala polisorganisationen, som består av 117 polismyndigheter (polisdistrikt). Antalet anställda inom polisväsendet uppgår till ca 27 000, varav ca 16 600 är färdigutbildade poliser. Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polisverk- samheten där. Till länsstyrelsens uppgifter hör att bestämma om indelningen i polisdistrikt och om fördelning av medel inom länets polisorganisation. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala organisationen. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadmini- stration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör Polishögskolan, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen. Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgifter är att främst utföra kriminaltekniska undersökningar åt polisen och åkla- garväsendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksam- hetsområde. 2 Utvecklingen inom polisen Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet på grundval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet. 1980-talets polisreform fördes vidare genom riksdagsbeslut år 1991 på grundval av förslag i proposition 1989/90:155 Förnyelse inom polisen. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling av styrformerna inom polisen i riktning mot fortsatt decentralisering samt en ökad inriktning mot förebyggande polisarbete (bet. 1990/9l:JuUl, rskr. 1990/91:1). Från och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till nytt budgetsystem, som bygger på mål- och resultatstyrning och att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Detta innebär att den lokala och regionala nivån ges ett väsentligt ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende. 74 Den 1 juli 1992 ändrades polisförordningen (1984:730) och för- Prop. 1993/94:100 ordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen i flera Bilaga 3 väsentliga delar, bl.a. i fråga om polisens regionala ledningsorganisation. Ändringen innebär att den s.k. länspolismästarmodellen, som dessförin- nan funnits i åtta län, har införts generellt. Författningsändringarna innebar också att det har införts en tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet och att de högre polischeferna erhåller tidsbegränsade chefsförordnanden. Riksdagen beslutade med anledning av regeringens proposition (1992/93:50) om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område. Besparingarna skall genomföras huvudsakligen genom rationali- seringar och genom en övergång till studiemedelsfinansiering av polisut- bildningen. Kraven på besparingar föranledde regeringen att föreslå (prop. 1992/93:100 bil. 3, bet. 1992/93:JuU21, rskr. 1992/93:230) riks- dagen att ytterligare befogenheter när det gäller polisens organisation och verksamhet skulle delegeras till länsstyrelserna. Genom ändringar i polisförordningen (1993:993) överlämnades till länsstyrelserna att besluta om indelning i polisdistrikt och om polismyndigheternas grundläggande organisation och verksamhet. I samband därmed upphävdes kungörelsen (1973:875) om rikets indelning i polisdistrikt. I polisförordningen har samtidigt införts nya regler som ger länsstyrelserna vidgade uppgifter i fråga om bl.a. samverkan, organisation och administration inom länets polis. Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett en övergång till studiemedelsfinansiering av polisutbildningen. Rikspolisstyrelsens förslag innebär att övergången sker successivt genom att polisutbildningen under grundkurs 1 från och med budgetåret 1993/94 omfattas av studiestödssys- temet enligt studiestödslagen (1973:349). Regeringen har beslutat i enlighet med Rikspolisstyrelsens förslag. Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1993/94 uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta en plan för rationaliseringar inom länets polis under tiden t.o.m. budgetåret 1995/96 (se vidare avsnitt 4). Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den centrala polisorganisationen med syfte att i högre grad koncentrera Rikspolisstyrelsens uppgifter till områden där en effektiv verksledning behövs för att säkerställa att polisverksamheten i landet bedrivs och utvecklas i enlighet med riksdagens och regeringens intentioner och beslut. Genom tilläggsdirektiv i december 1992 uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen att göra en förstudie till en omorganisation av Rikspolisstyrelsen och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt. Rikspolisstyrelsen redovisade sitt arbete i en rapport i mars 1993. I maj 1993 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att, som komplettering till Rikspolisstyrelsens rapport, se över den centrala polisorganisationen i ett statsmaktsperspektiv och ett EU-perspektiv. Den särskilda utredaren, som benämnt översynen RPS-utredningen, redovisa- de sitt arbete i oktober 1993 (SOU 1993:92). I december 1993 uttalade riksdagen, vid behandlingen av en rapport från Riksdagens revisorer rörande polisen, att en parlamentarisk 75 utredning borde tillsättas för en fortsatt genomlysning av den centrala polisorganisationen. Utredningen borde också få till uppgift att utvärdera det förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå. I samman- hanget betonade riksdagen vikten av att det pågågende förändringsarbetet inom polisen inte avstannar och att länsstyrelserna skall bedriva ett fortsatt rationaliseringsarbete för att uppnå sparmålen i enlighet med fattade beslut. Direktiv till den parlamentariska kommittén bereds f.n. inom Justitiedepartementet. Regeringen tillsatte i maj 1993 en parlamentarisk utredning, som antagit namnet Trygghetsutredningen (dir. 1993:37). En huvuduppgift för utredningen är att överväga om kommuner och enskilda, till vilka även räknas företag och föreningar, kan ges en större roll inom det trygg- hetsskapande arbetet i samverkan med polisen. I uppdraget ingår också att se över lagstiftningen om ordningsvakter och väktare. Utredningen, vars arbete skall vara avslutat före utgången av mars 1995, skall i enlighet med direktiven redovisa ett delbetänkande före utgången av juni 1994. 3 Polisväsendet under det gångna budgetåret 3.1 Årsredovisning m.m. Rikspolisstyrelsen har för budgetåret 1992/93 lämnat sin första års- redovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheternas års- redovisning och anslagsframställning. Årsredovisningen innehåller också uppgifter om uppföljning av statsmakternas riktlinjer och prioriteringar för polisverksamheten m.m. i enlighet med vad som angivits i regering- ens myndighetsspecifika direktiv för Rikspolisstyrelsen. Att följa upp och mäta effekterna av polisverksamhet är en vansklig uppgift inte minst med hänsyn till att verksamheten är mångfacetterad och berör sidor av samhällslivet som påverkas även av många andra faktorer än polisens verksamhet och där orsakssammanhangen ännu endast är delvis utforskade av vetenskapen. Forskning och utveckling inom detta område pågår såväl i Sverige som i många andra länder. Mot denna bakgrund är det inte möjligt att fullt ut kunna följa upp polisverk- samheten under det gångna budgetåret genom de uppgifter som redovisas i årsredovisningen. Bl.a. går det inte att klart avläsa hur polisen har uppfyllt de av statsmakterna fastställda målen och riktlinjerna för verksamheten. Rikspolisstyrelsen bedriver fortlöpande ett utvecklingsarbete i syfte att kunna redovisa verksamheten och effekterna av denna i enlighet med intentionerna kring mål- och resultatstyrningen i statliga myndigheter. Arbetet är långsiktigt och syftar till att ge riksdagen och regeringen ett bättre beslutsunderlag vid ställningstagande till verksamhetens inriktning och utgifternas utveckling. Årsredovisningen innehåller även en balansräkning och finansieringsa- nalys samt en resultaträkning för Polishögskolan. Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller inga invändningar. RRV:s be- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 76 dömning är att resultatredovisningen kan utgöra grunden för det fortsatta utvecklingsarbetet av årsredovisningen. Årsredovisningen är inte komplett eftersom polisväsendet budgetåret 1992/93 har dispens från den nya bokföringsförordningens krav. Resultatredovisningen Diagram 3:1 Verksamhetens sammansättning budgetåret 1992/93 Prop. 1993/94:100 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-85.png" style="width:274pt;height:110pt;"/> Källa RPS Diagram 3:2 Antal timmar avsatta till övervakningsverksamhet 1989-1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-86.png" style="width:264pt;height:198pt;"/> 77 Av den totala resursinsatsen inom polisen avsattes 32% till övervaknings- verksamhet vilket motsvarar 11 miljoner timmar och kostade 3,4 miljarder kronor. Resurserna för övervakning minskade 1992 jämfört med året innan vilket torde förklaras av att en ny verksamhetsindelning infördes för budgetåret 1992/93. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Diagram 3.3 Antal timmar avsatta till brottsutredning 1989-1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-87.png" style="width:283pt;height:204pt;"/> Brottsutredning utgjorde 27% av verksamheten vilket var ca 9 miljoner timmar och kostade 2,8 miljarder kronor. Under perioden har mängden resurser som avsatts varit relativt konstant. 78 Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Diagram 3:4 Antal ärenden redovisade till åklagare bå 1992/93<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-88.png" style="width:280pt;height:182pt;"/> Källa RPS Som ett mått på polisens produktivitet kan antalet ärenden som redovisas till åklagare anges. Totalt redovisade 30% av alla ärenden till åklagare, men andelen varierade mycket för olika typer av brott. Personalsituationen Ar 1992 satte riksdagen, efter förslag från regeringen, som mål att höja antalet utbildade polismän till 16 700. Av årsredovisningen framgår att målet i huvudsak är uppnått. Av prognosen för de kommande budgetåren framgår vidare att antalet anställda poliser beräknas uppgå till drygt 17 700 i juli 1996. Hittillsvarande insatser när det gällar att rekrytera fler personer med invandrarbakgrund till polisyrket har lett till att 10 procent av de intagna under hösten 1993 har invandrarbakgrund. Av dessa har en majoritet utomnordisk bakgrund. Andelen kvinnliga polisaspiranter har under senare år utgjort ca 30 procent. Flerårig ram och fördjupad prövning I 1993 års budgetproposition angavs, mot bakgrund av den omfattande besparingen som skulle göras inom polisen under en treårsperiod att en flerårsram inte borde tilldelas polisväsendet. Vidare angavs att en för- djupad prövning borde ske för det nästföljande budgetåret. Under våren 1993 beslutade regeringen om förordning (1991:134) om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning. I enlighet med 79 förordningen har en förändring av tidpunkten för redovisning av fördjupad anslagsframställning skett. Den fördjupade anslagsframställ- ningen skall lämnas senast den 1 april 1994. I ett beslut om särskilda direktiv för Rikspolisstyrelsens fördjupade anslagsframställning m.m. i juni 1993 ändrades tidpunkten för avläm- nande av fördjupad anslagsframställning, i enlighet med förordningen, till våren 1994. En fördjupad prövning har därför inte gjorts och fleråriga budgetramar föreslås inte för polisväsendet. I praktiken har dock polisen getts budgetmässiga planeringsförutsättningar t.o.m. budgetåret 1995/96 i och med att besparingsbetinget skall tas ut under tre budgetår. Det bör också framhållas att polisen får årliga planeringsförutsättningar för verksamheten i samband med budgetbehandlingen (se prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164). Dessa direktiv för polisens planering kan jämföras med de inriktnings- och verksamhetsmål som för flertalet statsmyndig- heter formuleras i samband med den fördjupade prövningen. 3.2 Bedömning av polisverksamhetens resultat Kraven på polisen grundas i stor utsträckning på faktorer som polisen inte själv bestämmer över. Hit hör t.ex. brottslighetens omfattning och karaktär, vägtrafikens utveckling och andra strukturella förändringar i samhället, inom och utom riket. Dessa fektorer har genom åren utvecklats på ett sätt som ställer polisen inför allt större uppgifter. I ett långsiktigt perspektiv belyses detta, förutom av Rikspolisstyrelsens redovisningar, också bl.a. av den framtids- och omvärldsanalys, som Brottsförebyggande rådet har gjort på regeringens uppdrag och som berörts i det föregående. Brottsutvecklingen har under år 1991 och 1992 visat en tendens att stagnera på en nivå som motsvarar 1,2 miljoner anmälda brott per år. Det är ännu för tidigt att bedöma om detta är ett trendbrott eller endast en tillfällig avmattning av en brottsutveckling som visat en ökande trend alltsedan andra världskriget. Likaså är det omöjligt att säkert ange orsakerna till förändringen. Det finns dock skäl att anta att bidragande orsaker till att brottsutvecklingen mattats av är att polisbristen håller på att avhjälpas och att polisen nu i ökad utsträckning riktar in sig på brottsförebyggande polisverksamhet. Den internationella brottsutvecklingen, inte minst inom de forna öststaterna, inger oro. För framtiden ställs krav på en väsentlig utökning och fördjupning av det internationella polissamarbetet. En sådan utveckling pågår inom ramen för EU (se avsnitt 5.3). Den svenska polisen har på ett positivt sätt, i enlighet med statsmakternas riktlinjer, ökat sina insatser när det gäller att förbereda sig för det ökade in- ternationella samarbete som följer av ett medlemskap i EU. Polisen arbetar i riktning mot en ökad synlighet och en ökad kraftsam- ling på förebyggande polisarbete. Exempelvis har fotpatrulleringen i Stockholms polisdistrikt, enligt Rikspolisstyrelsens redovisning, sedan år 1989 ökat från 25 000 timmar till 175 000 timmar om året. Kvarterspolisverksamheten har dock inte byggts ut i den takt som varit Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 80 önskvärd. På många håll saknas också en sammanhållen strategi för det Prop. 1993/94:100 förebyggande arbetet. Statistiska undersökningar tyder på att människors Bilaga 3 oro för att bli utsatta för brott ökar. Till det positiva hör den på sina håll inledda utvecklingen av s.k. närpolisverksamhet, som kan beskrivas som en mera utvecklad form av den traditionella kvarterspolisverksamheten (se avsnitt 5.1). Mycket återstår dock att göra innan polisverksamheten i det lokala samhället fullt ut motsvarar medborgarnas krav i fråga om trygghetsskapande polisarbete. Den brottsutredande verksamheten har inte kunnat utvecklas i takt med brottsligheten. Sedan regeringen avsatt särskilda medel för en sådan utveckling har dock Rikspolisstyrelsen inlett ett projekt för att modernise- ra brottsutredningsverksamheten i olika avseenden, såväl när det gäller kompetens och arbetsmetoder som när det gäller teknisk utveckling (se avsnitt 5.2). Statens kriminaltekniska laboratorium ligger väl framme i sitt ut- vecklingsarbete. Samarbetet mellan polis och åklagare är generellt gott. Personalsituatio- nen när det gäller utredning av ekonomisk brottslighet har förbättrats. En utveckling av trafikövervakningen har inletts på grundval av statsmakternas riktlinjer och mot bakgrund av den statliga Trafik- polisutredningens betänkande (se avsnitt 5.4). Detta har redan gett resultat i form av ökad synlighet från trafikpolisens sida, vilket torde ha bidragit till en minskning av olyckorna på vägarna. Rikspolisstyrelsen har bedrivit ett mycket ambitiöst arbete när det gäller att utveckla det nya budgetsystemet inom polisen och att höja den ekonomiadministrativa kompetensen på alla nivåer. Också utvecklings- arbetet i fråga om det internationella polissamarbetet förtjänar att framhållas liksom uppbyggnaden av den s.k. IT-plattformen för polisväsendet. Däremot återstår en hel del arbete i fråga om den tekniska förnyelsen i övrigt inom polisen. Detta har bl.a. medfört att medel som statsmakterna anvisat för angelägna investeringar inte kommit till an- vändning som avsett. Det återstår också en del arbete inom Riks- polisstyrelsen när det gäller att rikta in verksamheten mot tillsyn och upp- följning i den utsträckning som är nödvändig mot bakgrund av bl.a. det nya budgetsystemet och den decentralisering av uppgifter och befogen- heter till lokal och regional nivå, som skett under senare år. Också inom den lokala polisorganisationen har investeringarna varit alltför små. Detsamma gäller i fråga om vidareutbildning inom polisen. Detta har uppenbarligen sin bakgrund i en försiktighet och osäkerhet som föranletts av pågående rationaliseringar och av de sparkrav som ålagts polisen som en följd av det statsfinansiella läget. Trots detta framstår den låga investeringsnivån och nivån i fråga om utbildning som oacceptabel. Med utgångspunkt från bl.a. det som nu har redovisats bedömer regeringen att det inom länens polisorganisation är nödvändigt att fullfölja utvecklingen av polisiär synlighet och tillgänglighet och av ett brottsföre- byggande, trygghetsskapande polisarbete. Styming och uppföljning av verksamheten måste utvecklas för att säkerställa att resurserna används effektivt och att verksamheten bedrivs i enlighet med rättssäkerhetens 81 6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 krav. I detta ligger också att nivån i fråga om investering och utbildning måste höjas. Vid utvecklandet av styrformer inom polisen måste givetvis beaktas kravet på att polisverksamheten skall vara lokalt förankrad. Arbetet med att åstadkomma en jämnare könsfördelning skall fortsätta med oförminskad kraft. En annan slutsats som kan dras av vad som redovisats om polisens verksamhet är att den brottsutredande verksamheten och utvecklingen av bekämpningen av den internationella brottsligheten måste prioriteras mer än hittills mot bakgrund av brottsutvecklingen, inte minst när det gäller internationell brottslighet och ekonomisk brottslighet. En tredje, viktig utvecklingslinje gäller de centrala funktionerna i fråga om tillsyn, administration och uppföljning. 4 Rationaliseringsarbetet Riksdagen har med anledning av regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område. Riksdagsbeslutet har fått till följd att anslagen för polisväsendet bud- getåret 1993/94 har minskat med 150 miljoner kronor. Återstoden av be- sparingen, tillsammans med en besparing omfattande 45 miljoner kronor med anledning av 1991 års kompletteringsproposition, skall enligt vad som har slagits fast i regleringsbrevet för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 tas ut så att polisväsendets anslag budgetåret 1994/95 minskas med 220 miljoner kronor och budgetåret 1995/96 med 175 miljoner kronor. Besparingarna skall, i enlighet med vad som uttalats av riksdagen i samband med budgetbehandlingen, i första hand tas ut från den administrativa, inte den operativa, verksamheten inom polisen. Länsstyrelsen ansvarar såsom högsta polisorgan i länet för att polisens verksamhet i länet bedrivs enligt gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade medel. I detta ligger ett ansvar för de rationaliseringar som erfordras mot bakgrund av statsmakternas beslut om besparingar inom polisens område och om en oförändrat hög am- bitionsnivån i polisverksamheten. Länsstyrelsen utarbetar i enlighet med regeringens planeringsdirektiv för polisväsendet en plan för rationaliseringar inom länets polis under tiden t.o.m. budgetåret 1995/96 inom ramen för den fördelning av besparingar för varje län som Rikspolisstyrelsen beslutat om. Rikspolis- styrelsen skall vara motor i och stödja rationaliseringsarbetet och skall som tillsynsmyndighet granska rationaliseringsplanema. Rikspolisstyrelsen skall redovisa rationaliseringsarbetet till regeringen vid sex tillfällen. Den första redovisningen lämnades i samband med anlagsframställningen i september 1993 på grundval av de då ingivna rationaliseringsplanema. Flera länsstyrelser har, som ett led i rationaliseringsarbetet, valt att förändra polisdistriktsindelningen i syfte att få en effektivare polisverk- samhet. Så har t.ex. länsstyrelserna i Kalmar, Jönköpings, Gävleborgs, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län beslutat att länet skall utgöra Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 82 en polismyndighet (länspolismyndighet). Vidare har flera länsstyrelser, t.ex. i Östergötlands, Södermanlands, Älvsborgs och Norrbottens län be- slutat genomföra mindre långtgående distriktssammanslagningar för att därigenom minska antalet polisdistrikt i länet. Andra län, såsom Uppsala län, har valt att bibehålla nuvarande distriktsindelning. Många länssty- relser har emellertid ännu inte kommit så långt i sitt arbete att de tagit ställning till organisationsfrågorna. Av Rikspolisstyrelsens redovisning rörande rationaliseringsarbetet i länen framgår vidare att det är länsstyrelsernas uppfattning, att man bör kunna klara besparingskraven i det korta perspektivet, budgetåret 1993/94, genom lokala sparåtgärder av skriftande karaktär. Minskat övertidsuttag och vakanshållning av tjänster är de vanligaste sparåt- gärderna. För det första sparåret förutses inte att besparingarna kommer att menligt påverka den operativa nivån. Rikspolisstyrelsen har i sin redovisning av länens rationaliseringsarbete anfört att det är förenat med svårigheter att inom tre år uppnå det av statsmakterna fastslagna sparmålet för polisen utan att polisens operativa nivå sänks. Bl.a. har Rikspolisstyrelsen pekat på nödvändigheten av att upprätthålla utbildningsnivån och att öka investeringarna inom polisen. Regeringen vill för sin del framhålla att det av statsmakterna beslutade sparmålet för polisen ligger fest. Sparmålet skall nås utan att den operativa nivån inom polisväsendet sänks. För att genomföra detta är det nödvändigt att utan dröjsmål vidta en rad, delvis långtgående, rationaliseringar inom polisen. Det handlar bl.a. om strukturella förändringar och om att minska administrationen på alla nivåer. Det krävs åtgärder för att öka effektivitet och produktivitet inom polisen, exempelvis genom att utveckla planering och uppföljning, samverkan och arbetsmetoder. Av stor betydelse är att finna en väl avvägd balans mellan olika resursslag, såsom poliser, annan personal och teknikstöd. Också kompetensfrågorna måste ägnas stor uppmärksamhet. Länsstyrelserna skall som hittills ansvara för att nödvändiga rationalise- ringar och omstruktureringar kommer till stånd så att sparmål och verksamhetsmål uppnås. Polisbristen är, som tidigare framhållits, nu i huvudsak avhjälpt. Antalet poliser i en framtida organisation måste bedömas med ut- gångspunkt bl.a. från behovet av polisiär synlighet och polisiära insatser och från vad som kan anses vara en lämplig användning av myndighetens samlade resurser. En följd av de förbättringar i fråga om organisation, arbetssätt och teknikstöd som nu genomförs bör vara att det blir möjligt att bedriva en bättre polisverksamhet än i dag med annan fördelning mellan personal av olika kategorier och resurser för teknikstöd. Det finns därför inte skäl att motsätta sig exempelvis att, genom naturlig avgång, antalet polismän i ett län minskas förutsatt att polisen kan behålla sin operativa kapacitet och utvecklas på det sätt som krävs för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen för polisen. För de län som inte inom den uppställda tiden kan få ut en full effekt av rationaliseringarna bör öppnas en möjlighet att efter särskild prövning hos Rikspolisstyrelsen övergångsvis erhålla ett stöd för verksamheten, så Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 83 att denna kan utvecklas i enlighet med vad som nyss anförts. Stödet ges i form av en anslagskredit med åtföljande återbetalningsskyldighet. För att kunna utnyttja krediten måste myndigheten kunna visa att åtgärder är vidtagna som på sikt kommer att medföra att besparingsbetinget kommer att uppfyllas. För att underlätta behövliga rationaliseringar och omstruktureringar inom polisen bör myndigheterna också få ökade möjligheter att erbjuda de äldre poliser som så önskar att gå i pension i förtid. Här bör framhållas vikten av en ändamålsenlig struktur bland personalen. Vid Polishögskolan bör införas en ordning som innebär att anställning som polis kan sökas och erhållas först i samband med att grundutbild- ningen avslutas. Den parlamentariska polisutredning, som berörts i avsnitt 2, bör få i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om Polishögsko- lans framtida konstruktion och finansiering samt om grundutbildnings- systemet i övrigt. Utredningen skall även överväga hur Polishögskolans samverkan med högskoleväsendet i övrigt kan främjas. Det är regeringens uppfattning att rationaliseringsarbetet, bedrivet på det nu anförda sättet, kan ske på ett sätt som innebär att den operativa nivån inom polisen bibehålls eller rentav höjs. Regeringen avser att nära följa utvecklingen och att, vid behov, vidta de ytterligare åtgärder i fråga om exempelvis ändringar i regelverket som kan visa sig nödvändiga för att såväl sparmål som verksamhetsmål skall uppnås. 5 Inriktningen av polisens verksamhet 5.1 Närpolisverksamhet Förebyggande polisverksamhet Den brottslighet som i regel berör människor i allmänhet är "vardags- brottslighet" i form av t.ex. inbrott, misshandel, rån och skadegörelse. Också narkotikalangning på gatunivå kan räknas till den vardagsbrottslig- het som bidrar till den oacceptabelt höga brottsnivån och till att många människor känner otrygghet när de rör sig i det lokala samhället. För en del gärningsmän kan detta slag av brottslighet vara inkörsporten till en kriminalitet av mer kvalificerat slag. Polisverksamhet av traditionellt slag, såsom utryckning och brottsutred- ning, är viktiga inslag i kampen mot all slags brottslighet. Sådana åtgärder från det allmännas sida är nödvändiga för att bekämpa brottslig- heten och upprätthålla respekten för rättssamhällets krav. Det har dock blivit allt mera uppenbart att den traditionellt inriktade polisverksamheten, hur viktig den än är, inte räcker till för att bryta brottsutvecklingen. Det gäller inte minst beträffande vardagsbrottslig- heten. Trots att polisens resurser under lång tid ökat och trots ett kvalificerat arbete från polisens personal har det inte varit möjligt att komma till rätta med den moderna tidens kriminalitet. Bilden är i huvudsak densamma i de flesta jämförbara länder. Denna insikt har lett till att polisverksamheten, både i Sverige och i Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 84 många andra länder, efter hand har letts in på delvis nya vägar. I Sverige Prop. 1993/94:100 har riksdagen och regeringen slagit fast att polisverksamheten i ökad Bilaga 3 utsträckning skall inriktas mot brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande polisverksam- het; se bl.a. prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 63 och 75). Riktlinjer har också givits om en ökad satsning på kvarterspolisverksamhet och på ökad synlighet i form av fotpatrullering. Vad innebär närpolisverksamhet? Förebyggande polisverksamhet på det lokala planet bedrivs inte sällan inom ramen för kvarterspolisorganisationen, som i princip bygger på ensamstationerade polismän. Under de senaste åren har en ny form för lokalt knuten polisverksamhet börjat komma i fokus, nämligen närpolis- verksamhet. I likhet med kvarterspolisverksamhet bygger närpolisverk- samhet på att polisen arbetar synligt och förebyggande. Närpolisverksam- heten skiljer sig dock från kvarterspolisverksamheten genom att närpolis organiseras i något större enheter med ansvar för de flesta slag av polisverksamhet inom ett visst geografiskt område, såsom förebyggande polisverksamhet, övervakning, utredning av vardagsbrottslighet samt service till allmänheten. Ett problemorienterat arbetssätt och ett vidsträckt kontaktnät med dem som bor eller arbetar inom området är andra inslag i närpolisverksamheten. Genom att närpolisverksamhet, jämfört med kvarterspolisverksamhet, bedrivs i något större enheter med ansvar för de flesta slag av polisverk- samhet ges bättre förutsättningar för att integrera olika slag av polisiära aktiviteter. Erfarenheter från exempelvis patrullering eller brottsutredning kan sålunda tas tillvara inom det brottsförebyggande arbetet på ett effektivare sätt än vad som ofta kunnat ske inom kvarterspolisverksam- heten. Befintlig kvarterspolisverksamhet integreras med närpolisverksam- het exempelvis så att polismän i en närpolisgrupp får ansvar för olika delar av gruppens område. Närpolisverksamhet har under de senaste tio åren utvecklats i bl.a. USA och Storbritannien. Till bakgrunden hör att den internationella polisforsk- ningen påvisat att de flesta polisorganisationer med traditionell verksam- het använder största delen av sina resurser till "reaktivt" arbete som att rycka ut vid larm och att försöka utreda begågna brott. En stor del av lednings- och utvecklingsarbetet ägnas åt interna spörsmål på bekostnad av en analys av vilka åtgärder som egentligen skulle behövas för att förebygga brott och ordningsstömingar inom området. Allmänheten och lokalsamhället i övrigt är ofta en outnyttjad resurs i det traditionella polisarbetet. Detta är, enligt forskningen, en del av orsaken till svårig- heterna att med polisarbete av traditionellt slag komma till rätta med brottsutvecklingen. Mot denna bakgrund har forskningsinstitutioner och polisorganisationer i dessa länder i växelverkan utvecklat det förhållningssätt som på engelska kallas "community policing" eller "problemoriented policing" och som i Sverige numera benämns närpolisverksamhet. Det centrala 85 momentet i detta arbetssätt kan sägas vara att polisen arbetar pro- blemorienterat i det lokala samhället genom att systematiskt kartlägga och åtgärda sådana förhållanden som ger upphov till brott och ordningsstör- ningar. Den organisatoriska ramen kring "community policing" kan variera från land till land och från ort till ort. I kartläggningsfasen av det problemorienterade arbetet inhämtar polisen uppgifter genom egna iakttagelser och genom omfattande kontakter med allmänheten, t.ex. med hyresgäster och andra boende, näringsidkare, fastighetsägare och ideella föreningar samt med andra lokala myndig- heter. Informationerna analyseras för att komma fram till vilka problem som finns inom området och vad de beror på. Därefter utformas ett åtgärdsprogram. I detta ingår inte bara polisiära åtgärder, t.ex. patrul- lering på kritiska platser och tider, utan också medverkan från all- mänheten och från andra myndigheter inom området, såsom skolan och socialtjänsten. Problemlösningen har alltså karaktär av ett gemensamt företag av den som bor eller arbetar inom området. Slutligen sker en uppföljning och utvärdering av de åtgärder som vidtagits. Ett exempel hänför sig till Stockholmsförorten Åkalla. Där begicks ett stort antal källarinbrott och stölder ur bilar. Polisen kom fram till att orsaken var att inbrottsskyddet i de berörda fastigheterna var för dåligt. Sedan polisen kontaktat fastighetsförvaltaren om saken inleddes ett samarbete med experter på inbrottsskydd. Samarbetet ledde till att inbrottsskyddet förstärktes, varvid inbrotten och stölderna minskade kraftigt. Det uppges att bostadsföretagets investeringar i ett bättre inbrottsskydd snabbt betalade sig till följd av att brotten blev betydligt färre. Ett annat exempel är Farsta polisområde inom Stockholms polisdistrikt där polisen har gått över till närpolisorganisation med bl.a. fyra närpolis- grupper som arbetar med utgångspunkt från var sin närpolisstation. Grupperna har stor frihet att lägga upp sitt arbete och att bestämma när under veckan och dygnet de skall förlägga arbetet. Erfarenheterna av den nya organisationen är positiva. Här kan tilläggas att Länsstyrelsen i Stockholms län har låtit utarbeta ett förslag till att generellt införa närpolisverksamhet inom länet (Rapport 1993:15, Polisen i Stockholms län). Polisen skall därvid få en mer lokal organisation som bygger på en indelning av länet i ca 60 närpolisområden med i genomsnitt ett 30-tal polismän i varje område och med egna närpo- lislokaler. I varje närpolisområde skall medborgarinflytandet säkerställas genom ett s.k. närpolisråd. Vissa polisiära uppgifter, såsom utrycknings- verksamhet och kvalificerade brottsutredningar, skall skötas av enheter på nivå över närpolisorganisationen. Närpolisverksamhet har alltså redan börjat tillämpas i Sverige, låt vara hittills i liten skala. Som framgått av exemplen ovan har verksamheten haft framgång i form av minskad brottslighet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 86 Närpolisverksamheten bör utvecklas och byggas ut Regeringen anser att tiden nu är mogen att införa närpolisverksamhet på en större bredd. Närpolisverksamhet bör ses som en naturlig utveckling av idén med kvarterspolisverksamheten och utesluter inte, som redan framhållits, att polismän arbetar som kvarterspoliser. Att införa närpolisverksamhet i ett polisdistrikt är en refom som berör både arbetssätt och organisation samt, inte minst, ledningen av polisarbe- tet. Förutsättningarna för en sådan reform varierar från distrikt till distrikt. På en del håll är polisen redan i stor utsträckning organiserad i lokala enheter som passar väl in i en närpolisorganisation. I andra fall kan det behövas vissa organisatoriska förändringar, vilket det nyss berörda organisationsförslaget för polisen i Stockholms län visar. Också i övrigt varierar förutsättningarna. Exempelvis är det klart att det i storstadsområden och andra områden med omfattande och delvis kvalificerad brottslighet krävs en större organisatorisk överbyggnad för utryckning, kvalificerade brottsutredningar m.m. än på mindre orter. Polisen på olika orter har vidare kommit olika långt när det gäller att tillägna sig ett problemorienterat arbetssätt som förutsätts inom närpolis- verksamheten. Erfarenheter från bl.a. USA visar att det kan vara svårt att generellt och varaktigt genomföra närpolisverksamhet i större skala. En svårighet är att organisera polisverksamheten så att både närpolisverksamheten och den traditionellt inriktade polisverksamheten, såsom utryckning och brottsutredning, fungerar väl utifrån sina egna förutsättningar och i samverkan med varandra. Det kan också vara svårt att få personalen att över lag acceptera och ta till sig det nya arbetssättet. För detta krävs omfattande insatser i fråga om utbildning och attitydförändring. Det anförda visar att det kommer att behövas tid och delvis omfattande utvecklingsinsatser innan närpolisverksamhet mera generellt har slagit igenom inom den svenska polisen. Säkert kommer också verksamhetens utformning och närpolisorganisationens utseende att variera från plats till plats mot bakgrund av de lokala förusättningama. Men en sådan anpassning till lokala förhållanden är också en av de bärande principerna för närpolisverksamheten och ligger för övrigt väl i linje med den svenska polisens decentraliserade beslutsstruktur. Länsstyrelserna har som högsta polisorgan ansvaret för polisverksam- heten i länen. I detta ligger också att ansvara för att polisens verksamhet och organisation utvecklas på ett sätt som ligger i linje med stats- makternas beslut och som i övrigt är lämpligt. Därmed är det också ytterst ett ansvar för länsstyrelserna att se till att närpolisverksamhet införs i länen. Primärt faller dock införandet av närpolisverksamhet inom polismyndigheternas kompetensområde. En lämplig ordning bör vara att saken hanteras inom ramen för det pågående rationaliseringsarbetet inom den lokala polisen (se avsnitt 4). Därigenom säkerställer man att inför- andet av närpolisverksamhet samordnas med andra organisations- och utvecklingsfrågor inom polisen. En ökad inriktning mot närpolisverksamhet förutsätter ett stöd i form Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 87 av metodutveckling och utbildning. Det gäller att vidareutveckla metoder och kompetens både i fråga om ett lokala förankrat problemorienterat polisarbete och i fråga om hur närpolisverksamheten verksamhetsmässigt och organisatoriskt skall passas in i och samordnas med polisverksam- heten i övrigt. På central nivå är det en viktig uppgift för Rikspolisstyrel- sen att svara för utvecklingsarbete av detta slag samt att stödja och samordna utvecklingsarbetet i de olika länen. En grundläggande insats på vägen mot den problemorienterade närpolisverksamheten måste givetvis göras inom ramen för polisutbildningen vid Polishögskolan där de blivande polismännen måste få en utbildning som är anpassad till det nya arbetssättet. Också Brottsförebyggande rådet (BRA) bör, i samverkan med Rikspolisstyrelsen, kunna ha en roll i utvecklingsarbetet när det gäller närpolisverksamhet. Det gäller inte minst frågor om generella förut- sättningar för olika slag av brottslighet, effekter av olika slag av brotts- förebyggande arbete samt metoder för att följa upp och utvärdera arbetet. Den av regeringen tillsatta Trygghetsutredningen (se avsnitt 2) arbetar bl.a. med frågor om hur kommuner och enskilda skall kunna få en större roll i det lokala trygghetsskapande arbetet. Utredningen ligger i linje med den inriktning av det lokala polisarbetet som nu har behandlats. Ett delbetänkande skall i enlighet med direktiven att redovisas i juni 1994 och kommittéarbetet skall vara helt avslutat före utgången av mars 1995. Trygghetsutredningens arbete bör kunna bidra till att ytterligare utveckla förutsättningarna för en effektiv närpolisverksamhet. Närpolisverksamhet och kvarterspolisverksamhet är självfallet inte lösningen på alla polisiära problem. Det framstår dock som klart att en rätt bedriven närpolisverksamhet på ett verksamt sätt kan bidra till att, i ett lokalt perspektiv, förverkliga de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Mot bakgrund härav bör statsmaktemas riktlinjer för polisverksamheten utformas med utgångs- punkt från att polisverksamheten i ökad utsträckning bör bedrivas i form av närpolisverksamhet (se avsnitt 6). 5.2 Kriminalpolisverksamhet Bakgrund I en rättsstat är det av grundläggande betydelse att begångna brott utreds och att gärningsmannen såvitt möjligt uppspåras och lagfors. Detta är av stor vikt för att markera gränserna för vad det allmänna och samhället i övrigt accepterar i fråga om beteende. Att begågna brott klaras upp och att de som begått brotten döms till påföljd har också stor betydelse som en brottsförebyggande faktor i vid mening. Det anförda förringar inte nödvändigheten av att fortsätta att utveckla brottsförebyggande polisverksamhet i mera renodlad form, exempelvis inom ramen för närpolisverksamheten (se avsnitt 5.1). Sådan brotts- förebyggande verksamhet har dock endast i begränsad utsträckning effekt när det gäller vissa kvalificerade brottstyper. Hit hör exempelvis illegal Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 88 narkotikahandel, ekonomisk brottslighet och annan internationell eller organiserad brottslighet. Denna typ av brottslighet kännetecknas bl.a. av att den i regel bedrivs i det fördolda och av den anledningen kan vara särskilt svårupptäckt. Till svårigheterna bidrar att brottsligheten ofta bedrivs med utgångspunkt från flera olika länder samt att lagliga och olagliga aktiviteter kan vara inflätade i varandra i ett svårgenomträngligt mönster. Med en viss förenkling kan man påstå att det enda effektiva angreppssättet från det allmännas sida när det gäller detta slag av kvalificerad brottslighet är att avslöja brottsligheten och att lagfora gärningsmännen. Inom polisen är det i första hand en uppgift för kriminalpolisen att svara för spaning och utredning när det gäller den kvalificerade brottsligheten. Kriminalpolisverksamhet bedrivs på alla nivåer inom polisen. I varje polisdistrikt finns kriminalpolis, f.n. i regel organiserad inom en särskild kriminalavdelning eller kriminalenhet. På länsnivå finns i dag regionala kriminalpolisfunktioner, såsom narkotikarotel, ekorotel (rotel för utredning av ekonomisk brottslighet) och teknisk rotel. Det är i princip en uppgift för länsstyrelsen att bestämma om den regionala kriminalpolisorganisationen (se 3 kap. 3 § polisförordningen, 1984:730). Centralt bedrivs kriminalpolisverksamheten inom Rikskriminalpolisen, som ingår i Rikspolisstyrelsen. Kriminalteknisk verksamhet på central nivå bedrivs inom Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). Under senare år har kriminalpolisverksamheten utvecklats på central nivå bl.a.genom att det inom Rikskriminalpolisen har börjat byggas upp en funktion för kriminalunderrättelsetjänst med internationell inriktning. Vid SKL har påbörjats en utveckling av s.k. DNA-teknik. I organisatoriskt hänseende har utvecklingen gått i riktning mot en decentralisering av kriminalpolisverksamheten. Inom Stockholms polisdistrikt pågår sålunda en uppbyggnad av kriminalenheter inom polisområdena med en motsvarande minskning av den centrala kriminal- avdelningen. Samtidigt byggs en mindre men mer kvalificerad länskrimi- nalpolis upp för att svara för den regionala kriminalunderrättelsetjänsten och särskilt krävande spaningar och utredningar. Därmed förbättras bl.a. möjligheterna till ett effektivt samarbete mellan den regionala nivån och Rikskriminalpolisen. Till bilden hör också den pågående utvecklingen av en allpolisroll som innebär att polismän på fältet arbetar med såväl förebyggande polisverksamhet och övervakning som med brottsutred- ningar (se t.ex. prop. 1989/90:155 s. 26). Däremot har metod- och teknikutvecklingen inom kriminalpolisverksamheten inte varit särskilt stor. Flera omständigheter motiverar att satsningar nu bör göras på att utveckla kriminalpolisverksamheten såväl när det gäller metoder och teknik som när det gäller organisations- och inriktningsfrågor. Ett skäl är att det annars finns risk att den viktiga brottsutredande verksamheten kommer på efterkälken i förhållande till brottsutvecklingen och till den utveckling i fråga om den brottsförebyggande polisverksamheten som redan har skett. Ett annat skäl är utvecklingen beträffande den internatio- nella brottsligheten, där inte minst ökningen av kriminaliteten i det forna Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 89 Sovjetunionen inger oro. Det finns också ett påtagligt behov av att effektivisera bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Rikskriminalpolisen Rikskriminalpolisen svarar för bl.a. internationellt polissamarbete, vissa kvalificerade brottsutredningar exempelvis rörande narkotikabrott och ekonomisk brottslighet samt kriminalpolisförstärkning till länens polisorganisation (se 6 § förordningen 1989:773 med instruktion för Rikspolisstyrelsen). Dessutom svarar Rikskriminalpolisen för viss polisverksamhet som inte har att göra med brottsutredningar, exempelvis polisflyget och FN-poliser. Utvecklingen har gått i riktning mot att Rikskriminalpolisen har fått ökade uppgifter när det gäller det internationella polissamarbetet och frågor som har samband härmed. Under utbyggnad är en funktion för s.k. kriminalunderrättelsetjänst. Liknande funktioner är för övrigt under utvecklande vid de centrala polismyndigheterna i andra länder. I avsnitt 5.3 behandlas frågan om ytterligare utveckling av Rikskriminalpolisens roll i det internationella polissamarbetet. Kriminalpolisverksamhet i allmänhet Regeringen har i regleringsbrevet för polisväsendet för budgetåret 1993/94 tilldelat Rikspolisstyrelsen 60 miljoner kronor för en särskild satsning på det kriminalpolisiära området med syfte bl.a. att effektivisera förundersökningsarbetet särskilt när det gäller våldsbrott och narkotika- brott samt annan grov brottslighet, såsom ekonomisk brottslighet. Rikspolisstyrelsen har i 1993 års anslagsframställning redovisat att myndigheten i sitt utvecklingsarbete bl.a. driver ett huvudprogram avseende utredningsverksamhet. Inom programmet faller åtgärder exempelvis för att förenkla förundersökningarna och att utveckla metoder och teknik inom utredningsarbetet. Till grund för utvecklingsarbetet ligger bl.a. Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare brottsutredningar. Rikspolisstyrelsen har i enlighet med regeringens direktiv i regleringsbrevet redovisat planer för medelsanvändningen. De av regeringen särskilt anvisade medlen kommer bl.a. att användas för att förbättra teknikstödet inom kriminalpolisverksamheten och att utveckla en kvalificerad kriminalpolisutbildning vid Polishögskolan. Också ut- vecklandet av kriminalunderrättelsetjänst ingår i programmet. Regeringen anser det mycket angeläget att kriminalpolisverksamheten utvecklas i takt med brottsutvecklingen och med ändrade förutsättningar i övrigt. Inte minst ställer den ökande internationaliseringen och kampen mot den internationella brottsligheten krav på utvecklandet av kriminalpo- lisverksamheten (se avsnitt 5.3). Utvecklingen av en allpolisroll med bl.a. närpoliser som svarar för både förebyggande polisverksamhet, övervakning och vissa brottsutredningar får konsekvenser också när det gäller utvecklandet av kriminalpolisverk- samheten. Det är viktigt för brottmålsprocessens effektivitet att de Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 90 polismän med generalistkompetens som svarar för utredning av vardags- brottslighet m.m. har sådana kunskaper i fråga om utredningsförfarandet att de kan genomföra utredningarna på ett riktigt sätt och redovisa för- undersökningar och andra brottsutredningar av god kvalitet. I arbetet med att utveckla och behålla en sådan polisiär kompetens bör åklagarna ha en viktig funktion. Oavsett hur kriminalpolisverksamheten organiseras är det självfallet så att det är av grundläggande betydelse för hur effektivt och framgångsrikt denna kan bedrivas att det finns ett väl fungerande samarbete mellan polisen och åklagarna, vilka ju har en ledande roll i detta. Denna fråga behandlas även av Åklagarutredningen som anger att formerna för samverkan i löpande prioriteringsfrågor, i metodfrågor, i enskilda ären- den och beträffande utbildning behöver utvecklas på alla nivåer. Detta gäller även rutiner och förenklade handläggningsformer. I stor ut- sträckning borde överåklagarna och länspolismästama själva kunna bedriva detta arbete. Det bör emellertid ankomma på Riksåklagaren att i samråd med Rikspolisstyrelsen ange riktlinjer och vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga för att tillse att detta arbete kommer till stånd utifrån den funktionsfördelning mellan åklagare och polis som följer av främst rättegångsbalken (jfr anslaget C. Åklagarväsendet). För det angivna ändamålet, utveckling av kriminalpolisverksamheten, bör särskilda medel anvisas även för det kommande budgetåret. Formerna för bekämpande av ekonomisk brottslighet Frågan om att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottslig- heten har varit aktuell i skilda sammanhang för statsmakterna och i den allmänna debatten under de senaste åren. Riksdagen har, efter förslag från regeringen, slagit fast riktlinjer för polisen som innebär att polisen skall prioritera sin verksamhet med utgångspunkt bl.a. från brottens straffskalor (prop. 1992/93:100 bil. 3). Det innebär att bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten skall ges en hög prioritet i polisarbetet. Regeringen har som nyss redovisats för budgetåret 1993/94 anvisat 60 miljoner kronor för en särskild satsning på det kriminalpolisiära området med avsikt bl.a. att effektivisera kampen mot den ekonomiska brottsligheten. För att säkerställa en hög kompe- tensnivå har regeringen bestämt att utbildning av ekoutredare inom polisen skall finansieras med centrala medel och alltså inte konkurrera med lokala utbildningsbehov i andra ämnen. Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket har på regering- ens uppdrag företagit en brett upplagd genomlysning av det allmännas åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Redovisningar har lämnats till regeringen bl.a. i januari 1992 och i maj 1993. De åtgärder som berörs i rapporterna avser både lagstiftning och myndigheternas verk- samhetsformer. Bl.a. redovisas åtskilliga projekt i fråga om att effektivi- sera samverkan på olika nivåer mellan de berörda myndigheterna. Av redovisningarna från myndigheterna framgår att behovet av insatser mot den ekonomiska brottsligheten är särskilt stort i de tre storstäderna Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 91 och speciellt i Stockholm. Oacceptabelt stora utredningsbalanser har uppstått delvis som en följd av att antalet kvalificerade utredningsmän har varit för litet. En förbättring synes nu vara på väg till följd av att den tidigare polisbristen i landet i stort sett är avhjälpt. Detta har lett till att Riksåklagaren i 1993 års anslagsframställning har begärt medel för att öka antalet ekoåklagare så att inte åklagarväsendet blir systemets flask- hals när polisens kapacitet för ekoutredningar ökar. Rikspolisstyrelsen har begärt resursförstärkningar för ekobrottsbekämpning på central nivå samt i de tre storstadslänen. I den allmänna debatten har framförts synpunkter på att det på central nivå borde inrättas en särskild myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet. Till denna myndighet skulle såväl åklagare och poliser vara knutna, och myndigheten skulle därmed ha karaktär av kombinerad polis- och åklagarmyndighet. Frågor om relationer mellan polisväsendet och åklagarväsendet, inte minst när det gäller ekobrottsbekämpning, har berörts av flera ut- redningar under senare år. Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett hur samverkan mellan polis och åklagare i fråga om ekobrottsbekämpning skulle kunna åstadkommas genom organisatoriska förändringar på regional nivå. Dessa organisationsförändringar skulle bestå i att polisens regionala ekorotlar skulle lokaliseras till de orter där regionåklagarmyndighetema är belägna, medan ekorotlar på andra orter skulle avvecklas. Utredningen har redovisats för regeringen i mars 1993 tillsammans med Rikspolisstyrel- sens, på regeringens uppdrag genomförda översyn av den centrala polisorganisationen. Rikspolisstyrelsen avstyrker en omorganisation av den regionala ekobrottsbekämpningen enligt den skisserade modellen med hänsyn bl.a. till den kompetensförlust som skulle bli följden av att avveckla de ekorotlar som inte är lokaliserade tillsammans med region- åklagarmyndighetema. Frågan om en fördjupad samverkan mellan åklagare och polis på central nivå när det gäller ekobrottsbekämpning har behandlats av Åklagarutred- ningen-90 i dess slutbetänkande Ett reformerat åklagarväsendet (SOU 1992:61 s. 522). Inom åklagarväsendet finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål med huvudsaklig inriktning på ekobrottmål. Såväl denna åklagarmyndighet som Rikskriminalpolisens ekorotel har hela landet som arbetsfält och har redan i dag ett nära samarbete med varandra. Åklagarutredningen betonar vikten av att det också i fortsättningen finns centrala organ inom åklagarväsendet och polisen för utredning av ekonomisk brottslighet. Utredningen förordar att samarbetet mellan åklagare och polis när det gäller utredning av ekonomisk brottslighet ytterligare utvidgas. I RPS-utredningens betänkande (SOU 1993:92, se avsnitt 2 ovan) berörs frågan om samverkan mellan åklagare och polis på den centrala nivån i samband med ekobrottsbekämpning. Också i denna utredning förordas att samverkan mellan åklagare och polis skall fördjupas utan att någon ny myndighet skapas. Dessa och andra förslag rörande den centrala polisorganisationen kommer att behandlas vidare inom ramen för Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 92 kommittéväsendet (se avsnitt 2). Regeringen anser att bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten är en mycket viktig uppgift för polis, åklagare och andra myndigheter. Regeringen har gett uttryck för att myndigheterna måste öka sin effektivitet på detta område. I stor utsträckning kan detta ske genom åtgärder som myndigheterna själva får besluta om. Statsmaktsbeslut kan dock behövas när det gäller t.ex. förändringar i fråga om övergripande organisations- och samverkansfrågor. Även om genomförda personalförstärkningar har förbättrat polisens slagkraft när det gäller bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten, har frågan om att utveckla brottsbekämpningen inom detta område en fortsatt hög prioritet. Som framgått kommer den centrala polisorganisa- tionen att behandlas av en parlamentarisk utredning (se avsnitt 2). En sådan mera strukturellt orienterad översyn bör givetvis inte hindra att det ovan berörda utvecklingsarbetet i fråga om kriminalpolisen i allmänhet också innefattar en utveckling av bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Regeringen vill framhålla vikten av att en sådan utveckling kommer till stånd. 5.3 Internationella frågor Internationell brottslighet Den sedan länge fortgående internationaliseringen gör att människor och varor kan förflyttas mellan olika länder betydligt enklare och snabbare än förut. Det finns all anledning för Sverige att understödja och medverka i denna utveckling, som de flesta människor uppfattar som något positivt. En baksida av internationaliseringen är att den öppnar nya möjligheter också för kriminella aktiviteter. Det är ett välkänt faktum att brottslighet med internationell anknytning är ett växande problem i många länder. I många fall rör det sig om allvarlig kriminalitet såsom illegal narkotika- handel eller kvalificerad ekonomisk brottslighet, exempelvis s.k. penningtvätt. Till bilden hör också en mera vardagsbetonad brottslighet, t.ex. resande ligor av ficktjuvar. I många länder inom det forna östblocket har politisk, ekonomisk och social oro på de allra senaste åren lett till en betydande ökning av brotts- ligheten. Det handlar bl.a. om en maffiabetonad kriminalitet med inslag av narkotikahandel, svartabörshandel och annan ekonomisk brottslighet, smuggling av krigsmateriel och stulna bilar, mutor och beskyddar- verksamhet, prostitution m.m. Denna öststatsbrottslighet visar tecken på att söka sig mot Västeuropa och lär redan ha fått ett visst fäste i Tyskland. Sverige har ännu bara i ringa mån berörts av denna brottslig- het. Det finns dock all anledning att följa brottsutvecklingen i Östeuropa med stor uppmärksamhet. Bekämpandet av den gränsöverskridande kriminaliteten är ett gemen- samt problem för berörda länder. Redan i dag sker ett relativt omfattande internationellt samarbete på det kriminalpolitiska området, exempelvis inom FN:s ram när det gäller bekämpning av den illegala narkotikahan- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 93 deln. Den internationella kriminalpolisorganisationen Interpol, till vilken Prop. 1993/94:100 de flesta polisorganisationer i världen är anslutna, har uppgifter som Bilaga 3 informationsförmedlande sambandscentral m.m. inom det internationella polissamarbetet. EU-samarbete Ett medlemskap i EU kommer att öppna nya möjligheter för Sverige att effektivisera bekämpningen av den internationella brottsligheten, inte minst den illegala narkotikahandeln. Inom samarbetet mellan EU-ländema håller det på att växa fram nya organ och nya metoder för att kunna bekämpa den internationella brottsligheten på ett effektivare sätt. Bl.a. växer det fram nya fora för att diskutera och komma överens om gemensamma åtgärder på det kriminal- politiska området samt ett effektivare internationellt polis- och tullsam- arbete. Av särskild betydelse för narkotikabekämpningen är en ökad kontroll av trafiken från bl.a. de delar av världen där narkotika produce- ras. Inom regeringskansliet har en arbetsgrupp med företrädare för berörda departement och myndigheter, bl.a. Rikspolisstyrelsen och Generaltullsty- relsen, på regeringens uppdrag utrett frågan om konsekvensen av ett EU- medlemskap i bl.a. de hänseenden som nu berörs. Gruppen, som benämnts Gränskontrollgruppen, redovisade sin slutrapport till regeringen i november 1993. Gränskontrollgruppen betonar den effektivisering av det internationella polissamarbetet och av bekämpandet av den internationella brottsligheten som ett medlemskap i EU öppnar vägen för. Som en av de viktigaste åtgärderna framstår enligt gruppen utvecklandet av det internationella underrättelsesamarbetet inom polisens och tullens områden. Också polissamarbete inom ramen för den internationella polisbyrån Europol, vars bildande nyligen har beslutats av EU, bör enligt arbetsgruppen kunna få stor betydelse. Gruppen behandlar också frågor om exempelvis gränskontroll och om utformningen av narkotikabrottsbekämpningen i ett EU-perspektiv. Arbetsgruppen bedömer att det finns behov av meto- dutveckling hos gränskontrollmyndighetema när det gäller att genom gränsbevakning i delvis nya former bekämpa gränsöverskridande illegal verksamhet. I rapporten föreslås att vissa frågor blir föremål för fortsatt, fördjupad utredning. Det gäller särskilt frågor där det kan förutses behov av en ändrad lagstiftning. På grundval av gruppens förslag har regeringen beslutat om viss fortsatt utredning inom kommittéväsendets ram (se nedan). I det följande behandlas en del frågor som berör polisen och det internationella polissamarbetet i ett EU-perspektiv, som redan nu bör anmälas för riksdagen. 94 Fri rörlighet inom EU Fri rörlighet för varor, tjänster och kapital inom EU förverkligades den 1 januari 1993. Däremot har fri rörlighet för personer ännu inte kunnat genomföras fullt ut. Det hänger samman med att det tar tid att införa s.k. kompensatoriska åtgärder, varmed menas åtgärder som avser att förhindra att den fria rörligheten över gränserna får negativa konsekven- ser i form av t.ex. ökad terrorism, narkotikahandel eller arman grov brottslighet med internationell anknytning. Kompensatoriska åtgärder faller i huvudsak utanför EG-rätten och regleras genom särskilda konventioner eller andra former av mellanstat- ligt samarbete. Inom Maastrichtfördraget faller de kompensatoriska åtgärderna under fördragets s.k. tredje pelare, som likaledes bygger på ett mellanstatligt samarbete. Till de kompensatoriska åtgärder som förutsätts inom EU-samarbetet hör att polismyndigheter och andra organ i medlemsländerna ökar och fördjupar sin samverkan med varandra. Det handlar både om ett policybetonat samarbete innefattande bl.a. informationsutbyte om den internationella brottslighetens utveckling och arbetsmetoder samt om ett nära samarbete i konkreta ärenden, t.ex. att avslöja och lagfora en viss liga som ägnar sig åt illegal narkotikahandel. Det fördjupade samarbetet inom det kriminalpolitiska området avses delvis bli reglerat genom konventioner. Av särskild betydelse är konventionen om ett europeiskt informationssystem (ElS-konventionen) och konventionen om den europeiska kriminalpolisbyrån Europol (Europol-konventionen), vilka båda är under utarbetande. Till väsentliga delar kommer det dock att lämnas fritt för respektive medlemsland att själv bestämma formerna för det internationella samarbetet på t.ex. polisens område och för utformningen i övrigt när det gäller insatser mot den internationella brottsligheten. Kriminalunderrättelsetjänst Gränskontrollgruppen har, som nämnts, framhållit utvecklandet av kriminalunderrättelsetjänst inom ramen för ett europeiskt samarbete som en av de viktigaste åtgärderna för att kunna angripa den internationella brottsligheten på ett effektivare sätt. Med kriminalunderrättelsetjänst menas här det förfarande som består i att inhämta, analysera och annars bearbeta samt delge upplysningar om efterlysta eller andra grova förbrytare och om personer som kan misstänkas göra sig skyldiga till grov brottslighet. Kriminalunderrättelse- tjänst bedrivs i dag främst vid Rikskriminalpolisen, där denna funktion som nämnts håller på att byggas upp. Även vid polisen i Stockholms län finns förslag om att införa en regional kriminalunderrättelsefunktion. Den enhet som bedriver kriminalunderrättelsetjänst svarar i regel inte själv för spaning och brottsutredning som föranleds av underrättelserna. I stället överlämnas det analyserade materialet till den operativa enhet på central, regional eller lokal nivå som skall svara för det arbetet. I detta Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 95 sammanhang kan erinras om att förundersökningar regelmässigt leds av åklagare när det gäller grov brottslighet av det slag som det här är fråga om. Genom ett mera utvecklat internationellt underrättelsesamarbete bör, som Gränskontrollgruppen anfört, polisen få ett bättre underlag än i dag för att avslöja efterlysta personer eller andra grova internationella förbrytare som uppehåller sig i landet. Kriminalunderrättelsetjänsten kan också svara för analys och bedömning av den framtida brottsutvecklingen och därmed bidra till underlaget för inriktningen av polisverksamheten i landet. Europol är avsett att bli ett internationellt underrättelseorgan på bl.a. narkotikaområdet inom EU. Som ett första steg i etablerandet av Europol kommer det att skapas en enhet för narkotikabekämpning, benämnd Europol Drugs Unit (EDU) och placerad i Haag. Det torde kunna förutses att Europol i framtiden kommer att ta befattning med in- ternationell organiserad brottslighet i allmänhet. Rikskriniinalpolisen Den utveckling som pågår och som för framtiden kan förutses när det gäller den internationella brottsligheten gör det nödvändigt att den svenska polisen utvecklas också på de områden som är av betydelse för att bekämpningen av den gränsöverskridande brottsligheten skall ske på ett effektivt sätt. Det handlar bl.a. om att utveckla det internationella polissamarbetet, kriminalunderrättelsetjänsten och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten i allmänhet (sistnämnda fråga har behandlas i avsnitt 5.2). Behovet av att effektivisera bekämpandet av den internationella brottsligheten är i och för sig inte direkt beroende av ett framtida medlemskap i EU. Som EU-medlem får dock Sverige tillgång till ett kriminalpolitiskt och polisiärt samarbete som i hög grad ökar våra möjligheter att ingripa mot detta slag av allvarlig kriminalitet. En utveckling av det internationella polissamarbetet och kriminal- underrättelsetjänsten berör bl.a. Rikskriminalpolisen. Redan i dag är Rikskriminalpolisen ett nationellt centrum för sådan, internationellt orienterad polisverksamhet. Detta är en naturlig följd av Rikskriminalpo- lisens ställning som polisoperativ enhet på central nivå och ligger i linje med vad som i allmänhet tillämpas inom utländska polisorganisationer. Gränskontrollgruppen har lagt stor vikt vid Rikskriminalpolisens centrala roll i det internationella polissamarbetet. Det gäller bl.a. i fråga om utvecklandet av en effektiv kriminalunderrättelsetjänst inom ramen för det internationella polis- och tullsamarbetet. Rikskriminalpolisens roll i det internationella polissamarbetet framhålls också i RPS-utredningens betänkande (SOU 1993:92). Där anförs bl.a. att utvecklingen i fråga om den internationella brottsligheten gör det nödvändigt att utveckla former för internationellt polissamarbete på centralnivå. Kriminalunderrättelsetjänst och internationellt polissamarbete på central nivå bör enligt betänkandet vara en huvuduppgift för Riks- kriminalpolisen, vid sidan om vissa andra uppgifter som att stödja den Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 96 regionala och lokala polisen genom kriminalpolisförstärkning. Regeringen anser att det är nödvändigt att utveckla starka och effektiva funktioner på central nivå inom polisen med uppgifter inom det in- ternationella polissamarbetet. Härigenom ökar möjligheterna väsentligt när det gäller att verksamt ingripa mot internationell narkotikahandel och annan grov brottslighet med internationell anknytning. Den centrala polisorganisationen kommer som framgått av avsnitt 2, att bli föremål för en utredning inom ramen för kommittéväsendet. Utredningen bör givetvis inte hindra att förändringar i ett kort perspektiv genomförs i fråga om Rikskriminalpolisen om det behövs exempelvis med anledning av Sveriges närmande till EU eller för att åstadkomma nödvändiga effektiviseringar. I många fall kan Rikspolisstyrelsen själv bestämma om sådana åtgärder. I andra fäll kan det behövas regeringsbeslut, såsom i fråga om att inrätta och tillsätta tjänster i polischefskarriären (se 30 § förordningen 1989:773 med instruktion för Rikpolisstyrelsen). Regering- en avser att tillse att de förstärkningar i fråga om Rikskriminalpolisens verksamhet som bedöms nödvändiga också på kort sikt kommer till stånd. Sambandsmän En samarbetsform som, enligt vad som också framhålls av Gränskontroll- gruppen, har visat sig fungera mycket väl är att placera sambandsmän i länder med vilka samarbetsbehovet är särskilt stort. Därigenom skapas förutsättningar för personliga och direkta kontakter med utländsk polis, vilket erfarenhetsmässigt betyder mycket för att samarbetet skall fungera väl. Ett utvecklat samarbete sker sedan många år mellan polis och tull i de nordiska länderna när det gäller narkotikabekämpning (det s.k. PTN- samarbetet). Inom ramen för detta samarbete har de nordiska länderna mer än 20 polismän och tulltjänstemän placerade som sambandsmän i olika länder. Därutöver har den svenska polisen några sambandsmän placerade utanför PTN-samarbetet. Svenska polismän finns i dag placerade som sambandsmän i Grekland, Nederländerna, Portugal och Thailand (PTN-samarbete) samt i Polen, Ungern, Ryssland (Moskva) och Estland. Ytterligare svenska polissambandsmän planeras bli stationerade i Ryssland (S:t Petersburg), Lettland, Litauen, Vitryssland och Tjeckien. Organisatoriskt är det en uppgift för Rikskriminal polisen att svara för den polisiära sambandsmannafunktionen. Också inom EU-ländema utvecklas ett system med polissambandsmän, delvis efter svensk modell. Regeringen anser att systemet med sambandsmän har en stor betydelse som en del i det internationella polissamarbetet. Utbyggnaden av sambandsmannaverksamheten skall därför fortsätta. I största möjliga utsträckning bör utbyggnaden ske inom ramen för ett nordiskt samarbete. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 97 7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Regional och lokal kriminalpolis Det nyss nämnda utvecklingsarbetet i fråga om kriminalunderrättelsetjänst på central nivå måste, som Gränskontrollgruppen framhållit, följas upp på regional och lokal nivå inom polisen. Detta är en förutsättning för att verksamheten skall bära frukt i det praktiska polisarbetet i form av att fler brott förhindras eller klaras upp. För det första måste delgivningen av underrättelser utvecklas. Erfaren- heten visar att det finns en risk att värdefulla uppgifter i centrala informationssystem stannar på central nivå och inte kommer till an- vändning i polisarbetet på fältet. Vidare måste kriminalunderrättelsetjänsten utvecklas också inom länens polisorganisation. Iakttagelser och andra underrättelser måste på ett mera systematiskt sätt än i dag tas till vara så att de kan användas som ett underlag i arbetet utanför den aktuella utredningen eller insatsen samt utanför det egna distriktet eller länet. I detta ligger också att kriminalpo- lisverksamheten måste bedrivas problemorienterat så att erfarenheter som görs under en brottsutredning tas tillvara i polisarbetet i övrigt, t.ex. inom den brottsförebyggande polisverksamheten. På det lokala planet måste givetvis också närpoliser och annan berörd personal ha tillgång till kriminalunderrättelser i den utsträckning de behöver för att rikta in sitt arbete och för att göra behövliga ingripanden. Den nu antydda utvecklingen av kriminalunderrättelsetjänst på lokal och regional nivå är givetvis ett arbete på lång sikt. Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att svara för det centrala utvecklingsarbete som behövs samt för länsstyrelser och polismyndigheter att se till att utvecklings- arbetet får genomslag på fältet. Gränskontroll Som EU-medlem kommer Sverige att få ansvar för kontroll av Sveriges del av EU:s yttre gräns i enlighet med reglerna i den yttre gränskontroll- konventionen. Den yttre gränsen kommer att utgöras av lufthamnar såvitt avser ankommande från tredje land samt hela kusten. Också landgräns mot länder utanför EU utgör yttre gräns. Kontrollen av den yttre gränsen skall ske i samtliga medlemsländers intresse så att inte personer reser in utan att ha rätt till det och så att inte varor förs in i strid mot gällande regler. Gränskontrollgruppen har bedömt att kontrollen av den yttre gränsen vid ett svenskt EU-medlemskap kommer att utgöra ett minst lika gott eller sannolikt bättre skydd mot exempelvis brottslighet med internationell anknytning som den svenska kontrollen vid dessa gränser utgör i dag. Polisen har enligt den nuvarande utlänningslagstiftningen huvudansvaret för kontroll av vilka personer som reser in i landet. Tullverket har motsvarande ansvar för varukontroll enligt tullagstiftningen. Tull och polis samarbetar redan i dag med varandra när det gäller gränskontroll. Också Kustbevakningen har uppgifter i sammanhanget. Regeringen har, mot bakgrund av vad Gränskontrollgruppen föreslagit, Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 98 beslutat tillkalla en särskild utredare inom ramen för kommittéväsendet med uppgift bl.a. att utreda hur Sverige som EU-medlem bör organisera sin yttre gränskontroll. Enligt direktiven bör man därvid behålla den grundläggande arbetsfördelningen mellan myndigheterna. Myndigheterna bör dock öka sin samverkan med varandra och med andra berörda organ. I sammanhanget kan nämnas att regeringen också tillsatt en utredning rörande samordning av statlig maritim verksamhet, däribland sjöpolisen (jfr bet. 1992/93 :FöU9 s. 87). Också när det gäller förhållanden som rör trafiken över inre gränser finns det, som Gränskontrollgruppen har funnit, skäl att närmare överväga formerna för att kontrollera att inte det internationella regel- verket eller den svenska lagstiftningen överträds. Den fria rörligheten över de inre gränserna inom EU är inte obegränsad och innebär inte utan vidare att all kontroll i anslutning till den inre gränsen upphör. Det finns för det första ett internationellt regelverk inom EG-rätten och i form av konventioner som begränsar eller reglerar formerna för den fria rörligheten av vissa slags varor, t.ex. narkotika, vapen, utrotningshotade djur och växter, nationella konst- eller kultur- skatter, krigsmateriel etc. Vidare medger Romfördraget att nationella restriktioner i fråga om varors fria rörlighet behålls för vissa ändamål. Det gäller hänsyn till allmän sedlighet, allmän ordning eller säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda immateriell äganderätt. Ett EU-land har också rätt att i anslutning till den inre gränsen utöva samma befogenheter i fråga om kontroll som gäller annorstädes inom landets territorium. Inom nuvarande EU-länder förekommer överväganden, och har i vissa fall införts regler om, att behålla en viss kontroll genom tull eller polis bl.a. i anslutning till den inre gränsen, inte minst för att förhindra att den fria rörligheten leder till att narkotika förs över gränsen i ökad omfatt- ning. Det handlar bl.a. om kontroll som bygger på iakttagelser av misstänkta beteenden och på erfarenhetsmässiga riskprofiler i fråga om de resande. Också för Sveriges del kan ett sådant kontrollsystem vara befogat. Det finns visserligen skäl att anta att ett ökat samarbete mellan polis och andra myndigheter inom EU kommer att öka möjligheterna att effektivt bekämpa den internationella narkotikahandeln och andra överträdelser av nationella eller internationella restriktioner i fråga om att föra varor av olika slag mellan länderna. Innan dessa kompensatoriska åtgärder har utvecklats och prövats i praktiken är det dock svårt att säkert förutse effekterna av den fria rörligheten när det gäller brottslighet med internationell anknytning. Det finns därför skäl för Sverige att tills vidare behålla en kontrollverksamhet i anslutning till inre gränser inom ramen för vad som är tillåtet enligt det internationella regelverket. Det är för tidigt att ta slutlig ställning till kontrollens räckvidd. Uppenbart är emellertid att det, som Gränskontrollgruppen har framhållit, finns skäl att behålla en möjlighet att kontrollera att narkotika och vapen inte förs in i landet i strid mot gällande regler. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 99 Regeringen har mot denna bakgrund beslutat tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att bl.a. överväga formerna för att inom ramen för vad som är tillåtet enligt det internationella regelverket, upprätthålla en kontroll när det gäller varor som förs över en gräns mot ett annat EU- land i strid mot ett straffsanktionerat förbud. I direktiven anges att kontrollen i första hand bör avse narkotika och handvapen samt att det bör vara en uppgift för tullen att i samarbete med polisen svara för kontrollen. Kommittén skall också överväga vilka lagregler som behövs för att kontrollen skall kunna bygga på bl.a. riskprofiler och under- rättelser från spaningsverksamhet eller från det internationella under- rättelsesamarbetet inom tullen och polisen. Östersjösamarbete Efter svenskt initiativ hölls i december 1993 en konferens på stats- sekreterarnivå i Borgholm med deltagande från samtliga länder runt Östersjön. Konferensens tema var bekämpning av internationell brottslig- het inom Östersjöområdet. De deltagande länderna (Ryssland, Vitryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Finland, Danmark, Norge och Sverige) enades om vikten av ett betydligt utökat samarbete och större samordning både på nationell nivå och på myndighetsnivå. Det beslöts om att inrätta två arbetsgrupper, en som skall studera brottsutvecklingen och en som skall studera möjligheterna till ett närmare samarbete mellan Östersjöstaterna i brottsbekämpningen. Grupperna skall ledas av Polen respektive Sverige och avlägga slutrapport i god tid före en uppföljningskonferens som Polen inbjudit till i slutet av år 1994. 5.4 Trafikpolisen Målet för polisens trafikövervakning är att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Detta slogs fast i samband med behandlingen av 1993 års budgetproposition och grundas på förslag i Trafikpolisutredningens slutbetänkande (SOU 1992:81). Utredningens förslag gick bl.a. ut på att polisens trafikövervakning skall bedrivas aktivt och synligt och med en förebyggande inriktning. Organisatoriskt bör trafikövervakningen enligt utredningen vara knuten till den regionala och till den lokala polisen. I budgetpropositionen forutskickades också att regeringen skulle uppdra åt Rikspolisstyrelsen att verka för genomförandet av reformeringen av polisens trafikövervakning samt vara sammanhållande när det gäller uppföljning och utvärdering av reformen. I januari 1993 beslutade regeringen att ge Rikspolisstyrelsen ett uppdrag i enlighet med vad som sagts i budgetpropositionen. I detta uppdrag angavs särskilt att flera av Trafikpolisutredningens förslag kan genom- föras utan statsmaktsbeslut och att genomförandet av dessa i första hand är en uppgift för länsstyrelserna i egenskap av högsta polisorgan i länen. I beslutet angavs att Rikspolisstyrelsen före utgången av maj månad Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 100 1993 skulle till regeringen inlämna en första redovisning av hur reformeringen av trafikövervakningen kommit igång inom polisen. Efter en andra särskild redovisning i mars 1994 kommer redovisningen av uppdraget att ske inom ramen för Rikspolisstyrelsens ordinarie verksam- hets redovisning. Den första redovisningen från Rikspolisstyrelsen visar att man där tagit initiativ för att verka i enlighet med uppdraget och att länen kommit väl igång med sitt arbete. Till stöd för länsstyrelserna i reformeringsarbetet har Rikspolisstyrelsen dessutom lämnat ett flertal råd rörande inriktningen av trafikövervakningen bl.a. angående övervaknings- och patrullerings- former, där ökad synlighet är huvudtemat och en ökning av ordnings- polisens medverkan i trafikövervakningen framför allt när det gäller kontrollen av trafiknykterheten. Vidare lämnades särskilda råd för att redan under sommaren 1993 åstadkomma en ökning av trafikövervak- ningen. Polisens aktivitet i fråga om trafikövervakning har ökat. Det är allmänt omvittnat att polisens synlighet på vägarna under sommaren 1993 har varit hög. Polisens alkoholtester tyder också på att nykterheten på vägarna har ökat. En minskning av antalet trafikolyckor har skett. Även om minskningen av trafikolyckorna kan ha flera samverkande orsaker är det knappast något tvivel om att en av dessa orsaker är vitaliseringen av polisens insatser i trafiken. Arbetet med att utveckla trafikövervakningen går nu vidare i enlighet med de riktlinjer som riksdag och regering har lagt fast. Ett område som för närvarande är under utveckling är samverkan mellan polisen och Vägverket på olika nivåer. Centrala överenskommelser mellan Vägverket och Rikspolisstyrelsen angående inriktningen och omfattningen av trafikövervakningen är under utarbetande. Rikspolisstyrelsen medverkar också i framtagandet av det nationella trafiksäkerhetsprogrammet. Samar- betet mellan Vägverket och polisen är redan så utvecklat att Vägverket uttalat intresse av att medverka till att polisen får ytterligare utrustning för att kunna uppnå uppsatta mål i fråga om hastighetsövervakning och kontroll av nykterheten i trafiken. 5.5 Asylverksamhet Under budgetåret 1992/93 har antalet asylsökande ökat kraftigt. De flesta asylsökande under denna period kommer från det forna Jugoslavien, främst från Bosnien. Under första kvartalet av budgetåret 1993/94 har det skett en nedgång av antalet asylsökande. Under denna period har det emellertid anlänt asylsökande från andra länder till polismyndigheter som tidigare inte handlagt asylärenden i någon större utsträckning. Vidare har antalet avlägsnandebeslut som skall verkställas av polismyndigheten ökat väsentligt under år 1993. Detta skapar praktiska problem när det inte finns tillräckliga resurser avsatta för ändamålet. Regeringen uppdrog i juni 1993 åt länsstyrelserna i Stockholms län, Södermanlands län, Malmöhus län, Göteborgs- och Bohus län samt Västemorrlands län att sinsemellan och efter samråd med andra Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 101 länsstyrelser och Kriminalvårdsstyrelsen samordna de lokala polismyndig- heternas verksamhet beträffande verkställighet av avlägsnandebeslut. Detta uppdrag skall slutredovisas till regeringen den 31 januari 1994. I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 avsattes medel för verkstäl- lande av avvisningsbeslut i asylärenden i enlighet med det tidigare nämnda regeringsbeslutet. Dessutom avsattes särskilda medel för verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden som beslutats av Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden från och med den 1 juli 1993. Målsättningen är att normala handläggningstider skall hållas vilket innebär att verkställighet bör ske inom två veckor efter de föreskrivna tider för att lämna landet som anges i 8 kap. 12 § utlänningslagen (1989:529). Statens invandrarverk har i sin anslagsframställning avseende budgetåret 1994/95 bl.a. föreslagit att Invandrarverket skall överta ansvaret för verkställighet av avlägsnandebeslut (se även bil. 12 avsnitt D. Invandring m.m.). Verksamheten skulle enligt Invandrarverkets mening effektivi- seras genom förläggningspersonalens nära kontakter med de asylsökande samt genom det tydliga sambandet mellan tidsutdräkt vid avvisningar av personer som inte längre skall vistas i Sverige och förläggningskost- nadema. Regeringen är för närvarande inte beredd att ta slutlig ställning till förslaget. Förutsättningarna för en sådan överföring påverkas genom de förändringar som föreslås i prop. (1993/94:94) om mottagande av asylsökande m.m. Frågan behöver utredas närmare både vad gäller ansvaret för verkställighet och ansvaret för finansiering av kostnader för polismyndigheternas arbete med utlänningsärenden, innan regeringen kan ta ställning till förslaget. I avvaktan härpå föreslås att polisens kostnader för utlänningsärenden anvisas under ett nytt anslag (se B 6. Utlän- ningsärenden). Fluktuationen i asylverksamheten vad gäller antalet asylsökande innebär med den nuvarande anslagskonstruktionen stora problem för polismyndigheterna. Regeringen föreslår därför att polisens kostnader för utlänningsverksamheten budgeteras under ett förslagsvis anslag. 6 Riktlinjer för polisverksamheten Följande riktlinjer skall gälla för polisverksamheten. Kriminalpolitiska mål Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Brottsförebyggande polisverksamhet Brottsförebyggande polisverksamhet skall, vid sidan av brottsutredande polisverksamhet, vara en tyngdpunkt i polisens arbete. Särskild upp- märksamhet skall därvid ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 102 dras in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten. Närpolisverksamhet På det lokala planet skall polisverksamheten i ökad utsträckning bedrivas i form av närpolisverksamhet. I detta ligger bl.a. att verksamheten organiseras i små, lokalt anknutna arbetsenheter och i form av kvarters- poliser. Närpolisverksamheten skall i första hand inriktas på brottsförebyggan- de, problemorienterat polisarbete och på en hög grad av synlighet och tillgänglighet, bl.a. genom fotpatrullering. Också utredning av vardags- brottslighet bör i stor utsträckning skötas inom närpolisen. Polisen skall nära samarbeta med kommunerna samt med enskilda och organisationer som kan medverka i det förebyggande eller annars trygg- hetsskapande arbetet. Brottsutredande polisverksamhet Den brottsutredande polisverksamheten skall bedrivas aktivt med syfte att upprätthålla respekten för rättssamhällets krav och att bidra till att de kriminalpolitiska målen för polisverksamheten uppfylls. Erfarenheter från den brottsutredande verksamheten skall tas till vara i det förebyggande polisarbetet. Det är angeläget att den brottsutredande verksamheten, särskilt den kvalificerade kriminalpolisverksamheten, utvecklas när det gäller metoder och organisation. Samarbetet med åklagarväsendet skall utvecklas. Inte minst viktigt är det att åklagare tar en aktiv del i utvecklingen av den kvalificerade kriminalpolisverksamheten. Inriktning mot olika slags brottslighet När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är det i första hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala förhållanden. Särskilda satsningar bör dock göras såväl mot våldsbrott och narkotikabrott som mot den ekonomiska brottslig- heten. Brottsoffer De som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens uppmärksam- het och omsorg. Samarbetet med brottsofferjourer bör utvecklas. Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av att skydda utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid beaktas. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 103 Trafiken Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet. Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafiksitua- tioner där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortköming och andra farliga beteenden skall uppmärksammas särskilt. Trafikövervakning skall i ökad utsträckning utföras också av poliser som har annan huvuduppgift. Samverkan skall utvecklas med Vägverket och kommunerna. Internationella frågor I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beaktas de nya krav på internationellt polissamarbete som följer av Sveriges närmande till EU och med ökningen av den internationella brottsligheten. Rekrytering Fler personer med invandrarbakgrund bör rekryteras till polisyrket. Effektivisering och rationalisering Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat samarbete mellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser. Det är av stor vikt att polisverksamheten inriktas och bedrivs med utgångspunkt från behoven av polisiära insatser. Resurserna skall i största möjliga utsträckning koncentreras till tider, platser och verksamheter där de ger bäst resultat i form av minskad brottslighet och ökad trygghet. Länsstyrelserna skall, liksom hittills, ha huvudansvaret för att behövliga rationaliseringar inom polisen genomförs. Administrationen inom polisen skall minskas genom en ändamålsenlig organisationsutveckling och genom andra åtgärder. Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets sammanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt. Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten. 104 7 Lokalförsörjningsfrågor I anslagsframställningen för polisväsendet avseende budgetåret 1994/95 redovisas en prioritering av planerade lokalförsöijningsprojekt for polisen. Prioriteringen är gjord efter samråd med dåvarande Byggnads- styrelsen. Projekten avser polishus m.m. som ännu inte är beslutade och som kommer att aktualiseras under perioden 1994/95 - 1996/97. Rikspolisstyrelsens bedömning är gjord med hänsyn till lokalkvalitet, verksamhets- och rationaliseringsbehov samt med hänsyn till kända planer för länsmyndigheternas organisationsförändringar. Rikspolisstyrelsens prioritering av nya lokalförsörjningsprojekt är följande. 1. Stockholm (polisområde 3, Södermalm) 2. Umeå polishus 3. Rikspolisstyrelsen, kvarteret Kronoberg, Teknikhus 4. Nacka 5. Karlstad 6. Göteborg (Västra Frölunda) 7. Polishögskolan Regeringen har inget att invända mot Rikspolisstyrelsens prioritering med undantag för projektet som avser Polishögskolan. Som framgått av avsnitt 4 kommer Polishögskolans framtida konstruktion och finansiering samt grundutbildningssystemet i övrigt att ses över inom ramen för kommitté- väsendet. Nya lokalförsörjningsprojekt som avser Polishögskolan bör anstå tills frågan om polisutbildningen slutligen är behandlad. När det gäller lokalbehovet i Stockholms län har förutsättningarna förändrats till följd av den nya organisationen för länets polis som nyligen föreslagits inom länsstyrelsen. Det finns därför inte skäl att här ta ställning till de föreslagna lokalförsörjningsprojekten som avser Stockholms län. Samtliga prioriterade projekt ryms inte inom nuvarande medelsramar. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget kan inte regeringen föreslå att nya medel avsätts för de kostnadsökningar som den nya lokalerna skulle medföra. Regeringen bedömer dock projekten som angelägna. Kostnadsökningarna för dessa projekt bör finansieras inom angivna medelsramar genom omprioriteringar eller ytterligare rationalise- ringar. Det faller i första hand på Rikspolisstyrelsen att ta ställning till dessa frågor. 8 Avdrag för produktivitetsförbättringar I årets förslag till statsbudget har samtliga förvaltningskostnadsanslag beräknats efter den av riksdagen fastlagda principen (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189) att den allmänna prisutveck- lingen inom den kokurrensutsatta sektorn skall utgöra utgångspunkt vid fastställandet av kompensation för kostnadsutvecklingen inom samtliga resursslag (se även bilaga 1 avsnitt 8). Mot denna bakgrund har myndigheternas förvaltningskostnadsanslag Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 105 bl.a. beräknats med utgångspunkt i prisutvecklingen avseende löner i den konkurrensutsatta sektorn med avdrag för produktivitetsförbättringar. Avdraget för polisväsendet har beräknats till 30 miljoner kronor. Minskningen har vid beräkningen av anslagen fördelats med 5 miljoner kronor på anslaget B 1. Rikspolisstyrelsn och med 25 miljoner kronor på anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 106 B 1. Rikspolisstyrelsen Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 554 500 000 494 357 000* 464 528 000 1 Anslaget justerades enligt de riktlinjer som regeringen aviserde i prop. 1992/93 bil. 1 (bet 1992/93:FiU, rskr. 1992/93:189). Därvid har tillförts medel för företagshälsovård för hela polisväsendet, således även den lokala polisorganisationen. Ri kspol isstyrelsen 1. Rikspolisstyrelsen föreslår en minskning med 10 miljoner kronor, fördelat med 5 miljoner kronor på vardera Rikspolisstyrelsen och Rikskriminalpolisen, mot bakgrund av besparingskravet på polisväsendet. 2. Rikspolisstyrelsen föreslår en ökning av anslaget med 5 miljoner kronor som ställs till Rikskriminalpolisens förfogande för att förstärka insatserna för bekämpning av eko-brottsligheten. 3. Rikspolisstyrelsen föreslår en ökning av anslaget med 1,5 miljoner kronor avseende ökade hyreskostnader på grund av ombyggnad av entrén vid Bergsgatan 52. 4. Gemensam kontorsdrift i kvarteret Kronoberg föreslås anvisas under ett nytt 1 000-kronors anslag. 5. En minskning av anslaget föreslås motsvarande grundavgifter för företagshälsovård som inte är hänförligt till myndigheten Rikspolisstyrel- sen. 6. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen. Regeringens överväganden Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion som central förvaltningsmyndighet samt för kostnaderna för dess operativa verksamhet vid Rikskriminalpolisen. Hit hör kostnader för personal av olika kategorier, utrustning, investeringar, lokaler m.m. Under anslaget har också beräknats lönekostnader för polismän som tjänstgör vid Rikspolisstyrelsen (utom Säkerhetspolisen) eller har kommenderats från lokal polismyndighet för tjänstgöring vid styrelsen. Under anslaget har medel beräknats för den gemensamma kontorsdriften m.m. inom kvarteret Kronoberg. Kostnaderna skall liksom tidigare betalas av de olika lokalnyttjama. Verksamheten är en egen resultatenhet inom anslaget. Riksdagen har i samband med behandlingen av Riksdagens revisorers rapport rörande polisväsendet (1993/94:RR2, bet. 1993/94:JuU8, rskr. 1993/94:68) erinrat om att de besparingar som skall ske inom polisväsen- det inte får gå ut över det direkt polisoperativa arbetet. Regeringens bedömer mot bakgrund härav att en något större andel av besparingen bör tas ut inom de centrala administrativa funktionerna. Regeringen anser att en besparing om 15 miljoner kronor bör beräknas under anslaget 107 fördelat med 10 miljoner kronor på Rikspolisstyrelsen och 5 miljoner kronor på Rikskriminalpolisen (se avsnitt 8). Under anslaget bör föras sådan kredit som Rikspolisstyrelsen beviljar länen övergångsvis för att kunna upprätthålla eller utveckla den operativa nivån innan rationaliseringar har fått full effekt (se avsnitt 4). Nivån på den särskilda krediten bör därmed beräknas i förhållande till de samman- tagna medlen som anslås till polisväsendet under littera B. Under anslaget har beräknats medel för ökade hyreskostnader på grund av ombyggnaden av entrén vid Bergsgatan 52. Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sina överväganden om den egna organisationen i en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). I rapporten behandlas i olika avsnitt Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation, bl.a. verksamheten vid förvaltningskontoret Kronoberg. Rikspolisstyrelsens förslag beträffande förvaltningskontoret Kronoberg har remissbehandlats. Remissvaren kommer att överlämnats till den kommitté som kommer att få till uppgift att fortsätta genomlysningen av den centrala polisorganisationen (se avsnitt 2). Regeringen tar sålunda inte ställning till Rikspolisstyrelsens förslag till anslagskonstruktion för verksamheten vid förvaltningskontoret Kronoberg. Vid beräkningen av anslaget har en avräkning gjorts motsvarande grundavgifter för företagshälsovård. Medlen har omfördelats till övriga myndigheter inom polisväsendet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Rikspolisstyrelsen förbudgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 464 528 000 kr. B 2. Säkerhetspolisen 1993/94 Anslag                 470 643 000 1994/95 Förslag                  482 630 000 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 482 630 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 108 B 3. Polishögskolan Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 1 000 1 000 1 000 Rikspolisstyrelsen 1. Rikspolisstyrelsen föreslår att regeringen skall besluta om att 400 polisaspiranter skall antas vid polishögskolan samt medge uppräkning av anslagsnivån i takt med tillskottet av antalet poliser. 2. Rikspolisstyrelsen föreslår att den nuvarande anslagskonstruktionen för Polishögskolan behålls. 3. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen. Regeringens överväganden Under anslaget har medel beräknats för Polishögskolans verksamhet såsom löner till lärare, instruktörer och annan personal, andra för- valtningskostnader, lokalkostnader, forskningsverksamhet m.m. Anslagskonstruktionen innebär att endast ett formellt belopp om 1 000 kronor uppförs avseende Polishögskolan. Detta innebär att all utbildning, både grundutbildning och vidareutbildning, betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Detta innebär att skolan verkar som en avgränsad resultatenhet inom Rikspolisstyrelsen. För forsknings- verksamheten tillförs medel från centrala medel under anslaget B 5. Inom kommittéväsendet kommer en utredning att göras av hur grundut- bildningssystemet skall anpassas till det nya budgetsystemet med läns- ramar (se avsnitt 4). En utgångspunkt är att polismyndigheterna skall anställa de poliser som behövs inom polisdistriktet. Rikspolisstyrelsen skall bestämma hur många elever som skall tas in till grundutbildningen mot bakgrund av en egen prognos rörande länens och de lokala myndig- heternas förutsedda behov av nya poliser och med häsynstagande till intresset att hålla en såvitt möjligt jämn intagningsnivå mellan åren. Anställning som polis i den lokala polisorganisationen bör kunna sökas och erhållas först i samband med grundutbildningens avslutande. Med en sådan utformning av grundutbildningssystemet kan verksamheten vid Po- lishögskolan bedrivas på samma sätt som vid andra högskolor och på en relativt jämn nivå trots tillfälliga variationer i fråga om efterfrågan på nya poliser från den lokala polisorganisationens sida. Det kan förutses att ett system med sådan inriktning kommer att införas budgetåret 1994/95. Den nya ordningen för att bestämma antalet studenter vid Polishögsko- lan innebär sammanfattningsvis att riksdagen och regeringen inte be- stämmer storleken på intagningen till skolan. Antalet elever bestäms i stället av Rikspolisstyrelsen på grundval av en långsiktig prognos rörande den polisiära arbetsmarknaden, varvid också skall beaktas behovet av en organisatorisk och pedagogisk kontinuitet vid Polishögskolan. 109 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 42 900 000 45 511 000 47 427 000 Rikspolisstyrelsen Rikspolisstyrelsen föreslår en minskning av anslaget till Statens kriminal- tekniska laboratorium (SKL) med 1 miljon kronor mot bakgrund av besparingskravet på polisväsendet. Vidare föreslås att medel för ränta och amortering anslås avseende en investering om 2,9 miljoner kronor för DNA-utrustning samt att drygt 2 miljoner kronor anvisas för uppbyggnad av verksamheten inom området talaridentifiering. För övriga yrkanden hänvisas till Rikspolisstyrelsens anslagsframställning. Regeringens överväganden SKL har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba och tillförlitliga resultat från tekniska undersökningar kan bidra till snabbare lösningar av vissa brottstyper, t.ex. spaningsmord. Utvecklingen av DNA-tekniken förväntas få stor betydelse för uppklaringen av vissa typer av grövre brott. Det är viktigt att verksamheten trots det ansträngda statsfinansiella läget kan drivas och utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. SKL bör därför undantas från besparingar. Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella kan dock inga nya resurser avsättas för den fortsatta uppbyggnaden. Regeringen ser det likväl som angeläget att SKL genom omprioriteringar och effektivisering- ar skapar utrymme för en ökad satsning på användning och utveckling av DNA-teknik. Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att grundavgifter för företagshälsovård har avräknats anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen och omförts till övriga myndigheter inom polisväsendet. En överföring om 600 000 kronor har gjorts från anslaget B 5. Lokala polisorganisationen till anslaget B 4. Den lokala polisorganisationen har tidigare finansierat narkotikaanalyser som Tullverket utfört. Dessa analyser utförs nu av SKL. 110 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000 kr. B 5. Lokala polisorganisationen 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 9 591 700 000 9 609 933 000 9 641 611 000 Rikspolisstyrelsen 1. Rikspolisstyrelsen föreslår en minskning med 209 miljoner kronor mot bakgrund av besparingskravet på polisväsendet. 2. Rikspolisstyrelsen föreslår en ökning av anslaget med 25 miljoner kronor för förstärkning av ekorotlar. 3. Rikspolisstyrelsen föreslår en ökning av anslaget med 15,4 miljoner kronor avseende ökade hyreskostnader i nya polishus. 4. Rikspolisstyrelsen yrkar att medel anvisas motsvarande lönekostnader för ökat antal poliser. 5. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen. Regeringens överväganden Under anslaget har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksamheten vid polismyndigheterna. Hit hör bland annat lönekostnader, brottsutredningskostnader, kostnader för gemensam ADB-verksamhet m.m. Även kostnader för underhåll och drift av motorfordon samt kostnader för ränta och amortering avseende investeringar m.m. har beräknats under detta anslag. Det av statsmakterna beslutade sparmålet ligger läst (se avsnitt 4). Regeringen föreslår att 235 miljoner kronor beräknas som besparing inom den lokala polisorganisationen. Av besparingen utgör 25 miljoner kronor avdrag för produkti ti vetsförbättringar (se avsnitt 8). Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att fördela besparingarna mellan länen och övriga kostnader som belastar anslaget. Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att grundavgifter för företagshälsovård har avräknats anslaget Bl. Rikspolisstyrelsen och omförts till övriga myndigheter inom polisväsendet. De regionala ramarna Under anslaget har medel beräknats med 117,2 miljoner kronor för att finansiera kostnader för det utökade antalet polismän som enligt plan tillkommer inom polisväsendet. 111 Under anslaget har medel beräknats för ökade hyreskostnader i nya polishus i Stockholm (Agnegatan 33), Huddinge, Uddevalla, Vänersborg och Örebro. Brottsutredningskostnader m. m. Under anslaget beräknas en särskild rampost för kostnader med anledning av brottsutredningar m.m. Under ramposten har också medel beräknats för kostnader vid akuta åtgärder för att skydda kvinnor mot våldsbrott. Medel för utlänningsärenden har beräknats under anslaget B 6. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 641 611 000 kr. B 6. Utlänningsärenden 1994/95 Nytt anslag (förslag)        89 000 000 Regeringens överväganden Statens invandrarverk har i sin anslagsframställning avseende budgetåret 1994/95 bl.a. föreslagit att Invandrarverket övertar ansvaret för verk- ställighet av avlägsnandebeslut (se även bil. 12, avsnitt D. Invandring m.m. och avsnitt 5.5 Asylverksamhet i denna bilaga). Regeringen är för närvarande inte beredd att ta slutlig ställning till förslaget. Frågan behöver utredas närmare både vad gäller ansvaret för verkställighet och ansvaret för finansiering av kostnader för polismyndigheternas arbete med utlänningsärenden, innan regeringen kan ta ställning till förslaget. I avvaktan härpå föreslår regeringen att en avräkning görs från anslaget B 5. Lokala polisorganisationen avseende polisens kostnader för utlän- ningsärenden, exklusive polismanslöner, och att motsvarade medel förs upp under ett nytt anslag B 6. Utlänningsärenden. Mot bakgrund av fluktuationen inom asylverksamheten vad gäller antalet asylsökande föreslår regeringen att polisens kostnader, undantaget löner till poliser, anvisas förslagsvis. Det bör ankomma på Rikspolisstyrelsen att tillse att uppföljningssystemet för polismyndigheternas arbete med utlännings- verksamhet vidareutvecklas. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utlänningsärenden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 89 000 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 112 C. ÅKLAGARVÄSENDET Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Åklagarväsendets uppgifter och organisation Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Åklagarnas huvudsakliga uppgifter består i att leda förundersökningar, att fatta beslut i åtalsfrågor samt att föra talan vid domstol. Strafflagstiftningen har självfallet den största betydelsen för åklagarverksamheten. Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagar- verksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndig- het för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är for närvarande organiserat på två byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Härutöver finns personal för Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsta domstolen. Sammanlagt finns ca 50 personer anställda hos Riksåklagaren. För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen över åklagarverksamheten inom sin region. Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefs- åklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala åklagaror- ganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema. Härutöver finns Statsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en överåklagare. Åklagarna vid den myndigheten handlägger mål i hela riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera regioner. Dessa åklagare utreder främst omfettande ekonomisk brottslig- het. Sammanlagt tjänstgör ca 1 300 personer inom åklagarväsendet. Åklagarväsendets framtida organisation m.m. Som framgår av inledningsavnittet (jfr avnsitt 4.2) har regeringen tagit ställning till de organisatoriska förslagen som Åklagarutredningen lämnat. Regeringens bedömning är att åklagarväsendets organisationsstruktur på lokal och regional nivå inte skall förändras. Detta ställningstagande medför emellertid att frågan om åklagardistriktens indelning och dimensionering m.m. kräver ny belysning. Regeringen har därför i november 1993 givit Riksåklagaren i uppdrag att se över indelningen i åklagardistrikt m.m. Uppdraget bör redovisas senast den 1 september 1994. I det inledande avsnittet redogörs även för regeringens syn på Riks- åklagarens framtida roll och organisation. Regeringens bedömning i dessa 113 8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 avseenden är bl.a. att metodutvecklingsfrågoma måste lyftas fram och att detta bl.a. bör ta sig uttryck i att en särskild funktion härför tillskapas, att tillsynsverksamheten i viss utsträckning bör ändra inriktning samt att uppgifts- och anvarsfördelningen mellan tjänsterna som riksåklagare och biträdande riksåklagare bör tydliggöras. Under 1993 har regeringen bl.a. inrättat en tjänsteförslagsnämnd för åklagarväsendet, infört skicklighetskriteriet vid tillsättandet av samtliga ordinarie åklagartjänster, avskaffat det s.k. vitsordssystemet till förmån för inhämtande av referenser samt infört en rätt för åklagare att närvara i polisstyrelsen (jfr avsnitt 4.2). Genom en ändring i polisförordningen beslutar länsstyrelsen numera om indelningen i polisdistrikt m.m. Riksåklagaren har därför i reglerings- brevet för 1993/94 fått i uppdrag att följa upp och redovisa konsekven- serna för åklagarväsendet av att polisdistriktsindelningen ändras. En första rapport skall inges vid årsskiftet 1993/94. Uppdraget skall slutredovisas den 1 september 1994. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag i december 1993 redovisat vilka åtgärder som vidtagits med anledning av Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare brottsutredningar. 1 RRV:s rapport behandlas bl.a. frågor om bättre samarbete mellan polis och åklagare och om ökade insatser från åklagarnas sida vid intemut- bildning inom polisen. Riksåklagaren har i sin del av redovisningen i allt väsentligt instämt i de uttalanden som RRV gjort i dessa delar (jfr anslaget B. Polisväsendet avsnitt 5.2). När det gäller arbetsmetoder i utredningsverksamheten pekar Riksåklagaren särskilt på den s.k. snatteri- kampanjen som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemensamt bedrivit under oktober 1992 - mars 1993 och som bl.a. medfört förbättrade arbetsrutiner. Decentraliserat budgetansvar Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat budgetansvaret till regional nivå. Detta innebär att samtliga regionåklagarmyndigheter, åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Stats- åklagarmyndigheten för speciella mål i princip ansvarar för alla medel som disponeras inom anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna. Riksåklagaren har i september 1993 på regeringens uppdrag i en rapport redovisat erfarenheterna och effekterna av decentraliseringen. Av rapporten framgår att erfarenheterna är mycket positiva och att budgetdecentralise- ringen har inneburit att kostnadsmedvetandet ökat, att beslutsvägarna kortats samt att administrativa rutiner m.m. ifrågasatts i syfte att öka effektiviteten. Det anges också att budgetansvaret medfört en ökad arbetsbelastning för överåklagarna. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Förlängd budgetperiod Åklagarväsendet har sedan budgetåret 1991/92 en ny treårig budgetram. Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för 114 åklagarväsendet i princip lagts fest för budgetperioden 1991/92 - 1993/94. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95. Regeringen har den 17 juni 1993 beslutat att dessa riktlinjer skall utsträckas till att omfatta även budgetåret 1995/96. Åklagarna och handläggningen av s.k. eko-mål Riksåklagaren har i anslagsframställningen och i en senare inkommen skrivelse hemställt om kraftigt utökade resurser för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. Riksåklagaren konstaterar att antalet s.k. eko- mål ökat under den senaste tiden och han bedömer att målen sannolikt kommer att öka ytterligare till såväl antal som omfång. Riksåklagaren anser att åklagarkapaciteten på detta område inte längre är tillräcklig och att åklagarväsendet är på väg att bli den trånga sektorn. Riksåklagaren har på regeringens uppdrag i november 1993 lämnat en redovisning av erfarenheterna av verksamheten i Riksåklagarens arbetsgrupp för utredning av brott inom bank- och finansvärlden (Riks- åklagarens Specialoperation, RÅSOP). I redovisningen finns bl.a. en beskrivning av hur arbetet lagts upp. Riksåklagaren gör den bedömningen att gruppens arbete utgör ett mycket värdefullt inslag i granskningen av de stora kreditförlusterna i banksystemet. Årsredovisning m.m. Riksåklagaren har avlämnat en årsredovisning för budgetåret 1992/93. Riksrevisionsverket (RRV) har medgivit att Riksåklagaren får tillämpa bokföringsförordningens äldre bestämmelser för årsbokslut. Årsredovis- ningen består därför av en balansräkning, en anslagsredovisning och en resultatredovisning. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 kommer kraven i bokföringsförordningens nya lydelse att kunna tillgodoses. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Vid be- dömningen av resultatredovisningen använder RRV inte begreppet rätt- visande. Enligt RRV strider dock inte informationen i resultatredovis- ningen mot av RRV kända förhållanden. Vid utgången av budgetåret 1992/93 fanns ett anslagssparande på sammanlagt 20,3 mkr. Besparingen anges delvis vara en följd av en allmän försiktighet från överåklagarnas sida under det första året med eget, fullständigt budgetansvar. En stor del av beloppet uppges ha uppkommit genom aktiva besparingsåtgärder som bl.a. reserverats för åtgärder på ADB-området. Riksåklagaren saknar för närvarande nödvändiga förutsättningar att ta fram ett rättvisande produktivitetsmått. Riksåklagaren har ändå försökt att med hjälp av befintligt material redovisa produktivitetsutveckling m.m. Med den s.k. M-metoden som grund anges produktiviteten ha ökat med över 30 % under perioden 1989/90 - 1992/93. Av årsredovisningen framgår också att arbetsbördan ökat kraftigt. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 115 Antalet inkommande mål som rör allvarligare brott har ökat med totalt 19 % under de senaste 5 åren. Under samman period har arbetsbalanser- na ökat med mer än 25 %. Det senaste året har antalet inkommande mål till regionåklagarmyndighetema ökat med 30 % samtidigt som balansen ökat med 50 %. I årsredovisningen finns även uppgifter om utbildningsaktiviteter. I samband med inlämnandet av årsredovisningen har Riksåklagaren redovisat ett regeringsuppdrag avseende utvecklandet av metoder för att på ett ändamålsenligt sätt mäta prestationer och produktivitet i åklagar- verksamheten. I rapporten lämnas en beskrivning av metoden. Metoden är i första hand avsedd att mäta prestationer och produktivitet. Även arbetsbelastningen skall kunna mätas med hjälp av metoden. Riksåklagaren har på regeringens uppdrag också ingivit en ADB-plan i samband med årsredovisningen. Av denna framgår bl.a. att ca 60 % av personalen inom åklagarväsendet nu har ADB-stöd i sin verksamhet samt att målsättningen fortfarande är att både åklagare och administrativ personal senast vid utgången av år 1994 skall förfoga över egna persondatorer. Det pågår även ett projekt for utvecklandet av ett ADB- baserat brottmålsdiarium för åklagarväsendet. Regeringens bedömning Som redan framgått av inledningsavsnittet bör frågor rörande meto- dutveckling ges en betydligt mer framskjuten plats inom åklagarväsendet (jfr även avsnittet under anslaget Cl.). Det är oundgängligen nödvändigt att alla myndigheter på alla nivåer inom åklagarväsendet fortlöpande bedriver ett målmedvetet effektivise- ringsarbete. Det är nödvändigt att öka antalet åklagare som handhar mål om ekonomisk brottslighet (jfr nedan under anslaget C2.). Det är angeläget att en fortsatt satsning sker av ADB-utbyggnaden och att den tidsplan som anges i ADB-planen hålls. Chefsutvecklingsfrågoma bör ges en ökad prioritet. Det är av grundläggande betydelse för hur effektivt och framgångsrikt den brottsutredande verksamheten kan bedrivas att det finns ett väl fungerande samarbete mellan polisen och åklagarna, vilka ju har en ledande roll i detta. Denna fråga behandlas även av Åklagarutredningen som anger att formerna för samverkan i löpande prioriteringsfrågor, i metodfrågor, i enskilda ärenden och beträffande utbildning behöver utvecklas på alla nivåer. Detta gäller även rutiner och förenklade handläggningsformer. I stor utsträckning borde överåklagarna och länspolismästama själva kunna bedriva detta arbete. Det bör emellertid ankomma på Riksåklagaren att i samråd med Rikspolisstyrelsen ange riktlinjer och vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga för att tillse att detta arbete kommer till stånd utifrån den funktionsfördelning mellan åklagare och polis som följer av främst rättegångsbalken (jfr anslaget B. Polisväsendet avsnitt 5.2). Det ökade tillflödet av mål till åklagarmyndigheterna och den ökade Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 116 målbalansen måste även fortsättningsvis följas noga. Kraftfulla insatser bör, som nyss sagts, göras för att hitta rationella arbetsmetoder m.m. utan att ge avkall på rättssäkerheten. Införandet av ADB-teknik, metodutveckling, erfarenhetsseminarier och kompetenshöjande åtgärder utgör exempel på sådana åtgärder. En adekvat verksamhetsplanering och ett förverkligande av chefsrollen kan också bidra till en ökad effektivitet i verksamheten. Indelningen i åklagardistrikt och en korrekt dimensione- ring av myndigheterna är naturligtvis viktiga utgångspunkter även i dessa sammanhang (jfr ovan). Regeringen konstaterar slutligen att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen och att resultatinformationen i årsredovisningen avsevärt förbättrats i förhållande till den föregående årsredovisningen. Informationsvärdet i årsredovisningarna framöver kommer säkert att öka ytterligare i takt med att den nya prestationsmätningsmetoden tas i bruk och diariema datoriseras. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 117 C 1. Riksåklagaren Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag Riksåklagaren 21 493 318 23 468 000 27 528 000 Riksåklagaren begär att innevarande års ram reellt räknas upp med 1,7 mkr för att möjliggöra satsningar på metodutveckling m.m. Dessutom begärs att 1,5 mkr överförs från anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna till anslaget Cl. Riksåklagaren för att förstärka den centrala ADB-organisa- tionen. Regeringens överväganden Som framgått av det som sagts tidigare är det regeringens avsikt att myndigheten skall organiseras om fr.o.m. den 1 juli 1994 och att metodutvecklingsfrågoma i samband härmed ges en framskjuten plats. Detta innebär i praktiken att den juridiska verksamheten vid myndigheten måste förstärkas. Mot bakgrund av detta finns det skäl att frångå den ekonomiska planeringsram som gäller för budgetperioden. Regeringen biträder Riksåklagarens förslag till anslagsberäkning för budgetåret 1994/95. Detta medför att Riksåklagaren bör anvisas ett ramanslag på 27 528 000 kronor inklusive pris- och löneomräkning och diverse tekniska justeringar. Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen bör uppgå till följande. Budgetåret 1994/95 Budgetåret 1995/96 27 528 000 kr       27 528 000 kr Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksåklagaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 27 528 000 kr. 118 C 2. Åklagarmyndigheterna Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 524 427 803 527 831 000 554 948 000 Riksåklagaren Riksåklagaren begär att innevarande års ram reellt räknas upp med drygt 24 mkr. I detta belopp ingår bl.a. medel för 30 nya eko-åklagare (16,3 mkr). En stor del av beloppet (7,8 mkr) avser en överföring från polisväsendets anslag avseende medel för s.k. sambrukskostnader. Regeringens överväganden Regeringen har tidigare konstaterat att tillströmningen av mål till åklagarmyndigheterna samt handläggningstider och målbalanser fortsatt att öka. Redan i förra årets budgetproposition uttryckte justitieministern att denna utveckling ingav oro. Till detta skall läggas att åklagarväsendet på grund av bristande resurser riskerar att bli den trånga sektorn vid utredning av ekonomisk brottslighet. Det framstår som uppenbart att åklagarväsendet måste tillföras resurser för att möjliggöra en ökad satsning på bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Av det skälet bör ramen förstärkas med 16,3 mkr. Riksåklagarens förslag i övrigt kan inte biträdas. I ramen ingår även 2 mkr som kompensation för den ökade arbetsbe- lastningen som kan förväntas i anledning av den ändrade lagstiftningen om rattfylleri. Det nu sagda medför att Åklagarmyndigheterna bör anvisas ett ramanslag på 554 948 000 kronor inklusive pris- och löneomräkning och diverse tekniska justeringar. Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen bör uppgå till följande. Budgetåret 1994/95 Budgetåret 1995/96 554 948 000 kr 554 948 000 kr Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 554 948 000 kr. 119 D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Allmänt om reformarbetet och budgetramarna Som inledningsvis behandlats (avsnitt 4.1 och 4.3) pågår för närvarande ett omfattande reformarbete inom domstolsväsendet. Arbetet syftar till att på annat sätt än att bara öka resurserna till domstolsväsendet, så långt som möjligt bemästra de stora problem som en i det närmaste oavbruten ökning av måltillströmningen till domstolarna har medfört. Med anledning av en exceptionell ökning av bl.a. de inkommande tvistemålen till de allmänna domstolarna har regeringens ambition att inte i någon större utsträckning förändra domstolarnas resurser innan reformarbetet blivit genomfört inte kunnat hållas. Domstolarnas resurser måste därför nu åtminstone tillfälligt förstärkas. Denna fråga behandlas närmare längre fram. Med hänsyn till pågående reformarbete inom domstolsväsendet, vilket berör såväl domstolarna som Domstolsverket, har emellertid regeringen i regleringsbrevet för domstolsväsendet för budgetåret 1993/94 uttalat att det inte har funnits skäl att göra en fördjupad budgetprövning för den nya budgetperiod som skulle börja löpa budgetåret 1994/95. De riktlinjer för verksamheten som som gäller för innevarande period skall därför gälla även för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Årsredovisning Domstolsverket har inkommit med en fullständig årsredovisning för budgetåret 1992/93 avseende såväl sin egen verksamhet som verksam- heten inom domstolsväsendet. Riksrevisionsverket har avgivit en revisionsrapport. Rapporten innehåller en invändning mot årsredovis- ningen. Frågan redovisas närmare under anslaget D2. Domstolarna m.m. D 1. Domstolsverket 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 59 878 555 62 885 000 65 328 000 Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom- stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, Bostadsdomstolen; arrende- och hyresnämnderna, Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälps- myndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har också bl.a. till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor. Chef för Domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd. 120 Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid Notarie- nämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Personal Antalet anställda i Domstolsverket var den 30 september 1993 167 personer, varav 30 tillhör beredningsgruppen för fastighetsdata. Årsredovisningen Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1992/93, såvitt avser verkets intema arbete, visar bl.a. hur verksamheten har bedrivits under budgetåret, hur kostnaderna för densamma har fördelat sig på de olika verksamhetsområden som verket har bestämt och hur det ekonomiska utfallet av verksamheten har blivit. 1 sistnämnda avseende visar års- redovisningen att utgifterna för verksamheten understeg intäkterna med 6 177 792 kr. Riksrevisionsverket har inte haft någon erinran mot årsredovisningen i denna del. Domstolsverket Domstolsverket yrkar i sin förenklade anslagsframställning att anslaget för budgetåret 1994/95 i huvudsak skall vara oförändrat i förhållande till föregående budgetår. Den förändring som yrkas, förutom sedvanliga pris- och lönekostnadsuppräkningar, är att anslaget D 1 Domstolsverket skall tillföras 300 000 kr från anslaget D2 Domstolarna m.m. till följd av en teknisk justering. Regeringens överväganden Domstolsverkets framtid har behandlats i prop. 1993/94:17 Förvaltningen inom domstolsväsendet. I propositionen föreslås bl.a. att den admini- strativa centralmyndigheten för domstolsväsendet skall få en annorlunda ledningsform på så sätt att myndigheten skall ledas av en styrelse bestående främst av personer som hämtats från domstolsväsendet. Riksdagen har antagit propositionens förslag i den del det berör sam- mansättningen av styrelsen (bet. 1993/94:JuUlO, rskr. 1993/94:98). Justitieutskottet har därvid anfört bl.a. att det delar regeringens upp- fattning att att domstolarnas inflytande över ledningen av den admini- strativa centralmyndigheten måste förstärkas som ett led i domstolsvä- sendets ökade självförvaltning, ett uttalande som riksdagen har anslutit sig till. Det innebär att bl.a. fackliga representanter inte längre skall ingå i styrelsen för Domstolsverket vilken i stället skall bestå av personer huvudsakligen hämtade från domstolarna. Styrelsen skall däremot som en konsekvens av riksdagens ställningstagande till propositionen inte ta ett större ansvar för ledningen av myndighetens verksamhet än vad som för närvarande följer av verksförordningen (1987:1100). Med den samman- sättning styrelsen nu får är det emellertid naturligt att den som ett led i Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 121 strävandena att öka domstolarnas inflytande över ledningen av Domstols- verket tar en mer aktiv del i arbetet att leda verket, även om dess beslutsfunktioner inte blir större än tidigare. Stöd för en sådan aktiv roll för styrelsen finns i bestämmelserna i 11 och 12 §§ verksförordningen. Reglerna innebär en skyldighet för styrelsen att fortlöpande pröva om verksamheten i myndigheten bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet för verksamheten och att biträda myndighetens chef och föreslå denne de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Det är alltså fråga om att styrelsen i den nya sammansättningen tar till vara tanken bakom denna inom ramen för nuvarande ledningssystem. I propositionen behandlas också frågan om Domstolsverkets framtida arbetsuppgifter och arbetsfördelningen mellan domstolarna och den administrativa centralmyndigheten. I propositionen förutskickas inte några genomgripande förändringar härvidlag. Myndigheten skall således även i fortsättningen vara administrativ centralmyndighet för domstolsväsendet med de beslutsbefogenheter detta för med sig. Den skall också syssla med utvecklingfrågor inom domstolsväsendet och även viss serviceverk- samhet. I propositionen anges vissa huvudprinciper efter vilka man i framtiden bör fördela arbetsuppgifter mellan den administrativa central- myndigheten och de enskilda domstolarna och vederbörande förvaltnings- myndigheter. En ny arbetsfördelning som skisseras i propositionen kommer att föra med sig att en del arbetsuppgifter som idag utförs av Domstolsverket skall övertas av domstolarna, antingen på så sätt att de direkt utför uppgiften själva eller genom att de låter centralmyndigheten utföra arbetet för deras räkning mot avgift. Domstolsverkets ledning skall enligt tankarna i propositionen under våren 1994 utarbeta förslag till närmare verksamhetsinriktning och organisation av myndigheten i syfte att myndigheten skall kunna börja arbeta i nya former fr.o.m. den 1 juli 1994. Riksdagen har ställt sig bakom det som Justitieutskottet i sitt betänkande har uttalat om att utskottet ställer sig positivt till att så mycket som möjligt av beslutsbefogenheter och ansvar för de löpande arbetsuppgifterna decentraliseras till domstolarna. Dessa organisatoriska förändringar bör bl.a. av den anledningen genomföras som planerat. Regeringen kommer därför att så snart som möjligt i början av nästa år att ge Domstolsverkets ledning erforderliga uppdrag för att kunna utforma förslag till organisation och arbetssätt på det sätt som nyss sagts. En effekt av av en ny organisation och nya arbetsformer för verket torde bli att vissa resurser som idag tillkommer Domstolsverket redan från och med nästa budgetår måste föras över till domstolarna och vederbörande förvaltningsmyndigheter. Hur stora dessa resursbehov kommer att vara går inte att exakt uttala sig om innan förslagen är framlagda. Med ledning av vissa utredningar som tidigare gjorts av Domstolsverket i fråga om att decentralisera både beslutsfunktioner och administrativa uppgifter kan man dock sluta sig till att det knappast kan bli ifråga om ett större belopp än 10 miljoner kronor under nästa budgetår. Regeringen avser att återkomma till denna fråga under år 1994. Med hänsyn till det anförda och till följd av tekniska justeringar och omföringar bör anslaget under budgetåret uppgå till 65 328 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 122 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Regeringen föreslår att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 65 328 000 kr. D 2. Domstolarna m.m. 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 2 376 922 635 2 429 726 000 2 533 888 000 Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen. Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter. Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna. Det finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsmål), Göta hovrätt (5 avdelningar), Hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar), Hov- rätten för Västra Sverige (6 avdelningar), Hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och Hovrätten för Övre Norrland (2 avdelningar). Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna. Domstolen är indelad i två avdelningar. I domstolen finns 22 justitieråd. Tre av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Högsta domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna. Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten. Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar- rätterna. Det finns 24 länsrätter. Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från läns- rätterna. Det finns fyra kammarrätter: Kammarrätten i Stockholm (9 avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Göteborg (8 avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Sundsvall (6 av- delningar, varav en extra avdelning, två avdelningar är lokaliserade till Umeå) och Kammarrätten i Jönköping (6 avdelningar, varav två extra avdelningar). Som tidigare anförts har riksdagen vid behandlingen av närmast föregående budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil 3, bet. 1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289) ställt sig bakom nya principer för instansordningen i förvaltningsmål. Dessa principer, som regeringen kommer att lägga till grund för kommande förslag, innebär bl.a att tyngdpunkten i förvaltningsrättskipningen i framtiden kommer att förskjutas till länsrätterna. För att göra övergången vid kammarrätterna så smidig som möjligt har regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 beslutat att göra om en avdelning på varje kammarrätt till en extra avdelning. Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regerings- rätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrätterna. Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av vissa förvalt- 123 ningsbeslut. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 18 regeringsråd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket bl.a. regeringsrättssek- reterare är knutna. Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål och mål enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring som överklagas från kammarrätterna. I domstolen skall finnas minst fyra lagfarna och minst åtta andra ledamöter. Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenämnd i hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämn- derna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har gemensamt kansli med arrendenämnderna. Sådana kanslier finns på 12 orter. Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av hyresnämnderna. Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt. Personal Under budgetåret 1992/93 var medeltalet anställda inom domstolsväsen- det 6 875 personer. Årsredovisning Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1992/93, såvitt avser domstolarna och hyres- och arrendenämnderna, visar bl.a. hur verksam- heten har bedrivits under budgetåret, hur verksamhetens kostnader har fördelat sig på olika mål- och ärendekategorier och hur det ekonomiska utfallet av verksamheten har blivit. I sistnämnda avseende visar års- redovisningen att utgifterna understeg intäkterna med cirka 83,5 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse anmält en invändning mot årsredovisningen. Riksrevisionsverket uttalar sålunda att reservation- sanslaget D3. Utrustning till domstolar m.m. har i sitt ursprungliga skede överskridits under budgetåret med cirka 12 miljoner kronor. Därefter, anför Riksrevisionsverket vidare, har en felaktig omföring gjorts så att ramanslag D2. Domstolarna m.m. har belastats. Domstolsverket har yttrat sig över revisionsinvändningen till Riks- revisionsverket och har i en skrivelse till regeringen hänvisat till detta yttrande och anfört att revisionsinvändningen inte kommer att föranleda någon åtgärd från Domstolsverkets sida. Av Domstolsverkets yttrande till Riksrevisionsverket framgår bl.a. att reservationsanslaget D3. Utrustning till domstolar m.m., vilket upphört från och med budgetåret 1993/94, använts för bl.a. inredning och utrustning till nya lokaler inom domstols- väsendet. Under tidigare budgetår har en del av dessa utgifter, i den mån anslaget D3. Utrustning till domstolar m.m. inte räckt till, bekostats via Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 124 förvaltningsanslaget D2. Domstolarna m.m. Det finns enligt Domstols- verkets synsätt inga regler som hindrar att ramanslaget används till dessa ändamål. Mot detta förfarande har hittills inte heller riktats någon invändning från Riksrevisionsverkets sida. Att det för budgetåret 1992/93 fördes över det belopp som påtalats i revisionsrapporten berodde på att det på grund av nedgången i byggkonjunkturen redan under det bud- getåret kom att utföras ett antal beställningar vilka man hade räknat med skulle komma till utförande senare. Utgiftens nödvändighet är inte ifrågasatt. Budgetläget på ramanslaget D2. Domstolarna m.m. var under budgetåret sådant att utgiften väl rymdes inom detta. Domstolsverket Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1994/95 - i förhållande till vad som anvisats för innevarande budgetår och förutom sedvanliga tekniska uppräkningar - tillförs sammanlagt drygt 82 miljoner kr. Ökningen avser främst personal förstärkningar med anledning av ökad måltillströmning och stora balanser vid såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna, och förstärkning av resurserna för personalutbildning. Regeringens överväganden Årsredovisningen Det anslag som överskridits har upphört från och med innevarande budgetår. Det finns inte heller i övrigt någon anledning till anmärkning. Regeringen har därför inte skäl att kräva att någon åtgärd skall vidtas från Domstolsverkets sida med anledning av revisionsinvändningen. Målutvecklingen Av tabellerna på s. 157 och framåt framgår hur arbetsbelastningen på domstolarna och hyres- och arrendenämnderna huvudsakligen har utvecklats under senare år. Här ges vissa kompletterande upplysningar om arbetsläget. De allmänna domstolarna m.m. Arbetsläget vid de allmänna domstolarna är ansträngt. Detta beror främst på en stadigt ökande måltillströmning, under det senaste året framför allt på tvistemålens område. Målutvecklingen för tingsrätternas del under de senare åren framgår av tabellen i bilagan med statistiska uppgifter om verksamheten inom rättsväsendet. Av statistiken kan utläsas att antalet inkommande mål stadigt har ökat under de senare åren. Ökningen planade ut under år 1992 men har ånyo skjutit fart. En prognos som bygger på statistiken för det första halvåret 1993 pekar på en ökning av antalet inkommande mål till Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 125 tingsrätterna år 1993 med 20 000 - 23 000 mål. Detta innebär en ökning med 12 - 14 procent. Av denna ökade måltillströmning utgör bara drygt 2 000 mål brottmål. Resten är tvistemål, huvudsakligen sådana som börjat hos kronofogdemyndighet som betalningsföreläggande och som antingen har hänskjutits till rättegång eller har blivit föremål för återvinning vid tingsrätt. För hovrätternas del kan också utläsas en oavbrutet ökande tillström- ning av alla typer av mål. Under det att tingsrätternas måltillströmning tillfälligt avtog under 1992 fick hovrätterna detta år vidkännas en ökning på hela 18 procent. Sålunda ökade antalet inkomna mål till hovrätterna från cirka 22 000 år 1991 till cirka 26 000 år 1992. Prognoser som bygger på siffror avseende första halvåret 1993 tyder på att ökningen fortsätter men inte i samma höga takt. Hovrätterna förväntas få in drygt 28 000 mål under 1993, vilket innebär en ökning jämfört med 1992 med knappt 8 procent. Av Domstolsverkets årsredovisning kan utläsas att frekvensen överklagade mål från tingsrätterna till hovrätterna ökat under de senaste tre åren och är för närvarande 13,7 procent av de vid tingsrätterna avgjorda målen. Både tingsrätter och hovrätter har stora arbetsbalanser. Hovrätternas balanser ökade kraftigt under 1992 eftersom måltillströmningen ökade ovanligt mycket det året. Hovrätterna har enligt tillgänglig statistik inte kunnat arbeta av detta under 1993. Balanserna håller sig därför på en alltför hög nivå. De balanserade målens ålder i hovrätterna ger också anledning till oro. Från att tidigare ha visat tendenser till att sjunka har den genomsnittliga åldern på balanserade mål i hovrätterna ökat under det senaste budgetåret. Ökningen av balanserna är inte främst hänförlig till de allra äldsta målen vilket tyder på att hovrätterna har svårigheter att klara av den ökande arbetsbördan. För tingsrätternas del visar statistiken att dessa i stort sett har klarat av den ökade måltillströmningen utan att balanserna har blivit oproportionellt stora. Dock bör det påpekas att såväl balanserna som antalet inkommande tvistemål är ojämnt fördelade mellan tingsrätterna. Den ökning av antalet inkommande mål i Högsta domstolen som skedde under 1991 har fortsatt men under 1992 men i mindre omfattning. En markant ökning av antalet avgjorda mål har skett på senare tid vilket medfört att balanserna har minskat något. Arbetssituationen för hyres- och arrendenämnderna och Bostadsdom- stolen är stabil. De allmänna förvaltningsdomstolarna Vid länsrätterna har antalet skattemål minskat avsevärt. Dock skall i det sammanhanget noteras att de större och besvärliga skattemålen inte hör till den kategori där minskningen till största delen skett. Det finns också skäl att anta att antalet skattemål i framtiden kommer att öka eftersom skattemyndigheterna kan förväntas öka sin avverkning av ärenden. Körkortsmålen visar också en liten minskning under senare tid. Däremot har de senast tillkomna målkategoriema, nämligen socialförsäkringsmål, Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 126 som började handläggas i länsrätterna den 1 juli 1991, och psykiatrimål, som tillfördes länsrätterna den 1 januari 1992, visat sig komma in till länsrätterna i en väsentligt större utsträckning än som var beräknad då reformerna genomfördes. Av de målbalanser som finns vid länsrätterna är enligt uppgift cirka hälften av målen sådana som är färdiga för avgörande. Motsvarande siffra vid tidpunkten för förra årets budget- proposition vara cirka en tredjedel. Den utvecklingen är oroande eftersom den tyder på att länsrätterna har svårt att hinna med att avgöra annat än de rena förtursmålen. Även arbetssituationen för kammarrätterna ger anledning till oro. Sedan år 1990 har antalet inkommande mål ökat. År 1992 inkom t.ex. över 20 procent fler mål till kammarrätterna än under år 1991. En prognos som grundas på antalet inkommande mål under första halvåret 1993 visar på en fortsatt ökning av antalet inkomna mål med cirka 19 procent jämfört med år 1992. Antalet mål i balans ökade hos kammar- rätterna med 50 procent mellan år 1991 och år 1992. Balansen var då cirka 24 000 mål. Den var lika stor vid utgången av första halvåret 1993. De nu omtalade förhållandena för länsrätterna och kammarrätterna avspeglar sig naturligtvis också delvis i Regeringsrättens arbetsbörda. Antalet inkommande mål ökar även där avsevärt. Regeringsrätten har dock genom att öka antalet avgjorda mål kunnat hålla balansökningen under kontroll. I Försäkringsöverdomstolen har sedan den 1 juli 1993 möjligheten att få överklaganden prövade efter ändringsdispens avskaffats. Regeringen räknar med att domstolen skall hinna arbeta ned de målbalanser som finns innan den upphör den 1 juli 1995 i sådan utsträckning att Rege- ringsrätten inte behöver överta ett svårhanterligt antal mål. Medelstilldelning m m Av det statistiska material som redovisas i tabellerna på s. 157 och framåt och av vad som nyss sagts framgår att arbetsläget vid domstolarna är ansträngt och på vissa håll mycket ansträngt. Vid tingsrätterna har arbetsbelastningen på varje domare ökat år från år. Sett till antalet inkommande brottmål och tvistemål har arbetsbördan per domare utvecklats så att år 1990 var antalet mål som varje domare skulle handlägga 205 stycken, år 1991 ökade antalet till 217 stycken, år 1992 till 250 mål och prognosen slutligen för 1993 pekar på ett antal av 275 mål. För hovrätternas del bör man tänka på att dessa under nästa år kommer att få vidkännas en kraftigt ökad måltillströmning till följd av det ökade antalet mål vid tingsrätterna. För de allmänna förvaltningsdoms- tolarnas del är också som framgått av det tidigare anförda arbets- situationen bekymmersam. I förra årets budgetproposition gavs en redogörelse för den utveckling som då hade varit ifråga om domstolarnas arbetsläge och de stora volymökningar som redan då hade inträffat med avseende på bl.a. inkommande mål och därav följande arbetsbalanser. 1 propositionen uttalades också att redan vad som då kunde redovisas ledde till att arbetsförhållandena vid domstolarna måste följas med största Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 127 uppmärksamhet. Sedan dess har utvecklingen bl.a. vad gäller antalet inkommande mål fortsatt. Om inte stora balansökningar skall bli följden av detta, måste antingen verksamheten rationaliseras eller resurserna ökas. Rationaliseringsarbetet pågår med stor kraft. Detta gäller inte minst inom de allmänna förvaltningsdomstolarna där regeringen räknar med att de reformer som skall genomföras i anslutning till Domstolsutredningens betänkande kommer att underlätta situationen och skapa ett visst utrymme för att föra resurser dit de bäst behövs. För de allmänna domstolarnas del finns inte utrymme för fullt lika genomgripande förändringar främst för att dessa domstolar redan nu har en i stort sett väl fungerande organisa- tion och en relativt väl avvägd målstruktur. De reformer som genomförts och skall genomföras inom det området kan därför inte helt avhjälpa den svåra arbetssituation som numera råder där. I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 3) uttalades att den under lång tid successivt ökade ärendetillströmningen till i första hand hovrätterna och tings- rätterna måste - i avvaktan på Domstolsutredningens arbete - mötas med en tillfällig förstärkning av personalresurserna i dessa domstolar. Till följd av ställningstagandet tillfördes domstolarna 29 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1992/93 och 1993/94. Sedan dess har den utveckling skett för vilken redogjorts tidigare och mot bakgrund av vilken Domstolsverket begärt en kraftig förstärkning av domstolsväsendets resurser. Det statsfinansiella läget och även andra skäl talar mot att förstärka resurserna för domstolsväsendet i den utsträckning Domstols- verket nu begär. Dock bör resurserna å andra sidan inte nu minskas. Därför bör till domstolarna som en tillfällig förstärkning även för budgetåret 1994/95 anvisas ett engångsbelopp om 29 miljoner kronor. Som kompensation för den ökade måltillströmning som kan väntas i anledning av den ändrade lagstiftningen om rattfylleri och införandet av ett skuldsaneringsinstitut bör domstolarna tillföras 21 miljoner kronor. Inom Socialdepartementets område har genomförts lagstiftning med avseende på frågor om stöd och service till vissa funktionshindrade, ändrade bestämmelser om bostadsbidrag och om bostadsanpassningsbi- drag. Reformerna innebär bl.a. att de allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att tillföras ett stort antal nya mål för överprövning. Lag- stiftningen har vad gäller bostadsanpassningsbidrag trätt i kraft den 1 januari 1993 och träder i resterande delar i kraft den 1 januari 1994. Detta medför kostnadsökningar för domstolsväsendet med sammanlagt 22,2 miljoner kronor per år. Riksdagen har tidigare, bl.a. i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen, tillfört anslaget D2. Dom- stolarna det belopp som i detta avseende belöper på budgetåret 1993/94, eller 12,6 miljoner kronor (prop. 1992/93:150 bil. 1:2 bet. 1992/93:JuU38, rskr. 1992/93:438, prop. 1992/93:174, bet. 1992/93: BoU21, rskr. 1992/93:365). För budgetåret 1994/95 bör resterande 9,6 miljoner kronor tillföras anslaget. Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen en proposition bl.a. med förslag att körkortsingripande skall beslutas av länsstyrelse, i stället för av länsrätt. Den föreslagna reformen kommer att innebära en minskad arbetsbörda för länsrätterna. Samtidigt kommer länsstyrelserna att behöva Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 128 tillföras ökade resurser för sina nya arbetsuppgifter. Dessa ökade resurser beräknas uppgå till 17,1 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1994/95 och till ytterligare 4,5 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1995/96. Med anledning av kommande lagförslag bör 17,1 miljoner kronor föras över från anslaget D2. Domstolarna m.m. till anslaget Bl. Länsstyrelserna m.m. under trettonde huvudtiteln, under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med lagförslaget. På motsvarande sätt kommer regeringen att föreslå att ytterligare 4,5 miljoner kronor förs över från anslaget D2. Domstolarna m.m. till anslaget Bl. Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 i 1995 års budgetproposition. Av de justeringar och omföringar av teknisk natur som görs kan särskilt nämnas att utgifterna för resor inom domstolsväsendet överförs från förslagsanslaget F 5 Vissa domstolskostnader m.m. till anslaget D2. Domstolarna m.m. Mot bakgrund av det sagda bör ramanslaget D2. Domstolarna m.m. under budgetåret uppgå till 2 533 888 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Domstolarna m.m. budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 533 888 000 kr. 9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 129 E. KRIMINALVÅRDEN Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1 Kriminalvårdens uppgifter och organisation Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn samt ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna liksom för verksamheten vid häktena. Den nuvarande kriminalvårdslag- stiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Basen i kriminalvårdsverksamheten utgörs av anstalterna, häktena och frivårdsmyndighetema. Anstalterna, som kan vara både öppna eller slutna, indelas i riks- och lokalanstalter. I oktober 1993 fanns det 18 riksanstalter, 56 lokalanstalter, 31 häkten samt 53 frivårdsmyndigheter. Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sju geografiskt indelade regioner som var och en omfattar anstalter, häkten och fri- vårdsmyndigheter samt för den fr.o.m. den 1 januari 1994 inrättade Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämndema. De sju regionmyndighetema skall bl.a. leda kriminalvården i regioner- na enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna och utöva tillsyn över deras verksamhet. 2 Kriminalvårdens verksamhet 2.1 Inledning Kriminalvårdsstyrelsen har för budgetåret 1994/95 lämnat en enkel anslagsframställning. I denna föreslår styrelsen bl.a. att de verksam- hetsmål som regeringen fastslagit för budgetåret 1993/94 skall ligga fast även under budgetåret 1994/95. Regeringen anser att riktlinjerna i 1993 års budgetproposition i allt väsentligt bör gälla även för budgetåret 1994/95, dock med beaktande av de överväganden som redovisas i det följande. Fängelseutredningen Den kommitté - Fängelseutredningen - som tillsattes år 1992 för att göra en översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform redovisade i augusti 1993 sitt huvudbetänkande Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76). Fängelseutredningen har bl.a. föreslagit att lagen om kriminalvård i anstalt skall ersättas med en ny lag om verkställighet av fängelsestraff. Kommittén anser vidare att den s.k. normaliseringsprincipen, som innebär att kriminalvårdens intagna har samma rätt till samhällets stöd- och vårdinsatser som andra medborgare, skall behållas. Kommittén framhåller behovet av ökad differentiering av intagna med hänsyn till bl.a. säkerhetsaspekter, narkotikamissbruk och behandlingsbehov. Enligt kommittén bör emeller- 130 tid närhetsprincipen, som innebär att den dömde skall avtjäna straffet i närheten av sin hemort, fortfarande äga viss betydelse med avseende på valet av anstalt. I betänkandet föreslås också åtgärder i syfte att motverka förekomsten av narkotika på anstalterna. Betänkandet har remissbe- handlats under hösten 1993 och förslagen bereds nu vidare inom Justitie- departementet. Regeringen har för avsikt att senare under året återkomma till riksdagen med förslag i denna del. Fängelseutredningen väntas inom kort redovisa sitt slutbetänkande, som kommer att ta upp behandlingen av intagna som är psykiskt störda och av män som är dömda för övergrepp mot kvinnor och barn. Pågående rationaliseringsarbete Kriminalvården har under flera år ställts inför krav på rationaliseringar. Budgetåret 1994/95 är det fjärde året i det av statsmaktema beslutade femåriga rationaliseringsuppdraget till Kriminalvårdsstyrelsen. Rationali- seringsarbetet innebär bl.a. reella besparingar och förändrat arbetssätt för framför allt anstalts- och häktesorganisationen. 2.2 Beläggningssituationen vid anstalter och häkten Beläggningssituationen är mycket ansträngd inom både anstalts- och häktesorganisationen. Häktena har periodvis varit fullbelagda och ofta även överbelagda, samtidigt som anstaltsorganisationen varit fullbelagd. Anstalter Under år 1992 skedde en kraftig höjning av beläggningsnivån. Detta berodde i huvudsak på en ökning av antalet dömda med längre strafftider. Beläggningsstatistiken under hösten 1993 pekar mot en minst lika stor beläggningsökning under detta år. Utvecklingen framgår av följande tabell, som visar antalet inskrivna i anstalt den 1 oktober åren 1991 - 1993, fördelade efter strafftidens längd. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 131 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Strafftid</td><td> Inskrivna</td><td colspan="3"> i anstalt den 1 oktober</td></tr> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> Förändring 1992</td><td> till 1993</td></tr> <tr><td> < 4 mån</td><td> 829</td><td> 858</td><td> 940</td><td> + 29</td><td> + 82</td></tr> <tr><td> 4 mån < 1 år</td><td> 935</td><td> 987</td><td> 1 064</td><td> + 52</td><td> + 77</td></tr> <tr><td> 1 år < 2 är</td><td> 721</td><td> 765</td><td> 849</td><td> + 44</td><td> + 84</td></tr> <tr><td> 2 år < 5 år</td><td> 905</td><td> 1 061</td><td> 1 084</td><td> + 156</td><td> + 23</td></tr> <tr><td> 5 år eller mer</td><td> 549</td><td> 635</td><td> 770</td><td> + 86</td><td> + 135</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 3 939</td><td> 4 306</td><td> 4 707</td><td> + 367</td><td> + 401</td></tr> </table> Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Det är ännu för tidigt att säga om beläggningsnivån under hösten 1993 kommer att bli bestående. Antalet inskrivna med strafftid två år eller mer ökar dock stadigt. Av tabellen framgår att denna grupp har ökat med 400 intagna under de två senaste åren. Ökningstakten är högst inom gruppen dömda till fem år eller mer. Även den genomsnittliga strafftiden för denna grupp tenderar att bli längre. Statistik från Kriminalvårdsnämnden visar dessutom att de som dömts till fängelse i två år eller mer för särskilt allvarlig brottslighet, i ökad utsträckning får villkorlig frigivning först efter att två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Brottsförebyggande rådet har uppskattat att den totalt utdömda fängelsetiden under år 1993 ökar med nästan 3 %. För år 1992 var motsvarande siffra ca 14 %. Effekten av de ändrade reglerna om villkorlig frigivning, som trädde i kraft den 1 juli 1993, bedöms inte ha påverkat beläggningsläget under hösten 1993 i någon nämnvärd utsträckning. I 1993 års kompletteringsproposition har behovet av ytterligare an- staltsplatser till följd av beläggningsutvecklingen och reformen om villkorlig frigivning beräknats till omkring 940. I propositionen föreslogs en utbyggnad under perioden 1993/94 - 1995/96 med omkring 870 anstaltsplatser, varav omkring 700 slutna, till en driftkostnad av 390 miljoner kronor. För åtgärder under budgetåret 1993/94 anvisade riksdagen i enlighet med förslag i propositionen 96,4 miljoner kronor. I anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 har Kriminalvårdssty- relsen hemställt att totalt omkring 1 040 platser, varav omkring 920 slutna, skall tillföras under perioden 1993/94 - 1995/96. Härtill kommer enligt styrelsens bedömning 360 till 480 platser för det ökade behovet av anstaltsplatser med anledning av ändrade regler för grovt rattfylleri. Kriminalvårdsstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i oktober 1993, med hänvisning till beläggningsutvecklingen under året, anmält att det kommer att krävas ett betydande antal provisoriska platser under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Styrelsen beräknar behovet till omkring 500 platser till en årlig driftskostnad av omkring 140 miljoner kronor. 132 Den pågående och planerade utbyggnaden av anstaltsorganisationen sker huvudsakligen genom till- och ombyggnader. Bland annat skall sammanlagt ett 15-tal paviljonger med vardera 24 - 32 platser uppföras vid befintliga anstalter. Vid kriminalvårdsanstalten Österåker planeras en tillbyggnad med 84 platser. Flertalet öppna platser kan tas i anspråk redan under budgetåret 1993/94. För de slutna platserna är byggtiderna längre. Häkten Sedan de nya reglerna om häktning trädde i kraft våren 1988 har medelantalet häktade ökat från omkring 635 under budgetåret 1986/87 till ca 1 040 under budgetåret 1992/93. Totalt ökade medelbeläggningen under samma period från ca 870 till närmare 1 300. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 steg beläggningsnivån vid häktena från 85 till 95 %. Detta har medfört en besvärande överbeläggning vid vissa häkten. En fortsatt mycket kraftig beläggningsökning har skett under hösten 1993. Den 1 november var beläggningen vid häktena totalt 1 583, varav 1 240 var häktade. Anmärkas bör att antalet häktesplatser vid samma tillfälle uppgick till 1 542. I sammanhanget kan nämnas att antalet förvarstagna enligt utlänningslagen, som under budgetåret 1992/93 var i medeltal 48, under hösten 1993 tidvis har uppgått till närmare 100. Under hösten 1993 har ett nytt häkte med 113 platser tagits i bruk i Malmö. För närvarande uppförs nya häkten i Örebro (65 platser), Huddinge (120 platser) och Uddevalla (40 platser). Under år 1993 har beslut fattats om utbyggnad av häktet i Jönköping med 26 platser och om ett nytt häkte i Halmstad med 40 platser. I kompletteringspropositionen aviserades ytterligare behov av häktesplatser. Samtidigt som nya häkten tas i bruk kommer ett antal anstaltsplatser som för närvarande används för häktade att återföras till anstaltsorganisationen. Dessutom kommer vissa tillfälliga häktesplatser att stängas. Det planerade nettotillskottet av häktesplatser under perioden 1993/94 - 1995/96 uppgår till omkring 300. Regeringens överväganden Regeringen delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning i fråga om behovet av anstaltsplatser under de närmaste åren. Utvecklingen av antalet långtidsdömda talar dessutom för att planering av ytterligare en eller ett par slutna riksanstalter bör påbörjas. Med hänsyn till att ett stort antal av de slutna platser som ingår i utbyggnadsplanen kan tas i bruk först under budgetåret 1995/96, bör provisoriska åtgärder vidtas under budgetåret 1994/95 såväl som under innevarande budgetår i den omfattning som styrelsen har föreslagit. Regeringen avser att senare under innevarande budgetår återkomma till riksdagen i fråga om medel för provisoriska åtgärder under budgetåret 1993/94. I sammanhanget bör också erinras om den tidigare nämnda försöks- verksamheten med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel som alternativ till fängelse. På sikt skulle denna form av intensivövervakning Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 133 kunna medverka till att beläggningstrycket på anstalterna minskar. Kriminalvårdsstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att förbereda försöksverksamheten i syfte att denna skall kunna påbörjas i juni 1994. 2.3 Verksamheten vid anstalter och häkten Kriminalvården har under några år fått särskilda medel för att höja säkerheten vid framför allt de slutna riksanstaltema. Säkerhetsarbetet har varit framgångsrikt på så sätt att de direkta rymningarna från anstalter och häkten har minskat. Trots detta är det viktigt att kriminalvården kontinuerligt strävar efter att ytterligare minska antalet rymningar. Häktena och de slutna anstalterna skall upprätthålla en hög grad av säkerhet, men även vid placeringar på öppna anstalter är det av vikt att särskilt betona säkerhetsfrågorna. Regeringen har med anledning härav gett Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att närmare analysera rymningarna från i första hand de öppna anstalterna och då särskilt belysa avvägnings- problemen mellan säkerhetskrav och övriga omständigheter som kan ha betydelse vid valet av anstaltsplacering. Uppdraget skall redovisas senast den 1 februari 1994. Även inför olika former av vistelser utanför anstalt är det viktigt att överväga säkerhetsaspekten. Andelen narkotikamissbrukare inom kriminalvården har varit i stort sett oförändrad under de senaste åren. Drygt 40 % av de intagna bedöms ha missbrukat narkotika tiden närmast före intagningen på anstalt. Regering- en anser att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalter och häkten bör prioriteras. Kriminalvården skall sträva efter att hålla anstalter och häkten fria från narkotika. Förutsättningarna att bekämpa drogmiss- bruk hänger dock samman bl.a. med möjligheterna till differentiering av narkotikamissbrukare. Arbetet med att motivera narkotikamissbrukare att underkasta sig behandling av adekvat vårdgivare bör intensifieras. I denna del ingår också åtgärder för att bekämpa spridningen av sjukdomen HIV/AIDS. Fängelseutredningen har i sitt betänkande Verkställighet av fängelse- straff också särskilt behandlat narkotikaproblematiken. Huvudtankarna i förslagen är att verksamheten skall planeras och utformas så att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället. Förslagen bereds för närvarande och regeringen avser att senare under året återkomma till riksdagen med förslag i denna del. Inom kriminalvården bedrivs programverksamhet för olika kategorier av intagna. Ett program riktar sig till rattfyllerister och finns vid ett femtontal anstalter och vid ca 25 frivårdsdistrikt. Ett särskilt program för vålds- och sexualbrottslingar - benämnt Slagugglan - har påbörjats vid några anstalter och vid några frivårdsdistrikt. Narkotikamissbrukare differentieras till olika typer av behandlingsprogram utifrån bl.a. grad av missbruk och motivation. Regeringen anser att det brottsförebyggande arbetet har en betydelsefull roll inom kriminalvården. Under anstaltsvis- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 134 telsen bör därför åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott Prop. 1993/94:100 prioriteras. I dessa avseenden har programverksamheten en given Bilaga 3 uppgift. Det är därför viktigt att programverksamheten intensifieras och utökas. I fråga om det brottsförebyggande arbetet bör nämnas att det inom ramen för det av regering och riksdag beslutade rationaliseringsarbetet pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att förändra vårdarens roll och arbetsformer. Ett system med kontaktmannaskap införs, d.v.s. ett system som baseras på att en vårdare är personlig kontaktperson med en eller flera intagna. Meningen är att kontaktpersonen skall svara för en väsentlig del av påverkansarbetet och ha kontinuerlig kontakt med de intagna för att på så sätt kunna påverka och medverka till att den intagne inte återfaller i brott efter frigivningen. I linje med detta skall vård- och tillsynspersonalen i större utsträckning vistas där de intagna finns, d.v.s. följa de intagna i olika aktiviteter under dagtid. Regeringen har i olika sammanhang ställt sig bakom denna utveckling och anser det fortsatt angeläget att förändringsarbetet fortskrider i den planerade riktningen. I sammanhanget kan erinras om regeringens strävan att öka stödet till brottsoffren. I en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria Brottsofferfond föreslås således att en brottsofferfond skall inrättas fr.o.m. den 1 juli 1994 för att stärka brottsoffrens ställning. Justitiedepar- tementet har i en annan promemoria Lägre ersättningar till fängelse- dömda, m.m. (dnr 93-2244) föreslagit att ersättningen till de intagna inom kriminalvården för arbete och annan sysselsättning skall sänkas med 20 % eller med sammanlagt 12,4 miljoner kronor. Promemoriorna har remissbehandlats. Regeringen anser att ersättningen till de intagna inom kriminalvården bör sänkas i enlighet med förslaget samt att de medel som frigörs bör användas för att finansiera uppbyggnaden av en brottsoffer- fond och andra åtgärder till stöd för brottsoffren. Regeringen återkommer till denna fråga under anslaget E 2. Kriminalvården. 2.4 Frivården Frivårdsmyndighetema har ansvaret för övervakningen av villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsarbetet vid lokalanstaltema samt ansvaret för det kurativa arbetet vid häktena. Sedan den 1 juli 1992 har frivården hela ansvaret för personutredningsverk- samheten. Under budgetåret 1992/93 var medelantalet övervakade klienter per dag 13 273. Av dessa var 7 802 dömda till skyddstillsyn, 4 194 villkorligt frigivna och 1 277 intagna i anstalt med övervakare förordnad. Motsva- rande värden budgetåret 1991/92 var 13 321, 7 933, 4 087 och 1 301. Nästan 40 % av dem med påföljden skyddstillsyn är dömda för till- greppsbrott som huvudbrott. I anslagsframställningen begär Kriminalvårdsstyrelsen ytterligare medel till frivården. Regeringen kan inte på grundval av anslagsframställningen bedöma frivårdens resultat. Det kan dock konstateras att frivården under budgetåret 1992/93 erhöll en kraftig medelsförstärkning som hade till 135 huvudsyfte att skapa förutsättningar för att hantera ett ökat antal skydds- tillsynsdömda. Det genomsnittliga antalet klienter under skyddstillsyn per dag minskade emellertid med omkring 130 mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Efter det att försöksverksamheten med samhällstjänst nu pågått i hela landet under ett år uppgår antalet klienter med denna påföljd till omkring 250. Antalet klienter per dag som är dömda till skyddstillsyn i form av kontraktsvård har sedan påföljdskombinationen infördes den 1 januari 1988 fram till våren 1993 varit i genomsnitt omkring 350. Därefter har det skett en ökning till omkring 550. Det råder enligt Kriminalvårdsstyrelsen fortfarande stora skillnader mellan frivårdsdistrikten beträffande tillämpningen av kontraktsvården. Anledningen till dessa skillnader sägs vara att många kommuner inte är villiga att betala sin del av den behandling som kan ingå i kontraktsvår- den. Som påpekades i förra årets budgetproposition är det inte tillfredsstäl- lande om valet mellan skyddstillsyn i form av kontraktsvård och ett fängelsestraff är beroende av ekonomiska avgöranden som ligger utanför rättsväsendet. Det ingår i den tidigare nämnda Straffsystemkommitténs direktiv att undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerstäl- la att kontraktsvård oberoende av praktiska problem skall stå öppen för alla som uppfyller de lagliga förutsättningar som gäller för påföljden. I avvaktan på utredningens förslag i denna del är det dock viktigt att fri- vården i sin personutredande verksamhet arbetar med den målsättningen att alla som är lämpliga för kontraktsvård också skall kunna föreslås sådan hos domstolen. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen pågår det också ett utvecklingsarbete som syftar till att frivården skall ta tillvara de ökade möjligheter att uppmärksamma lämpliga kontraktsvårdsärenden som det nya personutredningsförfarandet medger. En huvuduppgift för frivården är att förhindra återfall i brott. Särskilt när det gäller klienter som befinner sig i början av sin brottskarriär måste denna uppgift få stort utrymme. Det är därför angeläget att frivården i samverkan med andra samhällssektorer fortlöpande utvecklar och fördjupar olika åtgärdsprogram med denna brottsförebyggande inriktning. Frivården föreslås också få ansvaret för den praktiska verkställigheten av den planerade försöksverksamheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll. Detta ställer stora krav på att frivården utvecklar nya arbetsmetoder som passar för denna form av verkställighet. 2.5 Transportverksamheten Kostnaden för kriminalvårdens transportverksamhet uppgick budgetåret 1992/93 till drygt 317 miljoner kronor, varav utlandstransporter svarade för drygt 148 miljoner kronor. Budgetåret 1991/92 var motsvarande kostnad 265 miljoner kronor, varav 114 miljoner kronor för utlands- transporter. Antalet personer som transporterades till utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från drygt 9 400 personer budgetåret 1991/92 till närmare 16 900 personer budgetåret 1992/93, vilket förklarar Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 136 de ökade kostnaderna. Prognosen för budgetåren 1993/94 och 1994/95 är att antalet till utlandet transporterade personer kommer att vara fler än under budgetåret 1992/93. Som aviserades i förra årets budgetproposition fick Kriminalvårdssty- relsen i februari 1993 av regeringen i uppdrag att omorganisera trans- portverksamheten. Utgångspunkterna för omorganisationen är bl.a. att transportverksamheten skall bli effektivare. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat ett förslag om hur den framtida transportverksamheten skall organiseras. Regeringen har med anledning av en hemställan från Kriminalvårdsstyrelsen beslutat om att inrätta en enhet benämnd Transporttjänst fr.o.m. den 1 januari 1994, som under styrelsen skall planera och utföra utrikestransporter och längre inrikes- transporter. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 137 E 1. Kriminalvårdsstyrelsen Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 95 528 264 105 264 000 108 754 000 Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvår- den. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal- vårdsanstaltema, häktena, frivårdsmyndighetema och Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminal vårdsnämn- den och övervakningsnämndema. Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårds- styrelsen finns också en styrelse. Från anslaget betalas kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksam- het. Kriminalvårdsstyrelsen Kriminalvårdsstyrelsen föreslår att anslaget skall ökas med 1 450 000 kr för räntor och amorteringar till följd av det nya systemet att finansiera investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål med lån i Riksgäldskontoret. Regeringens överväganden Kriminalvårdsstyrelsen har under flera år ställts inför krav på rationalise- ringar. Flera av styrelsens uppgifter har delegerats till regionmyndig- hetema och de lokala enheterna. Antalet tjänster vid styrelsen har till följd därav minskat från ca 320 till ca 220. Kriminalvårdsstyrelsens uppgifter är numera i princip koncentrerade till övergripande och gemensamma uppgifter. Kriminalvårdsstyrelsen har varit ålagd besparingskrav under de senaste tre budgetåren på totalt 10 miljoner kronor, varav 7 miljoner kronor för innevarande budgetår. Någon ytterligare besparing har inte lagts ut. Under anslaget har beräknats medel för räntor och amorteringar med anledning av den nya ordningen att finansiera investeringar i anläggnings- tillgångar för förvaltningsändamål med lån i Riksgäldskontoret. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 108 754 000 kr. 138 E 2. Kriminalvården Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 3 159 904 391 3 317 740 000 3 829 345 000 ” Anslagen E 2. Kriminalvårdsanstalterna och E 3. Frivården. Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid kriminalvårdsan- staltema och häktena, inom frivården och vid regionmyndighetema. Från anslaget betalas också ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämn- dema. Utgifterna styrs i huvudsak av antalet intagna inom anstalts- och häktesorganisationen och antalet klienter inom frivårdsorganisationen. Inkomster av arbetsdriften som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2611 Inkomster vid kriminalvården, uppskattas till 165 miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår ca 150 miljoner kronor). Kriminalvårdsstyrelsen I anslagsframställningen föreslår Kriminalvårdsstyrelsen - att medel tillförs för ytterligare anstalts- och häktesplatser, - att medel tillförs för utökad användning av kontraktsvård och sam- hällstjänst, - en höjning av arvodet till övervakare med 100 kr i månaden. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen. Regeringens överväganden Beläggningssituationen är mycket ansträngd inom både anstalts- och häktesorganisationen. En kontinuerlig ökning av antalet långtidsdömda samt ändrade regler om villkorlig frigivning och grovt rattfylleri bidrar och kommer att bidra till en ökning av beläggningen. Erforderliga medel för ytterligare anstalts- och häktesplatser samt för en försöksverksamhet med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel har därför beräknats under anslaget. Konsekvenserna på längre sikt av ändrade regler om grovt rattfylleri är f.n. svåra att förutse. Regeringen har med anledning härav, som aviserades i propositionen om Grovt rattfylleri, m.m. (prop. 1993/94:44) gett BRA i uppdrag att göra en fördjupad utvärdering av reformen avseende såväl kostnader som effekter. Rationaliseringskravet för budgetåret 1994/95, som är det fjärde året i det femåriga rationaliseringsuppdraget, är 30 miljoner kronor. Av detta belopp skall två tredjedelar omfördelas inom anslaget och användas till att finansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. metodutveckling och personalutveckling samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard. Anslaget har beräknats med hänsyn härtill. I departementspromemorian Brottsoffren i blickpunkten - åtgärder för 139 att stärka brottsoffrens ställning (Ds 1993:29) föreslås bl.a. att en brottsofferfond skall inrättas. Regeringen har nyligen beslutat en lagrådsremiss på grundval av promemorian och en departementspro- memoria med de närmare förslagen som krävs för att inrätta en brottsofferfond. Justitiedepartementet har i en annan promemoria Lägre ersättningar till fängelsedömda, m.m. föreslagit att ersättningen till de intagna inom kriminalvården för arbete och annan sysselsättning skall sänkas med i genomsnitt 20 % eller med sammanlagt 12,4 miljoner kronor. Dessa medel föreslås finansiera uppbyggnaden av en brottsoffer- fond och vissa andra åtgärder till stöd för brottsoffren. Promemorian har remissbehandlats. Regeringens förslag (prop. 1993/94:26) om utvidgad rätt till målsägan- debiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer med i kraftträdan- de den 1 juli 1994, föreslås finansieras genom den nämnda sänkningen av ersättningen till de intagna. Regeringen har med anledning härav gjort en överföring av 3 miljoner kronor från detta anslag till förslagsanslaget F 1. Rättshjälpskostnader för detta ändamål. Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen en proposition med förslag om att inrätta en brottsofferfond fr.o.m. den 1 juli 1994. Enligt regeringens bedömning skall uppbyggnaden av fonden finansieras genom den föreslagna sänkningen av ersättningen till de intagna. I avvaktan på regeringens och riksdagens slutbehandling angående brottsofferfonden avser regeringen avsätta resterande belopp av sänk- ningen till de intagna, d.v.s. 9,4 miljoner kronor, till regeringens dis- position under anslaget. I övrigt hänvisar regeringen till de inledande avsnitten om kriminal- vård. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 829 345 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 140 E 3. Utlandstransporter Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift1 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 124 000 000 159 115 000 0 Utgiften ingår som en del av anslaget E 2. Kriminalvårdsanstalterna Anslaget belastas av kostnader som uppkommer i samband med utlandstransporter, såsom löner till den personal som behövs för planering och genomförande av utlandstransportema, transportkostnader inkl, biljetter, kostnader för utbildning samt övriga kostnader som uppstår till följd av utlandstransporter. Utlandstransportema avser i huvudsakavlägsnandebeslut enligt utlänningslagen (1989:529). Utgifterna styrs framför allt av antalet transporterade personer samt destinationsor- ternas belägenhet och kostnadsnivåer. Kriminalvårdsstyrelsen Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget räknas upp med 35 miljoner kronor till följd av att antalet personer som transporteras till utlandet väntas öka. Regeringens överväganden Regeringen delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att antalet personer som transporteras till utlandet väntas öka jämfört med budgetåret 1992/93. Regeringen har därför beräknat ytterligare 35 miljoner kronor under anslaget. I övrigt hänvisar regeringen till de bedömningar av och riktlinjer för verksamheten som redovisades i det inledande avsnittet om transport- verksamheten. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 159 115 000 kr. 141 F. RÄTTSHJÄLP M.M. F 1. Rättshjälpskostnader Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 837 499 725 815 100 000 779 000 000 Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall beta- las av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. Domstolsverket m.m. Domstolsverket har efter vissa kompletteringar beräknat anslagsbe- lastningen för budgetåret 1994/95 till 779 000 000 kronor. I detta belopp ingår bl.a. de medel som Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden beräknar för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utlän- ningslagen (1989:529). Regeringens överväganden Rättshjälpslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägen- heter (prop. 1972:4, bet. 1972:JuU12, rskr. 1972:205). Under den tid som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen. Ar 1988 trädde omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, bet. 1987/88:JuU21, rskr. 1987/88:193). Ändringarna innebar bl.a. att möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgrän- sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgiftema, dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a. sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde tillgodoses med försäkringar. Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostna- derna för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnads- neutral, och de grundläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp skulle stå fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds för statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst behövs. Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag bl.a. utvärderat 1988 års reform. Uppdraget redovisades i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet - regeringsuppdrag. I rapporten analyserades också möjlig- heterna att minska statens kostnader för rättshjälpen. Kostnaderna för rättshjälpen har ökat under de senaste budgetåren och 142 har stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation inte ter sig försvarlig. I 1992 års budgetproposition aviserades därför be- sparingsåtgärder med 40 miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riks- dagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JuU19, rskr. 1991/92:183). Regeringen har i prop. 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m. lämnat förslag med syfte att minska kostnaderna för rättshjälpen. Förutom lagändringar redovisas också i propositionen andra åtgärder som bör genomföras för att uppnå de beslutade besparingarna. Riksdagen antog de av regeringen framlagda förslagen (bet. 1992/93:JuU12, rskr. 1992/93:104) och ändringen trädde i kraft den 1 mars 1993. Som tidigare nämnts i inledningsavsnittet (jfr avsnitt 4.3) har de lagändringar som genomförts och de övriga aviserade åtgärderna inte kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för rättshjälpen. Kravet på besparingar och behovet av en mera genomgripande översyn av villkoren för och omfattningen av rättshjälpen har lett till att regeringen givit en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av rättshjälpsla- gen (Rättshjälpsutredningen, Ju 1993:08). Översynen är i det närmaste totalomfattande och avser, förutom villkoren för och omfattningen av rättshjälpen, regleringen av ersättningen till biträden enligt rättshjälpsla- gen och offentliga försvarare, den allmänna rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar, frågan om regleringen av offentliga biträden skall överföras till den materiella lagstiftningen där de aktuella ärendeka- tegoriema regleras samt organisatoriska frågor på rättshjälpsområdet. Uppdraget bör enligt direktiven redovisas senast den 1 maj 1995. Taxor inom rättshjälpsområdet I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) förutsätts att ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor: en taxa för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Taxorna baseras på en timkostnadsnorm som fastställs av regeringen. Normen grundas på självkostnaden vid de allmänna advokatbyråerna. I rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av biträdesersättningar inom hela rättshjälpsområdet. Med stöd av 22 § rättshjälpsförordningen (1979:938) faställer Dom- stolsverket taxor på grundval av den timkostnadsnorm som beslutats av regeringen. I propositionen om ändring i rättshjälpslagen m.m. (prop. 1992/93:109) uttalades bl.a. i fråga om timkostnadsnormen att de nuvarande beräkningsgrunderna för fastställandet av normen borde ses över och att regeringen tills vidare borde bestämma timkostnadsnormen. Det sades vidare att uttalandet i förarbetena till 1972 års rättshjälpsreform - att självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna torde få tillmätas stor betydelse när det gäller storleken på timkostnadsnormen -inte innebar att självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna behövde vara så utslagsgivande som de kommit att bli hittills. Mot denna bakgrund Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 143 konstaterades att det fanns utrymme för att i kostnadsdämpande riktning göra en friare bedömning än tidigare. Vidare förordades en ordning som innebar att differentierade timkostnadsnormer för brottmål och tvistemål återinfördes. I beslut den 5 november 1992 bestämde regeringen för år 1993 tim- kostnadsnormen avseende taxa för gemensam ansökan om äktenskaps- skillnad och konkursförvaltartaxa till 712 kronor exkl. mervärdeskatt (890 kr inkl, mervärdeskatt) samt avseende brottmålstaxa i tingsrätt och hovrätt till 680 kronor exkl. mervärdesskatt (850 kr inkl, mervärdeskatt). Högsta domstolen har i beslut den 19 mars 1993 funnit att skälig timersättning till en offentlig försvarare är 910 kronor (inkl, mervärdes- skatt). Beslutet avsåg ersättning utanför det taxesatta området. Mot bakgrund av detta beslut bestämde regeringen den 29 april 1993 att timkostnadsnormen avseende brottmålstaxa i tingsrätt och hovrätt, taxa för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad och konkursförvaltartaxa fr.o.m. den 1 juli 1993 t.o.m. den 30 juni 1994 skall vara 728 kronor exkl. mervärdesskatt (910 kr inkl, mervärdesskatt). De nuvararande beräkningsgrunderna för att fastställa timkostnadsnor- men är relativt komplicerade och förenade med en del svagheter. Regeringen gav därför i maj 1993 Riksrevisionsverket i uppdrag att se över beräkningsgrunderna och undersöka om förutsättningar finns att införa differentierade normer i olika avseenden. Riksrevisionsverket har i oktober 1993 redovisat uppdraget genom rapporten Rättshjälp - till vilken kostnad? I rapporten diskuteras och analyseras bl.a. den s.k. självkostnadskalkylen, möjligheterna till kostnadskontroll och alternativa beräkningsmodeller. Många av de förslag som rapporten tar upp förutsätter ett fortsatt utredningsarbete. Med hänsyn härtill och med beaktande av att frågorna sammanhänger med de frågor som Rätts- hjälpsutredningen har att utreda har regeringen den 2 december 1993 beslutat att rapporten skall överlämnas till Rättshjälpsutredningen. Medelsbehovet Regeringen beräknar anslagsbelastningen för budgetåret 1994/95 till 779 000 000 kronor. I detta belopp ingår de medel som Statens invand- rarverk och Utlänningsnämnden beräknar för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen. I beloppet ingår också medel i anledning av ändrad lagstiftning om rattfylleri och utvidgad rätt till målsägandebiträde. Den minskade belastningen på anslaget beror huvudsakligen på att möjligheterna att få rättshjälp genom offentligt biträde inskränks i vissa fall (jfr Kulturdepartementets bilaga till budgetpropositionen). Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 000 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 144 F 2. Rättshjälpsmyndigheten Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 11 930 103 11 541 000 12 549 000 Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälps- myndigheten har ca 25 anställda. Från anslaget betalas även kostnaderna för verksamheten vid Rättshjälpsnämnden. Domstolsverket är central för- valtningsmyndighet för Rättshjälpsmyndigheten. Domstolsverket m.m. Domstolsverket har i sin förenklade anslagsframställning yrkat att anslaget för budgetåret 1994/95 reellt förstärks med 800 000 kronor i förhållande till vad som anvisats för budgetåret 1993/94. Resursförstärk- ningen avser tre ytterligare tjänster fördelade på 0,5 ADB-handäggare, 1 ekonom, 0,5 föredragande vid nämnden samt 1 assistent som skall delas mellan myndigheten och nämnden. Under den tid myndigheten funnits har arbetssituationen varit be- kymmersam. Det AD B-baserade ärendehanteringssystemet är tungarbetat och i integrationen mellan rättsshjälpssystemet och den ekonomiska redovisningen har fel konstaterats. Bristen på resurser har lett till att administrationen blivit eftersatt. Det förekommer ett omfattande över- tidsuttag. Nämndens arbetssituation är också otillfredsställande. Riksrevisonsverket (RRV) har medgett att Domstolsverket får tillämpa bokföringsförordningens äldre bestämmelser avseende löpande bokföring av fordringar och skulder. Årsredovisningen består av en balansräkning, resultaträkning, anslagsredovisning, finansieringsanalys och resultatredo- visning. Rättshjälpsmyndigheten utnyttjade en anslagskredit på ca 300 000 kronor budgetåret 1992/93. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar såvitt avser Rättshjälpsmyndigheten. Regeringens överväganden Regeringen delar Domstolsverkets bedömning av behovet av resurstill- skott till Rättshjälpsmyndigheten. Med hänsyn härtill bör anslaget, förutom pris- och löneomräkning, öka med 800 000 kr. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft några in- vändningar i revisionsberättelsen avseende Rättshjälpsmyndigheten. Resultatredovisningen i årsredovisningen avseende budgetåret 1993/94 bör vara mindre detaljerad än vad som varit fallet beträffande budgetåret 1992/93. 145 10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 12 549 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 1 000 1 000 <table border="1"> <tr><td> 1992/93 Utfall</td><td> 1993/94 Beräknat</td><td> 1994/95 Preliminär b<</td><td> 1994/95 idömning</td></tr> <tr><td> Domstols- verket</td><td> Domstols- verket</td><td> Domstols- verket</td><td> Regeringen</td></tr> </table> Resultat <table border="1"> <tr><td> Intäkter</td><td> 120 051 000</td><td> 122 000 000</td><td> 122 000 000</td><td> 122 000 000</td></tr> <tr><td> Kostnader</td><td> 114 039 000</td><td> 112 000 000</td><td> 111 000 000</td><td> 111 000 000</td></tr> <tr><td> Resultat</td><td> 6 012 000</td><td> 10 000 000</td><td> 11 000 000</td><td> 11 000 000</td></tr> <tr><td> (Driftbidrag</td><td> 12 650 000</td><td> 12 160 000</td><td> 11 010 000</td><td> 11 010 000)</td></tr> </table> De allmänna advokatbyråernas uppgifter och organisation m.m. De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. Om nödvändiga åtgärder annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och rättshjälp inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokat- byråerna åta sig uppdrag som t.ex. likvidator, förmyndare eller god man, s.k. § 3-ärenden. För de kostnader som uppstår i den verksamheten får byråerna ersättning av staten. I princip skall de allmänna advokatbyråerna vara självbärande och konkurrera på lika villkor med enskilda advokatbyråer. Varje byrå utgör således en självständig resultatenhet. 146 Det finns numera 27 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filial- kontor på arman ort. Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslags- anslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten förfogar de allmänna advokatbyråerna över en rörlig kredit i riksgälds- kontoret. Fr.o.m. den 1 juli 1991 omfattas de allmänna advokatbyråerna av rutinen räntekonto med kredit. Kreditgränsen för innevarande budgetår är 10 mkr. De allmänna advoktbyråema har sammantagna sedan budgetåret 1987/88 uppnått självfinansieringskravet. I 1993 års budgetproposition lämnades en redogörelse för de ut- redningar m.m. som vidtagits beträffande de allmänna advokatbyråernas verksamhet. I samma proposition angavs att någon genomgripande förändring av systemet med de allmänna advokatbyråerna inte var aktuell. Verksamheten vid Allmänna advokatbyrån i Kalmar har på grund av bristande lönsamhet avvecklats den 30 september 1993. Under det senaste året har det förekommit informella diskussioner mellan personalen vid ett par allmänna advokatbyråer och Domstolsverket (DV) om övertagande av verksamheten. De allmänna advokatbyråernas resultat m.m. budgetåret 1992/93 Riksrevisonsverket (RRV) har medgett att de allmänna advokatbyråerna får tillämpa bokföringsförordningens äldre bestämmelser avseende löpande bokföring av fordringar och skulder. Årsredovisningen består av en balansräkning, resultaträkning, anslagsredovisning, finansieringsanalys och resultatredovisning. Av den förenklade anslagsframställningen samt årsredovisningen och verksamhetsberättelsen för budgetåret 1992/93 framgår bl.a. följande. De allmänna advokatbyråerna har sammantagna sedan budgetåret 1987/88 haft en god resultatutveckling med full kostnadstäckning och uppfyllande av självfinansieringsmålet. För budgetåret 1992/93 blev den totala kostnadstäckningen 107 % mot 109 % budgetåret 1991/92. Därvid har hänsyn inte tagits till en redovisningsteknisk engångskostnad för 1991/92. De allmänna advokatbyråerna uppnådde sammantagna ett bokförings- mässigt resultat (årets resultat) på 7,4 mkr, mot 6 mkr året innan. Överskottet uppstod genom att 19 byråer redovisade vinst på sammanlagt 10,4 mkr och 9 byråer redovisade förlust med tillsammans 3 mkr. I årets resultat ingår även finansiella intäkter och kostnader samt extraordinära intäkter och kostnader. Årets resultat återspeglar därför inte det senaste årets verksamhet. Med anledning härav redovisas sedan flera år även ett mer verksamhetsanpassat resultat som skiljer sig från årets resultat. Årets rörelseresultat (rörelseresultat före avskrivningar och kalkylmässig ränta) uppgick totalt sett t.ex. till 7,9 mkr. Årets verksamhetsresultat (rörelsere- Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 147 sultat efter avskrivningar och kalkylmässig ränta) blev endast 48 tkr, mot 400 tkr budgetåret 1991/92. Härvid har hänsyn inte tagits till den redovisningstekniska engångskostnaden på 3,4 mkr för 1991/92. Enligt DV förklaras resultatnedgången av avvecklingsdiskussionema under hösten 1992. Under våren 1993 har enligt uppgift en återhämtning skett 1 detta hänseende. Under budgetåret 1992/93 utbetalades bonuslön på 8 mkr, mot 9,7 mkr föregående budgetår. Fr.o.m. den 1 juli 1993 finns ingen begränsnings- regel i bonuslöneavtalet. En tidigare sådan regel innebar att summan av utbetalad bonuslön inte fick överstiga 5 % av de totala intäkterna. Antalet inkomna ärenden minskade med 6 % i förhållande till bud- getåret 1991/92. Samtidigt har det skett stora förändringar inom de olika ärendegruppema. Ärendegruppen offentligt biträde har ökat mycket kraftigt även under 1992/93. Ärendegruppema rådgivning, allmän rättshjälp, offentlig försvarare och målsägandebiträde minskade i antal. Faktureringsvolymen uppgick till 113 mkr, vilket är en ökning med 2 % i förhållande till året innan. Rättshjälpsärendena svarade för 75 % av verksamhetsvolymen. Rörelsekostnadema utgjorde 107,4 mkr. I förhållande till budgetåret 1991/92 innebär det att faktureringsvolymen ökat med 2 % och att rörelsekostnadema ökat med 7 %. Lönekost- naderna utgör ca 72 % av rörelsekostnadema. Kostnaden för kurser och konferenser samt resor i samband därmed har uppgått till 4,5 mkr vilket nästan är en fördubbling i förhållande till budgetåret 1991/92. Enligt DV äravvecklingsdiskussionen med åtföljande utlandsresor anledningen till denna kraftiga kostnadsökning. Det samlade upparbetade värdet per den 30 juni 1993 uppgår till 33 mkr. Det innebär att ingen förändring skett i förhållande till året innan. Genomsnittligt har personalstyrkan uppgått till 190 årsarbetskrafter, varav 109 jurister och 81 biträden. Detta innebär att personalstyrkan i stort sett varit oförändrad de senaste åren. RRV påpekar i en revisionsrapport att det är svårt att bedöma värdet av balansposten upparbetat värde. Detta uppges bl.a. bero på att tidredovis- ningen varit bristfällig och i en del fall saknats helt. DV bedömer att lönsamheten för byråerna kommer att bestå och beräknar kostnadstäckningsgraden för innevarande budgetår och budgetåret 1994/95 till 109 - 110 %. Regeringens överväganden Statsmakterna har slagit fast att staten endast i undantagsfall och då med bestämda motiv skall uppträda som ägare av verksamheter som har kommersiella förutsättningar. Av skäl som anfördes i 1993 års budget- proposition är någon genomgripande förändring av systemet med de allmänna advokatbyråerna för närvarande inte aktuell. Mot bakgrund av att de allmänna advokatbyråerna bedriver en konkurrensutsatt verksamhet är det samlade s.k. verksamhetsresultatet för 1992/93 inte tillfredsställande. Det förefaller dock som om det resultatet kommer att förbättras. Det är angeläget att så sker och regeringen Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 148 kommer att hålla sig noga underrättad om utvecklingen. Regeringen konstaterar att kostnaderna för kurser och konferenser och resor i samband därmed ökat dramatiskt. Även RRV har i en revisions- promemoria uppmärksammat detta och har rekommenderat Domstolsver- ket att klargöra anledningen till denna ökning och att kartlägga behovet och ange riktlinjer för kompetensutveckling, kurser och konferenser. Regeringen kommer att följa upp denna fråga. Det upparbetade värdet utgör ca 30 % av omsättningen. Verket bör vidta åtgärder i syfte att kraftigt minska det upparbetade värdets andel av omsättningen. I de fäll de anställda önskar överta verksamheten vid en allmän advokatbyrå måste självklart vedertagna, affärsmässigt motiverade principer gälla. Det kan inte komma i fråga att staten indirekt sub- ventionerar de anställdas övertagande av rörelsen. Detta skulle bl.a. snedvrida konkurrensen med de privata advokatbyråerna. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag 1992/93 Utgift                     12 650 634 1993/94 Anslag                    11 410 000 1994/95 Förelag                    11 010 000 Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför allt för vissa prestationer som byråerna utför av sociala skäl. Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 11 010 000 kronor. Den prognostiserade minskade belastningen beror enligt Domstolsverket bl.a. på att den översyn av den sociala mottag- ningsverksamheten som verket nyligen genomfört förväntas leda till sänkta kostnader. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 010 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 149 F 5. Vissa dom stol skostnader m.m. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgif 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 292 920 092 256 200 000 237 300 000 Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de allmänna domstolarna, Bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna, de allmänna förvaltningsdomstolarna och Försäkringsöverdomstolen. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltare. Domstolsverket Domstolsverket har efter vissa kompletteringar beräknat medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 237 300 000 kr. Regeringens överväganden Regeringen har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av medelsbehovet. Den minskade belastningen på anslaget beror på att utgifterna för resor m.m. i tjänsten överflyttats till anslaget D 2. Domstolarna m.m. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa domstolskostnader m.m. förbudgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 237 300 000 kr. F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet 1992/93 Utgift                     28 384 655 1993/94 Anslag                  24 694 000 1994/95 Förslag                   28 384 000 Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 384 000 kr. 150 G. ÖVRIGA MYNDIGHETER G 1. Justitiekanslem Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 6 881 349 7 321 000 7 526 000 Justitiekanslerns uppgifter och organisation m.m. Justitiekanslem (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. JK:s arbetsuppgifter är till övervägande del bestämda i författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv. Som framgår av inledningen (avsnitt 2.4) har en särskild utredare sett över Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m. Som redovisas där är några större förändringar av JK:s verksamhet för närvarande inte aktuella. Justitiekanslem har i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1994/95 hemställt om ett oförändrat anslag i förhållande till innevarande budgetår. Regeringens överväganden Regeringen delar Justitiekanslerns bedömning om medelsbehovet för budgetåret 1994/95. Detta medför att Justitiekanslem bör anvisas ett anslag som reellt sett är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår. Justitiekanslem bör därför anvisas ett ramanslag på 7 526 000 kronor inklusive pris- och löneomräkning. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Justitiekanslem för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 526 000 kr. 151 G 2. Datainspektionen Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 1 000 21 045 000 21 772 000 Datainspektionen Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1 173) och in- kassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. Inspektionens övergripande mål skall vara att verka för och övervaka att automatisk databehandling av personuppgifter och kreditupplysnings- verksamhet inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i inkassoverksamhet. Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns två sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om enskild verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ enhet. Kostnaderna för inspektionens verksamhet skall täckas genom avgifter. Datainspektionen yrkar i sin anslagsframställning att inspektionen anvisas ett ramanslag motsvarande den planeringsram som angavs i 1993 års budgetproposition. Inspektionen bedömer att dess anslagsverksamhet med övriga gällande planeringsförutsättningar kan genomföras med i stort sett de resultat som angavs i den fördjupade anslagsframställningen. Datainspektionen har i sin anslagsframställning redovisat verksamheterna inom områdena tillståndsverksamhet, tillsynsverksamhet, regelgivning, information, teknikverksamhet och licensverksamhet. Regeringens överväganden Övergripande mål Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för tvåårsperioden 1993/94 - 1994/95. Resurser: Ramanslag 1994/95 21 772 000 kr Resultatbedömning Datainspektionens anslagsframställning visar, enligt vår mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som hittills funnits har uppnåtts. Inspektionen har under budgetåret 1992/93 152 ökat sin produktivitet vad gäller avgjorda tillståndsärenden med 22 %. Detta har varit möjligt genom hög rationalisering och massiva arbetsin- satser av personalen. Inspektionen har även ökat antalet inspektioner med ca 150 %. Slutsats Regeringen anser att de riktlinjer för Datainspektionen som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. En viss förändring av inspektionens verksamhet i framtiden kan dock förväntas till följd av vad regeringen avser att föreslå på data!agsområdet vilket framgår av inledningen (avsnitt 2.3). Regeringen delar Datainspektionens bedömning om medelsbehovet för budgetåret 1994/95 vilket medför att inspektionen bör anvisas ett anslag som reellt sett är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår. Datainspektionen bör därför anvisas ett ramanslag på 21 772 000 kr inklusive pris- och löneomräkning. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 21 772 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 153 G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader Prop.1993/94:100 Bilaga 3 För innevarande budgetår har ett ramanslag på 7 049 000 kr anvisats för Brottsskadenämndens förvaltningskostnader. I en inom Justitiedeparte- mentet upprättad promemoria Brottsofferfond föreslås bl.a. att en brottsofferfond skall inrättas fr.o.m. den 1 juli 1994 och att Brottsskade- nämnden skall besluta i frågor angående användningen av brottsofferfon- dens medel. Mot bakgrund av förslagen har regeringen den 11 november 1993 uppdragit åt en särskild utredare att göra en översyn av Brottsska- denämndens organisation, lednings- och arbetsformer. Med utgångspunkt i denna översyn skall utredaren lämna förslag till organisation m.m. av en myndighet med ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor. Myndighetens ansvarsområde bör bl.a. omfatta de ärenden som idag handläggs av Brottsskadenämnden och frågor om bidrag ur den planerade brottsofferfonden. Uppdraget skall redovisas senast den 20 januari 1994. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med utredarens förslag slutförs föreslår regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader förbudgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 7 049 000 kr. G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 35 000 000 kr anvisats för Brottskadenämndens utbetalningar av ersättning för skador på grund av brott. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med utredarens förslag om översynen av Brottsskadenämnden slutförs föreslår regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. 154 G 5. Brottsförebyggande rådet Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 17 820 482’ 20 145 000 26 774 000 1 Anslagen G 3. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader och G 4. Brotts- förebyggande rådet: Utvecklingskostnader. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brotts- förebyggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området. BRÅ:s arbetsuppgifter preciseras närmare i den nya instruktionen (SFS 1993:669) som gäller från den 1 juli 1993. Brottsförebyggande rådet I sin enkla anslagsframställning har BRÅ redogjort för de förändringar av verksamheten som har gjorts med anledning av de nya riktlinjer som regeringen drog upp i 1993 års forskningsproposition. BRÅ föreslår i anslagsframställningen att tyngdpunkten i verksamheten under budgetåret 1994/95 skall ligga på projekt inom områdena brottsprevention och samhällets reaktioner på brott och att utvärderingar av olika slag skall prioriteras särskilt. BRÅ anser vidare att arbetet med en framtids- och omvärldsanalys avseende hela rättsväsendet bör fortsätta genom fördjupade studier. BRÅ utreder också förutsättningarna för att göra en nationell brottsofferundersökning, som bl.a. skulle kunna belysa faktorer som påverkar risken för att bli utsatt för olika slags brott. BRÅ föreslår att en nedskärning görs av anslaget för budgetåret 1994/95 med 1 500 000 kr i enlighet med de planeringsramar som regeringen har fastställt för perioden. Regeringens överväganden I 1993 års forskningsproposition angav regeringen som övergripande mål för planeringsperioden 1993/94 - 1995/96 att BRÅ skulle utvecklas till ett kvalificerat expertorgan med uppgift att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpoli- tiska området. Regeringen anser att BRÅ på ett förtjänstfullt sätt anpassat verksamheten till denna nya inriktning. De förslag till inriktning av verksamheten som BRÅ har redovisat ligger i linje med de övergripande mål som lades fast i forskningspropositionen. Dessa mål bör gälla även för budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår, i enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93 FiU:7, rskr. 122), att BRÅ fr.o.m. den 1 juli 1994 tar över beställaransvaret för statistiken inom rättsväsendet. Ansvaret kommer att omfatta både kriminalstatistik och annan statistik för rättsväsendet. För den faktiska statistikpro- 155 duktionen kommer BRÅ att tillföras medel från Statistiska centralbyrån. Till följd härav har 5 949 000 kr beräknats under detta anslag för rätts- och kriminalstatistiken i stället för under sjunde huvudtitelns anslag D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska central- byrån och andra myndigheter återfinns i bilaga 8 anslaget D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Ansvarsförändringen medför också ett behov av att förstärka BRÅ:s egen kompetens på statistikområdet. För att kunna svara mot sin roll som expertorgan i kriminalpolitiska frågor behöver BRÅ även tillföras ytterligare kompetens på det ekonomiska området. Medel för sådana kompetensförstärkningar har beräknats under anslaget. I enlighet med vad som angavs i 1993 års forskningsproposition har regeringen under anslaget beräknat att 1 500 000 kr skall föras över från BRÅ:s anslag till anslaget E 3. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning under Utbildningsdepartementets huvudtitel för att användas för stöd till kriminalvetenskaplig forskning. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 26 774 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 156 Bilaga 3.1 Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten mom polisväsendet, åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården m.m. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1 Brottsutvecklingen Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom har ökat under hela efterkrigstiden. Ar 1982 uppgick antalet brott mot brottsbalken till 805 500 medan antalet år 1992 uppgick till nära 1 052 000, d.v.s. en ökning med nära 31 procent under tioårsperioden. Antalet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken har under tioårsperioden minskat från en högsta nivå år 1982 om drygt 178 000 till att bli drygt 143 000 år 1992. Av brotten år 1992 mot annan lagstiftning svarar trafikbrotten för 54 procent och narkotikabrotten för 21 procent. De registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1992 uppgick till nära 109 000. Härtill kommer ett stort antal trafikförseelser, som huvud- sakligen beivras genom ordningsbot.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-89.png" style="width:3pt;height:203pt;"/> Antal anmälda brott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-90.png" style="width:282pt;height:212pt;"/> □ Brott sbalksbrott Ut Brott mot annan lagstiftning 1 Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1993 157 Prop. 1993/94:100 Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i Bilaga 3 genomsnitt 2,7 procent per år medan brott mot annan lagstiftning minskat med i genomsnitt 2,1 procent. För antalet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken kan emellertid mycket starka variationer iakttas mellan olika år. Att döma av den preliminära statistiken tycks de öka med nära 7 procent under år 1993 jämfört med föregående år. 1 följande tabell ges en översikt av den genomsnittliga årliga föränd- ringen i antalet anmälda brott mot brottsbalken under perioderna 1982 - 1987 resp. 1987 - 1992. Årlig förändring i genomsnitt 1982 -                   1987 - 1987                  1992 <table border="1"> <tr><td> Våldsbrott</td><td> +</td><td> 4,0</td><td> %</td><td> +</td><td> 6,0</td><td> %</td></tr> <tr><td> därav misshandel</td><td> +</td><td> 4,3</td><td> %</td><td> +</td><td> 5,4</td><td> %</td></tr> <tr><td> därav rån</td><td> +</td><td> 2,2</td><td> %</td><td> +</td><td> 9,6</td><td> %</td></tr> <tr><td> våldtäkt</td><td> +</td><td> 3,4</td><td> %</td><td> +</td><td> 8,7</td><td> %</td></tr> <tr><td> Tillgreppsbrott</td><td> +</td><td> 3,6</td><td> %</td><td> +</td><td> 2,4</td><td> %</td></tr> <tr><td> därav bostadsinbrott</td><td> -</td><td> 0,7</td><td> %</td><td> +</td><td> 1,2</td><td> %</td></tr> <tr><td> därav inbrott i vind, källare</td><td> +</td><td> 2,5</td><td> %</td><td> -</td><td> 1,5</td><td> %</td></tr> <tr><td> därav biltillgrepp</td><td> +</td><td> 10,6</td><td> %</td><td> +</td><td> 1,7</td><td> %</td></tr> <tr><td> Bedrägeribrott</td><td> +</td><td> 2,0</td><td> %</td><td> -</td><td> 7,7</td><td> %</td></tr> <tr><td> Övriga brottsbalksbrott</td><td> +</td><td> 2,1</td><td> %</td><td> +</td><td> 5,5</td><td> %</td></tr> <tr><td> därav skadegörelsebrott</td><td> +</td><td> 3,8</td><td> %</td><td> +</td><td> 2.8</td><td> %</td></tr> </table> Brottsförebyggande rådet har gjort en prognos för brottsutvecklingen till år 2000. Den publicerades i en kriminalpolitisk framtids- och om- världsanalys (1993-11-08). Prognosen bygger på ett studium av till polisen anmälda brott sedan år 1950. Enligt denna prognos kommer nivån för de anmälda brotten år 2000 att ligga mellan 1,35 och 1,50 miljoner anmälda brott totalt, 790 000 till 930 000 anmälda stöldbrott och 52 000 till 60 000 våldsbrott (exkl. rån). Prognosen visar enligt Brotts- förebyggande rådet vilken nivå den anmälda brottsligheten kommer att ligga på år 2000 om brottsutvecklingen fortsätter enligt det mönster den hittills gjort. I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott, bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1982 och senare. Siffrorna för perioden 1982 - 1992 är tagna direkt ur Statistiska centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år 1993 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden januari - oktober 1993. 158 BRÅ utarbetar årligen en rapport över brottsutvecklingen. Hänsyn har tagits till uppgifterna i rapportserien i den följande redogörelsen. Sekretariatet för analys- och resultatutvärdering (SAR) inom Justitie- departementet följer utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställ- ningen. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 159 1.1 Våldsbrott Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Antal anmälda våldsbrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-91.png" style="width:286pt;height:193pt;"/> <table border="1"> <tr><td> Är</td><td> Rån</td><td> Misshandel</td><td> Våldtäkt</td><td> Mord och dråp samt miss- handel med dödlig utgång</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 3 530</td><td> 28 200</td><td> 941</td><td> 125</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 3 473</td><td> 29 220</td><td> 923</td><td> 121</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 3 681</td><td> 30 785</td><td> 995</td><td> 116</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 3 851</td><td> 31 996</td><td> 1 035</td><td> 126</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 3 806</td><td> 32 805</td><td> 1 046</td><td> 147</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 3 939</td><td> 34 757</td><td> 1 114</td><td> 134</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 4 177</td><td> 37 51 1</td><td> 1 332</td><td> 146</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 5 211</td><td> 39 641</td><td> 1 462</td><td> 150</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 5 967</td><td> 40 690</td><td> 1 410</td><td> 121</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 6 173</td><td> 40 454</td><td> 1 462</td><td> 141</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 6 219</td><td> 45 232</td><td> 1 688</td><td> 174</td></tr> <tr><td> 1993'</td><td> 6 200</td><td> 51 000</td><td> 2 000</td><td> 180</td></tr> </table> ' Värdena for 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1993 160 Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullbordade mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp, bama- dråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt. Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under 1980-talet. Statistiken visar emellertid på en markant ökning av våldsbrotten för åren 1992 och 1993. År 1992 var antalet våldsbrott nära 11 procent fler än föregående år. Att döma av den preliminära statistiken beräknas våldsbrotten öka med ytterligare 11 procent år 1993. År 1992 utgjorde våldsbrotten 5 procent av de registrerade brottsbalks- brotten. Särskilt om rån Antalet anmälda rånbrott 1992 var drygt 6 200 och det är en ökning med knappt 1 procent sedan 1991. Av rånbrotten är de flesta rån mot person (83 procent). Därefter kommer butiksrånen (11 procent). Större delen av ökningen från år 1991 utgörs av en ökning av personrånen. Gaturån är den dominerande formen av rån. Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under 1992 var dessa 338. Det är en ökning med 22 stycken jämfört med 1991. Bank-och postrånen förorsakar ofta mycket stora förluster och är även i övrigt allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjutvapen. Särskilt om misshandel I en uppdelning av misshandelsbrotten efter om de skett inom- eller utomhus kan noteras att förändringen från år 1991 till år 1992 är den att ökningen varit 12 procent för båda kategorierna. Grovt räknat utgör en femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten familjevåld. Dessa brott domineras nästan helt av män som misshandlar sina nuvarande eller tidigare hustrur, sammanboende eller fästmör. Enligt BRÅ sker det mesta av våldet mellan bekanta, som inte har en familjerelation, i lägenheter och utspelas inom grupper av kriminellt aktiva eller missbrukare av olika slag. Drygt hälften av de polisanmälda våldsbrotten utspelas på gator och torg, i eller kring nöjeslokaler samt på allmänna kommunikationsmedel. De flesta fall av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd för offret sker i storstadsregionerna. Särskilt om våldtäkt De anmälda våldtäkterna ökade år 1992 totalt med 15 procent jämfört med föregående år. Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt under åren 1975 -1992. Det är till största delen de anmälda fullbordade våldtäkterna inomhus som svarar för den ökningen. 11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 161 1.2 Tillgreppsbrott Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Antal anmälda tillgreppsbrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-92.png" style="width:283pt;height:200pt;"/> <table border="1"> <tr><td> År</td><td> » Inbrotts- Därav</td><td> Därav</td><td> Biltillgrepp</td><td> Stöld ur</td></tr> <tr><td></td><td> stöld      Inbrott i</td><td> Inbrott i</td><td> (fullbordat)</td><td> motorfordon</td></tr> <tr><td></td><td> lägenhet</td><td> vind eller</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> eller villa</td><td> källare</td><td></td><td></td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 1982</td><td> 138 343</td><td> 21 063</td><td> 25 096</td><td> 25 184</td><td> 101 307</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 138 913</td><td> 23 866</td><td> 22 931</td><td> 24 864</td><td> 100 926</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 141 781</td><td> 24 647</td><td> 25 716</td><td> 27 209</td><td> 112 859</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 144 571</td><td> 24 298</td><td> 28 129</td><td> 31 823</td><td> 125 231</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 151 881</td><td> 23 260</td><td> 27 625</td><td> 39 543</td><td> 152 221</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 142 331</td><td> 20 351</td><td> 28 443</td><td> 41 580</td><td> 156 972</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 130 923</td><td> 20 155</td><td> 23 938</td><td> 42 387</td><td> 149 172</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 137 195</td><td> 21 329</td><td> 22 267</td><td> 47 781</td><td> 155 091</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 154 030</td><td> 22 446</td><td> 22 911</td><td> 51 064</td><td> 157 626</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 155 865</td><td> 22 056</td><td> 24 037</td><td> 48 491</td><td> 143 908</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 155 902</td><td> 21 550</td><td> 26 318</td><td> 45 185</td><td> 135 672</td></tr> <tr><td> 1993'</td><td> 157 000</td><td> 20 500</td><td> 30 200</td><td> 43 400</td><td> 126 000</td></tr> </table> 1 Värdena for 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1993 162 Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda brottsbalksbrott. Förutom de i tabellen redovisade brottsgruppema ingår en mängd olika former av stöldbrott som inte rubriceras som inbrott, t.ex. snatteri. Särskilt om inbrott Inbrotten utgör en sjundedel av samtliga registrerade brottsbalksbrott. Förutom villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor m.m. Under 1970-talet uppvisade antalet inbrottsstölder stora svängningar. Under 1980-talet låg de på en nivå runt 140 000, men ökade markant till nära 156 000 år 1991. Ar 1992 var antalet anmälda inbrott på samma nivå som föregående år. Särskilt om motorfordonstillgrepp I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp. Antalet fullbordade bilstölder var år 1992 79 procent fler än år 1982. Den markanta ökningen tog sin fart under andra halvan av 1980-talet. Under perioden 1982-1985 stals i genomsnitt 27 000 bilar per år. Perioden 1986 - 1990 var motsvarande siffra drygt 44 000 per år. År 1991 anmäldes 48 491 fullbordade biltillgrepp. Under år 1992 blev antalet 45 185 vilket är en minskning med 7 procent jämfört med föregående år. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 163 1.3 Bedrägeribrott Prop. 1993/94:100 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-93.png" style="width:288pt;height:215pt;"/> 1 Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1993 År 1992 anmäldes nära 61 000 bedrägeribrott (exkl. häleri) vilket är en minskning med 15 procent jämfört med året innan. Denna minskande utveckling har fortsatt även under år 1993. I en undersökning som BRÅ vidtagit förklaras nedgången av en kraftig minskad anmälningsbenägenhet från bankernas sida. Det gäller då främst s.k. övertrasseringar, men även i viss mån andra typer av bedrägerier med check- och personkonton. Av bedrägeribrotten svarade checkbedrägerierna år 1992 för 17 procent medan bedrägerier som begås med hjälp av betalkort svarade för 18 procent. 164 <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Check- bedrägeri</td><td> Betalkort</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 10 117</td><td> 21 638</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 11 680</td><td> 16 717</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 13 369</td><td> 13 960</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 13 036</td><td> 22 241</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 15 195</td><td> 22 057</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 15 757</td><td> 19 681</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 17 063</td><td> 20 312</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 12 794</td><td> 19 678</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 14 760</td><td> 16 699</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 12 467</td><td> 14 426</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 10 151</td><td> 11 181</td></tr> <tr><td> 1993'</td><td> 7 100</td><td> 10 500</td></tr> </table> Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 ' Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1993 1.4 Övriga brottsbalksbrott Antal anmälda brottsbalksbrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-94.png" style="width:266pt;height:206pt;"/> □ Skadegörelsebrott DJÖvnga BrB-brott 'Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1993 165 12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon av de tidigare berörda kategorierna. Särskilt om skadegörelse Under 1980-talets senare hälft ökade skadegörelsebrotten markant. Jämfört med 1985 var de 31 % fler under 1990. Under åren 1991 och 1992 anmäldes omkring 94 000 skadegörelsebrott, vilket innebär en minskning med 3 procent jämfört med år 1990. Om detta är ett trend- brott, eller bara en tillfällig minskning, återstår att se. Att döma av den preliminära statistiken beräknas antalet anmälda skadegörelsebrott år 1993 öka med drygt 1 procent jämfört med föregående år. En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar. Av skadegörelsebrotten avser 34 % skadegörelse på motorfordon och 16 % drabbar stat, landsting och kommuner. 1.5 Narkotikabrott Prop. 1993/94:100 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-95.png" style="width:284pt;height:220pt;"/> ‘Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1993 166 Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och narkotikabrott enligt varusmugglingslagen (1960:418). Antalet anmälda narkotikabrott låg på en relativt stabil nivå under hela 1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. En del av den ökningen kan förklaras med de skärpta anvisningar som infördes av Riksåklagaren år 1980. Dessa har föranlett att även innehav eller överlåtelse av mycket små mängder narkotika betraktas som narkotikabrott. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982. En kraftig minskning av den anmälda narkotikabrottsligheten kan noteras sedan år 1983. År 1992 var antalet anmälda brott 56 procent lägre än år 1982. En stor del av minskningen beror på ändrade rutiner för an- talsräkning i s k serieuppklaringar. Antalet narkotikabrott per misstänkt person har minskat från 9,1 år 1982 till 4,1 år 1992. År 1992 anmäldes 30 729 brott. Detta är en minskning med 4 procent jämfört med föregående år. Att döma av den preliminära statistiken kommer antalet registrerade narkotikabrott öka markant under år 1993. Antalet personer som lagförts för narkotikabrott var år 1992 drygt 700 fler än år 1983 vilket är en ökning med 10 procent. Antal personer som lagförts för narkotikabrott. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1983   1984   1985   1986   1987  1988    1989  1990   1991   1992 7074  6149   6067  6401   6208  6850   7014  7349   7612  7807 167 1.6 Trafiknykterhetsbrott Följande diagram avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL). Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Antal anmälda trafiknykterhetsbrott (i tus ental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-96.png" style="width:281pt;height:211pt;"/> 1 Värdena för 1993 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m oktober. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990. Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagrammet i det följande görs en jämförelse mellan antalet domar där grovt rattfylleri är huvudbrott för åren 1989, 1991 och 1992 (4 § 1 mom TBL i dess lydelse före den 1 juli 1990 och 4 a § nu gällande TBL). Påföljderna har förändrats markant efter reformen. Under hela 1980-talet låg andelen som fick fängelsepå- följd på en relativt konstant nivå på omkring 73 procent. År 1991 var denna andel 42 procent. År 1992 ökade emellertid andelen som fick fängelsepåföljd till 56 procent. Det totala antalet lagföringar för grovt rattfylleri (som huvudbrott) har minskat från 7 410 år 1989 till 5 455 år 1992. 168 Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Domar avseende grovt rattfylleri<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-97.png" style="width:290pt;height:210pt;"/> 169 2 Verksamheten inom rättsväsendet Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Arbetet inom rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt samman. I huvudsak går det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård. Brott och uppklaring Antalet brott som anmäls till polisen är nära 1,2 milj, per år. Den siffran omfattar inte brott för vilka polisen direkt utfärdar ordningsföreläggan- den. Antalet sådana förelägganden utgjorde 194 660 år 1992 (218 350 år 1991). Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. År 1992 blev nära 370 000 brott uppklarade. För dessa fäll svarade 108 000 misstänkta personer. De allra flesta uppklarade brotten (omkring 90 procent) hade begåtts av en gärningsman. För tillgreppsbrotten är det emellertid relativt vanligt att flera personer tillsammans begår brott. Den s k uppklaringsprocenten varierar mellan olika brottstyper. Uppklaringen växlar även mellan skilda delar av landet. För spanings- eller ingripandemått (t ex trafikbrott och narkotikabrott) är uppklaringsprocenten hög (nära 90 procent). Vid s k offerbrott är uppklaringsprocenten betydligt lägre. För misshandel och andra vålds- brott är uppklaringen omkring 50 procent, medan mindre än 10 procent av inbrottsstöldema klaras upp. Ungefär vart femte rån blir uppklarat. Antalet uppklarade brottsbalksbrott har ökat från drygt 240 000 år 1982 till över 246 000 år 1992 (266 000 år 1991). Beslut av åklagare Åklagarna fattar beslut om åtal mot cirka 89 500 personer årligen. Till detta kommer omkring 89 000 strafförelägganden per år. Åklagarna beslutar om åtalsunderlåtelser i cirka 16 000 fall per år. Antalet avskriv- na och nedlagda mål är omkring 68 000 per år. Skyddstillsyn, villkorlig dom och böter År 1992 dömdes omkring 6 300 personer till skyddstillsyn. För 527 eller 8 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff. Drygt 12 800 personer dömdes till villkorlig dom år 1992. Under samma år har totalt 109 683 personer bötfällts. 36 029 har dömts till böter. 170 Fängelse Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 ökade antalet personer som dömdes till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde bröts år 1986 då antalet personer som dömdes till fängelse åter böijade öka. År 1992 dömdes 15 832 (1991 dömdes 14 313) personer till fängelse som huvudpåföljd. Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. 60 procent av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brottsbalken. Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar är rattfylleri. 5 procent av dem som under 1992 dömdes till fängelse ådömdes en strafftid på mer än två år. En tredjedel av dessa dömdes för narkotika- brottslighet. 2.1 Polisväsendet Antalet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av statistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). Den utgör ett komplement till siffrorna för antalet anmälda brott när det gäller att bedöma arbetsbelastningen inom polisväsendet, och då främst inom övervakningsverksamheten. IM utfärdas så snart ett polisingripande sker. Hur antalet ingripanden och gripna har utvecklats sedan år 1982 framgår av följande diagram. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-98.png" style="width:277pt;height:138pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-99.png" style="width:277pt;height:4pt;"/> □ In gripan demad. EU Gripna 171 2.2 Åklagarväsendet Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna och de allmänna dom- stolarna påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som klaras upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetsgrad och föränd- ringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagarna anges i följande tabell antalet misstänkta personer i mål hos åklagare under de senaste åren. Antalet mål i utgående balans har ökat stadigt sedan år 1985. <table border="1"> <tr><td> Period</td><td> Antal personer i</td><td> Antal mål i utgående</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> balans</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td></td><td> Mål om brott på vilket fängelse kan följa</td><td> Övriga mål</td><td> Totalt</td><td> Därav mål om brott på vil- ket fängelse kan följa</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 172 100</td><td> 118 000</td><td> 64 600</td><td> 48 600</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 169 800</td><td> 114 400</td><td> 59 400</td><td> 43 700</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 167 498</td><td> 101 700</td><td> 35 208</td><td> 28 087</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 170 699</td><td> 96 200</td><td> 53 082</td><td> 41 027</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 172 938</td><td> 90 700</td><td> 55 943</td><td> 43 129</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 170 538</td><td> 92 800</td><td> 56 931</td><td> 44 222</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 177 032</td><td> 92 108</td><td> 58 659</td><td> 47 047</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 179 348</td><td> 91 884</td><td> 62 707</td><td> 49 958</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 192 702</td><td> 89 651</td><td> 64 581</td><td> 53 978</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 203 815</td><td> 86 533</td><td> 67 778</td><td> 55 748</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 208 254</td><td> 89 943</td><td> 68 463</td><td> 57 470</td></tr> </table> Som ytterligare belysning av arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna anges i följande tabell användningen av tvångsmedel. 172 År Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Tvångsmedel Anhållna                       Häktnings- fra mställningar <table border="1"> <tr><td> 1982</td><td> 30 368</td><td> 9 918</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 28 747</td><td> 9 455</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 26 388</td><td> 8 855</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 25 448</td><td> 8 720</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 26 177</td><td> 8 401</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 26 648</td><td> 9 275</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 26 264</td><td> 11 546</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 25 943</td><td> 11 959</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 27 221</td><td> 12 135</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 27 583</td><td> 12 256</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 28 743</td><td> 12 929</td></tr> </table> 2.3 Domstolsväsendet 2.3.1 Domstolarnas arbetsläge <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 92-01-01 -06-30</td><td> 93-01-01 -06-30</td></tr> <tr><td colspan="2"> Allmänna domstolarna</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Högsta domstolen</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål1</td><td> 3 687</td><td> 4 163</td><td> 4 611</td><td> 2 455</td><td> 2 726</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål2</td><td> 3 544</td><td> 3 645</td><td> 4 554</td><td> 2 131</td><td> 2 600</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 1 044</td><td> 1 483</td><td> 1 595</td><td> 1 828</td><td> 1 715</td></tr> <tr><td> Hovrätterna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 20 705</td><td> 22 160</td><td> 26 050</td><td> 12 868</td><td> 14 081</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 20 421</td><td> 22 338</td><td> 23 665</td><td> 11 658</td><td> 14 792</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 7 910</td><td> 7 732</td><td> 10 117</td><td> 8 942</td><td> 9 406</td></tr> </table> 'Inkl, skrifter 2Utan skrifter 173 13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 3 Prop. 1993/94:100 _________________________________________________________________________ Bilaga 3 1990         1991         1992      9201-01   93-01-01 -06-30   -06-30 Tingsrätterna Inkomna tvistemål <table border="1"> <tr><td> och brottmål Avgjorda tvistemål</td><td> 143 192</td><td> 163 079</td><td> 164 123</td><td> 81 250</td><td> 93 604</td></tr> <tr><td> och brottmål</td><td> 139 900</td><td> 153 123</td><td> 162 438</td><td> 82 211</td><td> 90 518</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> tvistemål och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> brottmål</td><td> 65 321</td><td> 74 367</td><td> 75 036</td><td> 73 220</td><td> 77 400</td></tr> <tr><td> Inkomna fastig-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> hetsmål</td><td> 7 229</td><td> 1 590'</td><td> 1 602</td><td> 753</td><td> 1 360</td></tr> <tr><td> Avgjorda fastig-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> hetsmål</td><td> 8 245</td><td> 3 6591</td><td> 1 836</td><td> 968</td><td> 944</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> fastighetsmål</td><td> 4 154</td><td> 2 008</td><td> 1 740</td><td> 1 777</td><td> 2 136</td></tr> <tr><td> Inkomna mål om</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> lagsökning</td><td> 125 077</td><td> 152 942</td><td> _2</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål om</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> betalningsföre-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> läggande</td><td> 520 422</td><td> 633 002</td><td> _2</td><td></td><td></td></tr> </table> Inkomna domstols- <table border="1"> <tr><td> ärenden</td><td> 23 123</td><td> 25 118</td><td> 28 724</td><td> 15 902</td><td> 15 094</td></tr> <tr><td> Avgjorda domstols</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ärenden</td><td> 22 062</td><td> 25 483</td><td> 25 703</td><td> 15 962</td><td> 15 684</td></tr> <tr><td> Utgående balans domstolsärenden Inskrivnings-</td><td> 15 082</td><td> 14 726</td><td> 15 505</td><td> 14 434</td><td> 12 137</td></tr> <tr><td> ärenden</td><td> 1984 350</td><td> 2 158 364</td><td> 1 500 770</td><td> 812 548</td><td> 705 590</td></tr> <tr><td> Gravations- och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> äganderätts-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> bevis</td><td> 393 676</td><td> 325 470</td><td> 179 900</td><td> 106 417</td><td> 73 359</td></tr> </table> 1 From 1991-01-01 räknas mål om hyra och bostadsrätt inte längre som fastighetsmål utan som tvistemål. 2 From 1992-01-01 handläggs inte längre nya lagsöknings- och betalningsforeläggandemål vid tingsrätterna. 174 Prop. 1993/94:100 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 92-01-01 -06-30</td><td> 93-01-01 -06-30</td></tr> <tr><td colspan="3"> Allmänna förvaltningsdomstolarna</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Regeringsrätten</td><td colspan="5"></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 5 437</td><td> 5 893</td><td> 6 439</td><td> 3 344</td><td> 3 616</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 4 088</td><td> 5 630</td><td> 5 630</td><td> 3 059</td><td> 3 429</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 4 088</td><td> 4 333</td><td> 4 779</td><td> 4 614</td><td> 4 938</td></tr> <tr><td> Kammarrätterna</td><td colspan="5"></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 26 299</td><td> 27 654</td><td> 33 750</td><td> 17 633</td><td> 20 949</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 27 736</td><td> 28 929</td><td> 32 838</td><td> 16 404</td><td> 21 385</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 17 571</td><td> 16 319</td><td> 24 001</td><td> 23 5801</td><td> 23 584</td></tr> <tr><td> Länsrätterna</td><td colspan="5"></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 136 287</td><td> 156 395</td><td> 118 964</td><td> 59 718</td><td> 68 874</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 135 698</td><td> 141 536</td><td> 152 659</td><td> 78 844</td><td> 74 409</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 128 221</td><td> 142 621</td><td> 108 122</td><td> 123 071</td><td> 101 976</td></tr> </table> 1 I samband med försäkringsrätternas upphörande den 1 juli 1992 har 6 735 balanserade mål överflyttats till kammarrätterna. <table border="1"> <tr><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 92-01-01</td><td> 93-01-01</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> -06-30</td><td> -06-30</td></tr> </table> Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m. Bostadsdomstolen <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 662</td><td> 587</td><td> 632</td><td> 355</td><td> 290</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 699</td><td> 619</td><td> 661</td><td> 364</td><td> 313</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 310</td><td> 277</td><td> 248</td><td> 268</td><td> 225</td></tr> </table> Hyresnämnderna <table border="1"> <tr><td> Inkomna ärenden</td><td> 51 185</td><td> 52 039</td><td> 42 932</td><td> 22 103</td><td> 25 563</td></tr> <tr><td> Avgjorda ärenden</td><td> 54 779</td><td> 52 414</td><td> 43 858</td><td> 22 813</td><td> 24 223</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 16 300</td><td> 15 925</td><td> 10 463</td><td> 15 215</td><td> 16 486</td></tr> <tr><td> A rrendenämndema</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna ärenden</td><td> 2 567</td><td> 1 722</td><td> 2 324</td><td> 1 185</td><td> 1 689</td></tr> <tr><td> Avgjorda ärenden</td><td> 2 598</td><td> 1 622</td><td> 1 672</td><td> 889</td><td> 890</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 735</td><td> 835</td><td> 1 487</td><td> 1 131</td><td> 2 276</td></tr> </table> 175 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 92-01-01 -06-30</td><td> 93-01-01 -06-30</td></tr> <tr><td colspan="4"> Försäkringsöverdoinstoleu och försäkringsrätterna</td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> Försäkringsöverdomslolen</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 2 940</td><td> 3 411</td><td> 2 927</td><td> 1 843</td><td> 1 505</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 2 800</td><td> 2 618</td><td> 2 892</td><td> 1 414</td><td> 1 228</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 3 836</td><td> 4 629</td><td> 4 660</td><td> 5 022</td><td> 4 936</td></tr> <tr><td> Försäkringsrätterna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 10 376</td><td> 6 191'</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 8 035</td><td> 8 886</td><td> -</td><td> 3 691</td><td> -</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 13 176</td><td> 10 436</td><td> -</td><td> 6 735</td><td> -</td></tr> </table> Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 1 From 1991-07-01 anhängiggörs inga mål vid försäkringsrätterna. Verksamheten upphörde helt 1992-07-01. 2.3.2 Särskilt om brottmålen <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Period</td><td colspan="3"> Tingsrätterna</td></tr> <tr><td> Antal brott- mål i balans</td><td> Inkomna brottmål</td><td> därav mål som får handläggas av notarie</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 23 951</td><td> 72 702</td><td> 12 450</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 23 976</td><td> 68 700</td><td> 10 212</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 25 456</td><td> 69 847</td><td> 11 118</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 24 679</td><td> 67 856</td><td> 10 203</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 24 984</td><td> 70 798</td><td> 10 113</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 25 604</td><td> 72 370</td><td> 10 396</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 24 535</td><td> 72 969</td><td> 8 937</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 27 137</td><td> 78 015</td><td> 10 248</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 26 403</td><td> 79 326</td><td> 11 155</td></tr> <tr><td> 1992 första</td><td> 26 977</td><td> 39 486</td><td> 5 433</td></tr> <tr><td> 1993 halvåret</td><td> 24 780</td><td> 40 388</td><td> 5 245</td></tr> </table> Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna har ökat under senare år. Statistiken för första halvåret 1993 tyder på en fortsatt hög nivå. Antalet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade 176 under åren 1984-1986 men har ökat under senare år. År 1992 ökade antalet inkomna brottmål till hovrätterna med 16 procent jämfört med föregående år. En fortsatt ökning kan noteras för första halvåret 1993. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> Är</td><td> Hovrätterna Inkomna brottmål</td><td> Antal brottmål i balans</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 7 103</td><td> 2 541</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 6 838</td><td> 2 520</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 6 690</td><td> 2 491</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 7 326</td><td> 2 904</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 7 745</td><td> 3 145</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 7 465</td><td> 3 390</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 7 952</td><td> 3 671</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 7 928</td><td> 3 588</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 9 167</td><td> 3 902</td></tr> <tr><td> 1992 första</td><td> 4 868</td><td> 3 264</td></tr> <tr><td> 1993 halvåret</td><td> 5 195</td><td> 4 126</td></tr> </table> 2.4 Kriminalvården <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Är</td><td colspan="2"> Kriminalvård sanstalter</td><td rowspan="2"> Häkten Högsta beläggning</td><td rowspan="2"> Frivård Antal klienter den 1 okt.</td></tr> <tr><td> Nyintagna under året</td><td> Högsta beläggning</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 13 835</td><td> 3 783</td><td> 1 108</td><td> 17 767</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 15 177</td><td> 4 137</td><td> 1 102</td><td> 14 092</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 14 647</td><td> 3 669</td><td> 916</td><td> 12 200</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 13 535</td><td> 3 655</td><td> 981</td><td> 11 677</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 14 188</td><td> 3 655</td><td> 1 026</td><td> 11 933</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 14 980</td><td> 3 744</td><td> 1 086</td><td> 12 334</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 16 098</td><td> 4 049</td><td> 1 200</td><td> 12 369</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 15 467</td><td> 3 904</td><td> 1 131</td><td> 12 642</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 15 833</td><td> 3 878</td><td> 1 213</td><td> 12 369</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 13 422</td><td> 3 867</td><td> 1 198</td><td> 13 033</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 13 836</td><td> 3 999</td><td> 1 334</td><td> 12 244</td></tr> <tr><td> 1993</td><td></td><td> 4 350</td><td> 1 583</td><td> 11 742</td></tr> </table> 177 Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att därefter plana ut på en högre nivå år 1983. När det gäller antalet klienter i frivården har en stabilisering skett under senare delen av 1980-talet. Av de 13 836 personer som togs in i fängelse under år 1992 var 2 562 dömda för rattfylleri/grovt rattfylleri, 3 569 för tillgreppsbrott och 3 729 för våldsbrott. Under tiden den 1 mars 1992 - den 1 mars 1993 har antalet inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader minskat med 1,8 procent medan antalet med strafftider på två år eller mer har ökat med 2,5 procent. Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> Strafftider</td><td> Antal ny- intagna 1992</td><td> Absolut forändring 1991-1992</td><td> Procentuell förändring 1991-1992</td></tr> <tr><td> Två månader eller mindre</td><td> 6 128</td><td> + 251</td><td> + 4,3</td></tr> <tr><td> Mer än två t o m sex månader</td><td> 3 482</td><td> - 47</td><td> - 1,3</td></tr> <tr><td> Mer än sex t o m tolv månader</td><td> 2 284</td><td> + 61</td><td> + 2,7</td></tr> <tr><td> Mer än tolv månader</td><td> 1 942</td><td> + 149</td><td> + 8,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 13 836</td><td> +  414</td><td> + 3,1</td></tr> </table> Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt framgår av följande tabell. Genomsnittlig vistelsetid      1970     1975    1980    1985    1990     1992 i månader                   4,5      3,7     3,5     3,2     3,0      3,0 178 Prop. 1993/94:100 Belastningen på anstalts- och häktesorganisationen framgår av föränd- Bilaga 3 ringar i medelbeläggningen. <table border="1"> <tr><td> Budgetår</td><td colspan="2"> Anstalter medelbeläggning    % årets tio tyngst belastade månader</td><td> Häkten medelbeläggnin^</td><td> ? %</td></tr> <tr><td> 1984/85</td><td> 3 264</td><td> 80.2</td><td> 818</td><td> 67</td></tr> <tr><td> 1985/86</td><td> 3 259</td><td> 82.4</td><td> 817</td><td> 67</td></tr> <tr><td> 1986/87</td><td> 3 376</td><td> 84.8</td><td> 866</td><td> 72</td></tr> <tr><td> 1987/88</td><td> 3 573</td><td> 90.0</td><td> 995</td><td> 82</td></tr> <tr><td> 1988/89</td><td> 3 677</td><td> 90.6</td><td> 1 046</td><td> 84</td></tr> <tr><td> 1989/90</td><td> 3 666</td><td> 87.9</td><td> 1 050</td><td> 84</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> 3 727</td><td> 88,8</td><td> 1 105</td><td> 83</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> 3 697</td><td> 90,1</td><td> 1 136</td><td> 85</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> 3 964</td><td> 95,3</td><td> 1 286</td><td> 95</td></tr> </table> I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet ökade medelbeläggningen på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983 genomfördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av medel- beläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84 jämfört med föregående budgetår. Därefter har medelbeläggningen ökat successivt och var under budgetåret 1992/93 cirka 220 högre än före halvtidsreformen. Under budgetåret 1992/93 har medelantalet övervakade klienter varit 13 272 vilket är 48 färre än budgetåret 1991/92. Av dessa övervakade klienter var i medeltal 7 803 dömda till skyddstillsyn, 4 194 var vill- korligt frigivna och 1 277 i anstalt med övervakare. Under budgetåret 1992/93 dömdes 240 personer till s.k. samhällstjänst. 179 3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott 3.1 Olika typer av åtgärder Det allmännas åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resurserna fördelas mellan olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt. Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i före- byggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra än rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och arbetsmarknadsmyndigheterna. Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet. Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattningsmyndighetemas kontroll av att straffsanktionerade bestämmelser inom deras resp, verk- samhetsområden efterlevs. Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs för att fatta beslut om reaktion mot brott. Xbrkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga om böter. Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att ge personer som har begått brott bättre förutsättningar för anpassning i samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndighetema och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsom- rådena. Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör åtgärder mot brott. Det allmänna satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock inte möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnaderna för åtgärder av detta slag. Förutom inom justitiedepartementets område satsas stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet. Kostnaderna för åtgärder mot brott inom rättsväsendet, dvs. i första hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna och kriminal- vården, har emellertid kunnat beräknas. De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgruppema. I vissa fåll har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert. All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led i det allmännas åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets verksamhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 180 till omkring 12,4 miljarder kronor, för budgetåret 1993/94. I figuren är detta belopp fördelat på åtgärdsgrupper. Beloppet omfattar inte medel som förbrukas inom departementet och statliga kommittéer eller anslag för byggnadsverksamhet. Som framgår av figuren uppgår kostnaderna för förebyggande åtgärder till cirka 155 mkr. Största delen utgör kostnaderna för polisens externa informativa åtgärder och undervisning i skolorna i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRÅ:s verksamhet utom den rena forskningen och utvecklingen. I detta sammanhang bör framhållas att kostnaderna för brottsskadenämnden inte till någon del har medräknats. Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverk- samhet och beräknas kosta 4 165 mkr. Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brott- målsförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsendet samt domstolarna. Av beloppet 4 580 mkr faller 2 860 mkr på polisväsendet, 535 mkr på åklagarväsendet och 1 185 mkr på domstolsväsendet, inklusive rättshjälpskostnader. Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisats som verkställandet av påföljder. Denna grupp av kostnader beräknas till omkring 3 500 mkr. Det forsknings- och utvecklingsarbete inom departementets område som tar sikte på åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 28 mkr, varav omkring 20 mkr avser anslag till BRA:s verksamhet. I beloppet ingår inte den forskning eller annat utvecklingsarbete som bedrivs i departementets kommittéer. Den nya verksamhetsindelning som infördes för polisväsendet budgetåret 1992/93 innebär att här redovisade kostnader inte bör jämföras med föregående budgetår . Kostnader för åtgärder mot brott inomjustitiedepartementets område (milj, kr) Prop. 1993/94:100 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-100.png" style="width:134pt;height:3pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-101.png" style="width:287pt;height:126pt;"/> bucjgetåret 1993/94 181 3.2 Personalresurserna Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Antalet anställda inom polisväsendet är totalt ca 27 000. Av detta antal är omkring 16 600 poliser. Antalet tjänster inom åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca 650 är åklagartjänster. När det gäller de allmänna domstolarna saknas fömärvarande en löpande redovisning som visar hur stor del av personalresurserna som tas i anspråk för brottmålen. Däremot rapporterar tingsrätterna årligen hur stor del av deras personal som tagits i anspråk inom olika verksam- hetsområden, bl a brottmålshandläggning. Den senast gjorda bearbet- ningen av detta material visar att denna andel för brottmålens vid- kommande är omkring 25 procent. Antalet anställda (inklusive deltidsan- ställda) vid de allmänna domstolarna är nu omkring 4 600, varav omkring 660 ordinarie domare. Kriminalvården har nu drygt 6 740 tjänster. Av dessa är drygt 5 700 placerade vid kriminalvårdsanstaltema och drygt 820 inom frivården. Antalet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till omkring 5 400. 182 Bilaga 3.2 Förslag till Prop. 1993/94:100 Bilaga 3 Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse 2 Partistöd utgår som mandat- bidrag. Vaije mandatbidrag utgör 274 850 kronor. 6 Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet erhåller för vaije år för vilket valet gäller ett helt grund- stöd. Helt grundstöd utgör 4 800 000 kronor. 8 Parti som avses i 6 eller 7 § er- håller utöver grundstödet tilläggs- stöd för vaije år för vilket valet gäller med 13 400 kronor för vaije vunnet mandat, om partiet är före- trätt i regeringen och annars 20 100 kronor för vaije vunnet mandat. Föreslagen lydelse §2 Partistöd lämnas som mandat- bidrag. Vaije mandatbidrag utgör 247 350 kronor. §3 Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet får för vaije år för vilket valet gäller ett helt grund- stöd. Helt grundstöd utgör 4 320 000 kronor. ,4 Parti som avses i 6 eller 7 § får utöver grundstödet tilläggsstöd för vaije år för vilket valet gäller med 12 100 kronor för vaije vunnet mandat, om partiet är företrätt i regeringen och annars 18 100 kronor för vaije vunnet mandat. Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1994. 1 Lagen omtryckt 1987:876 2 Senaste lydelse 1989:744. 3 Senaste lydelse 1989:744. 4 Senaste lydelse 1989:744. 183 <table border="1"> <tr><td> Innehållsförteckning</td><td> Prop. 1993/94:100 Bilaga 3</td></tr> <tr><td> 1 Allmänt</td><td> 3</td></tr> <tr><td> 1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och</td><td> 3</td></tr> <tr><td> rättstryggheten</td><td></td></tr> <tr><td> 1.2 Förnyelsen av rättssamhället</td><td> 4</td></tr> <tr><td> 1.3 Internationellt samarbete</td><td> 7</td></tr> <tr><td> 2 Offentlig rätt</td><td> 9</td></tr> <tr><td> 2.1 Grundlagsfrågor m.m.</td><td> 9</td></tr> <tr><td> 2.2 Offentlighet och sekretess</td><td> 11</td></tr> <tr><td> 2.3 Datalagsfrågor</td><td> 13</td></tr> <tr><td> 2.4 Förvaltningsrätt</td><td> 13</td></tr> <tr><td> 2.4.1 Rättsprövning</td><td> 13</td></tr> <tr><td> 2.4.2 JK:s arbetsuppgifter</td><td> 14</td></tr> <tr><td> 3 Civilrätt</td><td> 17</td></tr> <tr><td> 3.1 Allmänt</td><td> 17</td></tr> <tr><td> 3.2 Allmän förmögenhetsrätt</td><td> 18</td></tr> <tr><td> 3.3 Ersättningsrätt</td><td> 19</td></tr> <tr><td> 3.4 Bostadslagstiftningen</td><td> 20</td></tr> <tr><td> 3.5 Övrig fastighetsrätt</td><td> 21</td></tr> <tr><td> 3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt</td><td> 21</td></tr> <tr><td> 3.7 Immaterialrätt m.m.</td><td> 23</td></tr> <tr><td> 3.8 Transporträtt</td><td> 24</td></tr> <tr><td> 3.9 Familjerätt</td><td> 25</td></tr> <tr><td> 4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten</td><td> 26</td></tr> <tr><td> 4.1 Domstolsväsendet</td><td> 26</td></tr> <tr><td> 4.2 Åklagarväsendet</td><td> 34</td></tr> <tr><td> 4.3 Processrätten</td><td> 39</td></tr> <tr><td> 4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt</td><td> 44</td></tr> <tr><td> 5 Kriminalpolitiken</td><td> 46</td></tr> <tr><td> 5.1 Allmän inriktning</td><td> 46</td></tr> <tr><td> 5.2 Brottsutvecklingen - i går, i dag och i morgon</td><td> 49</td></tr> <tr><td> 5.3 Omprövning och förnyelse av det kriminalpolitiska arbetet</td><td> 52</td></tr> <tr><td> 5.4 Lagstiftningsåtgärder</td><td> 54</td></tr> <tr><td> 5.4.1 Strafflagstiftningen</td><td> 54</td></tr> <tr><td> 5.4.2 Påföljdssystemet</td><td> 56</td></tr> <tr><td> 5.4.3 De unga lagöverträdarna</td><td> 57</td></tr> <tr><td> 5.4.4 Brottsofferfrågor</td><td> 58</td></tr> <tr><td> 5.5 Inriktning, prioriteringar, organisation och arbetsmetoder</td><td> 61</td></tr> <tr><td> för rättsväsendets myndigheter samt långsiktigt reform-</td><td></td></tr> <tr><td> arbete</td><td></td></tr> <tr><td> 5.6 Sammanfattning</td><td> 64</td></tr> <tr><td> 6 Förfåttningsutgivningen</td><td> 64</td></tr> <tr><td> 7 Sammanfattning</td><td> 68</td></tr> </table> 184 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> A. Allmänna val m.m.</td><td colspan="2"> 69</td><td> Prop. 1993/94:100</td></tr> <tr><td> Al.</td><td> Allmänna val</td><td> 158 000</td><td> 69</td><td> Bilaga 3</td></tr> <tr><td> A2.</td><td> Stöd till politiska partier</td><td> 127 200</td><td> 69</td><td></td></tr> <tr><td> A3.</td><td> Svensk författningssamling</td><td> 4 512</td><td> 70</td><td></td></tr> <tr><td> A4.</td><td> Bidrag till vissa internationella samman- slutningar m.m.</td><td> 2 586</td><td> 71</td><td></td></tr> <tr><td> A5.</td><td> Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.</td><td> 11 710</td><td> 72</td><td></td></tr> <tr><td> A6.</td><td> Bidrag till Stiftelsen for utvecklande av god redovisningssed</td><td> 600</td><td> 73</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 304 608</td><td></td><td></td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> B.</td><td colspan="2"> Polisväsendet</td><td></td><td> 74</td></tr> <tr><td></td><td> Bl.</td><td> Rikspolisstyrelsen</td><td> 464 528</td><td> 107</td></tr> <tr><td></td><td> B2.</td><td> Säkerhetspolisen</td><td> 482 630</td><td> 108</td></tr> <tr><td></td><td> B3.</td><td> Polishögskolan</td><td> 1</td><td> 109</td></tr> <tr><td></td><td> B4.</td><td> Statens kriminaltekniska laboratorium</td><td> 47 427</td><td> 110</td></tr> <tr><td></td><td> B5.</td><td> Lokala polisorganisationen</td><td> 9 641 611</td><td> 111</td></tr> <tr><td></td><td> B6.</td><td> U tlänningsärenden</td><td> 89 000</td><td> 112</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa</td><td> 10 725 197</td><td></td></tr> <tr><td> C.</td><td colspan="2"> Åklagarväsendet</td><td></td><td> 113</td></tr> <tr><td></td><td> Cl.</td><td> Riksåklagaren</td><td> 27 528</td><td> 118</td></tr> <tr><td></td><td> C2.</td><td> Åklagarmyndigheterna</td><td> 554 948</td><td> 119</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa</td><td> 582 476</td><td></td></tr> <tr><td> D.</td><td colspan="2"> Domstolsväsendet m.m.</td><td></td><td> 120</td></tr> <tr><td></td><td> Dl.</td><td> Domstolsverket</td><td> 65 328</td><td> 120</td></tr> <tr><td></td><td> D2.</td><td> Domstolarna m.m.</td><td> 2 533 888</td><td> 123</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa</td><td> 2 599 216</td><td></td></tr> <tr><td> E.</td><td colspan="2"> Kriminalvården</td><td></td><td> 130</td></tr> <tr><td></td><td> El.</td><td> Kriminalvårdsstyrelsen</td><td> 108 754</td><td> 138</td></tr> <tr><td></td><td> E2.</td><td> Kriminalvården</td><td> 3 829 345</td><td> 139</td></tr> <tr><td></td><td> E3.</td><td> U tlandstransporter</td><td> 159 115</td><td> 141</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa</td><td> 4 097 214</td><td></td></tr> <tr><td> F.</td><td colspan="2"> Rättshjälp m.m.</td><td></td><td> 142</td></tr> <tr><td></td><td> Fl.</td><td> Rättshjälpskostnader</td><td> 779 000</td><td> 142</td></tr> <tr><td></td><td> F2.</td><td> Rättshjälpsmyndigheten</td><td> 12 549</td><td> 145</td></tr> <tr><td></td><td> F3.</td><td> Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet</td><td> 1</td><td> 146</td></tr> <tr><td></td><td> F4.</td><td> Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag</td><td> 11 010</td><td> 149</td></tr> <tr><td></td><td> F5.</td><td> Vissa domstolskostnader m.m.</td><td> 237 300</td><td> 150</td></tr> <tr><td></td><td> F6.</td><td> Diverse kostnader för rättsväsendet</td><td> 28 384</td><td> 150</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa</td><td> 1 068 244</td><td></td></tr> </table> 185 <table border="1"> <tr><td> G. Övriga myndigheter</td><td colspan="2"> 151</td><td> Prop. 1993/94:100</td></tr> <tr><td> Gl. Justitiekanslem</td><td> 7 526</td><td> 151</td><td> Bilaga 3</td></tr> <tr><td> G2. Datainspektionen</td><td> 21 772</td><td> 152</td><td></td></tr> <tr><td> G3. Brottsskadenämnden:</td><td> *7 049</td><td> 154</td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> G4. Brottsskadenämnden:</td><td> *35 000</td><td> 154</td><td></td></tr> <tr><td> Ersättning för skador på grund av brott</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> G5. Brottsförebyggande rådet</td><td> 26 774</td><td> 155</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 98 121</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> SUMMA HUVUDTITEL</td><td> 19 475 076</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bilaga 3.1</td><td></td><td> 157</td><td></td></tr> <tr><td> Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom polis- väsendet, åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården.</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Bilaga 3.2                                                       183 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier. 186 gotab 45514, Stockholm 1993 Regeringens proposition 1993/94:100 Bilaga 4 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) ».♦.4>A4 1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 Bilaga 4 till budgetpropositionen 1994 <h4>Utrikesdepartementet</h4> <h4>(tredje huvudtiteln)</h4> Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Inledning Utrikespolitik, Europa- och utrikeshandelspolitik och internationellt utvecklingssamarbete Allmänna överväganden Efter det kalla krigets slut befinner sig världen i en omvandlingsperiod som karaktäriseras av såväl nya möjligheter till samverkan över nationsgränserna som risker för nya former av konflikter och hot mot stabiliteten. De pågående konflikterna har inte sällan rötter av etnisk och religiös natur. Till skillnad från tidigare är de oftast lokala eller regionala och risken att de utvecklas till stormaktskonflikter är liten. I Europa utgör Europeiska unionen (EU)1 kärnan i arbetet med att vidga det alleuropeiska samarbetet och integrationen samt att säkra stabilitet och fred. Sveriges integration i Europa låter sig väl förenas med vårt engagemang för den globala utvecklingen. Sverige måste ta sitt ansvar för att medverka till en närmare integration och ett vidgat samarbete för att säkra fred, frihet, demokratiska rättigheter och ökat välstånd i hela Europa. Allt detta görs bäst som fullvärdig medlem i EU. 1 Språkbruket vad avser EG och EU kommer med all sannolikhet att variera sedan Maastrichtfördraget trätt i kraft. Europeiska unionen (EU) är ett övergripande begrepp som täcker den helhet som omfattas av Maastrichtfördraget. Här nyttjas beteckningen EU när denna helhet åsyftas. Vidare nyttjas begreppet unionen i frågor om de s.k. nya samarbetsområdena, däribland planerna på en ekonomisk och monetär union, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt rättsligt och inrikespolitiskt samarbete. Europeiska gemenskapen (EG) utgör en del av det samlade samarbetet, främst den traditionella ekonomiska integrationen. Beteckningen gemenskapen och gemenskaperna (EG) nyttjas därför när detta samarbete avses och i frågor om EG:s rättsakter m.m. Sveriges förhandlingar om medlemskap i EU inleddes i februari 1993 och är nu inne i ett avgörande skede. Regeringens strävan är att den ursprungliga tidsplanen för processen skall kunna hållas: folkomröstning om förhandlingsresultatet år 1994 och ett svenskt inträde i unionen den 1 januari 1995, vilket också är den tidpunkt som satts upp som mål av EU:s stats- och regeringschefer. De svenska förhandlingarna, som drivs parallellt med de norska, finska och österrikiska, stöder sig på positioner som fastlagts under stor politisk enighet i riksdagen. Vår Europa-politik syftar till att ge Sverige en plats i det europeiska samarbetets kärna. Det är för oss ett vitalt intresse att dagens europeiska samarbete breddas och fördjupas. Sverige bör vara pådrivande i utformningen av svaren på de avgörande frågorna i nittiotalets Europa - i första hand den europeiska fredsordningen, tillväxten, sysselsättningen och välfärden, samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa samt de gränsöverskridande miljöfrågorna. Utmaningarna är i lika hög grad globala, inte minst mot bakgrund av att omvärldsförändringama innebär ett ökat ömsesidigt beroende mellan stater. Världshandeln fortsätter att expandera. Kapitalströmmar intema- tionaliseras. Med modem teknik sprids information allt snabbare över stora avstånd. Även hoten mot vår framtid är i växande utsträckning gemensamma for världssamfundet. Många av de största miljöproblemen såsom hoten mot klimatet, ozonskiktet och den biologiska mångfalden är globala till sin karaktär. Allvarliga och omfattande övergrepp mot mänskliga rättigheter förekommer alltjämt i många länder. Miljoner människor har tvingats fly undan krig och förföljelse. Migrations- och flykting- problemen i olika delar av världen påverkar i hög grad vår egen vardag. Få uppgifter kan i detta perspektiv vara viktigare än att demokratin sprids och befästs överallt där mänskliga rättigheter sitter trångt. Till denna bild kan fogas problemen med narkotikahandel och internationell terrorism, också den som grundas på religiös och politisk fanatism. Ett stärkande av säkerheten vid kärntekniska anläggningar är också särskilt angeläget. Det går alltså inte längre att betrakta länder eller regioner isolerat från deras roll i ett globalt sammanhang. Vi måste möta hoten mot vår framtid genom internationell samverkan. Det innebär växande krav på världssamfundet att finna gemensamma lösningar på olika problem som spänner över nationsgränserna. Det internationella utvecklingssamarbetet är i detta perspektiv ett viktigt medel såväl för att bidra till att fattiga människor får en människovärdig tillvaro, som för att främja fred, säkerhet och demokrati. Många konflikter har sin grund i spänningar mellan rika och fattiga. Fattigdomsbekämpning, det svenska utvecklingssamarbetets övergripande mål, blir därför ett centralt instrument för att förebygga konflikter, såväl nationella som regionala. Det faktum att en miljard av världens människor fortfarande lever i djupaste fattigdom innebär att det finns ett stort behov av internationell utvecklingshjälp. Förenta nationerna fortsätter att vara en hörnsten i vår utrikespolitik. Världsorganisationen har kommit att spela en allt viktigare roll for Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 internationell fred och säkerhet, samtidigt som dess olika organ utgör Prop. 1993/94:100 viktiga kanaler för vårt utvecklingssamarbete. FN:s fredsbevarande Bilaga 4 verksamhet har ökat dramatiskt under de senaste åren. Parallellt med detta har insatsernas komplexitet ökat, så att fredsfrämjande, humanitärt bistånd och återuppbyggnad samverkar. Fler svenskar deltar för närvarande i FN-operationer än någonsin tidigare. I Bosnien är svenska soldater, kvinnor och män, engagerade i en mycket komplicerad och riskfylld FN-insats. Inom ramen för en nordisk bataljon bidrar de till att lindra nöden för en hårt utsatt civilbefolkning. Också i tidigare jugoslaviska Republiken Makedonien deltar svenskar i en nordisk bataljon för att förhindra en spridning av konflikterna i f.d. Jugoslavien. Detta exempel på s.k. preventiv diplomati visar på ett nytt område där världssamfundet står inför stora uppgifter. Det är kostnadskrävande insatser, men också en investering i vår egen och Europas framtida säkerhet. De senaste årens säkerhetspolitiska omdaning i Centraleuropa, som resultat av Warszawa-paktens upplösning och skilda rustningsbegränsade överenskommelser, har dock inte motsvarats av lika genomgripande förändringar i norra Europa på det rent militära området. Det snart fullständigt genomförda bortdragandet av ryska trupper från f.d. DDR, Polen och Baltikum har förvisso minskat riskerna för invasionsföretag mot vårt land. Men alltjämt finns stora militära resurser i Kaliningrad, S:t Petersburg-området och - viktigast - Kola-halvön, där den ubåtsbaserade komponenten svarar för en större andel av de ryska kämvapenstyrkoma till följd av START 2. Främjandet av stabilitet i norra Europa framstår oförändrat som en huvuduppgift för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Utvecklingen i Ryssland visar att det kommer att dröja innan den ryska regeringens deklarerade mål, stabila demokratiska institutioner och en fungerande marknadsekonomi, uppnås. En snabbare omvandlingsprocess i Baltikum och delar av Central- och Östeuropa bidrar till stärkt stabilitet i närområdet. Därmed ökar också förutsättningarna för ett fruktbart och långsiktigt samarbete. Ett gynnsammare politiskt klimat kommer att råda i hela Nordeuropa, när de ryska trupperna inom kort har lämnat samtliga tre baltiska republiker. Såväl i denna fråga som vad gäller ansträngningarna att få till stånd ett bättre förhållande mellan de olika befolkningsgrupperna i Estland och Lettland, spelar Sverige, i samverkan med andra länder och internationella organisationer, en viktig roll. Sverige ägnar särskild uppmärksamhet åt samarbetet i närområdet, speciellt med de baltiska länderna, nordvästra Ryssland och Polen. Det svenska östbiståndet, med dess koncentration på just denna region, syftar till att öka stabiliteten, inte minst genom ekonomisk utveckling och stärkt baltisk suveränitet. När det gäller f.d. Jugoslavien har det internationella samfundet varit föga framgångsrikt. Trots stora ansträngningar och generösa hjälpinsatser, också från Sverige, fortgår kriget i Bosnien. Konflikten                     3 kan också komma att spridas till andra delar av det f.d. Jugoslavien och t.o.m. utanför dess gränser. Betydande insatser från omvärlden kommer därför att krävas under ytterligare avsevärd tid innan freden är säkrad. Men ingen fred kan skapas om de som för kriget inte vill fred. En bred utbyggnad av Västeuropas förbindelser österut, alleuropeisk frihandel och ekonomisk integration, fortsatt politiskt och ekonomiskt bistånd till reformländema och en på sikt fortsatt utvidgning av EU:s medlemskrets är huvudinstrumenten för skapandet av stabilitet i hela Europa. Europas säkerhetspolitiska omvandling och utbyggnad pågår som bäst. Vi vet inte hur länge denna formativa period kommer att vara. Vi ser huvudriktningen, men ingen kan närmare förutsäga slutresultatet. Fortfarande saknas internationella samarbetsstrukturer som är starka nog att lägga grunden för varaktiga europeiska fredslösningar. Vad vi i dag kan åstadkomma är att i bästa fall förebygga eller begränsa konflikterna. En effektiv europeisk säkerhetsordning kräver samverkan av flera krafter och förutsätter fortsatt amerikanskt engagemang och närvaro i Europa. I likhet med EU är ESK (Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa), NATO, VEU (Västeuropeiska unionen), Europarådet och NACC (det nordatlantiska samarbetsrådet), stadda i utveckling. Nya samarbetsformer är dessutom på väg att tillkomma, senast förslaget om samverkan för fred (Partnership for Peace). Vad vi kan hoppas på i framtiden är ett allt närmare samarbete mellan de europe iska säkerhetsorganisationerna. Sverige deltar i dag aktivt som observatör i NACC:s ad hoc-grupp för fredsbevarande frågor. Svenska riksdagsledamöter besöker som observatörer NATO:s parlamentarikermöten. Som medlem i Europeiska unionen kommer Sverige att få nya möjligheter att delta i utformningen av Europas utrikes- och säkerhetspolitik. ESK utgör med sin breda medlemskrets ett viktigt säkerhetspolitiskt forum. Alltjämt pågår arbetet med att effektivisera dess arbetsformer. Under sitt ordförandeskap har Sverige bidragit till att göra ESK mer operativt med tyngdpunkt på förebyggande diplomati och konfliktlösning. Ett svenskt medlemskap i EU innefattar det utvidgade samarbete som, genom Maastrichtfördraget, trädde i kraft den 1 november 1993. Här ingår också den traditionella ekonomiska integrationen som faller under Europeiska gemenskapen (EG), nu en del av EU. Vi behöver den ekonomiska stabilitet med möjlighet till ökade investeringar som ett medlemskap skulle innebära. Såväl Sverige som EU har att vinna på ett svenskt medlemskap. Den svenska militära alliansfriheten, syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde, består. Sverige har i medlemskapsförhandlingama förklarat sig önska att aktivt och fullt ut medverka i det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet inom EU. Sverige är berett att ikläda sig samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som Europeiska unionens nuvarande medlemmar. Inga åtaganden krävs av Sverige som går utöver vad unionens medlemsländer själva överenskommit. Ett svenskt ställningstagande till förbindelserna med VEU aktualiseras först i samband med att Sverige blir medlem av EU. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Redan nu manifesterar vi vår vilja att ta ansvar för utvecklingen i Europa genom att i nära samarbete med EU-ländema lämna ett betydande bidrag till ansträngningarna att lösa konflikterna i det f.d. Jugoslavien. Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Organisationen spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att skapa demokratiska strukturer, utan verkliga rättssamhällen där respekten för mänskliga rättigheter är läst förankrad i det legala och politiska systemet. EES-avtalet, som efter ratifikation av samtliga parter kommer att träda i kraft den 1 januari 1994, utgör ett viktigt steg på vägen till en fullvärdig plats i det europeiska samarbetet. Avtalet innebär bl.a. att svenska medborgare, institutioner och företag utan diskriminering kan medverka i väsentliga delar av EG:s inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Tre fjärdedelar av vår export går till Europa. Vårt deltagande i den ekonomiska integrationen i Europa och friare handel med omvärlden är en förutsättning för att vi skall kunna upprätthålla och utveckla välfärden. En ökad global liberalisering och ett stärkt regelsystem för den internationella handeln är av största vikt, detta inte minst med tanke på de ekonomiska och politiska utmaningar det internationella samfundet står inför. Av dessa skäl, och för att motverka inskränkt nationalism och protektionistiskt tryck, var det av avgörande betydelse att de internationella handelsförhandlingarna i GATT - den s.k. Uruguayrundan - kunde slutföras den 15 december 1993. Överenskommelsen skall nu godkännas av de avtalsslutande ländernas parlament. En överens- kommelse om att minska hindren för det internationella utbytet av varor och tjänster ökar framtidstron och understödjer ekonomisk tillväxt. Framgången inom GATT är också ett välkommet stöd för de globala och multilaterala systemens trovärdighet och för världssamfundets förmåga att tillsammans angripa gemensamma utmaningar. Inte minst för utvecklingsländerna är överenskommelsen om minskade handelshinder av stor betydelse för att möjliggöra ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Flertalet mottagarländer av svenskt bistånd genomför ekonomiska reformer syftande till marknadsekonomi. En betydande del av det svenska biståndet bidrar bl.a. till att stödja denna reformprocess. För att den skall lyckas måste dock handelshindren minska, så att förutsättningarna för utvecklingsländerna att få avsättning för sina exportprodukter förbättras. Nordamerikas, Ost- och Sydostasiens ekonomier med ökande konkurrens- och innovationskraft befinner sig i snabb tillväxt, medan tillväxten i Europa är svag. Om inte Europa förmår utvecklas i god takt, genom ytterligare vidgat europeiskt samarbete, innebär det att arbete och välstånd på sikt hotas. En utdragen lågkonjunktur i Europa, med en ond cirkel av splittringstendenser och ett ökande protektionistiskt tryck, får också negativa konsekvenser för utvecklingssamarbetet med u-ländema och efterfrågan på deras produkter. U-ländemas möjligheter till utveckling påverkas av ett stort antal faktorer, såväl interna som externa. Det internationella Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 utvecklingssamarbetet är endast en av dessa. Utvecklingssamarbetet måste ses i ett helhetsperspektiv som en del av säkerhets-, handels- och utvecklingspolitiken. Bistånd kan inte ersätta ländernas egna ansträngningar, utan måste utgöra ett kompletterande stöd till en pågående process. Målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå genom resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. För att biståndet skall bli verkningsfullt krävs att det finns rimliga förutsättningar avseende utvecklingspolitiken i samarbetsländema. De kriterier som regeringen fästställt avser att styra biståndsinsatserna i denna riktning. Det innebär att hänsyn tas till demokratiutvecklingen, respekten för mänskliga rättigheter, hur den ekonomiska politiken och marknadsekonomin fungerar samt hur effektivt biståndsresursema används i samarbetsländema. I det sistnämnda kriteriet ingår en bedömning av militärutgifternas andel i statsutgifterna i förhållande till produktiva och sociala utgifter. De överenskomna normerna om de mänskliga rättigheterna utgör vår tids främsta ledstjärna för vad som skall gälla av principer och regler för staters maktutövning. Demokrati är det styrelseskick som bäst tillgodoser människors berättigade krav på inflytande och delaktighet i sitt lands utveckling. Demokratins kännetecken som yttrandefrihet, rättsstatens roll och politisk pluralism med periodiskt hållna allmänna val vinner allt mer gehör i olika delar av världen. Det svenska utvecklingssamarbetet har som ett av sina huvudmål att främja en utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter. Den globala utvecklingen präglas i vissa avseenden av en ny hoppfullhet. Detta gäller inte minst två konflikter som stått på det internationella samfundets dagordning under flera decennier. I Sydafrika kom den vita minoritetsregeringen till insikt om det ohållbara i en politik som på grundval av hudfärg förvägrade en överväldigande majoritet av befolkningen varje inflytande över sitt lands styre. På anmärkningsvärt kort tid, sedan februari 1990, då processen inleddes med frisläppandet av Nelson Mandela, har beslut fattats om att hålla de första demokratiska valen i Sydafrikas historia den 27 april 1994 och överenskommelser träffats och lagfästs om vissa övergångs- arrangemang. Främst av dessa är det s.k. övergångsrådet (Transitional Executive Council) och den oberoende valkommissionen, som får centrala funktioner i förberedelserna för och genomförandet av valen. Denna utveckling har också gjort det möjligt för Sverige att under hösten 1993 avveckla alla ekonomiska sanktioner mot Sydafrika utom det av FN beslutade vapenembargot. I Mellanöstern har en rad olika faktorer samverkat till det genombrott mellan Israel och PLO som manifesterades i handslaget mellan premiärminister Yitzhak Rabin och PLO-ledaren Yassir Arafat i Washington den 13 september 1993. Som exempel kan nämnas att de grupper som motsatt sig förhandlingar och förespråkat fortsatt konfrontation har fått se sitt internationella stöd försvinna efter Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Sovjetväldets upplösning. Det finns inte längre två supermakter att spela Prop. 1993/94:100 ut mot varandra.                                                       Bilaga 4 Gemensam för den gynnsamma utveckling som vi på senare tid kunnat bevittna i båda dessa konflikter är betydelsen av det internationella samfundets påtryckningar. Sverige och de övriga nordiska länderna har spelat en inte obetydlig roll i strävandena att åstadkomma fredliga lösningar. Svenskt stöd skall utformas för att konsolidera de uppnådda resultaten och främja uppbyggandet av livskraftiga samhällen som baseras på demokratiska värden och i vilka de mänskliga rättigheterna respekteras. Även i andra långvariga konflikter, där det verkar möjligt att uppnå lösningar, kan biståndet spela en fortsatt viktig roll som stöd till fredsprocessen t.ex. i Mozambique och Kambodja. Mot denna ljusare bild står en mörkare, som påminner om en annan verklighet. I Angola har försöken att få slut på inbördeskriget mött stora svårigheter och i Myanmar (Burma) lever ofriheten vidare. I det gamla Sovjetunionens södra randområden vidgas de väpnade konflikterna, vilka kan bära fröet till internationella kriser. Trots stora insatser från världssamfundet har inbördeskriget i Somalia inte helt kunnat stoppas, även om den akuta massvälten avvärjts. Det nya säkerhetspolitiska läget har markant förändrat utgångspunkterna för det internationella nedrustningsarbetet. Under flera decennier fokuserades arbetet i hög grad på att skära ner supermakternas kämvapeninnehav. Efter det kalla krigets slut och genom START- avtalen, med radikalt reducerade kärnvapenarsenaler, inriktas det svenska och internationella nedrustningsarbetet alltmer på att minska riskerna för spridning av vapen och vapenteknologi. Arbetet omfattar såväl massförstörelsevapen som konventionella vapen. Det svenska nedrustningsarbetet har vidare alltmer kommit att relateras till ett bredare säkerhetsbegrepp, med ökad uppmärksamhet på icke-militära frågor, fredsfrämjande verksamhet och förtroendeskapande åtgärder. Sverige kommer även i fortsättningen i olika sammanhang, särskilt inom ramen för FN och ESK, att aktivt delta i de ansträngningar som görs för att lösa konflikter och mildra det av våld och ofärd framkallade mänskliga lidandet. Global och regional samverkan kompletterar och förstärker varandra. Med fortsatt integration och samarbete över gränserna, med ett ökat utbyte mellan länderna, förbättras förutsättningarna för fredlig utveckling och växande välstånd. Internationellt samarbete för fred, frihet, demokrati, marknadsekonomi och respekt för mänskliga rättigheter är grunden för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. * * * Medlemskapsförhandlingarna med Europeiska unionen Sveriges arbete för ett medlemskap i EU omfattar unionens alla delar som de utformats i Maastrichtfördraget. Detta omfattar såväl Romfördraget och Enhetsakten i reviderade skick som en rad nya samarbetsområden, däribland planerna på en ekonomisk och monetär Prop. 1993/94:100 union, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, rättsligt och Bilaga 4 inrikespolitiskt samarbete och den sociala dimensionen. Dessa olika beståndsdelar i det framtida europeiska samarbetet utgör en helhet. Vi vill delta i denna helhet och utveckla den vidare under regeringskonferensen år 1996. Sveriges plats är i det europeiska samarbetets centrum. Vi bör erinra oss att EU från början representerat, och alltjämt representerar, ett fredsprojekt, en vision av en ordning där krig mellan Europas stater inte längre framstår som möjligt. Denna vision behöver utsträckas till att omfatta allt fler av Europas stater och på sikt hela Europa. Efter Europeiska rådets beslut i Edinburgh i december 1992 har förhandlingsverksamheten varit intensiv med formell start den 1 februari 1993. Under våren 1993 kunde merparten av gemenskapens regelverk granskas. Väsentliga svenska intressen har markerats genom formella positionspapper på berörda områden. Bland de mest centrala frågorna märks vår strävan att bibehålla en fortsatt hög ambitionsnivå inom regional- och miljöpolitiken. Vi slår vakt om väsentliga skyddsnormer inom hälsa/miljö/säkerhet. Vårt inträde i tullunionen och den gemensamma handelspolitiken stärker vår ställning som frihandelspart på den stora västeuropeiska marknaden och även i förhållande till tredje land. Våra målsättningar på det alkoholpolitiska området ligger fast. Vi har vidare slagit vakt om viktiga intressen som gäller Euratomfördraget, t.ex. hälsoskydd, säkerhetskontroll och självständighet, vad gäller vissa övergripande frågeställningar. Vad avser jordbrukspolitiken har vi understrukit att vi siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem. På det institutionella området verkar vi för att Sverige skall få samma villkor som med oss jämförbara länder och få svenska språket bekräftat som officiellt språk. Vi inser att Sverige kommer att bli en betydande nettobidragsbetalare. Detta är något vi accepterar, men vi anser, inte minst på grund av det ansträngda budgetläget och den förtida anpassning som genomförs inom flera områden, att en successiv infasning av vårt budgetbidrag är rimlig. EES-avtalet EES-avtalet slutförhandlades under våren 1992 och godkändes av riksdagen den 18 november 1992. Det tilläggsprotokoll som blev resultatet av det schweiziska ställningstagandet att inte delta i EES godkändes av riksdagen den 3 juni 1993. Efter ratifikation i samtliga EU- och berörda EFTA-stater träder avtalet i kraft den 1 januari 1994. EES-avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i väsentlig grad kommer att åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer (de fyra friheterna) som kommer att gälla inom EG när den inre marknaden fullbordats. Förutom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat Prop. 1993/94:100 samarbete även inom miljövård, konsumentskydd, forskning och Bilaga 4 utveckling, utbildning, sociala frågor, små och medelstora företag, bolagsrätt, turism och statistik. Inom ramen för EES-avtalet kommer nya organ att upprättas. Dessa organ, som kommer att ha en viktig roll när det gäller tillämpningen av EES-avtalet, är EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), EFTA-domstolen och ständiga kommittén. ESA kommer att vara en självständig myndighet med uppgift att övervaka de fem EFTA-statemas genomförande och tillämpning av EES- avtalet, bl.a. på områdena konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling. Rättsakter antagna i EG efter den 31 juli 1991 har av förhandlingstekniska skäl inte kunnat tas med i EES-avtalet. Sådana rättsakter som tillkommit i interimsperioden fram till ikraftträdandet avses bli integrerade i avtalet. Ett omfattande förberedelsarbete för detta pågår. En viktig del i Sveriges inflytande i EES-samarbetet är medverkan i olika expertgrupper i vilka beslut i EU:s ministerråd och i kommissionen förbereds. Detta förutsätter en omfattande reseverksamhet med deltagande av experter från departement och från fackmyndigheter. Förhandlingsarbetet kommer att utgöra en integrerad del av myndigheternas och departementens reguljära verksamhet. EES-avtalet innebär också ett omfattande programsamarbete, t.ex. beträffande forskning och utveckling. Kostnaderna för detta samarbete belastar i allt väsentligt andra huvudtitlar och beräknas uppgå till 300 miljoner kronor budgetåret 1994/95. Till detta skall läggas kostnaden för medverkan i EFTA:s EES-institutioner om 60 miljoner kronor samt kostnaderna för medverkan i fonden för ekonomisk och social utjämning mellan regioner inom EES om 400 miljoner kronor. Europainformation och medel för ja- och nejkampanjer i folkomröstningen om EU-medlemskap Inom Utrikesdepartementet upprättades i augusti 1992 Sekretariatet för Europainformation, som arbetar med och samordnar regeringskansliets information om den europeiska integrationen. Jämsides med detta sekretariat arbetar en särskild delegation med att fördela medel till enskilda organisationer för informationsinsatser kring integrationsfrågorna (SFS 1992:887). Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsper- spektivet är av central betydelse för att kunskapen om, intresset och engagemanget för Europafrågorna skall få bred spridning. Riksdagen har hittills anslagit 100 miljoner kronor för informationsverksamheten. Hälften av medlen har använts för organisationslivets informationsprojekt och då i första hand utgått till folkbildningsorganisationema. Sekretariatets verksamhet inriktas på att föra ner information till lokal nivå genom att knyta samman bl.a. länsstyrelser och bibliotek i ett informationsnätverk. Kring detta nätverk byggs en stödorganisation med bl.a. materialproduktion, telefonservice till allmänhet och massmedia, seminarier och andra informationsprojekt samt utbildning. Kampanjorganisationerna bör erhålla vissa medel för sina kampanjer inför folkomröstningen. Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration bör därför fördela dessa bidrag innan den avslutar sin verksamhet. Regeringen torde få anledning att återkomma till riksdagen i fråga om medel för Europainformation och om medel för kampanjorganisationema. Förenta nationerna FN har efter det kalla krigets slut kommit att spela en alltmer central roll i ansträngningarna att upprätthålla internationell fred och säkerhet - just såsom stadgan avser. Allt större krav ställs på FN som ffedsinstrument. På drygt ett år har antalet personer som tjänstgör i FN:s fredsbevarande insatser femdubblats. Också kraven på humanitära insatser för att lindra akut nöd och på återuppbyggnad efter väpnad konflikt har ökat. Samtidigt krävs att politiska, fredsfrämjande och humanitära insatser samverkar. FN:s bristande finansiella bas och svårigheterna att göra nödvändiga omprioriteringar utgör ett växande problem. Resurserna står inte i proportion till uppdragen. Genomgripande reformer är nödvändiga för att FN skall kunna bli ett effektivt instrument på flera av sina ansvarsområden. Sverige har, tillsammans med de övriga nordiska länderna, påtagit sig en aktiv roll i strävandena att stärka FN och förbättra dess effektivitet, såväl på det politiska som det ekonomiska och sociala området. Samtidigt som vi utökat vårt deltagande i FN:s fredsbevarande operationer har vi förespråkat konkreta reformer för att stärka verksamheten. Detta gäller både de militära operationerna och civila insatser i form av humanitärt bistånd, demokratistöd och hjälp till återuppbyggnad. Sverige har, som första industriland, ratificerat FN:s konvention mot kemiska vapen, som är unik genom att den totalförbjuder en hel kategori av vapen. Det traditionella säkerhetsbegreppet har fått en vidare innebörd och avser numera inte bara staters säkerhet, utan inriktar sig alltmer på den enskilda människans situation. Uppföljningen av besluten vid FN:s konferens för miljö- och utveckling (UNCED) som hölls i Rio de Janeiro i juni 1992 skall ses i detta perspektiv, liksom förberedelserna för de större FN-konferenser på det sociala området som äger rum under åren 1994 och 1995, befolkningskonferensen, det sociala toppmötet och kvinnokonferensen. Det är väsentligt att Rio-konferensen följs upp både nationellt och internationellt. Inom FN har en kommmission för hållbar utveckling tillsatts för att granska uppföljningen. Vidare har förhandlingar om en konvention för att hindra ökenspridning inletts. Uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna och av den internationella humanitära rätten är fortfarande en tragisk verklighet för Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 miljontals människor på många håll i världen. Den svenska regeringen Prop. 1993/94:100 är aktiv i kampen för de mänskliga rättigheterna utifrån övertygelsen om Bilaga 4 deras allmängiltighet och odelbarhet. Denna pricipiella uppfattning drevs av Sverige och likasinnade länder vid världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien år 1993. Vi har sökt konkretisera vår uppfattning genom att verka för att stärka FN:s möjligheter att tillse att de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter efterlevs. Sverige har stött tanken på tillsättandet av en särskild högkommissarie för mänskliga rättigheter. Detta skulle öka det internationella systemets förmåga att mer direkt hantera akuta situationer och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Det skulle också bidra till bättre samordning och integrering av arbetet med mänskliga rättigheter inom FN-systemet i dess helhet. Under det svenska ordförandeskapet har ESK initierat förslaget att upprätta en särskild domstol för krigsförbrytelser som begåtts i f.d. Jugoslavien. Sedan FN övertagit initiativet har FN:s generalförsamling nyligen utsett domare till domstolen, som inlett sitt arbete. Sverige kommer att bistå domstolen på sätt som bedöms effektiva och som inte kan uppfattas som försök att otillbörligen påverka dess opartiskhet. FN:s fredsbevarande operationer Ett viktigt inslag i Förenta nationernas arbete för fred och säkerhet är de fredsbevarande operationerna. Vårt engagemang i sådana insatser är ett framträdande drag i vår FN-politik. För närvarande är 1 300 svenska kvinnor och män engagerade inom Unprofor i f.d. Jugoslavien. De flesta befinner sig i Bosnien till skydd för civilbefolkningen och deras försörjning. Svenska militärer och poliser medverkar dessutom i flera andra FN-operationer över hela världen. De militära FN-insatsema har i allt högre grad kommit att förenas med civila humanitära operationer. Det kan gälla samhällsbyggande insatser som valövervakning, utbildning av civilpolis eller ren nödhjälp. Namibia och Kambodja är lyckade exempel på sådana FN-operationer. I Somalia fortsätter FN:s ansträngningar i denna riktning, dock under allt större svårigheter. Regeringen verkar i FN för en effektivare politisk och militär ledning av de fredsbevarande operationerna och för en bättre samordning med de humanitära insatserna. Ett nordiskt resolutionsförslag härom antogs i december 1993 av FN:s generalförsamling. Behovet av personal till fredsbevarande insatser kommer för lång tid framåt sannolikt att överstiga tillgången, varför utbildningsinsatser alltmer kommer att efterfrågas. Regeringen avser fortsätta att verka för att även andra länders representanter skall fa del av svenska erfarenheter på området. 11 ESK Sverige har under sin period som ordförande i ESK inriktat sig på att utveckla ESK:s operativa förmåga, att främja en effektivare förebyggande diplomati och att utveckla nya konfliktlösningsmetoder. Ytterst har syftet varit att länka in forändringsprocessen i Central- och Östeuropa, liksom i det f.d. Sovjetunionen, i fredliga banor. ESK:s främsta styrka är dess breda säkerhetsbegrepp som inte bara omfattar de traditionella säkerhetspåverkande faktorerna, utan även frågor rörande demokratiuppbyggnad och mänskliga rättigheter i en vid mening. ESK:s flexibilitet och förmåga att tidigt vara på plats i ett konfliktområde utgör också komparativa fördelar. Under den svenska ordförandeperioden har ett reformarbete inletts, syftande bl.a. till att kompensera den begränsning som utgörs av kravet på konsensusbeslut och bristen på organisatoriska resurser. Utvecklandet av en aktiv, förebyggande diplomati har resulterat i en rad insatser i Baltikum, Central- och Östeuropa samt i Balkan-området. ESK har också i krishanteringssyfte upprättat en lokal närvaro i flera delar av det f.d. Sovjetunionen. Det svenska ordförandeskapet har lagt ner ett betydande arbete på att öka ESK:s engagemang i de nya medlemsstaterna i Kaukasus och Centralasien. Inrättandet av en högkommissarie för nationella minoriteter utgör ett exempel på en konstruktiv förnyelse inom ESK-arbetet. För att stärka internationell konfliktförebyggande och krishanterande verksamhet har Sverige under sitt ordförandeskap vidgat och förbättrat samarbetet med internationella organisationer som Europarådet, NATO, NACC, VEU och i synnerhet FN. ESK deltar sedan hösten 1993 som observatör i FN:s generalförsamling. På fältet samverkar ESK och FN med stöd av en ramöverenskommelse från början av år 1993. Under sitt ESK-ordförandeskap, som i slutet av november 1993 övergick till Italien, har Sverige också sökt lägga en grund för en rehabiliterande insats i Bosnien-Hercegovina, när krigshandlingarna där en gång upphör. ESK:s roll blir då att tillsammans med FN, EU och Europarådet söka bidra till att återuppbygga det civila samhället. Här kommer också frivilligorganisationemas bidrag att bli av stor betydelse. Under den svenska ordförandetiden genomfördes det första mötet med ESK:s s.k. Economic Forum i Prag. Vid ESK:s utrikesministermöte i Rom i slutet av år 1993 övertog Sverige ansvaret för ansträngningarna att skapa fred i konflikten om Nagomo-Karabach (den s.k. Minsk-gruppen). Nedrustningsfrågor Det kalla krigets slut utgjorde en historisk vändpunkt för internationell nedrustning. Förenta staterna har med berörda OSS-länder kommit överens om att skära ner sina strategiska kämvapenlager med två tredjedelar och eliminera merparten av sina taktiska kärnvapen. Det är nu viktigt att avtalen ratificeras av alla parter och genomförs i sin helhet. Detta kan också kräva bidrag från andra länders sida, bl.a. Sverige. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 12 Regeringen välkomnar den omfattande nedrustningsprocess som nu Prop. 1993/94:100 pågår, det växande internationella samförståndet i nedrustningsfrågor och Bilaga 4 den ökade enigheten om vikten av icke-spridningsåtgärder. Viktiga delar i regeringens nedrustningspolitik är bl.a. ett stärkande av icke- spridningsfördraget beträffande kärnvapen (NPT) och en förlängning av detta avtal för obegränsad tid, ett fullständigt provstoppsavtal, förstärkta icke-spridningsåtgärder beträffande samtliga massförstörelsevapen och missilteknologi samt ökad öppenhet om och begränsningar av överföringar av konventionella vapen. Sverige lade i juni 1993 i nedrustningskonferensen i Geneve fram ett förslag till ett avtal om fullständigt stopp för alla kärnvapenprov, som för första gången föreslås bli heltäckande och även förbjuda s.k. fredliga kämsprängningar, som tidigare förslag medgivit under vissa förutsätt- ningar. Nordiskt samarbete Utvecklingen i Europa, särskilt den europeiska integrationsprocessen, är en utgångspunkt för den reformering av det nordiska samarbetet som sedan år 1991 bedrivs på initiativ av statsministrarna. Syftet med reformarbetet är att finna former för ett stärkt och vitaliserat nordiskt samarbete inom en europeisk ram. Samarbetet stärks på områden som är av genuint gemensamt intresse. Vidare utvidgas det politiska samarbetet om europeiska och regionala samarbetsfrågor för att underlätta ländernas deltagande i EES- och EU- samarbetet. Regeringssamarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor utvecklas, bl.a. genom tätare möten mellan utrikesministrarna. EES-avtalet innehåller en nordisk klausul som säger att avtalet inte innebär något hinder för det nordiska samarbetet, så länge det inte hindrar avtalets goda funktion. Härigenom skapas möjligheter till fortsatt nordiskt samarbete inom en vidare europeisk ram. För att anpassa samarbetsorganisationen till de nya målsättningarna koncentreras resurserna inom Nordiska ministerrådet till sju prioriterade områden: kultur, forskning och utbildning, miljö, medborgarnas rättig- heter, ekonomi, fiske och juridiska frågor. Särskild vikt läggs vid en väsentlig satsning på kultur-, utbildnings- och forskningsområdena. Även samarbetet på miljöområdet och samarbetet med Baltikum ges fortsatt hög prioritet. Förnyelsearbetet inriktas även på att rationalisera Nordiska ministerrådets organisation. Antalet ämbetsmannakommittéer har därför begränsats och ministerrådets sekretariat omorganiseras så att kostnaderna för det minskas. En översyn har också gjorts av regelverken för det nordiska samarbetet. Regeringen föreläde riksdagen tidigare i år förslag om ändring i den nordiska samarbetsöverenskommelsen (Helsingforsavtalet). De nya bestämmelserna i avtalet trädde i kraft i november 1993. Sverige har under innevarande verksamhetsår, fram till Nordiska rådets session i Stockholm i mars 1994, ordförandeskapet i Nordiska 13 ministerrådet. Därmed har vi ett huvudansvar för att genomföra Prop. 1993/94:100 förnyelsen av det nordiska samarbetet och att driva verksamheten i övrigt Bilaga 4 framåt. En av de viktigaste uppgifterna under ordförandeperioden är att hålla nära kontakt med de övriga nordiska länder, Finland och Norge, som förhandlar om medlemskap i EU. Sysselsättning och ekonomisk tillväxt har hög prioritet. En gemensam nordisk plattform utarbetades som bidrag till det europeiska tillväxtinitia- tivet inför det gemensamma mötet med EG:s och EFTA:s ekonomi- och finansministrar i april 1993. Andra frågor som prioriteras är att utreda förutsättningarna för ett nordisk TV-samarbete via satellit och möjligheterna att avlägsna hinder för personers resa, uppehåll och arbete över gränserna i de nordiska länderna. Arbetet med att göra de nordiska länderna till en gemensam marknad för högre utbildning och forskning fortsätter. Det innebär att nordiska studenter skall kunna välja mellan universitet och högskolor i hela Norden. Utgångspunkten för Nordiska ministerrådets budgetplanering är att budgeten skall vara realt sett oförändrad. Den nya inriktningen av samarbetet medför att betydande omprioriteringar gjorts inom budget- ramen. Anslagen till kultur- och utbildningsområdet ökas väsentligt och finansieras med besparingar på de flesta andra områden. Nordiska ministerrådets budgetförslag för år 1994 behandlades av Nordiska rådet vid sessionen i november 1993. Därefter fastställde ministerrådet budgeten i enlighet med de ändringar som Nordiska rådet föreslagit. En utförlig redogörelse för det nordiska samarbetet har lämnats i den berättelse som Nordiska ministerrådet överlämnat till Nordiska rådet i december 1993. Central- och Östeuropa De genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa inklusive f.d. Sovjetunionen har skapat helt nya möjligheter för allsidigt och vittomfattande samarbete. Utvecklingen mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi har varit snabb, samtidigt som den gett upphov till konflikter och sociala spänningar. Denna omdaningsprocess är på intet sätt avslutad. Bakslag har redan förekommit och kan inte uteslutas i framtiden. Det ligger i vårt eget intresse att den fortsatta utvecklingen blir positiv. Mot denna bakgrund har regeringen lagt stor vikt vid att stödja framväxten av stabila och demokratiska stater i vårt närområde. Övergången från kommando- ekonomi till marknadsekonomi spelar här en utomordentligt viktig roll. När nu militära hot och ideologisk konfrontation fått ge plats för verkligt samarbete är det en uppgift för Sverige att verka för att förändringarna blir bestående. Det är också ett svenskt intresse att lindra oundgängliga negativa effekter av strukturanpassningen och därigenom                 14 undvika att utvecklingen i vårt närområde leder till bestående social oro. Vi har också intresse av att gemensamma ansträngningar görs för att Prop. 1993/94:100 bevara och förbättra miljön i Östersjöregionen.                            Bilaga 4 Syftet med regeringens östpolitik är sålunda att bidra till stabilitet och gott grannskap i Östersjöområdet. Det blir härigenom också möjligt att återknyta de historiska kontakterna med de central- och östeuropeiska länderna i vårt närområde och med deras folk. Detta försöker vi åstadkomma genom en rad åtgärder - bilateralt, regionalt och som en del av en samlad västeuropeisk insats. I de ursprungliga reformländema, Tjeckien, Ungern och Polen, har samhällsomvandlingen kommit långt. Av de baltiska staterna har Estland hunnit längst i reformprocessen. I Ryssland fortsätter reformpolitiken, fast stundom dramatiska förvecklingar understryker de väldiga svårig- heter som reformarbetet möter. Lika viktigt som det ekonomiska biståndet är därför västs politiska stöd åt omvandlingsprocessen, med tonvikt på ansträngningarna att söka integrera Ryssland i det europeiska samarbetet. Under statsministerns besök i Moskva våren 1993 antogs en deklaration om fördjupade förbindelser, som ger en god grund för utvecklingen av Sveriges officiella utbyte med det demokratiska Ryssland. Väl så viktiga är emellertid täta och breda informella kontakter på alla samhällsnivåer. På det regionala planet samarbetar länderna i Nordeuropa i två nyupprättade multilaterala organ, Östersjörådet, som omfattar alla Östersjöstater, och Barentsrådet, ett forum för samarbete på Storkalotten mellan de nordiska länderna och Ryssland. Östersjörådet har visat sig vara ett lämpligt forum för meningsutbyten i olika centrala frågor. Inom dess ram diskuteras också regionala ”lågnivåhot” i form av miljöföroreningar, nukleära risker, smuggling av vapen och narkotika samt illegal flyktingtrafik. Också utanför Östersjöområdet finns betydande destabiliserande faktorer som berör Sverige, som t.ex. flyktingströmmarna från konflikterna på Balkan. I många länder i Central- och Östeuropa har reformpolitiken konsoliderats och grunden lagts för tillväxt och för ett utökat deltagande i internationellt varuutbyte. Sverige och andra industriländer söker på olika sätt, bl.a. med handelspolitiska medel, stödja reformprocessen och ett intensifierat ekonomiskt samarbete som syftar till att inlemma Central- och Östeuropa i det multilaterala handelssystemet. En friare handel är ett av de viktigaste sätten att knyta dessa ekonomier närmare Västeuropa. EG har slutit associationsavtal (som innehåller avsnitt om frihandel) och EFTA- ländema har ingått frihandelsavtal med Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien (gäller numera Tjeckien och Slovakien) samt Ungern. Dessa frihandelsavtal, som avser industrivaror, är assymetriska, dvs. västsidan avvecklar sina tullar snabbare än östsidan. EFTA-avtalen har samtliga trätt i kraft. EFTA-ländema har också undertecknat samarbetsdeklarationer med Albanien, de baltiska staterna och med Slovenien. Bilaterala frihandelsavtal mellan Sverige och Estland, Lettland respektive Litauen ingicks år 1992. I februari 1993 undertecknades ett                  15 nytt handelsavtal med Ryssland och i juni 1993 ingicks ett handelsavtal 2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 med Slovenien. Handelsavtal framförhandlas också med Kazachstan, Vitryssland och Ukraina. Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa utgör en integrerad del av den svenska östpolitiken. Samarbetets syfte är att på olika sätt bistå länderna i den pågående samhällsomvandlingen och medverka till normalisering av relationerna. Som redan nämnts, ligger det även i Sveriges eget intresse att utvecklingen leder till stabila politiska förhållanden, ekonomiska framsteg och en ökad öppenhet mot omvärlden. Målsättningarna för det svenska östsamarbetet är: - att stödja återupprättande och konsolidering av demokratins och rättsstatens institutioner, - att stödja återinförandet av en fungerande marknadsekonomi, - att stödja åtgärder för att förbättra miljön, särskilt i Östersjön, och - att bistå de baltiska staterna att befästa sin nationella suveränitet. De båda förstnämnda målsättningarna baseras på ESK:s Paris-stadga. Samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa bedrivs i enlighet med det program för budgetåren 1992/93-1994/95 som regeringen lade fram år 1991 och som riksdagen antog på våren 1992. Det förutsatte insatser om 1 miljard kronor under vart och ett av de tre åren. Tillsammans med de medel som dessförinnan ställts till förfogande innebär det att 3,6 miljarder kronor avsatts för ändamålet under en femårsperiod. Huvuddelen av det bilaterala samarbetet utgörs av kunskapsöverföring på de områden där samarbetsländema uttryckt önskemål om bistånd och där svenska erfarenheter bedömts vara av intresse. Utbildning, rådgivning och expertutbyte är de instrument som - med de stora behov som finns och de begränsade medel som stått till förfogande - förutsetts få den största strategiska effekten. Insatserna genomförs via BITS (tekniskt bistånd), SIDA (bidrag till enskilda organisationer), SWEDECORP (näringslivssamarbete), det statligt helägda bolaget Swedfund International AB (stöd till samriskföretag) och Svenska institutet (utbildnings- och kultursamarbete, expertutbyte). För att motverka splittring på alltför många mottagare och ta till vara det mervärde som ligger i samverkan med länderna i vår egen region, har det bilaterala samarbetet inriktats på Sveriges geografiska närområde, dvs. de baltiska länderna, Polen och nordvästra Ryssland. Till länderna utanför närområdet kanaliseras svenska insatser huvudsakligen genom multilaterala organ (främst Internationella valutafonden, Världsbanken, Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken, OECD, Europarådet och den s.k. G 24-gruppen). Det är också främst genom några av dessa organ som Sverige bidrar till det makroekonomiska stöd och de infrastrukturella investeringar som behövs för att säkra den mera långsiktiga samhällsuppbyggnaden i de central- och östeuropeiska staterna. De finansiella flöden genom de internationella finansieringsinstituten, som också kommer våra grannländer till godo, är av avgörande betydelse för Central- och Östeuropas reformarbete. En viktig uppgift för det tekniska samarbetet är att komplettera det finansiella stödet genom att medverka till att detta utnyttjas effektivt. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Betydelsefulla initiativ har också tagits i nordisk samverkan. Särskilt det baltiska investeringsprogrammet (BIP) och det nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) bör nämnas i detta sammanhang. Det är även angeläget att erinra om det breda engagemang som folkrörelser och andra enskilda organisationer, kommuner, företag och enskilda medborgare gett prov på, då det gäller stöd till utvecklingen i de central- och östeuropeiska staterna. En stark folkopinion står bakom Sveriges östsamarbete och deltar aktivt i dess förverkligande. Budgetåret 1994/95 är det sista året i det år 1992 beslutade treårsprogrammet. Samhällsomvandlingen i de central- och östeuropeiska staterna är, som tidigare nämnts, långtifrån avslutad och behovet av stöd utifrån väntas bestå under flera år. Det står redan nu klart att de svenska insatserna bör fortsätta även efter budgetåret 1994/95. Detta har utrikesutskottet också understrukit i sitt betänkande i samband med behandlingen av innevarande års budget (bet. 1992/93 :UU 16). Det heter i betänkandet att en fortsättning av samarbetet med Central- och Östeuropa ter sig ”både nödvändig och önskvärd”. Regeringen delar denna uppfattning. Ett fortsatt samarbete bör planeras så, att insatserna kan bidra till den långsiktiga utvecklingen i de central- och östeuropeiska länderna. Stödet skall kunna anpassas till förändrade behov i varje enskilt land, allteftersom reformprocessen framskrider. Kontinuitet och flexibilitet bör prägla insatserna. Mot denna bakgrund avser regeringen inför budgetåret 1995/96 återkomma till riksdagen med förslag om program för fortsatt samarbete med Central- och Östeuropa. Då det gäller det budgetår som omfattas av denna proposition, dvs. 1994/95, är såväl totalbeloppet, 1 miljard kronor, som huvuddragen av verksamheten förutsedda i det redan beslutade treårsprogrammet. Vissa nya initiativ har aktualiserats av utvecklingen i de berörda länderna. Utrikesutskottet framhöll i sitt betänkande 1992/93 :UU 16 att en mera grundläggande översyn av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa vore påkallad. Under det nu löpande budgetåret har ett analysarbete bedrivits inom Utrikesdepartementet rörande östsamarbetets innehåll och utformning. En utvärdering av SIDA:s bidrag till enskilda organisationers samarbete med Central- och Östeuropa har genomförts. En utredning har gjorts rörande inriktning och samordning av samarbetet. Förslag om östsamarbetets framtida organisation har avgetts (Ds 1993:79). Vidare har flera svenska samarbetsorgan utfört egna utvärderingar inom sina respektive verksamhetsområden. I anslutning till avslutandet av det nu löpande treårsprogrammet och inför regeringens förslag om ett fortsatt program för samarbete med Central- och Östeuropa finns behov av en analys av det hittillsvarande samarbetets resultat och effekter. Den utvärderingsprocess som skall ligga till grund för denna analys har redan inletts. Regeringen har i år låtit en utredningsman undersöka förutsättningarna att etablera ett Sverige-hus i S:t Petersburg. Slutsatsen i en rapport som presenterades i oktober 1993 är att det finns förutsättningar att gå vidare med detta projekt där ett särskilt hus identifierats som lämpligt. För Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 närvarande studeras rapporten, inte minst de finansiella konsekvenser, Prop. 1993/94:100 som en satsning enligt utredningens rekommendation skulle medföra. Det Bilaga 4 kan finnas skäl att återkomma till riksdagen i detta ärende. GATT/Uruguayrundan och övriga multilaterala handelsfrågor Sveriges starka utrikeshandelsberoende gör det till en central uppgift att slå vakt om och aktivt bidra till att stärka ett öppet multilateralt handelssystem. Detta är särskilt viktigt i det nuvarande svaga konjunkturläget i stora delar av världen, då det protektionistiska trycket växer sig starkare. Sverige har deltagit aktivt i de globala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguay rundan, som pågått sedan år 1986. Rundans mål har varit att ytterligare liberalisera världshandeln för både jordbruks- och industrivaror, att utvidga GATT-avtalet med regler på nya områden, som tjänstehandel, immaterialrätt och investeringsvillkor, och att stärka GATT:s regelsystem och dess efterlevnad. En slutuppgörelse på samtliga förhandlingsområden antogs av de förhandlande parterna den 15 december 1993. Uppgörelsen kompletteras med ländervisa åtaganden beträffande marknadstillträde för varor och tjänster. Överenskommelsen skall undertecknas vid en ministerkonferens i Marrakech i april 1994. Sedan följer nationell ratificering och avtalen träder därefter i kraft under år 1995. Den förhandlingsuppgörelse som nu antagits är som helhet bra för Sverige. Omfattande tullsänkningar, inklusive fullständig tullavveckling på viktiga varuområden som stål, läkemedel, medicinsk utrustning, bygg- och jordbruksmaskiner samt möbler, skapar nya marknadsöppningar. Stödet till jordbruket reformeras och reduceras och gränsskyddet trappas ned. De mångåriga importrestriktionerna för teko-varor avvecklas. GATT:s regelverk skärps på viktiga områden som antidumping och subventioner. Tvistlösningsmekanismen blir effektivare. För första gången skapas ett regelverk inom GATT för tjänstehandel och andra viktiga områden som immaterialrätt och investeringsvillkor. GATT ombildas till en världshandelsorganisation (WTO) och får därmed en fastare administrativ och organisatorisk styming. Den ökade handelsliberalisering och det stärkta regelsystem som rundan medför, är av särskild vikt med tanke på de ekonomiska och politiska utmaningar vi står inför. Framgången i Uruguayrundan motverkar protektionistiskt tryck och tendenser till att söka lösningar på handelsproblem utanför regelverket. Det är samtidigt en mycket viktig faktor för att öka framtidstron och understödja ekonomisk tillväxt. Nyligen genomförda studier i OECD bedömer vinstema i form av ökad global tillväxt till mer än 270 miljarder US dollar årligen efter genomförandeperioden. Välfärdsvinsten inom EFTA-ländema beräknas till 38 miljarder US dollar, vilket pekar mot en välfärdsvinst för Sveriges del motsvarande 60-80 miljarder kronor per år när effekterna efter cirka tio år nått oss fullt ut. Framgången inom GATT innebär också ett välkommet stöd för det multilaterala handelssystemets trovärdighet. 18 De regionala integrationssträvandena intensifieras runt om i världen; EES, EFTA:s och EG:s frihandelsavtal med länder i Central- och Östeuropa, EU:s utvidgning, det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) är exempel. För Sverige är det självklart att regional och global liberalisering måste gå hand i hand eftersom de kompletterar och förstärker varandra. Framgången i Uruguayrundan är också av stor betydelse för länderna i Central- och Östeuropa liksom for u-ländema. Medlemskap i EU minskar inte vårt intresse för ett effektivt globalt handelssystem. Samtidigt med våra förhandlingar om medlemskap i EU har Sverige med all kraft verkat för en framgångsrik avslutning av Uruguayrundan. OECD har stor betydelse som organ för erfarenhetsutbyte mellan de utvecklade marknadsekonomierna i världen. Ett antal utanförstående länder har efter de senaste årens omfattande politiska och ekonomiska förändringar visat starkt intresse av att etablera relationer med organisationen. Sverige finner en sådan dialog värdefull. OECD kommer de närmaste åren att uppmärksamma ett antal frågor av stor vikt. Ett prioriterat ämnesområde, som kan bli föremål för multilaterala förhandlingar efter Uruguayrundans avslutning, är hur nationell politik kan anpassas till den pågående globaliseringen av handel och industri. Detta område omfattar bl.a. frågor om handel och miljö, handel och konkurrens samt handel och investeringar. Förhandlingar pågår inom OECD:s ram om att ytterligare skärpa reglerna i den s.k. consensus-överenskommelsen på exportkreditområdet. Syftet är ökad öppenhet och minskade subventioner. För att minska handelssnedvridning har parterna till överenskommelsen också enats om att söka etablera vissa gemensamma principer vad gäller villkoren för statliga exportkreditgarantier. UNCTAD fortsätter sitt arbete efter de nya riktlinjer och arbetsformer som antogs vid den åttonde konferensen år 1992 i Colombia. Det innebär att UNCTAD huvudsakligen skall vara ett forum för utbyte av nationella erfarenheter i frågor som berör handel och utveckling till gagn för främst u-ländema och för länderna i Central- och Östeuropa. Sverige tillhörde initiativtagarna till reformarbetet och verkar aktivt för att det fullföljs. En första utvärdering av reformerna görs år 1994 då UNCTAD samtidigt firar sitt 30-årsjubileum. Det internationella samarbetet på råvaruområdet genomgår en förändring. Tidigare prisstabiliserande avtal ersätts alltmer med andra samarbetsformer. Sverige stödjer en utveckling i riktning bort från försök att reglera rå varumarknaderna. Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas såväl i GATT som OECD och UNCTAD. Regeringen avser att agera aktivt i olika fora för att göra handels- och miljöregler ömsesidigt stödjande. Förbindelser med länder utanför Europa Det starka svenska engagemanget för den globala utvecklingen består. Ett framtida medlemskap i EU innebär inte någon förändring härvidlag, utan Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 19 öppnar vägen för ett aktivt svenskt deltagande i unionens kontakter med Prop. 1993/94:100 länderna utanför Europa. Vi skall även i detta sammanhang vara en klar Bilaga 4 röst för fred, frihet, demokrati, marknadsekonomi och respekt för mänskliga rättigheter. Genom de utmärkta förbindelserna med USA pågår i dag en nära samverkan mellan länderna i många centrala frågor, särskilt vad gäller formandet av en effektiv europeisk freds- och säkerhetsstruktur. De svensk-amerikanska handelsförbindelserna är sedan länge rikt utvecklade. På många håll i världen märks starka strömningar mot ökat ansvar för det egna landets och den egna regionens utveckling och samarbete. Internationellt stöd åt sådana processer kan påskynda dem. Ett glädjande tecken är att de afrikanska länderna nu själva är beredda att öka sina insatser för att bidra till att förebygga och lösa konflikter på den afrikanska kontinenten. Vid sitt toppmöte i Kairo i juni 1993 beslöt sålunda OAU (Organization of African Unity) att organisationens sekretariat skulle få ansvar för konfliktlösande åtgärder. Sedan några år tillbaka pågår demokratiseringsprocesser i flera afrikanska länder. I vissa fell har dessa rönt framgång och resulterat i regeringsskiften efter fria val med flerpartisystem eller i att en organiserad politisk opposition fått representation i parlamentet. I andra delar av kontinenten har däremot strävandena att utöka det folkliga inflytandet stött på motstånd. Väpnade konflikter har brutit ut eller inbördeskrig fortsatt. I vissa länder har militären motsatt sig förändringar. Den svenska exporten till Afrika utgör bara litet mer än 1% av totalexporten. Genom att förbudet mot handel med Sydafrika har upphävts i september 1993 förväntas exporten dit öka avsevärt. Regeringen har lämnat ett särskilt bidrag till Exportrådet för att inrätta ett kontor för exportfrämjande verksamhet i Sydafrika. De latinamerikanska länderna har under de senaste åren genomfört såväl politiska som ekonomiska reformer. En konsolidering av demokratin pågår och respekten för mänskliga rättigheter ökar. Tillväxten i många av de latinamerikanska länderna har under senare år varit hög. Den svenska politiska, ekonomiska och kommersiella närvaron i Latinamerika har mångåriga traditioner. För Sveriges regering är det därför av fortsatt vikt att stödja och underlätta pågående reformer. Exporten till Latinamerika svarar för närvarande för drygt 2 % av den totala svenska exporten. Goda förutsättningar finns dock för en ökning eftersom flera länders ekonomier nu har återhämtat sig efter skuldkrisen och eftersom viktiga omläggningar av den ekonomiska politiken och handelspolitiken har ägt rum. I Centralamerika är det av särskild vikt att stödja den pågående fredsprocessen. Den ekonomiska liberaliseringen och regionala integrationen på kontinenten ligger också väl i linje med den svenska regeringens politik. I Mellanöstern har överenskommelsen mellan Israel och PLO skapat en ny situation. Förhandlingarna fortsätter nu mellan Israel och PLO men också mellan Israel och grannländerna. Förhoppningen är att dessa förhandlingar leder fram till ett fredsavtal. Fred i denna del av världen                  20 skulle utgöra en kraftfull impuls till ekonomisk utveckling, handel och förbättrade levnadsvillkor, inte minst för de palestinska flyktingarna i Prop. 1993/94:100 regionen. Även respekten för de mänskliga rättigheterna skulle gynnas Bilaga 4 av en fredsuppgörelse. Den svenska exporten till Mellanöstern sjönk kraftigt under år 1992. Minskningen förklaras främst av en kraftig nedgång av exporten till Iran. Saudiarabien har dock förblivit en av de viktigaste svenska exportmarknaderna i regionen. De asiatiska länderna svarar för en allt större del av världsekonomin. Förståeliga anspråk görs från flera av världsdelens länder på ett större inflytande i världspolitiken. Några av världens stormakter återfinns i Asien. Säkerhetspolitiskt har de senaste årens förändringar på den världspolitiska kartan naturligtvis påverkat också Asien. Bildandet av en rad nya stater på det forna Sovjetunionens område samt den säkerhetspolitiskt förändrade situationen i regionen har tilldragit sig internationellt intresse. Oroande tecken på en asiatisk militär upprustning, inte minst vad gäller kärnvapen, blir allt tydligare. Den snabbaste ekonomiska tillväxten i världen sker fortsatt i Ostasien. Den svenska exporten till denna region växer också snabbt. Kina är det land i världen som under den senaste tiden har haft både de största export- och importökningama. Landet är också en av Sveriges snabbast växande exportmarknader. Dessa omständigheter understryker betydelsen av att Kina inlemmas i GATT, om vilket förhandlingar för närvarande pågår i Geneve. Övriga viktiga marknader i regionen är Japan, Taiwan, Sydkorea, Thailand och Hongkong. Samtliga dessa är bland Sveriges 30 största exportmarknader. Officiellt stöd och kontakter på regeringsnivå spelar en viktig roll i det exportfrämjande arbetet på många u-landsmarknader. Vad gäller sådant stöd prioriterar regeringen främjandet av svenska företags intressen särskilt i u-länder med snabbt växande ekonomier och med stor potential för svensk export. Ett ökande antal u-länder har vidtagit eller är i färd att vidta åtgärder för att liberalisera sin utrikeshandel. Pågående regionala integrations- strävanden utanför Europa följs med intresse. Under förutsättning att de är förenliga med GATT anser regeringen att dylika utgör viktiga komplement till det multilaterala handelssystemet. USA, Canada och Mexico undertecknade år 1992 ett avtal om inrättande av ett ffihandelsområde, North American Free Trade Area (NAFTA), vilket under år 1993 kompletterades med sidoavtal rörande miljö och arbetarskydd. NAFTA träder i kraft den 1 januari 1994 och därigenom skapas i Nordamerika ett frihandelsområde som i storlek motsvarar det västeuropeiska frihandelsområdet. Detta ökar betydelsen av dessa marknader och vårt intresse för dem. Internationellt utvecklingssamarbete Det svenska internationella utvecklingssamarbetet redovisas under littera C. 21 Exportfrämjande, exportfinansiering m.m.                          Prop. 1993/94:100 De riktlinjer som riksdagen beslutade om våren 1992 avseende statens Bilaga 4 roll i den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd ligger fast (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Exportrådet har bedrivit ett viktigt arbete med att anpassa verksamhet och organisation till de nya riktlinjerna samt till det minskade anslaget. En närmare redovisning lämnas under anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet. Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja svensk export genom utfärdande av garantier. Garantin är en forsäkring som skyddar svenska exportörer mot vissa förlustrisker i exportaffärer. Garantimöjlig- hetema underlättar export till framför allt u-länder och till länderna i Central- och Östeuropa. Det är väsentligt att EKN, inom ramen för kravet att garantiverksamheten skall gå ihop, kan erbjuda svenska företag villkor som motsvarar vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. Regeringen understryker därför betydelsen av det arbete som bedrivs inom OECD:s ram och som syftar till att uppnå konkurrensneutralitet mellan OECD-ländema i vad avser exportkreditgarantigivning. En närmare redovisning av nämndens verksamhet och resultat jämte frågeställningar inom nämndens verksamhetsområde lämnas under anslaget E 3. Exportkreditnämnden. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 redovisas regeringens insatser i frågan om statsstödda exportkrediter genom AB Svensk Exportkredit under denna huvudtitel. En närmare redovisning lämnas under anslaget E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. samt under anslaget E 9. Ersättning för extra kostnader för oförmånlig kreditgivning till u-länder. Världsutställningen i Sevilla (EXPO-92) avslutades i oktober 1992. En pågående utvärdering av det svenska deltagandet visar att de uppsatta målen nåddes när det gällde att visa Sverige som ett betydande kulturland. Utställningen i paviljongen var publikdragande. Paviljongen tog emot så många besökare som den över huvud taget kunde släppa in. Efter beslut av regeringen i augusti 1992 har Sverige deltagit i en mindre världsutställning i den sydkoreanska staden Taejon under perioden augusti-november 1993. Den svenska paviljongen vid utställ- ningen inregistrerade två miljoner besökare. Det svenska deltagandet i Taejon var av allt att döma en klar framgång. Ekonomiska sanktioner Regeringen beslöt den 9 september 1993 att med verkan från den 13 september upphäva förbudet mot handel med Sydafrika. Bakgrunden till beslutet var de avgörande framsteg som gjordes i den sydafrikanska demokratiseringsprocessen under sommaren 1993 och i synnerhet beslutet inom ramen för de s.k. flerpartiförhandlingama att upprätta ett                  22 övergångsråd. I samband med att handelsförbudet upphävdes, har också förbudet mot exportkreditgarantier avseende Sydafrika samt ett antal rekommendationer avseende relationerna med Sydafrika upphävts. På regeringens förslag beslöt riksdagen den 24 november att upphäva lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika. Samtidigt upphävdes lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot Sydafrika och lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika. Bakgrunden till förslaget att upphäva investeringsförbudslagen var framstegen i demokratiseringsprocessen samt ANC-ordföranden Nelson Mandelas uppmaning till alla länder att avveckla ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. Av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika återstår därmed endast vapenembargot, som grundar sig på ett beslut av FN:s säkerhetsråd. De av FN:s säkerhetsråd beslutade ekonomiska sanktionerna mot Irak är fortfarande i kraft. Säkerhetsrådet prövar i princip varannan månad möjligheten att häva sanktionerna mot Irak, men någon enighet härom har ännu inte kunnat nås. Beträffande varor för medicinskt bruk samt livsmedel finns inte längre något krav på dispens. Utförseln av dessa varor från Sverige kräver fortfarande exportlicens, men det räcker med att i förtid avisera FN:s sanktionskommitté. Inte heller leverans av varor av s.k. humanitär art kräver dispens, men sanktionskommitténs godkännande måste inhämtas före utförseln. Sanktionerna mot Irak omfattar även finansiella transaktioner. FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattar handel med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. För svensk del har sanktionerna inkluderats i förordningen (1992:187) om vissa sanktioner mot Libyen. FN:s säkerhetsråd har beslutat att den 1 december 1993 införa ytterligare sanktioner mot Libyen, med hänvisning till förhållandet att den libyska regeringen inte har velat lämna ut de individer som görs ansvariga för bombattentatet mot PanAm-planet över Lockerbie. Sanktionerna innebär bl.a. frysning av libyska finansiella tillgångar utomlands, förbud mot export av viss utrustning för oljeindustrin i Libyen samt ytterligare sanktioner rörande luftfart. För svensk del har en särskild förordning utfärdats med anledning av de skärpta sanktionerna. Efter beslut av FN:s säkerhetsråd beslutade regeringen den 1 juni 1992 att införa ekonomiska sanktioner mot Serbien och Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel med varor samt finansiella transaktioner. Sanktionerna skärptes ytterligare till följd av säkerhetsrådets resolutioner, dels i april 1993 genom skärpta regler i fråga om transitering av gods och andra transporter och dels i juli genom frysning av penningmedel tillhörande Serbien och Montenegro samt förbud mot tjänstehandel. Undantag görs dock för läkemedels- och livsmedelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. Utförsel av dessa varor kräver emellertid skriftligt förhandsgodkännande av FN:s sanktionskommitté. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 FN:s säkerhetsråd antog den 16 juni 1993 en resolution om vissa Prop. 1993/94:100 ekonomiska sanktioner mot Haiti. Med anledning därav utfärdade Bilaga 4 regeringen förordningen (1993:955) om vissa sanktioner mot Haiti. Den 27 augusti 1993 suspenderade säkerhetsrådet sina sanktioner på grund av att vissa framsteg hade gjorts i fredsprocessen. Regeringen upphävde då förordningen med de svenska sanktionsbestämmelsema. På grund av utvecklingen på Haiti upphävde säkerhetsrådet den 13 oktober suspenderingen av sanktionerna. De svenska sanktionerna återinfördes därefter den 28 oktober 1993 genom förordningen (1993:1107) om vissa sanktioner mot Haiti. FN:s säkerhetsråd införde den 15 september 1993 vissa ekonomiska sanktioner som riktar sig mot oppositionspartiet UNITA i Angola. Sanktionerna är begränsade till vapen samt olja och oljeprodukter. Sanktionsbestämmelsema innebär att dessa produkter endast får införas på angolanskt territorium på platser som den angolanska regeringen angivit till FN:s generalsekreterare. Regeringen beslöt den 30 september 1993 att med verkan från den 7 oktober införa sanktioner i enlighet med säkerhetsrådets beslut. Enligt de svenska bestämmelserna måste regeringen ge tillstånd till utförsel från Sverige till Angola av ifrågavarande produkter. Med verkan från den 1 januari 1993 ändrades lagen om vissa internationella sanktioner, så att Sverige kan delta i sanktioner som beslutats inte bara inom FN utan också inom ESK och EU. Krigsmateriel Sedan den 1 januari 1993 tillämpas den nya lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Mot bakgrund av försvarsindustrins växande internationalisering har regelverket utvidgats till att omfatta alla samarbetsavtal med utlandet rörande utveckling eller produktion av krigsmateriel. Den nya lagen innebär att fler produkter än tidigare är underkastade kontroll, eftersom definitionen av begreppet krigsmateriel har breddats för att bättre motsvara internationell praxis på området. Bland annat har stor hänsyn tagits till hur olika EU-medlemsstater avgränsar begreppet. Denna utvidgning har medfört en kraftig ökning av antalet utförselärenden. Exportkontroll Sverige samverkar med ett trettiotal andra länder i tre internationella regimer för att söka förhindra eller försvåra spridning av massför- störelsevapen. Det rör sig om den internationella kontrollregimen på missilteknologiområdet (Missile Technology Control Regime, MTCR), den s.k. Australiengruppen för samarbete mot spridning av kemisk och biologisk utrustning och den regim inom Nuclear Suppliers’ Group (NSG) inom vilken de samverkande länderna söker kontrollera sådan utrustning, materiel och teknologi som både har användning inom civil kärnteknologi och för framställning av kärnladdningar. Lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. trädde i kraft den 1 juli 1991. Den tillhörande förordningen (1993:108) har genom ett flertal ändringar väsentligen harmoniserats med de internationella regimerna. Kontrollen av exporten av övriga strategiskt känsliga varor regleras av förordningen (1986:89) om förbud mot viss utförsel. Medlemmarna i den västliga organisationen för kontroll av högteknologiexport (Coordinating Committee for Multilateral Export Controls, COCOM), diskuterar för närvarande ett förslag om att avskaffa det hittillsvarande samarbetet och i stället upprätta en ny regim med en bredare deltagarkrets, avsedd att kontrollera exporten av strategiska produkter till länder som kan misstänkas använda dem för tillverkning av massförstörelsevapen. Arbetet inom EG med att utarbeta normer för den nationella kontrollen av exporten av strategiskt känsliga varor till tredje land fortsätter. Sverige följer uppmärksamt utvecklingen inom såväl EG som COCOM. Den särskilde utredaren (dir. 1992:93) för kontrollen av exporten av strategiskt känsliga varor har slutfört sitt arbete (SOU 1993:56). Utredaren lämnar vissa förslag i fråga om lagstiftning, organisation och information avseende sådan exportkontroll. Betänkandet har remissbe- handlats. Regeringen avser att senare lämna förslag till riksdagen med anledning av utredarens förslag. I samverkan med främst de nordiska länderna bidrar Sverige med kunskapsöverföring och visst bistånd för att stödja lagstiftning och organisation av exportkontrollen i de tre baltiska staterna och i Ryssland och Ukraina. Rättsfrågor Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, som redan betonats, skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett viktigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta internationella normer för skydd av mänskliga rättigheter och att vaka över att dessa normer efterlevs. Det finns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande över- vakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den senaste är konventionen om barnets rättigheter. En konvention om migrerande arbetares rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu inte trätt i kraft. Vidare bör nämnas den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter, samt Europarådets konvention mot tortyr. Ett näraliggande område som kommit att kräva alltmer uppmärksam- het, även avseende områden mycket nära Sveriges gränser, är den in- ternationella humanitära rätten. Den av FN:s säkerhetsråd nyligen in- rättade tribunalen för krigsförbrytelser i f.d. Jugoslavien är ett slående Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 exempel på att stora ansträngningar krävs för att stärka respekten för grundläggande humanitära principer och rättsregler. Arbetet i FN på att inrätta en allmän internationell brottmålsdomstol har på nytt aktua- liserats. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro utgjorde startskottet för ett omfattande folkrättsligt arbete med att utveckla och tillämpa internationella normer för att främja en hållbar utveckling och ett bevarande och hållbart nyttjande av de samlade resurserna. Existe- rande regelverk för att begränsa föroreningar och miljöförstöring såväl som att skydda sårbara miljöer ses nu över och förstärks. Sverige verkar aktivt för att säkerställa effektivast möjliga tillämpning av de regler som etableras. Även rättsliga frågor med anknytning till rymden och polarområdena ingår i detta frågekomplex. Parallellt arbetar Sverige och övriga nordiska länder för att driva fram regler om staters skadeståndsansvar. Andra viktiga folkrättsliga ämnen är havsrätten och tillhörande sjöfarts-, fiske- och avgränsningsfrågor. Ett ämne som blivit aktuellt i och med upplösningen av flera stater i vårt närområde är folkrättens regler om statssuccession. Tillkomsten av nya stater och en fortgående reformpolitik i många länder ökar behovet av avtal som skyddar det svenska näringslivets investeringar utomlands. Förhandlingar om investeringsskyddsavtal med sådana länder utgör ett viktigt inslag i verksamheten. Sedan den 1 juli 1989 har departementet avsatt medel för att stödja folkrättslig forskning av särskild betydelse för utrikesförvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. Medel avses även för budgetåret 1994/95 anslås för detta ändamål. Den vid rättsavdelningen placerade tjänsten som folkrättsrådgivare, som står obesatt sedan den 1 oktober 1993, skall snarast återbesättas. Sverige kommer genom fortsatta initiativ att verka för att folkrätten ges en starkare ställning i staternas interna beslutsprocess och främja folkrättens utveckling och efterlevnad på det internationella planet. Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella kon- ventioner med andra stater. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksam- heten pågår en datorisering av departementets traktatregister. Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelsestraff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. underhållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlandet. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbets- uppgift. Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer utomlands, t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska medborgare numera i stor utsträckning förlägger sina utlandsresor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande om- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 26 ständighet är även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för Prop. 1993/94:100 narkotikabrott. Genom nya regler på området kommer utrikesför- Bilaga 4 valtningen att få ett ökat ansvar för bistånd till svenska brottsoffer utomlands. Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen re- surskrävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden under åren 1987-1992 framgår av följande uppställning: Utlänningsärenden 1987-1992 Utveckling av ärendemängder <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Uppehålls- och arbetstillstånd</td><td> Viseringar</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 27 000</td><td> 145 000</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 30 000</td><td> 180 000</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 47 000</td><td> 236 000</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 60 000</td><td> 275 000</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 63 000</td><td> 196 000</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 40 000</td><td> 157 000</td></tr> </table> Minskningen av viseringsärenden är till stor del en följd av beslutet år 1991 att slopa viseringskravet för polska medborgare. Under år 1990 utfärdades 107 000 viseringar för polska medborgare. Ett tilltagande antal utlandsmyndigheter i flyktinggenererande regioner har utsatts för stadigt växande arbetsbelastning genom anhopning av ärenden som gäller asyl- och anknytningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggningsrutinema. Stora resurser går likväl åt för att handlägga denna typ av ärenden. Utrikesförvaltningen I 1993 års budgetproposition anmäldes de åtgärder som krävdes för att uppnå sparbetinget budgetåret 1993/94. Dessa åtgärder har nu genomförts och lett till att tio utlandsmyndigheter lagts ned, nämligen ambassaderna i Abu Dhabi och Montevideo, generalkonsulaten i Barcelona, Chicago, Frankfurt, Malaga, Montreal, Miinchen och Toronto samt konsulatet i Szczecin. Samtliga dessa myndigheter, med undantag för Abu Dhabi, ersätts med honorära konsulat. Förutom de tjänsteindragningar som dessa nedläggningar medfört har ytterligare ett tjugotal tjänster dragits in vid andra utlandsmyndigheter. Vidare har departementets organisation i Stockholm förändrats och minskats. Som ett resultat av här redovisade åtgärder har drygt 40 lokalanställda vid utlandsmyndigheter samt 70 tjänstemän, huvudsakligen assistenter, stationerade i departementet och i utlandet sagts upp. 27 Sammanslagningen av de två myndigheterna i Geneve, som också Prop. 1993/94:100 aviserades i föregående budgetproposition, har nu genomförts.            Bilaga 4 Den av riksdagen godkända integrationen av ambassader och bistånds- kontor (prop. 1992/93:244, bet,1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342) inled- des i slutet av år 1993 i Colombo, Gaborone och Windhoek. Under första halvåret 1994 fortsätter integrationen vid biståndsambassadema i Dhaka, Lusaka och Managua. De därefter kvarvarande bistånds- ambassadema kommer att bli integrerade senast den 1 januari 1995. Integrationen innebär för utrikesförvaltningens del att ett antal tjänster vid vissa av de nämnda utlandsmyndigheterna kan dras in. Integrationen kommer även att medföra andra rationaliseringsvinster. Legationen i Pretoria i Sydafrika omvandlades i slutet av år 1993 till ambassad. För att förbereda Utrikesdepartementets handelsavdelning för de förändringar som ett medlemskap i EU innebär, har avdelningens organisation och dess relation till Kommerskollegium utretts inom departementet. Utredningen (DS 1993:99) föreslår bl.a. att departemen- tets handelsavdelning organiseras i två enheter, med ansvar huvud- sakligen för inre marknaden och europeiska integrationsfrågor respektive den gemensamma handelspolitiken. Regeringens mål är att en organisa- tionsförändring inom avdelningen, som anpassar denna till medlem- skapets krav, skall kunna genomföras under budgetåret 1994/95. Medlemskapet kan också komma att föranleda andra organisatoriska förändringar inom utrikesförvaltningen. Sverige-information och kulturutbyte De internationella kontakterna är för ett land som Sverige mycket betydelsefulla. Kulturlivet och forskningen behöver ständiga impulser utifrån. Med olika medel kan staten främja ett aktivt svenskt deltagande i utbytet med andra länder och kulturer. De statliga insatserna bör huvudsakligen inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling och praktiskt bistånd. Den statliga finansierade Sverige-informationen skall syfta till att utomlands sprida kännedom om det svenska samhället och väcka intresse och förståelse för den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Det är ett utrikespolitiskt intresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör i utlandet. Informationen om Sverige kan också bidra till att främja våra ekonomiska förbindelser och handelsutbytet med utlandet, liksom turismen till Sverige. Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av de faktiska förhållandena i vårt land. Den internationella nyhetsförmedlingen upp- märksammar emellertid ofta endast enstaka händelser och utvecklings- drag. De statliga informationsinsatserna bör därför söka komplettera bilden genom att särskilt belysa utvecklingen inom sektorer av det svenska samhället som annars kanske kan hamna i skymundan - t.ex. högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfasetterade kulturlivet och miljösatsningar. Målsättningen for de statliga insatserna bör vara att ge en samlad presentation av Sverige som omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska och ekonomiska som turistaspekter. Samverkan mellan Svenska institutet och andra institutioner, organ och foretag bör intensifieras för att uppnå detta. Reducerade resurser motiverar att de statliga insatserna avseende kultur- och erfarenhetsutbyte koncentreras till ett mer begränsat antal länder. Den snabba omvandlingen av Europa gör det angeläget att f.n. prioritera detta område framför insatser i övriga delar av världen. Sveriges ansökan om medlemskap i EU gör det samtidigt angeläget att öka informationen om Sverige i Västeuropa. De regeringsbeslut som fattades under år 1992 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har medfört ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med denna del av Europa med särskild prioritering av utbytet med Baltikum, Polen och Ryssland. Svenska institutet ansvarar för dessa program men också för särskilda program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och tredje världen genom person- och erfarenhets- utbyte samt kulturutbyte. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Förändrade betalningstidpunkter i internationella organisationer Regeringen har tidigare beslutat om principer för val av statliga betalningstidpunkter, vilka riksdagen har ställt sig bakom (prop. 1991/92:100 bil. l,bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Regeringen avser att studera rutinerna for utbetalning av bidrag till internationella organisationer i syfte att optimera statens kassahållning på ett sätt som är förenligt med redan ingångna internationella åtaganden. Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1994/95 I det avtal som gäller för statligt anställda (RALS 1993-95) sägs att varje myndighet från och med den 1 april 1995 skall göra fastställd avsättning till Trygghetsstiftelsen. Regeringen kommer att förordna om att avsättningen effektueras redan fr.o.m. den 1 juli 1994. Berörda anslag har kompenserats for dessa ändrade villkor for budgetåret 1994/95. Vidare har Statens arbetsgivarverks ramanslag fördelats ut på berörda myndigheters anslag. (Jfr. bil. 1, Finansplanen, avsnitt 7.) 29 Sammanfattning av huvudtiteln Förändringarna inom Utrikesdepartementets område i förhållande till budgetåret 1993/94 framgår av föjande sammanställning (beloppen i miljoner kronor). Anvisat enligt Förslag Förändring regleringsbrev 1993/94      1994/95 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> A.</td><td> Utrikesförvaltningen m.m.</td><td> 1 567,6</td><td> 1 606,3</td><td> + 38,7</td></tr> <tr><td> B.</td><td> Bidrag till vissa internationella organisationer</td><td> 1 636,2</td><td> 1 498,8</td><td> -137,4</td></tr> <tr><td> C.</td><td> Internationellt utvecklings- samarbete 1</td><td> 12 080,0</td><td> 12 457,2</td><td> + 377,2</td></tr> <tr><td> D.</td><td> Information om Sverige i ut- landet m.m.</td><td> 127,3</td><td> 74,0</td><td> -53,3</td></tr> <tr><td> E.</td><td> Utrikeshandel och exportfräm- jande</td><td> 308,0</td><td> 266,1</td><td> - 41,9</td></tr> <tr><td> F.</td><td> Nedrustnings- och säkerhets- politiska frågor m.m.</td><td> 67,2</td><td> 60,6</td><td> - 6,6</td></tr> <tr><td> G.</td><td> Samarbete med Central- och Östeuropa</td><td> 871,0</td><td> 996,5</td><td> + 125,5</td></tr> <tr><td colspan="2"> Totalt</td><td> 16 657,3</td><td> 16 959,5</td><td> + 302,2</td></tr> </table> ’ Exklusive avräkningar 880,0 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 och 902,8 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar. 30 A. Utrikesförvaltningen m.m. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 A 1. Utrikesförvaltningen1 1992/93 Utgift 1 470 380 1602 1993/94 Anslag 1 465 233 000 1994/95 Förslag 1 564 784 000 1  Från och med budgetåret 1994/95 ingår i detta ramanslag det tidigare förslagsanslaget A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation. 2  Tidigare redovisat under anslagen A 1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjänstemännens representation. I anslaget har beräknats medel for departementets och utlandsmyndig- heternas löner och övriga förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefsbostäder, personalbostäder och kanslier samt utlandstillägg. Vidare beräknas under detta anslag fr.o.m. budgetåret 1994/95 medel för de förhandlingar med annan stet eller inom inter- nationell organisation, som Utrikesdepartementet ansvarar för. Regeringens överväganden <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag 1993/94</td><td> Beräknad ändring 1994/95</td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader Förhandlingsresor Summa</td><td> 1 465 233 000 60 000 000 1 525 233 000</td><td> + 39 551</td></tr> </table> Av det sparbeting som lagts på tredje huvudtiteln faller 21,5 miljoner kronor på detta anslag. Detta innebär främst minskade utgifter dels för kanslier, chefsbostäder och personalbostäder, dels för lokalt anställda vid utlandsmyndigheterna. Vidare sker en minskning av kostnaderna för de förhandlingsresor, som departementet enligt ovan kommer att ansvara för. Förändringar i priser och löner samt vissa tekniska justeringar har beaktats vid beräkningen av anslaget. Utrikesdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1994/95 att omfattas av reglerna om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Departementet kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer att föras till detta 31 3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 konto. Utrikesdepartementets låneram i Riksgäldskontoret för investe- Prop. 1993/94:100 ringar under budgetåret 1994/95 har beräknats till 36 100 000 kr.         Bilaga 4 Utrikesförvaltningens organisation Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholms- baserade ambassadörerna redovisas i bilaga 4.1. Utrikesförvaltningen ställs, som nyss redovisats, budgetåret 1994/95 inför fortsatta besparingar. För att genomföra dessa och för att ytter- ligare effektivisera utrikesförvaltningen krävs fortsatta ansträngningar att rationalisera verksamheten. Kostnadsmedvetandet inom organisationen har ökat genom den delegering av budgetansvaret som i allt större omfattning skett både till utlandsmyndigheterna och avdelningarna i departementet. Även andra åtgärder, som syftar till att öka medvetandet om verksamhetens kostnader samt för att skapa ett säkrare underlag för beslut om resursfördelning inom förvaltningen kommer att prövas. Informationshantering och rationalisering Innevarande budgetår präglas av förberedelser för en successiv övergång till ny teknik för ADB och kommunikation inom utrikesförvaltningen. Denna övergång påbörjas budgetåret 1994/95 med installationer vid drygt tio utlandsmyndigheter och delar av departementet. Dessa och andra åtgärder för att modernisera departementets ADB- och kommunikations- utrustning syftar till att långsiktigt höja kostnads- och annan effektivitet. Utveckling pågår vidare av ADB-baserade system för i första hand informations- och ärendehantering, ekonomiadministration samt vise- ringshantering. Jämställdhet sredovisning I enlighet med utrikesutskottets uttalande (bet. 1992/93 :UU 14) med anledning av 1993 års budgetproposition har arbetet inom Urikesdepartementet fortsatt för att söka utjämna de löneskillnader som föreligger till männens fördel, mellan i första hand kvinnliga och manliga departementssekreterare/ambassadsekreterare. Dessa löneskillnader konstaterades i den rapport som departementet sammanställde inom ramen för det s.k. ALVA-projektet och med medel från Statens arbetsgivarverk (SAV). Trots en förbättring, som uppnåtts genom förhandlingar mellan Utrikesdepartementet och dess lokala fackliga organisationer, kvarstår påvisade löneskillnader till viss del. I den handlingsplan för jämställdhet som utarbetats av departementets part- sammansatta jämställdhetsgrupp och som förankrats politiskt, kommer därför den fortsatta utvecklingen när det gäller i första hand lön och 32 befordran att särskilt följas. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Lokalförsörjningen Den omdaning av den statliga fastighetsförvaltningen, som lagts fast genom statsmakternas beslut (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) har nu genomförts. Sålunda har Byggnadsstyrelsen fr.o.m. den 1 oktober 1993 ersatts av två bolag och två nya myndigheter. Det statliga fastighetsbeståndet utomlands förvaltas av en av dessa myndig- heter, Statens fastighetsverk (SFV). Lokalförsörjningsansvaret för utrikesförvaltningen åvilar UD sedan budgetåret 1992/93. UD har numera - fr.o.m. innevarande budgetår - också det fulla ansvaret för samtliga anslag för utrikesförvaltningens lokaler och bostäder utomlands. Avtal har nyligen träffats mellan UD och SFV om upplåtelser av och samarbete beträffande det statsägda fastighetsbeståndet utomlands. Vidare har avtal träffats med SFV om viss förvaltning och tillhandahållande av vissa tjänster beträffande inhyrda fastigheter samt om insatser för inredning av kanslier, chefsbostäder och vissa personalbostäder. Av det totalt disponerade lokal- och bostadsbeståndet på ca 315 000 m2 hyresarea utgör det statligt ägda knappt hälften. Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 440 miljoner kronor för lokaler och bostäder utomlands, varav ca 148 miljoner kronor för personalbostäder och ca 26 miljoner kronor för inventarier och representationsutrustning. Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under sjunde huvudtiteln (Finansdepartementet). I Tallinn, Riga respektive Vilnius har fastigheter förvärvats för ambassadkanslier, chefsbostäder och vissa personalbostäder. Dessa fastigheter byggs nu om och rustas för dessa ändamål. Fastigheten i Tallinn beräknas kunna tas i bruk vid budgetårsskiftet. Förhandlingar förs om förvärv eller långtidsförhyming av fastigheter avsedda för kanslier och chefsbostäder i Kiev och Prag. Nyanskaffning av kanslilokaler och chefsbostad i Zagreb har genomförts. För ett bättre utnyttjande av personalbostäder i den statsägda fastigheten Park Avenue i New York kommer en ombyggnad av fastigheten att genomföras under sommaren 1994. Likaså bereds nu frågan om bättre utnyttjande av ambassadanläggningen i Peking genom nybyggnad av ett antal personalbostäder. Nya kanslilokaler för delegationen i Geneve har ställts i ordning och inflyttning har ägt rum. Den för EG-delegationen i Bryssel förvärvade fastigheten har efter ombyggnad tagits i bruk. Ambassaden i Washington kommer under innevarande budgetår att flytta in i nya kanslilokaler som förhyrs. Alternativa lösningar avseende kanslilokaler för ambassaden i Haag är under beredning. Beredning av ett projekt för uppförande av en ambassadfastighet i Berlin pågår. Stora ansträngningar görs nu fortlöpande för att hålla ned och minska kostnaderna för utrikesförvaltningens kanslier, chefs- och personalbostäder. 33 I nära samarbete med SFV kartläggs och bevakas hyresmarknad och prisutveckling på stationeringsortema, onödigt dyra objekt avvecklas och kontrakt omförhandlas. Även en mer strikt tillämpning av de av Statens utlandslönenämnd fastlagda bostadsnormema ingår i spararbetet. Vidare har ett antal myndigheter med relativt stor andel införhymingar fått fullt delegerat ansvar i personalbostadsärenden inom en angiven budgetram. Delegeringen avses fr.o.m. budgetåret 1994/95 utsträckas att omfatta samtliga utlandsmyndigheter. För övrigt gäller att där kostnadskalkylen är fördelaktig och andra skäl talar för det, ersätts dyra förhyrningar med statligt förvärv och/eller byggande. Inom denna sektor tar spararbetet av naturliga skäl viss tid. Kontrakt måste löpa ut, projektering och byggande kräver tid. Statlig kreditgaranti I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bil. 5, bet. 1984/85:UU8, rskr. 1984/85:168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 miljoner kronor. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med utlandsstationering. Av engagemangsramen har för närvarande ca 10 miljoner kronor tagits i anspråk. Inga förluster har uppkommit under året. Genom ett beslut av regeringen föregående budgetår omfattas även lån till de tjänstemän som sagts upp från Utrikesdepartementet av denna kreditgaranti intill dess ifrågavarande lån har avbetalats. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 564 784 000 kr. A 2. Kursdifferenser 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 7 466 714 1 000 1 000 I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. För detta ändamål bör ett formellt belopp på 1 000 kr föras upp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kursdifferenser för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. 34 A 3. Honorärkonsuler 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 11 760 633 15 500 000 15 500 000 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Anslaget används för bidrag till vissa honorärkonsuler för deras kontorskostnader samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även tjänsteutgifter som honorärkonsulema har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostnader för konsul skonferenser. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Honorärkonsuler för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 15 500 000 kr. A 4. Nordiskt samarbete 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 1 793 714 1 610 000 1 666 000 Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrama) och Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska sam- arbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 666 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslags- anslag på 1 666 000 kr. A 5. Utredningar m.m. 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 4 856 083 10 552 000 10 211 000 Reservation 14 245 450 Till anslaget har förts 155 000 kr från sjunde huvudtitelns anslag E 6. Regeringskansliets förvaltningskontor för tryckningskostnader. 35 Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksam- Prop. 1993/94:100 heten bör anslaget uppgå till 10 211 000 kr under nästa budgetår.         Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 211 000 kr. A 6. Officiella besök m.m. 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 6 618 708 10 180 000 9 680 000 Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och för representation i samband med svenskt deltagande i vissa förhandlingar utomlands. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Officiella besök m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 9 680 000 kr. A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 4 069 544 4 500 000 4 500 000 Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar enligt lagen (1973:137) för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i utlandet samt för brottmål och kostnader vid dödsfall. I prop. 1993/94:26 föreslås utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands. Lagändringarna, som föreslås träda i kraft den 1 april 1994, kommer att innebära ökad belastning av anslaget. Hänsyn har tagits till detta vid budgeteringen av 36 anslaget för budgetåret 1993/94. I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informations- insatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i syfte att minska belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser. Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 500 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 37 B. Bidrag till vissa internationella organisationer B 1. Förenta nationerna Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 320 567 350 191 890 000 199 206 000 Medlemskapet i Förenta nationerna utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik. Sverige verkar aktivt för att förbättra världsorganisationens förutsättningar att verka såsom stadgan ursprungligen avsåg. Sverige strävar bl.a. efter att stärka FN:s fredsfrämjande förmåga samt att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till Förenta nationernas reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under anslaget medel beräknats för Sveriges bidrags- andel till FN:s organisation för industriell utveckling, Unido, samt till den internationella kontrollorganisation som år 1995 avses etableras i Haag för att övervaka efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska vapen. Enligt beslut av FN:s säkerhetsråd har en tribunal för krigsförbrytelser i f.d. Jugoslavien inrättats (res. 808, 1993). Någon besluted budget föreligger för närvarande inte. Sverige har tillsammans med flera andra västländer förordat att kostnaderna skall belasta FN:s reguljära budget. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fästställd fördel- ningsnyckel. Utvecklingen av de olika organisationernas budgeter blir därmed en viktig utgiftsstyrande faktor. Bidragen uttaxeras i normalfallet i annan valuta än svenska kronor, vilket innebär att även kronans kurs är en viktig sådan faktor. Riksrevisionsverkets budgetprognos 1 för budgetåret 1993/94 visar på en utgiftsutveckling som överstiger det belopp med vilket anslaget förts upp i statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Det prognosticerade utfallet är 259 miljoner kronor, vilket skulle innebära att anslaget överskrids med 35%, eller 67 miljoner kronor. Överskridandet kan dock bli större till följd av de krav som medlemsländerna ställer på FN vad gäller fredsbevarande insatser. Regeringens överväganden FN:s reguljära budget FN:s generalsekreterare har för de två kalenderåren 1994-95 föreslagit en budget för den reguljära verksamheten på 2 749,1 miljoner dollar. Generalförsamlingen, som fastställer budgeten, förväntas fatta beslut under december månad 1993. 38 Budgeten för tvåårsperioden 1990-91 uppgick, efter revidering, till ca Prop. 1993/94:100 2 134,1 miljoner dollar och för tvåårsperioden 1992-93 till 2 467,5 Bilaga 4 miljoner dollar. Sveriges bidragsandel för FN:s reguljära budget är f.n. 1,11 %. För budgetåret 1994/95 (kalenderåret 1995) beräknas det svenska bidraget uppgå till 74,5 miljoner kronor. Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget <table border="1"> <tr><td> Utfall</td><td> 1992/93</td><td> 80,2 mkr</td></tr> <tr><td> Budget</td><td> 1993/94</td><td> 72,0 mkr</td></tr> <tr><td> Förslag</td><td> 1994/95</td><td> 74,5 mkr</td></tr> </table> FN:s fredsbevarande operationer Sveriges bidragsandel till FN:s budget för fredsbevarande operationer är f.n. 1,11 %. FN:s fredsbevarande verksamhet har de senaste åren kraftigt ökat. Kalenderåret 1991 uppgick kostnaden till 421,3 miljoner dollar. Kalenderåret 1992 hade beloppet nästan fyrdubblats. För år 1993 har budgeten beräknats överstiga 3,0 miljarder dollar. Följande operationer kan förutses under kommande budgetår. Inom parentes anges det årtal då FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta operationen i fråga. FN:s vaktstyrka på Cypern, Unficyp (1964). FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (1974) FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil (1978) FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, Unikom (1991) FN:s observatörsgrupp i El Salvador, Onusal (1991) FN:s kontrollgrupp i Angola, Unavem II (1991) FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor (1992) FN:s operation i Mozambique, Onumoz (1992) FN:s observatörsgrupp i Liberia, Unomil (1992) FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993) FN:s hjälpmission i Rwanda, Unamir (1993) FN:s observatörsgrupp i Georgien, Unomig (1993) FN:s operation i Somalia, Unosom II (1993) Under budgetåret 1993/94 har följande FN-insatser avslutats: FN:s övergångsregim i Kambodja, UNTAC (1991). 39 Kostnadsberäkningarna för budgetåret 1994/95 (kalenderåret 1995) Prop. 1993/94:100 innehåller ett stort mått av osäkerhet. Regeringen föreslår att Bilaga 4 117 194 000 kr avsätts för att betala Sveriges andel av FN:s fredsbe- varande verksamhet budgetåret 1994/95. Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer <table border="1"> <tr><td> Utfall</td><td> 1992/93</td><td> 189,8 mkr’</td></tr> <tr><td> Budget</td><td> 1993/94</td><td> 113,0 mkr</td></tr> <tr><td> Förslag</td><td> 1994/95</td><td> 117,2 mkr</td></tr> </table> 1 Exkl. Sveriges andel av kostnaden för Unficyp, som hittills avräknats Sveriges utestående krav på FN. Från och med den 16 juli 1993 sker uttaxering för Unficyp av samtliga medlemsländer enligt den bidragsskala som gäller för fredsbevarande operationer. FN:s organisation för industriell utveckling (Unido) Sveriges bidragsandel till Unido är f.n. 1,10 % och beräknas för kalenderåren 1994-95 uppgå till 1,17 %. För budgetåret 1994/95 (kalenderåret 1995) beräknas Sveriges obligatoriska bidrag uppgå till 6 912 000 kr. Sveriges bidrag till Unido Budget 1993/94    6 890 000 kr Förslag 1994/95    6 912 000 kr FN:s konvention mot kemiska vapen Konventionen har hittills undertecknats av ca 150 länder. Avtalet är öppet för undertecknande fram till dess att det träder i kraft, vilket tidigast sker i januari månad 1995. I samband härmed kommer en internationell kontrollorganisation att etableras med huvudkontor i Haag. En förberedande kommission har fått i uppdrag att förbereda kontrollorganisationens verksamhet. Kommissionens arbete kommer att finansieras genom att en fond om en miljon holländska gulden inrättas. Den svenska andelen av fonden blir 1,112 %, eller ca 52 000 kr för budgetåret 1993/94. Vid årsskiftet 1993/94 förväntas den förberedande kommissionen ge riktlinjer beträf- fande budgetberäkningama för år 1995. Bidragsskalan är avhängig antalet länder som undertecknar och ratificerar konventionen. I avvaktan på att konventionen träder i kraft föreslår regeringen att 600 000 kr avsätts för att täcka kostnaden för den svenska andelen av kontrollorganisationens budget för kalenderåret 1995. 40 <table border="1"> <tr><td> Förslag till riksdagsbeslut</td><td> Prop. 1993/94:100</td></tr> <tr><td> Regeringen föreslår att riksdagen</td><td> Bilaga 4</td></tr> </table> till Förenta nationerna för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 199 206 000 kr. B 2. Nordiska ministerrådet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 285 421 000 250 000 000 250 000 000 Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan. Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret. Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska minister- rådet i november 1993 Nordiska ministerrådets budget för år 1994. Budgeten uppgår till totalt 658 507 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 39 425 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1994 är 38,5 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Nordiska ministerrådets budget för år 1995 kommer att fastställas först i november 1994. Regeringen föreslår ett oförändrat anslag nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. B 3. Europarådet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 33 745 850 29 780 000 30 222 000 Europarådets huvuduppgift är att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige stöder helhjärtat dessa strävanden. Efter omvälvningsprocessen i Central- och Östeuropa har Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med länderna i denna region. Några av staterna (Bulgarien, Estland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, 41 Slovenien, Tjeckien och Ungern) har redan blivit fullvärdiga medlemmar i organisationen. I andra bedrivs omfattande stödprogram. Huvuddelen av anslaget används för att betala det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1995. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är för närvarande 2,68%. Förutom detta bidrag bestrids från anslaget kostnaderna för amortering av lån för uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter, pensionsbudget, administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopésamarbetet (kvalitetskontroll av läkemedel), deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen för demokrati genom lag samt bidrag till europeiska ungdomsfonden. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 30 222 000 kr. B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 30 434 788 21 500 000 22 573 000 Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av världshandeln på multilateral och icke diskriminerande basis. Under de senaste åren har OECD:s verksamhet utvidgats med ett antal nya uppgifter. Bland dessa kan nämnas samarbetet med länder i Central- och Östeuropa och f.d. Sovjetunionen inom ramen för det år 1990 tillskapade östcentret. Vidare har en dialog inletts med de s.k. dynamiska ekonomierna i Sydostasien och Latinamerika. Slutligen kan nämnas det intensifierade arbete som också inletts om s.k. framtidsfrågor inom handelsområdet (handel och miljö, handel och konkurrens, handel och investeringar). Denna utvidgning av verksamheten har givetvis fått konsekvenser för organisationens övriga arbete och budget. Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och de traditionella OECD-aktivitetema där även östcentret ingår. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på basis av BNP. För år 1993 var Sveriges andel 1,46 %. Resterande del av Sveriges bidrag till OECD går till olika organ och aktiviteter, som finansieras med frivilliga bidrag, exempelvis det internationella energi- organet (IEA), atomenergiorganet (NEA), europeiska transportminis- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 42 terkonferensen (ECMT), centret för utbildningsforskning (CERI) samt olika specialprogram. Beroende på antalet deltagande länder varierade Sveriges andel av dessa aktiviteter under år 1993 mellan 1,44 och 3,13 %. OECD:s budget löper per kalenderår. Då budgeten för OECD fastställs först i december är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret 1994/95. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget beräknats till 22 573 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 22 573 000 kr. B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) <table border="1"> <tr><td> 1992/93</td><td> Utgift</td><td> 71 743 450</td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Anslag</td><td> 110 000 000</td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Förslag</td><td> 113 850 000</td></tr> </table> Sverige arbetar genom medlemskapet i EFTA regionalt i Europa för en ökad global frihandel. Genom EES-avtalet breddas detta arbete. Budgetåret 1994/95 täcker andra hälften av EFTA:s budgetår 1994 och första hälften av dess budgetår 1995. EFTA-sekretariatet har för EFTA:s budgetår 1994 begärt ca 72 miljoner schweiziska francs. Budgeten omfattar kostnader för EES-institutionerna, EFTA:s över- vakningsmyndighet (ESA) och EFTA-domstolen, vilka blir fullt operativa när EES-avtalet träder i kraft den 1 januari 1994, samt för EFTA- sekretariatet och de delar av det multilaterala programsamarbetet som finansieras över EFTA-budgeten (standardiserings- och statistiksam- arbetet). Anslaget belastas också med ca 10 miljoner kronor för översätt- ning till och tryckning av EES-tillägget till EU:s officiella tidning. För år 1995 finns inga uppgifter om EFTA:s budget. Denna kommer att präglas av läget och aktuella bedömningar med avseende på kandidatländernas anslutning till EU. Ett svenskt medlemskap i EU innebär att det svenska bidraget till EFTA och EES-organen på sikt upphör. EFTA-sekretariatet, med kontor både i Geneve och Bryssel, kommer att ha en viktig stödfunktion för EFTA-statemas samordnings- och beslutsorgan i EES, Ständiga kommittén. Det EES-relaterade arbetet kommer i huvudsak att skötas i Bryssel, vilket har inneburit en omfattande personalöverflyttning från Geneve till Bryssel. Kvar i Geneve finns stabsfunktionerna för EFTA:s tredjelandssamarbete samt för det traditionella samarbete som sorterar under Stockholmskonventionen. EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) är placerad i Bryssel medan EFTA-domstolen har sitt säte i Geneve. I Bryssel är en enhet vardera för publicering respektive översättning Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 43 för EES-tillägget till EU:s officiella tidning under uppbyggnad. Dessa Prop. 1993/94:100 kommer att betjäna såväl EES-kommittén och Ständiga kommittén som Bilaga 4 ESA och EFTA-domstolen. Vissa nationella kostnader för EES-tillägget i respektive EFTA-land tillkommer till kostnaderna för de två enheterna. Det negativa utfallet av den schweiziska folkomröstningen i december 1992 ledde till att Sveriges andel av budgeten för EES-organen ökade och nu uppgår till 35,83 %. Sveriges andel av EFTA-sekretariatets budget uppgår i dag till 28,42 %. Med reservation för den osäkerhetsfaktor som föreligger, har anslaget beräknats till 113 850 000 kr för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) for budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 113 850 000 kr. B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 9 154 700 8 713 000 9 018 000 Sverige verkar för en friare världshandel och minskad diskriminering samt för multilateralt samarbete genom medlemskapet i under anslaget redovisade organisationer. Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella organ. För budgetåret 1994/95 beräknas medel enligt följande. Beräknad ändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1993/94</td><td> 1994/95</td></tr> <tr><td colspan="2"> 1. GATT                               7 000 000 2. Internationella rådet för samarbete på</td><td> + 225 000</td></tr> <tr><td> tullområdet</td><td> 725 000</td><td> + 108 000</td></tr> <tr><td> 3. Internationella tulltariffbyrån 4. Internationella kaffe organisationen (ICO)</td><td> 240 000</td><td> + 6 000</td></tr> <tr><td> (Prop. 1982/83:142) 5. Internationella kakaoorganisationen (ICCO)</td><td> 460 000</td><td> - 21 000</td></tr> <tr><td> (Prop. 1986/87:41) 6. Internationella naturgummiorganisationen</td><td> 86 000</td><td> - 2 000</td></tr> <tr><td> (INRO) (Prop. 1988/89:19) 7. Internationella gummistudiegruppen (IRSG)</td><td> 25 000</td><td> - 6 000</td></tr> <tr><td> (Prop. 1966:1 bil. 12 s. 168)</td><td> 115 000</td><td> 0</td></tr> </table> 8. Internationella byrån i Paris för utställningar <table border="1"> <tr><td> Prop. 1947:1 bil. 12 s. 156)</td><td> 57 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 9. Övrigt</td><td> 5 000</td><td> - 5 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 8 713 000</td><td> + 305 000</td></tr> </table> 44 Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den Prop. 1993/94:100 internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den Bilaga 4 åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay- rundan, som pågått sedan år 1986, slutfördes vid årsskiftet 1993/94. Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av regelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner och tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs också en granskning av enskilda länders handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM). Tunga poster i GATT:s budget är, förutom sekretariatskostnader och Uruguayrundan, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/ GATT (ITC) samt TPRM. När Uruguayrundan är klar och man etablerat stabila former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett behov av permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT bygger på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. För år 1994 beräknas Sveriges andel till 1,66 %. Tidigare försök att med internationella avtal stabilisera priserna på rå varumarknaderna har inte varit framgångsrika. Avtalen ersätts nu alltmer av andra former av internationell samverkan syftande till marknadsanpassning. Sverige har i september 1993 undertecknat 1993 års internationella kakaoavtal, som ersätter 1986 års avtal. Kakaoavtalet inriktas huvud- sakligen på marknadsanpassning av produktion och stimulans av efterfrågan. Sverige har också godkänt en ytterligare förlängning av 1983 års kaffeavtal. Kaffeavtalet förlängs med ett år för att möjliggöra fortsatta diskussioner om inriktningen av det framtida internationella samarbetet på kaffeområdet. Såväl kakaoavtalet som kaffeavtalet är utan prisstabiliserande inslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 9 018 000 kr. B 7. Internationell råvarulagring 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 624 000 2 000 000 1 750 000 Från anslaget betalas kostnader för råvarulagring under 1987 års internationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19, bet. 1988/89:NU4, rskr. 1988/89:72). Omförhandling av avtalet förväntas ske under år 1994. 45 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 750 000 kr. B 8. Övriga internationella organisationer m.m. 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 3 843 889 2 864 000 2 964 000 Genom bidrag till vissa internationella organisationer stöder den svenska regeringen deras verksamhet för att främja de mänskliga rättigheterna och folkrättens ställning. Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänskliga rättigheterna, såsom International Work Group for Indigenous Affairs och det intemationalla institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin). Från detta anslag lämnas också Sveriges obligatoriska bidrag till den verksamhet som bedrivs av FN:s tortyrkommitté samt dess rasdiskrimineringskommitté. Bidraget till tortyrkommittén beräknas uppgå till 270 000 kr budgetåret 1994/95, medan bidraget till rasdiskri- mineringskommittén beräknas uppgå till 20 000 kr. Sedan budgetåret 1989/90 erhåller Raoul Wallenberg-institutet i Lund ett bidrag för att finansiellt stärka verksamheten vid institutet. För budgetåret 1993/94 har anslagits 1 622 000 kr till institutets verksamhet. Regeringen föreslår oförändrat bidrag för budgetåret 1994/95. Det arbete på de mänskliga rättigheternas område som utförs av enskilda organisationer och institutioner är ovärderligt. Varje år inkommer ansökningar om medel som inte kunnat tillgodoses av anslaget. Medlen för övriga bidrag till organisationer och institutioner på de mänskliga rättigheternas område föreslås därför öka med 15 000 kr till 794 000 kr. Det obligatoriska bidraget till Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag samt bidragen till Haag-akademin för internationell rätt och till det internationella institutet för humanitär rätt i San Remo kan sammanlagt beräknas till 99 000 kr. Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s.k. koordinerade organisationerna (t.ex. OECD, Europarådet). Normerna för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättningslandet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 46 tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för Prop. 1993/94:100 budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till 159 000 kr.                      Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 964 000 kr. B 9. Fredsbevarande verksamhet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 382 082 316’ Reservation 996 141 000 836 294 000 5 309 911 1 Redovisat under tredje huvudtiteln anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande insatser, fjärde huvudtiteln anslagen L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea. De övergripande målen för verksamheten är att Sverige, genom delta- gande i FN:s och ESK:s fredsfrämjande insatser, medverkar till att stärka FN:s och ESK:s möjligheter att bidra till konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter samt humanitär verksamhet. Anslaget används för att bekosta svenskt deltagande i FN:s och i viss mån ESK:s fredsbevarande och fredsfrämjande verksamhet utomlands. Vidare bekostas över anslaget de förberedelser som krävs i Sverige i form av rekrytering, organisation, utbildning och rotation av personal till försvarsmaktens utlandsstyrka. Dessa uppgifter utförs vid Försvarets internationella centrum (Swedint). I enlighet med vad som framfördes i föregående års budgetproposition har ett beställare/leverantörsförhållande upprättats mellan UD och Försvarsdepartementet. Anslag           Beräknad ändring 1993/94           1994/95 Regeringens förslag 1.  Kostnader i Sverige 2. Kostnader utomlands 149 037 000 780 363 000 53 007 000 716 500 000 3. Till regeringens disposition 66 741 000 66 787 000 Summa 996 141 000 836 294 000 47 4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO) Med anledning av utlandsstyrkans utökade uppgifter och verksamhet har Försvarsmaktens organisationsmyndighet begärt medel för ytterligare fem tjänster. I en komplettering av anslagsframställan för budgetåret 1994/95 har därutöver begärts medel motsvarande ytterligare fyra tjänster, dvs. totalt nio tjänster. Ett utökat respektive utvidgat antal kurser för stabs- officerare och civilpoliser föreslås. Den förberedande kvinnoutbildningen (FöFNkv) föreslås vidare förlängas och utökas. Regeringens överväganden Kostnader i Sverige Under budgetåret har regeringen fettat beslut om att ställa en väpnad styrka om högst 880 personer till FN:s förfogande för insatser i f.d. Jugoslavien. Under budgetåret har vidare beslut lättats om att avveckla det svenska engagemanget i FN:s fredsstyrkor i södra Libanon (Unifil) och på Cypern (Unficyp). Besluten innebär en ökad belastning på För- svarets internationella centrum, som motiverar att organisationen tillförs medel för ytterligare tre tjänster. Det är regeringens bedömning att möjlighet dessutom finns att inom ramen för redan tilldelade medel vid behov förstärka organisationen med ytterligare ett antal tjänster. Samråd har i denna fråga skett mellan cheferna för Utrikes- och Försvarsdeparte- menten. Regeringen delar Försvarsmaktsorganisationens mening om att behov finns att utöka antalet kurser för stabsofficerare och civilpoliser inför insatser utomlands. Vidare bör den förberedande FN-utbildningen för kvinnor förlängas. Kursen för civilpoliser (UNPOC) finansieras separat över anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslags- posten E. FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad. Från detta anslag finansieras också fr.o.m. budgetåret 1994/95 Swedreliefs verksamhet. Anslagsposten Kostnader i Sverige har därmed för budgetåret 1994/95 beräknats som följer. Medel tillförs för tre tjänster samt kurser enligt ovan på sammanlagt 3 270 000 kr. Pris- och löneomräkningen uppgår till 1 500 000 kr och kompensationen för avsättning till Trygghetsstiftelsen till 1 781 000 kr. Ett rationaliseringsuttag på 1 % eller 500 000 kr tas vidare ut på organisationen. Anslaget minskas vidare med 500 000 kr motsvarande kostnader för Swedreliefs verksamhet. Anslaget har därmed beräknats till 53 007 000 kr efter avdrag för engångsanvisning på 100 000 000 kr för materiel och utbildningskostnader i samband med igångsättning av Bosnien-insatsen. Vid beräkningen har hänsyn inte tagits till ändringar som föranleds av nya traktamentsnivåer. Kostnader utomlands Inom ramen för anslagsposten har medel beräknats för löner, trakta- menten, utrustning och underhåll för den svenska personalen i följande Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 nu pågående FN-insatser: UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellanöstern, Unmogip (United Nations Military Observer Group in India and Pakistan) i Kashmir, Unikom (United Nations Iraq-Kuwait Observer Mission) i Kuwait, Unprofor (United Nations Protection Force) i det forna Jugoslavien, Unavem (United Nations Angola Verification Mission) samt Unomig (United Nations Observer Mission in Georgia). I kostnader utomlands ingår även utgifter for personalen i Sveriges delegation vid den svenska övervakningskontingenten i Korea (NNSC). FN ersätter delvis och i efterhand de truppbidragande länderna for deras kostnader. FN har således fram till den 15 september 1993 åter- betalat 1 152,2 miljoner kronor, vilket uppskattningsvis motsvarar en tredjedel av den sammanlagda svenska kostnaden. Sveriges återstående fordran på FN var vid denna tidpunkt enligt dittills framlagda krav 294,1 miljoner kronor. Ersättningar från FN tillgodogörs statsbudgetens inkomsttitel FN ersättning bevakningsstyrkor. Till regeringens disposition FN:s och i viss mån ESK:s alltmer omfattande fredsbevarande och fredsfrämjande verksamhet ökar starkt anspråken på Sverige att förbättra beredskapen att delta i framtida fredsbevarande operationer. Regeringen beräknar mot denna bakgrund att, i likhet med föregående år, en reserv på 66 787 000 kr behövs. Syftet med denna reserv är att möta kostnader som uppkommer under budgetåret om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning i nya eller redan pågående freds- bevarande operationer i vilka Sverige inte tidigare deltagit. Reserven skall också kunna användas för utökade bidrag till insatser vi redan deltar i. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 836 294 000 kr. B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 23 058 016 23 328 000 32 894 000 Som medlem av ESK:s trojka fram till toppmötet i Budapest i slutet av 1994 har Sverige en viktig roll att spela i utformningen av en ny freds- och samarbetsordning i Europa. Det handlar bl.a. om att söka lösningar Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 49 på pågående konflikter och att förebygga uppkomsten av nya kriser på vår kontinent. Toppmötet i Budapest kan väntas komma att anta en rad betydelsefulla beslut inte minst avseende en ny uppförandekod för deltagarstatema i deras säkerhetsrelationer som därefter måste följas upp. Anslaget används för att betala Sveriges bidrag - obligatoriska såväl som frivilliga - till ESK:s verksamhet. Denna bestod tidigare av periodiskt återkommande förhandlingar men har sedan år 1992 breddats väsentligt och omfattar numera permanent mötesverksamhet på olika nivåer samt en snabbt växande fältverksamhet i form av s.k. missioner till krisområden. Tre ESK-kontor - i Prag, Wien och Warszawa - upprättades år 1991 för att understödja verksamheten. En generalsekreterare tillsattes år 1993, och ytterligare organisatoriska reformer förestår. Under åren 1992 och 1993 har sex ESK-missioner upprättats i krisområden på Balkan och i Östeuropa. Deras uppgifter är att bidra till biläggande och förebyggande av konflikter. Krisen i f.d. Jugoslavien har föranlett ESK och EU att göra två gemensamma insatser: stöd till ett antal länders tullförvaltningar för att effektivisera tillämpningen av FN-sanktionema mot f.d. Jugoslavien (Sanctions Assistance Missions) samt utsändandet av en civil övervakningsstyrka ECMM (European Community Monitoring Mission) med verkningsområde i stora delar av f.d. Jugoslavien. Sverige medverkar med personal i båda dessa insatser. Regeringens överväganden I egenskap av avgående ESK-ordfÖrande (per 1 december 1993) har Sverige under 1994 en fortsatt viktig roll i ESK:s s.k. trojka, bestående av föregående, nuvarande och nästkommande ordförandeland. Under 1994/95 har vissa kostnader, som direkt föranleddes av Sveriges ordförandeskap i ESK, bortfallit. Samtidigt fortsätter ESK:s verksamhet att institutionaliseras och expandera på fältet, vilket kräver ökade bidrag från deltagarstatema. Sveriges andel av de obligatoriska bidragen uppgår till 3,55%. Såväl de obligatoriska som särskilda bidragen vid sidan av ESK:s ordinarie budget i form av direkta svenska insatser förväntas öka. Sveriges kostnader för ECMM kommer under nästkommande budgetår till skillnad från tidigare att i sin helhet belasta detta anslag. Den sammantagna effekten av ovanstående förändringar motiverar anslags- höjningen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 32 894 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 50 C. Internationellt utvecklingssamarbete                Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 UTVECKLINGSSAMARBETET I ETT INTER- NATIONELLT PERSPEKTIV Utvecklingen i världen En miljard människor i världen lever idag i djup fattigdom och har ofta inte mat för dagen. Ungefär lika många är analfabeter. Särskilt är detta, liksom många andra jämförbara frågor, ett kvinnoproblem - två analfabeter av tre är kvinnor. Väpnade konflikter skakar mer än 50 länder och 35 miljoner människor är på flykt. Under den tid det tar att läsa detta stycke föds det hundra barn, 96 i u-länder och fyra i i-länder. Relationen mellan inkomsterna i den rikaste femtedelen av mänskligheten och den fattigaste uppskattas till en på 150. Inkomstskillnaderna har ökat stadigt sedan 1960 då motsvarande relation var en på 30. Trots detta har framstegen på många områden varit betydande de senaste tre decennierna. Livslängden i utvecklingsländerna har ökat med en tredjedel. Mer än 70 % av befolkningen har numera tillgång till hälsovård. Läskunnigheten bland vuxna har under samma period ökat från drygt 40 % till 60 %. Inte minst viktig är de senaste årens demok- ratisering i olika delar av världen. Politiska och ekonomiska reformer genomförs i många av utvecklingsländerna, och förhoppningen är att dessa skall bana väg för en långsiktigt hållbar utveckling. Framgångarna och problemen är dock inte jämnt fördelade i ut- vecklingsländerna. Den ekonomiska och politiska utvecklingen i olika delar av världen uppvisar stora regionala skillnader. Världsekonomin har under de senaste åren präglats av en långvarig lågkonjunktur. En viss återhämtning har skett under de senaste två åren, men denna har inte varit tillräcklig för att råda bot på arbetslösheten i de industriellt utvecklade länderna. För u-ländemas del har lågkonjunkturen inneburit fortsatt fallande priser på de huvudsakliga exportprodukterna, råvaror, samt minskade resursöverföringar från i-ländema i form av direktinvesteringar, handel och bistånd. Den ekonomiska tillväxten i u-ländema har, trots lågkonjunkturen, varit svagt positiv under de senaste åren. 1992 uppgick den ekonomiska tillväxten till drygt 4 % och det sammanlagda värdet av u-ländemas export ökade med över 6 % jämfört med 1991 (UNCTAD: Trade and Development Report 1993). Stora regionala variationer finns emellertid och skillnaden mellan levnadsnivåer i de olika u-ländema har ökat. Dock bör noteras att statistiken inte inkluderar den informella sektom som utgör en betydande del av ekonomin i många u-länder. I Asien är skillnaderna i utvecklingsnivå mellan länderna mycket stora. Den ekonomiska tillväxten för kontinenten som helhet uppgick under 1992 till 6 %, medan befolkningstillväxten ligger på knappt 2 % årligen. Samtidigt ökade värdet av hela Asiens export med drygt 8 %. Ex- portdiversifieringen och en successiv övergång till allt mer komplicerade industriprodukter har inneburit att länderna även under lågkonjunkturen lyckats uppnå höga tillväxtnivåer. I östra och i sydöstra Asien, finns                   51 länder som uppnått särskilt höga tillväxtnivåer de senaste åren. Kina, Malaysia, Thailand, Indonesien och Vietnam är några av de mest framgångsrika länderna. Framgången kan till viss del förklaras med att dessa länder genomfört ekonomiska reformer i marknadsekonomisk riktning. Även statsmakten har spelat en viktig roll för att främja framväxten av en konkurrenskraftig privat sektor och en in- vesteringspolitik som varit starkt exportorienterad. Härtill har satsningar på primär- och sekundärutbildning varit betydande. Förmögenhets- och inkomstfördelningen är betydligt jämnare än i övriga u-landsregioner. De positiva effekterna av tillväxten hos dessa nya ”asiatiska tigrar” har även kommit kringliggande länder till godo, tack vare ett utvecklat regionalt samarbete och omfattande handel. Även i Sydasien är den ekonomiska utvecklingen förhållandevis positiv, trots trögrörliga byråkratier, men här finns samtidigt enorma fattigdomsproblem och stora ekonomiska och sociala orättvisor. I Latinamerika kan flera länder idag skörda frukterna av ekonomiska reformer, som initierades under 1980-talet för att komma tillrätta med skuldkrisen. Statens finanser har sanerats, penningpolitiken stramats åt, handeln liberaliserats, utländska investeringar uppmuntrats och statliga företag sålts ut. Det mer gynnsamma ekonomiska klimatet och den förbättrade skuldsituationen och kreditvärdigheten hos flera av länderna har bidragit till ett ökat inflöde av privat kapital och direktinvesteringar. Den genomsnittliga ekonomiska tillväxten i Latinamerika 1992 uppgick till 3 %, medan befolkningstillväxten var 2 %. Samtidigt ökade värdet av exporten med drygt 3 %. Den ekonomiska tillväxten fördelas dock ojämnt över kontinenten och också inom länderna. Fattigdomsproblemen och de sociala problemen är mycket stora i regionen och endast en liten del av den senaste tidens inkomstökningar har investerats i åtgärder för att förbättra situationen för de bredare folklagren. Framtidsutsikterna i Afrika är dystrare. Den genomsnittliga ekonomiska tillväxttakten var 1992 endast 1,5 % samtidigt som befolk- ningsökningen uppgick till 3 %, vilket innebär att den genomsnittliga inkomsten per invånare sjönk. Under samma år föll värdet av exporten med 1 %. Även i Afrika sker ekonomiska reformer med marknads- ekonomisk inriktning, vilket på många håll lett till att den negativa ekonomiska utvecklingen vänts och att tillväxten börjat ta fort. Den ekonomiska utvecklingen är emellertid blygsam i ett internationellt sammanhang. Den svaga inhemska resursmobiliseringen, statens otillräckliga kapacitet att styra utvecklingen och samhällsstrukturer som försvårar stimulans av ekonomin är några förklaringar till den svaga ekonomiska utvecklingen. Sjunkande råvarupriser försvårar återhämtnin- gen för de länder som är kraftigt beroende av ett begränsat antal råvaror för sina exportinkomster. Härtill kommer att flera länder i Afrika brottas med tunga skuldbördor och hemsöks av krig, inbördes stridigheter och naturkatastrofer. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 52 Resursflöden och skuldsituationen Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk och social utveckling. För att länderna skall ta sig ur skuldkrisen krävs att de för en konsekvent ekonomisk politik som kan främja utveckling och tillväxt. Det är också viktigt att de länder som genomför ekonomiska reformer stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden och skuldlättnader. Det finansiella stödet måste för att få avsedd effekt kopplas till krav på ekonomiska reformer, för att de makroekonomiska och strukturella obalanserna skall minska och en grund skapas för långsiktig återhämtning. Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till u- ländema, har en återhämtning ägt rum. Det samlade långfristiga nettoresursflödet till u-ländema - offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och utländska direktinvesteringar -- uppskattades enligt Världs- banken ha ökat från 158 miljarder US dollar 1992 till 177 miljarder US dollar 1993. Huvuddelen av ökningen kan förklaras av en ökning i privata flöden i form av ökad privat långivning och ökade direktin- vesteringar. De ökade privata investeringarna innebär att de totala nettotransfererin- gama -- nettoresursflödet minus räntebetalningar och hemtagna vinster på utländskt kapital -- till u-ländema beräknades öka från 80 miljarder US dollar 1992 till 92 miljarder US dollar 1993. De samlade nettotransfereringama döljer stora regionala skillnader. De privata flödena har främst gått till medelinkomstländema i Asien och Latinamerika, vilket inneburit positiva nettotransfereringar för dessa två kontinenter. För länderna i Afrika söder om Sahara, som i huvudsak är svårt skuldtyngda låginkomstländer, har de positiva nettotransfereringama nu stabiliserats efter en ökning i slutet av 1980-talet. För dessa länder består resursflödet främst av bistånd och offentlig utlåning på förmånliga villkor. 1980-talets skuldkris och de kommersiella bankernas minskade utlåning har inneburit att beroendet av utlåning från de internationella finansiella institutionerna har vuxit. Antalet låg- och lägre medelinkomstländer som har tillgång till IDA-lån, Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, har ökat. Detta gäller även antalet länder som är behöriga for den förmånliga utlåning som administreras av Internationella valutafonden (IMF). Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komplement till andra insatser för att öka resursflödet till u-ländema. Trots omfattande skuldlättnadsåtgärder fortsätter emellertid u-ländemas skulder totalt att öka. U-ländemas totala utlandsskuld, inkl. f.d. Sovjetunionen, ökade från 1 660 miljarder US dollar 1992 till 1 770 miljarder US dollar 1993, en ökning med drygt 6 %. För de stora gäldenärema, de svårt skuldtyngda medelinkomstländema som huvudsakligen har skulder till kommersiella banker, har under de senaste åren överenskommelser ingåtts om skuld- eller skuldtjänstminsk- ning. Skuldstrategin för dessa länder, den s.k. Brady-modellen, som möjliggjorts genom stöd från Världsbanken, IMF och bilaterala givare, Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 53 har varit framgångsrik. Ekonomiska reformer och skuldlättnad enligt Prop. 1993/94:100 denna modell har lett till att ett växande antal latinamerikanska länder Bilaga 4 åter blivit kreditvärdiga. Den internationella skuldkrisen är nu över och de stora gäldenärerna hotar inte längre det internationella finansiella systemet genom betalningsinställelser. Däremot är skuldsituationen för de fattigaste låginkomstländema fortsatt svår. Deras skuldsättning är inte stor i absoluta tal, men är i många fall mycket betungande i förhållande till de enskilda ländernas betalningsförmåga. Sammantaget har framstegen i skuldstrategin för de fattigaste länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en hanterlig skuldbörda skall uppnås. Regeringen återkommer senare med en beskrivning av de åtgärder som vidtas för att lindra skuldbördan för dessa länder. Det internationella biståndet Förändringarna i världen har bidragit till ett ökat behov av samordning på biståndsområdet. Den globala karaktären på många av dagens problem kräver gemensamma insatser, vilket har ställt de multilaterala biståndsor- ganen inför nya utmaningar, men även inneburit ökade krav på samord- ning av det bilaterala och det multilaterala biståndet. På det bilaterala området har OECD:s biståndskommitté, Development Assistance Committee (DAC), en viktig samordnande roll. Inom ramen för DAC har riktlinjer utarbetats för hur ett effektivt bistånd bör utformas. DAC skall hjälpa medlemsländerna tillämpa riktlinjerna i praktiken, bl.a. genom regelbundna granskningar av deras bistånds- program. Statistikinsamling från medlemsländerna om deras biståndsin- satser är ett annat viktigt led i DAC:s ansträngningar att följa upp biståndets volym och inriktning. I DAC:s statistik definieras bistånd enligt följande: - resursflöden i form av gåva eller lån på mjuka villkor (minst 25 % gåvoelement) - mottagarlandet skall finnas med på DAC:s lista över biståndsmottagare - resurserna skall finansieras över statsbudgeten - huvudsyftet skall vara att främja ekonomisk utveckling eller social välfärd. Biståndsbegreppet är för närvarande föremål för diskussioner inom DAC. En komplicerad, men viktig, fråga är vilka nya former av resursöverföring som bör inkluderas i DAC:s definition av bistånd. De former som tagits upp till diskussion är bl.a. stöd till fredsbevarande operationer och asylkostnader. Parallellt med dessa diskussioner pågår en omfattande revidering av DAC:s lista över biståndsmottagare. DAC-listan kom till främst av statistiska orsaker, men har med tiden fått ökad policybetydelse bl.a. då den knutits till FN:s 0,7 %-mål. Listan har inte ändrats mycket sedan den kom till på sextiotalet, trots stora förändringar i omvärlden. Flera länder som tidigare varit biståndsmottagare har idag nått höga utvecklingsnivåer. Vidare omfattar DAC-listan ännu inte de                  54 östeuropeiska stater, som för närvarande upplever svåra omställnings- problem i samband med strukturomvandlingsprocessen.                 Prop. 1993/94:100 Ar 1992 togs Kazachstan, Kirgisien, Tadzjikistan, Turkmenistan och Bilaga 4 Uzbekistan upp på DAC-listan. Samtidigt beslutades att Bahamas, Brunei, Singapore, Quatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten skulle uteslutas med tre års verkan. I december 1993 beslutade DAC om en utvidgning av DAC-listan, samtidigt som denna delades i två kategorier; utvecklingsländer samt övergångsländer. Bistånd till utvecklingsländer får räknas av mot FN:s 0,7 %-mål, medan bistånd till övergångsländer inte får det. Det behövs dock tydliga kriterier för att särskilja dessa båda kategorier. DAC skall utreda detta för att DAC:s medlemsländer skall kunna fatta beslut senast 1995. Tills vidare kommer Georgien, Azerbajdjan och Armenien att räknas som utvecklingsländer tillsammans med de länder som sedan tidigare var med på DAC-listan. De länder som under åren 1992, 1993 och 1994 har en BNI/capita överstigande Världsbankens gräns för höginkomstländer kommer dock att föras över till listans andra del från 1996. Övriga länder i Östeuropa klassas som övergångsländer. DAC-statistiken från 1992 visar att de totala biståndsflödena till utvecklingsländerna ökade under 1992 till 61 miljarder US dollar jämfört med 57 miljarder US dollar föregående år. Detta motsvarar i reala termer en ökning med 0,8 %. Det multilaterala biståndet uppgick till knappt 20 miljarder kronor, dvs. 32 % av det totala biståndet. Detta innebär en relativ ökning av det multilaterala biståndet, från 26 % 1991. Biståndets relativa andel av de totala resursflödena till utvecklingsländerna minskade dock 1992 till 33 % jämfört med 40 % 1991. Den viktigaste förklaringen till minskningen var en rejäl uppgång i privata flöden till de mer utvecklade u-ländema. Fördelningen på de olika biståndsgivarna, visar att USA, som traditionellt varit den störste biståndsgivaren i världen räknat i absoluta termer, behöll sin förstaplats. Totalt utbetalades 11,7 miljarder US dollar i bistånd från den amerikanska statsbudgeten. Japan, som under hela 1980-talet ökat biståndsinsatserna, var den näst största biståndsgivaren med 11,1 miljarder US dollar. Sverige hamnade på nionde plats bland DAC:s medlemsländer med utbetalningar på 2,5 miljarder US dollar. 55 Tabell 1. Biståndsutbetalningar från DAC:s medlemsländer år 1992 <table border="1"> <tr><td></td><td> Biståndets andel av BNI (%) (1992)</td><td> Biståndets storlek (miljoner US dollar) (1992)</td></tr> <tr><td> DAC-länder totalt2</td><td> 0,33</td><td> 60 589</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 1,16</td><td> 1 273</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 1,03</td><td> 1 408</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 1,03</td><td> 2 463</td></tr> <tr><td> Nederländerna</td><td> 0,86</td><td> 2 748</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 0,63</td><td> 8 288</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 0,62</td><td> 644</td></tr> <tr><td> Canada</td><td> 0,46</td><td> 2 518</td></tr> <tr><td> Schweiz</td><td> 0,46</td><td> 1 140</td></tr> <tr><td> Belgien</td><td> 0,38</td><td> 842</td></tr> <tr><td> Australien</td><td> 0,37</td><td> 1 017</td></tr> <tr><td> Tyskland1</td><td> 0,36</td><td> 7 002</td></tr> <tr><td> Italien</td><td> 0,31</td><td> 3 778</td></tr> <tr><td> Portugal</td><td> 0,31</td><td> 267</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 0,31</td><td> 3 202</td></tr> <tr><td> Japan1</td><td> 0,30</td><td> 11 149</td></tr> <tr><td> Österrike1</td><td> 0,29</td><td> 529</td></tr> <tr><td> Luxemburg</td><td> 0,29</td><td> 40</td></tr> <tr><td> Spanien</td><td> 0,28</td><td> 1 615</td></tr> <tr><td> Nya Zeeland</td><td> 0,26</td><td> 97</td></tr> <tr><td> USA1</td><td> 0,20</td><td> 11 656</td></tr> <tr><td> Irland</td><td> 0,16</td><td> 69</td></tr> </table> Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 1 Inkluderar skulder som ej är definierade som ODA (Official Development Assistance) enligt följande: - Exportkrediter: Österrike 5 miljoner US dollar, Tyskland 147 miljoner US dollar, Japan 32 miljoner US dollar - Militärskulder: USA 894 miljoner US dollar 2 I denna totalsumma är exportkrediter och militärskulder enligt ovan exkluderade Den genomsnittliga relativa biståndsnivån for DAC-medlemmama uppgick 1992, liksom året dessförinnan, till 0,33 % av BNI. Det är således långt kvar till FN:s målsättning från 1970 om att 0,7 % av BNI i de industriellt utvecklade länderna skall avsättas till utvecklingssam- arbete. Sverige uppnådde detta mål redan år 1974. 1992 utbetalades 1,03 % av Sveriges BNI till bistånd och Sverige var därmed ett av de lyra länder som uppfyllde volymmålet. Övriga länder som uppnådde 0,7 %- målet var Norge, Danmark och Nederländerna. Norge betalade ut störst andel av BNI, 1,16 %. Bland länderna som ökat biståndets andel av BNI märks även Schweiz och Spanien, vilka nu kommit upp i utbetalnings- nivåer på 0,46 % respektive 0,28 %. De flesta länder ligger kvar på 56 oförändrad utbetalningsnivå. Kraftiga minskningar av biståndet kan Prop. 1993/94:100 urskiljas i några länder, främst i Finland, Irland, Österrike, Luxemburg, Bilaga 4 Tyskland, Belgien och Canada. DAC samlar även in uppgifter om biståndet från icke-medlemsländer. Dessa uppgifter är dock inte fullständiga och därför mindre tillförlitliga. Säkert kan sägas att biståndet från länder utanför DAC:s medlemskrets har minskat avsevärt sedan 1980-talet. Omvälvningarna i det forna Sovjetunionen och i de östeuropeiska länderna har inneburit en kraftig krympning av biståndet från dessa länder. Biståndet från arabländema har också sjunkit. (1992 uppgick det uppskattningsvis till sammanlagt ca 1 miljard US dollar). Vidare minskade även Taiwans bistånd, medan Korea nådde sin högsta biståndsnivå hittills (110 miljoner US dollar). Växande behov, stagnerande resurser Omvärldsförändringama och det ökade ömsesidiga beroendet ger oss idag nya möjligheter att ge de globala frågorna - som t.ex. fattigdomen, miljön, befolkningstillväxten - en viktigare plats på den internationella dagordningen. Det här är frågor vars lösningar kräver att marknadskrafterna och resursflöden på kommersiella villkor kompletteras med resursflöden på mjuka villkor eller rent gåvobistånd. Redan nu kan vi emellertid skönja ett stort och växande dilemma under 1990-talet, med ökande finanseringsbehov och stagnerande biståndsresurser. Under de senaste decennierna och i synnerhet under 1980-talet har behoven av koncessionell eller mjuk finansiering ökat långt utöver de ca 60 miljarder dollar om året som industriländerna sammantaget mobiliserar i bistånd. Orsakerna till de växande behoven är flera och av olika karaktär. Dessutom har under de senaste åren en rad ”nytillkomna” finansieringsbehov lagts på toppen av de ”hittillsvarande” behoven. De ”nytillkomna” finansieringsbehoven kan dels ses som en följd av de senaste årens världspolitiska förändringar, dels den alltmer utbredda insikten om miljöhotens globala karaktär: - Sovjetunionens upplösning och förändringarna i Östeuropa har under senare år uppenbarat mycket betydande externa finansieringsbehov där marknadsvillkor bara delvis är lämpliga. I synnerhet för de mycket fattiga centralasiatiska republikerna kan knappast annat än finansiering på mjuka villkor komma ifråga, - ett stort, under 1990-talet möjligtvis växande, antal katastrofer och regionala och interna militära konflikter ställer ökade krav på finansiering och återuppbyggnad samt insatser för ett växande antal människor på flykt, - en omställning till en hållbar utveckling på miljöområdet kommer enligt det internationellt överenskomna miljöprogrammet ”Agenda 21” att kräva avsevärda additionella finansiella resurser. Vi måste således ställa oss frågan hur de växande behoven skall tillfredsställas i en situation med stagnerande biståndsresurser. Åtgärder                  57 som tillgripits för att finna lösningar på fattigdomsproblematiken räcker inte längre till. Flera av frågorna är också av sådan global karaktär att Prop. 1993/94:100 de måste lösas i ett internationellt sammanhang. Det gäller t.ex. Bilaga 4 konflikter som den i det forna Jugoslavien och Somalia samt befolknings- och miljöfrågorna. Medvetandet om detta gör att det finns större möjligheter att föra upp frågorna högre på den internationella dagordnin- gen. Givarsamfundet måste också finna vägar som innebär att biståndet blir effektivare, dvs. blir mer resultatinriktat för att på så sätt begränsa behovet av nya finansiella resurser. Detta kräver att strategiska områden for utvecklingssamarbetet identifieras och att klara prioriteringar görs. Det i sin tur kräver god analys om förutsättningar för att ge och ta emot bistånd. Internationell samordning bör drivas med större kraft än hittills vilket bör vara möjligt med tanke på frågornas globala karaktär. Samarbete i nya former måste också prövas. Arbetet bör inriktas på att i ökad utsträckning i utvecklingssamarbetet mobilisera lokala resurser och lokalt kunnande för att begränsa behovet av bistånd och få större förankring i samarbetsländema. MÅL OCH FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR DET SVENSKA UTVECKLINGSSAMARBETET En sammanhållen politik U-ländemas möjligheter till utveckling påverkas av ett stort antal faktorer. Det internationella biståndet är endast en av dessa. Sveriges u- landspolitik och det svenska biståndet kan aldrig bli mer än ett stöd till de olika krafter som utgör grundpelarna i ett väl fungerande samhälle. Vårt stöd måste vara långsiktigt och vila på ett ömsesidigt förtroende. Det överordnade målet för det svenska biståndet, att höja de fattiga folkens levnadsnivå, är fortfarande lika aktuellt. Kampen mot fattig- domen och för förbättrade levnadsvillkor kräver angrepp på flera fronter samtidigt. Riksdagen har därvid fastlagt att biståndet skall bidra till - resurstillväxt - ekonomisk och social utjämning - ekonomisk och politisk självständighet - en demokratisk samhällsutveckling samt - en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Riksdagen har vid upprepade tillfällen understrukit att målen skall ses som en helhet. De förstärker och kompletterar varandra för det gemen- samma syftet att åstadkomma en höjd levnadsstandard och rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor. Biståndets uppgift är också att på sikt göra sig självt överflödigt genom att ge länderna hjälp till självhjälp och möjliggöra för u-ländema att delta i det internationella utbytet på mer jämbördiga villkor. Det svenska utvecklingssamarbetet måste därför bedrivas inom ramen för en sammanhållen u-landspolitik, i den meningen att de frågor vi aktivt driver i internationella fora och våra direkta bidrag samverkar med och stöder u-ländemas egna ansträngningar till utveckling. Samarbetet måste bygga på ömsesidigt förtroende för parternas krav och för- Prop. 1993/94:100 pliktelser.                                                                     Bilaga 4 Det fria handelsutbytets värde som utvecklingsmotor bör betonas mer i svensk u-landspolitik. Målet skall vara att utvecklingsländerna integreras i en ekonomisk världsordning där frihandel och företags- investeringar är centrala drivkrafter för utveckling. Att bekämpa den rika världens protektionism är en viktig handling av solidaritet med fattiga länder. Protektionismen är särskilt utbredd inom jordbruket. Världs- handeln med jordbruksprodukter måste kraftfullt liberaliseras. Det är mycket positivt att de utdragna GATT-förhandlingama i den s.k. Uruguayrundan nyligen avslutats med tillfredsställande resultat. Även om många utvecklingsländer på kort sikt kan ha svårigheter att tillgodogöra sig fördelarna som GATT-avtalet medger, så väntas flertalet på längre sikt gynnas av ökad frihandel. De totala finansiella flödena från Sverige till u-länder och östländer består, förutom biståndet på ca 13 miljarder kronor under innevarande år, även av andra resursöverföringar. Dessa omfattar vårt samarbete med öst- och Centraleuropa, bidrag till FN, fredsbevarande insatser samt satsningar på miljöområdet och uppgår totalt till drygt 2 miljarder kronor per år. Skulle man därtill lägga asylkostnader som avser stöd till flyktingar från u-länder och östländer kommer man upp i sammanlagda insatser till u-länder och östländer på ca 25 miljarder kronor årligen. Regeringen fastslog i sin första regeringsdeklaration 1991 att biståndet skall uppgå till en procent av BNI. Denna målsättning upprepades i regeringsdeklarationen 1992. Det faktiska utfallet för 1992 blev 1,03 % av BNI. Den ekonomiska krissituationen ledde samma år till en krisuppgörelse med socialdemokraterna, vilken bl a innebar att biståndet för budgetåret 1993/94 sänktes med 1,5 miljarder kronor. Detta fick till följd att biståndsbudgeten kom att utgöra 0,93 % av BNI. Samtidigt förklarade regeringen att enprocentmålet inte övergetts och att bistånds- nivån skulle höjas till en procent så snart den ekonomiska situationen medgav detta. Enprocentmålet kvarstår alltså som ett riktmärke för det svenska biståndet. I takt med att den svenska ekonomin förstärks bör nivån på biståndet successivt kunna höjas, så att det inom en femårsperiod når upp till en procent av BNI. För att biståndet skall bli verkningsfullt krävs emellertid att rimliga förutsättningar föreligger vad gäller utvecklingspolitiken i de enskilda länderna. Den inriktning av biståndet som i dagens läge är alltmer motiverad, innebär ökad betoning av olika former av bistånd som stärker u-ländemas förmåga till ett gott styrelseskick, ”good govemance”. De kriterier som regeringen tidigare lagt fast för biståndet avser att styra våra biståndsinsatser i denna riktning. De har sin utgångspunkt i ländernas egna ansträngningar. Det innebär att biståndsgivningen skall ta hänsyn till hur demokratin utvecklas, hur mänskliga rättigheter respekteras, hur den ekonomiska politiken och marknadsekonomin fungerar och hur effektivt biståndsresursema används i mottagarländerna. I det sistnämnda kriteriet skall budgetens resursanvändning i sin helhet -                  59 och militärutgifterna i synnerhet - beaktas. I de fattigaste länderna bor - trots en snabb urbanisering - mellan två Prop. 1993/94:100 tredjedelar och tre fjärdedelar av befolkningen på landsbygden och är Bilaga 4 beroende av jordbruket för sin försörjning. Jordbruket är ryggraden i de fattiga ländernas ekonomier och centralt för de fättigas försörjning. Majoriteten av småbrukare är kvinnor. De har i många fall inte tillgång till jord, rådgivning eller krediter. En fortsatt och förstärkt fattigdoms- orientering kräver därför att jordbruket ges hög prioritet i mottagar- ländernas utvecklingsstrategi. Biståndet inom denna sektor bör ägnas åt att på olika sätt skapa förutsättningar för fungerande marknader och inte åt att subventionera produktion. Arbetslöshet och undersysselsättning drabbar i första hand de fattiga. Åtgärder mot arbetslöshet och undersysselsättning, särskilt hos de unga, måste därför få ökad uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet. Ändamålet med utveckling är att bekämpa fattigdomen och höja människomas välfärd. Utbildning och god hälsa har ett värde i sig. De stärker självtilliten och ökar människomas valmöjligheter. Det finns en stark koppling mellan satsningar på utbildning och ekonomisk tillväxt och utveckling i olika länder. Kvaliteten på de grundläggande kunskaper som erhålles i primärutbildningen är avgörande för utbildning senare i livet. En viktig förutsättning för att kunna tillägna sig formell utbildning är läs- och skrivfärdigheter. Kampen mot analfabetismen är därför en viktig uppgift i bekämpandet av fattigdomen. Bistånd i samverkan Allt eftersom ekonomierna i utvecklingsländerna liberaliseras och den tidigare inåtvända importsubstituerande politiken ersätts av en export- orienterad politik, ökar möjligheterna för utvecklingsländerna att delta i den internationella världshandeln. Som tidigare nämnts är emellertid ett av de främsta hindren för flertalet u-länders utveckling de handelshinder som begränsar marknadstillträdet till i-ländemas marknader. Kostnaden för u-ländema av protektionismen i i-ländema uppgår till summor vida överstigande de totala biståndsflödena från den rika till den fattiga delen av världen. Sverige bör driva frågan om integrering av utvecklingsper- spektiven i handelspolitiska överväganden. Ökad frihandel skulle innebära en framgång för u-ländema och ge bättre förutsättningar för att uppnå ekonomisk tillväxt. Samtidigt bör framhållas att det finns ett antal länder, framför allt i Afrika söder om Sahara, som i dagsläget har en svag ekonomi och därmed sådan begränsad exportpotential att de inte nämnvärt skulle gynnas av ökad frihandel på kort sikt. Den totala årliga exporten från länderna i Afrika söder om Sahara är mindre än Sveriges årliga export. Därför krävs en ökad samverkan mellan handel och biståndssamarbete. I detta arbete måste svenskt näringsliv involveras. Det är regeringens uppfattning att svenska företag har en roll i utvecklingssamarbetet i så måtto att de relationer som byggts upp på grundval av biståndet kan vidareutvecklas mot ökad handel och ekonomiskt samarbete. Inom ramen                60 för principen om att gåvobistånd skall vara obundet och upphandling skall ske i öppen konkurrens bör den svenska resursbasen i form av svenskt kunnande och svenska produkter tillvaratas. När svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga, kostnadseffekti va och svarar mot samarbetsländemas behov är det naturligt att de utnyttjas. Så sker också i hög utsträckning avseende det bilaterala biståndet. Ungefär hälften av det bilaterala biståndet flödar tillbaka till Sverige i form av beställningar av produkter eller tjänster. Vad gäller det multilaterala biståndet, är motsvarande siffra låg. Regeringen har därför tillsatt en utredning i syfte att utröna hur svenska företag i ökad utsträckning skall kunna medverka i multilateral upphandling. Här ligger ett ansvar på företagen att bättre ta tillvara den marknad som det multilaterala samarbetet ger. Biståndet måste samverka med mottagarländernas egna ansträngningar. Erfarenheterna från många års bistånd visar att endast en utveckling som är väl förankrad i inhemska förhållanden och politik har möjligheter att lyckas. Omvärldens bidrag är viktiga. Avgörande är ändå inhemskt initierade förändringar. Krav på ansvar och öppenhet framförs med växande styrka av ländernas egen befolkning men också av bistånds- givarna. Demokratisering, social mobilisering och ekonomiska reformer med införande av marknadsekonomi framstår som förutsättningar för en hållbar politik. Många länder försöker utforma en effektivare och rättvisare utvecklingspolitik. Det svenska biståndet bör vara ett stöd för sådana förändringar. Biståndet måste därför utformas så att det underlättar en mobilisering av landets egna resurser och ha en sådan inriktning att det inte snedvrider investeringspolitiken i länderna. Biståndets huvudsyfte måste vara hjälp till självhjälp. Det betyder att så långt det är möjligt främja det produktiva utnyttjandet och utvecklingen av de resurser som redan finns i mottagarländerna. Vad som fattas är ofta förmåga eller omständigheter som gör det möjligt att ta tillvara och utveckla dessa resurser. Biståndet bör därför särskilt inriktas på stöd till utveckling av bärkraftiga institutioner och program som förbättrar mottagarlandets förmåga att häva fattigdomen. Biståndet bör ge stöd till uppbyggnad av en fungerande marknads- ekonomi som skapar växande resurser för utveckling. Regeringen vill betona vikten av att förutsättningar skapas för den privata sektorns utveckling. Småföretagsamhet är en viktig utvecklingspotential, inte minst för att kunna öka sysselsättningen. Ett fungerande näringsliv kräver också utveckling av en ansvarsfull och effektiv offentlig sektor och samhälleliga institutioner som sätter ramar och fastställer spelregler. En fungerande rättsstat är en omistlig förutsättning för ekonomisk utveckling. Biståndet har i vissa situationer förstärkt och bidragit till att staten fått en alltför omfattande roll på bekostnad av det civila samhället. Det är därför viktigt att bevaka hur biståndet påverkar utvecklingen av staten, marknaden och samhället. Biståndet bör ge viktiga bidrag till uppbyggnaden av ett pluralistiskt samhälle. Regeringen vill här understryka de enskilda organisationernas insatser. Organisationerna kan nå viktiga målgrupper som kan vara svåra att nå i det statliga samarbetet. Genom sin folkrörelseförankring kan de stärka det folkliga deltagandet i utvecklingsprocessen och bidra till Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 demokratiseringen. Den biståndsverksamhet som bedrivs genom folkrörelser och enskilda organisationer har stor betydelse genom deras speciella möjligheter till direkta kontakter med människor på lokal nivå i u-länder. Floran av enskilda organisationer är stor och deras antal växer. Det är därför viktigt att beakta förutsättningarna för deras verksamhet och arbetsvillkor i mottagarländerna. Det är vidare angeläget att följa hur de kraftigt ökade anslagen till deras verksamhet påverkat arbetet och vilka möjligheter och begränsningar som de enskilda organisationernas framtidsperspektiv rymmer. Ett självklart ansvar vilar på mottagarlandet och dess regering att skapa drägliga levnadsvillkor och framtidstro för dess medborgare. Principen om hjälp till självhjälp sätter kunskapsöverföring och kunskaps- utveckling i centrum. Ett förtroendefullt samarbete mellan givare och mottagare bygger på ömsesidig respekt och ansvar. Det innebär också att biståndsgivaren har ett berättigat intresse av att närmare kunna diskutera prioriteringar och avvägningar i dialogen med mottagaren. Det kan t.ex. röra sig om landets prioriteringar av offentliga resurser inklusive militärutgifter, subventionering av verksamhet som har ringa betydelse för utvecklingen, satsningar på hälsovård, utbildning och miljö. Biståndsdialogen måste också bli ett verksamt instrument att främja demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna. Demokratins betydelse för konfliktlösning i fredliga former bör lyftas fram. Det måste också stå klart för mottagaren att biståndets omfattning och inriktning påverkas av hur de mänskliga rättigheterna, demokratifrågan och de ekonomiska reformprogrammen utvecklas samt av hur effektivt biståndet används. På senare år har den politiska konditionaliteten i biståndet ökat. Detta avspeglas bland annat i kriterierna som styr biståndet omfattning till olika länder. De ökade politiska kraven måste i större utsträckning tillämpas i det praktiska biståndssamarbetet. Främst handlar det om ökade krav på mottagarländerna i fråga om demokrati och respekt för mänskliga rättigheter samt rimliga militärutgifter. Den mängd biståndsprojekt som ett mottagarland har att hantera bör begränsas genom ökad givarsamordning. Vi bör undvika att överlasta u- ländema med ett stort antal projekt som de inte klarar att hantera i praktiken och som riskerar att ge näring åt byråkrati och över- dimensionerade statsapparater. I stället bör vi söka enklare och bredare överföringsformer. Dit hör olika typer av sektorstöd och programbistånd som villkoras med krav på att den politik som bedrivs på området har en utvecklingsfrämjande inriktning. Dit hör också betalningsbalansstöd och importstöd till länder som genomför marknadsorienterade ekonomiska reformprogram. Stöd till processer och breda sektorprogram kräver effektivare samverkan inte bara mellan givare och mottagare utan också mellan givarna. Mottagarna skall ha ansvaret för samordningen och det är viktigt att stärka deras kapacitet för detta. Koncentration till färre antal insatser och utveckling av breda sektorstöd, krav på större enhetlighet i rapportering, samverkan i analys och utvärderingar är exempel på åtgärder som kan underlätta för mottagarländerna. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 62 I denna tid av utmaningar och omdaning är det angeläget att på ett konstruktivt sätt vara med och påverka EU:s biståndspolitik. Förberedels- erna för ett aktivt medlemskap i Europeiska unionen (EU) skall därför prioriteras högt i perspektivet av vårt utvecklingssamarbete. När Maastricht-avtalet realiseras kommer Europeiska kommissionen att kunna spela en viktig roll för ökad samordning av det internationella ut- vecklingsbiståndet. Biståndet som idag kanaliseras via kommissionen utgör 8 % av DAC-ländemas totala utvecklingsbistånd och av medlems- ländernas samlade bistånd kanaliseras ca 18 % via kommissionen. EU:s bistånd är drygt tre gånger större än det svenska. Sveriges bistånd har ett internationellt högt anseende. OECD:s biståndskommitté DAC har nyligen gjort en genomgång av det svenska biståndet där Sverige fick högt betyg både vad gäller volym och kvalitet. Europeiska kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlem- skapsansökan bl.a. sagt: ”Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklings- samarbete skulle utgöra en tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Europeiska unionen.” Med bibehållande av den höga kvaliteten på vårt nationella bistånd ges nu dessutom möjligheten att vara med och utforma det gemensamma biståndet. Vi har i allmänhet en samsyn med flera av unionens länder vad gäller principerna för bistånd och redan idag förs en aktiv dialog med några av dem. I denna krets av likasinnade länder finns stora möjligheter till ett effektivt samarbete. För ett effektivare bistånd Även om mottagarlandets politik och förmåga att genomföra verksam- heten är avgörande för slutresultatet kommer vi inte ifrån att vår egen berednings- och beslutsprocess spelar roll. Det är dessutom något vi själva kontrollerar. Vår förmåga att förutse och ta hänsyn till förutsättnin- garna, bedöma realismen i målen och mottagarnas egna prioriteringar är väsentliga. Det gäller också möjligheterna att på ett effektivt sätt kunna hantera mångfalden i biståndet och på ett konsekvent sätt representera helheten i vår närvaro i mottagarländerna. Det är naturligt att våra egna regler och system anpassas efter förändringar i omvärlden. Regeringens insatser och åtgärder är inriktade mot: - övergripande krav och kriterier för biståndet - åtgärder för att förbättra styrningen och samordningen i biståndet - system för uppföljning och kontroll - effektivisering av administrationen Vi återkommer senare med en mer utförlig redovisning av arbetet med dessa frågor. Resultatstyrning av biståndet kräver bl.a. att verksamheten baseras på en realistisk analys av de faktiska förutsättningarna i de enskilda länderna för att nå framgång. Riskerna för ineffektivt utnyttjande av biståndsmedel och för korruption måste minimeras. I försöken att förhindra eller motverka korruption satsar regeringen på bl.a. följande: Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 - stöd till åtgärder som förbättrar mottagarländernas egen förmåga till Prop. 1993/94:100 kontroll och revision, t.ex. genom att hjälpa till att stärka u-ländemas Bilaga 4 egna revisionsmyndigheter. - val av samarbetsområden där man så långt det är möjligt kan undvika eller minska riskerna för korruption - skärpta krav på uppföljning och redovisning av det svenska biståndet. Bevisade fall av korruption liksom misstankar om korruption skall alltid föranleda åtgärder. Avtalen skall innehålla tydliga krav på rapportering. Opinionen och biståndsviljan Biståndets resultat är självfallet en fråga som rör både biståndsgivare och mottagare. Det är också en central fråga för biståndsopinionen. Fattig- domen och nöden är avgörande motiv för biståndet. Men biståndet måste också kunna motiveras utifrån resultaten, att hjälpen når fram och gör avsedd nytta. Uppmärksamheten och opinionsbildningen måste i ökad utsträckning inriktas på vad som faktiskt uträttas. Behoven men också resultaten måste kunna göras tillgängliga så att svenska folket får en bra bild av nödvändigheten men också nyttan av ett effektivt bistånd. För biståndsverksamheten i stort är det viktigt att det finns en stark folklig biståndsvilja. Enligt undersökningar har biståndsviljan visat tecken på att åter öka, efter några års nedgång. Det är mycket positivt att nu kunna konstatera att två av tre svenskar anser att biståndet är lagom stort eller bör ökas. Vi måste fortsätta att arbeta på att förbättra effektiviteten och resultatredovisningen i utvecklingssamarbetet. För att vidmakthålla allmänhetens intresse för bistånd, inte bara i akuta nödsituationer som ofta väcker massmedias intresse, utan också till långsiktigt samarbete, krävs en aktiv opinionsbildning. Vid sidan av den statliga informationen spelar här de enskilda organisationerna en stor roll för att sprida information om bistånd och u-ländemas situation och bidrar därmed också till att stärka biståndsviljan. De bör uppmuntras att ytterligare utveckla denna sida av sitt arbete. Parallellt med detta behövs andra åtgärder för att öka engagemanget och kunskapen om biståndet, inte minst bland de unga. Regeringen utformar därför en ny informations- strategi och förstärker insatserna på informationsområdet. VIKTIGA FRÅGOR I UTVECKLINGSSAMARBETET Demokrati och mänskliga rättigheter Demokratins betydelse for att nå hållbar utveckling betonas allt starkare i det internationella utvecklingssamarbetet. I slutdokumentet från FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna i juni 1993 konstateras att ”demokrati, utveckling och respekt for de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter är ömsesidigt beroende och inbördes förstärkande”. Den svenska regeringen välkomnar framväxten av detta synsätt, som vunnit ökat internationellt genomslag. Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ett egenvärde. De är inte ett medel att skapa utveckling utan en del av själva utvecklingsbe- greppet. Det handlar om att skapa anständiga samhällssystem utan förtryck. Sådana system kan ofta vara utvecklingsbefrämjande också i ekonomisk mening. Men det är inte huvudskälet till att vi vill främja dem. Det skälet är i stället vår människosyn. Vad senare års händelser visat i en mängd länder runtom i världen är att människor inte nöjer sig med att låta andra diktera samhällets utveckling. Förväntningar och krav på politisk frihet och deltagande har tvingat totalitära regimer att ge vika för demokratiska processer. Demokrati är det samhällsskick som bäst tillgodoser människors berättigade krav på inflytande och delaktighet i sitt lands utveckling. Denna politiska dimension tillmäts därför stor betydelse när vi bedömer förutsättningar för biståndssamarbete med enskilda u-länder. Genom utvecklingssamarbetet kan vi främja inledda processer mot demokrati utan att för den skull föreskriva processens gång. Samtidigt är demo- kratins kännetecken med en fungerande rättstat, fri opinionsbildning, politisk pluralism med periodiskt hållna allmänna val allmängiltiga och bör så framhållas. I händelse av att en demokratiprocess avbryts eller stannar av, har vi anledning att ompröva vårt biståndssamarbete. Från svensk sida markerar vi denna hållning i de avtal och protokoll som undertecknas med våra samarbetsländer. Respekten för de mänskliga rättigheterna har under senare år erkänts som en viktig förutsättning för ett lands utveckling. Betydelsen av internationell uppmärksamhet kring de mänskliga rättigheterna kan inte nog poängteras. De överenskomna normerna om de mänskliga rättig- heterna utgör vår tids främsta ledstjärna för vad som skall gälla av principer och regler för staters maktutövning. Normerna ger folkrättsligt skydd åt människor tillhörande minoriteter eller andra utsatta grupper. Utvecklingen i många områden i världen har accentuerat religionsfri- hetens betydelse. Samtidigt har religiösa förhållanden ofta onyanserat framställts som drivkraft i politiska kriser eller vid brott mot mänskliga rättigheter. För att skapa en bättre grund för de fortsatta diskussionerna av dessa frågor och deras roll i utvecklingssamarbetet kommer under våren 1994 en studie att göras av relationen mellan brott mot religionsfri- heten och olika yttringar av religioner, etniska och politiska förhållanden. Det ökade antalet förfrågningar om stöd för främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati i Öst- och Centraleuropa och i det forna Sovjetunionen har aktualiserat frågan om ändamålsenliga former för sådant stöd. Dessa frågor kommer att utredas under våren 1994. Några av de viktiga slutsatserna från FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna behandlar samspelet mellan utveckling och mänskliga rättigheter. Slutdokumentets bekräftelse av att alla mänskliga rättigheter är odelbara och ömsesidigt beroende har aktualitet och relevans inom utvecklingssamarbetet. Det ger en ingång för att lyfta fram politiska och medborgerliga rättigheter i fora för ekonomiska och sociala frågor. Olika vägar bör prövas för att utröna hur man bäst kan inlemma de mänskliga rättigheterna som en dimension inom fler delar av FN- systemets verksamhet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 65 Allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna kan utgöra en restriktion för att svenskt bistånd, oavsett dess inriktning, kan lämnas till ett land. I de fall när ett mönster föreligger av grava kränkningar mot grundläggande mänskliga rättigheter och dessa brott får anses vara förövade med statsledningens godkännande eller medgivande, kan utvecklingssamarbete visa sig vara oförenligt med det biståndspolitiska målet om främjandet av de mänskliga rättigheterna. Utvecklingssamarbete kan dock vara berättigat när svårigheterna står att finna i förhållanden vilka undergräver statens möjlighet att upprätthålla skyddet för de mänskliga rättigheterna. Utvecklingssamarbete kan emellertid inte ersätta mottagarens politiska vilja, inte heller utgöra en ersättning för nationella åtgärder till skydd för de mänskliga rättigheterna. Först när egen vilja och egna ansträngningar finns på plats kan bistånd tjäna som ett konstruktivt och ibland oundgäng- ligt stöd. Ett av de viktiga budskapen vid konferensen for ”Development Cooperation for Human Rights and Democracy” som hölls i Stockholm den 22-24 februari 1993 var att fattigdom riskerar att omintetgöra de demokratiprocesser som inletts i olika afrikanska länder. Finansiellt stöd till dessa länders ekonomiska reformpolitik är således också ett viktigt bidrag för att tillförsäkra demokratins överlevnad i länderna. Tre områden angavs för främjandet av mänskliga rättigheter och inom vilka bistånd har en roll att fylla. Mänsklig utveckling - i form av att bl.a. kunna läsa och skriva - öppnar möjligheterna för den enskilde att utöva sina rättigheter och ta del i samhällslivet. Att förstärka institutioner och regelverk som är nödvändiga för att staten ska kunna upprätthålla rättssäkerhet och former för demokratiskt styrelseskick, angavs som ett annat viktigt led i främjandet av de mänskliga rättigheterna. Vidare framhölls de av staten oberoende samhällsaktörerna som viktiga garanter för grundläggande mänskliga värden. Dit hör enskilda organisationer, media och yrkessammanslutningar. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Från katastrof till återuppbyggnad Få områden inom det internationella utvecklingssamarbetet har förändrats så kraftigt under de senaste åren som stödet till katastrof- och återupp- byggnadsinsatser. Utvecklingen i vår omvärld, inte minst i f.d. Jugo- slavien och Afrikas Hom, har framkallat ett behov av nytänkande såväl vad gäller förhållandet mellan katastrofbistånd och övrigt bistånd, som mellan humanitära insatser och insatser för att angripa grundorsakerna till katastrofer. Fokus har kommit att hamna på de s.k. komplexa katastroferna där en kombination av faktorer som krig, politisk in- stabilitet och naturkatastrofer gett upphov till särskilt svårbemästrade situationer. Även under det kommande året måste vi ha en beredskap för ett ökat antal katastrofer med svåra och akuta mänskliga lidanden som följd. Från svensk sida bör en övergripande målsättning vara att verka för att det                  66 internationella katastrofbiståndet kännetecknas av en helhetssyn där en jämvikt uppnås mellan insatser av rent humanitär natur och andra insatser av politisk och fredsbevarande karaktär. Detta kräver en insikt om att i s. k. komplexa katastrofer kan det humanitära biståndet endast utgöra en del av ett mer omfattande paket av åtgärder. Katastrofbiståndet har en roll att spela för att ge tid att finna permanenta lösningar, men kan aldrig ersätta arbetet med att lösa grundorsakerna till problemen. Arbetet med att anpassa såväl den internationella katastrofhjälpen inom FN som det svenska katastrofbiståndet till de nya förhållanden som råder i världen, har pågått under flera års tid. Inte desto mindre återstår ett omfattande arbete innan det multilaterala och det bilaterala katastrof- biståndet kan anses uppfylla de krav som bör ställas vad gäller långsik- tighet, effektivitet och professionalism i insatserna. Under det kommande året bör, enligt regeringens mening, därför det svenska arbetet inom katastrofområdet särskilt fästa uppmärksamheten på följande tre områden: - Att snarast uppnå en väl fungerande samordning av det multilaterala katastrofbiståndet inom ramarna för FN. Här bör ingå särskilda insatser för att se till sambanden mellan de humanitära, politiska och fredsbe- varande aktiviteterna; - Att klargöra och stärka sambandet mellan akuta kastrofinsatser, återuppbyggnad och utveckling. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att finna de praktiska formerna för att redan under insatserna i den akuta fasen underlätta övergången till mer långsiktiga utvecklingsinsatser och att inom ramarna för utvecklingsbiståndet identifiera insatser som direkt kan förebygga eller mildra katastrofer; - Att i takt med att katastrofbiståndet blir allt mer omfattande, komplext och komplicerat till sin karaktär, vidta åtgärder för att upprätthålla fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofinsatserna utan att ge avkall på kravet på effektivitet och snabbhet. Detta kräver bl.a. utveckling av den svenska resursbasen, både beträffande personal och varor i katastrof- hjälpen samt stärkt bevakning och uppföljning av de insatser som görs inom ramarna för FN och de olika FN-organ som är verksamma inom katastrofområdet. För att möjliggöra en övergång från en katastrofsituation till långsiktig utveckling är det av central betydelse att mottagarlandet har egna resurser att satsa på samarbetet. Stor hänsyn måste även tas till landets egna utvecklingsprioriteringar för att därigenom garantera att mottagarlandet känner fullt ansvar för insatserna. Vi bör verka för att det etableras ett sådant samarbete mellan givarna och mottagarna så att maximal effektivitet i insatserna uppnås såväl på kort som på lång sikt. FN har i detta sammanhang en nyckelroll men ökad uppmärksamhet måste ägnas åt relationen mellan olika aktörer som t. ex. FN-systemet, utvecklingsbankerna, de bilaterala givarna och de enskilda organisationerna. Av speciellt intresse är att tydliggöra rollfördelningen mellan dessa aktörer i övergången ftån katastrof- till utvecklingsbistånd. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 67 Ökade resursflöden och skuldlättnad för stöd till marknadsekonomiska Prop. 1993/94:100 reformer                                                               Bilaga 4 Sverige bör, mot bakgrund av de ökande behoven av resursflöden på mjuka villkor till utvecklingsländerna, fortsätta att internationellt driva frågan om ett uppfyllande av 0,7 %-målet. De fattigaste, mest skuld- tyngda länderna kommer för lång framtid att för sin utveckling vara beroende av biståndsresurser. Deras situation är ännu inte sådan att de förmår attrahera tillräckligt privat kapital. De politiska och ekonomiska reformer som sedan några år genomförs i flertalet utvecklingsländer är en förutsättning för att på längre sikt komma ifrån biståndsberoendet. Genom att skapa ett politiskt och ekonomiskt klimat som är gynnsamt för investeringar kan privat finansiering i ökad utsträckning ersätta dagens dominerande officiella fiansiering. I denna process kan biståndet spela en viktig roll genom att främja de nödvändiga reformerna. Genom det s.k. policybaserade biståndet, framför allt betalningsbalansstöd, kopplas finansiella resurser till att såväl politiska som ekonomiska reformer genomförs. En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till utvecklings- länderna utgörs av skuldlättnadsåtgärder. Många av låginkomstländema har skuldbördor som utgör ett allvarligt hot mot deras utveckling. De årliga räntebetalningarna och amorteringarna uppgår i vissa fall till hela eller mer än den årliga exportinkomsten. Sverige har sedan flera år internationellt drivit frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. En del av biståndet används också direkt till skuldlättnad för att lindra dessa länders skuldbörda. För att diskutera de fattigaste ländernas skuldproblem och analysera effektiviteten av olika skuld- lättnadsåtgärder avser Sverige, tillsammans med Schweiz, ordna ett internationellt seminarium i Geneve i mars i år. Genom ett sådant initiativ hoppas vi nå en ökad förståelse internationellt för behovet av ytterligare skuldlättnad för de fattigaste länderna. Så gott som samtliga samarbetsländer för svenskt bistånd genomför idag ekonomiska reformer i riktning mot ökad marknadsorientering av ekonomin. Gradvis lyfts de regleringar och system som tidigare utgjort hinder för inhemsk produktion och export. Makroekonomiska stabili- seringsåtgärder kompletteras med en omvandling av det ekonomiska systemet från centralstyrning till avreglering och större utrymme ges för privata initiativ och marknadsbaserade lösningar. Reformprocessen är dock ingalunda smärtfri och för de länder, främst de i Afrika söder om Sahara, som står med ena benet i planekonomin och det andra i marknadsekonomin uppstår många nya problem. Härtill kommer de ofta återkommande naturkatastroferna och inbördes stridigheter som drabbar flera länder. De politiska reformerna mot ökad demokratisering som ofta pågår parallellt, bör på lång sikt förstärka kapaciteten och förmågan till ekonomiska reformer. På kort sikt har dock vissa erfarenheter visat på svårigheter att samtidigt klara den ekonomiska och politiska om- vandlingen. Regeringen avser därför att underlätta de ekonomiska                 68 reformprocesserna genom fortsatt omfattande finansiellt och tekniskt stöd. Vi kan genom betalningsbalansstöd inklusive skuldlättnad stödja Prop. 1993/94:100 övergången till marknadsekonomi genom att öka mottagarlandets Bilaga 4 kapacitet att finansiera import, skuldtjänst och statens driftsbudget. Betalningsbalansstödet får dock endast avsedd effekt om mottagarlandet genomför ekonomiska reformer. Resultaten av reformerna - som överenskommits med IMF, Världsbanken och givarsamfundet - är avgörande för om betalningsbalansstöd skall ges till ett land eller inte. För en hållbar utveckling Begreppet ”hållbar utveckling” har under senare år kommit att samman- fatta mycket av inriktningen av både multi- och bilateralt utvecklingssam- arbete. Brundtlandkommissionen fångar in kärnan i begreppet: ”En hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Utgångspunkten är att vidga människors valmöjligheter och livskvalité i ett tidsperspektiv som sträcker sig över generationer. Det inbegriper förutsättningarna att kunna leva ett långt och hälsosamt liv under anständiga ekonomiska förhållanden med politiska och mänskliga fri- och rättigheter. Om således begreppet hållbar utveckling ställer människan i centrum rymmer begreppet även motiv och målsättningar som tar fasta på förändringar av samhällsstrukturer både nationellt och internationellt av social, ekonomisk, ekologisk och säkerhetspolitisk karaktär. Social - i meningen att i en värld där fattigdomen tilltar och klyftorna fördjupas måste den enskilda människans livsvillkor i vardagen sättas i fokus i den politiska beslutsprocessen. Ekonomisk - i en alltmer ömsesidigt beroende värld hänger marknader och produktionsmöjligheter i skilda världsdelar samman. Ekologisk - förödda skogar, jordar och andra tillgångar kan vi inte nyskapa med pengar, och vi är alla beroende av dem, var vi än bor. Inte minst är motiven säkerhetspolitiska - ökande misär och spänningar inom länder och mellan länder föder extremism, våld och terrorism. För att stärka demokratin måste människor var de än bor se att utvecklingen går i en riktning som ger dem öppningar till ett bättre och rikare liv. Priset i människoliv, förött naturkapital, pengar och politisk energi är mycket större i framtiden för försummade tillfällen än kostnaderna för försök att ta itu med problemen i nuet. Utmaningen är att väga samman dessa olika komponenter till ett sammanhållet program för det svenska utvecklingssamarbetet. Regeringen vill särskilt framhålla följande aspekter av hållbar utveckling med betydelse för det svenska utvecklingssamarbetet: Miljö och utveckling. Riokonferensen (UNCED) betecknades i FN- sammanhang som unik så tillvida att aldrig tidigare har så många länder lyckats enas i sina åsikter inom ett område som är så omfattande som miljö och utveckling. Arbetet inför och under Riokonferensen innebar ett fördjupat sätt att                  69 se på utvecklingen, ett sätt som inte bara är ekonomiskt baserat utan också bygger på vårt gemensamma ansvar för att hushålla med natur- resurserna och minska föroreningsbelastningar till vad naturen tål, både i ett nationellt och globalt perspektiv. I detta fördjupade perspektiv står omsorgen om den enskilda människan i centrum. Vi måste nu i vårt arbete i det internationella utvecklingssamarbetet sträva efter att synsättet ”hållbar utveckling” inte bara blir ord utan också präglar arbetet med policy, program och projekt. Detta bör genomsyra både globala miljöfrågor, som exempelvis klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald, samt lokala frågor som mer direkt berör fättiga människors livsmiljö. En utvecklingspolitik som innebär en omsorg om miljön ger också ökade möjligheter för naturen att föda människorna. Hushållning med naturresurser kan därför sägas vara både inriktad på långsiktig utveckling och på en långsiktigt katastrofförebyggande politik, eftersom många konflikter i de fattigaste länderna har sitt upphov i en kamp för föda och existens. En sådan politik är därför dessutom konfliktförebyggande. Omsorg om miljön med människan i centrum ger henne också möjlighet att leva ett i djupaste bemärkelse hälsosamt liv. I förra årets rapport från Världsbanken, World Development Report, betonas att en hållbar mänsklig utveckling även måste innebära ökad satsning på mänskliga resurser. De beslut och riktlinjer som antogs under Rio-konferensen på miljö- och utvecklingsområdet söker Sverige aktivt följa upp i det multilaterala och bilaterala utvecklingssamarbetet. Regeringen avser därför att inom kort tillsätta en särskild arbetsgrupp med representanter för närmast berörda departement och myndigheter för att utarbeta förslag till principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hur UNCED-besluten och de globala miljöfrågorna kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet. Arbetsgruppen bör bl.a. utgå från pågående arbete inom Utrikesdeparte- mentet och skall slutföra sitt arbete senast i september 1994. Befolkning och utveckling. Den tilltagande obalansen mellan befolkningen och de tillgängliga resurserna på många håll i världen inger oro. Skall naturen kunna försörja den befolkningsökning vi inte kan hindra måste vi också i vårt utvecklingssamarbete hjälpa till att hushålla med resurserna. Inriktningen bör vara att angripa fattigdomen och stödja åtgärder som leder till befolkningsutveckling i balans med omgivningen. En varaktigt hållbar ekonomisk utveckling i i-ländema förutsätter en bättre hushållning med resurser. I u-världen har fattigdomen och en därmed förknippad folkökning allvarliga konsekvenser i nuet och ännu mer på längre sikt. Jorden har nu en befolkning på 5,6 miljarder. Till mitten av nästa sekel är antalet sannolikt mellan tio och elva miljarder. Det är den siffran som planer och åtgärder måste ta sikte på. Denna snabba och historiskt unika folkökning utgör en av de största utmanin- garna i vår tid. En större andel av det svenska utvecklingssamarbetet bör mot den här bakgrunden gå till befolkningsrelaterade insatser. Regeringen har tillsatt en nationalkommitté för att förbereda det svenska agerandet inför FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo i september 1994. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 70 Kommittén har i sitt arbete identiferat en rad områden, inom vilka mer stöd borde utgå. Till dem hör att främja kvinnans ekonomiska och sociala ställning och att verka för att männens roller och attityder förändras; det råder ett belagt och starkt positivt samband mellan sådana förändringar och en långsammare befolkningsutveckling. Sexuell och reproduktiv hälsa - vari inbegrips tillgång till billiga och kvalitativt fullgoda preventivmedel - är ett annat område som bör få större resurser. I synnerhet tonåringars och ungdomars sexualitet bör uppmärksammas. Årligen utförs mellan 50 och 60 miljoner aborter i världen, ungefär hälften av dem illegala, med stor risk för komplikationer och dödsfall för kvinnorna. Tillgång till sexualupplysning är ett viktigt medel för att undvika oönskade graviditeter och förebygga abort. Möjlighet till säker och legal abort för de kvinnor som anser en abort absolut oundviklig är viktigt för att minska kvinnodödligheten. I många länder är abort den vanliga preventivmetoden. Detta är oacceptabelt. Lika förkastligt är bruket av fosterdiagnostik i syfte att könsbestämma fostret och abortera kvinnliga foster. Skälet till att så sker tyder på en för oss främmande syn på människovärdet i allmänhet och kvinnans värde i synnerhet. Till grund för regeringens inställning i frågan ligger, som framgått, att individen och hennes behov och värdighet måste stå i centrum. Emellertid skall understrykas att biståndet här är ett komplement till berörda regeringars politik för att befolkning och resurser skall komma i balans. Därför är en viktig del av ett svenskt agerande på området att verka för en ansvarsfull och konsekvent ekonomisk såväl som social politik från regeringarnas sida. Det är på den punkten som de stora förändringarna måste komma. Tillväxten av antalet HIV/AIDS-sjuka ökar dramatiskt i många länder. Det är i första hand människor i produktiv ålder som insjuknar och som följd drabbas barn och åldringar. Vi ser idag hur barn får sluta i skolan för att inta mammas eller pappas roll som familjeförsörjare. I många länder, särskilt i Afrika, är HIV/AIDS inte bara ett hälsoproblem utan också ett samhällsekonomiskt och socialt problem till följd av sjukdomens utbredning i de produktiva åldrarna. Regeringen ser det därför som en mycket viktig uppgift att fortsätta utveckla insatserna på detta område. Jordbruk och utveckling. Jordbrukets centrala roll i utvecklingsprocessen är oomtvistad - ett fungerande jordbruk och en tryggad inhemsk livsmedelsförsörjning bildar basen för en långsiktigt hållbar utveckling. Jordbrukspotentialen i flertalet u-länder, särskilt i Afrika, är dåligt utnyttjad. Insatser för att öka och effektivisera jordbruksproduktionen är därför nödvändiga. Tillväxten måste i första hand åstadkommas genom ökad produktivitet. Det förutsätter bl.a. en sund makroekonomisk miljö, inklusive en prispolitik som stimulerar jordbruksproduktionen, en fungerande infrastruktur och institutioner som kan underlätta jordbrukets utveckling, liksom former för ägande och brukande som motiverar den enskilde till investeringar. Produktionen måste också anpassas till de ekologiska förutsättningarna och ske inom de gränser som naturen tål. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Andra faktorer, såsom naturkatastrofer, politiska missgrepp, kränkning Prop. 1993/94:100 av mänskliga fri- och rättigheter samt inbördeskrig har emellertid Bilaga 4 försvårat för bönderna i somliga länder att höja produktionen. Ett annat problem är begränsningar i den internationella handeln. Tullar och andra restriktioner, liksom dumpade världsmarknadspriser på vissa jordbruks- produkter försvårar utvecklingen av u-ländemas jordbruk. Avreglering av jordbrukspriserna och liberalisering av distributions- systemen är avgörande faktorer för att man ska lyckas öka jordbrukspro- duktionen. De ekonomiska reformprogram som flertalet samarbetsländer genomför och som Sverige aktivt stöder, föreskriver bl.a. de här åtgärderna. Att bonden får ordentligt betalt för sina produkter är av central betydelse för att öka produktionen och sysselsättningen. Regeringen anser att ökad uppmärksamhet bör ges åt frågor som rör uthållig markanvändning och jordbruksproduktion i u-ländema. En marknadsanpassad ekonomisk politik ökar möjligheterna för jordbruks- biståndet att nå varaktiga resultat. Vi vet också att alla människor inte har tillträde till marknaden på lika villkor. Det kan vara brist på utbildning, ekonomiska resurser eller andra faktorer. Det krävs därför satsningar på, men också effektivare kopplingar mellan forskning, försöksverksamhet och metodutveckling som kan tillgodose småbrukarnas behov och produktionsvillkor. Avregleringar och ökad privatisering öppnar möjligheter för alternativa spar- och låneformer. Landsbygdens infrastruktur måste rustas upp och system för underhåll förbättras. Enskilda bönders äganderätt är central för utvecklingen av en effektiv jordbruksproduktion. Det är också viktigt att dessa åtnjuter en grad av rättssäkerhet som gör det möjligt att bruka jorden på lång sikt. Detta är viktigt bl.a. för resursutnyttjande och möjligheten att planera verksam- heten. Upprättande av jord och fastighetsregister kan ytterligare öka säkerheten och effektiviteten i ägandet. I flera länder förekommer idag s.k. ”landgrabbing”, vilket innebär att delar av den statliga byråkratin tillskansar sig lantegendom på lands- bygdsbefolkningens bekostnad. Detta försämrar ytterligare rättssäkerhet och rättstrygghet för den jordägande landsbygdsbefolkningen. Det försämrar också kopplingen mellan ägande och brukande av marken. Regeringen följer noga utvecklingspolitiken i mottagarländerna i detta avseende. Kvinnor och utveckling. För att bistånd skall vara framgångsrikt och kunna bidra till en hållbar utveckling krävs att både mäns och kvinnors kompetens och möjligheter tas tillvara och utvecklas. Därför är det en betydelsefull och ansvarsfull uppgift att verka för att kvinnor i allt högre grad blir delaktiga i utvecklingssamarbetet. Det gäller såväl på global, regional som på lokal nivå. Regeringen ser det som ett viktigt framsteg att FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna i sitt slutdokument lyft fram kvinnans rättigheter till en central fråga i det fortsatta arbetet för de mänskliga rättigheterna. Diskrimineringen av kvinnan är såväl en kränkning av hennes rättigheter som ett av de stora hindren för utveckling i u-ländema.                   72 Samtidigt bör betonas kvinnans betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Denna betydelse är såväl direkt genom att kvinnan deltar Prop. 1993/94:100 i, t.o.m. tar huvudansvar för, viktiga produktionsområden men också Bilaga 4 indirekt genom den betydelse hon har för barns och ungdomars utveckling. Av dessa olika perspektiv följer att det kvinnoinriktade biståndssamarbetet bör inriktas mot en ökad fokusering på hela kvinnans livscykel. En viktig aspekt för att uppnå en bättre tillvaro för kvinnor är rätten och tillgången till primärutbildning. Flera globala studier visar på det nära sambandet mellan kvinnors utbildningsnivå, hälsa och status i samhället. Ett av de fundamentala hindren mot en varaktig utveckling i u-länder är diskrimineringen av kvinnor så väl i lagreglering som i praktiken. Förberedelsena inför kvinnokonferensen i Peking 1995 blir därför en betydelsefull process. Ett viktigt syfte med denna konferens är att skapa ett förnyat politiskt åtagande och en handlingsplan för det fortsatta arbetet. Tyngdpunkten bör här enligt svenskt synsätt läggas på frågor som har avgörande betydelse för en majoritet av världens kvinnor. Viktiga tema är fattigdomsperspektivet, medvetandegörande och delaktighet i beslutsprocessen på alla nivåer. En central uppgift är vidare att eliminera våld och andra övergrepp mot kvinnor, och att ge kvinnor samma möjligheter som män till hälsovård, utbildning och arbetsutveckling. Genom att bereda kvinnan tillfälle till ekonomisk självständighet ges hon och hennes barn en möjlighet till ett värdigt och respekterat liv. Barn och utveckling. Den starka uppslutningen bakom konventionen om barnets rättigheter inger förhoppning och visar på ett växande engage- mang kring barnens situation i världen både från regeringar och enskilda organisationer. Arbetet för barnets rättigheter har visat prov på nya och innovativa inslag. Det är därför positivt att det arbetet vunnit stöd i det antagna aktionsprogrammet från världskonferensen om mänskliga rättigheter. Regeringen avser att ge fortsatt hög prioritet åt barnets rättigheter inom biståndssamarbetet och i uppföljningen inom FN- systemet. Regeringen ser som sin uppgift att se till att staternas åtagande omsätts i nationell politik så att barnets rättigheter och behov de fäcto tillgodoses. Fortfarande är många länders regeringar i praktiken likgiltiga för barnens situation genom att förekomsten av barnprostitution, jakt på gatubarn, slavarbetet m.m. inte aktivt motarbetas. Här är det inte endast en fråga om fattigdom utan också en vilja till förändring. En särskilt utsatt grupp av barn är de som drabbas av krig och konflikter. Den typ av konflikter som vi ser alltmer av får dramatiska konsekvenser för civilbefolkningen och då särskilt barn. Alla insatser som syftar till att hindra skadeverkningarna och samtidigt undanröja konflikternas orsaker har stor betydelse för dessa barns möjligheter att överleva på ett värdigt sätt. Sverige är pådrivande för att dessa barns situation uppmärksammas. Nyligen presenterade FN:s barnfond en första sammanställning av situationen för barn i de länder som sammanställt handlingsplaner för                  73 uppföljningen av bamtoppmötet 1990. Det är positivt att kunna konstatera att situationen för världens barn generellt förbättras. Rapporten visar Prop. 1993/94:100 vidare att det finns fattigare länder som bättre tillgodoser sina barns  Bilaga 4 basbehov än andra något rikare länder. Tyvärr fortsätter dock dis- kriminerande åtgärder mot flickor och kvinnor i många länder. Det är något som är oacceptabelt och som måste följas noga i vårt utvecklings- samarbete. UTREDNINGAR, UTVÄRDERING OCH FÖRDJUPAT ANALYSARBETE EU, Sverige och biståndet Förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU) inleddes den 1 februari 1993. Slutsatserna av det hittillsvarande svenska analysarbetet vad gäller biståndspolitiken har bl.a. redovisats i de av Utrikesdepartementet utgivna skrifterna Biståndet och EG (Fakta Europa, nr. 1991:3) och EG och biståndet (Aktuellt i biståndspolitiken, nr. 1992:7). EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemskapsan- sökan redovisat sin bedömning av Sveriges biståndspolitik inför ett medlemskap. Såväl de ovan nämnda svenska analyserna som EG- kommissionen ser mycket positivt på ett svenskt medlemskap vad gäller ett kommande biståndspolitiskt samarbete. Som en aktiv förberedelse inför ett medlemskap bedrivs vid Utrikesde- partementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete ett fördjupat analysarbete med tre huvudinriktningar: organisation, finansier- ing och policy. Arbetet med denna fördjupade analys beräknas avslutas till sommaren 1994 och en närmare redovisning presenteras i nästa års budgetproposition. Det krävs beredskap för de nya relativt omfattande arbetsuppgifter den svenska biståndsförvaltningen kommer att åläggas vid ett medlemskap. Därför kartläggs dels vilka arbetsinsatser som krävs vid kommissionen och dess administration dels behovet av resurser i Sverige. Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s bistånd har enligt preliminära beräkningar fastställts till 1,6 - 1,8 miljarder kronor eller ca 12 % av den nuvarande svenska biståndsbudgeten. Det bistånd som bedrivs inom EG och som Sverige aktivt kommer att deltaga i överlappar i viss mån det nuvarande svenska biståndet. Departementet ämnar därför genomföra en jämförande kartläggning av de båda biståndsprogrammen främst vad avser prioriteringar i och fördelning av resurser. När Sverige skall bidra till EG:s bistånd är det viktigt att fördela biståndsresursema så att EU blir en kompletterande kanal till Sveriges övriga bistånd. Den första fasen i medlemskapsförhandlingama har varit att under våren 1993 gå igenom hela EG:s regelverk. Resultatet av dessa genom- gångar är att regeringen inte ser några problem med att ta över detta regelverk på biståndsområdet. Detta innebär dock inte att vi från svensk sida helt delar den politik som EG bedriver på biståndsområdet. Som 74 medlemmar kommer Sverige att tillsammans med andra likasinnande Prop. 1993/94:100 länder kunna driva sin linje i frågor där vi anser det angeläget att från Bilaga 4 våra utgångspunkter söka påverka färdriktningen inom EU:s bistånds- politik. I det pågående fördjupningsarbetet analyseras därför noggrant vilka frågor som Sverige anser det extra angeläget att driva vid ett medlemskap. B iståndskreditutredningen Som aviserades i förra årets budgetproposition har Utrikesdepartementet låtit utreda frågan om införandet av ett biståndskreditsystem som komplement till u-krediter. Utredningen, Biståndskrediter som komple- ment till gåvobistånd, har varit föremål för remissbehandling vid BITS, SIDA, SWEDECORP, och AB SEK. Utredningen: I utredningen diskuteras för- och nackdelar med ett anslagsfinansierat biståndskreditssystem som komplement till u-kredit- systemet och den projektfinansiering som sker via Nordiska utvecklings- fonden (NDF). Utredningen presenterar en modell över ett biståndskreditsystem för obundna krediter med en subventionsgrad på ca 80 % (IDA-liknande villkor) för projektfinansiering i u-länder. Krediterna förutses lämnas företrädesvis till sektorer där svenskt näringsliv är konkurrenskraftigt. Biståndskreditema skall kunna användas som alternativ till gåvo- finansiering av främst infrastrukturprojekt. Till skillnad från u-krediter skall biståndskreditema utfästas för finansiering av projekt och ej leveranskontrakt. Fördelar med biståndskrediter är enligt utredningen att dessa ger investeringar en mer marknadsorienterad prägel, är lämpliga för samfinansiering samt kan användas vid en utfasning av reguljärt gåvobistånd. Den främsta nackdelen med biståndskreditema som alternativ till gåvobistånd är att de ökar mottagarlandets skuldbörda. Utredningen förutser att en ram på ca 500 miljoner kronor per år kan behövas när systemet är fullt utbyggt. I inledningsskedet kommer anslagsbehovet att vara mindre. En anslagstilldelning om 100 miljoner kronor torde räcka under det inledande året. BITS, SIDA och SWEDECORP föreslås få möjlighet att, efter framställning hos regeringen, disponera medel under biståndskreditramen. Den finansiella administrationen föreslås handhas av AB Svensk Exportkredit. Remissinstanserna: BITS och SWEDECORP är positiva till införandet av ett biståndskreditsystem. SIDA anser att gåvobistånd är att föredra framför kreditbistånd. SWEDECORP tillstyrker förslaget beträffande beredande myndigheter men menar att beslut, åtminstone om krediter av mindre storlek, bör ligga hos myndigheterna och ej regeringen. Också SIDA är positiv till att samtliga aktuella myndigheter skall medges rätt att utnyttja och besluta om medel under biståndskreditramen. BITS anser att systemet bör ligga hos BITS där kompetens inom kreditbiståndet redan finns. SIDA och SWEDECORP anser att systemet skall vara anslags-                75 finansierat. BITS förordar ett huvudsakligen marknadsfinansierat system i syfte att hushålla med anslagsmedel. Samtliga remissinstanser förordar Prop. 1993/94:100 ett obundet system. BITS och SWEDECORP anser dock att det i Bilaga 4 särskilda fall skall vara möjligt att utfästa bundna krediter. Remissinstanserna anser att det är väsentligt att länderinriktningen förtydligas. Regeringens överväganden Regeringens bedömning är att utredningen klart visat att fördelarna med ett biståndskreditsystem överväger nackdelarna. Biståndskrediter som komplement till u-krediter skulle öka flexibiliteten i det svenska kreditbiståndet varigenom krediter på mycket förmånliga villkor kan ges till fattigare länder. I huvudsak bör biståndskreditema ges för finansiering av infrastrukturprojekt i låginkomstländer med liten eller medelstor skuldbörda. Den biståndsmässiga beredningen och beslut om bistånds- krediter föreslås ligga hos BITS medan själva kreditadministrationen bör handhas av AB SEK. Vid beredningen av eventuella biståndskrediter till SIDA:s samarbetsländer skall BITS samråda med SIDA. SIDA:s stöd till infrastruktursektom bör också fortsättningsvis ske på gåvobasis. SWEDECORP kan, vid sidan av det rena gåvobiståndet, inom ramen för sitt verksamhetsanslag bevilja exempelvis villkorslån till riskkapitalbolag och investeringsbanker i u-länder. Biståndskreditema, som i normalfallet skall vara obundna, bör ges på IDA-liknande villkor. Undantagsvis skall också bundna krediter kunna komma ifråga. Regeringen förordar att ett system för biståndskrediter inrättas under en försöksperiod av två år. Medelsbehovet beräknas till 50 miljoner kronor under det första verksamhetsåret. BITS bör tillåtas göra utfästelse om biståndskrediter till ett belopp som motsvarar tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Ett resultatorienterat synsätt Den svenska biståndsförvaltningen måste ses som en helhet vars uppgift är att hantera en verksamhet präglad av mångfald. De regler och system som styr förvaltningens arbete måste successivt anpassas såväl efter biståndspolitikens inriktning som efter förändringar i förvaltningens omvärld. De övergripande kraven och kriterierna för biståndet har behandlats ingående i ett tidigare avsnitt. Regeringens styming av biståndet skall präglas av ett resultatorienterat synsätt. Detta kräver bl.a. att målen för alla projekt, insatser osv. görs tydliga samt att resultaten löpande följs upp i förhållande till målen. Regeringen har mot denna bakgrund givit myndigheterna sådana direktiv. Ett omfattande arbete i dessa frågor pågår nu. Regeringen redovisade våren 1993 de allmänna ramarna för arbetet (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342). Under våren 1993 inledde Sekretariatet för analys av utvecklingssam-                 ^6 arbetet (SAU) sin verksamhet. Dess uppdrag är att på ett systematiskt sätt Prop. 1993/94:100 söka besvara övergripande frågor om biståndets nytta och effektivitet. Bilaga 4 Under innevarande budgetår kommer SAU bl.a. att studera det samlade svenska biståndet till Guinea-Bissau, Tanzania, Zambia och Nicaragua. Den kommitté (dir. 1992:59) som leder SAU:s arbete beräknas under sommaren 1994 avlämna ett betänkande med förslag om inriktningen av och formerna för en fortsatt kvalificerad analys- och ut- värderingsverksamhet inriktad på biståndets effektivitetsfrågor. Ett mål för en mer effektiv biståndsförvaltning bör självfallet vara att prestera effektiva biståndsinsatser. Biståndsmyndighetemas administrativa kostnader är dock relativt begränsade, mindre än 5 % av de samlade biståndsanslagen. Administrativa besparingar har genomförts. Under hösten 1993 har bl.a. integrationen av ambassader och biståndskontor inletts. De nya utlandsmyndigheterna är ett uttryck för en mer markerad helhetssyn på Sveriges förhållande till det berörda landet. Den utsända personalen kan på detta sätt också utnyttjas mer flexibelt och effektivt. Integrationen kommer att vara helt genomförd den 1 januari 1995. Arbetet med att se över styrnings- och beslutsvägar, organisation samt behoven av kompetensutveckling bör fortsätta. Regeringen gav i augusti 1993 en särskild utredare i uppgift (dir. 1993:87) att bl.a. behandla dessa frågor och att utarbeta förslag om hur administrationen av biståndet kan rationaliseras och effektiviseras. Denna Biståndsförvaltningsutredning kommer att avlämna sina överväganden och förslag inom kort. Utredarens arbete är inriktat dels på att precisera formerna för regeringens styming av myndigheterna, dels på biståndssektoms myndighetsstruktur. En central utgångspunkt är att ett resultatorienterat styrsystem i förening med en tydligare roll- och uppgiftsfördelning, mellan regering och myndigheter samt mellan myndigheter, i sig kan möjliggöra inte obetydliga ekonomiska besparingar. Multilateral upphandling Den upphandi ingsmarknad som genereras av de mulitlaterala utvecklings- bankerna och FN:s biståndsverksamhet är av flera skäl intressant. Den är relativt stor, den är växande men också svårpenetrerad och omgärdad av speciella upphandlingsregler. Trots det svenska näringslivets internationalisering har svenska företag haft begränsade framgångar på denna marknad. Mot denna bakgrund angavs i förra årets budgetproposition 1993/94:100 (sid. 76) att Utrikesdepartementets handels- och u- avdelningar avsåg att närmare analysera hur den svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle kunna öka inom ramen för gällande principer om obundet bistånd och internationella upphandlings- regler på området. Arbetet med denna analys inleddes under sommaren 1993 av en projektgrupp inom departementet. Till projektgruppen knöts en kontakt-                 77 grupp med företrädare för Utrikesdepartementet, Finansdepartementet, BITS, SIDA och SWEDECORP, Exportrådet och Industriförbundet samt Prop. 1993/94:100 Svensk Exportkredit.                                                   Bilaga 4 Projektets övergripande mål är att på grundval av en analys lägga förslag till mer effektiva, koordinerade och strategiska svenska ffäm- jandeinsatser på det multilaterala upphandlingsområdet. Projektgruppen kommer att avlämna sin rapport under våren 1994. En departemental prövning av projektgruppens förslag kommer därefter att göras med avsikt att snarast genomföra sådana förändringar att nuvarande ffämjandeåtgärder förstärks. Nedan presenteras vissa preliminära slut- satser från projektgruppens arbete. En generell slutsats är behovet av att hitta former för en förbättrad samverkan för att uppnå det önskade resultatet: att inom ramen för de svenska biståndspolitiska målen nå ett förbättrat utnyttjande av den svenska resursbasen med sikte på en högre effektivitet i såväl ut- vecklings- som katastrofsamarbetet och de fredsbevarande operationerna. Med denna utgångspunkt avser projektgruppen att analysera och preliminärt lämna förslag inom främst följande områden: Revitaliserad främjandeorganisation-. En organisatoriskt förstärkt främjandeverksamhet (inkl, projekt- och marknadsbevakning) baserad på närmare samråd och samverkan mellan näringslivet, Utrikesdepartementet och olika myndigheter. Förbättrad marknadsinformation-. Tillskapande av ett mer samman- hållet system för information om prioriterade marknader som idag finns utspritt bland många olika aktörer såsom departement, ambassader, biståndsorgan och företag. Information om resursbasen-. Tillskapande av ett mer sammanhållet system för information om resursbasen med avsikt att ge ambassader, projektbevakare och andra möjlighet att kunna snabbt förmedla upp- daterad och korrekt information om svenska företag, institutioner och konsulter. Finansieringsfrågor. Olika finansieringsarrangemang föreslås bli föremål för en uppföljande översyn med hänsyn till dessa frågors stora betydelse. Bland annat anses hittillsvarande system med konsultfonder i olika multilaterala organ ha fungerat väl och föreslås bli ytterligare utvidgat inom utvecklingsbankerna, inom FN-systemet och vissa av EG:s program. Selektiva insatser: Förslag till åtgärder för att öka svenska företags möjligheter att leverera till FN:s fredsbevarande operationer, samt insatser på katastrof- och flyktingområdet. Valövervakningsinstitutet Regeringen tillsatte 1992 en utredning för att utröna behovet av ett internationellt institut för valövervakning. Utredningen överlämnade sitt betänkande Free and Fair Elections - and Beyond (SOU 1993:100) den 21 oktober 1993. Utredningen har baserat sitt arbete i hög grad på överläggningar med                 78 forskare och individer med lång erfarenhet av valfrågor i skilda länder, parlamentariker och parlamentariska organisationer, företrädare för Prop. 1993/94:100 regeringar och enskilda organisationer, FN och andra mellanstatliga Bilaga 4 sammanslutningar såsom Samväldet och EU. Synpunkter har på detta sätt fortlöpande kunnat inhämtas och diskuteras såväl inom utredningen som med sakkunniga utomlands. Arbetet har tilldragit sig betydande intresse och har fått ett brett stöd. Bakgrunden till utredningen är det starkt ökade behovet av inter- nationell övervakning av val i skilda länder och världsdelar. Utredningen ser detta som ett symptom på ett växande intresse för demokratiska samhällssystem. Den understryker att det är angeläget att stödja denna utveckling. Utredningen konstaterar att de nuvarande insatserna för valövervakning är kortsiktiga och har projektkaraktär. Behovet är emellertid långsiktigt. Hela processen från ett val till nästa val omfattar exempelvis opposi- tionens roll, parlamentens sätt att arbeta, den relevanta lagstiftningen, möjligheten i praktiken för skilda politiska åsikter att få komma till tals, valsystemet, vallängdernas konstruktion och vem som har rätt att rösta. Vidare har utredningen konstaterat ett behov av internationellt överenskomna regler och normer, bl.a. för valövervakning. Härtill kommer att det föreligger en brist på opartiska instanser som alla parter kan känna förtroende för. Många av de organisationer som i dag ägnar sig åt valövervakning är egentligen tillkomna för andra uppgifter, t.ex. nationella parlament, och anser sig ha behov av ett mer professionellt organ för stöd och råd. Länder som genomgår en demokratisk omvandlig måste ofta bygga upp sin kompetens på skilda delar av valprocessen och skulle uppskatta en systematisk hjälp för detta. Det ligger i sakens natur att en pluralistisk demokrati också för samman aktörer med skilda mandat och roller: regeringar, parlament, enskilda organisationer och experter på valfrågor. Det finns i dag inget forum som gör det möjligt för alla dessa att samverka på sina egna villkor och mandat. FN uträttar ett viktigt arbete på valområdet. Särskilt gäller detta insatser för att bilägga långvariga konflikter, såsom i Namibia och Kambodja. FN är ett mellanstatligt organ, och regeringar är bara en av parterna i ett val. FN:s generalsekreterare och hans medarbetare har också välkomnat och stött tanken på ett fristående institut och har lovat ett fortsatt stöd för ansträngningar att få ett sådant till stånd. Andra aktörer har skilda självvalda eller givna begränsingar. De är geografiskt eller geopolitiskt begränsade (t.ex Europarådet), sysslar med bara en viss del av den totala processen, har en bestämd politisk identitet (t.ex. Samväldet), eller är nationella, vilket i vissa lägen kan negativt påverka uppfattningen av deras trovärdighet. Utredningen finner mot denna bakgrund att det finns både ett belagt behov av ett nytt internationellt institut för stöd till valprocesser och ett betydande internationellt stöd för tanken att upprätta ett sådant institut. Institutet föreslås ägna sig åt tre huvuduppgifter: - Normativ och forskningsorienterad verksamhet;                                      79 - Kapacitetsuppbyggnad, konsulttjänster och bistånd; 6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 - Internationellt samarbete i form av erfarenhetsutbyte och valövervak- Prop. 1993/94:100 ning.                                                                      Bilaga 4 Det föreslås att i institutets styrelse skall ingå företrädare för tre kategorier: finansiärer, internationella organisationer samt erfarna personer med olika professionell bakgrund och geografisk hemvist. Ministern för internationellt utvecklingssamarbete och mänskliga rättigheter har ställt sig bakom utredningen och dess slutsatser och rekommendationer och avser att i början av 1994 sammankalla en konferens för att formellt börja en process som avses leda till bildandet av ett valinstitut. Politiska partier Regeringen har under innevarande budgetår initierat ett analysarbete om möjligheterna och behovet av att kanalisera bistånd genom organ med anknytning till politiska partier. Utredningens resultat kommer att avrapporteras under våren 1994. UNICEF-kommittén Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Nationella kommittéer finns i flertalet i-länder. Verksamheten regleras via ett s.k. samarbetsav- tal mellan UNICEF och de nationella kommitteéma. Med något undantag har de nationella kommittéerna formen av enskild organisation. Som aviserades i förra årets budgetproposition har en utredare tillsatts för att se över kommitténs associationsrättsliga form. BISTÅNDSANSLAGEN M.M. Regeringens förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1994/95 uppgår till 13 360 miljoner kronor. Beloppet utgör en ökning med 400 miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Ökningen sker i enlighet med regeringens ambitioner att Sverige inom en femårsperiod åter avsätter en procent av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Den föreslagna ökningen av biståndsramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika anslagen. Sedvanlig pris- och löneomräkning har skett av myndigheternas förvaltningsanslag. En särskild utredare har tillsatts med uppdrag att utarbeta förslag om hur administrationen av biståndet kan rationaliseras och effektiviseras. Regeringen avvaktar utredarens förslag för att med dessa som grund senare kunna återkomma med förslag till omprioriteringar och besparingar inom biståndsför- valtningen. I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93 :UU26, rskr. 1992/93:342) föreslås en ny struktur av anslagen under littera C. Anslag III C 3. Andra biståndsprogram delas upp i anslagen C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS), C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB och slutligen delar av C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m.. Varje myndighets verksamhetsanslag följs av dess administrationsanslag. Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlätt- nadsåtgärder slås samman med det importstöd som tidigare redovisats i några av programländernas s.k. landramar under anslaget III C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA till ett nytt anslag som kallas C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Styrelsen för u-landsut- bildning i Sandö (Sandö U-centrum) har tidigare budgetår erhållit medel under två anslag. Dessa sammanförs nu till ett anslag så att även elevförmåner och utbildningsbidrag anslås under myndighetens ordinarie ramanslag. Ett nytt anslag föreslås och benämns C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m. Hit har olika typer av insatser som inte naturligt hör hemma under något av de andra anslagen förts. De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram ökar med 146,6 miljoner kronor och uppgår till totalt 3 295 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska bidragen till ca en tredjedel av det totala svenska biståndet. Övergången till ny budgeteringsteknik för Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel numera inte anslås förrän IDA drar på en skuldsedel. Detta medför att reserverade medel under anslagsposten för täckande av lagda skuldsedlar successivt minskar. Vid budgetårsskiftet utgjorde sålunda det totala skuldsedels- beloppet under anslaget drygt 4,7 miljarder kronor medan reserverade medel för kommande utbetalningar uppgick till 3,3 miljarder kronor. Av den ingående reservationen på ca 940 miljoner kronor för övriga ändamål är allt utom drygt 70 miljoner kronor reserverat genom beslut eller utfästelser. Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som utfärdats för IDA:s räkning men ännu ej utbetalats har regeringen efter riksdagens godkännande under budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125 miljoner kronor för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för katastrofinsatser, under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kronor för multi- laterala insatser i Central- och Östeuropa samt under budgetåret 1992/93 150 miljoner kronor för katastrofinsatser i f.d. Jugoslavien, utan att Sveriges åtaganden gentemot IDA inskränks. Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas samman- lagt till 6 290 miljoner kronor. Då det importstöd som tidigare anslagits över detta anslag nu föreslås flyttas till ett nytt anslag blir det svårt att rättvisande informera om hur anslaget förändrats från föregående budgetår. Med en uppskattning att importstödet för budgetåret 1993/94 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 utgör ca 540 miljoner kronor av budgeterade medel innebär det att det föreslagna beloppet för 1994/95 skall jämföras med 6 159,5 miljoner kronor. Detta anslag föreslås därmed öka med 130,5 miljoner kronor. De outbetalda medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA uppgår till totalt 2 670 miljoner kronor. Hela denna reservation utom 270 miljoner kronor är intecknad genom utfästelser och avtal för olika projekt och program. En stor del av reservationerna hänför sig till landramama och regionala stöd. För dessa anslagsposter har regeringen medgivit en rätt att utfästa belopp på upp till tre gånger anslagna medel för ett år. Denna budgeteringsteknik skapar förutsättnin- gar för långsiktighet i landsamarbetet och för att utbetalningarna skall kunna verkställas i takt med att medel behövs för genomförande av olika projekt och program. Anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppvisar en reservation på ca 1 990 miljoner kronor. Av den totala reservationen hänför sig ca 190 miljoner kronor till u-landsforskning genom SAREC där allt utom knappt 50 miljoner kronor redan är intecknat för olika ändamål. U-krediter genom BITS uppvisar en reservation på ca 560 miljoner kronor vilken redan är intecknat. Regeringen anser att reservationen för u-krediter är rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen. Tekniskt samarbete genom BITS uppvisar en reservation på ca 150 miljoner kronor som uppstått på grund av förseningar och förändringar av insatsers genomförande. Av reservationerna om ca 100 miljoner kronor som SWEDECORP uppvisar är redan ca 60 miljoner kronor intecknade för olika ändamål. Reservationer på 775 miljoner kronor för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder är redan helt intecknade för olika insatser. Reservationerna under anslagsposten projektbistånd till vissa länder är ca 100 miljoner kronor. Regeringen ämnar ta ett särskilt beslut om användandet av dessa medel. Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra anslag än biståndsanslagen bör beaktas vid summeringen av det samlade biståndet. För budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 902,8 miljoner kronor varav 665 miljoner kronor hänför sig till avräkningar för vissa asylkostnader. Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande tabell. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 82 Tabell 2 Biståndsanslagen 1991/92-1994/95 (mkr)1 <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat 1991/92</td><td> Anvisat 1992/93</td><td> Anvisat 1993/94</td><td> Förslag 1994/95</td><td> Förändr. 1993/94 -1994/95</td></tr> <tr><td> C 1. Bidrag till inter-</td><td> 3 319,4</td><td> 3 566,1</td><td> 3 148,4</td><td> 3 295,0</td><td> 146,6</td></tr> <tr><td> nationella biståndsprogram C 2. Utvecklingssamarbete</td><td> 7 300,0</td><td> 7 517,0</td><td> 6 699,5</td><td> 6 290,0</td><td> -409,5</td></tr> <tr><td> genom Styrelsen för inter- nationell utveckling (SIDA) C 3. Styrelsen för inter- nationell utveckling (SIDA)</td><td> 269,6</td><td> 293,8</td><td> 297,4</td><td> 314,7</td><td> 17,3</td></tr> <tr><td> C 4. Stöd till ekonomiska</td><td> 500,0</td><td> 700,0</td><td> 500,0</td><td> 1 000,0</td><td> 500,0</td></tr> <tr><td> reformer och skuldlättnad C 5.Utvecklingssamarbete</td><td></td><td></td><td></td><td> 815,0</td><td> 110,5</td></tr> </table> Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 genom Beredningen för tekniskt- <table border="1"> <tr><td colspan="6"> ekonomiskt samarbete (BITS)</td></tr> <tr><td> Tekniskt samarbete och</td><td> 315,0</td><td> 324,5</td><td> 304,5</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> internationella kurser U-krediter</td><td> 400,0</td><td> 420,0</td><td> 400,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> C 6. Beredningen för inter- nationellt tekniskt-ekonomiskt</td><td> 14,6</td><td> 18,7</td><td> 20,6</td><td> 20,7</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> samarbete (BITS) C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-lands- forskning (SAREC)</td><td> 395,0</td><td> 425,0</td><td> 405,0</td><td> 425,0</td><td> 20</td></tr> <tr><td> C 8. Styrelsen för u-lands- forskning (SAREC)</td><td> 21,0</td><td> 25,4</td><td> 26,7</td><td> 27,5</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för inter- nationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB Näringslivsfrämjande</td><td> 125,0</td><td> 160,0</td><td> 135,0</td><td> 135,0</td><td> -25</td></tr> <tr><td> Investeringsfrämjande</td><td> 24,5</td><td> 25,0</td><td> 25,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> C 10. Styrelsen för inter- nationellt näringslivsbistånd</td><td></td><td> 34,4</td><td> 35,5</td><td> 29,0</td><td> -6,5</td></tr> <tr><td> (SWEDECORP) C 11. Styrelsen för u-landsut- bildning i Sandö (Sandö U-centrum)</td><td> 54,9</td><td> 23,0</td><td> 24,9</td><td> 32,3</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Utbildningsbidrag och elevför-</td><td> 6,8</td><td> 7,1</td><td> 7,1</td><td></td><td></td></tr> </table> måner 83 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Anvisat 1991/92</td><td> Anvisat 1992/93</td><td> Anvisat 1993/94</td><td> Förslag 1994/95</td><td> Förändr. 1993/94 -1994/95</td></tr> <tr><td> C 12. Nordiska afrikainstitutet</td><td> 5,7</td><td> 6,0</td><td> 5,5</td><td> 6,1</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m. Projektbistånd till vissa länder</td><td> 200,0</td><td> 40,0</td><td> 20,0</td><td> 66,9</td><td> 29,4</td></tr> <tr><td> Utredningar m.m.</td><td> 8,0</td><td> 10,0</td><td> 7,5</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Gäststipendie- och utbytes- program genom Stiftelsen Svenska Institutet</td><td> 5,5</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Biståndskostnader som</td><td> 206,0</td><td> 188,9</td><td> 215,0</td><td> 237,8</td><td> 22,8</td></tr> <tr><td> finansieras över andra huvud- titlar eller anslag Avräkning för vissa asyl- kostnader</td><td> 700,0</td><td> 665,0</td><td> 665,0</td><td> 665,0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Ofördelat belopp pga tekniska justeringar på myndigheternas förvaltnings- anslag</td><td></td><td></td><td> 7,4</td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> TOTALT:                 13 871,0</td><td> 14 460,0</td><td> 12 960,0</td><td> 13 360,0</td><td></td></tr> </table> 1 En ny anslagsstruktur föreslås för budgetåret 1994/95 varför tabellen inte blir helt jämförbar över åren Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Multilateralt utvecklingssamarbete Effektiviteten i det multilaterala systemet Inledningsvis har vi redovisat den värld av globala utmaningar och ömsesidigt beroende som allt tydligare avtecknar sig. Med denna utveckling som bakgrund växer sig behovet av väl fungerande internationella institutioner allt starkare. Sverige har som litet land alltid varit en stark anhängare av multilateralism, och inte minst verkat for ett starkt FN. Stödet för FN har varit såväl politiskt som finansiellt. FN:s utvecklingsarbete har erhållit stora svenska bidrag. Inom ramen för vårt bistånd kompletteras stöd direkt till s.k. programländer, annat bilateralt stöd samt stöd till direkta insatser genom enskilda organisationer av bidrag för utvecklingsändamål genom de multilaterala organen, främst de internationella finansieringsorganen såsom Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, samt till FN:s olika fonder och program för utveckling. Vi har också redovisat att vi står inför en situation med ökade krav och stagnerande resurser internationellt. Kraven på ökad effektivitet och 84 framförallt på påvisbara resultat i allt bistånd ter sig som än mer angeläget mot denna bakgrund, oavsett om biståndet är multilateralt eller bilateralt. Hur man skall gå till väga för att nå detta syfte ter sig emellertid något annorlunda för det multilaterala biståndet jämfört med det bilaterala biståndet. De multilaterala organisationerna utmärks just av mångfalden av givare, och det skulle inte bli effektivt om var och en av dessa givare ställde egna och delvis disparata krav, och på ett ryckigt och oförutsägbart sätt påverkade verksamheten. Det handlar iställer om att skapa multilaterala institutioner som är starka och professionella, har hög integritet, väl definierade och avgränsade mandat och med tydliga styr- och finansieringsystem där just multilateralismen, dvs. det gemensamma åtagandet, står i förgrunden. Kraven på effektivitet måste självfallet vara centralt för organisationerna själva. De måste kunna redovisa resultat såväl kvalitativt som kvantitativt och göra relevanta utvärderingar för att lära av dessa. Verksamheten i fält skall därvid stå i fokus. Vårt agerande i multilaterala utvecklingsorgan styrs av strävan att utifrån våra egna biståndspolitiska mål och prioriteringar skapa förutsättningar för dessa institutioner att verka på ett effektivt sätt. Kraven på effektivitet från medlemsländerna måste således i första hand riktas mot organisationernas styrformer som ett medel för att effektivisera den faktiska verksamheten. Styming och finansiering av multilaterala organ De styrformer som finns i de internationella finansieringsorganen, dvs. främst Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, är i huvudsak ändamålsenliga och funktionella. I finansieringsorganens styrelser står verksamheten och dess resultat i centrum. Dessutom äger återkommande förhandlingar mm där givarna i ett sammanhang förhandlar om den totala volymen, sina individuella bidrag och organisationernas policyinriktning. Här finns därför en direkt koppling mellan finansieringen av verksam- heten och styrningen av densamma. Sverige och Norden har kunnat spela en jämförelsevis stor roll och verkat pådrivande i policyfrågor på ett sådant sätt att verksamheten i dessa institutioner bedrivs i stor överenstämmelse med nordiska biståndspolitiska mål. Det nordiska inflytandet är betydelsefullt trots jämförelsevis små nordiska andelar vad avser finansiella bidrag. Särskilt viktigt ter sig detta inflytande på utformningen av IDA, Världsbankens fond för räntefri utlåning till de allra fattigaste länderna, där Sverige står för en finansiell andel om 2,62 %. Sverige har där aktivt bidragit till en utvecklad syn vad gäller t.ex. de sociala sektorernas roll, kvinnans betydelse i utvecklingsprocessen och vikten av miljömässigt sund utveckling som bedömningsgrund för verksamheten. För FN-systemet blir bilden mer komplicerad. De olika FN-organen har angelägna och viktiga mandat på områden som kapacitetsuppbyg- gande bistånd, miljöfrågor, bistånd riktat till kvinnor och barn, livs- medelsbistånd, bistånd till flyktingar och bistånd i katastrofsituationer. Som redovisats i tidigare budgetpropositioner har Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna genom Nordiska FN-projektet Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 analyserat FN:s biståndsverksamhet och påvisat hur FN-systemet Prop. 1993/94:100 successivt splittrats och marginaliserats. Denna utveckling har bl.a. Bilaga 4 inneburit an effektiviteten i den samlade verksamheten ibland är otillfredsställande. Den uppkomna situationen har i ett globalt perspektiv inneburit att ett vakuum vad gäller internationellt ledarskap i vissa viktiga utvecklings- politiska frågor uppstått. När FN-systemet därvidlag stagnerat, har Världsbanken, världens ledande utvecklingsorgan, trätt in med bistånds- analys och - åtgärder, medan FN-systemet i stort använt sina begränsade resurser till en mer splittrad och disparat projektverksamhet. Behovet av starka multilaterala institutioner för att lösa utvecklingsproblem av såväl global som nationell karaktär innebär emellertid att det finns utrymme för såväl FN som de internationella finansieringsorganen. Däremot måste arbetsfördelningen dem emellan klargöras så att deras kompletterande roller utnyttjas så effektivt som möjligt. Det är ett svenskt intresse att stärka FN på det ekonomiska och sociala området. För Sverige ter sig därför behovet av reformer i FN som ett angeläget krav. Det nordiska FN-projektet, som redovisades mer i detalj i de två senaste budgetpropositionerna hade till syfte att formulera förslag till förändringar för effektivisering och reformering av FN:s bistånds- verksamhet. Tidigare reformförsök inom det ekonomiska och sociala området har inte lett till några mer långtgående resultat. Trots många goda förslag har det under de senaste 20 åren varit svårt att rucka på den obenägenhet till förändringar som finns såväl bland medlemsländerna som inom FN- systemet. Nordiska FN-projektets slutrapport presenterades våren 1991. Förslagen i rapporten går i huvudsak ut på att styr- och finansierings- formerna för FN:s program och fonder skall reformeras. Bl.a. föreslås att ett internationellt utvecklingsråd skall bildas där riktlinjer skall diskuteras och läggas fast för FN:s samlade biståndsverksamhet. Vidare föreslås att mindre exekutiva styrelser skall inrättas för var och en av FN:s olika biståndsorganisationer i syfte att ersätta de nuvarande ineffektivt fungerande styrelserna. Nordiska FN-projektets slutrapport innehåller också förslag om hur finansieringsformerna för FN:s biståndsverksamhet bör förändras. Syftet med förslagen är att skapa en jämnare bördefördelning mellan givarna liksom en högre grad av förutsägbarhet och därmed ökad möjlighet till långsiktig planering av verksamheten. Den nuvarande formen med frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två andra bidragsformer. Den första utgörs av reguljära bidrag från alla medlemsländer där hänsyn skall tas till betalningsförmågan. Den andra formen föreslås vara ”förhandlade bidrag”, vilket innebär att givarländema samlat kommer överens om hur kostnaderna för den biståndsverksamhet som medlemsländerna beslutat om skall fördelas. Efter diskussioner i ECOSOC:s högnivåmöte juni 1991 kom de nordiska förslagen att gå in i en förhandlingsfas inom FN. Generalför- samlingen tillsatte hösten 1992 en arbetsgrupp med uppgift att lämna                   86 förslag till församlingen för hur FN:s biståndsverksamhet kan reformeras. Efter ett drygt år av förhandlingar fattade församlingen i december 1993 beslut om reformer. Beslutet innebär ett genombrott för nya principer för FN:s bistånds- verksamhet som till stora delar bygger på Nordiska FN-projektets analys och förslag. De nordiska ländernas bestämda inriktning att nå beslut som innebär reella förändringar gav efter långa och mycket komplicerade förhandlingar slutligen resultat. Beslutet innebär att ECOSOC:s arbetsformer förändras. Under en del av ECOSOC skall ett årligt högnivåmöte hållas om FN:s samlade biståndsverksamhet. I enlighet med Nordiska FN-projektets förslag kommer då en diskussion att föras och riktlinjer ges för hur denna verksamhet skall drivas. Detta möjliggör att FN får en samlad policy och klarare prioriteringar för den ekonomiska och sociala verksamheten. En central del av beslutet är att de nuvarande styrelserna för FN:s program och fonder skall ersättas med mindre exekutiva styrelser. De nuvarande styrelserna består av ett 50-tal medlemmar samt observatörer. Detta betyder att 200-300 personer kan delta vid de möten som hålls en till två gånger per år. De nya exekutiva styrelserna skall bestå av 36 medlemmar och inga observatörer. Styrelserna skall träffas regelbundet under året för att löpande styra verksamheten med utgångspunkt från de övergripande riktlinjer som ges av ECOSOC. Styrelserna skall inte som nu sammanträda i FN:s lokaler utan i respektive organs huvudkvarter. Genom beslutet om förändrade styrformer har ett första viktigt steg tagits för att få ett effektivare FN-bistånd. Det är ett grundläggande och avgörande steg för att stoppa fragmentiseringen av FN-biståndet liksom för att hejda den marginalisering som pågått under senare år. Det är också ett avgörande steg i en förändringsprocess som nu har inletts. Förändringsprocessen kommer att fortsätta under 1994. I beslutet uppmanas generalsekreteraren att utreda hur ett nytt finansieringssystem med i första han förhandlade bidrag kan utformas. Denna rapport skall vara färdig i april och förhandlingar om ett nytt finansieringssystem inledas i maj. Generalförsamlingens beslut innebär också att en översyn skall göras som underlag för diskussioner om fortsatta reformer. Bland annat skall översynen se om antalet representanter i de exekutiva styrelserna kan modifieras ytterligare. Översynen skall diskuteras vid ECOSOC :s högnivåmöte sommaren 1995 samt vid generalförsamlingen samma år. För att genomföra generalförsamlingens viktiga beslut krävs under den närmaste tiden en komplicerad process vad gäller styrelsearbetets faktiska utformning. I detta läge är det angeläget att Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna finner former för fortsatt aktivt agerande i dessa processer. Ett instrument i detta arbete är vår bidragsgivning, där våra höga andelar ger oss ett gynnsamt läge. För att fullt ut kunna nyttja detta instrument har regeringen en beredskap att periodicera utbetalningarna på grundval av takten och framstegen i det fortsatta reformarbetet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 87 Budgetering av internationellt förhandlade bidrag Riksdagen har att ta ställning till årliga bidrag för de multilaterala biståndsorganisationerna. För vissa av dessa, nämligen Världsbanken och de regionala utvecklingbankema, utgörs emellertid grundvalen för våra bidrag av åtaganden för perioder om flera år. Detta innebär att budgeteringen för dessa institutioner måste ske med viss framförhållning. Utlåningen via Världsbankens och de regionala utvecklingsbankernas utvecklingsgfonder finansieras genom bidrag från medlemsländerna, vilka i återkommande förhandlingar beslutar om påfyllnader av fondernas resurser. En sådan påfyllnad sträcker sig normalt över en tre- eller fyraårsperiod, och medlemsländerna fastställer vid förhandlingarna sina respektive bidrag för hela perioden, vilka sedan erläggs genom årliga bidrag. Budgetering av dessa bidrag har tidigare skett på så sätt att det i varje års budget anslagits en summa motsvarande det totala svenska årsbid- raget. Detta har sedan erlagts i form av en skuldsedel som deponerats i Riksbanken. Då organisationen begärt att få tillgång till medel har en s.k. dragning genomförts, vilket innebär att medlen dragits från summan på skuldsedeln. Dessa dragningar sker emellertid först då organisationen behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt, varför de anslagna medlen förblivit outnyttjade under en följd av år. En betydande mängd outnyttjade medel härrörande från tidigare påfyllnader har på detta sätt kommit att byggas upp under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. För IDA gäller sedan budgetåret 1991/92 en ny budgeteringsmetod, vilken innebär att regeringen inte längre anslår medel motsvarande det totala svenska årsbidraget, utan istället anslår summan av årets beräknade dragningar från lagda skuldsedlar. På detta sätt kommer de anslagna medlen att motsvara de medel som verkligen används för utbetalningar under året, och inga nya reserver byggs därför upp. Samtidigt minskar den existerande potten outnyttjade medel i takt med att dragningarna från tidigare fondpåfyllnader, för vilka budgetering skett enligt de gamla principerna, fortsätter. Det är viktigt att understryka att systemförändringen inte i sig påverkar omfattningen av de svenska åtagandena gentemot IDA utan endast utgör en budgetmässig omfördelning över tiden. Anslagen fördelas över ett större antal år och medel till respektive påfyllnad anslås så länge som IDA:s dragningar från motsvarande skuldsedlar pågår. Därigenom måste medel anslås för dragningar från flera påfyllnader samtidigt. På sikt kommer årliga åtaganden och anslag för beräknade dragningar att ligga ungefär på samma nivå. Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de regionala utvecklingsfonderna (AfDF och AsDF) fr.o.m. nästa påfyllnad i respektive fond. Den fond som härnäst påverkas av ett sådant system- skifte är Afrikanska utvecklingsfonden. Sammanfattningsvis kan konstateras att det nya budgeteringsssystemet har flera fördelar. För det första byggs inga nya reserver upp, samtidigt som den existerande mängden outnyttjade medel minskar i takt med att Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 88 dragningarna från tidigare fondpåfyllnader fortsätter. Det ger också en Prop. 1993/94:100 sannare bild av den faktiska resursöverföringen till u-ländema, och ligger Bilaga 4 därmed i linje med en allmän strävan att inom biståndet avpassa tilldelningen av medel till utnyttjandet. Det nya systemet innebär därigenom att anslagen kan komma att fluktuera från år till år betydligt mer än vad som varit fallet i det tidigare budgeteringssystemet. Det är därför angeläget att se till budgetbeloppen över en flerårsperiod för att bedöma hur nivån på de svenska åtagandena gentemot fondema förändras över tiden. Sverige driver, på basis av förslag i det nordiska FN-projektet, att ett system med förhandlade bidrag skall tillämpas också i FN-systemets operativa verksamhet. Den rapport generalsekreteraren skall presentera till generalförsamlingen i vår skall innehålla förslag om ett sådant system. Skulle ett sådant system genomföras i FN, får det på sikt konsekvenser för budgeteringen av bidragen också till berörda FN-organ. Multilateral upphandling De internationella organisationerna, med Världsbanken i spetsen, kommer enligt nyligen genomförda beräkningar att upphandla varor och tjänster till olika projekt för upp mot 300 miljarder dollar under resten av 1990-talet. På denna multilaterala marknad har svenska företag hittills haft begränsade framgångar. Frågan om näringslivets roll i utvecklingssamarbetet är för närvarande föremål för ett ökande intresse både internationellt och i våra nordiska grannländer. Såväl den amerikanska som den kanadensiska regeringen har gjort omfattande genomgångar av möjligheterna att öka näringslivets engagemang i både det bilaterala och det multilaterala utvecklingssam- arbetet. På närmare håll har Danmark sedan slutet på 1980-talet arbetat med en särskild aktionsplan för samverkan mellan det danska näringslivet och DANIDA. Norge har bl.a. fokuserat sina insatser på en samverkans- organisation för katastofbiståndet mellan staten, frivilligorganisationer och näringslivet, det s.k. NOREPS, där näringslivet står berett att med kort varsel leverera färdiga insatspaket inkluderande sjukvårdsenheter, förnödenheter och förläggningar. Under våren har Utrikesdepartementets handels- och u-avdelningar gemensamt börjat analysera hur den svenska andelen av upphandling på den multilaterala marknaden ska kunna öka inom ramen för gällande principer om obundet bistånd och internationella upphandi ingsregler på området. Projektet ska kartlägga och analysera dels efterfrågan - den multilaterala marknadens behov, dels utbudet - vad den svenska resursbasen kan leverera av varor och tjänster samt hur efterfrågan och utbud bättre kan knytas samman genom mer offensiva, koordinerade och strategiska främjandeinsatser av företagen med hjälp av Utrikesdeparte- mentet, Exportrådet med flera. Projektets uppläggning och preliminära slutsatser beskrivs närmare i det inledande avsnittet under rubriken ”Utredningar, utvärdering och                  89 fördjupat analysarbete”. På efterfrågesidan är det främst tre huvudfrågor som behöver besvaras: Den multilaterala marknadens volym; vad som upphandlas; och hur upphandlingen sker. Vad gäller utbudssidan - den svenska resursbasen - har bara omkring hundra foretag under senare år visat ett mer eller mindre aktivt intresse för den här marknaden. Fyra eller fem klassiska namn inom svensk exportindustri svarar för upp till 80 procent av leveranserna. Sämst lyckas svenska konsultföretag. Mot denna bakgrund kommer en närmare kartläggning av den svenska resursbasens potential för leveranser till den multilaterala marknaden också att genomföras. Sverige arbetar internationellt för en konkurrensneutral ordning för överföring av kapital, varor och tjänster till angelägna projekt och program i u-länder och före detta statshandelsländer. Det innebär emellertid inte att Sverige bara har att ställa betydande resurser till utvecklingsbankernas och FN:s förfogande. Utgångspunkten för projektet är att Sverige har mer att bidraga med till u-ländemas utveckling än bara finansiella resurser. Former bör därför skapas för att mer aktivt främja hela den svenska exportbasens stora och långsiktigt uppbyggda kunnande om bland annat projektverksamhet i u- världen. I första hand faller det på de svenska företagen att bli mer aktiva. Men eftersom utvecklingsbankerna är en blandning av mellanstat- liga organisationer och banker med marknadsmässiga avkastningskrav bör upphandlingsfrågoma hanteras i samverkan mellan statliga myndigheter och näringslivet. Mer aktiva främjandeåtgärder bör således kunna ske både på företags- nivå och statlig nivå. Projektet avser ta ett helhetsgrepp på dessa ganska komplicerade frågor. Svårigheten är att många visserligen har kunskap om de multilaterala organisationerna, om den svenska resursbasen och om främjandeorganisationen men få har överblick över alla dessa tre områden. Det är vad som synes krävas för att lyckas på den multilaterala marknaden. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 90 C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram <table border="1"> <tr><td> 1992/93</td><td> Utgift</td><td> 3 701 833 837 Reservation</td><td> 941 050 929</td></tr> <tr><td></td><td> Utestående</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> skuldsedlar</td><td> 4 747 376 933</td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Anslag</td><td> 3 148 404 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1994/95</td><td> Förslag</td><td> 3 295 000 000</td><td></td></tr> </table> Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåren 1993/94 och 1994/95 (mkr) Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Anslagspost/delpost 1993/94   1994/95   Förändring Anslag    Förslag        (mkr) (mkr) (mkr) FN:S EKONOMISKA OCH SOCIALA VERKSAMHET I FÄLT FN:s utvecklingsprogram (UNDP) varav <table border="1"> <tr><td> - ordinarie bidrag</td><td> 560</td><td> 570</td><td> 10</td></tr> <tr><td> - FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)</td><td> 40</td><td> 40</td><td> 0</td></tr> <tr><td> FN:s befolkningsfond (UNFPA)</td><td> 140</td><td> 140</td><td> 0</td></tr> <tr><td> FN:s barnfond (UNICEF)</td><td> 350</td><td> 350</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Världslivsmedelsprogrammet (WFP)</td><td> 270</td><td> 270</td><td> 0</td></tr> <tr><td> FN:s hjälporganisation för</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> palestinaflyktingar (UNRWA)</td><td> 130</td><td> 146</td><td> 16</td></tr> <tr><td> FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)</td><td> 235</td><td> 275</td><td> 40</td></tr> <tr><td> UNCTAD/GATT:s internationella</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> handelscentrum (ITC)</td><td> 20</td><td> 15</td><td> -5</td></tr> <tr><td> Narkotikabekämpning genom FN-systemet</td><td> 53</td><td> 50</td><td> -3</td></tr> <tr><td> SUB TOTALT</td><td> 1 798</td><td> 1 856</td><td> 58</td></tr> </table> INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN V ärldsbanksgruppen varav - Internationella utvecklingsfonden (IDA) - Internationella finansieringsbolaget (IFC) Delsumma Regionala utvecklingsbanker varav - Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) - Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) <table border="1"> <tr><td> 500</td><td> 625</td><td> 125</td></tr> <tr><td> 14</td><td> 14</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 514</td><td> 639</td><td> 125</td></tr> <tr><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 321</td><td> 0</td><td> -321</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Anslagspost/delpost</td><td> 1993/94 Anslag ( mkr)</td><td> 1994/95 Förslag (mkr)</td><td> Förändring (mkr)</td></tr> <tr><td> - Asiatiska</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utvecklingsbanken (AsDB)</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> - Asiatiska</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utvecklingsfonden (AsDF)</td><td> 0</td><td> 115</td><td> 115</td></tr> <tr><td> - Interamerikanska</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utvecklingsbanken (IDB/FSO)</td><td> 0</td><td> 18</td><td> 18</td></tr> <tr><td> Del summa</td><td> 321</td><td> 133</td><td> -188</td></tr> <tr><td> Övriga utvecklingsfonder</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Nordiska utvecklingsfonden (NDF)</td><td> 62</td><td> 105</td><td> 43</td></tr> <tr><td> - Internationella jordbruks-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utvecklingsfonden (IFAD)</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Del summa</td><td> 62</td><td> 105</td><td> 43</td></tr> <tr><td> SUB TOTALT</td><td> 897</td><td> 877</td><td> -20</td></tr> <tr><td> ÖVRIGT</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Miljöinsatser</td><td> 45</td><td> 150</td><td> 105</td></tr> <tr><td> - Internationella fomilje-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> planeringsfederationen (IPPF)</td><td> 89</td><td> 89</td><td> 0</td></tr> <tr><td> - Internationella sjöfartsuniversitetet</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> (WMU)</td><td> 18</td><td> 18</td><td> 0</td></tr> <tr><td> - Multilaterala biträdande experter m.m</td><td> 55</td><td> 62</td><td> 7</td></tr> <tr><td> - FN-aktioner för fred och återuppbyggnad</td><td> 150</td><td> 150</td><td> 0</td></tr> <tr><td> - Övriga insatser</td><td> 96</td><td> 93</td><td> -3</td></tr> <tr><td> SUB TOTALT</td><td> 453</td><td> 562</td><td> 109</td></tr> <tr><td> SUMMA</td><td> 3 148</td><td> 3 295</td><td> 147</td></tr> </table> Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet i fält FN:s utvecklingsprogram (UNDP) Anslag 1993/94 Förslag 1994/95 varav Ordinarie bidrag till UNDP FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) 600 000 000 610 000 000 570 000 000 40 000 000 92 FN:s utvecklingsprogram (UNDP) skall vara FN-systemets centrala organ för finansiering och samordning av tekniskt bistånd. UNDP ger råd och finansierar insatser inom alla samhällssektorer. UNDP har program i 174 länder och territorier med tyngdpunkt i de fattigaste u-ländema. 87 procent av UNDP:s resurser fördelas till länder med en per capita inkomst på högst 750 dollar. UNDP har en viktig uppgift i att stödja mottagarländernas kompetens- utveckling liksom att samordna FN:s biståndsverksamhet på landnivå. UNDP:s verksamhet är dock allt för splittrad på projekt inom olika sektorer. Externa experter engageras istället för att inhemsk kapacitet utvecklas. UNDP har inte kunnat fullfölja sin samordnande uppgift på ett tillfredsställande sätt. Med en begränsad budget har inte UNDP heller kunnat bli den centrala finansieringsmekanism som det en gång var tänkt att UNDP skulle vara. Från svensk sida har betonats att UNDP måste fokusera sin verksam- het och att i ännu större utsträckning stödja kompetensutveckling och institutionsbyggande i de fattigaste länderna. Regeringen har tidigare betonat vikten av en effektivare samordning av FN-systemets biståndsinsatser. UNDP har en viktig uppgift att tillsammans med andra FN-organ utveckla samordningen på landnivå så att FN:s samlade insatser formas så effektivt som möjligt. I detta arbete måste mottagarländerna spela en avgörande roll. Mottagarländerna bör i större utsträckning själva ta ansvaret för att genomföra utvecklingsin- satser liksom för att samordna det externa biståndet. Regeringen anser att UNDP har en strategisk roll i att utveckla insatser som leder till hållbar mänsklig utveckling. År 1993 presenterade UNDP för fjärde gången årsrapporten om mänsklig utveckling (Human Development Report). UNDP har genom rapporten lagt grunden för ett instrument som på ett mångsidigt sätt kan mäta begreppet mänsklig utveckling. Ett annat exempel på hur UNDP utvecklar sin analytiska kompetens är den studie som gjorts om tekniskt samarbete, ”Rethinking Technical Cooperation”. Det är viktigt att UNDP fortsätter att utveckla sitt analytiska arbete för att kunna spela en mer aktiv och pådrivande roll i den internationella utvecklingsdebatten och i utvecklingen av det internationella ekonomiska och sociala samarbetet. En av UNDP:s viktiga uppgifter är att stödja u-ländemas kapacitets- uppbyggande inom miljöområdet. UNDP är ett av de organ som genomför projekt finansierade av den globala miljöfaciliteten (GEF). Sverige driver också aktivt att miljöfrågorna skall vara en viktig del av UNDP:s reguljära arbete. UNDP har påbörjat verksamhet i Central- och Östeuropa samt i OSS. Sverige har i detta sammanhang betonat att FN-systemets komparativa fördelar måste tydliggöras i förhållande till bilaterala och andra multi- laterala biståndsgivare. Vidare understryks att UNDP:s landrepresentan- ter skall ha en nyckelroll för väl samordnade FN-insatser i respektive land. UNDP spelar också en viktig roll i FN:s katastrofarbete. UNDP:s huvuduppgift är dock återuppbyggnad efter en katastrof och att se till att akuta katastrofinsatser förenas med åtgärder som leder till varaktig Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 93 utveckling                                                          Prop. 1993/94:100 UNDP:s nye chef har markerat att organisationens arbete skall Bilaga 4 renodlas och effektiviseras. Arbetet skall i högre utsträckning inriktas på policyfrågor liksom på hållbar mänsklig utveckling. Samarbetet med andra FN-organ skall förbättras och samarbetet med Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna fortsätta att utvecklas. Den nye UNDP- chefen har satt igång en omfattande översyn av såväl den interna administrationen som av fältverksamheten. Regeringen stödjer den nye UNDP-chefens ambitioner. Men om större och nödvändiga förändringar skall kunna genomföras måste såväl styr- och finansieringsformerna som personalpolitiken reformeras. Ett nytt finansieringssystem som innebär att givarna gemensamt förhandlar om bidragen måste införas liksom en liten exekutiv styrelse som kontinuerligt ger riktlinjer för hur verksam- heten skall utformas. I personalpolitiken bör kompetens och personalut- veckling starkare betonas. Sverige har sedan länge tillhört en av de största givarna till UNDP. Genom minskningar i biståndsbudgeten samt kronans minskade värde i förhållande till dollarn blev Sverige 1993 den sjunde största bidrags- givaren. Regeringen föreslår att Sveriges bidrag för nästa budgetår ökar med 10 miljoner kronor. Ett ökat stöd är motiverat för att stödja det positiva reformarbete som drivs inom UNDP. UNDP har en central och viktig uppgift i arbetet att stärka och vidareutveckla FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Regeringen föreslår att Sveriges bidrag till UNDP beräknas till 570 miljoner kronor för nästa budgetår. FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till små eller mindre investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Verksamheten är inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling. Fondens verksam- het har visat sig vara ett viktigt komplement till UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är en av de större bidragsgivarna till fonden. Regeringen förordar att bidraget för budgetåret 1994/95 beräknas till oförändrade 40 miljoner kronor. FN:s befolkningsfond (UNFPA) Anslag 1993/94 140 000 000 Förslag 1994/95 140 000 000 Målen för UNFPA: s verksamhet växte fram ur en internationellt omfattad medvetenhet om befolkningsfrågans vikt. Att bistå u-ländema att bygga upp en egen kunskap och kapacitet för att möta de växande behoven på befolkningsområdet var, och är ett övergripande mål. Kunskapsspridning om de sociala, ekonomiska och ekologiska konsekvenserna av en befolkning i obalans med resurserna är också av avgörande betydelse i såväl i- som u-länder. UNFPA:s samordnande roll inom FN-systemet är naturlig och given. Sveriges aktiva engagemang i denna fråga har manifesterats ända sedan 5O-talet. Sambanden mellan befolkningens storlek, kvinnans ställning och en hållbar utveckling har av oss framhållits som särskilt relevanta. En ökad fokusering på fältorientering har också betonats. Svårigheterna att mäta organisationens framgång i relation till de ovan angivna målen är avsevärda. Frågans karaktär är av den arten att den inte med lätthet kan avläsas i siffror och diagram. Fondens egen årsrapport är också svår att penetrera och ger en relativt glättad och problemfri bild. Fondens tolkning av de fastlagda målen speglar en bild av hur befolk- ningsproblematiken framställdes som ett resultat av Mexico-konferensen 1984. Hälsoperspektivet med särskild hänsyn till tillgången till preventiv- medel blir alltför dominant. UNFPA: s ökande decentralisering av verksamheten är emellertid positiv. Sverige har inför 1994 års FN-konferens om befolkning och utveckling framhållit vikten av ett helhetsperspektiv. Regeringen redogör i inled- ningsavsnittet till littera C för sin syn i denna fråga. UNFPA :s styrelse gav 1993 exekutivdirektören i uppgift att till styrelsemötet 1995 lägga fram förslag om fondens programprioriteringar och dess framtida inriktning. Förslagen skall baseras på synpunkter både från styrelsen och rekommendationer från den internationella konferen- sen. Reformer av FN:s verksamhet på det ekonomiska och sociala området är av stor betydelse även för UNFPA:s fortsatta verksamhet i enlighet med det ursprungliga mandatet, nämligen att bistå u-ländema att bygga upp sin egen kapacitet. Regeringen förutser ett ökande behov av den verksamhet som UNFPA bedriver, både som pådrivare inom FN-systemet och i relation till medlemsländerna. Den kommande konferensen kommer att visa i vad mån mandatet skall förändras eller omtolkas. En ökande betoning på de nyckelfrågor som vi tidigare redovisat är härvid av vikt för storleken på det svenska bidraget. Regeringen föreslår att bidraget till UNFPA beräknas till 140 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. FN:s barnfond (UNICEF) Anslag 1993/94 350 000 000 Förslag 1994/95 350 000 000 Det internationella bamåret 1979 blev början till en delvis ny era för FN:s barnfond. UNICEF insåg tidigt att kvinnors ställning och livsvillkor är nära förbundet med barns möjligheter till utveckling. Förutom att bistå på det materiella planet fick organisationen nu en viktig roll som opinionsbildare. Syftet var att barn och kvinnors behov skulle beaktas i alla frågor. Under 1980-talet, då många länder, inte minst i Afrika, började genomföra strukturanpassningsprogram blev detta av speciell vikt för UNICEF. Innevarande årtionde inleddes med tillkomsten av konventionen för barnets rättigheter och bamtoppmötet. Uppföljningen Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 av bamtoppmötet har resulterat i att flertalet länder i världen engagerat sig i att ta fram nationella handlingsplaner för att förbättra barnens livsvillkor. Sverige har varit en drivande kraft både vad gäller initiativet till bamtoppmötet och dess uppföljning och till barnkonventionen och dess ratificering samt genomförandet. En genomgående arbetsmetodik för UNICEF är att sätta kvantitativa mål för verksamheten. Som exempel kan nämnas det ”historiska målet” att vaccinera 80 procent av jordens barn, vilket uppnåddes 1991. Det är dock lika viktigt att parallellt arbeta för att framgångarna blir varaktiga och ej helt beroende av ”utomstående” assistans, genom att i högre grad involvera och föra över ansvaret till myndigheter och organisationer på nationell nivå. En övergripande utvärdering av fondens arbete 1991/92 visade på en rad strategiska val som UNICEF måste göra för att kunna verka som en effektiv och ändamålsenlig organisation även i framtiden. Utvärderingen pekade bl.a. på vikten av att kvinnan involverades i hela utvecklingsarbe- tet, och inte ”bara” när hon är föremål for en insats. I en värld av ökande krav på resultat och hårdnande konkurrens om bidrag framstår behovet av att klart definiera verksamhetens mål och arbetsmetodik, framförallt mot bakgrund av organisationens multikulturella karaktär, som en absolut nödvändighet. Under senaste tioårsperioden har omfattningen av verksamheten mer än fördubblats. Insatserna har dessutom utökats till nya sektorer och till större målgrupper inklusive kvinnan i alla hennes roller och i vissa fall mannen. Organisationen har dock inte i samma takt anpassats till de nya uppgifterna eller förväntningarna. Trots att UNICEF, i jämförelse med andra FN-organ, lyckas förhållandevis bra med genomförandet av program och framförallt som opinionbildare, uppfylls inte de svenska kraven på insyn och rapportering i verksamheten. Det snabbt ökade ansvaret for insatser i katastrofområden har också ställt UNICEF: s arbetssätt och personalstruktur på sin spets. För att få lämpliga former för en konstruktiv dialog mellan sekretariatet och medlemsländerna har Sverige för UNICEF vid flera tillfällen betonat vikten av framsteg i den nu pågående reformprocessen. Under kommande arbetsår är det av särskild vikt att följa barnfondens utveckling vad gäller den snabbt växande rollen i katastrofinsatser. Befolkningsfrågan är förmål för en intensiv debatt i UNICEF. Sverige välkomnar en bredare syn på befolkningsområdet samt intensifierade insatser for att mildra effekterna av HIV/AIDS. Det finns ett nära samband mellan kvinnor och barns utbildningsnivå och hela familjens levnadsvillkor inbegripet hälsostatus, inkomstnivå, möjlighet att tillvarata sina rättigheter etc. I detta och andra sammanhang är det en viktig uppgift att försöka tillgodose det generella behovet av utbildning. Sverige stödjer därför ökade insatser på utbildningsområdet och då särskilt med betoning på utbildning för flickor och kvinnor. Sverige vill se att kvinnors, såväl som mäns, roller och delaktighet uppmärksammas i all programverksamhet. Fonden har en fortsatt viktig roll i sitt normativa arbete, framförallt vad gäller barnets rättigheter. Mot bakgrund av UNICEF: s breda verksamhetsfält har det svenska Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 bidraget till organisationen utvecklats i tre riktningar; ett fortsatt stort Prop. 1993/94:100 basbudgets töd, ett växande stöd via SIDA:s landprogram och ett växande Bilaga 4 stöd för katastrofinsatser. Det svenska totala stödet till UNICEF uppgick 1992/93 till 765 miljoner kronor. Med stöd av resonemanget kring UNICEF:s framtida inriktning och utveckling föreslår regeringen att det svenska basbudgetstödet skall utgå med 350 miljoner kronor. Världslivsmedelsprogrammet (WFP) Anslag  1993/94  270 000 000 Förslag 1994/95   270 000 000 Världslivsmedelsprogrammet, WFP, ansvarar för livsmedelsbistånd till FN:s katastrofverksamhet, till flyktingar under FN:s flyktingkommisaries mandat till utvecklingsprojekt där livsmedel kan utgöra en delkomponent. Idag kanaliseras ca 25 % av världens totala livsmedelsbistånd genom WFP. Det finns alltid en risk att livsmedelsbistånd kan få negativa verk- ningar, bl.a. på känsliga lokala marknader i u-länder. Risken är särskilt stor vid katastrofer, då ofta mycket stora mängder mat är i omlopp. Det är av yttersta vikt att livsmedelsbistånd ges utifrån kunskap och kompetens och att samordning sker, speciellt vid katastrofer. Livsmedels- bistånd får inte ges på så sätt att lokala och regionala produktions- och handelsmönster slås ut. Sverige verkar för att WFP:s andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall bli större samt för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. Sverige driver också att WFP skall fungera som ett forum för policydia- log i livsmedelsbiståndsfrågor. WFP har en stor och väl fungerande organisation for transporter och logistik. Flera stora givare väljer att använda sig av WFP också för sitt bilaterala livsmedelsbistånd. WFP behöver dock förbättra och utveckla sin projektverksamhet, främst på utvecklingsområdet. Sedan 1986 har WFP mer än fördubblat sin omsättning som idag uppgår till närmare 2 miljarder US dollar per år. Ökningen beror främst på det ökande antalet katastrofer i världen samt att man sedan 1992 från UNHCR övertagit ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens flyktingar. Dessa två områden har ökat från 10 % till 60 % av den totala verksamheten. Organisationsstrukturen har dock inte förändrats och byggts ut i samma utsträckning som den operativa verksamheten och organisationen står därför idag inför strukturella problem. En ny policy som är anpassad till den nya verksamheten behöver utvecklas. Fördelning av personalresurser, beslutsmekanismer, budgethantering, och redovis- ningssystem behöver ses över. Sverige har som medlem i WFP:s styrelse, tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder, drivit att en diskussion om dessa frågor skall äga rum vilket kommer att ske under 1994. Resultatet av denna diskussion påverkar Sveriges framtida hållning Prop. 1993/94:100 till WFP.                                                                  Bilaga 4 Inom ramen för 1986 års konvention om livsmedelshjälp (Food Aid Convention, FAC) har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Det konven- tionsbundna svenska årsbidraget motsvarar 40 000 ton vete inkl, kostnader för administration och frakt och lämnas genom WFP. Regeringen anser att livsmedelsbiståndsfrågoma och WFP kommer att spela en fortsatt stor roll, främst i ljuset av det stora antalet katastrofer. Sverige kommer att behöva ägna särskild uppmärksamhet åt att aktivt delta i den förestående policydiskussionen om WFP:s framtida verksam- het. Regeringen föreslår ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor. I denna summa ingår det svenska årsbidraget till Food Aid Convention motsvarande kostnaden för 40 000 ton vete. FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) Anslag 1993/94   130 000 000 Förslag 1994/95   146 000 000 FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) skapades av FN:s generalförsamling 1949 och startade sin verksamhet i maj 1950. UNRWA:s mandat har förlängts efterhand, senast 1992 då generalför- samlingen beslutade om förlängning till den 30 juni 1996. UNRWArs uppgift är att ge utbildning, hälsovård och social service för palestinska flyktingar på Västbanken, i Gaza, Libanon, Syrien och Jordanien. Palestinska flyktingar är de personer som lämnade Palestina vid staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget 1967. Genom att barn och barnbarn ärver sina föräldrars flyktingstatus har mandatet kommit att omfatta ca 2,8 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA. Ca en tredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger. UNRWA har ett gott anseende i givarsamfundet som en kostnads- effektiv och väl fungerande organisation. Detta gäller särskilt den operativa verksamheten. Avtalet den 13 september om ett ömsesidigt erkännande mellan PLO och Israel förändrar dock förutsättningarna för UNRWA:s arbete. Tills dess att ett fungerande palestinskt självstyre etablerats kommer UNRWA att spela en nyckelroll i fredsprocessen, dels som ”kommunal förvaltning” för främst utbildning och hälsovård, dels som en av kanalerna för det internationella bistånd som syftar till att snabbt förbättra palestiniernas levnadsvillkor. I ljuset av den nya utvecklingen är det naturligt att UNRWA:s verksamhet nu integreras i en sammahållen administration för samtliga palestinier. UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift för de palestinska flyktingar som inte befinner sig på Västbanken eller i Gaza. UNRWA: s roll som utvecklingsorganisation och inte bara som humanitär organisation bör lyftas fram i syfte att bryta det beroende av bistånd som många flyktingar har efter många år av internationell hjälp. På samma sätt som andra FN-organ saknar UNRWA ändamålsenliga Prop. 1993/94:100 styr- och finansieringsformer. Det ter sig emellertid inte lämpligt att Bilaga 4 driva sådana frågor för UNRWA :s del för närvarande. Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt inter- nationellt stöd. Behoven av uppbyggnad och förstärkning av de sociala, ekonomiska, infrastrukturella, administrativa och demokratiska struk- turerna motiverar ett omfattande svenskt bistånd. UNRWA är en viktig kanal för detta bistånd. Andra kanaler är SIDA, BITS och SWEDECORP samt enskilda organisationer. Regeringen föreslår att bidraget till UNRWA utgår med 146 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) Anslag 1993/94  235 000 000 Förslag 1994/95   275 000 000 I enlighet med 1951- års flyktingkonvention och 1967- års tilläggs- protokoll är UNHCR:s uppgift att ge skydd och bistånd till personer som flyr undan bl.a. politisk och religiös förföljelse, samt att medverka till långsiktiga lösningar på flyktingarnas situation. Det ursprungliga mandatet har dock successivt utvidgats genom såväl tillkomsten av regionala överenskommelser (OAU-konventionen och Cartagena- deklarationen) som ett ökat antal s.k. komplexa katastrofer och därmed uppkomsten av stora flyktingströmmar såväl inom ett lands gränser som mellan länder. Genom denna utveckling har UNHCR kommit att bli ett av de största och viktigaste FN-organen inom katastrofområdet. Från svensk sida har vi särskilt framhävt den roll UNHCR bör ha när det gäller att medverka till att förhindra uppkomsten av flyktingström- mar. På lång sikt måste grundorsakerna till flykt angripas genom utvecklingsinsatser och genom en ökad inriktning på insatser som ökar respekten för de mänskliga rättigheterna i världen. I ett kortare perspektiv är det nödvändigt att genom närvaro av t.ex. FN-personal minska risken för övergrepp mot civilbefolkningen. Detta kan endast ske genom en ökad samverkan mellan UNHCR och övriga organ inom FN samt FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Trots det omfattande mandat som UNHCR idag i praktiken har, är det sannolikt ett av de FN-organ som mest framgångsrikt har lyckats att infria de mål som har uppställts av medlemsländerna. Viss skillnad i måluppfyllelse mellan olika delar av mandatet föreligger dock. När det gäller skydd och hjälp till flyktingar enligt 1951-års konvention uppfyller UNHCR väl sina åtaganden. Sökandet efter varaktiga lösningar har hög prioritet for flyktingkommissarien och i enlighet med svenska ståndpunk- ter strävar UNHCR efter att medverka till att även underlätta flyktingar- nas integration i hemlandet. Liksom inom katastrofområdet krävs det dock ett närmare samarbete mellan de olika FN-organen, främst UNDP och UNICEF, bilaterala biståndsgivare och enskilda organisationer för att detta arbete skall bli fullt ut framgångsrikt. Sverige har vid upprepade tillfällen krävt att UNHCR inom katastrof- området utvidgar och stärker sitt samarbete med övriga relevanta FN- organ. Detta gäller framförallt vid s.k. komplexa katastrofer som kräver samlade insatser från flera FN-organ. UNHCR måste otvivelaktigt ta ett större ansvar för att FN skall kunna uppträda på ett samordnat och effektivt sätt. I sina egna katastrofinsatser är dock UNHCR förhål- landevis snabba och effektiva. I takt med att nya ansvarsområden har pålagts flyktingkommissarien har även verksamheten utvecklats mycket snabbt. Under den senaste fyraårsperioden har omsättningen ökat från 544 miljoner US dollar 1990 till 1 373 miljoner US dollar 1993. Operationen i framför allt det forna Jugoslavien, där UNHCR av generalsekreteraren har givits en ledande roll för de humanitära insatserna, har utsatt organisationen för stora påfrestningar. Sannolikt bör inte UNHCR :s verksamhet utvidgas utanför det ovan nämnda utvidgade mandatet under de närmaste åren. Kon- solidering snarare än expansion bör känneteckna arbetet. Den ad- ministrativa kapaciteten måste stärkas och nya former för att anpassa organisations-, programmerings- och personalstrukturen till den existerande verksamheten måste sökas. Liksom inom katastrofområdet är det angeläget att UNHCR ökar sina ansträngningar att samverka med övriga relevanta FN-organ för att möta intemflyktingproblematiken, ansträngningarna att angripa grundorsakerna till flykt samt integrationen av återvändande flyktingar i sina hemländer. Under det kommande budgetåret blir det av central betydelse för flyktingkommissarien att tillsammans med medlemsländerna identifiera UNHCR:s prioriterade verksamhetsområden i relation till övriga FN- organ. Här kan och bör Sverige spela en ledande roll. Frågor relaterade till migration och flyktingar blir allt viktigare och behovet av den typ av verksamhet som UNHCR bedriver ökar. En samlad bedömning av organisationens effektivitet och den vikt Sverige fäster vid dessa frågor samt organisationens viktiga mandat i konfliktom- råden och då särskilt Bosnien, visar att det är angeläget att det svenska bidraget även fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå. Mot denna bakgrund beräknar regeringen det svenska bidraget till UNHCR till 275 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. UNCTAD/GATTrs internationella handelscentrum (ITC) Anslag 1993/94 20 000 000 Förslag 1994/95    15 000 000 ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån för u-ländema. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNCTAD och GATT för den administrativa budgeten, dels från UNDP och enskilda bidragsgivare för särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den största bilaterala bidragsgivaren. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har det samordnande ansvaret för Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 100 beredning och uppföljning av de projektmedel som Sverige ställer till ITC:s förfogande. I syfte att minska andelen öronmärkta bidrag inledde Sverige under 1991 en diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation i enlighet med reformtankama inom det nordiska FN-projektet. Ett svenskt förslag att inrätta en rådgivande kommitté för bättre styming av verksamheten samt att etablera en global bidragsfond godtogs i princip. Emellertid har ITC:s chefspost varit obesatt sedan januari 1992, vilket gjort det mindre meningsfullt att behandla viktigare policyfrågor i GATT:s och UNCTAD:s gemensamma policyorgan för ITC, JAG (Joint Advisory Group). Att chefsposten inte kunnat återbesättas sammanhänger med oenighet om nivå och anställningsvillkor för denna alltsedan FN:s generalsekreterare 1992 beslutade att omklassificera tjänsten och att inte tillsätta den kandidat som GATT och UNCTAD enligt normal tillsät- tningsprocess föreslagit. För att söka påskynda en lösning av denna fråga har Sverige liksom andra länder hållit inne utbetalningen av vissa bidrag. Generalsekreterarens kontor beslutade i november 1993 att snabbutreda ITC:s ledningsfunktioner. Detta torde i bästa fall leda till att en ny chef tillsätts under våren 1994. Mot denna bakgrund föreslår regeringen för budgetåret 1994/95 att det svenska bidraget till ITC beräknas till 15 miljoner kronor. Utbetalningen av svenskt bidrag får göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan. Narkotikabekämpning genom FN-systemet Anslag 1993/94 53 000 000 Förslag 1994/95 50 000 000 FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den internationella narkotikabekämpningen, främst inom ramen för FN:s verksamhet. UNDCP skall även utgöra ett kunskapscentrum för narkotikabekämpning. Vidare ansvarar UNDCP för uppföljningen av de tre FN-konventioner som finns inom narkotikaområdet. Målet för organisationens verksamhet är att påverka den illegala narkotikahanteringen i alla led: när den produceras, när den smugglas, när den säljs och när den konsumeras. Sverige driver att UNDCP skall vara en relativt liten organisation med hög kunskap om narkotikans verkningar på samhällen och med kapacitet att uppmärksamma andra organisationer och regeringar därom. UNDCP:s begränsade resurser för bekämpning av den omfattande narkotikaproble- matiken måste användas katalytiskt: UNDCP skall identifiera behov, initiera verksamhet och utvärdera effekter, snarare än bygga upp en omfattande projekthanteringsapparat. UNDCP grundades i januari 1991 och fick då ta över bl.a. UNFDAC:s (FN:s narkotikafond) verksamhet. Denna bestod i hög grad av ett stort antal mindre projekt som främst syftade till att skapa inkomstaltemativ för bönder i narkotikaodlande områden. UNDCP söker mer än företrädaren UNFDAC att samordna sin projektverksamhet inom Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 101 ramen för landstrategier som upprättas för respektive mottagarland. Vidare söker organisationen agera mer i syfte att begränsa smuggling av narkotika och att minska efterfrågan på den. Detta mer balanserade angreppssätt har länge förordats från svensk sida. Den projektstyrning de flesta bidragsländer ägnar sig åt inom ramen för UNDCP, dvs. det faktum att många länder ger bidrag endast till specifika projekt, har försvårat UNDCP:s möjligheter att verka katalytiskt. Det blir under det kommande året viktigt att utvärdera bidragssystemet till UNDCP, inte minst mot bakgrund av den låga andelen projektobundna bidrag. Organisationens verksamhet inom efterfrågeminskande aktiviteter skulle i högre grad kunna samordnas med andra organisationers, främst WHO:s, verksamhet. Det blir under det kommande året särskilt viktigt att utvärdera i vilken grad UNDCP lyckas verka samordnande inom FN-systemet. WHO:s program mot missbruk av beroendeframkallande substanser, WHO/PSA skall erbjuda kunskapsmässigt ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av narkotika och alkohol. WHO/PSA:s ambition att utgöra ett kunskapscentrum, med betoning på insamlande, utvecklande och spridande av information kring substansberoende och dess bekämp- ning ligger väl i linje med den svenska synen på dessa frågor. Narkotikaproblematiken är global och FN är därför den bästa samarbetspartnem. I många utvecklingsländer är problemet kopplat till bl.a. brist på mänskliga rättigheter, brist på infrastruktur och allmän fattigdom. Regeringen föreslår ett bidrag till den internationella narkotikabekämpningen för budgetåret 1994/95 på 50 miljoner kronor för insatser i utvecklingsländer genom UNDCP och andra multilaterala organisationer, främst WHO/PSA. Internationella finansieringsorgan Världsbanksgruppen Budgetåret 1993/94 Budgetåret1994/95 varav Internationella utvecklingsfonden (IDA) Internationella 514 000 000 639 000 000 625 000 000 finansieringsbolaget (IFC) 14 000 000 Världsbanken (IBRD och IDA) Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för u-ländema. Världsbanken består av den internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) och den internationella utvecklingsfonden (IDA). I världsbanksgruppen ingår även det internationella finansierings- bolaget (IFC), det internationella multilaterala garantiorganet (MIGA) samt det internationella centret för biläggande av investeringstvister Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 102 (ICSID). Under biståndsanslagen finansieras bidrag till IDA, IFC och MIGA. Riksbanken svarar för Sveriges kapitalinsats i IBRD. Världsbankens övergripande målsättning är att bistå utvecklings- länderna i deras ekonomiska och sociala utveckling. Världsbanken gör detta genom att ge lån till offentliga projekt och ekonomiska anpassnings- program, tillhandahålla ekonomisk rådgivning och experthjälp samt genom att verka som katalysator för andra investeringar och som samordnare av internationellt stöd. IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor. Budgetåret 1992/93 uppgick IBRD:s nya låneåtaganden till 16,9 miljarder US dollar. IDA ger lån till de fattigaste u-ländema på särskilt förmånliga villkor. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång återbetalningstid. Budgetåret 1992/93 uppgick IDA:s nya utlåningsåtaganden till 5,9 miljarder US dollar. Ungefär 80 % gick till de allra fattigaste länderna dvs. länder med högst 635 US dollar i BNP per invånare (1991 års penningvärde). Stora återbetalningar på tidigare lån har under senare år resulterat i att mer resurser gått tillbaka till Världsbanken i form av räntor och amorteringar än vad som gått ut i form av nyutlåning, dvs. nettotrans- fereringama från Världsbanken är för närvarande negativa. Denna uppgift döljer emellertid stora regionala skillnader. Latinamerika står för ett återflöde som är mer än fyra gånger så stort som det från Östasien och Mellanöstern medan utlåningen till Öst- och Centraleuropa hittills i stort sett balanserats. Till de två regioner där man finner det största antalet fattiga, Afrika söder om Sahara resp. Sydasien, är nettoinflödet betydande. Budgetåret 1992/93 var nettoflödet från Världsbanken närmare 900 miljoner US dollar till respektive region. I praktiken har Världsbankens målsättning formulerats som strategin för fättigdomsreduktion dvs. främjande av tillväxtmönster som möjliggör för den fattiga befolkningen att delta med sin arbetskraft och ökar deras tillgång till hälsovård, utbildning och annan social service. I de förhandlingar mellan givarländema och IDA som leder till att fondens resurser förstärks, normalt vart tredje år, fastläggs därutöver särskilda riktlinjer för IDA:s utlåning. I samband med den tionde påfyllnaden bestämdes att IDA-utlåningen skall fortsätta att vara helt inriktad på fattigdomsbekämpande projekt och program - IDA skall därvid ytterligare öka långivningen till de sociala sektorerna med särskild tonvikt på stöd till kvinnor. IDA skall också kraftigt förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Vidare kommer stor vikt att läggas dels vid att mottagarländerna tillämpar ett gott styrelseskick (good govemance) som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsett sätt, dels vid att IDA fullföljer det pågående arbetet med att förbättra stödet till mottagarländerna under själva genomförandet av IDA- finansierade projekt. Fattigdomsbekämpning har kommit att helt dominera Världsbankens verksamhet under senare år och gentemot detta mål utvärderas numera all verksamhet. Världsbankens alltmer ökande inriktning på fattig- domsreduktion och investeringar i mänskliga resurser gör att inriktningen sammanfaller väl med flertalet av de övergripande svenska bistånds- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 103 politiska målen. Målen för IDA-utlåningen till de fattigaste länderna, som Sverige har möjlighet att påverka vid påfyllnadsförhandlingama, ligger också väl i linje med våra biståndspolitiska mål. En omfattande intern utvärdering har under året skett av Världs- bankens verksamhet. Utvärderingen, den s.k. Wapenhans-rapporten, visar att ca en fjärdedel av Världsbankens program inte kan betraktas som tillfredsställande och att ett antal program på grund härav har måst avbrytas i förtid. Problemet är särskilt framträdande inom ett för fattigdomsstrategin centralt område, nämligen jordbrukssektorn. Styrelsens behandling av denna utvärderingsrapport har bl.a. lett till starkare betoning på behovet av att förankra Världsbankens program och projekt på det lokala planet samt att inom Världsbanken avsätta mer resurser för att stödja ett land under genomförandefäsen. Att Världsbanken genomför oberoende och självkritiska utvärderingar av sin verksamhet är nödvändigt och konstruktivt. Wapenhansrapporten ger klara indikationer om vilka förbättringar som bör ske. Sverige delar uppfattningen att så högt ställda krav, som använts i utvärderingen, skall utgöra norm för om ett anpassningsprogram eller utvecklingsprojekt skall kunna betraktas som tillfredsställande eller ej. Sverige kommer, genom vår nordiska representant i Världsbankens styrelse, att följa upp att de avsedda förändringarna kommer till stånd. När det gäller miljöeffekter relaterade till Världsbanksprojekt har Världsbanken under verksamhetsåret varit föremål för uppmärksamhet och kritik. I några stora vattenkraftsprojekt är det framför allt frågan om förflyttning av berörda befolkningsgrupper som diskuterats. Under verksamhetsåret har Världsbanken vidare avbrutit sitt engage- mang i det kritiserade s.k. Narmada-projektet i Indien. Detta skedde då det stod klart att Världsbankens riktlinjer för bl.a. befolkningsomflytt- ningar inte skulle kunna följas. Dessa riktlinjer innebär att personer som tvingas flytta i samband med t.ex. ett dammbygge skall kompenseras så att de åtminstone återfår samma standard som före flyttningen. Avbrottet skedde efter en lång process i vilken Sverige deltog aktivt och som bl.a. resulterade i en oberoende utvärderingsrapport om projektet. En följd av de negativa erfarenheterna i samband med Narmada-projektet är att Världsbanken för närvarande genomför en översyn av samtliga världs- banksprojekt som medför befolkningsomflyttningar. En annan utvärderingsrapport, publicerad av Världsbankens oberoende utvärderingsenhet i början av 1993, visade samtidigt på behovet av förbättrad övervakning av projekt med miljöeffekter och särskilda miljökomponenter. Sverige stöder aktivt arbetet på att stärka kontrollen bl.a. genom att Världsbankens riktlinjer på miljöområdet följs. För att skydda miljön och stödja en hållbar utveckling i medlems- länderna bildades under verksamhetsåret 1993 en särskild avdelning under ledning av en vicepresident. Sverige avser att bevaka att den nya avdelningens helhetssyn - dvs. att miljön utgör en integrerad del av utvecklingen - får genomslag i Världsbankens låneprogram. IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den senaste, och tionde s.k. påfyllnaden, avser den treårsperiod som började den 1 juli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 104 Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med totalt drygt 2,8 miljarder kronor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken. Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden dvs. 2,62 % bidrar Sverige med ca 7,5 miljoner kronor per år under de åtta år som dragningar på skuldsedlarna sker. Budgeteringssystemet för de svenska bidragen till IDA ändrades budgetåret 1991/92. Numera anslås endast ett belopp svarande mot IDA:s beräknade dragningar på skuldsedlarna under det aktuella budgetåret. Eftersom dragningarna under tidigare påfyllnader kommit att fördelas på ca tio år har reserver byggts upp under tidigare påfyllnadsperioder. Den nya budgeteringstekniken innebär att inga nya reserver byggs upp och att de gamla stegvis försvinner. Riksdagen har i några fall beslutat att delar av outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda önskemål (i central- och Östeuropa och f.d. Jugoslavien och för katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor, avseende täckning för tidigare lagda skuldsedlar fram till och med den åttonde påfyllnaden, tillfälligt tagits i anspråk för sådana särskilda insatser. Dessa medel måste successivt budgeteras for IDA, så att täckning finns när dragning på tidigare gjorda åtaganden skall ske. Återläggningen måste avslutas senast budgetåret 1998/99 dvs. sista året för dragningar på IDA 8. Regeringens avsikt är att börja denna process budgetåret 1994/95 och att fördela återstående belopp på de fyra kommande budgetåren. Under budgetåret 1994/95 kommer det andra årsbidraget till IDA 10 att erläggas. Dragningarna sker över en åttaårsperiod. Det budgeterade beloppet fördelar sig sålunda på 251 miljoner avseende förväntade dragningar under IDA 9, 262 miljoner avseende förväntade dragningar under IDA 10 samt 112 miljoner avseende den första återläggningen av de medel som tillfälligt tagits i anspråk för andra angelägna insatser. Regeringen beräknar 625 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 avseende Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA). Internationella finansieringsbolaget (IFC) IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att stödja privata investeringar. Detta mål ligger väl i linje med det svenska biståndspolitiska målet att främja utveckling i den privata sektorn. Den ökade betoningen av de privata investeringarnas roll för länders utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt. Sedan IFC bildades 1956 har 12 miljarder US dollar lånats ut till över 11 000 företag i drygt 100 länder. Det har visat sig svårare att finna lämpliga projekt i Afrika än på övriga kontinenter. Ansträngningar pågår emellertid för att, bl.a. via Affican Project Development Facility (APDF) och Affican Management Service Cooperation (AMSCO), öka IFC:s verksamhet i Afrika. Inom IFC:s ram finns dessutom ett ökande antal special verksamheter som finansieras med biståndsmedel och övervakas direkt eller indirekt Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 105 genom SWEDECORP, BITS eller SIDA. Detta gäller APDF, AMSCO, Foreign Investment Advisory Service (FIAS) och Polish Business Advisory Service (PBAS) samt stöd till IFC:s verksamhet via en fond som hanteras av BITS. För att få största möjliga genomslagskraft för det svenska näringslivsbiståndet ansvarar Utrikesdepartementet för samord- ningen av dessa insatser medan beredning och uppföljning av insatser i u-länder främst sker genom SWEDECORP. Det betydande antal nya medlemsländer som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterligare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC. Efter den senaste allmänna kapitalökningen 1991 med 1 miljard US dollar och en särskild kapitalökning på 150 miljoner US dollar 1992 för att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna andelar är IFC:s aktiekapital nu uppe i 2,45 miljarder US dollar. Sveriges andel i den allmänna kapitalökningen är 1,17 % dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag skall inbetalas under fem år. Det första bidraget betalades budgetåret 1992/93. Regeringen beräknar 14 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 under denna budgetpost. Regionala utvecklingsbanker Anslag 1993/94 Förslag 1994/95 321 000 000 133 000 000 varav Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)             0 Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)              0 Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)               0 Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) 115 000 000 Interamerikanska utvecklingsbanken/ Fonden för särskild verksamhet (IDB/- FSO)                                18 000 000 Afrikanska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbankens mål är att främja ekonomisk utveckling och sociala framsteg i medlemsländerna i Afrika. Under 1980-talet har strävan mot att nå detta mål tagit sig uttryck i en kraftigt ökad utlånings- volym och en allt bredare verksamhet. Denna inriktas nu inte enbart mot traditionell projektfinansiering utan i hög grad även mot områden som fattigdomsbekämpning, miljö samt kvinnans roll i utvecklingsprocessen. AfDB:s breda utvecklingsperspektiv kan därmed sägas vara väl etablerat. Under de senaste åren har det stått klart att den utökade och breddade verksamheten i banken inte följts av en motsvarande ökning av långiv- ningens totala utvecklingseffekter. Detta har som grund bl.a. en tveksam kvalitetsnivå i genomförandet och en överdriven utlåning till icke kreditvärdiga medlemsländer. Dessa förhållanden har också bidragit till en i vissa avseenden oroväckande försvagning av bankens finansiella Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 106 ställning. Sverige verkar tillsammans med andra medlemsländer för att banken bättre skall kunna kombinera sina båda roller som utvecklings- och finansinstitution. För att detta skall ske krävs att den genomgår en konsolideringsprocess där de olika och delvis motstridiga krav som ställs på utlåningsvolym, kvalitet och finansiell styrka jämkas samman i en verksamhet på rimlig nivå. Särskilt viktiga är de diskussioner som förs om åtgärder syftande till att stärka bankens finansiella ställning, bl.a. genom en ökad reservuppbyggnad och en minskning av bankens låneportfölj i icke kreditvärdiga länder. I dessa diskussioner spelar Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, en aktiv roll. Bland viktiga frågor bör även nämnas den rapport om integration i södra Afrika som banken tagit fram med hjälp av finansiering från de nordiska länderna. Rapporten förväntas få stor betydelse för de kom- mande årens diskussion om utvecklingen i regionen och arbetet med lansering och uppföljning av dess rekommendationer bör därför följas noga under det kommande budgetåret. Sverige fullgjorde under budgetåren 1987/88 till 1991/92 sina finansiella åtaganden i enlighet med överenskommelse om den senaste kapitalökningen i banken. Då en ny ökning av bankens kapital kan bli aktuell tidigast vid utgången av 1996 föreligger för närvarande inget medelsbehov under denna anslagspost. Afrikanska utvecklingsfonden Den senaste internationella överenskommelsen om en resurspåfyllnad i Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) slöts i februari 1991 och innebar att givarsamfundet ställde ca 3,3 miljarder US dollar till fondens förfogande samtidigt som principerna för verksamhetens inriktning under perioden 1991-93 fastställdes. Dessa principer innebar att fattigdoms- bekämpning gjordes till fondens övergripande mål, bl.a. genom en prioritering av insatser inom områden som utbildning, primärhälsovård, befolkningsprogram samt främjande av fattiga befolkningsgruppers produktivitet. Även miljö, kvinnans roll i utvecklingsprocessen samt gott styrelseskick (”good govemance”) lades fast som prioriterade verksam- hetsområden. Fördelningen av fondens medel mellan olika låntagarländer beslöts ske i enlighet med en löpande värdering av dessa länders förmåga att uppnå resultat i enlighet med vissa kriterier avseende ekonomisk politik, resursfördelning och miljömässigt hållbar utveckling. AfDF:s verksamhet styrs därmed av principer vilka överensstämmer väl med den svenska synen på AfDF:s roll i regionen liksom med allmäna svenska biståndspolitiska prioriteringar och kriterier för fördelning av bistånds- medel. I november 1992 genomförde givarländema en s.k. halvtidsöversyn av den innevarande påfyllnadsperioden i fonden. Denna visade att utform- ningen av utlåningsprogrammet på det hela taget följer de givna riktlinjerna, men att förbättringar krävs på vissa viktiga områden. Detta gäller särskilt kvaliteten i genomförandet av enskilda projekt samt Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 107 överensstämmelsen mellan dessa och övergripande prioriteringar i respektive låntagarland. Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, verkar aktivt i AfDF:s styrelse för att de påtalade bristerna i verksamheten skall åtgärdas och fondens prioriteringar därmed fullt ut återspeglas i utlåningsprogrammet. Förhandlingarna om en ny påfyllnad av AfDF:s resurser (ADF VII) inleddes under våren 1993. Dessa har bekräftat att fonden har en mycket viktig roll att sörja för utvecklingsfinansiering i de många afrikanska stater som inte har en tillräcklig kreditvärdighet för att kunna erhålla lån på kommersiella vilkor. Det råder enighet bland givarländema om att det ramverk för verksamheten som lades fast i den förra påfyllningen (ADF VI), och som anger fåttigdomsbekämpning som det övergripande målet, i huvudsak skall utgöra grunden även för ADF VII. Förhandlingen handlar därför i hög grad om att vidareutveckla dessa riktlinjer och inte minst att hitta mekanismer för att försäkra sig om en högre kvalitet i genomförandet av utlåningsprogrammet. Mot ovanstående bakgrund anser regeringen att det är mycket viktigt att Sverige deltar aktivt i förhandlingarna om en resurspåfyllnad i AfDF. Om dessa leder till en slutlig överenskommelse med ett ur svensk synpunkt tillfredsställande policyinnehåll synes ett bibehållande av den nuvarande svenska bidragsandelen (4,5 %) vara eftersträvansvärd. Diskussionerna har dock ännu inte nått ett sådant skede där det är möjligt att ta ställning till den beloppsmässiga storleken på ett svenskt bidrag och det är heller inte troligt att något bidrag kommer att behöva utbetalas under det kommande budgetåret. För budgetåret 1994/95 förutses således inget medelsbehov under denna analyspost. Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och den Asiatiska utvecklingfonden (AsDF) Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social utveckling i medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet. Under senare delen av 1980-talet har verksamheten alltmer inriktats inte bara på ekonomisk tillväxt utan även på fåttigdomsbekämpning, främjande av kvinnors roll i utvecklingsprocessen, utveckling av de mänskliga resurserna och en miljömässigt hållbar utveckling. I den pågående förhandlingen om den fjärde ökningen av bankens kapital har kvalitetsfrågan kommit att hamna allt mer i fokus. Att öka kvalitén genom hela projektprocessen och därmed öka utvecklingseffektema av långivningen är bankens främsta interna mål. Sverige och de övriga nordiska länderna har aktivt medverkat i breddningen av bankens verksamhet och det finns numera god överens- stämmelse mellan de svenska biståndsmålen och de mål som AsDB har etablerat för sin verksamhet. Under de senaste två åren har en ny ökning av bankens kapital förberetts. Riktlinjerna för det svenska agerandet är att verka för en kapitalökning som till storleken tillåter bankens verksamhet att växa med kvalitet genom hela utlåningsprocessen och som försäkrar ett finansiellt Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 108 sunt utnyttjande av medlen. En annan strävan är att bättre integrera de bredare utvecklingsmålen såsom t.ex. fättigdomsorientering och miljö i all utlåningsverksamhet, i enlighet med de mål som slogs fäst vid den femte påfyllnaden av den asiatiska utvecklingsfondens resurser. För att möjliggöra denna integration baseras bankens planerade aktiviteter på en samlad strategi för varje låntagarland. I detta sammanhang har Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna särskilt arbetat för att ge befolknings- och kvinnofrågorna större utrymme i verksamheten. Som ett led i förhandlingarna om kapitalökningen har organisationen anpassats för att kunna tillgodose behoven av strategisk planering. En enhet för sociala frågor har bildats med ansvar för integration av de tvärgående frågorna i bankens verksamhet. De finansiella riktlinjerna har reviderats och godkänts av styrelsen. För att klargöra kvalitetsaspekterna av bankens långivning har en utredning tillsatts, vars slutsatser ännu inte har presenterats. Under budgetåret kommer följande frågor att särskilt uppmärksammas, nämligen att konsolidera de åtgärder som har vidtagits för att stärka banken som utvecklingsinstitution och att säkra resurstillförseln genom en ny kapitalökning. Utredningen om kvalitetsaspekterna och dess återverkningar i organisationen kommer att följas upp liksom bankens arbete med befolknings- och kvinnofrågorna. Det är troligt att det första bidraget till kapitalökningen i den Asiatiska utvecklingsbanken kommer att infalla under budgetåret. Detta bidrag förväntas rymmas inom för ändamålet redan avsatta medel. För budgetåret 1994/95 föreligger således inget medelsbehov under denna anslagspost. Regeringen beräknar att det tredje årsbidraget av fyra till den Asiatiska utvecklingsfonden under budgetåret uppgår till 115 miljoner kronor. Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB/FSO) Verksamheten i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) har under de senaste åren i hög grad styrts av målsättningen att främja den pågående strukturanpassningen i de latinamerikanska länderna och samtidigt inrikta en betydande del av utlåningen till förmån för fattiga befolkningsgrupper. Verksamheten har också präglats av en väsentlig satsning på en integration av miljöfrågor i all utlåning. IDB offentliggjorde under hösten 1993 en oberoende utvärdering av bankens verksamhet (”Report of the Task Force on Portfolio Manage- ment”). Rapportens övergripande slutsats var att IDB har etablerat sig som den ledande utvecklings- och finansieringsinstitutionen i Latin- amerika, med en verksamhet, både vad gäller resursöverföringar och dialog med låntagarna, som är central för att hjälpa de latinamerikanska medlemsländerna att uppnå sina utvecklingsmål. Rapporten drog vidare slutsatsen att bankens viktigaste uppgift nu är att fästa mer systematisk uppmärksamhet vid genomförande och kvalitetsfrågor i syfte att ytterligare förstärka verksamhetens utvecklingseffekter. Förhandlingar om en ökning av bankens kapitalbas och en resurspå- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 109 fyllnad i fonden för koncessionell utlåning (FSO), påbörjades under våren 1993 och beräknas kunna slutföras under 1994. Förhandlingarna har hittills visat på en tämligen bred enighet om vilka prioriteringar som skall styra verksamheten under de kommande åren. Fattigdomsorienteringen bör styra verksamheten på ett övergripande plan. Särskilt viktigt anses det också vara att bankens utlåning och dialog med låntagarna koncen- treras till insatser i de sociala sektorerna, på miljöområdet samt till en modernisering av produktionsstrukturer och offentlig verksamhet. En ytterligare fråga i förhandlingarna rör fördelningen av kapital och inflytande mellan bankens olika medlemsländer, där hittills USA och de latinamerikanska länderna varit de helt dominerande. Sverige, liksom flertalet s.k. icke-regionala medlemmar, hävdar här att en ökad kapital- andel för denna grupp av länder skulle stärka bankens karaktär som multilateral institution och ha en positiv inverkan på bankens verksamhet. Vidare skulle denna grupps möjligheter att effektivt hävda sina intressen och prioriteringar öka genom en sådan förändring av kapitalstrukturen. Det är naturligt att omfattningen av ett svenskt deltagande i den kommande kapitalökningen i IDB görs avhängig i vilken mån den slutliga överenskommelsen kan sägas överensstämma med svenska bistånds- politiska intressen. Därutöver måste bidraget bestämmas utifrån en bedömning av i vilken mån en eventuellt förändrad kapitalstruktur kan underlätta för Sverige att utöva inflytande och driva frågor av särskilt svenskt intresse i institutionen. En bibehållen eller något ökad svensk andel av det totala kapitalet, vilken för närvarande uppgår till 0,16 %, synes i detta skede av förhandlingarna kunna motiveras. Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska åtaganden i tidigare kapitalökningar, uppskattar regeringen medelsbehovet budgetåret 1994/95 till 18 miljoner kronor. Övriga utvecklingsfonder Nordiska utvecklingsfonden (NDF) Anslag 1993/94    62 000 000 Förslag 1994/95 105 000 000 Nordiska utvecklingsfonden (NDF) är en nordisk biståndsinstitution för finansiering av angelägna utvecklingsprojekt, som främjar ekonomisk och social utveckling i u-länder och som är av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Utlåningen sker på mycket förmånliga villkor, motsvarande dem som erbjuds av IDA. Fonden ger krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer, främst andra multilaterala finansieringsinstitutioner som främjar ekonomisk och social utveckling i u-länder. NDF:s verksamhet utvärderades av Nordiska ministerrådet år 1991. Utvärderingen gav en positiv bild av verksamheten under den inledande femåriga försöksperioden och rekommenderade att fondens mandat Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 110 förlängdes utan tidsbegränsning. Som ett resultat av utvärderingen beslutade Nordiska ministerrådet i mars 1992 att fondens grundkapital skulle ökas från 100 miljoner SDR till 250 miljoner SDR. De nordiska länderna bidrar i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln där den svenska andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet. Till fonden har hittills inbetalats 90 miljoner SDR. Den svenska andelen av det ännu inte inbetalade kapitalet uppgår till 59,7 miljoner SDR vilket med dagens växelkurser motsvarar ca 700 miljoner kronor. NDF.s verksamhet ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska målen. De mjuka kreditvillkoren gör fonden till ett värdefullt instrument i synnerhet i fattigare länder. Fåttigdomsbekämpning, miljöhänsyn och strävan att förbättra kvinnors ställning är viktiga prioriteringar i kreditgivningen. NDF har snabbt etablerat ett gott samarbete med andra multilaterala finansieringsinstitutioner och på detta sätt bidragit till den nordiska profileringen i dessa viktiga institutioner. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 105 miljoner kronor. Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) Budgetåret 1993/94           0 Budgetåret 1994/95           0 IFAD, som tillkom i slutet av 70-talet, är en ovanlig organisation av i huvudsak två skäl. Det ena är att ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av OPEC- och OECD-länder. Det andra är att fottig- domskriteriet är tydligt inskrivet i organisationens stadgar. Huvudmål- sättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl. a. ökad jordbruksproduktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation. Då oljepriserna sedan 70-talet sjunkit, har denna form av globalt biståndssamarbete Nord-Syd utsatts för allt större påfrestningar. Fördelningen av den finansiella bördan har alltid varit kärnfrågan i varje kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD. Olika metoder har använts for att kringgå problemet med bördefördelning. Bl. a. har ett särskilt program för Afrika inrättats som finansieras med frivilliga medel. Till detta har inte minst Sverige och andra nordiska länder bidragit. IFAD:s inriktning av verksamheten har sammanfallit väl med svenska biståndpolitiska målsättningar. Det råder stor efterfrågan på organisa- tionens tjänster och den anses allmänt vara välskött och bedriva sin verksamhet effektivt. IFAD:s tredje kapitalpåfyllnad avsåg perioden 1990-1992 och uppgick till 562 miljoner US dollar. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller 3,9 % av den totala påfyllnaden. Förhandlingar om en fjärde kapitalpåfyllnad inleddes under 1992. Påfyllnaden avser perioden 1994-1996. En nivå på 600 miljoner US dollar i påfyllnad har betraktats som både nödvändig och realistisk. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 111 8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 Förhandlingarna bröt dock samman i oktober 1993 sedan nyckellandet på OPEC-sidan, Saudiarabien, överraskande klargjort att man endast var villigt att bidra med en tiondel av det bidrag som man gav under den tredje påfyllnaden. Försök att få till stånd en ändring av den saudiska hållningen har tills vidare inte givit resultat. IFAD:s framtid har härigenom kommit i ett osäkert läge. Organisa- tionens högsta organ, rådsförsamlingen, väntas därför i januari 1994 fatta beslut om att tillsätta en kommitté med uppgift att utarbeta förslag angående organisationens framtid. IFAD har idag ett gott finansiellt läge. Likviditet och reserver bedöms räcka för finansiering av verksamheten en bit in på 1995 utan behov av påfyllnad. Därefter behövs dock tillskott om verksamheten skall kunna drivas vidare på ett meningsfullt sätt. Samtidigt är det idag inte möjligt att förutsäga vilka beslut som kan komma att fattas om organisationens framtid. Mot denna bakgrund bör beredskap hållas för ett svenskt deltagande i en fjärde kapitalpåfyllnad i IFAD. Beredskapen bör omfatta inbetalning av ett första årsbidrag under budgetåret 1994/95. För budgetåret 1992/93 anslogs ett belopp om 60 miljoner kronor för IFAD avsett att täcka ett första svenskt bidrag till IFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad. En rimlig utgångspunkt bör vara att inbetalning av ett svenskt bidrag av sådan storlek kan komma att aktualiseras under budgetåret 1994/95. Med hänsyn till den från budgetåret 1992/93 liggande reservationen beräknar regeringen inte något medelsbehov för budgetåret 1994/95. Övrigt Miljöinsatser Anslag 1993/94   45 000 000 Förslag 1994/95 150 000 000 Sverige spelade i UNCED-processen (FN:s konferens om miljö och utveckling) en framträdande och pådrivande roll. Sverige bör även i uppföljningsarbetet, såväl inom landet som internationellt och i biståndet driva en aktiv och trovärdig politik. Detta har nyligen utvecklats i regeringens UNCED-proposition. Miljöinsatser i det internationella samhället efter UNCED präglas och måste präglas av det synsätt som manifesterades i bl.a. Riodeklarationen. Detta innebär att miljöhänsyn måste integreras i all utvecklingsverksam- het. Miljö är ingen sektor i sig. Under denna anslagspost finansieras vissa riktade multilaterala bidrag till särskilda miljöfonder och program. Den globala miljöfaciliteten (GEF) finansierar insatser inom områdena globala klimatförändringar, stratosfäriskt ozon, biologisk mångfald samt internationella vatten. Förhandlingar pågår för närvarande för att omstrukturera fonden och dess styrsystem i en effektivare riktning. Förhandlingarna inom GEF och inom ramen för de båda globala konventionerna, klimatkonventionen och den biologiska mångfalds- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 112 konventionen, syftar också till att underlätta för facil i te ten att fungera som finansiell mekanism för båda. Detta kommer att medföra behov för en substantiell påfyllnad. Påfyllnadsförhandlingar pågår parallellt med omstruktureringsförhandlingama med sikte på en påfyllnad av 15-20 miljarder SEK på en treårsperiod, dvs. en dryg fördubbling. Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genom- föra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets multilaterala fond finansierar u-ländemas deltagande i awecklingsprogrammet. Allt fler u-länder ansluter sig till protokollet vilket ökar behovet av resurser. En ökning av fondens totala storlek till det dubbla är ett resultat av förhandlingar vid årets möte. Sverige förväntas här bidra med samma andel som tidigare. Montrealprotokollets multilaterala fond har fungerat sedan 1990, från början på interimsbasis och sedan 1992 som permanent finansierings- mekanism. Tiden är dock hittills för kort för någon riktig utvärdering. Fondens användning tycks dock visa på en utveckling i rätt riktning om än i långsammare takt än förväntat. SIDA:s arbete inom ramen för det multilaterala miljöanslaget har haft en inriktning som stämmer med den som uttryckts i UNCED-arbetet. SIDA:s multilaterala insatser t.ex. inom ramen för FAO, UNSO/UNDP, WHO, IMO, Mekongkommittén, regionala banker och Världsbanken är långsiktiga satsningar som kräver kontinuitet och visar på tillfreds- ställande inriktning. Den internationella målsättningen inom FN-systemet är att alla länder långsiktigt skall sträva mot en hållbar utveckling. För att u-ländema skall kunna genomföra åtaganden som gjordes i Rio krävs, förutom egna resurser från länderna själva, också nya och additionella resurser från det internationella samfundet. Detta medför ett ökat behov av bistånd inom området. I FN-systemet hålls under 1993/94 flera förhandlingar som kommer att kräva aktiva biståndsinsatser under det kommande budgetåret. Detta gäller exempelvis de internationella konferenserna om små öar som är u- länder och deras hållbara utveckling, havsresurser och vandrande fiskstim, förhandlingar inför en konvention mot ökenspridning (under svenskt ordförandeskap) samt konferenser med anknytning till FN- systemet inom kustområdesförvaltning och inom dricksvatten och sanitetsområdet. FN-systemets reaktion på UNCED har genom systemtröghet skett långsammare än vad man på vissa håll förväntat sig. Av den anledningen kommer också kraven på det internationella systemet med fördröjd effekt, dvs. först ett par år efter själva konferensen. Detta kommer att innebära ökade krav på svenska bidrag fr.o.m. budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår ett bidrag med 150 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 113 Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) Anslag  1993/94   89 000 000 Förslag 1994/95    89 000 000 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Det övergripande målet for den största enskilda organisationen på befolkningsområdet, Internationella fämiljeplaneringsfederationen (IPPF), är att främja ett ansvarsfullt föräldraskap. Förra året antog IPPF en strategisk plan för nittiotalet, som därmed utgör grunden för verksam- heten. Planen framhåller den mänskliga rättigheten för alla kvinnor, män och ungdomar att fritt bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Information, rådgivning, vård och tillhandahållande av preventiv- medel inom området sexuell och reproduktiv hälsa är ett annat viktigt område för IPPF. Man betonar också federationens roll som ledare inom området att främja ett planerat och ansvarsfullt föräldraskap genom sin kader av volontärer. Planen antogs efter en grundlig behandling med medlems- organisationerna och har också i stort sett fått gehör hos givarländema. Samtidigt finns vissa tecken på att planen inte är så väl förankrad som man tidigare hävdat. Den strategiska planen kan sägas ha växt fram som ett uttryck för ett behov att förnya federationen. Det har funnits svårigheter för de enskilda medlemsorganisationerna att leva upp till de riktlinjer och krav som lagts på dem. Ledningen för federationen har å andra sidan uttryckt viss besvikelse över bristande lyhördhet. Eftersom den strategiska planen så nyligen antagits är det för tidigt att redan nu uttala sig om hur IPPF lyckas genomföra den. Sverige ser positivt på planen, som speglar ett helhetsperspektiv på befolkningsfrågorna utifrån IPPF:s särskilda mandat. Vi har särskilt uttryckt vår uppskattning för att man hävdar kvinnornas rättigheter och den etiska dimensionen genom respekten för individen och hennes rättigheter. IPPF finansieras till nästan 90 % av regeringsbidrag. Det ger regeringarna en mycket stor möjlighet att påverka verksamheten. Man kan ifrågasätta denna påverkan på en enskild organisations verksamhet. Samtidigt ger den finansierande regeringar en möjlighet att stödja den typ av verksamhet som enskilda organisationer bedriver, vilket annars inte är möjligt. Den kommande FN-konferensen om befolkning och utveckling kommer att påverka även IPPF:s verksamhet. Enskilda organisationer har på ett mycket aktivt sätt beretts möjlighet att bidraga till förberedelserna för konferensen. Samtidigt som vissa länder minskat sina bidrag till federationen kommer nu USA att återuppta sina bidrag, om än genom öronmärkta bidrag. Sverige är en av de största bidragsgivarna till IPPF. En mer balanserad bördefördelning är angelägen att uppnå. Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att prioritera befolknings- frågorna. Inom IPPF:s verksamhet kommer de att inriktas på det helhetsperspektiv som här beskrivits. Regeringen ämnar därmed stödja 114 genomförandet av den strategiska planen. Vi förutser vidare ett ökande behov av medel för IPPF:s verksamhet, inte minst i ljuset av den förestående FN-konferensen om befolkning och utveckling. Med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande genomförandet av den strategiska planen och Sveriges vilja att verka för en mer balanserad bördefördelning föreslår regeringen ett oförändrat bidrag till IPPF, nämligen 89 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU) Anslag 1993/94    18 000 000 Förslag 1994/95    18 000 000 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Internationella sjöfartsuniversitetet (World Maritime University), som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Utbildningen har för alla kurser moment av marin miljökunskap. Varje årskurs består av ca 100 studenter som till omkring 90-95 procent kommer från utvecklingsländer. Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad länder. Sverige är en av universitetets störste bidragsgivare och skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1994/95 föreslår regeringen ett bidrag om 18 miljoner kronor. Multilaterala biträdande experter m.m. Anslag  1993/94    55 000 000 Förslag 1994/95    62 000 000 Sverige är fortsatt underrepresenterat vad gäller personal i flertalet frivilligfinansierade multilaterala organ. Som redovisades i 1993 års budgetproposition måste självfallet rekrytering till dessa organ utgå från verksamhetens krav på kompetens. Det finns emellertid anledning att anta att den svenska kompetensen inom många av de områden där dessa organ verkar är hög. Det gäller därför att finna kreativa och flexibla former för rekrytering i syfte att skapa en svensk resursbas samt för att öka antalet svenskar i internationell tjänst, främst inom FN-systemet. Denna anslagspost har just ett sådant syfte och är således inte riktat mot en viss organisation. Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional Officers) inom internationella organisationer, särskilt FN- systemet. Under budgetåret 1993/94 finansierar Sverige ett 90-tal multilaterala biträdande experter. Tjänster till de frivilligfinansierade FN-or- 115 ganisationema skall prioriteras och dess andel ökas. Under budgetåret 1993/94 utvärderar SIDA i samråd med Utrikesdepartementet program- met. Det är angeläget att även u-länder ges möjlighet att uveckla sin resursbas och vissa FN-organ har därför med svensk finansiering getts möjlighet att rekrytera biträdande experter från u-länder. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FN:s volontärprogram (UNV). En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i falt studera utvecklings- frågor förknippade med det multilaterala samarbetet. Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s kapacitet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i inter- nationella organisationer. För budgetåret 1994/95 föreslår regeringen ett anslag för ovan redovisade ändamål på 62 miljoner kronor. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad Anslag 1993/94   150 000 000 Förslag 1994/95   150 000 000 De senaste årens utveckling i länder som Somalia, Mocambique och f.d. Jugoslavien har visat på behovet av att finna nya vägar för att uppnå långsiktig utveckling. Sambandet mellan politiska, humanitära och fredsbevarande insatser har blivit alltmer uppenbar och därmed nöd- vändigheten av att bredda de fredsbevarande operationerna i utvecklings- länderna till att även inkludera åtgärder för att främja demokratisering och civil utveckling. Anslagsposten har sedan inrättandet budgetåret 1992/93 visat sig utgöra ett flexibelt och ändamålsenligt sätt att stödja denna strävan. Det svenska stödet till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad skall därför även fortsättningsvis syfta till att framhäva och stärka de civila och humanitära aspekterna av de fredsbevarande operationerna i utvecklings- länderna. Användande av medel under denna delpost får ske i de länder vilka enligt OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis bör anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi. Vidare får anslås medel för finansiering av Swedreliefs (specialenheten för katastrofhjälp inom Försvarsmaktens utlandsstyrka) verksamhet i Sverige. För budgetåret 1994/95 beräknar regeringen ett belopp om 150 miljoner kronor. 116 <table border="1"> <tr><td> Övriga insatser</td><td> Prop. 1993/94:100</td></tr> <tr><td> Anslag 1993/94   96 000 000 Förslag 1994/95    93 000 000</td><td> Bilaga 4</td></tr> </table> Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling. Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslagspost medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om storlek och tidpunkt för eventuellt kommande svenska bidrag. I sådana fall kan delposten Övriga insatser utnyttjas. Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1994/95 räknar regeringen med bidrag till bl.a. följande organisationer. Internationella rödakorskommittén (1CRC) arbetar efter de principer som fastställts i Geneve konventionerna. Verksamheten, som traditionellt är inriktad på att ge skydd och bistånd till i första hand krigsfångar och civila internerade samt till fåmiljeåterföreningsåtgärder, har på senare tid alltmer inriktats på humanitär verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd. För budgetåret 1992/93 gavs därutöver ett bidrag om 8 miljoner kronor till ICRC:s reguljära budget. Regeringen föreslår för budgetåret 1994/95 ett bidrag på 8 miljoner kronor. Genom FN:s boende och bebyggelsecenter (HABITAT), ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelseffågor till u-länder. Detta inkluderar den globala strategi man bedriver om tak över huvudet för alla till år 2000 (Global Strategy for Shelter) och uppföljning av boendefrågor i UNCED:s Agenda 21. Sverige ger stöd, dels till den reguljära tekniska biståndsverksamheten inom Habitat med 5 miljoner kronor för 1993/94 och dels med 3 miljoner kronor till Urban Management Programme. Sverige lägger tonvikten i Habitatprogrammet på frågor som berör de fattigaste slumområdena i storstäderna samt på kvinnornas ställning i boendemiljön. Sverige driver också ett aktivt förarbete inför Habitat Il-konferensen 1996 som särskilt skall behandla frågor som ”hållbar bosättning i en urbaniserande värld” och ”adekvat boende för alla”. Regeringen förutser oförändrat bidrag till Habitat med 5 miljoner kronor samt ett avslutande stöd till Urban Management Programme med 3 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Som framgår av inledningsavsnittet fäster regeringen vikt vid förberedel- 117 searbetet inför FN:s kvinnokonferens 1995. Det svenska stödet till kvinnokonferensen kommer att ske på flera nivåer, globalt till FN:s särskilda stödfond för frivilliga bidrag för förberedelser av konferensen, till det regionala förberedelsearbetet, där bl.a. SIDA påtagit sig att stödja samordningen av bilaterala insatser i Sydostasien och till förberedelsearbetet på landnivå. Under denna anslagspost förutser regeringen ett stöd upp till 2 miljoner kronor till förberedelserna med fokusering på fättigdomsperspektivet. FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig enhet i samarbete med UNDP. Fonden har under senare år stärkt sin normativa roll att aktivt arbeta med att integrera ett kvinnoperspektiv i FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) 1992 och FN:s konferens för mänskliga rättigheter 1993. För att få en rättvisande bild över kvinnor och mäns olika livsvillkor arbetar UNIFEM tillsammans med bl.a. SIDA och Statistiska Centralbyrån med att ta fram statistik uppdelad efter kön i ett antal u-länder. UNIFEM har också en katalytisk roll vars bas utgör projekt av pilotkaraktär på landnivå. UNIFEM uppnår, trots ett snabbt utökat arbetsfält, ett gott och användbart resultat. Regeringen föreslår ett fortsatt svenskt stöd till organisationen bestående av 4 miljoner kronor till basbudgeten och 1 miljon kronor till förberedel- serna inför kvinnokonferensen och då med tonvikt på att främja insatser vad gäller utbildning och mänskliga rättigheter samt stöd till de nationella processerna i u-länder inför kvinnokonferensen. 1PDC (Internationella programmet för kommunikationsutveckling) är UNESCO:s biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-ländema främja läskun- nighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskaps- överföring. Särskilt under det senaste året har verksamheten aktiverats och koncentrerats till prioriterade områden. Regeringen föreslår ett anslag om 2 miljoner kronor. Som ett komplement till integrerade insatser inom ramen för de multilaterala organisationernas verksamhet bör särskilda insatser till förmån för människor med funktionshinder liksom tidigare beredas och följas upp av SIDA. Medelsbehovet förutsätts vara lika stort som tidigare år. Regeringen har tidigare betonat betydelsen av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling. Sverige bör ha beredskap att, tillsammans med andra givare, efter konferensen i begränsad omfattning stödja vissa åtgärder som syftar till att följa upp konferensens resultat. Sådana åtgärder kan vara att i ett inledningsskede bidra till att sätta igång aktiviteter som sedan blir en naturlig del av organisationers verksamhet. Bidrag till enskilda organisationer bör också komma i fråga i detta sammanhang. Under budgetåret 1994/95 kommer den oberoende kommissionen för befolkning och livskvalitet att presentera sin slutrapport. Regeringen ser Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 118 med intresse fram mot resultatet från kommissionens arbete och anser att Sverige bör ha beredskap att, om så är motiverat, även i detta samman- hang bidra till uppföljningen av kommissionens arbete. Avtalet om den gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980, men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två s.k. konton, varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelsema för de enskilda råvarorna, t.ex. genom forskning och utveckling, marknads- föring och vidareförädling. Det första kontot har till följd av avsaknad av behov inom internationella råvaruarrangemang aldrig utnyttjats. Detta kan ses som en konsekvens av den ökade insikten om de begränsade möjligheterna att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Det andra kontot har däremot utnyttjats. Till detta konto har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner kronor anvisats. Regeringen bedömer att resterande 8 miljoner kronor behöver anvisas först budgetåret 1995/96. Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-ländemas del- tagande i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k Uruguay- rundan inom GATT, underlättats. UNCTAD och vissa andra organisa- tioner lämnar dessutom tekniskt bistånd för att stödja u-ländemas ansträngningar att öka avsättningen av sin produktion och förenkla handelsprocedurema. Vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar också delposten. Regeringen räknar med en ram om 5 miljoner kronor för fortsatt svenskt stöd till UNCTAD:s program på detta område. Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO, prop. 1983/84:121) är en organisation för internationell handel och råvarusamarbete, vars verksamheter har miljöaspekter. Sverige söker inom ramen för organisationen driva den skogspolitik som uttrycks i de s.k. skogsprincipema i UNCED. Avtalet är för närvarande under omförhandling och utfallet av denna är ytterst ovisst. Det nuvarande bidraget till ITTO beräknas till ca 160 000 kronor. Bidraget för 1994/95 måste bestämmas efter utfallet av förhandlingarna. Internationella juteorganisationen (UO, prop. 1990/91:13) är även den en organisation för internationell handel och råvarusamarbete, vars verksamhet har miljöaspekter. Bidraget för 1993/94 var ca 20 000 kronor. Regeringen förutser ett bidrag i samma storleksordning för budgetåret 1994/95. Riksdagen angav vid behandlingen av 1993 års budgetproposition sin positiva syn på förslaget att få ett WHO-universitet i medicinsk teknologi etablerat i Malmö. Regeringen är beredd att föreslå ett svenskt ekonomiskt stöd för att universitetet skall kunna etableras i Malmö liksom för delfinansiering av driften. En förutsättning är dock att WHO självt tar ett aktivt ansvar för att universitetet får en global inriktning och att utvecklingsländernas särskilda behov uppmärksammas. WHO bör Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 119 också vara berett att ta ett innehållsmässigt ansvar för universitetet liksom för att medverka till ett brett bidragsgivarstöd i syfte att garantera universitetets multilaterala karaktär. WHO har under hösten 1993 visat ett positivt intresse för projektet. Mot bakgrund av detta avser regeringen att fortsätta granska förutsättningarna för en eventuell etablering av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi. Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF) upprättades i november 1990 genom en överenskommelse mellan Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt ett antal givarländer. Fondens syfte är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomisk-politiskt beslutsfattande. Detta skall främst ske genom stöd till nationella och regionala institutioner samt till de myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Verksam- heten styrs av en styrelse, där bl.a. en svensk ledamot ingår. Efter en inledande period där verksamheten främst varit inriktad mot att bygga upp organisationen, skapa operativa riktlinjer samt identifiera och bereda lämpliga insatser har nu en genomförandeläs inletts där bidrag till godkända insatser börjat utbetalas. Sverige har utfäst ett bidrag till ACBF om totalt 33 miljoner kronor, att inbetalas under budgetåren 1991/92-1994/95. Under förutsättning att tidigare års svenska bidrag utnyttjats tillfredsställande avses den fjärde och sista inbetalningen verkställas under budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.   godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete som förordats i det föregående, 2.   godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för, 3.   bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver förordats, 4.   till Bidrag till internationella biståndsprogram anvisar ett reservationsanslag på 3 295 000 000 kr. BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Ökade krav på prioriteringar i biståndet. Det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet har nått en betydande omfattning och mångfald. Det har kommit att omfatta allt fler länder, ändamål och samarbetsformer. Från 1985/86 till 1991/92 ökade antalet länder som mottog bistånd från Sverige från 58 till 91. Omfattningen av det svenska samarbetet varierar dock kraftigt mellan olika länder. Vissa länder erhåller endast katastrofbistånd medan länder som Indien och Zimbabwe har ett samarbete med samtliga svenska biståndsmyndigheter. Idag finns det ett 30-tal länder med vilka Sverige har biståndssamarbete av betydande omfattning. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 120 Mångfalden i biståndet kräver god överblick. Krav på tydlig ansvars- fördelning och samordning mellan olika myndigheter ökar. Stora behov och begränsade resurser ökar kraven på prioriteringar. Det kan innebära att vi arbetar i mindre antal sektorer i samarbetsländema och att vi arbetar med mindre antal projekt inom sektorerna. Det innebär att vi, när stöd till ny långsiktig insats beslutas, också bör ha en plan för avveckling av biståndet. Inriktningen på de fattigaste länderna och på fattiga grupper i mottagarländerna måste betonas. Vi måste lyfta fram det som vi tycker är viktigt att stödja i utvecklingsprocessen. Utvecklingen i världen pekar på att fortsatta katastrofinsatser blir nödvändiga. För biståndet nya länder är Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Makedonien och Albanien. Samtidigt bör, som framgått av tidigare avsnitt, tyngdpunkten i biståndet ligga på den långsiktiga utvecklingen. Mål- och resultatorientering Regeringens styming av myndigheterna har blivit alltmer mål- och resultatorienterad. Det betyder också att instrumenten för styming och redovisning av verksamheten måste utvecklas. Samtidigt skall de administrativa kostnaderna minimeras. Regeringen aviserade i föregående års budgetproposition förestående förändringar i administrationen av det bilaterala biståndet. Åtgärder har således vidtagits för att förbättra styrnings- och samarbetsformema i biståndet (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342). Det rör bl.a. anslagsstruktur, införande av planeringsramar som ej avtalas med mottagaren, ny ordning för importstöd, införande av landstrategier för styming och samordning samt integration av fältadministrationen. Detta förändringsarbete är nu under genomförande. Biståndskontoren och ambassadernas allmänna avdelningar skall vara integrerade för berörda ambassader senast den 1 januari 1995. För vissa verksamheter fästställer riksdagen användningen av biståndet genom att styra ändamålet, såsom forsknings - och näringslivsbistånd, miljöbistånd, demokratistöd och katastrofbistånd. De landinriktade planeringsramarna innehåller verksamheter som också skulle kunna redovisas på sektorer. Med förbättringar i det statistiska underlaget bör det bli möjligt att i ökad utsträckning kunna redovisa verksamheten fördelad på sektorer och ändamål. Den s.k. indikativa planeringsramen inom SIDA:s verksamhet, som nu redovisas landfördelad, innehåller sektorer med finansiering från olika anslagsposter. Det förnyelsearbete som påbörjades förra året angående faktain- formationen om det samlade svenska biståndet, ”Svenskt bistånd”, har fortsatt. Underlaget vad beträffar resultatredovisningen från myndigheterna förbättras successivt, vilket också gör att regeringens redovisning till riksdagen kan förbättras. Redovisningen av det faktiska utvecklingssam- arbetet och dess resultat bör tillsammans med förslagen i denna proposition ge underlag för en bedömning av hur samarbetet med ett enskilt land utvecklas. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 121 Landstrategier skall upprättas för alla större mottagarländer. Prop. 1993/94:100 Revidering av strategierna företas normalt vart tredje år. Mottagar- Bilaga 4 ländernas ansvar för utvecklingen, samarbetets inriktning samt förväntade och uppnådda resultat ställs i centrum. Landstrategiema blir ett instru- ment att pröva det samlade långsiktiga utvecklingssamarbetet med ett enskilt land. En viktig grund för strategiarbetet är de utvärderingar som mottagarländerna och biståndsmyndighetema genomför och de slutsatser och överväganden som följer av analyserna. Landöversikter rörande ländernas utvecklingssituation, prioriteringar, biståndsberoende m.m. utarbetas på uppdrag av Utrikesdepartementet. Överläggningar på regeringsnivå sker med mottagarlandet innan strategin läggs fast. Under budgetåret 1993/94 upprättas strategier för Botswana, Namibia, Sri Lanka, Tanzania, Vietnam och Zambia. För budgetåret 1994/95 planeras landstrategier för Eritrea, Etiopien, Guinea-Bissau, Kenya, Lesotho, Nicaragua, Sydafrika. Regeringens förslag till överordnade prioriteringar har redovisats i tidigare avsnitt. I den landpresentation som följer anges för de enskilda länderna målen för utvecklingssamarbetet, förutsättningarna framför allt vad beträffar ekonomiska reformprogram, respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratiseringssträvanden samt inriktningen och erfarenheterna av det svenska biståndet. Förslagen rörande det fortsatta samarbetet baseras således på de kriterier som regeringen och riksdag har angivit för samarbetet med enskilda länder. De indikativa planerings- ramarna genom SIDA innehåller dels ett basprogram av långsiktig verksamhet, exempelvis undervisning, infrastruktur, dels sådant långsiktigt bistånd som är möjligt att fördela på länder men som tidigare endast redovisats som särskilda anslagsposter. Det berör i första hand anslagsposterna för demokrati och mänskliga rättigheter, miljö, särskilda program och regionala insatser i Afrika. Landinriktat bistånd Afrika Afrikas ekonomiska tillväxt under 1992 var 1,5 % vilket innebar en stagnation jämfört med åren under slutet av 80-talet. Med en befolknings- ökning på ca 3 % ökar nu den absoluta fattigdomen. Stora variationer råder dock mellan olika länder. De länder som fullföjt sina ekonomiska reformprogram och som fått särskilt internationellt stöd härför visar bättre resultat än dem som avbrutit eller fördröjt reformplanema. För 1993 och 1994 förutses dock ingen markant förbättring i tillväxttakten. Exportvolymen ökade under 1992, men försämrade villkor för handeln gjorde att handelsbalansen minskade med 6 %. Flertalet länder har svårt att uppfylla sina åtaganden på skuldsidan. Eftersläpningar vad gäller räntebetalningar fortsatte att stiga till 14 miljarder US dollar för 1992 eller tre gånger nivån 1987. Förutom den allmänna konjunkturnedgången beror Afrikas dåliga 122 ekonomiska utveckling på faktorer som torka i de östra och södra delarna, inbördes stridigheter som i Angola, Liberia och Somalia samt betydande brister i den ekonomiska politiken i många länder. Hårdast drabbade av torkan var Malawi, Mozambique, Sydafrika, Zambia och Zimbabwe, som samtliga hade en negativ ekonomisk utveckling under 1992, samt Kenya och Lesotho. Livsmedelsbiståndet detta år uppgick till 500 miljoner US dollar. För 1993 ser livsmedels- situationen mycket ljusare ut och i många länder har skörden varit god. Inbördes stridigheter har förorsakat ett stort mänskligt lidande i flera länder. Värst drabbat är Angola där det återupptagna kriget förött landet ytterligare och tvingat människor på flykt. I Somalia har stridigheterna i det närmaste ebbat ut och en viss normalisering inträtt i större delar av landet. Liberia tillhör de länder där orolighetema närmast verkar ha blivit permanenta och där det är svårt se någon ljusning. Burundis demokratiskt valda regering tvingades på fäll genom en militärkupp och frambringade nya flyktingströmmar. Flertalet länder i regionen är i ett övergångsskede av något slag - från krig till fred, från enpartistat till pluralism, från centralstyrd planekonomi till marknadsekonomi. Två länder är av särskild vikt på grund av sin storlek och förmåga att påverka utvecklingen i en hel region - Nigeria och Sydafrika. I Nigeria har militärer åter igen tagit makten och demokratin skjutits på framtiden. Utvecklingen i Sydafrika ter sig ljusare, trots våldet. Utvecklingen under hösten har lett fram till att parterna, med regeringen och ANC i spetsen, kommit överens om formerna för övergångsstyret fram till landets första demokratiska val som avses hållas den 27 april 1994. Under 1993 har ett flertal internationella initiativ tagits för att diskutera den bekymmersamma utvecklingen i Afrika. Värt att nämna är den konferens som Japan inbjöd till i Tokyo i början av oktober då den s.k. Tokyo-deklarationen antogs. Medarrangörer var de afrikanska organisationerna Organisation for Affican Unity (OAU) och Global Coalition for Africa (GCA), som båda hållit egna internationella konferenser med liknande tema under året. I Tokyo framfördes bl.a. att även om utvecklingsmodeller inte kan överföras direkt från en region till en annan, de asiatiska framgångarna kan tjäna som inspiration för länder i Afrika. Bättre regeringsutövande tillmättes där liksom i andra fora, avgörande betydelse för positiva förändringar i Afrika i framtiden. FN:s roll i Afrika har ökat markant under 1993. I bl.a. Angola, Mozambique och Somalia pågår fredsbevarande operationer. Vilken roll FN kommer att ha i Sydafrika har ännu inte definierats men det är naturligt att FN och andra internationella organisationer kommer att engagera sig i övervakningen av det förestående valet. Den FN-operation som redan finns på plats har formellt endast mandat att följa och rapportera om våldsfrågan. Världsbankens roll i Afrika har också ökat under 80- och 90-talet. Engagemanget i vissa länder är så stort att det i viss mån kan ifrågasättas huruvida banken fått ta på sig en alltför stor börda. Bankens bedömningar tillmäts också betydelse vid utformningen av det bilaterala biståndet. En kartläggning av det svenska biståndet till Väst- och Centralafrika Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 123 har genomförts under 1993. Syftet med denna har varit att öka kunskapen om vårt engagemang i denna del av Afrika. Regeringen har i tidigare avsnitt redovisat den starka betoning som man vill lägga på insatser som är befolkningsrelaterade. Fortsatt och förnyat samarbete på detta område inom det bilaterala utvecklingssam- arbetet är en naturlig följd av denna prioritering. Arbetet har inletts för att stimulera till insatser som främjar miljön. Angola Utvecklingssamarbetet med Angola har syftat till att stödja en påbörjad samhällsomdaning i demokratisk riktning för nationell försoning samt social och ekonomisk utveckling. Krigssituationen i landet har gjort att samarbetet i stället koncentrerats till insatser av mer akut katastrof- karaktär. Efter de allmänna valen i september 1992, som gav det regerande MPLA-partiet en majoritet i nationalförsamlingen, tog oppositionspartiet UNITA åter till vapen. Det uppblossande inbördeskriget har inneburit att ca 100 000 människor dött och att ca 2 miljoner är beroende av nödhjälp för sin överlevnad. Regeringssidan har haft svårt att stå emot UNITA:s attacker och idag har UNITA kontroll över en stor del av landet. Huvudstadsregionen och en större del av kusten behärskas av regerings- sidan. FN:s säkerhetsråd har fördömt Unitas vägran att fullt ut respektera fredsavtalet och säkerhetsrådets resolutioner. Den 15 september 1993 beslöt rådet att införa vapen- och oljesanktioner mot UNITA. Mandatet för FN:s fredsbevarande insats UNAVEM II har förlängts. Samtal mellan regeringen och UNITA inleddes i november i Zambias huvudstad Lusaka. Efter valen påbörjade regeringen ett nytt ekonomiskt reformprogram i syfte att åstadkomma en makroekonomisk stabilitet. Detta program avbröts i mars 1993 då försvaret fick högsta prioritet. Resultatet har blivit hyperinfiation och ökad makroekonomisk obalans. Den statliga för- valtningen har försvagats ytterligare, och en tilltagande korruption kan noteras. De redan tidigare eftersatta sociala sektorerna har försvagats ytterligare. Svält råder. Förutsättningarna att under sådana förhållanden bedriva ett effektivt utvecklingssamarbete är begränsade. Biståndet måste till avsevärd del vara humanitärt och inriktat på att hjälpa där behoven är som mest akuta. Landsamarbetet genom SIDA har successivt anpassats till krigs- situationen. Långsiktiga insatser inom hälsa, infrastruktur och fiske har anpassats till vad som, under rådande förhållanden, är möjligt att genomföra. Resultaten som nåtts genom biståndsinsatser inom bl.a. hälsovården visar att vaccinations- och läkemedelsprogram försenats genom kriget. Insatser av katastrofkaraktär har blivit allt vanligare. Den fortsatta utvecklingen i landet blir avgörande för biståndet. SIDA har av regeringen fått i uppdrag att under 1993/94 göra en översyn av utvecklingsbiståndet till sektorerna hälsa, fiske och tele. Denna översyn Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 124 blir vägledande för det framtida långsiktiga samarbetet. Katastrofinsatser kommer att behövas under år 1994 oavsett utvecklingen, liksom insatser för återuppbyggnad. FN:s humanitära arbete skall stödjas. Sverige betalade ut 125 miljoner kronor till Angola i gåvobistånd budgetåret 1993/94. Med hänvisning till de begränsningar för utvecklingsbistånd som inbördeskriget innebär föreslår regeringen en indikativ planeringsram för Angola på 70 miljoner kronor. I denna inryms förutom SIDA:s baspro- gram särskilda insatser för demokrati och mänskliga rättigheter och för miljö. Beredskap bör finnas för särskilda katastrofinsatser. Den förväntade ingående reservationen 1994/95 bör användas för katastrofinsatser genom i första hand FN. Botswana Utvecklingssamarbetet med Botswana har syftat till att minska landets ekonomiska beroende av Sydafrika och bidra till social och ekonomisk utveckling och utjämning. Även om förhållandet till Sydafrika förändrats kvarstår i viss mån målet då förändringarna där får stora återverkningar i Botswana. Betoningen på fåttigdomsbekämpning bör dock öka då inkomstfördelningen i landet är skev. Diversifieringen av Botswanas ekonomi framstår också som än viktigare och därmed svenskt stöd härför. Sådant stöd kan bidra till den önskade breddningen av samarbetet mellan Botswana och Sverige. Allmänna val planeras äga rum år 1994. Förhållandena vad avser mänskliga fri- och rättigheter får anses vara förhållandevis goda. Botswana har sedan självständigheten haft en kraftig ekonomisk tillväxt, vilket bl.a. innebär att landet håller på att uppgraderas till medelinkomstland. Botswanas goda ekonomiska utveckling kan nästan uteslutande hänföras till diamantexporten, vilket gör ekonomin känslig för förändringar i världsmarknadspriset på diamanter. Sjunkande pris under 90-talet har lett till lägre tillväxt i ekonomin. Arbetslösheten och undersysselsättningen är ett ökande problem. Ekonomins ensidighet bidrar till undersysselsättning och en skev inkomstfördelning. Stora satsningar har dock gjorts på utbildning, hälsovård och vattenförsörjning på landsbygden. Den botswanska förvaltningen fungerar relativt väl och tar ett stort ansvar för genomförandet av olika program och insatser inom det svenska samarbetet. I takt med att biståndet genom SIDA minskas har arbete påbörjats för ett bredare biståndssamarbete. Det har dock visat sig att denna övergång tar längre tid än förutsett. SIDA har nyligen genomfört en omfattande utvärdering av Sveriges 27 år av bistånd till Botswana. Av denna framgår att utvecklingsbiståndet varit framgångsrikt, gett många bestående resultat och haft betydelse för utformningen av landets utvecklingspolitik. Fortsatt bistånd genom SIDA rekommenderas bl.a till fortsatt kapacitets- och institutionsuppbyggande. Förutsättningar för ett bredare biståndssamarbete finns, men det kommer att ta viss tid innan det går att peka på konkreta resultat. Flera Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 125 förslag till u-krediter genom BITS diskuteras för närvarande samt tekniskt samarbete. SWEDECORP:s stöd till näringslivsorganisationer bör fortsätta. SAREC har etablerat forskningssamarbete som fungerar väl. Sverige betalade ut 119 miljoner kronor i gåvobistånd till Botswana budgetåret 1992/93. När det gäller omfattningen på det mer lättigdomsinriktade utveck- lingssamarbetet genom SIDA bör hänsyn tas till Botswanas relativt goda ekonomi. De betydande fättigdomsluckor som fortfarande finns motiverar ett fortsatt samarbete på gåvobasis med inriktning på de fattigaste grupperna. Regeringen föreslår en indikativ planeringsram for Botswana på 60 miljoner kronor. I denna inryms SIDA:s basprogram samt särskilda insatser för demokrati och mänskliga rättigheter och för miljö. Parallellt med detta bistånd bör andra biståndsformer som u-krediter och tekniskt samarbete genom BITS i ökad omfattning komma ifråga, liksom näringslivsbistånd genom SWEDECORP. Eritrea Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till återuppbyggnaden av landet och till en demokratisk samhällsutveckling. Folkomröstningen om självständighet i april 1993 genomfördes under övervakning av FN. Resultatet blev ett entydigt ja till självständighet från Etiopien. En konstitution är under utarbetande och allmänna val planeras inom fyra år. Fram till dess att allmänna val hållits styrs landet av en av EPLF (Eritrean People’s Liberation Front) bildad regering. Den inhemska statsförvaltningen är svag, men det finns en stor vilja att bygga upp landet på nytt. Vad gäller respekten for de mänskliga rättigheterna kan nämnas att Eritrea hittills vägrat att återta egna medborgare som dömts till utvisning eller av andra skäl saknar rätt att vistas i Sverige. Det 30 år långa inbördeskriget har slagit landet i spillror och återupp- byggnad har getts högsta prioritet. Regeringen avser att öka jordbruks- produktionen och därmed minska livsmedelsimporten. Den småskaliga och tidigare livaktiga småindustrin börjar långsamt återhämta sig. Energibristen utgör ett allvarligt problem. Den provisoriska regeringen genomför reformer i syfte att uppmuntra privata investeringar och stimulera handel. Regeringen har uppdragit åt SIDA att utarbeta ett förslag till plan för ett långsiktigt utvecklingssamarbete med Eritrea från och med budgetåret 1994/95. I planen föreslås att utvecklingssamarbetet koncentreras till energi och förvaltning. Vidare föreslås ett avgränsat stöd till den eritreanska flyktingkommissionen (CERA) för repatriering av 400 000 eritreanska flyktingar som befinner sig i Sudan. Ett annat angeläget område är stöd till demobilisering och reintegrering av ca 100 000 f.d. soldater. Stöd föreslås också kunna utgå till arbetet med att utforma en ny konstitution och till valförberedelser. Av övriga biståndsmyndigheter har SAREC ett samarbete med universitetet i Asmara. Eritreaner har vidare deltagit i kurser om bl.a. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 126 mänskliga rättigheter, arrangerade av BITS. Sverige betalade ut 42 miljoner kronor i katastrofbistånd till Eritrea budgetåret 1992/93. Under budgetåret 1994/95 kommer en landstrategi för utvecklingssam- arbetet med Eritrea att utarbetas. I avvaktan på denna föreslår regeringen att målen och inriktningen i utvecklingssamarbetet inom SIDA:s program bibehålls. Då den svaga förvaltningen och bristen på utbildad personal kan utgöra ett hinder för att få till stånd ett effektivt bistånd kan enskilda och internationella organisationer utgöra lämpliga alternativa kanaler. Insatser för demokrati och främjande av mänskliga rättigheter bör komma i fråga. SAREC bör fortsätta sitt samarbete. Regeringen föreslår att 35 miljoner kronor avsätts som indikativ planeringsram för Eritrea. Beredskap bör finnas för katastrofinsatser. Etiopien Målet med utvecklingssamarbetet är att stödja den ekonomiska och demokratiska reformprocessen. Verksamheten inriktas på sociala förbättringar, fåttigdomsbekämpning på landsbygden genom en medveten hushållning med naturresurser, stöd till framväxten av en rättsstat och till ökad respekt för de mänskliga rättigheterna samt stärkandet av den inhemska forskningskapaciteten. Förberedelserna för att hålla nationella val till en konstituerande församling under 1994 har inletts. Samtidigt har den politiska basen för övergångsregeringen krympt genom att flera grupper dragit sig ur samarbetet. Respekten för de mänskliga rättigheterna har kraftigt förbättrats men är ännu inte tillfredsställande. Etiopien vägrar att återta egna medborgare som av svensk domstol dömts till utvisning eller av andra skäl saknar rätt att stanna i Sverige. Landet har delats in i nya regioner grundade på etnisk tillhörighet. I samband därmed decentraliseras förvaltningen. Utlokaliseringen av personal och resurser har i vissa fall gått alltför snabbt och lett till svårigheter på central nivå. De nya regionala myndigheterna saknar i de flesta fäll erforderliga resurser för att ta över det administrativa ansvaret. I november 1992 inledde övergångsregeringen ett ekonomiskt reformprogram i riktning mot marknadsekonomi. De generellt sett goda resultaten hittills bekräftar regeringens uttalade politik. BNP beräknas växa med 7,6 % under 1993, men obalanserna i ekonomin finns fortfarande kvar. Försvarsutgiftema har minskat. Maktskiftet och övergångsregeringens politik har lett till ett växande intresse bland givarländema. Landsamarbetet genom SIDA blir alltmer långsiktigt med insatser på nationell och regional nivå inom områdena undervisning, hälsa och skogsvård. Ett regionalt stöd till Amhararegionen har påbörjats. Vid sidan av detta bidrar SIDA med särskilda insatser av katastrof- och återuppbyggnadskaraktär, främjande av demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna, särskilt framväxten av en rättsstat, och AIDS- bekämpning. Ett omfattande betalningsbalansstöd har beviljats. Stödet Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 127 9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 genom enskilda organisationer är omfattande. Förutsättningarna för att bedriva ett effektivt långsiktigt bistånd till Etiopien bedöms som relativt goda. Den pågående omstruktureringen av ekonomin tillsammans med decentraliseringen av den statliga för- valtningen har dock lett till att planeringen och genomförandet av insatser generellt sett går långsamt. SAREC är den största enskilda bidragsgivaren till de etiopiska universiteten, vilka har stärkts genom forskarutbildning och investering i infrastruktur för forskningen. Därmed har deras kapacitet vad gäller möjligheten att utforma och leda projekt ökat. Etiopier har deltagit i BITS internationella kurser i bl.a. mänskliga rättigheter. Sverige betalade ut 291 miljoner kronor i gåvobistånd till Etiopien budgetåret 1992/93. Under budgetåret 1994/95 kommer en landstrategi för utvecklingssam- arbetet med Etiopien att utarbetas. I avvaktan på denna föreslår regeringen att målen och inriktningen i utvecklingssamarbetet inom SIDA:s program bibehålls. SAREC bör fortsätta sitt forskningssamarbete. Regeringen föreslår att 140 miljoner kronor avsätts som indikativ planeringsram för Etiopien. I denna ingår, förutom SIDA:s basprogram, särskilda insatser för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, särskilda miljöinsatser och särskilda program. Fortsatt beredskap för katastrof- och återuppbyggnadsinsatser bör finnas. Vidare bör finnas beredskap för betalningsbalansstöd. Guinea-Bissau Målet för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är att främja landets ekonomiska och sociala utveckling, framförallt genom uppbyggande av kompetenta institutioner och en fungerande förvaltning. Den under 1991 påbörjade demokratiseringsprocessen i Guinea-Bissau har fortsatt och för närvarande finns det elva godkända politiska partier och ytterligare några är under bildande. Val till parlament och president- ämbete planeras till mars 1994. En valkommission är utsedd och UNDP har påbörjat arbetet med att bistå i planering av valen. Rättsinstitutionema har i viss mån förstärkts och respekten för de mänskliga rättigheterna har ökat. Trakasserier och hot mot enskilda förekommer dock fortfarande. Det ekonomiska reformprogrammet har inte gett tillfredsställande resultat. Ekonomin är fortsatt instabil. Regeringens misslyckande med att styra den makroekonomiska politiken vad gäller inflationen och penning- mängden ledde till att Världsbanken under ett års tid höll inne sitt betalningsbalanslån. Det släpptes först i juni 1993. Korruptionen ökar i omfattning. SIDA:s utvecklingsbistånd har gällt stöd till det ekonomiska reform- programmet i form av importstöd, program- och projektstöd inom landsbygdsutveckling, jordbruk, undervisning, hälsovård och industri, personal- och konsultfond samt särskilda insatser för stöd till Världs- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 128 bankens program för social infrastruktur. Därutöver har funnits särskilda Prop. 1993/94:100 insatser för demokrati och mänskliga rättigheter, särskilda miljöinsatser Bilaga 4 och insatser inom särskilda program. Industribiståndet har fram till årsskiftet 1993/94 administrerats av SWEDECORP för SIDA:s räkning. En avslutande insats avseende en industristiftelse kommer att genomföras av SWEDECORP under budgetåret 1994/95. Det splittrade biståndet är arbetskrävande. SIDA bör med större kraft arbeta för ökad koncentration för att uppnå bättre resultat. Den svaga förvaltningen och låga mottagningskapaciteten gör att större krav måste ställas på kontroll av biståndet. Sverige betalade ut 67 miljoner kronor till Guinea Bissau under budgetåret 1992/93. Det svenska biståndet till Guinea-Bissau är under utvärdering av sekretariatet för analys av utvecklingssamarbete och en rapport förväntas föreligga under våren 1994. Denna kommer att ligga till grund för den landstrategi för Guinea Bissau som skall utarbetas under budgetåret 1994/95. I avvaktan på denna och med hänsyn till den stora reservationen på landramen föreslår regeringen för budgetåret 1994/95 en indikativ planeringsram för Guinea-Bissau på 10 miljoner kronor. Inom denna ram ryms särskilda insatser för mänskliga rättigheter och demokratibistånd. Kap Xfcrde Målet för utvecklingssamarbetet med Kap Verde är att stödja den ekonomiska tillväxten genom att bredda basen för produktiva verksam- heter. Därigenom kan på sikt möjligheterna till självförsörjning öka. Sedan en ny regering tillträdde efter de första fria valen 1991 har konstitutionen reviderats, en decentraliseringsreform påbörjats och en femårig utvecklingsplan utarbetats. Vidare har privatisering av ineffektiva och olönsamma statliga företag inletts. Regeringen lägger stor vikt vid att etablera ett investeringsvänligt klimat. Utvecklingssamarbetet med Kap Verde bedrivs av SIDA. Det består till 90 % av importstöd som till stor del administreras av landet självt. Under året har stora ansträngningar gjorts för att förbättra upphandlings- rutinema. SIDA anser att stödet bör ha en oförändrad inriktning. Med kravet på kontinuerlig rapportering och uppföljning ser man nu en klar förbättring i utnyttjandet av det svenska biståndet. Enskilda organisationer har en viktig biståndsroll. Sverige betalade ut 85 miljoner kronor i gåvobistånd till Kap Verde budgetåret 1992/93. Med hänsyn till att den tidigare stora under åren ackumulerade reservationen på landramen kommer att minska under budgetåret 1993/94, men också till den klara förbättringen i utnyttjandet av de svenska medlen, föreslår regeringen en indikativ planeringsram för Kap Verde på 35 miljoner kronor. 129 Kenya Utvecklingssamarbetet med Kenya syftar till att förbättra de fattigas villkor på landsbygden, att ge stöd åt miljö- och markvård samt till att främja de mänskliga rättigheterna. De allmänna valen i december 1992 utgjorde, trots uppenbara brister, ett betydelsefullt led i landets demokratiprocess. Det regerande KANU- partiets agerande efter valen, liksom delar av oppositionens, har dock försvårat demokratins befästande. Inslag av repression, samt våldsamma konflikter över jordområden har bidragit till osäkerhet inför framtiden. Trots detta får Kenya anses ha tagit ett första steg mot ett mer öppet och demokratiskt styrt samhälle. Vad gäller den ekonomiska politiken har det gångna året präglats av spända relationer med givarsamfundet inklusive Världsbanken och Internationella Valutafonden. En återgång till normala relationer kan noteras även om visst misstroende dröjer kvar. Ett av Världsbanken sammankallat konsultativt givarmöte för Kenya hölls for första gången på två år i november 1993. Landets utvecklingspolitik har hämmats av bristande reformer inom förvaltningen och ekonomi samt av korruption. Val av biståndsformer bör i framtiden bli beroende av regeringens visade förmåga att reformera förvaltning och effektivt utnyttja biståndet. Om inte förbättringar sker kan det bli aktuellt att överväga andra kanaler för biståndet. Samtidigt bör man beakta att möjligheter till fortsatt dialog bibehålls om regeringens utvecklingspolitik. Landsamarbetet bedrivs i all huvudsak genom SIDA. Det bedöms allmänt ha en väl motiverad inriktning till stöd för landsbygdens sociala och ekonomiska utveckling. Det långvariga miljö- och markvårdssam- arbetet bedöms ha haft en avgörande betydelse for landets egen mark- vårdspolitik. Enskilda organisationer spelar en viktig roll. SIDA redovisar liksom andra givare betydande svårigheter att få den kenyanska motparten att stå för sin del av kostnaden i gemensamma biståndsprojekt. Det reser frågor om i vad mån Kenyas regering betraktar det svenska biståndet som en integrerad och prioriterad del av sin utvecklingspolitik. Korruption och vanskötsel inom kenyansk förvaltning och i samspelet mellan stat och näringsliv lägger vidare hinder i vägen för ett effektivt bistånd. Liknande problem står även att finna inom kenyanska enskilda organisationer. Revisioner av vissa enskilda biståndsprojekt har lett till att utbetalningar tillfälligt inställts i avvaktan på klargöranden och rättelser. SIDA har redovisat resultat som nåtts genom biståndsinsatser inom vägprogram, markvård och primärhälsoprojekt. Med hänsyn till redovisade svårigheter bedöms resultaten överlag ha varit goda men metoder för att mäta resultaten behöver vidareutvecklas. Sverige betalade ut 153 miljoner kronor i gåvobistånd budgetåret 1992/93. Med hänvisning till svårigheterna att bedriva ett effektivt bistånd och den relativt stora reservationen och skärpta krav på att mottagaren uppfyller sina avtalade villkor, föreslår regeringen en indikativ Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 130 planeringsram för Kenya på 95 miljoner kronor. Inom denna ram inryms SIDA:s basprogram samt insatser avseende de mänskliga rättigheterna/ demokrati, miljö och särskilda program. Lesotho Utvecklingssamarbetet med Lesotho har som mål att främja ekonomisk tillväxt, vari ingår att skapa nya arbetstillfällen, och en effektivare hushållning med naturresurser. De första demokratiska valen på över tjugo år genomfördes i mars 1993. Segrare blev Basutoland Congress Party (BCP) som erhöll samtliga mandat i det nya parlamentet, trots att oppositionspartiet BNP erhöll en fjärdedel av rösterna. Regeringen måste nu förverkliga löften om att fördjupa demokratiseringen av landet och förbättra respekten för mänskliga rättigheter. Avsaknaden av parlamentarisk opposition kan dock på sikt hindra en demokratisk utveckling. Förutsättningarna att föra en genom- tänkt utvecklingspolitik bör dock ha förbättrats efter år av inrikespolitisk instabilitet och militärstyre. Lesotho genomför sedan drygt fem år ett ekonomiskt reformprogram, som inneburit en förbättrad balans i statsbudgeten. Beroendet av Sydafrika begränsar dock möjligheterna att föra en självständig makro- ekonomisk linje. Landets redan höga arbetslöshet utgör ett allvarligt hot mot stabiliteten. Minskade möjligheter att få arbete i Sydafrika förvärrar situationen. Biståndssamarbetet genom SIDA är inriktat på förvaltningsstöd, som syftar till att effektivisera förvaltningen, och stöd till ett markvårdspro- gram. Vidare ges stöd till vägbyggande med arbetsintensiva metoder. Vid sidan av utvecklingsbiståndet ligger bl.a. en omfattande regional miljöinsats. Genom denna satsning har utbildning och information om miljöfrågor ägt rum i södra Afrika. Inför valen lämnades ett särskilt demokratistöd. BITS har finansierat två projekt avseende landsbygds- elektrifiering i samfinansiering med bl.a. NORAD. En utfästelse om u- kredit har lämnats till ett vattenkraftverk, Muela, i anslutning till ett större vattenföringsprojekt finansierat av bl.a. Afrikanska utvecklings- banken. Sverige betalade ut 39 miljoner kronor i gåvobistånd budgetåret 1992/93. Ett effektivt bistånd försvåras av den undermåliga ekonomi- administrationen. Samtliga sektorstöd drabbas därav, men allvarligast vägbyggnadsprojektet till vilket utbetalningarna tillfälligt avbrutits i avvaktan på revision. Att kontinuerligt följa upp det svenska biståndet utan närvaro på platsen ställer också större krav på SIDA i Stockholm, särskilt som mottagningskapaciteten är svag. Biståndets huvudsakliga inriktning bör dock bestå och regeringen föreslår för SIDA-samarbetet en indikativ planeringsram på 45 miljoner kronor. Av detta belopp avser 15 miljoner kronor regionala insatser. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 131 Mozambique Målet för utvecklingssamarbetet med Mozambique är att skapa förut- sättningar för ekonomisk tillväxt och demokratisk utveckling för att varaktigt förbättra levnadsförhållandena för den fättiga befolkningen samt att stödja den pågående fredsprocessen. Sedan Mozambiques regering och Renamo ingick en fredsöverenskom- melse i oktober 1992 har ett intensivt internationellt arbete pågått för att stärka fredsprocessen. Trots detta har processen blivit mer än ett år försenad främst på grund av samarbetssvårigheter mellan regeringssidan och Renamo. FN har försökt påskynda processen på olika sätt. Samtidigt måste framhållas att fredsöverenskommelsen har haft stor betydelse. Säkerhetssituationen har påtagligt förbättrats i hela landet. Detta skapar förutsättningar för att nå ut med bistånd till områden som tidigare inte varit tillgängliga. Allmänna val till parlamentet och till presidentämbetet förutses äga rum under november 1994. När demobiliseringen och de fria valen är genomförda kan en ny fes i Mozambiques historia få sin början. Det ekonomiska reformprogrammet gav under sina första år positiva effekter, men tillväxten i ekonomin har de senaste åren stannat av. En av orsakerna till den låga tillväxten är bristande institutionell kapacitet för att genomföra den ekonomiska politiken. Den politiska situationen har också förlamat Frelimo-regeringens handlingsförmåga. Några förbättringar därvidlag är knappast att förvänta under 1994. Ansträngningarna att skapa en varaktig fred och parlamentarisk demokrati i Mozambique förtjänar fortsatt svenskt stöd. Den pågående fredsprocessen motiverar fortsatt flexibilitet i det svenska biståndet. Biståndet bör i högre grad än tidigare riktas mot utvecklingen av landsbygden. Enskilda organisationer har i detta sammanhang en viktig funktion att fylla. Det svenska biståndet genom SIDA är inriktat på fettigdoms- bekämpning, institutionell uppbyggnad och stöd till det ekonomiska reformprogrammet. Betalningsbalansstöd har beviljats. Stödet genom enskilda organisationer är omfattande. Denna inriktning av det svenska stödet bör tills vidare fortsätta. Först när allmänna val ägt rum och en ny folkvald regering tillträtt är det möjligt att avgöra hur ett framtida bistånd bör vara utformat. Det förbättrade säkerhetsläget på landsbygden möjliggör en bättre regional fördelning av biståndsinsatser än vad som hittills varit möjligt. Detta bör återspeglas i det svenska stödet. SWEDECORP stödjer näringslivsutveckling i olika former t.ex. genom stöd till företagsledarutbildning och till privatisering. Sistnämnda avses utgöra kärnan i det framtida samarbetet. SAREC har samarbete med universitetet i Maputo. Budgetåret 1992/93 betalade Sverige ut 562 miljoner kronor till Mozambique i gåvobistånd. Regeringen föreslår en indikativ planeringsram för SIDA-samarbete om 335 miljoner kronor. I denna inryms mer långsiktiga insatser inom bl.a. förvaltning, undervisning och jordbruk samt särskilt riktade insatser för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och miljö. Ett Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 132 regionalt stöd på 59 miljoner kronor har inräknats men är avhängigt svensk medverkan i Cahora Bassa-projektet. Betalningsbalansstöd bör kunna komma ifråga under förutsättning att det ekonomiska reformpro- grammet fullföljs. SWEDECORP:s och SAREC:s verksamheter bör fortsätta och i mån av förutsättningar breddas och fördjupas. Namibia Utvecklingssamarbetet med Namibia syftar till att stödja social och ekonomisk utjämning och att stärka den demokratiska utvecklingen. Den demokratiska utvecklingen i landet fortgår men oppositionens allt svagare ställning inger oro för framtiden. Mänskliga rättigheter respekteras. Under året har förhandlingar med Sydafrika slutförts om övertagandet av Walvis Bay fr.o.m. 1994. Den ekonomiska politiken präglas av marknadsanpassning. Reformtakten är hög och skall ses mot bakgrund av att Namibia vid självständigheten fick ärva ett samhälle med extremt skev inkomstför- delning och stor arbetslöshet. Budgetunderskottet har ökat. En egen valuta, Namibian dollar, har introducerats. Biståndet spelar en viktig men inte en avgörande roll i den namibiska ekonomin. Ungefär 7 % av de statliga utgifterna utgörs av bistånd. Den namibiska genomförandekapaciteten har förbättrats, vilket lett till ett effektivare utnyttjande av biståndet. Landsamarbetet genom SIDA innefattar stöd till undervisning, transport och kommunikation, till utveckling av nyckelområdet i den offentliga förvaltningen samt till en personal och konsultfond. Särskilda insatser görs också inom områdena miljö, demokrati och mänskliga rättigheter, kultur samt för kvinnor. Verksamheten har pågått under så kort tid att det ännu är för tidigt att uttala sig om måluppfyllelse och de långsiktiga effekterna av bistånds- samarbetet. Utvärderingarna pekar dock på ett väl utnyttjande av biståndet. Arbets- och utbildningstillfällen har bibringats lokalbefolkning- en, som medverkat i byggandet av skolor och vägar. Deltagandet i alfabetiseringsprogrammet är högt. Biståndet har även bidragit till att Namibia kunnat etablera en centralbank och en egen statistikbyrå. Ett samarbete i andra former genom BITS och SWEDECORP har börjat ta form. Även SAREC är verksamt i Namibia. Budgetåret 1992/93 utbetalade Sverige 132 miljoner kronor i gåvo- bistånd till Namibia. Förutsättningarna att bedriva ett effektivt bistånd har förbättrats. En mer resultatinriktad styming av förvaltningen är på gång. Korruptions- tendenser tycks ha stävjats på ett tidigt stadium. Den nuvarande inriktningen av biståndet genom SIDA bör således bibehållas. Biståndet bör bedrivas med viss flexibilitet, bl.a. genom ett fortsatt aktivt SIDA- bistånd utanför det rena basprogrammet. Regeringen föreslår en indikativ planeringsram för Namibia på 90 miljoner kronor. I denna inryms SIDA:s basprogram samt insatser för Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 133 mänskliga rättigheter och demokrati och för miljö. I ett litet längre perspektiv bör nivån på biståndet genom SIDA kunna minska samtidigt som insatserna genom bl.a. BITS och SWEDECORP utökas. Sydafrika Utvecklingssamarbetet med Sydafrika syftar till att stödja den demokratiska utvecklingen i landet. Trots våldet ter sig läget i Sydafrika ljusare. Utvecklingen under hösten har lett fram till att parterna, med regeringen och ANC i spetsen, kommit överens om formerna för övergångsstyret i Sydafrika fram till landets första demokratiska val den 27 april 1994. Den 18 november 1993 träffades dessutom överenskommelse om den interimsförfattning som skall gälla tills dess en ny, permanent konstitution antagits. Därmed ersätts Sydafrikas nu gällande författning, som förvägrar landets svarta rösträtt, av en demokratisk konstitution med allmän rösträtt för alla landets medborgare. Ekonomin i Sydafrika är sedan länge stagnerande. Arbetslösheten uppgår till över 40 %. En ekonomisk uppgång är avhängig om den ekonomiska politiken kan tillfredsställa såväl befolkningens förväntningar som marknadens krav. I denna balansgång kan biståndet komma att spela en roll, bl.a. som resurstillskott och genom sociala satsningar som reducerar det statliga budgettrycket. Det svenska humanitära biståndet har bidragit till att apartheid nu håller på att avskaffas i Sydafrika. Detta har skett genom ett målmedvetet stöd via svenska enskilda organisationer till grupper och samman- slutningar i Sydafrika som aktivt verkat mot apartheid. Något regerings- samarbete har hittills inte förekommit. Det direkta stödet till ANC, som varit den ledande och samlande kraften, har haft såväl reell som symbolisk verkan. Som en följd av att ANC nu övergår från att vara en befrielserörelse till ett politiskt parti, upphör det svenska stödet den 27 januari 1994. Utvecklingen i Sydafrika gör att det humanitära biståndet bör övergå till ett bredare utvecklingssamarbete. Fortsatt bistånd kommer att behövas under en övergångsperiod. Nya samarbetspartners kan komma ifråga. Regeringssamarbete kan bli aktuellt. Avgörande för demokratins framtid blir utvecklingen av den ekonomiska och sociala situationen. Biståndet bör av det skälet innefatta fler områden och involvera samtliga svenska biståndsmyndigheter. Detta ställer extra höga krav på ambassaden i Pretoria. Totalt utbetalades under 1992/93 197 miljoner kronor som demokrati- bistånd till Sydafrika. En landstrategi för biståndssamarbetet med Sydafrika kommer att utarbetas under första hälften av budgetåret 1994/95. I avvaktan härpå föreslår regeringen att biståndet under budgetåret 1994/95 fortsätter att belasta anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter. Huvudsyftet med utvecklingssamarbetet med Sydafrika bör vara att bidra till en fördjupad demokratisering och vaktslående av de mänskliga Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 134 rättigheterna samt till en väl fungerande marknadsekonomi. Detta sammantaget bidrar till en social och ekonomisk utveckling som gynnar de mest eftersatta grupperna i samhället. Genom fortsatt svenskt bistånd bör enskilda organisationer i Sverige och i Sydafrika även i fortsättningen kunna spela en stor roll för demokratins utveckling. SIDA har finansierat ett stort antal av deras projekt och inom ett mycket brett arbetsområde som miljö, rättshjälp, kultur samt humanitärt och socialt arbete. Detta arbete bör fortsätta men en viss koncentration till färre projekt men av mer strategisk betydelse kan vara till fördel för effektiviteten i biståndet. Regeringen stödjer SIDA i förslaget att den del av verksamheten som är socialt inriktad successivt bör föras över till det särskilda anslaget för enskilda organisationer och folkrörelser. Biståndet genom SIDA bör vara inriktat på att förbättra de fattigas levnadsvillkor. Inom undervisningssektorn finns stora akuta behov, och insatser där kan få stor betydelse för samhällets utveckling. SIDA:s förslag att satsa på undervisningssektorn får stöd av regeringen. Väl fungerande marknadsekonomi och ekonomisk tillväxt utgör en förutsättning för att demokratin skall få fotfäste och reformarbetet förverkligas. Att skapa fler arbetstillfällen för de svarta, särskilt ungdomar, ser regeringen som ytterst angeläget. Regeringen vill uppmuntra till ett ökat bistånd genom BITS och SWEDECORP. Det svenska näringslivet bör ha möjligheter att spela en konstruktiv roll i dessa ansträngningar. Sydafrika har i jämförelse med andra länder i regionen ett väl utbyggt system för högre utbildning och forskning. SAREC har redan ett forskningsprogram i Sydafrika som bör fortgå. Därutöver anser regeringen att SAREC :s förslag att göra det möjligt för grannländerna att utnyttja resurserna i Sydafrika verkar rimligt. Tanzania Målet för utvecklingssamarbetet med Tanzania är att stödja den ekonomiska reformprocessen i riktning mot marknadsekonomi, främja en demokratisk samhällsutveckling och skapa förbättrade levnadsförhål- landen för befolkningen genom insatser inom sociala sektorer och infrastruktur. Ett politiskt reformarbete har påbörjats och det politiska klimatet har blivit öppnare. Hittills har ett tiotal politiska partier registrerats med rätt att ställa upp i de lokala valen 1994 och det första allmänna valet av parlament och president 1995. Fler tidningar utges och debattklimatet har blivit friare. Denna utveckling har stärkt de mänskliga rättigheterna. Fortfarande kontrolleras dock det viktigaste mediet, radion, av regering- en, och rättssystemet fungerar bristfälligt. Det ekonomiska reformprogrammet har inneburit en omfattande liberalisering av ekonomin och bidragit till en årlig BNP-tillväxt på ca 4 %. Under 1993 har bl.a. fortsatta reformer av valutamarknaden och den finansiella sektorn ägt rum. Liberaliseringen har ökat varutillgången och Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 135 inkomstmöjlighetema i såväl den expanderande informella sektorn som i den officiella ekonomin. Negativt är att den sociala servicen försämrats under lång tid och det finns tecken på att bl.a. läskunnigheten håller på att sjunka. Effektivisering av statsförvaltningen, fortsatta reformer inom jordbruket och omstrukturering av de många olönsamma statliga företagen är nödvändiga för att skapa utrymme för ökade sociala satsningar. Tanzanias biståndsberoende är stort och utgör i sig ett problem för den tanzaniska regeringen. Biståndet genom SIDA omfattar direkt stöd för den ekonomiska och demokratiska reformprocessen i form av betalningsbalansstöd, för- valtningsbistånd och demokratifrämjande insatser samt stöd till infra- struktur och sociala sektorer. Genomförandet har i vissa fall försvårats av den svaga förvaltningen och bristande politiskt engagemang. SWEDECORP stödjer utvecklingen av småföretag genom bidrag till särskilda lånefonder. En utvärdering visar att den tanzaniska samarbets- organisationen inte klarat sin uppgift helt tillfredsställande. SAREC har ett omfattande bilateralt forskningssamarbete med Tanzania inriktat på att bygga upp tanzanisk forskningskapacitet i samarbete med svenska institutioner. Det pågående samarbetet omfattar bl.a. ett forskningsprogram om HIV/AIDS, som utvärderats med goda resultat. Sverige betalade ut 598 miljoner kronor i gåvobistånd till Tanzania budgetåret 1992/93. Landsamarbetet genom SIDA bör fortsätta i sin nuvarande inriktning med stöd till den politiska och ekonomiska reformprocessen och till insatser främst inom sociala sektorer och infrastruktur. Ökade insatser bör göras för att stärka den pågående demokratiseringen. Regeringen föreslår en indikativ planeringsram för samarbetet genom SIDA på 330 miljoner kronor. Under förutsättning att det ekonomiska reformprogram- met fullföljs bör dessutom ett fortsatt betalningsbalansstöd kunna komma ifråga. SWEDECORP bör kunna spela en viktig roll i att stödja utveckling av småindustri genom bl.a. stöd till riskkapital- och leasing- bolag. Ytterligare kanaler och samarbetsformer bör undersökas. SAREC:s arbete bör fortgå. Regeringen förutser vidare ett omfattande samarbete genom enskilda organisationer. Förbättrad effektivitet i biståndet bör eftersträvas. I detta syfte bör ökad samordning med andra givare, koncentration av insatser och ökad decentralisering av program prövas. Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbete kommer under budgetåret 1993/94 att genomföra en utvärdering av Sveriges bistånd till Tanzania. Uganda Målet för utvecklingssamarbetet med Uganda är att bidra till landets återhämtning genom stöd till ekonomisk reformpolitik och uppbyggande av social infrastruktur. Ett annat syfte är att stödja åtgärder för ökad Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 136 respekt för mänskliga rättigheter. Politiskt kännetecknas Uganda idag av fredliga förhållanden och ökad stabilitet. Läget vad avser de mänskliga rättigheterna har förbättrats, men rättssäkerheten förblir bristfällig. Tidigare anklagelser om övergrepp från arméns sida i de nordöstra områdena förblir ouppklarade. Ugandas regering har uttryckt vilja att stärka rättsordningen men hävdar att framsteg bromsas av svaga institutioner och bristande resurser. Den politiska friheten är beskuren genom att partipolitisk verksamhet inte är tillåten. I fokus för den politiska processen står förslaget till ny konstitu- tion. Val till konstituerande församling förutses äga rum i mars 1994. Uganda har under senare år erhållit ett brett erkännande för sin marknadsorienterade ekonomiska politik. Makroekonomisk stabilitet har uppnåtts, inflationen har nedbringats och marknadsbaserad växelkurs har införts. Viktiga reformer har inletts till vilka hör rationalisering av den offentliga förvaltningen, demobilisering av soldater och återlämnande till de forna ägarna av egendomar exproprierade under Amin-tiden. Reformerna har börjat ge resultat. Privata investeringar ökar. En begynnande stark expansion av icke-traditionell export kan skönjas. Offentliga utgifter omprioriteras med tonvikt på sociala insatser. Betydande hinder försvårar dock utvecklingen. Investeringar hämmas av lågt inhemskt sparande. Den offentliga förvaltningens kapacitet att svara för befolkningens hälsa och utbildning är svag. Skuldbördan är betungande. Skuldtjänsten till i första hand de multilaterala institutionerna har under senare år överstigit landets samlade exportinkomster. Landets underutveckling visar sig i höga dödlighetstal och social uppdelning. Ännu har landet inte återhämtat sig efter åren av terror och nationellt sönderfall. Ytterligare ett allvarligt problem är utbredningen av AIDS/HIV som raserar sociala nätverk och slår ut människor i produktiv ålder. Det miserabla hälsoläget riskerar att undergräva landets ekonomiska och sociala framåtskridande. Landsamarbetet genom SIDA bedrivs i huvudsak via multilaterala och andra organisationer. Fortsatt samfinansiering motiveras bland annat av Ugandas begränsade möjligheter att motta och administrera utländskt bistånd från flera givare. Huvuddelen är inriktat på sociala sektorer. De hittills nådda resultaten har varit blandade. I de fall erfarenheterna visat sig mindre framgångsrika har stödet avslutats. Vid biståndsöverläggningar i oktober 1993 aviserades svenskt stöd till landets ekonomiska reformpolitik i form av betalningsbalansstöd i syfte att lätta skuldbördan. Sverige har även tidigare bidragit med importstöd och skuldlättnader. SWEDECORP undersöker för närvarande förutsättningar för att lämna stöd till främjande av institutionsutveckling på näringslivsområdet samt investeringsfrämjande. En förmånlig u-kredit genom BITS har utfästs för finansiering av kraftverk vid Owen Falls i samfinansiering med bl.a. SIDA och Världsbanken. Stöd till främjande av de mänskliga rättigheterna förutses bli en viktig komponent i svenskt bistånd till Uganda. SIDA bör arbeta fram ett mer sammanhållet program inom området under det närmaste året. Sverige betalade ut 118 miljoner kronor i gåvobistånd till Uganda Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 137 budgetåret 1992/93. Ökat stöd bör ges till landets reformpolitik och regeringen föreslår en indikativ planeringsram genom SIDA om 105 miljoner kronor. I detta belopp ingår även insatser inom områdena demokrati och mänskliga rättigheter. Därutöver bör finnas beredskap för betalningsbalansstöd inklusive skuldlättnad under förutsättning att det ekonomiska reformpro- grammet fullföljs. Zambia Målet för utvecklingssamarbetet med Zambia är att stödja den ekonomiska reformprocessen i riktning mot marknadsekonomi, främja demokratiseringen och stödja en socialt inriktad utvecklingspolitik. Under 1993 har intern splittring uppstått inom regeringspartiet. Ett antal ledande politiker lämnade under hösten partiet till följd av missnöje med den förda politiken. Ett nytt parti bildades och i de fyllnadsval till parlamentet som ägde rum i november 1993 tog partiet flera mandat. Skapandet av en reell opposition till den sittande regeringen kan stärka demokratin. Rapporter om ökad korruption inom förvaltningen är oroande. Regeringen har genomfört omfattande liberalisering av ekonomin. Den makroekonomiska situationen är dock fortsatt svår, vilket bl.a. kommit till uttryck i en mycket hög inflationstakt och stagnerande tillväxt. Den kraftiga åtstramningen av penningpolitiken under senare delen av 1993 har visserligen medfört att inflationen bringats under kontroll, men har också hämmat produktion och export. Den ekonomiska situationen förvärras av den stora skuldbördan. Regeringens hittillsvarande insatser på det sociala området bedöms som otillräckliga. Vidare utgör AIDS ett stort hot. Fortsatta ekonomiska reformer, makroekonomisk stabilisering och sociala satsningar är avgörande för att Zambia på sikt skall uppnå en positiv tillväxt och förbättrade levnadsförhållanden för landets befolkning. Respekten för de mänskliga rättigheterna är generellt sett god. Yttrandefriheten är stor och debatten i media livlig. Kvinnornas rättigheter behöver dock stärkas. Landsamarbetet genom SIDA består av stöd till den ekonomiska och demokratiska reformprocessen och till sektorerna jordbruk, undervisning och hälsovård. Insatser genomförs även på infrastrukturområdet. Betalningsbalansstöd, i form av importstöd och skuldlättnader, har ökat förutsättningarna att genomföra det ekonomiska reformprogrammet. Det svenska jordbruksstödet har bl.a. bidragit till att Zambia idag har en fungerande produktion av högkvalitativt utsäde, som dock har haft svårt att nå ut till småbönderna. Inom stödet till undervisning har ett program vars syfte är att aktivera lärare att själva förbättra bl.a. undervisningsmetoder och läromedel utvärderats med mycket positivt resultat. Stödet till hälsovård inrymmer bl.a. ett basläkemedelsprogram till 600 av landets ca 1 000 hälsocentraler. Genomförandet av de olika sektorprogrammen försvåras av den svaga Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 138 zambiska förvaltningen. Vidare är samordningen av olika givares bistånd bristfällig. En viktig reform är därför effektiviseringen av statsför- valtningen. SWEDECORP har ett systerindustriprogram för utveckling av små- och medelstora företag, som givit goda resultat. Sverige betalade ut 399 miljoner kronor i gåvobistånd till Zambia budgetåret 1992/93. I början av 1994 kommer regeringen att besluta om en treårig landstrategi för det svenska utvecklingssamarbetet med Zambia från och med 1994/95. Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbete genomför en utvärdering av biståndet till Zambia. I avvaktan på detta arbete föreslår regeringen att landsamarbetet genom SIDA under budgetåret 1994/95 inriktas på stöd till den politiska och ekonomiska reformprocessen samt till jordbrukssektorn och de sociala sektorerna. Fortsatta insatser på infrastrukturområdet bör också komma ifråga. Personal- och konsultfonden bör fortsatt inriktas på att långsiktigt stärka centrala institutioners förmåga att genomföra den ekonomiska politiken. Ett fortsatt stöd till demokrati och mänskliga rättigheter är motiverat för att befästa och fördjupa demokratin. Regeringen föreslår en indikativ planeringsram för samarbete genom SIDA om 185 miljoner kronor. Under förutsättning att det ekonomiska reformprogrammet fullföljs bör ett fortsatt betalningsbalansstöd inkl, skuldlättnad kunna komma ifråga. I syfte att höja biståndets effektivitet bör SIDA verka för ökad koncentration och förbättrad givarsamordning. SWEDECORP har en fortsatt viktig roll att spela i sitt stöd till utveck- lingen av små- och medelstora företag. Zimbabwe Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till ökad ekonomisk tillväxt och främja social och ekonomisk utjämning. Alltsedan president Mugabe övergav planerna på enpartisystem har det skett en gradvis förändring mot ett öppnare samhälle. Oberoende mänskliga rätti ghetsorganisa tioner tillåts verka. Radio och TV kontrolleras av regeringen, men flera oberoende tidningar publiceras. Rättsäkerheten är tillfredsställande samtidigt som enskilda övergrepp fortfarande förekommer. Ekonomin har stagnerat. BNP minskade med 8 % i reala termer under 1993. Arbetslösheten är fortsatt hög - omkring 40 %. En av de stora frågorna inför parlaments- och presidentvalen våren 1995 är exproprieringen av privatägd jordbruksmark. Försvarsbudgeten har ökat trots att de zimbabwiska trupperna har tagits hem från Mozambique. Ökningen förklaras med att man är bunden till leveransavtal när det gäller materielinköp, som blivit dyrare efter nedskrivningen av zimbabwedollam. I den senaste statsbudgeten får hälsovård och under- visning mer resurser. I arbetet med att genomföra ekonomiska reformer i riktning mot marknadsekonomi har de negativa sociala effekterna särskilt uppmärksammats genom att en social fond med riktade program Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 139 satts upp.                                                              Prop. 1993/94:100 Erfarenheterna av samarbetet är huvudsakligen goda. Ett växande Bilaga 4 problem är utflyttningen av kvalificerade statstjänstemän. Det inter- nationella biståndet utgör endast 6 % av Zimbabwes statsbudget. Landsamarbetet genom SIDA består av stöd till genomförandet av ekonomiska reformer i riktning mot marknadsekonomi och stöd till utvecklingen av förvaltningen. Landsbygdsutveckling främjas genom olika insatser inom undervisning, hälsovård, förvaltning och transport, där resultaten är goda. Framsteg har även gjorts inom hälsovården, där 82 % av alla barn har vaccinerats mot de sex vanligaste barnsjuk- domarna. Förutom detta utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia, miljövårdskurser, kvinnoinsatser och bekämpning av AIDS. Stödet via de enskilda organisationerna är relativt omfattande. Zimbabwe får dessutom del av svenska bidrag till regionala insatser på transport- och teleområdet. BITS stödjer infrastruktur genom u-krediter, kurser och tekniskt samarbete. SWEDECORP har bidragit till företagens miljöarbete. SAREC har ett relativt stort samarbetsprogram med University of Zimbabwe. Myndigheten stödjer även flera regionala nätverk där zimbabwiska forskare och institutioner ingår. Sverige betalade ut 397 miljoner kronor i gåvobistånd till Zimbabwe under budgetåret 1992/93. Zimbabwe tillhör den grupp av mottagarländer som har förutsättningar att utveckla ett bredare biståndssamarbete med Sverige genom BITS och SWEDECORP. Demokratiseringsprocessen, särskilt utvecklingen av rättsstaten, och den gradvis ökande respekten för de mänskliga rättigheterna bör stödjas liksom de ekonomiska reformerna i riktning mot marknadsekonomi samt framväxten av ett konkurrenskraftigt näringsliv. Energiförsörjnings-, vatten- och miljöproblem är avgörande frågor för hela regionen. Därför blir insatser inom landets infrastruktur allt viktigare. Regeringen föreslår att 140 miljoner kronor avsätts som indikativ planeringsram för samarbete genom SIDA. Vidare bör beredskap finnas för betalningsbalansstöd. BITS och SWEDECORP bör fortsätta att utöka sitt samarbete med Zimbabwe. Regionala insatser i Afrika Det regionala biståndet syftar till att medverka till ökat samarbete och integration mellan länderna i olika regioner i Afrika. Det gäller i första hand södra Afrika, men också östra Afrika och länderna på Afrikas Hom. I Västafrika pågår arbete för att komma tillrätta med ökensprid- ningen. Det regionala biståndet i södra Afrika är koncentrerat till Southern Affican Development Community (SADC), som syftar till att bli en regional ekonomisk gemenskap. Samarbetet är alltjämt behäftat med stora problem. Prioriteringar och klara strategier saknas. Till viss del kan det hänga samman med bristande politisk vilja bland SADC-ländema. Det 140 kan även vara ett utslag av osäkerhet beträffande vilka effekter på det regionala samarbetet ett kommande demokratiskt Sydafrika kan komma att få. De marknadsekonomiska reformer som många länder nu genomför underlättar detta samarbete. Regional integration är en förutsättning för ökad ekonomisk tillväxt. Men en sådan kan dock få som effekt att skillnaderna länder emellan stärks. Därvidlag kan bl.a. internationellt bistånd medverka i ansträngningar att kompensera en sådan utveckling. Sveriges regionala bistånd till södra Afrika har koncentrerats till att förbättra den regionala fysiska infrastrukturen. Stödet har avsett transport, energi och kommunikation där den svenska resursbasen är betydande. Den övervägande delen av biståndet har gått till Mozambique, Tanzania och Zambia. Insatserna har koncentrerats till TAZARA- och Beirakorridorema. Trots omfattande bistånd, även från andra länder, har produktiviteten för TAZARA-jämvägen inte ökat. Orsaken är bl.a. brister i företagsledning och i kommersiellt tänkande samt bristen på engagemang från det zambiska järnvägsbolaget. Biståndet till Beira har däremot bidragit till kraftigt ökade godstransporter. En förändring av biståndet från investeringar till satsningar på drift, underhåll och marknadsanpassning äger nu rum. En klar obalans avseende landfördel- ningen har uppstått, vilket bör beaktas i planeringen. Norden/SADC- initiativet administreras på svensk sida av SWEDECORP. Det består av handelsgruppen exportfrämjande verksamhet, insatser rörande standardisering, miljö genom SADC:s gruvsekretariat och av NORSAD- fondens verksamhet. Det är först nu som nämnda insatser börjar ge resultat. Ansträngningarna bör fortgå för att få detta initiativ att bära frukt. Övrigt svenskt stöd till det regionala samarbetet i Afrika har innefattat bl.a. den östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och sammanslutningen mellan länderna i Afrikas Hom (IGADD). Utvärderingar pekar på betydande brister i måluppfyllelse för båda dessa insatser. Med den osäkerhet som råder beträffande det framtida regionala samarbetet i södra Afrika och krav på att det svenska biståndet kon- solideras föreslås att 130 miljoner kronor avsätts för att huvudsakligen säkerställa driften av gjorda investeringar. Även andra samarbetsformer än med SADC bör kunna sökas. Under 1993 har ett flertal regionala initiativ tagits för att diskutera den bekymmersamma utvecklingen i Afrika. Dessa initiativ hänger samman med att givarna ställer större krav på mottagarländernas regeringar att själva ta itu med svårigheterna och finna lösningar. Således har Organiza- tion för African Unity (OAU) vid sitt stats- och regeringschefcmöte i maj beslutat att tillskapa en mekanism för lösning av konflikter i regionen. Kostnaderna härför skall täckas genom en fond. Andra initiativ har mer gällt det ekonomiska samarbetet exempelvis inom ramen för Global Coalition för Africa (GCA) och Africa Leadership Forum (AFD). Regeringen ser positivt på att länderna tar ett ökat ansvar och föreslår för regionalt samarbete i det övriga Afrika 35 miljoner kronor. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 141 Asien Stillahavsasien fortsätter att vara något av en motor for världsekonomin. Under 1992 var den ekonomiska tillväxttakten i de asiatiska utvecklings- länder som är medlemmar av den Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) 7 %, vilket är betydligt mera än för övriga u-länder. Även for 1993 och 1994 förutses en tillväxt på minst samma nivå. AsDB-ländemas export ökade under 1992 med 13 %, vilket är dubbelt så snabbt som världs- handeln i övrigt. Antalet absolut fattiga människor i Östasien har minskat från 400 till 180 miljoner på tjugo år - trots att befolkningen under denna period har tredubblats. Ändå har den asiatiska kontinenten dubbelt så många absolut fattiga människor som Afrika. Befolkningsökningen i Östasien har reducerats kraftigt under de senaste tre decennierna genom att födelse- talen gått ner med 30-50%. Sveriges insatser på befolkningsområdet är koncentrerade på Sydasien, där utvecklingen på befolkningsområdet är mera ojämn. I de fattiga och tättbefolkade asiatiska länderna är förslitningen av naturresurserna ett stort och växande problem. I många fall har den snabba ekonomiska utvecklingen skapat eller förvärrat allvarliga miljöproblem. De ursprungliga ”asiatiska tigrarna” (Singapore, Hongkong, Sydkorea och Taiwan) har sedan länge lämnat u-landsgruppen. Den fattigaste av ”tigrarna”, Sydkorea, låg 1962 på ungefär samma ekonomiska nivå som Sudan men har idag en BNP per capita som ligger över Portugals och i nivå med Greklands. Mätt med samma mått har Singapore och Hongkong idag gått om Spanien och Nya Zeeland. Man kan redan skönja en ”andra generation tigrar” i Stillahavsasien, som under senare år haft en mycket hög tillväxttakt, t.ex. Kina, Malaysia, Indonesien och Thailand. I de indokinesiska länderna pågår en snabb utveckling i riktning mot marknadsekonomi. I Kambodja hölls i maj 1993 val under FN:s överinseende. Utvecklingen i Sydasien är inte lika dynamisk som i Stillhavsasien men i Indien, Bangladesh, Pakistan och Sri Lanka pågår ekonomiska reformprocesser som gett goda resultat trots att flera av länderna brottas med hårda etniska och religiösa motsättningar. Andra länder i regionen, t.ex. Afghanistan, Nepal och Burma (Myanmar), har stora problem att uppnå en tillväxttakt som håller jämna steg med befolkningsökningen. I Mellanöstern har fredsprocessen gjort utomordentligt glädjande framsteg. Det är av största vikt att det internationella givarsamfundet nu ställer upp och stöder fredsprocessen med ett omfattande bistånd. Flera av de nya centralasiatiska republikerna är att betrakta som u- länder. Förutom en negativ ekonomisk utveckling förvärras situationen av etniska konflikter i flera av republikerna. Svenskt bistånd, utöver katastrofinsatser, främjande av mänskliga rättigheter och multilaterala insatser inom Östeuropa-samarbetet, övervägs för närvarande inte. I fjolårets budgetproposition anmäldes den studie som gjorts inom utrikesdepartementet om utvecklingssamarbetet med Asien och som bl.a. framhöll tillväxtens och det ansvarsfulla ledarskapets betydelse för Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 142 framgång. Hänsynen till miljöns krav och förutsättningar är en annan viktig dimension för att nå en stabil och bärkraftig utveckling. Ansträng- ningarna fortsätter att i ökad utsträckning engagera svensk kompetens inom biståndet vad gäller t.ex. infrastruktur, miljövård och industriellt kunnande. De ekonomiska och demokratiska reformansträngningama i olika asiatiska länder ges ett fortsatt och utökat stöd. Av SIDA:s utbetalningar under 1992/93 gick ca 1,5 miljarder kronor, en femtedel av hela biståndet via SIDA, till 25 olika asiatiska länder. BITS åtaganden för u-krediter till Asien ligger på drygt sex miljarder kronor, varav huvuddelen på Indien och Kina. Afghanistan Inbördeskriget i Afghanistan fortsätter. Den heterogena afghanska motståndrörelsen, som efter florton års krig lyckades störta den kommunistiska regimen, har fallit sönder i en våldsam kamp om makten i Kabul och över delar av Afghanistan. Väpnade strider rasar mellan koalitionens olika fraktioner, också kring huvudstaden Kabul. Det svenska biståndet till Afghanistan bör även i fortsättningen koncentreras till insatser för att underlätta för afghanska flyktingar att flytta åter. De svåra förhållandena i landet har hittills förhindrat en ordentlig utvärdering av det svenska biståndet. Regeringens inbördes splittring och olika lojaliteter i statsförvaltningen ställer stora krav på att Sveriges bistånd är politiskt neutralt. Det svenska stödet bör även i fortsättningen fördelas mellan olika FN-organ samt Svenska Afghanistan- kommittén (SAK). I samråd med SAK pågår en successiv överflyttning av finansieringen av SAK:s verksamhet från katastrofanslaget till anslaget för enskilda organisationer. Denna omfördelning bör fortsätta i samråd med kommittén Regeringen anser den nuvarande nivån på det samlade svenska biståndet, ca 100 miljoner kronor årligen, som rimlig i förhållande till den mycket komplicerade situationen i landet. Bangladesh Målet för den svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen, med särskild inriktning på kvinnor på landsbygden. Sedan valet 1991 har den parlamentariska demokratin i Bangladesh konsoliderats. Läget vad gäller mänskliga rättigheter har förbättrats men är fortfarande inte tillfredsställande. Regeringens löfte om att avskaffa säkerhetslagstiftningen har t.ex. inte infriats. Det ekonomiska struktur- programmet har gett en del goda resultat. Ekonomin har liberaliserats, inflationen har gått ner och den ekonomiska tillväxten har stigit till 4-5 %. Ändå räcker resurserna inte till för att möjliggöra kraftfulla insatser för att höja levnadsnivån för de 40 % av befolkningen som lever i absolut fattigdom. SIDA:s insatser har successivt koncentrerats till tre sektorer: under- visning, landsbygdsutveckling och hälsovård. Därutöver ges ett omfat- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 143 10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 tande stöd till svenska och lokala enskilda organisationer. En utvärdering som SIDA lät göra i slutet av år 1992 visar att biståndet är av hög kvalitet med betydande spridningseffekter. Ett projekt som rönt internationell uppmärksamhet är Grameen Bank, som är SIDA:s största enskilda projekt i Bangladesh, och vars låntagare till över 90 % är kvinnor. Under budgetåret 1992/93 utbetalades 254 miljoner kronor i svenskt bistånd till Bangladesh. SIDA:s verksamhet bör fortsätta med nuvarande mål och inriktning. Med hänvisning till biståndets goda resultat, är det motiverat att för budgetåret 1994/95 föreslå en indikativ planeringsram för Bangladesh på 170 miljoner kronor. Förutom SIDA:s basprogram skall ramen inrymma bl.a. demokrati- och MR-stöd, särskilda miljö- insatser samt ett omfattande stöd via enskilda organisationer. Strävan bör dock vara att inrymma även katastrofförebyggande åtgärder i planerings- ramen. Filippinerna Målet för det svenska biståndet till Filippinerna är att främja demokrati och mänskliga rättigheter samt att bidra till att lindra fattigdomen, dels genom sociala projekt, dels genom investeringar i fysisk och social infrastruktur. Den politiska utvecklingen efter president Fidel Ramos’ tillträde har stabiliserats. Allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer alltjämt, om än i minskande utsträckning. För de fättiga - 70 % av befolkningen - kan levnadsförhållandena inte förbättras utan en avsevärt snabbare ekonomisk tillväxt. Hittills under 1990-talet har landet haft näst intill nolltillväxt. Satsningarna på utbildning och hälsovård är alltför små för att möta den växande befolkningens behov. Den filippinska regeringen fortsätter arbetet med att stabilisera och reformera ekonomin. Inflation och räntor sjunker, valutareserven är relativt stor, investeringarna ökar och valutakursen har stabiliserats. Trots den fortsatt svåra bristen på energi pekar prognoserna på en BNP-ökning på 3 % för 1993. Det SIDA-stödda biståndet bör även i fortsättningen kanaliseras genom i huvudsak enskilda svenska organisationer. Insatserna för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna bör fortsätta, t.ex. stödet till rättshjälpsorganisationen FLAG och PHARA. Ambassaden i Manila har i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att utvidga det svenska direktstödet till enskilda filippinska organisationer, och det är regeringens förhoppning att det skall bli möjligt. Det kraftigt ökande tekniska biståndet genom BITS inom områden som energi- och miljöskydd bedrivs på ett effektivt sätt. Samarbetet bör utvidgas, särskilt på energiområdet. Även för SWEDECORP förutses ett växande engagemang inom bl.a. kompetensutveckling, exportfrämjande samt samarbete med filippinska näringslivsorganisationer. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 144 Det samlade biståndet till Filippinerna uppgick budgetåret 1992/93 till Prop. 1993/94:100 73,8 miljoner kronor. För 1994/95 kommer stödet på energiområdet att Bilaga 4 innebära en ökad volym. Indien Biståndet är inriktat på att bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsför- hållandena på landsbygden. Andra viktiga mål är att bidra till att förbättra Indiens energiförsörjning samt att bidra till en effektivare miljövård. Den indiska lagstiftningen ger goda formella garantier för demokrati och mänskliga rättigheter. Vardagen är dock en annan. De djupgående konflikterna på den indiska subkontinenten - mellan de indiska myndig- heterna och olika separatiströrelser samt en lång rad konflikter på religiös, etnisk eller kastmässig grund - medför en betydande brutalitet, rättslöshet och diskriminering mot Indiens fottiga. Den indiska regeringens attityd har dock under det senaste året ändrats i positiv riktning. Bl.a. har såväl en nationell som delstatliga MR-kommissioner tillsatts. Den ekonomiska reformpolitiken fortsätter. Världsbanken och det internationella givarkonsortiet har lovordat resultaten, men betonar samtidigt att mycket återstår, bl.a. reformer av den otympliga byråkratin, de ineffektiva offentliga företagen och det finansiella systemet. Genom SIDA stöds bl.a. bama- och mödravård, insatser mot lepra och tuberkulos, skogs- och markvård, dricksvatten och sanitet. Därutöver används medel från SIDA och BITS för ett par stora energiprojekt. Kraftverksprojektet i Kashmir är försenat men arbetet rapporteras löpa väl. Ett nytt kraftöverföringsprojekt i delstaten Maharashtra är under planering med finansiering genom bl.a. den ackumulerade reservationen och u-kredit genom BITS. SAREC har ett forskningssamarbete med Indien. Under budgetåret 1992/93 utbetalade svenska biståndsmyndig- heter 396 miljoner kronor till Indien. SIDA konstaterar i sin resultatredovisning att biståndet i stor utsträck- ning når fattiga människor på landsbygden, och att en stor del av verksamheten är inriktad på kvinnors behov. Regeringen delar i stort biståndsmyndighetemas syn på de positiva resultaten av Indien-biståndet. Ytterligare åtgärder bör dock vidtas för att uppnå högre effektivitet. Trögheten i den indiska byråkratin innebär ofta förseningar av projekten. Regeringen föreslår en indikativ planeringsram på 325 miljoner kronor, vari skall ingå bl.a. insatser för demokrati och mänskliga rättigheter samt miljöinsatser. Det nuvarande samarbetets inriktning på tre huvudkomponenter - sociala program, ekonomisk infrastruktur samt skogs- och miljöinsatser bör bibehållas. Redan idag är Indien ett av de största mottagarländerna för svenska u-krediter, men enligt regeringens mening finns goda förutsättningar att ytterligare utvidga och fördjupa 145 biståndet genom ytterligare insatser av BITS och SWEDECORP. Även enskilda organisationer har en väsentlig roll att fylla i Sveriges bistånd till Indien. Kambodja Målet för det svenska biståndet till Kambodja är att bidra till landets återuppbyggnad. Kambodjas ekonomiska och sociala situation präglas av att landet gått igenom krig och inbördes stridigheter under många år. Även om problemen fortfarande är stora har framsteg gjorts. Reformer har vidtagits för att utveckla en marknadsekonomi, vilket bidragit till att den privata sektorn kommit att spela en viktigare roll för den ekonomiska utvecklingen. Detta har emellertid bidragit till en ojämnare inkomst- fördelning och huvuddelen av befolkningen fortsätter att leva i stor fattigdom. Det statsfinansiella läget är mycket allvarligt och gör att det är svårt att hålla igång landets förvaltning inklusive hälsovård och utbildning. Det är glädjande att allmänna val kunde hållas i slutet av maj 1993 under överinseende av FN. Efter det att en ny författning utarbetats tillträdde i oktober 1993 en ordinarie regering. Denna omfattar de viktigaste parterna i landet förutom de röda khmerema, som alltjämt kan störa en fredlig utveckling. Kambodja har nu anslutit sig till en rad FN-konventioner om mänsk- liga rättigheter. Lagar och regler som berör de mänskliga rättigheterna måste dock utarbetas och institutioner, inklusive ett fungerande rätts- väsende, måste byggas upp. Mottagningskapaciteten inom den kambodjanska förvaltningen är begränsad. Både den nya regeringen och biståndsgivarna måste därför vidta åtgärder för att stärka den kambodjanska förvaltningens kapacitet att planera, samordna och genomföra biståndet. Internationella organisationer och bilaterala givare har gjort betydande utfästelser om humanitärt bistånd och återuppbyggnadsbistånd. Det svenska biståndet har varit inriktat på humanitära insatser och återförande av flyktingar från Thailand, rehabilitering och utbyggnad av den fysiska och sociala infrastrukturen, förstärkning av statsför- valtningens kompetens samt åtgärder som främjar respekten för mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling. Sverige har också deltagit i en internationell stödgrupp för Kambodja inom IMF. Kambodja erhåller stöd genom de bidrag Sverige lämnar Mekong- kommittén och Asian Institute of Technology. Det svenska biståndet har kanaliserats genom internationella organisationer (UNICEF, UNHCR, UNDP, Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken m.fl.) och enskilda organisationer (bl.a. Röda Korset och Diakonia) I nuvarande läge är det angeläget att Kambodja erhåller fortsatt svenskt bistånd för att återuppbygga samhället. Kanalerna och inriktningen av biståndet bör i stort sett vara desamma som under de närmaste före- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 146 gående budgetåren. En viss koncentration till ett mindre antal insatser bör dock eftersträvas av effektivitetsskäl. Stödet genom UNICEF bör inriktas på undervisningssektorn som är mycket eftersatt i landet. Med hänsyn till den bristfälliga infrastrukturen i Kambodja är det angeläget att stöd lämnas till förbättringar av infrastrukturen. Fortsatt stöd bör lämnas för att förstärka landets förvaltning. Insatser för att förbättra läget vad gäller de mänskliga rättigheterna och för att stabilisera demokratin är också angelägna, liksom stöd till det kambodjanska minröjningsprogrammet. Ett fortsatt stöd om ca 100 miljoner kronor bör planeras också för budgetåret 1994/95 och finansieras främst under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Förutsatt att den fortsatta utvecklingen i Kambodja leder till politisk och ekonomisk stabilitet bör det svenska biståndet inriktas på ett mera långsiktigt samarbete. Laos Målet för biståndet till Laos är att främja ekonomisk tillväxt, bidra till att lindra fattigdomen på landsbygden, särskilt hos kvinnorna, samt att främja demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt genom stöd till politiska och ekonomiska reformprocesser. Laos ekonomiska reformpolitik uppvisar fortsatt positiva resultat såsom hög tillväxttakt, låg inflation, minskande underskott i statsbudgeten, stabil valutakurs och ökande utländska investeringar. Detta har dock endast marginellt förändrat situationen för de breda befolkningsgrupperna. Landets nationalförsamling har fått ett större inflytande genom 1991 års konstitution. Ett omfattande lagstiftningsarbete har inletts. I realiteten tillåts dock ingen politisk pluralism och landets kommunistparti styr fortfarande landet. Läget vad gäller mänskliga rättigheter lämnar mycket övrigt att önska, även om det inledda lagstiftningsarbetet kan bli ett betydelsefullt steg mot ökad rättstrygghet. Yttrande-, förenings- och andra rättigheter är starkt beskurna, och av FN:s konventioner som rör mänskliga rättigheter har Laos endast undertecknat barnkonventionen. Den svaga förvaltningen och bristen på alla slag av utbildad personal hämmar genomförandet av internationella biståndsinsatser. SIDA-biståndet ger högst prioritet till insatser inom skogsbruk och vägtransporter, inriktade på kunskapsutveckling. SIDA:s väginsats innebär bl.a. att en del av landets viktigaste riksväg rustas upp. Väg- skolan har fungerat väl men vägarbetena har drabbats av omfattande fördyringar och förseningar. Stödet till skogsbruket består i huvudsak av institutions- och kompetensuppbyggnad med betydande inslag av experimentverksamhet. Miljöaspekter har kommit att spela en allt viktigare roll. På energiområdet har SIDA stött ett kraftverksbygge och utökat stöd bl.a. för att förstärka den laotiska energimyndigheten. I samarbete med UNICEF planeras insatser för att förbättra mödra- och barnhälsovården och öka tillgången på dricksvatten. Förvaltnings- stödet på statistikområdet, vars mål är att bygga upp en laotisk kompetens på området, fortlöper väl och en andra fäs planeras. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 147 Under 1992 inleddes ett bistånd inom rättsväsendet. BITS internationella kurser har resulterat i en ökad laotisk kompetens inom bl.a. skogshushållning, vägbyggande och vattenkraft/energiförsörj- ning. Under 1992/93 utbetalades 128 miljoner kronor i bistånd till Laos. Regeringen föreslår en oförändrad inriktning i samarbetet genom SIDA, men att ökad vikt läggs vid ett effektivt medelsutnyttjande och att uppsatta mål uppnås. Ökade insatser för att stödja de politiska och ekonomiska reformprocesserna är angelägna, liksom insatser för energiförsörjning och hälsovård. Den indikativa planeringsramen för 1994/95 föreslås till 95 miljoner kronor. Nepal Nepal är en ung demokrati. Den demokratiska regering som styr landet har markant förbättrat läget vad gäller mänskliga rättigheter och har inlett en liberalisering av ekonomin. Landets mottagningskapacitet för bistånd är begränsad och hårt ansträngd. Samtidigt är behoven mycket stora. Per capita-inkomsten ligger på 170 dollar, vilket gör Nepal till ett av jordens allra fattigaste länder. Det svenska biståndet till Nepal - drygt 10 miljoner kronor under budgetåret 1992/93 - är socialt inriktat och kanaliseras genom enskilda organisationer. Det bör bibehållas på ungefär nuvarande nivå. För att främja demokratiseringsprocessen bör även nepalesiska enskilda organisationer stödjas. Därutöver kan insatser via BITS komma ifråga för energiprojekt. Pakistan Det är ännu för tidigt att bedöma huruvida Benazir Bhuttos nya regering i Pakistan innebär förbättrade förutsättningar för ett mera långsiktigt utvecklingssamarbete. Tidigare regeringar har visat en mycket begränsad vilja att ge sig i kast med fattigdom och den svårt nedslitna fysiska och sociala infrastrukturen. Militärutgifterna slukar nästan en tredjedel av budgeten, och den sociala verksamheten finansieras i stort sett genom internationellt bistånd. Det svenska biståndet bör även i fortsättningen inriktas på tekniskt samarbete och u-krediter via BITS, stöd till samriskföretag genom Swedfund International AB, näringslivsbistånd via SWEDECORP och humanitära insatser via enskilda organisationer. Under 1993 har bl.a. ett stöd inletts till den pakistanska MR-kommissionen. Sri Lanka Målet för det svenska biståndet till Sri Lanka är att främja ekonomisk tillväxt och social utveckling, med särskild betoning på fattiga grupper. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 148 Det politiska läget i Sri Lanka efter mordet på president Premadasa i maj 1993 har varit oväntat stabilt. Såväl den parlamentariska demokratin som den lankesiska statsförvaltningen fungerar i huvudsak väl. Någon fredlig lösning av den väpnade konflikten i landets norra del med den tamilska separatistorganisationen LTTE är inte i sikte. Konflikten vållar stort mänskligt lidande och militärutgifterna tar i anspråk stora resurser. Situationen för de mänskliga rättigheterna inger fortfarande viss oro. Antalet övergrepp och försvinnanden har minskat markant under senare år. Den lankesiska regeringen har genom en rad åtgärder visat att man tagit intryck av den internationella kritiken och faktiskt strävar efter att förbättra de mänskliga rättigheterna. Trots den väpnade konflikten är Sri Lankas ekonomiska utveckling klart positiv med en tillväxt på nära 6 % under 1993. Den ekonomiska reformprocessen uppvisar klara framsteg. Vid högnivåöverläggningama om biståndet till Sri Lanka i oktober 1993 konstaterade de båda delegationerna att biståndet gett genomgående goda resultat. Utbetalningarna till Sri Lanka under budgetåret 1992/93 uppgick till 72 miljoner kronor. Den indikativa planeringsramen för 1994/95 föreslås bli 60 miljoner kronor, vari skall ingå stöd till organisationer som arbetar för de mänskliga rättigheterna, särskilda miljöinsatser samt stöd via enskilda organisationer. Stödet genom SIDA till landsbygdsutveckling och undervisnings- väsende bör fortsätta på nuvarande nivå. Planering skall inledas för att återuppta stöd i form av infrastrukturprojekt. Programmet för lands- bygdsutveckling bör i ökad utsträckning inriktas på att främja produktion. Samarbetet via SWEDECORP och SAREC bör fortsätta med i huvudsak nuvarande inriktning. Därutöver bör, med tanke på Sri Lankas ekonomiska framsteg och behov, ett bredare samarbete genom BITS, inklusive u-krediter, kunna aktualiseras för infrastrukturprojekt. När omständigheterna så tillåter är Sverige också berett att överväga insatser för att bygga upp infrastrukturen i de krigshärjade norra och östra delarna av Sri Lanka. Vietnam Biståndet till Vietnam syftar till att stödja och stärka de pågående ekonomiska reformerna och utvecklingen av det vietnamesiska närings- livet, främja ett industriellt och kommersiellt samarbete samt verka för demokrati och mänskliga rättigheter och omsorg om miljön. Den vietnamesiska regeringen fortsätter att målmedvetet driva ekonomin i riktning mot marknadsekonomi. Tillväxten i ekonomin ligger på 8 ,3%. Exporten ökar liksom de utländska investeringarna. Inflationen har reducerats kraftigt. De negativa effekterna av det avbrutna biståndet från Östeuropa och det amerikanska handelsembargot har lindrats genom ett kraftigt ökat biståndsflöde. Vietnam har ändå ett stort behov av extern finansiering. Vietnams utestående skulder till Internationella Valutafonden har Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 149 reglerats och härigenom kan långivning från de internationella finans- Prop. 1993/94:100 institutionerna återupptas. Sverige har i det sammanhanget spelat en Bilaga 4 betydelsefull roll. Parallellt med de ekonomiska reformerna genomfors, om än långsamt och inom de gränser enpartistaten sätter, vissa lättnader i det politiska förtrycket. Dessa förändringar görs dock i alltför långsam takt. Nationalförsamlingen har börjat spela en mera självständig roll. Politisk pluralism är dock en främmande tanke för den vietnamesiska ledningen. Mänskliga rättigheter garanteras formellt i den nya konstitutionen, men fortfarande förekommer kränkningar av bl.a. politiskt och religiöst verksamma. En ökande frispråkighet och tolerans för oliktänkande kan förmärkas i den inhemska debatten. Mot denna bakgrund är det särskilt angeläget att förstärka det svenska stödet till de ekonomiska och demokratiska refromprocessema. Det snabbt ökande internationella biståndet till Vietnam har ökat kraven på den vietnamesiska förvaltningen. De senaste årens omorientering av SIDA-biståndet har resulterat i en prioritering av insatser inriktade på institutionellt stöd till den ekonomiska reform- processen inklusive rättsutveckling, t.ex. utveckling av ett fungerande skattesystem och modernisering av bankväsendet. De tre stora sektorspro- grammen - skogs- och miljövård, hälsovård och energi - har i ökande grad inriktats på att förstärka den pågående utvecklingen mot marknads- ekonomi. Effektiviteten i biståndet är god, vilket kan illustreras med bl.a. kraftigt ökande skatteinkomster samt en högre inhemsk kapacitet inom bank- och energisektorerna. Inom skogsbruket har biståndet medverkat till ett mer uthålligt utnyttjande, ökad hänsyn till miljön samt en i praktiken genomförd privatisering. BITS har genom sin kursverksamhet bidragit med viktig kunskaps- överföring bl.a. om förvaltning och företagsledning. SWEDECORP har upprättat ett projektkontor i Ho Chi Minh-staden från vilket en svensk samordnare främjar samarbete mellan svenska och vietnamesiska foretag. SAREC stöder forskningssamarbete inom hälsovård, jord- och skogsbruk samt industriell teknik. En svensk-vietnamesisk rundabordskonferens om bistånd, handel och investeringar under hösten 1993 utgjorde ett värdefullt forum för åsiktsutbyte om förutsättningarna för att bredda de svensk-vietnamesiska förbindelserna. Det svenska biståndet till Vietnam uppgick under budgetåret 1992/93 till 318 miljoner kronor. SIDA:s verksamhet i Vietnam bör behålla sin nuvarande fokusering på institutionellt stöd till den ekonomiska reformprocessen. Det utvidgade biståndet till energisektorn är också angeläget. För 1994/95 föreslås en indikativ planeringsram för Vietnam på 190 miljoner kronor. I denna ram skall ingå även ökade insatser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter samt miljöinsatser. 150 SWEDECORP:s aktiva närvaro i Vietnam bidrar till en välkommen breddning av våra bilaterala relationer. Den positiva ekonomiska utvecklingen i Vietnam bör ge förutsättningar för BITS att inte bara fortsätta kursverksamheten och det tekniska samarbetet utan också överväga u-krediter till Vietnam. Västbanken och Gaza Målen för de svenska insatserna på Västbanken och i Gaza är att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor genom sociala och humanitära insatser, att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och bidra till uppbyggandet av palestinska demokratiska institutioner och samhällsstruktur för självstyre, att bidra till den ekonomiska utvecklingen genom bl.a. investeringar i infrastruktur, samt att skapa förutsättningar för vidgat regionalt ekonomiskt samarbete. Undertecknandet av avtalet om ömsesidigt erkännande mellan Israel och PLO och Gaza/Jericho-planen den 13 september 1993 skapade nya förutsättningar för internationellt bistånd till Västbanken och Gaza. Fredsplanen förutsätter ett snabbt, omfattande och väl samordnat internationellt bistånd. Behoven av bistånd för att skapa drägliga förhållanden och infrastruktur på framförallt Gazaremsan är stora. Förutsättningarna för att palestinierna själva skall leda och driva utvecklingsarbetet är goda, även om det under en övergångsperiod kommer att krävas bistånd för att bygga upp och stärka administrativa strukturer. Det svenska biståndet till det palestinska folket sker dels genom multilaterala insatser via främst UNRWA, dels genom bilaterala insatser, främst i samarbete med svenska enskilda organisationer. Den samlade erfarenheten av svenskt-palestinskt samarbete är god. Det hittillsvarande bilaterala biståndet har från svensk sida kanaliserats genom SIDA. Förutsättningarna för ett bredare samarbete genom BITS och SWEDECORP bör övervägas. Det svenska stödet till det palestinska folket uppgick under budgetåret 1992/93 till ca 175 miljoner kronor. Av dessa avsåg ca 145 miljoner kronor stöd genom UNRWA, resterande 30 miljoner bilateralt bistånd genom SIDA. I oktober 1993 beslutade regeringen att öka biståndet med 50 miljoner kronor till totalt ca 225 miljoner kronor för budgetåret 1993/94, med i huvudsak samma fördelning mellan multi- och bilateralt bistånd. Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt inter- nationellt stöd. Behoven av uppbyggnad och förstärkning av de sociala och ekonomiska sektorerna, infrastrukturen samt de administrativa och demokratiska insitutionema på Västbanken och i Gaza motiverar ett omfattande svenskt bistånd. Detta kan kanaliseras genom dels multilaterala organ som UNICEF och UNRWA, dels enskilda svenska organisationer och dels genom SIDA, BITS och SWEDECORP. Det svenska biståndet för 1994/95 bör uppgå till 250 miljoner kronor. Medlen för detta föreslås främst under Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 151 anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram genom FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) samt anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Insatser kan komma att finansieras även under andra anslagsposter. Regionala insatser i Asien Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja olika former av samarbete i regionen och att framförallt stärka de svenska program- ländernas möjligheter att delta i ett sådant samarbete. De viktigaste samarbetsorganen är Mekongkommittén och Asian Institute of Technology. Mekongkommittén har till uppgift att förstärka samarbetet vad gäller utnyttjandet av Mekongflodens resurser. Kommitténs mandat ses för närvarande över. Under förutsättning att denna översyn leder till ett positivt resultat bör SIDA:s tidigare planer på att inleda ett program- inriktat och mer långsiktigt samarbete med kommittén kunna genomföras. Detta samarbete, som särskilt berör miljöfrågor, är av värde inte minst för Kambodja som återigen deltar aktivt i samarbetet och därigenom kan öka sin kompetens på miljöområdet. Asian Institute of Technology ägnar sig åt högre teknisk utbildning och forskning. Sverige har genom SIDA lämnat bidrag främst för stipendie- givning och för att stärka institutets verksamhet på miljöområdet. Ett breddat och mer långsiktigt stöd till institutet har nyligen inletts. För budgetåret 1994/95 beräknas medelsbehovet till 20 miljoner kronor för de insatser som finansieras under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Därutöver ges miljörelaterat stöd till Mekongkommittén och Asian Institute of Technology via SIDA med medel avsatta under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Centralamerika Det övergripande målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Centralamerika lades fast i regeringsbeslut den 27 maj 1993. Det utgör en ram för biståndsmyndighetemas utvecklingssamarbete med regionen. Den regionala relevansen i insatserna betonas, samtidigt som möjligheten till bilateralt samarbete i samtliga länder bibehålls och successivt utvecklas. Riktlinjerna förutsätter ett långsiktigt och processinriktat perspektiv på biståndssamarbetet. Ett stabilt och väl utformat bistånd kan utgöra en viktig fektor till framgång i en region där samtidiga insatser krävs för att skapa fred, befästa demokrati och reformera ekonomin. I formell mening styrs samtliga länder i Centralamerika av demokratiskt valda regeringar och betydande framsteg görs i riktning mot fred och demokrati. Utvecklingen varierar dock mycket mellan de enskilda länderna. Svåra sociala förhållanden, svaga eller obefintliga rättsväsenden, outvecklade kreditsystem, korruption och ökande narkotikahandel hämmar såväl den ekonomiska som demokratiska Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 152 utvecklingen. Samtidigt binds länderna alltmer samman av ökande integration och samarbete på en rad områden. Länderna är små och utvecklingen i enskilda länder präglar påtagligt förmågan till utveckling i grannländerna. Sammantaget befinner sig Centralamerika alltjämt i ett osäkert och sårbart läge. Det av Sverige sedan många år anammade regionala synsättet på regionen blir alltmer relevant. Politiska vilje- yttringar, förnyelsen av den institutionella strukturen samt den spektakulära utvecklingen av handelsutbytet inom regionen är positiva inslag i den regionala integrationen. Centralamerikas akuta fattigdomsproblem, och dess ojämna inkomst- och förmögenhetsfördelning, kvarstår. De ekonomiska reformprogram- men utgör varken en orsak till, eller någon slutgiltig lösning på, dessa förhållanden. Problematiken är också intimt relaterad till den politiska situationen i regionen, som fortsätter att karaktäriseras av att stora befolkningsgrupper ännu i praktiken saknar ett reellt politiskt inflytande. I Nicaragua utgör den prekära politiska och ekonomiska situationen ett påtagligt hot mot stabiliteten, inte bara i Nicaragua utan i regionen som helhet. Politiskt samförstånd kring en reformering av äganderätten och rättsväsendet är oundgängliga förutsättningar för en fortsatt gynnsam utveckling. Andra viktiga förutsättningar är reformer inom armén och poliskåren, ekonomiska reformer och stabilitet i biståndsflödet. Landet befinner sig fortfarande på en utvecklingsnivå som ligger långt under grannländernas. Den ekonomiska tillväxten har inte motsvarat för- hoppningarna. Tillgänglig valuta har i hög grad använts för att fullfölja åtagandena mot multilaterala finansiella institutioner. Politisk polarisering och sociala spänningar präglar nicaraguanemas vardag, vilket lett till ökande våld. I El Salvador finns anledning till förhoppningar om en mer varaktigt civilt orienterad politisk process, vilket dock förutsätter betydande insatser för att omdana ekonomin, reformera armén, poliskåren, rättsväsendet och för att inlemma de tidigare väpnade kontrahenterna i det civila samhället. Betydande insatser krävs också för att förbättra situationen för stora skaror av återvändande flyktingar och intern- flyktingar för vilka en lösning av jordfrågan är av avgörande betydelse. I Guatemala blottläggs gång på gång det politiska systemets oförmåga att vidta adekvata åtgärder mot korruption, maktmissbruk och brott mot de mänskliga rättigheterna. Krigsmaktens roll i den politiska processen är alltjämt betydande och försvårar såväl demokratiska som ekonomiska reformer. Trots olika initiativ har parterna svårt att utveckla de fredssam- tal, som inleddes år 1990. Costa Rica har en lång tradition av demokrati och genomför beslutsamt ekonomiska reformer, vilka dock har mindre gynnsamma fördelnings- politiska effekter. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 153 I södra Mexico, Guatemala och Belize finns alltjämt stora skaror av flyktingar och/eller intemflyktingar, även om förhållandena för dessa grupper förbättrats betydligt. Mycket återstår att göra även i El Salvador för att stabilisera situationen för intemflyktingama efter 12 års inbördes- krig. Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, liksom konventionen om barnets rättigheter, har ratificerats av samtliga länder i regionen, med undantag av Honduras. I många länder är utvecklingen på människorättsområdet positiv. Panoramat i Guatemala är emellertid alltjämt bekymmersamt, till stor del beroende på att militären fått behålla en alltför stor makt. Vidare står minst hälften av landets befolkning utanför de grundläggande normala politiska processerna. Miljöfrågorna intar en allt viktigare roll på den politiska dagordningen, såväl regionalt som nationellt. Som första region har Centralamerika utarbetat en uppföljningsplan efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992. Samtliga länder i Centralamerika har skrivit på klimatkonventionen. Alla länder, utom Panama, har dessutom skrivit på konventionen om biologisk mångfald. Centralamerika är för närvarande inte utsatt för några externa hot. I fredsprocessens spår fortsätter en betydande nedrustning och av- militarisering. Biståndsflödet till regionen är ojämt fördelat, särskilt om det ställs i relation till antalet fattiga invånare i respektive land. Inom det svenska utvecklingssamarbetet dominerar biståndet genom SIDA, men flera av länderna i regionen berörs av insatser genom BITS, SAREC och SWEDECORP. SIDA:s samarbete med Centralamerika berör samtliga länder i regionen och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala samarbetsprogram. Landprogrammet med Nicaragua är det största enskilda programmet, men sammantaget utgår mer bistånd till regionala insatser, och till insatser till stöd för freds- och demokratiserings- processema i andra länder i regionen. Många av dessa insatser berör även Nicaragua. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare samarbetet mellan de sju små länderna i regionen blir det allt mer irrelevant att göra en gränsdragning mellan nationella och regionala insatser. Det är därför naturligt att bedöma förutsättningarna för bistånd i ett regionalt sammanhang. Betalningsbalansstöd utgör en betydande del av samarbetet med Nicaragua. Nivån (omkr 50 % av landprogrammet) är exceptionellt hög och spelar en viktig roll för att stabilisera relationerna med internationella finansieringsinstitutioner. Denna nivå är dock temporär och kommer att minskas till förmån för insatser på främst energiområdet. Samtidigt kan det bli aktuellt med betalningsbalansstöd till andra länder i regionen, främst El Salvador, men möjligen även Guatemala, beroende på fredsprocessernas utveckling. Betydande svenska insatser på energiområdet i Nicaragua har bidragit till den ekonomiska stabiliseringen genom att förbättra elförsörjningen. SIDA bereder för närvarande ett huvudsakligen större, svenskfinansierat projekt inom vattenkraftsområdet, med planerad start budgetåret 1995/96, Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 154 och förutser ett extraordinärt behov av biståndsmedel för detta. Detta projekt bör komma till stånd. Andra områden, som berörs av SIDA:s verksamhet avser naturbruk, miljö och markvård, hälsovård, befolkningsfrågor, vatten och sanitet, stöd till försoning, demokratiska processen och insatser på männsikorätts- området flyktinginsatser, bostadsbyggande samt katastrofförebyggande insatser. Insatser har gjorts till följd av naturkatastrofer. De av SIDA redovisade reservationerna beror på försenade beredningar och utbetalningar, bl.a. kopplade till takten i freds- processerna. Ett stort antal svenska enskilda organisationer bedriver, med stöd av SIDA, ett omfattande och varierat samarbete med lokala samarbets- organisationer i framförallt Nicaragua, men även i Guatemala, El Salvador och övriga länder i regionen. Costa Rica är ett av BITS största samarbetsländer. Formerna för samarbetet är väl etablerade och erfarenheterna är goda. Regeringen förutsätter att BITS relativt omfattande samarbete med Costa Rica på energi-, förvaltnings- och skogsområdena fortsätter och att samarbetet utvecklas ytterligare. SAREC:s insatser för att bygga upp och förstärka forskningskapacitet har hög relevans i den aktuella situationen, inte minst i Nicaragua. Där medverkar SAREC till en reformering av universitets- väsendet och en förstärkning av forsknings- och undervisningskapaciteten inom områdena medicin, naturresurser och samhällsvetenskap. Samma förhållande gäller SWEDECORP :s strävan att bland annat utveckla strategiska allianser mellan svenska och costarikanska företag och främja handel. Att samtliga biståndsmyndigheter är närvarande i regionen är en styrka för det samlade svenska utvecklingssamarbetet med Centralamerika. På forsknings- och miljöområdena finns positiva exempel på hur SIDA och SAREC, inom ramen för sina respektive mandat och kompetensområden, kunnat samspela för att främja den samlade effektiviteten av det svenska utvecklingssamarbetet. Uppbyggnaden av industri, handel och finansiella institutioner, exempelvis i anslutning till de mekanismer för importstöd som utvecklats i Nicaragua, kan vara andra områden, som torde lämpa sig för denna form av samverkan mellan SIDA och SWEDECORP. Inom ramen för BITS efterfrågestyrda arbetsmetodik torde det finnas möjlig- heter till motsvarande samarbete med övriga myndigheter. I strävan mot höjd effektivitet i biståndet kommer SIDA, BITS, SWEDECORP och SAREC ges i uppdrag att inom ramen för den årliga budgetprocessen redovisa vilka framsteg som gjorts i denna riktning. Regeringen förutser en fortsatt koncentration på de pågående freds- och demokratiseringsprocessema, liksom ett fattigdomsinriktat stöd till det ekonomiska och sociala reformarbetet i Centralamerika. För dessa ändamål föreslås en indikativ planeringsram för anslagsposten på sammanlagt 260 miljoner kronor, varav 60 miljoner kronor avser insatser till stöd för fredsprocessen i El Salvador. Vidare föreslås en indikativ planeringsram för Nicaragua på 170 miljoner kronor. Detta innefattar bl.a. ett utökat stöd till energisektorn. Sociala insatser samt stöd till mänskliga rättigheter, demokrati och Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 155 naturbruk är andra viktiga komponenter. Insatser av betalningsbalanskaraktär till Nicaragua samt möjligheter till insatser i El Salvador samt ev. Guatemala bör komma ifråga. Den regionala inriktningen av samarbetet med Centralamerika bör ge möjlighet till viss flexibilitet inom och mellan anslagsposterna, beroende på hur förutsättningarna i de enskilda länderna och i samarbetsprogram- men utvecklas. Vidare bör beredskap finnas för katastrofbistånd, insatser för demokrati och mänskliga rättigheter, särskilda miljöinsatser, kultur- samarbete liksom fortsatt samarbete genom de enskilda organisationer som arbetar i Centralamerika. Sydamerika Ett bärande motiv för Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika är att ge stöd åt en demokratisk samhällsutveckling. Samarbetet syftar till att stödja demokratiska regeringar att bedriva ekonomisk reformpolitik och föra en nydanande utvecklingspolitik. Stöd åt framsynt miljöpolitik är ett annat prioriterat område. Inom regionen prioriteras samarbetet med Bolivia. Vidare bedrivs genom BITS ett betydande samarbete med Ecuador och Chile. SIDA lämnar ett ansenligt stöd inom regionen till främjande av kvinnans och barnets rättigheter med gatubarn som särskild målgrupp. I Bolivia ledde de allmänna valen i juni 1993 fram till ett maktskifte. Den politiska uppslutningen bakom det ekonomiska reformprogrammet är emellertid stor och landets nya ledning förväntas fortsätta den ut- vecklingspolitik som inneburit en rad strukturreformer mot ökad marknadsekonomi. Statsmaktens tidigare dominerande roll som aktör inom näringslivet har upphört och ersatts av en politik för att stärka betingelserna för privat företagsamhet. Offentliga investeringar har omprioriterats mot infra- struktur och insatser inom hälsa och utbildning med tonvikt på de fattiga befolkningsgrupperna. Situationen avseende de mänskliga rättigheterna är förhållandevis tillfredsställande. Det svenska utvecklingssamarbetet med Bolivia bedrivs genom SIDA, BITS och SWEDECORP enligt riktlinjer fastställda av regeringen i februari 1993. Biståndets inriktning och omfattning är avhängig fortsatt åtagande från Bolivias regering att fullfölja den inslagna reformpolitiken samt ett befästande av demokratin. Avgörande för bistånd är att detta ingår som en integrerad del av Bolivias egna nationella program och att höga krav ställs på mottagarens möjlighet att tillgodogöra sig stödet. Biståndssamarbetet genom SIDA syftar till att stärka den sociala infrastrukturen och skyddet för de mänskliga rättigheterna samt bidra till icke-statliga organisationers kapacitet i arbetet mot fattigdom. Samarbetet med Bolivias regering skall så långt möjligt ta karaktären av programstöd till regeringens sociala reformer och investeringar. Insatserna är av teknisk och finansiell karaktär. Biståndet bör så långt det är möjligt Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 156 samordnas med andra givare. Beredskap bör finnas att lämna betalnings- Prop. 1993/94:100 balansstöd inklusive skuldlättnad.                                         Bilaga 4 Ramen för SIDA:s utvecklingssamarbete med Bolivia beräknas till 55 miljoner kronor. Biståndssamarbetet genom BITS syftar till att främja ekonomisk utveckling genom insatser inom infrastruktur och miljö. Efterfrågan på BITS-finansierade projekt har ökat under senare år. En betydande insats har gällt bidrag till omstrukturering av landets gruvindustri. Samarbetet bedrivs genom tekniskt samarbete. I ljuset av förbättrad kreditvärdighet kan u-krediter komma att aktualiseras i fråga om strategiskt viktiga infrastrukturprojekt understödda av Världsbanken och IDB. Samarbetet genom SWEDECORP har lett till avtal med industriför- bundet i Santa Cruz för främjande av näringslivsförbindelser mellan Sverige och Bolivia. Utvecklingssamarbetet med Chile har haft som motiv att ge stöd åt övergången till demokrati. Ett betydande bistånd till sociala sektorer har lämnats genom SIDA. Dessa insatser avslutas med 1993 års utgång med undantag av ett fortsatt stöd till chilenska kvinnoprogram. Det fortsatta samarbetet förutses bedrivas genom BITS i enlighet med de riktlinjer regeringen fastställde den 2 maj 1991 för biståndssamarbetet med Chile. BITS redovisade under 1993 en ökad mängd insatser för tekniskt samarbete. U-krediter har beviljats om 300 miljoner kronor. Ett fortsatt aktivt engagemang från BITS och SWEDECORP kan förutses under de närmaste åren. Forskningssamarbetet mellan SAREC och chilenska forskningsrådet med stöd till områdena naturresurser/miljö och medicin löper fram till 1997. Samarbetet med Ecuador genom huvudsakligen BITS bör fortsätta. Genom SIDA prövas huruvida väl avgränsade insatser, sannolikt inom utbildning och kvinnoområdet, kan lämnas till stöd åt demokratiprocessen i Paraguay. Gatubarnens situation i Sydamerika bör ägnas särskild uppmärksamhet. SIDA har erhållit bemyndigande att ingå avtal om utökat stöd till förbättrande av gatubarnens situation om sammanlagt 50 miljoner kronor. Huvuddelen av stödet lämnas genom olika UNICEF-program. Bidraget under 1994/95 förväntas uppgå till 15 miljoner kronor. Den stora reservation som SIDAs anslagspost Utvecklingssamarbetet med Sydamerika uppvisar för budgetåret beror på fördröjningar i det framväxande samarbetet med Bolivia. Regeringen har godkänt en av SIDA presenterad plan för utnyttjande av reservation under 1993/94. Biståndet genom SIDA till Bolivia förutses stabiliseras under 1994/95 till en indikativ nivå av 55 miljoner kronor. Därutöver planeras stöd till Chile om 10 miljoner kronor, till Paraguay om 10 miljoner kronor och till gatubarn i regionen om 15 miljoner kronor. 157 Regeringen anser att en planeringsram för SIDAs utvecklingssamarbete med Sydamerika bör uppgå till 125 miljoner kronor. Här ingår beräknade insatser i Sydamerika inom anslagsposten Demokrati/mänskliga rättig- heter till ett belopp om 35 miljoner kronor. Icke länderfördelat bistånd Bistånd till demokrati och mänskliga rättigheter Regeringen fastställde i juni 1993 i ett uppdrag till SIDA mål och inriktning för insatser inom området demokrati och mänskliga rättigheter. Målen är i huvudsak två. Bistånd skall understödja pågående processer mot demokrati, i synnerhet i de länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete. Biståndet skall också främja de mänskliga rättigheterna. Bistånd kan utgå till enskilda länder eller genom svenska och internationella enskilda organisationer. Förutsättningarna för att lämna stöd åt demokratiprocesser har ökat i takt med att många länder under senare år inlett förändringar mot ökad demokrati. Utrymmet för politisk verksamhet har vidgats, inklusive bildandet av flera partier. Allmänna val har hållits, vilka ibland lett till maktskiften, länders konstitutioner har reviderats. Förutsättningarna för ökad politisk legitimitet har stärkts. En huvuduppgift är att finna lämpliga former för att stödja en demokratisk samhällsutveckling i dessa länder. Stärkandet av ett väl fungerande rättssystem har hög prioritet. Andra viktiga områden förutses bli stöd till parlamentens funktion, genomförande och övervakning av val, utformning av författningar om styrelseskick. Särskild uppmärk- samhet skall ges åt insatser för att stärka professionalism och pluralism inom media för att därmed främja fri opinionsbildning. Inrättande av ett internationellt institut för fria och korrekta val förutses bli aktuellt, som ett resultat av den utredning regeringen företagit. Medel bör avsättas för svenskt bidrag till finansiering av ett sådant institut. Utredningens slutsatser beskrivs närmare i det inledande avsnittet under rubriken "Utredningar, utvärdering och fördjupat analysarbete”. Främjandet av de mänskliga rättigheterna baseras på följande förutsättningar. Respekt för de mänskliga rättigheterna är i första hand en fråga om politisk vilja. Bistånd skall endast utgöra ett komplement till regeringars egna åtgärder. Främjande av de mänskliga rättigheterna i ett land förutsätter oftast ett aktivt engagemang av sinsemellan oberoende samhällsaktörer. Ett fortsatt prioriterat område för biståndet blir att stödja insatser för offren av förtryck liksom för dokumentation och spridande av kunskap om brott mot de mänskliga rättigheterna. Här intar enskilda organisationer och institut en särskilt viktig ställning. Vidare bör insatser till stöd för barnets rättigheter ges en tydlig och hög profil inom verksamhetsområdet. Viktiga insatser till stöd för gatubarn har kommit igång i Latinamerika. Liknande satsningar till värn för exploaterade barn Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 158 i Afrika och Asien bör beredas. Ett annat område avser insatser for att undanröja diskriminering av kvinnor. Insatser avser huvudsakligen stöd till kvinnoorganisationer i svenska biståndsmottagande länder. Väpnade konflikter utgör ett allvarligt hot mot de mänskliga rättig- heterna. Bidrag till nationell försoning och konfliktlösning utgör i denna mening även förebyggande arbete till skydd för de mänskliga rättig- heterna. Stöd ges till initiativ tagna av nationella, regionala och oberoende instanser för att i u-länder kunna nå lösning på konflikter och åstadkomma försoning. Verksamhetens inriktning och prioriteringar förutses leda till en viss förskjutning i valet av mottagare. Stödet till inledda demokratiprocesser innebär ökad samverkan med länders regeringar. Insatser för att främja demokratiska institutioner och rättsystem förutses leda till ökat så kallat förvaltningsbistånd. Även framöver kommer betydande medel att riktas till de av staten oberoende samhällsaktörerna till vilka hör media, enskilda organisationer för mänskliga rättigheter och yrkessamman- slutningar. Deras fristående verksamhet är en del av varje demokrati- process och utgör en viktig garanti i upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna. SIDA har av regeringen erhållit i uppdrag att för varje programland utarbeta en handlingsplan för hur demokratisk samhällsut- veckling och respekten för de mänskliga rättigheterna kan stödjas. Bistånd till demokrati och främjande av de mänskliga rättigheterna har i hög grad karaktären av att stödja pågående processer. Att värdera biståndets inverkan på sådana politiska processer är förenat med avsevärda svårigheter. Dit hör att identifiera vem som bär fram pågående positiva förändringar, biståndsmottagarens relevans i ett aktuellt samhällsskede, vilka som kan utgöra effektiva försvarare av de mänskliga rättigheterna samt var brister i ett samhälle kan riskera leda till att omistliga värden omkullkastas. Det långvariga stödet till olika organisationer i Sydafrika engagerade i kampen mot apartheid belyser biståndets betydelse men också svårigheterna att värdera vilken inverkan dessa bidrag haft för utvecklingens gång. En ansenlig del av medlen inom anslagsposten utgörs av renodlade bidrag till mottagarens verksamhet. SIDA har inlett diskussioner med viktiga mottagare om hur bidrag skall redovisas i form av genomförda prestationer. Vidare pågår metodutveckling för att mäta resultat och kostnadseffektivitet i samverkan med olika aktörer. Verksamheten omfattar insatser i Latinamerika, södra Afrika, östra och västra Afrika, Asien och till stöd för svenska och internationella organisationer. Frågan om eventuella insatser i länder i Öst- och Centraleuropa samt det forna Sovjetunionen kommer att utredas under våren 1994. För södra Afrika kommer insatser till stöd för ett demokratiskt icke- rasistiskt Sydafrika att utgöra den dominerande verksamheten. Den förutsedda medelsanvändningen redovisas i avsnittet om Sydafrika. Regeringen anser i likhet med SIDA:s förslag att insatser för södra Afrika kan beräknas till 255 miljoner kronor varav 220 miljoner kronor 11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 Rättelse: S. 164 rad 3-5 nedifrån Tillkommit övertäckt text Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 159 för Sydafrika. Insatser genom BITS och SWEDECORP är angelägna men Prop. 1993/94:100 bör finansieras utanför denna anslagspost.                                 Bilaga 4 Insatser inom östra och västra Afrika inriktas på valprocesser i de länder som planerar val, stöd för stärkande av rättssystem och stöd till genuina organisationer för mänskliga rättigheter. En ökad långsiktighet i insatserna bör eftersträvas. Fortsatt stöd till forsoningsprocessen i Somalia förutses liksom stöd till regionala aktiviteter för konfliktlösning. Insatser i östra och västra Afrika kan beräknas till ca 50 miljoner kronor. Under budgetåret 1992/93 har stödet till Asien vuxit till att omfatta ett 60-tal insatser, många med inriktning på att stärka rättssäkerheten. Utökade insatser till stöd för exploaterade barn bör beredas. Inom ramen för biståndet till Västbanken och Gaza lämnas stöd till ett tiotal organisationer, såväl palestinska som israeliska och internationella, som arbetar med olika aspekter av mänskliga rättigheter på de ockuperade områdena. Av de tio organisationerna är fem palestinska, tre israeliska och två internationella. Det sammanlagda stödet till främjandet av mänskliga rättigheter på Västbanken och Gaza uppgick under budgetåret 1992/93 till 10,5 miljoner kronor. Huvuddelen kanaliserades genom svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen. Stöd lämnades till mottagare i Filippinerna, Indonesien och Pakistan for främjande av de mänskliga rättigheterna. Större enskilda organisationer förutses ingå i samverkan kring det svenska biståndet för mänskliga rättigheter i Asien. Insatserna kan beräknas uppgå till ca 90 miljoner kronor. Förändrade förhållanden i Latinamerika har gjort det möjligt att inrikta insatserna till mer långsiktigt stöd i stärkandet av de mänskliga rättig- heterna. Fortsatt traditionellt humanitärt bistånd förutses utgå till mottagare i delar av Centralamerika och i den andinska regionen. Stöd till valprocesser kan förutses. Insatserna i Latinamerika kan beräknas till ca 115 miljoner kronor. Ett trettiotal svenska och internationella organisationer erhåller bidrag till stöd for ämnesinriktad verksamhet. Bidragen avser huvudsakligen stöd till rättsuppbyggnad, stärkande av nationella och regionala enskilda organisationers verksamhet för mänskliga rättigheter genom utbildning, erfarenhetsutbyte och nätverksbyggande. Till de mottagare som erhåller betydande stöd hör Frivilligorganisationemas Fond för Mänskliga Rättigheter, Raoul Wallenberg Institutet i Lund, Rädda Barnen, International Commission of Jurists, Kyrkornas Världsråd. Bidrag lämnas även till FN Centrets rådgivande verksamhet för mänskliga rättigheter. Från anslagsposten finansieras även det ungdomsutbytesprogram, World Youth of Sweden (WYS), som administreras av Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte (SIU). Programmet, som inleds i januari 1994 syftar till att öka den ömsesidiga förståelsen mellan ungdomar i Sverige och i u-ländema. Genom programmets lokala förankring i olika svenska kommuner ges goda förutsättningar till ökad bredd och djup i 160 kontakterna. Det sammanlagda stödet till internationella och svenska organisationer kan beräknas till ca 85 miljoner kronor. Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår regeringen att 595 miljoner kronor avsätts för insatser genom SIDA under anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter. Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer Förväntningarna på de enskilda organisationernas biståndsverksamhet ökar alltmer, såväl i Sverige som internationellt. Genom anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer finansieras mer än 600 utvecklings- och informationsprojekt samt omkring 700 volontärer. Omkring 300 enskilda organisationer såsom kyrkor, folkrörelser och hjälporganisationer erhåller statligt stöd till sin bistånds- verksamhet. Ett antal organisationer är mycket stora, med betydande erfarenhet av biståndsfrågor och biståndsadministration. Andra är små, lokala grupper, med begränsade erfarenheter och liten administration. Sammanlagt utbetalas över olika anslagsposter närmare 1,5 miljarder kronor till enskilda organisationer för utvecklings- och katastrofinsatser, mänskliga rättigheter, demokrati och humanitärt bistånd. Detta motsvarar omkring 20 % av det totala biståndet genom SIDA. Även SAREC, BITS och SWEDECORP berörs i någon mån av samarbete med svenska och utländska enskilda organisationer. Projekten är av mycket varierande art och spänner över ett vitt fält från mycket små och konkreta insatser på bynivå till stöd för demokratiutveckling och fredsprocesser. SIDA handlägger även stöd genom enskilda organisationer till Östeuropa. Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer 829 miljoner kronor under budgetåret 1992/93 (1991/92: 732 miljoner kronor). I posten ingår medel avseende direktstöd till kvinnoorganisationer. Den utgående reservationen uppgår till 46 miljoner kronor och avser redan ingångna åtaganden. Medelsut- nyttjandet är således mycket högt. De enskilda organisationerna har kapacitet att ansvara för större belopp än vad som kan medges med nuvarande budgetbegränsningar. I takt med att förändringar i vissa länder skapar förutsättningar för att nödhjälpsin- satser kan övergå i mer långsiktiga insatser, blir det naturligt att finansiera uppföljande projekt och program enligt den gängse 20/80 %- regeln. Samma förhållande gäller vissa insatser, som under en period finansierats inom landramar eller andra anslagsposter med särskild inriktning. Detta ställer ökade krav på organisationernas förmåga till egenfinansiering. Vid en oförändrad anslagsnivå ökar också konkurrensen mellan olika insatser, vilket bör bidra till ökad effektivitet. Samtidigt finns risk för att angelägna insatser inte kan genomföras till följd av bristande resurser. Till detta kommer kronans minskade värde. I utredningsbetänkandet Organisationernas bidrag (SOU 1993:71) vilket överlämnades i augusti 1993 betonas att Sveriges engagemang för Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 161 mänskliga rättigheter har en bred förankring bland organisationerna. För Sveriges insatser i internationella organ är organisationernas medverkan viktig. Det gäller både för formulerandet av en svensk policy och för förankringen här hemma av de svenska åtagandena i olika internationella sammanhang. Ökad rörlighet och möjligheter till snabb informationsin- samling och -spridning har gett organisationerna nya roller och funktioner. Genom att tidigt uppmärksamma hot mot vår miljö och missförhållanden av olika slag kan de snabbt agera och bilda opinion. Det breda och vittförgrenade kontaktnät som organisationerna genom sin biståndsverksamhet upprätthåller är här en ovärderlig resurs. Utredningen föreslår också att rollfördelningen mellan staten och organisationerna görs tydligare och att organisationernas självständighet stärks. Till grund för biståndet genom de enskilda organisationerna ligger idealitet och frivilligt arbete. Men ett väl administrerat, kompetent och resultatinriktat bistånd ställer krav på ekonomiska resurser. Det är angeläget att rimliga belopp för administrativa omkostnader legitimeras såväl i insamlingsverksamhet som i SIDA:s bidragsgivning. Som administration betraktar regeringen kostnader för samordning, upp- byggnaden av internationella kontaktnät, information, metodutveckling och erfarenhetsutbyte i anslutning till organisationernas biståndsinsatser. I anslagsgivningen bör ökad hänsyn tas till organisationernas behov i dessa avseenden liksom av planeringstrygghet och framförhållning. Ett system med ramavtal och andra administrativa förenklingar genomförs successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på kapacitets- studier, efterhandsgranskning, utvärderingar och andra kvalitetshöjande insatser. Ungdomars särskilda roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör miljö, överlevnad och utveckling måste tas till vara i ökad utsträckning. Deras intresse och delaktighet utgör i sin förlängning en förutsättning för en fortsatt bred och engagerad uppslutning kring biståndet. Genom ökat stöd till innovativa insatser på bl.a. folkbildnings- området kan en fördjupad kontakt mellan kulturer och befolkningsgrupper också i vårt svenska samhälle främjas. I detta sammanhang vill regeringen även understryka vikten av de enskilda organisationernas volontärverksamhet. Volontärverksamheten är den i särklass största personalresursen inom svenskt bistånd. Därigenom får ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfarenhet av arbete i u- land. Volontärarbetet är stadd i kontinuerlig förändring, och inriktas alltmer på demokratisering, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Det är angeläget att mer flexibla och ändamålsenliga bidragsregler skapas för att volontärer med fälterfarenhet skall kunna nyttiggöras för korttidsinsatser i samband med katastrofer och särskilda humanitära insatser. Folkrörelsernas personalbistånd kan på detta sätt spela en växande roll och samtidigt bidra till en förnyelse av biståndet. Riksdagen efterlyste i rskr. 1992/92:210, Mom. 69 i utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU15 förbättringar i den statistiska redovisningen av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrörelser och andra enskilda organisationer. Årsredovisningen för 1992/93 visar att betydande förbättringar inom SIDA:s redovisningssystem har skett och att möjlig- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 162 hetema att tillmötesgå berättigade krav på förbättrat informationsunderlag successivt förbättras. Organisationernas kompetens är väl dokumenterad genom kapacitets- studier, utvärderingar, besök och andra former av systematisk upp- följning. Överlag bedöms insatserna uppvisa goda resultat. Många människor i Sverige engageras genom de enskilda organisationerna aktivt i utvecklingssamarbetet. Genom ett ofta vitt förgrenat nät av små insatser, bedöms de enskilda organisationerna ha förmåga att i hög utsträckning nå de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagar- länderna. Genom verksamheternas uppläggning stöds också framväxten av folkliga rörelser varigenom även mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling främjas. De enskilda organisationerna utgör därför en betydelsefull bas för det svenska biståndet och de kommer sannolikt att spela en allt viktigare roll inom biståndsverksam- heten. Regeringen föreslår att en medelsram på 1 000 miljoner kronor anvisas för anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer. Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m. Katastrofhjälpen går för närvarande främst till människor på flykt undan krig eller sådana som drabbats av torka. Naturkatastrofer - jord- bävningar, torka, översvämningar, jordras etc. - har successivt fått en minskad andel av medlen för katastrofhjälp. Den svenska hjälpen avser främst insatser för överlevnad. Ofta är insatserna förenade med betydande transportkostnader. Det finns också andra insatser som är ytterst viktiga, t.ex. hälso- och utbildningsinsatser, minröjning efter krig och förebyggande insatser. De vanligaste kanalerna för svenskt katastrof- bistånd genom FN är UNHCR, WFP och UNICEF. Vid sidan av FN:s organ används framför allt Röda Korset och en rad svenska enskilda organisationer. Det svenska biståndet i f.d. Jugoslavien har efter hand blivit alltmer omfattande. Det gäller att skapa förutsättningar för flyktingarna att stanna kvar i närområdet. Stödet utgår främst till de bosniska flyktingarna i regionen och insatserna i Bosnien Hercegovina prioriteras. En stor del kanaliseras genom FN, i första hand genom FN:s flyktingkommissarie, men även Röda korsrörelsen är en viktig kanal. Svenska enskilda organisationer samt Räddningsverket spelar en allt större roll. Bostads- insatser dominerar i det svenska stödet. Denna inriktning förutsättes fortsätta under det närmaste året. En beredskap måste finnas för omfattande insatser vad gäller återuppbyggnad och repatriering av flyktingar om ett fredsavtal träffas. I flera av de nya stater, som bildats efter upplösningen av Sovjet- unionen, pågår inbördeskrig, och många människor är på flykt. Det är svårt att se en ljusning på situationen i stater som Georgien, Armenien, Azerbajdjan och Tadjikistan. I Somalia fortsätter orolighetema i Mogadishu. Den omedelbara Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 163 svälten i landet är dock över och det planeras nu för återuppbyggnadsin- satser. Genom att större delen av statsapparaten har slagits i spillror, måste biståndsgivarna hjälpa till med att bygga upp en ny nation nästan från grunden. Kriget i Sudan fortsätter och ger i dagsläget upphov till nya flykting- skaror, både i det egna landet och i grannländerna. I Afghanistan har återvändandet av flyktingarna från Iran och Pakistan bromsats upp på grund av nya oroligheter. Intemflyktingama i Irak - bl.a. kurder - behöver fortsatt hjälp. Insatser av återuppbyggnadskaraktär sker i Kambodja. Behovet av att röja minor är akut i länder som Kambodja, Afghanistan, Somalia, Mozambique, Angola och före detta Jugoslavien. Sverige bör bidra med ytterligare resurser för att komma till rätta med detta problem. Det forskningsarbete som bedrivs i Sverige för att få fram nya metoder för minröjning bör stödjas. Det finns således i världen idag ett ökat behov av katastrofhjälp, både omedelbar hjälp och hjälp med återuppbyggnad. Dessutom måste insatserna stödja uppbyggnad av samhällen, så att dessa blir mindre benägna att åter råka ut för krig eller hamna i kris. De diplomatiska insatserna blir allt viktigare. Det kan gälla att t.ex. mäkla fred, men även säkerställa att t.ex. mattransporter inte skall plundras. I dessa sammanhang har FN kommit att spela en allt viktigare roll. Regeringen avser att verka för ett intensifierat stöd till den organisation inom FN för samordning av katastrofhjälp, Department of Humanitarian Affairs (DHA), som har till uppgift att koordinera biståndet när stora och komplexa katastrofer har inträffat. I DHA:s mandat ingår också diplomatiska uppgifer. Svenska resurser, både i form av svensk personal och svenska varor, borde kunna utnyttjas i högre grad i det internationella katastrofbiståndet. Det finns personer med stor erfarenhet av biståndsarbete, som skulle kunna mobiliseras för arbete i katastrofsituationer, både för FN-organ och för svenska organisationer. Det bör även vara möjligt att bidra ytterligare med svenska varor, som är efterfrågade i katastrofsituationer, och som kan upphandlas till internationellt konkurrenskraftiga priser. Regeringen kommer att fortsätta stödja utvecklingen av en svensk resursbas för katastrofhjälp. Sverige utbetalade 1 408 miljoner kronor i katastrofbistånd 1992/93. Utöver de beviljade anslagsmedlen, 1 155 miljoner kronor tillfördes anslaget genom riksdagsbeslut 300 miljoner kronor för insatser i före detta Jugoslavien. Vidare fördelades 197 miljoner kronor av ointecknade reservationer till anslaget. Med tanke på fortsatt stora behov av katastrofhjälp, särskilt i områden som för ett par år sedan inte fick katastrofhjälp, föreslår regeringen en medelsram på 1 300 miljoner kronor för anslagsposten katastrofer, stöd till återuppbyggnad m.m. Inom denna ram förutses ett behov av betydande humanitära insatser i f.d. Jugoslavien, i första hand för flyktingar från Bosnien-Hercegovina. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 164 Särskilda miljöinsatser Sambandet mellan miljöförstöring och fattigdom är väl kartlagt. Det står alltmer klart att fattidgomsproblemet är den enskilt viktigaste orsaken till miljöförstöring i u-ländema. Miljökonferensen i Rio de Janeiro, 1992, underströk att insatser på miljöområdet måste utgå från en helhetssyn och klarhet om samspelet mellan en rad olika sektorer och aktörer. Det internationella utvecklingssamarbetet måste utformas på ett sådant sätt att det bidrar till en uthållig utveckling. Därför strävar man efter - både inom det bilaterala och multilaterala samarbetet - att integrera miljö- aspekterna och miljökomponenter i samtliga program och projekt, främja det uthålliga utnyttjandet av naturresurserna, utgå från de sociala dimensionerna och bidra till kapacitetsuppbyggnad i mottagarländerna. Detta sker dels genom biståndsinsatser, dels genom policyarbete i olika internationella fora såsom OECD/DAC, FN-systemet och de inter- nationella bankerna. Omkring hälften av det miljöinriktade biståndet genom SIDA ligger på insatser inom skogs- och jordbruk och avser skogsinventeringar, byskogsmetodik, torrskogsanvändning, uthålliga betessystem, markvård, genbanker, alternativa bekämpningsmetoder m.m. I övrigt görs insatser på områdena vattenresurser, infrastruktur, undervisning och information, sociala aspekter och marin miljövård. I de flesta u-länder krävs förstärkning av kapaciteten att planera och genomföra insatser inom ramen för knappa resurser. För att stärka miljömedvetande och miljökunnande ges stöd till såväl informationsin- satser som institutionsutveckling, liksom forskning och utbildning. Förutsättningarna att genomföra miljöinsatser ökar successivt, bland annat genom de miljöprofiler som utarbetas för vart och ett av länderna med programsamarbete. Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska beslutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. Därför anslås även medel för miljöundervisning och miljöutbildning. Samarbete med enskilda organisationer är viktigt för att stärka miljöopinionen i u- ländema. SIDA har i en särskild miljöskrivelse redovisat och kommenterat ett stort antal insatser. Redovisningen tyder på att utvalda insatser är relevanta och att de i många fall haft den katalytiska effekt som eftersträvats. Dessa är dock av sådan art att effekter av insatserna först kan utläsas på längre sikt. Verksamheten anknyter i hög grad till den vid miljökonferensen i Rio 1992 utstakade vägen. Det särskilda miljöbiståndet bör även fortsättningsvis användas strategiskt och koncentreras till lämpliga problemområden för att kunna hanteras inom ramen för begränsade administrativa resurser. Miljöin- satserna bör koncentreras till samarbetsländer med basprogram. Då miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör samarbete upprättas med andra biståndsgivare för att möjliggöra regionala insatser och andra selektiva insatser utanför landramskretsen. Regeringen vill i detta sammanhang betona vikten av nära samarbete mellan SIDA, BITS, SWEDECORP och SAREC, inte minst när det gäller insatser genom Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 165 internationella organisationer. Dessa riktlinjer kommer att preciseras Prop. 1993/94:100 ytterligare i den tidigare aviserade arbetsgruppen avseende UNCED- Bilaga 4 beslutens integration i det svenska utvecklingssamarbetet. Det sammanlagda biståndet på miljöområdet genom SIDA uppgick under budgetåret 1992/93 till omkring 670 miljoner kronor, varav 408 miljoner kronor finansierades via landramar och ytterligare 21 miljoner kronor via det multilaterala anslaget. Totalt utbetalades 240,7 miljoner kronor via anslagsposten för Särskilda miljöinsatser under budgetåret 1992/93 (223,1 miljoner kronor 1991/92). Den utgående reservationen uppgick till 72,7 miljoner kronor främst beroende på att flera av insatserna byggs upp successivt. Andra insatser befinner sig i ett förberedande stadium och kommer att öka i volym. I ökande omfattning avslås bra förslag till insatser till följd av bristande resurser. Det är angeläget att anslaget för Särskilda miljöinsatser bibehålls på en fortsatt hög nivå. Regeringen föreslår en medelsram för 1993/94 på 230 miljoner kronor. Dispositionen av anslaget bör ungefärligen motsvara 1993/94 års fördelning med tonvikt på uthålligt utnyttjande av natur- resurserna, kopplingen till de sociala dimensionerna och behovet av kapacitetsutveckling. C 2. Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) 1992/93 Utgift 7 122 942 282 Reservation 2 669 809 144 1993/94 Anslag 6 699 500 000 1994/95 Förslag 6 290 000 000 Tabell 4 sammanfattar förslag om basprogram samt indikativa planerings- ramar för biståndet genom SIDA. Basprogrammet motsvarar de tidigare s.k. landramama minskat med importstödet. Importstödet har lagts tillsammans med betalningsbalansstödet till ett eget anslag. Detta anslag (C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad) omfattar 1 000 miljoner kronor och fördelas till fättiga, skuldtyngda länder som genomför ekonomiska reformprogram, framförallt i Afrika. Planerings- ramarna innehåller det långsiktiga basprogrammet (undervisning, hälsa, infrastruktur etc.) och sådant långsiktigt bistånd som är möjligt att länderfördela men som tidigare endast redovisats som särskilda anslags- poster (demokrati/mänskliga rättigheter, miljö etc.). Länder med föreslagna planeringsramar understigande 50 miljoner kronor har sammanförts i anslagspost ”Övriga länder”. 166 Tabell 4. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1993/94 - 1994/95 Prop. 1993/94:100 (mkr)                                                                 Bilaga 4 Anvisat 1993/94 (varav importstöd) Förslag 1994/95 Basprogram Planeringsram A. PLANERINGSRAMAR OCH REGIONALA INSATSER <table border="1"> <tr><td> Angola</td><td> 160</td><td> 60</td><td> 70</td></tr> <tr><td> Botswana</td><td> 67,5</td><td> 55</td><td> 60</td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td> 130</td><td> 130</td><td> 140 1</td></tr> <tr><td> Kenya</td><td> 105</td><td> 80</td><td> 95</td></tr> <tr><td> Mocambique</td><td> 320 (70)</td><td> 245</td><td> 335 1</td></tr> <tr><td> Namibia</td><td> 90</td><td> 85</td><td> 90</td></tr> <tr><td> (Sydafrika)</td><td> (240)</td><td></td><td> 220 2</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 445 (140)</td><td> 295</td><td> 330 1</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td> 85</td><td> 95</td><td> 105 1</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td> 255 (115)</td><td> 135</td><td> 185 1</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 195 (65)</td><td> 135</td><td> 140 1</td></tr> <tr><td> Övriga länder i Afrika</td><td> 95 (10)</td><td> 95</td><td> 125 3</td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td> 130</td><td> 165</td><td> 35 4</td></tr> </table> ASIEN <table border="1"> <tr><td> Bangladesh</td><td> 120</td><td> 130</td><td> 170</td></tr> <tr><td> Indien</td><td> 345</td><td> 305</td><td> 325</td></tr> <tr><td> Laos</td><td> 100</td><td> 90</td><td> 95</td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td> 35</td><td> 50</td><td> 60</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td> 180</td><td> 180</td><td> 190</td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td> 0</td><td> 20</td><td> 20</td></tr> </table> LATINAMERIKA <table border="1"> <tr><td> Nicaragua</td><td> 270 (140)</td><td> 155</td><td> 170</td></tr> <tr><td> Utvecklingssamarbete</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Centralamerika</td><td> 135</td><td> 185</td><td> 260</td></tr> <tr><td> Utvecklingssamarbete</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Sydamerika</td><td> 95</td><td> 85</td><td> 125</td></tr> </table> 3 357,5                     2 775 B. ICKE LÄNDERFÖRDELAT <table border="1"> <tr><td> Demokrati, mänskliga rättigheter</td><td> 650</td><td> 595 5</td></tr> <tr><td> Katastrofer och återupp-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> byggnad m.m.                1</td><td> 181</td><td> 1 300 6</td></tr> <tr><td> Bistånd genom folkrörelser och</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> andra enskilda organisationer</td><td> 875</td><td> 1 000 7</td></tr> <tr><td> Särskilda miljöinsatser</td><td> 225</td><td> 230 8</td></tr> </table> 167 Anvisat 1993/94 (varav importstöd) Förslag 1994/95 Basprogram Planeringsram C. ÖVRIGT <table border="1"> <tr><td> Särskilda program</td><td> 305</td><td> 305 9</td></tr> <tr><td> Rekrytering och utbildning</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> av faltpersonal</td><td> 40</td><td> 40</td></tr> <tr><td> Vissa landprogramkostnader</td><td> 43</td><td> 20</td></tr> <tr><td> Information genom SIDA</td><td> 23</td><td> 25</td></tr> <tr><td></td><td> 3 342</td><td> 3 515</td></tr> <tr><td> SUMMA</td><td> 6 699,5</td><td> 6 290</td></tr> </table> 1  Dessa ingår i den krets av länder som kan komma ifråga för betalningsbalansstöd. Fördelning enligt regler angivna under anslaget C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad 2  Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter varför beloppet ej ingår i basprogrammet 3 Avser basprogram/planeringsramar för Eritrea (30/35), Kap Verde (35/35), Guinea-Bissau (0/10), Lesotho (30/45) 4 Regionalt stöd genom SADC har fördelats på planeringsramar för Angola, Lesotho, Mocambique, Tanzania och Zambia. Ofördelat 35 miljoner kronor 5 60 miljoner kronor har förts över till basprogram för El Salvador inom anslagsposten Utvecklingssamarbete Centralamerika, 220 miljoner kronor redovisas som planeringsram för Sydafrika och ytterligare 200 miljoner kronor fördelas på planeringsramar för andra länder i huvudsak enligt SIDA:s förslag 6 För Afghanistan och Kambodja beräknas 100 miljoner kronor vardera 7  Direktstöd om totalt 40 miljoner kronor har fördelats på planeringsramar för Bangladesh, Indien och Sri Lanka 8  Av beloppet har 65 miljoner kronor fördelats på planeringsramar 9 Av beloppet har 40 miljoner kronor fördelats på planeringsramar SIDA I anslagsframställningen föreslår SIDA en total biståndsram på 13 300 miljoner kronor, vilket är en ökning med 340 miljoner kronor. Beräkningen bygger på ett antagande om en successiv återgång till enprocentsmålet. Under budgetåret 1992/93 ökade SIDA:s utbetalningar med 300 miljoner kronor jämfört med 1991/92. Den största ökningen faller på anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad, där utbetalningarna ökade med 330 miljoner kronor till 1,4 miljarder kronor. Den utgående reservationen har ökat med 700 miljoner kronor, varav dock 400 miljoner kronor utgör en engångseffekt på grund av ändrad periodicering i bokföringen. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 168 För anslaget C 2. föreslår SIDA en ökning med 143 miljoner kronor till 6 845 miljoner kronor. En ny anslagspost bör inrättas inom C 2. för betalningsbalansstöd och skuldlättnader föreslår SIDA vidare. För 1994/95 föreslås 940 miljoner kronor under denna anslagsposten, huvuddelen till tidigare programländer. Totalt skulle anslaget C 2 därmed uppgå till 7 745 miljoner kronor. SIDA redovisar sina förslag dels i form av basprogram, som är de tidigare landramama minus eventuellt importstöd, dels i form av indikativa planeringsramar, som består av basprogrammet plus annat ändamålsbestämt bistånd (demokrati/mänskliga rättigheter, särskilda miljöinsatser, särskilda program, regionala insatser, landramsanknutet direktstöd via enskilda organisationer). I syfte att öka flexibiliteten i anslagsstrukturen och planerings- metodiken föreslår SIDA: - att enskilda anslagsposter får överskridas med högst fem procent av anslagna medel, förutsatt att hela anslaget ej överskrids, samt att överskridandet skall avräknas mot anslagsposten, - att medel som inte utnyttjas avseende indikativa planeringsramar reserveras till nästkommande budgetår i den mån de intecknats genom insatsavtal eller genom beslut om beredning, - att SIDA ges rätt att fatta beslut om insatser oavsett belopp, under förutsättning att insatserna ligger inom ramen för de av regeringen fastställda riktlinjerna om biståndets inriktning för visst område och det finansiella utrymme som angivits. Antalet programländer för utvecklingssamarbete genom SIDA är nu nitton, och i varje land arbetar SIDA i genomsnitt i drygt sex sektorer. I båda fallen förespråkar SIDA en koncentration. SIDA:s förslag i övrigt redovisas och diskuteras under respektive anslag och anslagspost. Regeringens överväganden För 1994/95 föreslår regeringen att 6 290 miljoner kronor anvisas för utvecklingssamarbete genom SIDA. Motiven för de olika indikativa planeringsramarna och storleken på de icke-landrelaterade anslags- posterna har redan redovisats. I det föregående har regeringen betonat kraven på förbättrad kostnads- effektivitet och resultatanalys. Det är därför viktigt att SIDA fortsätter utvecklingsarbetet vad beträffar mål- och resultatstyrning. Regeringen biträder inte SIDA:s förslag om att under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete med SIDA inrätta en ny anslagspost för betalnings- balansstöd och skuldlättnader. Övervägande skäl talar för att bistånd av denna speciella karaktär bör ges ett särskilt anslag, C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Regeringen delar SIDA:s syn på behovet av ökad flexibilitet i anslagstrukturen och planeringsmetodiken, och biträder därför de förslag, som redovisats ovan, vad gäller rätten till överskridanden med högst fem procent av enskilda anslagsposter, men begränsad till anslagsposter för Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 169 landsamarbeten, samt förslaget om att medel som inte utnyttjats i de Prop. 1993/94:100 indikativa planeringsramarna kan reserveras till nästkommande budgetår. Bilaga 4 Nuvarande regler för SIDA:s egen beslutsrätt rörande samarbetet med enskilda länder gäller tills dess att regeringen i beslut fastställt samman- sättning och inriktning av biståndet. Regeringen är därför inte beredd att generellt biträda förslaget om att ge SIDA beslutsrätt om insatser oavsett belopp om de ligger inom ramen för regeringens riktlinjer och det finansiella utrymmet. Regeringen vill också erinra om den möjlighet som, efter riksdagens beslut om styrnings- och samverkansformema i biståndet (prop. 1992/93:244, bet. UU 1992/93:26, rskr. 1992/93:342), finns att öka långsiktigheten i biståndet genom att utöka utfästelserna från tre till fem gånger den aktuella planeringsramen. I de fåll regeringen anser att denna möjlighet bör utnyttjas kommer detta att anges i landstrategin för varje enskilt land. När det gäller SIDA:s förslag till ökad koncentration inom biståndet delar regeringen den allmänna inriktningen i förslagen. Kravet på ökad resultatstyrning innebär ett högre krav på prioriteringar. Hur och när en insats skall avslutas eller fäsas ut bör diskuteras redan när insatsen planeras, och nya insatser bör ges klara och uppföljningsbara mål. Det ligger i Sveriges intresse att i olika former bedriva utvecklings- samarbete med ett stort antal länder. Det behöver dock inte betyda bistånd genom SIDA eller ens att SIDA behöver tillämpa samma krävande planeringsmetodik på alla länder, oavsett insatsens storlek eller karaktär. Utveckling av nya planeringsformer inom SIDA kan vara ett sätt att höja kostnadseffektiviteten utan att på något menligt sätt sänka kraven vad gäller kvalitet, uppföljning och kontroll. Ett av huvudsyftena med landstrategiarbetet är att förbättra besluts- underlaget för regeringens prioriteringar av insatser mellan och inom länder. Även Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbetet (SAU) kommer att spela en viktig roll i detta avseende. Några ytterligare åtgärder för att analysera ländervalet, med sikte på att minska antalet samarbetsländer, är därför inte erforderliga just nu, utan bör bli ett resultat av det förändringsarbete som pågår av biståndets styrnings- och samarbetsformer. Det är angeläget att SIDA:s arbete med att förtydliga rollerna i biståndsprocessen fortsätter, men att hänsyn tas till de faktiska förut- sättningarna i olika länder. Redan nu lämnas bistånd i betydande omfattning till insatser som är befolkningsrelaterade. Regeringen vill särskilt framhålla vikten av att främja kvinnans ekonomiska och sociala ställning. Utbildningsinsatser och hälsovård är särskilt viktiga medel. Regeringen ser med intresse fram mot den särskilda strategi på befolkningsområdet som SIDA håller på att utarbeta. 170 Övrigt Särskilda program Särskilda program är en samlande rubrik för verksamhet och stöd till insatser som av olika skäl är särskilt prioriterade eller är av utpräglad försöks- och metodutvecklingskaraktär. Den ämnesinriktade verksamheten (ÄTV) består huvudsakligen av insatser som befinner sig i ett uppbyggnadsskede och där de enskilda insatserna ännu är relativt små och ännu inte färdiga att infogas i det långsiktiga bilaterala samarbetet med enskilda länder. Initiativen till dessa insatser har huvudsakligen kommit från riksdagen och regeringen. Försöks- och metodutvecklingsverksamheten (FOM) ger möjligheter att identifiera, utvärdera, dokumentera och sprida erfarenheter av nya metoder och tekniker inom olika sektorer av utvecklingssamarbetet. Insatserna har ofta inslag av forskning varför ett nära samarbete med SAREC sker. Den tredje kategorin inom Särskilda program utgörs av insats- förberedelser och resultatvärdering (IRV). Här genomförs analyser och utvärderingar av uppnådda effekter av och utförda prestationer i verksamheten. Resultat och överväganden används i stor utsträckning i den biståndspolitiska beslutsprocessen och debatten. Verksamheten inom Särskilda program administreras av SIDA, men resultat, analyser, utvärderingar m.m. sprids till och nyttiggörs även i stor utsträckning inom andra myndigheter, enskilda och internationella organisationer m.fl. Regeringens överväganden Insatserna inom Särskilda program är i flera avseenden av strategisk betydelse för svenskt utvecklingssamarbete. De arbetssätt och analys- instrument som används behöver successivt utvecklas. Inte minst gäller detta mot bakgrund av de skärpta kraven på effektivitet i användningen av anvisade resurser. Det ligger därför i sakens natur att effekterna av de insatser som görs inom ramen för Särskilda program endast kan avläsas på mycket lång sikt. Regeringen föreslår att 305 miljoner kronor anvisas för anslagsposten Särskilda program budgetåret 1994/95. Rekrytering och utbildning av fältpersonal Målet för SIDA:s personalbistånd är att ställa personal till förfogande som kompletterar mottagarländernas egna resurser. I första hand inriktas insatserna på kompetensutveckling, i syfte att stödja en långsiktig och bärkraftig utveckling av människor och institutioner. Från anslagsposten bekostas utbildning av fältpersonal, det bilaterala expertprogrammet, s.k. Minor Field Studies (MFS) och stöd till fältpersonalens återinträde på den svenska arbetsmarknaden. Insatserna är således viktiga inslag i Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 171 utvecklingen av den svenska resursbasen. Särskilt de bilaterala expert- och MFS-programmen är angelägna insatser i arbetet med att föryngra och långsiktigt trygga tillgången på kompetent fältpersonal. En mycket tydlig tendens är att antalet kontraktsanställda, för vilka SIDA har ett arbetsgivaransvar, minskar och att antalet konsulter i av SIDA upphandlade konsultföretag ökar. Detta ställer förändrade krav på såväl utbildningens inriktning som dess omfattning och former. Regeringens överväganden Personalbistånd är och kommer under överskådlig tid framåt att förbli en viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet. Det är därför angeläget att SIDA på ett kraftfullt sätt arbetar med kompetensutveckling och föryngring av den personkrets som medverkar i personalbiståndet. Det är härvid särskilt angeläget att SIDA under de närmaste åren verkar för att fler kvinnor engageras. Kraven på fler kvinnor i personalbiståndet och att de konsulter som engageras har erforderlig kompetens för uppdraget bör i första hand riktas mot de företag med vilka SIDA tecknar utkontrakteringsavtal. Det bör ligga i företagens eget intresse att investera i personalens kompetens och att utnyttja gjorda insatser som konkurrensfördel. Av detta skäl skall den utbildning som erbjuds företagen vara avgiftsbelagd. SIDA kan härigenom också bättre bedöma den erbjudna utbildningens relevans och kvalitet samt successivt få ökat ekonomiskt utrymme att utveckla utbildningen. SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit att 45 miljoner kronor anvisas anslagsposten Rekrytering och utbildning av fältpersonal budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår att 40 miljoner kronor anvisas anslagsposten för budgetåret 1994/95. Vissa landprogramkostnader Medel från denna anslagspost används främst för skatter och sociala avgifter för fältpersonal, som erläggs i Sverige, och vissa övriga gemensamma kostnader för fältpersonalen samt kostnader för hand- läggning av säkerhetsfrågor och säkerhetsarrangemang vid bistånds- kontoren. Regeringens överväganden Insatserna under denna anslagspost är framför allt nödvändiga för att undvika att de indikativa planeringsramarna för länder med en stor andel personalbistånd drabbas av onödig belastning. Regeringen föreslår att 20 miljoner kronor anvisas anslagsposten Vissa landprogramkostnader budgetåret 1994/95. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 172 Information genom SIDA För att bredda förståelsen och engagemanget för u-ländemas situation och biståndets roll krävs omfattande informationsinsatser. Det av riksdagen angivna målet för u-landsinformationen är att utveckla människors kunskaper om och intresse för u-ländemas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas. Ett brett samhällsengagemang i internationella utvecklingsfrågor är av avgörande betydelse för en fortsatt hög biståndsvilja och ett omfattande bistånd. SIDA har som en huvuduppgift att informera om de insatser som görs på biståndsområdet och om de resultat som uppnåtts i utvecklingssam- arbetet samt att stärka förståelsen för u-ländema och deras situation. De övriga biståndsmyndighetema, BITS, SWEDECORP och SAREC har också en viktig uppgift att fylla i detta avseende, inte minst när det gäller information om den egna verksamheten. Nordiska Afrika-institutet har som särskild uppgift att forska och sprida kunskap om Afrika. Sandö U- centrum fullgör en viktig utbildningsinsats inom biståndet. Även folkrörelser och enskilda organisationer har en betydelsefull roll i informationsspridningen. Andra viktiga aktörer på området är t.ex. skolor och universitet, journalister och det svenska näringslivet, vilka samtliga både bör ges tillgång till och kunna bidra med information om det svenska utvecklingssamarbetet. En bred information om andra länder och kulturer är också av stor betydelse för att minska tendensen mot främlingsfientlighet och rasism i vårt samhälle, inte minst bland ungdomar. Regeringens överväganden SIDA:s informationsverksamhet bör prioritera insatser visavi skolung- domar. Detta bör bl.a. ske genom skolor och universitet för att därmed medverka till en förbättrad undervisning och kunskapsspridning om de internationella utvecklingsfrågorna och biståndets roll. De regionan- svariga informatörerna bör spela en ökad roll i denna verksamhet. Insatserna bör inriktas på en bred informationsspridning i grundskolan och gymnasiet samt bidra till förbättrad utbildning i u-landsfrågor på universitetsnivå. Det svenska näringslivet, den svenska resursbasen inom biståndet bl.a. inom olika organisationer och institutioner liksom enskilda individer med biståndserfarenhet och massmedierna är också strategiskt viktiga grupper i informationsspridningen. En närmare kartläggning och analys av den nuvarande informationsverksamheten på biståndsområdet både vad gäller bilateralt och multilateralt bistånd som underlag för en bedömning om behovet av eventuella förstärkta informationsinsatser kommer att äga rum under våren för att presenteras i nästa års budget- proposition. 25 miljoner kronor föreslås avsättas för anslagsposten Information genom SIDA, varav 6 miljoner kronor ställs till regeringens disposition för särskilda informationssatsningar. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 173 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.   godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i det föregående, 2.   bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats, 3.   till Utvecklingssamarbete genom SIDA anvisar ett reservations- anslag på 6 290 000 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 C 3. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 294 509 000 297 425 000 314 700 000 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) är enligt förordningen (1988:531) med instruktion för SIDA, en myndighet för det direkta utvecklingssamarbete som Sverige bedriver med utvecklingsländer. Det övergripande målet för SIDA är att inom ramen för de bistånds- politiska målen och på kostnadseffektivast möjliga sätt genomföra ett bistånd i enlighet med av riksdagen och regeringen fastställd över- gripande inriktning på länder och verksamheter. SIDA har lämnat en årsredovisning avseende verksamheten under budgetåret 1992/93. Riksrevisionsverkets granskning av denna har inte föranlett någon anmärkning. Anslagssparandet från budgetåret 1992/93 uppgår till 11 381 560 kr. I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1994/95 har SIDA vad gäller det aktuella anslaget föreslagit följande förändringar: - En kvalificerad kassahållningsfunktion (Cash Management) bör inrättas (500 000 kr). - Kostnaderna för nuvarande tjänster vid ambassaden i Pretoria bör överföras från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, när ett reguljärt bistånd till ett demokratiskt Sydafrika kan inledas (2 200 000 kr). - Kompensation för effekterna av den svenska kronans depreciering på utlandstilläggen (3 000 000 kr) bör utgå. - De särskilda insatserna avseende kompetensutveckling bör fortsätta (i likhet med innevarande budgetår bör 3 000 000 kr anvisas särskilt). Den integrerade fältadministration som börjar införas under budgetåret 1993/94 skall bidra till besparingar och kommer att leda till en delvis förändrad kostnadfördelning mellan UD och SIDA. Det är i dagsläget svårt att beräkna effekterna på anslagen. Regeringen kommer senare att lätta nödvändiga beslut. Integrationen skall vara genomförd senast den 1 januari 1995. 174 Regeringens överväganden Sammanfattning Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Övergripande mål Det övergripande mål som gäller for treårsperioden 1992/93 - 1994/95 bör ligga fäst. Regeringen har den 17 juni 1993 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1992/93 - 1994/95 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1995/96. Resurser Ramanslag 1994/95 314 700 000 kr Planeringsram 1994/95 - 1995/96 626 400 000 kr Övrigt SIDA disponerar medel för huvuddelen av sin verksamhet under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Myndigheten disponerar även vissa medel under anslagen C 1. Bidrag till inter- nationella biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Resultatbedömning Den årsredovisning avseende verksamhetsåret 1992/93 som SIDA lämnat till regeringen visar tydligt på den mycket stora bredden i det bilaterala biståndet. Samtidigt är det uppenbart att den diversifierade verksamheten försvårat enhetlighet och entydighet i redovisningen. RRV har i sin granskning av årsredovisningen pekat på vissa oklarheter och brister. Regeringen instämmer i allt väsentligt i RRV:s synpunkter. Den årsredovisning som SIDA lämnat är enligt regeringens mening ett viktigt ytterligare steg i arbetet med att utveckla resultatstyrningen i biståndet. I detta hänseende har den process i vilken årsredovisningen arbetats fram varit mycket värdefull. Regeringen avser senare att meddela riktlinjer för utformningen av SIDA:s årsredovisning avseende budgetåret 1993/94. Resultaten av det interna översynsarbete som påbörjades våren 1993 visar att SIDA har goda förutsättningar att genomföra framgångsrika effektiviserings- och rationaliseringsinsatser. Även i detta hänseende utgör SIDA:s årsredovisning ett värdefullt bidrag. I denna ges på flera håll klara uttryck för en ökad medvetenhet om och beredskap för 175 12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 förändring och omprövning av såväl verksamhetens inriktning som dess Prop. 1993/94:100 former.                                                                Bilaga 4 Även de förändringar av regeringens planerings- och beredningsprocess avseende det internationella utvecklingssamarbetet som beslutades av riksdagen våren 1993 (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342) är ägnade att precisera SIDA:s roll. Sammantaget bör detta ge myndigheten bättre förutsättningar att ompröva uppgifter och funktioner. Av vikt för regeringens fortsatta arbete med dessa frågor är även de överväganden och förslag som i dagarna kommer att lämnas från utredningen om biståndsförvaltningens effektivitet (dir. 1993:87). Slutsatser SIDA:s årsredovisning utgör ett värdefullt underlag för en fortsatt och fördjupad dialog mellan regeringen och myndigheten. Årsredovisningen, som är den första i sitt slag inom det biståndspolitiska området, visar att prestations- och resultatredovisningar av biståndsinsatser är möjliga att genomföra. Den visar samtidigt också tydligt att arbetet med att redovisa och analysera kan och bör utvecklas ytterligare. De genom årsredovisningen förbättrade förutsättningarna att ta del av och bedöma vad som faktiskt uträttats inom biståndet befrämjar också den allmänna förståelsen och uppslutningen för svensk biståndspolitik. Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. I den uppräkning som gjorts vid beräkningen av ramanslaget för budgetåret 1994/95 ingår även en kompensation för höjda utlandstillägg. De insatser vad gäller kompetensutveckling som inleddes budgetåret 1992/93 bör fortsätta även under budgetåret 1994/95 (oförändrat 3 000 000 kr). Vad gäller verksamheten vid den svenska ambassaden i Pretoria delar regeringen SIDA:s bedömning att en överföring från sak- till för- valtningsanslag bör ske först när den demokratiska utvecklingen i Sydafrika så medger. Regeringen instämmer i myndighetens bedömning att en kvalificerad kassahållningsfunktion bör inrättas. Detta bör myndigheten dock finansiera genom omprioritering inom föreslaget ramanslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) anvisar ett ramanslag på 314 700 000 kr. 176 C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad <table border="1"> <tr><td> Utgift</td><td> 1992/93</td><td> 531 695 609 1</td><td> Reservation</td><td> 774 170 9701 Bllaga 4</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 1993/94</td><td> 500 000 000 1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Förslag</td><td> 1994/95</td><td> 1 000 000 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Prop. 1993/94:100 1 Dessa uppgifter hänför sig till anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram som från och med budgetåret 1994/95 föreslås slås samman med medel för importstöd tidigare anslaget under C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA Stöd till ekonomiska reformer syftande till marknadsekonomi för att stimulera tillväxt och långsiktig utveckling är ett av målen for svenskt utvecklingssamarbete. En utveckling i riktning mot ökad marknads- orientering av ekonomin är även ett av regeringens kriterier för biståndssamarbete. Så gott som samtliga svenska samarbetsländer genomför nu reformprogram med makroekonomiska stabiliserinsgåt- gärder och strukturförändringar och liberalisering av ekonomin. Ett viktigt sätt för Sverige att främja denna ekonomiska omvandling från tidigare planekonomi till marknadsekonomi är genom s.k. betal- ningsbalansstöd, vilket möjliggör för ett skuldtyngt land att erhålla utländsk valuta för att kunna importera de varor som är nödvändiga för att uppnå ekonomisk tillväxt och en långsiktigt hållbar utveckling. Betalningsbalansstöd ges till de fattigaste, mest skuldtyngda länderna, i anslutning till internationellt samordnade aktioner. Det kan antingen ta formen av fritt obundet stöd till import, eller skuldlättnad som indirekt frigör medel för import. Betalningsbalansstöd har tidigare finansierats dels över landramama inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA och dels över en särskild anslagspost Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram. Enligt riksdagens beslut baserat på prop. 1992/93: 244, bet. 1992/93: UU26 samt rskr. 1992/93: 342, skall från och med budgetåret 1994/95 importstödet brytas ut ur landramama och samman- föras med betalningsbalansstödet under anslaget C 3. Andra bistånds- program. Resultatet har blivit ett nytt anslag C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Regeringen anser att det är angeläget att upprätthålla ett omfattande betalningsbalansstöd för att bistå de fättiga, skuldtyngda länder som genomför ekonomiska reformer. Tunga skuldbördor och oförmåga att föra en systematisk anpassnings- politik har under en längre tid undergrävt den ekonomiska och sociala utvecklingen i många u-länder. Situationen blev för många länder akut under 1980-talet med stora bytesbalansunderskott och stagnerande tillväxt som följd. Orsakerna står att finna i såväl interna som externa faktorer. Bland de interna kan nämnas ineffektiv användning av upplånat kapital, ineffektiva statliga regleringar, felaktig jordbrukspolitik, övervärderade växelkurser och en alltför expansiv penning- och finanspolitik. Situa- tionen förvärrades av en försämrad omgivning med stigande realräntor, stigande dollarkurs, sjunkande priser på u-ländemas exportprodukter och ökad protektionism på i-landsmarknadema. För att de skuldtyngda länderna skall kunna återupprätta tillväxten och komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ekonomiska reformer genomförs. Dessa ekonomiska reformprogram, som oftast utformas i samarbete med Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken, syftar till att minska de makroekonomiska obalanserna och genom marknadsekonomiska, strukturella och institutionella reformer skapa en bättre grund för tillväxt i ekonomin. För att anpassningen skall bli framgångsrik krävs, förutom politisk vilja och starkt ledarskap i länderna, dock att programmen får tillräcklig extern finansiering i form av ökade biståndsflöden och skuldlättnader. Huvuddelen av det svenska betalningsbalansstödet går till Afrika söder om Sahara, där majoriteten av de fattigaste, mest skuldtyngda länderna finns. Våra medel kanaliseras främst via Världsbankens särskilda program för Afrika, SPA. De huvudsakliga mottagarna har varit Tanzania, Mocambique, Zambia, Uganda, Zimbabwe, Ghana och det senaste året Etiopien. Det finns dock viktiga mottagarländer även utanför Afrika, t.ex. Nicaragua, Bolivia och Vietnam. SPA-samarbetet har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ för att mobilisera och samordna ökade resurser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför ekonomiska reformprogram. Samarbetet omfattar ökad utlåning från IMF och Världsbanken på förmånliga villkor, ökat betalningsbalansinriktat bistånd från bilaterala givare samt skuldlättnader. Utöver ökade resursflöden läggs stor vikt vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landets budgetutgifter och fättigdomsfrågor. Sverige är en av de största bidragsgivarna till SPA och har aktivt deltagit i policydialogen. Under det senaste året har Sverige lett en arbetsgrupp som formulerat riktlinjer för givarfinansiering av lönekostnader i mottagarländerna. Regeringen anser att SPA-samarbetet fyller en viktig funktion och bör drivas vidare och har därför uttryckt sitt stöd för en tredje fas av samarbetet över perioden 1994-96. En indikativ utfästelse om 900 miljoner kronor per år i svenskt betalningsbalansstöd till SPA har givits för treårsperioden. En av de viktigaste formerna för bidrag inom SPA är s.k. sam- och parallellfinansiering med Världsbankens långivning. Sveriges bidrag har huvudsakligen lämnats i form av obundet importstöd till marknads- baserade valutafördelningssystem i mottagarländerna. Importstödet möjliggör den import som är nödvändig för ekonomisk återhämtning och är en biståndsform som bidrar till framväxten av en privat sektor i mottagarlandet. Detta förutsätter bl.a. att valutafördelningen inte är centralstyrd eller förenad med subventioner till importören. Det är härvid viktigt att importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Uppföljning av importstödet måste främst ske genom att följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet i stort samt genom att föra en dialog om fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget. Våra uppföljningar av importstödet visar att huvuddelen av den import som sker genom de marknadsbaserade systemen utgörs av insats- och kapitalvaror, och enligt Världsbanken går 85 % av stödet till den privata Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 178 sektorn. Regeringen anser att obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgöra en betydande insats från anslaget. Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fattigaste ländernas betalning av lån till Världsbanken på marknads- mässiga villkor. Det gäller de fattiga länder som numera endast får tillgång till Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, men som har gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa skulder är ofta mycket betungande. Världsbanken är, liksom andra internationella finansiella institutioner, s.k. prioriterad fordringsägare, vilket innebär att fordringarna inte kan avskrivas eller omförhandlas. Bidragen för att underlätta återbetalning av sådan skuld är en effektiv form av skuld- lättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör fortsätta att bidra till denna typ av skuldlättnad till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformer. En motsvarande typ av skuldlättnad avseende återbetalning av lån från Afrikanska utvecklingsbanken är under diskussion bland bankens medlemsländer. Under förutsättning att en ur svensk synvinkel tillfreds- ställande mekanism med sådant ändamål kommer till stånd, kan möjligheten att lämna svenska bidrag övervägas. IMF spelar en huvudroll när det gäller de ekonomiska reformprogram- men. Eftersom fondens ordinarie resurser endast kan utlånas på icke- koncessionella villkor för temporärt betalningsbalansstöd, har särskilda lånearrangemang på mjuka villkor skapats för att stödja de fattigaste länderna. ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility) finansieras i huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga villkor från medlemsländerna. Utvärderingar av ESAF har visat att stödet varit ett viktigt instrument i att främja de nödvändiga reformerna i mottagarländerna. Sverige har vid utformningen av efterföljaren till ESAF, arbetat för ett brett deltagande av givarländer och för en rimlig bördefördelning. Ett svenskt bidrag om totalt 400 miljoner kronor dvs. 80 miljoner kronor per år har utfästs till ESAF II för budgetåren 1993/94 - 1997/1998. Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är ett allvarligt problem, eftersom länderna utestängs från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker klara ut problemen med betalningsefter- släpningama. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidrags- givare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer. Sverige har under innevarande budgetår bidragit till stödgrupps- operationer för Vietnam och Kambodja, vilka resulterat i en normalisering av dessa länders relationer till de internationella finansiella institutionerna och ett ökat biståndsflöde till dessa länder. Sverige bör även fortsättningsvis bidra till stödgruppsoperationer, baserat på en bedömning från fall till fall avseende mottagarlandets uppfyllande av de generella kriterier som gäller för betalningsbalansstöd. Skulderna till offentliga bilaterala fordringsägare, främst exportkrediter vilka omförhandlas i Parisklubben, är en tung börda för många av de Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 179 fattigaste mest skuldtyngda länderna. Sverige har aktivt drivit frågan om ytterligare skuldlättnader i Parisklubben och vissa framsteg avseende skuldlättnad för dessa länder har uppnåtts på senare år. Den överenskom- melse som träffades i december 1991 om de s.k. utvidgade Toronto- villkoren, vilket innebär en skuldminskning om 50 % av omförhandlad skuldtjänst, är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige drivit. Sverige bör därför även i fortsättningen kunna bidra med betalningsbalansstöd bl.a. för att täcka de fattigaste ländernas ränte- betalningar till Sverige som skall betalas i enlighet med omförhandlings- avtalen. Samtidigt är det viktigt att Sverige i relevanta fora fortsatt verkar för ökade bilaterala skuldlättnader. Många fattiga länder har en visserligen begränsad men ändå betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata fordringsägare, främst banker. Betalningseftersläpningama har försvårat tillgången på nya lån och fördyrat nödvändiga handelskrediter. Genom skuldåterköp och skuldbyten kan man utnyttja dessa fordringars låga värdering på andrahandsmarknaden. Världsbanken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgivare till finansiering för återköp av kommersiella skulder. Ett antal skuldåterköp planeras för innevarande och kommande budgetår och Sverige har utfäst bidrag till en del av dessa. Trots de åtgärder och mekanismer som beskrivits ovan är skuld- situationen för många av de fattigaste länderna så besvärlig att den utgör ett allvarligt hinder mot ekonomisk återhämtning och en långsiktigt hållbar utveckling. Den del av skulden som inte kan avskrivas eller omförhandlas är så pass stor att skuldtjänstbetalningama tränger ut produktiv import och investeringar för utvecklingsändamål. För dessa länder, som måste behandlas enskilt från fäll till fall, måste nya kreativa lösningar på skuldproblemet finnas. Sverige driver därför frågan om ytterligare lättnad i skuldbördan för de fattigaste länderna i olika internationella sammanhang i t.ex. Parisklubben, Utvecklingskommittén (IMF:s och Världsbankens policyorgan), IDA och SPA. Detta arbeta bör fortsätta. Härutöver kommer Sverige tillsammans med Schweiz att arrangera ett internationellt seminarium i Geneve i mars 1994, för att med andra fordringsägare och biståndsgivare diskutera de fattigaste ländernas skuldsituation. Syftet med seminariet är att analysera skuldsituationen med avseende på olika typer av skulder och bedöma effekten av olika skuldlättnadsåtgärder som genomförts hittills. Skuldproblemets omfattning och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende på länders olika utgångslägen kommer att diskuteras. De olika skuldtypema, offentliga bilaterala, multilaterala och kommersiella skulder, kommer att behandlas. En fri och informell diskussion kan bidra till att höja den internationella prioriteten vad gäller skuldlättnadsåtgärder för de fattiga länder som hindras i sin utveckling av en alltför betungande skuldbörda. På sikt bör detta leda till att ytterligare skuldlättnad medges till dessa länder. Ett omfattande arbete har de senaste åren lagts ned på att utreda effekterna av de ekonomiska reformerna i u-ländema samt det därtill ökade resursflödet inklusive skuldlättnadsåtgärder. Världsbanken har Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 180 särskilt sökt studera resultaten i de afrikanska länderna. Dessa studier Prop. 1993/94:100 visar att de länder som under en längre period genomfört reformer Bilaga 4 uppvisar en bättre utveckling avseende tillväxt i BNP och export än andra. Att komma till rätta med tidigare snedfördelningar i ekonomin, till exempel genom devalvering till en växelkurs som motsvarar marknads- värdet, har visat sig var särskilt betydelsefullt för att stimulera produktion och export. Världsbanken menar vidare att det är kombinationen av reformer och ett ökat resursflöde som lett till de positiva resultaten. Samtidigt konstateras svårigheter och fördröjningar med de strukturella reformerna, t.ex. effektiviseringen av statsför- valtningen och de statliga företagen, vilket försvårar återhämtningen. Resultaten avseende situationen inom de sociala sektorerna har inte varit tillfredsställande. Det finns ingenting som visar att den sociala servicen försämrats till följd av reformprogrammen, utan de sociala problemen är främst en avspegling av den ekonomiska krisen, vilken i sin tur nödvändiggjort reformerna. I de reformprogram som under de senaste åren planerats har man emellertid höjt ambitionen avseende de sociala frågorna. Förbättringen av social service t.ex. inom utbildning, hälsovård och vattenförsörjning, prioriteras och behandlas nu som en integrerad del av reformprogrammen. Målsättningen är att de ekonomiska reformpro- grammen på ett tidigare stadium och mer direkt skall medverka till direkta förbättringar i människors levnadsvillkor. Stöd från anslaget bör även fortsättningsvis utgå till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. Bidrag skall kunna utgå till länder som för en utvecklingsfrämjande politik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati. Stödet skall fördelas på grundval av de resultat som uppnås avseende överenskomna reformprogram samt av hur det internationella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs. Detta innebär att medelsut- nyttjandet kan komma att variera från år till år. Ett fortsatt omfattande behov av insatser finns för de kommande åren. Den ingående reservationen för innevarande budgetår är helt intecknad. Det totala betalningsbalansstödet som beslutats att finansieras från anslagen C 3. Andra biståndsprogram och C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA har under de två senaste budgetåren 1991/92 och 1992/93 uppgått till ca 1 450 miljoner kronor respektive 1 220 miljoner kronor. Regeringen föreslår att 1 000 miljoner kronor anslås till stöd för ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1994/95. Regeringen ämnar besluta om fördelningen på olika mottagarländer delvis baserat på förslag från SIDA under våren 1994. De länder som mot bakgrund av uppnådda ekonomiska resultat, skuldtyngdhet och finansieringsbehov för närvarande skulle kunna komma ifråga för stöd från anslaget är Zambia, Tanzania, Mozambique, Uganda, Etiopien, Zimbabwe, Ghana, Nicaragua, och Bolivia. Även andra länder kan komma i fråga under förutsättning att de uppfyller de kriterier som ovan uppställts för stöd från anslaget. 181 <table border="1"> <tr><td> Förslag till riksdagsbeslut</td><td> Prop. 1993/94:100</td></tr> <tr><td> Regeringen föreslår att riksdagen</td><td> Bilaga 4</td></tr> </table> 1.   godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det föregående, 2.   bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats, 3.   till Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr. C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för inter- nationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) Tekniskt samarbete 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 313 282 449 304 500 000 335 000 000 Reservation 152 989 355 Från anslaget finansieras tekniskt samarbete (inkl, internationella kurser) genom beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). BITS föreslår att myndigheten anvisas 335 miljoner kronor för tekniskt samarbete (inkl, internationella kurser). Förslaget motsvarar en ökning med 31,5 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras med att BITS räknar med en kraftig ökning av utbetalningarna under budgetåren 1993/94 och 1994/95 jämfört med de utbetalningar om 316 miljoner kronor som gjordes under budgetåret 1992/93. För budgetåret 1994/95 förutser BITS ett fortsatt reguljärt samarbete med Egypten, Botswana, Ghana, Tunisien, Zimbabwe, Namibia, Bolivia, Costa Rica, Chile, Filippinerna, Kina, Malaysia och Thailand. Vidare räknar man med att samarbete i några av de länder som hittills varit föremål för enstaka insatser skall övergå i mer reguljära former. I denna krets av länder ingår t.ex. El Salvador, Paraguay, Indonesien, Mongoliet, Madagaskar och Senegal. BITS räknar också med att tekniskt samarbete kan komma att inledas med Indien, Sri Lanka och Vietnam. I den internationella kursverksamheten introduceras fyra nya kurser inom områdena miljövård, demokrati- och rättssäkerhet, offentlig förvaltning samt riskplanering. Vidare planeras 3-4 regionala upp- följningsseminarier som syftar till att höja kvaliteten på de internationella kurserna samt förbättra underlaget för en bedömning av kursernas långsiktiga effekter. BITS beräknar ett medelsbehov om 130 miljoner kronor för den internationella kursverksamheten. 182 Regeringens överväganden Resultatbedömning BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt kunnande till u-ländema. BITS resultatredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de fastställda målen kan nås även om det i många fall kan vara svårt att i kvantitativa termer mäta utvecklings- effektema av enskilda insatser. BITS strävan att lägga allt större vikt vid att projekt formuleras med angivande av klara och mätbara mål kommer att bidra till att underlätta resultbedömningen av framtida insatser. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Slutsatser Regeringen delar BITS bedömning att efterfrågan under budgetåren 1993/94 och 1994/95 kommer att öka jämfört med budgetåret 1992/93. Detta bedöms ske bl.a. som en följd av den breddning av BITS länder- krets som aviserades i föregående års budgetproposition. Regeringen föreslår att 335 000 000 kr anvisas för tekniskt samarbete för budgetåret 1994/95. Det tekniska samarbetet med Indonesien skall också fort- sättningsvis begränsas till enstaka insatser. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt <table border="1"> <tr><td> samarbete (prop. 1987/88:226).</td><td> 1987/88:100 bil.</td><td colspan="2"> 5, bet. 1987/88:UU20, rskr.</td></tr> <tr><td> U-krediter</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag</td><td> 316 000 000 400 000 000 430 000 000</td><td> Reservation</td><td> 561 461 411</td></tr> </table> Från anslaget finansieras även u-krediter genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Under budgetåret 1992/93 har BITS beslutat om 12 krediter mot- svarande en total utlåning om 3 102 miljoner kronor. Gåvoandelen i dessa krediter uppgår till 1 046 miljoner kronor. Avtal har under året undertecknats för fem krediter om sammanlagt 1 100 miljoner kronor. Anslagsbelastningen under budgetåret 1992/93 uppgick därmed till 316 miljoner kronor. Den utgående reservationen ökade från 458 miljoner kronor till 562 miljoner kronor. BITS föreslår att 500 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u- krediter. Förslaget motsvarar en ökning med 100 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Ökningen motiveras bl.a. med att kredit- givningen till länder som skall erhålla krediter med en högre subventions- grad (50 %) förväntas öka. BITS räknar också med någon obunden kredit i samfinansiering med Världsbanken eller regional utvecklingsbank. Vidare analyserar BITS möjligheterna att ge u-krediter till länder som bedriver en aktiv reformpolitik men till vilka kreditgivningen är 183 förknippad med ett större risktagande. I denna kategori länder ingår Filippinerna, Bolivia och Costa Rica. BITS erinrar om tidigare framfört förslag att pröva ett visst u-kreditsamarbete med Indonesien. Regeringens överväganden Resultatbedömning Genom u-krediter överförs finansiella resurser för att finansiera projekt som prioriteras av låntagarlandet, som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga. BITS resultatredovisning visar att u-kreditgivningen bedrivs med en sådan inriktning att de fastställda målen kan nås. På grund av insatsernas långsiktiga karaktär kan det dock vara svårt att mäta den slutliga utvecklingseffekten. Utvärderingar under berednings-, genomförande-och driftsfasen för u-kreditprojekt visar emellertid att förutsättningarna är goda för att projekten skall leda till avsedda utvecklingseffekter. Slutsatser Regeringen delar BITS bedömning att efterfrågan på u-kreditfinansiering kommer att öka. För en sådan utveckling talar antalet och storleken på de projekt som nu är under beredning vid BITS och som kan väntas leda till utbetalningar under innevarande och kommande budgetår. Ett planerat kraftöverföringsprojekt i Filippinerna kan t.ex. komma att belasta anslaget med ca 300 miljoner kronor under tre budgetår. De nya internationella reglerna for bundna u-krediter medför bl.a. också att kreditgivningen till länder med begränsad tillgång till marknadskrediter ökar vilket resulterar i en större anslagsbelastning då sådana krediter kommer att ges med ett högre gåvoelement än normala u-krediter. Regeringen anser att BITS bör kunna lämna u-krediter till Indonesien. Beslut om sådan kreditgivning skall i varje enskilt fåll underställas regeringens prövning. Regeringen föreslår att 430 miljoner kronor anvisas för gåvoelement i u-krediter för budgetåret 1994/95 samt att BITS bemyndigas att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medel. B istån dskrediter Regeringen har tidigare under avsnittet Utredningar, utvärdering och fördjupat analysarbete föreslagit att ett anslagsfinansierat biståndskredit- system inrättas under en försöksperiod av två år. Systemet skall administreras av BITS. Regeringen avser att i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 meddela detaljerade riktlinjer för biståndskredit- systemets utformning. Regeringen föreslår att 50 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under budgetåret 1994/95 samt att BITS bemyndigas Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 184 att göra utfästelser om biståndskrediter med ett belopp om högst tre Prop. 1993/94:100 gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medel.                            Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.   godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det föregående, 2.   bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats, 3.   till Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) anvisar ett reservationsanslag på 815 000 000 kr. C 6. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 17 748 686 20 620 000 20 700 000 Det övergripande målet för Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS) är att, i enlighet med de biståndspolitiska målen, främja ekonomisk och social utveckling i enskilda u-länder, samt främja reformprocessen i Central- och Östeuropa för en demokratisk samhällsutveckling och en marknadsorienterad ekonomi. BITS skall utvidga och stärka Sveriges förbindelser med länderna genom samarbete med svenska institutioner och företag. BITS har lämnat en årsredovisning avseende verksamheten under budgetåret 1992/93. Riksrevisionsverkets granskning av denna har inte föranlett någon anmärkning. BITS har i sin anslagsframställning föreslagit ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat förvaltningsanslag för budgetåret 1994/95 (i anvisade medel för budgetåret 1993/94 ingår en merutgift om 1 000 000 kr för kompetensutveckling och 600 000 kr för extraordinära flyttkostnader.) 185 Regeringens överväganden Sammanfattning Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Övergripande mål Det övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 bör ligga fast. Regeringen har den 17 juni 1993 beslutat att de över- gripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1992/93 - 1994/95 skall gälla även under budgetåret 1995/96. Resurser Ramanslag 1994/95 20 700 000 kr. Planeringsram 1994/95-1995/96 40 400 000 kr. Övrigt BITS disponerar medel för sin verksamhet i u-länder under anslaget C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete. För insatser i Central- och Östeuropa disponerar myndigheten medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa. Resultatbedömning BITS redovisar resultat genom mått på produktiviteten inom myndig- hetens olika enheter. Produktiviteten mäts i antal beslut i relation till använda personalresurser. Samtliga enheter uppvisar med denna mätmetod en positiv produktivitetsutveckling jämfört med budgetåret innan. BITS har i enlighet med regeringens särskilda uppdrag ökat sitt deltagande i prioriteringsarbetet i biståndet samt inlett ett kompetensut- vecklingsarbete inom myndigheten. En förstärkt mål- och resultatstyrning har inneburit att ansvarsförhållandet inom den internationella kurs- verksamheten i större utsträckning kunnat förskjutas till kurs- arrangörerna. Slutsatser BITS verksamhet har ökat kraftigt under en följd av år. Den förstärkning av förvaltningsanslaget som BITS beviljats under budgetåren 1992/93 och 1993/94 har skapat förutsättningar för BITS att utveckla sin verksamhet 186 i enlighet med de särskilda uppdrag man fått av regeringen. Samtidigt har Prop. 1993/94:100 den s.k. Helsingforsöverenskommelsen inneburit att ca en fjärdedel av Bilaga 4 u-kreditenhetens personalresurser fått avsättas för frågor rörande avtalets genomförande. Regeringen föreslår att BITS kommande budgetår får ett oförändrat anslag och medges en merutgift om 1 000 000 kr för kompetensut- vecklande åtgärder. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) anvisar ett ramanslag på 20 700 000 kr. C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 392 108 242 405 000 000 425 000 000 Reservation 191 765 991 Från anslaget finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder, forskningssamarbete mellan u-länder, internationella forskningsprogram och särskilda forskningsprogram/-projekt med inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem. Ca. 10 % av anslaget disponeras för stöd till u-landsforskning i Sverige. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) är ansvarig myndighet för beredning och beslut i ärenden om stöd till u-landsforskning. I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1994/95 framför SAREC att man för att kunna tillgodose statsmakternas prioriteringar vad gäller stödet till u-landsforskningen bör utgå ifrån att anslaget ligger på en nivå som är realt sett oförändrad (dvs. 5 % eller 20 000 000 kr över innevarande års anslag). Innevarande budgetår har SAREC till följd av de realt sett minskade anslagen trappat ned sina bidrag till internationella organisationer (i första hand WHO/HRP och CGLAR). SAREC vill kunna bibehålla den tidigare nivån på dessa bidrag (+ 15 000 000 kr). Det finns enligt SAREC goda förutsättningar för ett vidgat samarbete mellan institutioner i Sydafrika och i andra länder i regionen. SAREC vill mot denna bakgrund söka länka samman det nationella och regionala forskningssamarbetet i södra Afrika, t.ex. genom förbättrade möjligheter för utvalda universitet i SAREC :s samarbetsländer att påbörja samarbete med sydafrikanska universitet inom områden av i första hand regional betydelse (+ 5 000 000 kr). 187 Regeringens överväganden Resultatbedömning Forskningssamarbetet spelar en viktig roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-ländema. Regeringen delar SAREC:s överväganden beträffande inriktningen för stödet till u-landsforskning. SAREC har inför innevarande budgetår nödgats göra vissa om- prioriteringar i verksamheten. Stöd till forskning och bedömningar av forskningsresultat må^te ske i ett långsiktigt tidsperspektiv. Det är därför olämpligt om inriktningen av stödet till u-landsforskningen primärt styrs av mer eller mindre tillfälliga budgetrestriktioner. Mot denna bakgrund föreslås anslaget bibehållas på en realt sett oförändrad nivå. Samtidigt är det angeläget att successivt ompröva och fasa ut stödet till vissa forskningsinsatser. Under senare år har SAREC :s verksamhet sett till antalet insatser ökat kraftigt. Antalet avtal och kontrakt har de båda senaste budgetåren ökat med 15 % per år. Såväl administrativa som effektivitetsmässiga skäl talar för en ökad koncentration i stödet till u- landsforskning. Det bör ankomma på SAREC att närmare analysera dessa problem och vidta nödvändiga åtgärder. Under det gångna året har SAREC och SIDA gemensamt sett över den närmare arbetsfördelningen myndigheterna emellan. Syftet har varit att tydliggöra ansvarsfördelningen och förhållandet till mottagarna. Regeringens bedömning är att det i dagsläget är för tidigt att föreslå omfördelningar mellan myndigheternas anslag. Det bör kunna ankomma på regeringen att, i samband med beslut om regleringsbrev for budgetåret 1994/95, ge SAREC möjlighet att disponera vissa medel under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Frågan bör även behandlas mot bakgrund av den översyn av uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna inom biståndsområdet som f.n. pågår. I enlighet med riksdagens beslut med anledning av proposition 1992/93:170 om forskning föreslås en överföring av tjänster som professor vid forskningsråden till de universitet och högskolor där tjänsterna är placerade. För SAREC :s del handlar det om for närvarande fyra professurer. Kostnaderna för dessa bör därför från budgetåret 1994/95 överföras till åttonde huvudtiteln och anvisas under respektive universitets- eller högskolas anslag till forskning och forskarutbildning. Finansieringen bör ske genom en s.k. avräkning från biståndsramen. Slutsatser Regeringen anser att de övergripande målen för stöd till u-landsforskning genom SAREC som de kommer till uttryck i föregående års budget- proposition (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 160-161, bet. 1992/93:UU 15, rskr. 1992/93:297) bör fortsätta att gälla. Riksdagen beslutade med Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 188 anledning av 1993 års proposition om forskning (prop. 1992/93:170 bet. Prop. 1993/94:100 1992/93:UbU 15, rskr. 1992/93:388) att vissa frågor rörande svensk u- Bilaga 4 landsforskning skulle utvärderas. Utvärderingen kommer att genomföras under år 1994. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.   godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som förordats i det föregående, 2.   bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats, 3.   till U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) anvisar ett reservationsanslag på 425 000 000 kr. C 8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 25 770 812 26 731 000 27 500 000 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) har enligt förordningen (1988:532) med instruktion för SAREC till uppgift att främja forskning som kan underlätta för u-ländema att utvecklas mot ökat själv- bestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. De övergripande målen för SAREC är, som de uttrycks i årets regleringsbrev, att med utgångspunkt i de av riksdagen fastställda målen stärka u-ländemas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt forskningsinsatser med inriktning på ekonomisk utveckling, demokratiska samhällsskick, mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor, miljö, naturresursutnyttjande och -hushållning i u-ländema. SAREC har i sin enkla anslagsframställning vad gäller ifrågavarande anslag föreslagit att medel motsvarande en halv tjänst tillförs (216 000 kr). Förslaget framförs mot bakgrund av att regeringen den 11 juni 1992 beslutade att SAREC skall vara huvudansvarig myndighet för det svenska deltagandet i delprogrammet Life Science and Technology for Developing Countries (STD 3) inom EG:s tredje ramprogram för forskning. 189 Regeringens överväganden Sammanfattning Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Övergripande mål Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94 - 1995/96. Resurser Ramanslag 1994/95 27 500 000 kr Planeringsram 1994/95-1995/96 55 000 000 kr Övrigt Medel för SAREC :s verksamhet anvisas under anslaget C 7. U-land- sforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC). Resultatbedömning Från och med innevarande budgetår har SAREC ålagts ett antal nya uppgifter (bl.a. i form av ett nytt stöd till universitet i de fattigaste u- ländema). SAREC tillhör de myndigheter som skall lämna sin första årsredovisning hösten 1994. De verksamhetsmässiga omprioriteringar som företagits och deras administrativa konsekvenser tillhör de frågor som bör behandlas i årsredovisningen. Slutsatser Regeringens bedömning innebär att de riktlinjer som lades fäst i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 182-183, bet. 1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) bör gälla även för budgetåret 1994/95. Regeringen menar att SAREC bör klara tillkommande arbetsuppgifter med anledning av forskningssamarbete genom EU med omprioritering inom ramanslaget. 190 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) anvisar ett ramanslag på 27 500 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB SWEDECORP 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 71 114 790 135 00Q 000 135 000 000 Reservation 100 800 000 Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd bildades den 1 juli 1991. SWEDECORP skall, inom ramen för de biståndspolitiska målen bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länder. Verksamheten skall bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i samarbetsländema. SWEDECORP skall också främja samarbetsländemas handel och svara för information och rådgivning om avsättnings- möjligheter på den svenska marknaden. SWEDECORP skall inom sitt område främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. SWEDECORP har som målsättning att bygga upp ett långsiktigt samarbete med 15 u-länder. Kunskapsöverföring från svenskt näringsliv är huvudingrediens i verksamheten. Insatserna är resurssnåla och förutsätter som regel att mottagarlandet betalar en rimlig andel av kostnaderna. SWEDECORP har identifierat sex områden inom vilka verksamheten kommer att koncentreras. Dessa är småindustriutveckling, utbildning och management, riskkapitalförsörjning, långsiktiga affärs- allianser, privatisering och industriell miljövård. Dessutom arbetar SWEDECORP aktivt med handelsfrämjande insatser. SWEDECORP föreslår att 160 miljoner kronor anvisas for främjande- verksamheten i u-länder samt begär bemyndigande att få göra åtaganden som tillsammans med tidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger det belopp som ställs till förfogande. Vidare föreslår man att garantiramen för stöd till marknadsföringsåtgärder bibehålls vid 12 miljoner kronor. SWEDECORP skall hösten 1994 inkomma med en fördjupad anslagsframställning avseende treårsperioden 1995/96 - 1997/98. Regeringens överväganden Resultatbedömning SWEDECORP skall enligt beslut av regeringen lämna årsredovisning 191 13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 första gången år 1996. Arbetet med att utveckla ett system för resultat- bedömning är dock redan långt framskridet och myndigheten har för budgetåret 1992/93 ”på prov” tagit fram en årsredovisning. SWEDECORP har, med utgångspunkt från myndighetens instruktion, definierat tre verksamhetsgrenar; investeringar, importfrämjande och främjande av näringsliv. Inom varje verksamhetsgren har slutprestationer definierats som antas uppfylla målen för respektive verksamhetsgren. I verksamhetsberättelsen för budgetåret 1992/93 görs en uppföljning av de mål som angivits för 35 olika delinsatser i föregående års verksamhets- plan. Uppföljningen visar att för 20 av dessa delinsatser har målen helt infriats. För att bedöma om SWEDECORP:s insatser verkligen leder till de uppsatta målen krävs utvärderingar av effekter i efterhand. Med tanke på att myndigheten funnits endast i drygt två år har några sådana utvärderingar ännu ej kunnat genomföras. De utvärderingar som hittills gjorts har samtliga avsett projekt som togs över från de myndigheter som tillsammans kom att bilda SWEDECORP. Verksamheten har under budgetåret 1992/93 befunnit sig i ett uppbyggnadsskede. Detta tillsammans med att myndigheten i sin verksamhet betonar effektivitetsmål snarare än utbetalningsmål har gjort att utnyttjandet av tilldelade medel varit lågt. Trots detta har SWEDECORP redan etablerat samarbete med 11 koncentrationsländer i enlighet med den tidplan som lades fäst när myndigheten bildades. Regeringens bedömning är att inriktningen på verksamheten i dessa länder är sådan att målen för verksamheten bör kunna nås. Slutsatser SWEDECORP bör under budgetåret 1994/95 fördjupa samarbetet med de 15 koncentrationsländema. Eventuellt beslut att utvidga denna krets bör avvakta arbetet med den fördjupade anslagsframställningen. Enstaka insatser utanför koncentrationsländema bör dock kunna komma ifråga. Verksamheten bör också fortsättningsvis koncentreras till låg- och lägremedelinkomstländer. Redan påbörjade insatser i andra länder bör dock tillåtas fortsätta och eventuellt fördjupas. Regeringen delar SWEDECORPrs bedömning att utnyttjandet av verksamhetsmedlen kommer att öka i takt med att myndigheten funnit sina verksamhetsformer och etablerat ett nätverk av fungerande sam- arbetskanaler i koncentrationsländema. Regeringen beräknar medels- behovet för 1994/95 till 135 000 000 kr. SWEDECORP bör bemyndigas att göra utfästelser som motsvarar två gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Regeringen delar SWEDECORP:s bedömning att garantiramen för stöd till marknadsföringsåtgärder bör bibehållas vid 12 miljoner kronor. Swedfund International AB Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i samarbetsländema genom riskkapitalsatsningar, främst i Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 192 samarbete med svenskt näringsliv.                                      Prop. 1993/94:100 Under budgetåret 1992/93 fattade Swedfund styrelsebeslut om Bilaga 4 åtaganden till ett belopp om 93,5 miljoner kronor i tretton nya projekt. Fem av besluten avsåg projekt i u-länder till ett värde av 19,8 miljoner kronor. Bolaget redovisade en nettovinst på 21,8 miljoner kronor efter nedskrivningar i investeringsportföljen på 12 miljoner kronor. Swedfund har inget behov av extra kapitaltillskott för verksamheten i u-länder under budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden Resultatbedömning Swedfunds resultat har under räkenskapsåret 1992/93 utvecklats mycket positivt. Samtliga resultatområden uppvisar förbättringar jämfört med föregående räkenskapsår. Resultatet visar att verksamheten bedrivs på ett sätt som förenar bistånd med affärsmässighet. Slutsatser Bolagets övergripande mål är att bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i samarbetsländema. I valet av samarbetsländer bör SWEDECORP vägledas av samma riktlinjer som gäller för övrigt svenskt bilateralt bistånd. Insatserna bör koncentreras till fattigare länder. Endast undantagsvis bör Swedfund delta i projekt i länder med en per capita inkomst överstigande 3 000 US dollar. Swedfunds insatser förutsätter normalt deltagande också av arman svensk- samt lokal part i projektet. I vissa fall, där sakkunskap och specialkompetens byggts upp internt i bolaget, t.ex. vad gäller satsningar i s.k. venture-capital företag bör Swedfund kunna medverka utan särskilda krav på deltagande av annan svensk partner. I vissa andra fall kan det vara motiverat att den svenske partnern ersätts med annan utländsk partner för att säkerställa kuskapsöverföringen till samarbets- landet. Beträffande affärsmässiga resultatkrav bör bolagets målsättning vara att projektintäktema skall täcka en viss del av projektkostnaderna. Regeringens bedömning är att ett realistiskt mål är att projektintäktema bör uppgå till 40 % av projektkostnaderna. Målet bör sättas över en rullande treårscykel. Regeringen delar Swedfunds bedömning att ingen ytterligare kapitalpåfyllnad behövs kommande budgetår. 193 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.   godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det föregående, 2.   bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats, 3.   till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) anvisar ett reservationsanslag på 135 000 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) 1992/93 Utgift 1993/94 Anvisat 1994/95 Förslag 31 752 000 35 503 000 29 000 000 SWEDECORP:s organisation förändrades den 1 juli 1993 genom att den personal som huvudsakligen arbetar med investeringsverksamhet anställts av Swedfund International AB. Vissa gemensamma stödfunktioner ligger kvar i SWEDECORP som mot ersättning utför administrativa tjänster åt Swedfund International AB. SWEDECORP föreslår för budgetåret 1994/95 att 27 753 000 kr jämte prisomräkning anvisas för att täcka myndighetens förvaltningskostnader. Regeringens överväganden Den omorganisation som genomfördes den 1 juli 1993 innebär att rollfördelningen mellan riskkapital- och främjandeverksamheten i det svenska näringslivsbiståndet tydliggörs. Samtidigt bibehålls uppnådda samordningsfördelar genom att bolaget och myndigheten också fort- sättningsvis delar lokaler och vissa administrativa stödfunktioner. SWEDECORP har av regeringen erhållit direktiv för fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1995/96 - 1997/98. I samband med FAF-arbetet kommer betydande resurser att behöva avsättas för analys, utvärdering och metodutvecklingsarbete. Personalutbildning och kompetensutveckling blir viktiga inslag i detta arbete. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) anvisar ett ramanslag på 29 000 000 kr. 194 C 11. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum) 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 19 820 000 24 900 000 32 300 000 Sandö U-centrum Sandö U-centrum har till uppgift att tillhandahålla utbildning som efterfrågas inom det internationella utvecklingssamarbetet. Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs), kortkurser och språkutbildning. Verksamhetsmålet för Sandö U-centrum är att tillgodose behov av utbildning hos olika personalkategorier i det internationella utvecklings- samarbetet. Härvid skall Sandö U-centrum bedriva ett aktivt arbete för att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas inom detta område. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internationaliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt och organisation skall utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på utbildning möjliggörs. För den avgiftsbelagda utbildningen inom språk- och u-landskunskap är målsättningen att under perioden 1991/92 - 1993/94 höja själv- kostnadstäckningsgraden från 75 % till 78 %. Sandö har utvecklat undervisningen i nya språk for nya målgrupper och marknader. Verksamheten är hårt konkurrensutsatt och konjunktur- känslig. Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts. Självkostnadstäckningsgraden ligger för språkenheten på 83 %. Sandö U-centrum kan påvisa en fortlöpande ökning av produktiviteten. Från budgetåret 1989/90 till budgetåret 1992/93 har redovisats en produk- tivitetsökning med 17 %. Beräkningen av produktiviteten mäts som antal genomförda elevdagar per årsarbetskraft. I årsredovisningen visar Sandö U-centrum också, i enlighet med ett uppdrag i förra årets budget- proposition, ett kostnadsrelaterat produktivitetsmått i form av genom- snittskostnaden per elevdag. En produktivitetsökning redovisas över perioden 1989/90 - 1992/93. Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på själv- kostnadstäckningsgraden är goda. Volymen for uppdragsutbildning (i första hand språk) fortsätter dock att minska från 3 270 elevdagar till 2 593 elevdagar. SIDA har t.ex. minskat sin andel med 12 % och är nere i en andel om 13 % av volymen för språkutbildning. Minskningen beror enligt Sandö bl.a. på att rekrytering av personal i det svenska biståndet i ökad utsträckning sker på den internationella marknaden och därmed synes behovet av språkut- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 195 bildning ha minskat. En annan anledning till minskningen kan också Prop. 1993/94:100 hänföras till det faktum att företag/organisationer i rådande konjunktur- Bilaga 4 läge är mer återhållsamma med insatser för personalutbildning/ utveckling. Anslagssparandet uppgår till 5 300 479 kr, vilket utgör 21,3 % av det tilldelade ramanslaget. I sin förenklade anslagsframställning redovisar styrelsen förslag till framtida strategi och verksamhetsinriktning. Styrelsen initierar därmed ett förändringsarbete som syftar till ökad marknadsanpassning och minskat anslagsberoende. Verksamhetens bas skall vara - utbildningar anpassade till kraven inom utvecklingssamarbetet, - generell och anpassad land-, språk- och kulturkunskapsutbildning riktad mot behoven inom det svenska biståndet samt näringsliv och annan offentlig förvaltning, - generell och anpassad land-, språk- och kulturkunskapsutbildning med inriktning mot Östeuropa och EG, - u-lands och kulturkunskap riktad till olika sektorer inom det svenska samhället. Affärsstrategin går ut på att fortsätta utveckla samarbetet med biståndsmyndigheter och -organisationer. Ökad marknadsföring gentemot näringsliv och offentlig förvaltning är en annan av hörnstenarna. Seminarier skall arrangeras i samverkan med organisationer, myndigheter och andra utbildare. U-centrums potential som opinionsbildare och rådgivare skall utvecklas i samverkan med frivilligorganisationer och övriga biståndsmyndigheter. Mot denna bakgrund föreslår styrelsen en inriktning av verksamheten i olika program för biståndsmetodik, volontärutbildning m.m., språkut- bildning, information, marknadsföring och rekrytering m.m. Slutligen föreslås att möjligheterna utreds att skapa en ny resultatenhet, Sandö kursgård, för uthyrning av kurslokaler och bostäder, försäljning av tjänster inom sjukvård och barntillsyn m.m. Styrelsen anser att den framtida verksamheten enligt föreliggande förslag kan bedrivas med mindre resursanspråk än dagens verksamhet vid Sandö U-centrum. Basverksamheten bör anslagsfinansieras och språkut- bildningen intäktsfinansieras. 196 Regeringens överväganden Sammanfattning Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 ligger fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de över- gripande mål och verksamhetsmål som gällt för treårsperioden 1991/92-1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95. Sandö U-centrum skall ytterligare öka sina ansträngningar att marknadsanpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas på marknaden. Resurser Ramanslag 1994/95 32 300 000 kr Planeringsram 1994/95-1995/96 64 600 000 kr. Övrigt Sandö har tidigare budgetår tilldelats medel över två anslag dels C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) dels C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum). Regeringen föreslår nu att Sandö tilldelas medel endast under detta anslag. Av föreslaget belopp utgör 2 542 000 kr medel för elevförmåner. Resultatbedömning Sandö U-centrums årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Det saknas dock metoder för att göra en mer utvecklad effektbedömning av verksamheten. Styrelsens ekonomiska resultat visar att myndigheten har rationaliserat sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för budgetåret 1992/93. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Slutsatser Styrelsens förslag om förändringar i verksamheten bör genomföras. De mer generella riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition har därvid fortsatt giltighet. Myndigheten måste ytterligare öka sina ansträngningar att marknadsanpassa utbudet av utbildning. Regeringen 197 ansluter sig till styrelsens förslag till verksamhet och strategi. Det är Prop. 1993/94:100 mycket angeläget att ett målmedvetet förändringsarbete med ökad Bilaga 4 marknadsanpassning och målinriktad marknadsföring genast inleds. Myndighetens förslag att skapa en ny resultatenhet bör prövas. De extra resurser som behövs för myndighetens omdaning kan finansieras från myndighetens anslagssparande utan att utgifterna påverkar självkostnads- täckningsgraden. Förutsättningar finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuvarande omfattning med de resurser regeringen beräknat för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) anvisar ett ramanslag på 32 300 000 kr. C 12. Nordiska afrikainstitutet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 6 853 000 5 469 000 6 100 000 Nordiska afrikainstitutet har enligt förordningen (1988:1124) med instruktion för myndigheten i uppgift att inom Norden - främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika - främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare - utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika - informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden. Institutet hänvisar i sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1994/95 till föregående års fördjupade anslagsframställning. I denna, liksom i föregående års budgetproposition, betonades vikten av att institutet under treårsperioden 1993/94-1995/96 ges möjlighet att konsolidera rollen som samordnare och katalysator för den nordiska afrikaforskningen. I årets anslagsframställning föreslår institutet en uppjustering av anslaget till följd av regeringens beslut att utse en ny föreståndare. Eftersom institutet inte tillhör de myndigheter som givits möjlighet till lån för investeringar begär man ett engångsanslag (300 000 kr) för att kunna anskaffa arkivhyllor. 198 Regeringens överväganden Sammanfattning Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Övergripande mål Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94-1995/96. Resurser Ramanslag 1994/95 6 100 000 kr Planeringsram 1994/95-1995/96 11 900 000 kr Övrigt Regeringen har den 7 oktober 1993 givit institutet i uppdrag att göra en översyn av institutets organisationsform och därvid undersöka olika alternativ till den nuvarande myndighetsformen. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 1994. Resultatbedömning Regeringen delar de bedömningar som Nordiska afrikainstitutet redovisat. De riktlinjer för institutets verksamhet som redovisades i förra årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 183-187, bet. 1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) bör därför äga fortsatt giltighet. Slutsatser Nordiska afrikainstitutet bör kompenseras for effekten av den nye föreståndarens lön (+ 135 000 kr). Institutet bör för budgetåret 1994/95 också beviljas en merutgift om 300 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet anvisar ett ramanslag på 6 100 000 kr. 199 C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m. 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 49 453 261 1 37 500 000 1 66 900 000 Reservation 1 138 143 244 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 1 Dessa uppgifter hänför sig till anslagsposterna Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet, Projektbistånd till vissa länder och Utredningar m.m. inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 Projektbistånd till vissa länder 1993/94 Anslag    20 000 000 1994/95 Förslag    20 000 000 Avsikten med denna anslagspost är att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl definierade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt biståndssamarbete med landet. Från anslagsposten har insatser finansierats i t.ex. Costa Rica, Chile, Uganda, Filippinerna, Bolivia, Ecuador, Polen, och övriga Cental- och Östeuropa. Bistånd till dessa länder finansieras numera över myndigheternas ordinarie anslag. Inom anslagsposten har funnits beredskap för att ge andra myndigheter än SIDA möjlighet till samarbete i nya former med några av de mer utvecklade programländerna såsom Botswana, Namibia, Zimbabwe och Indien. Från och med kommande budgetår skall detta samarbete finansieras över myndigheternas ordinarie anslag. En del av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Regeringen föreslår därför att riksdagen ger bemyndigande att få göra utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet. Regeringen föreslår att 20 000 000 kr anvisas för projektbistånd till vissa länder. Utredningar m.m. 1993/94 Anslag      7 500 000 1994/95 Förslag    25 000 000 Under budgetåret 1994/95 fortsätter flera av de aktiviteter som påbörjats redan förra budgetåret och som finansieras från anslagsposten. En närmare beskrivning återfinns i avsnittet om utredningar, utvärdering och fördjupat analysarbete i inledningen till Littera C. Anslagsposten är in tecknad med kostnaderna för bl.a. utvärderingsekretariatet och kostnaderna för nationalkommittén för befolkningskonferensen i Kairo. Även nästa budgetår kommer kostnader för insatser som rör genom- förande av riksdagens beslut enligt förslag i propositionen om stymings- 200 och samarbetsformer i biståndet att belasta posten. Även kostnader i samband med Sekretariatet för analys och utvecklingssamarbetet (SAU) belastar denna anslagspost. De ökade behoven av medel under denna anslagspost har kunnat tillgodoses tack vare en ackumulerad reservation. Under innevarande budgetår kommer alla reservationer under anslags- posten att vara förbrukade varför en stor höjning av anslagsposten föreslås. För utredningar m.m. beräknas 25 000 000 kr. Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska Institutet 1993/94 Anslag     10 000 000 1994/95 Förslag    10 000 000 Från anslaget bekostas Stiftelsen Svenska Institutets (SI) gäststipendie- program för långtidsstipendier för sökande från vissa u-länder samt person- och erfarenhetsutbyte med u-länder. SI svarar inom biståndsområdet, genom särskilda medel från SIDA, även för kulturutbyte med u-länder. SI har under budgetåret 1992/93 även anordnat seminarier och studiebesök för bl.a. parlamentariker från vissa u-länder. I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1994/95 säger sig SI ha för avsikt att bibehålla antalet stipendier till sökande från u-länder. Vad gäller expertutbytet med u-länder föreslås detta bibehållas på oförändrad nivå och utsträckas till vissa nya länder. Stipendier till u-landsstudenter för studier i Sverige är ett inslag i det svenska stödet till u-ländemas högre utbildning och forskning. Dessa stöd kan och bör aldrig ersätta olika insatser i syfte att bygga upp och vidmakthålla institutioner för högre utbildning och forskning på plats i u- ländema. Stipendieverksamheten skall därför ses som ett komplement till dessa insatser. Stipendie- och utbytesverksamheter fyller en viktig roll inte minst i den ömsesidigt ökande förståelse som uppnås när enskilda människor från i- och u-länder möts. Genom den verksamhet som med detta syfte bedrivs genom SI ges i första hand forskare och högskolestuderande i u-länder vissa sådana möjligheter. Regeringen föreslår att till gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska Institutet anvisa 10 000 000 kr. Övriga insatser Under anslagsposten övriga insatser finansieras bidrag till ett antal organisationer, program och internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling. Under anslagsposten medges ett visst utrymme för att möta angelägna behov som uppstår under pågående budgetår. En del bidrag är ännu ej fastställda utan bereds ytterligare Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 201 varför endast en preliminär bedömning kunnat göras. Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF): Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF) bedriver en verksamhet med en i förhållande till insatta resurser, stor bredd och mycket hög kvalitet. Detta gäller främst DHF:s internationella seminarie- och publikationsverksam- het. DHF har ett mycket gott internationellt anseende. Det är angeläget att DHF:s verksamhet fortsätter på sin kvalitativt höga nivå och att en successiv förnyelse av verksamheten också äger rum. Fonden borde i högre grad än hittills kunna utgöra en kunskaps- och idémässig resurs vid utformningen av svensk FN-politik, inom det ekonomiska och sociala området. Detta borde kunna ses som ett led i en uppbyggnad av FN-specifik forsknings- och utredningskompetens i Sverige. Sådan kompetens är på många av FN:s verksamhetsområden alltför eftersatt, både med hänsyn till Sveriges höga FN-profil, våra betydande finansiella bidrag samt den snabba forändringsprocess som nu präglar Världsorganisationen. Ett bidrag om 3 700 000 kr föreslås. Nordiska afrikainstitutet bedriver bl.a. en gemensamt nordiskt finansierad forskningsverksamhet. Den svenska delen av finansieringen av denna verksamhet sker över detta anslag. Beloppet har beräknats till 2 400 000 kr. Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som nationell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Verksamheten regleras via ett s.k. samarbetsavtal mellan UNICEF och de nationella kommitteéma. Flertalet nationella kommitteér har formen av enskild organisation. Som aviserades i förra årets proposition har en utredare tillsatts för att se över den svenska kommitténs associationsrättsliga form. UNICEFis starkare normativa roll har inneburit att kommitténs arbete breddats. Kommittén fick under förra året extra bidrag till nya och vidgade informationsuppgifter. Kommittén har likaså påbörjat upp- byggnaden av ett nätverk av lokala verksamhetsgrupper för att ge stöd till och informera om UNICEFis verksamhet och främja insamlings- verksamhet. Budgetåret 1992/93 redovisade svenska UNICEF-kommittén ett bidrag till UNICEF om 16,8 miljoner kronor. För att säkerställa en bas och kontinuitet har kommittén fått ett statligt bidrag för i huvudsak de administrativa kostnaderna. Det statliga bidraget har sedan budgetåret 1988/89 ökat från 584 000 kr till 2 366 000 kr för 1992/93. Mot bakgrund av att kommittén tidigare fått bidrag för investeringar i informationssystem och nu kommit igång med en utökad verksamhet föreslås att kommittén får ett statligt stöd för 1994/95 om 2 miljoner kronor. Övriga organisationer och fonder: Under detta anslag förutses även finansiering av bl.a. SID, Europarådets Nord-Sydcenter, FN-förbundet samt Botilda-UNIFEM för ändamål som informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbetet och för förberedelsearbetet inför FN- konferenser. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 202 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.   godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordats i det föregående, 2.   bemyndigar regeringen att göra utfästelser och åtaganden som förordats, 3.   till Projektbistånd till vissa länder m.m. anvisar ett reservations- anslag om 66 900 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 203 D. Information om Sverige i utlandet m.m. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 D 1. Svenska institutet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 61 993 796 62 363 000 60 264 000 Reservation 5 612 252 Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse. De övergripande målen för verksamheten är, i enlighet med institutets stadga, att genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, att främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervisningen i andra länder. I ljuset av de senaste årens dramatiska händelseutveckling i Europa skall Svenska institutet prioritera detta område. Sveriges ansökan om medlemskap i EU gör det särskilt angeläget att öka informations- insatserna om Sverige i Västeuropa. Utvecklingen i Central- och Östeuropa kräver fortsatt prioritet för detta område. Anslaget används för att informera om det svenska samhället genom bl.a. publikationer, dokumentationstjänst, seminarier och besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom film- och utställningsverksamhet, litteraturstöd och stöd till utbyte mellan svenska kulturinstitutioner och deras motsvarigheter utomlands. Studie- och forskningsutbyte stöds genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Institutet svarar också för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris (Centre Culturel Suédois). Informationscentret National Academic Mobility Information Centre (NAMIC), som inrättades år 1990, ger information om studier i Sverige och utlandet. Institutet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och länderna i Central- och Östeuropa respektive tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte. Svenska institutet Svenska institutet ingav hösten 1992 en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96. Genom riksdagens beslut i enlighet med förslag i föregående budgetproposition har institutet emellertid anvisats medel endast för budgetåret 1993/94. Skälet härtill var den i proposi- tionen aviserade översynen beträffande vissa aspekter av Sverige- informationen som berör institutet. Svenska institutet begär i sin anslagsframställning oförändrat anslag jämfört med innevarande budgetår. Anslagsframställningen har utarbetats 204 med beaktande av de övergripande mål som godkändes av riksdagen våren 1993. Årsredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning skall lämnas först år 1994. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Regeringens överväganden Regeringen anser att de övergripande målen för verksamheten som föreslogs i 1993 års budgetproposition och godkändes av riksdagen bör gälla även för budgetåret 1994/95. En översyn av Sverigeinformationen har verkställts under året (Ds 1993:72) i enlighet med vad som nämndes i föregående budgetproposition. Arbetet med översynen avslutades i oktober 1993 och är för närvarande föremål för regeringens övervägande. Regeringen avser återkomma till den i en särproposition under våren. Denna kommer dock inte att påverka anslagsnivån på anslaget D 1. Till följd av det statsfinansiella läget bör en neddragning av institutets resurser ske budgetåret 1994/95 med 4 000 000 kr. Efter pris- och löneomräkning och vissa tekniska justeringar beräknas anslaget till 60 264 000 kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag 1993/94</td><td> Beräknad ändring 1994/95</td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader inkl, informationsverksamhet</td><td> 52 882 000</td><td> - 2 099 000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> (20 216 000)</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 9 481 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 62 363 000</td><td> - 2 099 000</td></tr> </table> Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Svenska institutet for budgetåret 1994/95 anvisar ett reservations- anslag på 60 264 000 kr. Radioprogramverksamhet för utlandet1 1992/93 Utgift     44 502 750       Reservation       36 892 540 1993/94 Anslag    50 730 000 1994/95 Förslag             - 2 1 Tidigare redovisat under anslaget D 2. 2 Medel föreslås anvisas via rundradiokontot. 205 Radio Sweden är en enhet inom Sveriges Radios Aktiebolag (SR). Enligt avtalet mellan staten och SR skall Sveriges Radios program för sänd- ningar till utlandet ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik, möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Programmen bör ge kunskap om Sverige och bidra till förståelse för Sverige och det svenska samhället. TERACOM Svensk Rundradio AB svarar för utsändning av ljudradio- program till lyssnare i utlandet på kortvåg och mellanvåg. Sveriges Radio AB och TERACOM Svensk Rundradio AB Anslaget avser verksamhet under kalenderåret 1995. Sveriges Radio AB begär i sin anslagsframställning 54 530 000 kr i 1993 års prisnivå för Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet för att täcka kostnader för programverksamheten, programutsändning och programinsamling. Bolaget anför att ”Den för Sveriges Radio avgörande finansieringsfrågan är huruvida medel ställs till företagets förfogande för Radio Swedens verksamhet. Verksamhetens omfattning bestäms av anslagsnivån”. TERACOM Svensk Rundradio AB begär i sin anslagsframställning 14 200 000 kr. 10,1 miljoner kronor avser kostnaden under år 1995 för utbyte av kortvågssändare i Hörby enligt av riksdagen tidigare beslutad kapitalkostnadsplan under perioden 1995-2003 (prop. 1992/93:100 bil. 4s. 199, bet. 1992/93:UU14, rskr. 1992/93:296). 1,5 miljoner kronor avser en fordran på statsbudgeten under år 1995 avseende ersättning för kapitalkostnader för Sölvesborg mellanvågssändare. Den återstående delen av avbetalningsplanen för denna sändare avser perioden 1995-2005. Slutligen tillkommer en engångskostnad för destruktion under år 1995 av miljögiftet PCB i samband med skrotningen av de uttjänta kortvågssändama i Hörby och Karlsborg. Kostnaden beräknades i kapitalkostnadsplanen för kortvågssändama preliminärt till 2 miljoner kronor men enligt mottagna offerter blir den faktiska kostnaden 2,6 miljoner kronor. Anslaget, som budgetåret 1992/93 var 60,809 miljoner kronor, ålades för budgetåret 1993/94 ett sparbeting på 15 miljoner kronor. I detta ingick ett rationaliseringsuttag på 1,5 %. Då kapitalkostnaderna för sändarna är förutbestämda, och Radio Swedens fasta kostnader inkl, sändningskostnader (sändningskostnaderna över kortvåg, mellanvåg och via satellit beräknas under år 1993 uppgå till ca 17 miljoner kronor) är svåra att påverka, medförde sparbetinget att anslagsutrymmet för själva programverksamheten reducerades med ca 37 % till ca 22 miljoner kronor. Sveriges Radio AB beslutade därför att fr.o.m. den 1 juli 1993 lägga ner de franska och spanska sändningarna och minska de egenproducerade svenska programmen. Detta har, enligt företaget, försvagat Sverigeinformationen i Frankrike, Spanien, Latinamerika och andra områden. Under år 1994 kommer Radio Sweden att fortsatt prioritera sändningar till Europa (engelska, svenska och tyska), ge förbättrad information till Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 206 lyssnare i närområdet Tyskland, Ryssland och Baltikum (tyska, ryska, estniska och lettiska) och ge kontinuerlig programservice för lyssnare i andra delar av världen (engelska och svenska). Vidare satsas på ett rationellt utnyttjande av alla olika distributionsmöjligheter, bl.a. satellit som ger betydande förbättringar av programmens hörbarhet och tillgänglighet, i syfte att utöka samverkan med radiostationer i målområdet. Man avser också att öka samarbetet med Sveriges Radios kanaler i syfte att i högre grad använda SR-material och erbjuda Radio Sweden-program till Sveriges Radios riks- och lokalkanaler (sådan utsändning sker redan i vissa delar av landet). Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Anslag 1993/941</td></tr> <tr><td> Radio Swedens verksamhet TERACOM Svensk Rundradio</td><td> 39 530 000 11 200 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 50 730 000</td></tr> </table> 1 Avser kalenderåret 1994. För Sveriges Radio AB och TERACOM Svensk Rundradio AB sammanfaller räkenskapsår med kalenderår. Regeringens överväganden Riksdagen godkände den för budgetåret 1993/94 föreslagna minskningen med 15 miljoner kronor av anslaget för Radioprogramverksamhet för utlandet som en följd av den samhällsekonomiska utvecklingen som krävde besparingar av de offentliga utgifterna. Utrikesutskottet konstaterade i sitt betänkande 1992/93:UU14 att Radio Sweden bedriver en ur många synvinklar utomordentligt värdefull programverksamhet och var av den meningen att de begränsningar av verksamheten som besparingsbetinget, enligt Radio Swedens uppfattning, skulle medföra var olyckliga och att det fanns starka skäl att söka undvika en avveckling av något eller några av de nuvarande sändningsspråken. Utskottet menade därför att det fanns ett behov av att inom regeringskansliet skyndsamt överväga frågan om Radio Swedens finansiering i syfte att trygga Radio Swedens fortsatta sändningar. Regeringen delar riksdagens uppfattning att Radio Sweden bedriver en värdefull verksamhet. Satsningarna på Europa och närområdet ligger i linje med regeringens egna prioriteringar. Regeringen har också noterat Radio Swedens ansträngningar dels att bedriva verksamheten rationellt genom samarbetet med utländska radiostationer och utnyttjande av ny teknik, dels att öka samarbetet med Sveriges Radios riks- och lokalkanaler. Regeringen har i skrivelse 1993/94:15 meddelat riksdagen att man 207 14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 avsåg låta utreda frågan om Radio Swedens verksamhet och långsiktiga finansiering. Det kan emellertid konstateras beträffande frågan om den långsiktiga finansieringen att de fortsatta nödvändiga besparingarna i statens utgifter utesluter fortsatt finansiering över statsbudgeten av radioprogramverksamheten för utlandet. I syfte att ändå trygga Radio Swedens fortsatta sändningar föreslår regeringen att radioprogramverk- samheten för utlandet avförs från statsbudgeten och fr.o.m. budgetåret 1994/95, som avser kalenderåret 1995, finansieras med medel från rundradiokontot (jfr. bil. 12, Kulturdepartementet, avsnitt C. Radio och Television). Den utgående reservationen vid slutet av budgetåret 1993/94 finansierar radioprogramverksamheten under andra hälften av kalenderåret 1994. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner förslaget om att medel till Radioprogramverksamhet för utlandet fr.o.m. budgetåret 1994/95, som avser kalenderåret 1995, anvisas via rundradiokontot. D 2. Övrig information om Sverige i utlandet1 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 15 088 726 14 254 000 13 754 000 Reservation 3 270 466 1 Tidigare redovisat under anslaget D 3. De övergripande målen för verksamheten är att informera dels om Sverige i utlandet, dels i utrikespolitiska frågor. Särskilda insatser i Europa skall prioriteras, såsom person- och joumalistinbjudningar, seminarier och kulturutbyte. Bidraget till Ingenjörsvetenskapsakademien (TVA) är avsett för avtalsbundet tekniskt-vetenskapligt samarbete, främst forskarutbyte, mellan IVA och vetenskapsakademier och forskningsfrämjande organ i särskilda länder (Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Kina). Utbytet skall syfta till bl.a. direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och institutioner och samtidigt informationsspridning om Sverige som ett land med stort tekniskt kunnande och kvalificerad teknik av hög kvalitet. Från anslaget finansieras informationsverksamhet och kulturutbyte genom de svenska utlandsmyndigheterna och information i utrikes- politiska frågor genom departementets press- och informationsenhet. Medlen används för bl.a. stöd till informations- och kulturinsatser, lokala kostnader i samband med seminarier, filmverksamhet och andra Sverige- relaterade projekt, personutbyte, utländska joumalistbesök och central 208 upphandling av informationsmaterial om Sverige för spridning utomlands. Prop. 1993/94:100 Huvuddelen av verksamheten utomlands har förlagts till ett 40-tal länder Bilaga 4 av särskilt intresse för Sverige. Medel ställs även till Svenska institutets förfogande för särskilda uppdrag av intresse för Utrikesdepartementet. IVA begär ett bidrag på 2 045 000 kr. Regeringens överväganden Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll att spela. Till följd av kravet på besparingar i de statliga utgifterna föreslås dock att anslaget minskas med 500 000 kr. För att i möjligaste mån bibehålla en hög informationsberedskap i den samordnade informations- verksamheten har besparingskravet fördelats proportionellt mellan anslagsposterna. <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag 1993/94</td><td> Beräknad ändring 1994/95</td></tr> <tr><td> Samordnad informations-</td><td> 13 114 000</td><td> - 460 000</td></tr> <tr><td> verksamhet</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bidrag till Ingenjörs-</td><td> 1 140 000</td><td> - 40 000</td></tr> <tr><td> vetenskapsakademien</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 14 254 000</td><td> -500 000</td></tr> </table> Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 13 754 000 kr. 209 E. Utrikeshandel och exportfrämjande Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 E 1. Kommerskollegium För innevarande budgetår har ett ramanslag på 47 230 000 kr anvisats för Kommerskollegium. I beslut den 1 april 1993 uppdrogs åt Statskontoret att utreda frågan om ändrad organisationstillhörighet m.m. för Kommers- kollegiets näringsrättsliga verksamhet. Statskontoret har den 13 oktober 1993 avlämnat rapporten (1993:30) Kommerskollegiums näringsrättsliga verksamhet - ändrad organisationstillhörighet. I avvaktan på att bered- ningen av Statskontorets förslag slutförs föreslår regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Kommerskollegium för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 47 230 000 kr. 210 Tullpreferenser för Albanien Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Bakgrund och förslag Det svenska preferenssystemet, som trädde i kraft den 1 januari 1972, innebär tullfrihet vid import från u-ländema av flertalet industrivaror samt vissa livsmedel. Undantag har gjorts för varor särskilt utsatta för lågpriskonkurrens, t.ex. kläder, handskar och skor. De svenska preferenserna avser i stort alla självständiga icke-europeiska u-länder samt Bosnien-Hercegovina, Kroatien, tidigare jugoslaviska Republiken Makedonien, Slovenien, Cypern och Malta. Dessutom medges tullpreferenser för Kina med något snävare varuomfattning än för u- länder i allmänhet. Den 1 februari 1987 infördes tullfrihet för samtliga varor vid import från de länder som förklaras som minst utvecklade. I 5 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. finns formellt bemyndigande för regeringen att medge tullpreferenser för varor från utvecklingsländerna. Av prop. 1971:93 (bet. 1971:SkU41, rskr. 1971:224) framgår att bemyndigandet får utnyttjas för vissa särskilt angivna länder och områden och gäller med vissa begränsningar beträffande varuområdet. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (1987:1258) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna (ändrad senast 1993:1017). Den 14 september 1993 inkom Albanien med en ansökan om att få komma i åtnjutande av det svenska preferenssystemet. Albanien, som länge ansetts vara det fattigaste landet i Europa, kan rubriceras som ett utvecklingsland. Enligt senast tillgänglig statistik uppgick BNP per capita år 1989 till ca 1200 USD, vilket är mindre än i åtskilliga av de länder som Sverige i dagsläget ger GSP-tullfrihet. Utvecklingen i landet sedan 1989 torde dessutom ha medfört fallande BNP. Frågan om Albanien ska få komma i åtnjutande av tullpreferenser i Sverige har remissbehandlats. Yttrande har lämnats av Kommerskollegium som inhämtat synpunkter från Generaltullstyrelsen, Statens Jordbruksverk, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Tekoindustrierna, Kemikontoret och Jemkontoret. Kollegiet anför i sitt remissvar att Albanien bör kunna medges GSP- behandling och att den varutäckning som gäller för u-länder i allmänhet bör tillämpas. Importen från Albanien under åren 1981-1989 uppgick till som mest 100 miljoner kronor per år. Därefter har importen fallit. Är 1992 uppgick importen till 6 miljoner kronor och har därefter minskat ytterligare. Två varor dominerar importen, nämligen ferrokrom och krommalm. Båda är tullfria i tulltaxan och berörs således inte av GSP- tullfrihet. I övrigt förekommer begränsad import av bl.a. kläder, frukt och grönsaker, verkstadsprodukter, tackjärn och nickel. I december 1992 undertecknades en samarbetsdeklaration mellan EFTA och Albanien. Vidare kan nämnas att Sverige förklarat sig berett att ingå ett investeringsskyddsavtal med Albanien. 211 Regeringen föreslår att Albanien - som ett led i vårt stöd för landet - Prop. 1993/94:100 inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det Bilaga 4 svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-ländema. Därmed ansluter sig Sverige till vad som gäller i EG, Finland, Norge, Schweiz och Österrike. Regeringen föreslår vidare att den varuomfattning som tillämpas för u-länder i allmänhet ska gälla för Albanien. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Albanien inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-länder. 212 E 2. Exportfrämjande verksamhet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 229 608 111 187 563 000 149 785 000 Reservation 26 781 155 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, framför allt genom Sveriges Exportråd. Vissa medel står också till regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande området. Sveriges Exportråd Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges Exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom handels- sekreterarorganisationen och inom utrikesrepresentationen. Företagen deltar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exportaktioner, och dels genom betalning för gjorda uppdrag. Exportrådets utlandsorganisation består av handelssekreterare, framför allt på marknader i Europa. Utrikesrepresentationen är en viktig del av Exportrådets utlandsverksamhet. Ett antal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för export- främjande insatser. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa han- delskammare i utlandet. Det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd grundar sig på bedömningen att det finns samhällsekonomiska motiv för fortsatt dylikt stöd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). De statliga medlen inriktas i första hand på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter finansieras i princip genom avgifter från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fäll. Detta gäller främst insatser för att utveckla exportoerfama, framför allt mindre och medelstora företags export, insatser för att främja export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikes- departementet. Mot bakgrund av bl.a. det mer preciserade statliga uppdraget till Exportrådet har riksdagen ställt sig bakom bedömningen att anslaget till exportfrämjande i fäst penningvärde bör halveras under en treårsperiod jämfört med anslagsnivån budgetåret 1991/92. Sveriges Exportråd har lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1994/95. Budgetförslaget är baserat bl.a. på sedvanlig prisom- räkning av innevarande års anslag samt på en neddragning i enlighet med det nämnda ställningstagandet. Budgetförslaget för budgetåret 1994/95 213 uppgår till 150 500 000 kr. Detta belopp avser anslagsposten 1 exportfrämjande åtgärder. Regeringens överväganden Genom rikdagens beslut år 1992 har grunden lagts for ett fortsatt engagemang från statens sida i Sveriges Exportråd. Samtidigt har stats- makternas syn på inriktningen av Exportrådets verksamhet preciserats och en avsevärd neddragning förutskickats av det statliga anslaget. Inom Exportrådet pågår ett målmedvetet arbete med att anpassa verksamheten och organisationen till de förändrade förutsättningarna. Ett omfattande besparingsarbete har givit viktiga resultat och företags- intäktema i verksamheten har ökat. De förändrade förutsättningarna har lett till att Exportrådet särskilt sökt utveckla den intäktsgenererande uppdragsverksamheten och organisa- tionens roll som exportkonsult. Regeringen vill härvid erinra om bedöm- ningen i prop. 1991/92:108 att det av principiella skäl inte finns något intresse för staten att via Exportrådet bedriva sådan uppdrags- och konsultverksamhet som lika väl skulle kunna omhändertas av privata foretag och sammanslutningar. Samtidigt har bedömningen gjorts att viss uppdragsverksamhet är ett naturligt och värdefullt komplement till rådets grundläggande uppgift, nämligen att tillhandahålla exportservice. Exportrådets två huvudmän, staten och Sveriges allmänna export- förening, har uttalat att Exportrådet bör ägna uppmärksamhet åt en tydlig definition av det tjänsteutbud som skall prioriteras i ljuset av de mål och uppgifter som har lagts fast i avtalet dem emellan. Regeringen har erfarit att ett arbete har inletts inom Exportrådet som bl.a. syftar till just detta. Utvecklingen inom Exportrådet har lett till att mål, prioriteringar, resultat och uppföljning vad gäller användningen av det statliga anslaget är av särskild betydelse. Regeringen erinrar om att de två huvudmännen har uttalat att det för närvarande inte finns någon anledning att ändra de prioriteringar av ändamålen för det statliga anslaget som gjordes i prop. 1991/92:108 men att behovet av en ytterligare precisering inte kan uteslutas på sikt. Exportrådets utlandsorganisation bör ses över kontinuerligt i ljuset av förändrade omständigheter och prioriteringar. Utrikesrepresentationen bör ge exportfrämjande en större tyngd för att effektivt och kompetent fungera som Exportrådets utlandsorganisation i länder som saknar handelssekreterare eller samarbetsavtal med handelskammare. Enligt regeringens mening finns goda skäl för Exportrådet att eftersträva ett utökat samarbete med handelskammare utomlands. De två huvudmännen för Exportrådet har under året haft diskussioner om Exportrådets uppgifter, verksamhet och prioriteringar på längre sikt. Därvid kan konstateras att huvudmännen är överens om att Exportrådet har en viktig roll att spela som centralt serviceorgan för exportfrämjande åtgärder och att det delade huvudmannaskapet skall bibehållas. Huvud- männen har också i dessa diskussioner framhållit att den nuvarande verk- samhetens inriktning utgör en god grund för Exportrådets verksamhet Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 214 även på sikt. Behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges Exportråd beräknas till totalt 132 500 000 kr budgetåret 1994/95. Hänsyn har därvid tagits till neddragning i enlighet med vad som förutskickades våren 1992. Fortsatt behov föreligger av vissa medel till regeringens disposition för exportfrämjande verksamhet. Här avses bl.a. medel för att täcka kostna- derna för att infria tidigare gjorda åtaganden om stöd till svensk projekt- export och konsultstöd. Dessa garantiverksamheter upphörde den 1 juli 1992 men åtaganden ligger kvar under flera år. Vidare avses finansiering av vissa utredningar och studier rörande handelspolitik och handels- främjande, samt specifika exportfrämjande insatser. Medelsbehovet upp- skattas till totalt 17 285 000 kr för dessa åtgärder. Hänsyn har tagits till viss neddragning av anslaget i enlighet med vad som beslutades våren 1992. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också användas for konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen. För budgetåret 1994/95 uppgår medelsbehovet till totalt 149 785 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Anslag         Beräknad       Förslag 1993/94        ändring         1994/95 1994/95 <table border="1"> <tr><td> 1. Exportfräm- jande åtgärder</td><td> 162 000 000</td><td> -29 500 000</td><td> 132 500 000</td></tr> <tr><td> 2. Till regeringens disposition</td><td> 25 563 000</td><td> - 8 278 000</td><td> 17 285 000</td></tr> <tr><td> Summa anslag</td><td> 187 563 000</td><td> - 37 778 000</td><td> 149 785 000</td></tr> </table> Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 149 785 000 kr. E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar 1992/93 Utgift 369 864 7341 1993/94 Anslag         1 000 1994/95 Förslag         1 000 ' Hela beloppet hänför sig till utgifter under budgetåret 1992/93. Av detta avser 63 miljoner kronor ersättning till EKN för skuldnedskrivning på Egypten. 215 Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av Prop. 1993/94:100 garantier främja svensk export. Garantin utgör en försäkring mot vissa Bilaga 4 förluster i samband med export och investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt läggs vid det svenska samhällsintresset. Anslaget används för att ge EKN kompensation för den ränta nämnden betalar för sin upplåning avseende den gamla verksamheten (garantier utfärdade före den 1 juli 1990), för att ge EKN ersättning för skuldnedskrivningar och för att nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar. Exportkreditnämnden EKN har med skrivelser den 14 oktober och den 12 november 1993 inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning. Ramar för EKN-garantier Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till 70 000 miljoner kronor, varav 25 000 miljoner kronor har reserverats för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till samma belopp. Utöver ramen för exportkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 2 000 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1993 till ca 16 400 miljoner kronor för n-garantier och till ca 30 000 miljoner kronor för LT-garantier. För n-garantier föreslår EKN att den av riksdagen fastställda ramen höjs från 25 000 miljoner kronor till 30 000 miljoner kronor. För LT- garantier föreslås en höjning från 45 000 miljoner kronor till 60 000 miljoner kronor. Av dessa belopp föreslår EKN att regeringen bemyndigar nämnden att även fortsättningsvis disponera 25 000 miljoner kronor för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. EKN föreslår oförändrade ramar för investeringsgarantier. Förslaget om höjningar av ramarna motiveras av att ett ökat behov av exportkreditgarantier kan förutses, samt att den förändrade kronkursen i praktiken inneburit att det befintliga utrymmet minskat. EKN och det europeiska integrationssamarbetet EKN fortsätter att bevaka utvecklingen inom EG i syfte att bedöma vilka krav på förändringar i EKN:s verksamhet som kan ställas efter EES- avtalets ikraftträdande respektive vid medlemskap i EU. Kommissionen arbetar på ett förslag innebärande att medlemsstaterna skall uppmanas att ändra sina konkurrensutsatta exportkreditförsäkringssystem så att de i konkurrenshänseende jämställs med privat verksamhet. Enligt kom- 216 missionen bör begreppet konkurrensutsatt område definieras utifrån vad som kan återförsäkras på den privata marknaden. EG:s beslut i frågan kan komma tidigast under första halvåret 1994. Efter publicering av beslutet har medlemsstaterna ett år på sig att ändra sina system. EKN har genom en omorganisation förberett sig for ändrade regler. EG:s regler om konkurrensutsatt verksamhet får effekt i Sverige genom EES-avtalet. Arbetet med att harmonisera den icke konkurrensutsatta verksamheten fortsätter i EG. Harmoniseringsreglema för medellång och lång garanti- givning får dock inte någon direkt effekt på EFTA-ländema genom EES- avtalet, då detta avtal inte omfattar den gemensamma handelspolitiken. Internationell harmonisering av premier och EKN:s premier EKN följer, i enlighet med statsmakternas uppdrag, utvecklingen inom EG och i andra länder samt deltar aktivt i arbetet inom OECD. I OECD har premiefrågan ägnats kraftigt ökad uppmärksamhet under de senaste två åren. I november 1992 inrättades en särskild arbetsgrupp under OECD:s exportkreditgrupp i vilken EKN varit representerad. Institutens premienivåer jämförs och man undersöker vad skillnaderna beror på samt vilka möjligheter som finns att minska skillnaderna. EKN tillhör, enligt de studier som gjorts, de institut som kraftigast differentierar sina premier efter landrisk. EKN:s premier ligger lägre än genomsnittet för OECD-ländemas garantiinstitut när det gäller exportmarknader med god kreditvärdighet. På högriskmarknader är EKN:s premier högre - i vissa fall väsentligt högre - än genomsnittet inom OECD. Undersökningen visar dock även att EKN är öppen för garantigivning på fler högrisk- marknader än de flesta andra institut. Arbetsgruppen har lyft fram två grundprinciper för premiesättning, nämligen att premiema bör vara riskavspeglande och att de bör leda till kostnadstäckning i garantisystemen. Dessa principer överensstämmer med de riktlinjer som gäller för EKN:s verksamhet. Diskussionerna tyder på att det finns ett betydande intresse i de flesta av OECD-ländema för att åstadkomma en mer likartad premiesättning på basis av de nämnda två grundprinciperna. Skuldlättnadsåtgärder EKN har som resultat av omförhandlingar inom ramen för Parisklubben enligt de s.k. Torontovillkoren skrivit av ca 50 miljoner kronor. Villkoren har förbättrats och medger sedan december 1991 50 % skuldlättnad av det omförhandlade beloppet och 23 års återbetalningstid. Hittills har Parisklubben träffat sådana multilaterala överenskommelser med sex länder där EKN-garanterade fordringar ingår. Fordrings- eftergiftema i de bilaterala avtalen, vilka beräknas slutas under verksam- hetsåret 1993/94, uppgår till ca 85 miljoner kronor. En tredjedel av dessa eftergifter finansieras med biståndsmedel. EKN hade per den 30 juni 1993 fordringar på de fattigaste och mest skuld tyngda länderna uppgående till ca 1 miljard kronor. Tillämpningen av de aktuella omför- Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 217 handlingsvillkoren och eventuella skuldlättnader för de lägre medelin- komstländema kan komma att innebära betydande fordringseftergifter för EKN. För Egypten och Polen kommer EKN i ett första steg under de skuldlättnadsavtal, som träffades i Parisklubben under våren 1991, att skriva av 68 respektive 630 miljoner kronor. Avskrivningar i de avslutande stegen under skuldlättnadsavtalen uppgår till ytterligare ca 360 respektive 1 200 miljoner kronor. Totalt skulle därmed avseende Egypten skrivas av ca 430 miljoner kronor och avseende Polen 1 830 miljoner kronor. EKN har över statsbudgeten beviljats medel för att amortera ned krediten hos Riksgäldskontoret som en kompensation för det första stegets avskrivning, 63 miljoner kronor avseende Egypten och 464 miljoner kronor avseende Polen. För de avslutande stegen uppgår ersättningen enligt prop. 1991/92:100 bilaga 4 till 42 respektive 310 miljoner kronor. I skuldkonsolideringsavtal med Parisklubbsländer skrivs ofta in en klausul om skuldkonvertering. Metoden att omvandla fordringar till varor, bistånd eller exempelvis aktieinnehav är ett sätt för skuldlandet att slippa betala en del av sin utlandsskuld i hårdvaluta. Fordrings- omvandling kan vara ett sätt för EKN att helt bli av med mindre avtal som annars blir förhållandevis dyra att administrera. Skuldomvand- lingsavtal kan också vara aktuella för icke Parisklubbsländer. Prognoser och bedömningar av verksamhetens resultat EKN redovisar i sin skrivelse till regeringen prognoser för det kassamässiga resultatet under verksamhetsåren 1993/94-1995/96 och bedömningar av det ackumulerade riskvärderade resultatet enligt tre alternativ - normal, optimistisk och pessimistisk. För den gamla verksamheten pekar prognoserna enligt normal- alternativet mot kassamässiga överskott om ca 400 miljoner kronor under budgetåret 1993/94, följt av underskott om ca 500 miljoner kronor budgetåret 1994/95 och ca 250 miljoner kronor budgetåret 1995/96. I beloppet för budgetåret 1993/94 har dock inräknats en beräknad ersätt- ning från statsbudgeten för skuldavskrivning m.m. om totalt ca 430 miljoner kronor. Det pessimistiska alternativet vad gäller det kassa- mässiga resultatet innebär i stort sett balanserat resultat for budgetåret 1993/94, men därefter mycket stora underskott på nära 2 miljarder kronor per år. Underskotten hänför sig till ett fåtal länder där EKN har stora utestående garantiengagemang eller fordringar. Det optimistiska alternativet visar tvärtom möjligheten till överskott under vart och ett av de tre åren, sammanlagt 1,3 miljarder kronor. I bedömningarna av det ackumulerade riskvärderade resultatet pekar EKN:s normalaltemativ mot ett slutresultat nära noll för den gamla verksamheten. Det pessimistiska alternativet innebär en förlust om nära 7 miljarder kronor, medan det optimistiska alternativet ger ett slutligt överskott på nära 4 miljarder kronor. För att erhålla en rättvisande bild av statens totala kostnader för EKN Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 218 bör även hittills uppkomna kostnader för räntekompensation för delar av EKN:s upplåning, skadekostnader för vissa av regeringen beslutade garantier, ersättning för skuldnedskrivningar och betalningsbalansstöd till vissa gäldenärsländer redovisas. Per den 30 juni 1993 uppgick dessa totalt till 2,9 miljarder kronor. Prognoserna för den nya verksamheten pekar enligt EKN:s normalaltemativ mot kassamässiga överskott på ca 200 miljoner kronor för vart och ett av de tre kommande åren, sammanlagt ca 700 miljoner kronor. Det pessimistiska alternativet innebär kassamässigt underskott på drygt 900 miljoner kronor under treårsperioden, medan det optimistiska alternativet ger ett lika stort överskott. Det riskvärderade resultatet för den nya verksamheten innebär enligt normalaltemativet att det hittills uppbyggda kassamässiga överskottet i stort sett balanserar förlustriskerna. I en särskild skrivelse till regeringen den 12 november 1993 har EKN påtalat vissa prognosförändringar som kan påverka det kassamässiga resultatet för nya verksamheten på ett negativt sätt. Finansieringen av verksamheten EKN föreslår att nämndens kredit hos Riksgäldskontoret för den gamla garantiverksamheten förblir oförändrad, dvs. 3 700 miljoner kronor. EKN föreslår vidare att lånerätten i utländsk valuta även för budgetåret 1994/95 blir 1 000 miljoner kronor i utländsk valuta. För den nya verksamheten föreslår EKN i skrivelse till regeringen 12 november 1993 att den rörliga krediten hos Riksgäldskontoret ökas till 1 400 miljoner kronor. Anledningen är stora oväntade skadeutbetalningar avseende vissa länder. Av samma skäl begär regeringen i tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 en ökning från 200 till 1000 miljoner kronor. Lånerätten i utländsk valuta föreslås även fortsättningsvis uppgå till 200 miljoner kronor. Nämnden föreslår att ytterligare finansieringsbehov täcks via anlaget E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersätt- ningar, om det skulle visa sig att den föreslagna upplåningsrätten inte skulle vara till fyllest. EKN föreslår slutligen att nämnden, i likhet med de tre föregående budgetåren, får räntekompensation för hela sin upplåning under den gamla verksamheten. Kostnaderna för detta under budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till 270 miljoner kronor. Beloppet kan komma att reduceras om EKN erhåller medel för att amortera den rörliga krediten som ersättning för skuldnedskrivningar. Regeringens överväganden Regeringen delar EKN:s bedömning att de av riksdagen fastställda ramarna för exportkreditgarantiverksamheten bör utökas och att de belopp regeringen bemyndigar EKN att disponera tills vidare kan förbli oförändrade. Regeringen delar även EKN:s bedömning vad gäller de rörliga krediterna hos Riksgäldskontoret och upplåningsbehovet i utländsk Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 219 valuta. I prop. 1989/90:44 anförde regeringen bl.a. att EKN:s garantiverk- samhet borde bedrivas med målet att den skall gå ihop, för LT-systemet på sikt. Regeringen ansåg också att EKN skulle eftersträva en god riskspridning. Riksdagen biföll regeringens förslag (bet. 1989/90:NU 19, rskr. 1989/90:153). Erfarenheterna sedan år 1990 visar att den svenska kreditfinansierade exporten till u-länder och företagens efterfrågan på statliga exportkreditgarantier tenderar att koncentreras till ett fåtal länder, i synnerhet vad avser krediter med lång löptid. Detta försvårar möjligheterna att uppnå en god riskspridning i engagemanget, och det innebär en ytterligare osäkerhet om LT-garantigivningen kan gå ihop på sikt. Regeringen understryker vikten av att EKN eftersträvar en god riskspridning i sitt engagemang. Detta bör dock inte utesluta att stora engagemang kan accepteras på länder som bedöms ha god och bestående kreditvärdighet, om särskilda skäl föreligger. Skuldlättnader inom ramen för Parisklubben kan medföra avsevärd minskning av utestående fordringars nominella belopp. Regeringen delar EKN:s uppfattning att nämnden på lämpligt sätt bör ersättas för detta. Regeringen anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin upplåning under den gamla verksamheten. Utvecklingen inom EG på exportkreditområdet är av stor betydelse för Sverige bl.a. till följd av EES-avtalet. Det är angeläget att EKN noga följer denna utveckling och att nämnden då så anses lämpligt förbereder nödvändiga anpassningsåtgärder. Det internationella samarbetet på exportkreditområdet är av stor betydelse mot bakgrund av vikten av att svenska exportföretag kan erbjudas samma villkor som konkurrenterna. EKN har spelat, och spelar, en framträdande roll i detta arbete, både inom OECD och Bem-unionen. Av särskild betydelse är det för svenskt vidkommande att verka på- drivande när det gäller harmonisering av garantiinstitutens verksamhet vad gäller premier och kostnadstäckning. En redovisning av verksamheten inom den särskilda exportkredit- garantiramen för de baltiska länderna och Ryssland, vilken administeras av EKN, lämnas under anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.  medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av 30 000 000 000 kr för n-garantier och 60 000 000 000 kr för LT-garantier, 2.  medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr, 3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 700 000 000 kr för den gamla Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 220 verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten, 4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 000 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 200 000 000 kr för den nya verksamheten, 5. godkänner vad regeringen har uttalat rörande riskspridning i EKN:s engagemang, 6. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skade- ersättningar under budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. E 4. Krigsmaterielinspektionen 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 46 746 4 424 000 5 084 000 Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export och viss import av sådan materiel. Inspektionen handlägger också ärenden rörande tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. Denna verksamhet finansieras dock inte över detta anslag. KMI har två nämnder till sitt förfogande, nämligen det tekniskt- vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektören vid bedöm- ningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär materiel, och den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmateriel- exportfrågor, som inrättats för att främja en ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport. Kostnaderna för verksamheten, exkl. nämnderna, täcks av avgifter, som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter från tillverkare av krigsmateriel beräknas i förhållande till levererat värde och tas ut i slutet av budgetåret. Avgifter för tillstånd att utföra krigs- materiel ur riket erläggs av exportörer, som inte har tillverknings- tillstånd. För budgetåret 1993/94 har regeringen medgivit undantag för KMI från reglerna i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) om räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och om lån för investeringar i anlägg- ningstillgångar för förvaltningsändamål. Vidare gäller att KMI inte skall tillämpa förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning. Krigsmaterielinspektionen I en intern promemoria, daterad den 31 augusti 1993, har KMI sammanställt anslagsredovisning för budgetåret 1992/93, övriga upp- gifter avseende kalenderåret 1992 samt förslag avseende anslags- och investeringsbehov för budgetåret 1994/95. Av anslagsredovisningen framgår att KMI:s kostnader uppgick till Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 221 sammanlagt 4 111 545 kr budgetåret 1992/93. Kostnaderna för de rådgivande nämnderna uppgick till 46 746 kr. Under kalenderåret 1992 behandlade inspektionen 1 452 ansökningar om utförsel. Värdet av under år 1992 givna utförseltillstånd uppgick till 3 360 miljoner kronor. Den faktiska utförseln av krigsmateriel under året uppgick till 2 753 miljoner kronor. Vid årsskiftet 1992/93 hade 170 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel. Inför budgetåret 1994/95 föreslår KMI en ökning av anslaget med 510 000 kr för anskaffning av viss ADB-utrustning. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Regeringens överväganden Sammanfattning: Resurser: Ramanslag 1994/95 5 084 000 kr Övrigt: Anslaget har räknats upp med 510 000 kr för viss ADB-utrustning, som avses anskaffas under budgetåret 1993/94. Pris- och löneom- räkning m.m. har beräknats till 150 000 kr. Av anslagsbeloppet avser 104 000 kr kostnader för de rådgivande nämnderna. Slutsatser Krigsmaterielinspektionen är undantagen från bestämmelserna om årsredovisning och anslagsframställning. Följaktligen redovisar regeringen inte heller någon bedömning av verksamhetens resultat. Den interna anslagsredovisning m.m. som har upprättats utgör dock tillräckligt underlag för regeringens ställningstagande angående anslags- behovet. KMI kommer fr.o.m. budgetåret 1994/95 att omfattas av reglerna om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Inspektionen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer att föras till detta konto. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 084 000 kr. 222 E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 2 250 000 2 250 000 2 500 000 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållande- na i Central- och Östeuropa och OSS-området. Genom nyssnämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna årliga bidrag för att täcka stiftelsens kostnader. Därmed ges garanti för stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidraget skall (i 1989 års penningvärde) enligt avtalet uppgå till 2 miljoner kronor årligen från vardera staten och näringslivet. Beloppet räknas upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen. För budgetåret 1994/95 föreslås att statens bidrag ökar till 2 500 000 kr vilket är något högre än det belopp som skulle utgå enbart på basis av den sedvanliga uppräkningen. För de därefter följande fyra budgetåren bör samma belopp anslås som dock bör räknas upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 500 000 kr. E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk 1993/94 Anslag    16 500 000 1994/95 Förslag   11 500 000 Regeringen beslutade den 18 januari 1990 att tillsätta en delegation för att svara för översättning av bl.a. det regelverk som avsågs omfattas av EES-avtalet. Sedermera har delegationen fått i uppdrag att översätta samtliga EES-relevanta texter fram till avtalets ikraftträdande. Regeringen beslutade vidare den 25 juni 1992 att uppdra åt Delega- tionen för översättning av EG:s regelverk att, utöver de uppgifter som tilldelats delegationen tidigare, svara för översättningen av de EG- rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Den tillkom- mande textmassan uppskattades till minst 40 000 sidor i de europeiska gemenskapernas tidning. Totalkostnaden uppskattades utifrån då före- liggande underlag till ca 50 miljoner kronor över de tre budgetåren 1992/93-1994/95 (anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet belastades det första budgetåret). 223 15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 Arbetet bedrivs under mycket stark tidspress, eftersom hela textmassan - uppskattningsvis ca 44 000 sidor - måste vara översatt och granskad i Sverige till oktober/november 1994 for att kunna underkastas slutligt formellt godkännande i Bryssel före den 1 januari 1995. Resursbehovet uppskattas mot denna bakgrund till totalt 70 miljoner kronor. Regeringen anser det vara av stor vikt att delegationen ges sådana resurser att den kan slutföra sitt arbete inom den givna tidsramen. Regeringen har därför i tilläggsbudget för innevarande budgetår föreslagit att ytterligare 20 miljoner kronor ställs till delegationens förfogande. Ett belopp om 11,5 miljoner kronor bör ställas till förfogande för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 11 500 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 65 536 6051 1 0001 1 000 1 Tidigare redovisat under tolfte huvudtiteln anslaget C 1. Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) for skillnad mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförlust inom ramen för systemet med statsstödda exportkrediter, som SEK lämnar enligt riksdagens beslut år 1978 samt 1990. Systemet innebär att SEK har givits möjlighet att finansiera exportkrediter till villkor som överensstämmer med internationellt överenskomna regler. Detta kan leda till att utlånings- räntoma ligger under upplåningskostnadema. Staten täcker eventuell skillnad mellan utlåningsränta och upplåningskostnad samt den kursförlust som kan uppkomma vid ut- och upplåningen. SEK bedriver upp- och utlåning för dessa krediter i en särskild, avgränsad del av bolagets verk- samhet och redovisar en särskild balansräkning för denna kreditgivning. Villkoren för krediterna står i överensstämmelse med den överens- kommelse om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning som Sverige har biträtt, den s.k. consensusöverenskommelsen inom OECD. Pågående förhandlingar om ändringar i denna överenskommelse kommer sannolikt att leda till att villkoren för de statsstödda krediterna ytterligare marknadsanpassas. På grund av anpassningen till marknadsmässiga räntor för de stats- stödda krediterna minskar statens kostnader. Enligt SEK:s beräkningar bör kreditgivningen för budgetåret 1994/95 ge ett överskott. Överskott 224 inbetalas till staten. Svängningar kan dock förekomma på grund av förändringar i valutakurser och räntor, varvid nya underskott kan upp- komma. SEK har i skrivelse till regeringen hemställt om att förordningen (1981:665) om exportkreditfinansiering med statligt stöd anpassas till förordningen om exportkreditgaranti. Förslaget innebär att samma villkor för exportkreditfinansiering av utländska varor skall gälla som för export- kreditgaranti avseende sådana varor. Regeringen har i propositionen 1980/81:130 behandlat frågan. Sedan juli 1992 tillämpar EKN nya ursprungsregler. SEK och EKN stöder ofta samma exportaffarer. Regeringen ser det som angeläget att anpassa SEK:s regelverk till EKN:s. Regeringens överväganden SEK-systemet för statsstöd till finansiering av kapitalvaruexporten infördes för att möta andra länders kraftiga subventioner av deras kapitalvaruexport genom exportkrediter. Anpassningen av minimiränte- satsema till marknadsräntorna innebär att subventionsinslaget i nya krediter i stort sett har upphört. SEK har i allt högre grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan statsstöd genom att expandera den marknadsmässiga verksamheten. Regeringen ser positivt på en sådan återgång till marknadsmässiga exportkrediter. Möjligheterna att lämna statsstödda krediter för export kan dock i vissa fall vara utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla order på vissa slag av projekt och på kapitalvaror. Regeringen anser att SEK därvidlag skall ha möjlighet att lämna krediter med villkor som motsvarar vad företag i konkurrentländerna kan erhålla. Verksamheten kan för budgetåret 1994/95 komma att ge ett överskott. Beräkningen av utfallet är dock osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.  godkänner att AB Svensk Exportkredit tillämpar samma usprungsregler som Exportkreditnämnden, 2. till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. 225 E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. 1992/93 Utgift 10 848 7421 1993/94 Anslag          1 000' 1994/95 Förslag          1 000 1 Tidigare redovisat under tolfte huvudtiteln anslaget C 2. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering av export av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform i och med utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser tidigare gjorda åtaganden. Kreditgivningen kan resultera i ett överskott. Risken för att anslaget kommer att belastas kan dock inte helt uteslutas. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit- givning till u-länder 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 90 550 4421 55 000 0001 50 000 000 1 Tidigare redovisat under tolfte huvudtiteln anslaget C 3. Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för vissa äldre förmånliga krediter till u-länder. Ett nytt system för s.k. u- krediter infördes den 1 januari 1985. Detta anslag belastas endast med kostnader för åtaganden som har gjorts intill utgången av år 1984. Kostnaderna kommer successivt att minska. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat. Regeringen beräknar kostnaderna för budgetåret 1994/95 till 50 000 000 kr. 226 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 227 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 5 737 382' 2 511 000 2 511 000 Reservation 42 990 1 Det tidigare anslaget F 1, som t.o.m. 1992/93 benämndes Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området, delades fr.o.m. innevarande budgetår på två anslag, dels F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, dels F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Anslaget fungerar som ett värdefullt och flexibelt instrument för att möjliggöra stöd till seminarier, utredningar, studier, publikationer, besök m.m. av utrikespolitisk betydelse. Under detta anslag finansieras också en säkerhetspolitisk rådgivare på departementet. Under budgetåret 1992/93 anslogs medel bl.a. till Försvarets forsk- ningsanstalt (FOA) för ett särskilt ESK-uppdrag. Vidare lämnades bidrag till institutet för öst-väst-studier i Haag och till Raoul Wallenberg- institutet i Lund syftande till att stärka förståelsen för ett demokratiskt beslutsfattande i Central- och Östeuropa. Medel anslogs också för anordnandet av en konferens om preventiv diplomati i samverkan mellan UD och Utrikespolitiska Institutet (UI) samt till konsultuppdrag för UD:s räkning rörande icke-spridning avseende massförstörelsevapen. Under budgetåret 1993/94 har anslaget hittills utnyttjats bl.a. för bidrag till FN för ett seminarium om fredsfrämjande verksamhet och en FN-studie om hur forskare inom den militärindustriella sektorn i f.d. Sovjetunionen skall kunna utnyttjas i civil produktion. Anslaget ger möjlighet att stödja ett flertal projekt av betydande utrikespolitiskt intresse. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 511 000 kr. 228 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 26 191 315 20 000 000 10 000 0001 Rerservation 2 179 310 1 Utöver detta anslag föreslås dessutom att drygt 3 miljoner kronor från Fredslotteriet, Svenska Penninglotteriets AB disponeras för detta ändamål enligt vad som anges nedan. Målsättningen med anslaget är att stimulera information och studier om fred, nedrustning och fredsfrämjande utveckling. Från anslaget beviljas bidrag för freds- och nedrustningssträvanden i form av organisations- och projektbidrag till enskilda organisationer och stiftelser som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Begreppet säkerhetspolitik innefattar här etniska, ekonomiska, sociala och ekologiska faktorer. Bidrag lämnas under anslaget även för kontakter med organisationer och institutioner i Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen i syfte att stärka kunskaper om säkerhetspolitik, fred, nedrustning, demokrati- sering och ekonomisk utveckling i dessa länder. Stödet skall främja verksamhet som är av allmänt intresse och som haj- en god spridningseffekt. Efter den översyn av anslaget som företagits av Utrikesdepartementet år 1992 fattade regeringen beslut om en ny förordning för anslaget, vilken trädde i kraft den 1 september 1993. Förordningen innebär bl.a. att regeringen fortsättningsvis fattar beslut om såväl organisationsbidrag som projektstöd. Genom förordningen har vidare väsentligt skärpta krav införts vad gäller redovisning av erhållna bidrag. Regeringen tillsatte i september 1993 en ny beredningsgrupp med sju ledamöter, representerande såväl föreningsliv som massmedia och sakkunskap på det säkerhetspolitiska området. Gruppen har till uppgift att inför regeringens beslut avge rekommendationer om såväl projekt- som organisationsbidrag som beviljas över anslaget. Den senare formen av bidrag utgör verksamhetsstöd, som komplement till organisationernas och stiftelsernas egen finansiering. Regeringens överväganden Regeringen anser det värdefullt att enskilda organisationer och stiftelser stimulerar till intresse för och aktivitet kring utrikespolitiska frågor. Sådan verksamhet kan främja förståelse för andra länders och regioners levnadsbetingelser och motverka tendenser till förenklade hotbilder. Aktivt engagemang från folkrörelserna främjar också möjligheterna för regeringen att föra en aktiv och väl förankrad utrikespolitik. Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att organisationer som erhåller bidrag över detta anslag skall bedriva en verksamhet som bygger på aktiva medlems insatser. Regeringen vill understryka att de främsta hoten mot freden står att finna i brist på demokrati i ett stort antal länder. Bristande respekt för mänskliga rättigheter och etniska konflikter är allvarliga hot mot freden. Kriget i Bosnien visar i all sin brutalitet att vår egen världsdel inte på något sätt är förskonad från uppkomsten av nya väpnade konflikter. Även i det f.d. Sovjetunionen finns flera tragiska exempel av liknande slag. Demokrati och marknadsekonomi bör ses som fundament för utveckling och internationellt umgänge och som nödvändiga inslag i arbetet med att skapa en fredligare värld. De senaste årens erfarenhet visar också på problem med upprustning och spridning av massförstörelsevapen, inte minst till länder i tredje världen. Begreppet nedrustning har därför vidare betydelse än för några år sedan. Det är angeläget att beredningsgruppen vid fördelningen av medel tar hänsyn till dessa ändrade förutsättningar för nedrustningspolitiken. De erfarenheter och aktiva engagemang som finns bland många av de organisationer som genom åren fått stöd via detta anslag bör tillvaratas för att förankra de svenska insatserna i nedrustningsarbetet. Ett brett ideellt engagemang i dessa frågor är värdefullt. Regeringen ser det vidare som positivt att svenska ideella organisationer utvecklar kontakter med organisationer och institutioner i de tidigare kommunistiska diktaturerna. Denna typ av kontakter kan stödjas genom detta anslag i det fall de syftar till att stärka kunskaperna om säkerhetspolitik, fred, nedrustning och demokrati i dessa länder. Det ansträngda budgetläget tvingar regeringen att föreslå besparingar på en rad olika områden, också detta. Mot denna bakgrund och det faktum att summan av begärda medel i de inkomna ansökningarna på senare tid minskat föreslår regeringen att anslaget för detta ändamål reduceras nästa budgetår. Regeringen noterar att drygt 3 miljoner kronor finns tillgängliga bland Penninglotteriets medel för den verksamhet som finansieras från detta anslag. Dessa medel hänförs till s.k. fredslotterier åren 1984-1986 vilka utgjort en reserv för motsvarande statliga anslag. Mot bakgrund av det ansträngda budgetläget har beredningsgruppen för anslaget rekommenderat regeringen att dessa medel tas i anspråk under budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår således att anslaget under budgetåret 1994/95 begränsas till 10 miljoner kronor. Därtill tas 3 miljoner kronor från Fredslotteriets medel i Svenska Penninglotteriets Aktiebolag. Totalt kommer därför 13 miljoner kronor att stå till förfogande för detta ändamål nästa budgetår. Regeringens avsikt är att anslaget från budgetåret 1995/96 skall överföras till Civildepartementet som har ett övergripande ansvar för folkrörelsefrågor i regeringskansliet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 230 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings- institut (SIPRI) 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 21 310 000 21 396 000 21 850 000 Reservation Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) upprättades som en oberoende internationell stiftelse år 1966. Stiftelsen har till ändamål att i enlighet med de grunder för bidrag som riksdagen godkänt (prop. 1966:76, bet. 1966:SU88, rskr. 1966:203, prop. 1979/80:106, bet. 1979/80:UU21, bet. 1979/80:SkU48, rskr. 1979/80:304) bedriva forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet. Stiftelsen leds av en internationellt sammansatt styrelse. Styrelsens sammanträden är förlagda till Stockholm. Institutet har ca 50 anställda, av vilka knappt hälften är forskare. Flertalet av forskarna kommer från andra länder än Sverige. Målsättningen med bidraget är att stödja SIPRI :s verksamhet med att bedriva en opartisk och tillförlitlig forskning, främst baserad på analyser av vapenhandel, vapenutveckling och militärutgifter samt att analysera orsakerna till olika konflikter. Forskningen inriktas bl.a. på europeisk säkerhet och rustningskontroll, militär teknologi, militärutgifter och utveckling i tredje världen samt kemisk och biologisk krigföring. Den kvantitativa forskningen har, inte minst efter Sovjetunionens och Warszawa-paktens upplösning, kommit att kompletteras med analyser av orsakerna till olika konflikter. Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) SIPRI har ansökt om 22 900 000 kr för budgetåret 1994/95. Beloppet beräknas medge en fortsatt uppmärksamhet på traditionella forsknings- områden liksom på stabilitet och instabilitet i Central- och Östeuropa. SIPRI ägnar också större uppmärksamhet åt utvecklingen i Mellanöstern och åt kopplingarna mellan kapprustning, utveckling och miljöskydd. Den föreslagna anslagsökningen skulle medge ökade satsningar på regionala konflikter och ge SIPRI möjlighet att samverka med forskningscentra i Asien, Latinamerika, Afrika och Stilla Havsområdet. SIPRI :s omfattande publikationsverksamhet utnyttjas över hela världen av regeringar, förtroendevalda, akademiker, studenter och massmedia. Institutet har under senare år fått utmärkelser i form av American Choice-priset för årets mest värdefulla akademiska publikation och pris från Foreign Press Association of Sweden. SIPRI har moderniserat sitt omfattande bibliotek och sin dokumenta- tionsavdelning bl.a. genom inköp av nya datorer som kommer att medverka till en effektivare databas. SIPRI framhåller att institutet drabbas av väsentliga merkostnader eftersom det är beroende av den internationella löneutvecklingen för forskare. Regeringens överväganden SIPRI har i sin forskning och publikationsverksamhet på ett värdefullt sätt bidragit till att öka kunskapen om omfattning och tendenser rörande rustningsnivåer, globalt sett och i enskilda regioner. SIPRI:s prioriteringar sammanfaller väl med de frågor regeringen anser vara angelägna, bl.a. att bevaka icke-spridningsffågor, särskilt i f.d. Sovjetunionen, att följa efterlevnaden av avtal om nedrustning, att bevaka väpnade konflikter samt att studera nya former av fredsbevarande verksamhet. Regeringen ser positivt på en breddning i linje med vad SIPRI föreslagit men med ett lägre anslag än vad institutet begärt. Anslaget föreslås öka med 250 000 kr utöver pris- och löneomräkning. Efter avdrag för 249 000 kr, som utgör del av UD:s sparbeting, samt med hänsyn tagen till vissa tekniska justeringar, har anslaget beräknats till 21 850 000 kr. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 21 850 000 kr. F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet 1 <table border="1"> <tr><td> 1992/93 Utgift</td><td> 16 569 908</td></tr> <tr><td> 1993/94 Anslag</td><td> 9 785 000</td></tr> <tr><td> 1994/95 Förslag</td><td> 12 259 000</td></tr> <tr><td> 1 Tidigare redovisat</td><td> under anslaget F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbe-</td></tr> <tr><td colspan="2"> gränsning och nedrustning.</td></tr> </table> Målet med anslaget är att tillföra kompetens från Försvarets forskningsanstalt (FOA) i Utrikesdepartementets arbete rörande internationella förhandlingar om rustningsbegränsningar och nedrustning. Dessa förhandlingar, som bl.a. rör kärnvapen, biologiska och kemiska vapen samt andra avancerade vapensystem, ställer höga krav på teknisk kompetens från FOA. 232 Försvarets forskningsanstalt FOA har hösten 1993 presenterat en samlad anslagsframställan till regeringen, inriktad på såväl Utrikesdepartementets som Försvarsdepar- tementets behov. I FOA:s anslagsframställan har samarbetet med Utrikesdepartementet, som omfattar 2-3% av FOA:s verksamhet, benämnts "Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet”. Rubriken på anslaget ändras i enlighet härmed. I sin anslagsframställan för budgetåret 1994/95 pekar FOA på att försvarsmakten mer än tidigare kommit att medverka i internationella fredsbevarande operationer. Detta ställer nya och ökade krav på FOA bl.a. vad gäller utvecklande av teknisk kompetens t.ex. vad avser minröjning. Dessutom ökar kraven på omvärldsanalyser för regeringens samlade behov. Ett exempel på sådan analys är den forskning och de studier FOA bedriver för såväl UD:s som ÖB:s räkning inom området Europeisk säkerhet. FOA begär för budgetåret 1994/95 ett belopp om 13,5 miljoner kronor för den verksamhet som finansieras av UD. FOA ansöker om medel för följande verksamhetsgrenar: Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Övergripande analyser                 2,5 miljoner kronor Vapen, skydd och räddningstjänst      0,5 miljoner kronor Informationsförsörjning                 4,1 miljoner kronor A B C-stridsmedel                    6,4 miljoner kronor Summa                            13,5 miljoner kronor Verksamhetsgrenen "övergripande analyser” omfattar i huvudsak "Europeisk säkerhet”. Inom verksamhetsgrenen "vapen, skydd och räddningstjänst” pekar FOA på behovet att utveckla effektiva instrument för minröjning, främst för att bistå civila i områden där strider sedan länge upphört. "Informationsförsörjning” omfattar bl.a. seismisk provstoppsövervak- ning, en verksamhet där Sverige under en rad år spelat en ledande roll. De sjunkande anslagen till FOA under budgetåret 1993/94 har föranlett FOA att söka minska sina kostnader på det seismiska området genom att undersöka möjligheterna till samarbete med Norge. Därigenom beräknas kostnaderna för den seismiska verksamheten uppgå till knappt 4 miljoner kronor. Förslaget innebär att den svenska mätstationen i Hagfors bedrivs i samarbete med NORSAR (Norwegian Seismic Array) som åtar sig underhåll av stationen. FOA bedriver också inom denna verksamhetsgren viss forskning rörande rymden och open skies. Verksamhetsområdet "ABC-stridsmedel” inriktas i första hand på 233 studier och forskning om hot från kärnvapen. Beträffande kämvapenhotet har FOA under år 1993 aktivt medverkat i utarbetandet av ett svenskt förslag till ett internationellt avtal om fullständigt provstopp. FOA pekar också på vikten av att bevaka hur de politiska förändringarna i världen förskjutit tyngdpunkten i hotbilden mot eventuell illegal och okontrollerad hantering av kärnvapen samt material eller komponenter som har betydelse bl.a. för terroristhot och kärnvapens spridning till flera nationer. FOA har inom området ”kämvapenhotet” också insamlat och ana- lyserat luftburen radioaktivitet. FOA:s kompetens på detta område tas nu i anspråk även i ett internationellt samarbete i Centralasien. FOA bedriver sedan många år ett aktivt arbete för att minska hoten från kemiska och biologiska vapen. Utöver medverkan i att stärka inter- nationella avtal som avser dessa vapen deltar FOA sedan år 1993 också i insatser som syftar till att förstöra kemiska substanser i Ryssland vilka kan utnyttjas för framställning av kemiska vapen. Regeringens överväganden För budgetåret 1992/93 anvisade regeringen ett anslag till FOA om 15 840 000 kr. För budgetåret 1993/94 minskades anslaget till 9 785 000 kr till följd av det statsfinansiella läget. Regeringen delar FOA:s bedömning att det internationella säkerhets- politiska läget efter det kalla krigets slut innebär ökade och nya krav på FOA. Detta gäller bl.a. områden av intresse för såväl Utrikes- som Försvarsdepartementet, t.ex. internationell krishantering och humanitär hjälp till krigsdrabbade områden. Regeringen vill betona att FOA:s tekniska kompetens möjliggjort ett aktivt svenskt engagemang i prioriterade nedrustnings- och rustnings- kontrollfirågor. Genom FOA har Sverige kunnat spela en ledande roll när det gäller att bevaka efterlevnaden av gällande nedrustningsavtal och när det gäller att bedöma om förbjudna vapen använts i olika konfliktsi- tuationer. I FOA:s anslagsframställan ingår bl.a. en förstärkt insats för verksam- het som rör ett internationellt avtal om provstopp. Regeringen tillstyrker detta med anledning av att provstoppsfrågan fått ny aktualitet efter för- handlingsgenombrottet i nedrustningskonferensen i Geneve hösten 1993. Regeringen tillstyrker också en förstärkt insats vad avser biologiska och kemiska vapen med ca 1 miljon kronor i förhållande till innevarande års budget, dvs. ca 1 miljon kronor mindre än vad FOA ansökt om. Regeringen ser positivt på att FOA ingått ett samarbetsavtal med en norsk seismisk station som påtar sig kostnader för underhåll av stationen i Hagfors. För budgetåret 1994/95 avser regeringen att anvisa ett engångsbelopp om 2 500 000 kr till detta anslag. Anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 kommer att på sedvanligt sätt prövas mot bakgrund av de anspråk på anslaget som då föreligger, bl.a. med hänsyn till läget i provstoppsförhandlingama. Efter pris- och löneomräkning, vissa Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 234 tekniska justeringar och med avdrag för 184 000 kr, som utgör del av Prop. 1993/94:100 UD:s sparbeting, beräknas anslaget till 12 259 000 kr.                    Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 12 259 000 kr. F 5. Utrikespolitiska Institutet 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 10 028 000 10 028 000 10 340 000 Målet med anslaget är att främja intresset för internationella frågor samt att vidga kunskaperna och att stödja forskningen om sådana frågor. Anslaget till UI medger en omfattande seminarie- och föredragsverk- samhet, ett flertal publikationer samt tillhandahållande av ett välutrustat bibliotek. Utrikespolitiska Institutet vänder sig till en vid målgrupp, från specialister till allmänheten samt bedriver en omfattande internationell kontaktverksamhet. Publikationer och programverksamhet sprids via bibliotek, universitet och vetenskapliga institutioner, skolor, tidningar, bildningsförbund samt enskilda prenumeranter. I nära anslutning till forskningsverksamheten arbetar studiegrupper med att genomföra mer kortsiktiga projekt kring avgränsade teman. Seminarie- och konferens- verksamheten spelar en viktig roll inom UI:s forskningsverksamhet. Den samordnas också med den övriga program- och föreläsningsverksamhe- ten. Genom sin centrala belägenhet i Gamla Stan i Stockholm, kan institutet ofta utnyttjas i anslutning till utländska besök hos bl.a. Utrikesdeparte- mentet, riksdagen och SIDA. Utrikespolitiska Institutet Institutet ansöker sammantaget om 1,6 miljoner kronor i ökade anslag för budgetåret 1994/95. Med dessa medel begär institutet bl.a. kompensation för den svenska kronans försvagning som drabbar institutet som i hög grad anlitar utländska föreläsare. Institutets begäran om extra anslag innefattar också medel för inköp av böcker och för att ansluta UI:s databas till nätverket inom universitets- och högskolesektorn. Vidare begär institutet ökade anslag för att bredda sin verksamhet i de baltiska staterna. Utöver de medel Utrikespolitiska Institutet erhåller över detta anslag får institutet också medel från andra statliga anslag, bl.a. 2,5 miljoner 235 kronor över forskningsanslaget Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse samt över anslaget Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området. Regeringens överväganden Utrikespolitiska Institutets verksamhet är av stor vikt, både vad avser forskning om utrikes- och säkerhetspolitik samt informationsverksamhe- ten som har en bred intressentkrets. Institutet har genom det nya anslaget Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse fått en väsentlig resursökning, vilken dock uteslutande avser forskning och inte den infor- mationsverksamhet som är riktad mot allmänheten. Anslaget föreslås öka med 250 000 kr utöver pris- och löneomräkning. Efter avdrag för 190 000 kr, som utgör del av UD:s sparbeting, har anslaget beräknats till 10 340 000 kr. Regeringen avser att höjningen skall utnyttjas huvudsakligen för att medge anslutning till internationella datanätverk inom universitets- och högskoleområdet, samt ökad service vid UI:s bibliotek. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 10 340 000 kr. F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säker- hetspolitisk betydelse 1993/94 Anslag     3 500 0001 1994/95 Förslag    3 588 000 1 Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1993/94. Målsättningen med anslaget är att stödja forskning om frågor av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, inte minst mot bakgrund av de genomgripande förändringar som ägt rum under senare år genom Sovjetunionens sönderfall. I 1993 års forskningsproposition anmälde regeringen att den avsåg att medverka till att en forskargrupp med inriktning på utrikes- och säkerhetspolitik etablerades vid Utrikespolitiska Institutet (UI) och att den skall erhålla statliga bidrag under en treårsperiod. Den 30 juni 1993 slöts avtal mellan Utrikesdepartementet och UI om verksamhetens utformning. Enligt avtalet har regeringen utsett en programstyrelse som fortlöpande skall leda och granska forskargruppens verksamhet. I december 1993 utdelades de första projektanslagen i Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 236 forskningsprogrammet. Av anslaget beräknas under budgetåret 1994/95 högst 2 562 000 lo- användas för forskargruppen vid Utrikespolitiska Institutet. Återstående medel utnyttjas för forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Pris- och löneomräkning har gjorts på anslaget i likhet med andra forskningsanslag. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 588 000 kr. 237 G. Samarbete med Central- och Östeuropa Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa är en integrerad del av den svenska östpolitiken. Grundvalen för denna politik, som är ett led i Sveriges strävan att medverka till en breddning och fördjupning av det europeiska samarbetet som helhet, framgår av inledningen till denna bilaga till budgetpropositionen. Medlen under littera G. ingår i ett treårigt program för samarbetet med Central- och Östeuropa, 1992/93-1994/95. Budgetåret 1994/95 är alltså det sista året i programmet. För detta budgetår är såväl totalbeloppet, en miljard kronor, som huvuddragen av verksamheten förutsedda i det pågående treårsprogrammet. I enlighet med regeringens bemyndigande har de verkställande myndigheterna redan under innevarande budgetår gjort betydande åtaganden avseende 1994/95. Vissa nya initiativ har aktualiserats av utvecklingen i samarbetsländema. Målsättningarna för det svenska östsamarbetet är oförändrade: - an stödja upprättande och konsolidering av demokratins och rättstatens institutioner, - att stödja införande av en fungerande marknadsekonomi, - att stödja åtgärder för att förbättra miljön, särskilt i Östersjön, - att bistå de baltiska staterna att befästa sin nationella suveränitet. De båda första målsättningarna baseras på ESK:s Parisstadga. Av strävan att involvera så stora delar som möjligt av såväl det svenska som mottagarländernas samhällen följer att samarbetet uppvisar en betydande bredd, såväl organisatoriskt som i fråga om ändamål. Kunskapsöverföring i olika former förblir det viktigaste instrumentet i det bilaterala samarbetet. Tyngdpunkten ligger på de sektorer som är av betydelse för det pågående politiska och ekonomiska systemskiftet i de central- och östeuropeiska länderna samt för bevarandet och förbättrandet av miljön. I det bilaterala samarbetet prioriteras Sveriges geografiska närområde. Genom att delta i det omfattande multilaterala samarbetet avseende Central- och Östeuropa, medverkar Sverige till att ge makroekonomiskt stöd och finansiera infrastrukturella investeringar i reformländema. Det multilaterala samarbetet ger också möjligheter att göra insatser i de central- och östeuropeiska stater som inte mer än i begränsad omfattning berörs av de bilaterala svenska insatserna. Inom ramen för de fastlagda riktlinjerna kan tyngdpunktsförskjutningar i verksamheten ske. Utvecklingen i Central- och Östeuropa präglas av snabba förändringar. Länderna genomför reformer i olika takt. Sedan det nuvarande treårsprogrammet inleddes vid budgetårsskiftet 1992/93, finns inga särskilda landramar. Närområdet är den enda geografiska prioriteringen. Skillnader i ländernas utvecklingstakt medför dock att samarbetet med varje enskilt land får en mer eller mindre specifik karaktär. Landramar bör, enligt regeringens uppfattning, inte upprättas, eftersom sådana skulle motverka flexibiliteten. Det är däremot önskvärt att samarbetsinsatsema tar ökad hänsyn till ändrade förutsättningar i varje land och anknyter till en övergripande bedömning av landets utveckling. Hänsyn måste också tas till de insatser som görs av andra aktörer i samarbetet. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 238 Det är viktigt att insatsernas utsträckning i tiden beaktas. Det finns numera i flertalet mottagarländer ett större behov av och en bättre kapacitet för att tillgodogöra sig insatser av längre varaktighet. Utan att binda upp samarbetet vid alltför långsiktiga projekt, kan vidareutveckling av vissa, erfarenhetsmässigt framgångsrika insatser ges högre prioritet. En annan viktig aspekt, med anknytning till strävan efter mera långsiktig planering, är förhållandet mellan bilateralt och multilateralt samarbete. I takt med att ländernas internationella ekonomiska relationer normaliseras och nödvändiga stabiliseringsprogram genomfors, förbättras tillgången till de multilaterala finansieringsinstitutionernas kreditgivning. Detta ställer förändrade krav på Sveriges tekniska samarbete, som bör komplettera det finansiella stödet och medverka till att detta utnyttjas effektivt. Betydelsefulla insatser i det bilaterala samarbetet med Central- och Östeuropa görs av lokala och regionala myndigheter samt folkrörelser och enskilda organisationer. Nyligen genomförda utvärderingar av vänortssamarbetet och organisationernas samarbete har bekräftat värdet av största möjliga bredd i kontakterna med de central- och östeuropeiska länderna. Utöver de medel till miljö- och miljörelaterade insatser som utgår under denna huvudtitel har hittills ca 450 miljoner kronor anvisats för stöd för miljöinsatser till de baltiska länderna, Polen och Ryssland från Miljö- och Naturresursdepartementets anslagsmedel. För budgetåret 1994/95 föreslår regeringen under Miljö- och Naturresursdepartementets huvudtitel att närmare 200 miljoner kronor skall utgå i stöd till dessa länder. Som ett led i regeringens klimatpolitik på energiområdet görs insatser för energieffektivisering och ökat utnyttjande av fömybara energislag i Baltikum och Östeuropa. Detta beskrivs under littera E. under Näringsdepartementets huvudtitel. Inledningsvis ges en översikt över samarbetsförutsättningama och de överväganden som ligger bakom prioriteringarna i budgeten ländervis. De baltiska länderna Bland de forna sovjetrepublikerna har de baltiska länderna nått längst i den politiska och ekonomiska reformprocessen. Beslutsamma stabiliseringsansträngningar har gett resultat. Mellan de tre staterna finns dock variationer i fråga om strategier och hittills gjorda framsteg. Det svenska samarbetet bör anpassas till förutsättningarna i varje enskilt land, men det finns exempel på insatsområden, där problem och målsättningar är likartade och där det ter sig naturligt att rikta sig till Baltikum som region. Ett sådant exempel är suveränitetsstödet. Det kommer även i fortsättningen att utgöra en viktig del av Sveriges samarbete med de baltiska länderna. Fortsatt stöd är avsett för polis, tull och gränsskydd, bl.a. för att hjälpa länderna i kampen mot den organiserade brottslig- heten. Denna fråga är av stor betydelse för själva reformprocessen. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 239 16 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 För budgetåret 1992/93 beräknades ett belopp om 300 miljoner kronor för valutastöd till de baltiska länderna. Stödet var avsett att ges inom ramen för en internationell aktion och frågan har därför på svenskt initiativ behandlats i samband med överläggningar om stöd till Baltikum, särskilt inom det nordiska samarbetet. Någon internationell uppslutning har emellertid inte kunnat mobiliseras, och medlen har därför inte betalats ut. Diskussioner pågår om alternativa insatser som ligger i linje med det ursprungliga syftet. Inriktningen bör vara att utforma ett stöd som medverkar till att ett långsiktigt förtroende för de baltiska valutorna byggs upp. Särskilt intressant i detta sammanhang är den modell för stöd till den finansiella sektorn som används i Polen. Den planerade handelshögskolan i Riga, som utgör Sveriges bidrag till Östersjörådets utbildningsinitiativ Euro-Faculty och som kommer att vara öppen för studenter från alla de tre baltiska länderna, är ett annat exempel på en regional insats. Ett viktigt område i samarbetet med Estland och Lettland är stöd till integreringen av ländernas rysktalande befolkning. Regeringen planerar stöd till språkundervisningen i estniska och lettiska, som är en förutsättning för medborgarskap och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Även den ryska kulturen i de båda länderna kommer att stödjas. Estland har gjort övertygande framsteg på reformområdet. Makroekonomisk stabilisering har åstadkommits, vilket har gett en grund för fortsatta strukturella och institutionella förändringar. Privatiseringen av statsföretag förutses accelerera framöver. Finansiella reformer kommer att bli nödvändiga för att öka tillgången på investeringskapital och underlätta omstruktureringar av företag. Sveriges hittillsvarande samarbete med Estland har huvudsakligen avsett tekniskt bistånd, kopplat till demokratiseringsprocessen och övergången från planekonomi till marknadsekonomi. I linje med vad som anförts ovan, kommer samarbetet nu i högre grad att inriktas på åtgärder för att stödja handel och investeringar. Även Lettland fullföljer framgångsrikt en stram stabiliseringspolitisk linje. Framöver förutses en gynnsammare ekonomisk utveckling och samhällsekonomisk tillväxt är inom räckhåll. Strukturella förändringar sker dock i långsammare tempo. Vad gäller privatiseringen, har hittills företrädesvis mindre företag avyttrats. Den finansiella sektorn saknar ännu förmåga att effektivt stödja omvandlingsprocessen med nödvändigt investeringskapital. Sveriges samarbete med Lettland har främst avsett tekniskt bistånd på miljöområdet samt bistånd inom sektorerna företagsutveckling och offentlig förvaltning. Tekniskt bistånd till institutionsbyggande bör även fortsättningsvis prioriteras, i synnerhet på områden av betydelse för det politiska och ekonomiska systemskiftet. Litauen har, liksom Estland och Lettland, fått vidkännas en kraftig produktionsminskning de senaste åren. Nedgången har nu bromsats upp och bruttonationalprodukten förutses stiga under år 1994. Ansträng- ningarna har ökats för att åstadkomma makroekonomisk balans och stadigvarande sänka inflationen. Privatiseringsprocessen har avancerat snabbt och en större del av näringslivet har övergått i privat ägo. Strukturella reformer och institutionella förändringar kommer att kräva Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 240 allt större uppmärksamhet i den ekonomiska politiken framöver. Sveriges samarbete med Litauen har huvudsakligen avsett tekniskt bistånd samt insatser vid kärnkraftverket i Ignalina. I det kommande samarbetet bör systemskiftesmålet ha en framträdande plats. Kontaktytorna med parlament och statsförvaltning bör breddas, samtidigt som insatser på lokal nivå bör fortsätta. Samarbetet på kämsäkerhetsområdet och inom miljösektom kommer fortsatt att prioriteras. Polen Polen har sedan demokratiseringsprocessen inleddes genomgått en mycket positiv utveckling vad gäller såväl politiska som ekonomiska reformer. Grunden har lagts for en parlamentarisk demokrati som baseras på fungerande partibildningar och fria intresseorganisationer. Ekonomiskt har Polen nått en vändpunkt. För andra året i rad uppnås tillväxt år 1993. Fortfarande brottas landet med problem, såsom stort budgetunderskott, hög inflation och besvärande skuldbörda. Omställningen av näringslivet har varit framgångsrik, även om privatiseringen av större foretag bara påbörjats. Den utvärdering av samarbetet med Polen som gjordes under år 1993, i nära samråd med polska myndigheter, har bekräftat att den allmänna inriktningen av vårt samarbete varit riktig. Polen intar sedan den 1 juli 1993 samma ställning i östsamarbetet som övriga länder i vårt närområde. Samarbetet kommer att inriktas på offentlig förvaltning, företagande och företagsledning, bankadministration, miljö samt stöd till enskilda organisationer. Konsultationerna med Polen har bl.a. lett till att ett nytt samrådsforum etablerats, där övergripande samarbetsfrågor diskuteras. Sverige lämnade under år 1993 ett särskilt bidrag till Polens bank- privatiseringsprogram. Det allt intensivare svenska företagssamarbetet med Polen återspeglar landets gynnsamma ekonomiska utveckling. Med fem samriskföretag är Polen det ojämförligt största samarbetslandet för Swedfund International AB i Central- och Östeuropa. Ryssland Oenigheten mellan olika styrande organ och konstitutionella oklarheter kring kompetensfrågorna har försenat och försvårat reformprocessen och lett till att det internationella finansiella stödet till landet bromsats upp. Framöver är det i första hand inflationsbekämpningen som måste prioriteras. Kontroll över prisutvecklingen utgör basen för framgångsrika reformer på en rad andra områden. Om de allmänna valen i december 1993 skapar förutsättningar för en accelererad reformprocess, ökar möjligheterna för Ryssland att tillgodogöra sig internationellt stöd i olika former. Sverige bör hålla hög beredskap för att spela en roll i det multilaterala samarbete som då kommer att få ökad tyngd. Under budgetåret 1994/95 förutses bl.a. ett omfattande småföretagsprogram i EBRD:s regi, ett privatiserings- och omstruktureringsprogram samt ett Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 241 marknadsorienterat utbildningsprogram, initierat av Världsbanken. För svenskt vidkommande är det angeläget att insatserna även kommer den del av Ryssland till godo som innefattas i Sveriges närområde. Under år 1993 har det tekniska samarbetet med Ryssland intensifierats. Det manifesterades bl.a. i den svensk-ryska deklarationen vid stats- ministerns besök i Ryssland i början av 1993. I syfte att vidga samarbetet och göra det mera långsiktigt initierade regeringen i början av året, i samverkan med biståndsmyndighetema, ett särskilt program, som avspeglade Sveriges vilja att förstärka samarbetet med nordvästra Ryssland. Innehållet utgörs av strategiska insatser för att främja samhällsomdaningen. De avser den offentliga sektorn, regionalt eller centralt, utbildningsinstitutionerna och näringslivet. På regeringens initiativ bereder Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för närvarande ett särskilt omskolningsprogram i S:t Petersburg och Kaliningrad för ryska officerare som lämnar aktiv tjänst. Samarbetet med den ryska delen av den euroarktiska Barentsregionen (Storkalotten) innefattar bl.a. utbildningsinsatser i BITS och Styrelsens för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP:s) regi. En betydelsefull roll spelar Barentssamarbetet, där länsstyrelsen i Norrbotten tilldelats en operativ roll. Närområdesprincipen innebär en koncentration av insatserna till nordvästra Ryssland men insatser i andra områden förekommer också. Det gäller t.ex. utfästelsen om stöd till ett internationellt finansierat kämforskarcenter i Moskva samt den kunskapsöverföring till landets centrala administration som administreras bl.a. av Finansdepartementet. Övriga länder Sveriges samarbete med övriga central- och östeuropeiska länder kanaliseras, som tidigare nämnts, huvudsakligen via multilaterala organ. Detta samarbete har formen av dels tekniskt bistånd, dels av internationellt samordnat finansiellt stöd. Flertalet centraleuropeiska länder har varit mottagare. Reforminriktade OSS-stater förutses i stigande utsträckning bli delaktiga av det multilaterala samarbetet. Enstaka bilaterala insatser utanför närområdet genomförs i varierande omfattning av alla de svenska samarbetsorganen. Med tanke på att några av staterna utanför närområdet från olika aspekter har intresse för svenskt vidkommande, kan även fortsättningsvis ett antal bilaterala åtaganden komma att aktualiseras där. Samarbetets fortsättning Beredning och samordning av det statligt finansierade östsamarbetet har hittills skett inom Utrikesdepartementet, företrädesvis i Östeuropa- sekretariatet (ÖSEK). I anslutning till regeringsskiftet år 1991 förändrades i vissa delar den organisatoriska strukturen för östsamarbetet. Budgeten och de regeringsbeslut som i övrigt krävs bereds inom UD av Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 242 ÖSEK. UD bereder däremot normalt inte enskilda projekt, annat än då medel som står till regeringens disposition tas i anspråk. ÖSEK är inte heller någon verkställande instans. En stor del av det bilaterala samarbetet har hittills kanaliserats genom fyra myndigheter - BITS, SWEDECORP, SI och SIDA. Det svenska östsamarbetet har pågått under en förhållandevis kort tid. Såväl inriktningen som organisationen av samarbetet har alltsedan starten fortlöpande anpassats till den mycket snabba utvecklingen i mottagarländerna, liksom till de allmänna erfarenheter som gjorts. Som ett led i denna kontinuerliga anpassning tillsatte regeringen i juni 1993 en utredning1 rörande östsamarbetets inriktning och samordning. I sitt förslag Inriktning och samordning av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa (Ds 1993:79) har utredaren redovisat över- väganden om bl.a. organisatoriska frågor rörande östsamarbetet. Hans huvudförslag i den delen är att en Beredning för östsamarbete (BÖS), med ställning av kommitté, inrättas. Beredningens centrala uppgift är, enligt förslaget, att verka för samordning av de svenska insatserna i östsamarbetet. Utredaren presenterar även ett alternativ som innebär att lägga ansvaret för östbiståndet med sedvanlig ledning på någon av biståndsmyndighetema, t.ex. BITS. Ett tredje alternativ som redovisas är att nuvarande ordning, med ÖSEK som samordnande, bibehålies. Utredarens förslag har remissbehandlats. Några av remissinstanserna framhåller att den nuvarande organisationen för östsamarbetet varit verksam alltför kort tid för att man skall kunna göra några säkra bedömningar av vilka insatser som behövs för att förstärka organisationen. Flertalet av dem som yttrat sig understryker emellertid att det är angeläget att förbättra samordningen i östsamarbetet. I frågan hur detta organisatoriskt skall ske är meningarna delade. Regeringens avsikt är att genomföra sådana förändringar att en bättre samordning kan uppnås. Regeringen avser vid ett senare tillfälle återkomma till riksdagen med en redovisning. Regeringen har i sitt förslag till medelsdisposition för budgetåret 1994/95 utgått från att ett fortsatt samarbete skall äga rum även efter den 30 juni 1995. Mot bakgrund av behovet av fortsatt stöd till reformprocessen i Central- och Östeuropa, avser regeringen att inför budgetåret 1995/96 återkomma till riksdagen med förslag om ett nytt samarbetsprogram, efter det nuvarande treårsprogrammets avslutande. Erfarenheterna tyder på att en treårsperiod är en rimlig planeringstid. Den ger de verkställande organen möjlighet att arbeta kontinuerligt med vissa projekt, som förutsätter utfästelser för mer än ett år i taget. Samtidigt innebär en treårsperiod att riksdag och regering inte binds upp vid alltför långsiktiga åtaganden. De hittills gjorda insatserna kommer att utvärderas under år 1994 inför regeringens förslag om ett fortsatt program från och med budgetåret 1995/96. Utformningen av och innehållet i kommande samarbetsprogram kommer att bli föremål för 1 Utredare departementsrådet Gunnar Wetterberg. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 243 17 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 vidare överväganden. Då kommer man även att beakta vad ett svenskt Prop. 1993/94:100 inträde i Europeiska unionen, med dess omfattande östsamarbete, kan Bilaga 4 komma att innebära för det svenska samarbetet. Anslagsfrågor för 1994/95 <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag 1993/94</td><td> Beräknat 1994/95</td><td> Förändring</td></tr> <tr><td> Anslaget G 1. 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)</td><td> 200 000 000</td><td> 233 000 000</td><td> + 33 000 000</td></tr> <tr><td> 2. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)</td><td> 45 000 000</td><td> 47 000 000</td><td> +2 000 000</td></tr> <tr><td> 3. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)</td><td> 30 000 000</td><td> 50 000 000</td><td> +20 000 000</td></tr> <tr><td> 4. Swedfund International AB</td><td> 50 000 000</td><td> 25 000 000</td><td> - 25 000 000</td></tr> <tr><td> 5. Svenska institutet (SI)</td><td> 35 000 0001</td><td> 45 000 000</td><td> + 10 000 000</td></tr> <tr><td> 6. Kärnsäkerhet m.m.</td><td> 25 000 000</td><td> 30 000 000</td><td> +5 000 000</td></tr> <tr><td> 7. Baltiska investeringsprogrammet (BIP)</td><td> 50 000 000</td><td> 50 000 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 8. Övrigt multilateralt stöd</td><td> 90 000 000</td><td> 105 000 000</td><td> + 15 000 000</td></tr> <tr><td> 9. Till regeringens disposition</td><td> 55 999 000</td><td> 76 499 000</td><td> + 20 500 000</td></tr> <tr><td> 10. Suveränitetsstöd</td><td> 50 000 000</td><td> 60 000 000</td><td> + 10 000 000</td></tr> <tr><td> 11. Handelshögskolan i Riga</td><td> 10 000 000</td><td> 35 000 000</td><td> +25 000 000</td></tr> <tr><td> Summa kr</td><td> 640 999 000</td><td> 756 499 000</td><td> + 115 500 000</td></tr> <tr><td> Anslaget G 2.</td><td> 1 000</td><td> 1 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Anslaget G 3.</td><td> 230 000 000</td><td> 240 000 000</td><td> + 10 000 000</td></tr> <tr><td> Summa kr</td><td> 871 000 000</td><td> 996 500 000</td><td> + 125 500 000</td></tr> </table> 1 exkl. 10 miljoner kronor för Handelshögskolan i Riga (se anslagpost 11). De enskilda anslagsposternas belopp utgör endast ett beräkningsunderlag varför en justering av beloppen mellan posterna kan bli nödvändig. Den huvudsakliga fördelningen avses dock bli den som anges i tabellen. 244 G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag 1994/95 Förslag 626 009 756 640 999 000 756 499 000 >•2 Reservation 468 990 244 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 1 Från anslaget har avräknats 3 500 000 kr för administration av samarbetet. Medlen redovisas under anslaget A 1. Utrikesförvaltningen. 2 Anslagsbeloppen har varierat beroende på att littera G. numera omfattar tre anslag mot tidigare två samt att kompensation för det s.k. ”baltguldet” utbetalades 1992/93 genom förskottering från anslaget budgetåret 1993/94. Detta medför att budgetförslaget för 1994/95 visar en ökning med ca 125 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1993/94. Totalt uppgår programmet för Central- och Östeuropa till tre miljarder kronor under tre år. Under detta anslag finns medel anvisade för samarbete med Central- och Östeuropa, huvudsakligen i form av tekniskt bistånd inom de områden som anges i de övergripande målsättningarna. Över anslaget finansieras sålunda bl.a. expertinsatser och rådgivning inom olika samhällsområden, projekt inom miljöområdet, stöd till näringslivsutveckling, utbildning, kultur och forskning. Särskilda anslagsposter finns för det baltiska investeringsprogrammet, multilateralt stöd, suveränitetsstöd, samarbete inom kärnsäkerhets- och strålskyddsområdena och för handelshögskolan i Riga. Vidare finns medel till regeringens disposition. Bilateralt bedrivs samarbetet genom svenska centrala, regionala och lokala myndigheter, institutioner, organisationer och företag. Multilateralt samarbete kanaliseras via nordiska, europeiska och internationella institutioner och organ. Inom ramen för det multilaterala samarbetet ges även finansiellt stöd till de central- och östeuropeiska länderna. Tekniskt bistånd m.m. Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom vitala samhälls- sektorer i syfte att konsolidera systemskiftet utgör också fortsättningsvis huvudsyftet med stödet till länderna i Central- och Östeuropa. Genom en rad insatser som genomförts hittills har grunden lagts för ett stabilare och mer omfattande samarbete i framtiden. Samtidigt kan man skönja behovet av en viss förändring av inriktningen av samarbetet. Samarbetsländema har numera själva bättre möjligheter att koordinera och prioritera sina behov. I stället för korta enstaka konsultinsatser bör därför företräde ges för mer långsiktiga projekt. Systemskiftesmålet bör ha en framträdande plats i samarbetet. Det samarbete med Central- och Östeuropa som bedrivs av Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) avser kunskapsöverföring för att stödja den politiska och ekonomiska reformprocessen samt åtgärder för att förbättra miljön, särskilt i Östersjön. 245 För budgetåret 1993/94 disponerar BITS 200 miljoner kronor. I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 anger BITS att bredden på samarbetet förutses bestå. BITS föreslår en höjning med 100 miljoner kronor till 300 miljoner kronor. Behovet av insatser i de baltiska länderna förutses öka ytterligare i takt med att reformpolitiken förstärks och näringspolitik och investeringsprogram tar form. BITS förutser även ett fortsatt omfattande samarbete med Polen och en ökning av medelsbehovet för verksamhet i nordvästra Ryssland. Det är av betydelse för samarbetet och fördelningen av resurserna att insatsernas effekter utvärderas. BITS har på ett metodiskt sätt följt upp projekten. En särskild utvärdering har bland annat genomförts vad beträffar det s.k. fördjupade vänortssamarbetet som ger ett betydelsefullt underlag för ställningstagande beträffande den fortsatta verksamheten. Även länsstyrelsernas samarbete som kommit igång under det gångna året med våra grannländer torde behöva närmare belysas. Statens lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) har med finansiering från BITS igångsatt flera stödinsatser i främst de baltiska staterna och Ryssland. Sammanlagda insatser på detta område uppgår hittills till ca 15 miljoner kronor. På grund av insatsområdets bedömda långsiktighet har de två förstnämnda verken i en gemensam skrivelse till regeringen föreslagit en övergång till målstyrt institutionellt samarbete inom särskilda programramar för insatser i nordvästra Ryssland och de baltiska staterna. Tillgång till grundläggande geografisk information liksom av system för ordnad redovisning av gällande fastighetsindelning, fastighetsägande och till fastigheter anknutna rättigheter är av väsentlig betydelse för reformprocessen i länderna i Central- och Östeuropa. Det svenska stödet till uppbyggnaden av väl fungerande markförvaltningssystem bör fortsatt ges hög prioritet i det bilaterala samarbetet i nämnda länder. Den av Lantmäteriverket och CFD aktualiserade frågan om långsiktighet i planeringen av de svenska insatserna kan härigenom tillgodoses utan inrättande av särskilda programramar. I anslagsframställningen föreslår BITS att medel för påfyllnad av konsultfondema i IBRD och EBRD tillförs via de av BITS disponerade anslagsmedlen. BITS har i en särskild skrivelse redovisat förut- sättningarna för kreditfinansiering i samarbete med de multilaterala finansieringsinstitutionerna, i första hand i anslutning till planerade sektorslån till länder i Sveriges närområde. BITS föreslår att en särskild facilitet för kreditgivning till miljö- och infrastrukturprojekt i vårt närområde inrättas. Den föreslagna kreditfaciliteten skall i första hand användas för samfinansiering med de multilaterala finansierings- institutionerna, men ett visst utrymme för bilateral kreditgivning anser BITS också bör finnas. Enligt BITS förslag skall krediterna vid samfinansiering vara obundna och en uppmjukning av räntevillkoren kunna övervägas. Eftersom en ny kreditfacilitet förutsätter ett långsiktigt åtagande bör ställning i denna fråga tas inför beslut om ett fortsatt samarbetsprogram. Redan under innevarande budgetår bör dock en försöksverksamhet kunna inledas inom den ram för garantier för finansiellt stöd som riksdagen Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 246 medgav för budgetåret 1993/94. Denna försöksverksamhet bör kunna fortsätta under budgetåret 1994/95. Regeringen anser att BITS för budgetåret 1994/95 bör få disponera 233 miljoner kronor, men utgår samtidigt från att vissa insatser för vilka ytterligare medel hittills beslutats av regeringen i fortsättningen ryms inom ramen för de medel som anvisas BITS. Regeringen har ställt sig positiv till BITS önskemål om ökade administrativa resurser för att möjliggöra en mer effektiv handläggning, och har därför redan för innevarande budgetår medgivit en ökning med 1,9 miljoner kronor. Av de anslagna medlen får därmed 4,2 miljoner kronor användas för administrativa ändamål. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Stöd till enskilda organisationer Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) har till uppgift att ge stöd till länderna i Central- och Östeuropa genom svenska folkrörelser och enskilda organisationer. Huvuddelen av bidragen har gått till organisa- tionsuppbyggnad och utbildning. Under 1992/93 inkom 175 ansökningar till ett belopp av närmare 123 miljoner kronor. 89 ansökningar beviljades till ett belopp av 45 miljoner kronor. SIDA anger i sin anslags- framställning att drygt en tredjedel av de anslagna medlen, sedan samarbetet inleddes budgetåret 1990/91, har gått till de baltiska länderna. Två tredjedelar har kommit Polen, OSS, Rumänien, Tjeckien, Slovakien och Ungern till del. För budgetåret 1992/93 har dock en förskjutning ägt rum som innebär att hälften av stödet gått till de baltiska länderna. I den utvärdering av bidragen till enskilda organisationers samarbete med Central- och Östeuropa som har utförts under innevarande år konstateras att det samarbete som svenska enskilda organisationer bedriver med Central- och Östeuropa och som till en del finansieras med SIDA-bidrag fungerar tillfredsställande. Den svenska allmänheten har visat ett stort engagemang och intresse för att hjälpa länderna i regionen. Betydelsen av en direkt kontakt mellan befolkningen i Sverige och i samarbetsländema har starkt betonats av statsmakterna. Utredaren föreslår en rad åtgärder för att ytterligare effektivisera och förbättra biståndet genom enskilda organisationer. Utredaren konstaterar samtidigt att det är svårt att mäta stödets effektivitet eftersom insatserna ofta utgörs av punktinsatser med osäkra långsiktiga effekter. Det finns enligt utredaren skäl att prioritera projekt som är av mer långsiktig karaktär. Vad gäller frågan om stöd till politiska partier anser regeringen att svenskt statligt bistånd ej bör ges till partier i andra länder. Däremot är det naturligt att bistånd syftande till en demokratisk samhällsutveckling och ökad respekt för grundläggande fri- och rättigheter ofta även kan kanaliseras via politiskt orienterade organisationer och stödja projekt och verksamheter som kan ligga de politiska partierna nära. Regeringen har nyligen uppdragit åt en utredare att behandla frågan om bistånd kanaliserat genom organ med anknytning till politiska partier. Utredningens förslag i övrigt och de remissvar som inkommit övervägs för närvarande i regeringskansliet. 247 Inför budgetåret 1994/95 hemställer SIDA om 55 miljoner kronor. Regeringen föreslår mot bakgrund av ovanstående att SIDA bör få disponera 47 miljoner kronor under budgetåret 1994/95. Näringslivs- och investeringsstöd Svenskt näringsliv har värdefulla erfarenheter att bidra med i den pågående strukturomvandlingen i Central- och Östeuropa. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har till uppgift att främja och direkt medverka till utvecklingen av näringslivet i denna region. Den ekonomiska infrastrukturen är fortfarande svag i flertalet länder. Detta hämmar såväl produktion som internationell handel, vilka är nödvändiga förutsättningar för ekonomisk tillväxt, social utveckling och politisk stabilitet. Av myndighetens instruktion framgår att SWEDECORP i samverkan med Swedfund International AB särskilt skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar och, främst i samarbete med svenskt näringsliv, bidra till att gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagar- länderna och genom kunskapsöverföring till näringsliv och närings- livsorganisationer främja mottagarländernas handel, samt svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. Budgetåret 1992/93 var det första år under vilket SWEDECORP bedrev näringslivsfrämjande verksamhet i Central- och Östeuropa. Hittills har verksamheten koncentrerats till att bygga upp ett fungerande kontaktnät inom näringslivet i mottagarländerna. Satsningen på företag inom den privata sektorn och deras organisationer kommer enligt SWEDECORP :s anslagsframställning att fortsätta och fördjupas, framför allt vad beträffar praktisk rådgivning till små och medelstora företag. För budgetåret 1993/94 disponerar SWEDECORP 30 miljoner kronor för ändamålet. Regeringen anser att SWEDECORP för budgetåret 1994/95 bör få disponera 50 miljoner kronor för näringslivsfrämjande verksamhet, varav 1,3 miljoner kronor för administrativa ändamål. Investeringsbehoven i Central- och Östeuropa är stora. Swedfund International AB anger i skrivelse till regeringen att den höga efterfrågan på Swedfunds samverkan i Central- och Östeuropa kan komma att medföra kapitalbrist och därmed begränsning av Swedfunds verksamhet i regionen redan under verksamhetsåret 1994/95, särskilt med beaktande av att insatserna är långsiktiga och avkastning på redan gjorda aktiekapitalsatsningar i form av utdelningar och reavinster ligger ett antal år fram i tiden. Hittills har Swedfund i kapital kunnat disponera 140 miljoner kronor för investeringar i länderna i Central- och Östeuropa. Av dessa har ca 50 miljoner kronor kontrakterats. Ett utrymme på ca 90 miljoner kronor återstår därmed fram till den 30 juni 1995. Fram till samma tidpunkt beräknas Swedfund göra nya projektåtaganden till ett värde av 75-130 miljoner kronor. Swedfund anger att det förefaller rimligt att bolaget Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 248 tillförs 40 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, vilket skulle innebära Prop. 1993/94:100 att den högre åtagandesiffran täcks in. Regeringen instämmer i Bilaga 4 Swedfunds bedömning att investeringsbehoven i Central- och Östeuropa är stora och motiverar en kapitalökning. Det är regeringens bedömning att 25 miljoner kronor är tillfyllest för att klara Swedfunds åtaganden för kommande budgetår. För tiden därefter kan inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa ytterligare kapitaltillskott till Swedfund International AB bli aktuellt. Stöd till utbildning, forskning, kultur, m.m. Svenska institutet (SI) har till uppgift att främja Sveriges internationella kontakter genom utbyte inom utbildning och forskning, samt genom kultur- och erfarenhetsutbyte. SI:s samarbetsprogram på den högre utbildningens och forskningens område, i form av kurser, konferenser och personutbyte, är viktiga bidrag till kunskapsuppbyggnaden inom de prioriterade områdena demokratisering, marknadsekonomi och miljö. Behoven av samarbete på kulturområdet är stora efter alla år av isolering. Därför är stöd till bevarandet av kultur och kulturinstitutioner i Östersjöregionen angeläget, liksom satsningen på svenskundervisning i de baltiska länderna. En särskild satsning på språkundervisning till de baltiska ländernas rysktalande befolkning kan förväntas bli aktuell. Även den ryska kulturen i dessa länder bör stödjas. Av de 45 miljoner kronor som SI disponerar under innevarande budgetår har 10 miljoner kronor avsatts för stöd till upprättande av en handelshögskola i Riga. För samarbetsprojekt på kulturområdet har reserverats 7 miljoner kronor, varav 2 miljoner kronor för satsningar inom det kulturella Östersjöprojektet Ars Baltica. Resterande 28 miljoner kronor används till expertutbyten och kurser, informationsmaterial på ryska och baltiska språk, stipendier för studier på universitet eller högskola i Sverige, gemensamma högskoleprojekt med länderna i Central- och Östeuropa samt svenskundervisning. SI meddelar i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 att behovet av och efterfrågan på insatser i Central- och Östeuropa inom SI:s olika verksamhetsprogram har ökat kraftigt. Regeringen beräknar medelsbehovet för dessa ändamål till 45 miljoner kronor, vilket i praktiken innebär en höjning med 10 miljoner kronor eftersom innevarande års anslag innefattar särskilda medel som är avsedda för Handelshögskolan i Riga. För administrativa ändamål kan 1,3 miljoner kronor disponeras. Kärnsäkerhet m.m. Under innevarande budgetår har regeringen inom ramen för östsamarbetsprogrammet anvisat 25 miljoner kronor för insatser på kärnsäkerhetens och strålskyddets område genom Statens kämkrafts- inspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI). Härutöver har åtaganden gjorts om ett extraordinärt bidrag om 5 miljoner kronor till 249 SKI for att stödja uppbyggnad av kontrollsystem av kärnämne (höganrikat uran och plutonium) i OSS och de baltiska länderna. Regeringen anser det angeläget att även för nästa budgetår kunna anvisa 30 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och kärnsäkerhetens område i Central- och Östeuropa, varav 5 miljoner kronor är avsedda för att stödja uppbyggnaden av kontrollsystem av kärnämne i OSS och de baltiska länderna. Baltiska investeringsprogrammet Framväxten av livskraftiga små och medelstora företag är en grundläggande förutsättning för att övergången till marknadsekonomi i de baltiska länderna skall lyckas. Vid Nordiska ministerrådets möte i mars 1992 fattades beslut om ett baltiskt investeringsprogram om ca 100 miljoner ECU (motsvarande ca 800 miljoner kronor) över tre år för tekniskt och finansiellt stöd till små och medelstora företag. Programmet genomförs av Nordiska investeringsbanken, Nordiska projektfonden och Europeiska utvecklingsbanken. För innevarande budgetår, som är det andra verksamhetsåret, har regeringen avdelat 50 miljoner kronor. Att etablera finansiell verksamhet i ett relativt tidigt skede av omvandlingsprocessen är förenat med betydande komplikationer av legal, institutionell och administrativ karaktär. Det baltiska investerings- programmet löper emellertid planenligt i Estland och Lenland. I Litauen har det ännu inte varit möjligt att upprätta en nationell investeringsbank. Etableringen av en sådan väntas kunna ske inom kort. Programmet löper till den 1 juli 1995 och kommer därefter att utvärderas. Det baltiska investeringsprogrammet har förutsättningar att bli ett betydelsefullt stöd för små och medelstora företag i de baltiska länderna. I enlighet med de tidigare utfästelserna kommer 50 miljoner kronor att avsättas för det svenska bidraget under programmets tredje verksamhetsår. Multilateralt stöd Multilaterala organ som Världsbanken (IBRD), Europeiska utvecklings- banken (EBRD), Internationella valutafonden (IMF), OECD, FN och dess fackorgan, Europarådet m.fl. har inom sina respektive kompetens- områden utvecklat omfattande verksamheter och program med särskild inriktning på de central- och östeuropeiska ländernas behov. Huvuddelen av dess program finansieras av organens ordinarie resurser. Tillskott av ytterligare medel behövs där den aktuella verksamheten inte ryms inom organisationens ordinarie mandat. Över detta anslag finansieras även Sveriges bidrag till Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) till vilket Sverige utfäst sammanlagt 14,8 miljoner ECU över en sexårsperiod (1990/91-1995/96), eller ca 23 miljoner kronor per år. De internationella programmen och det bilaterala samarbetet växelverkar med varandra. Från svensk synpunkt är detta viktigt i flera Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 250 avseenden. Genom finansiella flöden från de multilaterala institutionerna kan investeringar och stora infrastrukturella projekt genomföras i de central- och östeuropeiska länderna. Via medverkan i det multilaterala samarbetet kan Sverige även fungera som katalysator för bidrag från andra länder till aktiviteter i vårt geografiska närområde. Därigenom främjas ett fördjupat och breddat internationellt engagemang för bl.a. de baltiska länderna. De internationella programmen ger vidare Sverige möjligheter att göra insatser - företrädesvis i form av tekniskt bistånd - i central- och östeuropeiska länder utanför det närområde som prioriteras i det bilaterala samarbetet. Det finansiella flödet som går genom de internationella finansieringsinstitutionerna har dessutom betydelse för inriktningen av Sveriges eget bilaterala samarbete. En viktig uppgift för det svenska tekniska samarbetet blir att komplettera det multilaterala finansiella stödet och medverka till att det utnyttjas effektivt. En accelererande reformprocess kommer att ställa krav på ökade multilaterala insatser. Flera initiativ diskuteras redan internationellt. Sverige har ett starkt intresse av att kunna påverka inriktningen av denna verksamhet. Inte minst när det gäller Ryssland är en utökad beredskap för deltagande i multilaterala insatser angelägen. Beredskap att delta i särskilda multilaterala fonder för Central- och Östeuropa bör också finnas under detta anslag. Budgetåret 1993/94 har regeringen avsatt 90 miljoner kronor för multilateralt samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Med hänsyn framförallt till det starka svenska intresset av att aktivt medverka i multilaterala insatser i Ryssland bör en ökning av medelsramen med 15 miljoner kronor till 105 miljoner kronor komma till stånd för budgetåret 1994/95. Till regeringens disposition Utvecklingen i Central- och Östeuropa är svårförutserbar och man har att räkna med att reformerna liksom hittills kommer att genomföras i olika takt i skilda länder. Samtidigt som samarbetet med de central- och östeuropeiska länderna bör präglas av kontinuitet i syfte att underlätta en långsiktig samhällsomvandling, måste det vara flexibelt och kunna anpassas till förändrade behov. Erfarenheten har visat att det ofta är nödvändigt att snabbt genomföra nya insatser. Regeringen bör därför förfoga över medel för att tillmötesgå sådana behov. Regeringen bedömer det angeläget att också i fortsättningen disponera medel för att finansiera insatser som i dagsläget ännu inte kan identifieras som konkreta projekt. Redan nu kan dock konstateras ett behov av intensifierat samarbete med nordvästra Ryssland och då framför allt med S:t Petersburg. Den pågående demokratiseringprocessen i Ryssland kan även komma att ställa krav på fortsatta, centrala rådgivningsinsatser. I ljuset av ett EU- medlemskap kan ytterligare insatser, t.ex. inom forskningsområdet, bli aktuella. Andra projekt som kan komma att bli föremål för finansiering är BITS föreslagna kreditfacilitet för miljö- och infrastrukturprojekt och ett utökat rättssamarbete med de baltiska länderna. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 251 18 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 4 I skilda sammanhang, bl.a. i den nyligen framlagda utredningen av Prop. 1993/94:100 östsamarbetets organisation (Ds 1993:79), har informationens betydelse Bilaga 4 då det gäller samarbetet med Central- och Östeuropa, betonats. Under det gångna året har Utrikesdepartementet förstärkt insatserna på informa- tionsområdet. Nya skrifter har getts ut och presentationer av östsamarbetet för deltagare i kurser, seminarier o.d. har blivit en integrerad del av departementets arbete. Sådan verksamhet, med syfte att öka allmänhetens kunskaper om och insyn i det svenska östsamarbetet, kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet i samverkan med de verkställande myndigheterna. För bl.a. dessa ändamål bör ett belopp om 76,5 miljoner kronor stå till regeringens förfogande under nästa budgetår. Suveränitetsstöd Suveränitetsstödet har enligt regeringens uppfattning en central roll att spela inom östsamarbetet. En effektiv kontroll över de egna territorierna utgör en viktig förutsättning för Estlands, Lettlands och Litauens säkerhet och därmed också för stabiliteten i Östersjöområdet. Särskilda stödinsatser för att bidra till befästandet av Estlands, Lettlands och Litauens suveränitet har successivt utvecklats sedan hösten 1991. Regeringen avser att fortsatt aktivt bidraga till detta genom att ytterligare resurser avsätts för suveränitetsstöd till de baltiska länderna. Under innevarande budgetår har regeringen avsatt 50 miljoner kronor för detta ändamål. Insatserna omfattar bl.a. stöd till polis- och tullväsende, gräns- och kustbevakning, säkerhetspolitisk kompetensuppbyggnad, räddnings- tjänst och civilt samt militärt försvar. Suveränitetsstödsinsatsema har sin tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men kan även omfatta materielstöd. På regeringens uppdrag har Försvarets materielverk i samråd med Försvarets forskningsanstalt genomfört en studie av övervakningssystem för de baltiska länderna. I studien, som redovisades i början av september 1993, diskuteras olika ambitionsnivåer för gräns-, kust- och luftbevakning och lämnas förslag till stöd som i enlighet med regeringens anvisningar skall kunna genomföras inom tre år. Kostnaderna för att genomföra de föreslagna insatserna beräknas uppgå till 60 miljoner kronor, att fördelas på tre år. Mot bakgrund av det fortsatta behovet av insatser för suveränitetsstöd samt de omfattande åtaganden som förutses med anledning av över- vakningsstudien anser regeringen att medlen avseende suveränitetsstöd bör ökas med 10 miljoner kronor till 60 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Handelshögskolan i Riga Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:150 bil 7, bet. 1992/93:UU33, rskr. 1992/93:410) att bidra med 45 miljoner kronor till upprättandet av en handelshögskola i Riga för budgetåren 1993/94-1995/96. Projektet utgör Sveriges bidrag till Östersjörådets 252 utbildningsinitiativ Euro-Faculty. För innevarande budgetår har 10 Prop. 1993/94:100 miljoner kronor avsatts för detta ändamål. Regeringen avser budgetåret Bilaga 4 1994/95 avsätta 35 miljoner kronor för perioden 1994/95-1995/96. Bemyndigande för regeringen att få göra utfästelser En del av insatserna som finansierats inom anslaget är av flerårig karaktär. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret 1994/95 om högst en miljard kronor1 avseende budgetåret 1995/96. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.   bemyndigar regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret 1994/95 intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr avseende budgetåret 1995/96, 2.   till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 756 499 000 kr. G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa 1992/93 Utgift 1993/94 Anslag          1 000 1994/95 Förslag          1 000 Anslaget disponeras för täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier avseende finansiellt stöd och exportkreditgarantier till länder i Central- och Östeuropa i de fall avsättningen under anslaget G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier ej är tillräcklig. Kostnader som belastar detta anslag skall finansieras i första hand med anslag under littera G. och i andra hand genom omfördelningar inom statsbudgeten. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. 1 Från beloppet avräknas avsättningar under anslaget G 3. 253 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier 1993/94 Anslag 230 000 0001 Reservation       25 000 000 1994/95 Förslag 240 000 000 1 Nytt anslag. Anslaget disponeras för avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier till länder i Central- och Östeuropa. Av anslaget framgår också ramen för det betalningsansvar staten ikläder sig i form av statsgarantier. Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att påskynda reformprocessen. Detta kan bland annat avse betalnings- balansstöd eller ett mer strukturellt inriktat stöd kopplat till utlåning från internationella organisationer. Efter särskilt regeringsbeslut kan finansiellt stöd lämnas i form av statliga garantier för krediter till länderna i Central- och Östeuropa. Riksdagen beslutade i juni 1991 att medge att staten ikläder sig betalningsansvar för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp av högst 800 miljoner kronor. Av beloppet intecknades ca 750 miljoner kronor för finansiellt stöd till Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien samt garantiutfästelse för Europarådets fond för bosättning och regional utveckling. För budgetåret 1992/93 beslutade riksdagen om en ram om högst 800 miljoner kronor. Av beloppet togs ca 550 miljoner kronor i anspråk för finansiellt stöd till Estland, Lettland, Litauen och Rumänien samt Nordiska investeringsbanken (baltiska investeringsprogrammet). Även för budgetåret 1993/94 har riksdagen beslutat om en ram om 800 miljoner kronor. Av denna har regeringen hittills utfäst finansiellt stöd om ca 34 miljoner kronor till Albanien. Det kommer även under bugetåret 1994/95 att inom ramen för bl.a. G 24-samarbetet finnas ett fortsatt behov av kompletterande betalningsbalansstöd till länderna i Central- och Östeuropa. Det kan framöver också bli aktuellt att lämna kompletterande betalningsbalansstöd till de OSS-stater som genomför ett av Internationella valutafonden stött strukturanpassningsprogram. Det bör inom ramen för det statliga garantiåtagandet även finnas utrymme för ett mera strukturellt inriktat stöd, kopplat till utlåning från multilaterala organ. För budgetåret 1994/95 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 254 bör ramen för de statliga garantiåtagandena uppgå till 650 miljoner kronor. För att täcka eventuella förluster, som kan uppstå med anledning av statliga garantier för finansiellt stöd, måste riskavsättningar göras. Ett riktmärke för hur stora de totala riskavsättningama avseende statsgarantier för finansiellt stöd bör vara i framtiden är de 10 % av totala utestående krediter som EG tillämpar för liknande åtaganden. Detta betyder att tidigare gjorda avsättningar kan komma att justeras i efterhand. För budgetåret 1994/95 bör 90 miljoner kronor avsättas för statsgarantier för finansiellt stöd. Hittills har inga förluster uppkommit avseende garantiutfästelser för sådant stöd. Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktig för att underlätta omställningen av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. Investeringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga exportkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall våga ta på sig de risker som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. På regeringens förslag beslutade riksdagen våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil 4, bet. 1992/93:UU16, rskr. 1992/93:263) att inrätta en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor för de baltiska länderna och Ryssland. Regeringen uppdrog därefter åt Exportkredit- nämnden (EKN) att administrera verksamheten i enlighet med vissa riktlinjer, vilka grundade sig på riksdagsbeslutet. I en skrivelse till regeringen i oktober 1993 meddelade EKN att nämnden per den 30 september hade mottagit preliminära och fullständiga ansökningar för garantier under ramen till ett sammanlagt belopp om knappt 1 300 miljoner kronor. 13 utfästelser till ett belopp om drygt 300 miljoner kronor har gjorts till och med november 1993. EKN gör i skrivelsen bedömningen att det ännu är för tidigt att dra några slutsatser i fråga om tillämpningen av de riktlinjer statsmakterna har fastställt för verksamheten. Industriförbundet har i en skrivelse till Utrikesdepartementets handelsavdelning framfört vissa synpunkter på riktlinjerna. Regeringen delar EKN:s bedömning i denna fråga. Riktlinjerna kan dock komma att justeras om det skulle visa sig nödvändigt. En förutsättning härför är dock att förlusterna inte bedöms bli större än de sammantagna avsättningar för förluster som har gjorts under detta anslag. Skulle det visa sig att ramen är otillräcklig för att nämnden skall kunna utfärda garantier för affärer som överensstämmer med de nu gällande riktlinjerna anser regeringen att det kan finnas skäl att återkomma till riksdagen med begäran om en utökad ram. Skulle en utökad ram aktualiseras, kommer ytterligare avsättningar att behöva göras. Vad beträffar garantigivning för Ryssland har regeringen i sina riktlinjer till EKN konstaterat att nämnden borde kunna utfärda garantier under förutsättning att landet träffade en överenskommelse om stöd från Internationella valutafonden (IMF) under den nya faciliteten för länder i omvandling från planekonomi. Ryssland ingick ett sådant avtal med IMF den 30 juni 1993 och EKN öppnade för garantigivning dagen därpå. IMF har senare tillfälligt avbrutit utbetalningar under faciliteten på grund Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 255 av att Ryssland inte uppfyllt de uppställda kraven. EKN är dock fortsatt öppet för garantigivning under iakttagande av viss försiktighet, i syfte att undvika förluster. För att täcka eventuella förluster som kan uppstå med anledning av exportkreditgarantiramen måste riskavsättningar göras. Då förlustrisken bedöms vara större för exportkreditgarantier än för finansiellt stöd föreslår regeringen att ytterligare 150 miljoner kronor beräknas härför. Om kostnaden för förluster överstiger det belopp som finns fonderat under detta anslag bör överskjutande belopp belasta anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa. Regeringen beräknar behovet av anslagsmedel under detta anslag för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredit- garantier till 240 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.   medger att staten under budgetåret 1994/95 ikläder sig betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 650 000 000 kr. 2.   till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 240 000 000 kr. 256 Bilaga 4.1 Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1994. I. Beskickningar (sidoackrediteringar inom parentes) Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Abidjan (Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Addis Abeba (Djibouti) Alger Amman Ankara Athen Bagdad**) Bangkok (Rangoon, Vientiane) Beirut**) Belgrad Bern (Vaduz) Bissau*) Bonn Brasilia Bryssel (Luxemburg) Budapest Buenos Aires (Asunciön, Montevideo) Bukarest Canberra (Honiara, Port Moresby, Port Vila) Caracas (Bridgetown, Port of Spain) Colombo*) Damaskus (Beirut) Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone (Maseru) Guatemala (San Salvador, Tegucigalpa) Haag Hanoi Harare Havanna Heliga Stolen (San Marino) Helsingfors Islamabad (Malé) Jakarta Kairo (Khartoum) Kiev Kinshasa*) Kuala Lumpur Kuwait (Abu Dhabi, Doha, Manarna) Köpenhamn Lagos (Accra) Lima (Laz Paz) Lissabon (Bissau, Praia) London Luanda (Sao Tomé) Lusaka (Lilongwe) Madrid Managua (San José, Panama) Manila Maputo (Mbabane) Mexico Moskva (Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi) Nairobi (Bujumbura, Kampala, Kigali) 257 New Delhi (Colombo, Kathmandu, Thimphu) Oslo Ottawa (Nassau) Paris Peking (Pyongyang, Ulan Bator) Prag (Bratislava) Pretoria Pyongyang*) Rabat Reykjavik Riga Riyadh (Muscat, Sana) Rom (Tirana) Santa Fé de Bogotå (Quito) Santiago de Chile Seoul            Prop. 1993/94:100 Singapore         Bilaga 4 (Bandar Seri Bagawan) Sofia Tallinn Teheran Tel Aviv (Nicosia) Tokyo Tripoli Tltnis Vientiane*) Vilnius Warszawa Washington Wellington (Apia, Nuku’alofä, Suva) Wien (Ljubljana) Windhoek Zagreb *) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d’affaires **) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad II. Delegationer Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i Geneve Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien 258 III. Karriärkonsulat Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 a) Generalkonsulat Berlin Hamburg Hongkong Istanbul Jeddah Jerusalem Los Angeles Milano New York S:t Petersburg Sydney b) Konsulat Mariehamn IV. Stockholmsbaserade ambassadörer De fem sändebuden har följande ackrediteringar: 1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun). 2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia). 3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien). 4.  Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorema), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna). 5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamacia), Kingstown (St Vincent och Grenadinema), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St Georg's (Grenada), St John's (Antigua och Barbuda). 259 Anslagsförteckning Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 A. Utrikesförvaltningen m.m. A 1.   Utrikesförvaltningen, ramanslag A 2.   Kursdifferenser, förslagsanslag A 3.   Honorärkonsuler, förslagsanslag A 4.   Nordiskt samarbete, förslagsanslag A 5.   Utredningar m.m., reservationsanslag A 6.   Officiella besök m.m., förslagsanslag A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag 1 564 784 000 1 000 15 500 000 1 666 000 10 211 000 9 680 000 4 500 000 1 606 342 000 <table border="1"> <tr><td> B.</td><td colspan="2"> Bidrag till vissa internationella organisationer</td></tr> <tr><td> B 1.</td><td> Förenta nationerna, förslagsanslag</td><td> 199 206 000</td></tr> <tr><td> B 2.</td><td> Nordiska ministerrådet, förslagsanslag</td><td> 250 000 000</td></tr> <tr><td> B 3.</td><td> Europarådet, förslagsanslag</td><td> 30 222 000</td></tr> <tr><td> B 4.</td><td> Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag</td><td> 22 573 000</td></tr> <tr><td> B 5.</td><td colspan="2"> Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),</td></tr> <tr><td></td><td> förslagsanslag</td><td> 113 850 000</td></tr> <tr><td> B 6.</td><td> Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m, förslagsanslag</td><td> 9 018 000</td></tr> <tr><td> B 7.</td><td> Internationell råvarulagring, förslagsanslag</td><td> 1 750 000</td></tr> <tr><td> B 8.</td><td> Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag</td><td> 2 964 000</td></tr> <tr><td> B 9.</td><td> Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag</td><td> 836 294 000</td></tr> <tr><td> B 10.</td><td> Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag</td><td> 32 894 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1 498 771 000</td></tr> <tr><td> C.</td><td> Internationellt utvecklingssamarbete</td><td></td></tr> <tr><td> C 1.</td><td> Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag</td><td> 3 295 000 000</td></tr> <tr><td> C 2.</td><td> Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), reservationsanslag</td><td> 6 290 000 000</td></tr> <tr><td> C 3.</td><td> Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag</td><td> 314 700 000</td></tr> </table> 260 <table border="1"> <tr><td> C 4.</td><td colspan="2"> Stöd till ekonomiska reformer och skuld- lättnad, reservationsanslag                     1 000 000 000</td><td> Prop. 1993/94:100 Bilaga 4</td></tr> <tr><td> C 5.</td><td> Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), reservationsanslag</td><td> 815 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 6.</td><td> Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag</td><td> 20 700 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 7.</td><td> U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), reservations- anslag</td><td> 425 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 8.</td><td> Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag</td><td> 27 500 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 9.</td><td> Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB, reservationsanslag</td><td> 135 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 10.</td><td> Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), ramanslag</td><td> 29 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 11.</td><td> Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag</td><td> 32 300 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 12.</td><td> Nordiska afrikainstitutet, ramanslag</td><td> 6 100 000</td><td></td></tr> </table> C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m., reservationsanslag                               66 900 000 12 457 200 000 <table border="1"> <tr><td> D.</td><td> Information om Sverige i utlandet m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> D 1.</td><td> Svenska institutet, reservationsanslag</td><td> 60 264 000</td></tr> <tr><td> D 2.</td><td> Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag</td><td> 13 754 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 74 018 000</td></tr> <tr><td> E.</td><td> Utrikeshandel och exportfrämjande</td><td></td></tr> <tr><td> E 1.</td><td> Kommerskollegium, ramanslag</td><td> 47 230 000*</td></tr> <tr><td> E 2.</td><td> Exportfrämjande verksamhet, reservations- anslag</td><td> 149 785 000</td></tr> <tr><td> E 3.</td><td> Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> E 4.</td><td> Krigsmaterielinspektionen, ramanslag</td><td> 5 084 000</td></tr> <tr><td> E 5.</td><td> Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag</td><td> 2 500 000</td></tr> </table> * beräknat belopp 261 <table border="1"> <tr><td> E6.</td><td> Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag</td><td> 11 500 000</td></tr> <tr><td> E 7.</td><td> Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> E 8.</td><td> Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> E 9.</td><td> Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag</td><td> 50 000 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 266 102 000</td></tr> <tr><td> F.</td><td colspan="2"> Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.</td></tr> <tr><td> F 1.</td><td> Utredningar och andra insatser på det utrikes- politiska området, reservationsanslag</td><td> 2 511 000</td></tr> <tr><td> F 2.</td><td> Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag</td><td> 10 000 000</td></tr> <tr><td> F 3.</td><td> Bidrag till Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag</td><td> 21 850 000</td></tr> <tr><td> F4.</td><td> Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, anslag</td><td> 12 259 000</td></tr> <tr><td> F5.</td><td> Utrikespolitiska Institutet, anslag</td><td> 10 340 000</td></tr> <tr><td> F 6.</td><td> Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag</td><td> 3 588 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 60 548 000</td></tr> <tr><td> G.</td><td> Samarbete med Central- och Östeuropa</td><td></td></tr> <tr><td> G 1.</td><td> Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag</td><td> 756 499 000</td></tr> <tr><td> G 2.</td><td> Täckande av eventuella förluster i anledning av</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> G 3.</td><td> Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag</td><td> 240 000 000</td></tr> </table> 996 500 000 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Summa kr                                      16 959 481 000 262 Innehållsförteckning Utrikesdepartementet Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 Inledning ................................... 1 Utrikespolitik, Europa- och utrikeshandelspolitik och internationellt utvecklingssamarbete................... 1 Allmänna överväganden.......................... 1 Medlemskapsförhandlingama med Europeiska unionen....... 7 EES-avtalet.................................. 8 Europainformation och medel för ja- och nejkampanjer i folkomröstningen om EU-medlemskap ................. 9 Förenta nationerna ............................. 10 FN :s fredsbevarande operationer..................... 11 ESK ...................................... 12 Nedrustningsfrågor ............................. 12 Nordiskt samarbete............................. 13 Central- och Östeuropa........................... 14 GATT/Uruguayrundan och övriga multilaterala handelsfrågor ...   18 Förbindelser med länder utanför Europa................ 19 Internationellt utvecklingssamarbete................... 21 Exportfrämjande, exportfinansiering m.m................ 22 Ekonomiska sanktioner........................... 22 Krigsmateriel................................. 24 Exportkontroll................................ 24 Rättsfrågor .................................. 25 Utrikesförvaltningen............................. 27 Sverige-information och kulturutbyte .................. 28 Förändrade betalningstidpunkter i internationella organisationer . .   29 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1994/95 ........ 29 A.    Utrikesförvaltningen m.m............... 31 A 1.   Utrikesförvaltningen ....................... 31 A 2.   Kursdifferenser .......................... 34 A 3.   Honorärkonsuler ......................... 35 A 4.   Nordiskt samarbete........................ 35 A 5.   Utredningar m.m.......................... 35 A 6.   Officiella besök m.m....................... 36 A 7.    Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet . .   36 B.     Bidrag till vissa internationella organisationer ...  38 B 1.    Förenta nationerna ........................ 38 B 2.    Nordiska ministerrådet...................... 41 B 3.    Europarådet ............................ 41                 263 B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)............................... 42 B 5.   Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)...... 43 B 6.    Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m....................... 44 B 7.    Internationell råvarulagring................... 45 B 8.   Övriga internationella organisationer m.m.......... 46 B 9.   Fredsbevarande verksamhet................... 47 B 10.  Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) ................................ 49 C. Internationellt utvecklingssamarbete..........51 Utvecklingssamarbetet i ett internationellt perspektiv ...  51 Utvecklingen i världen.......................51 Resursflöden och skuldsituationen............... 53 Det internationella biståndet .................. 54 Växande behov, stagnerande resurser............. 57 Mål och förutsättningar för det svenska utvecklings- samarbetet .............................58 En sammanhållen politik ....................58 Bistånd i samverkan ....................... 60 För ett effektivare bistånd.................... 63 Opinionen och biståndsviljan.................. 64 Viktiga frågor i utvecklingssamarbetet.............64 Demokrati och mänskliga rättigheter ..............64 Från katastrof till återuppbyggnad............... 66 Ökade resursflöden och skuldlättnad för stöd till marknads- ekonomiska reformer....................... 68 För en hållbar utveckling .................... 69 Miljö och utveckling.................... 69 Befolkning och utveckling................. 70 Jordbruk och utveckling.................. 71 Kvinnor och utveckling .................. 72 Barn och utveckling .................... 73 Utredningar, utvärdering och fördjupat analysarbete ...  74 EU, Sverige och biståndet.....................74 Biståndskreditutredningen.................... 75 Ett resultatorienterat synsätt....................76 Multilateral upphandling..................... 77 Valövervakningsinstitutet..................... 78 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 264 Politiska partier .......................... 80 UNICEF-kommittén ....................... 80 Biståndsanslagen m.m...................... 80 Multilateralt utvecklingssamarbete.............. 84 Cl. Bidrag till internationella biståndsprogram ......... 91 Bilateralt utvecklingssamarbete................120 C 2. Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) ................ 166 C 3.    Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)........ 174 C 4.    Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad.......177 C 5.   Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) ... 182 C 6.    Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)......................... 185 C 7.   U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).............................. 187 C 8.   Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)........... 189 C 9.    Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB.......................... 191 C 10.   Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP).......................... 194 C 11.  Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)........................ 195 C 12. Nordiska afrikainstitutet..................... 198 C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m..............200 D.    Information om Sverige i utlandet m.m.......204 D 1.    Svenska institutet ......................... 204 Radioprogramverksamhet för utlandet............ 205 D 2.   Övrig information om Sverige i utlandet...........208 E.    Utrikeshandel och exportfrämjande.........210 E 1.   Kommerskollegium........................ 210 Tullpreferenser för Albanien .................. 211 E 2.   Exportfrämjande verksamhet.................. 213 E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar ......................... 215 E 4.    Krigsmaterielinspektionen.................... 221 E 5.    Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet........223 Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 265 E 6. E 7. E 8. E 9. Medel för översättning av EG:s regelverk.......... Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit..................... Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m....................... Ersättning for extra kostnader for förmånlig kreditgivning till u-länder.................... 223  Prop. 1993/94:100 Bilaga 4 224 226 226 F.     Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor ... 228 F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området............................... 228 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.................... 229 F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) .................231 F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet............................... 232 F 5.    Utrikespolitiska Institutet .................... 235 F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse.................... 236 G.    Samarbete med Central- och Östeuropa ......238 G 1.    Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.....245 G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa ........253 G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier...........254 Bilaga 4.1 Förteckning över Sveriges lönade utlandmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1994........................... 257 Bilaga 4.2 Svenskt bistånd 1992/93 (separat)............... - Anslagsförteckning.............................. 260 Innehållsförteckning............................. 263 gotab 45528, Stockholm 1993 266 <h1><a name="caption3"></a>Svenskt bistånd</h1> 1992/93 UTRIKESDEPARTEMENTET Svenskt Bistånd 1992/93 ersätter "Fakta om Sveriges bistånd”, som tidigare ingått som bilaga till regeringspropositionen om svenskt internationellt utvecklingssamarbete. Statistiska uppgifter om ekonomi och utveck- lignsnivå i länder som mottar svenskt bistånd härrör från Human Development Report, World Development Report och World Debt Tables. Publiceringstillstånd har välvilligt lämnats av United Nations Development Pro- gramme, Världsbanken och Oxford Universi- ty Press, New York. Omslagsbild: Matutdelning i Mogadishu, Somalia. Sverige hör till de största bidrags- givarna till FN:s Somaliainsats. Foto: C. Steele-Perkins, Magnum Photos Redigering och formgivning: Hardy Hedman, Katharina Zetterström, Kjell Holm (UD) och Torbjörn Olofsson (Olofsson & Dagnå) ISBN: 91 7496-041-5 ISSN: 1104-0785 gotab 98876, Stockholm 1993 Förord Utvecklingen i världen kan beskrivas ur flera olika perspektiv. Den mörka bilden visar att en miljard människor lever i djupaste fattigdom och ofta saknar mat för dagen. Ungefär lika många är an- alfabeter. Väpnade konflikter pågår i mer än 50 länder och 35 miljo- ner människor är på flykt. Det ljusa perspektivet visar framstegen de senaste 30 åren: Livs- längden i utvecklingsländerna har ökat med en tredjedel. Mer än 70 procent av befolkningen har nu tillgång till hälsovård. I många län- der har de senaste åren demokratiseringsprocessen tagit fart. Politis- ka och ekonomiska reformer banar vägen för en långsiktigt hållbar utveckling. Men framgångar och problem är ojämnt fördelade. Biståndet är en av de faktorer som kan bidra till en ekonomisk och social utjäm- ning, till en demokratisk samhällsutveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Årsberättelsen "Svenskt bistånd 1992/93" är en del av utvärde- ringen av utvecklingssamarbetet. Den är också bilaga till budget- propositionen. Det gångna biståndsåret har präglats av omfattande katastrofinsatser i det forna Jugoslavien, Somalia och andra länder. Samtidigt har det långsiktiga utvecklingssamarbetet fortsatt. 1992 blev det faktiska utfallet av det svenska biståndet 1,03 procent av BNI - för första gången passerades alltså 1-procentsmålet! "Svenskt bistånd 1992/93" riktar sig till beslutsfattare och förtro- endevalda som sysslar med biståndsfrågor, men också till skol- elever, studerande vid högskolor och universitet liksom till en intresserad allmänhet. Min förhoppning är att redovisningen skall bekräfta det som är min fasta övertygelse: biståndet behövs! Alf Svensson biståndsminister <h5>Innehållsförteckning</h5> Sveriges u-landsbistånd i världsperspektiv En ny världsbild 12 Från riksdagsbeslut till biståndsinsats Riksdag, regering och budget 14 Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd 16 Styrnings- och samarbetsformer i biståndet 18 Multilateralt utvecklingssamarbete Bistånd genom det multilaterala systemet 22 FN:s biståndsorganisationer 25 Nordiska FN-projektet 27 FN:s utvecklingsprogram (UNDP) 28 FN:s befolkningsfond (UNFPA) 30 FN:s barnfond (UNICEF) 31 FN:s kvinnofond (UNIFEM) 34 FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)35 FN:s livsmedelsprogram (WFP) 36 FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) 38 FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 39 FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 42 UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) 43 FN:s fackorgan 44 FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) 45 FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) 45 Världshälsoorganisationen (WHO) 46 FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) 46 Internationella arbetsorganisationen (ILO) 47 Internationella finansieringsorgan 48 Världsbanksgruppen och regionala utvecklingsbanker: Världsbanken (IBRD) 56 Internationella utvecklingsfonden (IDA) 56 Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) 57 Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) 57 Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) 58 Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) 58 Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) 59 Fonden för särskild verksamhet (FSO) 59 Internationella finansieringsbolaget (IFC) 60 Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) 61 Nordic Development Fund (NDF) 61 Övriga utvecklingsfonder: Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) 62 Övriga organisationer: Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) 64 Development Humanitarian Assistance (DHA) 65 Globala miljöfonden (GEF) 65 Montrealprotokollets interimsfond för u-länder 66 Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO) 67 Internationella juteorganisationen (IJO) 67 Habitat 68 Bilateralt utvecklingssamarbete Bilateralt bistånd från land till land 70 Afrika 72 Angola 74 Botswana 78 Eritrea 82 Etiopien 86 Guinea-Bissau 92 Kap Verde 98 Kenya 102 Lesotho 106 Mogambique 110 Namibia 116 Tanzania 122 Uganda 128 Zambia 132 Zimbabwe 138 Demokratistöd till Sydafrika 144 Regionalt ekonomiskt samarbete i södra och östra Afrika 146 Biståndsinsatser i Väst-, Central- och Nordafrika 148 Katastrofinsatser i Somalia och Sudan 152 Asien 154 Bangladesh 156 Indien 160 Laos 164 Sri Lanka 170 Vietnam 174 Andra länder i Asien 180 Afghanistan 188 Filippinerna 184 Kambodja 186 Kina 180 Malaysia 181 Mellanöstern 190 Nepal 189 Pakistan 188 Thailand 183 Västbanken och Gaza 191 Latinamerika 192 Nicaragua och övriga Centralamerika 194 Sydamerika 203 Bolivia 203 Chile 205 Ecuador 205 Europa 206 Albanien F.d. Jugoslavien Andra biståndsinsatser Katastrofhjälp 210 Särskilda miljöinsatser 212 Enskilda organisationer 214 Mänskliga rättigheter och demokrati 218 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad 221 Särskilda program 227 U-landsforskning 228 Tekniskt samarbete och utvecklingskrediter 229 Näringslivssamarbete 231 Nordiskt biståndssamarbete 232 Kvinnoinriktat bistånd 233 Biståndet fördelat på enskilda länder 235 Budgettabeller 236 C1, C2, C3-anslagen Förkortningar 248 Lokaltransport i Bai Bang, Vietnam, ett välkänt svenskt biståndsprojekt. Foto: Heldur Netocny, Bazaar. • <table border="1"> <tr><td></td></tr> <tr><td></td></tr> <tr><td></td></tr> <tr><td></td></tr> <tr><td></td></tr> <tr><td></td></tr> <tr><td></td></tr> <tr><td> k* *& ..</td></tr> <tr><td></td></tr> <tr><td></td></tr> </table> <h3>En ny världsbild</h3> Biståndet står i dag inför en ny situation som innebär stora utmaningar. Den teknis- ka utvecklingen har knutit världsdelar och länder allt närmare varandra. Det går lätta- re och snabbare att överföra information och resurser från ett land till ett annat. Samtidigt har kraven på samarbete ökat. Blockgränsema från det kalla kriget har brutits upp. Nya stater har bildats. Vissa av de nya staterna, exempelvis i det forna Sovjetunionen, har lägre bruttonationalin- komst/ capita än Brasilien, Thailand m.fl. länder på det södra halvklotet. Traditionel- la u-länder, främst i Latinamerika och Asien, har på kort tid lyckats nå en hög utvecklingsnivå. I takt med dessa förändringar framträ- der spänningen mellan rika och fattiga i världen alltmer som den avgörande poli- tiska och ekonomiska frågan i vår tid. Det handlar inte längre enbart om mot- sättningar mellan det rika Nord och det<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-102.png" style="width:387pt;height:343pt;"/> En bosnisk soldat återfinner sin mor bland muslimska flyktingar i Travnik. Katastroferna i världen krä- ver stora resurser, vilket med- för allvarliga konsekvenser för det långsiktiga biståndet. Foto: Corinne Dufka, Reuter/Pressens Bild En jordbruksarbetare i Birki, Pakistan, gör affärer med hjälp av sin mobiltelefon. Bättre och snabbare kommunikationer för i-länder och u-länder närmare varandra. Det ömsesidiga beroendet ökar. Foto: Orde Eliason, Bazaar. 8 SVENSKT UTVECKLINGSSAMARBETE I VÄRLDSPERSPEKTIV Totala biståndsutbetalningar från DAC-länderna1 netto <table border="1"> <tr><td></td><td> 1976-81</td><td> 1981-86</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Löpande priser och växelkurser, miljarder US dollar</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> totalt</td><td> 20,0</td><td> 28,5</td><td> 47,0</td><td> 45,7</td><td> 52,9</td><td> 56,7</td><td> 60,6</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> bilateralt</td><td> 13,3</td><td> 19,7</td><td> 31,9</td><td> 32,9</td><td> 37,1</td><td> 41,3</td><td> 41,1</td></tr> <tr><td> multilateralt</td><td> 6,7</td><td> 8,8</td><td> 15,1</td><td> 12,8</td><td> 15,8</td><td> 15,4</td><td> 19,5</td></tr> <tr><td> 1991 års priser och växelkurser, miljarder US dollar</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> totalt</td><td> 37,5</td><td> 46,8</td><td> 53,7</td><td> 52,9</td><td> 54,8</td><td> 56,7</td><td> 57,1</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> bilateralt</td><td> 24,8</td><td> 32,1</td><td> 36,4</td><td> 37,9</td><td> 38,4</td><td> 41,3</td><td> 38,7</td></tr> <tr><td> multilateralt</td><td> 12,7</td><td> 14,7</td><td> 17,2</td><td> 15,0</td><td> 16,4</td><td> 15,4</td><td> 18,4</td></tr> <tr><td> Procentuella förändringar</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> totalt</td><td> 5,1</td><td> 3,8</td><td> 7,5</td><td> -1,5</td><td> 3,5</td><td> 3,2</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> bilateralt</td><td> 5,2</td><td> 3,9</td><td> -0,8</td><td> 4,0</td><td> 1,5</td><td> 6,7</td><td> -6,6</td></tr> <tr><td> multilateralt</td><td> 4,8</td><td> 3,1</td><td> 16,0</td><td> -14,5</td><td> 8,2</td><td> -6,3</td><td> 16,3</td></tr> </table> fattiga Syd. Bilden är nu mer brokig och fattigdomen har kommit närmare inpå oss. Ökande flyktingströmmar från kris- drabbade områden, världsomfattande epi- demier och miljöproblem hotar den globa- la säkerheten. Det blir mer och mer påtagligt att fred och stabilitet i världen inte kan uppnås så länge klyftorna fortsät- ter att vidgas. Möjligheterna att gemensamt skapa en hållbar ekonomisk och ekologisk utveck- ling i världen har dock ökat efter det kalla krigets slut. Samarbetsklimatet har för- bättrats och biståndet behöver inte längre användas för att trygga intressesfärer. Den internationella lågkonjunkturen har emellertid väckt farhågor om ökad protektionism och minskad biståndsvilja i den rika delen av världen. <h5>Det internationella utvecklingssamarbetet</h5> Statistik från OECD:s biståndskommitté (DAC) visar att det totala officiella bistån- det från DAC:s medlemsländer ” till u- länder och multilaterala institutioner 1992 ökade till 60,6 miljarder US dollar jämfört med 56,7 miljarder US dollar året innan, dvs. en ökning med 6,9 %. I reala termer, med hänsyn tagen till förändringar i priser och växelkurser mellan 1991 och 1992, blir ökningen 0,8 %. 11 DAC: Development Assistance Committee=OECD:s biståndskommitté har följande medlemsländer: Australien. Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Japan, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Portugal, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Tyskland, USA, Österrike, EG och Luxemburg. SVENSKT UTVECKLINGSSAMARBETE I VÄRLDSPERSPEKTIV USA, som traditionellt varit den största biståndsgivaren i världen räknat i absoluta termer, behöll sin förstaplats med biståndsutbetalningar på totalt 11,7 mil- jarder US dollar. Japan kom på andra plats med 11,1 miljarder US dollar, efter att ha ökat biståndsansträngningama un- der hela 1980-talet. Sverige hamnade på nionde plats med sina 2,5 miljarder US dollar. (Se diagrammet nedan.) FN har formulerat ett mål för biståndet som innebär att 0,7 % av bruttonationalin- komsten (BNI) i de industriellt utvecklade länderna skall användas till bistånd i u- ländema. DAC-statistiken visar dock att endast fyra länder (Norge, Danmark, Sverige och Nederländerna) uppfyllde FN:s volymmål förra året (se diagram sid. 11). Med nuvarande långsamma öknings- takt av biståndsutbetalningama från de industriellt utvecklade länderna kommer 0,7 %-målet inte att nås förrän långt inpå<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-103.png" style="width:78pt;height:26pt;"/> nästa sekel. Den streckade lin- jen i diagrammet på nästa sida visar det kraftiga trendbrott som krävs om målet skall nås år 2000. <h5>Det svenska utvecklings- samarbetet</h5> Den svenska riksdagen har sla- git fast att minst 1 % av den svenska bruttonationalinkom- sten (BNI) varje år skall avsättas till u-landsbistånd. Av dia- grammet nedan framgår att Utvecklingsbistånd från DAC:s medlemsländer 1992 Färgade staplar: DAC-ländernas bistånd i procent av BNI. Svarta staplar: biståndets volym i USD. Krediter för militära ändamål kan i vissa fall räknas in i biståndet (se stapeln för USA). I det totala biståndet från DAC-länder räk- nas dock inte in avskrivningar av militära krediter. (DAC = Development Assistance Committee, OECD:s biståndskommitté) Miljarder<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-104.png" style="width:136pt;height:9pt;"/> % av BNI<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-105.png" style="width:387pt;height:209pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-106.png" style="width:383pt;height:4pt;"/> 10 SVENSKT UTVECKLINGSSAMARBETE I VÄRLDSPERSPEKTIV Sverige förra året betalade 1,03 % av BNI i bistånd. Det övergripande målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att förbättra lev- nadsvillkoren för de fattigaste folken. Som vägledning för hur fattigdomen i världen skall bekämpas har riksdagen även specifi- cerat fem delmål för biståndet: • Resurstillväxt • Ekonomisk och social utjämning • Ekonomisk och politisk själv- ständighet • Demokratisk samhällsutveckling • Framsynt hushållning med natur- resurser och omsorg om miljön Förhållandena i mottagarlandet spelar stor roll för i vilken grad biståndet bidrar till minskad fattigdom. Demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och effektivitet i biståndet är viktiga förut- sättningar för en mångsidig och fram- gångsrik utveckling. Dessa faktorer har därför betonats i dialogen med u-ländema. På senare år har de även, inom ramen för de biståndspolitiska målen, tjänat som kri- terier vid val av mottagarländer och vid fördelningen av biståndet. Genom erfarenhet och ökad kunskap förs Sveriges utvecklingssamarbete framåt. Under året har intresset fokuserats kring biståndskriteriema och ett antal särskilt prioriterade områden. I ett demokratiskt samhälle, där med- borgarnas mänskliga rättigheter respekte- ras, finns de bästa möjligheterna för med- borgarna att forma sitt samhälle och bygga förutsättningar för en dynamisk utveck- ling. Ett gynnsamt tillväxtklimat skapas i ett marknadsekonomiskt system, där marknadskrafterna styr resurserna till pro- duktiva delar av ekonomin. Privata initia- tiv och fri företagsamhet driver utveck- lingen framåt. Men marknadsorienterade lösningar måste kombineras med en fung- erande offentlig sektor. Det krävs ett fast regelverk och starka institutioner för att % BNI<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-107.png" style="width:185pt;height:84pt;"/> Om FN:s 0,7%-mål ska uppnås till år 2000 fordras ett kraftigt trendbrott (streckade linjen). DAC- ländernas bistånd har länge legat på en medelnivå strax över 0r3% av BNI. den privata sektorn skall kunna fungera väl som drivkraft i utvecklingen. Effektiviteten i biståndet har fått mer utrymme i diskussionerna än tidigare. Ytterst handlar det om vilken effekt bistån- det har på ett lands utveckling. Därför måste det svenska biståndet anpassas efter mottagarländernas möjligheter att använ- da resurserna på ett effektivt sätt. Mot denna bakgrund görs särskilda insatser för att: • främja en effektiv och rättvis resurs- fördelning som bidrar till ekonomisk och social utveckling och därmed be- kämpar fattigdomen, • förhindra korruption, maktmissbruk och illegal kapitalflykt, • minska militärutgifter till förmån för utvecklingsändamål, • bygga upp och stärka rättsliga institu- tioner. Andra områden som prioriterats under året och som fortsättningsvis kommer att ägnas särskild uppmärksamhet är befolk- ningsutvecklingen i världen, kvinnornas situation i u-länder och deras roll i utveck- lingssamarbetet, en miljömässigt hållbar utveckling bl.a. inom ramen för uppfölj- ningen av den s.k. Agenda 21, insatser för att förstärka och effektivisera FN på det ekonomiska och sociala området samt stödet till enskilda organisationer och till katastrof- och återuppbyggnadsinsatser. 11 SVENSKT UTVECKLINGSSAMARBETE I VÄRLDSPERSPEKTIV <h5>Internationell samordning av utvecklingssamarbetet</h5> Förändringarna i världen har ökat behovet av samordning på biståndsområdet. Om- fattande katastrofer, av det slag vi bevitt- nat i exempelvis Somalia och i det forna Jugoslavien, har tvingat fram gemensam- ma insatser. FN har därmed fått en utökad roll, i många fall med en kombination av freds- bevarande och humanitära insatser. 28% av det svenska biståndet kanaliserades förra året genom FN:s biståndsorgan och andra internationella organ, främst världs- banken och de regionala utvecklingsban- kerna. En allt viktigare fråga blir hur hela det multilaterala systemets insatser på bi- ståndsområdet skall kunna tillvaratas och maximeras. Lika viktig är en förstärkt samordning mellan bilaterala givare t.ex. när det gäller att försäkra sig om effektiviteten i bistån- det. Inom ramen för DAC har riktlinjer utarbetats för hur ett effektivt utvecklings- samarbete bör utformas. Kommittén gran- skar även regelbundet medlemsländernas biståndsprogram. **4 UNICEF<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-108.png" style="width:345pt;height:348pt;"/> Bangladesh Bilden visar en del av de länder och biståndsorgan som verkar i Bangladesh. Mänga länder har en liknande situation. I framtiden måste biståndet samordnas bättre. KANA»* 12 TILL <table border="1"> <tr><td> ^ KWK .‘. , ,                   ~ -^      Äfi*      3</td><td></td><td> ' *1</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> W /-</td></tr> <tr><td> ***•■'                             19K</td><td></td><td> /'l</td></tr> <tr><td></td><td> y< g          aBjr M-ll</td><td> S4I</td></tr> <tr><td></td><td> .                 .y</td><td></td></tr> </table> <h3>Riksdag, regering och budget</h3> "All offentlig makt i Sverige utgår från folket." Så inleds regeringsformen (RF), Sveriges grundlag. De grundläggande regler som RF anger för den offentliga verksamheten i stort gäller även inom biståndet. Det är således riksdagen som beslutar om biståndets inriktning och årligen till regeringen anvisar en budget för biståndsverksamheten. Regeringen svarar för landets ledning och för styrningen av de statliga myndig- heterna. I det senare ligger att tilldela olika verksamheter anslag, att fastställa de när- mare villkoren för anslagens användning och att ange kraven på hur användningen av de anvisade medlen skall redovisas. Det statliga budgetåret löper från den 1 juli till den 30 juni. Regeringens förslag till budget, budgetpropositionen, utarbetas under hösten och läggs fram för riksdagen omkring den 10 januari. Till grund för budgetpropositionen ligger i första hand myndigheternas anslagsframställningar, som kommer in till regeringen under sep- tember månad. Riksdagens beslut om statens budget för det kommande budgetåret fattas lö- pande under våren och i takt med att riks- dagens olika utskott utarbetar och lägger fram sina yttranden över regeringens för- slag. Biståndsfrågoma behandlas av riks- dagens utrikesutskott. Riksdagens beslut om biståndets inrikt- ning i stort och biståndsbudgeten för det kommande budgetåret fattas i samband med den biståndspolitiska debatten, som vanligen hålls under april månad. Under juni fattar regeringen beslut om reglerings- breven, som närmare anger vilka anslags- belopp och övriga villkor som skall gälla för myndigheternas verksamheter. Regeringen styr de statliga myndighe- terna även i andra avseenden. Varje myndighet har en av regeringen beslutad<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-109.png" style="width:389pt;height:206pt;"/> 14 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BISTÅNDSINSATS instruktion för sin verksamhet. I denna anges målen för myndighetens verksam- het, hur myndigheten leds och vilka tjäns- ter inom myndigheten som regeringen har att tillsätta. Instruktionernas närmare inne- håll-varierar från myndighet till myndig- het beroende på den aktuella verksam- hetens art och omfattning. Så kommer budgeten till <h5>UD:s avdelning för internationellt utvecklingssamarbete</h5> Utrikesdepartementets avdelning för interna- tionellt utvecklingssamarbete, i dagligt tal "U-avdelningen", är en av UD:s fem av- delningar och ansvarar inom regerings- kansliet för det svenska utvecklingssam- arbetet. Avdelningen är organiserad i tre enhe- ter. Första enheten ansvarar för det multi- laterala biståndet, andra enheten för det bilaterala biståndet och den tredje enheten för budgetfrågor, allmänna u-landseko- nomiska frågor och informationsfrågor. U-avdelningen leds av ett statsråd och en statssekreterare och har totalt ett 60-tal tjänstemän. Biståndsmyndigheterna lämnar sina anslags- framställningar.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-110.png" style="width:67pt;height:57pt;"/> 1992 Riksdagen (utrikes- utskottet) behandlar förslaget.Bistånds- debatt och beslut i riksdagen. -----<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-111.png" style="width:47pt;height:34pt;"/> Myndigheterna får regleringsbrev med anslagsbelopp och övriga villkor för verksamheten under budgetåret. 1993 SEP OKT NOV DEC JAN FEB MAR APR MAJ JUN JUL AUG SEP OKT NOV DEC JAN FEB Regeringen utarbetar budgetpropo- sitionen. Regeringen beslutar om regleringsbrev. A L Budgetåret ~ 1992/93 15<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-112.png" style="width:20pt;height:19pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-113.png" style="width:20pt;height:73pt;"/> <h3>Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd</h3> <h5>SIDA</h5> Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) som inrättades år 1965, har till uppgift att planera, genomföra och administrera bilateralt utveck- lingssamarbete med u-ländema. Detta bistånd omfattar dels samarbetet med 19 programlän- der, dels andra typer av bistånd t.ex. katastrof- insatser, bidrag till utvecklingsprojekt via en- skilda svenska organisationer, bistånd till flyktingar och befrielserörelser, miljöinsatser och insatser för demokrati och mänskliga rät- tigheter. SIDA leds av en styrelse som utses av re- geringen. Vid SIDA finns ca 500 anställda. samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag. Verk- samheten omfattar tekniskt samarbete genom bl.a. konsultinsatser och internationella kurser i Sverige samt utvecklingskrediter. Sedan bud- getåret 1989/90 har BITS också ett huvudan- svar för genomförandet av det svenska bi- ståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa. BITS leds av en styrelse som utses av reger- ingen. Vid BITS finns ca 35 anställda. <h5>Swedecorp</h5> <h5>Sarec</h5> Styrelsen för u-landsforskning (Sarec) som inrät- tades år 1975 ombildades år 1979 till en själv- ständig myndighet. Sarec:s uppgift är att stär- ka u-ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med de biståndspolitiska målen. Sarec leds av en styrelse som utses av reger- ingen. Vid Sarec finns ca 40 anställda. <h5>BITS</h5> Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp) bildades år 1991. Swedecorp skall, inom ramen för de bi- ståndspolitiska målen, bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länder samt i länder i Cen- tral- och Östeuropa. Genom kunskapsöverfö- ring till näringsliv och näringslivsorganisatio- ner skall Swedecorp verka för att gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och företagande i samarbetsländema samt främja dessa länders handel bl.a. genom att svara för information och rådgivning om avsättnings- möjligheter på den svenska marknaden. Swedecorp leds av en styrelse som utses av regeringen. Vid Swedecorp finns ca 50 anställ- da. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) inrättades år 1975 under nam- net utbildningsberedningen och fick år 1979 ställning som självständig myndighet under utrikesdepartementet. BITS har till uppgift att, inom ramen för de svenska biståndsmålen, främja ekonomisk och social utveckling i enskilda utvecklingsländer <h5>Swedfund International AB</h5> Swedfund International AB tillkom år 1991 ge- nom en ombildning av stiftelsen Swedfund (Fonden för industriellt samarbete med u-län- der). Bolagets huvuduppgifter är att på indu- 16 FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BISTÅNDSINSATS striområdet förmedla kontakter mellan svens- ka företag och intressenter i u-länder och län- der i Central- och Östeuropa, bidra till förin- vesteringsstudier samt medverka i etable- ringen av samägda företag, s.k. joint ventures, genom insatser i form av aktiekapital, lån- och garantigivning. Bolaget är ett helägt statligt aktiebolag med ca 10 anställda. <h5>Sandö U-centrum</h5> Styrelsen för u-landsutbildning (Sandö U-centrum) bildades år 1971 och fick sin nuvarande inrikt- ning år 1987. Sandö U-centrum har till huvud- uppgift att vid Sandöskolan i Kramfors bedri- va utbildning i språk och u-landsutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder. Verk- samheten är till ca 75 % självfinansierande. Sandö U-centrum leds av en styrelse som utses av regeringen. Skolan har ca 50 anställda. Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbe- te (SAU), som bildades i början av 1993. Till SAU har knutits en referensgrupp, med repre- sentanter från samtliga enheter på u-avdel- ningen inom UD, biståndsmyndigheterna samt RRV. Sekretariatet kommer att producera en rapport till sommaren 1994, vilken skall ligga till grund för beslut om den fortsatta verksam- heten. Fram till sommaren 1994 kommer SAU att arbeta med olika studier, analyser och utvärde- ringar av den svenska biståndspolitiken och dess genomförande. En del studier utförs av SAU, men det mesta läggs ut på externa kon- sulter.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-114.png" style="width:50pt;height:42pt;"/> <h5>Nordiska afrika- institutet</h5><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-115.png" style="width:59pt;height:73pt;"/> Anders Wijkman Sarec Nordiska afrikainstitutet (NAT) bildades år 1962 på initiativ av Nordiska rådet. Institutet är beläget i Uppsala. Institutet har till uppgift att i Norden främja studier av och information om afrikanska för- hållanden bl.a. genom att främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika. Institutet leds av en styrelse samt ett pro- gram- och forskningsråd som utses av reger- ingen. I program- och forskningsrådet ingår representanter för de övriga nordiska länder- na. Vid institutet finns ca 30 anställda. Carl Tam SIDA<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-116.png" style="width:57pt;height:72pt;"/> Gunilla Olofsson BITS<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-117.png" style="width:59pt;height:72pt;"/> Lars Ekengren Swedecorp <h5>Sekretariatet för Analys av Utvecklings- samarbete</h5> Regeringen beslutade 1992 att inrätta en kom- mitté med uppdrag att analysera effektiviteten i det svenska utvecklingssamarbetet. Kommit- tén fick ett tvåårigt mandat och påbörjade sitt arbete under våren 1993. Under kommittén finns ett sekretariat, 17<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-118.png" style="width:57pt;height:73pt;"/> Olle Arefall Swedfund<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-119.png" style="width:57pt;height:72pt;"/> Lennart Wohlgemuth NAI<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-120.png" style="width:59pt;height:73pt;"/> Tord Strömkvist Sandö U-centrum<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-121.png" style="width:57pt;height:72pt;"/> Claes Sandgren SAU <h3>Styrnings- och samarbets- former i biståndet</h3> Den 19 maj 1993 beslöt riksdagen att styrningen och samordningen av biståndet skall förbättras genom att regeringen efter samråd med mottagarlandet och i nära samverkan med myndigheter och ambas- sader skall lägga fast en långsiktig strategi för samarbetet med varje större mottagar- land, s.k. landstrategi, landramama ersätts av mer flexibla planeringsramar och ambassadernas allmänna avdelningar och biståndskontor i programländerna slås sam- man och får gemensam chef och adminis- tration. Dessa föreslagna förändringar är ett led i arbetet med att förbättra biståndets ef- fektivitet. Förslagen har utformats i betän- kandet Styrnings- och samarbetsformer i biståndet (SOU 1993:1). Tydliga mål för verksamheten En viktig utgångspunkt är mål- och resul- tatstyrning, som numera tillämpas inom statsförvaltningen. Resultaten skall på ett tydligare sätt än hittills ligga till grund för beslut på olika nivåer. Kraven på regering- en att ange tydliga mål för verksamheten ökar. Samtidigt krävs att det beslutsunderlag som myndigheterna lämnar till regeringen är baserat på erfarenhets- och resultatana- lys. Mottagarländernas ansvar för utveck- lingen, samarbetets inriktning samt för- väntade och uppnådda resultat ställs i centrum. Regeringen skall mer effektivt utnyttja de styrinstrument som redan finns framför allt inom budgetprocessen. Regleringsbre- vet innehåller mer av uppdrag och anvis- ningar. Delegeringen till myndigheterna av det praktiska arbetet, dess planering och genomförande, omfattar fler områden och verksamheter. Utrikesdepartementet blir därmed mindre belastat med detaljfrå- gor kring biståndets handläggning. Ökade krav på samordning Kraven på helhetsperspektiv i de svenska relationerna med u-ländema ökar liksom behoven av en fördjupad dialog med län- derna om den politik landet för. Bredden i det svenska utvecklingssamarbetet med flera organisationer verksamma i de en- skilda mottagarländerna ställer ökade krav på samordning. Landstrategiema blir ett instrument att pröva det samlade, långsiktiga svenska utvecklingssamarbetet med ett enskilt land. De utgör ett underlag för myndighe- ternas arbete. Överläggningar på reger- ingsnivå skall ske med mottagarlandet innan strategin läggs fast. Utarbetandet av sådana landstrategier pågår för Sri Lanka, Zambia, Botswana, Namibia, Tanzania och Vietnam. I budget- propositionen anges länder aktuella för 1994/95. Biståndskontor i ambassaderna Sammanslagningen av ambassadernas allmänna avdelningar och biståndskonto- ren beräknas vara fullt genomförd under 1994. Arbetsgrupper med representanter från UD och SIDA går systematiskt ige- nom olika krav på förändringar för ett praktiskt genomförande. Ambassaderna i Botswana, Namibia, Bangladesh, Zambia, Nicaragua och Sri Lanka kommer att vara integrerade före budgetårets slut. 18 Ett förändrat sätt att planera biståndet Styrningen och samordningen av biståndet förstärks som följd av riksdagsbeslutet i maj 1993. Planeringsprocessen kan beskrivas på följande sätt:<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-122.png" style="width:122pt;height:312pt;"/> En bred landöversikt utarbetas på uppdrag av regeringskansliets biståndsavdelning. I denna analyseras mottagarlandets problem och priori- teringar och de mål och riktlinjer som riksdagen lagt fast för landsamarbetet. Översikten kompletteras med resultatredovisningar från biståndsmyndigheterna. Dessa bygger på utvärderingar och analyser där mottagarlandet spelat en aktiv roll. Med denna information som grund inbjuds biståndsmyndigheter, enskilda organisationer och andra intressenter i Sverige till ett intressentmöte, där man överlägger om biståndssamarbetet med det aktuella landet. Därefter har den svenska regeringen överlägg- ningar med samarbetslandet om vilka biståndsin- satser man kan vara överens om för de följande åren. Med all denna information som grund, utarbetar regeringskansliet en över- gripande landstrategi. Regeringen fattar så beslut om landstrategin. Delegering sker till myndigheterna att bereda och genomföra insatser Den vanliga budgetprocessen<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-123.png" style="width:60pt;height:50pt;"/> Delegering till biståndsmyndigheter Dessa planeringssteg upprepas cykliskt för varje land. Resultaten går successivt över i den vanliga budgetprocessen. Detta ger riksdagen bättre beslutsunderlag.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-124.png" style="width:64pt;height:61pt;"/> V Regeringen verkställer beslut, fortsätter med planeringen Riksdagsbeslut Med riksdagsbeslutet som underlag kan regeringen på vanligt sätt verkställa besluten, inhämta resultat- redovisning, fortsätta processen med att ta fram förnyade landstrategier etc 19 Barn på sjukhus i Vietnam. Att förbättra situa- tionen för världens nödlidande barn är huvuduppgiften för UNICEF, FN:s barnfond, ett av många organ inom den mulitlaterala sektorn. Foto: Beppe Arvidsson, Bildhuset<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-125.png" style="width:558pt;height:743pt;"/> <h3>Bistånd genom det multilaterala systemet</h3> Ett grundläggande drag i Sveriges utrikes- och biståndspolitik är det starka stödet till de internationella organisationernas biståndsverksamhet, s.k. multilateralt bistånd. Det multilaterala systemet består dels av FN-systemet, dels av några fristå- ende internationella finansieringsorgan. FN-systemet innefattar ett stort antal institutioner med varierande status och skilda verksamhetsområden. På det eko- nomiska och sociala området som behand- las i denna faktabilaga förekommer såväl en betydande s.k. normativ verksamhet, dvs. informationsutbyte, förhandlings- verksamhet och överenskommelser, som s.k. operativ verksamhet, dvs. bistånd. Övergripande ansvar för FN:s arbete med de ekonomiska och sociala frågorna har FN:s ekonomiska och sociala råd (ECO- SOC) samt FN:s centrala organ, general- församlingen. Frivilliga bidrag utöver budgeten FN:s olika organ bedriver en omfattande biståndsverksamhet. Denna verksamhet finansieras från organisationernas reguljä-<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-126.png" style="width:87pt;height:97pt;"/> Bilateralt bistånd: Bistånd från land till land.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-127.png" style="width:78pt;height:81pt;"/> Bangladesh Multilateralt bistånd: Bistånd från många givare via internationella organisa- tioner. ra budgetar, från FN:s utvecklingsprogram (UNDP), från Världsbanken samt av med- lemsländernas frivilliga direkta bidrag. För Sveriges del härrör de frivilliga direkta bidragen dels från UD:s anslag, dels från Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Styrelsen för u-landsforskning (Sarec), BITS och Swedecorp. Inom FN:s biståndsverksamhet har UNDP en central ställning som samordna- re och kanal för en stor del av FN:s teknis- ka bistånd. I samarbete med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på mellan tre och fem år. På fältet genom- förs biståndsprojekten i ökande utsträck- ning av mottagarländernas regeringar men - än så länge - oftast av olika fack- eller specialorgan. En av FN utsedd lokal samordnare - oftast UNDP:s representant - ansvarar för sammanhållningen av FN- biståndet. Varje organ opererar dock själv- ständigt inom sitt mandat. De organ som har en större verksamhet har i allmänhet egen fältrepresentation. Onödigt många organisationer Inom ramen för Nordiska FN-projektet (se faktaruta sid 27) konstateras att det multi- laterala biståndssystemet har en föga ratio- nell struktur och att dess FN-baserade del är starkt fragmenterad. Antalet organisa- tioner förefaller onödigt stort, deras upp- gifter är delvis överlappande och deras inbördes relationer ofta oklara. Dessa för- hållanden bör ses mot bakgrund av att detta "system" aldrig skapats som ett så- dant utan vuxit fram efterhand. Dessutom har det övervägande flertalet av de organi- 22 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE FN-systemet Kommittéer Andra biträdande organ<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-128.png" style="width:227pt;height:114pt;"/> Freds- bevarande styrkor Forva tar skapsradet General Säkerhets rådet forsamlingen <table border="1"> <tr><td colspan="2"> f Inter- Y \          /   /             1</td></tr> <tr><td> I nationella 1 \ domstolen / //</td><td> I Sekretariat 1</td></tr> </table> UNCTAD UNICEF UNHCR WFP WFC UNDP UNEP Världslivsmedelsrådet HABITAT UNFPA UNFDAC FN:s specialfonder UNRWA •<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-129.png" style="width:227pt;height:78pt;"/> Ekonomiska och sociala radet Regionala kommisioner ILO FAO UNESCO WHO IMF ,---o IDA IBRD IFC<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-130.png" style="width:16pt;height:16pt;"/> FNs huvudorgan Andra FN-organ O Specialorgan och andra självständiga organisationer inom systemet sa tioner som medverkar i FN:s bistånd inte tillkommit primärt för detta ändamål. Till de internationella finansieringsorga- nen hör Världsbanksgruppen och de regio- nala utvecklingsbankerna. De styrs enligt principen om vägda röster, där vikterna motsvarar andelarna i bankens grundkapi- tal. Vid s.k. påfyllnadsförhandlingar för- handlar givarna i ett sammanhang den totala volymen, sina individuella bidrag organisationernas policyinriktning. Däri- genom har givarländema ett avgörande inflytande över verksamheten, vilket uppenbarligen förstärker deras bidrags- vilja. Världsbanken har formellt status som expertorgan inom FN-familjen medan regionalbankema inte har någon koppling till FN. FN försvagas, Världsbanken stärks Relationerna mellan FN-familjen och då särskilt UNDP/fackorganen å ena sidan och utvecklingsbankerna å andra sidan är i första hand en fråga om resurser och roll- fördelning. Medan särskilt UNDP fått se sina resurser reducerade i reala termer un- 23 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE der 1970- och 1980-talen, har utvecklings- bankerna och deras fonder inte drabbats av någon liknande åderlåtning. Samtidigt har utvecklingsbankerna med Världs- banken i spetsen väsentligt vidgat sin verksamhet. Världsbanken är numera en avsevärt större finansiär av tekniskt bi- stånd än UNDP och har byggt upp en be- tydande egen kompetens på många fackorgans områden. Denna förskjutning av väsentliga delar av den tekniska bi- ståndsrådgivningen från UNDP mot Världsbanken innebär en försvagning av FN. I samma riktning verkar Världsban- kens växande roll på det allmänt bistånds- koordinerade och utvecklingspolitiska området. Bättre balans krävs Den svenska synen på arbetsfördelningen i det multilaterala biståndet innebär att detta skulle vara betjänt av en bättre ba- lans mellan FN-systemet och Världsban- ken. Det förutsätter en förstärkning både av FN:s program och fonder, och då sär- skilt UNDP, på det allmänna utvecklings- politiska området och av många fackorgan på de områden där dessa borde besitta en obestridd expertkompetens. Denna för- stärkning förutsätter de djupgående struk- turella reformer som föreslås i det Nordis- ka FN-projektet. Sedan presentationen av Nordiska FN-projektets slutrapport 1991 har svenskt och nordiskt agerande i FN på utvecklingsområdet under det senaste året därför väsentligen fokuserats på olika organisationsförändringar för att stärka och effektivisera FN:s biståndsverksamhet. Förutom det löpande arbetet i de olika utvecklingsorganens styrelser samt arbetet i ECOSOC och generalförsamlingen har det gångna året främst präglats av reform- frågorna. Miljöfrågan viktig för Sverige En annan viktig fråga där Sverige engage- rat sig under det senaste året gäller miljö och utveckling, främst i samband med uppföljningen av konferensen för miljö och utveckling (UNCED) i Rio. Detta har skett bl.a. genom aktivt deltagande i för- handlingarna kring den globala miljöfacili- teten (GEF) i förhandlingarna kring en ökenkonvention samt i arbetet i FN-syste- mets nya kommission för uthållig utveck- ling (CSD). Vidare har Sverige och övriga nordiska länder varit pådrivande i strä- vanden att förstärka FN:s samordnande roll vid svåra katastrofer och i att finna vägar att koordinera det humanitära bi- ståndet i konflikter med åtgärder av poli- tisk och fredsfrämjande karaktär. Förstärkt inrikting på fattigdom I förhandlingarna under 1992 om en re- surspåfyllnad av Världsbankens utveck- lingsfond (IDA) har Sverige drivit och fått gehör för en förstärkt fattigdomsinrikt- ning. Förberedelsearbetet för FN:s befolk- ningskonferens i september 1994 i Kairo har inletts såväl nationellt som globalt. I Sverige har upprättats en nationalkommit- té för befolkningskonferensen under led- ning av statssekreterare Alf Samuelsson. I generalförsamlingen, i ECOSOC och i ett särskilt s.k. förberedande möte i FN, har Sverige varit pådrivande i förberedelsear- betet för konferensen. Utvecklingsfrågor- nas starka samhörighet med frågor kring mänskliga rättigheter och demokrati har understrukits bl.a. vid FN:s stora konfe- rens för mänskliga rättigheter och demo- krati i juni 1993 i Wien och i uppföljnings- arbetet med barnkonventionen. 24 <h3>FN:s biståndsorganisationer</h3> Till FN:s frivilligt finaniserade operativa verksamhet räknas främst FN:s utveck- lingsprogram (UNDP), FN:s kapitalut- vecklingsfond (UNCDF), FN:sbefolk- ningsfond (UNFPA), FN:s kvinnofond (UNIFEM), FN:s barnfond (UNICEF), FN:s världslivsmedelsprogram (WFP), FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och Inter- nationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD). De olika FN-organen har angelägna och viktiga mandat på områden som kapaci- tetsuppbyggande bistånd, miljöfrågor, bistånd riktat till kvinnor och barn, livs- medelsbistånd, bistånd till flyktingar och bistånd i katastrofsituationer. FN:s sätt att möta nya behov har varit att skapa en ny organisation. Finansieras med gåvobistånd FN:s biståndsorganisationer är underor- gan till FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC). Verksamheten finansieras i allt väsentligt med gåvobistånd. Vid årliga bidragskonferenser utfäster sig givarna - utan föregående överläggningar - att med vissa belopp bidra till nästkommande års verksamhet. Finansieringen brukar beteck- nas som "frivilliga bidrag", därav benäm- ningen frivilligfinansierade FN-organisa- tioner. Vissa bidrag är obundna, medan andra riktas till ett specifikt projekt eller program inom en organisation, s.k. multi- bistöd. På förslag av organisationernas sekretariat beslutar medlemsländerna i respektive styrelse hur resurserna skall utnyttjas. Det är svårt för organisationerna att långtidsplanera sin verksamhet bl.a. beroende på det faktum att de inte säkert kan veta hur mycket medel som kommer att finnas tillgängligt. FN-systemet är politiskt till sin natur och styrs enligt principen ett land - en röst. Detta är ett uttryck för principen om staters suveränitet. I FN:s biståndsorgani- sationer består styrelserna av 40 - 50 med- lemmar samt observatörer. Varje medlem har en röst, men beslut tas av tradition i FN i normalfall med s.k. consensus. Obser- vatörerna deltar aktivt och det är i prakti- ken svårt att skilja dem från medlemmar- na. Det har visat sig svårt att få dessa stora styrelser och därigenom verksamheten att fungera effektivt och tillfredsställande. Sverige verkar för ett starkt FN Koordineringen i fält mellan de olika FN- organen har heller inte utvecklats på ett sätt som är önskvärt. Som konsekvens har ett antal medlemsländer emellertid ansett att FN:s arbetsmetoder ger dem ett mindre inflytande över besluten än vad som mot- svaras av deras bidrag. Detta har i sin tur påverkat storleken av bidragen. Sverige har som litet land alltid varit en stark anhängare av multilateralism och inte minst verkat för ett starkt FN. 1 den situation som råder i världen i dag ter sig ett starkt FN viktigare än någonsin. Nya problem, möjligheter och krav ställer där- för krav på reformer av FN-systemet. Det ställer också krav på att klyftan mellan omfattningen av uppgifter som läggs på FN och de resurser som ställs till dess för- fogande måste minska. Detta kommer att bli än viktigare under de närmaste åren då stora behov av finansiella resurser för multilateral verksamhet kan förutses. Det 25 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE gäller bl.a. på katastrof-, flykting,- miljö- och befolkningsområdena. Det var bl.a. mot den här bakgrunden som det nordiska FN-projektet startade för mer än fem år sedan. Utgångspunkten i projektet var att för att få kvalitet och ef- fektivitet i verksamheten på det ekonomis- ka och sociala området i FN, var det nöd- vändigt med strukturella förändringar främst av styr- och finansieringformer. Tidigare reformförsök inom det ekono- miska och sociala området har inte lett till några mer långtgående resultat. Till följd av politiska låsningar och en allmän ovilja till förändringar bland i första hand med- lemsländerna har det varit svårt att ändra det som en gång har inrättats, trots många goda förslag därom. Denna gång ser dock reformsträvandena ut att lyckas. I decem- ber 1993 fattade FN:s generalförsamling ett mycket viktigt beslut att reformera sin or- ganisation. Det nordiska FN-projektet pre- senteras i ett särskilt avsnitt. Tröga, stora styrelser... Flera FN-organisationer har mycket stora styrelser. Vid styrelsemötena kan antalet deltagare och observatörer vara bortåt 200 personer. Besluten måste fattas i enighet, varför arbetet blir mycket komplicerat och tidsödande.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-131.png" style="width:327pt;height:153pt;"/> ...eller små effektiva? Nordiska FN-projektet ville ha små styrelser, som skulle träffas ofta . Inga observatörer skulle närvara. Idealet borde vara 15-20 styrelsemedlemmar. ■ihWihrhfihi1 26 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Fakta om Nordiska FN-projektet Nordiska FN-projektets slutrapport pre- senterades våren 1991. Förslagen i rap- porten går i huvudsak ut på att styr- och finansieringsformerna för FN:s program och fonder skall reformeras. Bl.a. föreslås att ett internationellt utvecklingsråd skall bildas där riktlinjer skall diskuteras och läggas fast för FN:s samlade bistånds- verksamhet. Vidare föreslås att mindre exekutiva styrelser skall inrättas för var och en av FN:s olika biståndsorganisatio- ner och som skall ersätta de nuvarande styrelserna som fungerar på ett mycket ineffektivt sätt. Nordiska FN-projektets slutrapport innehåller också förslag om hur finansie- ringsformerna för FN:s biståndsverksam- het skall förändras. Syftet med förslagen är att skapa en jämnare bördefördelning mellan de stora givarna liksom en högre grad av förutsägbarhet och därmed ökad möjlighet till långsiktig planering av verk- samheten. Den nuvarande formen med frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två andra bidragsformer. Den första ut- görs av reguljära bidrag från alla med- lemsländer där hänsyn skall tas till betal- ningsförmågan. Den andra formen föreslås vara ”förhandlade bidrag”, vilket innebär att givarländerna samlat kommer överens om hur kostnaderna för den bi- ståndsverksamhet som medlemsländerna beslutat om skall finansieras. Efter diskussioner i ECOSOC:s högni- våmöte juni 1991 kom de nordiska försla- gen att gå in i en förhandlingsfas inom FN. Generalförsamlingen tillsatte hösten 1992 en arbetsgrupp med uppgift att lämna förslag till församlingen för hur FN:s bi- ståndsverksamhet kan reformeras. Efter ett drygt år av förhandlingar fattade för- samlingen i december 1993 beslut om reformer. Beslutet innebär ett genombrott för nya principer för FN:s biståndsverksamhet som till stora delar bygger på Nordiska FN-projektets analys och förslag. De nord- iska ländernas bestämda vilja att nå beslut som innebär reella förändringar och ett mycket målmedvetet förhandlingsarbete gav efter långa och mycket komplicerade förhandlingar slutligen resultat. Beslutet innebär att ECOSOC:s arbets- former förändras. Under en del av ECOSOC skall ett årligt högnivåmöte hållas om FN:s samlade biståndsverksamhet. I enlighet med Nordiska FN-projektets förslag kom- mer då en diskussion att föras och riktlinjer ges för hur denna verksamhet skall drivas. Detta möjliggör att FN får en samlad policy och klarare prioriteringar för den ekonomis- ka och sociala verksamheten. En central del av beslutet är att de nuva- rande styrelserna för FN:s program och fonder skall ersättas med mindre exekutiva styrelser. De nuvarande styrelserna består av 50-tals medlemmar samt observatörer. Detta betyder att 200 - 300 personer kan delta vid de möten som hålls en till två gånger per år. De nya exekutiva styrelserna skall bestå av 36 medlemmar och inga ob- servatörer. Styrelserna skall träffas regel- bundet under året för att löpande styra verksamheten med utgångspunkt från de övergripande riktlinjer som ges av ECO- SOC. Styrelserna skall inte som nu sam- manträda i FN:s lokaler utan i respektive organs huvudkvarter. Genom beslutet om förändrade styrfor- mer har ett första viktigt steg tagits för att få ett effektivare FN-bistånd. Det är ett grund- läggande och avgörande steg för att stop- pa fragmentiseringen av FN-biståndet lik- som för att hejda den marginalisering som pågått under senare år. Det är också ett avgörande steg i en förändringsprocess som nu har inletts. Förändringsprocessen kommer att fort- sätta under 1994. I beslutet uppmanas ge- neralsekreteraren att utreda hur ett nytt fi- nansieringssystem med i första hand förhandlade bidrag kan utformas. Denna rapport skall vara färdig i april och förhand- lingar om ett nytt finansieringssystem inle- das i maj 1994. Generalförsamlingens beslut innebär också att en översyn skall göras som under- lag för diskussioner om fortsatta reformer. Bland annat skall översynen se om antalet representanter i de exekutiva styrelserna kan modifieras ytterligare. Översynen skall diskuteras vid ECOSOC:s högnivåmöte sommaren 1995 samt vid generalförsam- lingen samma år. 27 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE UNDP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-132.png" style="width:44pt;height:31pt;"/> <h5>FN:s utvecklingsprogram (UNDP)</h5> Fakta om UNDP: Mål, huvuduppgifter UNDP är FN-systemets centrala fond för finansiering av tekniskt bistånd. UNDP har också ansvar för att FN:s samlade bistånd samordnas tillsammans med mottagarländerna. Budget Drygt en miljard dollar per år. Viktigaste givare USA, Japan, Danmark, Nederländerna och Tyskland. Sveriges bidrag 560 miljoner kronor (1993). Styrelse 48 medlemmar som träffas två gånger per år. UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets tekniska biståndsprogram (DTCD), FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF), FN:s befolkningsfond (UNFPA), FN:s Sahelkontor (UNSO), FN:s kvinnofond UNIFEM samt en rad andra specialfon- der. Antal anställda Sammanlagt finns omkring 3500 anställda. Antal kontor 124. Varje kontor leds av en landrepre- sentant som också oftast är FN:s fasta representant i landet. Huvudkontor New York med ca 600 fast anställda. Chef Fram till den 15 juli 1993 var William Dräper III från USA administratör. Han efterträddes av James Gustave Speth från USA. Mandat och huvuduppgifter FN:s utvecklingsprogram, UNDP, som bildades 1966 då två mindre biståndsfon- der slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala fond för finansie- ring av tekniskt bistånd. UNDP har främst haft en finansierande, programplanerande och samordnande uppgift. Verksamheten har tidigare genomförts av FN:s fackorgan (WHO, ILO, FAO m.fl.). I ökad utsträck- ning görs nu detta av mottagarländerna själva medan fackorganen får en rådgivan- de roll. Verksamhet UNDP:s uppgift är att främja mottagarlän- dernas utveckling genom olika former av tekniskt bistånd. Denna typ av bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgiv- ning, men också i form av stipendier, konsulttjänster och i viss mån utrustning. Huvudsyftet är att bygga upp mottagar- ländernas kapacitet att själva ta hand om sin egen utveckling. UNDP:s verksamhet är inte bunden till en specifik sektor. Verk- samheten omfattar för närvarande över 5000 projekt i 174 länder och territorier. UNDP:s verksamhet bygger i huvud- sak på landprogrammering. Denna inne- bär att man för varje land fastställer hur mycket bistånd från UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. I sam- arbete mellan mottagarlandet och UNDP:s landrepresentant utarbetas sedan ett program för hur medlen skall utnytt- jas. Detta program fastställs slutligen av UNDP:s styrelse. Storleken på varje mottagarlands pro- gram bestäms främst av hur fattigt landet är och av befolkningens storlek. Vart femte år fast- ställs fördelningen för nästkommande femårs- period ("femårsplan"). De fattigaste länderna - med en bruttonationalin- komst per capita på högst 750 dollar - fick under<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-133.png" style="width:58pt;height:73pt;"/> James G. Speth 28 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE programperioden 1987 -1991 80 % av UNDP:s länderfördelade resurser. Under den programperiod som sträcker sig till 1996 förstärks denna inriktning. 87 % av de länderfördelade resurserna kommer då att tillfalla denna kategori av länder. Det finns även ett beslut att 55 % av de länder- fördelade resurserna skall tillfalla de minst utvecklade länderna. Biståndet till motta- garländer med relativt hög BNP/capita trappas gradvis ned för att upphöra vid en per-capita inkomst över 6 000 dollar. Ar 1993 presenterade UNDP för fjärde gängen sin rapport om mänsklig utveckling (Human Development Report). Genom rap- porten har UNDP lagt grunden till ett nytt mätinstrument som kan mäta begreppet ut- veckling. Rapporten klassificerar alla länder i ett s.k. mänskligt utvecklingsindex. Detta in- dex beaktar människors levnadsförhållanden såsom utbildning, sjukvård, barnadödlighet, arbetslöshet etc. Varje årsrapport har ett tema. Arets tema var folkligt deltagande i utveck- lingsprocessen. Aret som gick 1993 har varit ett omvälvande år för UNDP. Programmet har fått svåra ekono- miska problem. Flera bidragsgivare har liksom Sverige dragit ned i sina bistånds- budgetar vilket lett till minskade bidrag till UNDP. Detta liksom att många bidragsgi- vares valutor har minskat i värde i förhål- lande till den amerikanska dollarn har gjort att UNDP har fått ekonomiska pro- blem. Konsekvensen är att samtliga pro- gram har skurits ned med 25 %. En växande debatt har också kommit igång om UNDP:s framtida roll i det mul- tilaterala biståndsarbetet, framför allt bland givarländer. UNDP:s roll som cen- tral finansieringsmekanism för FN:s bi- ståndsverksamhet diskuteras, liksom hur UNDP effektivare skall kunna samordna FN:s biståndsinsatser på landnivå. Ett åter- kommande krav från givarländerna är att UNDP måste renodla sin verksamhet lik- som att den måste effektiviseras.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-134.png" style="width:172pt;height:186pt;"/> har som tema folkligt engagemang och deltagande. Rapporten konstaterar att demokratin fordrar lös- ningar på olika nivåer. "Nationalstaten är för liten för de stora problemen och för stor för de små". Sverige och UNDP Sverige har deltagit aktivt i debatten om att utveckla och reformera UNDP. I första hand har detta skett genom det nordiska FN-projektet. Sverige har aktivt drivit att UNDP inte kan effektiviseras utan att styr- och finansieringssystemen reformeras. Det nuvarande styrsystemet är ineffektivt och möjliggör inte en rationell styrning av verksamheten. Finansieringssystemet är helt uppbyggt på enskilda länders vilja att lämna bidrag. För att skapa ett kollektivt ansvarstagande för den långsiktiga finan- sieringen krävs ett finansieringssystem som dels bygger på att alla länder deltar i finansieringen av basadministrationen, dels på att givarländema förhandlar sinse- mellan hur verksamheten skall finansieras. Sverige har under 1993 utarbetat en konsultrapport; UNDP QUO VADIS, som diskuterar olika modeller för hur UNDP kan utvecklas. Rapporten har spridits till andra länder i syfte att skapa debatt om hur UNDP:s verksamhet kan fokuseras i större utsträckning och ännu tydligare bli ett organ som stöder de fattigaste länderna i deras utvecklingsansträngningar. 29 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-135.png" style="width:44pt;height:37pt;"/> <h5>FN:s befolkningsfond (UNFPA)</h5> Mandat och huvuduppgifter Att bistå u-ländema med att bygga upp en egen kunskap och kapacitet för att kunna svara mot de behov som finns inom be- Fakta om UNFPA: Mål och huvuduppgifter Att leda och samordna FN-systemets insatser på befolkningsområdet. Budget Verksamheten finansieras genom frivilliga bidrag. För 1992 uppgick inkomsterna till 238, 2 miljoner US dollar, en ökning med 6,3 % jämfört med föregående år. Utgif- terna uppgick till 193,6 miljoner US dollar. Viktigaste givare Japan, Nederländerna, Sverige, Norge, Tyskland och Danmark. Sveriges bidrag 145 miljoner kronor, en ökning med 10 miljoner kronor sedan 1991. Bidraget utgör 11,4 % av UNFPA:s budget. Styrelse UNFPA är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga arbetspro- grammet, budget och finansplan samt landprogram . Antal anställda 801, varav 291 på handläggarnivå. Antal kontor Förutom de reguljära fältkontoren som lyder under UNDP-representanten, finns regionalkontor för UNFPA i alla världsde- lar. Huvudkontor Huvudkontoret ligger i New York, medan en liten filial finns i Geneve. Chef Nafis Sadik sedan 1987. Hon kommer från Pakistan. folkningsområdet; att sprida kunskap i både i- och u-länder om de sociala, ekono- miska och miljömässiga konsekvenser som blir följden av nationella och internationel- la befolkningsproblem och att söka lös- ningar på dessa problem som står i över- ensstämmelse med varje lands egna prioriteringar; samt att spela en ledande roll inom FN-systemet för att främja och samordna FN:s befolkningsprogram. Verksamhet Fondens verksamhetsområden är familje- planering, information och utbildning, befolkningsstatistik, utarbetande av riktlin- jer på befolkningsområdet, forskning och särskilda program (t.ex om kvinnor, miljö och aids). Fonden samarbetar med en rad FN- organisationer, bl.a. med WHO, UNICEF, ILO och FAO. Samarbete med enskilda organisationer såsom Internationella famil- jeplaneringsfederationen (IPPF) bedrivs också. UNFPA samarbetar dessutom med bilaterala givare. En växande andel av UNFPA:s projekt genomförs av mottagar- länderna själva med stöd av fonden. Cirka 74 % av programresurserna avsat- tes 1992 för projekt i 58 länder. Av dessa länder ligger 32 i Afrika. Asien fick emel- lertid 37 % av de totala resurserna jämfört med 30 % för Afrika. Aret som gick Förberedelserna för den internationella konferensen om befolkning och utveck- ling, som äger rum i Kairo i september 1994, har präglat även UNFPA:s verksam- het. Den internationella uppmärksamheten kring befolkningsfrågor kan sägas ha fått ny näring efter UNCED-konferensen i Rio de Janeiro om miljö och utveckling. Hu- vudfrågan där var visserligen miljö, men sambandet med befolkningsfrågan var hela tiden uppenbar. Sverige och UNFPA Behoven av FN-reformer inom det sociala och ekonomiska området har avspeglats 30 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE även inom UNFPA, där det årliga mötet domineras av ett litet antal aktörer och där styrelsebehandlingen inte på ett tillfreds- ställande sätt förmår ge organisationen den långsiktiga ledningen på huvudsakli- ga spörsmål. Fondens mandat kommer att granskas i ljuset av den kommande konferensen och en rapport föreläggas medlemmarna vid styrelsemötet 1995.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-136.png" style="width:46pt;height:46pt;"/> CEF stött ett åttiotal utvecklingsländer med att ta fram nationella handlingsplaner i syfte att tillvarata barnets rätt i samhället. Den operativa verksamheten består av två delar, långsiktiga utvecklingsprogram och nödhjälpsinsatser vid katastrofer. UNICEF samarbetar med allt fler länder i världen, främst genom femåriga landprogram för utveckling. Utgångspunkten för samarbe- tet/ stödet är landets bamadödlighet, barn- täthet och BNP per capita. UNICEF kom- mer därför fortsättningsvis att prioritera insatser i Afrika. De långsiktiga landpro- grammen har ökat UNICEF:s engagemang <h5>FN:s BARNFOND (UNICEF)</h5> Mandat och huvuduppgifter FN:s barnfond UNICEF etablerades 1946 som en tillfällig fond för katastrofstöd till barn i länder som drabbats hårt av andra världskriget. Fonden blev permanent 1956 och mandatet omformades till att gälla mer långsiktiga insatser till förmån för barn i utvecklingsländer. Genom åren har verksamheten omfattat även mödrar då relationen barn - mor varit så nära. Under senare år har frågan aktualiserats om UNICEF:s mandat omfattar kvinnor utan begränsning till den reproduktiva rollen eller åldern. Verksamhet UNICEF:s verksamhet har numera tre hu- vudinriktningar, en normativ och två ope- rativa. Den normativa delen, som förstärkts under senare år, är UNICEF:s katalytiska roll som policyskapare och rådgivare på områden som berör barn. Det viktigaste exemplet är här arbetet med uppföljning- en av barnkonventionen och bamtoppmö- tet 1990, som hade till syfte att föra upp barnens situation såväl på de nationella som på de internationella politiska dag- ordningarna. Detta har inneburit att UNI- Fakta om UNICEF: Mål, huvuduppgifter Att förbättra situationen för världens nödlidande barn. Budget 1992 total inkomst 938 miljoner US dollar, varav 58 % i basbudgetstöd. Utgifterna uppgick 1992 till 922 miljoner US dollar. Viktigaste givare Sverige och USA, därefter Italien, övriga Norden, Nederländerna och Kanada. Sveriges bidrag 735 miljoner kronor budgetåret 1992/93. Katastrof/utveckl i ng 1992 var 22 % av programmen katastrof- insatser (1988 8 %). 1993 beräknas andelen öka till 25 %. Styrelse 41 platser, geografisk fördelning. Antal anställda 3900, varav 2199 fasta tjänster och 1701 projektanställda. Antal kontor Fyra med specialuppgifter, sex regional- kontor och 92 landkontor (1992). Nationalkommittéer finns etablerade i 30 länder. Kommittéer är under bildande i flera (nya) länder. Huvudkontor New York. Chef Exekutivdirektör James Grant, USA (1980-). 31 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE i generella utvecklingsfrågor som struktur- anpassning, utbildning, familjeplanerings- åtgärder, vattenförsörjning, kvinnors situa- tion och aids-epidemins sociala och ekonomiska effekter på barn. En viktig uppgift för organisationen är att finna nya vägar för att tillgängliga resurser skall komma nödlidande barn i hela världen till godo. Ett arbetssätt är att föra fram enkla och billiga metoder för att radikalt minska dödligheten i diarréer och barnsjukdomar som mässling. En annan metod är att kom- plettera de långsiktiga insatserna med målrelaterade kampanjer. Ett exempel på detta är kampanjen för barnvänliga sjuk- hus som bl.a. skall stimulera till bättre am- ningsvanor. Insatser för barn i särskilt svåra omstän- digheter - barn i väpnade konflikter, barn som utsätts för övergrepp och gatubarn är en växande verksamhet. UNICEF:s ansvar i katastrofsammanhang har ökat avsevärt under senare år och ställer nu allt större krav på fondens resurser, struktur och per- sonal. Inom ramen för FN:s katastrofsam- ordning bidrar UNICEF tillsammans med andra organisationer ofta med hälsovård och vattenförsörjning. I andra situationer exempelvis i Somalia kan det bli aktuellt med distribution av näringstillskott. I sin verksamhet samarbetar UNICEF med en- skilda organisationer, andra FN-organ in- klusive Världsbanken och fackorgan som WHO och UNESCO. Aret som gick UNICEF fick en allt intensivare roll i FN:s katastrofarbete. För organisationen innebar det att mer kraft lades på att utveckla en strategi för hantering av de nya kraven. Frågan om balans mellan mer långsiktiga utvecklingsfrågor och rena nödhjälpsin- satser aktualiserades av både i- och u- landsgruppen. De "nya" nationerna, främst i forna Sovjetunionen och Östeuro- pa, poängterade sitt behov av stöd från fonden. Den större utvärderingen som gjorts av UNICEF presenterades i början av 1993. Utvärderingen belyste en rad stra- tegiska val som UNICEF måste ta för att i framtiden möta de krav som ställs (t.ex. i katastrofsammanhang). Några nyckelfak- torer är klargörande av fondens mandat, arbetsmetodik, dvs. vad ville man uppnå? Rapporten visade att UNICEF ofta priori- terade kvantitativa mål före kvalitativa. Utvärderingen blev inte officiellt en styrel- sefråga, då ett antal länder motsatte sig att den sattes upp som en dagordningspunkt. Ett antal större givare och sekretariatet tog dock upp utvärderingens resultat där det ansågs ändamålsenligt. Sverige drev under styrelsemötet aktivt frågan om en bredare syn på familjeplane- ringsinsatser, dvs. man förordade ett hel- hetsperspektiv, med tonvikt på sexuell och reproduktiv hälsa, nationell politik på om- rådet och ungdomars roll. Frågan gick framåt, om än katolska kyrkan och några den närstående länder motsatte sig t.ex. att UNICEF skulle stödja sexualundervisning för ungdomar i bl.a Afrika och att preven- tivmedel skulle distribueras i samband med distribution av läkemedel. Flera län- der, inklusive Sverige, drev att UNICEF skulle se kvinnan som den resurs hon är och inte endast som ett medel att nå bar- nen. UNICEF hade under 80-talet minskat sina insatser på primärutbildningsområ- det. Sverige tillsammans med Schweiz föreslog därför att utbildningsprogram- men skulle ses över och att detta skulle redovisas 1995. UNICEF tillämpar tvåårsbudget. UNICEF såg fortfarande en ökning av sina intäkter, men att basbudgetstödet minskade och de "bundna bidragen öka- de. Vid ett extra styrelsemöte hösten 1993 kunde UNICEF:s styrelse efter flera års diskussioner besluta, att huvudkontoret skall förbli på Manhattan. Sverige och UNICEF För andra året i rad var Sverige den största enskilda givaren till UNICEF med ett bi- 32 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-137.png" style="width:387pt;height:309pt;"/> drag på 154,3 miljoner US dollar, tätt följt av USA med 152,6 miljoner. Tredje största givare var Italien med 62,9 miljoner US dollar. Under året har Sverige haft bilaterala konsultationer med UNICEF. Syftet har varit att få tillfälle att diskutera övergri- pande frågor som Sverige funnit särskilt angelägna då nuvarande styrelseform inte medger möjligheter till mer konstruktiva diskussioner mellan sekretariatet och med- lemmarna. Sverige har vid dessa möten tagit upp frågor som reformer på FN:s ekonomiska och sociala område, UNICEF som kanal för multibistånd via SIDA, den gjorda utvärderingen av UNICEF:s verk- samhet, UNICEF som katastroforganisa- tion, barn i särskilt utsatta omständigheter som gatubarn och barn i krig, kvinnofrå- gor, UNICEF:s familjeplaneringspolitik samt personalfrågor. Från svensk sida kommer samtalen att följas upp nästa år. För alltför många barn övergår leken i en kamp för livet. UNICEF söder utsatta barn världen runt. Sverige har i tvä år varit största enskilda givare till organisationen. Foto: Bo Dahlin, Bildhuset 33 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-138.png" style="width:43pt;height:42pt;"/> <h5>FN:s KVINNOFOND (UNIFEM)</h5> Mandat och huvuduppgifter FN:s kvinnofond bildades 1976, men fick sin nuvarande form som en självständig enhet i samarbete med UNDP 1985. UNI- FEM har två huvudmål för sin verksam- het. Den ena är att tjänstgöra som en kata- lysator för att både kvinnan och mannens intressen tillvaratas i utvecklingssarbetet. Det andra är att stödja innovativa och ex- perimentella aktiviteter för kvinnor i linje med nationella och regionala prioritering- ar. Tanken är att kvinnor skall inkluderas på alla nivåer så att hennes möjligheter och rättigheter främjas i samhället och dess utveckling. Verksamhet UNIFEM:s huvudsakliga långsiktiga upp- gift består i att ge kvinnor tillgång till ut- bildning, krediter, marknader, information och teknologi. Det innebär att kvinnofon- den stödjer program inom områden som miljö, fattigdom, befolkningsfrågor, livs- medelsförsörjning, energi, urbanisering, skulder och anpassningsåtgärder. Ett ex- empel på projekt är stöd till ett småföreta- garinitiativ för kvinnor som bor i slumom- råden eller på landsbygden i Latinamerika. Fonden har en betydelsefull roll för att kvinnans medverkan och ställning upp- märksammas i programplaneringen i an- dra multilaterala program. Året som gick 1992 ökade UNIFEMis programverksam- het med 13 procent. Med förbättrad effek- tivitet och teknik kunde denna ökning ske utan motsvarande personalökning. Frågan om UNIFEM skall utveckla sin katalytiska Fakta om UNIFEM: Mål, huvuduppgifter Att utveckla metoder och att verka som katalysator för att kvinnans roll och situation beaktas och integreras i utveck- lingssamarbetet. Budget 1992 total inkomst 11,5 miljoner US dollar. Utgifterna uppgick till 14,7 miljoner US dollar. Viktigaste givare Nederländerna, Norge, Canada och Finland. Sverige kommer på åttonde plats. Sveriges bidrag 4 miljoner kronor budgetåret 1992/93 samt 2,5 miljoner kronor för uppföljning av UNCED-processen. Katastrof/utveckling Verksamhet riktad till flyktingkvinnor ökade. Styrelse Ingen egen styrelse. Sorterar formellt som separat enhet i samarbete med UNDP, men har en s.k. konsultativ kommitté som består av fem platser. Antal anställda 37 anställda, varav 10 projektanställda (i fält). Antal kontor Inga egna. Är dock representerade på 13 av UNDP:s kontor, i 14 länder finns nationella UNIFEM-kommittéer etable- rade. I sju länder är kommittéer under bildande. Huvudkontor New York. Chef Direktör Sharon Capeling-Alakija, Canada (1989-). roll eller den mer operativa har kommit upp till diskussion. Utvecklingen av UNIFEM:s operativa verksamhet tyder på att fonden gärna ser att den utvecklas, medan den begränsade budgeten talar för en koncentration av den katalytiska rollen. Fonden har uttryckt intresse för att öka samarbetet med FN:s fackorgan. Under året togs beslut om sammanslagningen mellan UNIFEM och INSTRAW (Intema- 34 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE tional Research and Training Institute for the Advancement of Women). Den kom- mande sammanslagningen har akualiserat frågan om UNIFEMrs roll i Östeuropa och f.d. Sovjetunionen. INSTRAW har ett glo- balt mandat, medan UNIFEM:s verksam- het riktar sig till u-länder. Andelen bidrag från medlemsstaterna av den totala bud- geten tycks minska, samtidigt som UNI- FEM i ökande grad söker pengar från andra källor, t.ex. privata företag. Sverige och UNIFEM Sverige företräds i den konsultativa kom- mittén, som fungerar som arbetsutskott, av Danmark som representerar västländerna. Denna sammanträder ett par, tre gånger per år. Mot bakgrund av det extra svenska stödet till uppföljning av UNCED har mil- jöfrågorna diskuterats med fonden. Inför kvinnokonferensen i Peking 1995 har Sverige poängterat vikten av att UNIFEM tar en aktiv roll i förberedelsearbetet, fram- för allt när det gäller strategifrågor. Sverige stöder via SIDA och UNIFEM gemensamt ett regionalt samarbete i Asien som syftar till att ta fram könssegregerad statistik. de så att befolkningen aktivt deltar i ge- nomförandet. Till stor del är verksamheten inriktad på att stödja kvinnors utveckling. Fonden kan ta hand om projekt som andra givare tycker är för små. Den har ett tak på fem miljoner US dollar för enskilda projekt. Fonden finansierar för närvarande omkring 272 projekt i 54 länder till ett vär- de av 600 miljoner US dollar. Under fon- dens första 20 verksamhetsår har de vikti- gaste områdena varit jordbruk, vatten och transporter. Man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och sjukvård, ener- gi, bostäder och utbildning. Organisation Fonden är underställd UNDPrs styrelse och arbetar i huvudsak genom UNDP:s fältorganisation. Fondens chef är under- ställd UNDP:s administratör. Sverige och FN:s kapitalutvecklingsfond Sverige är en av de största bidragsgivarna till kapitalutvecklingsfondens verksamhet. Fonden fungerar som ett viktigt komple- ment till UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som utvecklingsbankerna stöder.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-139.png" style="width:48pt;height:41pt;"/> <h5>FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)</h5> Verksamhet FN:s kapitalutvecklingsfond kom till 1966 med uppgift att ge gåvobistånd eller lån på förmånliga villkor till småskaliga investe- ringsprojekt i u-ländema. Kapitalutvecklingsfondens verksamhet är nästan helt inriktad på att ge stöd eller lån till de minst utvecklade länderna. Verksamheten är inriktad på att nå de fat- tigaste människorna. Projekten är utforma- Fakta om UNCDF: Mål, huvuduppgifter Att ge gåvobistånd eller lån på förmån- liga villkor till småskaliga investerings- projekt i de minst utvecklade länderna. Viktigaste givare Nederländerna, Norge och Sverige. Sveriges bidrag Av bidraget till UNDP skall 40 miljoner kronor gå till UNCDF:s verksamhet. Styrelse UNDP:s styrelse är styrelse för UNCDF. Antal anställda 95. Huvudkontor New York. Chef Jules Frippiat från Belgien. 35 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-140.png" style="width:34pt;height:39pt;"/> <h5>FN:s världslivsmedelsprogram (WFP)</h5> Mandat WFP är FN:s livsmedelsbiståndsorganisa- tion. Organisationen ansvarar för livsmed- elsbiståndet inom FN:s katastrofverksam- het, livsmedelsbistånd till flyktingar under FN:s flyktingkommissaries mandat samt ger livsmedelsbistånd som en delkompo- nent i utvecklingsprojekt. Verksamhet WFP bedriver dels utvecklingsbistånd, dels katastrof- och flyktingbistånd. I dag kanaliseras ca 25 % av världens totala livs- medelsbistånd genom WFP. Den ständigt ökande verksamhetsvolymen har gjort WFP till det största av alla FN-organ. WFP är i högsta grad en operativ organisation och det FN-organ som tillsammans med UNHCR brukar framhävas som det mest effektiva och operativa i bl.a. katastrof- situationer. Katastrofbiståndet är idag WFP:s domi- nerande verksamhet, och har mer än för- dubblats under de senaste två åren. WFP samarbetar mycket nära med det nyinrät- tade Department of Humanitarian Affairs (DHA) som koordinerar FN:s katastrof- bistånd. WFP lämnar utvecklingsbistånd i form av livsmedel, där matransoner delas ut till anställda vid anläggningsarbeten, s.k. Food-for-Work-projekt. WFP ger också hjälp till ur näringssynpunkt särskilt behö- vande grupper, t.ex. kvinnor, spädbarn och skolbarn. I vissa fall säljs livsmedlen på den lokala marknaden för att med in- komsterna finansiera kommunala projekt. Projekt av mer socio-ekonomisk natur Fakta om WFP: Mål, huvuduppgifter Att bekämpa hunger och främja ekono- misk och social utveckling för fattiga människor i fattiga länder. Budget 1,7 miljarder US dollar (varav 1,3 miljarder till flykting- och katastrofopera- tioner). Viktigaste givare Canada, USA och EG. Sveriges bidrag 282 miljoner kronor till den reguljära budgeten, 179 miljoner kronor från katastrofanslaget, totalt 461 miljoner kronor. Styrelse Består av 42 medlemmar som träffas två gånger per år. Antal anställda 3718 under 1992. Av dessa har 1880 kontrakt på ett år eller mer och 1838 har korttidskontrakt i katastrofoperatio- ner. Antal fältkontor 85. Huvudkontor Rom. Chef Katherine Bertini, USA.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-141.png" style="width:59pt;height:74pt;"/> Katherine Bertini WFP inkluderar stöd till jord- bruksutveckling, förbätt- ring av infrastruktur på landsbygd, stöd till natio- nell livsmedelspolitik och hållning av matlager. WFP utnyttjas också i s.k. triangelaffärer. WFP bi- drar i dessa fall med livs- medel till ett u-land i ut- byte mot överskottsproduktion av en annan vara, som sedan ges som bistånd till ett tredje land. Verksamheten är inriktad på de allra fattigaste u-ländema, som mot- tar ca 80 % av WFP:s utvecklingshjälp. WFP har en stor och mycket effektiv orga- nisation för transporter och logistik. Flera stora givare väljer att använda sig av WFP också för sitt bilaterala livsmedelsbistånd. 36 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Här har FN:s världslivs- medelsprogram levererat majs till återvändande flyktingar frän Moqambique. Foto: C. Sattl- berger, UNHCR<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-142.png" style="width:314pt;height:213pt;"/> Året som gick Under 1992 fick uppskattningsvis 42 miljo- ner människor del av WFP:s matbistånd som uppgick till 5,2 miljoner ton motsva- rande nästan 1,7 miljarder dollar, vilket är ett rekordår. 1992 präglades av det stora antalet katastrofer. Under året kanalisera- des mer än 60 % av det totala livsmedels- bistånd i katastrofsituationer genom WFP. Mer än 27 miljoner människor, inklusive ca 14 miljoner flyktingar och intemflyk- tingar fick del av detta bistånd. Ett samarbetsavtal mellan WFP och FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) träd- de i kraft den 1 januari 1992 och innebär att WFP successivt tar över livsmedelsför- sörjningen till flyktingar. Detta ansvar har tidigare vilat på UNHCR. WFP har nu ansvar för att från givarna söka de nöd- vändiga resurserna och för att leverera livsmedelsbiståndet ända fram till flyk- tingarnas vistelseort. Utvecklingsverksamheten har fortsatt att minska i omfattning. Under 1992 stöd- de WFP 258 pågående utvecklingsprojekt som bidrog med matförsörjning till ca 15 miljoner människor. Denna siffra är den lägsta sedan 1978. Den stora ökningen och förändringen av verksamheten har inneburit stora på- frestningar på WFP. Organisationsstruktu- ren har inte förändrats och byggts ut i samma utsträckning som den operationel- la verksamheten och WFP står därför i dag inför stora strukturella problem. Sverige och WFP Det är mycket viktigt att livsmedelsbistånd ges utifrån kunskap och kompetens efter- som det finns en risk att detta bistånd kan få negativa verkningar, bl.a. på känsliga marknader i u-länder. Risken är extra stor vid katastrofer då stora mängder mat är i omlopp. För att minimera denna risk ver- kar Sverige för att en större andel av värl- den sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall kun- na spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. Sverige förespråkar också en minskad bindning av bidragen till varor. Det svens- ka bidraget består av pengar som enbart är bundna till att de uppköp som görs skall ske antingen i u-länder med exportpro- duktion eller i Sverige. Sverige anser att det finns ett stort be- hov av att en diskussion om livsmedels- biståndets framtid och om WFP:s roll, organisation och dess samarbete med andra FN-organ. 37 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-143.png" style="width:44pt;height:38pt;"/> <h5>FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)</h5> Mandat Organisationens ursprungliga mandat var att tillhandahålla bistånd till de palestin- ska flyktingar som lämnade Palestina 1948 vid staten Israels tillkomst. Utgångspunk- ten var från början att behovet för UNRWAis verksamhet skulle vara snabbt övergående och organisationen skulle där- för planera för den situation då bistånd inte längre var nödvändigt. Så har dock inte varit fallet och UNRWA är nu för- längt till 1996. Det ursprungliga mandatet har successivt utvidgats genom olika FN- resolutioner och beslut, bl.a. har UNRWA fått i uppgift att också ge juridiskt stöd. Verksamhet Programmet för palestinaflyktingar om- fattar utbildning, hälsovård, social verk- samhet och livsmedelshjälp. UNRWA:s verksamhet kan jämställas med kommu- nal administration. I princip all personal såsom lärare, läkare, sjuksköterskor m.m. är själva palestinska flyktingar. Utbild- ningsprogrammet är UNRWA:s största enskilda verksamhet och omfattar bland annat grundskoleverksamhet och yrkesut- bildning. Hälsoarbetet sker i nära samarbete med WHO. Bl.a. bedriver UNRWA hälsoklini- ker som främst inriktar sig på primärhäl- sovård. Tack vare denna verksamhet är hälsoläget bland flyktingarna förhållande- vis bra. På Västbanken och Gaza finns också program för mental hälsa med tyngdpunkt på "posttraumatic stress dis- orders" för barn. På grund av den försämrade säkerhets- Fakta om UNRWA: Mål, huvuduppgifter Att svara för utbildning, hälsovård, social verksamhet och livsmedelshjälp till de registrerade palestinska flyktingar som finns i Jordanien, Libanon, Syrien samt Västbanken och Gaza. Budget 306 miljoner US dollar under 1992. Viktigaste givare USA, EG, Japan och Sverige. Sveriges bidrag Det svenska bidraget för år 1992 uppgick till 146 miljoner kronor. Styrelse En rådgivande kommitté bestående av tio medfemsländer som tillsattes vid UNRWA:s bildande 1949 finns för planering av verksamheten. Sverige ingår inte. Antal anställda Cirka 19000 lokalt anställda palestinier och 180 anställda på internationella kontrakt. Antal fältkontor Fem. Huvudkontor Wien samt Amman. Chef liter Turkmen från Turkiet.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-144.png" style="width:59pt;height:73pt;"/> liter Turkmen UNRWA situationen på Västban- ken/ Gaza har UNRWA kommit att utveckla en skyddsfunktion för flyk- tingarna. Året som gick Året präglades av de fredsförhandlingar som ledde fram till det ömsesidiga erkännandet av PLO och Israel i september 1993. Situa- tionen på de ockuperade områdena för- sämrades dock och kulminerade i avstäng- ningen i slutet av mars. Våldet drabbade också UNRWA och två av organisationens anställda dödades av israeliska säkerhets- styrkor. UNRWA gav under året stöd till när- mare 2,8 miljoner palestinska flyktingar. Organisationen lyckades trots ekonomiska 38 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE svårigheter utveckla en del av verksamhe- ten för att motsvara nya behov. Nya pro- gram sattes upp, samarbetet med natio- nella och internationella frivilligorganisa- tioner utvecklades liksom samarbetet med palestinska institutioner. Närmare 400 000 barn gick under året i den tioåriga grundskolan. Över sex miljo- ner sjukbesök gjordes på hälsoklinikerna och 180 000 familjer fick del av direkt bi- stånd. riktade mot enskilda personer. Arbetet med att finna varaktiga lösning- ar på flyktingproblemen har kommit att bli allt viktigare för flyktingkommissarien. Detta sker i första hand genom frivillig repatriering, lokal integrering i mottagar- landet (då hemvändande ej är möjligt inom överskådlig framtid) eller genom omplacering till tredje land (då fara för den enskildes säkerhet föreligger). Under de senaste åren har dock arbetet med att före- Sverige och UNRWA Sverige är en av de största bidragsgivarna till UNRWA och anser att organisationen bedriver bra verksamhet, är kostnads- effektiv och väl fungerande. UNRWA spelar en viktig roll i området och bör göra så också i ett övergångsskede till en palestinsk administration.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-145.png" style="width:51pt;height:43pt;"/> <h5>FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)</h5> Mandat och målsättning FN:s flyktingkommissarie inrättades år 1950 utifrån behovet att lösa de europeiska flyktingarnas situation efter andra världs- kriget. UNHCR:s grundläggande mandat, att ge rättsligt skydd åt personer som på grund av välgrundad fruktan för förföljel- se flytt sitt hemland, finns nedlagt i 1951 års flyktingkonvention och 1967 års tilläggspro- tokoll. I Afrika och Cen- tralamerika har definitio- nen av flyktingar breddats till att även innefatta dem som flyr på Sadako Ogata     grund av konflikter som UNHCR        inte nödvändigtvis är<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-146.png" style="width:59pt;height:72pt;"/> Fakta om UNHCR: Mål, huvuduppgifter Att utifrån 1951 års flyktingkonvention ge rättsligt skydd åt personer som på grund av välgrundad fruktan för förföljelse flytt sitt hemland. Budget Verksamhetsåret 1992 1,1 miljarder US dollar. Viktigaste givare USA, EG, Japan och Sverige. Sveriges bidrag Totalt för verksamhetsåret 1992: 92 miljoner US dollar (8,5 % av organisatio- nens totala budget) fördelade på ett årligt reguljärt bidrag på 235 miljoner kronor (budgetåret 1992/93) samt bidrag för speciella insatser finansierade över katastrofanslaget. Styrelse UNHCFTs styrelse består av 47 länder som möts en gång per år. Inom styrel- sen finns det två underkommittéer, en för skyddsfrågor och en för administra- tiva och finansiella frågor. Dessa kommittéer möts ungefär var tredje månad. Antal anställda Sammanlagt ca 2900 anställda. Antal kontor 95. Varje kontor leds av en representant för flyktingkommissarien (större kontor) eller en Chargé de Mission (underställd representanten vid regionalkontoret). Huvudkontor Geneve med ca 700 fast anställda. Chef Mme Sadako Ogata från Japan fram t.o.m. 1998. 39 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE bygga uppkomsten av flyktingströmmar blivit allt viktigare inom UNHCR. I samband med framför allt stora s.k. komplexa katastrofer har flyktingproble- met kommit att få en alltmer framträdande roll. Under de senaste åren har därför lagts en ökad betoning på förebyggande insat- ser och förbättrad katastrofberedskap. Verksamhet UNHCR:s verksamhet varierar mycket mellan olika kontinenter och länder. I Afri- ka och Asien, där de största flyktinggrup- perna finns, är arbetet huvudsakligen in- riktat på att ge humanitär hjälp åt människor som flytt undan krig eller krigsliknande förhållanden. Detta kan både gälla flyktingar som befunnit sig un- der många år i asyllandet, som t.ex. i Iran och Pakistan (afghaner) eller i Malawi (mocambikier), eller om att ge skydd och hjälp i akuta katastrofsituationer. I det ena fallet är det fråga om att ge humanitärt bistånd som i viss utsträckning är att likna vid utvecklingsbistånd. I det andra fallet gäller det att i samarbete med framförallt FN:s världslivsmedelsprogram (WFP) dist- ribuera mat och andra förnödenheter till dessa stora grupper av flyktingar. Det latinamerikanska flyktingproblemet har genom den allmänt positiva utveck- lingen i regionen i stort sett närmat sig en lösning. Den största enskilda flyktinggrup- pen är i dag de guatemalanska flyktingar- na i Mexiko. Även för denna grupp före- faller det dock finnas en relativt snar lösning genom det återvandringsprogram som har inletts. UNHCRrs verksamhet i Centralamerika har till stor del präglats av den s.k. CIREFCA-processen som har inneburit en närmare koppling mellan den regionala fredsprocessen och humanitära insatser till förmån för flyktingar, repatrie- rade och intemflyktingar. UNHCR har av generalsekreteraren givits rollen som koordinator inom FN för de humanitära insatserna i f.d. Jugoslavi- en. Detta program har under två år vuxit till det i särklass största inom UNHCR och inneburit i väsentliga avseenden helt nya uppgifter för organisationen. Det stora antalet flyktingar som skapats som konse- kvens av kriget i f.d. Jugoslavien präglar även till stor del organisationens arbete i de övriga europeiska länderna. Generellt sett kan man säga att UNHCR i allt större utsträckning har tvingats att utvidga sitt mandat till att omfatta även grupper som traditionellt sett inte har kommit i åtnjutande av skydd och hjälp från flyktingkommissarien. Detta gäller framförallt intemflyktingama, där flyk- tingkommissarien har åtagit sig att inklu- dera dessa grupper i de sammanhang då en direkt koppling finns till en existerande flyktinggrupp. Aret som gick 1993 har liksom 1992 präglats av en omfat- tande utvidgning och ökning av verksam- heten. Situationen i f.d. Jugoslavien och UNHCR:s roll som koordinator inom FN för de humanitära insatserna har präglat hela organisationen. Samtidigt har omfat- tande repatrieringsprogram påbörjats i framförallt södra Afrika och på Afrikas Hom. Antalet flyktingar i världen fortsätter att öka och uppgår i dag till omkring 19 miljo- ner. En central fråga under det gångna året har varit huruvida UNHCR bör påta sig ett större ansvar för världens intemflyk- tingar, en grupp som beräknas uppgå till minst lika många människor som antalet flyktingar. Vidare har UNHCR:s roll som ett av de viktigaste FN-organen inom kata- strofområdet kommit att uppmärksammas allt mer i takt med det ökande antalet s.k. komplexa katastrofer. UNHCR:s omsättning har under den senaste fyraårsperioden ökat från 544 mil- joner US dollar till 1,1 miljarder US dollar. Minskande biståndsbudgetar i de stora givarländema har gjort det allt svårare för UNHCR att leva upp till de krav som medlemsländerna ställer på organisatio- 40 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-147.png" style="width:388pt;height:246pt;"/> FN:s flyktingkommissarie har betecknat 1992 som repatrieringarnas år. Flyktingar återvänder i stora skaror till bl.a. Kambodja, Afghanistan, Eritrea, Moqambique och El Salvador. Här välkomnas flyktingar som åter- vänder till Kambodja frän Thailand. Foto: M. Kobayashi, UNHCR. nen. Flyktingkommissarien har vid flera tillfällen låtit förstå att organisationen bör- jar närma sig gränsen för vad som är möj- ligt att genomföra med bibehållen effekti- vitet och kvalitet. Resursfrågan kommer sannolikt att även fortsättningsvis bli en nyckelfråga inom UNHCR. Sverige och UNHCR Utvecklingen inom flyktingområdet har gjort det alltmer uppenbart att åtgärder måste vidtas för att i möjligaste mån för- hindra uppkomsten av flyktingströmmar. Från svensk sida har vi särskilt framhållit kopplingen mellan flyktingströmmar och bristande respekt för de mänskliga rättig- heterna samt staternas ansvar i detta avse- ende. Genom problemets omfattning och karaktär är det uppenbart att UNHCR inte ensamt kan påta sig ansvaret för dessa frå- gor. Sverige har därför starkt framhållit kravet på att samverkan måste ske mellan de olika FN-organen och kommissionen för de mänskliga rättigheterna i Geneve. Intemflyktingproblema tiken har sär- skilt uppmärksammats av Sverige. Från svensk sida har vi hävdat att det i situatio- ner då denna grupp inte går att urskilja från övriga konventionsflyktingar, så skall de i praktiken åtnjuta samma skydd och hjälp som dessa. Däremot har vi inte ansett att UNHCR i dagsläget bör ges ett gene- rellt mandat och ansvar för interflykting- frågor inom FN. Särskilt i samband med s.k. komplexa katastrofer har UNHCR genom det stora antalet flyktingar alltmer kommit att spela en viktig roll inom FN. Inom katastrofom- rådet har Sverige varit starkt pådrivande i skapandet av nya strukturer (se avsnittet om DHA sid. 65) för att uppnå en bättre samverkan och samordning mellan de oli- ka FN-organen och FN-sekretariatet. UN- HCR har liksom övriga FN-organ ett an- svar för att denna samordning fungerar och Sverige har vid upprepade tillfällen krävt av UNHCR att organisationen lever upp till detta ansvar. 41 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-148.png" style="width:48pt;height:41pt;"/> FN:s narkotikaprogram (UNDCP) Mandat och huvuduppgifter FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall ha en samordnande roll i den internationella narkotikabekämpningen. UNDCP skall även utgöra ett kunskapscentrum för nar- kotikabekämpning, så att andra organisa- tioner kan vända sig till UNDCP för att få hjälp med narkotikabekämpning. Målsättningen är att bekämpa narkoti- kan i alla led: när den produceras, när den smugglas, när den säljs och när den kon- sumeras. Fakta om UNDCP: Mål, huvuduppgifter Att utgöra FN:s kunskapscentrum i narkotikabekämpningsfrågor. Organi- sationen skall samordna insatserna på narkotikabekämpningsområdet och stimulera andra delar av FN-systemet att i sin verksamhet ta hänsyn till narkotikaaspekten. Målsättningen är att narkotikan skall bekämpas i alla led: när den produceras (oftast i u-länder), när den smugglas och när den konsu- meras. Budget Cirka 70 miljoner kronor US dollar per år. Viktigaste givare Italien, Sverige, USA och Tyskland. Sveriges bidrag 1992/93: 54 miljoner kronor (10 % av UNDCP:s intäkter). Styrelse UNDCP har ingen egentlig styrelse, men narkotikakommissionens årliga möte utgör i praktiken en sådan. Kommissionen har 53 medlemmar med FN:s övriga 131 medlemsländer som observatörer. Antal anställda 228, varav 190 vid kontoret i Wien. Antal kontor 18. därutöver används UNDP:s kontor i hög grad. Huvudkontor Wien. Chef Giorgio Giacomelli (Italien) sedan programmet startade 1991. Verksamheten Produktionen av narkotika söker UNDCP minska genom att främja övergången till alternativa grödor för de bönder som i dag odlar narkotikaråvaran. Apelsiner växer exempelvis på samma typ av mark som koka (av vilket kokain framställs). Stöd till bönder att odla och sälja apelsi- ner kan därför leda till minskad koka(in)- produktion. Vidare söker UNDCP bidra till att kontrollera handeln av de tillsats- ämnen som behövs vid framställningen av droger. Dessa tillsatsämnen är främst ke- mikalier som ofta exporteras från andra länder än t.ex. de kokainproducerande länderna. En hårdare kontroll av dessa ämnen kan således också minska drogpro- duktionen. UNDCP söker också samordna värl- dens narkotikalagstiftning i syfte att möj- liggöra ett effektivt motarbetande av nar- kotikahandeln. Internationell behandling och delgivning av polisiär- och tullinfor- mation främjas av UNDCP:s samord- ningsinsatser och tillåter effektivare kon- troll av bl.a. den organiserade brottslig- heten. Att påverka efter- frågan sköter de flesta industrialiserade länder var för sig. Utvecklings- länder behöver däremot ofta stöd vid exempelvis behandling, rehabilite- ring och återanpassning av missbrukare. De behö- ver också stöd till utbild-<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-149.png" style="width:61pt;height:75pt;"/> Giordio Giaco- melli, UNDCP 42 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE ning av polis för tillämpning av narkotika- lagar. Inom ovanstående områden driver UNDCP pilotprojekt i samarbete med an- dra organisationer, t.ex. UNDP (lands- bygdsutveckling) och WHO (hälsa och rehabilitering). UNDCP ska också aktivt arbeta för att påverka andra organisatio- ner och institutioner att beakta narkotika- problemet vid projektutformning. UNDCP fungerar som rådgivare till regeringar och utvecklar i samarbete med dessa också nationella och regionala hand- lingsplaner för bekämpning av narkotikan på alla plan. Aret som gick Under året som gått har UNDCP satsat på att utveckla regional samordning av nar- kotikabekämpningsinsatser i Södra Asien, Sydostasien och Östeuropa. Vidare har UNDCP strävat efter ökad komplementa- ritet mellan sina egna projekt. Sverige och UNDCP Sverige har sedan 1970-talet haft en hög profil inom FN i narkotikafrågor. Detta har kompletterats med ett omfattande finan- siellt stöd som gjort Sverige till en av de tre största bidragsgivarna till FN:s narkotika- bekämpning de senaste 20 åren. De två andra stora bidragsgivarna har varit USA och Italien. Sverige har också en mycket markerad policy i narkotikafrågor som går ut på att samma linje skall drivas interna- tionellt som nationellt. Detta innebär att Sverige står för en bokstavstrogen tolkning av FN:s konventioner i narkotikafrågor: inga droger får legaliseras och ingen han- del eller produktion får tillåtas. FN:s nar- kotikakontrollstyrelse, som består av 15 oberoende experter, har under det gångna året berömt den svenska linjen och kon- staterat att den utgör ett exempel på en lyckad politik.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-150.png" style="width:45pt;height:38pt;"/> <h5>UNCTAD/GATT:S internationella handelscentrum (ITC)</h5> Verksamhet ITC är FN-systemets centrala organ för handelsfrämjande frågor. Det utgör ett gemensamt dotterorgan till Allmänna Tull Fakta om ITC: Mål, huvuduppgifter Att främja u-ländernas export genom medverkan i marknadsundersökningar, utveckling av nya produkter, marknadsfö- ring och uppbyggnad av nya institutioner för export. Aven importrelatrerade projekt förekommer. Budget Den administrativa budgeten för 1992 uppgick till 17,9 miljoner US dollar. Programmet för projektverksamheten uppgick till drygt 30 miljoner dollar. Viktigaste givare Sverige, Schweiz, Nederländerna, Norge, Italien och Finland. Sveriges bidrag Under budgetåret 1992/93 har 15 miljoner kronor betalats ut. Sverige har, liksom flera andra länder, hållit inne vissa bidrag i avvaktan på en lösning av chefsfrågan. Styrelse Joint Advisory Group är GATT:s och UNCTAD:s gemensamma policyorgan för ITC. Antal anställda Cirka 300. Huvudkontor Säte i Geneve. Chef Chefsposten är sedan 1992 otillsatt på grund av oenighet mellan FN och GATT om nivå och anställningsvillkor. Tillförord- nad chef är Reju Makil, Indien. 43 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE och Handelsavtalet (GATT) och FN:s kon- ferens om handel och utveckling (UNC- TAD). Till skillnad från sina moderorgan är det i huvudsak en rent operativ bi- ståndsorganisation. Dess verksamhet är främst inriktad på handelsproblem såsom svårigheter att an- passa produktion till främmande länders behov, identifikation av nya marknader, kvalitetskontroll samt prissättning. Han- delsutveckling, t.ex. utveckling av nya pro- dukter för export, bedrivs i nära samarbete med UNIDO och FAO. Riktlinjerna för ITC:s verksamhet dras upp av en rådgivande grupp "Joint Advi- sory Group on ITC" (JAG), i vilken alla FN:s och GATT:s medlemsländer kan del- ta. För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca 270 anställ- da, vartill kommer ca 700 expertkonsult- uppdrag i ITC:s samarbetsländer. Åren 1981-92 var svensken Göran Engblom exe- kutivdirektör. Posten är sedan januari 1992 vakant på grund av oenighet mellan GATT och FN om ställning och anställ- ningsvillkor för en ny ITC-chef. Finansiering UNCTAD och GATT svarar till lika delar för ITC:s administrativa budget, som 1992 uppgick till 17,9 miljoner dollar. Projekt- verksamheten finansieras dels genom UNDP-bidrag, dels genom frivilliga bidrag från medlemsländer. Denna finansiering uppgick 1992 till drygt 30 miljoner dollar, varav UNDP sva- rade för 11,4 miljoner. Sverige har sedan ITC:s tillkomst 1964 varit dess största fri- villiga bidragsgivare. Aret som gick Närmare 300 projekt för bl.a. institutionell infrastruktur, produkt- och marknads- forskning, importsystem samt kapacitets- uppbyggnad för handelsfrämjande verk- ställdes under 1992. Samtidigt har oenighet mellan FN och GATT om status och anställningsvillkor för en ny ITC-chef medfört tilltagande osä- kerhet om organisationens framtid. Sverige och ITC Sverige har under de senaste åren lagt fram förslag till nya finansierings- och styr- former för ITC. Dessa har fått ett utbrett stöd men har i rådande situation inte kunnat antas. Tills chefsfrågan har lösts har Sverige, liksom flera andra länder, hållit inne vissa utbetal- ningar av bidrag. <h3>FN:s fackorgan</h3> Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd och kunskapsöverföring är att detta skall samlas till och samordnas av UNDP, som också skall stå för fältnärvaron och garan- tera att u-ländemas egna prioriteringar sätts i främsta rummet. Hittills har gällt att UNDP främst bör utnyttja olika fackorgan som skall genom- föra projekt inom sina kompetensområ- den. Samtidigt lämnas även tekniskt bi- stånd i fackorganens egen regi. Fackorganen är ju självständiga FN- organ inom sina ansvarsområden med egna styrelser, årskonferenser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom FN-sys- temet oklar. 44 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Enligt beslut i UNDP 1990 och 1991 skall dess tekniska bistånd i allt större ut- sträckning användas av mottagarländerna som på ett friare sätt skall bestämma hur UNDP-finansierat bistånd skall genomför- as (s.k. "national execution"). Vidare skall fackorganen i högre grad bistå med exper- tis och i mindre utsträckning engagera sig i förvaltningen av hela biståndsprojekt. Det nordiska FN-projektet har studerat frågor- na och lämnat värdefulla bidrag till att effektivisera FN:s tekniska bistånd. Därige- nom skulle fackorganens roll av "center of excellence" betonas. Hur ett sådant system skall se ut är ännu inte fastställt i detalj. Fackorganens reguljära budget finansie- ras genom medlemsavgifter. Därutöver har flertalet fackorgan en frivilligt finansie- rad budget till vilken givarna ger öron- märkta bidrag. I vissa fall är den frivilligt finansierade budgeten större än den regul- jära. hälften av den totala budgeten. Fältpro- grammet syftar framför allt till att genom tekniskt bistånd förbättra förutsättningar- na för livsmedelsproduktionen inom u- ländema. Sverige har givit visst stöd till fältpro- grammet genom SIDA, främst då det gäl- ler projekt av försöks- och metodutveck- lingskaraktär jämte stöd i katastrof- situationer. Under senare år har Sverige och flera andra länder riktat omfattande kritik mot FAO:s ledning och styrformer och mot bristen av rationellt utnyttjande av organisationens tekniska kompetens. Under 1993 kommer val av en ny general- direktör att äga rum. Jordbruksdepartementet har huvudan- svaret för Sveriges medlemskap i FAO. imco<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-151.png" style="width:44pt;height:43pt;"/> FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) FN.s livsmedels- och jordbruksorganisa- tion, FAO, bildades år 1945 och är FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det internationella samarbe- tet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiske- sektorerna. Inom organisationen finns en omfattande statistik- och databas. FAO har 162 medlemmar, inklusive EG. Generaldirektören för FAO är sedan år 1976 libanesen Edouard Saouma. FAO har utöver sitt reguljära program ett fältprogram finansierat genom UNDP och frivilliga bidrag, som huvudsakligen är förlagt till u-ländema. Det reguljära pro- grammet uppgår i dag till något mindre än FN:s organisationen för utbildning, veten- skap och kultur, UNESCO, bildades år 1945 och bidrar till fred och säkerhet ge- nom att främja samarbete mellan nationer- na inom kultur, medier, utbildning och forskning. Respekten för mänskliga rättig- heter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras, kön, språk eller religion är viktiga mål. Ett annat är att utrota analfabetismen fram till sekelskiftet. Det svenska biståndet till UNESCO be- står dels av ett reguljärt bidrag, dels av frivilliga bidrag. Under budgetåret 1992/93 uppgick det reguljära bidraget till drygt 21 miljoner kronor. Ungefär lika mycket betalades i form av frivilliga bidrag till bl.a. UNESCOis kulturfond och UNESCO:s program för medieutveckling. UNESCO genomgick en förtroendekris i början av 1980-talet, som bl.a. ledde till att 45 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE USA och Storbritannien lämnade organisa- tionen. UNESCO:s generaldirektör är se- dan år 1987 spanjoren Federico Mayor. Utbildningsdepartementet har huvud- ansvaret för Sveriges medlemskap i UNESCO, som har 170 medlemmar.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-152.png" style="width:43pt;height:41pt;"/> <h5>Världshälsoorganisa- tionen (WHO) </h5> arbetar för närvarande på en reformpro- cess som bl.a. skall leda fram till en uttalad strategi för organisationens verksamhet inför 2000-talet. Hösten 1992 genomförde SIDA och Sa- rec gemensamt en utvärdering av WHO:s verksamhet ur ett biståndspolitiskt per- spektiv. Utvärderingen låg senare som underlag för konsultationer med WHO om biståndssamarbete. <h5>UNIDO</h5> WHO grundades 1946.1 dag är 186 länder medlemmar. Generalsekretarare sedan 1988 är Dr Nakjima, Japan. Organisationens huvudsakliga mål är att genom normativt arbete och bistånd förbättra hälsotillståndet hos världens be- folkning. Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor inom ett brett spektrum från hälsoupplys- ning till sofistikerad diagnostik och be- handling. WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhälsovård. Strategin för att genom främst primärhäl- sovård uppnå målet hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ata 1978. Den nedjusterade budgeten 1992/93 uppgick till drygt 830 miljoner US dollar. Socialdepartementet har huvudansvaret för det svenska medlemskapet i WHO. Biståndssamarbete UD, SIDA och Sarec har genom åren haft ett nära och aktivt samarbete med WHO. Den svenska stödet till WHO:s stora pro- gram, t.ex. aids-programmet, tropiska sjukdomar, mödrahälsovård etc. har fått och får stora bidrag. Totalt uppgick det svenska bilaterala stödet 1992/93 till 204,6 miljoner kronor. WHO har under senare år skakats av brist på fungerande ledarskap, såväl på central som regional nivå. WHO internt <h5>FN:s industriprogram (UNIDO)</h5> Mandat och huvuduppgifter UNIDO skall uppmuntra och bistå med stöd till utvecklingsländer för utveckling, Fakta om UNIDO: Mål, huvuduppgifter Att främja u-ländernas industriutveckling samt öka industriernas konkurrenskraft som ett led i en övergripande strävan mot en globalt rättvis och hållbar utveckling. Budget 197 miljoner US dollar för tvåårsperioden 1994-95. Viktigaste givare USA, Tyskland, Japan, Ryssland och Frankrike. Sveriges bidrag 6,9 miljoner kronor. Styrelse 53 medlemmar. Antal anställda 1200. Antal kontor 36 utskickade representanter, oftast verksamma i UNDP:s kontor. Huvudkontor Wien. Chef Mauricio de Maria y Campos (Mexico) sedan våren 1993. 46 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE expandering och modernisering av deras industrier, samt bidra till att dessa länder fullt ut utnyttjar sina egna mänskliga till- gångar och naturtillgångar. UNIDO skall också samordna all FN-verksamhet med inriktning på industri. Verksamhet Förutsättningarna för UNIDO:s verksam- het har förändrats på senare år. När UNI- DO omvandlades till fackorgan 1986 var dess uppgift i första hand att bistå länder med centralplanerade ekonomier. I dag har dessa länder omvandlats till mark- nadsekonomier. De nya förutsättningarna för UNIDO:s verksamhet ställer därige- nom krav på genomgripande reformer av organisationer. Förslag till sådana föränd- ringar finns och innebär en ökad fokuse- ring av verksamheten kring prioriterade områden: utveckling av mänskliga resur- ser, utveckling och överföring av teknolo- gi, industriupprustning och modernise- ring, utveckling av små och medelstora industrier, miljö och energi och integration av kvinnor i industriutvecklingen. Aret som gick Året som gått har präglats av bytet på chefsposten och reformarbetet. Den nye chefen är starkt engagerad i reformproces- sen. Verksamheten har påverkats av att ett medlemsland, Kanada, har valt att träda ur organisationen. Sverige och UNIDO Sverige har följt utvecklingen i UNIDO samt varit medlem i organisationens pro- gram- och budgetkommitté 1992-1993. Sverige räknar med att för en fyraårsperi- od bli invalt i UNIDOs styrelse fr.o.m. års- skiftet 93/94.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-153.png" style="width:45pt;height:37pt;"/> 1WIW <h5>Internationella arbetsorganisationen (ILO)</h5> Internationella arbetsorganisationen, ILO, som är en av de äldsta medlemmarna i FN-familjen, har som övergripande mål att verka för varaktig fred grundad på social rättvisa. ILO skiljer sig från övriga FN- organ genom sin trepartsstruktur- såväl regeringar som arbetsgivare och arbetsta- gare är representerade. ILO har 167 medlemmar. ILO:s general- direktör är sedan mars 1989 belgaren Michel Hansenne. ILO:s biståndsverksamhet är i huvud- sak inriktad på utveckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Sverige ger förutom ett reguljärt bidrag även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand koncentrerade till två regionala pro- jekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande inriktning, projektet "Se om Ditt företag", ett utbildningspaket utarbetat av Sveriges Arbetsgivareförening, samt några syssel- sättningsinsatser på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmarknadsdepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges medlemskap i ILO. 47 <h3>Internationella finansieringsorgan</h3> <h5>Världsbanksgruppen och regionala utvecklingsbanker</h5> Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken (IBRD), som även utgjort modell för uppbyggnaden av övriga ut- vecklingsbanker. Världsbanken är verk- sam i alla världsdelar och har numera i stort sett alla länder utom Kuba och Nord- korea som medlemmar. Afrikanska ut- vecklingsbanken (AfDB) har Afrika som verksamhetsområde. Asiatiska utveck- lingsbanken (AsDB) arbetar i Asien och stillahavsområdet. Interamerikanska ut- vecklingsbanken (IDB) har sin verksamhet i Latinamerika och Karibien. Nära knutna till utvecklingsbankerna är de s.k. utvecklingsfonderna, som arbe- tar i de fattigaste länderna inom respektive banks verksamhetsområde. Till dessa fon- der räknas Internationella utvecklingsfon- den (IDA) som tillsammans med IBRD utgör Världsbanken, Afrikanska utveck- lingsfonden (AfDF), Asiatiska utvecklings- fonden (AsDF) samt Fonden för särskild verksamhet (FSO), som är knuten till Inter- amerikanska utvecklingsbanken. I Världsbanksgruppen ingår också det Internationella Finansieringsbolaget (IFC) och det Internationella Multilaterala In- vesteringsorganet (MIGA). <h6>Verksamhet</h6> De internationella utvecklingsbankerna och deras fonder har som uppgift att ge förmånliga lån för utvecklingsändamål i låg- och medelinkomstländer (av Världs- banken definierade som länder med högst 7911 US dollar i per capita-inkomst i 1991 års penningvärde). Lånen är antingen av- sedda för enskilda projekt eller som stöd för policyreformer och strukturanpass- ningsprogram. Till lånen kopplas normalt experthjälp som skall bistå i genomföran- det av projekt eller strukturanpassning (s.k. tekniskt bistånd). Bankerna har dess- utom en viktig funktion i att mobilisera ytterligare stöd till mottagarländerna, bl.a. i form av samfinansieringsbidrag från an- dra källor. Utlåningsvolym Totalt uppgår utlåningen från utvecklings- bankerna och -fondema till drygt 37 miljar- der US dollar per år - varav nästan 10 miljar- der utlånas räntefritt. Världsbanken/ Internationella utvecklingsfonden är i sär- klass störst med drygt 20 miljarder US dollar per år, medan de regionala utvecklingsban- kerna vardera lånar ut mellan 3 och 6 miljar- der US dollar årligen. (Se tabell sid 50.) Utlåningens fördelning mellan olika länder Utvecklingsbankerna och -fondema riktar sig till mottagarländer på olika utveck- lingsnivåer och med varierande kreditvär- dighet. Medan bankernas lån i första hand går till medelinkomstländer, domineras fondernas verksamhet av lån till de fatti- gaste låntagarna med begränsad eller ing- en kreditvärdighet på den ordinarie kapi- talmarknaden. Som framgår av tabellen på sidan 50 skiljer sig t.ex. Världsbankens 48 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Världsbanksgruppen Regionala utvecklingsbanker<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-154.png" style="width:39pt;height:13pt;"/> WORLD BANK<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-155.png" style="width:39pt;height:20pt;"/> Världbanken IBRD tillkom 1946 176 medlemsländer<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-156.png" style="width:43pt;height:40pt;"/> Internationella utvecklingsfonden IDA tillkom 1960 142 medlemsländer (ca 160 före 1993) <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Huvudkontor i Washington</td><td colspan="2"> Antal anställda ca 6 000</td></tr> <tr><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-157.png" style="width:297pt;height:120pt;"/> t<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-158.png" style="width:17pt;height:22pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-159.png" style="width:25pt;height:30pt;"/> Interamerikanska utvecklingsbanken IDB tillkom 1959 45 medlemsländer Afrikanska utvecklings- banken AfDB tillkom 1963 46 medlemsl. z" X. Asiatiska mtu^Hitvecklings- banken AsDB tillkom 1966 53 medlemsländer Fonden för särskild verk- samhet (FSO) tillkom 1959 45 medlemsländer Huvudkontor i Washington Antal anstälda ca 1 800 Afrikanska utvecklings- fonden AfDF tillkom 1972 26 medlemsl. Huvudkontor i Abidjan Antal anstälda ca 1 300 Asiatiska utvecklingsfonden ASDF tillkom 1974 53 medlemsländer Huvudkontor i Manila Antal anstälda ca 1 800 49 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE insatser i olika delar av världen åt såväl vad gäller antal lån, total utlåning, som andelen lån på ID A-villkor. Medan Latina- merika och Karibien är den region som Utvecklingsbankernas och - fondernas utlåningsvolym Total ackumulerad utlåning t.o.m. 31 december Utlåning <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992 (miljoner USD)</td><td> år 1992 (miljoner USD)</td></tr> <tr><td> IBRD</td><td> 235 154'</td><td> 16 9452</td></tr> <tr><td> IDA</td><td> + 77 8161</td><td> + 6 7512</td></tr> <tr><td> Totalt IDA/IBRD</td><td> 312971'</td><td> 23 6962</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> 15 735</td><td> 1 868</td></tr> <tr><td> AfDF</td><td> + 9 307</td><td> + 1 099</td></tr> <tr><td> Totalt AfDB/AfDB</td><td> 25 042</td><td> 2 967</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> 29 097</td><td> 3 954</td></tr> <tr><td> AsDF</td><td> + 13 564</td><td> + 1 155</td></tr> <tr><td> Totalt AsDB/AsDF</td><td> 42 661</td><td> 5 109</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> 43 818</td><td> 5 534</td></tr> <tr><td> FSO</td><td> + 11 381</td><td> + 459</td></tr> <tr><td> Totalt IDA/FSO</td><td> 55 199</td><td> 5 993</td></tr> </table> 1) Avser per den 30 juni 1993 2) Avser 1 juli 1992 - 30 juni 1993 Världsbankens lån fördelade på geografiska regioner 1992/93 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Region</td><td rowspan="2"> Total utlåning (i miljarder USD)</td><td colspan="2"> Därav IDA-lån (i miljarder Antal</td></tr> <tr><td> USD)</td><td> lån</td></tr> <tr><td> Afrika</td><td> 2,8</td><td> 2,8</td><td> 75</td></tr> <tr><td> Sydostasien och Stillahavs- regionen</td><td> 5,6</td><td> 1,2</td><td> 45</td></tr> <tr><td> Sydasien</td><td> 3,4</td><td> 2,3</td><td> 26</td></tr> <tr><td> Europa och Centralasien</td><td> 3,8</td><td> 0,1</td><td> 30</td></tr> <tr><td> Latinamerika och Karibien</td><td> 6,2</td><td> 0,3</td><td> 50</td></tr> <tr><td> Mellanöstern och Nordafrika</td><td> 1,9</td><td> 0,1</td><td> 19</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 23,7</td><td> 6,8</td><td> 245</td></tr> </table> absolut sett lånat mest under föregående budgetår är det Afrika exklusive Nordafri- ka som fått de flesta lånen och de största totala IDA-lånen. Nära 90 % av IDA:s utlå- ning går till länder med en per capita-in- komst under 635 US dollar (i 1991 års pen- ningvärde). För att ytterligare förstärka resursbasen för Världsbanksgruppens utlåning till de fatti- gaste länderna i Afrika söder om Sahara upprättades under perioden 1985 -1987 en särskild s.k. Afrikafacilitet. Denna fond fick särskilda bidrag från ett antal givar- länder, däribland Sverige, på totalt 1,5 mil- jarder US dollar. Som en uppföljning till detta tog Världsbanken 1987 initiativ till ett särskilt handlingsprogram, det s.k. Spe- cial Program for Assistance to Africa (SPA). Inom ramen för detta samordnas och mobiliseras givarstödet till de struk- turanpassningsprogram som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtyngda länder i Afrika söder om Sahara. Sverige arbetar aktivt inom och lämnar bidrag till detta program, som nu går in i en andra fas. Världsbanken har vidare spelat en cen- tral roll för att, i samråd med enskilda u- länder, upprätta grupper för biståndssam- verkan i enskilda mottagarländer, s.k. konsultativa grupper. Det finns för närva- rande ett tjugotal sådana grupper under ordförandeskap av representanter för Världsbanken. Sverige är medlem i de grupper som berör länder som tar emot svenskt bilateralt bistånd. (Jfr ovan UNDP:s rundabordsmöten). I Afrikanska utvecklingsbanken har under senare år huvuddelen (nära 80 % under 1992) av banklånen lämnats till de relativt sett mer kreditvärdiga länderna i Nord- och Västafrika, medan den räntefria AfDF-utlåningen till ca 90 % gått till de fattigaste medlemsländerna. I Asiatiska utvecklingsbanken går en stor del av banklånen till de folkrika län- derna i sydöstra Asien, medan de räntefria lånen från AsDF framför allt har kommit de fattigaste länderna till godo. Det är vi- 50 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Fördelning av utlåningen på sektorer<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-160.png" style="width:319pt;height:65pt;"/> Övrigt Ekonomisk Industri och infrastruktur nationella utvecklings- bolag Jordbruk och Sociala landsbygds- sektorer utveckling Världsbanken (IBRD) Internationella utvecklings- fonden (IDA)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-161.png" style="width:315pt;height:61pt;"/> Afrikanska utvecklings- banken (AFDB) Afrikanska utvecklings- fonden (AFDF)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-162.png" style="width:315pt;height:62pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-163.png" style="width:317pt;height:66pt;"/> Övrigt Sociala sektorer Interamerikanska utvecklings- banken IDB/FSO<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-164.png" style="width:315pt;height:76pt;"/> Asiatiska utvecklings- banken (ASDB) Asiatiska utvecklings- fonden (ASDF) ■ ASDB     ASDF<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-165.png" style="width:290pt;height:74pt;"/> Jordbruk Sociala sektorer Transport & Industri kommunika- tion, Energi Finansiella sektorn Övrigt dare värt att notera att vissa länder, t.ex. Sydkorea, har nått en sådan kreditvärdig- het och utvecklingsnivå att man har upp- hört att låna i AsDB och i stället blivit bi- dragsgivare i AsDF. Fördelning på sektorer Utvecklingsbankernas och -fondernas utlå- ning fördelad på olika sektorer framgår av figur ovan. Det kan konstateras att utlå- ningen har en fattigdomsinriktad profil, vilken är särskilt tydlig vad gäller utlå- ningen från utvecklingsfonderna. Man har under senare år i hög grad strävat efter att låta utlåningen gå till så- dana samhällssektorer där resurserna kommer de fattigaste befolkningsgrupper- na till godo. Detta har bl.a. skett genom 51 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE satsningar på jordbruks- och landsbygds- utveckling samt socialt inriktade projekt inom utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling och vattenförsörjning. Ut- låningen grundas på insikten om dessa sektorers betydelse för utveckling och att det inte finns någon motsättning mellan satsningen på basbehov, som i hög grad tillfredställs genom sociala projekt, och ekonomisk tillväxt. Så har t.ex. i IDB fast- slagits att minst 50 % av bankens utlåning skall inriktas på projekt som särskilt gyn- nar fattiga befolkningsgrupper. Liknande förslag diskuteras även i den pågående förhandlingen om en kapitalökning i AsDB. Världsbankens långivning är särskilt inriktad mot de utvecklingspolitiska mål som överenskommits för banken för 1990- talet, nämligen bärkraftig tillväxt, fattig- domsreduktion (inklusive utveckling) av humankapitalet samt åtgärder för att skydda miljön. För en allsidig utveckling krävs emel- lertid även en satsning på ekonomisk och samhällelig infrastruktur såsom energi, transport, kommunikation och industri. Dessa sektorer får fortfarande en betydan- de del av utvecklingsbankernas utlåning. Traditionellt har den helt övervägande delen av utvecklingbankernas och -fonder- nas utlåning inriktats på enskilda projekt. För att bistå u-länder vid genomförandet av nödvändiga ekonomisk-politiska re- formprogram har utvecklingsbankerna under de senaste åren också haft en bety- dande långivning till s.k. struktur- och sek- toranpassning. Sådana lån är inte knutna till specifika projekt utan utformas för att ge stöd till genomförandet av ekonomisk- politiska åtgärder som, inom ramen för ett avtalat ekonomiskt program, syftar till att åstadkomma ekonomisk återhämtning och tillväxt. Anpassningslånen svarade under verk- samhetsåret 1992/93 för 17 % av IBRD/ IDA:s totala långivning. I AfDB/AfDF utgjorde denna typ av utlåning under 1992 ca 20 % av den totala, medan den i AsDB/AsDF uppgick till 9 %. I IDB var motsvarande andel 28 %. Gemensamt för de regionala utvecklingsbankerna är att anpassningslångivningen främst använts för strukturanpassning på sektornivå, inte minst för jordbrukssektorn. Oftast har de genomförts i direkt samarbete med Världs- banken. Ett tecken på att strukturomvand- lingen i många länder gått in i en andra, något mindre resurskrävande fas är att långivningen för struktur- och sektoran- passning minskat något under de senaste verksamhetsåren. Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat miljöfrågor en allt större uppmärksamhet. Bankerna för- söker i sitt forskningsarbete utarbeta ana- lyser och förslag på miljöområdet paral- lellt med att ansträngningarna att integrera miljöfrågorna i det löpande arbetet fortsät- ter. Avsikten är att samtliga lån som för- väntas ha effekter på miljön - även struk- turanpassningslån - skall behandlas av bankernas miljöavdelningar innan försla- gen läggs framför respektive styrelse. Verksamhetsåret 1992/93 godkände Världsbanken 24 projekt med direkt miljö- inriktning samtidigt som ytterligare 30 projekt innehöll betydande miljökompo- nenter. Utvecklingsbankerna har också en cen- tral roll i uppföljningen av det handlings- program (Agenda 21) som antogs vid den internationella miljökonferensen i Rio. IDA skall utgöra finansieringsmekanis- men för miljöprogram och -åtgärder på nationell nivå. Även de regionala utveck- lingsfonderna utgör viktiga kanaler här- vidlag. Världsbanken har dessutom ingått ett trepartssamarbete tillsammans med FN:s utvecklings- respektive miljöprogram (UNDP och UNEP) för att inrätta den s.k. Globala miljöfonden (GEF). Denna är av- sedd att utgöra finansieringsmekanism för sådana nationella miljöåtgärder som även innebär en positiv inverkan på miljön ut- 52 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Så styrs utvecklingsbankerna<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-166.png" style="width:218pt;height:174pt;"/> Direktörsstyrelse Bord of directors Utvecklingsbank Högsta beslutande organ i utvecklingsbankerna/fonderna är guvenörsstyrelsen. Den löpande verksamheten leds av direktörsstyrelsen. Den är sammansatt av repre- sentanter som väljs i olika röstgrupper. En direktör representerar alltså flera länder. Regerings- representanter från samtliga medlemsländer<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-167.png" style="width:75pt;height:32pt;"/> Guvenörsstyrelse Bord of governos anför landets gränser. Regionalbankemas roll i detta sammanhang är att genomföra projekt med hjälp av medel från fonden. <h6>Organisation</h6> Det högsta beslutande organet i respektive institution kallas guvernörsstyrelsen (Board of Govemors). Denna är sammansatt av regeringsrepresentanter för samtliga med- lemsländer och möts en gång per år. Sveri- ges guvernör i Världsbanken är finansmi- nister Anne Wibble, med biståndsminister Alf Svensson som biträdande guvernör. I de regionala utvecklingsbankerna repre- senteras Sverige av statssekreteraren i UD, Alf T. Samuelsson och ambassadören Len- nart Båge. Bankernas löpande verksamhet styrs av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som möts en eller flera gånger i veckan (i AfDB en till två gånger i månaden). Eftersom antalet medlemsländer överstiger antalet platser i direktörsstyrelsen samlas länder- na i ett antal röstgrupper, som utser var sin representant i styrelsen (exekutivdirektör). Denne representerar således i regel flera länder. De nordiska länderna ingår i samma röstgrupp i samtliga styrelser (Island är dock inte medlem i de regionala utveck- lingsbankerna). IIBRD/IDA bildar de se- dan 1992 en röstgrupp tillsammans med de baltiska länderna. I AfDB/AfDF består röstgruppen förutom av de nordiska län- derna av Schweiz och Indien. I AsDB/ AsDF agerar Norden tillsammans med Canada och Nederländerna och i IDB/ FSO med Belgien, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland. Under direktörsstyrelsema leds utveck- lingsbankernas verksamhet av respektive institutions president. Medlemsländernas röststyrka i utveck- lingsbankernas guvernörs- och direktörs- styrelser är i princip vägd i förhållande till andelen tecknat kapital respektive lämna- 53 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE de bidrag. För att ge de många små och fattiga länderna ett större inflytande tillde- las dock i regel varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoende av landets kapital- och bidragsandelar. U-ländemas röststyrka, och därmed inflytande, är störst i AfDB och AfDF, där den uppgår till 65 % respektive 50 % av rösterna. IIDB/FSO är siffran 54 %. I IBRD/IDA är andelarna 35 % resp 39 %. I AsDB/ AsDF ligger motsvarande siffra inom intervallet 37 - 45 % beroende på till vilken kategori man räknar länder som Korea, Hong Kong och Singapore. Det bör påpekas att arbetet i styrelserna normalt präglas av en strävan mot samför- ståndslösningar där omröstningar und- viks. Möjligheten till inflytande i organisa- tionerna kan därför inte helt sägas avspeglas i de olika medlemsländernas formella röststyrkeandelar. De svenska bidragen till banker och fonder, och därav följande röststyrka, framgår av tabellerna nedan. <h6>Finansiering</h6> Utvecklingsbankernas finansiella bas ut- görs av det aktiekapital som medlemslän- derna bidrar med. Av ländernas totala kapitalinsats (s.k. tecknat kapital) är det dock endast en mindre del som betalas in till bankerna (inbetalt kapital) medan hu- vuddelen utgörs av garantiåtaganden. Den löpande utlåningsverksamheten fi- nansieras till helt övervägande del genom att bankerna lånar upp medel på de inter- nationella kapitalmarknaderna. Till skillnad från bankerna finansieras fon- dernas verksamhet genom gåvobidrag från i första hand i-ländemas regeringar - främst i form av biståndsmedel. Sedan mitten av 1970-talet har också vissa OPEC- länder och andra rikare u-länder tillkom- mit som bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs för en period av tre till fyra år i taget i samband med s.k. påfyllnadsför- handlingar, där även ingående diskussio- ner kring fondernas policyinriktning och användning av medel äger rum. Det finns <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Utvecklings-</td><td> IBRD1</td><td> AfDB</td><td> AsDB</td><td> IDB</td></tr> <tr><td> bankernas kapital per den 31 decem-</td><td> Tecknat kapital (miljoner USD)</td><td> 165589</td><td> 21 017</td><td> 23100</td><td> 54174</td></tr> <tr><td> ber 1992</td><td> Varav inbetalt kapital</td><td> 10 531</td><td> 2 523</td><td> 2 787</td><td> 3167</td></tr> <tr><td></td><td> Sveriges andel av tecknade kapitalet (procent)</td><td> 1,09</td><td> 1,36</td><td> 0,358</td><td> 0,16</td></tr> <tr><td></td><td> Sveriges röstandel (procent)</td><td> 1,07</td><td> 1,38</td><td> 0,67</td><td> 0,17</td></tr> </table> 1 Avser per den 30 juni 1993 <table border="1"> <tr><td> Inbetalda bidrag</td><td colspan="2"> IDA1</td><td> AfDF</td><td> AsDF</td><td> FSO</td></tr> <tr><td> till utvecklings- fonderna per den</td><td> Ackumulerade totala bi- drag (miljoner USD)</td><td> 72 911</td><td> 10 474</td><td> 16 641</td><td> 8 667</td></tr> <tr><td> 31 december 1992</td><td> Ackumulerade svenska bidrag (miljoner USD)</td><td> 1 840</td><td> 527</td><td> 175</td><td> 29</td></tr> <tr><td></td><td> Sveriges bidragsandel under innevarande påfyll- nadsperiod (procent)</td><td> 2,62</td><td> 4,5</td><td> 2,0</td><td> 0,35</td></tr> <tr><td></td><td> Sveriges röstandel under innevarande påfyll- nadsperiod (procent)</td><td> 2,01</td><td> 2,48</td><td> 0,67</td><td> 0,17</td></tr> <tr><td></td><td> 1 Avser per den 30 juni 1993</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 54 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE därmed ett direkt samband mellan finan- sieringen av fondernas verksamhet och medlemsländernas styrning av densam- ma. Bankerna kan även själva bidra till sin respektive fonds verksamhet. IDA har un- der en rad år tillförts en del av IBRD:s net- toinkomst och AfDB lämnar bidrag till AfDF i samband med påfyllnader. AsDB bidrar till en särskild fond som finansierar tekniskt bistånd i fattiga låntagarländer. Lånevillkor Utvecklingsbankerna kan sägas fungera som ett mellanled mellan den internatio- nella kapitalmarknaden och u-ländema. De lånar upp privat kapital och vidareför- medlar detta som lån på villkor som är förmånligare än vad de allra flesta u-län- der på andra sätt skulle kunna få (se tabell till höger). Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på olikheter beträffande lånta- garländernas utvecklingsnivå och/eller projektets karaktär medan utlåningsräntan huvudsakligen bestäms i förhållande till de upplåningsvillkor bankerna kan uppnå. Många av de fattigare u-ländema sak- nar den nödvändiga återbetalningsförmå- gan även när det gäller utvecklingsbanker- nas relativt förmånliga lån och är därför beroende av lån från utvecklingsfonderna. Dessa lämnas på mycket förmånliga vill- kor. Räntefrihet och lång återbetalningstid gör att det s.k. gåvoelementet i fondernas långivning är ca 75 %, vilket innebär att ett fondlån på 100 miljoner dollar kan sägas motsvara en gåva på 75 miljoner dollar. Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor <table border="1"> <tr><td> Bank</td><td> Löptid</td><td> Ränta per 31 december 1992</td></tr> <tr><td> IBRD</td><td> 15-20 år</td><td> 7,43%’</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> 12-20 år</td><td> 8,09 %</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> 10-30 år</td><td> 6,51 %</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> 15-25 år</td><td> 7,23 %</td></tr> </table> 1 Avser per den 30 juni 1993 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Utvecklings- fondernas ut- låningsvillkor</td><td> Fond</td><td> Löptid</td><td> Amorterings- fritt</td><td> Administrativ avgift</td><td> Ränta</td></tr> <tr><td> IDA AsDF AfDF FSO</td><td> 35-40 år 35-40 år 50 år 25-40 år</td><td> 10 år 10 år 10 år 5-10 år</td><td> 0,75 % 1,0 % 0,75 % 0,5 %</td><td> 1-4%</td></tr> </table> 55 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Året som gick Utvecklingsbankernas aktiviteter under det gångna verksamhetsåret har i hög grad varit inriktade på frågor som Sverige, till- sammans med andra likasinnade länder, arbetar för.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-168.png" style="width:186pt;height:101pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-169.png" style="width:39pt;height:14pt;"/> WORLD BANK<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-170.png" style="width:39pt;height:22pt;"/> <h5>Världsbanken</h5><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-171.png" style="width:58pt;height:73pt;"/> Lewis T Preston, Världsbanken Fattigdomsreduktion, som länge varit vägledande för bankens långivning, har under de senaste åren kommit alltmer i fokus. Man kom överens om den tionde påfyllnaden av IDA i december 1992 -18 mil- jarder US dollar för perio- den 1994-96. Detta innebär att fondens realvärde från den nionde påfyllnadsperi- oden bibehölls. Med tanke på det ökande behovet arbe- tade Sverige aktivt, tillsammans med ett mindre antal givarländer, för en större på- fyllnad. Mot bakgrund av de kraftigt för- sämrade utsikterna för den internationella ekonomin får resultatet, trots allt, ses som ett uttryck för starkt stöd för Världsbanks- gruppens insatser i de fattigaste länderna. Sverige utfäste ett bidrag svarande mot samma andel som i den nionde påfyllna- den dvs. 2,62 procent. I påfyllnadsförhandlingen bestämdes att IDA skall fortsätta att ha tre huvudmål för sin långivning: fattigdomsreduktion, ekonomisk anpassning och tillväxt samt miljöskydd och miljöförbättring - en foku- sering som ligger helt i linje med målsätt- ningarna för svensk biståndspolitik. FN:s miljökonferens i Rio fick återverk- ningar också på Världsbankens verksam- het. World Development Report 1992 äg- nades åt kopplingen mellan utveckling och miljö. I och med IDA 10-förhand'ingarna har kraven på att integrera natior ella miljö- aspekter i alla världsbanksprogram för- stärkts och arbetet med att ta fram natio- nella handlingsplaner på miljöområdet intensifierats. Under verksamhetsåret togs också beslut om en permanentning av den globala miljöfaciliteten (GEF), i vilken Världsbanken ingår tillsammans med FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s miljöprogram (UNEP). Under verksamhetsåret tillkom ett bety- dande antal nya medlemsländer - däri- bland 11 republiker från f.d. Sovjetunio- nen. Antalet medlemsländer är därvid uppe i 176. De nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa har satt sin prägel på bankens utlåning. Denna region är den som kan notera störst låneökning - från knappt 2 miljarder till 4 miljarder US dollar. Samti- digt kan en nedgång i lånevolymen till Afrika noteras - från knappt 4 till strax un- der 3 miljarder US dollar. Utvecklingen förklaras främst av att regionerna är i olika faser vad gäller behovet av stora struktur- anpassningslån. Denna typ av lån är en förutsättning för anpassningsprocessen i de tidigare planekonomierna medan beho- vet klingar av i Afrika till förmån för mer riktad, och beloppsmässigt mindre, inves- teringslångivning. Det bör noteras att den svenska biståndspolitikens traditionella 56 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE inriktning mot Afrika inte ändrats på grund av det nyuppkomna behovet av stöd till Central- och Östeuropa. Den sena- re regionen lånar främst på IBRD-villkor och det har inte varit någon svårighet för Världsbanken att låna upp nödvändiga medel på kapitalmarknaden. För att även undvika problem i framtiden har Sverige varit med och stött en ökning av reservupp- byggnaden i banken. Det kärva ekonomiska läget i flertalet givarländer har under verksamhetsåret bidragit till att underbygga strävan att öka kvaliteten i långivningen. Bankens verksam- het har varit föremål för utvärderingar, främst genom den s.k. Wapenhans-rap- porten som på ett konstruktivt och själv- kritiskt sätt granskat bankens lånepro- gram. Man fann därvid att ungefär en fjärdedel av alla projekt visade större eller mindre svårigheter i genomförandefasen och att denna andel ökat. Det omedelbara resultatet är att ett antal institutitionella förändringar satts in för att öka sannolik- heten att nå målen genom att förstärka och ändra bankens strategi. Centralt har alltid varit att Världsbanken inte skall ta ifrån mottagarlandet dess rätt till och ansvar för genomförandet av bankprogrammen. Ge- nom att öka ansträngningarna att förankra programmen lokalt och engagera grupper med lokal kännedom i planering och ge- nomförande hoppas man kunna nå när- mare målen. Samtidigt ges denna typ av uppgifter i banken högre status för att inte resurserna i alltför hög grad skall koncen- treras på planerings- och förhandlingsfa- sen av ett program. Styrelsens arbete med att effektivisera långivningen har stötts av Sverige, eftersom detta arbete ligger helt i linje med vår betoning av kvalitet i genom- förandet och ett ökat samarbete med andra organisationer i mottagarländerna - inte minst FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Ansträngningarna att öka effektiviteten av bankens verksamhet har också tagit sig uttryck i en ökad satsning pä de mänskliga resurserna - en utveckling som Sverige varit med och drivit fram. Andelen lån inom områdena undervisning, befolkning, hälsa och näring har ökat från 5 till 16 procent under den senaste tioårsperioden. En vik- tig del av denna satsning är riktad mot kvinnorna. Under den senaste fyraårsperi- oden har andelen lån, i vilka kvinnoaspek- ten särskilt beaktas, ökat från 11 till 45 pro- cent. Denna ökande inriktning mot kunskaps- och hälsouppbyggnad som grund för utveckling är ett uttryck för den förskjutning som skett i bankens uppfatt- ning. En viktig fråga under verksamhetsåret, i vilken Sverige varit med och agerat på- drivande, är en mer öppen informationspolitik än tidigare. Ett antal förändringar håller på att genomföras som alla syftar till att öka tillgängligheten till det innehåll i världs- banksrapporterna som inte direkt kan ska- da det berörda mottagarlandet.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-172.png" style="width:39pt;height:39pt;"/> <h5>Afrikanska utvecklingsbanken</h5><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-173.png" style="width:57pt;height:73pt;"/> Babacar Ndiaye, AfDB De frågor som dominera- de debatten och policyut- vecklingen i Världsban- ken hade i hög grad en direkt motsvarighet i Afrikanska utvecklings- banken. Medlemsländerna be- kräftade att fattigdomsbe- kämpning var det primära målet för verk- samheten, inte bara för Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF), utan för bank- gruppen i sin helhet. Mot den bakgrunden formulerade banken en fattigdomsstrategi som fick ett positivt mottagande i styrel- sen. Fattigdomsbekämpningens centrala roll markerades också av att förhandlingarna 57 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE om en påfyllnad av resurser i AfDF (ADF VII) inleddes och en halvtidsöversyn av verksamheten under den innevarande påfyllnadsperioden genomfördes. På uppmaning av många medlemslän- der, däribland Sverige, stärktes under året bankens fokusering på frågor som rör effek- tivitet och kvalitet i långivningen, samt kvin- noinriktad verksamhet. På miljöområdet upp- manades AfDB/AfDF att fortsätta strävan att helt integrera miljöaspekter i verksam- heten, att följa upp Riokonferensen samt att utnyttja den globala miljöfacilitetens (GEF) resurser. Vid sidan av dessa policyfrågor kom ett tema att dominera diskussionerna i AfDB; bankens utlåningsvolym. Verksamhetsåret 1992 kom för bankens del att betyda något av ett trendbrott härvidlag, då med- lemsländerna, efter flera år av tämligen snabb tillväxt i bankens utlåning, enades om en reducering i utlåningsprogrammet för åren 1992-1996. För 1992 innebar detta en minskning med ca 17% i förhållande till det föregående året. Sverige var bland de medlemsländer (företrädesvis icke-afri- kanska) som starkt underströk att bankens verksamhet under de närmaste åren borde karaktäriseras av konsolidering snarare än expansion. Detta innebar, menade man, att uppmärksamhet borde ägnas åt en upp- stramad finanspolitik, högre kvalitet i långiv- ningen samt institutionella förbättringar. Sverige var också bland de länder som under året kritiserade banken för dess sätt att ge bankmässiga lån till de fattigaste afri- kanska medlemsländerna. Till skillnad från förhållandena i Världsbanken finns det i AfDB ingen fast etablerad gräns som anger när ett låntagarland endast har tillgång till fondlån. Genom den bristande betalnings- förmågan hos en stor del av AfDB:s lånta- gare har betalningseftersläpningama växt under de senaste åren, och ett flertal län- der, som t.ex. Zaire, Sudan och Liberia, har i dag stora skulder till banken. Detta har haft en negativ effekt på bankens finansiel- la ställning och kreditvärdighet och har understrukit behovet av åtgärder på det finansiella området. Frågan är dock poli- tiskt känslig, och bland de afrikanska med- lemmarna finns en stark motvilja mot att begränsa vissa medlemsländers möjlighet att få lån från AfDB. Utöver grundbidraget till AfDF:s verk- samhet lämnade Sverige under 1992 ytter- ligare stöd till vissa aktiviteter som ansågs särskilt viktiga. Här bör nämnas det finan- siella stöd banken erhöll från de nordiska länderna för att med hjälp av en kvalifice- rad grupp konsulter genomföra en studie av förutsättningarna för ekonomisk integration i södra Afrika. Studien förväntas, när den blir färdig, få stor betydelse för de kom- mande årens diskussion om den ekono- miska utvecklingen i regionen. De nordis- ka länderna finansierade under året också en förstärkning av bankens enhet för stöd till den privata sektorn.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-174.png" style="width:48pt;height:38pt;"/> <h5>Asiatiska utvecklingsbanken</h5><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-175.png" style="width:59pt;height:73pt;"/> Kimimasa Taru- mizu, AsDB Det som mer än något annat präglade verksam- hetsåret 1992 i AsDB var förhandlingarna om den fjärde ökningen av ban- kens kapital, vilka inled- des i början av 1991. Dessa har ej ännu kunnat avslutas på grund av oli- ka åsikter i medlemsländerna vad gäller behovet av en kapitalökning, dess storlek, när den bör träda i kraft etc. Däremot har banken genomgått en omfattande föränd- ring vad gäller inriktningen på sin verk- samhet, bl.a. som en följd av dessa för- handlingar. Ambitionen har varit att förändra ban- ken från att ha karaktären av en traditio- 58 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE nell projektfinansiär till att bli en strate- giskt tänkande och planerande institution. Utgångspunkten för all verksamhet skall vara mottagarlandet, där behoven identi- fieras i en samlad strategi för landet. Ett system för strategisk planering har ut- vecklats, och de första landstrategiema har diskuterats i styrelsen under det gång- na året. En annan viktig komponent i kapital- ökningsprocessen har varit att skapa me- kanismer för att bättre kunna integrera tvärgående frågor såsom fattigdoms- reduktion, miljö, kvinnofrågor, hälsa och utveckling av mänskliga resurser i ban- kens verksamhet. Under året skapades en särskild enhet för sociala dimensioner som ansvarar för detta arbete. En avdelning inrättades också för att stärka bankens agerande för stöd till den privata sektorn i låntagarländema. Banken återupptog efter 22 år sin lån- givning till Kambodja där man tillsam- mans med FN:s utvecklingsprogram, UNDP, arbetat för en återuppbyggnad av infrastrukturen, som blivit allvarligt ska- dad av det långvariga kriget. Vidare flyttade banken in i sitt nya kontor i Manila, Filippinerna och öppnade ett nytt regionkontor i New Delhi, Indien. Den valgrupp där Sverige ingår har aktivt arbetat för att få till stånd de organi- satoriska förändringar som beskrivits ovan, och har varit en av deras starkaste förespråkare i styrelsen. Sverige har också uttalat sitt stöd för kapitalökningen och har arbetat för att förhandlingarna skall kunna avslutas så snart som möjligt för att säkra bankens tillgång på kapital. Under 1992 slöts ett samarbetsavtal mellan Sverige (SIDA) och banken där 14 miljoner kronor kommer att kanaliseras via banken för att stödja tekniskt bistånd inom området marin- och kustmiljö samt ett hållbart utnyttjande av naturresurser.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-176.png" style="width:31pt;height:36pt;"/> <h5>Interamerikanska utvecklingsbanken</h5><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-177.png" style="width:59pt;height:73pt;"/> Enrique V. Iglesias, IDB Även i IDB sattes fattig- domsbekämpningen högst på dagordningen under 1992. Detta ansågs sär- skilt viktigt i ett Latina- merika där den på många sätt framgångsrika struk- turanpassning som ägt rum under senare år sna- rare ökat fattigdomsproblemet än minskat det. Mot den bakgrunden blev IDB:s upp- drag att dels utarbeta en sammanhållen fattigdomsstrategi för verksamheten, dels att bistå de latinamerikanska regeringarna med lån och rådgivning inom de sociala sektorerna. Bankens kommande resursbehov för olika ändamål blev ett annat framträdande tema under året. Under hösten 1992 inleddes förhandlingar om en ny kapitalökning i banken (IDB 8), en resurspåfyllnad i FSO (Fonden för särskilt förmånlig långivning) samt en kapitalökning i IIC (bankens or- gan för lån till den privata sektorn). En viktig fråga i dessa sammanhang är på vilket sätt de icke-regionala medlem- marna i banken, dvs. de europeiska län- derna samt Japan och Israel, ska kunna uppnå ett större inflytande i banken. Denna domineras i dag av USA och de latiname- rikanska medlemmarna, medan de icke- regionala medlemmarna endast har en marginell andel av kapital och röststyrka. Sverige har under de senaste åren sökt intensifiera och bredda kontakterna med IDB. Bland annat upprättades i början av 1992 två svenska fonder i IDB, vars ändamål är att dels finansiera svenska konsultinsat- ser i anslutning till IDB:s verksamhet, dels lämna bidrag till småskaligt företagande i Latinamerika. 59 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-178.png" style="width:40pt;height:38pt;"/> <h5>Internationella finansieringsbolaget (IFC)</h5> Inom världsbanksgruppen finns, sedan 1956, ett särskilt organ, Internationella fi- nansieringsbolaget (IFC), vars syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och främjande av produkti- va privata investeringar i u-länder. IFC har härigenom kommit att få en allt större be- tydelse. <h6>Verksamhet</h6> IFC skall enligt stadgan endast investera i privata företag. Statligt delägande utesluts inte men för att få stöd från IFC krävs att företaget drivs affärsmässigt och inte är regeringskontrollerat. IFC:s investeringar sker i allmänhet genom en kombination av aktieteckning och långfristiga lån. Varje investering måste uppfylla två grundläg- gande krav nämligen att bidra till utveck- lingen av ekonomin i mottagarlandet samt att med hög sannolikhet vara vinstgivan- de. Under verksamhetsåret 1992/93 god- kände IFC sammanlagt 185 investeringar i 54 länder, till ett värde av 12,1 miljarder US dollar. De totala kostnaderna för de investeringar i vilka IFC deltog var dock betydligt större och uppgick till 17 miljar- der US dollar. De resterande medlen kom från andra finansieringskällor, i första hand privata banker. Under verksamhetsåret 1992/93 har Östeuropa och f.d. Sovjetunionen framträtt som ett område av allt större betydelse i IFC:s aktiviteter, men tyngdpunkten i in- vesteringsvolymen ligger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala voly- men går 29 % till investeringar i länder med högst 400 US dollar i per capita-in- komst. Investeringsobjekten finns inom snart sagt alla produktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt med att söka upp- nå en hög grad av diversifiering såväl vad gäller land- som sektorfördelning. <h6>Organisation</h6> IFC har för närvarande 155 medlemslän- der. För medlemskap i IFC krävs att man först är medlem i Världsbanken. Rösträt- ten är, på samma sätt som i Världsbanken, vägd i förhållande till andelen tecknat ka- pital. Guvernörs- och direktörsstyrelsema är likaledes organiserade som i Världsban- ken. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i IFC:s direktörsstyrelse. Verksamheten leds av en verkställande vice-president. Inför det nya verksamhets- året efterträddes engelsmannen Sir Wil- liam Ryrie av norrmannen Janick Lind- baeck. Antalet anställda uppgår till drygt 800. <h6>Finansiering</h6> IFC:s kapital nära fördubblades vid kapi- talpåfyllnaden 1991 till 2,3 miljarder US dollar. Dessutom beslutades om särskild kapitalökning 1992 för de nya med- lemsländerna på 150 miljoner US dollar. Sveriges andel av det tecknade kapitalet motsvarar efter dessa påfyllnader 26,9 mil- joner US dollar. För närvarande är Sveri- ges röstandel 1,22 %. IFC:s verksamhet finansieras dels via kapitalet, dels via vin- ster från tidigare investeringar och genom lån från IBRD. Regionalbankernas stöd till den privata sektorn Någon motsvarighet till IFC finns inte i Afrikanska respektive Asiatiska utveck- lingsbankerna. AsDB kan emellertid i be- gränsad omfattning medverka i investe- ringar med riskvilligt kapital inom ramen för den ordinarie utlåningen. Förutom denna verksamhet för att stödja den priva- ta sektorn inom bankens ram ingår AsDB 60 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE som större aktieägare i Asian Finance and Investment Corporation (AFIC) som upp- rättades i september 1989. AFIC ägs i öv- rigt av ett konsortium av privata affärs- banker från Japan, Korea, Taiwan, USA, Frankrike, Nederländerna m.fl. I AfDB har nyligen en speciell enhet för privatsektorstöd upprättats, men verksam- heten är ännu relativt begränsad. Inom IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corporation (IIC) efter möns- ter av IFC. Tillsammans med privat kapital ska IIC medverka till etablering, expansion och modernisering av små och medelstora privata företag, bl.a. genom att tillskjuta aktiekapital och erbjuda lån. Man ska ock- så bistå företag med teknisk och adminis- trativ rådgivning. IIC är nära knutet till IDB men är ett självständigt organ med separat kapitaltäckning och administra- tion. De nordiskå länderna är inte med- lemmar i IIC. MIGA har växt stadigt och 107 länder av de total 139 som skrivit under den kon- vention som styr verksamheten är nu medlemmar. MIGA:s totala aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar. Sverige har en kapitalandel på 1,05 % dvs. 11,35 miljoner US dollar. Av detta belopp har, i enlighet med stadgarna, 10 % inbeta- lats och 10 % lagts i ett skuldbevis utfärdat av riksgäldskontoret på MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en garantidel som endast betalas om så behövs för att MIGA skall kunna uppfylla sina förpliktelser. <h5>Nordic Development Fund (NDF)</h5><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-179.png" style="width:41pt;height:40pt;"/> <h5>Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)</h5> I Världsbanksgruppen ingår också det multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) som inledde sin verksamhet 1988. MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker för investe- ring i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för produktiva ändamål till dessa länder. MIGA:s verksamhet är i ökande. Under verksamhetsåret 1992/93 utfärdade MIGA garantier för 27 projekt. Guvernörs- och direktörsstyrelsema är or- ganiserade på samma sätt som för IBRD, IDA och IFC. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i MIGA:s styrelse. För närvarande är den svenska röstande- len 1,15 %. Nordic Development Fund, NDF, är ett nordiskt organ för finansiering av angeläg- na utvecklingsprojekt i u-länder. Fonden ger krediter endast i samfinansiering med andra finansiärer, främst andra multilate- rala finansieringsinstitutioner. Lånen ges för högt prioriterade projekt som främjar ekonomisk och social utveckling i u-län- der. Projekten skall vara av nordiskt intres- se. Särskild vikt läggs vid projekt med po- sitiva miljöeffekter. NDF finansieras helt genom bidrag från de fem nordiska länderna. Fonden har ett grundkapital på 250 miljoner SDR. Utlå- ningen sker på mycket förmånliga villkor motsvarande dem som erbjuds av IDA. NDF prioriterar långivning till fattigare länder och ger endast undantagsvis lån till andra än låg- och lägre medelinkomstlän- der. Vid utgången av år 1992 hade NDF undertecknat kreditavtal till ett samman- lagt belopp om 69,3 miljoner SDR. NDF är lokaliserat till Helsingfors och har en stab på sex personer under ledning av svensken Carl-Ivar Öhman. 61 <h3>Övriga utvecklingsfonder</h3> <h5>Internationella jordbruksutvecklings* fonden (IFAD)</h5> Fakta om: Mål, huvuduppgifter Att stödja projekt och utvecklingspro- gram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i u-länderna, särskilt de fattigaste. Budget Den administrativa budgeten för 1992 uppgick till 53,24 miljoner US dollar. Viktigaste givare USA, Japan, Danmark, Frankrike, Saudiarabien och Venezuela. Styrelse 18 medlemmar som väljs för tre år. Sveriges bidrag I avvaktan på överenskommelse om den 4:e kapitalpåfyllnaden utgick under 1992 inte något påfyllnadsbidrag. Däremot bidrog Sverige under året till IFAD:s särskilda program för Afrika med 25 miljoner kronor. Antal anställda Knappt 200 personer. Chef Fawzi Al-Sultan från Kuwait. Verksamhet Den internationella jordbruksutvecklings- fonden (IFAD) är ett FN-organ som upp- rättades år 1977 efter en rekommendation av världslivsmedelskonferensen år 1974. IFAD:s uppgift är att stödja projekt och utvecklingsprogram för livsmedelspro- duktion och livsmedelshantering i u-län- dema. I synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-ländema med livsmedelsbrist och u-länder med goda förutsättningar att öka livsmedelsproduktionen. Särskild vikt skall läggas vid näringsstandard och livs- villkor för de fattigaste befolkningsgrup- perna. Under åren 1978-92 beviljade IFAD 313 lån till drygt 90 olika länder till ett sam- manlagt värde av 3,4 miljarder US dollar. Av dessa lån gavs 63 % på synnerligen mjuka villkor till de fattigaste u-ländema. Räntan på dessa lån är 1 % och amorte- ringstiden femtio år, varav de första tio åren är amorteringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma villkoren har huvuddelen gått till länder med en per capita-inkomst på 300 US dollar eller min- dre i 1976 års priser. Omkring 37 % av IFAD:s resurser gick till kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resurserna har ungefär 39 % gått till asiatiska u-län- der, 30 % till afrikanska, 14 % till latiname- rikanska länder och 17 % till länder i Mel- lanöstern och Nordafrika. Under det särskilda Afrikaprogrammet, som finan- sieras med frivilliga medel och som inled- des år 1986, har IFAD hittills beviljat lån och bidrag om drygt 300 miljoner US dollar. Utöver lån lämnar IFAD även tek- niskt bistånd som hittills uppgått till ca 115 miljoner Speciella dragningsrätter (SDR). Av IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fonden, medan övriga utarbetats i samar- bete med andra internationella utveck- lingsorgan, främst Internationella utveck- lingsfonden IDA. Organisation IFAD:s medlemsländer - för närvarande 149 stycken - är indelade i tre kategorier: OECD-länder, OPEC-länder och mottagar- länder. Samtliga länder ingår i en styrande församling. Varje kategori har 600 röster. Inom de bidragsgivande kategorierna för- delas rösträtten i huvudsak i relation till bidragsandel. IFAD:s styrelse består av 18 62 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE medlemmar, sex från varje kategori. Sty- relsen väljs för tre år. Sverige är från och med år 1993 ordinarie styrelsemedlem för de nordiska länderna med Danmark som suppleant. Finansiering Fonden hade för sin första verksamhets- period (1977 - 81) 1 961 US dollar till sitt förfogande, varav 57 % kom från OECD- ländema och 43 % från OPEC-ländema. Sveriges bidrag under perioden uppgick till sammanlagt 115 miljoner kronor. Detta utgjorde 2,5 % av den totala summan. Den första påfyllnaden om 1100 miljo- ner US dollar omfattade treårsperioden 1981 - 83. OECD-ländemas bidrag under påfyllnaden var 620 miljoner US dollar, OPEC-ländemas 450 miljoner US dollar medan övriga u-länder på frivillig basis svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige bidrog under perioden med 148,3 miljoner kronor, vilket var 3,1 % av det totala på- fyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den första påfyllnaden gick långsammare än väntat och IFAD tvingades därför att skära ned utlåningen. Den andra påfyllnaden för perioden 1985 - 87 innebar att bördefördelningen förändrades mellan de båda bidragsgivan- de kategorierna från 58 - 42 % till 60 - 40 %. Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt pro- gram för länder i Afrika söder om Sahara, vilka drabbats av torka och ökenutbred- ning. Programmet syftar till att förbättra jordbruksproduktionen genom att främja traditionella grödor, förbättra småskaliga bevattningsanläggningar och vidta miljö- vårdande åtgärder. Drygt 300 miljoner US dollar inbetalades för perioden 1986 - 88. Sveriges bidrag uppgick till 131,7 miljoner kronor för hela perioden. Överenskommelse om den tredje på- fyllnaden av IFAD:s finansiella resurser för tvåårsperioden 1990 - 92 nåddes i juni 1989. Den uppgår till 562 miljoner dollar varav OECD-ländema svarar för 375 mil- joner dollar, OPEC-ländema för endast 124 miljoner dollar och, som en nyhet denna gång, u-länderna för 63 miljoner US dollar. Därmed har bördefördelningen mellan de två traditionella givarkategoriema i prakti- ken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnadema. Sveriges andel har ökat till 3,9 % av den totala påfyllnaden. Den uppgår därmed till 143,9 miljoner kronor. Under år 1992 påbörjades förhandling- arna om en fjärde kapitalpåfyllnad för peri- oden 1994 - 96. Förhandlingsmålet är att en påfyllnad om 600 - 650 miljoner dollar skall uppnås. Det är dock osäkert om detta mål kan uppfyllas. Liksom i tidigare förhand- lingar är den finansiella bördefördelningen mellan OECD- och OPEC-länder den svåra stötestenen. Det är i detta perspektiv mo- demiseringsarbetet beträffande fondens struktur och finansiering skall ses. Aret som gick IFAD är en finansiell institution stadd i förändring. Dess relativa litenhet i FN-sys- temet gör det naturligt att kontinuerligt pröva att verksamhetens komplementära karaktär renodlas. Fondens insatser är ofta av experimentell natur. Förändringsarbetet har intensifierats i och med den nye presi- denten som arbetar på att ytterligare kon- centrera fondens verksamhet på kärnan i mandatet: att förbättra levnadsvillkoren för de fattigaste människorna, på de fattigaste jordarna i de fattigaste länderna. Under 1993 har utredningar pågått om miljöas- pekter och nutritionsaspekter i utlånings- verksamheten, lånevillkoren har setts över och investeringsportföljen har granskats. Dessa utredningar kan sägas utgöra delar i ett större arbete som avser IFAD:s framtida struktur och långsiktiga finansiering. För- ändringar i världsekonomin och i enskilda medlemsländer gör en sådan översyn nöd- vändig. Sverige och IFAD Sverige spelar en aktiv roll i IFAD, i sam- band med den pågående moderniserings- processen inom organisationen. 63 <h3>Övriga organisationer</h3> vuiurj xwusr' <h5>Internationella familjeplanerings- federationen (IPPF)</h5> Mandat och huvuduppgifter Inom ramen för det övergripande målet att Fakta om IPPF: Mål, huvuduppgifter Att främja ett ansvarsfullt föräldraskap ge- nom att främja och försvara kvinnors och mäns rätt att fritt besluta om de vill ha barn, när och hur många barn samt att försvara människors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Budget Drygt 87 miljoner dollar. Viktigaste givare Japan, Sverige, Storbritannien, Norge, Canada, Danmark. Sveriges bidrag 96 miljoner kronor, en ökning med 6 miljo- ner kronor jämfört med 1991. Bidraget utgör drygt 20 % av regeringsbidragen. Styrelse IPPF är en global federation av enskilda organisationer. Svensk medlem är Riksför- bundet för sexuell upplysning. Antal kontor Huvudkontoret ligger i London. Chef Halfdan Mahler från Danmark. främja ett ansvarsfullt föräldraskap beto- nas följande: familjeplanering som en mänsklig rättighet, att verka för reproduk- tiv och sexuell hälsa för alla, att motverka osäkra aborter och öka tillgången till säker abort, att stärka kvinnors roll, att stödja ungdomar så att de kan förverkliga sin sexualitet på ett positivt och ansvarsfullt sätt samt att verka för kvalitetstänkande inom hela federationen. Verksamhet Federationen verkar för att öka medveten- heten om befolkningsfrågornas betydelse i nationell och internationell utvecklingspla- nering och för att utveckla och förbättra servicen inom ramen för reproduktiv och sexuell hälsa. Särskilda ansträngningar görs för att uppmärksamma kvinnornas och ungdomarnas roll. Genom att vidga samarbetet med andra enskilda och mel- lanstatliga organisationer söker IPPF bred- da och intensifiera sin verksamhet. Federa- tionen samarbetar nära med UNFPA, WHO och enskilda organisationer. Aret som gick Under 1992 firade organisationen sitt fyr- tioårsjublileum. En strategisk plan för nit- tiotalet antogs vid styrelsemötet. Planen fick också givarnas erkännande vid det årliga givarmötet. Under året aviserades att USA skulle komma att återuppta sina bidrag till federationen. Sverige och IPPF Sverige var en av grundarna till organisa- tionen och har traditionellt tillhört de största bidragsgivarna. Bidraget belastar 64 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE den multilaterala budgeten, men dispone- ras av SIDA, som sluter avtal och följer organisationens verksamhet löpande. <h5>FN:s avdelning för humanitära frågor (DHA)</h5> FN:s avdelning för humanitära frågor, Department for Humanitarian Affairs (DHA), inrättades 1991 som en konse- kvens av generalförsamlingens antagande av resolution 46/182, den s.k. katastro- fresolutionen. Inom ramen för resolutio- nen skapades även en tjänst som kata- strofkoordinator (undergeneralsekreterare för humanitära frågor), en revolverande katastroffond samt en särskild kommitté (Inter-Agency Standing Committe, IASC) för samordning av de FN-organ som är verksamma inom katastrofområdet. Organisation DHA är organisatoriskt en avdelning inom FN-sekretariatet, med kontor i New York och Geneve. Katastrofkoordinatorn är pla- cerad i New York, men den operativa sam- ordningen av FN:s katastrofinsatser sker huvudsakligen i Geneve. Koordineringen i fält skall ske genom förstärkning av den redan existerande FN-strukturen i landet. Verksamheten finansieras med såväl re- guljära som frivilliga medel. Målsättning och verksamhet samt Sveriges inställning Katastroferna i världen har under de se- naste åren såväl ökat i antal som ändrats till sin karaktär. Många katastrofer, t.ex. f.d. Jugoslavien, Somalia och Angola, är så komplexa och stora att de kräver insatser av flera FN-organ och åtgärder av politisk och fredsfrämjande natur. Det övergripan- de målet för DHA är att garantera god och ändamålsenlig samordning mellan FN- organen såväl på huvudkontorsnivå som på fältnivå samt att länka samman FN:s katastrofinsatser med det politiska och fredsfrämjande arbetet. Sveriges inställning är att FN bör ha en ledande roll vid stora och framförallt kom- plexa katastrofer i nära samarbete med det katastrofdrabbade landet, givarländema och de enskilda organisationerna. Dagens komplexa katastrofer måste bemötas med en kombination av politiska och humanitä- ra insatser. Dessa relationer måste stärkas, och tydliga beslutsvägar och klar arbets- fördelning måste uppnås mellan FN-orga- nen och mellan övriga inblandade parter. DHA har ett huvudansvar för att uppfylla dessa målsättningar. <h5>Globala miljöfonden (GEF)</h5> Fakta om GEF: Mål, huvuduppgifter Att hjälpa utvecklingsländer att bidra till att lösa globala miljöproblem. Budget Under pilotfasen 1991-93 1 miljard Särskil- da dragningsrätter (SDR). Omförhandlas för närvarande med sikte på avsevärd höj- ning. Viktigaste givare till kärnfonden Frankrike och Tyskland. Sveriges bidrag Under pilotfasen 65,3 miljoner kronor per år, dvs. 2,65 % (inklusive bidraget till Mont- realprotokollet). Styrelse Verksamheten inklusive styrelsen håller för närvarande på att omstruktureras. Verksamhet Den Globala Miljöfonden (GEF) med dess tre verkställande organ Världsbanken, UNEP och UNDP, inledde sin verksamhet under 1991. Den kom till för att ge u-län- dema möjlighet att genomföra projekt som är ekonomiskt oförsvarbara men där miljö- 65 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE komponenten försvarar projekten. Finan- siering kan ske för projekt inom fyra områ- den; att reducera globala klimatföränd- ringar, att upprätthålla biologisk mång- fald, att skydda internationella vatten och att förhindra uttunning av ozonskiktet. Organisation Organisationen har under hösten 1993 va- rit inne i en total omstruktureringsfas inför att GEF skall permanentas. Den går därför inte nu att helt precisera. Finansiering Under pilotfasen 1991 - 93 har fonden fått bidrag från 30 länder, varav 13 u-länder. Dessa utgör också de länder som nu för- handlar om en påfyllnad. Aret som gick De båda konventioner, en ramkonvention om globala klimatförändringar och en konvention om biologisk mångfald, som öppnades för undertecknande vid FN:s konferens om Miljö och Utveckling 1992 beslutade båda om att GEF skall utgöra den interimistiska finansiella mekanismen. Under innevarande år sker därför för- handlingar inom såväl GEF som konven- tionerna för att ge förutsättningar för den- na anpassning. Sverige och GEF Sverige spelar en aktiv roU i GEF-samman- hang och ser fondens funktion som mycket viktig. Det är också viktigt att den även i sin omstrukturerade form opererar som en enhet i gott samarbete med bl.a. de två globala konventionerna. <h5>Montrealprotokollets multilaterala fond för u-länder</h5> Verksamhet Fonden skall huvudsakligen användas för att täcka sådana merkostnader som upp- Fakta om Montrealprotokollets multilaterala fond: Mål, huvuduppgifter Montrealprotokollet är ett avtal som förbin- der dess parter att genomföra en avveck- ling av ozonnedbrytande ämnen. Fonden avser att underlätta för u-ländema att ge- nomföra detta. Budget Budgeten var ursprungligen satt till 160 mil- joner US dollar för perioden 1991-93 men då alltfler bidragsberättigade u-länder ratifi- cerat höjdes den till 240 miljoner US dollar. Viktigaste givare till kärnfonden USA, Japan och Tyskland. Sveriges bidrag för 1993 motsvarade 12,5 miljoner kronor. Administration Fonden administreras av en exekutivkom- mitté som består av 7 representanter från u- länder och sju i-landsrepresentanter. EFTA- länderna representeras av Norge. Ett exekutivsekretariat finns i Montreal. kommer i u-ländema vid övergång till teknik som baseras på användning av icke- ozonnedbrytande ämnen. Organisation Verkställande organ för fondens verksam- het är UNEP, UNDP, UNIDO och Världs- banken. Finansiering Under dess interimsfas har fonden fått bidrag från 42 länder. Bidragens storlek uttaxeras efter en modifierad FN-skala gällande 1991, vilket medför att öststater som Ryssland, Ungem och Ukraina saknar betalningsförmåga i dag. Detta innebär att endast ca 70 % av de uttaxerade bidragen influtit. Aret som gick Under omförhandlingar i Köpenhamn i november 1992 permanentades fonden. Då flera ozonnedbrytande substanser identi- fierats och inkluderats i protokollet och 66 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE den ekonomiska situationen i flera länder avsevärt försämrat, beräknas bidraget för den kommande treårsperioden minst be- höva fördubblas. Sverige och Montrealprotokollet med den multilaterala fonden Sverige bedriver i förhandlingssamman- hang en aktiv linje, speciellt när det gäller avvecklingen av freoner och haloner och förutser därför också en betydande höj- ning av det svenska bidraget till fonden. Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO) Verksamhet År 1983 förhandlades ett internationellt av- tal om handel med tropiska träslag fram som en del av det program som styr han- deln med vissa varor. För att genomföra verksamhet enligt denna överenskommel- se skapades Internationella organisationen för tropiskt timmer, ITTO. ingår, representanter för handel och indu- stri och icke-statliga organisationer. Året som gick För närvarande håller överenskommelsen på att omförhandlas. Detta kan få åter- verkningar på organisationen. Sverige och ITTO Sverige försöker i ITTO bl.a., förutom vissa handelsaspekter, hävda de skogsprinciper som man kom överens om vid UNCED. Fakta om IJO: Mål, huvuduppgifter Att förbättra de strukturella förhållandena för världens jutemarknad. Budget 911 520 US dollar (administrativ budget) varav Sverige bidrar med 2 282 dollar. Projektbidrag betalas enligt budgivning bi- lateralt. Huvudkontor Ligger i Dhaka med sex anställda i den professionella staben och 20 sekondera- de poster. Organisation ITTO har 50 medlemmar, uppdelade på konsumenter och producenter. Organisa- tionen bygger på samarbete mellan reger- Fakta om ITTO: Mål, huvuduppgifter Att inom området internationellt tropiskt timmer bedriva projektverksamhet inom ekonomisk information, återbeskogning och skogsskötsel samt skogsindustri. Har dessutom handelsinriktning. Budget Den administrativa budgeten är 4,185 mil- joner US dollar varav Sverige bidrar med 23 018 dollar. Projektverksamheten finan- sieras utanför genom bilateral budgivning. Kontor Verksamheten bedrivs genom International Tropical Timber Council med kontor i Yo- kohama. Internationella juteorganisationen (UO) Verksamhet Organisationen har 27 medlemsstater va- rav fem exporterande och 22 importerande länder. Projekten bedrivs inom jordbruk, industriprojekt och marknadsstödjande projekt. 67 MULTILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Habitat</h5> Fakta om Habitat: Mål, huvuduppgifter Att ge stöd till teknisk biståndsverksam- het i boende- och bebyggelsefrågor inom u-länder. Budget För 1992 10 276 640 US dollar (den fri- villigfinansierade delen) varav Sverige bidrog med 820 883 US dollar. Delar av verksamheten går dessutom över FN:s reguljära budget. Viktigaste givare För 1992 Danmark, Finland, Nederlän- derna och Sverige. Redovisningen för de tre första inkluderar projektverksam- het. Sveriges bidrag För 1993 uppgick till fem miljoner kronor. Chef Verksamheten håller i sina administrativa delar på att delvis samordnas med UNEP. UNEP:s exekutivdirektör är också verkställande direktör för HABITAT. Verksamhet Verksamheten inom ramen för Commissi- on of Human Settlement, Habitat, syftar till förbättrad mobilisering av u-ländemas egna resurser till boende- och bebyggelse- åtgärder. Arbetet koncentreras till att möta behoven för de mest utsatta grupperna i storstadsområden. Bland dessa ingår såväl några u-länder som några öststater, vilka har svårigheter att uppfylla sina åtaganden. Projekt finan- sieras genom budgivning utanför budge- ten. Sverige bidrar bl.a. med 3 miljoner kronor för 1993 till Urban Management Programme som genomförs via Världs- banken. Året som gick Vid generalförsamlingen 1992 beslutades om en ny internationell konferens om bo- ende- och bebyggelsefrågor 1996, Habitat II. Frågor relaterade till detta behandlades på det kommissionsmöte som hölls i april/maj i år. Sverige spelade i det sam- manhanget en aktiv roll, som ytterligare kommer att förstärkas genom Sveriges ordförandeskap i ECE:s bosättningskom- mitté. En svensk förberedelsegrupp som skall förbereda svenskt deltagande i konfe- rensen har bildats. Som ett led i uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling på bo- ende- och bebyggelseområdet arrangera- des i mars ett expertmöte vid Lunds uni- versitet med deltagande på ministernivå. Mötet samfinansierades av de svenska och holländska regeringarna. Sverige och Habitat Sverige spelar en aktiv roll i de frågor som berör Habitat och avser att göra så även inför och under Habitat Il-konferensen. Organisation Centret är lokaliserat till Nairobi i samma byggnad som UNEP. För närvarande på- går omstrukturering av verksamheten i syfte att effektivisera den och förhindra dubbelarbete. Omstruktureringen kommer sannolikt att medföra en starkare koppling mellan de båda organisationerna. Finansiering Delar av verksamheten går över FN:s re- gionala budget. Utöver detta tillkommer frivillig finansiering med ca 60 givare. Trädplantering i Tanzania. Foto: Mats Wirström 68 UTVECKLINGSSAMARBETE <table border="1"> <tr><td> '     JF L* *7</td><td></td></tr> </table> <h3>Bilateralt bistånd från land till land</h3> Sammanlagt ett 90-tal länder nås av det bilaterala svenska biståndet. Det bilaterala biståndet förmedlas direkt från givaren till mottagarlandet. Kanalen kan vara någon av biståndsmyndighetema eller en enskild organisation. Det bilaterala biståndet spänner över ett brett fält: utveckling av hälsovård, kata- strofhjälp, stöd till demokratisering, miljö- vård, forskningssamarbete, skuld lättnad, kurser, investeringsprojekt m m. Idag är 25 länder huvudmottagare av svenskt bistånd. I absoluta tal är Tanzania, Mocambique och Indien de största bi- ståndsmottagama. Om biståndet slås ut per person är Kap Verde, Botswana, och Guinea-Bissau störst. Vad görs då ute på fältet? Några exem- pel får illustrera biståndsmyndighetemas bilaterala arbete: <h6>Vattenprojekt i Tanzania</h6> Jemima svingar vant upp plastdunken, placerar den på huvudet och lämnar plats för nästa kvinna vid brunnen. Den gamla vattentäkten låg långt från byn. Ikväll har hon bråttom hem. Hon ska besöka en kvin- na som är höggravid. Det ingår i Jemimas arbete som byns hälsorådgivare. Runt Victoriasjön ligger 450 byar som får bättre vattenförsörjning, hälsoupplys- ning, latriner m.m. Byarna ingår i Tanzani- as eget program Health through Sanitation and Water, HESAWA. SIDA:s bidrag till programmet uppgår till 38 miljoner kronor per år. <h6>Kvinnligt företagande i Filippinerna</h6> Linda är 19 år. Hon gick ut gymnasiet för- ra året, den första hittills i sin familj. Idag deltar hon i ett seminarium som ska vägle- da henne och 49 andra kvinnor i konsten att starta eget företag eller kooperativ. Lin- das moster är med i ett kvinnokooperativ som odlar och säljer blommor. Inspiration och produktion är rubriken på dagens före- läsning. I morgon ska Linda och hennes moster presentera ett leveransavtal på det nya stora hotellet. SwedeCorp, styrelsen för internationellt näringsbistånd, stöder ett projekt i Filippi- nerna med inriktning på kvinnligt företa- gande. Lokala myndigheter har arrangerat kurser för sammanlagt 150 kvinnor som bl.a. har fått informatiom om vilket stöd de kan få från Handelsdepartementets regio- nala och lokala kontor. <h6>Ombyggda fyrar vid Suezkanalen</h6> Oljetankern glider framåt i skymningen. Den har bara några kilometer kvar till Su- ezkanalens mynning där fyrarna lyser klart. Mamdouhfrån hamnkontoret släcker cigaretten, skakar sanden av sandalerna, vänder sig om och går tillbaka till kontoret. Sjösäkerheten har förbättrats betydligt sen han började arbeta för tio år sen. Suezkanalen och Suezbukten har fått ett nytt övervakningssystem, kustradio, nya och ombyggda fyrar och lysflottar. I pro- 70 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-180.png" style="width:185pt;height:147pt;"/> Isabel byter vapnet mot ett nytt liv i El Salvador.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-181.png" style="width:186pt;height:148pt;"/> Linda startar eget företag i Filippinerna.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-182.png" style="width:186pt;height:149pt;"/> Filomina lever själv med sju syskon i Zimbabwe. jektet ingår också personalutbildning. BITS, Beredningen för internationellt tek- niskt-ekonomiskt samarbete, bidrar till projektet med en u-kredit på 60 miljoner kronor som täcker 75 % av den totala kost- naden. <h6>Soldat blir civil i El Salvador</h6> Isabel hade sedan trettonårsåldem varit gerillasoldat i inbördeskrigets El Salvador. En januaridag 1992 tecknades ett fredsav- tal. Tillsammans med sex tusen andra sol- dater står hon nu plötsligt inför en annan verklighet. Smygandets och det oreglerade våldets hantverk efterfrågas inte längre. Hon lämnar ifrån sig sitt vapen, får bostad till familjen och erbjuds utbildning för tjänst i den nya civila poliskåren. Ett nytt liv för Isabel och en ny epok El Salvador står för dörren. Tillsammans med Förenta Nationerna och enskilda organisationer stöder Sverige aktivt övergången från krig till fred i El Salvador. Det finns program för att om- vandla och reducera de väpnade styrkor- na, demobilisera gerillan, bygga upp en ny, civil poliskår, reformera rättsväsendet och valsystemet och förbättra de sociala och ekonomiska villkoren för ett stort antal krigsdrabbade. Det svenska stödet till fredsprocessen kan komma att uppgå till mellan 60 och 90 miljoner kronor under vardera tre år. <h6>Barn föder barn i Zimbabwe</h6> Filomina är 15 år och väntar redan sitt första barn. Tyget spänner över magen. Hennes bästa väninna dog i barnsäng förra veckan. Själv har hon sju syskon. Mam- man ligger sjuk i aids. Därför måste Filo- mina och farmor ta hand om småsyskonen. SAREC, Styrelsen för u-landsforskning stöder sedan fem år forskning och medi- cinskt inriktade projekt om mödrahälsa i framför allt Zimbabwe, Zambia, Mocambi- que och Tanzania. Mödrahälsovård, orsa- ker till mödradödlighet, tonårsfertilitet och abortproblematik står i centrum. Foton: Pressens Bild, Bildhuset, IBL Bildbyrå 71 <h2>Afrika</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-183.png" style="width:385pt;height:406pt;"/> bilaterala biståndet. Länder som är markerade med färg, får någon form av bistånd - i mänga fall begränsade insatser via enskilda organisationer eller via regionala program. 72 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Afrika var befolkat redan för fyra miljoner år sedan. Den moderna människans vagga kan ha stått i Afrika någon gång för 200 000 år sedan. Många riken och kultu- rer har blomstrat i Afrika: det nubiska riket i det nuvarande Egypten och shonariket som på 1400-talet sträckte sig från Kalaha- riöknen till Indiska oceanen, är några ex- empel. Etiopien har en av världens äldsta kristna kyrkor. Dagens Afrika är en heterogen samling av ett femtiotal länder med sammanlagt 650 miljoner invånare. Kontinenten rym- mer ytterligheter som lilla Ghana som framgångsrikt genomför ekonomiska re- former och Angola som slits sönder av ett långvarigt inbördeskrig. Många tendenser är dystra. De länder som hamnar längst ner på listan över för- väntad medellivslängd, tillgång till rent vatten, hälsovård, läskunnighet m.m. lig- ger med något undantag i Afrika söder om Sahara. Flera av de afrikanska länderna lider av en tung skuldbörda, hög arbetslös- het och hög befolkningstillväxt. Återkom- mande torka, konflikter och flyktingström- mar är andra problem. Men allt detta får inte skymma det för- hållandet att andra trender pekar åt rätt håll. Avregleringar, marknadsekonomiskt spelrum och öppnare handelspolitik öpp- nar vägen till en återhämtning för Afrika. De länder som genomför ekonomiska re- former i riktning mot marknadsekonomi, framför allt vad gäller devalveringar av de övervärderade växelkurserna, visar en ökad ekonomisk tillväxt. Flera länder har genomfört sina första allmänna val efter självständigheten. I Sydafrika har parterna enats om att hålla allmänna val den 27 april 1994. Svenskt bistånd utgår i någon form till majoriteten av Afrikas 53 länder. Av SIDA:s nitton samarbetsländer ligger tret- ton i södra och östra Afrika. Sarec:s största mottagare är Etiopien och Tanzania. BITS samarbete spänner över nästan hela konti- nenten, utom Centralafrika och sydvästra Afrika. Swedecorp koncentrerar sig till Afrika söder om Sahara. Tabellen nedan sammanfattar det svenska biståndet till de större mottagar- länderna. I vissa fall är det inte möjligt att hänföra belopp till enskilda länder. Det gäller t.ex. FN:s regionala appeller för ka- tastrofbistånd. Siffrorna visar således inte hela bilden av det svenska biståndet till de olika länderna. Biståndet till Afrika, utbetalningar 1992/93, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> Sarec</td><td> Swedecorp</td><td> Betalnings- balansstöd via UD</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Södra Afrika</td><td> 1 795</td><td> 46</td><td> 29</td><td> 15</td><td> 154</td><td> 2 039</td></tr> <tr><td> Östra Afrika</td><td> 716</td><td> 10</td><td> 21</td><td> 12</td><td> 168</td><td> 927</td></tr> <tr><td> Afrikas Horn</td><td> 423</td><td> 2</td><td> 22</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> 447,2</td></tr> <tr><td> Väst/Central/ Nordafrika</td><td> 287</td><td> 60</td><td></td><td> 2</td><td> 10</td><td> 359</td></tr> <tr><td> ej länderför- delat Afrika</td><td> 395</td><td> 0,1</td><td> 35</td><td> 11</td><td> -</td><td> 441,1</td></tr> <tr><td> Afrika totalt</td><td> 3616</td><td> 118,1</td><td> 107</td><td> 40,2</td><td> 332</td><td> 4 213,3</td></tr> </table> 73 <h2>Angola</h2> Inbördeskriget och den försämrade säkerheten i landet ledde till att biståndspersonal fick evakueras i oktober 1992. Verksamheten kunde återupptas först i början av 1993. Krigstillståndet har inneburit att insatser blivit försenade. Samarbetet har koncentrerats till katastrof- insatser och till områden där resultat kunde nås även på kort sikt. ZAIRE Saurimoi ■uanza Luena 1*1 ubango INamibe KONGO BRAZZAVILLE WKINSHAS ,1^ XLobito £     . Huaml 'Benguela-j» N'Dalatåndo ... Malanje ATLANTEN ZAMBIA Yta •Lucapa <table border="1"> <tr><td> ■ I</td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> 0  100 200 300</td></tr> <tr><td> km väg -m-m- järnväg</td><td></td></tr> </table> 1.246 700 km2 (1991) Befolkning.....................................ca 10 milj. Befolkningstillväxt/år.........................2,9% (1990) (1989) Andel läskunniga män .............................................................56% kvinnor 29% Förväntad medellivslängd vid födseln män .........................................................45,5 år kvinnor.....................................................47,0 år Dödlighet, barn under 5 år .............29,2%  (1990) BNI/invånare..................................1043 USD (1990) Totalt bistånd, andel av BNI............3,5%  (1990) Skuldtjänstkvot * ....................................7%   (1992)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-184.png" style="width:94pt;height:82pt;"/> Industri 9,5% Tjänste och service 16,7% Jordbruk 73,8% * Skuldtjänstkvot = betalda räntor och amorteringar i procent av exportintäkterna 74 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Efter de allmänna valen i september 1992, som gav det regerande MPLA-partiet en majoritet i nationalförsamlingen, tog oppo- sitionspartiet UNITA åter till vapen. Där- efter har situationen präglats av krig och förödelse. USA:s erkännande i maj 1993 gav den nya regeringen viss styrka. FN:s resolution i september om blockad för va- pen och oljeprodukter till UNITA har ock- så stärkt regeringens ställning. Förhand- lingar mellan regering och UNITA om en lösning på konflikten har pågått i omgång- ar under året men ännu inte givit konkreta resultat. I inbördeskriget har UNITA fått kontroll över ca 60 % av landet, men på senare tid har regeringen haft vissa militä- ra framgångar. Inbördeskriget har innebu- rit att ca 100 000 personer har dött och ca 2 miljoner befinner sig på flykt i landet. Efter valen påbörjade regeringen ett nytt ekonomiskt stabiliseringsprogram. Detta avbröts genom införande av krigs- ekonomi med ökande budgetunderskott och hög inflation. Planerade besök av re- presentanter för Internationella valutafon- den och Världsbanken har därför inte kommit till stånd. Det finns i dag inget utrymme för diskussion om den ekono- miska och sociala utvecklingen i landet. Det ekonomiska läget är kritiskt. Dödligheten i Angola är en av de hög- sta i världen, särskilt bland mödrar och barn, trots höga födelsetal. Hälsostandar- den är mycket låg, då en stor del av klini- kerna förstörts under tidigare och nu på- gående krig. Bristen på utbildad personal har ytterligare förvärrat situationen. En- dast hälften av alla barn i åldern 6 till 9 år skrivs in i skolorna. Av dessa fullföljer en- dast 14 % utbildningen t.o.m. fjärde klass. Endast 42 % av den vuxna befolkningen är läskunnig och bara 29 % av kvinnorna. Totalt................................................26,0 Sverige..................................................3,2 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total.........................................124,4 BITS.....................................................0,5 Summa            124,9 <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Den demokratiseringsprocess, som påbör- jades genom fredsavtalet i maj 1991, har genom inbördeskriget avbrutits. Det åter- upptagna kriget har polariserat det politis- ka livet och totalt marginaliserat de nya partierna och civila strukturerna. Kvin- nans situation har försämrats genom att kriget splittrar familjer, med tilltagande våld och diskriminering av kvinnor som följd. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Inbördeskriget har inneburit drastiskt öka- de militärutgifter, både för regeringen och för UNITA. Det finns inga officiella upp- gifter på omfattningen av dessa utgifter. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Angola har fått relativt litet internationellt bistånd genom åren. Sverige är den största bilaterala givaren, följt av Italien, Portugal och EG. Ett flertal FN-organisationer är 75 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE verksamma i Angola, särskilt med inrikt- ning på katastrofinsatser. Administratio- nen är mycket bristfällig. <h5>Sveriges bistånd</h5> Målet har varit att stödja en påbörjad sam- hällsomdaning i demokratisk riktning för nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling. Krigssituationen medförde att det långsiktiga målet inte kunde vara styrande för biståndsinsatser- na under året. Samarbetet koncentrerades därför till katastrofinsatser och till områ- den där resultat kunde nås även på kort sikt. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Det svenska biståndet till Angola kanalise- ras genom SIDA eller genom enskilda och multilaterala organisationer. SIDA inledde biståndssamarbete med Angola 1976. Det regleras i ett samarbetsavtal som förlängts i omgångar t.o.m. 1993. Landram för 1992/93 uppgick till 210 miljoner kronor. Den försämrade säkerhetssituationen ledde till att biståndsfinansierad personal fick evakueras i oktober 1992. Verksamhe- ten återupptogs först i början av 1993. Krigstillståndet har inneburit att insatser blivit kraftigt försenade. Trots detta utbeta- lade SIDA 121,4 miljoner kronor. Den ack- umulerade reservationen uppgick vid budgetårsskiftet till 154 miljoner kronor. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 210,0</td><td> 160,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 59,7</td><td> 154,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 269,7</td><td> 314,3</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Fiske</td><td> 23,6</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 35,9</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Tele</td><td> 19,2</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 36,8</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 115,5</td><td> 160,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 1,2</td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 0,4</td><td></td></tr> <tr><td> Regionalt samarbete</td><td> 0,4</td><td></td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 3,3</td><td></td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 3,7</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 9,0</td><td></td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 124,4</td><td></td></tr> </table> Hälsovård Målsättningen med hälsoinsatserna har delvis haft en långsiktig inriktning, t.ex. genom utbildning av personal och stöd till övergripande planering. Dock har det na- tionella läget inneburit att stödet alltmer inriktats på akuta insatser och begränsats till områden kring huvudstaden. Mödra- vård, vaccinering och läkemedelsprogram har ingått. Telekommunikation Målet har varit att bidra till en omstruktu- rering av telesektorn och att utveckla teleo- peratören Angola Telecom. Trots det all- männa katastrofläget har vissa positiva resultat kunnat uppnås. Fiske Yrkesutbildningen genom fiskeskolan har reducerats på grund av kriget. Stödet till fiskeministeriet och fiskeundersökningar- na fortsätter. Kriget har hittills haft en be- gränsad effekt på fiskesektom och fiskets betydelse har ökat ur försörjningssyn- punkt. 76 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Övrigt stöd genom SIDA I det bilaterala stödet ingår även några mindre infrastrukturella projekt, import av reservdelar till lastbilar, konsultinsatser till kvinnosekretariatet inom regeringen och inom det makroekonomiska området. Ge- nom FN har stöd kanaliserats för freds- och demokratiprocessen samt för kata- strofinsatser. Utanför landramen har SIDA även stött mindre kultur-, demokrati- och kvinnoinsatser under året. <h6>Bistånd genom BITS</h6> I BITS internationella kurser deltog 6 ango- laner under 1992/93. <h6>Katastrofinsatser genom FN</h6> Det återupptagna kriget har medfört att Angolas katastrofbehov successivt har ökat. FN har gått ut med samordnade ap- peller, som Sverige har varit bland de största bidragsgivarna till. Under budget- åren 1991/92 och 1992/93 bidrog Sverige med sammanlagt 75 miljoner kronor, va- rav 6,5 miljoner kronor för budgetåret 1992/93.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-185.png" style="width:186pt;height:539pt;"/> Demokratiseringsprocessen i Angola har avbrutits genom inbördeskriget. Därmed har också bistånds- insatserna blivit försenade. Foto: Anders Gunnartz, Bazaar. 77 <h2>Botswana</h2> Som en följd av landets goda ekonomi har det traditionella biståndet förändrats från fysiska investeringar till kunskapsöverföring och institutionsbyggande. De goda eko- nomiskaframtidsutsikterna har dock något fördunklats av det dalande världsmark- nadspriset på landets rikedomar, diamanter. Det gångna året har också präglats av efterdyningarna av den korruptionsskandal som uppdagades under 1992.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-186.png" style="width:291pt;height:283pt;"/> Yta.................................................582.000 km2 (1991) Befolkning.....................................ca 1,3 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år.........................2,9% (1980-91) Andel läskunniga män.............................................................84% kvinnor.........................................................65% Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................66 år kvinnor........................................................70 år Dödlighet, barn under 5 år .......2530 USD Totalt bistånd, andel av BNI............3,7% Skuldtjänstkvot ......................................3%   (1991)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-187.png" style="width:92pt;height:82pt;"/> Industri 5% Tjänste och service 52% Jordbruk 43% 78 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Botswana betraktas ofta som ett mönster- land för utvecklingen i södra Afrika. Sedan självständigheten 1966 har landet varit en parlamentarisk demokrati. Det gångna året har emellertid präglats av efterdyningarna av den korruptions- skandal som uppdagades under 1992. Bland annat har ytterligare avskedanden av höga statstjänstemän skett. Byggandet av ett stort militärflygfält fortsätter att kri- tiseras, och det politiska livet har domine- rats av förberedelser inför de allmänna val som skall hållas under hösten 1994. Utrikespolitiskt har man, genom en skicklig balansgång, lyckats upprätthålla viss självständighet mot Sydafrika, trots det stora ekonomiska beroendet och ett flertal militära ingripanden därifrån under 80-talet. Tack vare diamantfyndigheter har den ekonomiska utvecklingen sedan självstän- digheten varit rekordartad och Botswana har kunnat ståta med betydande handels- och budgetöverskott. Valutareserven är imponerande och motsvarar ca 20 måna- ders import. Diamanterna står idag för 40 % av BNP och 80 % av exportinkomsterna, vilket gör ekonomin sårbar för förändring- ar i världsmarknadspriset på diamanter. Under 1992/93 var den ekonomiska utvecklingen sämre. Efterfrågan på dia- manter på världsmarknaden sjönk, vilket orsakade minskade inkomster för den bot- swanska staten. Botswana uppvisande därför 1992/93, för första gången på många år, ett budgetunderskott. Handels- balansen är dock fortfarande positiv. BNP per capita uppgick 1991 /92 till ca 2700 US dollar. Inkomstfördelningen är dock extremt skev. De fattigaste 40 % av befolkningen erhåller endast 11 % av in- komsterna. Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD <table border="1"> <tr><td> Totalt (1991)</td><td> 103,0</td></tr> <tr><td> Sverige (1992/93)</td><td> 10,5</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr</td></tr> <tr><td> SIDA total</td><td> 112,3</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Swedecorp</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Sarec</td><td> 4,6</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 119,2</td></tr> </table> <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Fria och allmänna val har genomförts vart femte år sedan självständigheten. Nästa val planeras till hösten 1994. Yttrandefrihe- ten är, i jämförelse med de flesta afrikans- ka länder, betydande. Pressen är till stor del oberoende och har spelat en viktig roll för att avslöja korruption och maktmiss- bruk. Några politiska fångar anses inte före- komma, men i några fall har flyktingar hållits i fängsligt förvar under lång tid i väntan på att deras asylansökan behand- lats. Enligt botswansk grundlag åtnjuter alla medborgare lika mänskliga och politiska rättigheter. Men i praktiken diskrimineras ofta kvinnor och minoritetsfolk, särskilt bushmännen eller basarwa.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-188.png" style="width:13pt;height:11pt;"/> BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Militärutgifternas andel av statsbudgeten har ökat de senaste åren. Anledningen är byggandet av en ny stor militärflygplats. Militärutgifternas andel av BNP är ca 2,5% och av utvecklingsbudgeten 15 % (1991/92). miljen märks UNDP, UNICEF och Världs- livsmedelsprogrammet (WFP). Botswanas förvaltning är förhållandevis effektiv och landet har en god mottagarka- pacitet. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Biståndet per capita till Botswana tillhör de högsta i världen. Bland de viktigaste bila- terala givarna återfinns Norge, Tyskland, Storbritannien och Sverige. Inom FN-fa- <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 90,0</td><td> 67,5</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 33,4</td><td> 13,7</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 123,4</td><td> 81,2</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1992/93</td><td> Planerat 1993/94</td></tr> <tr><td> Vattenförsörjning</td><td> 27,4</td><td></td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 16,0</td><td> 18,0</td></tr> <tr><td> Insatser mot torka</td><td> 4,6</td><td> 10,4</td></tr> <tr><td> Distriktsutveckling</td><td> 23,1</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td colspan="2"> Personal- och katastroffond 25,0</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 8,6</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 107,7</td><td> 79,4</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 13,7</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kvinnor</td><td> 1,4</td><td></td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 0,5</td><td></td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 0,7</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 2,6</td><td></td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 112,3</td><td></td></tr> </table> <h5>Sveriges bistånd</h5> De övergripande målen för svenskt bi- stånd till Botswana har varit att minska beroendet av Sydafrika samt social och ekonomisk utjämning. Under de senaste åren har, som följd av landets goda ekono- mi, en omorientering av det traditionella biståndet ägt rum från fysiska investering- ar till insatser för kunskapsöverföring och institutionsbyggande. De närmaste åren planeras gåvobiståndet genom SIDA mins- ka till förmån för ett bredare samarbete genom BITS och Swedecorp. Sarec bedri- ver forskningssamarbete som rör bl.a. mil- jö, vatten, energi och demokrati. Totalt uppgick biståndet under budgetåret 1992/93 till nästan 120 miljoner kronor. <h6>Biståndet genom SIDA</h6> Preliminära slutsatser från en utvärdering av SIDA:s bistånd till Botswana sedan självständigheten visar att det svenska stödet varit effektivt. Biståndet är koncen- trerat till undervisning/kultur, distriktsut- veckling samt vatten/miljö. Stöd lämnas också till järnvägen, enskilda organisatio- ner och insatser för jämlikhet mellan kö- nen och mänskliga rättigheter/demokrati. Undervisning Sektorstödet för undervisning/kultur syf- tar till kapacitetsuppbyggnad främst rik- tad till underpriviligierade grupper, han- dikappade, nylitterata etc. I stödet ingår flera institutionssamarbeten bl.a. med ut- bildningsradion och nationalmuseet. 80 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Distriktsutveckling Sektorstödet för distriktsutveckling syftar till att stärka den lokala förvaltningen på distriktsnivå för att möjliggöra en ökad decentralisering. I stödet ingår utblidning av personal i kommunförvaltningen, fy- sisk planering, markregistrering och kart- produktion. Vatten Programmet för vattenförsörjning på landsbydgen avslutades i juni 1993. Då hade programmet pågått i 20 år och bidra- git till att förse en majoritet av byarna på landsbygden med vatten. Stödet har förut- om konstruktion av vattenanläggningar och underhåll också innehållit stöd till hygien samt sanitetsfrågor. Framtida stöd till vattensektom kommer framför allt att inriktas på hushållning med och effektiv drift av knappa vattenresurser. Personal- och konsultfond Personal- och konsultfonden används framför allt för konsultinsatser och perso- nal inom SIDA:s koncentrationssektorer. Fonden utnyttjas även för institutionssam- arbete, t.ex. inom revisionsområdet samt insatser inom områdena vatten samt miljö. Fonden utnyttjas också för att bereda vä- gen för ett bredare samarbete med BITS och Swedecorp. T elekommunikationer Enheten för signal- och telekommunika- tioner på Botswana Railways har fått stöd med utbildning. Verksamheten är en fort- sättning av den regionala insats där ett nytt signal- och telekommunikationssys- tem installerades. Stödet avslutas i februari 1994. Övrigt Bistånd utanför landramen ges bl.a. till insatser för jämlikhet mellan könen, miljö och mänskliga rättigheter/demokrati. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Bland de svenska enskilda organisationer som har verkat och verkar i Botswana märks bl.a. Lutherhjälpen, LO/TCO:s bi- ståndsnämnd och Utan Gränser. Bredare samarbete På grund av Botswanas goda ekonomiska utveckling kommer det traditionella gåvo- biståndet genom SIDA att minskas till för- mån för bredare samarbete genom BITS och Swedecorp. BITS har gett stöd till Bot- swanas luftfartsmyndighet. Andra insatser inom tekniskt samarbete är under bered- ning, bl.a. produktion av en nationalatlas, bilregistrering och stöd till statistikproduk- tion. Även förslag om utvecklingskrediter är under beredning. Swedecorp har etablerat ett nära samar- bete och stöd till Botswanas arbetsgivarför- ening och industriförbund, BOCCIM. Idéer för svenska och botswanska samrisk- företag prövas också. 81 <h2>Eritrea</h2> I april 1993 genomfördes den folkomröstning som resulterade i Eritreas självständighetsförklaring och separation från Etiopien. Sverige bistod vid folkomröstningen med valobservatörer och fordon. Under året har de första stegen tagits mot ett långsiktigt utvecklingsarbete. Samarbetet koncentreras till två huvudområden: energi och förvaltning.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-189.png" style="width:280pt;height:280pt;"/> Yta....................................................125 000 km2 (1991) Befolkning....................................... ca 3,5 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år       uppgift saknas Andel läskunniga män................................................uppgift saknas kvinnor...........................................uppgift saknas Förväntad medellivslängd vid födseln män................................................uppgift saknas kvinnor...........................................uppgift saknas Dödlighet, barn under 5 år... uppgift saknas BNI/invånare............................ uppgift saknas Totalt bistånd,andel av BNI. uppgift saknas Skuldtjänstkvot .............................................0 (1993) 82 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Under övervakning av FN genomfördes i april 1993 en folkomröstning om Eritreas självständighet. Resultatet blev ett entydigt ja för självständighet från Etiopien. På två- årsdagen av landets befrielse, den 24 maj 1993, förklarade sig Eritrea som självstän- dig stat. Samma dag erkände Sverige Er- itreas suveränitet. En provisorisk regering under ledning av EPLF:s generalsekretera- re, Issayas Afewerki, styr landet till dess att en konstitutionell regering bildas. Arbe- tet med landets konstitution har inletts och nationella val planeras hållas inom fyra år. Men landets ekonomi är slagen i spillror efter det 30 år långa inbördeskriget. Vid uppdelningen av tillgångar och skulder mellan Eritrea och Etiopien har dock Etio- pien tagit på sig hela utlandsskulden. De viktigaste frågorna för Eritrea idag är säk- Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Totalt                      ingen uppgift Sverige                   ingen uppgift Bistånd från Sverige, utbetal- ningar 1992/93, mkr SIDA total_________________________40,4 BITS__________________________________0,1 Sarec_________________________________1,3 Summa       41,8 rad livsmedelsförsörjning, utveckling av industri och jordbruk, återuppbyggnad av infrastrukturen, repatriering av ca 430 000 flyktingar från Sudan samt demobilisering av den tidigare befrielsearmén.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-190.png" style="width:388pt;height:276pt;"/> Glädjeyra i Asmara efter folkomröstningen i Eritrea. Foto: Donald Boström, Bazaar. 83 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-191.png" style="width:386pt;height:274pt;"/> Folkomröstningen om Eritreas självständighet var internationellt övervakad. Foto: Donald Boström, Bazaar. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> <h5>Sveriges bistånd</h5> I ett dekret, som antogs den 20 maj 1993 av EPLF:s centralkommitté, fastslogs att EPLF skall vara det enda tillåtna partiet under en övergångsperiod. Därefter skall politiska partier få bildas, dock inte på etnisk eller religiös grund. Enligt Amnesty International har en grupp politiska fångar släppts under 1993 medan andra fortfarande är fängslade. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> De största bilaterala givarna är Italien, Tyskland, Holland, Sverige och Norge. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och Världsbanken är de största multilaterala givarna. Biståndet genom SIDA dominerar, men även BITS och Sarec samarbetar med Eri- trea. Totalt betalades 42 miljoner kronor ut. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Under året togs de första stegen mot ett långsiktigt utvecklingssamarbete med Er- itrea. Samarbetet koncentreras till två hu- vudområden: energi och förvaltning. Stö- det till energi har hittills omfattat lednings- utveckling, ökad produktionskapacitet, utarbetande av en åtgärdsplan för säkrad elförsörjning, en fond för upphandling av reservdelar och utrustning samt ett inle- dande samarbete mellan svenska Sydkraft och Eritreas kraftbolag. Av de tilldelade åtta miljoner kronorna betalades sex miljo- ner kronor ut. Stödet till förvaltningen om- fattar dels konsultinsatser, dels en fond om 84 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE tre miljoner kronor per år som står till framför allt finans- och justitiedepartemen- tets förfogande för studiebesök, semina- rier, konsultuppdrag och rekrytering av kvalificerade exileritreaner. Av avtalade fem miljoner kronor betalades endast en miljon ut, på grund av förseningar i bered- ningen av avtal. Sverige bidrog även till folkomröstning- en med dels valobservatörer, dels fordon. Fordonen utgjorde mer än hälften av beho- vet och har efter omröstningen tilldelats utvecklingsdepartementen. Stöd har även betalats till Världsbankens program för återuppbyggnad. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Ett antal svenska enskilda organisationer har sedan flera år tillbaka fått stöd från katastrofanslaget för insatser i Eritrea. Bland dem märks Lutherhjälpens mikro- dammsbyggen och livsmedelshjälp, EFS och Diakonias flyktingsinsatser, Rädda Barnens insatser för familjers återförening m.fl. Via FN:s samlade katastrofprogram för Afrikas Hom tilldelades Eritrea under året åtta miljoner kronor via FN:s barnfond (UNICEF) och två miljoner kronor via FN:s volontärprogram (UNV). Under bud- getåren 1991/92 och 1992/93 har Eritrea tilldelats sammanlagt ca 123 miljoner kro- nor. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Under året deltog två eritreaner i kurser om bl.a. mänskliga rättigheter som finan- sierades av BITS till en kostnad av 131 000 kronor. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Universitetet i Asmara tilldelades ett inle- dande stöd om tre miljoner kronor för att bygga upp biblioteket, lägga grunden för forskningsutveckling samt som anslag för att planera forskningssamarbete. Under budgetåret betalades 1,3 miljoner kronor ut. 85 <h2>Etiopien</h2> Landet är i dag beroende av utländsk hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Läget förvärras av torka och återvändande flyktingar. En tredjedel av det svenska biståndet går till katastrofinsatser. Övriga biståndet går gradvis över till långsik- tigt utvecklingsarbete, koncentrerat dels i ett regionalt stöd till Wollo, dels till insatser på nationell nivå inom skogsvård, undervisning och hälsovård.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-192.png" style="width:250pt;height:264pt;"/> Yta 1.222 OOOkm2 (1991) Befolkning ..........................................53 milj. (1984) Befolkningstillväxt/år 3,1%   (1991) Andel läskunniga män uppgift saknas kvinnor........................................uppgift saknas Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................47 år<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-193.png" style="width:139pt;height:84pt;"/> kvinnor 50 år Dödlighet, barn under 5 år.................22%   (1990) BNI/invånare ...............................110 USD (1992) Totalt bistånd, andel av BNI      16,5% (1991) Skuldtjänstkvot ................................... 14% (1992) 86 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Den politiska situationen har stabiliserats något under det senaste året. Regionala val genomfördes i juni 1992. Förberedelser pågår för nationella val till en konstitue- rande församling som ska anta den nya konstitutionen. Valet kommer troligen att genomföras i maj 1994. Därefter följer all- männa val till ett nationellt parlament. Frå- gan om äganderätten till mark skall lösas genom en folkomröstning efter de allmän- na valen. Lagar om press- och demonstra- tionsfrihet har införts, och det folkliga del- tagandet i debatten har ökat. Samtidigt har dock den politiska basen krympt genom att flera grupper dragit sig ur övergångsre- geringen. Den nya regionindelningen, som bygger på etnisk tillhörighet, och decentra- liseringen av förvaltningen skapar viss osäkerhet om det framtida förhållandet mellan de regionala organen och central- makten. Det långa inbördeskriget slog hårt mot Etiopien, som redan tidigare tillhörde värl- dens fattigaste länder. Landets BNP per invånare låg 1991/92 på endast 120 US dollar per år men torde på grund av del- val veringen i oktober 1992 ha sjunkit till ca 100 dollar per år. Nedrustningen av den sociala sektorn under förre presidenten Mengistus tid har drabbat hälsovård och skolor. Knappt 22 % av barnen får under- visning på lågstadienivå och endast hälf- ten av dem fortsätter till mellanstadiet. Den årliga befolkningstillväxten är 3 %. Bama- och mödradödligheten är bland de högsta i Afrika. Etiopien är idag beroende av utländsk hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Torka och återvändande flyktingar samt intern- flyktingar förvärrar läget. Man beräknar att 3 - 5 miljoner människor kommer att drabbas av akut matbrist det närmaste året. Landets infrastruktur är dåligt utbyggd; Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Totalt...............................................20,7 Sverige..............................................0,8 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total......................................272,6 BITS...................................................1,4 Sarec...............................................16,7 Swedecorp........................... - Summa           290,7 Etiopien har det glesaste vägnätet i hela Afrika. BNP sjönk med 9,6 % under 1991 /92, men bedöms ha ökat med 7,6 % under 1992/93. Tillväxten beror framför allt på en ökning av jordbruksproduktio- nen. Industriproduktion och handel ökade ännu snabbare än jordbruksproduktionen tack vare i första hand förbättrad tillgång till utländsk valuta. I dag står jordbruket för 40 % av BNP och 85 % av exporten och arbetstillfällena. Kaffe är den viktigaste exportvaran. En förbättrad handelsbalans och en minskad utlandsskuld har medfört att skuldtjänstkvoten har minskat något. År 1992 skrev regeringen under ett av- tal under om ett ekonomiskt reformpro- gram i riktning mot marknadsekonomi med Världsbanken och Internationella valutafonden. De offentliga utgifterna skärs ned, utrikeshandeln liberaliseras, växelkursen har devalverats, skattesyste- met har reformerats, och statliga monopol är under avveckling. Programmet har bi- dragit till att Etiopien fått skuldlättnader och stöd för import av insatsvaror till jord- bruk och industri. 87 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> De militära utgifterna stod under inbör- deskrigets slutskede för över hälften av statsbudgeten men har nu sjunkit drastiskt till endast ca 4 %. Inbördeskriget i södra Sudan och det instabila läget i Somalia har medfört en fortsatt tillströmning av flyk- tingar till Etiopien. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Det politiska systemet utvecklas i demo- kratisk riktning. I den nationella stadgan för övergångsperioden uttrycks ett stöd för FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, ett demokratiskt politiskt system, en oberoende domarkår och de olika etiopiska folkgruppernas självbe- stämmanderätt. Respekten för de mänskliga rättigheter- na har förbättrats. Inhemska organisatio- ner för mänskliga rättigheter får verka fritt. Majoriteten av de 20 000 OLF-soldater (Oromo Liberation Front) och sympatisö- rer som fängslades sommaren 1992 frigavs i mars 1993. I samband med de regionala valen före- kom dock enstaka övergrepp. Före detta medlemmar av Mengistus Workers' Party of Ethiopia hade inte rätt att rösta i de regi- onala och lokala valen. De är fortfarande förbjudna att delta i det politiska livet. Omkring 1 000 repre- sentanter för Mengistus förvaltning och regeringsparti sitter fortfarande fängslade utan rättegång. En federal domstolsorganisation inrät- tades i januari 1993. Dödsstraff kan enligt 1957 års strafflag utdömas för mord. Ingen har dock dömts till döden sedan maktskif- tet. Kvinnans har en svag ställning i Etio- pien. <h5>Biståndet ■ givare och administration</h5> USA är den största bilaterala givaren i ab- soluta tal, tätt följt av Italien. Därefter följer Tyskland och Sverige. Världsbanken är den största multilaterala givaren. Dialogen med Etiopien om det framtida långsiktiga samarbetsprogrammet har gått mycket långsamt på grund av de politiska besluten om en ny regionindelning av lan- det och decentralisering av de centrala myndigheterna. Bristen på politisk hand- lingslinje och prioriteringar på etiopisk sida samt arbetet med de ekonomiska re- formerna har också hindrat dialogen. Trots detta har insatser av strategisk betydelse för framtiden kunnat genomföras. Etiopien har t.ex. tagit initiativ till en samordning av givarnas biståndsinsatser. <h5>Sveriges bistånd</h5> SIDA dominerar det svenska biståndet men även BITS och Sarec samarbetar med Etiopien. Totalt betalades 290,7 miljoner kronor ut till Etiopien under 1992/93. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Syftet med biståndet är att stödja hushåll- ning med naturresurser och fattigdomsbe- kämpning på landsbygden, att förbättra de sociala förhållandena och stärka en demo- kratisk utveckling samt att stödja respek- ten för de mänskliga rättigheterna. Biståndssamarbetet går gradvis över till ett långsiktigt utvecklingssamarbete kon- centrerat till dels ett regionalt stöd till Wol- lo, dels insatser på nationell nivå inom skogsvård, undervisning och hälsovård. De senaste överläggningarna om bistånds- samarbetet ägde rum i juni 1992, då bl.a. ett tvåårigt samarbetsavtal underteckna- des. 88 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-194.png" style="width:386pt;height:282pt;"/> Flyktingar väntar på mat i ett läger i Ogaden-provinsen i Etiopien. Foto David Dahmén, Bazaar. Undervisning Det svenska stödet har pågått i mer än 25 år. Flera nya inslag har tillkommit, bl.a. försöksverksamhet med miljöundervis- ning, hälsoundervisning inriktad på hiv och aids samt produktion av träsnåla skol- möbler. Stöd till produktion av skolböcker är en central insats. SIDA har stött tillkom- sten av 7 000 av det totala antalet 8 500 grundskolorna i landet. Underhållet har blivit eftersatt och organisationen för skol- byggandet är ineffektiv och alltför centrali- serad. Hälsovård SIDA strävar efter en koncentration till färre delinsatser samt en inriktning av stö- det till utveckling av kompetens vad gäller dels hälsoplanering och ledning, dels sexu- ell och reproduktiv hälsa. Utbildningen vid landets skolor för hälsoassistenter har förbättrats. En modellskola av hög klass har färdigställts. Kunskaperna bland lärar- na har höjts genom en tvåårig instruktörs- kurs. Stödet till den centrala planeringsen- heten för hälsovård har lett till förbättrat kunnande och ökad effektivitet. Det svens- ka stödet till programmet för kontroll av aids har kompletterat det omfattande tek- niska bistånd som WHO lämnar. Vatten Syftet med stödet är att dels förbättra folk- hälsan, dels underlätta kvinnornas arbets- börda och stimulera deras deltagande i planering och beslut genom utbildning, inköp av handpumpar och borrning av brunnar. Verksamheten har varit begrän- sad delvis på grund av säkerhetsläget i östra Etiopien. En revision visar att anlägg- 89 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 150,0</td><td> 130,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 69,9</td><td> 88,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 219,9</td><td> 218,3</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 19,4</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 29,8</td><td> 42,0</td></tr> <tr><td> Vatten</td><td> 1,7</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Naturresurs/skogsvård</td><td> 1,6</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Återuppbyggnad- och transportstöd</td><td> 67,5</td><td> 24,2*</td></tr> <tr><td> PK-fond</td><td> 6,3</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Beredning långsiktigt samarbete</td><td></td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 8,1</td><td> 16,6</td></tr> <tr><td> Ofördelat</td><td></td><td> 88,5</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 131,5**</td><td> 218,3</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 88,3</td><td></td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td colspan="2"></td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 96,4</td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga rättigheter</td><td> 0,7</td><td></td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 37,1</td><td></td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 6,1</td><td></td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 0,6</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 140,9</td><td></td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 272,4</td><td></td></tr> <tr><td> * från reservationen</td><td colspan="2"></td></tr> <tr><td colspan="3"> "summan är något mindre än totalen eftersom</td></tr> <tr><td colspan="3"> tidigare utbetalda, ej använda medel om ca 2,6</td></tr> <tr><td colspan="3"> miljoner kronor återfördes under budgetåret.</td></tr> </table> resurser och fattigdomsbekämpning i Etio- pien. Målen är bl.a. att utbilda skogsvårds- personal och lärare, ge stöd till forskning, seminarier och informationskampanjer samt privatisering av ett statsskogsbruk. Endast ett fåtal av de planerade insatserna för det gångna året har kunnat genomföras på grund av omorganisation av jordbruks- departementet och bildandet av ett nytt naturresursdepartement. ningama är i dåligt skick. SIDA har inställt utbetalningarna och ska tillsammans med det berörda departementet kartlägga nöd- vändiga åtgärder. Landsbygdsutveckling och hushållning med naturresurser Sverige har i närmare 30 år stött lands- bygdsutveckling, hushållning med natur- Katastrof- och återuppbyggnad Cirka en tredjedel av SIDA:s totala bistånd till Etiopien utgörs av katastrofbistånd. Förutom det bilaterala stödet har Etiopien tilldelats 20 miljoner kronor inom ramen för FN:s katastrofprogram för Afrikas Horn, genom FN:s jordbruks- och livs- medelsorganisation (FAO) och FN:s barn- fond (UNICEF) samt åtta miljoner kronor via Röda Korset. SIDA stöder återuppbyggnaden av bl.a. industri och transporter genom dels im- port av fordon, utrustning och reservdelar till Ethiopian Printing Corporation, dels upphandling av 100 tunga lastbilar med släp till den privata åkerinäringen genom hyr-köpavtal via den etiopiska myndighe- ten för samordning av katastrofhjälp, RRC. Övrigt Svenskt stöd till demokratiseringsproces- sen ges dels via landramen, dels via sär- skilda anslag. Inom landramen avsattes 4,4 miljoner kronor till de regionala valen. Medel finns även avsatta för stöd till justi- tiedepartementet. SIDA har bl.a. bidragit till seminarier om konstitutionen samt domstolsväsendets självständighet från staten, etablerandet av ett bibliotek för lit- teratur om mänskliga rättigheter vid uni- versitetet i Addis Abeba, samt en lokal organisation som ger fattiga människor gratis juridisk rådgivning. Stödet via personal- och konsultfonden 90 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE omfattar bl.a. bidrag till Ethiopian Mana- gement Institute och valkommissionen och till Etiopiens kartverk, EMA. Dessutom lämnas stöd till särskilda program, där bekämpning av aids utgör den största de- len. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Röda korset, Lutherhjälpen och Pingstmis- sionens U-landshjälp är några av de svens- ka enskilda organisationer som arbetar i Etiopien. Bl.a. via dem kanaliserades medel för insatser i samband med hem- flyttning och rehabilitering av demobilise- rade soldater. Betalningsbalansstöd Etiopien beviljades betalningsbalansstöd om 50 miljoner kronor under budgetåret. Medlen betalas ut under 1993/94. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Hittills har BITS beviljat utvecklingskred i- ter på 177 miljoner kronor, därtill tillkom- mer 94 miljoner kronor i gåvobistånd. Den senaste är en delfinansiering av sockerbru- ket i Fincha genom en kombinationskredit på 68,6 miljoner kronor, och 38 miljoner kronor i gåvobistånd. Sammanlagt 17 etiopier deltog i kurser om bl.a. mänskliga rättigheter som finan- sierades av BITS till en kostnad av 1,4 mil- joner kronor under 1992/93. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec:s stöd svarar för mer än 80 % av forskningsbudgeten vid etiopiska univer- sitet. Syftet är bl.a. att utveckla ett långva- rigt samarbete mellan etiopiska och svens- ka institutioner. De etiopiska institutionerna har stärkts genom forskar- utbildning, investering i infrastruktur för forskningen och har gjort stora framsteg i kapaciteten att utforma och leda projekt som är relevanta för landets utveckling. Dessa projekt omfattar bl.a. flora, organisk kemi, geofysik samt väg och vatten. Totalt betalades 16,7 miljoner kronor ut under 1992/93 av avtalade 18 miljoner kronor. Etiopien har dessutom fått del av regionala samhällsvetenskapliga program. 91 <h2>Guinea-Bissau</h2> En övergripande översyn av det svenska biståndet väntas bli klar under 1994. Målet är att öka landets resurstillväxt med krav på långsiktig hållbarhet. Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder och nästan all verksamhet i landet är kopplad till projekt och program med utländskt stöd.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-195.png" style="width:339pt;height:268pt;"/> Yta ....................................... 36 000 km2 (1991) Befolkning....................................ca 1 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år........................3% (1980-1991) Andel läskunniga män.........................................................50% kvinnor ....................................................24% Förväntad medellivslängd vid födseln män........................................................38 år Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-196.png" style="width:70pt;height:71pt;"/> Industri 5% Tjänste och service 14% Jordbruk 81% kvinnor ...................................................39 år Dödlighet, barn under 5 år 24,5% BNI/invånare ................................1,1 USD Totalt bistånd, andel av BNI......48,2% Skuldtjänstkvot.............................. 93%     (1992) 92 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Alltsedan självständigheten har Guinea- Bissau enväldigt styrts av PAIGC (Partido Africano de Independencia da Guinea Bis- sau). 1991 ändrades författningen för över- gång från enparti- till flerpartisystem. Ett tiotal partier har bildats, vilka nu medver- kar i demokratiseringsprocessen mot fria val. Datum har successivt flyttats fram från 1992, och nu gäller mars 1994. Guinea-Bissau är ett av världens fatti- gaste länder. Trots omfattande internatio- nellt bistånd alltsedan självständigheten 1974 har utvecklingen gått mycket trögt. Hälsovården är mycket bristfällig liksom undervisningssystemet. Läs- och skrivkun- nigheten ligger på ca 20 % och medellivs- längden är ca 40 år. Jordbrukssektorn inklusive fiske domi- nerar och sysselsätter drygt 80 % av be- folkningen, men svarar endast för ca 50 % av BNP. Industrins andel är ca 15 %. Ut- vecklingspotentialen är god men incita- ment för ökad och effektivare produktion har saknats. Landets kust är rik på fisk, en resurs som hittills utnyttjats dåligt, men nu till- mäts lovande utveckling inom ramen för hantverksfiske. Svag strukturanpassning Världsbanken och Internationella valuta- fonden (IMF) har under senare år bistått Guinea-Bissau med ekonomiska omstruk- tureringar. Överlag har resultaten varit svaga och banken har upprepade gånger skjutit upp utbetalningarna av strukturan- passningslånen. Ekonomin karaktäriseras fortfarande av stora obalanser och situatio- nen är oroande. Vägen mot marknadsekonomi är utsta- kad men processen är politiskt komplice- rad och förändringarna går långsamt. Den ekonomiska liberaliseringen med bl.a. pri- vatisering i detaljhandeln har aktiverat Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Totalt.......................................117,0 Sverige (1992/93)............................15,9 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total........................................73,2 Summa      73,2 handeln och ökat utbudet. Efterfrågan är dock svag. En dåligt fungerande och överdimen- sionerad offentlig sektor utgör ett övergri- pande problem, varför omfattande förvalt- ningsreformer getts högsta prioritet. Världsbankens nu inledda "public ex- penditure review" väntas resultera i effek- tivare rutiner och bättre överblick och kon- trollmöjligheter. För att trygga interna in- täkter har regeringen måst skärpa indriv- ningen av lån, skatter, tullar och licenser. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Respekten för mänskliga rättigheter har visserligen förbättrats men fortfarande brister det i många avseenden. Säkerhets- polisens verksamhet och domstolarnas osjälvständiga ställning gentemot den verkställande makten kritiseras och för- ändringar till det bättre inom ramen för demokratiseringsprocessen är att vänta. Processen mot demokratiska flerparti- val stöds ekonomiskt av givarländerna genom UNDP:s samordning. År 1991 bil- dades en människorättsorganisation. Dess verksamhet stöds ekonomiskt av bl.a. SIDA.Konventionerna om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor samt om barnets rättigheter har ratificierats av Guinea-Bissau. 93 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-197.png" style="width:387pt;height:266pt;"/> Balantekvinnor fiskar i floden vid byn Gantone. Fångsten lägger de i faten på huvudet. Foto: Anders Gunnartz, Bazaar. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Militärutgifternas andel av budgeten har minskat under senare år men uppgår fort- farande till ca 3 %. Beskyllningar från grannlandet Senegal om inblandning i konflikten med Casamance-rebellema till- bakavisas. Istället söker regeringen inta en med- lande position i denna senegalesiska in- hemska konflikt i gränsområdena mot Gu- inea-Bissau. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Enligt den senaste DAC-statistiken är Sverige, Portugal, Frankrike och Italien de största bilaterala givarna, i nämnd ord- ning. Bland de mulitilaterala: Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF), Internationella utvecklingsfonden (IDA) och EG samt UNDP. De två förstnämnda lämnar lån på koncessionella villkor. Guinea-Bissau är ett extremt bistånds- beroende land. Nästan all verksamhet i landet är kopplad till projekt och program med utländskt stöd. I takt med att allt fler verksamheter suc- cessivt privatiseras har kompetensen sänkts inom statliga nyckelområden. Den redan svaga förvaltningen har blivit allt svagare. Därför krävs bättre samordning och projektkoncentration, av såväl Guinea- Bissau själv, som av givarsamfundet. Resultaten av det omfattande interna- tionella bistånd som landet mottagit under de senaste knappt 20 åren är nedslående. Många felsatsningar har förekommit på grund av bristande kompetens och oför- måga att hantera och koordinera dessa stora resursflöden. Den utdragna demo- kratiseringsprocessen har bidragit till att 94 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE försena en nödvändig strukturomvand- ling. <h5>Sveriges bistånd</h5> För närvarande pågår en övergripande översyn av det svenska biståndet till Gui- nea-Bissau. Denna väntas vara klar under senvåren 1994. Huvuddelen av det svens- ka biståndssamarbetet med Guinea-Bissau sker genom SIDA. Världsbankens och IMF:s krav på en god ekonomisk politik utgör grunden för biståndet i landet. <h6>Biståndet genom SIDA</h6> Biståndet till Guinea-Bissau regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal för kalenderåren 1992 och 1993. Som ett led i koncentra- tionssträvandena avvecklas stödet till hantverksfisket, och hälsostödet begränsas under 1993/94. Målet med stödet till Guinea-Bissau inom SIDA:s landprogram är att med krav på långsiktig hållbarhet öka landets resurs- tillväxt. Det svenska utvecklingssamarbe- tet har som mål att främja ekonomisk till- växt genom att stärka landets kompetens och stödja institutionsbyggande inom oli- ka sektorer som landsbygdsutveckling, industri och undervisning. Landsbygdsutveckling Det övergripande målet för stödet inom lantbrukssektorn är att öka landsbygdbe- folkningens levnadsstandard. Programmet syftar till att öka det direkta jordbruksstö- det till småbrukarna i området genom att satsa speciellt på lokala produktionsfräm- jande initiativ på bynivå. Exempelvis kan nämnas stöd till plane- rings- och administrativa system, färdig- ställande av brunnar i byar och anställan- det av nationella specialister. Det svenska engagemanget inom landsbygdsutvekling- en måste betraktas som mycket långsiktigt. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 85,0</td><td> 45,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 72,5</td><td> 100,7</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 157,5</td><td> 145,7</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutveckling</td><td> 19,4</td><td> 14,3</td></tr> <tr><td> Jordbruksskola</td><td> 1,0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Jordbruksforskning</td><td> 0</td><td> 6,3</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 9,9</td><td> 11,5</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 2,0</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Hälsostöd</td><td> 2,4</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Hantverksfiske</td><td> 6,1</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 8,3</td><td> 23,6*</td></tr> <tr><td> PASI program VB</td><td> 0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> PK-fond</td><td> 4,1</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 5,6</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 56,8</td><td> 102,2</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 100,7</td><td> 37,5</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td> 9,5</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 0,2</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 0,9</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 2,7</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 0</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 3,1</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 13,3</td><td> 10,5</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 70,1</td><td> 112,7</td></tr> <tr><td colspan="3"> * Utgående reservation på landramen</td></tr> </table> Undervisning Det övergripande målet för stödet är att förbättra kvaliteten på undervisningen, öka skolsystemets effektivitet samt att på längre sikt öka antalet elever i skolan. Undervisningen i landet är mycket abstrakt och ligger på en för hög nivå, föga anpassad till vardagslivets behov av kun- skaper och färdigheter. Innevarande avtal till undervisningssektorn är inriktat på 95 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-198.png" style="width:385pt;height:266pt;"/> Arbete på risfdlten i byn Gantone. I bakgrunden syns det vakthus som används när man behöver vaka över fälten för att skrämma bort fåglar och ristjuvar. Foto: Gustaf Eneroth, Bazaar. forskning, utveckling av läromedel samt läro- och kursplaner, anskaffning av skol- och undervisningsmateriel och lärarutbild- ning. SIDA har i dag svensk personal anställd på långtidskontrakt inom de olika enheter- na på skolverket samt en koordinator på undervisningsministeiet. Importstöd Det övergripande målet för importstödet är att främja ekonomisk tillväxt samt att stödja strukturanpassningsprogrammet. En oberoende utvärdering som gjordes på SIDA 1993 visar att SIDA:s importstöd haft positiva makroekonomiska effekter, bl.a. beträffande handel, jordbruk och tullin- komster. Utbetalningarna under 1992-93 års avtal har dock inte påbörjats på grund av brister i makroekonomiska resultat, främst inflation och penningmängd. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> SID A-medel genom enskilda organisatio- ner har lämnats till bl.a. Varbergs Guinea- Bissauförening för ett daghemsbygge för 100 barn och för Vä nskapsföreningen Bi- dafors Guinea-Bissau, som har skött inköp av böcker och inredning till ett bibliotek. Dessutom har Rädda Barnen fått medel till ett projekt vid ett mödra- och bama- vårdscenter och till att driva frågor om barnens rätt i landet. Övrigt bistånd genom SIDA SIDA har lämnat stöd i form av risav- skalningsmaskiner till kvinnoföreningar i några byar. Vidare har stöd lämnats till kartläggning av konsthantverk i Guinea- Bissau. 96 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Betalningsbalansstöd Betalningsbalansstöd för import om totalt 60 miljoner kronor har fördelats dels för bränsleimport, dels för allmän import, i huvudsak incitamentvaror för lantbruket. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Guinea-Bissau har inte varit aktuellt som mottagarland för BITS tekniska samarbete eller utvecklingskrediter. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec bedriver ett aids-forskningsprogram i landet som omfattar studier av HIV 2- infektionens spridning i Västafrika. Sarec har även stött det pedagogiska forsknings- institutet INEP inom ramen för undervis- ningsprogammet. Dessutom finns ett antal samarbetsprojekt om bl.a. sjukdomsspri- dande insekter. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Swedecorp administrerar det svenska in- dustristödet till Guinea-Bissau och förbere- der för närvarande ett eget stöd till sek- torn. Ett sådant stöd förutses bygga på en industriutvecklingsfond och ett fristående institut för främjande av industriell verk- samhet.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-199.png" style="width:14pt;height:11pt;"/> <h2>Kap Verde</h2> Sverige har ett treårigt samarbetsavtal med Kap Verde som löper till slutet av 1994. Syftet med insatserna är att bredda basen för produktiva verksamheter. Kap Verdes storlek, isolerade läge och avsaknad av råvaror utgör en mycket bräcklig försörjningsbas för landet. De strukturella förändringar som den nya regeringen utlovade efter valet 1991 har försenats bland annat på grund av recessionen i omvärlden.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-200.png" style="width:265pt;height:287pt;"/> Yta ................................................4033km2     (1991) Befolkning ..................................0,4 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år...................2,8% (1980-1991) Andel läskunniga män.........................................................50% kvinnor....................................................27% Förväntad medellivslängd vid födseln män........................................................67 år kvinnor.............................................. 67,9 år Dödlighet, barn under 5 år      0,5% BNI/invånare............................ 780 USD (1990) Totalt bistånd, andel av BNI......28,1% Skuldtjänstkvot.................................10%     (1991) Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-201.png" style="width:91pt;height:69pt;"/> Industri 23% Tjänste och service 25% Jordbruk 52% 98 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person, Efter det spektakulära maktskiftet 1991 var förväntningarna stora på hur det nya par- tiet MPD (Moviemento para a Democra- cia) skulle manövrera i regeringsställning. Bl.a. skulle man främja demokrati, frihet, rättvisa och utveckling. Deklarerade struk- turella förändringar har dock tagit längre tid att genomföra än vad man från början hade räknat med. Den nya vägen mot eko- nomiska framsteg har sammanfallit med recessionen i omvärlden, vilket kommit mycket olyckligt för den nya regimen och bl.a. omöjliggjort och försenat viktiga in- vesteringar. Den politiska debatten har vitaliserats efter flerpartivalen 1991 och utöver MPD och PAICV märks bland aktörerna Espaco Democratico och UCID. Vad gäller utri- kespolitik kan noteras att Kap Verde för närvarande har en plats i säkerhetsrådet, men att annars förbindelserna med Portu- gal och de övriga portugisisktalande län- derna, de västafrikanska grannländerna liksom med givarländema dominerar. Kap Verdes storlek, isolerade läge och avsaknad av råvaror ger landet en mycket bräcklig försörjningsbas. Beroendet av remitteringar från utvandrade kapverdier och internationellt bistånd är därför starkt. Det torra ökenklimatet begränsar möjlig- heterna att bruka jorden och självförsörj- ningsgraden under senare år är knappt 20 %. Omfattande import av livsmedel är därför nödvändig. God tillväxt trots magra förutsättningar Utvecklingen under 80-talet har känne- tecknats av ekonomisk tillväxt och omfat- tande infrastrukturella förbättringar vad gäller hälso- och sjukvård, skolundervis- ning, bostäder, vägar. Vattenförsörjning liksom erosionsbekämpning har också prioriterats. Inom den produktiva sektorn 1991, USD Totalt (1991)................................ 270,0 Sverige (1992/93)............................29,0 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr <table border="1"> <tr><td></td><td> .....85,1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 85,1</td></tr> </table> har dock utvecklingen gått trögt, varför beslut om omfattande liberaliseringar togs i slutet av 80-talet för att stimulera investe- ringar. Denna politik har accentuerats av den nya regeringen. Jämfört med många afrikanska länder har Kap Verde uppnått en god social ut- vecklingsnivå. Skolväsendet är förhållan- devis väl utvecklat men uppvisar fortfa- rande stora brister. Läskunnigheten har höjts väsentligt, men bristen på mellanut- bildade personer är kännbar. Primärhälso- vård och mödravård håller relativt god kvalitet. Cirka två tredjedelar av världens kap- verdier bor utomlands huvudsakligen för att man inte kunnat sörja för sin utkomst i landet. Arbetslösheten och undersyssel- sättningen är trots den stora utflyttningen mycket bekymmersam och uppgår till mellan 30 - 40 %, vilket särskilt hårt drab- bat kvinnorna. Framtida utveckling Viktiga inslag i regeringsprogrammet är demokratisering, marknadsekonomi och decentralisering. Man är i färd med att anpassa den offentliga sektorn till mark- nadsekonomiska krav och främja privata initiativ inom fiske, turism och tjänstesek- 99 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE tom, vilket resulterat i vissa utländska in- vesteringar. Särskilt turistsektorn anses lovande för att generera ekonomisk till- växt. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> De institutionella demokratiska strukturer- na är nu på plats och regeringens arbete inriktas på att förankra dess principer hos befolkningen. Man talar också om att ge de lokala strukturerna ökade maktbefogenhe- ter. Landets första kommunval hölls i de- cember 1991 och nya val planeras till 1995. Respekten för mänskliga rättigheter är relativt god. Tidigare begränsningar i de politiska fri- och rättigheterna har avskaf- fats. Under 1991 tillsattes en särskild kom- mission för mänskliga rättigheter för att ge tyngd åt dessa frågor. Kap Verde har ratifi- cierat konventionerna om avskaffande av alla slags rasdiskriminering. Kvinnans ställning har successivt förbättrats även om mycket återstår att göra. Lika lön för lika arbete stipuleras i lag. import, jordbruk/fiske och utbildning do- minerar liksom till kommunala angelägen- heter. Kap Verde har för närvarande bi- ståndssamarbete med ett femtiotal länder och med ca 90 olika biståndsorganisatio- ner. De viktigaste givarländema var Portu- gal, Tyskland, Sverige, Japan, Frankrike, Belgien och Holland. De viktigaste FN- organen är verksamma i landet. Ett stort antal enskilda organisationer är också akti- va. Kap Verdes förmåga att koordinera och tillgodogöra sig biståndet är jämförel- sevis god. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Kap Verdes militärutgifter är försumbara och försvaret mycket blygsamt. Under sin självständighet har landet aldrig varit in- draget i några externa konflikter. Förbin- delserna med länderna i Västafrika är goda, och samarbetet mellan Kap Verde och Västafrika tilltar i omfattning. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Det internationella biståndet är mycket viktigt för Kap Verdes utveckling. År 1991 mottog landet ca 120 miljoner US dollar, varav ca 2/3 bilateralt. Stöd till finans/ <h6>Biståndet genom SIDA</h6> För närvarande regleras samarbetet med Kap Verde i ett treårigt samarbetsavtal för kalenderåren 1992,1993 och 1994. Inrikt- ningen på samarbetet ger Kap Verde ett mycket flexibelt stöd där landet självt har ett avgörande inflytande över biståndet och dess administration. Målet för SIDA:s bistånd till Kap Verde är att stödja den ekonomiska tillväxten genom att bredda basen för produktiva verksamheter och därigenom på sikt öka möjligheterna till självförsörjning samt att trygga befolk- ningens överlevnad i tider av extrem tor- ka. Landprogrammet för Kap Verde om- fattar två områden; importstöd och en kompletterande personal- och konsult- fond. Importstöd Importstödet utgör 90 % av landramen. Huvudmålet för importstödet är att stödja en breddning av den produktiva resursba- sen och trygga befolkningens överlevnad. Från och med 1991 är importstödet helt obundet, men svenska företag skall natur- ligtvis erbjudas samma möjlighet som an- dra att delta i anbudsgivningen. I och med att importstödet avbundits har upphand- lingen helt övergått till att skötas av Kap 100 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Verde. Under sommaren 1993 genomförs en utvärdering av importstödet och perso- nal- och konsultfonden. Resultatet av den- na väntas under hösten 1993. Personal- och konsultfonden Huvudmålet för fonden är att stödja rekry- tering av utländsk expertis och projekte- ringsarbete. Hitintills har den bl.a. utnytt- jats för insatser inom hälso- och sjukvård, miljöområdet, mindre industrietablering- ar, modernisering av stadsplanering, tek- nisk rådgivning i samband med bl.a. skat- te- och budgetreformema, utbildning och främjande av privat företagsamhet. grammet förekommit under budgetåret 1992/93. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Ett visst samarbete fortgår med Sarec-stöd, bl.a. inom mödra- och barnhälsovårdsom- rådet. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Samriskföretaget Metalcave, som tillverkar köksredskap och stålrörsmöbler, är under avvecklande på grund av att företagets framtidsutsikter inte bedöms vara tillräck- ligt goda. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Rädda Barnen har sedan 1977 haft ett framgångsrikt program för mödra- och barnavård. Detta program överlämnades till den lokala motparten under 1992. Fort- sättningsvis kommer Rädda Barnens verk- samhet att inriktas på regionala program för barns rätt. Afrikagruppema driver ock- så ett omfattande volontärprogram. De viktigaste projekten utgörs av ett slum- saneringsprojekt. Övrigt bistånd genom SIDA Bidrag lämnas till kvinnoorganisationen OMVC för alfabetisering av kvinnor. Via särskilda miljöinsatser finansieras vidare utbildning för återanvändning av avlopps- vatten. Stöd lämnas också till ett regionalt förvaltningsutbildningsprogram med syfte att på längre sikt reformera det ålderdom- liga förvaltningssystemet. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Några låneansökningar från Kap Verde har inte varit aktuella. Inte heller har vare sig tekniskt samarbete eller deltagande av kapverdier i det internationella kurspro- <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 80,0</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 74,9</td><td> 74,8</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 154,9</td><td> 94,8</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 70,3</td><td> 80,0</td></tr> <tr><td colspan="2"> Personal- och konsultfond 9,8</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 80,1</td><td> 90,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 74,8</td><td> 4,8</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 1,1</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 0,2</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 3,7</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 5,0</td><td> 5,2</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 85,1</td><td> 95,2</td></tr> </table> 101 <h2>Kenya</h2> Biståndet till Kenya har huvudsakligen karaktären av projekt- insatser. Målet är att förbättra levnadsvillkoren för fattiga människor på landsbygden och att bidra till en hållbar mark- vård. Efter införande av flerpartisystem hölls allmänna val i slutet av 1992. 'Turkana- Aarsabit Maralal* Victoria- NAIROBI INDISKA Moyala Malindij Kilifi/ väg järnväg OCEANEN f Isiolo, Nanöki Yta.................................................580 OOO km2 (1991) Befolkning.......................................25,0 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år........................ 3,5%   (1991) Andel läskunniga män.............................................................94% kvinnor.........................................................92% Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................57 år kvinnor........................................................61 år Dödlighet, barn under 5 år................ 10%   (1991) BNI/lnvånare................................. 340 USD (1991) Totalt bistånd, andel av BNI............ 12% Skuldtjänstkvot.................................. 24%   (1992) Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-202.png" style="width:69pt;height:70pt;"/> Industri 7% Tjänste och service 12% Jordbruk 81% 102 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Kenya var under många år en enpartistat med KANU (Kenya African National Uni- on) som enda tillåtna parti. I december 1991 ändrades konstitutionen efter starka påtryckningar och andra partier blev tillåt- na. Flera nya partier registrerades bland vilka märks Ford-Kenya, Ford-Asili och Democratic Party. De allmänna valen i slutet av 1992 föregicks av en hätsk men på det hela taget fredlig kampanj. Genom oppositionens splittring i tre ungefär jämn- starka partier lyckades KANU med kon- trollen över statsapparaten och stora finan- siella resurser till sitt förfogande behålla regeringsmakten, trots att partiet endast fick en tredjedel av rösterna. Det politiska landskapet är dock helt förändrat med en aktiv opposition i parlamentet och en allt öppnare press, som med kritiska ögon granskar regeringens förehavanden. Trots återfall från regeringens sida i en gången tids politik - främst ifråga om ingripanden mot misshagliga publikationer och trakas- serier av oppositionen - förefaller Kenya ha tagit ett avgörande steg framåt i demo- kratisk riktning. Den ekonomiska utvecklingen har un- der en längre tid varit negativ. Den inter- nationella konjunkturen tillsammans med vanstyre och en utbredd korruption på olika nivåer samt det politiskt osäkra läget under perioden fram till de allmänna va- len har medfört en kraftig nedgång i eko- nomin. De traditionella biståndsgivarnas innehållna stöd i avvaktan på politiska och ekonomiska reformer och de mindre goda relationerna med Världsbanken och IMF har ytterligare försämrat situationen. KANU-regeringen har länge givit halv- hjärtat stöd åt ekonomiska reformer samti- digt som man blundar för korruptionen och andra missförhållanden som genom- syrar den offentliga sektorn. Under hösten 1993 vidtogs dock flera viktiga åtgärder för Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Totalt...............................................36,7 Sverige..............................................1,1 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total............................ Summa 152,8 152,8 att stabilisera och liberalisera ekonomin. Åtgärderna har väckt en försiktig optmism om att en nedåtgående trend kan ha bru- tits. Regeringens vilja och förmåga att rensa upp inom statsförvaltningen och genomfö- ra nödvändiga ekonomiska reformer blir avgörande för bl.a. givarsamfundets in- ställning till Kenya i framtiden och där- med för landets möjligheter att undvika att dras in i en ännu djupare ekonomisk kris. Krisen i ekonomin har fått svåra sociala konsekvenser i form av ökad misär, växan- de slumområden och ett växande antal gatubarn i Nairobi och övriga större orter. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Läget ifråga om mänskliga rättigheter och demokrati har förbättrats under senare år. Politiska fångar har släppts och en rad re- pressiva lagar håller på att revideras. Poli- tiska partier är tillåtna och pressen är öpp- nare än någonsin. Samtidigt är opposi- tionen alltjämt föremål för trakasserier bland annat i form av godtyckliga mötes- förbud och arresteringar. Vidare har ingri- panden mot en rad för regeringen miss- hagliga publikationer skett. Våldsamma konflikter över tillgång till jord har ägt 103 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE rum där etniska motsättningar blivit un- derblåsta. <h5>Sveriges bistånd</h5> Målet med biståndet till Kenya är att för- bättra levnadsvillkoren för fattiga männi- skor på landsbygden och att bidra till en hållbar markvård. Insatser lämnas även för främjande av de mänskliga rättigheterna. Biståndet bedrivs genom SIDA. Övriga biståndsmyndigheter har för närvarande inget aktivt engagemang i landet. Under budgetåret 1992/93 utbetalades drygt 98 miljoner kronor inom den av riksdagen fastställda landramen. Därutöver utbetala- des drygt 22 miljoner kronor för insatser <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 115,0</td><td> 105,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 38,1</td><td> 54,8</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 153,1</td><td> 159,8</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Miljö/markvård</td><td> 25,0</td><td> 31,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 22,0</td><td> 44,0</td></tr> <tr><td> Vattenprogram</td><td> 16,7</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Vägprogram</td><td> 14,2</td><td> 11,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 20,4</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 98,3</td><td> 106,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 54,8</td><td></td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 8,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 10,2</td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 1,6</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 32,1</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 2,8</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 54,5</td><td> 44,1</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 152,8</td><td> 150,1</td></tr> </table> utanför landramen. Biståndet har huvud- sakligen karaktären av projektinsatser. Bristfällig kenyansk finansiering av över- enskomna insatser bidrog till att även svenska medel hölls inne. Utgående reser- vation för budgetåret 1992/93 uppgick till knappt 55 miljoner kronor. Vid överläggningar i oktober 1993 om det fortsatta utvecklingssamarbetet fram- hölls från svensk sida att fortsatta svenska insatser är beroende av vilka resultat som uppnåtts och att Kenya fullföljer sina finansiella åtaganden. Miljö och markvård Sverige har under närmare 20 års tid läm- nat bistånd till ett nationellt markvårds- program, till forskning om markvård och till en paraplyorganisation för närmare 200 lokala miljögrupper. Programmet har vun- nit nationellt genomslag och lett till att jordförstöring kunnat förhindras i områ- den med boskapsskötsel och jordbruk. Programmet har väl fyllt sitt syfte och vi- sar att långsiktiga biståndsinsatser ger goda resultat. Under 1991/92 ledde pro- grammet bland annat till markvårdsåtgär- der vid närmare 100 000 gårdar. Hälsovård Det svenska stödet till hälsovården är sedan mitten av 80-talet inriktat på att ut- veckla primärhälsovården på lands- bygden. Tonvikten ligger vid att förebygga och att höja kvalitén på existerande verk- samhet. Biståndet har innefattat finansie- ring av ett nationellt program för familje- planering, för vidareutbildning av hälso-personal och för mobilisering av bybefolkningar i två provinser för bättre hygien, sanitet och vattentillgång. SIDA:s erfarenheter är huvudsakligen positiva. Programmen har genomförts i planerad takt. Framöver förutses hälsoprogrammet i ökad grad inriktas på att främja sexuell och reproduktiv hälsa hos kvinnor och ungdomar. 104 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-203.png" style="width:387pt;height:266pt;"/> Vattenprojektet i Kwale, ett av de program för vattenförsörjning på landsbygden som Sverige stöder. Foto: Charlotte Thege, Bazaar. Vattenförsörjning m.m. Andra biståndsområden har varit att bistå vid program för vattenförsörjning på landsbygden, underhåll av landsbygdsvä- gar, insatser till stöd för demokratiproces- sen bl.a. i samband med valen i december 1992. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Kenya med utvecklings- insatser. Dit hör Utan Gränser/Swedish Cooperative Center, Pingstmissionens u-landshjälp. Genom SIDA lämnades cirka 32,1 miljoner kronor till dessa och andra organisationers verksamhet i Kenya. Det sammanlagda biståndet till Kenya uppgick under budgetåret 1992/93 till 142,6 miljoner kronor. 105 <h2>Lesotho</h2> I april 1993, efter de första allmänna valen sedan 1970, tog en folkvald regering över från det regerande militärrådet. Det gällande samarbetsavtalet med Sverige har för- längts fram till 30 juni 1994. Biståndet är koncentrerat till förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder. Syftet är att stödja landet ekonomiskt och göra det mindre sårbart för påtryckningar utifrån.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-204.png" style="width:340pt;height:258pt;"/> Yta.................................................. 30 000 km2 (1991) Befolkning.................................... ca 1,7 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år              1,8% (1980-91) Antal läskunniga män.............................................uppgift saknas kvinnor........................................uppgift saknas Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................55 år Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-205.png" style="width:93pt;height:69pt;"/> Industri 33% Tjänste och service 44% Jordbruk 23% kvinnor........................................................58 år Dödlighet, barn under 5 år..............12,9% BNI/invånare................................... 590 USD Totalt bistånd, andel av BNI..........18,9% Skuldtjänstkvot..................................... 6%   (1992) 106 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Lan- det är därför i hög utsträckning beroende av Sydafrika. Inkomster från tullunionen med Sydafrika utgör den största inkomst- källan. Praktiskt taget all import kommer från Sydafrika. Översändande av löner från migrant- arbetama i Sydafrika är en annan viktig inkomstkälla, motsvarande två tredjedelar av importutgiftema. Allt fler migrantarbetare får inte förnya- de kontrakt utan måste återvända till ett Lesotho där arbetslöshet och undersyssel- sättning utgör stora problem. Jordbruket, som skulle kunna utgöra ett alternativ, är mycket underutvecklat och dess andel av BNP är sjunkande. Jordero- sionen är ett tilltagande problem. Strukturanpassningsprogrammet har haft positiva följdverkningar. Den ekono- miska situationen har förbättrats, en libera- lisering av ekonomin ägt rum och budget- underskottet reducerats. Men fortsatt hög inflation och arbetslös- het är allvarliga problem, som medför att de ekonomiska framtidsutsikterna förefal- ler dystra. Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD totalt................................................74,7 Sverige..............................................4,9 Bistånd från Sverige, utbetal- ningar 1992/93, mkr SIDA total............................ BITS..................................... Summa 38,8 ..0,6 39,4 <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Efter de första allmänna valen sedan 1970 kunde i april 1993 en folkvald regering ta över från det regerande militärrådet. Valets segrare blev Basutoland Congress Party (BCP) som vann alla 65 parlaments- platsema, trots att det näst största partiet Basotho National Party (BNP) fick närma- re en fjärdedel av rösterna. Trots demokratiseringsprocessen kvar- står vissa brister när det gäller mänskliga rättigheter. Bland annat riktas anklagelser mot tortyr i fängelser, och säkerhetssitua- tionen har varit orolig. Militärutgifterna i Lesotho uppges ha minskat något under de senaste åren. Till- förlitlig statistik saknas dock. Övergången till demokrati från militärt styre bidrar också till minskade militärutgifter. Lesotho har inte heller militärt kunnat agera helt självständigt från Sydafrika. Förhoppningar finns om ytterligare minskningar när väl läget i Sydafrika sta- biliserats. <h5>Bistånd - givare och administration</h5> Inklämt inne i Sydafrika har det lilla Lesot- ho lockat flera biståndsgivare och betydan- de bistånd räknat per individ. Bland de största bilaterala biståndsgivarna finns USA, Västtyskland, Sverige, Storbritannien och Irland. 107 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Jordbruksutveckling och undervisning på lågstadienivå är viktiga områden för det multilaterala biståndet, främst genom FAO, UNDP och WFP. Förvaltningens kapacitet har varit behäftad med vissa brister, vilket hämmat genomförandet av biståndet. <h6>Biståndet genom SIDA</h6> Nu gällande samarbetsavtal har förlängts och gäller nu t.o.m. 30 juni 1994. Utvecklingssamarbetet genom SIDA är koncentrerat till förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder. <h5>Sveriges bistånd</h5> Det svenska biståndet till Lesotho inleddes år 1967, året efter landets självständighet. Det syftar bl.a. till att stödja landet ekono- miskt och göra det mindre sårbart för på- tryckningar utifrån. Biståndskontoret i Maseru stängdes den 1 juli 1993. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 35,0</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 10,2</td><td> 14,2</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 45,3</td><td> 44,2</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Markvård</td><td> 7,8</td><td></td></tr> <tr><td> Infrastruktur</td><td> 2,4</td><td></td></tr> <tr><td> Förvaltning</td><td> 10,8</td><td></td></tr> <tr><td> PK-fond</td><td> 1,9</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 22,9</td><td></td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 14,2</td><td> 9,1</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 0,5</td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 0,4</td><td></td></tr> <tr><td> Regionalt samarbete</td><td> 13,2</td><td></td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 0,1</td><td></td></tr> <tr><td> Aids</td><td> 1,0</td><td></td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 0,7</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 15,9</td><td></td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 38,8</td><td></td></tr> </table> Förvaltningsbistånd Förvaltningsbiståndet syftar till att höja kompetensnivån i den centrala statsför- valtningen och består av organisations-och ledningsutveckling samt finansförvaltning för att förbättra planering, styrning och kontroll av statliga resurser. Vidare ges stöd för rådgivning och utbildning i statis- tikproduktion. Insatser för effektivare fy- sisk planering omfattar rådgivning till plankontoret samt genomförandet av olika planeringsuppdrag. Flertalet insatser sker med medverkan av svenska institutioner som Statistiska Centralbyrån, Boverket och Riksrevisionsverket. Markvård, markanvändning och skogsutbildning Biståndet på markvårdsområdet avser att förbättra levnadsstandarden för lands- bygdsbefolkningen genom ökad jord- bruksproduktion. Det har lett till att bybor- na har engagerats i miljövård i former som bygger på gemensamma bybeslut, bönder- nas egen teknik och arbetsintensiva meto- der. Produktionen av säd, grönsaker och frukt har ökat i projektområdet. Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho utgör en viktig del i stö- det att bekämpa jorderosion. Betydande ansträngningar görs för att programmet skall ha så bred folklig förankring som möjligt. Arbetsintensiva metoder Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete till i medeltal 2000 per- 108 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-206.png" style="width:386pt;height:266pt;"/> Barn som koherdar vid Drakensberg bergen i Lesotho. Deras föräldrar arbetar i guldminoma i närheten av Johannesburg. Foto: Femando Moleres, Bazaar. soner per år, framför allt vid vägbyggen på landsbygden. Det har dock varit svårare att skapa sysselsättning inom andra sekto- rer. Det vidare syftet är att ge migrantarbe- tare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt eget land. Samarbete sker med ILO som också ansvarar för det svenska personalbi- ståndet. <h6>Övrigt bistånd</h6> Sverige stöder sedan 1985 den regionala samarbetsorganisationens Southern Afri- can Development Community (SADC) markvårdssekretariat i Maseru. Tyngd- punkten inom programmet ligger på ut- bildning. Insatsen bekostas över det sär- skilda miljöanslaget. Inför valen i november gavs svenskt stöd genom det särskilda anslaget för de- mokrati, mänskliga rättigheter och huma- nitärt bistånd. Det svenska stödet möjlig- gjorde bl.a. att valregistreringen inte drog ut under alltför lång tid och det gav möj- lighet till dem som ville att delta i valet. Bidrag har också givits för en specialut- gåva av en oberoende tidsskrift. Stöd har lämnats till olika organisatio- ner som arbetar för att förändra kvinnors lagliga och ekonomiska status. Lesothos nationella aids-program delfi- nansieras av Sverige. 109 <h2>Mozambique</h2> Biståndsberoendet är unikt och utgör 69 % av landets bruttonational- produkt. Sveriges utvecklingssamarbete startade redan vid självständighets- förklaringen 1975 och har under åren anpassats till de rådande problemen med inbördeskrig, naturkatastrofer och ekonomisk kris. Fredsfördraget i oktober 1992 medförde ett avbrott i de strider som rasat i över tio år.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-207.png" style="width:197pt;height:274pt;"/> Yta.............................................. 802 000 km2 (1991) Befolkning...................................... 16,1 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år........................3,3%   (1991) Andel läskunniga män.............................................................45% kvinnor.........................................................21% Förväntad medellivslängd vid födseln män............................................................45 år kvinnor.......................................................48 år Dödlighet, barn under 5 år............ 29,7% BNI/invånare................................. 80 USD (1991) Totalt bistånd, andel av BNI 69,2 USD (1991) Skuldtjänstkvot...................................... 9%  (1992)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-208.png" style="width:94pt;height:82pt;"/> Industri 7% Tjänste och service 8% Jordbruk 85% 110 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Undertecknandet av fredsfördraget den 4 oktober 1992 mellan Mozambiques reger- ing och motståndsrörelsen RENAMO har medfört ett avbrott i de våldsamma strider som har pågått i över tio år. Fredsfördraget innebär bland annat att båda parters väp- nade styrkor skall demobiliseras samt att allmänna, fria val till parlament och presi- dentpost skall hållas. Genomförandet av fredsfördraget har blivit kraftigt försenat. Valen planerades ursprungligen hållas under oktober 1993, men är nu framskjut- na till tidigast oktober 1994. Demobilise- ringen av de väpnade styrkoma har ännu i oktober 1993 inte påbörjats. Militärt lugn råder dock i landet. Återuppbyggnadsarbetet efter mer än ett decennium av förödande inbördeskrig och torka kommer att vara en mycket krä- vande uppgift många år framöver. Lands- bygdens alla strukturer såsom vägar, sko- lor, sjukhus och bostäder måste byggas upp från grunden. Stora mängder flykting- ar måste få hjälp att återvända och börja nya liv. Förutsättningar måste skapas för att återuppliva jordbruk, handel och små- företagande på landsbygden. Omfattande insatser krävs dessutom för demobilise- ring av soldater och för förberedelser och genomförande av valet. Mozambiques biståndsberoende är unikt. Enligt Världsbanken utgör biståndet hela 69 % av landets bruttonationalpro- dukt. Sedan 1987 genomför Mozambique ett ekonomiskt och socialt strukturomvand- lingsprogram i samverkan med Världs- banken och IMF. Programmet får omfat- tande stöd av det internationella givar- samfundet inklusive Sverige. Programmet har inneburit en kraftig liberalisering av ekonomin med mål att skapa en fungeran- de marknadsekonomi. Reformarbetet framskrider i god takt. Under program- Totalt..........................................67,0 Sverige........................................8,4 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total ........................... Swedecorp......................... Sarec.................................. Summa 548.3 ....3,6 ..10,5 562.4 mets tre första år vändes en tidigare kraftig minskning av BNP till en årlig ökning om ca 5 %. Från år 1990 avtog tillväxttakten till ca 1 % per år, för att under 1993 och framåt åter förväntas uppgå till 3 - 5 % per år. Nedgången i tillväxttakt under åren 1990 - 1992 kan delvis förklaras av den svåra tor- ka som då rådde i landet samt till viss del strukturanpassningsprogrammets utform- ning. Den väntade förbättringen i tillväxt under de kommande åren kan ses som förväntade effekter av fredsprocessen och återuppbyggandet av landet. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> En ny grundlag antogs 1990. Med den in- fördes flerpartisystem och skydd för mänskliga rättigheter. Grundlagen fast- ställer också maktfördelningen mellan de olika statsorganen och den dömande mak- tens självständighet. Lagar om mötes- och föreningsfrihet antogs 1991, liksom en presslag. Mediefrihet kan inte anses vara genomförd i praktiken, även om journa- listförbundet har förklarat att man avser bekämpa tendenser till självcensur inom medierna. 111 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Religionsfrihet råder såväl formellt som i praktiken. Förhållandet mellan regering- en och kyrkliga grupper var tidigare an- strängt, men har successivt normaliserats. Det förekommer ingen diskriminering som är sanktionerad av statsmakten. Dödsstraffet är avskaffat, och uppgifter om av statsmakten sanktionerade politiska mord eller avrättningar utan föregående rättsligt förfarande, eller om så kallade försvinnanden förekommer ej. Genom de senaste årens lagändringar Bistånd genom SIDA, mkr <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 395,0</td><td> 320,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 108,0</td><td> 134,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 503,0</td><td> 454,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Jordbruk</td><td> 40,3</td><td> 42,0</td></tr> <tr><td> Tele</td><td> 9,7</td><td> 18,0</td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 26,0</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Förvaltning</td><td> 26,6</td><td> 37,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 57,2</td><td> 65,0</td></tr> <tr><td> Katastrofstöd</td><td> 63,1</td><td> 23,0</td></tr> <tr><td> Personalfond</td><td> 23,9</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 71,7</td><td> 118,0</td></tr> <tr><td colspan="2"> Återuppbyggnadsprocessen 41,5</td><td> 80,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 9,0</td><td> 16,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 369,0</td><td> 454,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 134,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td></td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 67,2</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 1,6</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Regionalt samarbete</td><td> 79,4</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 21,6</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 9,5</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 179,3</td><td> 250,0</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 548,3</td><td> 150,0</td></tr> </table> ; Beslut om betalningsbalansstöd planeras i början av år 1994. och den pågående fredsprocessen har en god grund lagts för skapandet av ett nytt Mozambique. Dock återstår ett mödosamt arbete för att landet i praktiken skall bli en fungerande rättsstat och demokrati. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Enligt officiella mozambikiska uppgifter var militärutgifternas andel 39 % av sta- tens löpande utgifter 1991. Fredsfördraget stipulerar en omfattande minskning av försvarets storlek, vilket beräknas leda till en minskning av försvarsutgiftema. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Enligt Världsbankens statistik uppgick det totala utbetalade biståndet till Mozambi- que 1992 till nära en miljard dollar. De största givarna är EG, Sverige, Norge, Frankrike, Tyskland, USA, Italien och Frankrike. Flertalet givare arbetar nu med att gradvis anpassa samarbetet med Mozambique så att det skall kunna på bäs- ta sätt stötta fredsprocessen. Den stora mängd bistånd och det stora antalet givare är i sig ett administrativt problem för Mozambiques regering. Internationell samordning av biståndsinsatser är i detta sammanhang en viktig fråga. <h5>Sveriges bistånd</h5> Sveriges utvecklingssamarbete med Mozambique startade vid självständighe- ten 1975. Samarbetet har under sina nära 19 år präglats av en gradvis anpassning till rådande problem såsom inbördeskrig, na- turkatastrofer och ekonomisk kris. Totalt har Sverige utbetalat ca 6,75 miljarder kro- nor till Mozambique under perioden 1975 -1993. 112 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-209.png" style="width:386pt;height:277pt;"/> Ett av många läger för återvändande flyktingar. Foto: C. Sattlberger, UNHCR. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Biståndssamarbetet genom SIDA under 1993/94 regleras genom ett ettårigt samar- betsavtal. Landramen uppgår till 320 mil- joner kronor. Samarbetet omfattar även betydande insatser utanför landramen, såsom regionalt samarbete genom SADC, betalningsbalansstöd, katastrofbistånd, stöd genom enskilda organisationer och särskilt stöd till fredsprocessen. Totalt ut- betalades genom SIDA under 1992/93 ca 548 miljoner kronor. Biståndet till Mozambique kan sägas vara inriktat på fem huvudområden, dessa är: •  Stöd direkt riktat till fattiga grupper. •  Stöd till ekonomisk tillväxt genom strukturanpassning. •  Stöd till kapacitetsuppbyggnad inom den offentliga sektorn. •  Stöd till fredsprocessen, och •  Stöd till demokratiseringsprocessen. Samarbetet är huvudsakligen inriktat på undervisningssektorn, förvaltningssek- tom, naturbrukssektom, tele och energi, katastroflindring samt betalningsbalans- stöd. Undervisning Sverige fungerar sedan ett par år som sam- ordnare inom givarsamfundet när det gäller undervisningssektorn. Det svenska stödet är inriktat på produktion och distri- bution av läromedel samt stöd till under- visningsministeriets administration. Yrkes- utbildning, vuxenalfabetisering och stöd till landets enda universitet är andra sam- arbetsområden. Förvaltning Förvaltningsbiståndet har ökat i betydelse de senaste åren och syftar till att bygga upp och stärka landets statsförvaltning. 113 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-210.png" style="width:386pt;height:264pt;"/> Stora mängder flyktingar måste få hjälp att återvända och börja nya liv. Foto: C. Sattlberger, UNHCR. Stödet omfattar bland annat direkt perso- nalstöd och utvecklingsprogram till vissa centrala departement samt högskoleut- bildningsprogram till högre statstjänste- män. Naturbruk Stödet inom naturbrukssektom är främst inriktat på institutionellt samarbete med syfte att stärka jordbruksministeriets pla- neringsenhet samt lantmäteriverksamhet. Stöd till utsädesproduktion är en annan insats som ryms inom samarbetet. Tele och energi Inom såväl tele- som energiområdet har det svenska stödet under senare år lagt allt större vikt vid uppbyggnad och förstärk- ning av de mocambikanska myndigheter- nas administrativa kapacitet samt utbild- ning av personal. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> De svenska enskilda organisationer som bedriver verksamhet i Mozambique är främst Afrikagruppema, Röda Korset, samt ett par missionsorganisationer. Freds- processen har gjort det möjligt för enskilda organisationer att nå större delar av lands- bygden med sin verksamhet under det gångna året. Under budgetåret 1992/93 utbetalades ca 22 miljoner kronor till svenska enskilda organisationers insatser i Mozambique. 114 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h6>Regionala insatser genom SADC</h6> Det regionala samarbetet med SADC är för svensk del i Mozambique främst inriktat på den strategiskt viktiga transportsek- torn. Under budgetåret 1992/93 utbetala- des 79,4 miljoner kronor till regionala pro- jekt i Mozambique. Katastrofbistånd Mogambique var under det gångna året hårt drabbat av den torkkatastrof som rå- det i stora delar av södra Afrika. Under 1992/93 har 67 miljoner kronor utbetalats från katastrofanslaget. Till detta skall läg- gas ytterligare 63 miljoner som ur landra- men kanaliserats till katastroflindring. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec :s stöd till forskningsverksamheten vid landets enda universitet inriktar sig främst till för landet viktiga områden så- som samhällsvetenskap och marinbiologi. Under 1992/93 utbetalades 10,5 miljoner kronor genom Sarec. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Det svenska industribiståndet till Mozam- bique hanteras sedan 1991/92 av Swede- corp. Programmet är under omformning och kärnan i det framtida samarbetet kom- mer att ligga på stöd till en småindustriut- vecklingsfond, stöd till industriministeriets privatiseringsenhet samt företagsledarut- bildning. Under budgetåret 1992/93 utbe- talades 3,6 miljoner kronor genom Swede- corp. 115 <h2>Namibia</h2> Ett långsiktigt biståndssamarbete inleddes 1990 i samband med Namibias självständighet. Samarbetet syftar till att främja ekonomisk och social utjämning, öka den ekonomiska tillväxten och det nationella oberoendet. Namibia satsar för närvarande 29% av sin budget på undervisning. Det svenska stödet omfattar reformer i lärarutbildning, alfabetiserings- program och utveckling av en nationell undervisningspolicy. »Ondangua lsumeb 'Grootlontein lsumkwe Gobabis Stampriet [Mariental Keetmanshoop Oranjemund Ruacana Hills, Swakopmund Walvis Bay 0 järnväg 0 100 200 : Ohopoho* /L^-^-Okahandja -^Karibib \ WNDHOfki-^ r.iosim . Plin Yta............................................. 824 000 km2 (1991) Befolkning..................................ca1,5milj.    (1991) Befolkningstillväxt/år.....................3,1% (1980-91) Andel läskunniga män..........................................uppgift saknas kvinnor......................................uppgift saknas Förväntad medellivslängd vid födseln män..........................................................56 år Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-211.png" style="width:94pt;height:71pt;"/> Industri 22% Tjänste och service 35% Jordbruk 43% kvinnor.....................................................60 år Dödlighet, barn under 5 år...........16,7% BNI/invånare.............................. 1460 USD Totalt bistånd, andel av BNI 8,1% Skuldtjänstkvot.................uppgift saknas 116 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person Namibia blev självständigt den 21 mars 1990, efter många års befrielsekamp. Vid de FN-övervakade valen fick SWAPO en majoritet av rösterna. I regeringsställning har SWAPO fört en konsekvent förso- ningspolitik, som syftar till en konfronta- tionsfri gemensam uppbyggnad av den tidigare, genom apartheid delade natio- nen. De första regionala och lokala valen hölls i god ordning och med högt valdelta- gande i december 1992. SWAPO stärkte sina ställningar, inte minst i den södra de- len av landet. Oppositionen är fortsatt svag och splittrad. Förhållandet till Sydafrika är pragma- tiskt, något som bl.a. har präglat Walvis Bay-frågans hantering. Efter ett politiskt beslut i sydafrikanska Multi-Party Nega- tion Forum i Kempton Park kommer Wal- vis Bay-enklaven att överlämnas till Nami- bia den 28 februari 1994. Namibias geo- politiska läge är dock utsatt och effekterna av kriget i Angola kännbara. Namibias ekonomiska politik präglas av pragmatism och marknadsanpassning. En konjunkturbetingad låg tillväxt har lett till ökade budgetutgifter och ett ökat bud- getunderskott. Investeringarna har i stor utsträckning uteblivit, främst på grund av att inflationen har gått ned och att fortsatt försiktighet iakttas i fråga om utländsk upplåning. I september 1993 introducera- des den nya nationella valutan Namibia Dollar. Sedlarna har tryckts i Sverige av Tumba Bruk AB. Namibia var vid självständigheten ett land med mycket skev inkomstfördelning. Stora framsteg har gjorts genom ett aktivt reformarbete inom de sociala sektorerna. Men den stora svårigheten ligger i att få till stånd produktiva investeringar som leder till ökad sysselsättning. Arbetslösheten uppgår fortfarande till minst 30%. 1991, USD Totalt (1991)...................................122,8 Sverige (1992/93)............................10,0 Bistånd från Sverige, utbetal- ningar 1992/93, mkr SIDA total........................................126,0 BITS....................................................3,5 Sarec..................................................1,6 Swedecorp.........................................0,9 Summa      132,0 <h5>Mänskliga rättigheter och demokrati</h5> Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskliga rättig- heterna. Dessa frågor ges också stor upp- märksamhet i den politiska debatten i massmedierna och nationalförsamlingen. Regeringen har genomgående varit myck- et lyhörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterlevna- den av konstitutionens skydd för mänskli- ga rättigheter är god. Reformering pågår av de lagar som alltjämt strider mot konsti- tutionen. Det gäller bl.a. kvinnors rättig- heter. SWAPO:s framgångar i praktiskt taget hela landet och oppositionens svaghet framkallar vissa farhågor inför framtiden. Demokratin kan urholkas om oppositio- nen inte förmår leva upp till sitt ansvar och inom delar av SWAPO finns risker för återfall i beteenden som påminner om en- partistatens. 117 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Namibia har alltjämt tämligen låga mili- tärutgifter. Även i detta hänseende är ut- vecklingen i Sydafrika, fredlig övergång eller ökat våld, en central faktor för Nami- bias fortsatta utveckling. Kriget i Angola får direkta konsekvenser för Namibia, främst i den befolkningstäta, norra delen som gränsar till UNITA-område. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Det internationella biståndssamarbetet med Namibia har nyligen startat. Bistån- det spelar en viktig, men inte någon avgö- rande, roll i den namibiska ekonomin. Un- gefär 7 % av de statliga utgifterna utgörs av bistånd. Bland de största givarna kan nämnas Tyskland, EG, de nordiska länder- na och USA. Världbanken har ännu inte inlett någon kreditgivning. Den namibiska genomförandekapaciteten har förbättrats, vilket lett till ett bättre utnyttjande av bi- ståndet. <h5>Sveriges bistånd</h5> Biståndssamarbetet med befrielserörelsen SWAPO inleddes redan i början av 1970- talet. Merparten av detta stöd gick till dag- liga förnödenheter till cirka 30000 namibis- ka lägerflyktingar i Angola och Zambia. Totalt ca 750 miljoner kronor utbetalades under tiden fram till självständigheten för sådant humanitärt bistånd. Ett långsiktigt samarbete inleddes 1990 i samband med Namibias självständighet. Samarbetet syftar till att främja ekonomisk och social utjämning, öka den ekonomiska tillväxten och stärka det nationella obero- endet. Samtliga biståndsorganisationer, dvs. SIDA, Swedecorp, BITS och Sarec samarbetar med Namibia, liksom ett antal enskilda organisationer. 1992/93 uppgick det sammanlagda biståndet till Namibia till 132 miljoner kronor. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Biståndet regleras av ett samarbetsavtal som löper ut 30 juni 1994. Landramar för 1992/93 var 110 miljoner kronor och för 1993/94 90 miljoner kronor. Till detta kommer särskilda insatser för demokrati och mänskliga rättigheter, kultur, miljö m.m Utvecklingssamarbetet är huvudsak- ligen koncentrerat till följande områden: Transport- och kommunikation Stöd lämnas till upprustning av vägar, inklusive till projekt för vägbygge med arbetsintensiva metoder i Owambo-land i norr. De strategiskt viktiga distriktsvägar- na har försenats något, men drygt 60 km parallellt med Angolagränsen är till 90 % färdigställd och har öppnats för trafik. Det senare har resulterat i en 14 km allväders- väg med ett stort antal avlönade arbetstill- fällen för lokalbefolkningen till en kostnad av 2 miljoner kronor. Andelen kvinnliga arbetare uppgick till 40 %. Stöd har även lämnats till vägtransportstudier och till central rådgivning inom ministeriet, bl.a. i samband med bolagiseringen av post- och teleförvaltningarna. Undervisning Namibia satsar för närvarande 28 % av sin budget på undervisning. Det svenska stö- det till sektom har koncentrerats till tre större områden. Dels lämnas ett omfattan- de stöd till reformer i lärarutbildningen via ett konsultkontrakt som bl.a. omfattar pedagogisk handledning med Umeå uni- versitet. En innovativ insats har också gjorts med hjälp av lokal expertis för att utveckla lärarhandledning för integrerad miljöundervisning. Sverige finansierar 118 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-212.png" style="width:385pt;height:278pt;"/> Namibia satsar 29% av sin budget på undervisning. Sveriges bistånd omfattar bl.a. stöd till reformer i Namibias lärarutbildning. Foto: Johan Wingborg, Bildhuset.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-213.png" style="width:384pt;height:273pt;"/> 119 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE även en stor del av alfabetiseringspro- grammet. Namibia tar gradvis över mer finansiellt ansvar för verksamheten under en femårsperiod. En försöksverksamhet med bybaserad skolbyggnation på lands- bygden har inletts. Stöd lämnas även till att utveckla cen- tral och regional kapacitet för planering och administration, bl.a. har ministeriet fått konsulthjälp för att utveckla den natio- nella policyn för undervisning. Förvaltningsstöd För att öka förutsättningarna för en sund ekonomisk planering och styrning inom förvaltningen lämnas stöd för institutions- <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 110,0</td><td> 90,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 59,5</td><td> 51,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 169,5</td><td> 141,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 49,2</td><td> 55,0</td></tr> <tr><td colspan="2"> Transport/kommunikation 34,8</td><td> 30,7</td></tr> <tr><td colspan="2"> Personal- och konsultfond 4,6</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Förvaltningsstöd</td><td> 23,8</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 6,1</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 118,5</td><td> 112,4</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 51,0</td><td> 28,6</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 1,7</td><td></td></tr> <tr><td> Kvinnostöd</td><td> 1,5</td><td></td></tr> <tr><td> Humanitärt bistånd</td><td> 1,7</td><td></td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 1,0</td><td></td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 1,1</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 7,5</td><td></td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 126,0</td><td></td></tr> </table> utveckling till Bank of Namibia och statis- tiska centralbyrån. Ett liknande stöd till Namibias riksrevision är under beredning. De svenska insatserna omfattar främst råd- givning, utbildning och viss utrustning genom svenska konsultföretag. Stödet till centralbanken har bl.a. resulterat i att Na- mibia har kunnat etablera en väl fungeran- de centralbank, som i september 1993 in- förde en egen namibisk valuta. Personal- och konsultfond Inom ramen för de övergripande målen för samarbetet med Namibia har medel avsatts till en personal- och konsultfond för direktanställning av utländsk personal, konsulttjänster samt för namibiska tjänste- mäns deltagande i strategiska kurser och seminarier. Konsultinsatserna har bl.a. omfattat miljörelaterad upplysningsverk- samhet kring borrhålsprojekt, genderpla- nering samt insatser för att effektivisera planeringskommissionens utvecklingspla- nering och samordning av biståndsgivare. Seminarier och studiebesök har ordnats inom ledarutveckling, personalutbild- ningsplanering och utvecklingsplanering. Övrigt bistånd Under den svåra torkan i södra Afrika 1992 lämnades stöd främst via UNICEF till matdistribution och till förebyggande enk- la bybaserade vattenförsörjningsprojekt. Ett integrerat program för stöd till den mest eftersatta gruppen i Namibia, s.k. bushmän, har bl.a. resulterat i att även denna grupp nåtts av utvecklingsan- strängningar såsom vatten, förbättrade jordbruksmetoder och boskapsskötsel samt att barnen får särskilt anpassad un- dervisning. Särskilda medel har även använts för stöd till olika ämnesområden: insatser för att främja demokrati och mänskliga rättig- heter har koncentrerats till kvinnors och barns rätt i samhället, juridisk forskning 120 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE inriktad på könsfrågor, flyktingpolitik och kvalitativa förbättringar av de lägre rätts- instanserna. Särskilda medel har även använts för insatser som syftar till ökad miljömedve- tenhet, för direktstöd till kvinnoorganisa- tioner samt till genderplanering. Vidare har Sverige medverkat med stöd till insat- ser som främjar och stärker oberoende och fristående massmedier. <h6>Bredare samarbete genom BITS och Swedecorp</h6> Namibia tillhör den krets av länder som har förutsättningar för att vidga samarbe- tet utöver det rena gåvobiståndet från SIDA. BITS samarbete har hittills koncen- trerats till en insats för satellitbildskarte- ring över norra Namibia. Swedecorp stödjer ett småindustripro- gram också i norra Namibia. Beslut om aktiekapital och lån till en namibisk finan- siell institution har fattats. Sarec, slutligen, ger stöd till de två stör- re forskningsinstitutionerna i Namibia. 121 <h2>Tanzania</h2> Tanzania är ett av världens fattigaste länder. Biståndet utgör nästan 40% av bruttonationalinkomsten och Sverige är en av de stora givarna. Målet med det svenska biståndet är att stödja reformeringen av den tanzaniska ekonomin och den pågående demokratiseringen av landet.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-214.png" style="width:254pt;height:254pt;"/> Karta: Stig INDISKA Pemba £?Wete .JyChake Chake ES SALAAM <5* OCEANEN Yta............................................ 945 000 km2 (1991) Befolkning...................................... 26,7 milj. (1993) Befolkningstillväxt/år              2,8%   (1991) Andel läskunniga ..................................65%  (1990) Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................46 är   (1991) kvinnor........................................................49 år   (1991) Dödlighet, barn under 5           17 %   (1990) BNI/lnvånare................................... 110 USD (1992) Totalt bistånd, andel av BNI............ 39%   (1991) Skuldtjänstkvot.....................................32%   (1992) Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-215.png" style="width:93pt;height:69pt;"/> Industri 4% Tjänste och service 12% Jordbruk 84% 122 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person Den tanzaniska politiken har förändrats snabbt under de senaste åren. I den tidiga- re enpartistaten finns nu ett tiotal politiska partier med rätt att ställa upp i de kom- mande valen (lokalval under 1994 och parlamentsval 1995). Parlamentet har bör- jat visa en viss självständighet gentemot regeringen, trots att regeringspartiet inne- har alla mandat. Antalet tidningar och tid- skrifter har ökat snabbt och pressdebatten är livlig och kritisk. Samtidigt har en del motsättningar mel- lan afrikaner och asiater, mellan kristna och muslimer och mellan fastlandsbor och zanzibarier kommit upp till ytan. Tanzania är sedan 1964 en union mellan Tanganyika och Zanzibar, men till följd av motsätt- ningarna riskerar unionen att försvagas. Tanzania är ett land rikt på naturresurs- er. Jordbruket är den viktigaste inkomst- källan; det står för över 60 % av BNP och sysselsätter 84 % av arbetskraften. Under senare år har tillväxten i jordbruket varit snabb. Framför allt har den huvudsakligen småskaliga produktionen av livsmedel för inhemsk konsumtion ökat, men den har endast till liten del redovisats i den offi- ciella statistiken. Tillväxten i produktionen av exportgrödor har inte varit lika snabb. Tillsammans med låga världsmarknads- priser har detta lett till fortsatta underskott i handelsbalansen. Tanzania har dessutom en mycket stor skuldbörda i förhållande till landets BNP och export. Tanzania har vidare fyndigheter av bl.a. guld, diamanter, järn och nickel, och in- tresset för investeringar i gruvindustrin är stort för närvarande. Även turistindustrin har en stor potential för vidare utveckling. Generellt är den tanzaniska industrin fort- farande ineffektiv med lågt kapacitetsut- nyttjande. Olika inre och yttre orsaker har gjort att landet förblivit mycket fattigt. Sedan 1986 1991, USD Totalt (1991)...............................40,5 Sverige (1991 ...............................5,3 Bistånd från Sverige, utbetalning- ar 1992/93, mkr <table border="1"> <tr><td> SIDA total</td><td> 565,3</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Sarec</td><td> 17,3</td></tr> <tr><td> Swedecorp</td><td> 11,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 597,9 _</td></tr> </table> genomför Tanzania ett ekonomiskt re- formprogram i syfte att öka den ekonomis- ka tillväxten. Reformerna har bidragit till att vända den tidigare nedåtgående tren- den och BNP-tillväxten har ökat till ca 4 procent per år. Under år 1993 har bl.a. utrikeshandeln avreglerats ytterligare och de olika växelkurserna förenats till en kurs som bestäms av marknaden. Privata ban- ker har etablerats. Möjligheterna att effek- tivt bedriva kommersiell verksamhet har förbättrats. På vissa områden har refor- merna emellertid gått långsammare. Det gäller främst omstruktureringen och priva- tiseringen av olönsamma statsföretag och effektiviseringen av statsförvaltningen. Dessa reformer är nödvändiga för att Tan- zania skall kunna minska budgetunder- skottet och för att öka landets förmåga att genomföra reformerna. Den sociala servicen, som med u-lands- mått tidigare var väl utvecklad i Tanzania, har i takt med urholkningen av statens finanser blivit allt sämre. Det finns tecken på att såväl läskunnighet som medellivs- längd sjunker. 123 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Tanzania har sedan juli 1992 ett flerparti- system. Som nämnts ovan har ett antal partier vuxit fram, som bedriver en aktiv opposition. Respekten för de mänskliga rättigheter- na är, åtminstone i teorin, förhållandevis väl utvecklad. I praktiken hindras dock åtnjutandet av mänskliga rättigheter, som i många andra fattiga länder, av bristande resurser och bristande kunskaper om rättigheter. Den pågående demokratise- ringen och den ökade pressfriheten har gjort Tanzania till ett betydligt öppnare samhälle vilket stärkt de mänskliga rättig- heterna. Trots detta kvarstår negativa in- slag. Rättsystemet fungerar bristfälligt och allmänhetens förtroende för polis och domstolar är begränsat. En regeringskom- mission har pekat ut ett antal lagar som utgör hinder mot demokratiseringen, men de har ännu inte avskaffats eller ändrats. har gjort biståndet svårt att överblicka och försvårat samordningen av biståndsinsat- serna. Överblicken och samordningen har också hindrats av att biståndet varit brist- fälligt redovisat i Tanzanias statsbudget. Det svenska biståndet har nu som ett pilot- projekt helt upptagits i statsbudgeten och arbetet med att få andra givares bistånd redovisat har påbörjats. Den bristande samordningen har för- svårat en effektiv hantering av biståndet och försämrat biståndets resultat. En an- nan faktor som starkt bidragit till detta är den svaga kapaciteten hos landets statsför- valtning. Förvaltningen kännetecknas av övertalighet, löner under existensmini- mum och dåligt utbildad personal. Den förvaltningsreform som inletts är därför av avgörande betydelse. De ekonomiska re- formerna innebär också att biståndet kan verka i en effektivare miljö. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Tanzanias militärutgifter uppgår till ca 7 % av BNP. Orolighetema i grannländerna har de senaste åren minskat och krav ställs allt oftare på att utgifterna för militära än- damål skall sänkas. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Tanzanias biståndsberoende är stort. Näs- tan 40 % av bruttonationalinkomsten här- rör från bistånd. Sverige tillhör de stora bilaterala givarna och svarar för ca 13 % av det totala biståndet till landet. Andra stora givare är Danmark, Norge, Tyskland och EG. Mångfalden av både givare och projekt <h5>Sveriges bistånd</h5> Huvuddelen av det svenska biståndet till Tanzania kanaliseras genom SIDA, men även Swedecorp, Sarec och i viss mån BITS samarbetar med Tanzania. Det övergri- pande målet för biståndet till Tanzania är en varaktig förbättring av levnadsförhål- landena för befolkningen. Biståndet inrik- tas på att stödja de ekonomiska och politis- ka reformerna. Totalt betalades 597,9 miljoner kronor ut under budgetåret 1992/ 93. <h6>Biståndet genom SIDA</h6> Det pågående samarbetet regleras i ett två- årigt samarbetsavtal för budgetåren 1992/93 -1993/94. Biståndet genom SIDA inriktas på att stödja de pågående refor- merna i riktning mot marknadsekonomi och demokrati samt på insatser inom främst sociala sektorer och infrastruktur. För budgetåret 1992/93 uppgick landra- men till 530 miljoner kronor. Vid utgången 124 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE av budgetåret 1992/93 uppgick ej utbetala- de medel av landramen till 241 miljoner kronor. Merparten av denna reservation förklaras av att medel som avsatts för in- köp av två gasturbiner utbetalas först un- der 1993/94. Utanför landramen tillkom under budgetåret bl.a. betalningsbalans- stöd och skuldlättnader, regionala insatser och bistånd genom enskilda organisatio- ner. bristen och skapa ytterligare kapacitet, beslutade Sverige under budgetåret att finansiera två gasturbiner till Tanzania. Bristande telekommunikationer är ett annat hinder för ekonomisk tillväxt i Tan- zania. Sverige deltar tillsammans med bl.a. Världsbanken i ett omfattande omstruktu- rerings- och reformprogram för telekom- munikationerna i landet. Import stöd Importstödet syftar till att stödja det eko- nomiska reformprogrammet, genom att tillföra Tanzania nödvändig valuta för im- port. Valutan kanaliseras via ett mark- nadsbaserat valutafördelningssystem, Open General License (OGL). Två tredje- delar av importstödet har gått till den pri- vata sektorn. Importen har främst utgjorts av kapital- och insatsvaror. Vissa adminis- trativa problem med importstödet ledde dock till att Sverige och andra givare mins- kade sitt importstöd under året. Ett nytt valutafördelningssystem planeras nu att införas som på ett smidigare och mer marknadsmässigt sätt skall kanalisera ut- ländsk valuta. Förvaltningsbistånd Biståndet för att effektivisera förvaltningen är också viktigt för att stärka den tanzanis- ka förvaltningen att genomföra det ekono- miska reformprogrammet. Förvaltnings- stödet har bl.a. bidragit till att förbättra planeringen och styrningen av Tanzanias offentliga utgifter, bl.a. genom utbildning och datorisering. Infrastruktur Bristen på elenergi har drabbat både hus- håll och företag och lett till en lägre till- växttakt. Sverige hjälper därför till att fi- nansiera byggandet av vattenkraftverk. För att avhjälpa den mer akuta elenergi- <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 530,0</td><td> 445,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 84,4</td><td> 241,1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 614,4</td><td> 686,1</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 106,7</td><td> 220,0</td></tr> <tr><td> Förvaltning</td><td> 25,2</td><td> 19,0</td></tr> <tr><td> HESAWA</td><td> 35,6</td><td> 39,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 16,6</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 59,6</td><td> 68,0</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 62,2</td><td> 140,0</td></tr> <tr><td> Skogs- och markvård</td><td> 40,4</td><td> 44,0</td></tr> <tr><td> Telekommunikationer</td><td> 13,1</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 13,9</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 373,3</td><td> 597,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 241,1</td><td></td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td colspan="2"></td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td> 102,6</td><td> *</td></tr> <tr><td> Regionalt samarbete</td><td> 24,2</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 49,0</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td colspan="2"> Demokrati och mänskliga</td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 1,2</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Särskilda miljöinsatser</td><td> 1,0</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 4,3</td><td></td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 9,7</td><td> 13,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 192,0</td><td> 90,0</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 565,3</td><td> 687,0</td></tr> <tr><td colspan="3"> * Beslut om betalningsbalansstöd planeras att tas i januari 1994.</td></tr> </table> 125 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Landsbygdens vattenförsörjning Sverige bidrar sedan 1985 till ett integrerat program omfattar vattenförsörjning, hälsoupplysning och omgivningshygien (HESAWA, Health, Sanitation and Wa- ter). Stödet är koncentrerat till tre regio- ner vid Victoriasjön. Genom det svenska biståndet får ungefär 250 000 människor årligen tillgång till renare vatten. HESAWA-programmet bygger på ak- tivt deltagande av bybefolkningen och på tekniska lösningar som grundar sig på lokalsamhällets resurser och kunskaper. En viktig uppgift är att försöka engagera kvinnorna i programmet. Undervisning Urholkningen av Tanzanias statsfinanser har lett till att kvaliteten på skolor och undervisning har försämrats. Det svenska biståndet går till produktion och distribu- tion av läromedel och till fortbildning av lärare vid lågstadieskolor och folkhögsko- lor. Särskilda insatser görs för handikap- pade barn. Hälsovård De svenska insatserna omfattar stöd till ett nutritionsinstitut, program för aidsinfor- mation, familjeplanering och distrikts- hälsovård. Skog och miljö Inom skogs- och miljöområdet ges bl.a. stöd till olika markvårdsprogram. Ett framgångsrikt markvårdsprogram pågår i distriktet Arumeri, ett område som är relativt hårt drabbat av jorderosion. Med enkel teknik arbetar bybefolkningen i nära kontakt med ett rådgivningsteam med terrassering av jordbruksmark, trädplante- ring, kompostering m.m. Ett annat mark- vårdsprogram pågår i distriktet Babati. Syftet är att förbättra brukningsmetoder och minska jorderosionen i ett område som fortfarande är relativt bördigt, men som har en kraftig befolkningsökning. Regionalt samarbete Från anslaget för regionala insatser i södra Afrika pågår två projekt. Det ena gäller upprustning av hamnen i Dar es Salaam och det andra upprustning av Tazarajäm- vägen mellan Dar es Salaam och Lusaka. Skuldlättnader Utanför landramen har Sverige under budgetåret bidragit med 60 miljoner kro- nor till att underlätta Tanzanias betalning- ar på lån från Världsbanken. Det handlar om tidigare lån till marknadsmässig ränta och som i dag är mycket betungande för Tanzania. Sverige har vidare skrivit av delar av Tanzanias bilaterala skuld till Sverige, som härrör sig från exportkredi- ter. Demokrati Att öka information om lagar och medbor- gerliga rättigheter är viktigt för att främja demokratin i ett fattigt land. Med medel från demokratianslaget deltar Sverige i ett större projekt på lagstiftningsområdet i samarbete med Världsbanken och andra givare. Sverige finansierar bl.a. samman- ställning av Tanzanias lagar i en lagbok. Detta gjordes senast 1965. En annan insats gäller stöd till en medborgarrättsorganisa- tion för att informera den tanzaniska all- mänheten om sina rättigheter och skyldig- heter på olika områden. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Många enskilda organisationer är sedan lång tid tillbaka verksamma i Tanzania inom bl.a. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckling. Svenska Kyrkans Mission och Pingstmissionens u-lands- 126 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-216.png" style="width:386pt;height:266pt;"/> Tazara-järnvägen mellan Mbeya och Dar Es Salaam. Eftersom inte järnvägen är byggd efter samma stan- dard hela vägen, måste resenärer och gods lastas om när rälsen byter bredd. Foto: Mats Wirström. hjälp driver sjukhus på flera håll i Tanza- nia. Genom Svensk Volontärsamverkan arbetar volontärer främst inom undervis- ning och hälsovård. Handikapprörelsens biståndsstiftelse, SHIA, stöder handikap- pades möjligheter till yrkesutbildning. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Swedecorp har under 1992/93 givit stöd till en småföretagarorganisation, SIDO, (Small Industries Development Coopera- tion), genom bidrag till två lånefonder, en riktad till kvinnliga entreprenörer och en till industriell verksamhet på landsbygden. Swedecorp finansierar vidare kompetens- utveckling för företagare i produktivitets- höjande syfte. Swedfund International AB har en in- vesteringsportfölj i Tanzania på sju sam- riskföretag, vilket är mer än i något annat land. Portföljen inkluderar bl.a. en cement- fabrik. Samtliga utom ett redovisar vinst. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec har ett omfattande bilateralt forsk- ningssamarbete med Tanzania. Sarecis stöd till forskning är inriktat på kapacitets- uppbyggnad. De flesta insatser omfattar institutionssamarbete med svenska institu- tioner inom främst forskning kring HIV / aids, reproduktiv hälsa, marinekologi och miljö. Tanzanias inhemska resurser för forskning är mycket små. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Under budgetåret deltog 56 tanzanier i BITS internationella kurser. 127 <h2>Uganda</h2> Trots ekonomiska framsteg och fredliga förhållanden har Uganda ännu inte återhämtat sig efter åren av terror och nationellt sönderfall. Under 1993 har regeringen genomfört en omfattande demobilisering av soldater. Målet med det svenska biståndet är att stödja landets återhämtning bl.a. genom stöd till ekonomisk reformpolitik och uppbyggandet av social infrastruktur.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-217.png" style="width:276pt;height:277pt;"/> Yta............................................ 582 000 km2    (1991) Befolkning..................................ca 1,3 milj.     (1991) Befolkningstillväxt/år......................2,9% (1980-91) Andel läskunniga män...........................................................84% kvinnor ......................................................65% Förväntad medellivslängd vid födseln män..........................................................66 år kvinnor.....................................................70 år Dödlighet, barn under 5 är............8,5% BNI/invånare.................................170 USD Totalt biständ, andel av BNI .........3,7% Skuldtjänstkvot .................................41 %    (1992) Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-218.png" style="width:94pt;height:69pt;"/> Industri 4% Tjänste och service 10% Jordbruk 86% 128 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person Alltsedan National Resistance Movement (NRM) med president Museveni i spetsen tog över makten i Uganda 1986 har en långsam stabilisering av det politiska läget skett. Uganda är alltjämt i praktiken en enpartistat men i regeringen ingår företrä- dare för flera av de tidigare politiska parti- erna. Politiska partier existerar således men partipolitisk verksamhet är inte tillå- ten, vilket dock inte hindrar att partiåsikter framförs i press och andra media och att den politiska debatten är förhållandevis öppen och fri. Ett förslag till ny konstitution har utar- betats. Detta kommer att diskuteras och stadfästas av en konstitutionsförsamling utsedd i allmänna val senare under hösten. Frågan om flerpartisystem kontra nuva- rande system är liksom frågan om allmän- na fria val högaktuell. President Museveni har hittills kunna övertyga omvärlden om att tiden ännu inte mogen för att åter tillåta politiska partier men frågan är hur länge givarna är beredda att acceptera ett fortsatt enpartis tyre. Den ugandiska ekonomin befann sig i ett katastrofläge när NRM kom till makten med en helt sönderslagen samhällsord- ning och infrastruktur. Allteftersom säker- hetsläget i hela landet förbättrats har en långsam återuppbyggnad skett på många områden. Investeringar bl.a. inom de soci- ala sektorerna har medfört att man idag har en bräcklig men fungerande samhälls- struktur. Behoven är emellertid fortsatt stora på alla områden och utländskt bi- stånd en förutsättning för att den positiva utvecklingen skall fortgå. Relationerna till Världsbanken och IMF liksom till övriga givarsamfundet är i dag mycket goda. Den svaga betalningsbalansen är ett problem. Exporten är liten och koncentre- rad till ett fåtal produkter med kaffe som 1991, USD Totalt (1991 ................................. 464 ,0 Sverige (1992/93)................. 26,0 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total ......................................112,3 BITS...................................................1,3 Sarec.................................................4,6 Swedecorp........................................1,0 Summa     118,2 dominerande vara. I takt med att en diver- sifiering av exporten sker och att antalet turister ökar kan en långsam förbättring av betalningsbalansen förväntas. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Sedan stridigheter upphört mellan militä- ren och upprorsmakare i de norra delarna av Uganda, har läget beträffande mänskli- ga rättigheter förbättrats. Fortfarande före- kommer emellertid övergrepp från militä- rens och myndigheternas sida. Anled- ningen torde numera i många fall bero på bristande kompetens och utbildning inom rättsväsendet och polisen. Flera bistånds- givare inklusive Sverige lämnar stöd åt olika aktiviteter avsedda att främja de mänskliga rättigheterna. I fokus för det politiska livet står en om- arbetning av landets konstitutioner. En fråga i detta sammanhang är huruvida partipolitiska verksamheter skall tillåtas, vilket för närvarande inte är fallet. 129 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Inemot en fjärdedel av statsbudgeten 1992/93 avsåg militärutgifter, ett förhål- lande som kritiserats av biståndsgivarna, som ansåg att vare sig externa eller interna hot kunde motivera utgifter för en armé i storleksordningen 100 000 man. En avse- värd nedskärning av de militära utgifterna har skett i årets budget samtidigt som ett demobiliseringsprogram inletts med gi- varstöd. Under en tvåårsperiod kommer <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 110,0</td><td> 85,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 39,1</td><td> 72,4</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 149,1</td><td> 157,4</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Vatten/sanitet</td><td> 28,0</td><td> 38,7</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 13,3</td><td> 27,5</td></tr> <tr><td> Kooperativ verksamhet</td><td> 22,3</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> Demobilisering</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Kraftverk</td><td> 3,1</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td></td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 76,7</td><td> 106,7</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 61,3</td><td></td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td></td><td> 65,5</td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 2,3</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 0,2</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 16,1</td><td> 16,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 3,9</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 88,0</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 164,7</td><td></td></tr> <tr><td colspan="3"> * Beslut om betalningsbalansstöd planeras</td></tr> <tr><td> i början av år 1994.</td><td></td><td></td></tr> </table> således armén att minskas till hälften och därigenom frigörs resurser i statsbudgeten för andra trängande ändamål. <h5>Sveriges bistånd</h5> De huvudsakliga målen för biståndet till Uganda är att stödja landets återhämtning genom stöd till ekonomisk reformpolitik och uppbyggande av social infrastruktur samt att bidra till ett stärkande av respek- ten för de mänskliga rättigheterna och pro- cessen mot ökad demokrati. Utvecklingssamarbetet bedrivs i hu- vudsak genom SIDA. Under budgetåret 1992/93 utbetalades närmare 77 miljoner kronor inom den av riksdagen fastställda landramen. Därutöver lämnades 50 miljo- ner kronor i stöd till skuldlättnadsåtgärder och 22 miljoner kronor för övriga insatser utanför landramen bl.a. inom området mänskliga rättigheter. Bistånd lämnas hu- vudsakligen genom samfinansiering med multilaterala givare såsom FN:s barnfond (UNICEF) och Världsbanken. Vid överläggningar i oktober 1993 skrevs ett ettårigt samarbetsavtal. Viktiga samtalspunkter var den fortsatta demo- kratiprocessen, landets ekonomiska re- formpolitik och den sociala situationen. Hälsovård Bistånd om 45 miljoner kronor har lämnats för hälsovård under en tvåårsperiod. Genom UNICEF har svenskt stöd gått till vaccinationsprogram och för insatser mot HIV/aids. Medel har använts till under- håll av vårdmottagningar. Bistånd har även använts till att stödja UNICEF-pro- gram för vatten- och sanitetsprogram. Demobilisering av soldater Ugandas regering har under 1993 genom- fört en omfattande demobilisering av sol- dater. För att underlätta dessa soldaters 130 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-219.png" style="width:386pt;height:266pt;"/> AIDS-sjuk på Kitagata sjukhuset - ett sjukhus utan vatten och medicin. Sveriges bistånd genom UNICEF har gått till vaccinationsprogram och insatser mot HIV/AIDS. Foto: Peter Knopp, Bazaar. återinträde i ett civilt yrkesliv har bistånd lämnats till ett av Världsbanken givarsam- ordnat program. Många av dessa soldater rekryterades som unga tonåringar i mitten av 80-talet. Kooperation Stöd till den kooperativa verksamheten i Uganda har lämnats genom Swedish Cooperative Centre och innefattat bank- väsende, bilverkstad och jordbruk. Ett avslutande stöd kommer att lämnas under 1994 - 95. Mänskliga rättigheter Stöd har utgått till Ugandas motsvarighet till justitiekanslersämbete. Ämbetet gran- skar anklagelser om korruption och har i uppgift att utreda påstående om brott mot de mänskliga rättigheterna. Bidrag har lämnats till den kommission som arbetat fram ett förslag till ny författning. Vidare har stöd givits till oberoende grupper, som bevakar mänskliga rättigheter i Uganda. <h6>Bistånd genom BITS</h6> BITS har i samverkan med SIDA lämnat en principutfästelse om u-kredit för finan- sering av ett vattenkraftprojekt vid Owen Falls. Anbud prövas under hösten 1993 och kan leda till att en förmånlig kredit lämnas om cirka 60 miljoner kronor. Det sammanlagda biståndet till Uganda uppgick under budgetåret 1992/93 till 161,6 miljoner kronor. 131 <h2>Zambia</h2> Zambia tillhör ett av världens mest skuldtyngda länder. Fallande kopparpriser har försvårat landets situation. Fortsatta reformer och diversifiering av ekonomin är avgörande för att Zambia skall kunna ta sig ur den ekonomiska krisen. Det svenska biståndet har bidragit till att Zambia är självförsörjande på utsäde av de viktigaste livsmedelsgrödorna. I samband med den svåra torkan 1992 bidrog Sverige med inköp och transport av majs.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-220.png" style="width:339pt;height:260pt;"/> Yta............................................... 753 000 km2 (1991) Befolkning........................................ 8,3 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år........................ 3,2%   (1990) Andel läskunniga män.............................................................81%   (1990) kvinnor.........................................................65%   (1990) Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................47 år   (1991) kvinnor........................................................50 år   (1991) Dödlighet, barn under 5 år................ 20%   (1992) BNI/invånare................................... 290 USD (1992) Totalt bistånd, andel av BNI       28%   (1992) Skuldtjänstkvot.....................................29%   (1992) Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-221.png" style="width:94pt;height:70pt;"/> Industri 8% Tjänste och service 54% Jordbruk 38% 132 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Efter 18 års enpartistyre under president Kenneth Kaunda genomfördes fria presi- dent- och parlamentsval i oktober 1991. Valen resulterade i en jordskredsseger för oppositionspartiet MMD och dess ledare Frederick Chiluba. Ett år senare ägde kom- munalval rum och även i dessa fick MMD stor majoritet. Zambias ekonomi är mycket beroende av inkomsterna från kopparutvinningen. Cirka 85 % av landets exportinkomster och ca 15 % av BNP kommer från koppar. Be- roendet av kopparinkomster har bidragit till att Zambia hamnat i en djup ekonomisk kris eftersom världsmarknadspriset på koppar har sjunkit drastiskt sedan mitten av 1970-talet. Zambia betraktas nu som ett låginkomstland. BNP per capita har sjunkit under hela 1980-talet och uppskattades år 1992 uppgå till 290 US dollar. Den ekono- miska situationen förvärras av att Zambia är ett av världens mest skuldtyngda län- der. En stor del av skulden är till multilate- rala institutioner. För att vända den negativa ekonomiska utvecklingen inledde Zambia år 1990 ett ekonomiskt reformprogram med stöd av Internationella valutafonden och Världs- banken. De ekonomiska reformerna har intensifierats under den nya regeringen. Ekonomin som tidigare hämmades av stat- lig inblandning och regleringar har i allt väsentligt liberaliserats. Bland annat har priserna på alla varor släppts fria, kostsam- ma subventioner på majs och gödningsme- del tagits bort och en enhetlig marknadsbe- stämd växelkurs införts. Reformprogrammet omfattar vidare bl.a. privatisering av statliga företag och ratio- nalisering av statsförvaltningen. Det mak- rokonomiska resultatet av reformerna har hittills varit blandat. Under 1970- och 1980-talen pekade flera sociala indikatorer, såsom förväntad livs- <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991</td></tr> <tr><td> Totalt (1991)................................ Sverige, (1991)...........................</td><td> .....106,5 .......10,8</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr</td></tr> <tr><td> SIDA total.....................................</td><td> .....390,2</td></tr> <tr><td> BITS.............................................</td><td> ........2,2</td></tr> <tr><td> Sarec...........................................</td><td> ........2,2</td></tr> <tr><td> Swedecorp..................................</td><td> ........3,9</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 398,5</td></tr> </table> längd, bamadödlighet och andel barn i lågstadieskolor, på att situationen var bätt- re i Zambia än i många andra fattiga län- der. Den sociala servicen har emellertid försämrats till följd av den ekonomiska krisen och urholkningen av statens finan- ser. Vidare har den ekonomiska avregle- ringen oundvikligen drabbat utsatta grup- per, främst i städerna, bl.a. genom höjda livsmedelspriser och transporttaxor. Sam- tidigt har den förändrade ekonomiska po- litiken gynnat folk på landsbygden. Ett särskilt socialt åtgärdsprogram har också tagits fram. Förbättringarna av den sociala servicen går dock alltför långsamt. Fortsatta reformer och stabilisering av den zambiska ekonomin är avgörande för att Zambia skall kunna ta sig ur den eko- nomiska krisen. För att klara detta kom- mer Zambia att fortsätta vara i behov av omfattande bistånd och skuldavskrivning- ar. 133 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Mänskliga rättigheter och demokrati</h5> Genom de fria valen hösten 1991 återinför- des ett demokratiskt styrelseskick i Zam- bia. Samtidigt är den nyvunna demokratin bräcklig. Rykten om en planerad stats- kupp ledde till att president Chiluba inför- de undantagstillstånd under ett par måna- der våren 1993. En reell opposition till det regerande partiet MMD har saknats, men under det senaste året har MMD präglats av intern splittring, vilket lett till att vissa ledande MMD-politiker lämnat partiet för att bilda ett eget parti. Situationen vad gäller mänskliga rättig- heter är relativt god. Flera organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och demokrati verkar fritt inom landet. Yttran- defriheten, som även tidigare var förhål- landevis omfattande, har ytterligare för- stärkts och mediadebatten är betydligt friare i dag än tidigare. Regeringen har samtidigt haft svårt att helt släppa kontrollen över media. Ett an- nat område som behöver stärkas är kvin- nornas rättigheter och rättssäkerhet. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Militäruppgiftema uppgår till ca 3,2 % av BNP. Men tack vare de positiva föränd- ringarna i regionen har den zambiska re- geringen aviserat att militärutgifterna skall minskas. Trots att det allt sedan självständighe- ten pågått väpnade konflikter i flera av grannländerna, har Zambia aldrig självt deltagit i dessa. Däremot har en generös flyktingpolitik förts. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Under 1992 utgjordes 28 % av bruttonatio- nalinkomsten av bistånd. Sverige tillhör de stora bilaterala givarna och svarar för ca 10 % av det samlade biståndet till Zambia. Andra stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG. Effektiviteten i biståndet påverkas i hög grad av den zambiska statsförvaltningens svaga kapacitet. Förvaltningen känneteck- nas av övertalighet, låga löner och låg ut- bildningnivå. Den planerade reformering- en av statsförvaltningen är därför viktig för att förbättra genomförandet och där- med resultaten av biståndsinsatserna. De pågående ekonomiska reformerna i Zam- bia ökar också förutsättningarna för ett effektivt bistånd. <h5>Sveriges bistånd</h5> Huvuddelen av det svenska biståndet till Zambia kanaliseras genom SIDA, men även Swedecorp och i viss mån Sarec och BITS samarbetar med Zambia. Det över- gripande målet för biståndet till Zambia är en varaktig förbättring av befolkningens levnadsförhållanden genom stöd för eko- nomiska reformer, demokratisering och sociala insatser. Totalt utbetalades under 1992/93 398,5 miljoner kronor. <h6>Biståndet genom SIDA</h6> Det svenska biståndssamarbetet genom SIDA inleddes 1965. Det pågående bistån- det genom SIDA regleras i ett ettårigt avtal för kalenderåret 1993. Biståndet lämnas i form av direkt och indirekt stöd till det ekonomiska reformprogrammet. Landra- men för budgetåret 1992/93 var 275 miljo- ner kronor och är 255 miljoner kronor för 1993/94. Till detta tillkom bl.a. katastrof- bistånd, regionala insatser och bistånd ge- 134 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-222.png" style="width:385pt;height:278pt;"/> Det svenska biståndet till jordbruksforskning och utsäde har inneburit att Zambia nu är självförsörjande på de viktigaste livsmedelsgrödoma. Foto: Bror Karlsson, Bazaar. nom enskilda organisationer. Huvudsek- torema för biståndssamarbetet är jord- bruk, undervisning och hälsovård. Jordbruk Utvecklingen av jordbruket är av stor be- tydelse för den ekonomiska utvecklingen i Zambia. Det svenska biståndet till jord- bruksforskning och utsäde har inneburit att Zambia nu är självförsörjande på hög- kvalitativt utsäde av de viktigaste livs- medelsgrödoma. Ett integrerat mark- vårdsprogram som omfattar markvård, trädplantering och utbildning av småbön- der har givit goda resultat. Ytterligare kon- centration av insatserna har uppnåtts ge- nom att vissa program avslutades under budgetåret. Hälsovård Svenskt stöd ges bl.a. till ett basläkeme- delsprogram, till kapacitetsuppbyggnad inom hälsoförvaltningen och till ett aids- program. Genom basläkemedelsprogram- met förses 600 av landets ca 1000 hälsocen- traler med basläkemedel och personalen har utbildats. Nederländerna täcker beho- vet för de övriga hälsocentralerna. Undervisning En stor del av stödet till undervisning går till produktion och distribution av läro- böcker till elever på lågstadiet. Vidare finansierar SIDA ett program, Selfhelp Action Plan for Primary Education, som visat sig mycket framgångsrikt. Program- met syftar till att aktivera lärare att för- 135 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE bättra undervisningsmetoder och lärome- del, att stimulera praktisk undervisning i skolorna samt att öka skolornas möjlighe- ter till självförsörjning. Betalningsbalansstöd Betalningsbalansstödet syftar till att un- derlätta övergången till marknadsekono- mi, genom att landet tillförs nödvändig utländsk valuta. Stödet ges dels i form av importstöd, som fördelas genom ett mark- <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 275,0</td><td> 255,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 20,2</td><td> 61,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 295,2</td><td> 316,3</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Jordbruk</td><td> 63,1</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 32,4</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 43,8</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Importstöd/skuldlättnad</td><td> 67,1</td><td> 140,0</td></tr> <tr><td colspan="2"> Personal- och konsultfond 10,6</td><td> 16,0</td></tr> <tr><td> Torkrelaterade insatser</td><td> 16,7</td><td> -</td></tr> <tr><td> Driftledningscentral</td><td> -</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 0,2</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 233,9</td><td> 271,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 61,3</td><td></td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td> 74,4</td><td> *</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 37,2</td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 1,5</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Regionalt samarbete</td><td> 31,3</td><td> 35,7</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 8,8</td><td></td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 3,1</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 156,3</td><td> 39,7</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 390,2</td><td> 310,7</td></tr> <tr><td colspan="3"> * Beslut om betalningsbalansstöd beräknas att</td></tr> <tr><td> tas i januari 1994.</td><td></td><td></td></tr> </table> nadsbaserat valutafördelningssystem, dels i form av skuldlättnader. Det svenska im- portstödet har främst använts för import av insatsvaror och maskiner till industrin och jordbruket, olja, mediciner och trans- portfordon. Personal- och konsultfond Kunskapsöverföring är ett viktigt led i att stärka den zambiska förvaltningens förmå- ga att utforma och genomföra den ekono- miska politiken. Personal- och konsultfon- den används främst för att förbättra kapa- citeten hos centrala institutioner. Bland insatserna kan nämnas det svenska stödet till datorisering av den zambiska central- banken och makroekonomisk rådgivning till finansministeriet. Demokratibistånd Ett intressant samarbete har inletts inom ramen för demokratibiståndet. Stöd läm- nas bl.a. till utbildning i mänskliga rättig- heter för poliser och fängelsepersonal, val- övervakning, valinformation på lokala språk samt till uppbyggande av fria folk- rörelser och demokratiska organisationer. Katastrofbistånd I samband med den svåra torkan under 1992 har Sverige bidragit med 112 miljoner kronor främst för inköp och transport av majs till Zambia. Tack vare snabbt hand- lande från zambiska regeringen och omfat- tande insatser från givarna kunde utbredd svält undvikas. Regionala insatser Genom anslaget för regionalt samarbete i södra Afrika finansieras bl.a. infrastruktur- satsningar inom energi och längs Tazara- jämvägen mellan Lusaka och Dar es Salaam. 136 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Ett mindre antal enskilda organisationer har verksamhet i Zambia. Den största är SCC/Utan Gränser, som stöder den zam- biska kooperationen. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Genom Swedecorp lämnas bl.a. stöd till ett program för utveckling av små och medel- stora företag. Programmet, som omfattar 19 företag, syftar till att öka de zambiska företagens konkurrenskraft genom samar- bete med svenska företag i samma branch. Programmet har givit goda resultat. Swedfund International AB är delägare i ZAMSEED, ett samriskföretag som pro- ducerar och distribuerar utsäde till zam- biska bönder. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Zambia tillhör inte de länder som Sarec har bilateralt forskningssamarbete med. Via en multilateral organisation stöder emellertid Sarec jordbruks- och skogs- forskning i Zambia. Sarec stöder även ett internationellt forskningsprogram om aids där Zambia ingår. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Under budgetåret deltog 26 zambier i kur- ser anordnade av BITS. <h6>Övrigt</h6> Svenska Institutet arrangerade under bud- getåret studiebesök i Sverige för zambiska parlamentariker och den zambiska lokal- valskommissionen för studier av Sveriges riksdag och svenskt valsystem. 137 <h2>Zimbabwe</h2> Goda regn har under året möjliggjort en återhämtning efter förra årets svåra torka. Optimistiska bedömare tror på en blygsam tillväxt under 1993. Sveriges bistånd omfattar bland annat landets vaccinationsprogram som startades 1982. Målet är att vaccinera alla barn under fem år mot de vanligaste barnsjukdomarna. Det svenska stödet bidrog även till genomförandet av 1992 års folkräkning. 'LUSAKA Chinhoyi Kwekwei Gweru ;Masvingo Gwandai Rutenga’ Beitbridge Karibasjön /ictoria Falls^ w-^ijjwanae l. Bulawayi Zvishavane Zimbabwe- A ruinerna BOTSWANA 200 100 väg järnväg Yta.................................................391 000 km2 (1991) Befolkningstilläxt/år......................10,3milj.   (1991) Befolkningstillväxt/år              3,4%   (1991) Andel läskunniga män.............................................................74% kvinnor.........................................................60% Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................59 år kvinnor........................................................62 år Dödlighet, barn under 5 år................8,7%   (1990) BNI/invånare....................................570 USD (1992) Totalt bistånd, andel av BNI............6,2% Skuldtjänstkvot................................... 32%  (1992) Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-223.png" style="width:94pt;height:71pt;"/> Industri 6% Tjänste och service 30% Jordbruk 64% 138 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Totalt (1991).....................................38,3 Sverige................................................3,5 Svår torka under 1991 -1992 tvingade re- geringen i Zimbabwe att importera stora<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-224.png" style="width:182pt;height:12pt;"/> getunderskottet och urholkade betalnings- balansen. I slutet av 1992 var den ekono- Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr miska situationen krisartad; BNP föll med 8 % och produktionen inom jordbrukssek- torn gick ned med ca 35 % under året. Hög inflation och ett högt ränteläge höll tillbaka investeringsviljan inom näringslivet. Goda regn under perioden november-april 1992 - 93 möjliggjorde emellertid en åter- hämtning inom jordbrukssektorn som i sin tur bidragit till en viss förbättring av ekonomin. Inflationen har minskat och ränteläget sänkts. Optimistiska bedömare tror på en blygsam tillväxt under 1993. Zimbabwes ekonomi baseras huvudsakli- SIDA total........................................378,5 BITS ..................................................32,0 Sarec.................................................10,0 Swedecorp (inklusive Swedfund)........5,5 Summa      426,0 gen på jordbruk, gruv- och tillverkningsin- dustri. Infrastrukturen, som är väl ut- byggd, får anses vara en av de bästa bland länderna söder om Sahara. År 1991 inledde regeringen ett femårigt ekonomiskt reformprogram som utarbe- tats i nära samarbete med Världsbanken. Bland annat avskaffas successivt prisregle- ringarna, växelkursen justeras och valuta- systemet liberaliseras. Vidare inleddes en effektivisering av den offentliga sektom. Dock har höjda priser och avgifter drabbat den fattigare delen av befolkningen myck- et hårt. Det största ekonomiska och politiska problemet är den mycket höga och stän- digt ökande arbetslösheten, som idag upp- skattas till minst 40 %. Näringslivet, jord- brukssektorn och den offentliga sektom kan inte inom en rimlig tid, med bibehål- len balans i statsfinanserna, expandera i sådan takt att den snabbt växande befolk- gan om expropriering av privatägd jord- bruksmark - som nu huvudsakligen ägs av vita - för omfördelning till småbönder, är således högaktuell och kan förväntas så förbli fram till de planerade parlaments- och presidentvalen våren 1995. Det stats- bärande partiet Zanu (PF) har för närva- rande 147 av de 150 platserna i parlamen- tet. Valdeltagandet vid fyllnadsvalen under 1992/93 har varit mycket lågt. Den politiska oppositionen är svag men försök görs till samling inför de kommande va- len. Zimbabwe har en central och stark ställ- ning i regionen. Förhållandet till Sydafrika omprövas i takt med att den politiska situ- ationen där förändras. President Mugabe har bidragit i fredsansträngningama i flera av grannländerna. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati.</h5> ningen kan erbjudas sysselsättning och löner så att levnadsstandarden kan höjas. Arbetslösheten påverkar redan den inri- kespolitiska situationen. Den viktiga frå- Rättssäkerheten är tillfredsställande även om enskilda fall av övergrepp förekom- mer. Flera frispråkiga oppositionstidning- ar ges ut, och i etermedierna förekommer utfrågningar och debattprogram i olika 139 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE ämnen. Dödsstraff utdöms för mord och landsförräderi men har inte verkställts sedan 1988. Frågan om dödsstraffet är un- der debatt. Många zimbabwier, bl.a. lant- arbetare på storjordbruken saknar kom- munal rösträtt. Kvinnan är enligt lag jämställd med mannen men utsätts ofta i praktiken för diskriminering. Organisatio- ner för mänskliga rättigheter tillåts verka fritt. Zimbabwe är en flerpartistat, med ca 10 politiska partier. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> I budgeten för 1993/94 presenterades en nominell ökning av försvarsutgiftema med 14 %, trots att Zimbabwes trupp i Mozambique kunnat dras tillbaka. Ök- ningen motiveras främst av att tidigare ingångna långsiktiga leveransavtal blivit dyrare på grund av den kraftiga nedskriv- ningen av zimbabwedollam under senare år. Försvarsbudgeten utgör därmed ca 13 % av statens löpande utgifter. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Storbritannien är den största bilaterala givaren i absoluta tal. Därefter följer Tysk- land, Japan och Sverige. De stora multila- terala givarna är EG, Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken. Zimbabwe har en väl fungerande statsapparat med förhållandevis välutbildade tjänstemän. Kapaciteten att ta emot biståndet är god, kanske delvis på grund av att det endast utgör en begränsad del av statsbudgeten, ca 6%. <h5>Sveriges bistånd</h5> Att bidra till ekonomisk och social utjäm- ning har sedan självständigheten 1980 varit målet med biståndet till Zimbabwe. Tillväxtmålet har fått ökad betydelse se- dan Zimbabwe, i nära samarbete med Världsbanken, inledde sitt ekonomiska reformprogram i riktning mot marknads- ekonomi 1991. Biståndet genom SIDA dominerar, men även BITS, Sarec och Swedecorp samarbe- tar med Zimbabwe. Totalt betalades 396,8 miljoner kronor ut 1992/93. Ett antal svenska enskilda organisationer verkar i landet. <h6>Biståndet genom SIDA</h6> De senaste överläggningarna ägde rum i juni 1992 då bl.a. ett samarbetsavtal för 1992/93 -1993/94 undertecknades. Bistån- det är koncentrerat till hälsa, undervis- ning, förvaltning och transporter. Utbetal- ningstakten är hög. Hälsovård Syftet med stödet är att bidra till att för- bättra hälsan för eftersatta och fattiga på landsbygden, med särskild inriktning på kvinnor och barn. SIDA stöder bl.a. Zim- babwes vaccinationsprogram som inled- des 1982. Målet är att alla barn under fem år i landet skall vaccineras mot de sex van- ligaste barnsjukdomarna. SIDA har stött programmet sedan starten med nästan allt vaccin, en större del av transportflottan och hela utrustningen, som levererats av Electrolux. Till programmet som når mer än 80 % av barnen, har hittills avsatts 60 miljon kr. I stödet ingår även bl.a. insatser för sexuell och reproduktiv hälsa samt om- givningshygien. Undervisning Målet är att uppnå grundläggande utbild- ning till alla och förbättrad kvalitet på un- dervisningen, bl.a. genom fler kvalificera- de lärare på landsbygden. Medlen är bl.a. upprustning av skolor, byggande av bostä- 140 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-225.png" style="width:388pt;height:267pt;"/> Odling i Masase i södra Zimbabwe, ett projekt för hjälp till självhjälp där kvinnorna har en framträdande roll. Foto: David Dahmén, Bazaar. der för lärare och bidrag till produktion och distribution av läromedel till skolor på landsbygden. Antalet delinsatser kommer att minskas. Förvaltning Programmet ger stöd till uppbyggnad av hållbar kapacitet för administrativa och ekonomiska reformprogram som pågår på statlig och kommunal nivå. Den offentliga och privata förvaltningen har nämligen vuxit kraftigt sedan självständigheten. Stö- det har även bidragit till genomförandet av 1992 års folkräkning. Transporter Stödet omfattar byggande, upprustning och underhåll av lågkostnadsvägar på landsbygden. Det omfattar även tekniskt bistånd till övergripande och strategiska områden som kunskapsutveckling, institu- tionsförstärkning och miljö. Import stöd Stödet ges i syfte att stödja det ekonomiska reformprogrammet i riktning mot mark- nadsekonomi genom att landet tillförs ut- ländsk valuta. Villkoret för stödet är att Zimbabwe följer den politik som anges i det ekonomiska reformprogrammet. Stö- det ges till det marknadsbaserade systemet för valutafördelning, OGIL. Systemet an- vänds av den privata sektorn och i något enstaka fall av statliga verk. Den klara för- bättringen i utbetalningsgrad jämfört med 1991/92 beror främst på att OGIL nu fung- erar och att utbetalningar av importstödet därför kommit igång. 141 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Övrigt Personal- och konsultfonden är av begrän- sad omfattning. Den används för utbild- ning och seminarier inom statsförvaltning- en samt studier och utredningar inom den privata och statliga sektorn. Studierna rör bl. a. förslag till liberalisering av jordbruks- priser och marknadsföring. Från anslagsposten särskilda program <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 220,0</td><td> 195,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 51,3</td><td> 29,4</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 271,3</td><td> 224,4</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 72,8</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 29,9</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Förvaltning</td><td> 30,8</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Transport</td><td> 28,1</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 66,5</td><td> 65,0</td></tr> <tr><td> Katastrofinsats</td><td> 10,0</td><td></td></tr> <tr><td> PK-fond</td><td> 3,7</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 241,8</td><td> 165,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 29,4</td><td></td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td></td><td> 79,8 *</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 22,3</td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 0,2</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td> 2,7</td><td></td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 23,5</td><td></td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 0,9</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 7,3</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 136,7</td><td> 52,5</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 378,5</td><td> 217,5</td></tr> <tr><td colspan="3"> * Beslut om betalningsbalansstöd planeras</td></tr> <tr><td> i början av år 1994.</td><td></td><td></td></tr> </table> utbetalas 7,3 miljoner kronor, varav den största delen går till UNICEF:s utbild- ningsinsatser om aids. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> I Zimbabwe verkar omkring 20 svenska enskilda organisationer, bl. a. Afrikagrup- pema och Lutherhjälpen. Sammanlagt betalades 22,3 miljoner kronor ut i projekt- bidrag under budgetåret. De flesta projekt rör naturbruk, undervisning eller hälso- vård. Katastrofbistånd Den största delen av katastrofbiståndet om 22,3 miljoner kronor gick till tilläggskost för barn. Resten har gått till import av mat och stöd till mocambikiska flyktingar. Inom landramen omfördelades 10 miljoner kronor till insatser mot den svåra torkan 1992. Betalningsbalansstöd Zimbabwe tilldelades betalningsbalans- stöd om 40 miljoner kronor för 1991/92 och 50 miljoner kronor för 1992/93 varav 79,8 miljoner kronor betalades ut under budgetåret. Regionalt samarbete Zimbabwe får indirekt och direkt del av svenska bidrag till Southern African Deve- lopment Community, SADC, dels på transport- och teleområdet, dels genom upprustningen av den viktiga transport- leden genom Beira i Mozambique. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Zimbabwe har hittills fått 538 miljoner kro- nor i u-krediter och därtill 188 miljoner kronor i gåvoelement. Krediterna har bl.a. gått till ett oljelagringsprojekt och ett drift- 142 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE ledningssystem. Under budgetåret bevilja- des en utvecklingskredit om 93 miljoner kronor och 28 miljoner kronor i gåvoele- ment till upprustning av ett värmekraft- verk. BITS fick tillsammans med Swede- corp 5 miljoner kronor extra för budgetåret i syfte att bygga upp ett bredare samarbete med Zimbabwe. BITS beslutade om insat- ser inom det tekniska samarbetet, bl.a. hantering av industriellt avfall och en plan för utveckling av ett flygtrafiksystem, om sammanlagt 12,2 miljoner kronor varav 1,9 miljoner kronor betalades ut. Under 1992/93 deltog 30 zimbabwier i kurser i bl.a. vägunderhållning finansiera- de av BITS till en sammanlagd kostnad av 2,1 miljoner kronor. Zimbabwes forskning inom ekologi, sexu- ellt överförda sjukdomar, bioteknologi, gruvindustri, biologi och arkeologi. Stöd till bibliotek ingår också. Myndigheten stöder även flera regionala nätverk där zimbabwiska forskare och institutioner ingår: energi, arkeologi och samhällsveten- skap. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Swedecorp har under året finansierat en studie av den industriella miljösituationen i ett av de mest industrialiserade område- na i Zimbabwe och hjälpt till att ta fram utbildningsmaterial för företagare inom miljöområdet. Studien, som var en de för- sta i sitt slag i Zimbabwe, har bidragit till att intensifiera debatten om företagens miljöarbete. Representanter för Zim- babwes fondbörs besökte också Sverige. Myndigheten stöder vidare ILO:s, Inter- national Labour Organization, regionkon- tor i Harare och dess kurser i företagseko- nomi för småföretagare. Programmet, Improve Your Business, grundas på ett material som Sveriges Arbetsgivarefören- ing har tagit fram. Idag finns tre samägda företag (joint ventures) i Zimbabwe, bl.a. Nitro Nobel Zimbabwe. Swedecorp betala- de ut ca 5,5 miljoner kronor inklusive utbe- talningar för utbildning och ledarskap via Swedfund. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec har kontor i Harare för att kunna följa insatser i regionen. Den största delen av Sarec:s stöd lämnas till University of 143 <h3>Demokratistöd till Sydafrika</h3> Alltsedan mitten av 1960-talet har Sverige gett omfattande bistånd i syfte att medver- ka till att apartheid avskaffas och demo- krati införs i Sydafrika. Detta, det s.k. humanitära biståndet till Sydafrika, har genom åren uppgått till runt 1,7 miljarder kronor, varav 197 miljo- ner kronor 1992/93. Biståndet har under de senaste åren utgjort en del av anslags- posten "Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd" och har handlagts av SIDA. Det har i huvudsak kanaliserats genom svenska och internationella enskil- da organistioner. Cirka en tredjedel av bi- ståndet har lämnats direkt till ANC i Syd- afrika. <h6>Bistånd via enskilda organisationer</h6> Omkring två tredjedelar av stödet har läm- nats till svenska och internationella organi- sationer för samarbete med sydafrikanska grupper som motverkar apartheid. Bland de svenska organisationerna kan nämnas de större kyrkliga sammanslutningarna, fackföreningsrörelser, politiska partier, kvinnoorganisationer, kulturföreningar, utbildningsinstitutioner samt solidaritets- organisationer. Utanför Sverige har stöd bl.a. givits via FN:s fonder för södra Afri- ka, världskyrkorådet WCC, rättshjälpsor- ganisationen ID AF samt stipendieorgani- sationema WUS och AET. Rättesnöret och den gemensamma strä- van har varit att ge individer och organisa- tioner, vars mänskliga rättigheter förvä- grats, stöd och möjlighet till fortsatt verksamhet. Många av mottagarna har bekämpats av säkerhetstjänsten och myn- digheterna. För att skydda dessas säkerhet har biståndssamarbetet successivt tvingats till förändring. Således försökte apartheid- regimen vid flera tillfällen täppa till de legala kryphål som utnyttjades. Men som tydliga bevis på behoven och motstånds- kraften skapades ständigt alternativa sätt att, inom lagens råmärken, fortsätta bedri- va biståndsverksamheten. En betydande andel av biståndet har avsett utbildningsinsatser. Andra centrala ämnesområden har varit rättshjälp, kyrklig verksamhet, kulturaktiviteter, facklig verk- samhet samt sociala insatser i övrigt. Utformningen har nära anpassats till den politiska utvecklingen. De senaste årens förändrade situation i Sydafrika har medfört att prioritet i allt högre grad ges till insatser som främjar förhandlingspro- cessen, motverkar våldet, förstärker den demokratiska utvecklingen och säkerstäl- ler att de kommande valen genomförs på ett fritt och rättvist sätt. <h6>Stöd till ANC</h6> Fram till 1990 var det humanitära bistån- det till ANC inriktat på att bistå dess flyk- tingverksamhet i regionen. Bidragen an- vändes för att täcka flyktingars dagliga behov som mat, husrum etc. Dessutom bekostades viss projektverksamhet i flyk- tingläger i Tanzania och Zambia, bl.a. inom jordbruk och undervisning. Likaså finansierades ANC:s kontor i regionen. När ANC åter fick rätt att verka i Sydaf- 144 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-226.png" style="width:388pt;height:268pt;"/> F.W. de Klerk och Nelson Mandel vid utdelningen av Nobelpriset i Oslo. En handskakning som visar resulta- tet av bl.a. Sveriges stöd till att avskaffa apartheid och införa demokrati i Sydafrika. Foto: Paal Hansen, Pressens Bild rika 1990, kvarstod viss flyktingverksam- het under betydande tid. Dessutom upp- stod behov av att bidra till repatrieringen av sydafrikaner och att bidra i den svåra återetableringsprocessen. Det fortsatta stö- det grundades också på insikten att ANC:s fulla medverkan är en förutsättning för att en varaktig politisk lösning skall kunna skapas i Sydafrika. Därför har inom biståndsverksamheten under de senaste åren betydande vikt lagts vid att stödja ANC:s förhandlingsförbere- delser och -arbete. Därutöver har också bidrag givits till ANC:s administration, informationsverksamhet samt till utbildning och annat socialt arbete. Biståndet till ANC avslutas när ANC är att betrakta som ett politiskt parti som del- tar i allmänna val. Under förutsättning att val hålles som planerat den 27 april 1994 kommer således stödet till ANC att avslu- tas den 27 januari 1994. 145 <h3>Regionalt ekonomiskt samarbete i södra och östra Afrika</h3> <h5>Södra Afrika</h5> Vid ett statschefsmöte i Windhoek i augus- ti 1992 beslöt länderna Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mozambique, Namibia, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zim- babwe att omvandla det tidigare Southern African Development Coordination Confe- rence (SADCC) till en gemensam marknad benämnd Southern African Development Community (SADC). Syftet var att inför ett kommande eventuellt införlivande av Syd- afrika verka för en högre grad av ekono- misk integration. Samtidigt förblir förhål- landet oklart till övriga regionala samarbetsformer som handelsorganisatio- nen PTA och sydafrikanska tullunionen SACU. Den stora utmaningen det regiona- la samarbetet står inför den närmaste framtiden är på vilket sätt och i hur hög grad Sydafrika efter apartheid kommer att involveras i samarbetet. Det vägval den i regionala termer ekonomiska stormakten Sydafrika kommer att välja blir avgörande för utvecklingen i regionen. Samtidigt som förhoppningarna avtar om att Sydafrikas inlemmande skall få snabba tillväxteffekter tilltar farhågorna om att det skulle kunna leda till betydande regional obalans. Sam- stämmigheten är dock stor om att ett väl fungerande samarbete kan få positiva följ- der för regionen som helhet. De nordiska länderna svarar för en tredjedel av det bilaterala biståndet till SADC-området. Sverige är den största gi- varen. Andra stora givare är Canada, EG, USA, Tyskland och Nederländerna. Ett visst samarbete har inletts med FN och Världsbanken. Det bredare samarbetet mellan Norden och SADC fastlades i den s.k. Harare- de- klarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsområden som komplement till det reguljära biståndet, särskilt inom han- del, investeringar och kultur. Avtalet för detta, det s.k. Norden/SADC-initiativet, förlängdes 1991 med ytterligare fem år. Sverige fungerade som nordisk samordna- re för det nordiska initiativet under en två- årsperiod fram till januari/februari 1990, varefter Danmark övertog ansvaret. I fe- bruari 1992 tog Finland över ansvaret för perioden 1992 - 94. Ökade ansträngningar görs för att främ- ja export från SADC-ländema genom SwedeCorp. NORSAD-fonden har, efter förändringar av fondens regler, nu kom- mit igång med projektfinansiering. En sär- skild handelsgrupp lämnar förslag till hur handeln regionerna emellan kan utökas. Tidskriften Southern African Economist har fått ett positivt mottagande. Tonvikten i SADC-samarbetet har lagts på - huvudsakligen biståndsfinansierade - investeringar vad gäller fysisk infrastruk- tur, dvs. att stärka transporter och kom- munikationer mellan länderna. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska län- derna engagerat sig särskilt starkt i denna sektor. Därutöver ges bistånd inom främst energisektorn. Sverige har sedan 1981/82 fram till ka- lenderårsskiftet 1992/93 betalat nära 1,5 146 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE miljarder kronor. Huvuddelen, närmare två tredjedelar, av det svenska biståndet har använts för upprustning av transport- systemen genom Mozambique, Zambia och Tanzania, dvs. Beira- och Dar es Salaam- korridorema. Svenska bidrag har också gått till uppbyggnad av regionens telenät. För att stärka SADC:s förmåga att bere- da och genomföra projekt har stöd givits i form av finansiering av personal och annat tekniskt bistånd till transport-och kommu- nikationskommissionen i Maputo, till in- dustri-och handelssekretariatet i Dar es Salaam och till miljö-och markvårds-sekre- tariatet i Maseru. En konsultfond har knutits till SADC- sekretariatet i Gaborone. Sverige och Fin- land har dessutom gett stöd till gruvsekre- tariatet i Lusaka. Inom telekommunikationsområdet del- tar Sverige tillsammans med Norge i fi- nansieringen av tre mikrovågslänkar mel- lan Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan Malawi, Mozambique och Zim- babwe samt mellan Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en internationell televäxel i Mozambique. Te- letrafiken i regionen har inneburit ett stort steg mot oberoende från Sydafrika. På järnvägsområdet levereras tele- och signalutrustning till järnvägen i Botswana. För TAZARA-jämvägen har järnvägsvag- nar levererats från företag i Zimbabwe. I Beira-korridoren och i hamnen i Beira på- går stora upprustningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar reparation av hamnanläggningar, banval- lar, spår och väg. Planer finns för återupp- byggnad av Lobito-korridoren när säker- hetssituationen tillåter. På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mozambique till Ma- lawi. Betydande och uppmärksammade svenska insatser har gjorts för återupp- byggnaden av det brandskadade zambiska kraftverket Kafue Gorge, liksom utbild- ningsinsatser dit. Svenskt bistånd har också gått till insat- ser inom naturresursområdet, bl.a. till uppbyggnad av en regional genbank. Under budgetåret 1992/93 utbetalades 160 miljoner kronor. Den utgående reser- vationen uppgick till 111 miljoner kronor. <h5>Östra Afrika</h5> Inom anslagsposten har tidigare även regi- onalt samarbete i övriga Afrika finansie- rats. Under budgetåret 1992/93 utbetala- des 24 miljoner kronor för tre insatser. Målsättningen har varit att ge stöd till regi- onal samverkan, särskilt i östra Afrika. Sverige har sedan länge gett stöd till den östafrikanska utvecklingsbanken, EADB. Just nu genomförs en översyn som skall ta ställning till eventuellt fortsatt svenskt stöd till banken. Svenska bidrag har också givits till den regionala samarbetsorganisationen på Af- rikas hom, IGADD, huvudsakligen för miljöinsatser. Organisationen lever en tyn- ande tillvaro. För att underlätta återkoms- ten för hemvändande flyktingar i Afrikas hom ges stöd även till utbildningsinstitu- tionen African Educational Trust (AET). Detta stöd är nytt. Under 1993 har andra regionala initiativ tillkommit vilka framöver kommer att få bidrag från denna anslagspost. Dit räknas Organization for AFrica (OAU) och Global Coalition for Africa (GCA). 147 <h3>Biståndsinsatser i Väst-, Central- och Nordafrika</h3> <h5>Väst- och Centralafrika</h5> Väst- och Centralafrika är ett mycket hete- rogent område, som inkluderar Nigeria, Afrikas folkrikaste nation, huvuddelen av kontinentens oljeproducenter, Sahellän- dema och de fransktalande länderna, vil- kas valuta är konvertibel mot den franska francen. Flera länder har under 1992 och 1993 genomgått eller inlett en politisk reforme- ring med demokratisk inriktning. För när- varande pågår en översyn över biståndet till Central- och Västafrika. Resultatet av denna kommer att ligga till grund för det fortsatta samarbetet med regionen. Konflikten i Liberia har fortsatt med mycket blodiga inbördesstrider och mil- jontals människor har tvingats fly till grannländerna. Sverige har bidragit med personal från Räddningsverket som på uppdrag av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) har plane- rat upprättandet av flyktingläger på grän- sen till Sierra Leone. Inbördeskriget i Libe- ria har också spritt sig över gränsen till södra Sierra Leone. Därtill beräknas Sierra Leone ha tagit emot ca 1,5 miljoner liberi- anska flyktingar. Även Elfenbenskusten och Guinea har tagit emot stora grupper flyktingar från Libera. Nigeria, som är Väst- och Centralafrikas stormakt, har sedan landets självständig- het präglats av etnisk/religiösa motsätt- ningar och kupper. Valet 1993 ogiltighets- förklarades av Babaougida-regimen då det stod klart att den kandidat man givit sitt stöd skulle förlora. Nigeria har den största truppen i ECOMOG och är näst intill egen part i Liberiakonflikten. I Togo pågår det sedan 1992 en general- strejk i protest mot presidentens självsvål- dighet. Man uppskattar att ca 200 000 to- goleser har flytt till grannländerna Ghana och Benin. Inbördeskriget mellan folkgrupperna huter och tutsis i Rwanda har intensifie- rats under 1992 och man uppskattar anta- let flyktingar till ca 1 miljon. Under våren 1993 har fredsförhandlingar inletts under tanzanisk medling. Burundi genomförde i juni 1993 fria val till presidentämbetet och parlamentet, med resultat att oppositionspartiet FRO- DEBU tog över makten i landet. Sverige lämnade bidrag till valprocessen, bl.a. ge- nom att sända valobservatörer till valen. Under hösten 1993 skedde ett kuppförsök i Burundi, som medförde att över 600 000 flytt landet. Sverige har bidragit till att återställa demokratin. I Gambia stödjer Sverige OAU:s center för mänskliga rättigheter som ligger i Ban- jul. Sahelprogrammet, omfattande Niger, Burkina Faso och Senegal, som inleddes 1983, håller på att utvecklas. I syfte att för- enkla och effektivisera det svenska stödet till miljöinsatser i Västafrika planeras en omläggning av programmet. Flera länder i regionen är mycket skuld- tyngda och ingår i Världsbankens SPA- samarbete, Special Programme of Assis- tance. Inom ramen för detta förefaller det möjligt, och ibland även tillrådligt, att 148 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE SIDA ser till även dessa länders förutsätt- ningar att få betalningsbalansstöd. De enskilda organisationernas arbete, både inom katastrofhjälp och utvecklings- samarbete, utgör ett mycket viktigt inslag i Sveriges insatser. De svarar för en stor del av beloppet. Zaire är ett av Sveriges äldsta missionsländer och är jämte Etiopien, Tan- zania och Kenya än idag det land som hyser flest missionärer som arbetar med bistånd. <h5>Nordafrika</h5> Länderna i Nordafrika ingår i den arabiska kultursfären där islam, både socialt och politiskt spelar en mycket stor roll. På flera ställen har fundamentalismen vuxit sig allt starkare. Tre frågor har dominerat den politiska och ekonomisk/sociala situationen i regio- nen, säkerhetsläget, Västra Sahara och Lockerbiekatas trofén. I Algeriet är det interna säkerhetsläget mycket allvarligt. Det har präglats av terrordåd och sabotage, utförda av extre- mistiska fundamentalister. Samhällsdebat- törer mördas och armén har ofta satts in för att förfölja fridsstörarna. Förutsättning- en för att landet skall nå fram till politisk stabilitet är dock att man får ordning på <table border="1"> <tr><td colspan="6"> Biståndet till Väst-, Central- och Nordafrika, utbetalningar 1992/93, mkr</td></tr> <tr><td></td><td> SIDA</td><td> Sarec</td><td> BITS</td><td> Swedecorp</td><td> Total</td></tr> <tr><td> Guinea-Bissau</td><td> 60,0</td><td> -</td><td> 0,081</td><td> 0,128</td><td> 60,209</td></tr> <tr><td> Kap Verde</td><td> 85,0</td><td> -</td><td> 0,305</td><td> -</td><td> 85,305</td></tr> <tr><td> Algeriet</td><td> 2,2</td><td> -</td><td> 1,404</td><td> -</td><td> 3,604</td></tr> <tr><td> Benin</td><td> 0,6</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Burkina Faso</td><td> 4,9</td><td> -</td><td> 0,421</td><td> -</td><td> 5,321</td></tr> <tr><td> Elfenbenskusten</td><td> 1,7</td><td> -</td><td> 0,1</td><td> -</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Egypten</td><td> 3,3</td><td> -</td><td> 13,527</td><td> 0,001</td><td> 16,828</td></tr> <tr><td> Gabon</td><td> 0,03</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,03</td></tr> <tr><td> Ghana</td><td> 6,3</td><td> -</td><td> 23,168</td><td> -</td><td> 29,468</td></tr> <tr><td> Guinea</td><td> 9,1</td><td> -</td><td> 0,069</td><td> -</td><td> 9,169</td></tr> <tr><td> Liberia</td><td> 4,7</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 4,7</td></tr> <tr><td> Marocko</td><td> 0,1</td><td> -</td><td> 5,033</td><td> 0,146</td><td> 5,279</td></tr> <tr><td> Mauretanien</td><td> 0,8</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Niger</td><td> 0,6</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Nigeria</td><td> 0,8</td><td> -</td><td> 0,637</td><td> -</td><td> 1,437</td></tr> <tr><td> Rwanda</td><td> 21,7</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 21,7</td></tr> <tr><td> Senegal</td><td> 2,5</td><td> -</td><td> 0,506</td><td> -</td><td> 3,006</td></tr> <tr><td> Sierra Leone</td><td> 5,7</td><td> -</td><td> 0,134</td><td> -</td><td> 5,834</td></tr> <tr><td> Tchad</td><td> 4,0</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Tunisien</td><td> 4,7</td><td> -</td><td> 10,636</td><td> 0,942</td><td> 16,278</td></tr> <tr><td> Zaire</td><td> 26,4</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 26,4</td></tr> <tr><td> Västsahara</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td></tr> <tr><td></td><td> Summa 245,13</td><td></td><td> 56,021</td><td> 1,217</td><td> 302,368</td></tr> </table> 149 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE ekonomin och kan ta sig ur det tillstånd man befinner sig i. Statsledningen har satt upp årsskiftet som gräns för sitt eget man- dat, varefter landet skall styras av en över- gångsregering. Territoriet Västra Sahara är den andra dominerande frågan i regionen. Den tidi- gare utlysta folkomröstningen i Västra Sahara om områdets framtida status har ännu inte förverkligats. Marocko har stor del i att processen har förhalats. Nu har dock ett forum för dialog mellan den marockanska regeringen och ledningen för Polisario etablerats. Efter påstådda ankla- gelser om oegentligheter beträffande an- vändandet av biståndsmedel har det svenska stödet till Västra Sahara hållits inne under året. En utredning har dock givit vid handen att dessa påståenden icke varit helt grundade. Libyens vägran att efterkomma kravet på att utlämna två libyer som misstänks ha installerat den bomb som orsakade Lockerbiekatastrofen, är fortfarande en stor fråga. För Libyens del är det nödvän- digt att komma ur det järngrepp som lan- det försatts i på grund av sanktionerna. Situationen påverkar dessutom Libyens förhållande till grannstaterna Egypten och Tunisien. Sverige lämnar bistånd till Algeriet, Egypten, Marocko och Tunisien, samt till flyktingar i Västsahara. Biståndet består huvudsakligen av samarbete genom BITS, Swedecorp och svenska enskilda organisa- tioner. 150 <h3>Katastrofinsatser i</h3> <h3>Somalia och Sudan</h3> <h5>Somalia</h5> I Somalia har situationen stabiliserats un- der våren 1993. Säkerhetsläget har förbätt- rats med undantag för södra delen av hu- vudstaden Mogadishu. Skördarna har varit så goda att någon mathjälp utifrån inte längre behövs. Massvälten har över- vunnits och hjälpinsatserna befinner sig nu i en övergångsfas från katastrof- till åter- uppbyggnadsbistånd. Under vintern 1992/93 ordnade FN tre konferenser i Ad- dis Abeba, Etiopien, om den humanitära och politiska situationen i Somalia. Vid den sista, i mars 1993, kom de politiska representanterna överens om att bl.a. inrät- ta lokala och regionala råd runt om i So- malia. I september hade lokala råd inrät- tats i hälften av de 77 distrikten utom norra Somalia som har förklarat sig själv- ständigt. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Katastrof- och återuppbyggnadshjälpen har under året kanaliserats via framför allt FN:s barnfond (UNICEF) och jordbruks-<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-227.png" style="width:387pt;height:241pt;"/> Bam väntar på ett mål mat i byn Bardera i Gedo provinsen. Maten är Unimix är en tjock högprotein-välling, en av de få matprodukter som inte stjäls. Foto: Heldur Netocny, Bazzar. 151 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE och livsmedelsorganisation (FAO) inom ramen för FN:s katastrofappeller för Afri- kas Hom, Internationella Röda korskom- mittén, Lutherhjälpen, EFS, brittiska Räd- da Barnen och International Aid Sweden. Den svenska FN-beredskapsstyrkans spe- cialenhet för katastrofhjälp, Swedrelief, har deltagit i UNICEF:s hjälpprogram. Totalt har under 1992/93 160,1 miljoner kronor utbetalats. Övrigt bistånd Liv- och Fredsinstitutet har bidragit till den pågående försoningen i Somalia ge- nom sitt arbete med konferenserna i Addis Abeba, stöd till klanäldstes försoningskon- ferenser i norra och södra Somalia och eta- blerandet av lokala och regionala råd i lan- det. Institutet har hittills tilldelats 8 miljoner kronor för sitt arbete med förso- ningsprocessen. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec:s samarbete med Somalia utgörs nu- mera huvudsakligen av stöd om samman- lagt 4,5 miljoner kronor till somaliska fors- karstuderande i Sverige. Övrigt Sverige bidrar till FN:s Somaliainsats (UNOSOM) med ett fältsjukhus i Moga- dishu. Sjukhuset restes i januari 1993 och har svarat för en viktig del av sjukhuska- paciteten inom Somaliainsatsen. Under budgetåret 1992/93 har Somalia och somalier på flykt i grannländerna till- delats omkring 174 miljoner kronor. Sedan inbördeskriget blossade upp 1991 har Sverige avsatt sammanlagt 316 miljoner kronor till Somalia. <h5>Sudan</h5> Sudan är för närvarande det mest oroande inslaget i utvecklingen på Afrikas Hom. Kriget mellan den av fundamentalismen inspirerade militärregimen i norr och SPLA-gerillan, i det huvudsakligen kristna södem, har resulterat i en humanitär kata- strof i södra Sudan. Situationen har ytterli- gare komplicerats till följd av splittring inom SPLA framför allt beträffande huru- vida man ska kämpa för ett självständigt södem eller en konfederation med Khar- toum. Fredsansträngningama under nige- rianskt ordförandeskap, den s.k. Abuja- processen, har hittills inte lett till något genombrott. Katastrofbistånd De svenska bidragen kanaliseras framför allt via FN:s flyktingkommissarie (UNH- CR), Världslivsmedelsprogrammet (WFP) samt FN:s banrfond (UNICEF) som ett svar på FN:s katastrofprogram för Afrikas Hom, och svenska enskilda organisatio- ner: Röda korset, Erikshjälpen, Internatio- nal Aid Sweden samt PMU. Sverige är den sjätte störste givaren till FN:s program. Under budgetåren 1991/92 och 1992/93 har Sudan tilldelats ca 136 miljoner kronor. Totalt utbetalat under 1992/93 ca 35,1 mil- joner kronor. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Endast några få svenska enskilda organisa- tioner arbetar i Sudan. International Aid Sweden och Pingstmissionens U-lands- hjälp arbetar i södra Sudan. Rädda Barnen stöder bl.a. handikappade barn i Kharto- um, skolor för flyktingbarn och insatser för sudanesiska flyktingar i grannländerna. 152 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-228.png" style="width:258pt;height:381pt;"/> En kvinna hjälper sitt barn att äta vid en utspisningsplats i byn Gof Gaddud. Foto: Heldur Netocny, Bazaar. Bistånd genom BITS BITS inriktar sig på att befästa redan ge- nomförda insatser inom det tekniska sam- arbetet som är koncentrerat till energi, häl- sovård och industri. Under budgetåret betalades 450 000 kronor ut och därmed är totalsumman hittills 25 miljoner kronor. Under året deltog en sudanes i en kurs om vattenvård. 153 <h2>Asien</h2> Asien representerar en heterogen samling länder där det finns exempel på såväl dy- namisk utveckling som utbredd fattigdom. Kontinenten har sju av de snabbast växan- de ekonomierna i världen liksom också världens fattigaste räknat i BNP per capita. Den har över dubbelt så många absolut fattiga som hela Afrika. I Asien bor närma- re 60 % av världens befolkning. De folk- riksate länderna, Kina och Indien, repre- senterar närmare 40 %. Många länder i Sydostasien utvecklas i snabb takt till industriländer. Sydkorea, Singapore, Hongkong och Taiwan får nu efterföljare. Malaysia, Indonesien, Thai- land har haft en stark ekonomisk utveck- ling under senare år. Den snabbaste ekono- miska tillväxten har Kina svarat för, särskilt då kustregionen. I Indokina sker en successiv omläggning av politiken i rikt- ning mot marknadsekonomi. Tillväxten och den modema sektorns utvecklig ska- par också problem med urbanisering och ökade miljöföroreningar. Sydasien hyser det största antalet abso- lut fattiga i hela världen. Tillväxten har ökat mer än befolkningsutvecklingen, men de fattigaste länderna som Afghanistan, Bangladesh och Nepal har en alltför låg tillväxt för att kunna åtgärda fattigdoms- problemen. I några länder finns interna oroshärdar som äventyrar den långsiktiga utvecklingen. Kvinnornas levnadsvillkor är på vissa håll ytterst svåra. Upplösningen av Sovjetunionen har givit upphov till nya självständiga stater. Flera länder i Centralasien har karaktär av u-länder. Under 1992 genomfördes en Asien- studie med syftet att ge en plattform för överväganden om svenskt bistånd i Asien. SIDA bedriver ett omfattande samarbete framför allt med programländerna Indien, Bangladesh, Sri Lanka, Laos och Vietnam. Bistånd i form av katastrofhjälp ges till bl.a. Afghanistan, Pakistan och Kambodja. Flera av BITS större samarbetsländer finns i Asien. Kina och Indien är stora mottagare Biståndet till Sydasien, utbetalningar 1992/93, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td></td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> Sarec</td><td> Swedecorp</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Bangladesh</td><td></td><td> 254,3</td><td> 1,8</td><td> -</td><td> -</td><td> 256,1</td></tr> <tr><td> Indien</td><td></td><td> 391,3</td><td> 2,9</td><td> 1,1</td><td> 0,9</td><td> 396,2</td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td></td><td> 71,9</td><td> 2,2</td><td> 11,0</td><td> 2,3</td><td> 87,4</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Afghanistan</td><td></td><td> 100,6</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 100,6</td></tr> <tr><td> Pakistan</td><td></td><td> 13,0</td><td> 9,1</td><td> 3,5</td><td> -</td><td> 25,6</td></tr> <tr><td> Nepal</td><td></td><td> 10,9</td><td> 0,4</td><td> -</td><td> 0,1</td><td> 11,4</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 842,0</td><td> 16,4</td><td> 15,6</td><td> 3,3</td><td> 877,3</td></tr> </table> 154 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-229.png" style="width:383pt;height:315pt;"/> MONGOL ET YEMEN INDONESIEN FILIPPINERNA av u-krediter. Närmare hälften av BITS utbetalningar inom tekniskt samarbete går till länder i Asien. Tekniskt samarbete be- drivs med totalt åtta länder, varav de största är Filippinerna, Pakistan, Thailand, Kina och Malaysia. Sarec bedriver forsk- ningssamarbete med Sri Lanka, Indien, Vietnam. Swedecorp främjar näringslivs- utveckling och kommersiellt samarbete mellan företag huvudsakligen i Indien, Sri Lanka och Vietnam. I Filippinerna fortsät- ter projektverksamhet och samarbete har även inletts med Kina och Nepal. Tabellerna nedan sammanfattar det svenska biståndet till de större mottagar- länderna. Biståndet till Ost- och Sydostasien, utbetalningar 1992/93, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td></td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> Sarec</td><td> Swedecorp</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Laos</td><td></td><td> 128,1</td><td> 0,8</td><td> -</td><td> -</td><td> 128,9</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td></td><td> 318,4</td><td> 3,4</td><td> 8,1</td><td> 1,0</td><td> 330,9</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kambodja</td><td></td><td> 35,6</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 35,6</td></tr> <tr><td> Filippinerna</td><td></td><td> 12,9</td><td> 58,6</td><td> -</td><td> 2,3</td><td> 73,8</td></tr> <tr><td> Indonesien</td><td></td><td> 3,8</td><td> 3,0</td><td> -</td><td> -</td><td> 6,8</td></tr> <tr><td> Thailand</td><td></td><td> 8,7</td><td> 3,6</td><td> -</td><td> -</td><td> 12,3</td></tr> <tr><td> Malaysia</td><td></td><td> 2,1</td><td> 17,5</td><td> 0,7</td><td> 0,7</td><td> 21,0</td></tr> <tr><td> Kina</td><td></td><td> 0,4</td><td> 245,2</td><td> 0,4</td><td> 1,4</td><td> 247,5</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 510,1</td><td> 332,1</td><td> 9,2</td><td> 5,4</td><td> 856,8</td></tr> </table> 155 <h2>Bangladesh</h2> Mer än 70% av befolkningen lever direkt eller indirekt av inkomster från jord- bruket. Drygt hälften lever under denfattigdomsgräns som FN definierat. Det svenska biståndet är framför allt inriktat på landsbygdsutveckling. Ett projekt är att ge krediter till fattiga människor. Låntagarna, som huvudsakligen är kvinnor, får därigenom säkrare inkomster och en bättre levnadssituation.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-230.png" style="width:202pt;height:274pt;"/> Yta.................................................144 000 km2 (1991) Befolkning.........................................110 milj. (1991) Befolkningstillväxt/år.........................2,2% (1980-91) Andel läskunniga män.............................................................47% kvinnor.........................................................22% Förväntad medellivslängd vid födseln män ...........................................................53 år kvinnor........................................................52 år   (1991) Dödlighet, barn under 5 år............... 18%   (1990) BNI/invånare....................................220 USD (1991) Totalt bistånd, andel av BNI        7%   (1991) Skuldtjänstkvot ....................................17%   (1992)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-231.png" style="width:93pt;height:82pt;"/> Industri 9,8% Tjänste och service 33,7% Jordbruk 56,5% 156 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Bangladeshs livsnerv är jordbruket. De årliga översvämningarna är avgörande för jordbruksproduktionen men skapar också tidvis katastrofer. Mer än 70 % av befolk- ningen lever direkt eller indirekt av in- komster från jordbruket. Bangladesh är ett av världens fattigaste och mest tättbefolka- de länder med en befolkningstillväxt på drygt 2 %. Jordfördelningen är skev och den lokala politiska makten finns ofta hos jordägarna. Drygt hälften av landets befolkning lever under den av FN definie- rade fattigdomsgränsen. Spädbarnsdöd- ligheten är hög. En lyckad ekonomisk politik med bl.a. avsevärda liberaliseringar på handelns område har lett till att valutareserven har ökat väsentligt, budgetunderskottet däm- pats och att valutan är på väg att göras fullt konvertibel. Den stora utmaningen för regeringen är att få igång tillväxten genom ökande investeringar samt att ef- fektivisera den offentliga sektorn. Konfek- tionsindustrin har expanderat kraftigt, och under budgetåret 1993/94 kommer lan- dets regering att satsa mer på de sociala sektorerna, främst utbildning och hälsa. Tillväxten i ekonomin förväntas bli 5 %. Totalt...............................................15,9 Sverige..............................................0,3 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total.......................................254,4 BITS...................................................1,8 Sarec....................................................- Swedecorp...........................................- Summa     255,2 <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Bangladesh är en parlamentarisk demo- krati. De demokratiska institutionerna har endast verkat under två år och arbetet i parlamentet och rollfördelning mellan re- gering och opposition är fortfarande i sin linda. Situationen för de mänskliga rättighe- terna har förbättrats sedan den demokra- tiskt valda regeringen tillträdde, även om många kanske hoppats att utvecklingen skulle gå snabbare. Pressen är i stort sett fri. Säkerhetslagstiftningen är fortfarande i kraft trots regeringens vallöfte att avskaffa den. Rättssäkerheten kan dock sägas vara relativt god. Många organisationer som är verksam- ma i landet, koncentrerar sig på rättshjälp och aktiva insatser för mänskliga rättighe- ter riktade till den fattiga landsbygdsbe- folkningen. Stamfolkens situation i Chittagong Hill Tracts är fortfarande oviss och grundkon- flikten om deras rättigheter till framför allt land och självbestämmande består. Reger- ingen har dock inlett en politisk dialog med gerillarörelsen och vapenvila råder. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Bangladeshs försvarsutgifter har i stort sett legat stilla under den senaste tioårsperio- den och utgör fortfarande ca 1,5 % av BNP. Landet är inte utsatt för något säkerhets- politiskt hot från omgivande länder. 157 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Biståndet utgör 8-10 % av Bangladeshs BNP. Införandet av mervärdesskatt har möjliggjort en ökad egenfinansiering av utvecklingsbudgeten, 27 %. Utnyttjande- graden av svenskt bistånd var under bud- getåret 1992/1993 hög. Bangladeshs rege- ring har en tydlig strävan att ytterligare effektivisera utnyttjandet av biståndet inom de svenska samarbetssektorema. Bangladeshs ekonomi är biståndsbero- ende. De största givarna är Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följt av USA och Canada. Sverige bidrar endast med en mindre andel av det totala biståndet till landet. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Utvecklingssamarbetet med Bangladesh genom SIDA regleras av ett tvåårigt sam- arbetsavtal förbudgetåren 1993/94 -1994/95. Biståndet är koncentrerat till landsbygds- utveckling med delkomponenterna syssel- sättning, undervisning och hälsa. Biståndet är inriktat på att förbättra de sociala villko- ren för de fattigaste människorna. <h5>Sveriges bistånd</h5> Biståndet genom SIDA dominerar, men BITS och Swedecorp har ett visst begränsat samarbete med Bangladesh. Ett flertal svenska enskilda organisationer är verk- samma i landet. Totalt betalades 256,1 mil- joner kronor ut till Bangladesh under bud- getåret 1992/93. Landsbygdsutveckling Det största projektet inom landsbygdsut- vecklingen är Grameen Bank som ger kre- diter till fattiga människor. Projektet är framgångsrikt och har bidragit till att lån- tagarna - drygt 90 % kvinnor - fått säkrare inkomster och en bättre levnadssituation. Sverige stöder vidare satsningar på infra- struktur, vattenregleringar, invallningar av risfält och sysselsättningsskapande verk- samheter. Hälsovård Svenskt bistånd lämnas till ett UNICEF- samordnat immuniseringsprogram som har varit framgångsrikt med en hög täck- ningsgrad. Sverige stöder även försörjning av basläkemedel till primärhälsovården samt en klinik för familjeplanering. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 140,0</td><td> 120,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 78,0</td><td> 19,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 218,0</td><td> 139,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1992/93</td><td> Planerat 1993/94</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutveckling</td><td> 118,0</td><td> 66,2</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 63,0</td><td> 42,4</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 17,0</td><td> 29,2</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 0</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 198,0</td><td> 139,0</td></tr> </table> Undervisning Sverige stöder i samfinansiering med Världsbanken ett projekt för att öka intag- ningen till och höja kvaliteten på primär- skolan med särskild inriktning på att öka flickornas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts under förutsättningen att Bang- ladesh kontinuerligt ökar den egna medelstilldelningen till primärskolan. Bistånd utanför landramen Ett omfattande arbete bedrivs av ett antal svenska och bangladeshiska enskilda organisationer med huvudinriktning på 158 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-232.png" style="width:249pt;height:333pt;"/> Det största projektet inom landsbygdsutvecklingen ger krediter till fattiga människor. Låntagarna, som till största delen är kvinnor, har därmed kunnat skaffa sig säkrare in- komster och har fått en bättre levnadssituation. Foto: Heldur Netocny, Bazaar fattigdomsbekämpande insatser och kvin- noprogram. Detta stöd uppgick till 51,3 miljoner kronor. Katastrofbistånd Katastrofbistånd om 1,5 miljoner kronor utbetalades under budgetåret 1992/93. <h6>Bistånd genom BITS</h6> BITS verksamhet i landet begränsar sig till bangladeshiskt deltagande i dess interna- tionella kurser. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Swedecorp bedriver viss näringslivsstöd- jande verksamhet. 159 <h2>Indien</h2> Utvecklingssamarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grupper, genom hälso- och utbildningsprojekt, skogs- och markvård och miljösatsningar. Stödet till byskogsbruken utvärderades 1992 och krav på stora förändringar ställdes för fortsatt svenskt stöd. Inom energisamarbetet har svenska regeringen beslutat om stöd till ett kraftöverföringsprojekt i delstaten Maharashtra. •Patna Gujarat Bengaliska CochinN ' »Hyderabad Andhra Pradesh Jaipur* Rajasthan t^handigarh^.SlJ"13 *\ ... k Ä.DELHI < &•••*:, å Uttar >Agra Pradesh »Lucknow / •Kanpur ,• Varanasi* PAKISTAN Arabiska 200  400  600  800 1000 Lackadiverna INDISKA MALDIVERNA MALS* <table border="1"> <tr><td colspan="2"> km</td></tr> <tr><td></td><td> VA</td></tr> <tr><td> £</td><td></td></tr> </table> Karta: Stig Soderiind. <SIOA Yta 3.288 OOOkm2 (1991) Befolkning Befolkningstiliväxt/år 866 milj. (1991) 2,1%   (1991) Andel läskunniga män.............................................................62%   (1990) kvinnor.........................................................34% Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................60 år Andel av arbetskraft<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-233.png" style="width:94pt;height:71pt;"/> Industri 11% Tjänste och service 27% Jordbruk 62% kvinnor 60 år Dödlighet, barn under 5 år        14,2%   (1990) BNI/invånare................................. 310 USD (1992) Totalt bistånd, andel av BNI       1,1%   (1991) Skuldtjänstkvot ....................................26%   (1992) 160 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Indien är en regional stormakt som har hög teknologisk kompetens samtidigt som man har en stor grupp mycket fattiga. Jordbruket är fortfarande den domineran- de sektorn i ekonomin vad gäller syssel- sättningen men industrisektorn har expan- derat kraftigt på senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kun- na ge sysselsättning åt den snabbt växande arbetskraften. Den kraftiga befolknings- ökningen utgör ett hårt tryck på landets resurser. Inrikespolitiskt har det gångna året va- rit händelserikt. Rivningen av den 400 år gamla moskén i Ayodya i december 1992 ledde till svåra sammanstötningar mellan hinduer och muslimer på flera håll i lan- det, med många dödade som följd. Flera städer har också utsatts för bombattentat. Under budgetåret 1992/93 fortsatte regeringen det omfattande ekonomiska strukturanpassningsprogrammet. Utrikes- handeln har ytterligare avreglerats, växel- kursen tillåtits flyta, och utländska investe- ringar välkomnas inom flera områden. Regeringen har vidare gett signaler om att vilja öka insatserna inom de sociala sekto- rerna. Försvarsutgiftema utgör en fortsatt stor andel av statsutgifterna (ca 15 %) och drygt 3 % av BNP. Bakgrunden är dels en rad interna konflikter, dels de spända för- hållandena till vissa grannstater, främst Pakistan. Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Totalt................................................3,2 Sverige............................................0,07 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total ......................................390,4 BITS...................................................2,9 Sarec.................................................1,1 Swedecorp........................................0,9 Summa     395,3 fri. Avståndet mellan den formella situa- tionen och vardagsrealitetema är dock stort. Rättssäkerheten är alltför ofta bero- ende på samhällsställning och tillgång till pengar. Regeringen har nyligen föreslagit inrättandet av en nationell kommission för bevakning av de mänskliga rättigheterna. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Indien får förhållandevis litet utvecklings- bistånd per invånare trots att landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multilaterala organisationerna är de största givarna. Sverige står för en ringa del av det totala biståndet till Indien. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Indien är en parlamentarisk demokrati med allmän och lika rösträtt. Enligt grund- lagen existerar yttrande-, mötes- och reli- gionsfrihet och ingen får diskrimineras på grund av kön eller kast. Vidare är pressen <h5>Sveriges bistånd</h5> Sveriges biståndssamarbete med Indien inleddes 1953, och 1972 tillkom det första samarbetsavtalet. Förutom SIDA är även biståndsorgan som BITS, Swedecorp och Sarec samt en- skilda organisationer verksamma i landet. 161 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Utvecklingssamarbetet med Indien genom SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsav- tal för budgetåren 1992/93 -1993/94. Sam- arbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grupper, genom hälso- och utbild- ningsprojekt, skogs- och markvård och miljösatsningar. Dessutom finns det ett samarbete på energiområdet. Skogs- och miljövård Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd till byskogsbruken i Orissa och Tamil Nadu. Detta stöd utvär- derades 1992 och slutsatsen blev att stora förändringar var nödvändiga för ett fort- satt svenskt stöd. Sverige stöder även ett markvårdsprojekt i Rajasthan och ett skogsodlarkooperativ. Hälsovård Stödet till hälsovården domineras av ett immuniseringsprogram för mödrar och barn via FN:s barnfond (UNICEF). En minskning av bamadödligheten har note- rats, vilket till en del tillskrivs program- met. Vidare ingår stöd till de nationella lepra- och tuberkulosprogrammen liksom ett bilateralt bamavårdsprogram. UNICEF leder dricksvattenprojekt som stöds av Sverige som omfattar dels ett na- tionellt program för dricksvatten med om- givningshygien, dels ett projekt i Rajasthan med betoning på vattenburna sjukdomar. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 415,0</td><td> 345,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 170,0</td><td> 225,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 585,0</td><td> 570,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td colspan="2"> Skogs- och miljöprogram 126,6</td><td> 101,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 136,2</td><td> 145,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 17,5</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Vatten och sanitet</td><td> 65,4</td><td> 64,0</td></tr> <tr><td> Energisamarbete</td><td> 9,7</td><td> 152,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond och övrigt</td><td> 4,5</td><td> 49,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 359,8</td><td> 536,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 225,0</td><td> 34,0</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 24,7</td><td></td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 0,8</td><td></td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 1,3</td><td></td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 3,8</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 30,6</td><td></td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 390,4</td><td></td></tr> </table> Undervisning I undervisningstödet ingår två primärun- dervisningsprojekt i Rajasthan. Program- men har rönt stort intresse och gett bra resultat. Energisamarbete Landramsmedel om 715 miljoner kronor ingår i Uri-projektet. Stöd till kraftöverfö- ringsprojekt, minikraftverk och energispa- rande utgör de övriga delarna i energisam- arbetet. Utanför landramen Utanför landramen ges bl.a. stöd till svenska enskilda organisationer samt till indiska organisationer för insatser som avser byskogsbruk, dricksvatten och miljö- aktiviteter. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashmir som avtala- des hösten 1989. Förutom 715 miljoner 162 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-234.png" style="width:388pt;height:267pt;"/> I biståndet till Indien ingår två primärundervisningsprojekt, som rönt stort intresse. Foto: Charlotte Thege, Bazaar. kronor av landramsmedel ingår Svensk Exportkredit- och BITS-krediter på 1 300 respektive 1 400 miljoner kronor samt en kredit från nordiska investeringsbanken och brittiskt bistånd. Störningar i genom- förandet har uppstått på grund av säker- hetsproblem i området. Regeringen beslutade nyligen om svenskt stöd till ett kraftöverföringsprojekt i delstaten Maharashtra. Förutom en ut- vecklingskredit om 535 miljoner kronor ingår SIDA-stöd om 215 miljoner kronor samt exportkredit om 250 miljoner kronor. Indien är en av de största mottagarna av u-krediter. Den totala kreditvolymen uppgick budgetåret 1992/93 till 3 258 mil- joner kronor. Inom ramen för BITS interna- tionella kurser deltar varje år ett betydan- de antal indier. Under 1992/93 deltog 45 indier till en total kostnad om 2,9 miljoner kronor. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Forskningssamarbetet med Sarec sker främst på områdena bioteknik och förny- bara energikällor. Samarbetets tyngdpunkt ligger på att främja resultatinriktad forsk- ning av ömsesidigt intresse. Ett problem har dock varit den långsamma indiska byråkratin som inneburit förseningar i ge- nomförandet av projekt. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Swedecorp bedriver bl.a. näringsfrämjan- deverksamhet i Indien. 163 <h2>Laos</h2> Sedan vattenkraftverket Xeset färdigställdes 1991, är upprustningen av riksväg 13 den största enskilda svenska insatsen. Det bristfälliga vägnätet är ett stort hinder för landets utveckling mot marknadsekonomi. Förutom vattenkraften är skogen Laos största naturresurs och två skogsföretag har byggts upp med svenskt bistånd.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-235.png" style="width:202pt;height:283pt;"/> Yta 236 800km2   (1991) Befolkning.........................................4,3 milj. Befolkningstillväxt/år ....................... 2,7% (1991) (1991) Andel läskunniga män.............................................uppgift saknas kvinnor........................................uppgift saknas Förväntad medellivslängd vid födseln män............................................................49år   (1991)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-236.png" style="width:140pt;height:83pt;"/> kvinnor........................................................52 år (1991) Dödlighet, barn under 5 år..............15,2%  (1990) BNI/invånare................................ 220 USD (1991) Totalt bistånd, andel av BNI 12,8%  (1991) Skuldtjänstkvot ..................................... 9%  (1991) 164 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobi stånd/person Laos är ett av världens fattigaste länder. Huvuddelen av befolkningen är natura- hushållande bönder. Skörden av ris, den viktigaste grödan, ökade 1992 efter en ned- gång året innan. I vissa provinser, främst i norr, uppstod dock brist på ris på grund av torka. I mitten av 80-talet övergavs planeko- nomin och en ekonomisk reformprocess inleddes i riktning mot marknadsekonomi. Detta har bl.a. inneburit privatisering av statliga företag, avskaffande av olika sub- ventioner, fri prissättning, införande av en marknadsmässig växelkurs, främjande av privata investeringar m.m. I detta syfte har ett antal nya lagar om bl.a. privata investe- ringar, skiljedom, och nyttjanderätt till jord utarbetats. Ett resultat är en markant ök- ning av antalet utländska investeringar under senare tid, bl.a. inom bankväsende, handel, skog och textilindustri. Den senare har nu blivit den största exportnäringen. Ekonomin har fortsatt att utvecklas posi- tivt. Tillväxten 1992 uppgick till 7 %. In- flationen har fortsatt att minska, och beräk- nades till 6 %. Valutakursen är fortsatt stabil, valutareserven har stärkts, och ut- landsskulden är fortfarande jämförelsevis måttlig. Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) stöder reformproces- sen genom lån och tekniskt bistånd. Under året har IMF godkänt ett andra strukturan- passningslån om 50 miljoner US dollar för perioden 1993 -1995. Trots en gynnsam ekonomisk utveck- lingen kvarstår trängande behov att för- bättra livsvillkoren för den stora folkmajo- riteten på landsbygden. Ett stort hinder är det synnerligen bristfälliga vägnätet vilket gör stora delar av landet svårtillgängliga. En betydande del av investeringsbudge- ten, inklusive biståndet, har därför avsatts för att förbättra vägnätet och andra kom- munikationer. Ett annat prioriterat område 1991, USD Totalt (1991)..................................33,3 Sverige (1991).................................3,3 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total ......................................128,8 BITS...................................................0,8 Summa     129,6 är utnyttjande av den avsevärda vatten- kraftspotentialen, främst för export till Thailand. Under det senaste året har ett antal preliminära överenskommelser om kraftprojekt ingåtts med utländska företag och delvis med finansiering på kommer- siella villkor. På det utrikespolitiska området kan man notera en försatt normalisering av relationerna med grannländerna, och där- med en gradvis minskning av det tidigare stora beroendet av Vietnam. Kontakter med Thailand har fortsatt att intensifieras, och samarbetsavtal slutits på en rad olika områden. Stor vikt läggs också vid kontak- terna med ASEAN, där Laos sedan 1992 har observatörsstatus. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Laos är en enpartistat, och i den nya kon- stitutionen som antogs 1991 fastslås att kommunistpartiet är den ledande politiska kraften. I valet till den lagstiftande natio- nalförsamlingen kan i praktiken endast av partiet godkända personer kandidera. En del av dem som valdes in vid senaste valet 1992 var dock s.k. oberoende kandidater, dvs. icke partimedlemmar. Yttrande-, förenings- och andra rättigheter är starkt 165 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE beskurna och av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter har Laos endast un- dertecknat barnkonventionen. Läget beträffande de mänskliga rättig- heterna har förbättrats i viktiga avseenden. Den nya konstitutionen innebar att man bröt med det tidigare styret via dekret och administrativa beslut vilket gav utrymme för ett betydande godtycke från myndig- heternas sida. Nu skall landet styras med lag, och ett omfattande lagstiftningsarbete har inletts - ett steg i riktning mot större rättstrygghet. Alla "omskolningsläger" lär ha stängts. Endast ett fåtal politiska fångar lär finnas kvar, av vilka tre är högre stats- tjänstemän. Dessa dömdes 1992 till lång- variga fängelsestraff efter att offentligt ha kritiserat regimen och förespråkat fler- partisystem. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Det tidigare dominerande östbiståndet till Laos har praktiskt taget upphört. Detta har dock kompenserats av en relativt snabb ökning av bistånd från väst, FN och andra internationella organ. För närvarande be- räknas biståndet totalt uppgå till nära 200 miljoner US dollar. De största bistånds- givarna är Världsbanken, Asiatiska ut- vecklingsbanken, Japan, Sverige, FN:s ut- vecklingsprogram (UNDP) och Australien. Den svaga förvaltningen och härvid den skriande bristen på all sorts utbildad personal utgör en kraftigt hämmande fak- tor för effektivt genomförande av bistån- det. Vissa svackor i effektiviteten i de SID A-ledda insatserna har uppdagats un- der de senaste åren bl.a. vad beträffar transportsektorstödet. Här förefaller dock efter en genomgripande omorganisation en avsevärd förbättring ha inträtt. Brister inom det nystartade stödet till mänskliga rättigheter och demokrati har också påvi- sats. <h5>Sveriges bistånd</h5> Det svenska Laos-biståndet omfattas huvudsakligen av ett programlands- samarbete i SIDA:s regi. Dessutom före- kommer mindre SID A-stödda insatser via enskilda organisationer samt ett begränsat BITS-stöd genom laoters deltagande i BITS internationella kurser. Totalt utbetalades under budgetåret 1992/93 genom SIDA och BITS ca 100 miljoner kronor. <h6>Biståndet genom SIDA</h6> Nu gällande samarbetsavtal för perioden 1991/92 -1992/93 har förlängts med ett år till att gälla t.o.m. 1993/94. Ett högt medelsutnyttjande präglar samarbetet och för budgetåret 1992/93 utgjorde det 93 %. SIDA-insatsema har hittills framför allt koncentrerats till skogs-, energi- och trans- portsektorerna. T ransport sektorn Ett svenskt vägstöd inleddes 1987 för att öka den laotiska kapaciteten att planera, bygga och underhålla vägar. Det nu aktu- ella vägprojektet är den största enskilda svenska insatsen sedan vattenkraftverket Xeset färdigställdes 1991. Vägen utgör en viktig del av den infrastruktur, som är nödvändig för att effektivt kunna driva utvecklingen i Laos mot marknadseko- nomi vidare. Konkret handlar projektet om upprust- ning av riksväg 13, som leder mot Kina i norr och som i sydost har förbindelse med flera hamnstäder i Vietnam. Världsbanken och Asiatiska Utvecklingsbanken svarar för arbetet med de norra respektive södra vägavsnitten och Sverige för en mellanlig- gande vägsträcka om totalt 177 km. Förut- om rådgivning och materiellt stöd till själva vägbygget, omfattar SID A-åtagan- det också utbildnings- och institutions- uppbyggande insatser inom Laos trans- 166 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-237.png" style="width:388pt;height:271pt;"/> Hjulspåren vittnar om att inte bara tröga vattenbufflar trafikerar vägen. SIDA deltar i ett stort vägprojekt, en viktig del av uppbyggnaden av infrastrukturen i Laos. Foto: Heldur Netocny, Bazaar. portministerium samt till en vägskola, ett projekteringsinstitut och en organisation för landets vägunderhåll. Den tekniska biståndskomponenten i biståndet har ut- vecklats väl, inte minst vad beträffar väg- skolan där hittills ca 200 tekniker har utbil- dats. Vägbygget däremot har drabbats av betydande fördyringar på grund av att man blivit tvungen att reparera delar av den nybyggda vägen till en kostnad av 20 miljoner kronor. Efter en genomgripande omorganisation flyter nu arbetet väl. Ge- nom att insatsen tidsmässigt blir betydligt längre än beräknat uppskattas fördyring av projektkostnaderna till totalt 65 miljo- ner kronor. Den slutgiltiga prislappen för insatsen har nu satts till 275 miljoner kro- nor. Skogssektorn Förutom vattenkraften är skogen för när- varande Laos största naturresurs och svenskt bistånd har sedan drygt 10 år till- baka varit inriktat på att stödja ett uthålligt utnyttjande av dessa resurser. Två skogs- företag har tidigare byggts upp med svenskt bistånd. Miljöaspekten har upp- märksammats alltmer tillsammans med kunskapsutveckling och institutionsupp- byggnad i bl.a. följande insatser: •  rådgivning till laotiska skogsbruks- myndigheter •  stöd till skogsvårdsutbildning •  skogsinventering/kartering •  identifiering för skyddsåtgärder av ekologiskt känsliga skogsområden, skogsplanteringar 167 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE • rådgivning för att generera högre in- komster på landsbygden t.ex. vad be- träffar avsättning för skogsprodukter, alternativa grödor och modem bo- skapsskötsel. Vid SIDA:s årsgenomgång 1991 fanns flera frågetecken om organisation, givarsam- ordning, verksamhetens inriktning m.m. Därför beslöts att under 1992 endast ingå ett ettårigt nytt insatsavtal istället för ett planerat fyraårigt. Friktion i samordningen med givare såsom Världsbanken och Fin- nida har börjat skönjas. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 110,0</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 23,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 133,0</td><td> 120,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 4,7</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 0,5</td><td> 11,0</td></tr> <tr><td> Infrastruktur</td><td> 77,0</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td> Naturbruk</td><td> 35,0</td><td> 34,0</td></tr> <tr><td> Förvaltningsbistånd</td><td> 3,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Kultur</td><td> 2,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 1,5</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 123,7</td><td> 109,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 10,0</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 1,6</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 2,1</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 1,4</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 5,1</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 128,8</td><td> 113,0</td></tr> </table> Energisektorn Ett omfattande bistånd till ett kraftverks- bygge (Xeset) avslutades 1991, och därefter har genomförts en rådgivningsinsats med landets elkraftbolag som mottagare, som löper fram t.o.m. 1993. Ett fortsatt stöd inom energisektorn har bedömts som an- geläget och SIDA planerar därför att ge- nomföra en studie för att identifiera lämp- liga områden. Hälsovård Mot bakgrund av den mycket eftersatta hälso- och sjukvården i landet, planeras för en gradvis utökning av det nyligen initie- rade hälsosektorstödet. För närvarande ges policy-stöd till hälsoministeriet för lä- kemedelskontroll samt visst förvaltnings- stöd ägnat att stärka ministeriets kapacitet att administrera, planera och koordinera sin verksamhet. Dessutom har ett mödra- och bamhälsovårdsprogram samt ett dricksvattenprogram inletts i samarbete med FN:s barnfond (UNICEF). Institutionellt stöd/demokratistöd En viktig pågående insats rör utveckling av en laotisk statistikmyndighet med hit- tills goda erfarenheter. Statens Statistiska Centralbyrå (SCB) har anlitats för att ge- nomföra insatsen. Bistånd på mänskliga rättighets- och demokratiområdet har vi- dare inletts och innebär rådgivningsstöd till landets justitieministerium, till jurist- utbildningen samt stöd till utgivning av landets "författningssamling". En SIDA- stödd seminarieverksamhet inom ramen för demokratibiståndet som är ägnad att sprida kunskap om landets lagstiftning ute i regionerna har tills vidare suspenderats. Bland övrigt demokratiinriktat bistånd kan nämnas återkommande parlamentariker- besök i Sverige samt stöd via svensk en- skild organisation till Laos kvinnounion. 168 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Kulturstöd Ett museisamarbete har inletts med Fol- kens museum som svensk part. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Hittills har totalt 59 laoter deltagit i BITS internationella kurser med i huvudsak följande inriktning: skogsbruk, vägbyg- gande och vattenkraft/energiförsörjning. Under budgetåret 1992/93 utbetalades 850 000 kronor. För närvarande övervägs inget utvidgat BITS-engagemang i Laos. 169 <h2>Sri Lanka</h2> Huvuddelen av det svenska biståndet har tidigare gått till finansieringen av kraftverksbygget Kotmale. Numera är stödet koncentrerat till landsbygdsutveckling och undervisning på lågstadienivå. Stödet har Ökat tillgången och förbättrat kvalite- ten på undervisningen, särskilt för barn i de eftersatta plantageområdena. Konflikterna i de norra och östra delarna hämmar fortfarande landets utveckling. INDIEN 0 biståndsprojektet Kotmale väg -w— järnväg km Bengaliska bukten<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-238.png" style="width:199pt;height:268pt;"/> INDISKA OCEANEN Yta.................................................. 66 000 km2 (1991) Befolkning..................................... ca 17 milj. (1991) Befolknlngstillväxt/år....................... 1,4% (1980-91) Andel läskunniga män.............................................................93% kvinnor.........................................................84% Förväntad medellivslängd vid födseln män ............................................................69 år kvinnor........................................................74 år Dödlighet, barn under 5 år................3,5% BNI/lnvånare....................................540 USD Totalt bistånd, andel av BNI............8.1%  (1991) Skuldtjänstkvot.....................................12%   (1992)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-239.png" style="width:140pt;height:84pt;"/> 170 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Sri Lanka har länge fört en politik med social inriktning. Fram till slutet av 1970- talet präglades utvecklingspolitiken av stark statlig kontroll med protektionism och importsubstitution som viktiga inslag. Sedan det nuvarande regeringspartiet kom till makten har ekonomiska reformer i libe- raliserande riktning successivt genomförts och sedan 1988 följer Sri Lanka ett struk- turanpassningsprogram stött av Världs- banken och Internationella valutafonden (IMF). I genomsnitt under den senaste tio- årsperioden har landets årliga tillväxt varit 4,8 %. Utrikeshandeln har vuxit kraftigt. Parallellt med liberaliseringspolitiken söker landets regering följa en fattigdoms- bekämpande strategi, som innehåller ett antal delvis konsumtionsinriktade, delvis produktionsfrämjande program för fattiga hushåll. Det välfärdssystem som byggts upp under årens lopp har lett till höga förvänt- ningar på regeringen. När dessa förvänt- ningar inte kunnat uppfyllas har social oro uppstått. En extrem vänsterrörelse, JVP, organiserade 1987 -1990 samhällsförla- mande strejker och utförde sabotage och en mängd mord på framför allt politiker och statliga tjänstemän. Efterhand mötte upprorsrörelsen hårt motstånd från reger- ingssidan, vilket ledde till att JVP slutligen krossades under våren 1990. Samhällslivet har sedan dess gradvis normaliserats i lan- dets södra och centrala delar. Sedan tio år tillbaka pågår en väpnad kamp mellan regeringen och en tamilsk rörelse, Liberation Tigers of Tamil Ealam, som kämpar för en självständig tamilsk stat i landets norra och östra delar. Detta inbördeskrig fortsätter oavbrutet och ut- vecklingen är svår att förutse. Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, USD Totalt...............................................52,0 Sverige..............................................0,8 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total ........................................71,2 BITS...................................................2,2 Sarec...............................................11,0 Swedecorp........................................2,3 Summa      86,7 <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Sedan omvärlden i slutet av 1980-talet fått kännedom om grava övergrepp i södra Sri Lanka i samband med uppgörelsen mellan JVP och regeringssidan har den lankesiska regeringen utsatts för mycket kritik utifrån. Flera internationella organi- sationer för mänskliga rättigheter har bju- dits in till landet och dessa har rapporterat om läget beträffande de mänskliga rättig- heterna och fört en dialog med den lanke- siska regeringen med påföljd att antalet kränkningar minskat markant i Sri Lanka. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Som en följd av inbördeskriget har militär- utgifterna varit förhållandevis höga och uppgår till ca 5 % av BNP. 171 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Världsbanken, Asiatiska utvecklingsban- ken och Japan svarar för drygt 75 % av biståndet till Sri Lanka. Japan är den störs- ta givaren, huvudsakligen i form av mjuka lån. <h5>Sveriges bistånd</h5> Det svenska biståndet uppgår för närva- rande till endast cirka 1 % av det totala biståndsflödet och till 4 - 5 % av gåvobi- ståndet. Det inleddes 1959 med stöd av Sri Lankas familjeplaneringsprogram. År 1975 blev Sri Lanka programland. Fram till ut- gången av 1992/93 har närmare 2 miljar- der kronor betalats ut som gåvobistånd. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 35,0</td><td> 35,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 43,9</td><td> 23,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 78,9</td><td> 58,3</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutveckling</td><td> 15,6</td><td> 24,4</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 34,2</td><td> 20,6</td></tr> <tr><td colspan="2"> Katastrof/humanitärtbistånd 0,1</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 0,7</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> Kotmale evacueesstöd</td><td> 2,3</td><td> 12,0</td></tr> <tr><td> Signalutrustning</td><td> 2,7</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 55,6</td><td> 58,6</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 23,3</td><td></td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 2,9</td><td></td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 12,7</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 15,6</td><td></td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 71,2</td><td></td></tr> </table> Huvuddelen av det svenska biståndet har använts till finansiering av kraftverksbyg- get Kotmale, beläget i de centrala höglän- derna. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka reg- leras av ett tvåårigt samarbetsavtal om sammanlagt 70 miljoner kronor för perio- den 1992/93 -1993/94. Biståndet koncen- treras till landsbygdsutveckling och un- dervisning på lågstadienivå. Det är till sin dominerande del riktat mot fattiga grup- per i samhället. Landsbygdsutveckling Det svenska stödet till landsbygdsutveck- ling omfattar fem insatser, varav de vikti- gaste avser utvecklingsprogram i tre av landets 24 distrikt. Vidare ingår ett mobili- eringsprogram för fattiga samt institutio- nellt stöd. En utvärdering av hela lands- bygdsstödet som gjordes 1991 kom fram till att stödet är effektivt och i överens- stämmelse med uppställda mål. Utbygg- naden av social infrastruktur har utförts som självhjälpsarbeten och bidragit till högre levnadsstandard i form av förbättra- de bostäder, bättre sanitära förhållanden och säkrare vattenförsörjning. Den sociala mobiliseringen i kombination med kredit- program har inte bara resulterat i ett stort antal inkomstbringande aktiviteter, särskilt bland kvinnorna (90 % av målgruppen) utan har också bidragit till ökad medve- tenhet och självtillit hos målgruppen. Undervisning Det svenska stödet till Sri Lankas under- visningssektor innefattar två primärskole- program, korrespondensutbildning av lärare, uppbyggnad av specialundervis- ning, skolledarutbildning samt forsknings- insatser. Stödet har ökat tillgången och förbättrat kvaliteten på primärskoleutbild- 172 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-240.png" style="width:387pt;height:276pt;"/> En tamilsk teplockerska i Sri Lanka. En viktig del av det svenska biståndet gäller landsbygdsutveckling vilket innebär uppbyggnad av social infrastruktur, bättre sanitära förhållanden, säkrare vattenförsörjning, kredit- program. Foto: Per Klaesson/Bengt Olof Olsson, Bildhuset. ningen för barn i eftersatta områden, sär- skilt i plantageområdena. En utvärdering under 1991 visar att stödet fyller ett stort behov inom undervisningssektorn. Övrigt stöd genom SIDA Humanitärt bistånd och stöd till insatser för mänskliga rättigheter och demokrati har lämnats till ett antal svenska och lanke- siska enskilda organisationer via Svenska advokatsamfundet. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec har sedan 1976 stött forskning i Sri Lanka. För närvarande lämnas stöd till ett tiotal insatser, bl.a. för forskning om vat- tenbufflar, risodling, kustekologi och livs- medelspolitik. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Swedecorp bedriver utvecklingsprojekt huvudsakligen genom stöd till utveckling av lankesiska företag och näringslivsorga- nisationer. Swedfund International AB är engagerat i tre samriskföretag i landet. <h6>Bistånd genom BITS</h6> I BITS internationella kurser deltar årligen ett trettiotal lankeser. 173 <h2>Vietnam</h2> Den politiska omorienteringen och återtåget från Kambodja har inneburit ett politiskt och ekonomiskt närmande till omvärlden. Det svenska biståndet syftar till att på olika sätt stödja den ekonomiska reformprocessen. Stödet till hälso- vårds- och skogssektorn fortsätter samtidigt med utökade insatser inom energi- sektorn. En treårig landstrategi kommer att utarbetas under budgetåret. ►Kontum VIENTIANE Lang SorAj •Tuyen Quang X fcs^VietTri ^Dien Bien Phu Tonkin- bukten Nang kinesiska Nhon bukten 100 Karta: Stig Söderlind. ©SIDA km <> biståndsprojektet Vinh Pl väg m-m- järnväg               < 200   ' 3Q0. J X. ( > > Ö Thailands- 174 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1991, Vietnams utvecklingspolitik har under de senaste åren visat upp goda resultat och omvandlingsprocessen mot marknads- ekonomi går vidare. Hämmande för denna process har dock varit bortfallet av tidigare bistånd från det före detta Comecon- området samt ett fortsatt handelsembargo och motstånd från amerikansk sida mot kreditgivning till Vietnam via de interna- tionella finansinstituten. USA har nyligen givit upp sitt motstånd mot en normalise- ring med dessa, men handelsembargot fortsätter om än i uppluckrad form. Under 1992 ökade landets totala pro- duktion med över 8 procent. Industrin var den del av ekonomin som växte snabbast. Vietnam kunde öka sina exportinkomster med ca 19 % trots att landets valuta appre- cierades kraftigt under året. 1992 var han- delsbalansen positiv för första gången på över 15 år. En markant nedväxling av in- flationstakten kunde också noteras. Den uppgick nu till 17,5 % i årsgenomsnitt. Utöver regeringens ekonomiska re- formpolitik i marknadsekonomisk rikt- ning, torde en viktig roll för den positiva utvecklingen ha spelats av den utrikespoli- tiska omorientering som inleddes under USD Totalt....................................................3,0 Sverige................................................0,8 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1992/93, mkr SIDA total.........................................313,0 BITS.....................................................3,4 Sarec...................................................8,1 Swedecorp..........................................1,0 Summa       325,5 <table border="1"> <tr><td> Yta..............................................</td><td> 332 000 km2</td><td> (1991)</td></tr> <tr><td> Befolkning..................................</td><td> ........ 71 milj.</td><td> (1992)</td></tr> <tr><td> Befolkningstillväxt/år.............</td><td> ........ 2,1%</td><td> (1992)</td></tr> <tr><td> Andel läskunniga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> män ................................................</td><td> .............92%</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td> kvinnor............................................</td><td> .............83%</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td colspan="2"> Förväntad medellivslängd vid födseln</td><td></td></tr> <tr><td> män.................................................</td><td> .........62,7 år</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td> kvinnor............................................</td><td> .........64,8 år</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td> Dödlighet, barn under 5 år....</td><td> ........... 6,5%</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td> BNI/invånare</td><td> ..... 229 USD</td><td> (1992)</td></tr> <tr><td> Totalt bistånd, andel av BNI</td><td> ........... 1,6%</td><td> (1991)</td></tr> <tr><td colspan="2"> Skuldtjänstkvot....................uppgift saknas</td><td></td></tr> </table> 90-talets första år. Den har inneburit ett politiskt och ekonomiskt närmande till omvärlden med särskild betoning på län- derna i närområdet. Ett resultat härvidlag är Vietnams observatörskap i den sydosta- siatiska samarbetsorganisationen ASEAN. Trots de ekonomiska framgångarna återstår problem som hög arbetslöshet, som i ökande utsträckning drabbar kvin- nor och andra svaga grupper i samhället. Tillgången på social service, t.ex. hälso- vård och utbildning, försvåras i praktiken för de fattigaste. En viss förbättring har man under våren 1993 sökt åstadkomma genom att höja lönerna för berörda stats- anställda personalkategorier. Ett viktigt hinder för en snabb ekono- misk utveckling utgörs av den svaga infra- strukturen. Andra problem är en växande korruption i de flesta delar av ekonomin samt en utbredd varusmuggling. Reformprocessen fortgår, men mycket återstår ännu. De statliga institutionerna är svaga och förståelsen för marknadsekono- mins mekanismer har inte slagit igenom på alla nivåer. Privatiseringen av statliga företag går mycket trögt, men den privata sektom markerar ändå förtroende för det ekonomiska klimatet genom nybildning av företag. 175 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Antagandet av 1992 års konstitution med åtföljande val till ett reformerat parlament medförde ett viktigt steg i demokratisk riktning, eftersom parlamentet - och inte som tidigare det statsbärande kommunist- partiet - blev landets högsta politiska or- gan. De sista fångarna som hållits i "omskol- ningsläger" sedan slutet av sjuttiotalet släpptes under året. Ett mindre antal poli- tiska fångar finns dock kvar och några rät- tegångar mot personer som anklagats för omstörtande verksamhet har resulterat i<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-241.png" style="width:89pt;height:14pt;"/> <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Den politiska omorientering, som bl.a. kan ses manifesterad i återtåget från Kambodja samt den starka prioriteringen av den ekonomiska reformprocessen är faktorer som bidragit till en kraftig minskning av anslagen till krigsmakten. Armén uppges exempelvis ha halverats och några väsentliga nyanskaffningar av materiel har veterligen inte företagits. <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Sedan det tidigare omfattande östbiståndet i stort sett upphört var Sverige och Finland under en kort period de huvudsakliga bilaterala givarna. Under 1991,1992 och halva 1993 har dock de flesta västländer återupptagit biståndsgivningen i olika for- mer. Särskilt Frankrikes och Japans åter- komst på arenan torde uppfattas som vik- tig- Redan innan det blev aktuellt med ett hävande av det amerikanska embargot och dess följdföreteelser räknade den viet- namesiska regeringen med ett årligt sam- manlagt - bilateralt och multilateralt - bistånd om ca 500 miljoner US dollar. Skatteprojekt - ett intressant nytt biståndsprojekt När Vietnam nu omstruktureras i mark- nadsekonomisk riktning är det av yttersta vikt att staten kan generera inkomster (skatter) för att garantera välfärd och för- delning av resurserna. SIDA stödjer sedan januari 1991 genom Rikskattesverket (RSV) ett skatteprojekt om totalt 11 miljoner kronor, som löper på 3 år och vars mål på kort sikt är att •  stärka skatteadministrationen på cen- tral, regional och lokal nivå •  utveckla ett internt utbildningssystem, utarbeta operativa handböcker •  genomföra pilotprojekt på distriktnivå för att undersöka om det går att införa datorisering. Delvis som ett resultat av projektet kan konstateras att skatteintäkterna under 1992 ökade med över 70 % jämfört med föregå- ende år och uppgår för närvarande till ca 14 % av BNP. <h5>Sveriges bistånd</h5> SIDA och i viss mån Sarec har länge domi- nerat utvecklingssamarbetet med Vietnam. Swedecorp utökar sin verksamhet och pla- nerar att under 1993/94 etablera en egen representation i landet. Även vad beträffar BITS-samarbetet, som för närvarande be- gränsar sig till finansiering av vietname- sers deltagande i internationella kurser, föreligger goda förutsättningar för en ex- pansion inom såväl tekniskt samarbete som kreditgivning. Vietnam fortsätter att ta emot visst katastrofbistånd från Sverige. Under innevarande budgetår kommer för 176 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-242.png" style="width:386pt;height:266pt;"/> Den här lilla flickan får vård vid avdelningen för undernärda barn i ett barnsjukhus i Ho-Chi-Minh-staden. Det svenska stödet till hälsovården gäller bl.a. administrering av sjukhus. Foto: Lasse Ohlsson, Bazaar. Vietnam att utarbetas en treårig landstrate- gi för vårt totala bistånd till landet. arbetsavtal med Vietnam avser perioden 1992/93 -1993/94. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Det övergripande syftet med SIDA:s på- gående bistånd till Vietnam är att på olika sätt stödja den pågående ekonomiska re- formprocessen samt att genom dialog och insatser främja demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Det traditionella stödet inom hälsovårds- och skogssektorerna fortsätter samtidigt med utökade insatser inom energisektorn. Insatser inriktade på institutionellt stöd till den ekonomiska reformprocessen får allt större betydelse. Miljöaspekterna bevakas i ökande ut- sträckning. Enligt regeringens instruktio- ner är ett tidigare omfattande importstöd på väg att avvecklas och inget nytt avtal har heller ingåtts sedan det senast gällande gick ut 30 juni 1993. SIDA:s gällande sam- Skogsstöd Sedan mitten av 80-talet har SID A-stödet till skogssektorn huvudsakligen inriktats på insatser för skogsskötsel, forskning och markvård. En principiell förändring från tidigare stöd kan konstateras genom att detta nu fokuseras på den enskilde bon- den/skogsbrukaren, som har givits nytt- janderätt till marken och nu fritt kan för- valta den. Viktiga komponenter i biståndet är rådgivning i markrättsliga frågor, nya metoder för enskilt bondeskogsbruk, åter- plantering av skog, rådgivning för skogs- utveckling samt stöd till ett skogsforsk- ningsinstitut. Det svenska skogsprogram- met, i vilket jämställdhet mellan män och kvinnor ägnas särskild uppmärksamhet, är geografiskt koncentrerat till de fem 177 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE nordligaste provinserna. Pappersbruket Bai Bang i Vinh Phu-provinsen har sedan 1990 drivits i vietnamesisk regi med till- fredsställande resultat. Den ökande närva- ron av internationella biståndsgivare har motiverat en större samordning och en dialog har bl.a. inletts med Australien, In- ternationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) och FN:s barnfond (UNICEF) i det- ta syfte. Hälsovård Stödet till hälsovården har länge varit ett centralt inslag i SID A-samarbetet och har främst varit inriktat mot primärhälsovår- dens behov. Efter en utvärdering av hälso- sektorbiståndet 1992 har partema enats om följande koncentrerade framtida inriktning i samarbetet, som kommer att gälla fr.o.m. budgetåret 1994/95: •  rådgivningsinsatser rörande central planering av landets primärhälsovård, hälso- och sjukvårdsförsäkring m.m. • mödra- och barnhälsovård inklusive familjeplanering och aids/hiv- bekämpning •  stöd till läkemedelskontroll •  stöd till administrering av sjukhus Energisektorstöd <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 225,0</td><td> 180,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 160,5</td><td> 109,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 385,5</td><td> 289,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Naturbruk</td><td> 31,0</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 50,0</td><td> 54,0</td></tr> <tr><td> Infrastruktur</td><td> 36,0</td><td> 71,0</td></tr> <tr><td colspan="2"> Förvaltningsuppbyggnad 19,0</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td> 125,3</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Kultur etc.</td><td> 14,9</td><td> 22,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 276,2</td><td> 223,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 109,3</td><td> 66,0</td></tr> <tr><td> Utom landramen</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 2,9</td><td></td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rättigheter</td><td> 4,7</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 16,9</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 12,3</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Kultur etc.</td><td></td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Befolkning</td><td></td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 36,8</td><td> 19,0</td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 313,0</td><td> 242,0</td></tr> </table> De skriande bristema på infrastrukturom- rådet och dessas hämmande inverkan på den pågående ekonomiska reformproces- sen, har motiverat SIDA till ett kraftigt ökande engagemang under senare år. Tyngdpunkten i samarbetet ligger idag på ett flertal insatser på eldistributionsområ- det med landets tre kraftbolag som huvud- sakliga mottagare. Viktiga komponenter är förutom upprustning av eldistributionsnä- tet, reparation och iståndsättande av trans- formatorstationer, leveranser av elmätarut- rustning/telekommunikationsutrustning samt managementutbildning för lednings- personal inom elkraftssektom. Innevarande treåriga sektoravtal på 102 miljoner kronor kommer att övergå i ett nytt treårsavtal från 1994 för vilket en för- dubblad medelstilldelning planeras om 200 miljoner kronor. Institutionellt stöd/demokratistöd Insatser för att bygga upp den institutio- nella kompetensen i landet utgör en syn- nerligen viktig del av stödet till reform- processen. Samarbetet omfattar insatser på skatte- och rättsområdena, materiellt stöd och utbildningsinsatser inom bankväsen- det, stöd till utbildning i makroekonomi, ekonomisk policyanalys, företagsledning, massmedie- och kultursamarbete m.m. 178 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Utanför landramen Sverige har sedan 1991 utfäst sig att under förutsättning av ett brett internationellt stöd delta i en stödgrupp med syfte att reglera Vietnams utestående skulder till Internationella valutafonden (IMF) och därigenom möjliggöra ny utlåning från fonden. Genom att USA under sommaren 1993 gav upp motståndet mot ett sådant initiativ kunde detta realiseras. Inom ra- men för detsamma bidrog Sverige med 10 miljoner US dollar/80 miljoner kronor. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Enskilda organisationer får allt lättare att arbeta i Vietnam. Rädda Barnen är repre- senterade i Hanoi sedan 1991, då Vietnam blev nytt programland. För övrigt är Räd- da Barnen i samarbete med Diakonia en- gagerade i ett samnordiskt projekt ägnat hemvändande vietnameser. Svenska Röda korset finansierar en representant för Inter- nationella Röda korsfederationen i Hanoi samt ett katastrofberedskapsprogram. Katastrofbistånd Katastrofinsatser för ovan nämnda "båt- flyktingar" har kanaliserats bl.a. via SIDA till Diakonia. För 1992/93 uppgick denna hjälp till ca 2,9 miljoner kronor. för en exportfrämjandeinsats och ett par miljöinsatser. Studier har vidare bekostats på standardiseringsområdet och för ett kompetensuppbyggande inom den vietna- mesiska handelskammarorganisationen. En kraftigt utvidgad verksamhet förbereds - budgeten för 1993/94 är 8,9 miljoner kro- nor. Nya projektidéer rör t.ex. ett center för företagsledarutbildning, som samtidigt skall vara ett fönster mot den svenska marknaden. En annan projektidé är främ- jande av handel och investeringar - TIPS (Trade and Investment Promotion Specia- list) - vilket innebär platsrepresentation fr.o.m. hösten 1993 i Ho-Chi-Minh-staden (Saigon). Under budgetåret 1992/93 utbe- talades totalt 1 miljon kronor. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sedan 1976 stöder Sarec ett omfattande forskningssamarbete, som koncentrerats till jordbruk och medicin. Forskarutbyte inom ramen för detsamma omfattar för närvarande ett 20-tal forskare, varav mer- parten är vietnameser på utbildning i Sverige. Hittills har verksamheten berört ett 20-tal projekt. Nya områden är makroe- konomis stabiliseringspolitik, primärhälso- vård samt marin miljö. Under budgetåret 1992/93 utbetalades 8,1 miljoner kronor. <h6>Bistånd genom BITS</h6> För närvarande finns endast vietnamesiskt deltagande i BITS internationella kurser, i vilka hittills sammanlagt ett 120-tal vietna- meser deltagit. För budgetåret 1992/93 utbetalades 3,4 miljoner kronor (43 perso- ner). <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Sedan 1991 har Swedecorp i ett finskt sam- arbete lett utbildning av företagsledare i vietnamesiska exportföretag samt ansvarat 179 <h3>Andra länder i Asien</h3> <h5>Kina</h5> <h6>Ekonomi, politik, samhälle</h6> Parallellt med den statliga organisationen utövar det kinesiska kommunistpartiet det avgörande politiska inflytandet i Kina. Nyligen skrevs begreppet "socialistisk marknadsekonomi" in i författningen. Den ekonomiska reformpolitiken som inleddes i slutet av 1970-talet fick ett allvarligt av- bräck på grund av den dåvarande ledning- ens oförmåga att hantera inflation och överhettning. Tienanmen-händelsema 1989 stärkte de mer konservativa krafter- na. Sedan dess har reformpolitiken åter vunnit terräng. Inga krafter av betydelse opponerar sig i dag mot reformpolitiken och det finns en ökad öppenhet mot om- världen. Om de nuvarande ekonomiska problemen med överhettning och stark inflation inte kan kontrolleras kan man dock inte utesluta att mer konservativa strömningar åter kan göra sig gällande. Reformpolitikens positiva effekter på landsbygden medförde under den första delen av 80-talet att antalet kineser i s.k. absolut fattigdom minskade från omkring 250 miljoner till omkring 100 miljoner. En medveten prioritering av kustområdena ledde därefter till en stagnation i antalet fattiga och ökade inkomstklyftor mellan stad och landsbygd. Regeringen har på senare tid, bl.a. i samband med ökade oro- ligheter på landsbygden, uppmärksammat problemet och betonat jordbrukets roll som ekonomins grundpelare. Kinas övergång från plan- till mark- nadsekonomi befinner sig i ett viktigt ske- de. Utvecklingen präglas för närvarande av en mycket kraftig tillväxt och ökade tecken på överhettning. Betydande flask- halsar i infrastrukturen har bidragit till accelererande inflation. Svaga statsfinanser och en outvecklad finanssektor minskar regeringens handlingsutrymme. Nyligen infördes åtgärder för att återvinna kontrol- len över ekonomin. <h6>Mänskliga rättigheter, demokrati</h6> Regeringens attityd till mänskliga rättighe- ter är fortsatt hård, även om flera kända politiska fångar på senare tid frigivits. Ge- nomgående hävdas principen om icke- inblandning i Kinas inre angelägenheter. <h6>Sveriges bistånd</h6> Det svenska biståndet har hittills framför allt omfattat tekniskt bistånd och u-kre- ditsfinansiering från BITS. Därutöver finns ett visst Sarec-samarbete samt ett växande engagemang från Swedecorps sida. SIDA- biståndet, som hittills i huvudsak in- skränkt sig till bidrag vid katastrofer, om- fattar sedan 1992/93 också stöd till enskilda organisationer för insatser i Tibet. Det svenska biståndet uppgick 1992/93 till totalt 247,5 miljoner kronor och fördelade sig på följande biståndsorgan: <table border="1"> <tr><td> BITS, totalt:</td><td> 245,2</td></tr> <tr><td> Swedecorp, totalt:</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Sarec, totalt:</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> SIDA, totalt:</td><td> 0,4</td></tr> </table> 180 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h6>Bistånd genom BITS</h6> Under 1990 normaliserade de flesta OECD-länder samarbetet med Kina, inled- ningsvis med vissa begränsningar. Sverige har efter frysningen 1989 återupptagit bi- ståndssamarbetet med Kina. Miljöinsatser, sociala insatser, insatser ämnade att bidra till utvecklingen av ett pluralistiskt sam- hälle samt den ekonomiska reformproces- sen har angivits som hädan-efter priorite- rade sektorer. Bistånd lämnas främst i form av utvecklingskrediter och tekniskt samarbete genom BITS. Sedan 1982 har drygt 40 krediter med en total kreditvolym på ca 3,3 miljarder kronor lämnats. Drygt 70 % har gått till utbyggnaden av landets telekommunika- tioner. Ett antal projekt inom vatten och avloppsrening och fjärrvärmeutbyggnad är för närvarande under beredning. Inom det tekniska samarbetet har under en dryg tioårsperiod totalt ca 140 insatser, till störs- ta delen i form av kunskapsöverföring ge- nomförts till en kostnad av 130 miljoner kronor. Därtill kommer 25 miljoner kronor för ca 450 kinesiska deltagare i den inter- nationella kursverksamheten. Utbetalat under 1992/93: utvecklings- krediter 235 miljoner kronor, tekniskt samarbete 7,2 miljoner kronor samt inter- nationella kurser (45 personer) 3,0 miljoner kronor. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Swedecorp medverkar i två samrisk-före- tag, som avser produktion av läkemedel respektive värmetråd. Dessutom bedrivs i Swedecorps regi olika typer av import- främjande insatser som omfattar bl.a. exportseminarier för kineser, utgivning av exportguider, bevakning av Kinamässor i Sverige m.m. Dessutom ges stöd till Sweden-China Trade Council. Totalt har 1,4 miljoner kronor betalats ut under 1992/93. <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec:s forskningssamarbete med Kina inleddes 1977 och har hittills fått stöd med ca 33 miljoner kronor. Samarbetet koncen- trerades tidigare till medicinsk forskning och lantbruksstudier, men har breddats och omfattar nu även landsbygdsindustri- alisering och ett skogs- och miljöprojekt. Totalt har 420 000 kronor betalats ut under 1992/93. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Genom Svensk-tibetanska skolföreningen har skolbyggesprojekt inletts i Tibet. Totalt har 410 000 kronor betalats ut under 1992/93. <h5>Malaysia</h5> <h6>Ekonomi, politik och samhälle</h6> Det malaysiska samhället präglas i mycket stor utsträckning av befolkningens etniska sammansättning - malayer (60 %), kineser (30 %) samt indier (10 %). De politiska konflikterna löper utmed de etniska skilje- linjerna snarare än efter ideologiska sym- patier. Ända sedan självständigheten 1957 har den politiska makten innehafts av en all- mänt borgerlig regeringskoalition som dominerats av malayema. Efter raskraval- ler 1969 mellan malayer och kineser har landet upplevt en lång period av stabilitet och ekonomisk tillväxt. Formeln för att uppnå detta har i princip inneburit att malayema dominerat det politiska livet under det att kineserna tonat ner sina poli- tiska krav och ägnat sig åt ekonomisk verksamhet. De senaste tio årens mycket kraftiga ekonomiska tillväxt, i genomsnitt ca 7,5 % per år, har bidragit till framväxten 181 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE av en ekonomiskt stark malayisk medel- klassbefolkning, och de tidigare så skarpa ekonomiska skiljelinjerna mellan malayer och kineser börjar nu luckras upp. Samti- digt har andelen fattiga av befolkningen sjunkit drastiskt och uppgår nu till ca 2 % -1970 var motsvarande siffra 20 %. De senaste fem åren under premiär- minister Mahathir, har den ekonomiska politikens inriktning ytterligare accentue- rats på ekonomisk tillväxt. Detta bör ses som ett led i Mahathirs målsättning, "Vision 2020", att Malaysia ska uppnå in- dustriell status år 2020. <h6>Militärutgifter</h6> För närvarande motsvarar militärutgifter- na knappt 3 % av BNP. En långsiktig ök- ning av militärutgifterna kan förutses då Malaysia genomför en omfattande moder- nisering av sitt försvar. Större nyanskaff- ningar inom alla vapenslagen pågår. <h6>Mänskliga rättigheter, demokrati</h6> Malaysia är en konstitutionell monarki, och de politiska institutionerna i landet byggdes upp efter brittisk förebild genom allmänna parlamentsval i enmansvalkret- sar vart femte år. För tidningsutgivning krävs publiceringstillstånd. Oberoende oppositionella tidningar finns men med begränsade spridningsmöjligheter. Landet tillämpar dödsstraff för vapeninnehav och narkotikabrott. Det finns vidare en lagstift- ning som härrör från kampen mot den kommunistiska gerillan och som ger myn- digheterna rätt att internera individer utan domstolsförfarande. Oberoende organisa- tioner för mänskliga rättigheter tillåts inte. <h6>Sveriges bistånd</h6> Totalt utbetalades under 1992/93 21 miljo- ner kronor (inklusive krediter) med följan- de fördelning mellan biståndsorgan/orga- nisationer: <table border="1"> <tr><td> SIDA/ensk. organisationer:</td><td> 2,1 mkr</td></tr> <tr><td> BITS:</td><td> 17,5</td></tr> <tr><td> Swedecorp:</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Sarec:</td><td> 0,7</td></tr> </table> Det svenska biståndet har hittills i huvud- sak utgjorts av samarbete genom BITS- samarbete och mindre insatser genom svenska enskilda organisationer. <h6>Bistånd genom BITS</h6> BITS-samarbetet inleddes 1985 och hittills har inom ramen för det tekniska biståndet 81,3 miljoner kronor betalats ut. Flertalet av insatserna har avsett energisektorn med stöd till lönsamhetsstudier, utbildning, bistånd vid upphandling m.m. Senast ak- tuella insatser har bl.a. avsett förebyggan- de underhåll, upprustning, utbildning på området vatten-rening, kartering av plan- tageskog, kartläggning av naturresurser med hjälp av satellitbilder, läkemedelskon- troll, lantmäteri- samt rådgivning/utbild- ningsinsatser till landets sjösäker- hetsmyndighet. Sammanlagt 206 miljoner kronor har beviljats i utvecklingskrediter som i huvudsak avsett energisektorn och rört distribution/transmission av elkraft samt anläggande av transformatorstationer. Senast har en ramkredit varit aktuell avse- ende utlåning till malaysiska företag för import av utrustning och tjänster med miljöanknytning m.m. Deltagande av malayer i BITS interna- tionella kurser har hittills omfattat totalt 349 personer. Utbetalat under budgetåret 1992/93: tekniskt samarbete 13,5 miljoner kronor, 182 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE internationella kurser (57 personer) 4 mil- joner kronor. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Genom Swedecorp genomförs för närva- rande en insats för att främja landets mö- belindustri. Inom ramen för Swedfund- samarbetet finns två joint-ventureprojekt som avser produktion av möbelkompo- nenter, respektive drivande av ett KF- projektcenter. Totalt har 0,7 miljoner kronor betalats ut under 1991/92. <h6>Bistånd genom SAREC</h6> 1986 inleddes ett forskningssamarbete som rör skogsavverkning i regnskogar. Svensk samarbetspart är Lantbruksuniversitetet i Uppsala. Totalt har 743 000 kronor betalats ut under 1992/93. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> En rad enskilda organisationer är verk- samma i landet, bl.a. Svenska Kyrkans Mission (SKM), Amningshjälpen samt LO-TCO:s biståndsnämnd. Totalt har genom SIDA 2 miljoner kro- nor betalat ut under 1992/93. <h5>Thailand</h5> <h6>Bistånd genom BITS</h6> BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Thailand sedan 1984 och hittills gjorda utbetalningar uppgår till 54,8 miljoner kro- nor. Samarbetet har ökat under senare år. Insatserna har huvudsakligen avsett ener- gisektorn, men stödet till miljövård, trans- portväsende, jordbruk m.m. har gradvis ökat i betydelse. Stöd har lämnats bl.a. till att förstärka och effektivisera den verk- samhet som bedrivs av EGAT (Electricity Generating Authority of Thailand), för att förbättra hanteringen av farligt gods och för att motverka industriella föroreningar och luftföroreningar i Bangkok. Utvecklingskrediter om sammanlagt 359 miljoner kronor har beviljats. Aktuella projekt som därigenom finansierats är en massafabrik, en reningsanläggning i an- slutning till en pappers- och massafabrik samt en inhemsk utvecklingsbank. BITS internationella kurser har hittills omfattat 335 thailändare. Totalt har utbetalats under 1992/93: utvecklingskrediter 3,5 miljoner kronor, tekniskt samarbete 24,5 miljoner kronor, internationella kurser 3,6 miljoner kronor. <h6>Biståndet genom Swedecorp</h6> Swedecorpis stöd avser fortsatt stöd till expertutbildning i liten skala. Tidigare handelsfrämjande insatser har avsett ett fruktseminarium, träleksaker m.m. Dess- utom finns två Swedecorp/Swedfund- stödda samriskprojekt - ett glasbruk och en juicefabrik. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Genom Diakonia har ett omfattande kata- strofbistånd lämnats till flyktingar från Myanmar. Förutom Diakonia får Svenska Baptistförbundet och Svenska Missionsrå- det projektstöd. Utbetalt under 1992/93: sammanlagt 8,7 miljoner kronor varav 7 miljoner kro- nor projektbistånd via enskilda organisa- tioner och 1,7 miljoner kronor från miljö- anslaget. Totalt utbetalades under 1993/93: 171,8 miljoner kronor (inklusive utveck- lingskrediter). Huvuddelen avsåg bistånd genom BITS. 183 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Filippinerna</h5> <h6>Ekonomi, politik och samhälle</h6> Den nya regeringen i Filippinerna har fort- satt liberaliseringen av ekonomin. Denna kännetecknas nu av relativt stor öppenhet och grunden för tillväxt är i princip lagd. Man kan peka på flera positiva indikato- rer. Inflationen och räntorna har gått ned, valutareserven är relativt hög, investering- arna ökar och valutakursen har återgått till normal nivå till fördel för exporten. Efter två år utan tillväxt ser 1993 ut att kunna resultera i en BNP-ökning på ca 3 %. Anledningen till den låga tillväxten är framför allt den bristande elförsörjningen samt otillräckliga offentliga investeringar. Det sista året har utvecklingen på det politiska området kännetecknats av ökan- de stabilitet. Det i stort sett lugna genom- förandet av presidentvalet lade grunden till denna utveckling. Den nye presiden- tens ansträngningar att ena landet dels genom förhandlingar med höger- och vänsterrebellema, dels genom en god hantering av kontakterna med represen- tanthus och senat har bidragit. Presiden- tens intensiva resande och kontaktskap an- de runtom i landet har verkat i samma riktning. Den nya administrationen har tagit sig an flera av de stora samhällspro- blemen - befolkningsökningen (med starkt motstånd från den katolska kyrkan), kriminaliteten (med farliga motståndare inom polis och militär) samt de kvarvaran- de monopolen, vilket/vilka kan komma att späda på spänningarna i samhället. På det sociala området har av särskild bety- delse varit regeringens insatser för familje- planering och åtgärder mot spridningen av aids. <h6>Militärutgifter</h6> Försvarsutgiftema har under hela åttiota- let uppgått till ca 10 % av den statliga bud- geten. De senaste två åren tycks andelen ha minskat något till 8 resp 9 %. Utgifterna för social omsorg har uppgått till i genom- snitt 21 % och har bibehållit denna andel under 1992 och 1993. <h6>Mänskliga rättigheter, demokrati</h6> Till skillnad från övriga Asien delar man i Filippinerna i princip Europas och USA:s värderingar då det gäller mänskliga rättig- heter. Den kritik som riktas mot landet gäller oförmågan att ta itu med kränkning- ar. Antalet kränkningar har dock minskat på senare tid. Decentraliseringen av landet kan ses som ett nytt inslag i en pågående demo- kratiseringsprocess. Behoven i samman- hanget av insatser för utbildning och finansiering upplevs som alltmer akuta. På många håll i landet är de lokala myn- digheterna dåligt rustade för att klara av det ansvar och de rättigheter den nya lag- stiftningen ger dem. <h6>Biståndet - givare och administration</h6> Under de senaste tjugo åren har Filippiner- na klättrat från 21 :a till 8:e plats bland de största mottagarna av DAC-ländemas bi- stånd. Effektiviteten mätt i förmåga att tillgodogöra sig biståndet har tidvis varit låg, men har förbättrats efter skapandet av koordineringsmekanismen "the Philippine Assistance Program". Den nya regeringen försöker hålla en fastare hand över genom- förandet av biståndsprojekt genom att inte tillåta alltför lång eftersläpning. Utnyttjan- det av tillgängliga biståndsmedel har ökat med 45 % under första halvåret i år. <h6>Sveriges bistånd</h6> Huvuddelen av det svenska biståndet till Filippinerna kanaliseras genom BITS. Swe- decorp har vidare viss verksamhet och ett 184 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE ökande engagemang kan skönjas från SIDA-stödda enskilda organisationers sida. Totalt har 73,8 miljoner kronor betalats ut under budgetåret 1992/93. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Biståndet består i huvudsak av insatser inom ramen för BITS tekniska samarbete. Detta inleddes först budgetåret 1986/87, men Filippinerna har redan hunnit bli det största bland BITS samarbetsländer. Hittills har totalt ca 119 miljoner kronor betalats ut i huvudsak för insatser med energi- och miljöanknytning ofta i nära samarbete med Världsbanken. På energi- sidan har insatserna främst gällt vatten- och geotermisk kraft, produktion och transmission av elkraft, energibesparande åtgärder samt rehabilitering av vatten- kraftgeneratorer. Ett intressant projekt har rört kartläggning av naturresurser och mil- jöpåverkan med hjälp av satellitbilder. Of- fentlig förvaltning utgör också ett samar- betsområde och här kan nämnas insatser för att stärka landets kapacitet att hantera statistiska data. Ett nytt samarbetsområde rör utveck- ling av filippinsk luftfart. Inom ramen för ett projekt på området kommer svensk part att åta sig huvudansvaret för att genomföra en utvecklingsplan som kom- mit till i samarbete med UNDP och ICAO. Arbetet kommer bl.a. att omfatta lagstift- ning, organisation/planering, säkerhets- system, modernisering av flygplatser, tele- kommunikationer etc. Inom ramen för BITS internationella kurser har hittills 288 filippiner deltagit. Utbetalat under budgetåret 1992/93: tekniskt samarbete 54,8 miljoner kronor, internationella kurser 3,8 miljoner kronor (51 personer). <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> För närvarande är verksamheten koncen- trerad till projektstöd inom exportfrämjan- de, kompetensutveckling inom landets möbelsindustri samt främjande av kvinn- ligt entreprenörskap. Dessutom finns ett samarbete med filippinska producenter av datamjukvara. Vidare planeras för samar- bete med en eller flera näringslivsorgani- sationer. Totalt har 2,3 miljoner kronor betalats ut under budgetåret 1992/93. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Bland enskilda svenska organisationer verksamma i landet kan nämnas Diakonia, Röda korset, LO-TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes internationella centrum samt flera kristna missionsorganisationer. På området för mänskliga rättigheter och demokrati har SID A-stödet bl.a. om- fattat direktstöd till filippinsk NGO-sam- manslutning. Totalt utbetalat under budgetåret 1992/ 93:12,9 miljoner kronor, varav katastrof- bistånd 1,5 miljoner kronor, bistånd via enskilda organisationer 7,3 miljoner kronor, bistånd för mänskliga rättigheter/ demokrati 4,0 miljoner kronor. 185 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Kambodja</h5> <h6>Ekonomi, politik, samhälle</h6> Efter mångs års stridigheter och motsätt- ningar råder ett lugnare politiskt läge i Kambodja. I maj 1993 kunde val hållas på ett relativt tillfredsställande sätt under överinseende av FN. Efter det att en ny författning utarbetats tillträdde en ordina- rie regering i september. Man står nu inför utmaningen att åter- uppbygga landet politiskt, ekonomiskt och socialt. På det ekonomiska området har en grund för detta lagts genom reformer som vidtagits sedan slutet av 1980-talet för att utveckla en marknadsekonomi. Utveck- lingen har samtidigt bidragit till en ojäm- nare inkomstfördelning och alltjämt lever majoriteten av befolkningen i stor fattig- dom. Insatser och bistånd behövs på snart sagt alla områden. Inte minst behövs för närvarande betydande insatser för att för- stärka den offentliga sektorns finanser och för att effektivisera denna. <h6>Mänskliga rättigheter, demokrati</h6> Orolighetema och det labila läge som rått i Kambodja har medfört att de mänskliga rättigheterna kränkts. En rad åtgärder har emellertid börjat vidtagas för att förbättra läget. FN har bedrivit en grundläggande informations- och utbildningsverksamhet. Flera enskilda människorättsorganisa- tioner har upprättats. Kambodja har an- slutit sig till ett antal FN-konventioner om mänskliga rättigheter. Lagar och regler som berör de mänskliga rättigheterna måste dock utarbetas och institutioner, inklusive ett fungerande rättsväsende, måste byggas upp. <h6>Militärutgifter, hotbild, väpnade konflikter</h6> Det är svårt att ange omfattningen av de militära utgifterna. Om den politiska ut- vecklingen blir stabil torde dock en omfat- tande demobilisering kunna äga rum. <h6>Biståndet ■ givare och administration</h6> Vid ett givarmöte i Tokyo 1992 gjordes utfästelser om bistånd som uppgick till ca 880 miljoner US dollar. Endast en mindre del av detta har utbetalats, men utbetal- ningarna torde nu komma att öka, då Kambodja fått en ordinarie vald regering. Hittills har biståndet till stor del varit inrik- tat på att stödja återförandet av ca 350 000 kambodjanska flyktingar från Thailand till Kambodja och på att återställa vägar och annan infrastruktur till ett någotsånär fungerande skick. Mottagningskapaciteten inom den kam- bodjanska förvaltningen är mycket be- gränsad. Det är därför angeläget att åtgär- der vidtas såväl av den nya regeringen som av biståndsgivarna för att stärka den kambodjanska regeringens förmåga att planera, samordna och genomföra bistån- det och landets egna utvecklingsansträng- ningar. <h6>Sveriges bistånd</h6> Det svenska biståndet finansieras helt ge- nom SIDA. 104 miljoner kronor avsattes för Kambodja under budgetåret 1992/93. Av detta utbetalades endast 36 miljoner kronor. Detta hängde samman med att berörda organisationer i några fall önskade ta emot bidragen först senare eller att de ville avvakta den nya regeringens tillträde. Det svenska biståndet till Kambodja kanaliseras genom internationella organi- sationer och enskilda organisationer och finansieras huvudsakligen genom anslags- posten för katastrofer och återuppbygg- 186 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-243.png" style="width:240pt;height:362pt;"/> En rik tonåring i Pnom Pen? Nej, han visar upp värdelösa sedlar från Pol Pot-regimens tid. Den ekonomiska reformeringen av Kambodja tar tid. Alltjämt lever de flesta människor i landet i stor fattigdom. Foto: Heldur Netocny, Bazaar. nad. Det är inriktat på att återuppbygga och utveckla den fysiska och sociala infra- strukturen, institutionsuppbyggnad och främjandet av en demokratisk utveckling och av mänskliga rättigheter. FN:s barnfond (UNICEF) får stöd för insatser inom hälsovårds- och undervis- ningssektorerna. FN:s flyktingkommissa- ries (UNHCR) åtgärder för att återföra flyktingar som befunnit sig i Thailand har också fått svenskt stöd. Bidrag har vidare lämnats till Svenska Röda korset för sjuk- vårdsinsatser och till Diakonia som stöd till rehabilitering av handikappade och protestillverkning. Medel har avsatts för rådgivningsin- satser genom Asiatiska utvecklingsbanken och Världsbanken vad gäller bl.a. kraft- försörjning, utbildning, upphandling, jordbruk, transporter och hälsa. FN:s livs- medels- och jordbruksorganisation (FAO) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP) har fått bidrag för finansiering av import av konstgödsel och livsmedel. Genom Cambodia Development Resource Institu- te har bidrag lämnats för utbildnings- och rådgivningsinsatser. För att främja en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter har stöd lämnats till FN för att förbereda de val som ägde rum i maj 1993 och för utbildning i mänskliga rättigheter. 187 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Afghanistan</h5> I april 1992 föll den kommunistiska rege- ringen i Afghanistan och motståndsrörel- sen Mujaheddin bildade i maj samma år en regering som innefattar motståndsrörel- sens alla partier. Den återhållsamma opti- mism som skapades förbyttes tämligen omgående i pessimism då krigshandlingar mellan olika grupper trappades upp. Den väpnade kampen pågår fortfarande. Krigsskadoma i landet är oerhörda och nära en tredjedel lever som flyktingar i Pakistan och Iran. Svenskt bistånd till re- patrierings- och återuppbyggnadsarbetet har givits sedan 1979 och finansierats via katastrofanslaget. Stödet har betalats dels genom svenska enskilda organisationer, varav medparten till Svenska Afghanistan- kommittén, dels genom olika FN-organ. Totalt utbetalades under budgetåret 1992/93 100,6 miljoner kronor. <h5>Pakistan</h5> Pakistan har sedan 1988 ett civilt parla- mentariskt styre efter år av militärdiktatur. De senaste åren har dock präglats av poli- tisk instabilitet. De demokratiska institu- tionerna har ännu inte kommit att fungera på avsett sätt och militärens roll i det pa- kistanska samhället är fortfarande stor. De mänskliga rättigheterna är i många avse- enden eftersatta, särskilt vad gäller barn och kvinnor dessutom. Landets resurser är ojämnt fördelade. Mycket har gjorts för att stimulera handel och industriinvesteringar och därmed den ekonomiska tillväxten. Satsningarna på den sociala sektorn har däremot varit be- gränsade. De två största posterna i stats- budgeten är utgifterna för den militära sektorn samt räntor och amorteringar. I ansträngningarna att täcka ett stort bud- getunderskott har skatt införts på stora jordbruksegendomar. Förmågan att ut- nyttja biståndsresurser är ett stort problem i Pakistan. Efter att Pakistans ställning som pro- gramland upphörde 1983 har det svenska biståndet kanaliserats genom BITS och svenska enskilda organisationer samt Sa- rec och Swedecorp. Samarbetet genom BITS, företrädelsevis inom infrastruktur och institutionsuppbyggnad, har på grund av landets försämrade ekonomiska situa- tion under senare år i många fall stannat på planeringsstadiet. Swedecorpis samarbete med Pakistan omfattar bl.a. telekommunikationer. Sarec har sedan flera år stött ett forskningspro- jekt om barn- och mödrahälsovård. Bland de enskilda organisationer som verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Bar- nen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Verksamheten har inriktats på hjälp till den fattigaste befolkningen och afghanska flyktingar. Totalt betalades under 1992/93 22 mil- joner kronor ut till Pakistan, varav ca 12,9 miljoner kronor genom enskilda organisa- tioner, 6,6 miljoner i tekniskt bistånd ge- nom BITS samt 2,5 miljoner kronor för pa- kistanskt deltagande (33 personer) i BITS internationella kurser. <h5>Nepal</h5> Nepal är ett litet bergsland i Himalaya- massivet med en av världens lägsta per capita-inkomster. Jordbruket utgör den dominerande sektorn i ekonomin. Landet, som numera är en konstitutionell monarki, har sedan våren 1991 en demokratiskt vald regering. Nepal genomför sedan 1986 ett struk- turanpassningsprogram inriktat på att sti- mulera den ekonomiska utvecklingen och minska fattigdomen. Tillväxten har i ge- nomsnitt under senare år varit hög. Det 188 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-244.png" style="width:386pt;height:276pt;"/> Kanske kan befolkningen i Nepal fä uppleva positiva följder av det strukturanpassningsprogram som landet genomför? Ekonomiska reformer kombinerat med sociala insatser av enskilda organisationer kan på sikt minska fattigdomen. Foto: Helena Bjuremalm, UD. största hindret för utvecklingen på sikt bedöms vara den dåligt utvecklade infra- strukturen såväl fysiskt som socialt. Det svenska biståndet till Nepal har huvudsakligen kanaliserats genom svens- ka enskilda organisationer, främst Svenska Missionsrådet, Pingstmissionen och Svens- ka handikapporganisationernas internatio- nella biståndsstiftelse. Huvuddelen av verksamheten har inriktats på socialt arbe- te, även om insatser också finns på infra- strukturområdet. I övrigt har Swedecorp inlett exportfrämjande verksamhet och BITS har inbjudit deltagare från Nepal till sina kurser. Utbetalningarna för budget- året 1992/93 var för Swedecorp 114 000 kronor, respektive 430 000 kronor (7 perso- ner) för BITS. Totalt utbetalades under budgetåret 1992/93 11,4 miljoner kronor, varav 10,9 miljoner kr via enskilda organisationer. 189 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Mellanöstern</h5> Formerna för det svenska biståndet till Mellanöstern varierar avsevärt mellan re- gionens olika länder och områden. Inkomstskillnaderna är stora både inom och mellan länderna i regionen. Förenade Arabemiratens BNP per capita beräknas till över 20 000 US dollar, medan Jemen ligger på ca 500 US dollar per capita. De rikare staterna i regionen är betydande biståndsgivare, främst inom sin egen regi- on. Fredsförhandlingarna i Mellanöstern, som inleddes i oktober 1991, omfattar överläggningar mellan Israel och parterna i regionen (palestinierna, Jordanien, Liba- non och Syrien), samt multilaterala möten i fem arbetsgrupper med deltagare även från länder utanför regionen. Sverige stö- der fredsprocessen och deltar aktivt i det multilaterala arbetet. Fredsprocessen har nu kommit in i en helt ny fas efter det att Israel och PLO den 13 september undertecknade ett avtal om ömsesidigt erkännande och en plan för begränsat palestinskt självstyre i Gaza och Jeriko. Planen förutsätter ett omfattande internationellt bistånd och ägnas stort in- tresse från det internationella samfundet. Sverige har ett bilateralt program för palestinierna i de ockuperade områdena, samtidigt som vi efter USA och EG är den största biståndsgivaren till FN-organisa- tionen UNRWA, som ansvarar för stödet till palestinska flyktingar. Det bilaterala svenska stödet är humanitärt och politiskt motiverat och syftar till att stödja de socia- la sektorerna, främja respekten för mänsk- liga rättigheter och stimulera ekonomisk utveckling. Stödet kanaliseras genom svenska enskilda organisationer, olika FN- organ och direkt till fristående organisatio- ner och institut i regionen som är verksam- ma inom områden som mänskliga rättigheter och förtroendeskapande åtgär- der. Irak har ännu inte uppfyllt alla de vill- kor som ställs i de omkring 25 resolutioner som antagits av FN:s säkerhetsråd. Följ- aktligen bibehålls sanktionerna mot lan- det. Sverige stöder FN:s politik i Irak-frå- gan. En stor del av civilbefolkningen lider svårt av sanktionernas följder. Sverige har därför lämnat ett omfattande katastrofbis- tånd till drabbade grupper i Irak. Under budgetåret 1992/93 uppgick det svenska humanitära biståndet till Irak till 35 miljoner kronor, huvudsakligen kanali- serade genom FN. Fortsatta biståndsinsat- ser kan komma att krävas för att minska befolkningens lidande. Utöver detta program består det svens- ka biståndet till regionen främst av stöd till insatser genom enskilda organisationer. Dessa utför ett viktigt arbete. Länder i regi- onen inom vilka svenska enskilda organi- sationer är verksamma är bl.a. Jordanien, Libanon och Yemen. Sverige lämnade totalt ca 245 miljoner kronor i bistånd till länderna i regionen under budgetåret 1992/93. 190 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Västbanken och Gaza</h5> Sverige är en av de största biståndsgivarna till palestinierna på de ockuperade områ- dena Västbanken och Gaza tillsammans med bland andra USA, EG, Tyskland och Canada. Det samlade internationella bi- ståndet till de ockuperade områdena upp- gick under 1992 till ca 165 miljoner US dol- lar. Den största delen av detta bistånd, drygt 90 miljoner dollar, kanaliserades genom FN-organet UNRWA. Av det bila- terala internationella biståndet om ca 65 miljoner dollar, tog hälso- och utbildnings- sektorema emot den övervägande delen. Det svenska bidraget till UNRWAis verksamhet uppgick under budgetåret 1992/93 till 145 miljoner kronor. Därtill har det bilaterala programmet för Västbanken och Gaza utvecklats enligt de riktlinjer som slogs fast i regeringsbeslut våren 1991. Målen för det svenska bilaterala program- met är att minska det palestinska folkets lidande och misär, att bidra till att skapa förutsättningar för en samhällsstruktur till grund för ett framtida demokratiskt, fritt Palestina samt att främja ekonomisk verk- samhet och respekt för mänskliga rättighe- ter. Stödet lämnas till verksamhet genom enskilda organisationer, multilaterala or- gan och fristående institut. Under budget- året 1992/93 uppgick det bilaterala svens- ka stödet till ca 30 miljoner kronor. Huvudkomponenten i det svenska pro- grammet är stödet till hälsosektom. Diako- nia bedriver en omfattande verksamhet, fämst inriktad på rehabilitering av inti- fada-offer. Organisationen Palestinagrup- pema i Sverige bedriver stöd till primär- vårdskliniker i Gaza och på Västbanken. Ett av målen för det svenska biståndet är att bidra till att situationen för mänskli- ga rättigheter förbättras. Detta sker genom stöd till ett tiotal organisationer, såväl pa- lestinska som israeliska och internationel- la, som arbetar med olika aspekter av människorätt på de ockuperade område- na. Det sammanlagda svenska stödet till sektorn för mänskliga rättigheter uppgick under budgetåret 1992/93 till ca 10,5 miljo- ner kronor. Ytterligare ett viktigt mål för det svens- ka stödet till de ockuperade områdena är att bidra till uppbyggnad och förstärkning av den palestinska administrationen. Detta sker sedan 1992 genom stöd till de struktu- rer som bildats kring den palestinska fredsförhandlingsdelegationen. Dessa strukturer, de så kallade tekniska kommit- téerna, har till uppgift att utgöra kun- skaps- och resursbas i förhandlingarna, men har utvecklats till att vara embryon till palestinsk administration i ett framtida själv-styre. Stödet sker i form av mindre projekt som formuleras av de tekniska kommittéerna själva. Det svenska stödet till detta uppgick under budgetåret 1992/ 93 till 3,5 miljoner kronor. 191 <h2>Latinamerika</h2> År 1992 markerade 500-årsminnet av Christofer Columbus "upptäckt" av Ame- rika. För 500 år sedan genomfördes också slutfasen av den "kulturrevolution", som inleddes i Sverige av Gustav Vasa och som slutade med att reformationen genomför- des. Få händelser i mänsklighetens moder- na historia har påverkat historien för folk och länder i såväl den gamla som den nya världen som Columbus färder. Få händel- ser har påverkat Sveriges modema historia så som reformationen. De femhundra åren har präglats av förstörelse och omvälv- ningar, men också av kamp för fred, de- mokrati och framsteg, både i Latinamerika och i Sverige. De två historiska bilderna utgör vinjett till de biståndsinsatser som i dag förbinder Sverige med Latinamerika. Efter mer än ett årtionden av ekono- misk, social och politisk kris tycks flertalet av de 25 länderna i Latinamerika stå inför en gynnsammare utveckling. Detta skapar också nya och bättre förutsättningar för en successiv övergång från akuta nödhjälps- insatser till ett mer framtidsinriktat utveck- lingssamarbete. På det politiska planet uppfattas alltmer demokratiseringen och respekten för de mänskliga rättigheterna som en förutsätt- ning för framsteg också på de ekonomiska och sociala områdena. På det ekonomiska området pågår ett modellbyte där statens roll ses över. En förvuxen myndighetsutövning gav under alltför lång tid grogrund för korruption, uteslöt breda samhällsskikt från inflytande och bäddade för den skuldkris som hela kontinenten nu lider av. Det Sverige och andra länder nu gör är att stödja den av latinamerikanerna redan inledda reformprocess, vars syfte är att säkerställa demokratiska landvinningar och inrikta utvecklingen på ekonomisk och social rättvisa. Biståndet till Latinamerika, utbetalningar 1992/93, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> Sarec</td><td> Swedecorp</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Centralamerika</td><td> 519,2</td><td> 25,0</td><td> 21,4</td><td> 6,1</td><td> 571,7</td></tr> <tr><td> Sydamerika</td><td> 225,8</td><td> 29,1</td><td> 20,3</td><td> 1,7</td><td> 276,9</td></tr> <tr><td></td><td> Summa 745,0</td><td> 54,1</td><td> 41,7</td><td> 7,8</td><td> 848,6</td></tr> </table> 192 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-245.png" style="width:385pt;height:518pt;"/> 193 <h3>Nicaragua och övriga Centralamerika</h3> Att på en gång bevara freden, utveckla demokratin och genom- föra marknadsekonomiska reformer är en stor utmaning såväl för Nicaragua somför regionen i sin helhet.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-246.png" style="width:252pt;height:260pt;"/> Centralamerika      /                         «|o Basfakta 'd6            £>6         G>®                              50' <table border="1"> <tr><td> Belize</td><td></td><td></td><td></td><td> 2,5</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Guatemala</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> El Salvador</td><td> 21 000</td><td></td><td></td><td></td><td> 1770</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Honduras</td><td> ,1200</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 130 000</td><td></td><td></td><td></td><td> 410</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Costa Rica</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Panama</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 2440</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Regionalt</td><td></td><td> 29,7</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 194 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Trots betydande framsteg i riktning mot fred och demokrati befinner sig Centrala- merika alltjämt i ett osäkert och sårbart läge. Den politiska miljön i de sju Centrala- merikanska länderna präglas av de ofta långvariga och dramatiska ekonomiska, sociala och kulturella klyftorna. Under 1992/93 visade fredsprocessen på möjlig- heterna i politiskt framförhandlade lös- ningar för att uppnå samförstånd om den fortsatta utvecklingen. I El Salvador fortgick fredsprocessen och det finns anledning att hysa förhopp- ningar om en mer varaktigt civilt oriente- rad politisk process. Men svårigheterna är samtidigt betydande. Det tolvåriga kriget lämnade en stor del av landets befolkning odokumenterad, vilket försvårar genom- förandet av valet 1994. Andra frågor är dels uppbyggnaden av den nya nationella civila polisen, dels de utestående jordfrå- goma. I Nicaragua utgjorde den prekära eko- nomiska situationen ett påtagligt hot mot stabiliteten i landet. Centrifugala politiska faktorer motverkade strävanden till sam- förstånd, en lösning av äganderättsfrågor, effektivisering av rättsväsendet, omvand- lingen av armén och poliskåren, ekono- miska reformer och stabilitet i biståndsflö- det. En lång väg återstår för att konsolidera freden, demokratin och mark- nadsekonomin. Landet befinner sig fortfa- rande på en utvecklingsnivå som ligger långt under grannländernas. Den ekono- miska tillväxten har inte motsvarat för- hoppningarna. Politisk polarisering och sociala spänningar präglar nicaraguaner- nas vardag, vilket lett till ökande våld. I Guatemala registrerades inga påtagli- ga framsteg i den två år gamla fredspro- cessen. Men de civila sektorernas kraftfulla reaktion på den sittande presidentens misslyckade försök till självkupp i maj 1993 visade att betydande framsteg trots allt gjorts i demokratiserande riktning. Samtidigt blottlädes det politiska syste- mets oförmåga att vidta adekvata åtgärder mot korruption och maktmissbruk. Därtill är krigsmaktens roll i den politiska proces- sen alltjämt betydande. Belize präglas av frågan om relationer- na med Guatemala, det brittiska beslutet att dra bort trupperna från Belize under 1994 och det faktum att landet är det flyk- tingtätaste landet i hela regionen. Costa Rica har en lång tradition av de- mokrati. Landet har blivit förskonat från de inre och yttre konflikter som drabbat Centralamerika de senaste årtiondena. Två större partier har bidragit till uppbyggna- den av en välfärdsstat med en relativt om- fattande medelklass och en ekonomi base- rad på jordbruksexport. Under de senaste ho åren har en framgångsrik ekonomisk strukturanpassning genomförts, som dock haft mindre gynnsamma fördelningspoli- tiska effekter. Beräknad <table border="1"> <tr><td> Belize</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1 Guatemala</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> El Salvador</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Honduras 1</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 9,1</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 51</td></tr> <tr><td> | Costa Rica</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 3.1</td></tr> <tr><td> | Panama</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> j Regionalt |</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 195 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE I likhet med övriga länder i regionen styrs Honduras av en folkvald regering. Men den djupa ekonomiska krisen kräver smärtsamma krafttag. Medan makroeko- nomin är klart förbättrad märker den hon- duranska familjen ingen skillnad. Korrup- tionen har tilltagit. Rättsväsendet är när- mast obefintligt och den sociala nöden omfattande. Sociala och ekonomiska förhållanden, ekonomiska reformprogram Trots en rad ekonomiska framsteg fortsät- ter fattigdomen att omfatta allt fler män- niskor. Enskilda organisationer har för första gången slagit larm om svältfickor och hotande hungerkatastrofer. Alltjämt kvarstår bakgrunden till 80-talets allvarli- ga omvälvningar. Av Centralamerikas befolkning beräknas 60 % leva under fat- tigdomsstrecket. 70 % av barnen lider av undernäring. Mer än 40 % av befolkningen (utom i Costa Rica och Panama) saknar tillgång till dricksvatten och sanitet. Med undantag för Costa Rica, Panama och Beli- ze fortsätter regionen att uppvisa kombi- nationen av låga hälsoutgifter per capita och dåliga hälsoindikatorer. Sedan 1985 har dock indikatorerna över spädbarns- dödligheten förbättrats i samtliga länder i regionen, med undantag för Nicaragua. Generellt uppvisar regionen därför ett fort- satt försämrat läge när det gäller de ekono- miska och sociala rättigheterna utifrån 1966 års konvention om de mänskliga rät- tigheterna som ratificerats av samtliga län- der i regionen. För närvarande har alla centralameri- kanska länder avtal med IMF eller för- handlar om avtal. Strukturanpassnings- programmen och relationerna till de multilaterala institutionerna sätter tydliga restriktioner för den ekonomiska politiken i samtliga länder. Samtidigt fick många av länderna betydande erkänsla från IMF, Världsbanken och Interamerikanska ut- vecklingsbanken för framsteg när det gäl- ler stabiliseringsmål och strukturreformer såsom liberalisering av handel, avreglering av valutamarknaden, omstrukturering av skatte-, bank-, finans- och subventionssys- tem. I El Salvador, Costa Rica och Guatemala var BNP-tillväxten 1992 den högsta sedan 1980-talets ekonomiska kris inleddes. Det främsta undantaget från denna tendens var dock Nicaragua, där ansträngningarna att genomföra nödvändiga ekonomiska reformer ännu inte resulterade i ekono- misk tillväxt. Med undantag för El Salva- dor sjönk inflationstakten i samtliga län- der. I Nicaragua var utvecklingen på detta område särskilt dramatisk. Utsikterna för 1993 har dock dämpats, förutom i El Salva- dor och Costa Rica där de förhållandevis höga tillväxtsiffrorna förväntas kunna hål- la i sig även 1993. Med undantag för Costa Rica kan inget av de centralamerikanska länderna uppvisa någon exporttillväxt av betydelse under de senaste tre till fyra åren. I Nicaragua minskade industripro- duktionen med 7 % mellan 1991 och 1992 och handelsbalansen utvecklades negativt. Trots ökad tillväxt har de ekonomiska reformerna ännu inte kunnat angripa den ojämlika inkomst- och förmögenhets- fördelningen. Tidigare förhoppningar om att en begynnande ekonomisk återhämt- ning på sikt skulle kunna motsvaras av framsteg också på den sociala sidan har dämpats. Det vore dock fel att lasta struk- turanpassningsprogrammen för de för- sämringar som utlöstes av den kris som föregick, och motiverade, dessa program. I de flesta länderna driver de multilate- rala institutionerna linjen att de sociala utgifterna bör öka sin andel av statsbud- getarna, att utgifterna skall fokuseras mer på de fattigaste (primämivå, landsbygd, prevention) och att skattesystemen bör reformeras för att möjliggöra ökade sats- ningar på dessa områden. 1980-talets fall i det regionala handels- utbytet har till stor del återhämtats. Ut- 196 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE vecklingen är anmärkningsvärd mot bak- grund av att regionen sänkt sina tullsatser gentemot omvärlden i mycket snabb takt sedan mitten av 1980-talet. Samtidigt som incitamentsstrukturen i detta avseende kraftigt förskjutits till den inomregionala handelns nackdel, har således denna han- del uppvisat en markant tillväxt. Undanta- get är dock Nicaraguas exceptionellt stora underskott visavi de övriga länderna i re- gionen (180 miljoner US dollar 1992). Det biståndsflöde som till betydande del finan- sierar Nicaraguas oproportionerligt stora handelsbalansunderskott har på detta sätt indirekt bidragit till stora exportinkomster för övriga länder i regionen. Under de senaste sex åren har det skett en förhållandevis snabb differentiering av den centralamerikanska exporten. Vid si- dan av ekonomiska reformer inom länder- na och ett ökat regionalt samarbete avteck- nade sig en framgångsrik Uruguay- runda inom GATT som mer betydelsefull för de centralamerikanska ländernas ekonomiska utveckling än biståndet i traditionell me- ning. En drastiskt förbättrad tillgång på ut- ländsk valuta kunde noteras. Såväl privata kapitalflöden, migrantarbetarinkomster och bistånd har sin roll i detta. Orsaken anses vara positiva räntedifferenser i för- hållande till omvärlden och den stabilare makroekonomiska situationen, särskilt då på valutaområdet. Ett mer oroande ele- ment i bilden är dock de starka indikatio- ner som finns på att en betydande del av valutaflödet härrör från narkotikahandeln, för vilken regionen blivit ett allt viktigare transitområde. Den exakta omfattningen av dessa flöden är dock av naturliga skäl mycket svår att bedöma. Situationen för flyktingarna fortsatte att förbättras inom ramen för den centralame- rikanska flyktingkonferensen, CIREFCA. Alltjämt är dock situationen förde guate- malanska flyktingarna i södra Mexico och Belize olösta. Förhållandena för stora grupper av intemflyktingar förblev också prekär framförallt i Guatemala, men även i El Salvador. Centralamerikas akuta fattigdomspro- blem, och dess iögonfallande inkomst- och förmögenhetsfördelning, kvarstår. Struk- turanpassningsprogrammen utgör varken en orsak till, eller någon slutgiltig lösning på dessa problem. Denna problematik är betydligt mer grundläggande och långsik- tig. Den är givetvis också intimt relaterad till den politiska situationen i regionen, som fortsätter att karaktäriseras av att sto- ra befolkningsgrupper ännu i praktiken saknar ett reellt politiskt inflytande. Regional integration Den centralamerikanska integrationspro- cessen sker i skuggan av en värld där de stora handelsblocken formerar sig. EG:s bananpolitik, som inneburit att den cen- tralamerikanska bananexporten till Europa kvoteras, har illustrerat regionens utsatta position. Frihandelavtalet (North Atlantic Free Trade Association) mellan USA, Mex- ico och Canada uppfattas i regionen både som ett hot och en möjlighet. Många poli- tiska viljeyttringar, förnyelsen av den insti- tutionella strukturen samt den spektakulä- ra utvecklingen av handelsutbytet inom regionen var positiva inslag i den regiona- la integrationen. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> Konventionen om medborgerliga och poli- tiska rättigheter, liksom konventionen om barnets rättigheter, har ratificerats av samt- liga länder i regionen, dock med undantag av Honduras. Utvecklingen under 1992/ 93 präglades av olika tendenser. Bilden förbättrades påtagligt i El Salva- dor - ett resultat av fredsavtalen och FN:s övervakande närvaro. Trots ett formellt demokratiskt system sedan 1986 fortsatte övergreppen mot de mänskliga rättighe- 197 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE tema i Guatemala. Militären hade alltjämt en alltför stor makt. Vidare stod minst hälften av landets befolkning utanför de grundläggande normala politiska proces- serna. Honduras uppvisade fortsatta kränk- ningar av de politiska och medborgerliga rättigheterna, om än på en betydligt lägre nivå än i Guatemala. Costa Rica anses allmänt hålla en rela- tivt hög standard vad beträffar respekt av de mänskliga rättigheterna och de demo- kratiska institutionerna. Nyligen har en ombudsmannainstitution inrättats. I Nicaragua gjordes framsteg i fråga om respekten av de politiska rättigheterna sedan 1990. Yttrande- och föreningsfrihet respekteras. Utvecklingen inom vissa om- råden var dock oroväckande. De ansträng- ningar som gjorts för att uppnå en hållbar fred och försoning har hittills inte lyckats. Våldstendenserna i samhället tilltog, sär- skilt i landets norra delar. Vissa uppmärk- sammade mord och kidnappningar med politisk bakgrund har förekommit. Miljö Miljöfrågorna intar en allt viktigare roll på då politiska agendan, såväl regionalt som nationellt. Som första region har Centrala- merika utarbetat en uppföljningsplan efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992. Samtliga länder i Centralamerika har skri- vit på klimatkonventionen. Alla länder, utom Panama, har dessuton skrivit på konventionen om biologisk mångfald. <h5>Militärutgifter, hotbild och väpnade konflikter</h5> Centralamerika är för närvarande inte ut- satt för några externa hot. I fredsproces- sens spår fortsatte en betydande nedrust- ning och avmilitarisering. Nicaraguas militärutgifter minskade avsevärt under perioden 1990 - 92 och uppskattas numera uppgå till ca 2,5 pro- cent av BNP, jämfört med drygt 10 % 1989. El Salvador fortsatte avmilitariseringen som ett resultat av fredsprocessen. Costa Rica har definitionsmässigt inga militärutgifter. Grundlagen fastställer att landet inte skall ha någon militärstyrka. I Honduras gjordes historiskt unika försök att ifrågasätta militären och polisen. Trots detta anses militärens makt nu vara ännu större än tidigare, även i det civila samhället. Guatemala utgjorde alltjämt ett notabelt undantag från den positiva utvecklingen i regionen och visade på den ofrånkomliga och nödvändiga kopplingen mellan freds- förhandlingar och demokratiska ansträng- ningar av mer varaktigt slag. De mer fram- synta bland regionens militärer har börjat inse att den förändrade politiska situatio- nen, globalt såväl som i regionen, också förändrar förutsättningarna för krigsmak- terna. Nya legitimeringsargument har sett dagens ljus ("narkotikabekämpning, mil- jöförsvar, utvecklingsbefrämjare") och kan förväntas fortsätta att lanseras i den mån som nya allianser ifrågasätter "beho- vet" av stora krigsmakter. Den globala maktbalansen torde dock ha ryckt undan grunden för fortsatt utländskt stöd till regi- onens krigsmakter. Regionalt samarbete Det regionala samarbetet utvecklades och fördjupades på allt fler områden. Guate- malas erkännade av grannlandet Belize banade väg för att detta land inlemmades i det regionala samarbetet. Även Panama deltog i allt större utsträckning i detta sam- arbete, som formaliserades och institutio- naliserades, under ledning av regionens presidenter. Fyra av länderna har ratifice- rat avtalet om att inrätta ett regionalt par- lament och val av deputerade har skett i tre länder. Inom ramen för bland annat Världsbankens konsultativa gruppmöten inleddes en alltmer utvecklad givarsam- 198 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE ordning, tillsammans med länderna i regi- onen. Den regionala flyktingkonferensen, CIREFCA, utgjorde en betydelsefull meka- nism för att samordna flyktinginsatser. En unik samordning mellan FN:s utvecklings- program (UNDP) och FN:s flyktingkom- missarie (UNHCR) inleddes för att växla över från akut nödhjälp till långsiktig ut- veckling. <h5>Sveriges bistånd</h5> Biståndsflödet till regionen är ojämnt för- delat, särskilt om det ställs i relation till antalet fattiga invånare i respektive land. Costa Rica erhåller nästan tjugo gånger mer bistånd per "fattig invånare" än Gua- temala. Enligt OECD/DAC framstod 1991 som ett år av exceptionellt stora flöden till Nicaragua. Då uppgick biståndet per capita till 221 US dollar per invånare. Sveriges andel av det totala stödet till Nicaragua uppgick samma år till 6,8 %. Efter USA var Sverige det året den största bilaterala biståndsgivaren till Nicaragua. Medan Sverige upprätthöll sin biståndsvo- lym, visar preliminära siffror för 1992 att biståndet till Nicaragua minskat mycket kraftigt sedan dess. Det övergripande målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Centralame- rika lades fast i riktlinjer, utfärdade i maj 1993. Dessa riktlinjer utgör en ram för bi- ståndsmyndighetemas utvecklingssamar- bete med Centralamerika. Insatser till stöd för fred, försoning, pluralism, demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rät- tigheter understryks. Därutöver betonas stöd till ekonomiska reformprocesser med inriktning på tillväxt, handel, investering- ar, ökad självfinansiering och en rättvisare resursfördelning till förmån för de fattigas- te befolkningsgrupperna. En rad kriterier framhålls för att främja insatsernas lång- siktiga bärkraft och det traditionella bi- ståndets successiva övergång till andra samarbetsformer. Genomförandet och res- pekten för internationella konventioner på bl.a. människorätts- och miljöområdena framhålls som en grund för dialog med myndigheter och andra samarbetspart- ners. Den regionala relevansen i insatserna betonas samtidigt som möjligheten till bi- laterala insatser i samtliga länder bibehålls och successivt utvecklas. Biståndet genom SIDA dominerar, men flera av länderna i regionen berörs av in- satser genom BITS, Sarec och Swedecorp. Nicaragua har också mottagit betalnings- balansstöd. Totalt utbetalades under 1992/93 539 miljoner kronor till länderna i Centralamerika. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> SIDA:s samarbete med Centralamerika har pågått i ett drygt decennium. Det be- rörde 1992/93 samtliga länder i regionen och omfattade ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala samarbetspro- gram. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare samarbetet mellan de sju små länderna i regionen blev det allt mer irrelevant att göra en gränsdragning mellan nationella och regionala insatser. Alltmer av det svenska biståndet måste bedömas i ett regionalt sammanhang. Betalningsbalansstöd Sverige bidrog 1992/93 med 117,6 miljoner kronor i obundet betalningsbalansstöd till Nicaragua, bl.a. för att klara de betungan- de skuldtjänstbetalningama. Stödet utgjor- de 52 % av landramen. Energi I Nicaragua utgjorde stödet till energisek- torn 22 miljoner kronor under budgetåret 1992/93 och bestod av fyra delinsatser, varav iståndsättandet av Planta Nicaragua svarade för 60 %. Energistödet bidrog till den ekonomiska stabiliseringen genom att elförsörjningen förbättrades. 199 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Naturbruk, miljö och markvård 1992/93 utbetalades 6,8 miljoner kronor för regionala insatser i syfte att utveckla metoder för bärkraftiga produktionsalter- nativ för befolkningen i ekologiskt känsli- ga områden. I såväl Nicaragua som Costa Rica stöds naturresursbevarande insatser. Vidare ges stöd till institutionsuppbygg- nad och lagstiftningsarbete på miljövårds- området och utarbetande av miljökonse- kvensbeskrivningar. SIDA har utarbetat en särskild miljöprofil för Nicaragua. 20 % av landramen till Nicaragua fördelades till naturbrukssektom. Genom utbildningsin- satser och en nyligen antagen plan för skogsutveckling lades en grund för ett framtida uthålligt skogsbruk. Oklar ansvarsfördelning mellan berörda institu- tioner gjorde att stödet till den centrala skogsmyndigheten inte nådde avsedda resultat. Hälsovård, befolkningsfrågor, vatten och sanitet Genom de regionala insatserna stöds insat- ser för att öka tillgången till dricksvatten och latriner och för att ge hälsoupp-lys- ning till de fattigaste grupperna. Vatten- programmet, som letts av UNICEF och bygger på folkligt deltagande, bedöms som framgångsrikt och innovativt. Utbild- ningsinsatserna har däremot varit mindre framgångsrika. Genom det regionala pro- gram- met stöds även regionalt hälsoarbe- te och insatser för att föra upp hälsofrågor på den politiska agendan. I Nicaragua stöds insatser för att decentralisera hälso- vården. Stöd till den demokratiska processen I Nicaragua ges stöd till lokal utveckling i fem kommuner, förstärkning av rättsvä- sendet och demokratiinsatser på Atlant- kusten. Insatserna har lett till närmanden mellan tidigare kontrahenter i inbördeskri- get. I Guatemala stöds ombudsmannen för mänskliga rättigheters arbete med att nå ut på landsbygden och vara närvarande i utsatta geografiska områden. Den förre ombudsmannen valdes till landets presi- dent i juni 1993.1 El Salvador utfästes insti- tutionellt stöd inför valprocessen. Genom enskilda organisationer görs ett stort antal insatser för att stärka de mänskliga rättig- heterna och för att bygga upp demokratis-<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-247.png" style="width:54pt;height:11pt;"/> Nationell försoning I Nicaragua gjordes smärre utbildningsin- satser, omfattande 1,3 miljoner kronor för att bidra till försoningen mellan tidigare regeringssoldater och gerilla. I anslutning till att fredsavtalet för El Salvador undertecknades i januari 1992, uttalade Sverige en beredskap att öka bi- ståndet till El Salvador. Bland annat stöd- des demobilisering av stridande och åter- vändandeprogram. Samtidigt inleddes projektering av ytterligare insatser, som av båda parter uppfattas som ett stöd till fredsprocessen. Biståndet genom enskilda organisationer fortsätter och Sverige stö- der en rad av FN:s insatser i landet. Lantbrukskooperationen I Nicaragua har sedan 1986 ett arbete på- gått för att, i samarbete med SCC/Utan Gränser, bygga upp en fristående koopera- tiv bonderörelse. Under 1992 svarade den- na organisation för 20 % av uppköpen av landets kaffeproduktion för export samt för 40 % av uppköpen av sesamfrö. En utvärdering 1993 visade att den kommersi- ella verksamheten har vissa möjligheteratt fortsätta utan bistånd. Flyktingfrågor Genom stöd via enskilda organisationer samt till den regionala flyktingkonferen- sen, CIREFCA har stora insatser gjorts för 200 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE att bidra till flyktingars och intemflykting- ars integration eller återflyttning. Genom de program som stöds av Sverige och an- dra givare har 125 000 flyktingar repatrie- rats, 230 000 flyktingar har fått skydd och materiellt stöd i asylland. 53 000 flyktingar har integrerats i asylländer. Bostadsbyggande I Costa Rica har sedan 1988 ett socialt bo- stadsbyggnadsprogram bedrivits för att förbättra bostadsstandarden i fattiga slum- områden. Programmet omfattar organise- rat självbyggande, renovering av bostäder, infrastrukturanläggningar, samlingsloka- ler och organisationsuppbyggnad. Det har uppmärksammats såväl i landet som inter- nationellt för dess innovativa uppbyggnad och höga effektivitet. 1992/93 utbetalades 4,1 miljoner kronor. Regional integration Genom institutionellt stöd till en rad regio- nala institutioner stärks den regionala inte- grationen. Katastrofinsatser Medel för katastrofinsatser beviljades i samband med jordbävningar i Nicaragua och Costa Rica. På regional nivå stöds en katastrofförebyggande insats. <h6>Bistånd genom BITS</h6> Inom ramen för BITS tekniska samarbete finns sex insatser i Costa Rica inom områ- dena energi, förvaltning och skog. Under året utvärderades tre skogsprojekt i Costa Rica, vilket ledde till att ett åtagande av- vecklades. Utbetalningarna under 1992/93 uppgick till 15,3 miljoner kronor. BITS kursprogram stod öppet för deltaga- re från samtliga länder i regionen. 26 per- soner deltog från Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua, Pana- ma och Belize. <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd till Centralamerika, utbetalningar 1992/93, mkr</td></tr> <tr><td> REGIONALT</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA, Utvecklingssamarbete</td><td> 95,6</td></tr> <tr><td> MR/demokrati/hum.bist.</td><td> 13,5</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 111,2</td></tr> <tr><td> NICARAGUA</td><td></td></tr> <tr><td> Landramen</td><td> 227,1</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 31,9</td></tr> <tr><td> Miljö</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Betalningsbalansstöd</td><td> 60</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td> 3</td></tr> <tr><td> MR, demokrati, hum.bist.</td><td> 9,4</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> 13,4</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 352,1</td></tr> <tr><td> COSTA RICA</td><td></td></tr> <tr><td> Bostäder, miljö, reg. insatser</td><td> 28,4</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 1</td></tr> <tr><td> MR, demokrati, hum.bist.</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Övrigt miljö</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 15,5</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 6,3</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 64,3</td></tr> <tr><td> EL SALVADOR</td><td></td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> MR, demokrati, hum.bist.</td><td> 39,6</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 43,2</td></tr> <tr><td> GUATEMALA</td><td></td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> MR, demokrati, hum.bist.</td><td> 18,8</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 23,3</td></tr> <tr><td> Totalt utbetalat</td><td> 594,1</td></tr> </table> 201 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h6>Bistånd genom Sarec</h6> Sarec:s Latinamerikaprogram, stöd till medicinsk forskarutbildning och forsk- ningssamarbete om amning och infektio- ner hos barn, hade anknytning till samtliga länder. Sammanlagt betalades 2,3 miljoner kronor ut under 1992/93 till dessa pro- gram. I Nicaragua bidrog Sarec till upp- byggnad och förstärkning av forsknings- kapacitet vid landets fem universitet. Stödet omfattade medicinsk forskning, naturvetenskap, teknik, jordbruksforsk- ning och samhällsvetenskap. Sammanlagt utbetalades under året 13,4 miljoner kro- nor till dessa insatser. <h6>Bistånd genom enskilda organisationer</h6> Ett stort antal svenska enskilda organisa- tioner fortsatte att, med stöd av SIDA, be- driva ett omfattande och varierat samarbe- te med lokala samarbetsorganisationer i framför allt Nicaragua, men även i Guate- mala, El Salvador och övriga länder i regi- onen. Sammanlagt utbetalades 37,2 miljo- ner kronor för insatser i Centralamerika under budgetåret 1992/93. <h6>Bistånd genom Swedecorp</h6> Swedecorp stöder ett program för att ut- veckla strategiska allianser mellan svenska och costarikanska industriföretag. Ett in- formationscenter inom Costa Ricas export- råd, CENPRO, för marknadsinformation till exportörer i Costa Rica och importörer på viktiga exportmarknader är under upp- byggnad. Ett samarbete är etablerat med Caribbean och Central America Business Advisory Service som fungerar som för- medlande länk i bland annat investerings- frågor mellan företag och banker. En ut- bildningsinsats i kvalitets- och kontroll- system påbörjades liksom flera handels- främjande insatser för att introducera olika livsmedelprodukter på den svenska mar- kanden. Under 1992/93 utbetalades 6,1 miljoner kronor för dessa insatser. Multilateralt samarbete Sverige spelade en aktiv roll för att stödja samordningsarbetet inom ramen för CIRECFA, den centralamerikanska flyk- tingkonferensen. I det regionala samarbe- tet samfinansierades insatser med bl.a. FN:s barnfond (UNICEF), Pan American Health Organization (PAHO) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP). 202 <h3>Sydamerika</h3> <h5>Ekonomi, politik och samhälle</h5> Under senare år har allt fler länder inlett en politik av ekonomiska reformer. Dessa reformer har lett till att inflation och väx-<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-248.png" style="width:182pt;height:13pt;"/> as. I flera länder har även reformer av den ekonomiska strukturen inletts. Statens roll har omdefinierats och förutsättningar för långsiktigt företagande har förbättrats. Ett trendbrott har ägt rum efter 80-talets eko- nomiska nedgång. Reformpolitiken har börjat ge utdelning i form av reell ekono- misk tillväxt. Samtidigt kvarstår djupa klyftor mellan samhällets olika skikt av rika och fattiga människor. Sned inkomst- fördelning och ett utbrett socialt armod är allvarliga hinder mot fortsatt utveckling och befästande av demokrati. Sydamerikas länder styrs av folkvalda regeringar. Under år 1993 hölls val till par- lament och presidentämbete i bland annat Chile, Paraguay och Bolivia. I Chile, Boli- via och Brasilien har demokratin visat sin förmåga att hantera politiska problem. I Paraguay tillträdde för första gången på decennier en civil president, Carlos Was- moy, sedan val till presidentämbetet och parlamenet hållits. I andra länder såsom Peru och Colombia ingav dock situationen för de mänskliga rättigheterna anledning till fortsatt stor oro. I båda dessa länder förvärrades läget av gerillagruppers vålds- handlingar och narkotikahandelns utbred- ning. att befästa demokratier och genomföra ekonomisk reformpolitik. Huvudsakliga mottagare av bistånd har under senare år varit Bolivia och Chile. Tekniskt samarbete bedrivs med Ecuador och forskningssam- arbete med Argentina och Uruguay. Ge- nom SIDA lämnas bistånd för sociala pro- gram inom ramen för ett lands ekonomi- ska reformpolitik. BITS förmedlar svensk kompetens och kunnande till stöd för mot- tagarlandets produktiva sektorer. Swede- corp främjar företagande och Sarec stöder forskningssamarbete. Totalt utbetalades ca 300 miljoner kronor till länder i Sydameri- ka under budgetåret 1992/93. <h5>Bolivia</h5> <h5>Sveriges bistånd</h5> Ett bärande motiv för svenskt utvecklings- samarbete med Sydamerika är att bidra till Det svenska biståndssamarbetet med Boli- via syftar till att stödja demokratins befäs- tande och landets nydanande utvecklings- politik. Ett avtal om biståndssamarbete undertecknades i mars 1992. Uppföljande biståndsöverläggningar hölls i januari 1993. Bistånd lämnas genom SIDA, BITS och Swedecorp. <h6>Ekonomiska reformprogram</h6> Bolivia har under senare år vidtagit en rad strukturreformer mot ökad marknadseko- nomi där offentliga utgifter omprioriterats för investeringar i infrastruktur och för sociala ändamål med tonvikt på de fattiga befolkningsgrupperna. Reformer har ge- nomförts samtidigt som makroekonomisk stabilitet upprätthållits. Statsmaktens tidi- gare dominerande ställning som aktör inom näringslivet har upphört och ersatts av en politik som syftar till att stärka be- tingelserna för ett fungerande privat nä- ringsliv. Varu- och penningmarknaden har 203 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE liberaliserats och centralbanken intar en oberoende stälning. Reformer har inletts av offentlig förvaltning och av utbildnings- väsen. ineffektivt. Protester har förekommit från ursprungsbefolningen, grupo de indige- nas, för att deras rättigheter och för att de- ras tillvaro hotas av exploatörer. <h5>Mänskliga rättigheter, demokrati</h5> <h5>Biståndet - givare och administration</h5> Allmänna val i juni 1993 ledde till att MNR-partiet kunde bilda regering med stöd av två andra partier. Partiets ledare Gonzalo Sanchez de Losado valdes av kongressen i augusti till landets nye presi- dent. Som vice-president utsågs Victor Hugo Cardenas, som tillhör aymara-indi- anema. Det nu regerande partiet inledde 1985 landets nuvarande reformpolitik men förlorade i valen 1989 sedan vänsterpartier MIR och högerpartiet ADN bildat koali- tion. Bred partipolitisk uppslutning råder idag kring den ekonomiska reformpoliti- ken. Regeringen visar respekt för de politis- ka och medborgerliga rättigheterna. Refor- mer inleddes under år 1993 av rättsväsen- det, som bedöms som undermåligt och Bolivia är ett starkt biståndsberoende land. Värdet på det totala biståndet, gåvor och krediter, motsvarade 1992 närmare 80 % av landets samlade exportintäkter. Världs- banken och Interamerikanska utvecklings- banken är stora långivare för Bolivias in- vesteringar i infrastruktur och sociala sektorer. Viktiga bilaterala givare är USA, Nederländerna, Schweiz och Tyskland. <h5>Sveriges bistånd</h5> Regeringen beslutade i februari 1993 om riktlinjer för biståndssamarbetet med Boli- via. Dessförinnan hade biståndsöverlägg- ningar hållits med företrädare för Bolivias Biståndet till Sydamerika, utbetalningar 1992/93, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS1</td><td> Sarec</td><td> Swedecorp</td><td> Totalt</td></tr> <tr><td> Argentina</td><td> 12,5</td><td> 0,5</td><td> 7,2</td><td> -</td><td> 20,2</td></tr> <tr><td> Bolivia</td><td> 47,1</td><td> 10,8</td><td> -</td><td> -</td><td> 57,9</td></tr> <tr><td> Brasiien</td><td> 21,8</td><td> 0,8</td><td> -</td><td> -</td><td> 21,8</td></tr> <tr><td> Chile</td><td> 43,4</td><td> 6,5</td><td> 6,4</td><td> -</td><td> 56,3</td></tr> <tr><td> Colombia</td><td> 9,3</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 9,3</td></tr> <tr><td> Ecuador</td><td> 3,8</td><td> 7,8</td><td> -</td><td> -</td><td> 11,6</td></tr> <tr><td> Paraguay</td><td> 4,8</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 4,8</td></tr> <tr><td> Peru</td><td> 21,8</td><td> 0,3</td><td> -</td><td> -</td><td> 22,1</td></tr> <tr><td> Uruguay</td><td> 9,9</td><td> 3,7</td><td> 6,6</td><td> -</td><td> 19,7</td></tr> <tr><td> Venezuela</td><td> 0,2</td><td> 0,7</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Guayana</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Surinam</td><td> -</td><td> 0,08</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,08</td></tr> <tr><td></td><td> Summa 174,4</td><td> 29,1</td><td> 20,2</td><td> 1,7</td><td> 223,7</td></tr> </table> 1 Avser tekniskt samarbete. Vad avser utvecklingskrediter uppgår åtaganden till följande belopp: Chile 285 miljoner kronor, Ecuador 70 miljoner kronor och Peru 13,6 miljoner kronor. 204 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE regering. Totalt utbetalades under 1992/93 10,8 miljoner kronor. Bistånd genom SIDA SIDA lämnar bistånd inom huvudsakligen sociala områden. Bistånd lämnas till stöd för landets egna utvecklingsprogram, före- trädesvis genom finansiering i samarbete med andra givare. SIDA stödjer ett natio- nellt kvinnoprogram om totalt 25 miljoner kronor, vidare har avtal om 15 miljoner kronor ingåtts med UNICEF om stöd till program för att minska barn- och mödra- dödligheten på Bolivias högland. SIDA medverkar i ett givarsamordnat program till stöd för reformering av landets utbild- ningsväsende. I januari 1993 underteckna- des ett avtal om en insats om 36 miljoner kronor för att stödja boende i fattiga områ- den att förbättra sina bostäder. <h6>Skuldåterköp</h6> I maj 1993 genomförde Bolivia en opera- tion varmed landets statsgaranterade och förfallna kommersiella skulder kunde åter- köpas till ett betydligt lägre pris än skul- dernas nominella värde. Operationen var det tredje i sitt slag och innebär att landet lyckats lösgöra sig från en besvärande skuldbörda, som hindrat näringslivet från att söka krediter utomlands. Skuldåterkö- pet finansierades genom bl.a. ett svenskt bidrag om cirka 35 miljoner kronor. Bistånd genom BITS Genom BITS har ett tekniskt samarbete bedrivits med Bolivia inom gruvnäring och energiförsörjning. Samarbetet har bl.a. omfattat geologisk kartering och stöd för omstrukturering av det statliga gruvbola- get. Tekniskt stöd haräven lämnats till det nationella energibolaget ENDE. Totalt ut- betalades under 1992/93 10,8 miljoner kro- nor inom det tekniska samarbetet. nationella handelskammaren genom att stödja ett investeringsfrämjande kontor i Santa Cruz. <h5>Chile</h5> Som ett stöd till landets demokratiska övergångsregering har Sverige genom SIDA lämnat ett ansenligt bistånd till olika sociala program inom utbildning, bostads- byggande, kultur och till stöd för kvinnors deltagande i samhället. Den ekonomiska uppgången och den chilenska regeringens ansträngningar inom det sociala området, med stöd av biståndet, har medfört att den fattiga befolkningen minskat från fem till fyra miljoner. Chiles folkmängd är 13 mil- joner. Chile är idag berett att med egna medel bekosta sina sociala program. Det svenska övergångsbiståndet genom SIDA beräknas vara avslutat under 1993 med undantag av kvinnobiståndet där Sverige efter begäran från Chile för närvarande bereder fortsatt stöd. Chile inriktat sitt framtida biståndssam- arbete på teknologiöverföring. Landet öns- kar utvecklas från att vara en råvarupro- ducent till att erbjuda världsmarknaden förädlade produkter. Samarbetet genom BITS och Swedecorp har därför successivt vuxit sedan demokratins återkomst 1990. Det chilenska forskningsrådet har ett avtal med SAREC om drygt 7 miljoner kronor för samarbete inom hälsa/medicin och naturresurser/miljö. Samarbetet be- drivs mellan svenska och chilenska forsk- ningsinstitutioner. <h5>Ecuador</h5> Bistånd genom Swedecorp Swedecorp har inlett ett samarbete med Genom BITS bedrivs ett relativt omfattan- de tekniskt samarbete med Ecuador. Un- der det senaste året har stödet varit inriktat på mark-och skogsvård. 205 <h2>Europa</h2> <h5>Albanien</h5> Albanien, som klassas som ett av Europas fattigaste länder, har sedan öppnandet mot väst visat god vilja att genomföra eko- nomiska reformprogram. Arbetslösheten uppgår till över 50 % och det förekommer svält i vissa delar av landet under de kallaste vintermånaderna. Koordinationen mellan givarna och Alba- nien har varit god och man genomför för närvarande ett handlingsprogram som syftar till stabilisering och omvandling av ekonomin. Även G 24-gruppen har tagit på sig en samordnande roll. <h6>Sveriges bistånd</h6> Sverige har under budgetåret 1992/93 bi- dragit med ca 14 miljoner kronor ur katastrofanslaget för hjälpsändningar genom svenska enskilda organisaitioner, insatser till förmån för mänskliga rättighe- ter och rättsskydd i samarbete med svens- ka Helsingforskommittén, samt bidrag genom Europarådet för uppbyggnad av barnsjukhuset i Tirana. <h5>F.d. Jugoslavien</h5> Konflikten i f.d. Jugoslavien utvidgades under våren 1992 till att förutom Kroatien även gälla Bosnien-Hercegovina. FN:s flyktingkommissarie, som av FN:s general- sekreterare tilldelats samordningsansvaret för de humanitära insatserna, kom därmed att ställas inför en formidabel uppgift. An- talet som flytt sina hem uppgick hösten 1993 till 3,5 miljoner, varav 2,5 miljoner bodde kvar i regionen. Ytterligare hjälpbe- hövande på grund av krigsförhållanden var 1,8 miljoner. Hälften av hjälpbehoven finns i Bosnien-Hercegovina, där UNHCR trots stöd av FN:s fredsbevarande styrkor har haft stora svårigheter att få tillåtelse av de krigförande parterna att nå fram med hjälpen. Inriktningen och omfattningen av FN:s humanitära bistånd har fastlagts genom konferenser i Geneve mellan FN-organen, länderna i regionen samt givarländema. Biståndet syftar till att i första hand hjälpa flyktingarna inom regionen för att därige- nom underlätta den återvandring, som kan komma att bli aktuell efter att fredsav- tal träffats. <h6>Sveriges bistånd</h6> Sverige har varit en av de större bidragsgi- varna till FN-insatsema, främst genom UNHCR. Det svenska biståndet har i för- sta hand gällt bostadsinsatser i olika for- mer, i första hand i Bosnien-Hercegovina, men även i Kroatien och övriga länder. Här kan särskilt nämnas ett bostadspro- gram i Tuzlaregionen baserat på lokal pro- duktion samt projekt som baseras på pre- fabricerade hus från Sverige. Sverige har vidare kanaliserat livsmedelsbistånd ge- nom FN:s världslivsmedelsprogram (WFP), stött UNICEF samt Världshälsoor- ganisationen (WHO) beträffande rehabili- 206 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-249.png" style="width:374pt;height:407pt;"/> tering av krigsskadade. Svenska Rädd- ningsverkets insatser vad gäller transpor- ter av hjälpsändningar för UNHCR har delvis finansierats genom det svenska bi- ståndet. En annan viktig del av biståndet har kanaliserats genom Röda Korset för insatser i hela regionen. Svenska enskilda organisationers verksamhet har kommit att öka efter hand. Bland ett 20-tal organi- sationer kan särskilt nämnas Caritas, Erikshjälpen och Hoppets Stjärna. <h6>Bistånd genom SIDA</h6> Katastrofbistånd under 1992/93:187 miljo- ner kronor har utbetalats av SIDA. Sedan början av 1992 har Sverige sammanlagt anslagit 600 miljoner kronor för humanitä- ra insatser. Detta har möjliggjorts genom att riksda- gen under 1992/93 tillfört katastrofanslaget ytterligare 300 miljoner kronor. 207 Torka i södra Zimbabwe 1992. För två år sedan grönskade jorden här. Foto: Bror Karlsson, Bazaar ANDRA <h3>Katastrofhjälp</h3> 1992/93 blev ett år med flera stora och mycket komplexa katastrofer. FN har fått en ökad betydelse och flera roller. Förutom rollen som samordnare av katastrofhjälp har FN agerat som fredsmäklare och även skickat trupper för fredsbevarande och fredsframkallande uppgifter. Under budgetåret trappades konflikten i f.d. Jugoslavien upp. Den svenska reger- ingen beslutade att satsa främst på förlägg- ningar, särskilt i Kroatien och Bosnien- Herzegovina, för att flyktingarna skulle kunna stanna i närområdet. Efter det att FN-trupper satts in i Soma- lia i slutet av år 1992, blev det möjligt att få fram mat till de behövande. Det lyckades på några månader att sätta stopp på den massvält som rådde. Sverige bidrog med insatser geom framför allt Internationella Röda Korset och FN:s barnfond. Utöver den rena katastrofhjälpen har Sverige bi- dragit med ett fältsjukhus, som en del av FN-styrkan. Striderna i Mogadishu har dock fördröjt en politisk lösning på kon- flikten. Även i andra länder i nordöstra Afrika - Etiopien, Eritrea, Sudan och Kenya - fanns det under 1992/93 stora hjälpbehov. Ke- nya fick ta emot stora mängder flyktingar från Somalia, men även från Sudan, där inbördeskrig pågår. I Etiopien rådde en betydande matbrist. Interna oroligheter i Rwanda och Zaire gav också upphov till flyktingströmmar. I Liberia rådde fortsatt oro. Betydande svenska bidrag har utgått till dessa länder. Torkan i södra Afrika möttes med en massiv internationell hjälpinsats, som för- hindrade en stor svältkatastrof. Sverige var bland de största bidragsgivarna till denna insats. Liksom tidigare år har stora svenska bidrag lämnats för insatser i Irak, Afgha- nistan och Kambodja. Tidigt under budgetåret stod det klart att katastrofanslaget inte skulle räcka för de behov som kunde förutses. Främst ut- vecklingen i f.d. Jugoslaven gjorde det nödvändigt att gå till riksdagen och begära ytterligare medel. Utöver de anslagna medlen, som tillsammans med ingående reservation utgjorde 1184 miljoner kronor, tillförde riksdagen 300 miljoner kronor. Dessutom lades till anslagsposten ytterli- gare 197 miljoner kronor från ointecknade reservationer. Katastrofinsatser finansera- des också inom landramama med 170 mil- joner kronor. Sammanlagt disponerades 1 851 miljoner kronor, vilket var nära 30 % mer än vad som disponerades 1991/92. Skillnaden var egentligen ännu större, med tanke på att insatser i Libanon och Gaza/Västbanken 1992/93 finansierades via anslaget för Demokrati, mänskliga rät- tigheter och humanitärt bistånd, och inte via katastrofanslaget som tidigare år. Samtliga anslagna medel på katastro- fanslaget utnyttjades. Totalt fördelades 1 601 miljoner kronor. Utöver detta inteck- nades 235 miljoner kronor att betalas un- der 1993/94. Utbetalningarna blev något lägre - 1 408 miljoner kronor. 60 % av utbetalningarna 1992/93 avsåg livmedelshjälp och katastrofvaror. De två viktigaste katastrofanledningarna var krig och torka. 210 ANDRA BISTÅNDSINSATSER Så fördelas katastrofhjälpen Katastrofhjälpen - vart gick den? 1 601 miljoner kronor förde- lades till 79 länder. Här fram- går fördelningen på regioner. De globala bidragen är s.k. rambidrag till FN:s flykting- kommissarie (UNHCR), Inter- nationella Röda korskommit- tén (ICRC) och fem svenska enskilda organisationer. Syftet är att organisationerna själva skall kunna besluta om snab- ba insatser vid katastrofer.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-250.png" style="width:170pt;height:108pt;"/> Globalt 164 Mkr Öst och Centraleuropa, 13 länder, 503 Mkr Mellanöstern. 5 länder, 50 Mkr Asien 121 länder 220 Mkr Latin- amerika 8 länder 9 Mkr Afrika, 28 länder, 655 Mkr Mä<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-251.png" style="width:163pt;height:151pt;"/> Övrigt 2,7% Regeringar, myndigheter 7.2% Mellanstatliga organisationer 51,7%<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-252.png" style="width:57pt;height:41pt;"/> Enskilda organisationer 38,4% Hur fömedlades katastrofhjälpen? Diagrammet visar hur kata- strofhjälpen fördelade sig på olika kanaler. Av bidragen till de mellanstatliga organisa- tionerna kanaliserades mer än 3/4 via UNHCR, Världslivsme- delsprogrammet (WFP) och FN:s barnfond (UNICEF). Katastrofhjälp genom enskilda organisationer Röda Korset (ICRC och IFRC) är de mest betydelsefulla kanalerna. Därnäst kommer Lutherhjälpen och Svenska Afghanistan- kommittén. Övriga enskilda organisationer<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-253.png" style="width:311pt;height:138pt;"/> Svenska Röda Korset/ICRC Svenska Röda Korset/IFRC Lutherhjälpen Praktisk solidaritet Caritas Rädda Barnen PMU Dialkonia EFS SCC Svenska Afghanistankommittén 211 <h3>Särskilda miljöinsatser</h3> <h5>Miljö och utveckling</h5> Till grund för miljöbiståndet ligger femte biståndsmålet. I första hand är arbetet in- riktat på att utforma biståndet på ett så- dant sätt att det bidrar till en varaktig ut- veckling. Därför finns en ambition - både inom det bilaterala och multilaterala sam- arbetet - att integrera miljöaspekter och miljökomponenter i samtliga program och projekt, att bidra till kapacitetsuppbygg- nad i mottagarländerna och att främja det varaktiga utnyttjandet av naturresurserna. Detta sker dels genom biståndsinsatser, dels genom policyarbete i olika internatio- nella fora såsom OECD:s biståndskommit- té DAC, FN-systemet och de internationel- la bankerna. <h6>SIDA</h6> Det sammanlagda biståndet på miljöområ- det genom SIDA uppgick under budget- året 1992/93 till omkring 670 miljoner kronor, varav 408 miljoner kronor finansie- ras via landramar, 241 miljoner kronor via det särskilda miljöanslaget och ytterligare 21 miljoner kronor från det multilaterala anslaget. Omkring hälften av det miljöinriktade biståndet genom SIDA ligger på insatser inom skogs- och jordbruk och avser skogs- inventeringar, byskogsmetodik, torrskogs- användning, uthålliga betessystem, mark- vård, genbanker, alternativa bekämp- ningsmetoder m.m. I övrigt görs insatser på områdena vattenresurser, infrastruktur, undervisning och information, sociala as- pekter och marin miljövård. Därtill görs en rad insatser för att stödja samarbetsländer- na i arbetet med att utveckla miljöstrate- gier, miljölagstiftning, miljöekonomi m.m. Särskilda miljöanslag ges även till vissa enskilda organisationer. SIDA har i en särskild miljöskrivelse redovisat och kommenterat ett stort antal insatser. Redovisningen tyder på hög rele- vans i utvalda insatser och att de i många fall haft den katalytiska effekt som efter- strävats. Insatserna är dock av sådan art att effekter av dem kan utläsas först på längre sikt. Verksamheten anknyter i hög grad till den vid miljökonferensen i Rio 1992 utsta- kade vägen. <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Biståndet till särskilda miljö- insatser, utbetalningar 1992/93, mkr</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 250,0</td></tr> <tr><td> Ingående ej utbetalda åtaganden</td><td> 63,4</td></tr> <tr><td> Totalt disponibelt</td><td> 313,4</td></tr> <tr><td> Totalt utbetalt</td><td> 240,7</td></tr> <tr><td> Utgående ej utbetalda åtaganden</td><td> 72,7</td></tr> </table> Swedecorp har en särskild inriktning på industriell miljövård, vilket dock är ett ämnesområde som visat sig vara mycket svårarbetat. I allmänhet har företag och organisationer inte kommit särskilt långt med att analysera sina miljöproblem och att definiera omedelbara investeringsbe- hov. Samtidigt saknar de flesta koncentra- tionsländema tydliga regelverk och effek- tiv uppföljning av sådana system. Det råder också brist på kunniga tekniker inom området. 212 ANDRA BISTÅNDSINSATSER BITS och Sarec:s förenklade redovis- ningar ger inte möjlighet att i år närmare beskriva dessa myndigheters resultat och verksamhet på miljöområdet under 1992/ 93. <h5>Multilaterala insatser</h5> I det multilaterala samarbetet ges särskilda anslag till tre fonder: Globala miljöfonden (GEF), Mekongkommittén och Montreal- protokollets avveckling av ozonnedbry- tande ämnen. Dessa insatser redovisas separat under rubriken Internationella utvecklingsprogram.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-254.png" style="width:107pt;height:102pt;"/> FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janerio i juni 1992 angav nya ledmotiv för utveck- lingssamarbetet. Miljö<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-255.png" style="width:186pt;height:76pt;"/> Miljö - delområden, utbetalningar Mkr<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-256.png" style="width:385pt;height:121pt;"/> 213 <h3>Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer</h3> <h5>Växande roll för enskilda organisationer</h5> Enskilda organisationer är samlingsnam- net på en bred flora av organisationer som sinsemellan är mycket olika. De svarar för en växande del av biståndet. Där finns: • Biståndsorganisationer med anknyt ning till religiösa samfund •  Stora humanitära organisationer, t.ex. Rädda Barnen och Röda korset •  Stora folkrörelser, t.ex. fackförenings- rörelsen och kooperationen •  Solidarietsorganisationer, t.ex. Afrika grupperna och Emmaus •  Ett stort antal små regionala och lokala föreningar och intressegrupper. Många av organisationerna har bistånd som huvudverksamhet. Vissa organisatio- ner, t.ex. kyrkor, samfund, arbetarrörelsen och kooperationen, har biståndet som bi- verksamhet. Organisationerna varierar i storlek, från fackföreningsrörelsen med ett par miljoner medlemmar till små lokala vänortsföreningar med ett dussintal med- lemmar. Omfattningen av organisationer- nas bistånd varierar från insatser på flera hundra miljoner kronor per år till enstaka insatser på några tiotusentals kronor. Or- ganisationernas ansökningar för bistånds- insatser överstiger tillgängliga medel. Flexibel biståndsform Till grund för samarbetet med folkrörelser och andra enskilda organisationer ligger riksdagsbeslut med anledning av propo- sitionen 83/84:100. Förutom de allmänna biståndspolitiska målen är tanken med samarbetet med de enskilda organisatio- nerna att de skall bidra till ett mer folkligt deltagande i samhällsbygget i u-ländema samt att bidra till ökad förståelse för ut- vecklingsfrågor bland allmänheten i Sverige. Ett annat skäl är att organisationerna ofta kan nå ut med bistånd i olika former relativt snabbt, flexibelt och med små medel. Dessutom kan biståndet via organi- sationerna riktas mot områden som det bilaterala landramsbaserade biståndet har svårare att nå. Deras roll begränsas inte till de sociala sektorerna eller andra traditio- nella områden för bistånd genom enskilda organisationer. De spelar en stor roll i ut- vecklingen av det civila samhället och i främjandet av fred, demokrati och mänsk- liga rättigheter. Olika typer av bistånd Organisationerna kan söka bidrag från SIDA för olika typer av insatser. För utvecklingsprojekt kan organisatio- nerna söka bidrag för att täcka kostnader för byggnation, driftskostnader, personal etc. Bidrag ges också för bl. a. utbildning, administration och projektering. En förut- sättning är att de måste ha en egen insats som minst motsvarar 20 procent av den totala projektkostnaden. Genom anslags- posten Bistånd genom enskilda organisa- tioner finansieras mer än 600 utvecklings- och informationsprojekt samt omkring 700 volontärer. Volontärverksamheten är den i särklass största personalresursen inom 214 ANDRA BISTÅNDSINSATSER svenskt bistånd. Därigenom får ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfa- renhet av arbete i u-land. De flesta utveck- lingsprojekten berör områden som utbild- ning, hälsovård och landsbygdsutveck- ling. Via anslagsposten ges även stöd till or- ganisationernas opinionsbildning och in- formation i Sverige om förhållanden som har betydelse för u-ländemas utveckling. Inom katastrofbiståndet och i insatser till stöd för mänskliga rättigheter och de- mokrati är de enskilda organisationerna särskilt betydelsefulla. Merparten av bi- ståndet kanaliseras via ett litet antal väleta- blerade organisationer med mångårig erfa- renhet och en väl utbyggd kapacitet för denna typ av insatser. Särskilda medel finns också för samar- bete med enskilda organisationer inom områden som kultur- och miljöbistånd, aids och andra insatser. För dessa projekt finns särskilda regler om egeninsats m.m. I några fall deltar även enskilda organi- sationer i projekt som finansieras inom de s.k. landramama. Undantagsvis upprättar SIDA direkt samarbete med lokala enskil- da organisationer i samarbetsländema. Det kan exempelvis gälla kvinnoinsatser. Beslut om sådana insatser bestäms i avtal mellan Sverige och mottagarlandet. De sammanlagda utbetalningarna via svenska enskilda organisationer uppgick Sektorfördelning 1992/93<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-257.png" style="width:184pt;height:73pt;"/> under budgetåret 1992/93 till över en och en halv miljard kronor. <h5>Afrika i fokus</h5> Fyrtio procent av projektbidragen till de enskilda organisationerna avser insatser i Afrika. Asien och Latinamerika tar om- kring tjugo procent i anspråk. SIDA förvaltar sedan budgetåret 1990/91 särskilda medel för Central- och Östeuropa. Kriterierna för dessa nya bi- drag skiljer sig i viss mån från det traditio- nella u-landsbiståndets och verksamheten hittills kan betraktas som en kontaktska- pande och erfarenhetsbringande period. Syftet med biståndet till Central- och Öst- europa är att genom kunskapsutveckling och organisationsuppbyggnad stödja de- mokratiseringsprocessen, underlätta över- gången till marknadsekonomi och bidra till förbättring av miljön. Stöd kan även ges till finansiering av viss utrustning eller <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Enskilda organisationers projektbidrag fördelat på världsdelar, 1992/93, mkr</td></tr> <tr><td> Region Bidrag</td><td></td><td> Andel (%)</td></tr> <tr><td> Afrika</td><td></td><td> 40</td></tr> <tr><td> Asien (inkl. Mellanöstern)</td><td></td><td> 20</td></tr> <tr><td> Oceanien</td><td></td><td> 1</td></tr> <tr><td> Latinamerika</td><td></td><td> 19</td></tr> <tr><td> Central- och Östeuropa</td><td></td><td> 5</td></tr> <tr><td> Globala program</td><td></td><td> 15</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 100</td></tr> </table> 215 ANDRA BISTÅNDSINSATSER transportkostnader i samband med insat- serna. Omkring 200 ansökningar inkom 1992/93 till ett belopp av 123 miljoner kro- nor, varav 45 miljoner kronor beviljades. Förenklade samarbetsformer Traditionellt söker de flesta organisatio- nerna bidrag för varje enskilt projekt. För tretton stora organisationer, som under en längre tid haft ett samarbete med SIDA, har ansökningsförfarandet förenklats. Dessa organisationer har s.k. ram-, block- eller proceduravtal med SIDA. Avtalen reglerar omfattningen och formerna för samarbetet mellan SIDA och organisatio- nerna. 1992/93 ingicks avtal med Fören- ingen Bistånd och Information genom Fri- villiga Organisationer (BIFO), som genom ett särskilt avtal med SIDA sköter bered- ningen av insatser för de mindre organisa- tioner, som faller utanför ramorganisatio- nerna. SIDA:s samarbete med ramorganisatio- nema finansieras över olika anslagsposter. För att få till stånd en bättre samordning mellan dessa anslagsposter har procedur- avtal, som innefattar projekt-, katastrof- och demokratistöd, tecknats med fem or- ganisationer (Afrikagruppema, Diakonia, Pingstmissionens U-landshjälp (PMU), Rädda Barnen samt Utan Gränser/SCC. För Diakonia och PMU prövas också smär- re katastroframar på vardera 10 miljoner kronor. Slår detta väl ut kommer katastro- framar att inkluderas i fler proceduravtal. Goda erfarenheter och fördjupad dialog Den allmänna erfarenheten är att samarbe- tet med enskilda organisationer är effektivt Projektbidrag till ramavtalsorganisationerna 1992/93, milj. kr. <table border="1"> <tr><td> Organisation</td><td colspan="2"> Bidrag</td><td> Andel (%)</td></tr> <tr><td> Afrikagruppema</td><td></td><td> 26,0</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Diakonia</td><td></td><td> 55,0</td><td> 6</td></tr> <tr><td> LO/TCO:s biståndsnämnd</td><td></td><td> 72,0</td><td> 8</td></tr> <tr><td> Olof Palme Internationella Center</td><td></td><td> 22,0</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Pingstmissionens Utlandsbistånd</td><td></td><td> 117,0</td><td> 13</td></tr> <tr><td> Rädda Barnen</td><td></td><td> 62,5</td><td> 7</td></tr> <tr><td> SCC/Utan Gränser</td><td></td><td> 60,0</td><td> 7</td></tr> <tr><td> SHIA</td><td></td><td> 20,1</td><td> 2</td></tr> <tr><td> SMR/Svenska Missionsrådet</td><td></td><td> 210,0</td><td> 24</td></tr> <tr><td> Svenska Röda Korset</td><td></td><td> 37,0</td><td> 4</td></tr> <tr><td> SVS, Svensk Volontär Samverkan</td><td></td><td> 27,0</td><td> 3</td></tr> <tr><td> UBV, Utbildning för Biståndsverksamhet</td><td></td><td> 13,0</td><td> 1</td></tr> <tr><td> BIFO</td><td></td><td> 58,0</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Övriga organisationer</td><td></td><td> 30,5</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Direktstöd Asien</td><td></td><td> 31,0</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Direktstöd Kvinno org.</td><td></td><td> 17.5</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Informationsinsatser</td><td></td><td> 29,3</td><td> 3</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 891,8</td><td> 100</td></tr> </table> 216 ANDRA BISTÅNDSINSATSER genom inriktningen på lokala grupper och organisationer. Därtill ökar människomas möjligheter att medverka i den demokra- tiska utvecklingen. I Sverige är organisa- tionerna också betydelsefulla för att öka kunskap och engagemang för utvecklings- frågorna. Att dra enhetliga slutsatser av denna omfattande verksamhet är dock svårt. I syfte att få bättre kunskap om verk- samhetens effekter och resultat har under året planering för en utvärdering påbör- jats. En översyn har också påbörjats av volontärverksamheten. Andra medel för att säkerställa hög kvalitet och effektivitet i biståndet genom enskilda organisationer är det löpande samråd och erfarenhetsutbytet som äger rum mellan SIDA och organisationerna vid årsgenomgångar, konferenser och se- minarier, gemensamma fältbesök, uppfölj- ningar och utvärderingar. SIDA genomför också kapacitetsstudier av de organisatio- ner, som har ramavtal med SIDA. Från olika anslagsposter beviljas även medel till internationella enskilda organi- sationer som Internationella Röda korset, Kyrkornas världsråd och Internationella kooperativa alliansen. Genom det av biståndsministern sam- mankallade folkrörelserådet och en am- bassadör, särskilt avdelad för att utveckla kontakterna med svenska och internatio- nella enskilda organisationer, sker samråd, erfarenhetsutbyte och diskussion kring tendenser och frågor av gemensamt intres- se inom biståndet. 217 <h3>Mänskliga rättigheter och demokrati</h3> Det biståndspolitiska målet att främja en demokratisk samhällsutveckling och res- pekt för de mänskliga rättigheterna har intagit en framträdande ställning i svenskt bistånd. Det har varit vägledande vid be- dömningen av ett lands utvecklingspolitik, det har påverkat dialogen med mottagar- länder och det har resulterat i ett omfattan- de och vittförgrenat program av insatser. Under 1992/93 har stor uppmärksam- het ägnats för att finna former till stöd för demokratiprocesser och till värn åt indivi- der som genom att tillhöra utsatta grupper fann sina mänskliga rättigheter hotade eller kränkta. På uppdrag av regeringen utarbetade SIDA riktlinjer för insatser inom demokrati och mänskliga rättigheter, vilka därefter godkändes. Utifrån dessa riktlinjer kommer ökad prioritet att ges åt att stödja uppbyggandet av ett fungerande rättsväsende. En fortsatt viktig uppgift blir att stödja grupper och institut som arbetar med dokumentation och opinionsbildning kring mänskliga rät- tigheter. Inom demokratins område identi- fieras stöd till parlamentets funktion, till valprocesser och till utformning av författ- ningar om styrelseskick. Stöd till att stärka pluralism och professionalism inom mass- medier anges som ett annat område. Dock gäller att försiktighet skall gälla så att så- dant bistånd inte antar karaktären av stöd till ett enskilt partis opinionsbildning. Ett program för stöd till barnets rättig- heter utarbetades av SIDA och godkändes av regeringen i juni 1993. Ett angeläget område blir att stödja insatser till värn för barn vilka är underkastade olika former av slaveri däribland sexuell exploatering. Un- der 1992/93 lämnade SIDA drygt 60 miljo- ner kronor till stöd för barnets rättigheter. En stor del av dessa medel var bidrag till fristående organisationers verksamhet för bam. Ett annat viktigt område var insatser för undanröjande av diskriminering mot kvinnor. Inom detta område lämnade SIDA 13 miljoner kronor under 1992/93. I situationer av väpnade konflikter un- dergrävs rättsskyddet och inte sällan in- träffar grava kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Bidrag har lämnats till natio- nella, regionala och oberoende initiativ för att i u-länder förebygga konflikter och nå nationell försoning. Sådana åtgärder är även ett förebyggande arbete till skydd för de mänskliga rättigheterna. I Afrika lämnades sammanlagt 247 mil- joner kronor under 1992/93 till insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Hu- vuddelen användes för insatser mot apar- theid och för en demokratisk samhälls- utveckling i Sydafrika. ANC förblev där- vidlag en stor mottagare av bistånd även under 1992/93. Detta stöd kommer att upphöra i och med att ANC övergår till att vara ett politiskt parti inför de allmänna valen i april 1994.1 takt med förändringar i många afrikanska länder mot ökad poli- tisk pluralism och mot demokrati, har pri- oritet givits åt att stödja dessa processer. Demokratiprocesser pågick i flera av de länder med vilka Sverige bedrivit ett lång- varigt biståndssamarbete. Utarbetande av sammanhållna program till stöd för dessa processer sattes igång. Ett viktigt område förutses bli stöd till rättsväsende. Valtek- 218 ANDRA BISTÅNDSINSATSER niskt bistånd lämnades i flera fall liksom stöd till utarbetande av nya konstitutioner. Svenskt stöd lämnades till den kommis- sion i Uganda som arbetat med en ny kon- stitution. Betydande stöd gavs till genom- förande av valprocessen i Mozambique och Zambia. Bidrag lämnades till medver- kan av valobservatörer i Burundi. I Kap Verde har svenskt bistånd använts till att stärka kommunalt styre och verksamhet. Stöd till medier lämnades i Botswana, Etio- pien, Zambia och Sydafrika. Sverige och andra givare lämnade bistånd till Tanzania för ett program för förbättrande av rättsvä- sen. Bidrag lämnades till Life and Peace Institutet i Uppsala, som i samarbete med FN engagerats i försoningsarbete i Soma- lia. Stöd till rättsväsen och utbildning av domare lämnades i Namibia och Guinea- Bissau. Betydande demokratifrämjande bistånd lämnades till mottagare i Latinamerika. I Centralamerika användes medel till stöd åt freds-och försoningarbete. I fokus stod insatser i El Salvador sedan regeringen och FMLN-gerillan slutit avtal om fred i janua- ri 1992. Stöd lämnades även till renodlade humanitära ändamål för flyktingar, till utbildning kring mänskliga rättigheter och till rättshjälp. I Sydamerika har biståndet huvudsakli- gen avsett de andinska länderna och rik- tats till grupper som bevakar efterlevna- den av de mänskliga rättigheterna. Dit hörde bl.a. andinska juristkommissionen och Internationella rödakorskommittén. I både Central- och Sydamerika gick mer- parten av medlen till fristående organisa- tioner i samverkan med svenska folkrörel- ser. Diakonia fick för sitt program drygt 58 miljoner kronor, Rädda Barnen fick 35 mil- joner kronor. Sammanlagt utbetalades drygt 171 miljoner kronor till insatser för demokrati och mänskliga rättigheter i Lati- namerika under 1992/93. I Asien och Mellersta Östern har insat- ser lämnats för rättshjälp i och stöd till rät- tsväsendet. I Indien, Sri Lanka, Indonesien och Filippinerna har stöd lämnats till ad- vokatsamfund och barfotajurister som är <table border="1"> <tr><td> Mänskliga rättigheter och demokrati Disponibelt</td><td colspan="2"> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td> 700</td><td> 650</td></tr> <tr><td> Ingående reserv.</td><td></td><td> 45,6</td><td> 211,2</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 745</td><td> 861,2</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td></td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Latinamerika</td><td></td><td> 171,4</td><td> 187</td></tr> <tr><td> Afrika</td><td></td><td> 247,3</td><td> 310</td></tr> <tr><td> Mellanöstern/Asien</td><td></td><td> 66,3</td><td> 75</td></tr> <tr><td> Mellanstatlig/internationell org.</td><td></td><td> 49,3</td><td> 75</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td></td><td></td><td> 3</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 534,4</td><td> 650</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td></td><td> 211,2</td><td></td></tr> </table> 219 ANDRA BISTÅNDSINSATSER verksamma bland rättslösa grupper och advokatsamfund. Stöd till utbildning av jurister och domare har lämnats i Vietnam och Laos. Ett brett humanitärt stöd har under flera år lämnats till Västbanken och Gaza. Stödet har inkluderat såväl israelis- ka som palestinska organisationer för mänskliga rättigheter. Sammanlagt utbeta- lades drygt 66 miljoner kronor till insatser för mänskliga rättigheter och demokrati i Asien och Mellersta östern under 1992/93. Ett omfattande samarbete har etablerats med internationella och regionala organi- sationer som verkar för mänskliga rättig- heter. Bidrag lämnas till Internationella Juristkommissionen, FN:s rådgivande verksamhet för mänskliga rättigheter, In- teramerikanska institutet för mänskliga rättigheter med flera. Stöd har utgått till svenska organisationer till vilka hör Frivil- ligorganisationemas Fond för Mänskliga Rättigheter och Raoul Wallenberg-Institu- tionen i Lund. Totalt utbetalades till denna grupp av mellanstatliga och internationel- la organisationer 49 miljoner kronor under 1992/93. Under budgetåret 1992/93 lämnades insatser inom SIDA:s anslagspost demo- krati och mänskliga rättigheter till ett be- lopp om totalt 534 miljoner kronor. 220 <h3>Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad</h3> <h5>Betalningsbalansstöd för att främja ekonomiska reformer</h5> Ekonomiska reformer mot marknadseko- nomi för att stimulera tillväxt är ett av må- len för svenskt utvecklingssamarbete. En utveckling mot ökad marknadsorientering av ekonomin är även ett av regeringens kriterier för biståndssamarbete. Så gott som samtliga svenska samarbetsländer genomför nu reformprogram med makro- ekonomiska stabiliseringsåtgärder, struk- turförändring och liberalisering av ekono- min. Ett viktigt sätt för Sverige att främja denna ekonomiska omvandling från tidi- gare planekonomi till marknadsekonomi är genom s.k. betalningsbalansstöd, som möjliggör för ett skuldtyngt land att erhål- la utländsk valuta för att kunna importera de varor som är nödvändiga för att uppnå ekonomisk tillväxt och en långsiktigt håll- bar utveckling. Betalningsbalansstöd kan antingen ta formen av fritt obundet stöd till import eller skuldlättnad som indirekt frigör medel för import. Betalningsbalans- stöd anslås till länder dels inom landra- mama, och kallas då ofta för importstöd, dels genom ett särskilt anslag under C3: "Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder". Enligt beslut av riksdagen kommer från och med budget- året 1994/95 importstödet att brytas ut ur landramama och sammanföras med betal- ningsbalansstödet inom C3. Tunga skuldbördor och ekonomisk kris har lett till akuta betalningsbalansproblem i många u-länder och har ökat behovet av betalningsbalansinriktat bistånd. För att biståndet skall bidra till ekonomisk åter- hämtning och tillväxt är det nödvändigt att länderna samtidigt vidtar åtgärder för att minska obalanserna i ekonomin och genomför strukturella reformer för att sti- mulera t.ex. framväxten av en konkurrens- kraftig exportsektor och produktion av inhemska jordbruks- och industrivaror. Betalningsbalansstöd lämnas därför endast till länder som genomför ekonomiska re- formprogram, oftast utformade i samarbe- te med Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). En förutsättning för att reformansträng- ningama skall vara framgångsrika är att de följs av tillräckliga externa resursflöden till landet, och det är här som betalnings- balansstödet fyller en viktig funktion. Be- talningsbalansstöd ges företrädesvis inom ramen för internationellt samordnade ak- tioner. Möjligheterna att få till stånd ökade resursflöden är då större. Genom att anslå bistånd för sådana insatser kan Sverige också påverka andra givare att ge ökat bistånd och skuldlättnader. Det innebär också att biståndsinsatserna och villkors- ställandet kan samordnas, vilket ger bättre förutsättningar för ett effektivt bistånd. 221 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h5>Det särskilda programmet för Afrika - SPA</h5> En stor del av betalningsbalansstödet sam- ordnas med Världsbankens särskilda pro- gram för Afrika, SPA. Detta initiativ, som tillkom 1987 för att öka och förbättra bi- ståndsflödet till de fattiga, skuldtyngda och reformerande afrikanska länderna, har visat sig vara ett mycket värdefullt instru- ment för att mobilisera och samordna det finansiella stödet till dessa länder. Utöver ökade resursflöden läggs stor vikt vid ökad samordning av biståndet, minskad bindning av biståndet till vissa sektorer eller varor och uppföljning av landets bud- getutgifter. Kopplingen dels mellan poli- tiska och ekonomiska reformer, dels mel- lan reformer och fattigdomsbekämpning diskuteras också inom samarbetet. Studier visar att de afrikanska länder som deltagit i SPA och aktivt genomfört ekonomiska reformprogram har haft en bättre ekonomisk utveckling än övriga afrikanska länder. Detta beror på de eko- nomiska reformerna i sig, men är också en följd av de ökade och bättre anpassade biståndsflöden som reformprogrammen ger upphov till. Trots att det råder viss besvikelse över den ekonomiska utveck- lingen i Afrika har en del länder med tidi- gare mycket negativ utveckling lyckats vända denna de senaste åren. Ghana, Uganda, Tanzania, Gambia, Mauritius är exempel på länder som de senaste fem åren har haft ekonomiska tillväxttakter på 4-5 %, vilket innebär en helomvändning från den tidigare negativa utvecklingen. Det innebär ändå en begränsad tillväxt per capita. Bland annat inom SPA-samarbetet diskuteras hur man skulle kunna uppnå högre tillväxttakter i linje med de som uppnåtts för vissa asiatiska länder. SPA-finansieringen består av ett antal de- lar: •  anpassningslångivning från Internatio- nal Development Association (IDA) (Världsbankens organ för utlåning på mjuka villkor) •  anpassningslångivning från IMF ge- nom Enhanced Structural Adjustment Facility (ESAF) •  sam- och parallellfinansiering från bilaterala givare och andra multila- terala organ, oftast i form av obun- det importstöd •  bilaterala skuldlättnader •  bidrag till skuldtjänstbetalningar på Världsbanksskuld, den s.k. femte dimensionen • bidrag till reduktion av kommer- siell skuld, den s.k. sjätte dimensio- nen Stöd till import Huvuddelen av det svenska betalnings- balansstödet lämnas i form av obundet importstöd. Stödet kanaliseras via mark- nadsbaserade valutafördelningssystem, där det importerande företaget betalar motvärde i lokal valuta. Motvärdet utgör budgetintäkter för staten. Genom att skapa tillgång till utländsk valuta är importstö- det en biståndsform som är väl anpassad till att stödja utvecklingen av marknadse- konomi och den privata sektom under förutsättning att importstödet inte är för- enat med subventioner och centralstyrd valutafördelning. Multilaterala skulder Av bidragen till SPA används också en betydande del för att underlätta återbetal- ning av Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-ländemas skuldbörda be- står av räntor på lån från Världsbanken på marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-vill- 222 ANDRA BISTÅNDSINSATSER kor. För de länder som numera endast kan låna på mjuka villkor från (IDA), utgör återbetalningarna på IBRD-lånen en tung börda. Dessa skulder kan inte avskrivas eller omförhandlas. Om inte länderna full- följer sina återbetalningar tvingas Världs- banken avbryta långivningen. Därmed skulle ländernas återhämtningsprogram sannolikt inte kunna fullföljas och möjlig- heterna att få betalningsbalansstöd från bilaterala givare minska. Världsbanken använder därför en del av de återbetal- ningar som banken får in på IDA-lån för att underlätta räntebetalningen på de gam- la IBRD-lånen. För att även täcka amorte- ringarna på dessa lån bidrar Sverige och en del andra länder med ytterligare bilate- ralt stöd. Sverige bidrog under åren 1988 -1991 även med biståndsmedel för att subventio- nera IMF:s mjuka utlåning till fattiga, skuldtyngda länder som genomför struk- turanpassning. Totalt utbetalades 600 mil- joner kronor under denna fyraårsperiod till ESAF. En efterföljare till denna låne- möjlighet planeras, till vilken Sverige äm- nar anslå betalningsbalansstöd. Ett antal skuldtyngda länder ligger efter med sina betalningar till Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är ett allvarligt problem för länder- na, eftersom de utestängs från ny långiv- ning. Bland de länder som under senare år haft betydande betalningseftersläpningar märks Nicaragua, Vietnam, Zambia och Peru. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som genomför ekonomis- ka reformprogram och försöker klara ut problemen med försenade betalningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp kan extraordinära resurser mobiliseras från biståndsgivarna. Sverige har deltagit i stödgruppsfinansiering för Guyana, Peru, Vietnam och Kambodja och planer finns på att delta i en liknande operation för Haiti. För Zambia, med exceptionellt stora eftersläpningar till IMF, har en särskild metod tillämpats, för att möjliggöra finan- siellt stöd till landet under reformproces- sen. Under det IMF-övervakade reform- programmet tjänar Zambia in rättigheter till att utnyttja IMF:s lånemedel när refor- merna genomförts. Under reformperioden betalas reguljär skuldtjänst. Bilaterala skulder Betalningsbalansstöd kan också användas för att ge skuldlindring i bilaterala skulder till Sverige. I enlighet med en resolution i UNCTAD år 1978 har Sverige skrivit av de biståndskrediter som under 1960- och 1970-talen gavs till de fattigaste länderna. Idag finns inga sådana biståndskrediter utestående på dessa länder. De fordringar som svenska staten idag har på u-länder är i huvudsak offentligt garanterade exportkrediter och utveck- lingskrediter, s.k. u-krediter. Dessa kredi- ter har garanterats av Exportkreditnämn- den (EKN) respektive BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de tidigare givna biståndskreditema är att de senare i sin helhet var anslagsfinansierade, medan u- kreditema består dels av en anslagsfinan- sierad gåva, dels av en kredit från markna- den. I Parisklubben, en sammanslutning av länder som har fordringar på skuldtyngda länder, omförhandlas dessa länders bilate- rala, offentligt garanterade, skulder. En förutsättning är att landet genomför ett ekonomiskt reformprogram med stöd från IMF. Efter att ha uppnått en principöver- enskommelse i Parisklubben ingår skuld- landet bilaterala avtal med långivarländer- na. Under de senaste åren har omförhand- ling av de fattigaste ländernas skulder i Parisklubben skett på allt förmånligare villkor. För närvarande avskrivs hälften av förfallen för dessa länder vid omförhand- 223 ANDRA BISTÅNDSINSATSER ling, enligt de sk utvidgade Toronto-vill- koren. En tredjedel av denna avskrivning finansieras med betalningsbalansstöd, res- ten täcks av EKN-systemet. Därutöver an- vänds betalningsbalansstöd för att täcka räntebetalningar under omförhandlingsav- talen. Biståndet ger därmed ytterligare skuldlättnad utöver vad som överenskom- mits multilateralt. Sverige, tillsammans med de övriga nordiska länderna, driver också multilateralt frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigaste länderna. De nordiska länderna förordar upp till 80 % avskrivning av den utestående bilaterala skulden för vissa länder. Kommersiella skulder Utöver skuld till internationella finansiella institutioner och skuld till bilaterala offent- liga långivare har många u-länder en bety- dande skuld till privata långivare, främst kommersiella banker, som inte är offentligt garanterad i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-ländema har svårt att betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar mellan fordringsägare på en andrahandsmarknad till priser som ofta ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nominella värden, för vissa länder så lågt som 5-20 % av det nominella värdet. Biståndsfinansierade skuldåterköp ge- nomförs för att dra nytta av den låga kur- sen på andrahandsmarknaden. Internatio- nellt organiserade skuldåterköp har ge- nomförts för ett antal länder. Världsban- ken har, bl.a. på svenskt initiativ, avsatt vinstmedel till en fond för finansiering av sådana återköp, till vilken även bilaterala <h3>En folklig analys i Tanzania</h3> En ständigt aktuell fråga när man talar om ekonomiska reformprogram och betalningsbalansstöd är: vilka är effekterna av reformerna och därtill sammankopplade biståndsflöden? Denna fråga har de reformerande länderna, biståndsgivarna och inte minst IMF och Världsbanken att ta ställning till. Det finns många pro- blem förknippade med att mäta ef- fekterna av reformerna, för vi vet ju inte hur utfallet hade varit utan refor- mer. Skall man då jämföra med peri- oden innan man startade med refor- merna, eller skall man jämföra med en kontrollgrupp av andra länder som inte genomför reformer? Världs- banken använder båda dessa an- greppssätt i sina ekonomiska studier och drar slutsatsen att de reformeran- de länderna har en bättre ekonomisk utveckling nu än de hade innan re- formerna genomfördes, och att de också uppvisar en bättre ekonomisk utveckling än kontrollgruppen. Man visar också genom ekonometriska modeller på samband mellan olika reformer och ekonomisk tillväxt. Ett antal konsulter har på uppdrag av SIDA gått till väga på ett helt an- nat sätt för att mäta reformprogram- mens effekter. Deras ansats är "män- nisko-orienterad" och ett metodologiskt experiment. Man har besökt tolv byar i Tanzania, spridda över hela landet, och ägnat några 224 ANDRA BISTÅNDSINSATSER givare kan bidra. Sverige har bidragit till skuldåterköp för Bolivia och Mozambique på detta sätt. Under det närmaste året av- serer Sverige att bidra till liknande opera- tioner för ytterligare tre låginkomstländer. Om skuldsedlar köps upp på andra- handsmarknaden och överlämnas till skuldlandet i utbyte mot någonting, t.ex. lokalvaluta för ett biståndsprojekt, görs en s.k. skuldkonvertering ("debt swap"). Sverige har genomfört ett sådant skuldby- te för Costa Rica, då biståndsmedel använ- des i utbyte mot lokalvaluta för ett natur- vårdsprojekt. Till skillnad från skuld- Det blev bättre tillgång på varor i butikerna som följd av reformprogrammen. Foto: Charlotte Thege, Bazaar <table border="1"> <tr><td> ----</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td></tr> <tr><td> ■ 17 f'</td><td> * •« 1</td></tr> <tr><td> jfcBpEiiL                   t</td><td> '  ~ A- i       1 U      2</td></tr> <tr><td></td><td> *■ t t-       £3</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td colspan="2"> j •••</td><td> '     ■ WBtilÉ</td><td> |Ug</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> JK</td><td></td></tr> </table> dagar till att prata med folk om deras åsikter om de förändrade ekonomis- ka förhållandena till följd av reform- programmen. Några av slutsatserna man drar av denna studie är: • Den fattiga landsbygdsbefolk- ningen, och särskilt kvinnorna, upp- lever den ökade tillgången på varor som mycket positiv. Under planeko- nomin var det ständig brist på varor till följd av prisregleringar. Det be- gränsade varuutbudet kunde endast köpas av eliten till höga priser på den svarta marknaden, men tack vare liberaliseringen av handeln finns nu varor att köpa till en kostnad som avspeglar världsmarknadspriser. • Liberaliseringen verkar också ha stimulerat produktionen i byarna. Byborna har hittat fler och nya in- komstkällor. • Ett antal institutionella hinder blockerar fortfarande reformer på många områden, speciellt de sociala sektorerna. Dessa områden måste prioriteras, så att människorna får en drägligare daglig tillvaro. Denna ansats ger inte en heltäckan- de bild, men det är ett intressant kom- plement till de mer traditionella studi- erna som IMF och Världsbanken publicerar. 225 ANDRA BISTÅNDSINSATSER återköpen ökar skuldkonvertering oftast belastningen på mottagarlandets budget. Särskild hänsyn måste därför tas till den makroekonomiska situationen i landet. Betalningsbalansstödets fördelning Det totala betalningsbalansstödets fördel- ning på mottagarländer de senaste två åren framgår av tabell till höger. Betalningsbalansstödets fördelning Det totala betalningsbalansstödets fördelning på mottagarländer de senaste två budgetåren framgår av nedanstående tabell1 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Stöd till import</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td></td><td> 50</td></tr> <tr><td> Guinea-Bissau2</td><td> 17</td><td> 40</td></tr> <tr><td> Kap Verde2</td><td> 128</td><td> 145</td></tr> <tr><td> Mopambique</td><td> 160</td><td> 60</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 180</td><td> 196</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 240</td><td> 93</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td> 40</td><td></td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td> 86</td><td> 125</td></tr> <tr><td> Zambia2</td><td> 150</td><td> 75</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 75</td><td> 100</td></tr> </table> Bidrag till ränte- och avbetalning på Världsbanksskuld <table border="1"> <tr><td> Ghana</td><td colspan="3"> 10</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td></td><td> 63</td><td> 20</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td></td><td> 50</td><td> 60</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td></td><td> 10</td><td> 20</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td></td><td> 50</td><td> 50</td></tr> <tr><td> Bilateral skuldlättnad</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td></td><td></td><td> 130</td></tr> <tr><td> Mopambique</td><td></td><td></td><td> 12</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td></td><td></td><td> 7</td></tr> <tr><td> Togo</td><td></td><td></td><td> 2</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td></td><td></td><td> 3</td></tr> <tr><td> Kommersiell skuldlättnad</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bolivia</td><td></td><td></td><td> 33</td></tr> <tr><td> Mopambique</td><td></td><td> 16</td><td></td></tr> <tr><td> Stödgruppsinsats</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Peru</td><td></td><td> 30</td><td></td></tr> <tr><td> Bidrag till ESAF</td><td></td><td> 150</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Totalt betalningsbalansstöd</td><td> 1 455</td><td> 1 221</td></tr> </table> ' Siffrorna indikerar avtalade belopp i miljoner kronor. 2 Avtalsperioden går på kalenderår. Beloppen har fördelats ut på budgetår. 226 <h3>Särskilda program</h3> Det svenska biståndet förknippas vanligen med ett långsiktigt och relativt omfattande stöd till vissa mottagarländer eller interna- tionella organisationer. Verksamheten inom det som i vardagslag kallas Särskilda program är av en delvis annan karaktär. Inom andra sektor i samhället redovisas motsvarande verksamheter vanligen un- der rubriker som Försöksverksamhet eller Övrigt. Särskilda program innehåller verk- samhet och stöd till insatser som antingen av olika skäl är särskilt prioriterade eller sådana som är av utpräglad försöks- och metodutvecklingskaraktär. Stödet till Försöksverksamhet och me- todutveckling ger möjligheter att identifie- ra, utvärdera, dokumentera och sprida erfarenheter av nya metoder och tekniker inom olika sektorer av biståndet. Insatser- na har ofta inslag av forskning, varför ett nära samarbete med Sarec sker. Den andra kategorin, Ämnesinriktad verksamhet, består huvudsakligen av insatser som be- finner sig i ett uppbyggnadsskede och där de enskilda insatserna ännu är relativt små och ännu inte färdiga att infogas i det lång- siktiga bilaterala samarbetet med enskilda länder. Initiativen till dessa insatser har huvudsakligen kommit från riksdagen och regeringen. Betydelsen av en ökad effektivitet i bi- ståndet kan inte nog understrykas. Den tredje kategorin inom Särskilda program utgörs därför av Insatsförberedelser och resultatvärdering. Här görs analyser och utvärderingar i fråga om effekter och pre- stationer av biståndet. Resultat och övervä- ganden används i stor utsträckning i den biståndspolitiska beslutsprocessen och debatten. Verksamheten inom Särskilda program administreras av SIDA, men resultat, ana- lyser, utvärderingar m.m. sprids till och nyttiggörs även i stor utsträckning inom andra myndigheter, enskilda och interna- tionella organisationer m.fl. Tabell: Särskilda program, utbetalningar 1992/93 och budget 1993/94, mkr Delposter Ämnesområden Kostnader    Antal insatser Budget 1992/93       1992/93          1993/94 Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM), varav: - Lantbruk, livsmedel - Infrastruktur - Undervisning - Förvaltning - Utvecklingsstudier - Övrigt Ämnesinriktad verksamhet (ÄIV), varav: - Energi - Befolkningsfrågor - Hälsovård - AIDS-bekämpning - Kvinnofrågor - Kultur och massmedia - Handikappade Insatsförberedelser och resultat- värdering (IRV) Totalt <table border="1"> <tr><td> 95</td><td> 130</td><td> 84,5</td></tr> <tr><td> 22</td><td> 17</td><td> 20</td></tr> <tr><td> 9</td><td> 30</td><td> 11,5</td></tr> <tr><td> 15</td><td> 13</td><td> 15</td></tr> <tr><td> 17</td><td> 14</td><td> 15</td></tr> <tr><td> 22</td><td> 40</td><td> 16</td></tr> <tr><td> 10</td><td> 16</td><td> 7</td></tr> <tr><td> 206</td><td> 81</td><td> 175,5</td></tr> <tr><td> 17</td><td> 6</td><td> 13</td></tr> <tr><td> 34</td><td> 5</td><td> 40</td></tr> <tr><td> 15</td><td> 6</td><td> 11</td></tr> <tr><td> 92</td><td> 6</td><td> 60</td></tr> <tr><td> 14</td><td> 53</td><td> 17</td></tr> <tr><td> 28</td><td> 3</td><td> 30</td></tr> <tr><td> 5</td><td> 2</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> 42</td><td> 698</td><td> 45</td></tr> <tr><td> 336</td><td> 909</td><td> 305</td></tr> </table> 227 <h3>U-landsforskning</h3> Forskning med inriktning på u-ländemas problem och uppbyggnad av forsknings- kapacitet är av stor betydelse för u-länder- nas möjligheter att lösa sina grundläggan- de utvecklingsproblem. Den bistånds- myndighet som har det huvudsakliga an- svaret inom detta område är Sarec. Även SIDA svarar för visst stöd inom detta och näraliggande områden, t.ex. insatser vad gäller högre utbildning. Sarec:s verksamhet består av insatser inom följande fyra områden: • Bilateralt forskningssamarbete, med för närvarande 15 u-länder i Afrika (Botswana, Eritrea, Etiopien, Mozambique, Namibia, Tanzania och Zimbabwe), Latinamerika (Argentina, Chile, Costa Rica, Nicaragua och Uruguay) och Asien (Indien, Sri Lanka och Vietnam). • Internationella forskningsprogram, genom stöd till bl.a. jordbruksforsk- ning inom The Consultative Group on International Agricultural Re- search (CGIAR) och hälsovårds- forskning inom WHO. • Regionala och särskilda program, t.ex. vad gäller forskning om aids, skog och miljö, kvinnor samt demo- krati och mänskliga rättigheter. • Svensk u-landsforskning, genom stöd till enskilda forskningsprojekt, forskningsmiljöer/institutioner och, för närvarande sju, högre forskar- tjänster. Stödet till internationella forskningspro- gram dominerade tidigare Sarec:s insatser. Andelen har genom åren minskat och ut- gör nu en tredjedel av de anslagna medlen för u-landsforskning. Det växande bilate- rala samarbetet är med sina drygt 40 % av medlen Sarec:s i dag mest omfattande verksamhet. Cirka 13 % går till de regio- nala och särskilda programmen och stödet till den svenska u-landsforskningen utgör ca 10 %. För budgetåret 1993/94 anvisades an- slaget C3. Andra biståndsprogram 405 miljoner kronor för u-landsforskning. Under budgetåret 1992/93 uppgick de totala utbetalningarna till 384 miljoner kronor. 228 <h3>Tekniskt samarbete och utvecklingskrediter genom BITS</h3> Inom ramen för de biståndspolitiska må- len har Beredningen för tekniskt-ekono- miskt samarbete, BITS, till uppgift att främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och länder i Central- och Östeu- ropa. Verksamheten omfattar bidrag till tek- niskt samarbete med u-länder inklusive internationella kurser i Sverige samt u- kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i u-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har BITS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa. BITS insatser förutsätter att samarbets- ländema har kapacitet att planera och an- svara för genomförandet av de projekt som får stöd, att projekten är prioriterade i ländernas utvecklingsplaner samt att en kostnadsdelning sker mellan parterna. BITS samarbetar med låginkomstländer och lägremedelinkomstländer. Under bud- getåret 1992/93 utbetalades 770 miljoner kronor, varav 454 miljoner för tekniskt samarbete (inklusive insatser i Central- och Östeuropa) och 316 miljoner kronor för utvecklingskrediter, s.k. u-krediter. institutionssamarbete, finansiellt stöd, för- söksutrustning och internationella kurser. Tyngdpunkten i det tekniska samarbe- tet ligger inom sektorerna industri och energi. Flera av de internationella kurserna behandlar dessa sektorer. En vidgning av kursutbudet mot mer allmänt förvalt- ningskunnande pågår. Stöd till konsultin- satser, som är den största verksamhetsfor- men, har i växande utsträckning avsett insatser för att effektivisera utnyttjandet av befintlig industri och infrastruktur, t. ex. genom energibesparande åtgärder. Be- gränsat finansiellt stöd på gåvobasis för inköp av utrustning, kan ges som komple- ment till det tekniska samarbetet. Stöd ges främst för underhålls- och rehabiliterings- insatser. Antalet sektorer som omfattas av BITS tekniska samarbete har successivt ökat. <h5>Utvecklingskrediter</h5> <h5>Tekniskt samarbete</h5> Det tekniska samarbetet syftar till kun- skapsöverföring och kompetensutveckling inom områden som bedöms ha strategisk betydelse för samarbetsländemas utveck- ling. BITS medverkan i det tekniska samar- betet utgörs av bidrag till konsultinsatser, Utvecklingskrediter (i dagligt tal kallade u-krediter) är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges på förmånliga villkor för att finansiera svens- ka varor och tjänster i projekt som främjar u-ländemas sociala och ekonomiska ut- veckling. U-krediter kan beviljas u-länder vilkas utvecklingspolitik är förenlig med målen för svenskt bistånd och som be- döms ha en tillfredsställande kreditvär- dighet. I särskilda fall kan också länder som enligt gängse bedömning inte anses kreditvärdiga, men som för en förtroende- 229 ANDRA BISTÅNDSINSATSER skapande ekonomisk politik som på sikt kan förväntas leda till återvunnen kredit- värdighet, komma ifråga för u-kreditgiv- ning. U-kreditgivningen har till övervägande del inriktats på programländer för svenskt bistånd och de u-länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete. Större motta- garländer har varit Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jordanien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. För många u-länder begränsas möjligheterna att tillgodogöra sig u-krediter av skuldpro- blem och åtföljande brist på kreditvärdig- het. U-krediter lämnas för enskilda projekt eller via utvecklingsbanker. Kreditgivning- en har främst inriktats på projekt inom sektorerna energi, transport, telekommuni- kationer och industri. Närmare hälften av den beviljade kreditvolymen avser energi- sektorn. I vissa länder ges u-krediter till projekt i samarbete med SIDA. Exempel på sådana är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt för kraftöverföring i Indien och URI-kraftverket i Indien. BITS har i flera fall av parallellfinansie- ring medverkat med u-krediter i projekt där Världsbanken eller en regional utveck- lingsbank varit huvudfinansiär. U-krediter har även beviljats projekt där Nordiska investeringsbanken eller arabiska utveck- lingsfonden varit engagerade i finansie- ringen. Normalt ges u-krediter med en förmån- lighetsgrad på 35 % eller 50 %. Den högre förmånlighetsgraden gäller för de s.k. minst utvecklade länderna. För att få priserna så förmånliga som möjligt för mottagarländerna krävs som regel i u-kreditsystemet att upphandlingen sker i internationell konkurrens. Den totala kreditvolymen för beviljade och aktuella krediter uppgick vid utgång- en av budgetåret 1992/93 till 14 709 miljo- ner kronor med en beräknad biståndsdel på 4917 miljoner kronor. En säkerhetsreserv som uppbär garan- tipremier för u-kreditema har upprättats. Till reserven har tidigare även förts medel från biståndsanslaget. Reserven utökades under budgetåret 1992/93 med 144 miljo- ner kronor till totalt 630 miljoner kronor. Detta motsvarade 9 % av utestående garantiengagemang. Vid skadefall under lämnade krediter utnyttjas reserven. Un- der budgetåret 1992/93 uppgick utbetal- ningarna för skadefall till 99 miljoner kronor. Återvinningar under samma peri- od uppgick till 95 miljoner kronor. Skade- reserven administreras av Exportkredit- nämnden, EKN. <h5>Exporteffekter</h5> Genom att anslagsmedlen för BITS verk- samhet används för upphandling av svenska varor och tjänster uppnås en di- rekt effekt på svensk export. Genom att kunskaperna om och erfarenheterna av de svenska resurserna ökar uppnås också en indirekt exporteffekt t.ex. genom det tek- niska samarbetet. Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar till kan uppskattas till ungefär tre gånger utbetalningarna. Internationella riktlinjer för blandade krediter Så kallade blandade krediter och bi- ståndskrediter utgör ofta konkurrens- medel på en rad utlandsmarknader. Risken för kapplöpning med subventio- ner och urgröpning av biståndets kvalitet har lett till att användningen av blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i in- ternationella forum. OECD antog år 1992 reviderade riktlinjer för utnyttjande av offentligt bistånd i kombination med ex- portkreditgivning och reviderade riktlinjer för annat bundet bistånd. Riktlinjerna syf- tar bl.a. till att skärpa biståndskriteriema och begränsa den kommersiellt motivera- de konkurrensen med sådan kreditgiv- ning. 230 <h3>N äringslivssamarbete genom Swedecorp och Swedfund International AB</h3> Styrelsen för internationellt näringslivsbis- tånd, Swedecorp, har till uppgift att främja och direkt medverka i utvecklingen av näringsliv i u-länder samt i Central- och Östeuropa enligt särskilda riktlinjer. Verk- samheten inriktas på kunskapsöverföring och teknikutveckling på företagsnivå och till direkt näringslivsstödjande institutio- ner. Insatserna skall ha en affärsmässig prägel där målsättningen skall vara att främja uppkomsten av företag som kan överleva och verka i kommersiella former. Utbildningsinsatser, ledningsstöd och ak- tiv samverkan med finansieringsinstitut i u-ländema är viktiga samarbetsformer. Vidare skall Swedecorp främja mottagar- ländernas handel bl.a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om av- sättningsmöjligheter på den svenska mark- naden. Swedfund International AB skall för- medla kontakter, medverka till och finan- siera förinvesteringsstudier och medverka i långsiktiga samverkansprojekt. En hu- vudform för detta är riskkapitalsatsningar i form av aktier, lån och garantier. Bolagets uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga medel stimulera svens- ka företag till långsiktigt samarbete i u- länder och att satsa egna resurser i samar- betet. Swedund söker inrikta sin verksam- het på låginkomstländer och lägremedelin- komstländer som tidigare endast i begrän- sad utsträckning engagerat svenska före- tag i industrisatsningar. Det inbetalda kapitalet uppgår till 415 miljoner kronor varav 90 miljoner kronor för riskkapitalsatsingar i Central-, och Öst- europa. Under budgetåret 1992/93 utbeta- lades 93 miljoner kronor jämfört med 41 miljoner kronor året innan. Före nedskriv- ningar och extraordinära kostnader redo- visade Swedfund ett överskott på 35 miljo- ner kronor, vilket var en ökning med 30 miljoner kronor jämfört med året innan. Swedfund International AB medverka- de finansiellt per den 30 juni 1992 i sam- manlagt 77 projekt inklusive förstudier i 35 länder. Verksamheten inriktas på projekt där tillverkningen baseras på lokala råvaror och resurser. Ansträngningar görs därför för att utveckla projekt med en produk- tionsteknik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infrastruktur och med liten tillgång till service- och underhålls- tjänster. Samtidigt uppmärksammas pro- jekt som medför att det introduceras ny och något mer avancerad teknik än vad som tidigare funnits i landet. Både stora och små företag, statliga, kooperativa och privata förekommer som svenska partner i samarbetet genom Swed- fund International AB. 231 <h3>Nordiskt samarbete</h3> Det nordiska samarbetet har det senaste året genomgått betydande förändringar såväl på det övergripande planet som på biståndsområdet. Sedan början av 60-talet har de nordiska länderna haft ett aktivt samarbete på bi- ståndsområdet. Formerna för samarbetet har reglerats genom en konvention som undertecknades i mars 1981 (den s.k. Kö- penhamnskonventionen) där det bland annat slås fast att samarbete skall ske i Ämbetsmannakommittéen för biståndsfrå- gor (Äk-B) inom ramen för Nordiska Mi- nisterrådet. De nordiska länderna har dock nu ge- mensamt kommit fram till att denna for- mella ram inte är helt funktionell och med- för viss tröghet i det löpande arbetet. Sverige har därför i egenskap av kretsens ordförande fått ansvar att driva en om- strukturering av organisationen för det nordiska biståndssamarbetet och bl.a. läg- ga ned Ämbetsmannakommittén och säga upp Köpenhamnskonventionen. Bistånds- ministrarna möts liksom tidigare minst två gånger om året. Förändringen innebär på intet sätt att det intensiva och fruktbara nordiska samarbetet avtar - tvärtom. Samarbetet på biståndsområdet har en tradition av att vara kreativt, omfattande och ändamålsenligt. Tyngdpunkten har dock numera förskjutits från samfinansie- rade projekt mot ett samarbete präglat av stor flexibilitet som bedrivs på alla nivåer och mellan flera olika aktörer; inom reger- ingskanslierna, på biståndsmyndigheter- na, inom det multilaterala arbetet och inte minst i utvecklingsländerna. Med ett sys- tem för beredning och samråd drivs ge- mensamt en rad olika frågor av stor bi- ståndspolitisk betydelse i olika interna- tionella forum. Norden har här en framträ- dande roll bland annat när det gäller att driva fattigdomsorientering inom bistån- det och de sociala utvecklingsfrågorna. Även när det gäller miljöfrågorna och att understryka kvinnoinriktningen i bistån- det talar Norden med stark röst. De nordiska länderna har även gemen- sam representation i Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och den internationella jordbruksutvecklingsfon- den (IFAD). Sedan några år tillbaka sker också ett samarbete i form av en nordisk fond för kreditgivning på förmånliga vill- kor (NDF). 232 <h3>Kvinnoinriktat bistånd</h3> Ungefär 75 miljoner kronor av det svenska biståndet kan direkt hänföras till kvinnoin- riktade insatser under budgetåret 1992/93. I svenskt biståndsarbete har man sedan 1970-talet arbetat systematiskt med att för- bättra kvinnors situation i u-länder. Under 1980-talet visade det sig dock att många program och stödinsatser innebar ytterli- gare bördor för kvinnorna i stället för för- bättringar. I Afrika lade biståndsgivarna, i samråd med männen, upp storskaliga pro- jekt inom t.ex. jordbruket. De tog inte hän- syn till att det är i huvudsak den afrikans- ka kvinnan som sköter odlingarna. Den svenska grundsynen på könsrolls- frågorna är att biståndet ska komma kvin- norna till del och att kvinnor ska ha sam- ma rätt som männen att delta i program och projekt. Internationellt innebär det att Sverige i FN, Världsbanken, Internationel- la valutafonden och andra organ poängte- rar vikten av och skälet till medvetenhet om könsroller för att vi ska kunna uppnå varaktig utveckling. Bilateralt kan det ske genom att kvinnans situation tas upp i de analyser som föregår alla planerade insat- ser. Ett viktigt verktyg är statistik uppdelad efter kön. Tillsammans med Statistiska centralbyrån har bl.a. SIDA i samarbete med mottagarländerna tagit fram sådan statistik för att visa kvinnors och mäns olika villkor i länderna. Statistiken visar bl.a. att färre flickor än pojkar vaccineras och att småflickor arbetar tre timmar läng- re per dag än sina bröder. BITS söker bl.a. främja kvinnors delta- gande i sin kursverksamhet, Swedecorp stöder bl.a. ett projekt inriktat på kvinnligt företagande i Filippinerna och Sarec finan- sierar bl.a. forskning och medicinskt inrik- tade projekt om mödrahälsa i Mocambi- que, Tanzania, Zimbabwe och Zambia. Sju miljoner gick via FN:s organ, 60 mil- joner via SIDA, fyra miljoner via Sarec och två-fyra miljoner via vardera BITS och Swedecorp. Men mer av det svenska stö- det kommer kvinnorna till godo, då många av insatserna är integrerade i gene- rella utvecklingsprogram. Mer om det multilaterala stödet finns att läsa under FN:s barnfond (UNICEF), Världshälsoor- ganisationen (WHO) och FN:s kvinnofond (UNIFEM). 233 <h3>Biståndet fördelat på enskilda länder</h3> Den följande statistiken avser utbetalning- arna (i tkr) som de redovisas i boksluten för budgetåret 1992/93 av biståndsorga- nen SIDA, Sarec, BITS, Swedecorp och Swedfund International AB. Vad gäller kolumnen "enskilda organi- sationer", redovisas här det bilaterala bi- stånd som går genom svenska enskilda organisationer och som belastar anslaget C2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Svenska enskilda organisationer får bidrag även från anslagen Cl. Bidrag till inter- nationella biståndsprogram och C3. Andra biståndsprogram. Övriga utgifter för den centrala bi- ståndsadministrationen har utelämnats. Utbetalningarna för u-krediter avser av- räkningar mot biståndsanslaget för gåvoe- lement för kreditförbindelser som utfär- dats under budgetåret 1992/93. Det multilaterala biståndet (under an- slaget Cl. Bidrag till internationella bi- ståndsprogram) ingår, förutom livsmed- elsbiståndet, inte i statistiken då det inte är möjligt att på ett rättvisande sätt fördela det biståndet på enskilda länder. Utbetal- ningar som inte kunnat länderfördelas har förts till posterna ej länderfördelat eller ej kontinentfördelat. 235 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td colspan="3"></td></tr> <tr><td rowspan="2"> Land</td><td> Anslag C1</td><td> Anslag C2 SIDA</td></tr> <tr><td> Livs- medels- bistånd m.m</td><td> Landram      Kata-    Enskilda Regionala Humani- strofer, organisa-      insatser,         tärt stöd till        tioner      landpro-    bistånd återupp-               gramkostn byggnad                   samt rekr/utb</td></tr> <tr><td> AFRIKA Algeriet Angola Benin</td><td></td><td> 2000        175 115359      1 184      3349       3044      367 570</td></tr> <tr><td> Botswana Burki na Faso Burundi</td><td></td><td> 114930                1414                  36 3 865 13070                2 459</td></tr> <tr><td> Centr Afr Rep Egypten Elfenbens- kusten</td><td></td><td> 6 263 3 287 1 706</td></tr> <tr><td> Eritrea Etiopien Gabon</td><td></td><td> 33686      3 332               3194 131568     96 433     37117                  735 30</td></tr> <tr><td> Gambia Ghana Guinea</td><td></td><td> 5347 5 267                 1001 5 000      4083</td></tr> <tr><td> Guinea-Bissau Kamerun Kap Verde</td><td></td><td> 56800                 2 673                  170 37 80046                 3 650                  200</td></tr> <tr><td> Kenya Kongo Lesotho</td><td></td><td> 98 272     10186     32109                1572 7 881                   1 199 32008                 1 128                  503</td></tr> <tr><td> Liberia Madagaskar Malawi</td><td></td><td> 4 000        671 96 1 950       1 124</td></tr> <tr><td> Mali Marocko Mauretanien</td><td></td><td> 779 90 782</td></tr> <tr><td> Mauritius Mogambique Namibia</td><td></td><td> 368992     67 246     21637      79 349     1 579 118 533                11514                3505</td></tr> </table> 236 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td colspan="4"></td></tr> <tr><td></td><td> Anslag C3 Sarec       BITS               Swede- Swedfund corp      Intl AB</td><td rowspan="2"> Betal- nings- balans- stöd</td><td rowspan="2"> TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)</td></tr> <tr><td> Särskilda     Miljö program</td><td> Tekniskt U-krediter samarbete inkl, inter- nationella kurser</td></tr> <tr><td> 1081</td><td> 1 404 460</td><td></td><td> 3 579 124 844 570</td></tr> <tr><td> 703    478 1 027</td><td> 4 597       2 715                 1300 421 119                    100</td><td></td><td> 126173 5313 15 748</td></tr> <tr><td> 179</td><td> 13 527                    100 100</td><td></td><td> 6 442 16914 1 806</td></tr> <tr><td> 193 6135    606</td><td> 1334          131 16 733       1386                    100</td><td></td><td> 41 870 290 813 30</td></tr> <tr><td></td><td> 5168     18 000 69</td><td></td><td> 5 347 29 436 9152</td></tr> <tr><td> 2648 1 100</td><td> 81 100 305</td><td> 9518</td><td> 71 990 37 85301</td></tr> <tr><td> 3 852   8 002 173 1 059</td><td> 4562      1978                  100 1 093</td><td></td><td> 160633 9 253 35 791</td></tr> <tr><td></td><td> 63 404</td><td></td><td> 4 671 159 3 478</td></tr> <tr><td></td><td> 5033                   100</td><td></td><td> 779 5 223 782</td></tr> <tr><td> 7 388   2126 1608     975</td><td> 3 295                     600          11 10467       1284                 5 600 1609       5 672                    900</td><td> 417</td><td> 3 906 566 085 144316</td></tr> </table> 237 BISTÅNDET FÖRDELAT PÄ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td colspan="8"></td></tr> <tr><td> Land</td><td> Anslag C1</td><td></td><td colspan="5"> Anslag C2 SIDA</td></tr> <tr><td></td><td> Livs- medels- bistånd m.m</td><td></td><td> Landram</td><td> Kata- strofer, stöd till återupp- byggnad</td><td> Enskilda organisa- tioner</td><td> Regionala insatser, landpro- gramkostn samt rekr/utb</td><td> Humani- tärt bistånd</td></tr> <tr><td> Niger Nigeria Ruanda</td><td></td><td></td><td></td><td> 15 000</td><td> 585 673 6716</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> SaoTomé E Principe Senegal Seychellerna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 343 956 1 613</td><td></td><td> 1 500</td></tr> <tr><td> Sierra Leone Somalia Sudan</td><td></td><td></td><td></td><td> 2000 65 437 22124</td><td> 3 708 730 12 539</td><td></td><td> 9 480</td></tr> <tr><td> Swaziland Sydafrika Söder om Sahara</td><td> 250</td><td></td><td></td><td> 116 062</td><td> 2246 12533 150</td><td> 21 909</td><td> 201 121</td></tr> <tr><td> Tanzania Tchad Togo</td><td></td><td></td><td> 373 281</td><td> 4 297</td><td> 48 937 3 968 420</td><td> 24181</td><td> 1 246</td></tr> <tr><td> Tunisien Uganda Zaire</td><td></td><td></td><td> 76 706</td><td> 2 579 3 560</td><td> 2 259 15996 22814</td><td></td><td> 205</td></tr> <tr><td> Zambia Zimbabwe</td><td></td><td></td><td> 233 866 241 872</td><td> 37 200 22 324</td><td> 8 824 23546</td><td> 31 444 2 509</td><td> 1 509 198</td></tr> <tr><td> Ej länderfördelat Afrika</td><td></td><td></td><td></td><td> 93365</td><td> 8 434</td><td> 24 335</td><td> 15 556</td></tr> <tr><td> Totalt AFRIKA</td><td> 250</td><td></td><td> 2 042 233</td><td> 605633</td><td> 351 036</td><td> 186 771</td><td> 247 335</td></tr> </table> 238 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td colspan="2"></td><td> Anslag C3 Sarec</td><td colspan="2"> BITS</td><td> Swede- corp</td><td> Swedfund Intl AB</td><td rowspan="2"> Betal- nings- balans- stöd</td><td> TOTALT UTBETALT 1992/93</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> Miljö</td><td></td><td> Tekniskt samarbete inkl, inter- nationella kurser</td><td> U-krediter</td><td></td><td></td><td> (tkr)</td></tr> <tr><td colspan="2"> 143</td><td colspan="5"> 637</td><td></td><td> 585 1 453 21 716</td></tr> <tr><td colspan="2"></td><td colspan="5"> 506</td><td></td><td> 343 2 962 1 613</td></tr> <tr><td colspan="2"></td><td> 4 449</td><td> 134 462</td><td></td><td></td><td> 90</td><td></td><td> 5 842 80 096 35 215</td></tr> <tr><td> 596</td><td></td><td></td><td> 523</td><td></td><td> 1 100</td><td></td><td></td><td> 2 769 215 350</td></tr> <tr><td> 28 279</td><td> 62426</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 229 076</td></tr> <tr><td> 10 224</td><td> 1 028</td><td> 16 807</td><td> 4 034 84</td><td></td><td> 12 200</td><td></td><td> 102 567</td><td> 598 802 3 968 504</td></tr> <tr><td> 1 326</td><td> 2 453 2 337</td><td></td><td> 10 636 3 842</td><td></td><td> 900 200</td><td></td><td> 65 545</td><td> 16 248 168736 26 374</td></tr> <tr><td> 2 753 7 272</td><td> 158 976</td><td> 2 200 10014</td><td> 2195 3 338</td><td> 28000</td><td> 3 900 1 900</td><td></td><td> 74 397 79 762</td><td> 398 446 421 711</td></tr> <tr><td> 22 441</td><td> 1 578</td><td> 35 377</td><td> 131</td><td></td><td> 11 000</td><td></td><td></td><td> 212217</td></tr> <tr><td> 98 053</td><td> 85 270</td><td> 108149</td><td> 71 230</td><td> 46 000</td><td> 40 200</td><td> 101</td><td> 332 206</td><td> 4 214 467</td></tr> </table> 239 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td colspan="3"></td></tr> <tr><td rowspan="2"> Land</td><td> Anslag C1</td><td> Anslag C2 SIDA</td></tr> <tr><td> Livs- medels- bistånd m.m</td><td> Landram      Kata-    Enskilda Regionala Humani- strofer, organisa-     insatser,          tärt stöd till        tioner     landpro-     bistånd återupp-               gramkostn byggnad                 samt rekr/utb</td></tr> <tr><td> ASIEN OCH MELLANÖSTERN Afghanistan Bangladesh Bhutan</td><td></td><td> 98 500      1 993 198 855      1 500     51333 60</td></tr> <tr><td> Filippinerna Hong Kong Indien</td><td></td><td> 1539     7 335                4077 5 023 359 807       750     24 734                  873</td></tr> <tr><td> Indonesien Irak Iran</td><td></td><td> 34        588                  3 000 24 848       370 600</td></tr> <tr><td> Jemen Jordanien Kambodja</td><td></td><td> 869      4 580 350 29 260      3 234                 3151</td></tr> <tr><td> Kina Korea Laos</td><td></td><td> 410 582 123 030                2114                 1 596</td></tr> <tr><td> Libanon Malaysia Maldiverna</td><td></td><td> 4 816      5 495 2 078</td></tr> <tr><td> Mongoliet Myanmar/Burma Nepal</td><td></td><td> 136 10 866</td></tr> <tr><td> Pakistan Palestina Sri Lanka</td><td></td><td> 12 958 55 601      2 962     12 738</td></tr> <tr><td> Taiwan Thailand Vietnam</td><td></td><td> 185 7 003 275 732      2 900     12 269                  4 706</td></tr> <tr><td rowspan="2"> Västbanken/Gaza Ej länderfördelat Asien och Mellanöstern Totalt Asien och Mellanöstern</td><td> 11 383</td><td> 2 914      6 231                 35 408 8 000      2 732       9 772     13 500</td></tr> <tr><td> 11 383</td><td> 1 013025   178892    175997      9772    66311</td></tr> </table> 240 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag C3 Sarec       BITS             Swede- Swedfund corp      Intl AB</td><td rowspan="2"> Betal- nings- balans- stöd</td><td rowspan="2"> TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)</td></tr> <tr><td> Särskilda       Miljö program</td><td> Tekniskt U-krediter samarbete inkl. inter- nationella kurser</td></tr> <tr><td> 168 1 587     1 000</td><td> 1 881 1 914</td><td></td><td> 100661 256156 1 974</td></tr> <tr><td> 1 326     3 784</td><td> 58591                1500 1 150       2 993                  1000</td><td></td><td> 73042 5 023 396 417</td></tr> <tr><td> 136</td><td> 2 954</td><td></td><td> 6712 25 218 600</td></tr> <tr><td></td><td> 572 4 967</td><td> 15 000</td><td> 6 021 20317 35645</td></tr> <tr><td> 1 405</td><td> 420     10 246    235 000       900 850</td><td></td><td> 246 976 582 128 995</td></tr> <tr><td> 28</td><td> 743      17 577                   600 31</td><td></td><td> 10311 21 026 31</td></tr> <tr><td></td><td> 2 499 430                   100</td><td></td><td> 2 499 136 11 396</td></tr> <tr><td> 10 675</td><td> 3 500      8 997 70 11016      2 252                2300</td><td></td><td> 25 465 70 87 544</td></tr> <tr><td> 20     1 650 5844   16913</td><td> 28 081     35000       300 8138      3 416                 1 200</td><td></td><td> 185 72054 331 118</td></tr> <tr><td> 27 1 192     8 052</td><td> 3602                           200</td><td></td><td> 44 580 58 433</td></tr> <tr><td> 12 418   31399</td><td> 28569    148 321    270 000     8100</td><td> 15 000</td><td> 1 969187</td></tr> </table> 241 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td colspan="3"></td></tr> <tr><td rowspan="2"> Land</td><td> Anslag C1</td><td> Anslag C2 SIDA</td></tr> <tr><td> Livs- medels- bistånd m.m</td><td> Landram      Kata- Enskilda    Regionala    Humani- strofer, organisa-       insatser,           tärt stöd till       tioner       landpro-       bistånd återupp-              gramkostn byggnad                  samt rekr/utb</td></tr> <tr><td> EUROPA Albanien Armenien Bulgarien</td><td></td><td> 13 766</td></tr> <tr><td> Estland F.d. Jugoslavien Kroatien</td><td></td><td> 15 793 159163 21 649</td></tr> <tr><td> Lettland Litauen Moldavien</td><td></td><td> 11 783         77 12 772        29 770</td></tr> <tr><td> Polen Portugal Rumänien</td><td></td><td> 24      1 000 495       312</td></tr> <tr><td> Ryssland Slovenien Tjeckien</td><td></td><td> 1457        134 6 500</td></tr> <tr><td> Turkiet Ukraina Ungern</td><td></td><td> 143                      1 770</td></tr> <tr><td rowspan="2"> Vitryssland Ej länderfördelat Europa Totalt EUROPA</td><td> 3 000</td><td> 213 81412     3867         -14        119</td></tr> <tr><td> 3 000</td><td> 325 797     5 562          -14       1 889</td></tr> </table> 242 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td colspan="4"></td></tr> <tr><td></td><td> Anslag C3 Sarec       BITS               Swede- Swedfund corp       Intl AB</td><td rowspan="2"> Betal- nings- balans- stöd</td><td rowspan="2"> TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)</td></tr> <tr><td> Särskilda       Miljö program</td><td> Tekniskt U-krediter samarbete inkl. inter- nationella kurser</td></tr> <tr><td></td><td> 54</td><td> 1 883 19</td><td> 13820 1 883 19</td></tr> <tr><td></td><td> 178                 3400</td><td> 2059</td><td> 21 430 159163 21 649</td></tr> <tr><td></td><td> 178                   900 607                  700</td><td> 5515 815</td><td> 18 453 14 923 770</td></tr> <tr><td></td><td> 1 771                  2000</td><td> 6190 307 671</td><td> 10985 307 1 478</td></tr> <tr><td> 583</td><td> 7                   700 7</td><td> 681</td><td> 3562 6 500 7</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 60 1 252</td><td> 1 913 60 1 252</td></tr> <tr><td> 366</td><td> 3200</td><td> 20 788</td><td> 213 112 738</td></tr> <tr><td> 949</td><td> 2 802                10900</td><td> 40 240</td><td> 391 125</td></tr> <tr><td colspan="4"></td></tr> </table> 243 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER Land Anslag C1 Anslag C2 SIDA Livs- medels- bistånd m.m Landram Kata- strofer, stöd till återupp- byggnad Enskilda Regionala organisa-     insatser, tioner    landpro- gramkostn samt rekr/utb Humani- tärt bistånd LATINAMERIKA OCH KARIBIEN Argentina Belize Bolivia 11 488                  1 060 16971     16397    13626 Brasilien                                                                 20213        720       490 Chile                                                                17 772     16 451      8158 Colombia                                                         5 226                4117 <table border="1"> <tr><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Costa Rica Dominikanska Republiken Ecuador</td><td></td><td> 1000     3 666     28 402     2 988 1 517 586     2 559                 636</td></tr> <tr><td> El Salvador Grenada Guatemala</td><td></td><td> 3 497              39616 4 460                18 835</td></tr> <tr><td> Guyana Haiti Honduras</td><td></td><td> 173 1000       713 2 438                2 920</td></tr> <tr><td> Jamaica Kuba Mexico</td><td></td><td> 296 334 1 659                 6 248</td></tr> </table> Nicaragua Panama Paraguay 227142    1000    31947     2 962     9 403 128 2 887        248     1 539 Peru Trinidad & Tobago Uruguay 12832               9001 7 751      1500      645 Venezuela Ej länderfördelat Latinamerika och Karibien Totalt Latinamerika och Karibien<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03100/prop_199394__100-258.png" style="width:176pt;height:113pt;"/> 244 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td colspan="8"></td></tr> <tr><td colspan="2"></td><td> Anslag C3 Sarec</td><td> BITS</td><td> Swede- corp</td><td> Swedfund Intl AB</td><td rowspan="2"> Betal- nings- balans- stöd</td><td rowspan="2"> TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> Miljö</td><td colspan="4"> Tekniskt U-krediter samarbete inkl. inter- nationella kurser</td></tr> <tr><td colspan="2"> 105</td><td> 7 274</td><td> 1 701 74 10 720</td><td> 500 1 700</td><td></td><td></td><td> 22023 74 59 519</td></tr> <tr><td> 85 979</td><td> 250</td><td> 6 355</td><td> 2 798 7 773 1 728</td><td> 1 000</td><td></td><td></td><td> 24556 58488 11 071</td></tr> <tr><td> 500</td><td> 3 560</td><td> 2 335</td><td> 16033</td><td> 6 300</td><td></td><td></td><td> 64 784</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 3337 8 786</td><td></td><td></td><td></td><td> 4 854 12567</td></tr> <tr><td colspan="2"> 138</td><td colspan="4"> 236 72 273</td><td></td><td> 43 487 72 23 568</td></tr> <tr><td colspan="2"></td><td colspan="4"> 167 70</td><td></td><td> 340 1 713 5 428</td></tr> <tr><td colspan="2"></td><td> 5 675</td><td> 7 045 1943</td><td></td><td></td><td></td><td> 7 341 6 009 9 850</td></tr> <tr><td> 2 209</td><td> 4 024</td><td> 13 373</td><td> 619 39 151</td><td> 100</td><td></td><td></td><td> 292 779 167 4 825</td></tr> <tr><td colspan="2"></td><td> 6641</td><td> 929 549 4 529</td><td></td><td> 130</td><td></td><td> 22892 549 21066</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 1 681</td><td></td><td></td><td></td><td> 1 877</td></tr> <tr><td> 2 467</td><td> 9 684</td><td> 12 944</td><td> 816</td><td> 300</td><td></td><td></td><td> 238 280</td></tr> <tr><td> 1     6 483</td><td> 17518</td><td> 54597</td><td> 72069</td><td> 9 900</td><td> 130</td><td></td><td> 938179</td></tr> </table> 245 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> Anslag C1</td><td> Anslag C2 SIDA</td></tr> <tr><td></td><td> Livs- medels- bistånd m.m</td><td> Landram       Kata-    Enskilda Regionala Humani- strofer, organisa-      insatser,         tärt stöd till        tioner     landpro-     bistånd återupp-                   gram- byggnad               kostnader samt rekr/utb</td></tr> <tr><td> AUSTRALIEN Fiji Micronesien Papua Nya Guinea</td><td></td><td> 1 064</td></tr> <tr><td> Västra Samoa Ej länderfördelat Australien</td><td></td><td> 1 080 2 299</td></tr> <tr><td> Totalt AUSTRALIEN Ej kontinent- fördelat</td><td> 187513</td><td> 4 443 285824    128956     55471    47415</td></tr> <tr><td> TOTALT</td><td> 202 146</td><td> 3 282 400   1 399 732    828956    464 354   534 388</td></tr> </table> 246 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag C3 Sarec       BITS               Swede- Swedfund corp       Intl AB</td><td rowspan="2"> Betal- nings- balans- stöd</td><td rowspan="2"> TOTALT UTBETALT 1992/93 (tkr)</td></tr> <tr><td> Särskilda .       Miljö program</td><td> Tekniskt U-krediter samarbete inkl. inter- nationella kurser</td></tr> <tr><td></td><td> 193 63</td><td></td><td> 193 63 1 064</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 1 080 2 299</td></tr> <tr><td> 251529    106 541</td><td> 256 200929     11697                7 000</td><td> -1 270</td><td> 4699 1 281 605</td></tr> <tr><td> 369 432    240 728</td><td> 392244    306375    316000     76100       231</td><td> 386176</td><td> 8 799 262</td></tr> </table> 247 <h3>Förkortningar</h3> <table border="1"> <tr><td> ACBF</td><td> African Capacity Building Fund</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> African Development Bank</td></tr> <tr><td> AfDF</td><td> African Development Fund</td></tr> <tr><td> AIC</td><td> International Centre of the Swedish Labour Movement</td></tr> <tr><td> ANC</td><td> African National Congress</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> Asian Development Bank</td></tr> <tr><td> AsDF</td><td> Asian Development Fund</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> Swedish Agency for International Technical and Economic Co-operation Investigacion y Ensenanza</td></tr> <tr><td> CDB</td><td> Caribbean Development Bank</td></tr> <tr><td> CFA</td><td> Committee on Food Aid Policies and Programmes</td></tr> <tr><td> CFC</td><td> Common Fund for Commodity</td></tr> <tr><td> CGIAR</td><td> Consultative Group on International Agricultural Research</td></tr> <tr><td> CIREFCA</td><td> Conferencia Intemacional sobre Refugiados Centroamericanos</td></tr> <tr><td> CND</td><td> Commission on Narcotic Drugs</td></tr> <tr><td> CSD</td><td> Commission on Sustainable Development</td></tr> <tr><td> CSUCA</td><td> Confederacion Universitaria Centroamericana</td></tr> <tr><td> DAC</td><td> Development Assistance Committee</td></tr> <tr><td> desd</td><td> Department Economic and Social Development</td></tr> </table> Afrikanska fonden för kapacitetsutveckling Afrikanska utvecklings- banken Afrikanska utvecklings- fonden Arbetarrörelsens Internationella Centrum Afrikanska national- kongressen Asiatiska utvecklings- banken Asiatiska utvecklings- fonden Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete tropiskt jordbruk Karibiska utvecklingsbanken Kommittén för livsmedelsbistånd Gemensamma fonden för råvaror Konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning Internationella konferensen om centralamerikanska flyktingar Narkotikakommissionen Kommissionen för hållbar utveckling Centralamerikanska universitetsfederationen OECD:s kommitté för biståndsfrågor FN:s avdelning för ekonomisk och social utveckling 248 FÖRKORTNINGAR <table border="1"> <tr><td> DHA</td><td> Department of Humanitarian Affairs</td><td> FN:s avdelning för katastrof- frågor</td></tr> <tr><td> DTCD</td><td> Department of Technical Cooperation for Development</td><td> FN-sekretariatets tekniska biståndsprogram</td></tr> <tr><td> EADB</td><td> East African Development Bank</td><td> Östafrikanska utvecklingsbanken</td></tr> <tr><td> EBRD</td><td> European Bank for Reconstruction and Development</td><td> Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken</td></tr> <tr><td> ECOSOC EFS</td><td> Economic and Social Council of the United Nations</td><td> FN:s ekonomiska och sociala råd Evangeliska fosterlandsstiftelsen</td></tr> <tr><td> EG</td><td> European Community</td><td> De europeiska gemenskaperna</td></tr> <tr><td> EKN</td><td> Swedish Export Credits Guarantee Board</td><td> Exportkreditnämnden</td></tr> <tr><td> ESAF</td><td> Enhanced Structural Adjustment Facility</td><td> Utvidgade struktur- anpassningsfaciliteten</td></tr> <tr><td> FAC</td><td> Food Aid Convention</td><td> Livsmedelshjälps- konventionen</td></tr> <tr><td> FAO</td><td> Food and Agricultural Organization</td><td> FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation</td></tr> <tr><td> FSO</td><td> Fund for Special Operations</td><td> Interamerikanska utvecklings- bankens fond för särskild verksamhet</td></tr> <tr><td> GATT</td><td> General Agreement on Tariffs and Trade</td><td> Allmänna tull- och handelsavtalet</td></tr> <tr><td> GEF</td><td> Global Environmental Facility</td><td> Globala miljöfaciliteten</td></tr> <tr><td> HABITAT</td><td> United Nations Center for Human Settlements</td><td> FN:s boende- och bebyggelsecenter</td></tr> <tr><td> IBRD</td><td> International Bank for Reconstruction and Development</td><td> Världsbanken</td></tr> <tr><td> ICA</td><td> International Co-operative Alliance</td><td> Internationella kooperativa alliansen (IKA)</td></tr> <tr><td> ICCO</td><td> International Cocoa Organization</td><td> Internationella kakaoorganisa- tionen</td></tr> <tr><td> ICJ</td><td> International Commission of Jurists</td><td> Internationella Juristkommissionen</td></tr> <tr><td> ICRC</td><td> International Committee of the Red Cross</td><td> Internationella rödakorskommittén</td></tr> <tr><td> ICSG</td><td> International Centre of Social Gerontology</td><td> Internationella kopparstudie- gruppen</td></tr> <tr><td> IDA</td><td> International Development Association</td><td> Internationella utvecklingsfonden</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> Interamerican Development Bank</td><td> Interamerikanska utvecklingsbanken</td></tr> <tr><td> IEA</td><td> International Energy Agency</td><td> Internationella energiorganet</td></tr> </table> 249 FÖRKORTNINGAR <table border="1"> <tr><td> IEFR</td><td> International Emergency Food Reserve</td></tr> <tr><td> IFAD</td><td> International Fund for Agricultural Development</td></tr> <tr><td> IFC</td><td> International Finance Corporation</td></tr> <tr><td> IIDH</td><td> Interamerican Institute of Human Rights</td></tr> <tr><td> IIED</td><td> International Institute for Environment and Development</td></tr> <tr><td> IJO</td><td> International Jute Organization</td></tr> <tr><td> ILO</td><td> International Labour Organization</td></tr> <tr><td> IMF</td><td> International Monetary Fund</td></tr> <tr><td> IMO</td><td> International Maritime Organization</td></tr> <tr><td> INCB</td><td> International Narcotic Control Board</td></tr> <tr><td> INSTRAW</td><td> United Nations International Research and Training Institute for the Advancement of Women</td></tr> <tr><td> IOM</td><td> International Organization of Migration</td></tr> <tr><td> IPDC</td><td> International Programme for the Development of Communication</td></tr> <tr><td> IPPF</td><td> International Planned Parenthood Federation</td></tr> <tr><td> IPS</td><td> Inter Press Service</td></tr> <tr><td> IRA</td><td> Immediate Response Account</td></tr> <tr><td> ITC</td><td> International Trade Centre</td></tr> <tr><td> ITSG</td><td> International Tin Study Group</td></tr> <tr><td> ITTO</td><td> International Tropical Timber Organisation</td></tr> <tr><td> IUCN</td><td> International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources</td></tr> <tr><td> MIGA</td><td> Multilateral Investment Guarantee Agency</td></tr> <tr><td> NDF</td><td> Nordic Development Fund</td></tr> <tr><td> NEFCO</td><td> Nordic Environment Finance Corporation</td></tr> <tr><td> NIB</td><td> Nordic Investment Bank</td></tr> </table> Internationella katastrof- lagret för livsmedel Internationella j ordbruksutvecklingsfonden Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter Internationella institutet för miljö och utveckling Internationella juteorganisa- tionen Internationella arbetsorganisationen Internationella valutafonden Internationella sjöfartsorganisationen Internationella Narkotika- kontrolls tyrelsen Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling Internationella migrations- organisationen Internationella program för kommunikationsutveckling Internationella familjeplaneringsfederationen WPF:s fond för katastrofer UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum Internationella tennstudie- gruppen Internationella Tropiska Timmerorganisationen Internationella Naturvårds- unionen Multilaterala organet för investeringsgarantier Nordiska utvecklingsfonden Nordiska Miljöfinansierings- bolaget Nordiska Investeringsbanken 250 FÖRKORTNINGAR <table border="1"> <tr><td> OECD</td><td> Organization for Economic Co-operation and Development</td><td> Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling</td></tr> <tr><td> OGIL</td><td> Open General Import License System</td><td></td></tr> <tr><td> OPEC</td><td> Organization of Petroleum Exporting Countries</td><td> De oljeexporterande ländernas organisation</td></tr> <tr><td> PAHO</td><td> Pan American Health Organization</td><td> Allamerikanska hälsovårds- organisationen</td></tr> <tr><td> PMU</td><td> Pontifical Missionary Union</td><td> Pingstmissionens u-landshjälp</td></tr> <tr><td> PRO</td><td> Protracted refugee and displaced persons project</td><td> Projektet för utslagna flyktingsituationer</td></tr> <tr><td> PTA</td><td> Preferential Trade Area</td><td> Regionala handelsorganisa- tionen för södra och östra Afrika</td></tr> <tr><td> SADC SAK</td><td> Southern African Development Community</td><td> Gemenskapen för utveckling i södra Afrika Svenska Afghanistankommittén</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> Swedish Agency for Research Co-operation with Developing Countries</td><td> Styrelsen för u-landsforskning</td></tr> <tr><td> SATCC</td><td> Southern African Transport and Communications Commission</td><td> Kommissionen för transporter och kommunikationer i södra Afrika</td></tr> <tr><td> SDR</td><td> Special Drawing Rights</td><td> Särskilda dragningsrätter</td></tr> <tr><td> SEK</td><td> Swedish Export Credit Corporation</td><td> AB Svensk Exportkredit</td></tr> <tr><td> SHIA</td><td> Swedish Organization of the Handicapped International Aid Foundation</td><td> Svenska handikapporganisa- tionernas internationella biståndsstiftelse</td></tr> <tr><td> SIDA</td><td> Swedish International Development Authority</td><td> Styrelsen för internationell utveckling</td></tr> <tr><td> SLU</td><td> Swedish University of Agricul tural Siences</td><td> Sveriges Lantbruksuniversitet</td></tr> <tr><td> SPA</td><td> World Bank Special Program of Assistance</td><td> Världsbankens särskilda program för Afrika</td></tr> <tr><td> SWAPO</td><td> South West Africa People's Organization</td><td> Sydvästafrikanska folkorganisationen</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> Swedish International Enterprise Development Corporation</td><td> Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd</td></tr> <tr><td> SWEDFUND</td><td> Swedish Fund for Industrial Co-operation with Developing Countries</td><td> Fonden för industriellt samarbete med u-länder</td></tr> <tr><td> svs</td><td> Swedish Volunteer Service</td><td> Svensk Volontärsamverkan</td></tr> <tr><td> UBV</td><td> Training for Development Assistance</td><td> Utbildning för biståndsverksamhet</td></tr> <tr><td> UNCED</td><td> United Nations Conference on Environment and Development</td><td> FN:s konferens om miljö och utveckling</td></tr> </table> 251 FÖRKORTNINGAR <table border="1"> <tr><td> UNCDF</td><td> United Nations Capital Development Fund</td></tr> <tr><td> UNCTAD</td><td> United Nations Conference on Trade and Development</td></tr> <tr><td> UNCTC</td><td> United Nations Commission for Transnational Corporations</td></tr> <tr><td> UNDCP</td><td> United Nations Drug Control Programme</td></tr> <tr><td> UNDP</td><td> United Nations Development Programme</td></tr> <tr><td> UNDRO</td><td> Office of the United Nations Disaster Relief Co-ordinator</td></tr> <tr><td> UNEP</td><td> United Nations Environment Programme</td></tr> <tr><td> UNESCO</td><td> United Nation Educational, Scientific and Cultural Organization</td></tr> <tr><td> UNFPA</td><td> United Nations Population Fund</td></tr> <tr><td> UNHCR</td><td> United Nations High Commissioner for Refugees</td></tr> <tr><td> UNICEF</td><td> United Nations Children's Fund</td></tr> <tr><td> UNIDO</td><td> United Nations Industrial Development Organization</td></tr> <tr><td> UNIFEM</td><td> United Nations Development Fund for Women</td></tr> <tr><td> UNITA</td><td> Uniao National para la Independencia Total de Angola/National Union for the total liberation of Angola</td></tr> <tr><td> UNRWA</td><td> United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East</td></tr> <tr><td> UNSO</td><td> United Nations Sudano- Sahelian Office</td></tr> <tr><td> UNV</td><td> United Nations Volunteers Programme</td></tr> <tr><td> wcc</td><td> World Council of Churches</td></tr> <tr><td> WEP</td><td> World Employment Programme</td></tr> <tr><td> WFP</td><td> World Food Programme</td></tr> <tr><td> WHO</td><td> World Health Organization</td></tr> <tr><td> WMU</td><td> World Maritime University</td></tr> </table> FN:s kapitalutvecklingsfond FN:s konferens för handel och utveckling FN:s kommission för multi- nationella företag FN:s program för narkotika- bekämpning FN:s utvecklingsprogram FN:s katastrofhjälpskon tor (ingår sedan april 1992 i DHA) FN:s miljöprogram FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur FN:s befolkningsfond FN:s flyktingkommissarie FN:s barnfond FN:s organisation för industriell utveckling FN:s utvecklingsfond för kvinnor FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar FN:s Sudano-Sahelkontor FN:s volontärprogram Kyrkornas Världsråd ILO:s världssysselsättnings- program V ärldslivsmedelsprogr ammet V ärldshälsoorganisationen Internationella sjöfarts- universitetet 252 1 1 att riksdagen till Allmänna val för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 158 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU31 ? 1 1 att riksdagen till Allmänna val för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 158 000 000 kr. ? 2 2 att riksdagen till Sametinget för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 677 000 kr. ? 2 2 att riksdagen till Sametinget för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 677 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU34 ? 3 3 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om överföring av anslagssparande och anslagskrediter på de tidigare ramanslagen till ramanslaget Regeringskansliet m.m. bifall = utskottet 1993/94:KU29 ? 3 3 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om överföring av anslagssparande och anslagskrediter på de tidigare ramanslagen till ramanslaget Regeringskansliet m.m. ? 4 4 att riksdagen till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 114 367 000 kr. ? 4 4 att riksdagen till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 114 367 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 5 5 att riksdagen till Statens fastighetsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 5 5 att riksdagen till Statens fastighetsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 6 6 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i myndigheters anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 9 800 000 000 kronor (avsnitt 6.6.3). ? 6 6 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i myndigheters anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 9 800 000 000 kronor (avsnitt 6.6.3). bifall = utskottet 1993/94:FiU10 ? 7 7 att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94 bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 7 7 att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94 ? 8 8 att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 25 000 000 kr ? 8 8 att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 25 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 9 9 att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 9 9 att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr ? 10 10 att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr ? 10 10 att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 11 11 att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 130 018 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 11 11 att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 130 018 000 kr ? 12 12 att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 631 000 kr ? 12 12 att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 631 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 13 13 att riksdagen till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 13 13 att riksdagen till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr ? 14 14 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 809 000 kr ? 14 14 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 809 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 15 15 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 15 15 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår ? 16 16 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 23 096 000 kr ? 16 16 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 23 096 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 17 17 att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 167 950 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 17 17 att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 167 950 000 kr ? 18 18 att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 18 18 att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 19 19 att riksdagen till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 181 965 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 19 19 att riksdagen till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 181 965 000 kr. ? 20 20 att riksdagen till Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 465 045 000 kr. ? 20 20 att riksdagen till Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 465 045 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 21 21 att riksdagen till Högskolan i Luleå: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 283 136 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 21 21 att riksdagen till Högskolan i Luleå: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 283 136 000 kr. ? 22 22 att riksdagen till Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 159 279 000 kr. ? 22 22 att riksdagen till Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 159 279 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 23 23 att riksdagen till Danshögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 18 220 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 23 23 att riksdagen till Danshögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 18 220 000 kr. ? 24 24 att riksdagen till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 41 832 000 kr. ? 24 24 att riksdagen till Dramatiska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 41 832 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 25 25 att riksdagen till Högskolan i Borås: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 97 472 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 25 25 att riksdagen till Högskolan i Borås: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 97 472 000 kr. ? 26 26 att riksdagen till Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 130 529 000 kr. ? 26 26 att riksdagen till Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 130 529 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 27 27 att riksdagen till Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 123 318 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 27 27 att riksdagen till Högskolan i Gävle/Sandviken: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 123 318 000 kr. ? 28 28 att riksdagen till Högskolan i Halmstad: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 68 306 000 kr. ? 28 28 att riksdagen till Högskolan i Halmstad: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 68 306 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 29 29 att riksdagen till Högskolan i Kalmar: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 134 962 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 29 29 att riksdagen till Högskolan i Kalmar: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 134 962 000 kr. ? 30 30 att riksdagen till Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 56 157 000 kr. ? 30 30 att riksdagen till Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 56 157 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 31 31 att riksdagen till Högskolan i Karlstad: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 212 235 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 31 31 att riksdagen till Högskolan i Karlstad: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 212 235 000 kr. ? 32 32 att riksdagen till Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 87 976 000 kr. ? 32 32 att riksdagen till Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 87 976 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 33 33 att riksdagen till Högskolan i Skövde: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 64 784 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 33 33 att riksdagen till Högskolan i Skövde: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 64 784 000 kr. ? 34 34 att riksdagen till Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 50 942 000 kr. ? 34 34 att riksdagen till Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 50 942 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 35 35 att riksdagen till Högskolan i Växjö: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 149 020 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 35 35 att riksdagen till Högskolan i Växjö: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 149 020 000 kr. ? 36 36 att riksdagen till Högskolan i Örebro: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 189 055 000 kr. ? 36 36 att riksdagen till Högskolan i Örebro: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 189 055 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 37 37 att riksdagen till Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 15 007 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 37 37 att riksdagen till Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 15 007 000 kr. ? 38 38 att riksdagen till Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 847 000 kr. ? 38 38 att riksdagen till Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 847 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 39 39 att riksdagen till Konstfack: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 69 169 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 39 39 att riksdagen till Konstfack: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 69 169 000 kr. ? 40 40 att riksdagen till Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 34 267 000 kr. ? 40 40 att riksdagen till Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 34 267 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 41 41 att riksdagen till Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 278 576 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 41 41 att riksdagen till Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 278 576 000 kr. ? 42 42 att riksdagen till Mitthögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 237 919 000 kr. ? 42 42 att riksdagen till Mitthögskolan: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 237 919 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 43 43 att riksdagen till Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 61 751 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 43 43 att riksdagen till Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 61 751 000 kr. ? 44 44 att riksdagen till Mälardalens högskola: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 145 417 000 kr. ? 44 44 att riksdagen till Mälardalens högskola: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 145 417 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 45 45 att riksdagen till Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 133 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 45 45 att riksdagen till Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 133 000 kr. ? 46 46 att riksdagen till Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 17 377 000 kr. ? 46 46 att riksdagen till Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 17 377 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 47 47 att riksdagen som bidrag till Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 240 936 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 47 47 att riksdagen som bidrag till Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 240 936 000 kr. ? 48 48 att riksdagen till Europeisk utbildningssamverkan för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 58 767 000 kr. ? 48 48 att riksdagen till Europeisk utbildningssamverkan för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 58 767 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 49 49 att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 468 572 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 49 49 att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 468 572 000 kr. ? 50 50 att riksdagen till Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa universitet och högskolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 13 344 000 kr. ? 50 50 att riksdagen till Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa universitet och högskolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 13 344 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 51 51 att riksdagen för forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 151 538 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 51 51 att riksdagen för forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 151 538 000 kr. ? 52 52 att riksdagen till Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 487 495 000 kr. ? 52 52 att riksdagen till Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 487 495 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 53 53 att riksdagen till Kanslersämbetet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 25 861 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 53 53 att riksdagen till Kanslersämbetet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 25 861 000 kr. ? 54 54 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Verket för högskoleservice ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i avsnittet Slutsatser ? 54 54 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Verket för högskoleservice ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 55 55 att riksdagen till Verket för högskoleservice för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 70 480 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 55 55 att riksdagen till Verket för högskoleservice för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 70 480 000 kr. ? 56 56 att riksdagen till Överklagandenämnden för högskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 233 000 kr. ? 56 56 att riksdagen till Överklagandenämnden för högskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 233 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 57 57 att riksdagen till Rådet för grundläggande högskoleutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 41 871 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 57 57 att riksdagen till Rådet för grundläggande högskoleutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 41 871 000 kr. ? 58 58 att riksdagen till Kostnader för Chalmers tekniska högskolas avvecklingsorganisation för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 58 58 att riksdagen till Kostnader för Chalmers tekniska högskolas avvecklingsorganisation för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 59 59 att riksdagen till Kostnader för Högskolans i Jönköping avvecklingsorganisation för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 59 59 att riksdagen till Kostnader för Högskolans i Jönköping avvecklingsorganisation för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10002 10002 att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 21 772 000 kr. ? 10002 10002 att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 21 772 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU33 ? 10003 10003 att riksdagen till Riksdagens ledamöter och partier m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 372 625 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU35 ? 10003 10003 att riksdagen till Riksdagens ledamöter och partier m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 372 625 000 kr. ? 10004 10004 att riksdagen till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 30 085 000 kr. ? 10004 10004 att riksdagen till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 30 085 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU29 ? 10005 10005 att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier bifall = utskottet 1993/94:KU32 ? 10005 10005 att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier ? 10006 10006 att riksdagen till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 18 500 000 kr. ? 10006 10006 att riksdagen till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 18 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU35 ? 10007 10007 att riksdagen till Riksdagens förlagsverksamhet anvisar ett förslagsanslag på 33 914 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU35 ? 10007 10007 att riksdagen till Riksdagens förlagsverksamhet anvisar ett förslagsanslag på 33 914 000 kr. ? 10008 10008 att riksdagen till Riksdagens byggnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 127 733 000 kr. ? 10008 10008 att riksdagen till Riksdagens byggnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 127 733 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU35 ? 10009 10009 att riksdagen till Riksdagens förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 242 101 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU35 ? 10009 10009 att riksdagen till Riksdagens förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 242 101 000 kr. ? 10010 10010 att riksdagen till Riksdagens ombudmän, Justieombudsmännen, för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 32 280 000 kr. ? 10010 10010 att riksdagen till Riksdagens ombudmän, Justieombudsmännen, för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 32 280 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU35 ? 10011 10011 att riksdagen till De kungliga slotten: Driftskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 29 416 000 kr bifall = utskottet 1993/94:KU29 ? 10011 10011 att riksdagen till De kungliga slotten: Driftskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 29 416 000 kr ? 10012 10012 att riksdagen till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 058 000 kr. ? 10012 10012 att riksdagen till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 058 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU29 ? 10013 10013 att riksdagen till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 960 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU35 ? 10013 10013 att riksdagen till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 960 000 kr. ? 10014 10014 att riksdagen till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 12 797 000 kr. ? 10014 10014 att riksdagen till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 12 797 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU35 ? 10015 10015 att riksdagen till Regeringskansliet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 687 419 000 kr bifall = utskottet 1993/94:KU29 ? 10015 10015 att riksdagen till Regeringskansliet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 687 419 000 kr ? 10016 10016 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar ? 10016 10016 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 10017 10017 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 13 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 10017 10017 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 13 000 000 kr. ? 10018 10018 att riksdagen till Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 266 000 kr. ? 10018 10018 att riksdagen till Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 266 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 10019 10019 att riksdagen godkänner förändringen av beräkningsgrunderna för driftsstöd till dagspressen bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 10019 10019 att riksdagen godkänner förändringen av beräkningsgrunderna för driftsstöd till dagspressen ? 10020 10020 att riksdagen till Utvecklingsstöd till dagpressen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 10020 10020 att riksdagen till Utvecklingsstöd till dagpressen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 10021 10021 att riksdagen till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 10021 10021 att riksdagen till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10022 10022 att riksdagen till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 73 000 000 kr. ? 10022 10022 att riksdagen till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 73 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 10023 10023 att riksdagen till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 791 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:FiU17 ? 10023 10023 att riksdagen till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 791 000 kr. ? 10024 10024 att riksdagen till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1994/95 under sjuttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor som förordats i propositionen. ? 10024 10024 att riksdagen till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1994/95 under sjuttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor som förordats i propositionen. bifall = utskottet 1993/94:FiU23 ? 10025 10025 ? 10026 10026 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? 10026 10026 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? 10026 10026 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? 10027 10027 att riksdagen till Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 17 828 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU7 ? 10027 10027 att riksdagen till Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 17 828 000 kr. ? 10028 10028 att riksdagen till Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10028 10028 att riksdagen till Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU7 ? 10029 10029 att riksdagen till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 048 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 10029 10029 att riksdagen till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 048 000 kr. ? 10030 10030 att riksdagen till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 95 000 000 kr. ? 10030 10030 att riksdagen till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 95 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 10031 10031 att riksdagen godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. för Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 10031 10031 att riksdagen godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. för Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat ? 10032 10032 att riksdagen till Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. ? 10032 10032 att riksdagen till Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 10033 10033 att riksdagen till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 10033 10033 att riksdagen till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10034 10034 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 71 149 000 kr. ? 10034 10034 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 71 149 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU12 ? 10035 10035 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 586 030 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU12 ? 10035 10035 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 586 030 000 kr. ? 10036 10036 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10036 10036 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU12 ? 10037 10037 att riksdagen till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU12 ? 10037 10037 att riksdagen till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10038 10038 att riksdagen till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 317 000 kr. ? 10038 10038 att riksdagen till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 317 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU8 ? 10039 10039 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Konjunkturinstitutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1993/94:FiU8 ? 10039 10039 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Konjunkturinstitutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser ? 10040 10040 att riksdagen till Riksrevisionsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 173 743 000 kr. ? 10040 10040 att riksdagen till Riksrevisionsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 173 743 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU9 ? 10041 10041 att riksdagen till Utvecklingsarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 570 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU9 ? 10041 10041 att riksdagen till Utvecklingsarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 570 000 kr. ? 10042 10042 att riksdagen till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 58 308 000 kr ? 10042 10042 att riksdagen till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 58 308 000 kr delvis bifall = utskottet 1993/94:FiU9 ? 10043 10043 att riksdagen till Statskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU9 ? 10043 10043 att riksdagen till Statskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10044 10044 att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 342 634 000 kr. ? 10044 10044 att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 342 634 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU15 ? 10045 10045 att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU15 ? 10045 10045 att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10046 10046 att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 103 000 000 kr. ? 10046 10046 att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 103 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU20 ? 10047 10047 att riksdagen till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU8 ? 10047 10047 att riksdagen till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. ? 10048 10048 att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 37 954 000 000 kr. ? 10048 10048 att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 37 954 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU19 ? 10049 10049 att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 574 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU19 ? 10049 10049 att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 574 000 000 kr. ? 10050 10050 att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 112 000 kr. ? 10050 10050 att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 112 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU8 ? 10051 10051 att riksdagen till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 41 868 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU8 ? 10051 10051 att riksdagen till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 41 868 000 kr. ? 10052 10052 att riksdagen till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 410 000 000 kr. ? 10052 10052 att riksdagen till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 410 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU8 ? 10053 10053 att riksdagen till Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU9 ? 10053 10053 att riksdagen till Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 000 000 kr. ? 10054 10054 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats i propositionen ? 10054 10054 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:FiU10 ? 10055 10055 att riksdagen godkänner att Albanien inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-länder. bifall = utskottet 1993/94:SkU24 ? 10055 10055 att riksdagen godkänner att Albanien inordnas bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till förmån för u-länder. ? 10056 10056 att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 223 406 000 kr. ? 10056 10056 att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 223 406 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:SkU23 ? 10057 10057 att riksdagen till Riksskatteverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 356 296 000 kr delvis bifall = utskottet 1993/94:SkU22 ? 10057 10057 att riksdagen till Riksskatteverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 356 296 000 kr ? 10058 10058 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr ? 10058 10058 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SkU22 ? 10059 10059 att riksdagen till Exportkreditbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:SkU22 ? 10059 10059 att riksdagen till Exportkreditbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10060 10060 att riksdagen till Svensk författningssamling för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 512 000 kr. ? 10060 10060 att riksdagen till Svensk författningssamling för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 512 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU15 ? 10061 10061 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU15 ? 10061 10061 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. ? 10062 10062 att riksdagen till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 11 710 000 kr. ? 10062 10062 att riksdagen till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 11 710 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU15 ? 10063 10063 att riksdagen till Justitiekanslern för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 526 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU16 ? 10063 10063 att riksdagen till Justitiekanslern för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 526 000 kr. ? 10064 10064 att riksdagen till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 26 774 000 kr. ? 10064 10064 att riksdagen till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 26 774 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU18 ? 10065 10065 att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 464 528 000 kr delvis bifall = utskottet 1993/94:JuU19 ? 10065 10065 att riksdagen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 464 528 000 kr ? 10066 10066 att riksdagen till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 482 630 000 kr ? 10066 10066 att riksdagen till Säkerhetspolisen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 482 630 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU19 ? 10067 10067 att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU19 ? 10067 10067 att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10068 10068 att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000 kr ? 10068 10068 att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 47 427 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU19 ? 10069 10069 att riksdagen till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 641 611 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU19 ? 10069 10069 att riksdagen till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 641 611 000 kr ? 10070 10070 att riksdagen till Utlänningsärenden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 89 000 000 kr. ? 10070 10070 att riksdagen till Utlänningsärenden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 89 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU19 ? 10071 10071 att riksdagen till Riksåklagaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 27 528 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU23 ? 10071 10071 att riksdagen till Riksåklagaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 27 528 000 kr ? 10072 10072 att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 554 948 000 kr. ? 10072 10072 att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 554 948 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU23 ? 10073 10073 att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 65 328 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU21 ? 10073 10073 att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 65 328 000 kr. ? 10074 10074 att riksdagen till Domstolarna m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 533 888 000 kr. ? 10074 10074 att riksdagen till Domstolarna m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 533 888 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:JuU21 ? 10075 10075 att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 108 754 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU17 ? 10075 10075 att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 108 754 000 kr ? 10076 10076 att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 829 345 000 kr ? 10076 10076 att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 829 345 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU17 ? 10077 10077 att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 159 115 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU17 ? 10077 10077 att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 159 115 000 kr. ? 10078 10078 att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 000 000 kr ? 10078 10078 att riksdagen till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU20 ? 10079 10079 att riksdagen till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 12 549 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU20 ? 10079 10079 att riksdagen till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 12 549 000 kr ? 10080 10080 att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr ? 10080 10080 att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU20 ? 10081 10081 att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 010 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU20 ? 10081 10081 att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 010 000 kr ? 10082 10082 att riksdagen till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 237 300 000 kr ? 10082 10082 att riksdagen till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 237 300 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JuU20 ? 10083 10083 att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 384 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JuU20 ? 10083 10083 att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 384 000 kr. ? 10084 10084 att riksdagen till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 7 049 000 kr ? 10084 10084 att riksdagen till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 7 049 000 kr avslag = utskottet 1993/94:JuU25 ? 10085 10085 att riksdagen till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. avslag = utskottet 1993/94:JuU25 ? 10085 10085 att riksdagen till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. ? 10086 10086 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 600 000 kr. ? 10086 10086 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 600 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU24 ? 10087 10087 att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 175 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU21 ? 10087 10087 att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 175 000 kr. ? 10088 10088 att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 446 000 kr. ? 10088 10088 att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 446 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU24 ? 10089 10089 att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU25 ? 10089 10089 att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10090 10090 att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 284 000 kr. ? 10090 10090 att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 284 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU21 ? 10091 10091 att riksdagen till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 10 610 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU25 ? 10091 10091 att riksdagen till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 10 610 000 kr. ? 10092 10092 att riksdagen till Allmänna reklamationsmänmden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 437 000 kr. ? 10092 10092 att riksdagen till Allmänna reklamationsmänmden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 437 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU21 ? 10093 10093 att riksdagen till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 100 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU21 ? 10093 10093 att riksdagen till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 100 000 kr. ? 10094 10094 att riksdagen till Konsumentforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 100 000 kr. ? 10094 10094 att riksdagen till Konsumentforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 100 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU21 ? 10095 10095 att riksdagen till Stöd till miljömärkning av produkter för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU21 ? 10095 10095 att riksdagen till Stöd till miljömärkning av produkter för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 5 000 000 kr. ? 10096 10096 att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr. ? 10096 10096 att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU22 ? 10097 10097 att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:LU22 ? 10097 10097 att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10098 10098 att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 564 784 000 kr. ? 10098 10098 att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 564 784 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10099 10099 att riksdagen till Kursdifferenser för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10099 10099 att riksdagen till Kursdifferenser för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10100 10100 att riksdagen till Honorärkonsuler för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 15 500 000 kr. ? 10100 10100 att riksdagen till Honorärkonsuler för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 15 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10101 10101 att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 666 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10101 10101 att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 666 000 kr. ? 10102 10102 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 211 000 kr. ? 10102 10102 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 211 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10103 10103 att riksdagen till Officiella besök m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 9 680 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10103 10103 att riksdagen till Officiella besök m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 9 680 000 kr. ? 10104 10104 att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 500 000 kr. ? 10104 10104 att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10105 10105 att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 199 206 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10105 10105 att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 199 206 000 kr. ? 10106 10106 att riksdagen till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 32 894 000 kr. ? 10106 10106 att riksdagen till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 32 894 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10107 10107 att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10107 10107 att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. ? 10108 10108 att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 30 222 000 kr. ? 10108 10108 att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 30 222 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10109 10109 att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 22 573 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10109 10109 att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 22 573 000 kr. ? 10110 10110 att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 113 850 000 kr. ? 10110 10110 att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 113 850 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10111 10111 att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 964 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10111 10111 att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 964 000 kr. ? 10112 10112 att riksdagen till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 836 294 000 kr. ? 10112 10112 att riksdagen till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 836 294 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10113 10113 att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete som förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10113 10113 att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete som förordats i propositionen ? 10114 10114 att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 29 000 00 0 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10114 10114 att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 29 000 00 0 kr. ? 10115 10115 att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 32 300 000 kr. ? 10115 10115 att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 32 300 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10116 10116 att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 100 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10116 10116 att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 100 000 kr. ? 10117 10117 att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordats i propositionen ? 10117 10117 att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10118 10118 att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10118 10118 att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i propositionen ? 10119 10119 att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 314 700 000 kr. ? 10119 10119 att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 314 700 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10120 10120 att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10120 10120 att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i propositionen ? 10121 10121 att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 700 000 kr. ? 10121 10121 att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 700 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10122 10122 att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10122 10122 att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som förordats i propositionen ? 10123 10123 att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 27 500 000 kr. ? 10123 10123 att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 27 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 10124 10124 att riksdagen till Svenska institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 60 264 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10124 10124 att riksdagen till Svenska institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 60 264 000 kr. ? 10125 10125 att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 13 754 000 kr. ? 10125 10125 att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 13 754 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10126 10126 att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 084 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10126 10126 att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 084 000 kr. ? 10127 10127 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 500 000 kr. ? 10127 10127 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10128 10128 att riksdagen till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 11 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10128 10128 att riksdagen till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 11 500 000 kr. ? 10129 10129 att riksdagen till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 511 000 kr. ? 10129 10129 att riksdagen till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 511 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10130 10130 att riksdagen till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10130 10130 att riksdagen till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. ? 10131 10131 att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 21 850 000 kr. ? 10131 10131 att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 21 850 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10132 10132 att riksdagen till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 12 259 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10132 10132 att riksdagen till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 12 259 000 kr. ? 10133 10133 att riksdagen till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 10 340 000 kr. ? 10133 10133 att riksdagen till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 10 340 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10134 10134 att riksdagen till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 588 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU14 ? 10134 10134 att riksdagen till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 588 000 kr. ? 10135 10135 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret 1994/95 intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr avseende budgetåret 1995/96 ? 10135 10135 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret 1994/95 intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr avseende budgetåret 1995/96 bifall = utskottet 1993/94:UU16 ? 10136 10136 att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU16 ? 10136 10136 att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10137 10137 att riksdagen meddger att staten under budgetåret 1994/95 ikläder sig betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 650 000 000 kr ? 10137 10137 att riksdagen meddger att staten under budgetåret 1994/95 ikläder sig betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 650 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:UU16 ? 10138 10138 att riksdagen till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 043 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FöU6 ? 10138 10138 att riksdagen till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 043 000 kr. ? 10139 10139 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga (avsnitt 2.7) ? 10139 10139 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga (avsnitt 2.7) bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 10140 10140 att riksdagen godkänner verksamhetsinriktningen av programmet Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt II.9) bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 10140 10140 att riksdagen godkänner verksamhetsinriktningen av programmet Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt II.9) ? 10141 10141 att riksdagen till Fortifikationsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10141 10141 att riksdagen till Fortifikationsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 10142 10142 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 89 246 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 10142 10142 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 89 246 000 kr ? 10143 10143 att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 18 053 000 kr ? 10143 10143 att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 18 053 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 10144 10144 att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 10144 10144 att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr ? 10145 10145 att riksdagen godkänner förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 (bilaga 19.1) ? 10145 10145 att riksdagen godkänner förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 (bilaga 19.1) bifall = utskottet 1993/94:FöU5 ? 10146 10146 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Statens handikappråd för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 5 829 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU27 ? 10146 10146 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Statens handikappråd för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 5 829 000 kronor. ? 10147 10147 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till ? 10147 10147 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10148 10148 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 187 000 000 kronor. delvis bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10148 10148 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 187 000 000 kronor. ? 10149 10149 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 8 500 000 kronor. ? 10149 10149 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 8 500 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10150 10150 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 400 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10150 10150 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 400 000 kronor. ? 10151 10151 att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i avsnittet Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses ? 10151 10151 att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i avsnittet Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10152 10152 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kronor. bifall = delvis avslag 1993/94:SoU20 ? 10152 10152 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kronor. ? 10153 10153 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kronor. ? 10153 10153 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10154 10154 att riksdagen till Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 167 916 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10154 10154 att riksdagen till Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 167 916 000 kronor. ? 10155 10155 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000 kronor. ? 10155 10155 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10156 10156 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10156 10156 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kronor. ? 10157 10157 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 591 000 kronor. ? 10157 10157 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 591 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10158 10158 att riksdagen till Bidrag till husläkarsystem för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kronor. delvis bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10158 10158 att riksdagen till Bidrag till husläkarsystem för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kronor. ? 10159 10159 att riksdagen godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. ? 10159 10159 att riksdagen godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10160 10160 att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 527 000 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10160 10160 att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 527 000 000 kronor. ? 10161 10161 att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. ? 10161 10161 att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10162 10162 att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 672 500 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10162 10162 att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 672 500 000 kronor. ? 10163 10163 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 146 000 000 kronor. ? 10163 10163 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 146 000 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10164 10164 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 70 124 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10164 10164 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 70 124 000 kronor. ? 10165 10165 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kronor. ? 10165 10165 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10166 10166 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 446 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10166 10166 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 446 000 kronor. ? 10167 10167 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgteåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 700 000 kronor. ? 10167 10167 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgteåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 700 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10168 10168 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 191 000 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10168 10168 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 191 000 000 kronor. ? 10169 10169 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 480 000 000 kronor. ? 10169 10169 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 480 000 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10170 10170 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10170 10170 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000 kronor. ? 10171 10171 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 7 964 000 kronor. ? 10171 10171 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 7 964 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10172 10172 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10172 10172 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kronor. ? 10173 10173 att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kronor. ? 10173 10173 att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10174 10174 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10174 10174 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kronor. ? 10175 10175 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 856 000 kronor. ? 10175 10175 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 856 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10176 10176 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 572 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10176 10176 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 572 000 kronor ? 10177 10177 att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kronor ? 10177 10177 att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10178 10178 att riksdagen till Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10178 10178 att riksdagen till Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. ? 10179 10179 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kronor. ? 10179 10179 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10180 10180 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10180 10180 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kronor. ? 10181 10181 att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 82 764 000 kronor. ? 10181 10181 att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 82 764 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10182 10182 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10182 10182 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kronor. ? 10183 10183 att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 162 105 000 kronor. ? 10183 10183 att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 162 105 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10184 10184 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10184 10184 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kronor. ? 10185 10185 att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kronor. ? 10185 10185 att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 10186 10186 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 2 759 500 000 kr. till handlingarna = utskottet 1993/94:SfU15 ? 10186 10186 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 2 759 500 000 kr. ? 10187 10187 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition, till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kronor ? 10187 10187 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition, till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU16 ? 10188 10188 att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 290 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10188 10188 att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 290 000 000 kronor ? 10189 10189 att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 405 000 000 kronor ? 10189 10189 att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 405 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10190 10190 att riksdagen till Bidrag till sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 268 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10190 10190 att riksdagen till Bidrag till sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 268 000 000 kronor ? 10191 10191 att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 300 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10191 10191 att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 300 000 kronor ? 10192 10192 att riksdagen till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 197 539 000 kronor. ? 10192 10192 att riksdagen till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 197 539 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10193 10193 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10193 10193 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. ? 10194 10194 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård ? 10194 10194 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10195 10195 att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 15 450 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10195 10195 att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 15 450 000 000 kronor ? 10196 10196 att riksdagen till Ålderspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 53 210 000 000 kronor ? 10196 10196 att riksdagen till Ålderspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 53 210 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10197 10197 att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 650 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10197 10197 att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 650 000 000 kronor ? 10198 10198 att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 915 000 000 kronor ? 10198 10198 att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 915 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10199 10199 att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 12 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 10199 10199 att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 12 000 000 kronor ? 10200 10200 att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 412 509 000 kr ? 10200 10200 att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 412 509 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10201 10201 att riksdagen till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10201 10201 att riksdagen till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr ? 10202 10202 att riksdagen till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 000 000 kr ? 10202 10202 att riksdagen till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 000 000 kr delvis bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10203 10203 att riksdagen till Särskilda åtgärder i flyktingmottagandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 300 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10203 10203 att riksdagen till Särskilda åtgärder i flyktingmottagandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 300 000 kr. ? 10204 10204 att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 031 947 000 kr ? 10204 10204 att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 031 947 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10205 10205 att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 21 326 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10205 10205 att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 21 326 000 kr ? 10206 10206 att riksdagen till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 277 960 000 kr ? 10206 10206 att riksdagen till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 277 960 000 kr delvis bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10207 10207 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om ändrade ersättningsregler och om utbetalning av ett särskilt konjunkturtillägg för flyktingar mottagna år 1991 bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10207 10207 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om ändrade ersättningsregler och om utbetalning av ett särskilt konjunkturtillägg för flyktingar mottagna år 1991 ? 10208 10208 att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 15 355 000 kr ? 10208 10208 att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 15 355 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10209 10209 att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 834 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10209 10209 att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 834 000 kr ? 10210 10210 att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 108 962 000 kr ? 10210 10210 att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 108 962 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10211 10211 att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 58 047 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 10211 10211 att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 58 047 000 kr ? 10212 10212 att riksdagen till Centrala studiestödsnämnden m.m. anvisar ett ramanslag på 159 058 000 kr ? 10212 10212 att riksdagen till Centrala studiestödsnämnden m.m. anvisar ett ramanslag på 159 058 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 10213 10213 att riksdagen till Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 10213 10213 att riksdagen till Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10214 10214 att riksdagen till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 209 357 000 kr ? 10214 10214 att riksdagen till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 209 357 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 10215 10215 att riksdageen till Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 631 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 10215 10215 att riksdageen till Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 631 000 000 kr ? 10216 10216 att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 084 500 000 kr ? 10216 10216 att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 084 500 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 10217 10217 att riksdagen till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 71 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 10217 10217 att riksdagen till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 71 000 000 kr ? 10218 10218 att riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 104 435 000 kr ? 10218 10218 att riksdagen i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 104 435 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 10219 10219 att riksdagen antar regeringens förslag till ? 10219 10219 att riksdagen antar regeringens förslag till ? 10220 10220 att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 603 174 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU23 ? 10220 10220 att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 603 174 000 kronor ? 10221 10221 att riksdagen antar förslaget till ? 10221 10221 att riksdagen antar förslaget till bifall = utskottet 1993/94:SfU23 ? 10222 10222 att riksdagen till Internationellt samarbete m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 345 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU17 ? 10222 10222 att riksdagen till Internationellt samarbete m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 345 000 kr. ? 10223 10223 att riksdagen till Styrelsen för Sverigebilden för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 88 000 000 kr. ? 10223 10223 att riksdagen till Styrelsen för Sverigebilden för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 88 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU30 ? 10224 10224 att riksdagen till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 69 500 000 kr. delvis bifall = bifall 1993/94:KrU14 ? 10224 10224 att riksdagen till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 69 500 000 kr. ? 10225 10225 att riksdagen till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 35 944 000 kr. ? 10225 10225 att riksdagen till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 35 944 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU22 ? 10226 10226 att riksdagen till Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 806 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU27 ? 10226 10226 att riksdagen till Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 806 000 kr. ? 10227 10227 att riksdagen godkänner förslaget om att medel till Radioprogramverksamhet för utlandet fr.o.m. budgetåret 1994/95, som avser kalenderåret 1995, anvisas via rundradiokontot. ? 10227 10227 att riksdagen godkänner förslaget om att medel till Radioprogramverksamhet för utlandet fr.o.m. budgetåret 1994/95, som avser kalenderåret 1995, anvisas via rundradiokontot. bifall = utskottet 1993/94:KrU29 ? 10228 10228 att riksdagen till Arkivet för ljud och bild för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 21 478 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU24 ? 10228 10228 att riksdagen till Arkivet för ljud och bild för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 21 478 000 kr. ? 10229 10229 att riksdagen till Lotterinämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 350 000 kr. ? 10229 10229 att riksdagen till Lotterinämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 350 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU15 ? 10230 10230 att riksdagen till Utveckling av ideell verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU16 ? 10230 10230 att riksdagen till Utveckling av ideell verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr. ? 10231 10231 att riksdagen till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 23 982 000 kr. ? 10231 10231 att riksdagen till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 23 982 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU12 ? 10232 10232 att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 512 173 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU11 ? 10232 10232 att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 512 173 000 kr. ? 10233 10233 att riksdagen till Statens kulturråd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 27 309 000 kr. ? 10233 10233 att riksdagen till Statens kulturråd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 27 309 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU19 ? 10234 10234 att riksdagen till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 865 328 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU13 ? 10234 10234 att riksdagen till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 865 328 000 kr. ? 10235 10235 att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 124 672 000 kr. ? 10235 10235 att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 124 672 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:KrU19 ? 10236 10236 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 63 959 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU13 ? 10236 10236 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 63 959 000 kr. ? 10237 10237 att riksdagen till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 515 000 kr. ? 10237 10237 att riksdagen till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 515 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU19 ? 10238 10238 att riksdagen antar ett inom Kulturdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde bifall = utskottet 1993/94:KrU20 ? 10238 10238 att riksdagen antar ett inom Kulturdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde ? 10239 10239 att riksdagen till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 615 000 kr. ? 10239 10239 att riksdagen till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 615 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU20 ? 10240 10240 att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 21 395 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU20 ? 10240 10240 att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 21 395 000 kr. ? 10241 10241 att riksdagen till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 84 304 000 kr. ? 10241 10241 att riksdagen till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 84 304 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU20 ? 10242 10242 att riksdagen till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 3 375 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU20 ? 10242 10242 att riksdagen till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 3 375 000 kr. ? 10243 10243 att riksdagen till Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 598 343 000 kr. ? 10243 10243 att riksdagen till Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 598 343 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:KrU21 ? 10244 10244 att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 68 753 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:KrU21 ? 10244 10244 att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 68 753 000 kr. ? 10245 10245 att riksdagen till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10245 10245 att riksdagen till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU21 ? 10246 10246 att riksdagen till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 233 270 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU21 ? 10246 10246 att riksdagen till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 233 270 000 kr. ? 10247 10247 att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 378 518 000 kr. ? 10247 10247 att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 378 518 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:KrU21 ? 10248 10248 att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 59 256 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU21 ? 10248 10248 att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 59 256 000 kr. ? 10249 10249 att riksdagen till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 3 429 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU21 ? 10249 10249 att riksdagen till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 3 429 000 kr. ? 10250 10250 att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 139 000 kr. ? 10250 10250 att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 139 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU22 ? 10251 10251 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1993/94:KrU22 ? 10251 10251 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1994/95 ? 10252 10252 att riksdagen till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 560 000 kr. ? 10252 10252 att riksdagen till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 560 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU22 ? 10253 10253 att riksdagen till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 580 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU22 ? 10253 10253 att riksdagen till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 580 000 kr. ? 10254 10254 att riksdagen till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 15 709 000 kr. ? 10254 10254 att riksdagen till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 15 709 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU22 ? 10255 10255 att riksdagen till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 194 228 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU23 ? 10255 10255 att riksdagen till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 194 228 000 kr. ? 10256 10256 att riksdagen till Språk- och folkminnesinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 29 745 000 kr. ? 10256 10256 att riksdagen till Språk- och folkminnesinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 29 745 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU23 ? 10257 10257 att riksdagen till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 404 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU23 ? 10257 10257 att riksdagen till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 404 000 kr. ? 10258 10258 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 129 254 000 kr. ? 10258 10258 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 129 254 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU25 ? 10259 10259 att riksdagen medger att ramen för beslut om bidrag till kulturmiljövård fastställs till 72 600 000 kr budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1993/94:KrU25 ? 10259 10259 att riksdagen medger att ramen för beslut om bidrag till kulturmiljövård fastställs till 72 600 000 kr budgetåret 1994/95 ? 10260 10260 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10260 10260 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU25 ? 10261 10261 att riksdagen till Centrala museer: Myndigheter för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 410 915 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:KrU26 ? 10261 10261 att riksdagen till Centrala museer: Myndigheter för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 410 915 000 kr. ? 10262 10262 att riksdagen till Centrala museer: Stiftelser för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 110 316 000 kr. ? 10262 10262 att riksdagen till Centrala museer: Stiftelser för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 110 316 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:KrU26 ? 10263 10263 att riksdagen till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 99 638 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:KrU26 ? 10263 10263 att riksdagen till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 99 638 000 kr. ? 10264 10264 att riksdagen till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 81 313 000 kr. ? 10264 10264 att riksdagen till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 81 313 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU26 ? 10265 10265 att riksdagen till Riksutställningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 33 355 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU26 ? 10265 10265 att riksdagen till Riksutställningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 33 355 000 kr. ? 10266 10266 att riksdagen till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 80 000 kr. ? 10266 10266 att riksdagen till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 80 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU26 ? 10267 10267 att riksdagen antar ett inom Kulturdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. avslag = utskottet 1993/94:KrU25 ? 10267 10267 att riksdagen antar ett inom Kulturdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. ? 10268 10268 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram ? 10268 10268 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10269 10269 att riksdagen till Stöd till svensk filmproduktion m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 61 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10269 10269 att riksdagen till Stöd till svensk filmproduktion m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 61 500 000 kr. ? 10270 10270 att riksdagen till Stöd till filmkulturell verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 61 000 000 kr. ? 10270 10270 att riksdagen till Stöd till filmkulturell verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 61 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10271 10271 att riksdagen till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 918 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10271 10271 att riksdagen till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 10 918 000 kr. ? 10272 10272 att riksdagen till Litteraturstöd för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 41 000 000 kr. ? 10272 10272 att riksdagen till Litteraturstöd för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 41 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10273 10273 att riksdagen till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 19 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10273 10273 att riksdagen till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 19 500 000 kr. ? 10274 10274 att riksdagen till Stöd till bokhandel för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 8 101 000 kr. ? 10274 10274 att riksdagen till Stöd till bokhandel för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 8 101 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10275 10275 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om TPB:s avtal om utnyttjande av bibliotekets masterbandsarkiv bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10275 10275 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om TPB:s avtal om utnyttjande av bibliotekets masterbandsarkiv ? 10276 10276 att riksdagen till Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 17 500 000 kr. ? 10276 10276 att riksdagen till Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av videogram på teckenspråk budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 17 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10277 10277 att riksdagen till Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 219 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10277 10277 att riksdagen till Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 219 000 kr. ? 10278 10278 att riksdagen antar förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram ? 10278 10278 att riksdagen antar förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10279 10279 att riksdagen till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 16 310 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 10279 10279 att riksdagen till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 16 310 000 kr. ? 10280 10280 att riksdagen godkänner regeringens förslag till medelsberäkning avseende kalenderåret 1995 för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamhet som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB ? 10280 10280 att riksdagen godkänner regeringens förslag till medelsberäkning avseende kalenderåret 1995 för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamhet som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB bifall = utskottet 1993/94:KrU29 ? 10281 10281 att riksdagen antar ett inom Utbildningsdepartementet upprättat förslag till bifall = utskottet 1993/94:UbU6 ? 10281 10281 att riksdagen antar ett inom Utbildningsdepartementet upprättat förslag till ? 10282 10282 att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 014 964 000 kr. ? 10282 10282 att riksdagen till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 014 964 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU5 ? 10283 10283 att riksdagen till Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 183 960 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU5 ? 10283 10283 att riksdagen till Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 183 960 000 kr. ? 10284 10284 att riksdagen till Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 18 097 000 kr. ? 10284 10284 att riksdagen till Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 18 097 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU5 ? 10285 10285 att riksdagen till Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 88 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU5 ? 10285 10285 att riksdagen till Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 88 000 000 kr. ? 10286 10286 att riksdagen till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 832 000 kr. ? 10286 10286 att riksdagen till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 832 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU5 ? 10287 10287 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om samgåendet mellan Stockholms universitet och Grafiska institutet och Institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 10287 10287 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om samgåendet mellan Stockholms universitet och Grafiska institutet och Institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning. ? 10288 10288 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat beträffande svensk forsknings försörjning med högpresterande beräkningsresurser. ? 10288 10288 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat beträffande svensk forsknings försörjning med högpresterande beräkningsresurser. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 10289 10289 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 5 077 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:TU1 ? 10289 10289 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 5 077 000 kr. ? 10290 10290 att riksdagen till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 696 000 kr. ? 10290 10290 att riksdagen till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 696 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:TU12 ? 10291 10291 att riksdagen godkänner inriktningen av utvecklingsarbete om ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem. bifall = utskottet 1993/94:TU16 ? 10291 10291 att riksdagen godkänner inriktningen av utvecklingsarbete om ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem. ? 10292 10292 att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från anslaget A 1. Vägverket: Administrationskostnader låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar ? 10292 10292 att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från anslaget A 1. Vägverket: Administrationskostnader låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar bifall = utskottet 1993/94:TU21 ? 10293 10293 att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 886 136 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 10293 10293 att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 886 136 000 kr ? 10294 10294 att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 332 946 000 kr ? 10294 10294 att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 332 946 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 10295 10295 att riksdagen till Ersättning till Banverket för vissa kaptitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 412 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 10295 10295 att riksdagen till Ersättning till Banverket för vissa kaptitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 412 000 000 kr ? 10296 10296 att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 18 223 000 kr ? 10296 10296 att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 18 223 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 10297 10297 att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 43 535 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 10297 10297 att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 43 535 000 kr ? 10298 10298 att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 200 000 000 kr ? 10298 10298 att riksdagen till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 200 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 10299 10299 att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 5 762 055 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 10299 10299 att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 5 762 055 000 kr ? 10300 10300 att riksdagen till Byggande av vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 600 735 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 10300 10300 att riksdagen till Byggande av vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 600 735 000 kr ? 10301 10301 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om att statsbidrag får lämnas till byggande av kajanläggningar och investeringar i fartyg för regional kollektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov ? 10301 10301 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om att statsbidrag får lämnas till byggande av kajanläggningar och investeringar i fartyg för regional kollektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 10302 10302 att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 657 449 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 10302 10302 att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 657 449 000 kr ? 10303 10303 att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 42 079 000 kr ? 10303 10303 att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 42 079 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 10304 10304 att riksdagen till Vägverket: Kostnader för registerverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 522 331 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 10304 10304 att riksdagen till Vägverket: Kostnader för registerverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 522 331 000 kr ? 10305 10305 att riksdagen till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10305 10305 att riksdagen till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 10306 10306 att riksdagen till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 312 128 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU21 ? 10306 10306 att riksdagen till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 312 128 000 kr ? 10307 10307 att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 60 786 000 kr ? 10307 10307 att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 60 786 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 10308 10308 att riksdagen till Transportstöd till Gotland för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 10308 10308 att riksdagen till Transportstöd till Gotland för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr ? 10309 10309 att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10309 10309 att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 10310 10310 att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 10310 10310 att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10311 10311 att riksdagen godkänner regeringens förslag till disponering av anslaget B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m. ? 10311 10311 att riksdagen godkänner regeringens förslag till disponering av anslaget B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m. bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 10312 10312 att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 10312 10312 att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 000 kr ? 10313 10313 att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från fartyg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10313 10313 att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från fartyg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 10314 10314 att riksdagen godkänner det som regeringen förordat om Banverkets verksamhet bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 10314 10314 att riksdagen godkänner det som regeringen förordat om Banverkets verksamhet ? 10315 10315 att riksdagen till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 71 443 000 kr ? 10315 10315 att riksdagen till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 71 443 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 10316 10316 att riksdagen till Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 200 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 10316 10316 att riksdagen till Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 200 000 kr. ? 10317 10317 att riksdagen till Post- och telestyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 189 959 000 kr ? 10317 10317 att riksdagen till Post- och telestyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 189 959 000 kr Bifall = utskottet 1993/94:TU17 ? 10318 10318 att riksdagen till Post- och telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 351 673 000 kr Bifall = utskottet 1993/94:TU17 ? 10318 10318 att riksdagen till Post- och telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 351 673 000 kr ? 10319 10319 att riksdagen till Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kr ? 10319 10319 att riksdagen till Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kr Bifall = utskottet 1993/94:TU17 ? 10320 10320 att riksdagen till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 140 000 000 kr. Bifall = utskottet 1993/94:TU17 ? 10320 10320 att riksdagen till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 140 000 000 kr. ? 10321 10321 att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 474 300 000 kr ? 10321 10321 att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 474 300 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU21 ? 10322 10322 att riksdagen till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 195 800 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU21 ? 10322 10322 att riksdagen till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 195 800 000 kr ? 10323 10323 att riksdagen till Statens väg- och transportforskningsinstitut för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10323 10323 att riksdagen till Statens väg- och transportforskningsinstitut för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU25 ? 10324 10324 att riksdagen till Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 189 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU25 ? 10324 10324 att riksdagen till Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 189 000 kr ? 10325 10325 att riksdagen till Kommunikationsforskningsberedningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 121 870 000 kr ? 10325 10325 att riksdagen till Kommunikationsforskningsberedningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 121 870 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU25 ? 10326 10326 att riksdagen till Bidrag till forskning om el- och hybridfordon för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU25 ? 10326 10326 att riksdagen till Bidrag till forskning om el- och hybridfordon för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr ? 10327 10327 att riksdagen till Statistik och prognoser för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 281 000 kr ? 10327 10327 att riksdagen till Statistik och prognoser för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 281 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU25 ? 10328 10328 att riksdagen till Informationsteknologi för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:TU25 ? 10328 10328 att riksdagen till Informationsteknologi för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. ? 10329 10329 att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10329 10329 att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU23 ? 10330 10330 att riksdagen till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 125 024 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU23 ? 10330 10330 att riksdagen till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 125 024 000 kr ? 10331 10331 att riksdagen till EUMETSAT för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 000 000 kr ? 10331 10331 att riksdagen till EUMETSAT för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU23 ? 10332 10332 att riksdagen till Statens geotekniska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU23 ? 10332 10332 att riksdagen till Statens geotekniska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10333 10333 att riksdagen till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 16 217 000 kr ? 10333 10333 att riksdagen till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 16 217 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU23 ? 10334 10334 att riksdagen till Statens haverikommission för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:TU23 ? 10334 10334 att riksdagen till Statens haverikommission för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10335 10335 att riksdagen till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 285 000 kr ? 10335 10335 att riksdagen till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 285 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU22 ? 10336 10336 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om inriktning, syften och målsättningar för Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994--1996 bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 10336 10336 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om inriktning, syften och målsättningar för Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994--1996 ? 10337 10337 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik ? 10337 10337 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 10338 10338 att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, inriktningen av verksamheten och investeringarna som regeringen förordat för Sjöfartsverket för perioden 1994--1996 bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 10338 10338 att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, inriktningen av verksamheten och investeringarna som regeringen förordat för Sjöfartsverket för perioden 1994--1996 ? 10339 10339 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av Vägverkets verksamhet ? 10339 10339 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av Vägverkets verksamhet bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 10340 10340 att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 421 202 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10340 10340 att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 421 202 000 kr. ? 10341 10341 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 36 000 000 kr. ? 10341 10341 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 36 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10342 10342 att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 89 850 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10342 10342 att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 89 850 000 kr. ? 10343 10343 att riksdagen till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 198 000 000 kr. ? 10343 10343 att riksdagen till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 198 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10344 10344 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 60 000 000 kr för budgetåret 1995/96 bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10344 10344 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 60 000 000 kr för budgetåret 1995/96 ? 10345 10345 att riksdagen till Miljöforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 157 096 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10345 10345 att riksdagen till Miljöforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 157 096 000 kr. ? 10346 10346 att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kr. ? 10346 10346 att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10347 10347 att riksdagen till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 29 880 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10347 10347 att riksdagen till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 29 880 000 kr. ? 10348 10348 att riksdagen till Miljöinsatser i Östersjöregionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 191 800 000 kr. ? 10348 10348 att riksdagen till Miljöinsatser i Östersjöregionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 191 800 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10349 10349 att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 17 835 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10349 10349 att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 17 835 000 kr. ? 10350 10350 att riksdagen till Bidrag enligt internationella miljökonventioner och avtal m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 950 000 kr. ? 10350 10350 att riksdagen till Bidrag enligt internationella miljökonventioner och avtal m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 950 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10351 10351 att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 36 947 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10351 10351 att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 36 947 000 kr. ? 10352 10352 att riksdagen till Stockholms internationella miljöinstitut för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 12 000 000 kr. ? 10352 10352 att riksdagen till Stockholms internationella miljöinstitut för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 12 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10353 10353 att riksdagen till Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 497 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 10353 10353 att riksdagen till Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 497 000 kr. ? 10354 10354 att riksdagen till Statens jordbruksverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 112 250 000 kr. ? 10354 10354 att riksdagen till Statens jordbruksverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 112 250 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10355 10355 att riksdagen medger att under budgetåret 1994/95 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10355 10355 att riksdagen medger att under budgetåret 1994/95 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr ? 10356 10356 att riksdagen medger att en rörlig kredit på 35 000 000 kr i Riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål under budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10356 10356 att riksdagen medger att en rörlig kredit på 35 000 000 kr i Riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål under budgetåret 1994/95 ? 10357 10357 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 40 000 000 kr. ? 10357 10357 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 40 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10358 10358 att riksdagen till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. avslag = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10358 10358 att riksdagen till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. ? 10359 10359 att riksdagen till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000 kr. ? 10359 10359 att riksdagen till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10360 10360 att riksdagen till Stöd till avbytarverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 535 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10360 10360 att riksdagen till Stöd till avbytarverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 535 000 000 kr. ? 10361 10361 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Statens jordbruksverk för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskottet i spannmålsregleringen för 1990 års skörd under budgetåret 1994/95 får disponera en rörlig kredit på 500 000 000 kr i Riksgäldskontoret ? 10361 10361 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Statens jordbruksverk för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskottet i spannmålsregleringen för 1990 års skörd under budgetåret 1994/95 får disponera en rörlig kredit på 500 000 000 kr i Riksgäldskontoret bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10362 10362 att riksdagen till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 29 785 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10362 10362 att riksdagen till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 29 785 000 kr. ? 10363 10363 att riksdagen till Stöd till sockerbruket på Gotland m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 12 500 000 kr. ? 10363 10363 att riksdagen till Stöd till sockerbruket på Gotland m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 12 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10364 10364 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10364 10364 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10365 10365 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 278 952 000 kr. ? 10365 10365 att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 278 952 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10366 10366 att riksdagen till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10366 10366 att riksdagen till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. ? 10367 10367 att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 kr. ? 10367 10367 att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10368 10368 att riksdagen till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 99 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10368 10368 att riksdagen till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 99 000 000 kr. ? 10369 10369 att riksdagen till Fiskeriverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 53 272 000 kr. ? 10369 10369 att riksdagen till Fiskeriverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 53 272 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10370 10370 att riksdagen till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10370 10370 att riksdagen till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. ? 10371 10371 att riksdagen till Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10371 10371 att riksdagen till Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10372 10372 att riksdagen till Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 67 834 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10372 10372 att riksdagen till Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 67 834 000 kr. ? 10373 10373 att riksdagen till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 25 911 000 kr. ? 10373 10373 att riksdagen till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 25 911 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10374 10374 att riksdagen till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 613 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10374 10374 att riksdagen till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 613 000 kr. ? 10375 10375 att riksdagen till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 150 000 kr. ? 10375 10375 att riksdagen till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 150 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10376 10376 att riksdagen till Bidrag till Statens utsädeskontroll för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 819 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10376 10376 att riksdagen till Bidrag till Statens utsädeskontroll för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 819 000 kr. ? 10377 10377 att riksdagen till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 647 000 kr. ? 10377 10377 att riksdagen till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 647 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10378 10378 att riksdagen till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10378 10378 att riksdagen till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10379 10379 att riksdagen till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 5 165 000 kr. ? 10379 10379 att riksdagen till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 5 165 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10380 10380 att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 38 513 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10380 10380 att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 38 513 000 kr. ? 10381 10381 att riksdagen till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 629 000 kr. ? 10381 10381 att riksdagen till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 629 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10382 10382 att riksdagen till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 825 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10382 10382 att riksdagen till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 825 000 kr. ? 10383 10383 att riksdagen till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 64 725 000 kr. ? 10383 10383 att riksdagen till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 64 725 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10384 10384 att riksdagen till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 216 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10384 10384 att riksdagen till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 216 500 000 kr. ? 10385 10385 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om dispositionen av medel i råvarukostnadsutjämningskassan bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10385 10385 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om dispositionen av medel i råvarukostnadsutjämningskassan ? 10386 10386 att riksdagen till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 23 790 000 kr. ? 10386 10386 att riksdagen till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 23 790 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10387 10387 att riksdagen till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 538 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 10387 10387 att riksdagen till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 538 000 kr. ? 10388 10388 att riksdagen godkänner den övergripande inriktningen för innovationsstödet i enlighet med vad regeringen har förordat ? 10388 10388 att riksdagen godkänner den övergripande inriktningen för innovationsstödet i enlighet med vad regeringen har förordat bifall = utskottet 1993/94:NU25 ? 10389 10389 att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 500 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10389 10389 att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 500 000 kr. ? 10390 10390 att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 164 000 000 kr. ? 10390 10390 att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 164 000 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10391 10391 att riksdagen till Avgifter till vissa internationella organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 020 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10391 10391 att riksdagen till Avgifter till vissa internationella organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 020 000 kr. ? 10392 10392 att riksdagen till Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10392 10392 att riksdagen till Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU16 ? 10393 10393 att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10393 10393 att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10394 10394 att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 000 000 kr ? 10394 10394 att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10395 10395 att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10395 10395 att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. ? 10396 10396 att riksdagen till Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 15 000 000 kr ? 10396 10396 att riksdagen till Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 15 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU16 ? 10397 10397 att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 164 190 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10397 10397 att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 164 190 000 kr. ? 10398 10398 att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 19 350 000 kr. ? 10398 10398 att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 19 350 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10399 10399 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 59 614 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10399 10399 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 59 614 000 kr. ? 10400 10400 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforksning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 66 281 000 kr. ? 10400 10400 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforksning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 66 281 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10401 10401 att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 19 360 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10401 10401 att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 19 360 000 kr. ? 10402 10402 att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 9 018 000 kr. ? 10402 10402 att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 9 018 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 10403 10403 att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 750 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 10403 10403 att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 750 000 kr. ? 10404 10404 att riksdagen godkänner att de långsiktiga målen för verksamheten inom Sveriges geologiska undersöknings ansvarsområde ändras i enlighet med vad regeringen förordat ? 10404 10404 att riksdagen godkänner att de långsiktiga målen för verksamheten inom Sveriges geologiska undersöknings ansvarsområde ändras i enlighet med vad regeringen förordat delvis bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10405 10405 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 880 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10405 10405 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 880 000 kr. ? 10406 10406 att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 33 964 000 kr. ? 10406 10406 att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 33 964 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10407 10407 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 566 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU21 ? 10407 10407 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 566 000 kr. ? 10408 10408 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10408 10408 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU21 ? 10409 10409 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 8 400 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU21 ? 10409 10409 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 8 400 000 kr. ? 10410 10410 att riksdagen till Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 48 950 000 kr. ? 10410 10410 att riksdagen till Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 48 950 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU21 ? 10411 10411 att riksdagen till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 39 651 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU21 ? 10411 10411 att riksdagen till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 39 651 000 kr. ? 10412 10412 att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 499 000 kr. ? 10412 10412 att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 499 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10413 10413 att riksdagen till Konkurrensverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 59 900 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10413 10413 att riksdagen till Konkurrensverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 59 900 000 kr. ? 10414 10414 att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 98 147 000 kr. ? 10414 10414 att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 98 147 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU18 ? 10415 10415 att riksdagen till Konkurrensforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 5 850 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10415 10415 att riksdagen till Konkurrensforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 5 850 000 kr. ? 10416 10416 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av stöd till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 1.3.2) ? 10416 10416 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av stöd till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 1.3.2) bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10417 10417 att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 149 785 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 10417 10417 att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 149 785 000 kr. ? 10418 10418 att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 9 154 000 kr. ? 10418 10418 att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 9 154 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10419 10419 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av 30 000 000 000 kr för n-garantier och 60 000 000 000 kr för LT-garantier bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 10419 10419 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti till ett belopp av 30 000 000 000 kr för n-garantier och 60 000 000 000 kr för LT-garantier ? 10420 10420 att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 58 258 000 kr. ? 10420 10420 att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 58 258 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10421 10421 att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10421 10421 att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10422 10422 att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. ? 10422 10422 att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10423 10423 att riksdagen godkänner att AB Svensk Exportkredit tillämpar samma ursprungsregler som Exportkreditnämnden bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 10423 10423 att riksdagen godkänner att AB Svensk Exportkredit tillämpar samma ursprungsregler som Exportkreditnämnden ? 10424 10424 att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 172 000 000 kr. ? 10424 10424 att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 172 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10425 10425 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 10425 10425 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10426 10426 att riksdagen till Bidrag till Energiteknikfonden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 000 000 kr. ? 10426 10426 att riksdagen till Bidrag till Energiteknikfonden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10427 10427 att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 10427 10427 att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. ? 10428 10428 att riksdagen till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Östeuropa och Baltikum för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 87 500 000 kr. ? 10428 10428 att riksdagen till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Östeuropa och Baltikum för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 87 500 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10429 10429 att riksdagen till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 580 320 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10429 10429 att riksdagen till Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 580 320 000 kr ? 10430 10430 att riksdagen till Informationsteknologi för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 352 920 000 kr ? 10430 10430 att riksdagen till Informationsteknologi för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 352 920 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10431 10431 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 33 560 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10431 10431 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 33 560 000 kr. ? 10432 10432 att riksdagen till Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 648 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10432 10432 att riksdagen till Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 648 000 kr. ? 10433 10433 att riksdagen till Rymdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 539 130 000 kr ? 10433 10433 att riksdagen till Rymdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 539 130 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10434 10434 att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 5 520 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10434 10434 att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 5 520 000 kr. ? 10435 10435 att riksdagen till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 272 300 000 kr. ? 10435 10435 att riksdagen till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 272 300 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 10436 10436 att riksdagen till Energiforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 210 582 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10436 10436 att riksdagen till Energiforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 210 582 000 kr ? 10437 10437 att riksdagen till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 031 000 kr ? 10437 10437 att riksdagen till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 031 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU18 ? 10438 10438 att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU18 ? 10438 10438 att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10439 10439 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär åtaganden om 60 000 000 kr för budgetåret 1995/96, 30 000 000 kr för budgetåret 1996/97, 25 000 000 kr för budgetåret 1997/98, 20 000 000 kr för budgetåret 1998/99, 15 000 000 kr för budgetåret 1999/2000 samt 10 000 000 kr för budgetåret 2000/01 ? 10439 10439 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär åtaganden om 60 000 000 kr för budgetåret 1995/96, 30 000 000 kr för budgetåret 1996/97, 25 000 000 kr för budgetåret 1997/98, 20 000 000 kr för budgetåret 1998/99, 15 000 000 kr för budgetåret 1999/2000 samt 10 000 000 kr för budgetåret 2000/01 bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10440 10440 att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 10440 10440 att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr. ? 10441 10441 att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 432 000 kr. ? 10441 10441 att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 432 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU17 ? 10442 10442 att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1994/95 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom Arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.5) bifall = utskottet 1993/94:AU11 ? 10442 10442 att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS eller, efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1994/95 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom Arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.5) ? 10443 10443 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 000 000 kr. ? 10443 10443 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU11 ? 10444 10444 att riksdagen till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU11 ? 10444 10444 att riksdagen till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10445 10445 att riksdagen till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 385 710 000 kr. ? 10445 10445 att riksdagen till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 385 710 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10446 10446 att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 172 744 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10446 10446 att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 172 744 000 kr. ? 10447 10447 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr. ? 10447 10447 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10448 10448 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10448 10448 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10449 10449 att riksdagen godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 2.3) ? 10449 10449 att riksdagen godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 2.3) bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10450 10450 att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10450 10450 att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr. ? 10451 10451 att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10451 10451 att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10452 10452 att riksdagen till Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 512 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10452 10452 att riksdagen till Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 512 000 kr. ? 10453 10453 att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 903 000 kr. ? 10453 10453 att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 903 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU20 ? 10454 10454 att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 657 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU20 ? 10454 10454 att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 657 000 kr. ? 10455 10455 att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 55 000 kr. ? 10455 10455 att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 55 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU20 ? 10456 10456 att riksdagen till Internationella avgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 16 130 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU20 ? 10456 10456 att riksdagen till Internationella avgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 16 130 000 kr. ? 10457 10457 att riksdagen till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10457 10457 att riksdagen till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU10 ? 10458 10458 att riksdagen till Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter anvisar ett ramanslag på 3 830 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU10 ? 10458 10458 att riksdagen till Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter anvisar ett ramanslag på 3 830 000 kr. ? 10459 10459 att riksdagen till Till regeringens disposition för omställningskostnader anvisar ett reservationsanslag på 21 300 000 kr. ? 10459 10459 att riksdagen till Till regeringens disposition för omställningskostnader anvisar ett reservationsanslag på 21 300 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU10 ? 10460 10460 att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU10 ? 10460 10460 att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10461 10461 att riksdagen till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 132 501 000 kr. ? 10461 10461 att riksdagen till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 132 501 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU10 ? 10462 10462 att riksdagen till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 444 492 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU10 ? 10462 10462 att riksdagen till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 444 492 000 kr. ? 10463 10463 att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10463 10463 att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU10 ? 10464 10464 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till 4 kap. 8 § lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 10464 10464 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till 4 kap. 8 § lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. ? 10465 10465 att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 789 346 000 kr. ? 10465 10465 att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 789 346 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:BoU13 ? 10466 10466 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar i fråga om räntestöd för reparation och underhåll av hyres- och bostadsrättshus bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 10466 10466 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar i fråga om räntestöd för reparation och underhåll av hyres- och bostadsrättshus ? 10467 10467 att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bostadsbidrag för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 6 570 000 000 kr. ? 10467 10467 att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bostadsbidrag för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 6 570 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU16 ? 10468 10468 att riksdagen medger att ramen för beslut om konstnärlig utsmyckning i bostadsområden fastställs till 15 000 000 kr budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1993/94:BoU8 ? 10468 10468 att riksdagen medger att ramen för beslut om konstnärlig utsmyckning i bostadsområden fastställs till 15 000 000 kr budgetåret 1994/95 ? 10469 10469 att riksdagen medger att ramen för beslut om kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. fastställs till 160 000 000 kr för budgetåret 1994/95 ? 10469 10469 att riksdagen medger att ramen för beslut om kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. fastställs till 160 000 000 kr för budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1993/94:BoU8 ? 10470 10470 att riksdagen medger att ramen för beslut om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler fastställs till 25 000 000 kr för budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1993/94:BoU8 ? 10470 10470 att riksdagen medger att ramen för beslut om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler fastställs till 25 000 000 kr för budgetåret 1994/95 ? 10471 10471 att riksdagen till Förvaltningskostnader för Centralnämden för fastighetsdata för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 104 995 000 kr ? 10471 10471 att riksdagen till Förvaltningskostnader för Centralnämden för fastighetsdata för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 104 995 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU10 ? 10472 10472 att riksdagen medger att ramen för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador vidgas till 460 miljoner kronor bifall = utskottet 1993/94:BoU12 ? 10472 10472 att riksdagen medger att ramen för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador vidgas till 460 miljoner kronor ? 10473 10473 att riksdagen till Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10473 10473 att riksdagen till Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU10 ? 10474 10474 att riksdagen till Lantmäteriet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU10 ? 10474 10474 att riksdagen till Lantmäteriet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10475 10475 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i avsnittet Slutsatser. ? 10475 10475 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i avsnittet Slutsatser. bifall = utskottet 1993/94:BoU10 ? 10476 10476 att riksdagen till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 416 742 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU10 ? 10476 10476 att riksdagen till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 416 742 000 kr ? 10477 10477 att riksdagen till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 900 000 kronor. ? 10477 10477 att riksdagen till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 900 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:BoU16 ? 10478 10478 att riksdagen till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 900 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU10 ? 10478 10478 att riksdagen till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 900 000 kr ? 10479 10479 att riksdagen till Främjande av rennäringen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 11 017 000 kr. ? 10479 10479 att riksdagen till Främjande av rennäringen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 11 017 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU11 ? 10480 10480 att riksdagen till Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 800 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU10 ? 10480 10480 att riksdagen till Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 800 000 kr ? 10481 10481 att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 38 000 000 kr. ? 10481 10481 att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 38 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU11 ? 10482 10482 att riksdagen till Statens va-nämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 703 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU10 ? 10482 10482 att riksdagen till Statens va-nämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 703 000 kr. ? 10483 10483 att riksdagen medger att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler meddelas inom en ram om 45 000 000 kr ? 10483 10483 att riksdagen medger att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler meddelas inom en ram om 45 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU9 ? 10484 10484 att riksdagen till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 27 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU11 ? 10484 10484 att riksdagen till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 27 000 000 kr. ? 10485 10485 att riksdagen till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10485 10485 att riksdagen till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU11 ? 10486 10486 att riksdagen till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 138 879 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 10486 10486 att riksdagen till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 138 879 000 kr. ? 10487 10487 att riksdagen till Byggforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 169 430 000 kr ? 10487 10487 att riksdagen till Byggforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 169 430 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU12 ? 10488 10488 att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för Statens institut för byggnadsforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU12 ? 10488 10488 att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för Statens institut för byggnadsforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10489 10489 att riksdagen till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett obetecknat anslag på 1 000 kr. ? 10489 10489 att riksdagen till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett obetecknat anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 10490 10490 att riksdagen till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 800 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 10490 10490 att riksdagen till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 800 000 000 kr. ? 10491 10491 att riksdagen till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. ? 10491 10491 att riksdagen till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 10492 10492 att riksdagen till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 10492 10492 att riksdagen till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. ? 10493 10493 att riksdagen till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 198 000 kr. ? 10493 10493 att riksdagen till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 198 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 10494 10494 att riksdagen till Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 10494 10494 att riksdagen till Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10495 10495 att riksdagen till Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 22 960 000 kr ? 10495 10495 att riksdagen till Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 22 960 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU12 ? 20002 20002 att riksdagen till Stöd till politiska partier för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 127 200 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU32 ? 20002 20002 att riksdagen till Stöd till politiska partier för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 127 200 000 kr. ? 20003 20003 att riksdagen medger att utgående reservationer på de nuvarande reservationsanslagen till Utredningar m.m. under tionde och fjortonde huvudtitlarna samt Gemensamma ändamål för regeringskansliet m.m. får disponeras i enlighet med vad som anförts ? 20003 20003 att riksdagen medger att utgående reservationer på de nuvarande reservationsanslagen till Utredningar m.m. under tionde och fjortonde huvudtitlarna samt Gemensamma ändamål för regeringskansliet m.m. får disponeras i enlighet med vad som anförts bifall = utskottet 1993/94:KU29 ? 20004 20004 att riksdagen godkänner att stöd till radio- och kassettidningar kan utgå för utgivning till afatiker och dyslektiker bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 20004 20004 att riksdagen godkänner att stöd till radio- och kassettidningar kan utgå för utgivning till afatiker och dyslektiker ? 20005 20005 att riksdagen till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 410 700 000 kr. ? 20005 20005 att riksdagen till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 410 700 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 20006 20006 att riksdagen godkänner den låneram för Investeringar m.m. vad avser de s.k. väntelägesfastigheterna i enlighet med vad i propositionen förordats bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 20006 20006 att riksdagen godkänner den låneram för Investeringar m.m. vad avser de s.k. väntelägesfastigheterna i enlighet med vad i propositionen förordats ? 20007 20007 att riksdagen till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 28 017 000 kr. ? 20007 20007 att riksdagen till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 28 017 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FiU8 ? 20008 20008 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge merutgift om högst 44 000 000 kr budgetåret 1993/94 och högst 10 000 000 kr budgetåret 1994/95. delvis bifall = utskottet 1993/94:FiU9 ? 20008 20008 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge merutgift om högst 44 000 000 kr budgetåret 1993/94 och högst 10 000 000 kr budgetåret 1994/95. ? 20009 20009 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som har förordats i propositionen ? 20009 20009 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som har förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:FiU10 ? 20010 20010 att riksdagen till Skattemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 345 149 000 kr delvis bifall = utskottet 1993/94:SkU22 ? 20010 20010 att riksdagen till Skattemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 345 149 000 kr ? 20011 20011 att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för i propositionen ? 20011 20011 att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för i propositionen delvis bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 20012 20012 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra utfästelser och åtaganden som förordats i propositionen delvis bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 20012 20012 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra utfästelser och åtaganden som förordats i propositionen ? 20013 20013 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats i propositionen ? 20013 20013 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats i propositionen delvis bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 20014 20014 att riksdagen till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 756 499 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU16 ? 20014 20014 att riksdagen till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 756 499 000 kr. ? 20015 20015 att riksdagen till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 240 000 000 kr. ? 20015 20015 att riksdagen till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 240 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU16 ? 20016 20016 att riksdagen godkänner förslaget om förändrad finansieringsform av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet (avsnitt 2.2) bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 20016 20016 att riksdagen godkänner förslaget om förändrad finansieringsform av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet (avsnitt 2.2) ? 20017 20017 att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr ? 20017 20017 att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 20018 20018 att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 20018 20018 att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 20019 20019 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 92 007 000 kr ? 20019 20019 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 92 007 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 20020 20020 att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 44 879 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 20020 20020 att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 44 879 000 kr ? 20021 20021 att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex ? 20021 20021 att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 20022 20022 att riksdagen bemyndigar regeringen att för detta ändamål få disponera en rörlig kredit på 1 260 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FöU5 ? 20022 20022 att riksdagen bemyndigar regeringen att för detta ändamål få disponera en rörlig kredit på 1 260 000 000 kr. ? 20023 20023 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 000 kronor. ? 20023 20023 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 20024 20024 att riksdagen godkänner det som regeringen i anslutning till avsnittet Tandvård förordar om förutsättningarna för en tandläkare att få legitimation. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 20024 20024 att riksdagen godkänner det som regeringen i anslutning till avsnittet Tandvård förordar om förutsättningarna för en tandläkare att få legitimation. ? 20025 20025 att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 900 000 000 kronor. ? 20025 20025 att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 900 000 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 20026 20026 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 450 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 20026 20026 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 450 000 000 kronor ? 20027 20027 att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 86 772 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 20027 20027 att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 86 772 000 kronor. ? 20028 20028 att riksdagen till Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 046 000 000 kronor ? 20028 20028 att riksdagen till Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 046 000 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 20029 20029 att riksdagen till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 420 000 kronor bifall = utskottet 1993/94:SfU12 ? 20029 20029 att riksdagen till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 420 000 kronor ? 20030 20030 att riksdagen till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 632 141 000 kr ? 20030 20030 att riksdagen till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 632 141 000 kr delvis bifall = utskottet 1993/94:SfU14 ? 20031 20031 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om fördelning av medel för vuxenstudiestöd bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 20031 20031 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om fördelning av medel för vuxenstudiestöd ? 20032 20032 att riksdagen till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 58 285 000 kr. ? 20032 20032 att riksdagen till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 58 285 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU20 ? 20033 20033 att riksdagen till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 28 038 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU22 ? 20033 20033 att riksdagen till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 28 038 000 kr. ? 20034 20034 att riksdagen till Kulturmiljövård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 600 000 kr. ? 20034 20034 att riksdagen till Kulturmiljövård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 600 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU25 ? 20035 20035 att riksdagen till Statens biografbyrå för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 726 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 20035 20035 att riksdagen till Statens biografbyrå för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 726 000 kr. ? 20036 20036 att riksdagen medger att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket ett beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1995/96 ? 20036 20036 att riksdagen medger att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket ett beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1995/96 bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 20037 20037 att riksdagen till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 27 810 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 20037 20037 att riksdagen till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 27 810 000 kr. ? 20038 20038 att riksdagen godkänner regeringens förslag till medelsberäkning avseende kalenderåret 1995 för Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet ? 20038 20038 att riksdagen godkänner regeringens förslag till medelsberäkning avseende kalenderåret 1995 för Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet bifall = utskottet 1993/94:KrU29 ? 20039 20039 att riksdagen till Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 88 003 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 20039 20039 att riksdagen till Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 88 003 000 kr. ? 20040 20040 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om behovet av nationellt faställda kompletteringskurser i den reformerade gymnasieskolan. ? 20040 20040 att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om behovet av nationellt faställda kompletteringskurser i den reformerade gymnasieskolan. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 20041 20041 att riksdagen godkänner de belopp för studentpeng och ersättning för helårsprestationer som regeringen ovan har förordat för de olika utbildningsområdena under budgetåret 1994/95. delvis bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 20041 20041 att riksdagen godkänner de belopp för studentpeng och ersättning för helårsprestationer som regeringen ovan har förordat för de olika utbildningsområdena under budgetåret 1994/95. ? 20042 20042 att riksdagen till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 475 055 000 kr ? 20042 20042 att riksdagen till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 475 055 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU21 ? 20043 20043 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om fördelningen av medlen på länen. bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 20043 20043 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om fördelningen av medlen på länen. ? 20044 20044 att riksdagen medger att regeringen när allmän väg, för vilken staten är väghållare övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket disponera medel motsvarande gällande statsbidrag under anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar för kostnader som annars skulle belasta anslaget A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar ? 20044 20044 att riksdagen medger att regeringen när allmän väg, för vilken staten är väghållare övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket disponera medel motsvarande gällande statsbidrag under anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar för kostnader som annars skulle belasta anslaget A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 20045 20045 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om användningen av anslaget A 3. Byggande av vägar för att täcka viss kapitalkostnad för utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 20045 20045 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om användningen av anslaget A 3. Byggande av vägar för att täcka viss kapitalkostnad för utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile ? 20046 20046 att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 242 000 000 kr ? 20046 20046 att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 242 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 20047 20047 att riksdagen godkänner att Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på 10 000 000 kr för att anskaffa reservbromateriel år 1995 som avser år 1996 bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 20047 20047 att riksdagen godkänner att Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på 10 000 000 kr för att anskaffa reservbromateriel år 1995 som avser år 1996 ? 20048 20048 att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från detta anslag bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget A 10. Drift och vidmakthållande av statliga jänvägar ? 20048 20048 att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från detta anslag bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget A 10. Drift och vidmakthållande av statliga jänvägar bifall = utskottet 1993/94:TU21 ? 20049 20049 att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 62 800 000 kr bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 20049 20049 att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 62 800 000 kr ? 20050 20050 att riksdagen godkänner det som regeringen förordat om en långsiktig strategi för drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet ? 20050 20050 att riksdagen godkänner det som regeringen förordat om en långsiktig strategi för drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 20051 20051 att riksdagen godkänner regeringens förslag att Post- och telestyrelsen tillåts frångå kravet på full kostnadstäckning Bifall = utskottet 1993/94:TU17 ? 20051 20051 att riksdagen godkänner regeringens förslag att Post- och telestyrelsen tillåts frångå kravet på full kostnadstäckning ? 20052 20052 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 vid behov omfördela medlen mellan anslagen E 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. och E 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik. ? 20052 20052 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 vid behov omfördela medlen mellan anslagen E 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. och E 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik. bifall = utskottet 1993/94:TU21 ? 20053 20053 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om den ram som skall gälla för Kommunikationsforskningsberedningens åtaganden under budgetåret 1994/95 för perioden fram till och med budgetåret 1999/2000 bifall = utskottet 1993/94:TU25 ? 20053 20053 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om den ram som skall gälla för Kommunikationsforskningsberedningens åtaganden under budgetåret 1994/95 för perioden fram till och med budgetåret 1999/2000 ? 20054 20054 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om den totala ramen för forskningsprogrammet om el- och hybridfordon ? 20054 20054 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om den totala ramen för forskningsprogrammet om el- och hybridfordon bifall = utskottet 1993/94:TU25 ? 20055 20055 att riksdagen godkänner vad som regeringen anfört om utvecklingen av hydrologiskt prognos- och varningstjänst bifall = utskottet 1993/94:TU23 ? 20055 20055 att riksdagen godkänner vad som regeringen anfört om utvecklingen av hydrologiskt prognos- och varningstjänst ? 20056 20056 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om ekonomiska mål och ramar för Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994--1996 ? 20056 20056 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om ekonomiska mål och ramar för Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994--1996 bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 20057 20057 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 20057 20057 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser ? 20058 20058 att riksdagen godkänner regeringens förslag att kostnaderna för Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld och balanserade underskott per den 31 december 1993 regleras genom en nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende verksamhetsåret 1994 ? 20058 20058 att riksdagen godkänner regeringens förslag att kostnaderna för Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld och balanserade underskott per den 31 december 1993 regleras genom en nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende verksamhetsåret 1994 bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 20059 20059 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om anpassning av färdmedel m.m. (avsnitt 3.4). bifall = utskottet 1993/94:TU22 ? 20059 20059 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om anpassning av färdmedel m.m. (avsnitt 3.4). ? 20060 20060 att riksdagen godkänner att Vägverket utan ersättning överlåter viss överskottsmateriel till sitt dotterbolag SweRoad för att ställas till de baltiska vägmyndigheternas förfogande ? 20060 20060 att riksdagen godkänner att Vägverket utan ersättning överlåter viss överskottsmateriel till sitt dotterbolag SweRoad för att ställas till de baltiska vägmyndigheternas förfogande bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 20061 20061 att riksdagen till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 190 445 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU15 ? 20061 20061 att riksdagen till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 190 445 000 kr. ? 20062 20062 att riksdagen till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. ? 20062 20062 att riksdagen till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 20063 20063 att riksdagen till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 20063 20063 att riksdagen till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 20064 20064 att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov höja de rörliga krediter som Statens jordbruksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 20064 20064 att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov höja de rörliga krediter som Statens jordbruksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen ? 20065 20065 att riksdagen godkänner de riktlinjer för verksamheten inom Statens utsädeskontroll som regeringen har föreslagit i avsnittet Slutsatser ? 20065 20065 att riksdagen godkänner de riktlinjer för verksamheten inom Statens utsädeskontroll som regeringen har föreslagit i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 20066 20066 att riksdagen medger att Statens jordbruksverk för råvarukostnadsutjämning under budgetåret 1994/95 får disponera en rörlig kredit på högst 20 000 000 kr i Riksgäldskontoret bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 20066 20066 att riksdagen medger att Statens jordbruksverk för råvarukostnadsutjämning under budgetåret 1994/95 får disponera en rörlig kredit på högst 20 000 000 kr i Riksgäldskontoret ? 20067 20067 att riksdagen bemyndigar regeringen att i samband med privatisering av regionala investmentbolag överföra statens tillgångar i dessa bolag till regionala stiftelser, som verkar för näringslivsutveckling eller FoU-verksamhet, när detta bäst främjar det regionalpolitiska syftet ? 20067 20067 att riksdagen bemyndigar regeringen att i samband med privatisering av regionala investmentbolag överföra statens tillgångar i dessa bolag till regionala stiftelser, som verkar för näringslivsutveckling eller FoU-verksamhet, när detta bäst främjar det regionalpolitiska syftet bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 20068 20068 att riksdagen godkänner att den skogsmark som ägs av AB Göta kanalbolag kvarstannar i bolagets ägo. bifall = utskottet 1993/94:NU16 ? 20068 20068 att riksdagen godkänner att den skogsmark som ägs av AB Göta kanalbolag kvarstannar i bolagets ägo. ? 20069 20069 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 130 680 000 kr. ? 20069 20069 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 130 680 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 20070 20070 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av stöd till investeringar i solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.2) bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 20070 20070 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av stöd till investeringar i solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.2) ? 20071 20071 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr ? 20071 20071 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 20072 20072 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 20072 20072 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20073 20073 att riksdagen bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som har anförts, under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. som inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 295 000 000 kr under budgetåret 1995/96, högst 250 000 000 kr under budgetåret 1996/97, högst 210 000 000 kr under budgetåret 1997/98 och högst 175 000 000 kr under budgetåret 1998/99. ? 20073 20073 att riksdagen bemyndigar regeringen att, i enlighet med vad som har anförts, under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete m.m. som inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 295 000 000 kr under budgetåret 1995/96, högst 250 000 000 kr under budgetåret 1996/97, högst 210 000 000 kr under budgetåret 1997/98 och högst 175 000 000 kr under budgetåret 1998/99. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 20074 20074 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utveckling m.m. inom IT-området som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 179 000 000 kr under budgetåret 1995/96, högst 154 000 000 kr under budgetåret 1996/97, högst 125 000 000 kr under budgetåret 1997/98 och högst 107 000 000 kr under budgetåret 1998/99. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 20074 20074 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till teknisk forskning och utveckling m.m. inom IT-området som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden på högst 179 000 000 kr under budgetåret 1995/96, högst 154 000 000 kr under budgetåret 1996/97, högst 125 000 000 kr under budgetåret 1997/98 och högst 107 000 000 kr under budgetåret 1998/99. ? 20075 20075 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom rymdverksamhet om högst 274 000 000 kr ? 20075 20075 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 ikläda staten nya förpliktelser för betalningar under kommande budgetår inom rymdverksamhet om högst 274 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 20076 20076 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden på högst 170 000 000 kr för budgetåret 1995/96, högst 140 000 000 kr för budgetåret 1996/97, högs t 110 000 000 kr för budgetåret 1997/98, högst 90 000 000 kr för budgetåret 1998/99 samt högst 60 000 000 kr för budgetåret 1999/2000. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 20076 20076 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden på högst 170 000 000 kr för budgetåret 1995/96, högst 140 000 000 kr för budgetåret 1996/97, högs t 110 000 000 kr för budgetåret 1997/98, högst 90 000 000 kr för budgetåret 1998/99 samt högst 60 000 000 kr för budgetåret 1999/2000. ? 20077 20077 att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov meddela nya föreskrifter för uttag av avgifter för finansiering av Bankstödsnämndens verksamhet. ? 20077 20077 att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov meddela nya föreskrifter för uttag av avgifter för finansiering av Bankstödsnämndens verksamhet. bifall = utskottet 1993/94:NU18 ? 20078 20078 att riksdagen till Bioenergiforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 74 697 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 20078 20078 att riksdagen till Bioenergiforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 74 697 000 kr. ? 20079 20079 att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5) ? 20079 20079 att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5) bifall = utskottet 1993/94:AU11 ? 20080 20080 att riksdagen godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om näringshjälp (avsnitt 2.4.1) bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 20080 20080 att riksdagen godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om näringshjälp (avsnitt 2.4.1) ? 20081 20081 att riksdagen till Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. ? 20081 20081 att riksdagen till Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU8 ? 20082 20082 att riksdagen medger tillfällig omfördelning av medel mellan anslaget Kulturstöd vid ombyggnad m.m. och anslaget Kulturmiljövård t.o.m. den 31 december 1994 delvis bifall = utskottet 1993/94:BoU8 ? 20082 20082 att riksdagen medger tillfällig omfördelning av medel mellan anslaget Kulturstöd vid ombyggnad m.m. och anslaget Kulturmiljövård t.o.m. den 31 december 1994 ? 20083 20083 att riksdagen till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. ? 20083 20083 att riksdagen till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU8 ? 20084 20084 att riksdagen till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 70 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU12 ? 20084 20084 att riksdagen till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 70 000 000 kr. ? 20085 20085 medger att beslut om bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar meddelas inom en ram om 800 000 kr bifall = utskottet 1993/94:BoU9 ? 20085 20085 medger att beslut om bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar meddelas inom en ram om 800 000 kr ? 20086 20086 att riksdagen bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförts, under budgetåret 1994/95, låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till byggforskning som innebär åtagande om högst 100 000 000 kr under budgetåret 1995/96, högst 60 000 000 kr under budgetåret 1996/97, högst 25 000 000 kr under budgetåret 1997/98, högst 25 000 000 kr under budgetåret 1998/99 och högst 25 000 000 kr under budgetåret 1999/2000. ? 20086 20086 att riksdagen bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anförts, under budgetåret 1994/95, låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till byggforskning som innebär åtagande om högst 100 000 000 kr under budgetåret 1995/96, högst 60 000 000 kr under budgetåret 1996/97, högst 25 000 000 kr under budgetåret 1997/98, högst 25 000 000 kr under budgetåret 1998/99 och högst 25 000 000 kr under budgetåret 1999/2000. bifall = utskottet 1993/94:BoU12 ? 20087 20087 att riksdagen till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 25 600 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU15 ? 20087 20087 att riksdagen till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 25 600 000 000 kr. ? 20088 20088 att riksdagen bemyndigar regeringen att under anslaget Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader få medge en anslagskredit under budgetåret 1994/95 på högst 2 500 000 kr, motsvarande ca 11 procent av anslagsbeloppet. ? 20088 20088 att riksdagen bemyndigar regeringen att under anslaget Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader få medge en anslagskredit under budgetåret 1994/95 på högst 2 500 000 kr, motsvarande ca 11 procent av anslagsbeloppet. bifall = utskottet 1993/94:BoU12 ? 30002 30002 att riksdagen medger att regeringen lämnar Taltidningsnämnden ett beställningsbemyndigande på 5 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1995/96 och 1996/97 bifall = utskottet 1993/94:KU27 ? 30002 30002 att riksdagen medger att regeringen lämnar Taltidningsnämnden ett beställningsbemyndigande på 5 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1995/96 och 1996/97 ? 30003 30003 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats ? 30003 30003 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 30004 30004 att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 168 844 000 kr delvis bifall = utskottet 1993/94:LU23 ? 30004 30004 att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 168 844 000 kr ? 30005 30005 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 30005 30005 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver förordats i propositionen ? 30006 30006 att riksdagen till Projektbistånd till vissa länder m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag om 66 900 000 kr. ? 30006 30006 att riksdagen till Projektbistånd till vissa länder m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag om 66 900 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 30007 30007 att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 6 290 000 000 kr. bifall delvis bifall C 2. medels- ram för Laos delvis bifall C 2. Kata- strofer och stöd till återuppbyggnad m.m. = utskottet 1993/94:UU15 ? 30007 30007 att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 6 290 000 000 kr. ? 30008 30008 att riksdagen till Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr. ? 30008 30008 att riksdagen till Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 30009 30009 att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 815 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 30009 30009 att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 815 000 000 kr. ? 30010 30010 att riksdagen till U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 425 000 000 kr. ? 30010 30010 att riksdagen till U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 425 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 30011 30011 att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 135 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 30011 30011 att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 135 000 000 kr. ? 30012 30012 att riksdagen godkänner förslaget om att Delegationen för icke-militärt motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.3). ? 30012 30012 att riksdagen godkänner förslaget om att Delegationen för icke-militärt motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.3). bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 30013 30013 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av 7 893 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 30013 30013 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av 7 893 000 000 kr ? 30014 30014 att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 189 821 000 kr ? 30014 30014 att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 189 821 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 30015 30015 att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 30015 30015 att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr ? 30016 30016 att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 312 853 000 kr ? 30016 30016 att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 312 853 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 30017 30017 att riksdagen bemyndigar regeringen att, om det behövs av beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt överskridanden av anslagen inom littera A och B samt anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden. bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 30017 30017 att riksdagen bemyndigar regeringen att, om det behövs av beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt överskridanden av anslagen inom littera A och B samt anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden. ? 30018 30018 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 procent av anslaget till vårdverksamhet. ? 30018 30018 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 procent av anslaget till vårdverksamhet. bifall = utskottet 1993/94:SoU20 ? 30019 30019 att riksdagen till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar anvisar ett förslagsanslag på 57 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:SfU13 ? 30019 30019 att riksdagen till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar anvisar ett förslagsanslag på 57 000 000 kr ? 30020 30020 att riksdagen till Talboks- och punktskriftsbiblioteket budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 53 534 000 kr. ? 30020 30020 att riksdagen till Talboks- och punktskriftsbiblioteket budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 53 534 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:KrU28 ? 30021 30021 att riksdagen godkänner regeringens förslag till avbetalning av Teracoms investeringskostnader m.m. för kortvågs- och mellanvågssändare för Sveriges Radios utlandsprogram vid ingången av år 1995. bifall = utskottet 1993/94:KrU29 ? 30021 30021 att riksdagen godkänner regeringens förslag till avbetalning av Teracoms investeringskostnader m.m. för kortvågs- och mellanvågssändare för Sveriges Radios utlandsprogram vid ingången av år 1995. ? 30022 30022 att riksdagen till Statens skolverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 242 922 000 kr. ? 30022 30022 att riksdagen till Statens skolverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 242 922 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 30023 30023 att riksdagen till Forskningsrådsnämnden: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 135 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 30023 30023 att riksdagen till Forskningsrådsnämnden: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 9 135 000 kr. ? 30024 30024 att riksdagen till Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 16 538 000 kr. ? 30024 30024 att riksdagen till Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 16 538 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 30025 30025 att riksdagen beträffande kapitalförsörjning bemyndigar regeringen att göra de tekniska justeringar av anslagen och ersättningen för studentpeng och helårsprestationer som följer av att angivna principer för lånefinansiering tillämpas. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 30025 30025 att riksdagen beträffande kapitalförsörjning bemyndigar regeringen att göra de tekniska justeringar av anslagen och ersättningen för studentpeng och helårsprestationer som följer av att angivna principer för lånefinansiering tillämpas. ? 30026 30026 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om användning av delar av anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar för investeringar i utrustning för automatisk hastighetsövervakning ? 30026 30026 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om användning av delar av anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar för investeringar i utrustning för automatisk hastighetsövervakning bifall = utskottet 1993/94:TU26 ? 30027 30027 att riksdagen godkänner att Banverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret inom en ram av 1 075 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 till de ändamål som redovisats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:TU13 ? 30027 30027 att riksdagen godkänner att Banverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret inom en ram av 1 075 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 till de ändamål som redovisats i propositionen ? 30028 30028 att riksdagen godkänner regeringens förslag till anslagskredit, räntekontokredit och låneram ? 30028 30028 att riksdagen godkänner regeringens förslag till anslagskredit, räntekontokredit och låneram Bifall = utskottet 1993/94:TU17 ? 30029 30029 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om Luftfartsverkets investeringsplan under perioden 1994--1996 bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 30029 30029 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om Luftfartsverkets investeringsplan under perioden 1994--1996 ? 30030 30030 att riksdagen godkänner inriktningen på miljöarbetet inom luftfartsområdet ? 30030 30030 att riksdagen godkänner inriktningen på miljöarbetet inom luftfartsområdet bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 30031 30031 att riksdagen godkänner att den i Trollhätte kanalverks balansräkning per den 31 december 1993 upptagna långfristiga skulden till staten läggs till Sjöfartsverkets fasta statskapital bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 30031 30031 att riksdagen godkänner att den i Trollhätte kanalverks balansräkning per den 31 december 1993 upptagna långfristiga skulden till staten läggs till Sjöfartsverkets fasta statskapital ? 30032 30032 att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 407 003 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 30032 30032 att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 407 003 000 kr. ? 30033 30033 att riksdagen till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 30033 30033 att riksdagen till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 30034 30034 att riksdagen till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 156 001 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:JoU13 ? 30034 30034 att riksdagen till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 156 001 000 kr. ? 30035 30035 att riksdagen bemyndigar regeringen att avyttra en andel av statens aktier i Atle Förvaltnings AB och Bure Förvaltnings AB motsvarande ca 7 % av respektive bolags samtliga aktier. ? 30035 30035 att riksdagen bemyndigar regeringen att avyttra en andel av statens aktier i Atle Förvaltnings AB och Bure Förvaltnings AB motsvarande ca 7 % av respektive bolags samtliga aktier. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 30036 30036 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om användning av anslaget E 7. Insatser för ny energiteknik för internationellt energisamarbete (avsnitt 1.3.2) bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 30036 30036 att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om användning av anslaget E 7. Insatser för ny energiteknik för internationellt energisamarbete (avsnitt 1.3.2) ? 30037 30037 att riksdagen godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten ? 30037 30037 att riksdagen godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 30038 30038 att riksdagen medger att utgående reservation på reservationsanslaget Nationell rymdverksamhet får disponeras i enlighet med vad som anförts bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 30038 30038 att riksdagen medger att utgående reservation på reservationsanslaget Nationell rymdverksamhet får disponeras i enlighet med vad som anförts ? 30039 30039 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till 1 kap. 1 § lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter ? 30039 30039 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till 1 kap. 1 § lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 30040 30040 att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 861 516 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU11 ? 30040 30040 att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 861 516 000 kr. ? 30041 30041 att riksdagen godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1) ? 30041 30041 att riksdagen godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1) bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 30042 30042 att riksdagen till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 160 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU8 ? 30042 30042 att riksdagen till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 160 000 000 kr. ? 30043 30043 att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 80 000 000 kr. ? 30043 30043 att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 80 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:BoU9 ? 40002 40002 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om nedskrivning av Statens fastighetsverks verkskapital på 110 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FiU13 ? 40002 40002 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om nedskrivning av Statens fastighetsverks verkskapital på 110 000 000 kr ? 40003 40003 att riksdagen godkänner riktlinjerna för övergång till lån i Riksgäldskontoret avseende universitet och högskolor inom Utbildningsdepartementets område i enlighet med vad som har förordats i propositionen (avsnitt 6.6.3) ? 40003 40003 att riksdagen godkänner riktlinjerna för övergång till lån i Riksgäldskontoret avseende universitet och högskolor inom Utbildningsdepartementets område i enlighet med vad som har förordats i propositionen (avsnitt 6.6.3) bifall = utskottet 1993/94:FiU10 ? 40004 40004 att riksdagen till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 97 648 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:LU23 ? 40004 40004 att riksdagen till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 97 648 000 kr. ? 40005 40005 att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 295 000 000 kr. ? 40005 40005 att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 295 000 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UU15 ? 40006 40006 att riksdagen godkänner förslaget om att lägga ned Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola och att inrätta den nya myndigheten Militärhögskolan den 1 juli 1994 (avsnitt 2.6). bifall = utskottet 1993/94:FöU8 ? 40006 40006 att riksdagen godkänner förslaget om att lägga ned Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola och att inrätta den nya myndigheten Militärhögskolan den 1 juli 1994 (avsnitt 2.6). ? 40007 40007 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av investeringar i befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram om 600 000 000 kr ? 40007 40007 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av investeringar i befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram om 600 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 40008 40008 att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 126 069 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 40008 40008 att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 126 069 000 kr ? 40009 40009 att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 40009 40009 att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr ? 40010 40010 att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 40010 40010 att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 40011 40011 att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 177 642 000 kronor. bifall = utskottet 1993/94:SfU23 ? 40011 40011 att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 177 642 000 kronor. ? 40012 40012 att riksdagen till Statens institut för handikappfrågor i skolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 106 966 000 kr. ? 40012 40012 att riksdagen till Statens institut för handikappfrågor i skolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 106 966 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 40013 40013 att riksdagen till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 212 816 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 40013 40013 att riksdagen till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 212 816 000 kr. ? 40014 40014 att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för forskningsetisk granskning vid statliga universitet och högskolor. ? 40014 40014 att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för forskningsetisk granskning vid statliga universitet och högskolor. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 40015 40015 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om policy för ramp- och expeditionstjänst bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 40015 40015 att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om policy för ramp- och expeditionstjänst ? 40016 40016 att riksdagen godkänner de ekonomiska målen för perioden 1994--1996 och de ekonomiska ramar i övrigt som regeringen förordat för Sjöfartsverkets verksamhet bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 40016 40016 att riksdagen godkänner de ekonomiska målen för perioden 1994--1996 och de ekonomiska ramar i övrigt som regeringen förordat för Sjöfartsverkets verksamhet ? 40017 40017 att riksdagen godkänner den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1994 -- 1996 (avsnitt 2) ? 40017 40017 att riksdagen godkänner den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1994 -- 1996 (avsnitt 2) bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 40018 40018 att riksdagen godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 000 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 200 000 000 kr för den nya verksamheten bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 40018 40018 att riksdagen godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till motvärdet av 1 000 000 000 kr för den gamla verksamheten och motvärdet av 200 000 000 kr för den nya verksamheten ? 40019 40019 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om överföring av anslagssparande och anslagskrediter på ramanslaget Europeiskt rymdsamarbete m.m. till ramanslaget Rymdverksamhet. ? 40019 40019 att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om överföring av anslagssparande och anslagskrediter på ramanslaget Europeiskt rymdsamarbete m.m. till ramanslaget Rymdverksamhet. bifall = utskottet 1993/94:NU15 ? 40020 40020 att riksdagen godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1) bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 40020 40020 att riksdagen godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1) ? 50002 50002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera anslagen för grundutbildning samt forskarutbildning och forskning i enlighet med vad som har förordats i propositionen, (avsnitt 6.6.3) ? 50002 50002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera anslagen för grundutbildning samt forskarutbildning och forskning i enlighet med vad som har förordats i propositionen, (avsnitt 6.6.3) bifall = utskottet 1993/94:FiU10 ? 50003 50003 att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 50003 50003 att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000 kr. ? 50004 50004 att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 392 492 000 kr. ? 50004 50004 att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 392 492 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 50005 50005 att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 50005 50005 att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr ? 50006 50006 att riksdagen till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 109 234 000 kr ? 50006 50006 att riksdagen till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 109 234 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 50007 50007 att riksdagen till Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 17 712 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 50007 50007 att riksdagen till Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 17 712 000 kr. ? 50008 50008 att riksdagen till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 705 191 000 kr. ? 50008 50008 att riksdagen till Uppsala universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 705 191 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 50009 50009 att riksdagen till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 283 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 50009 50009 att riksdagen till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 283 000 kr. ? 50010 50010 att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning för Luftfartsverket i enlighet med vad som anförts i propositionen ? 50010 50010 att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa utdelning för Luftfartsverket i enlighet med vad som anförts i propositionen bifall = utskottet 1993/94:TU15 ? 50011 50011 att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som förordats i propositionen bifall = utskottet 1993/94:TU14 ? 50011 50011 att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som förordats i propositionen ? 50012 50012 att riksdagen godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under budgetåret 1994/95 får uppta riksgäldslån om högst 100 000 000 kr (avsnitt 2) ? 50012 50012 att riksdagen godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under budgetåret 1994/95 får uppta riksgäldslån om högst 100 000 000 kr (avsnitt 2) bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 50013 50013 att riksdagen godkänner vad regeringen har uttalat rörande riskspridning i EKN:s engagemang bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 50013 50013 att riksdagen godkänner vad regeringen har uttalat rörande riskspridning i EKN:s engagemang ? 50014 50014 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om användningen av högst 1 940 600 000 kr av medlen under anslaget för insatser som normalt inte finansieras från anslaget (avsnitt 2.1) ? 50014 50014 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om användningen av högst 1 940 600 000 kr av medlen under anslaget för insatser som normalt inte finansieras från anslaget (avsnitt 2.1) avslag = utskottet 1993/94:AU11 ? 50015 50015 att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2) bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 50015 50015 att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2) ? 60002 60002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 368 000 000 kr ? 60002 60002 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 368 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 60003 60003 att riksdagen till Strategisk försvarsforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 60003 60003 att riksdagen till Strategisk försvarsforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr ? 60004 60004 att riksdagen till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 76 728 000 kr. ? 60004 60004 att riksdagen till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 76 728 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 60005 60005 att riksdagen till Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 868 152 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 60005 60005 att riksdagen till Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 868 152 000 kr. ? 60006 60006 att riksdagen till Medicinska forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 378 691 000 kr. ? 60006 60006 att riksdagen till Medicinska forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 378 691 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 60007 60007 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 teckna borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 000 000 kr (avsnitt 2) bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 60007 60007 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 teckna borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 000 000 kr (avsnitt 2) ? 60008 60008 att riksdagen till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 60008 60008 att riksdagen till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:NU14 ? 60009 60009 att riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om befrielse från skyldighet att betala finansieringsbidrag vid ungdomspraktik (avsnitt 2.3) bifall = utskottet 1993/94:AU11 ? 60009 60009 att riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om befrielse från skyldighet att betala finansieringsbidrag vid ungdomspraktik (avsnitt 2.3) ? 60010 60010 att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169 000 kr. ? 60010 60010 att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU12 ? 70002 70002 att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 970 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 70002 70002 att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 970 000 kr ? 70003 70003 att riksdagen till Forskning inom skolväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 26 134 000 kr. ? 70003 70003 att riksdagen till Forskning inom skolväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 26 134 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 70004 70004 att riksdagen till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 165 472 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 70004 70004 att riksdagen till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 165 472 000 kr. ? 70005 70005 att riksdagen till Medicinska forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 12 770 000 kr. ? 70005 70005 att riksdagen till Medicinska forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 12 770 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 70006 70006 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135 000 000 kr (avsnitt 2). bifall = utskottet 1993/94:NU17 ? 70006 70006 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135 000 000 kr (avsnitt 2). ? 70007 70007 att riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om avskaffande av de avtalade inskolningsplatserna (avsnitt 2.10) ? 70007 70007 att riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om avskaffande av de avtalade inskolningsplatserna (avsnitt 2.10) bifall = utskottet 1993/94:AU11 ? 80002 80002 att riksdagen till Försvarets personalnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 156 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 80002 80002 att riksdagen till Försvarets personalnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 156 000 kr ? 80003 80003 att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 98 416 000 kr. ? 80003 80003 att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 98 416 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 80004 80004 att riksdagen till Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 895 383 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 80004 80004 att riksdagen till Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 895 383 000 kr. ? 80005 80005 att riksdagen till Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 584 169 000 kr. ? 80005 80005 att riksdagen till Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 584 169 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 80006 80006 att riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om praktik för invandrare (avsnitt 2.11) avslag = utskottet 1993/94:AU11 ? 80006 80006 att riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om praktik för invandrare (avsnitt 2.11) ? 90002 90002 att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 22 296 000 kr ? 90002 90002 att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 22 296 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 90003 90003 att riksdagen till Genomförande av skolreformer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 128 975 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 90003 90003 att riksdagen till Genomförande av skolreformer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 128 975 000 kr. ? 90004 90004 att riksdagen till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 864 062 000 kr. ? 90004 90004 att riksdagen till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 864 062 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 90005 90005 att riksdagen till Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 17 341 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 90005 90005 att riksdagen till Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 17 341 000 kr. ? 90006 90006 att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 28 608 931 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:AU11 ? 90006 90006 att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 28 608 931 000 kr. ? 100002 100002 att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 100002 100002 att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 100003 100003 att riksdagen till Särskilda insatser på skolområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 230 170 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 100003 100003 att riksdagen till Särskilda insatser på skolområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 230 170 000 kr. ? 100004 100004 att riksdagen till Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 671 353 000 kr. ? 100004 100004 att riksdagen till Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 671 353 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 100005 100005 att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 267 936 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 100005 100005 att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 267 936 000 kr. ? 110002 110002 att riksdagen till Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 110002 110002 att riksdagen till Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 110003 110003 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 48 187 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 110003 110003 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 48 187 000 kr. ? 110004 110004 att riksdagen till Stockholms universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 582 914 000 kr. ? 110004 110004 att riksdagen till Stockholms universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 582 914 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 110005 110005 att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 303 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 110005 110005 att riksdagen till Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 303 000 kr. ? 120002 120002 att riksdagen till Vissa mindre nämnder för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 494 000 kr ? 120002 120002 att riksdagen till Vissa mindre nämnder för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 494 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 120003 120003 att riksdagen till Sameskolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 31 058 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 120003 120003 att riksdagen till Sameskolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 31 058 000 kr. ? 120004 120004 att riksdagen till Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 692 595 000 kr. ? 120004 120004 att riksdagen till Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 692 595 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 120005 120005 att riksdagen till Rymdforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 42 815 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 120005 120005 att riksdagen till Rymdforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 42 815 000 kr. ? 130002 130002 att riksdagen till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 065 000 kr ? 130002 130002 att riksdagen till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 065 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 130003 130003 att riksdagen till Specialskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 376 839 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 130003 130003 att riksdagen till Specialskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 376 839 000 kr. ? 130004 130004 att riksdagen till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 594 723 000 kr. ? 130004 130004 att riksdagen till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 594 723 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 130005 130005 att riksdagen till Rådet för forskning om universitet och högskolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 846 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 130005 130005 att riksdagen till Rådet för forskning om universitet och högskolor för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 846 000 kr. ? 140002 140002 att riksdagen till Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 736 000 kr ? 140002 140002 att riksdagen till Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 736 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 140003 140003 att riksdagen till Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 484 066 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 140003 140003 att riksdagen till Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 484 066 000 kr. ? 140004 140004 att riksdagen till Kungl. biblioteket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 147 132 000 kr. ? 140004 140004 att riksdagen till Kungl. biblioteket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 147 132 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 150002 150002 att riksdagen till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 858 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 150002 150002 att riksdagen till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 858 000 kr ? 150003 150003 att riksdagen godkänner redovisade förslag om nytt statsbidragssystem för utlandsundervisningen ? 150003 150003 att riksdagen godkänner redovisade förslag om nytt statsbidragssystem för utlandsundervisningen bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 150004 150004 att riksdagen till Linköpings universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 511 845 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 150004 150004 att riksdagen till Linköpings universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 511 845 000 kr. ? 150005 150005 att riksdagen till Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 598 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 150005 150005 att riksdagen till Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 598 000 kr. ? 160002 160002 att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr ? 160002 160002 att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 160003 160003 att riksdagen till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 78 080 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 160003 160003 att riksdagen till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 78 080 000 kr. ? 160004 160004 att riksdagen till Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 276 737 000 kr. ? 160004 160004 att riksdagen till Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 276 737 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 170002 170002 att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:FöU9 ? 170002 170002 att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 170003 170003 att riksdagen godkänner förslaget till ram för budgetåret 1994/95 för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående kompletterande skolor, riksinternatskolor och internationella skolor över grundskolenivån ? 170003 170003 att riksdagen godkänner förslaget till ram för budgetåret 1994/95 för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående kompletterande skolor, riksinternatskolor och internationella skolor över grundskolenivån bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 170004 170004 att riksdagen till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 324 374 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 170004 170004 att riksdagen till Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 324 374 000 kr. ? 170005 170005 att riksdagen till Institutet för rymdfysik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 38 405 000 kr. ? 170005 170005 att riksdagen till Institutet för rymdfysik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 38 405 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 180002 180002 att riksdagen bemyndigar regeringen att, enligt vad som anförts, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen för årselevplatser budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1993/94:UbU7 ? 180002 180002 att riksdagen bemyndigar regeringen att, enligt vad som anförts, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen för årselevplatser budgetåret 1994/95 ? 180003 180003 att riksdagen till Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 466 321 000 kr. ? 180003 180003 att riksdagen till Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 466 321 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 180004 180004 att riksdagen till Polarforskningssekretariatet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 21 100 000 kr bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 180004 180004 att riksdagen till Polarforskningssekretariatet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 21 100 000 kr ? 190002 190002 att riksdagen till Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 552 840 000 kr. ? 190002 190002 att riksdagen till Kungl. Tekniska högskolan: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 552 840 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 190003 190003 att riksdagen bemyndigar regeringen att genom tillfälliga omdispositioner av nationella och internationella forskningsresurser täcka de eventuellt ökade kostnader som uppstår under budgetåret 1994/95 och som motsvaras av minskade kostnader under budgetåret 1995/96. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 190003 190003 att riksdagen bemyndigar regeringen att genom tillfälliga omdispositioner av nationella och internationella forskningsresurser täcka de eventuellt ökade kostnader som uppstår under budgetåret 1994/95 och som motsvaras av minskade kostnader under budgetåret 1995/96. ? 200002 200002 att riksdagen till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 477 355 000 kr. ? 200002 200002 att riksdagen till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 477 355 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 210002 210002 att riksdagen till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 110 517 000 kr. delvis bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 210002 210002 att riksdagen till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 110 517 000 kr. ? 220002 220002 att riksdagen till Vissa bidrag till forskningsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 36 595 000 kr. ? 220002 220002 att riksdagen till Vissa bidrag till forskningsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 36 595 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 230002 230002 att riksdagen till Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 112 827 000 kr. bifall = utskottet 1993/94:UbU8 ? 230002 230002 att riksdagen till Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 112 827 000 kr. ? 30039 30039.1 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till 1 kap. 1 § lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter ? B Bordläggning 1994-01-10 00:00:00 inträffat 2 INL Inlämning 1994-01-10 00:00:00 inträffat 60 HÄN Hänvisning 1994-01-20 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1994-01-25 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av Finansdepartementet 2014-11-24 01:51:11 statustext statustext Ärendet är avslutat GH03100 2019-05-28 12:25:33 tilldelat Tilldelat Konstitutionsutskottet 2014-11-24 01:51:11 GH03100 prop_199394__100.pdf 229424776 pdf Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 https://data.riksdagen.se/fil/89A6AD47-2402-4C28-A59C-F4321CAFCE55 behandlas_i 1993/94:AU10 GH01AU10 bet 1993/94 AU10 Statliga arbetsgivarfrågor, anslag Betänkande behandlas_i 1993/94:AU11 GH01AU11 bet 1993/94 AU11 Arbetsmarknadspolitik Betänkande behandlas_i 1993/94:AU12 GH01AU12 bet 1993/94 AU12 Arbetslivspolitik Betänkande behandlas_i 1993/94:AU17 GH01AU17 bet 1993/94 AU17 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar Betänkande behandlas_i 1993/94:AU20 GH01AU20 bet 1993/94 AU20 Arbetsdomstolen m.m., anslag Betänkande behandlas_i 1993/94:BoU10 GH01BoU10 bet 1993/94 BoU10 Anslag till Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:BoU11 GH01BoU11 bet 1993/94 BoU11 Anslag till främjande av rennäringen m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:BoU12 GH01BoU12 bet 1993/94 BoU12 Byggforskning, fonden för fukt- och mögelskador och åtgärder mot radon i bostäder Betänkande behandlas_i 1993/94:BoU13 GH01BoU13 bet 1993/94 BoU13 Länsstyrelserna m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:BoU15 GH01BoU15 bet 1993/94 BoU15 Vissa anslag till bostadsförsörjningen m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:BoU16 GH01BoU16 bet 1993/94 BoU16 Bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag Betänkande behandlas_i 1993/94:BoU8 GH01BoU8 bet 1993/94 BoU8 Kulturstöd vid ombyggnad m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:BoU9 GH01BoU9 bet 1993/94 BoU9 Allmänna samlingslokaler Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU10 GH01FiU10 bet 1993/94 FiU10 Den ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU12 GH01FiU12 bet 1993/94 FiU12 Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU13 GH01FiU13 bet 1993/94 FiU13 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU15 GH01FiU15 bet 1993/94 FiU15 Statistikfrågor Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU17 GH01FiU17 bet 1993/94 FiU17 Riksdagens revisorer och deras kansli Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU19 GH01FiU19 bet 1993/94 FiU19 Den kommunala ekonomin Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU20 GH01FiU20 bet 1993/94 FiU20 Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95 Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU23 GH01FiU23 bet 1993/94 FiU23 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1994/95 Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU7 GH01FiU7 bet 1993/94 FiU7 Anslag till Kammarkollegiet Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU8 GH01FiU8 bet 1993/94 FiU8 Vissa anslag inom Finansdepartementets område Betänkande behandlas_i 1993/94:FiU9 GH01FiU9 bet 1993/94 FiU9 Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen Betänkande behandlas_i 1993/94:FöU5 GH01FöU5 bet 1993/94 FöU5 Beredskapsbudget Betänkande behandlas_i 1993/94:FöU6 GH01FöU6 bet 1993/94 FöU6 Strålskydd Betänkande behandlas_i 1993/94:FöU8 GH01FöU8 bet 1993/94 FöU8 Ny organisation för hantering av pliktpersonal och för försvarets högskolor Betänkande behandlas_i 1993/94:FöU9 GH01FöU9 bet 1993/94 FöU9 Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95 Betänkande behandlas_i 1993/94:JoU13 GH01JoU13 bet 1993/94 JoU13 Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (Jordbruksdepartementet) Betänkande behandlas_i 1993/94:JoU15 GH01JoU15 bet 1993/94 JoU15 Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (Miljö- och naturresursdepartementet) Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU15 GH01JuU15 bet 1993/94 JuU15 Anslag till Svensk författningssamling m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU16 GH01JuU16 bet 1993/94 JuU16 Anslag till Justitiekanslern Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU17 GH01JuU17 bet 1993/94 JuU17 Anslag till kriminalvården, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU18 GH01JuU18 bet 1993/94 JuU18 Anslag till Brottsförebyggande rådet m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU19 GH01JuU19 bet 1993/94 JuU19 Anslag till polisväsendet Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU20 GH01JuU20 bet 1993/94 JuU20 Anslag till rättshjälp, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU21 GH01JuU21 bet 1993/94 JuU21 Anslag till domstolsväsendet Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU23 GH01JuU23 bet 1993/94 JuU23 Anslag till åklagarväsendet Betänkande behandlas_i 1993/94:JuU25 GH01JuU25 bet 1993/94 JuU25 En brottsofferfond, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU11 GH01KrU11 bet 1993/94 KrU11 Idrott Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU12 GH01KrU12 bet 1993/94 KrU12 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU13 GH01KrU13 bet 1993/94 KrU13 Folkbildning Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU14 GH01KrU14 bet 1993/94 KrU14 Stöd till trossamfund m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU15 GH01KrU15 bet 1993/94 KrU15 Lotterinämnden Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU16 GH01KrU16 bet 1993/94 KrU16 Utveckling av ideell verksamhet Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU17 GH01KrU17 bet 1993/94 KrU17 Internationellt samarbete m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU19 GH01KrU19 bet 1993/94 KrU19 Allmän kulturverksamhet m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU20 GH01KrU20 bet 1993/94 KrU20 Ersättningar och bidrag till konstnärer Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU21 GH01KrU21 bet 1993/94 KrU21 Teater, dans och musik Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU22 GH01KrU22 bet 1993/94 KrU22 Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU23 GH01KrU23 bet 1993/94 KrU23 Arkiv m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU24 GH01KrU24 bet 1993/94 KrU24 Arkivet för ljud och bild Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU25 GH01KrU25 bet 1993/94 KrU25 Kulturmiljövård Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU26 GH01KrU26 bet 1993/94 KrU26 Museer och utställningar Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU27 GH01KrU27 bet 1993/94 KrU27 Forskning Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU28 GH01KrU28 bet 1993/94 KrU28 Massmedier m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU29 GH01KrU29 bet 1993/94 KrU29 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten Betänkande behandlas_i 1993/94:KrU30 GH01KrU30 bet 1993/94 KrU30 Turism Betänkande behandlas_i 1993/94:KU27 GH01KU27 bet 1993/94 KU27 Presstöd m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:KU29 GH01KU29 bet 1993/94 KU29 Anslag till statschefen och regeringen Betänkande behandlas_i 1993/94:KU31 GH01KU31 bet 1993/94 KU31 Anslag till allmänna val Betänkande behandlas_i 1993/94:KU32 GH01KU32 bet 1993/94 KU32 Stöd till politiska partier Betänkande behandlas_i 1993/94:KU33 GH01KU33 bet 1993/94 KU33 Anslag till Datainspektionen Betänkande behandlas_i 1993/94:KU34 GH01KU34 bet 1993/94 KU34 Anslag till sametinget Betänkande behandlas_i 1993/94:KU35 GH01KU35 bet 1993/94 KU35 Riksdagen och dess myndigheter Betänkande behandlas_i 1993/94:LU21 GH01LU21 bet 1993/94 LU21 Konsumentpolitiska frågor m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:LU22 GH01LU22 bet 1993/94 LU22 Livsmedelskontroll m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:LU23 GH01LU23 bet 1993/94 LU23 Anslag till kronofogdemyndigheterna Betänkande behandlas_i 1993/94:LU24 GH01LU24 bet 1993/94 LU24 Anslag till Bokföringsnämnden, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:LU25 GH01LU25 bet 1993/94 LU25 Anslag till Patentverket, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:NU14 GH01NU14 bet 1993/94 NU14 Vissa utrikeshandelsfrågor Betänkande behandlas_i 1993/94:NU15 GH01NU15 bet 1993/94 NU15 Näringspolitik Betänkande behandlas_i 1993/94:NU16 GH01NU16 bet 1993/94 NU16 Företag med statligt ägande Betänkande behandlas_i 1993/94:NU17 GH01NU17 bet 1993/94 NU17 Energipolitik Betänkande behandlas_i 1993/94:NU18 GH01NU18 bet 1993/94 NU18 Bank- och försäkringsfrågor Betänkande behandlas_i 1993/94:NU21 GH01NU21 bet 1993/94 NU21 Provning och kontroll Betänkande behandlas_i 1993/94:NU25 GH01NU25 bet 1993/94 NU25 Innovationsstöd Betänkande behandlas_i 1993/94:SfU12 GH01SfU12 bet 1993/94 SfU12 Socialförsäkring - inriktning och anslag Betänkande behandlas_i 1993/94:SfU13 GH01SfU13 bet 1993/94 SfU13 Studiestöd m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:SfU14 GH01SfU14 bet 1993/94 SfU14 Invandrar- och flyktingpolitiken Betänkande behandlas_i 1993/94:SfU15 GH01SfU15 bet 1993/94 SfU15 Föräldraförsäkring Betänkande behandlas_i 1993/94:SfU16 GH01SfU16 bet 1993/94 SfU16 Bostadstillägg till pensionärer Betänkande behandlas_i 1993/94:SfU23 GH01SfU23 bet 1993/94 SfU23 Administration av socialförsäkringen Betänkande behandlas_i 1993/94:SkU22 GH01SkU22 bet 1993/94 SkU22 Anslag till skatteförvaltningen, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:SkU23 GH01SkU23 bet 1993/94 SkU23 Anslag till Tullverket, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:SkU24 GH01SkU24 bet 1993/94 SkU24 Tullpreferenser för Albanien Betänkande behandlas_i 1993/94:SoU20 GH01SoU20 bet 1993/94 SoU20 Socialpolitik - inriktning och anslag Betänkande behandlas_i 1993/94:SoU27 GH01SoU27 bet 1993/94 SoU27 Handikappombudsman Betänkande behandlas_i 1993/94:TU1 GH01TU1 bet 1993/94 TU1 Överstyrelsen för civil beredskap Betänkande behandlas_i 1993/94:TU12 GH01TU12 bet 1993/94 TU12 Viss internationell verksamhet Betänkande behandlas_i 1993/94:TU13 GH01TU13 bet 1993/94 TU13 Banverket m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:TU14 GH01TU14 bet 1993/94 TU14 Sjöfart Betänkande behandlas_i 1993/94:TU15 GH01TU15 bet 1993/94 TU15 Luftfart Betänkande behandlas_i 1993/94:TU16 GH01TU16 bet 1993/94 TU16 Trafikpolitikens mål Betänkande behandlas_i 1993/94:TU17 GH01TU17 bet 1993/94 TU17 Post- och telekommunikation Betänkande behandlas_i 1993/94:TU21 GH01TU21 bet 1993/94 TU21 Köp av kollektivtrafik Betänkande behandlas_i 1993/94:TU22 GH01TU22 bet 1993/94 TU22 Funktionshindrades resemöjligheter Betänkande behandlas_i 1993/94:TU23 GH01TU23 bet 1993/94 TU23 Meteorologi, geoteknik m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:TU25 GH01TU25 bet 1993/94 TU25 Kommunikationsforskning Betänkande behandlas_i 1993/94:TU26 GH01TU26 bet 1993/94 TU26 Vägverket Betänkande behandlas_i 1993/94:UbU5 GH01UbU5 bet 1993/94 UbU5 Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:UbU6 GH01UbU6 bet 1993/94 UbU6 Vissa skollagsfrågor Betänkande behandlas_i 1993/94:UbU7 GH01UbU7 bet 1993/94 UbU7 Anslag till skolväsendet, m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:UbU8 GH01UbU8 bet 1993/94 UbU8 Anslag till högre utbildning och forskning Betänkande behandlas_i 1993/94:UU14 GH01UU14 bet 1993/94 UU14 Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartementets område Betänkande behandlas_i 1993/94:UU15 GH01UU15 bet 1993/94 UU15 Internationellt utvecklingssamarbete Betänkande behandlas_i 1993/94:UU16 GH01UU16 bet 1993/94 UU16 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa Betänkande