2338894 GH01SoU1 1993/94 SoU1 bet bet Betänkande 1993/94:SoU1 Betänkande Debatt om förslag SoU 1 0 1993-09-23 00:00:00 2005-11-08 12:40:47 1993-09-23 00:00:00 Barn och ungdom saknas webbnav {9120E1CA-5C30-423C-95C0-DBC7DC3DCD7A} https://data.riksdagen.se/dokument/GH01SoU1/text https://data.riksdagen.se/dokument/GH01SoU1 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH01SoU1 https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GH01SoU1 <div class="sidhuvud_publikation">Socialutskottets betänkande</div> <div class="sidhuvud_beteckning">1993/94:SOU01</div> <h1>Barn och ungdom</h1> <hr class="sidhuvud_linje"> <h2>Innehåll</h2> <ul><li class="innehall_lista"><a href="#bsam">Sammanfattning</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bmot">Motionerna</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#btext">Utskottet</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bhemst">Hemställan</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bres">Reservation</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bbil">Bilaga</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#binh">Innehållsförteckning</li></a></ul> <pre>1993/94</pre> <pre></pre> <pre> SoU1</pre> <a name="bsam"></a><h2>Sammanfattning</h2><pre>I betänkandet behandlas 24 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1993, som rör olika frågor om barn och ungdom. Den övervägande delen av dessa frågor har behandlats av utskottet tidigare, senast hösten 1992 i betänkandet 1992/93:SoU2. Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats en reservation (nyd) och en meningsyttring (v).</pre> <a name="bprop"></a><h2></h2> <a name="bmot"></a><h2>Motionerna</h2><pre>1992/93:So210 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning tillsätts med uppdrag att bl.a. kartlägga antalet gatubarn i Sverige, deras situation och vad som förorsakat den, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sociala myndigheter och andra som har att göra med barn som far illa görs mer medvetna om gatubarnens existens och situation för att kunna arbeta förebyggande och behandlande.</pre> <pre>1992/93:So220 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Socialtjänstutredningen rörande barn i familjehem.</pre> <pre>1992/93:So247 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra regler som förutsätter att mamman har ett huvudansvar för barnen.</pre> <pre>1992/93:So259 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) efter orden "genom missbruk av beroendeframkallande medel" införa tillägget "eller dopningsmedel".</pre> <pre>1992/93:So271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, c, kds, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inkorporation av FN:s konvention om barnens rättigheter.</pre> <pre>1992/93:So281 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behov av regler för flyttning av barn.</pre> <pre>1992/93:So282 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för socialnämnd (eller motsvarande) att besluta om barns umgänge.</pre> <pre>1992/93:So286 av Björn Ericson och Ines Uusmann (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av 71 § socialtjänstlagen.</pre> <pre>1992/93:So289 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett samlat ungdomspolitiskt förslag enligt vad i motionen anförts, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intensifierad information till ungdomar om sexuella övergrepp, 8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att inrätta ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge ungdomsmottagningarna resurser för att utveckla arbetet med missbruk bland ungdomar.</pre> <pre>1992/93:So307 av Eva Zetterberg och Birgit Henriksson (v, m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av barns rättssäkerhet enligt vad i motionen anförts om möjligheter att förbättra deras rättssäkerhet.</pre> <pre>1992/93:So601 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föräldrautbildningen inom mödra- och barnhälsovården bör ges ökad status och ökat stöd, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föräldrautbildning inom barnomsorg och skola bör sanktioneras och stödjas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning med bl.a. uppdrag att utreda föräldrautbildningens betydelse, organisation och innehåll bör tillsättas.</pre> <pre>1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ökad föräldrautbildning.</pre> <pre>1992/93:Ju504 av Christel Anderberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för målsägande att bli underrättad när omhändertagen enligt lagen om vård av unga avviker eller eljest vistas på fri fot. (Motionen har överlämnats till socialutskottet från justitieutskottet.)</pre> <pre>1992/93:Ju647 av Ian Wachtmeister och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reglerna för marknadsföringen av s.k. sexresor ses över i syfte att förbjuda hanteringen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj mot sexturism, sexuell handel med barn och barnprostitution, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det behövs en kartläggning av barnprostitutionen i Sverige med förslag till åtgärder.</pre> <pre>1992/93:Ju802 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ökat strukturerat samarbete mellan lokala och regionala instanser för att hjälpa barn som far illa.</pre> <pre>1992/93:Ju836 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på ett tidigt stadium ingripa med riktade åtgärder mot barn i riskzonen.</pre> <a name="btext"></a><h2>Utskottet</h2><pre>Övergripande frågor</pre> <pre>FN:s barnkonvention</pre> <pre>Motionen</pre> <pre>I motion So271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, c, kds, v) begärs ett tillkännagivande om inkorporation av FN:s konvention om barnens rättigheter. Motionärerna anser att man alltför ofta bortser från konventionens stadganden i samband med lagtillämpning och myndighetsutövning samt vid politiska beslut och prioriteringar. En inkorporering av konventionen i svensk rätt skulle enligt motionärerna stärka barnens ställning.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>FN:s konvention om barnets rättigheter trädde i kraft den 2 september 1990 sedan den ratificerats av 20 stater, av vilka Sverige var en. Genom ratificeringen har Sverige iklätt sig en internationell, folkrättslig förpliktelse att följa konventionens bestämmelser. Till skillnad från situationen i många andra länder är dock internationella konventioner inte direkt tillämplig rätt i Sverige. Domstolar och myndigheter är därför inte bundna av konventionens regler såsom svensk lag, såvida inte konventionen införlivats med svensk rätt genom särskild lag. Detta är emellertid en mindre vanlig metod i Sverige. I stället har regeringen att tillse att innehållet i svensk rätt motsvarar den ifrågavarande konventionens bestämmelser. Bestämmelserna kan emellertid användas av domstolar och myndigheter när man tolkar svensk rätt.</pre> <pre>Utskottet behandlade i betänkandet 1992/93:SoU15 regeringens inriktning av välfärdspolitiken i årets budgetproposition, bl.a. i fråga om familjer och barn och motioner med anledning av propositionen. Utskottet instämde i regeringens politik och avstyrkte motionerna. Regeringens politik har bl.a. till målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran ligger på familjen. Statens och kommunernas insatser för barn och ungdomar skall ses som ett komplement till hemmets vård och fostran och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna. Barnomsorgspolitiken syftar enligt regeringen till att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar genom en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder för fritt utnyttjande av olika barnomsorgsformer tas bort. Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att sörja för kvaliteten i barns uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och fostran. Häri ingår bl.a. barnomsorg och förebyggande åtgärder som syftar till att ge barn god hälsa och en bra miljö.</pre> <pre>Utskottet behandlade under våren 1993 också regeringens proposition om en Barnombudsman (prop. 1992/93:173). Utskottet har tillstyrkt att en sådan befattning inrättas (bet. 1992/93:SoU21) och riksdagen har beslutat i enlighet med utskottets förslag (rskr. 322). Befattningen inrättades den 1 juli i år. I propositionen anförs bl.a. följande (s. 8).</pre> <pre>Barnkonventionen är ett av de viktigaste instrumenten som tillkommit under senare år för att värna om barns och ungdomars levnadsvillkor, rättigheter och intressen. De stater som ratificerat konventionen har åtagit sig att se till att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet när åtgärder som berör barn vidtas. Jag anser att vi i Sverige har anledning att fästa stor vikt vid detta rättighetsdokument för barn och ungdom. Eftersom barnkonventionen är ett ovanligt styrinstrument genom att det i så hög grad är ett princip- och normdokument och omfattar alla tänkbara områden som rör barns och ungdomars rättigheter, finns det anledning att tänka radikalt om hur konventionen bör behandlas i vårt land. Jag delar den uppfattning som framförts i bl.a. Rädda Barnens remissyttrande att själva tolkningen av principerna i ett nationellt sammanhang är betydelsefull, liksom processen kring de återkommande konventionsrapporterna. Konventionen syftar till att skapa opinion och stimulera till debatt om barnfrågorna och fyller därmed en viktig funktion också i vårt land.</pre> <pre>I propositionen (s. 10) framhålls vidare att konventionen som sådan inte enligt vår rättstradition kan tillämpas som svensk lag. Sverige har dock förpliktat sig att se till att svensk lagstiftning stämmer överens med konventionens bestämmelser. Att kontrollera den saken kommer att vara en särskild uppgift för Barnombudsmannen. I regeringens proposition (1989/90:107) om godkännande av FN:s barnkonvention har en systematisk genomgång gjorts av konventionens artiklar i förhållande till svensk lagstiftning. Ombudsmannen skall särskilt ägna uppmärksamhet åt att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt konventionen.</pre> <pre>Regeringen har i enlighet med konventionens bestämmelser hösten 1992 lämnat en rapport till den särskilda FN-kommittén för barnets rättigheter. I rapporten redovisas i vad mån svensk lagstiftning svarar mot konventionen. Bl.a. anges att arbetet med att leva upp till konventionens bestämmelser och principer åtnjuter särskild prioritet och att den svenska regeringens målsättning är att barns och ungdomars position skall flyttas fram. Barnperspektivet skall prägla arbetet på alla de samhällsområden där barns intressen berörs, sägs det. FN-kommittén har behandlat rapporten och i januari 1993 antagit vissa s.k. observationer. För att förstärka konventionens tillämpning i praktiken föreslår kommittén att den fördragsslutande staten överväger bl.a. att direkt inkorporera konventionens bestämmelser i nationell lagstiftning.</pre> <pre>Fri- och rättighetskommittén har nyligen avgivit sitt delbetänkande Fri- och rättighetsfrågor Del B, Inkorporering av Europakonventionen (SOU 1993:40). I betänkandet föreslås att Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna införlivas i svensk rätt. Kommittén ställer frågan varför Europakonventionen -- och inte även andra konventioner om mänskliga rättigheter -- bör införlivas i svensk rätt. Europakonventionen skiljer sig från övriga internationella konventioner på flera sätt, anges det, dels genom att dess rättigheter kan prövas vid domstol då de grundar en materiell rätt för den enskilde, dels genom att konventionens tillämpning och verkställande bygger på en utpräglad juridisk grund och dels genom att innebörden av ganska allmänt hållna rättighetsregler konkretiseras i domstolens praxis. Kommittén anser således att Europakonventionen har en sådan särställning bland konventionerna om mänskliga rättigheter att denna i inkorporeringshänseende bör behandlas på annat sätt än övriga konventioner om mänskliga rättigheter (s. 125). Betänkandet har nyligen varit föremål för remissbehandling och bereds för närvarande inom regeringskansliet.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Sverige godkände FN:s barnkonvention år 1990. Inför godkännandet gjordes en systematisk genomgång av konventionens artiklar i förhållande till gällande lagstiftning. Arbetet med att leva upp till konventionens bestämmelser och principer har därefter åtnjutit särskilt hög prioritet. En tjänst som Barnombudsman har inrättats fr.o.m. den 1 juli i år. Barnombudsmannen skall särskilt ägna uppmärksamhet åt att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt konventionen. Mot denna bakgrund, och då frågan om införlivande av internationella konventioner i svensk rätt för närvarande är aktuell inom regeringskansliet, anser utskottet inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion So271 (fp, c, kds, v). Motionen avstyrks.</pre> <pre>Föräldraansvaret</pre> <pre>Motionen</pre> <pre>I motion So247 av Christer Lindblom m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om ändring av regler som förutsätter att mamman har ett huvudansvar för barnen (yrkande 5). Motionärerna anser att en förändring av mansrollen är en viktig förutsättning för framsteg på jämställdhetsområdet och att männen bör ta ett större ansvar för barn, hem och hushåll. Regler som förutsätter att mamman har huvudansvaret för barnen bör ändras, anser motionärerna, och de nämner som exempel att barnbidraget automatiskt går till kvinnan vid en separation, att barnet automatiskt blir mantalsskrivet hos modern när föräldrarna har gemensam vårdnad, att den biologiske pappan saknar rätt till föräldraledighet efter en separation samt att korrespondens mellan myndigheter och barnets hem ofta sker på förtryckta blanketter i moderns namn. Det bör överlåtas åt berörda parter att enas om hur de vill ha det, avslutar motionärerna.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>Enligt 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag i allmänhet modern i de fall barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, om inte föräldrarna anmält att bidraget skall utbetalas till fadern. Om barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av föräldrarna tillkommer rätten att uppbära bidraget efter anmälan den förälder som barnet bor hos. Om barnet inte står under föräldrarnas gemensamma vårdnad är det vårdnadshavaren som har rätt till bidraget.</pre> <pre>Folkbokföringslagen (1991:481) anger bl.a. att en person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella församling där han är att anse som bosatt (6 § första stycket). Ett nyfött barn folkbokförs i allmänhet i den församling där modern är folkbokförd (6 § andra stycket). Den som flyttat skall enligt 25 § göra anmälan om flyttningen. För barn under 18 år skall anmälan göras av barnets vårdnadshavare. Barn som har fyllt 16 år har dock rätt att själv göra sådan anmälan (30 §).</pre> <pre>Enligt 1 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. har en arbetstagare som förälder rätt till ledighet från sin anställning enligt bestämmelserna i lagen. Sådan rätt till ledighet har även bl.a. arbetstagare som tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem och arbetstagare som stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern. I 4 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) anges att en försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäkringskassa har rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning i enlighet med vad som anges i kapitlet. I 3 § anges bl.a. att föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. En förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenningen under hela denna tid.</pre> <pre>FN har beslutat att utlysa år 1994 som det internationella familjeåret. Inom regeringskansliet har bildats en interdepartemental beredningsgrupp för att förbereda Sveriges verksamhet med anledning av familjeåret. Kommittén för FN:s familjeår och Socialdepartementet anordnar kommande höst en hearing beträffande kunskaps- och informationsbehovet när det gäller frågor som rör familjesplittring och skilsmässor. Syftet är att stimulera till en kunskapsutveckling på kort och lång sikt.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är positivt att männen tar ett större ansvar för sina barns uppväxt och aktivt deltar i omsorgen om barnen. Utskottet anser också att föräldrarna har goda möjligheter att -- när de är ense om saken -- genom en anmälan till berörd myndighet lösa de frågor som tas upp i motionen. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion So247 (fp) yrkande 5. Motionsyrkandet avstyrks.</pre> <pre>Allmänna insatser</pre> <pre>Föräldrautbildning</pre> <pre>Motionerna</pre> <pre>I motion So601 av Margareta Viklund (kds) begärs tillkännagivanden om att föräldrautbildningen inom mödra- och barnhälsovården bör ges ökad status och ökat stöd (yrkande 1), om att föräldrautbildning inom barnomsorg och skola bör sanktioneras och stödjas (yrkande 2) och om att en utredning med bl.a. uppdrag att utreda föräldrautbildningens betydelse, organisation och innehåll bör tillsättas (yrkande 3). Många föräldrar känner sig utsatta inför alla krav som ställs på dem, anförs det i motionen. Många saknar ett socialt nätverk och har därför behov av att utbyta erfarenheter och kunskaper med andra föräldrar. Det är enligt motionären viktigt att föräldrautbildningen får ökad status och lyfts fram som en viktig uppgift inom framför allt mödra- och barnhälsovården. Det är vidare angeläget att föräldrar med barn i barnomsorg och skola ges möjlighet att delta i föräldrautbildning. Eftersom föräldrautbildningen inte fått det genomslag som förväntades finns det anledning att på nytt utreda verksamheten, heter det avslutningsvis.</pre> <pre>I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om behovet av ökad föräldrautbildning (yrkande 3). Motionärerna framhåller att det fortfarande saknas föräldrautbildning i tillräcklig omfattning. De anser att studieförbund som satsar på föräldrautbildning skall ges extra statligt stöd till sådan verksamhet.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>I betänkandet 1990/91:SoU2 (s. 42 f.) behandlade utskottet motioner liknande de nu aktuella. Utskottet anförde bl.a. följande.</pre> <pre>Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund. Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till hur en föräldrautbildning under förskole- och skolår kan utvecklas och stimuleras.</pre> <pre>Vad utskottet anfört om föräldrautbildning gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 5).</pre> <pre>I betänkandet 1991/92:SoU12 behandlade utskottet hösten 1991 åter motioner liknande de nu aktuella. Utskottet anförde bl.a. följande (s. 35).</pre> <pre>Riksdagen gav förra hösten regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av en föräldrautbildning för föräldrar till förskole- och skolbarn. Därvid uttalades att regeringen borde lägga fram förslag till hur en sådan föräldrautbildning kunde utvecklas och stimuleras. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet utgår från att regeringen, så snart socialstyrelsen redovisat sitt uppdrag om barnhälsovården och den del av föräldrautbildningen som är kopplad till denna, återkommer till riksdagen med ett förslag om föräldrautbildning i enlighet med utskottets tidigare tillkännagivande. Motionerna -- -- -- påkallar därmed ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.</pre> <pre>I utskottets betänkande 1991/92:SoU15 (s. 176) vidhöll utskottet sin tidigare inställning i denna fråga och avstyrkte då aktuella motioner. Socialstyrelsens utredning Skydda skyddsnätet! En utredning om barnhälsovårdens funktion och uppgifter under 90-talet redovisades våren 1992. Utredningen behandlar bl.a. frågor som rör föräldrautbildningen. För en mer utförlig redovisning hänvisas till utskottets sistnämnda betänkande (s. 85 f. och 175 f.). Enligt uppgift från Socialdepartementet har ärendet remissbehandlats och är nu föremål för fortsatta överväganden inom departementet. Medel har under budgetåret 1991/92 delats ut från Allmänna arvsfonden till Arbetarnas bildningsförbund (ABF) till utvecklande av förbundets föräldrautbildningsverksamhet.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Utskottet, som åtskilliga gånger påtalat vikten av insatser när det gäller föräldrautbildningen, vidhåller sin inställning beträffande behovet av åtgärder från regeringen. Frågan övervägs för närvarande inom regeringskansliet i samband med beredningen av Socialstyrelsens utredning om barnhälsovården. Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om föräldrautbildningen. I avvaktan på regeringens ställningstagande bör riksdagen inte ta något initiativ i frågan. Motionerna So601 (kds) yrkandena 1--3 och So610 (v) yrkande 3 avstyrks.</pre> <pre> Insatser för särskilt utsatta barn och ungdomar</pre> <pre>Socialtjänstens barnkompetens</pre> <pre>Motionen</pre> <pre>I motion So307 av Eva Zetterberg och Birgit Henriksson (v, m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av barns rättssäkerhet (delvis). Decentraliseringssträvandena i kombination med sammanslagning av de tidigare separata sociala nämnderna har lett till en uttunning av socialtjänstens specifika kompetens, vilket drabbat barnområdet särskilt hårt, sägs det i motionen. Vidare pekar motionärerna på att antalet socialläkare kraftigt har reducerats, vilket medfört att barnavårdsutredningarnas kvalitet försämrats. Slutligen anser motionärerna att utbildningen vid socialhögskolorna i större utsträckning än för närvarande borde omfatta kunskaper om barns utveckling, reaktionssätt och behov i syfte att stärka barnperspektivet. (Motionen i övrigt behandlas nedan under rubrikerna Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen och Förutsättningar för tvångsvård.)</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>I juni 1991 tillsattes en parlamentarisk kommitté, Socialtjänstkommittén, för att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (dir. 1991:50). Utgångspunkten för kommitténs arbete bör enligt direktiven vara att det synsätt som kommer till uttryck i socialtjänstlagens målformuleringar skall ligga fast. Översynen skall enligt direktiven bl.a. innefatta en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syfta till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Kommitténs arbete skall enligt direktiven inriktas mot följande huvudområden: 1. Socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd, det yttersta ansvaret och vistelsebegreppet. 2. Överklagande av beslut inom socialtjänsten. 3. Kommunernas socialbidragsnormer. 4. Socialtjänstens framtida inriktning och organisation. 5. Tillsyn, uppföljning och utvärdering. I direktiven berörs särskilt samhällets insatser för utsatta barn och ungdomar. Kommittén bör bl.a. utreda behovet av och formerna för socialtjänstens allmänt inriktade och förebyggande insatser och i dessa delar särskilt beakta behovet av samordning mellan olika verksamheter. I uppdraget ingår också att överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § bör vara utformade samt att förbereda en kommande översyn av socionomutbildningen. I ett delbetänkande från kommittén i april 1993, Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30), behandlas punkterna 1--3 ovan. Frågorna under punkterna 4--5 behandlas i kommande huvudbetänkande. Kommitténs arbete kommer enligt uppgift att slutföras nästkommande år.</pre> <pre>Den Alkoholpolitiska kommissionen (dir. 1991:124), vars främsta uppgift är att formulera en strategi för att nå målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar, skall också kartlägga och analysera missbrukets konsekvenser för missbrukarnas familjer och bedöma vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt barnens, behov av stöd. Kommissionen skall enligt direktiven avsluta sitt arbete före utgången av innevarande år.</pre> <pre>En motion om ökad barnkompetens inom socialtjänsten behandlades av utskottet hösten 1992 i betänkandet 1992/93:SoU2 (s. 10 f.). I betänkandet finns en redogörelse för Socialstyrelsens olika insatser på området. Bl.a. har styrelsen i augusti 1991 fått i uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet med barn inom individ- och familjeomsorgen. Projektet, som fått namnet Barn i fokus, kommer i första hand att omfatta barn upp till tolv års ålder och beräknas pågå i tre år. Vid besvarandet av motionen hänvisade utskottet till det väntade förslaget om en Barnombudsman samt uppdraget för Socialtjänstkommittén vari ingår att förbereda en kommande översyn av socionomutbildningen. Utskottet ansåg att pågående utredningsarbete borde avvaktas. Motionen avstyrktes.</pre> <pre>I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 6 s. 128) anges att det sociala arbetet i alltför liten grad styrs av vetenskap och beprövad erfarenhet. Vetenskapligt grundade utvärderingar av behandlingsmetoder och andra insatser inom socialtjänsten saknas i stor utsträckning. För att råda bot på denna brist byggs nu en fristående centrumbildning upp inom Socialstyrelsen, Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS). CUS skall bl.a. genom forskningsförankrade kunskaps- och erfarenhetsöversikter bidra till att öka individ- och familjeomsorgens kunskaper om effekterna av olika insatser. Regeringen gav också i september 1992 Socialstyrelsen ett brett uppdrag vari bl.a. ingår att följa individ- och familjeomsorgens insatser riktade till utsatta barn, ungdomar och deras familjer. Särskild uppmärksamhet bör ges de mest utsatta barnen som med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall ges samhällets skydd, framgår det av propositionen.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>En befattning som Barnombudsman har nyligen inrättats. Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen, varvid utsatta barn och ungdomar skall ägnas särskild uppmärksamhet. I direktiven till Socialtjänstkommittén och Alkoholpolitiska kommissionen berörs särskilt samhällets insatser för utsatta barn och ungdomar. I uppdraget till Socialtjänstkommittén ingår också att förbereda en kommande översyn av socionomutbildningen. Socialtjänstkommitténs arbete skall slutföras nästkommande år och Alkoholpolitiska kommissionens betänkande skall överlämnas under innevarande år. Även Socialstyrelsen har fått olika uppdrag när det gäller insatserna för barn inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Utskottet har tidigare uttalat att det pågående utredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker motion So307 (v, m) i motsvarande del.</pre> <pre>Sexuella övergrepp mot barn m.m.</pre> <pre>Motionerna</pre> <pre>I motion So289 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intensifierad information till ungdomar om sexuella övergrepp (yrkande 6), dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att inrätta ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott (yrkande 8). Sexualbrott mot barn och våldtäkter på unga flickor är enligt motionärerna två problem som blivit allt vanligare. Kunskapsspridningen om sexuella övergrepp bör intensifieras, framför allt i förebyggande syfte, och ansvaret bör ligga hos Socialstyrelsen, anför motionärerna. De föreslår vidare att ett centrum för barn och ungdomar som utsatts för incest och andra sexbrott inrättas. Vid ett sådant centrum skulle terapeutisk behandling, forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning kunna genomföras.</pre> <pre>I motion Ju802 av Margareta Viklund (kds) begärs ett tillkännagivande om behovet av ökat strukturerat samarbete mellan lokala och regionala instanser för att hjälpa barn som far illa (yrkande 2). Om myndigheterna samarbetar blir sådana brott som sexuella övergrepp mot barn synliga, menar motionären och pekar särskilt på den s.k. Eskilstunamodellen.</pre> <pre>I motion Ju647 av Ian Wachtmeister och Laila Strid-Jansson (nyd) begärs tillkännagivanden dels om att reglerna för marknadsföringen av s.k. sexresor ses över i syfte att förbjuda hanteringen (yrkande 1), dels om en informationskampanj mot sexturism, sexuell handel med barn och barnprostitution (yrkande 4), dels om att det behövs en kartläggning av barnprostitutionen i Sverige med förslag till åtgärder (yrkande 6). Den sexuella handeln med barn ökar enligt motionärerna lavinartat. Svenska män söker sig till länder där barn utbjuds. Motionärerna anser att marknadsföring av sexuella tjänster och s.k. sexresor bör förbjudas. Vidare föreslås en informationskampanj i syfte att motverka sexturismen från Sverige. Avslutningsvis framhåller motionärerna att det även i Sverige förekommer barnprostitution, vars omfattning inte är obetydlig.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>I utskottets betänkande 1989/90:SoU5 (s. 24 f.) redovisas Socialstyrelsens tidigare insatser när det gäller frågor om våld och sexuella övergrepp mot barn. Olika former för samarbete mellan myndigheter -- bl.a. den s.k. Eskilstunamodellen -- redovisas likaså. För en mer utförlig bakgrund hänvisas till denna genomgång. Socialstyrelsen har under senare år ställt utvecklingsmedel till förfogande för ett flertal projekt, som avsett insatser för barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp. Vidare har styrelsen gett ut Allmänna råd (1991:3) om handläggningen av ärenden rörande sexuella övergrepp mot barn. Brottsförebyggande rådet har genomfört ett flerårigt forsknings- och utredningsprojekt beträffande sexuella övergrepp mot barn. För en mer noggrann genomgång av det arbete som utförts hänvisas till utskottets betänkande 1992/93:SoU2 (s. 12 f.). I det betänkandet behandlades också en motion i ämnet, och utskottet konstaterade att det i olika sammanhang framhållit betydelsen av att samhället ägnar stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har en särskilt utsatt ställning. Vidare konstaterade utskottet att det pågår arbete på flera olika håll i syfte att förbättra samhällets omsorger om dessa barn. Utskottet hänvisade också till den av regeringen aviserade propositionen om en Barnombudsman och avstyrkte den då aktuella motionen. I direktiven till Socialtjänstkommittén berörs som tidigare nämnts särskilt samhällets insatser för utsatta barn och ungdomar. Kommittén bör bl.a. utreda behovet av och formerna för socialtjänstens allmänt inriktade och förebyggande insatser och i dessa delar särskilt beakta behovet av samordning mellan olika verksamheter.</pre> <pre>Våren 1993 behandlade utskottet två motioner (v, fp, kds) om inrättande av ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott (bet. 1992/93:SoU15). Utskottet anförde följande (s. 47).</pre> <pre>Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av att samhället ägnar stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har en särskilt utsatt ställning. Detta inkluderar såväl hälso- och sjukvårdens som socialtjänstens insatser för barn som utsatts för sexuella övergrepp. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn, följa upp och utvärdera verksamheterna samt utveckla och förmedla kunskap inom dessa områden. Formerna härför bestämmer styrelsen själv. -- -- --</pre> <pre>Motionerna avstyrktes.</pre> <pre>I sitt forskningsbetänkande våren 1993 behandlade utskottet en motion om ökad forskning om incest (bet. 1992/93:SoU25 s. 16 f.). Utskottet var ense med motionärerna i fråga om behovet av ökade insatser såvitt avser forskning och metodutveckling inom området. Utskottet ansåg det angeläget att forskningsresultaten förs ut till olika personalkategorier, som kommer i kontakt med dem som drabbas, och menade att Barnombudsmannen i det avseendet har en viktig funktion att fylla. Utskottet utgick från att Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) beaktar behovet av ökade forsknings- och utvecklingsinsatser beträffande incest utan något initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrktes.</pre> <pre>En motion om insatser mot sexresorna till Sydostasien behandlades av utskottet våren 1990 (1989/90:SoU17 s. 41 f.). Utskottet redogjorde för de insatser som planerades när det gällde information till nordiska utlandsresenärer om smittspridning av sexuellt överförbara sjukdomar. Utskottet ansåg det angeläget att utlandsresenärer nås av information om den prostitution som förekommer i olika delar av världen och de smittrisker som denna prostitution för med sig. Mot bakgrund av det arbete som pågick ansåg utskottet inte att riksdagen hade anledning att vidta någon sådan åtgärd som begärdes i den då aktuella motionen.</pre> <pre>Svenska Resebyråföreningen, som är en intresseorganisation för landets resebyråer och som företräder ca 170 reseföretag, har deltagit i Rädda Barnens kampanj mot barnsexturismen och medverkat till att de flesta researrangörerna numera informerar sina resenärer om den barnprostitution som förekommer i olika länder.</pre> <pre>Rikspolisstyrelsen (RPS) fick i december förra året i uppdrag av regeringen att verka för ett ökat samarbete med utländsk polis för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn från svenska turisters sida. Problemen hade uppmärksammats bl.a. genom Rädda Barnens kampanj mot barnsexturism och den internationella aktionen mot brottslighet av detta slag (End Child Prostitution in Asian Tourism, ECPAT). Uppdraget har delredovisats till regeringen och RPS kommer nu att förstärka insatserna mot svenska turisters utnyttjande av barnprostitutionen i Asien.</pre> <pre>Justitieutskottet uttalade i betänkandet 1992/93:JuU15 med anledning av ett antal motioner om kriminalisering av prostitution att en totalöversyn borde göras av samhällets åtgärder mot prostitution. Detta gavs regeringen till känna. En utredning har nu tillsatts för att göra en översyn av samhällets åtgärder mot prostitution. Enligt direktiven (dir. 1993:31) skall utredningen bl.a. kartlägga prostitutionens omfattning och överväga insatser mot prostitution.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Den nyinrättade Barnombudsmannens arbetsuppgifter kommer enligt utskottets mening att få stor betydelse för de barn som nämns i motionerna So289 och Ju802. I direktiven till Socialtjänstkommittén berörs också särskilt samhällets insatser för utsatta barn och ungdomar. Kommittén utreder bl.a. behovet av och formerna för socialtjänstens allmänt inriktade och förebyggande insatser och i dessa delar särskilt behovet av samordning mellan olika verksamheter. Socialutskottet bör enligt utskottet inte föregripa riksdagens kommande behandling av förslag inom detta område. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet motionerna So289 (v) yrkandena 6 och 8 samt Ju802 (kds) yrkande 2.</pre> <pre>Det är enligt utskottets mening positivt att insatserna för att stävja barnprostitution i olika länder intensifieras. De nationella myndigheterna synes bli alltmer lyhörda för det stora lidande som dessa övergrepp utgör, och många researrangörer bidrar med information om den sexhandel som pågår. En utredning har tillsatts för att göra en översyn av samhällets åtgärder mot prostitution. Med hänsyn härtill och det arbete som redan pågår inom området anser utskottet inte att riksdagen har anledning att ta något initiativ med anledning av motion Ju647 (nyd) yrkandena 1, 4 och 6. Dessa avstyrks.</pre> <pre>Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen</pre> <pre>Motionerna</pre> <pre>I motion So286 av Björn Ericson och Ines Uusmann (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn av 71 § socialtjänstlagen. Personalen inom barnomsorg i privat regi tillhör inte de yrkesutövare som har anmälnings- och upplysningsskyldighet gentemot socialnämnden enligt 71 § socialtjänstlagen, påpekas det i motionen. Härigenom finns enligt motionärerna en risk att många barns lidande blir ouppmärksammat.</pre> <pre>I motion So307 av Eva Zetterberg och Birgit Henriksson (v, m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av barns rättssäkerhet (delvis). Enligt motionärernas uppfattning blir anmälningarna enligt 71 § socialtjänstlagen ofta dåligt dokumenterade och leder inte alltid till erforderliga insatser. Man bör därför överväga att anmälningarna skulle riktas till länsrätten och inte till socialnämnden, anser motionärerna, som förespråkar en utredning i frågan.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>Enligt 71 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620) (SoL) är myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan anställning.</pre> <pre>Den anmälnings- och uppgiftsskyldiga kretsen enligt 71 § SoL utvidgades våren 1990 i samband med riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 1989/90:28 med förslag till lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Av propositionen framgick att Socialstyrelsen i ett remissyttrande framfört att det kunde ifrågasättas om inte ytterligare privatpraktiserande yrkesutövare borde omfattas av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten. Vidare ansåg Socialstyrelsen att anställda vid privata förskolor och privata hem för vård eller boende borde omfattas av denna skyldighet. Föredraganden ansåg att det är en grannlaga uppgift, som kräver vidare överväganden, att fastställa vilken personkrets en sådan utvidgning borde omfatta och var då inte beredd att föreslå någon utvidgning av de angivna yrkesutövarnas krets. Vid utskottets behandling av nämnda proposition (bet. 1989/90:SoU15 (s. 55 f.) behandlades även en motion om anmälnings- och uppgiftsskyldighet för privata och kooperativa verksamheter som angår barn. Beträffande den anmälningsskyldiga kretsen ansåg utskottet att en utvidgning av kretsen borde övervägas och att frågan borde bli föremål för en särskild utredning. Detta gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 112).</pre> <pre>Som tidigare nämnts ingår det i Socialtjänstkommitténs uppdrag att överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § SoL bör vara utformade. Kommitténs arbete kommer att redovisas under innevarande år.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Riksdagen har redan tidigare uttalat att en utvidgning av den anmälningsskyldiga kretsen borde övervägas och begärt en utredning i frågan. Frågan om hur bestämmelserna i 71 § SoL bör vara utformade övervägs för närvarande av Socialtjänstkommittén. Utredningens förslag bör enligt utskottet inte föregripas. Motionerna So286 (s) och So307 (v, m) i motsvarande del avstyrks.</pre> <pre>Brottsförebyggande insatser m.m.</pre> <pre>Motionerna</pre> <pre>I motion So210 av Margareta Viklund (kds) begärs tillkännagivanden dels om att en utredning tillsätts med uppdrag att bl.a. kartlägga antalet gatubarn i Sverige, deras situation och vad som förorsakat den (yrkande 1), dels om att sociala myndigheter och andra som har att göra med barn som far illa görs mer medvetna om gatubarnens existens och situation för att kunna arbeta förebyggande och behandlande (yrkande 2). Motionären hänvisar till barn i åldrarna 12--18 år, som oregelbundet eller inte alls har kontakt med sin familj eller vårdnadshavare och som tillbringar huvuddelen av sin tid på gatan eller i tillfälliga inkvarteringar. För att få kunskap om gatubarnens situation i Sverige bör en utredning tillsättas, menar motionärerna.</pre> <pre>I motion So289 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas dels att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett samlat ungdomspolitiskt förslag (yrkande 1), dels ett tillkännagivande om resurser för ungdomsmottagningarna att utveckla arbetet med missbruk bland ungdomar (yrkande 10). Motionärerna anser att rådande samhällsläge, med risk för ökande ungdomsproblem, gör det angeläget att ge ungdomsmottagningarna förnyad prioritet och resurser att utveckla arbetet med missbrukande ungdomar.</pre> <pre>I motion Ju836 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att på ett tidigt stadium ingripa med riktade åtgärder mot barn i riskzonen (yrkande 4). Det mest effektiva sättet att förhindra att någon blir kriminell är att i tid sätta in adekvata åtgärder mot sådana barn som befinner sig i riskzonen, menar motionärerna.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>Under det senaste året har situationen för övergivna ungdomar i främst storstäderna uppmärksammats särskilt, sägs det i budgetpropositionen (s. 131). För att få en mer samlad bild och för att få veta om samhället brister i sitt ansvar har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att undersöka situationen för gruppen i fråga. Socialstyrelsen konstaterar att det finns ett antal övergivna ungdomar, som mer eller mindre permanent uppehåller sig i Stockholms city. Dessa ungdomar är i regel väl kända av de sociala myndigheterna, men de avvisar inte sällan socialtjänstens erbjudande om vård och behandling. Ungdomarnas utsatthet och rotlöshet påkallar emellertid särskilda insatser från samhällets sida, sägs det i propositionen. Stockholms socialförvaltning har därefter gjort en fördjupad studie för att få ett bättre underlag för fortsatta insatser för gruppen.</pre> <pre>Socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet noterat att socialtjänstens insatser för ungdomar i riskzonen alltför ofta präglas av kortsiktiga insatser föranledda av akuta händelser, anges det vidare i budgetpropositionen. Bristande kontinuitet i såväl personkontakter som vårdinsatser gör att ungdomarna fortsätter ett destruktivt liv trots ett förhållandevis stort utbud ungdomsaktiviteter och trots olika behandlingsinsatser. Mot bakgrund härav startade Socialstyrelsen under år 1991 projektet "Ungdom utanför". Det syftar till att utveckla en mer medveten och genomtänkt hållning i ungdomsärenden. Ett system som kännetecknas av upprepade kortsiktiga och akuta ingripanden riskerar att bli mycket dyrbart i längden, både för individen och samhället. Det är därför enligt budgetpropositionen angeläget att såväl utvecklings- som tillsynsarbetet inom detta område fortsätter.</pre> <pre>En gemensam aktion/manifestation mot narkotikamissbruk bland ungdomar planeras nu av Socialdepartementet och olika ideella organisationer.</pre> <pre>Enligt regleringsbrev för budgetåret 1993/94 avseende Statens institutionsstyrelses verksamhet skall styrelsen bl.a. i nära samarbete med kommuner och landsting utveckla nya former för utslussning av ungdomar från särskilda ungdomshem, bl.a. genom att stödja lokalt utvecklingsarbete.</pre> <pre>Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig om de särskilda ungdomsmottagningarnas förtjänstfulla arbete. I betänkandet 1990/91:SoU4 (s. 38 f.) finns en noggrann redovisning av ungdomsmottagningarnas verksamhet. Motioner om sådana mottagningar behandlades senast av utskottet våren 1992 i betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 82) då utskottet avstyrkte en motion om stimulansbidrag för utveckling och utbyggnad av ungdomsmottagningar.</pre> <pre>Ett stort antal motioner om olika brottsförebyggande åtgärder och andra öppenvårdsinsatser behandlades av utskottet hösten 1991 i betänkandet 1991/92:SoU1 (s. 31 f.). En fyllig bakgrundsredovisning återfinns i det betänkandet. Bl.a. hänvisades till Ungdomsbrottskommitténs (Ju 1990:07) pågående arbete. Utskottet ansåg vid besvarandet av då aktuella motioner att riksdagen inte borde föregripa kommande åtgärder från regeringen i frågorna. Ungdomsbrottskommittén har nyligen överlämnat betänkandet Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Betänkandet innehåller bl.a. en framställning av den brottsförebyggande verksamheten.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Situationen för de ungdomar som nämns i motion So210 har uppmärksammats särskilt under senare tid, och flera utredningar har gjorts beträffande dem. Utskottet anser att detta är positivt och förutsätter att insatserna för denna grupp fortsätter. Mot bakgrund av det arbete som pågår med dessa frågor, bl.a. Socialtjänstkommitténs uppdrag såvitt avser utsatta ungdomar och beredningen av Ungdomsbrottskommitténs betänkande, anser utskottet inte att riksdagen för närvarande bör ta något initiativ med anledning av motionerna So210 (kds) yrkandena 1 och 2, So289 (v) yrkandena 1 och 10 samt Ju836 (nyd) yrkande 4. Motionerna avstyrks.</pre> <pre>Barn som vårdas med stöd av socialtjänstlagen eller LVU</pre> <pre>Förutsättningar för tvångsvård</pre> <pre>Motionerna</pre> <pre>I motion So307 av Eva Zetterberg och Birgit Henriksson (v, m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av barns rättssäkerhet (delvis). Motionärerna förespråkar ett införande av s.k. öppenvårdstvång (mellantvång) när det gäller barn som far illa på grund av förhållandena i hemmet. Dessutom borde valet mellan frivilliga insatser och tvångsåtgärder bero på de faktiska omständigheterna, och inte på om föräldrarna samtyckt till åtgärden eller inte. Motionärerna ifrågasätter också rekvisitet för tvångsvård, nämligen att det skall föreligga en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Rekvisitet är alltför svårt att uppfylla, såväl när det gäller påtagligheten som prognosen. Det bör i stället vara barnets aktuella lidande, som avgör om lagen skall vara tillämplig eller inte, menar motionärerna.</pre> <pre>I motion So281 av Lena Öhrsvik (s) begärs ett tillkännagivande om behov av regler för flyttning av barn. Motionären hänvisar till 25 § socialtjänstlagen, som kräver medgivande från socialnämnden för att få ta emot barn i familjehem. Det förekommer dock enligt motionären att en familj, utan ett sådant medgivande, hämtar ett barn från ett annat land. Konsekvensen kan bli att barnet får växa upp under mindre goda förhållanden. Motionären anser därför att socialnämnden bör få möjlighet att omedelbart flytta ett barn, även om inte sådana förhållanden föreligger som avses i 1 § LVU.</pre> <pre>I motion So259 av Karin Israelsson (c) yrkas att riksdagen beslutar att i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) efter orden "genom missbruk av beroendeframkallande medel" införa tillägget "eller dopningsmedel". Missbruk av dopningsmedel kan kraftigt skada unga människors hälsa och utveckling, påpekas det i motionen. För att LVU skall kunna tillämpas även på ungdomar som missbrukar dopningsmedel bör lagen kompletteras på denna punkt, anser motionären. Ett samhällsingripande skulle nämligen kunna bli ett viktigt stöd för den unge att komma bort från dopningen, heter det avslutningsvis.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>Enligt 1 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) anges bl.a. att den som är under 18 år skall beredas vård enligt lagen om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom och, när den unge har fyllt 15 år, av honom själv. Enligt 2 § LVU gäller att vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. I 3 § LVU anges att vård också skall beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.</pre> <pre>I betänkandet 1990/91:SoU7 (s. 28 f.) behandlade utskottet en motion om ett återinförande av det s.k. öppenvårdstvånget när det gäller dem som avses i 3 § LVU. En redovisning av bakgrund och gällande lagstiftning återfinns i det betänkandet.</pre> <pre>Enligt 25 § SoL får en underårig inte utan socialnämndens medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller annan som har vårdnaden om honom. Om det är fråga om att ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det, skall medgivande inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland, anges det vidare. Den som inte följer föreskrifterna i 25 § kan dömas till böter enligt 75 § SoL.</pre> <pre>Utskottet behandlade våren 1993 ett stort antal motioner om dopning (bet. 1992/93:SoU20). I betänkandet finns en utförlig redogörelse för lagstiftningen på området samt de initiativ som tagits av myndigheter och organisationer för att sprida information om dopningen. Utskottet gjorde bedömningen att en samlad översyn under parlamentarisk medverkan snarast borde komma till stånd och uttalade bl.a. följande (s. 9).</pre> <pre>Inledningsvis bör en analys göras av dopningsproblemets omfattning och karaktär samt av följderna av missbruket på kort och lång sikt. Kopplingen mellan missbruket av dopningsmedel och annat missbruk och våldsbrott bör studeras närmare liksom behovet av ytterligare insatser mot missbruket. Sådana insatser kan vara att kriminalisera det icke-medicinska bruket av dessa medel, ökade möjligheter till provtagning och ökade internationella insatser för att stoppa insmugglingen av dessa medel. Även behovet av resurser till förbättrade informationsinsatser genom Folkhälsoinstitutet, hälso- och sjukvården, skolan och idrottens organisationer bör övervägas. Regeringen bör när översynen genomförts återkomma till riksdagen i dessa frågor.</pre> <pre>Det anförda borde riksdagen ge regeringen till känna, ansåg utskottet. Riksdagen följde utskottet.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) antogs av riksdagen våren 1990 och trädde i kraft den 1 juli samma år. Socialstyrelsen utövar den löpande tillsynen såvitt avser tillämpningen av lagens bestämmelser. Utskottet finner för närvarande inte anledning att ta något initiativ när det gäller att ändra förutsättningarna för att få tillgripa tvångsåtgärder med stöd av LVU. Motionerna So307 (v, m) delvis och So281 (s) avstyrks.</pre> <pre>Riksdagen har nyligen givit regeringen till känna att en samlad översyn av dopningsproblemet snarast bör komma till stånd. Behovet av ytterligare insatser mot missbruket bör då studeras närmare enligt utskottet. Resultatet av den begärda utredningen bör enligt utskottet avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför motion So259 (c).</pre> <pre> Umgänge i samband med vård enligt LVU m.m.</pre> <pre>Motionen</pre> <pre>I motion So282 av Lena Öhrsvik (s) begärs ett tillkännagivande om möjligheter för en socialnämnd eller motsvarande att besluta om barns umgänge. Motionären hänvisar till ett rättsfall från regeringsrätten (RÅ 1987 not 767) och menar att socialnämnden inte har författningsstöd för att förbjuda annan än vårdnadshavare att besöka ett barn som vårdas enligt LVU. Socialnämnden bör enligt motionären få legal möjlighet att fatta beslut om umgängesinskränkningar i dessa fall. Även när tingsrätten har fastställt ett visst umgänge bör socialnämnden kunna besluta om umgänget skall utökas eller inskränkas när barnet är föremål för vård enligt socialtjänstlagen eller LVU, menar motionären.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>En liknande motion behandlades av utskottet förra hösten i betänkandet 1992/93:SoU2 (s. 33 f.). Som bakgrund angav utskottet bl.a. följande.</pre> <pre>Enligt 11 § LVU bestämmer socialnämnden hur vården av den unge skall ordnas och var han skall vistas under vårdtiden. Av samma bestämmelse framgår vidare att socialnämnden eller den åt vilken nämnden uppdragit vården skall ha uppsikt över den unge och, i den utsträckning som behövs för att genomföra vården, bestämma om hans personliga förhållanden. -- -- -- Av socialnämndens allmänna befogenhet att besluta om den unges förhållanden under vårdtiden följer att nämnden i princip bestämmer om alla besök o.d. hos denne (se Norström och Thunved, Nya sociallagarna, sjätte uppl., s. 179). När det gäller den unges umgänge med sina föräldrar eller andra som har vårdnaden om honom finns särskilda bestämmelser i 14 § LVU. Där stadgas att socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden om honom så långt möjligt tillgodoses. Om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården enligt lagen, får socialnämnden bl.a. besluta hur den unges umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden om honom skall utövas. Socialnämnden skall dock minst en gång var tredje månad överväga om ett sådant beslut fortfarande behövs.</pre> <pre>Som sin mening anförde utskottet att gällande bestämmelser ger socialnämnden, eller den som agerar på nämndens vägnar, tillräckliga möjligheter att bestämma om umgänget m.m. för den som omhändertagits enligt LVU. Motionen avstyrktes.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker motion So282 (s).</pre> <pre> Vård i familjehem</pre> <pre>Motionen</pre> <pre>I motion So220 av Liselotte Wågö (m) begärs ett tillkännagivande om tilläggsdirektiv till Socialtjänstutredningen rörande barn i familjehem. När ett barn placerats i ett familjehem och utvecklat goda relationer till familjehemsföräldrarna och eventuella syskon bör placeringen inte brytas, anser motionären. Särskilt gäller detta om barnet vistats i familjehemmet under lång tid och från tidig ålder. Denna fråga bör enligt motionärens mening föranleda särskild uppmärksamhet.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>Regler om s.k. flyttningsförbud återfinns i 24--31 §§ LVU. Motioner om vårdnadsöverflyttningar vid långa familjehemsplaceringar har behandlats av utskottet flera gånger tidigare, senast hösten 1991 i betänkandet 1991/92:SoU1 (s. 26 f.). I det betänkandet finns en genomgång av gällande bestämmelser på området och frågans tidigare behandling. Bl.a. redogörs för bestämmelsen i 6 kap. 8 § föräldrabalken, som anger att vårdnaden om ett barn kan flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet, om barnet stadigvarande har vårdats och fostrats i det hemmet och det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå. I propositionen om vård i vissa fall av barn och ungdomar (prop. 1989/90:28) angavs att möjligheten att få vårdnaden överflyttad till familjehemsföräldrarna föreföll ha utnyttjats i liten utsträckning. Föredraganden ansåg bl.a. att det var angeläget att den fortsatta utvecklingen i fråga om överflyttande av vårdnaden till familjehemsföräldrar följdes. Föredraganden utgick från att Socialstyrelsen i sin löpande verksamhet uppmärksammade dessa frågor. Utskottet (bet. 1989/90:SoU15) ansåg också att det var angeläget att den fortsatta utvecklingen följdes, såvitt gällde socialnämndernas benägenhet att medverka till att vårdnadsöverflyttningar kommer till stånd. Utskottet ansåg att det borde vara en uppgift för Socialstyrelsen att göra en analys av orsakerna till att socialnämnderna i så förhållandevis få fall aktualiserat frågan om vårdnadsöverflyttningar m.m. I betänkandet 1991/92:SoU1 upplyste utskottet att Socialstyrelsen undersökte förekomsten av vårdnadsöverflyttningar till familjehem. Utskottet ansåg som sin mening att resultatet av undersökningen borde avvaktas innan riksdagen tog ställning till förslagen i den då aktuella motionen.</pre> <pre>Socialstyrelsen har nu redovisat sina erfarenheter från undersökningen till Socialdepartementet. Socialstyrelsen har därefter i mars i år erhållit regeringens uppdrag att utveckla och stärka familjehemsvården. Bl.a. skall styrelsen sammanställa kunskap och överväga behovet av allmänna råd beträffande vårdnadsöverflyttningar till vägledning för socialsekreterare och andra som arbetar med barn i familjehem. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1995.</pre> <pre>Vidare pågår det ett arbete i Socialdepartementet, som syftar till att lösa de ersättningsproblem som uppstår i samband med vårdnadsöverflyttningarna.</pre> <pre>Utskottets bedömning</pre> <pre>Syftet med motion So220 (m) får i huvudsak anses tillgodosett genom det arbete som pågår på området. Motionen avstyrks.</pre> <pre>Underrättelse till målsäganden</pre> <pre>Motionen</pre> <pre>I motion Ju504 av Christel Anderberg (m) begärs ett tillkännagivande om rätt för en målsägande att bli underrättad när en person som är omhändertagen enligt LVU avviker eller eljest vistas på fri fot. Motionären hänvisar till reglerna inom kriminalvården och den rättspsykiatriska vården, som ger den som blivit utsatt för allvarligare våldsbrott rätt att få underrättelse varje gång gärningsmannen skall få permission eller villkorligt friges m.m. Starka skäl talar enligt motionärerna för att införa en motsvarande rätt för målsäganden, även då gärningsmannen blivit omhändertagen med stöd av LVU.</pre> <pre>Bakgrund</pre> <pre>Enligt 31 kap. 1 § brottsbalken kan den som är under 21 år och som begått brottslig gärning bli föremål för vård enligt socialtjänstlagen eller LVU. Ingen av dessa lagar innehåller regler om sådan underrättelseskyldighet som efterfrågas i motionen.</pre> <pre>Justitieutskottet har i samband med överlämnande av motion Ju504 till socialutskottet yttrat sig beträffande motionen (1992/93:JuU3y). Justitieutskottet konstaterar att en underrättelseskyldighet motsvarande den som efterfrågas i motionen finns såväl när det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt (Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd ARK 1988:5) som när det gäller personer som överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning (28 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård). Underrättelseskyldigheten gäller i första hand om den intagne gjort sig skyldig till våldsbrott. Justitieutskottet tillstyrker utifrån sina utgångspunkter en motsvarande reglering beträffande ungdomar vilka, som påföljd för brott, vårdas på ett särskilt ungdomshem enligt 12 § LVU. En sådan reglering torde komma att kräva även ändringar i sekretesslagen, konstaterar justitieutskottet.</pre> <pre>Därefter har Justitiedepartementet redovisat en utredning om brottsoffren, Brottsoffren i blickpunkten -- åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning (Ds 1993:29). När det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt föreslår utredningen att en bestämmelse om underrättelse till målsäganden angående en intagens vistelse utanför anstalt tas in i lagen om kriminalvård i anstalt. Vidare gör utredningen den bedömningen att regler om underrättelse till målsäganden när någon har överlämnats till särskild vård inte bör införas. Den nu aktuella riksdagsmotionen nämns särskilt i utredningen och beträffande motionen anförs det följande (s. 65).</pre> <pre>Det kan i och för sig tyckas rimligt att en ordning med underrättelse till målsäganden motsvarande den som nu har föreslagits beträffande intagna i anstalt också skall gälla i de fall någon överlämnats till särskild vård (31 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken). Beredande av vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall kommer dock ofta till stånd utan att någon brottslig verksamhet har förekommit. Rörelsefriheten för den som är föremål för tvångsvård är oftast inte heller lika begränsad som för den som är intagen i anstalt. På grund av bl.a. dessa omständigheter är det mindre lämpligt att införa regler om underrättelser till målsäganden i dessa fall.</pre> <pre>Utredningen bereds för närvarande i regeringskansliet.</pre> <pre>Ungdomsbrottskommittén har som tidigare nämnts nyligen överlämnat sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). I betänkandet föreslås att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall utmönstras ur reaktionssystemet. En ny reaktion benämnd särskild tillsyn föreslås. Detta är en frihetsberövande påföljd som skall verkställas i särskilda ungdomshem (§ 12-hem) vilka administreras av Statens institutionsstyrelse. Särskild tillsyn skall utmätas på viss tid mellan sex månader och två år. Även Ungdomsbrottskommitténs utredning är för närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet.</pre> <pre>Socialutskottets bedömning</pre> <pre>Frågan om skyldighet att underrätta målsäganden beträffande en gärningsman som överlämnats till särskild vård har nyligen varit föremål för utredning. Vidare har frågan om påföljder för ungdomar som gör sig skyldiga till brottslig gärning nyligen utretts av Ungdomsbrottskommittén, som föreslår en ändring av påföljdssystemet. Båda utredningsförslagen övervägs för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet anser att det kan finnas anledning att överväga en ordning med underrättelse till målsäganden beträffande gärningsmän som vistas på särskilda ungdomshem. Beredningen av förslagen i departementspromemorian och förslagen från Ungdomsbrottskommittén bör dock enligt utskottet avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ med anledning av motion Ju504 (m). Motionen avstyrks.</pre> <a name="bhemst"></a><h2>Hemställan</h2><pre>Utskottet hemställer 1. beträffande FN:s barnkonvention att riksdagen avslår motion 1992/93:So271, men. (v) - delvis 2. beträffande föräldraansvaret att riksdagen avslår motion 1992/93:So247 yrkande 5, 3. beträffande föräldrautbildning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So601 yrkandena 1--3 och 1992/93:So610 yrkande 3, 4. beträffande barnkompetensen att riksdagen avslår motion 1992/93:So307 delvis, men. (v) - delvis 5. beträffande sexuella övergrepp att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So289 yrkandena 6 och 8 samt 1992/93:Ju802 yrkande 2, men. (v) - delvis 6. beträffande barnprostitution att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju647 yrkandena 1, 4 och 6, res. (nyd) 7. beträffande anmälningsskyldigheten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So286 och 1992/93:So307 delvis, men. (v) - delvis 8. beträffande brottsförebyggande insatser att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So210 yrkandena 1 och 2, 1992/93:So289 yrkandena 1 och 10 samt 1992/93:Ju836 yrkande 4, men. (v) - delvis 9. beträffande förutsättningar för tvångsingripande att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So307 delvis och 1992/93:So281, 10. beträffande missbruk av dopningsmedel att riksdagen avslår motion 1992/93:So259, 11. beträffande umgängesregler att riksdagen avslår motion 1992/93:So282, 12. beträffande vård i familjehem att riksdagen avslår motion 1992/93:So220, 13. beträffande underrättelse till målsäganden att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju504.</pre> <pre>Stockholm den 23 september 1993 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg</pre> <pre> I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My Persson (m) och Martin Nilsson (s).</pre> <pre>Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.</pre> <a name="bres"></a><h2>Reservation</h2><pre>Barnprostitution (mom. 6)</pre> <pre>Leif Bergdahl (nyd) anser</pre> <pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 14 som börjar med "Det är" och slutar med "Dessa avstyrks." bort ha följande lydelse:</pre> <pre>Utskottet anser att insatserna för att motarbeta barnprostitutionen runt om i världen måste intensifieras. Eftersom även svenska män söker sig till länder där barn utbjuds är det angeläget att reglerna för marknadsföringen av s.k. sexresor ses över för att få till stånd ett förbud på området. Vidare är det enligt utskottet viktigt att påverka attityderna till sådana resor. En informationskampanj för att motverka den ökande sexturismen från Sverige bör därför enligt utskottets mening genomföras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion Ju647 (nyd) yrkandena 1 och 4, som sin mening ge regeringen till känna. En utredning har tillsatts för att göra en översyn av samhällets åtgärder mot prostitution. Härigenom får syftet med motion Ju647 (nyd) yrkande 6 i huvudsak anses tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.</pre> <pre>dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa: 6. beträffande barnprostitution att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju647 yrkandena 1 och 4 samt med avslag på motion 1992/93:Ju647 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre> <pre> Meningsyttring av suppleant</pre> <pre>Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.</pre> <pre>Eva Zetterberg (v) anför:</pre> <pre>FN:s barnkonvention (mom. 1)</pre> <pre>Jag anser att man alltför ofta bortser från barnkonventionens bestämmelser i samband med lagtillämpning och myndighetsutövning samt vid politiska beslut och prioriteringar. Sverige bör därför formellt införliva konventionens stadganden i den nationella lagstiftningen. En sådan inkorporering av konventionen i svensk rätt skulle enligt min mening stärka barnens ställning.</pre> <pre>Barnkompetensen (mom. 4)</pre> <pre>Det är enligt min mening viktigt att förstärka barnperspektivet inom socialtjänsten. Decentraliseringssträvanden i kombination med sammanslagning av de tidigare separata sociala nämnderna har lett till en uttunning av socialtjänstens specifika kompetens. Detta har särskilt drabbat barnområdet. Härtill kommer att antalet socialläkare kraftigt har reducerats, vilket medfört att kvaliteten på barnavårdsutredningarna har försämrats. Särskilda barn- och familjeenheter med specifik kompetens att enbart arbeta med svåra familjeärenden skulle ge enhetlighet i handläggningen och ökad kompetens. De medicinska kunskaperna måste kunna tillföras utredningarna genom att läkare regelmässigt står till socialtjänstens förfogande. Jag anser vidare att det finns anledning att se över utbildningen vid socialhögskolorna. Ökade kunskaper behövs när det gäller barns utveckling, reaktionssätt och särskilda behov.</pre> <pre>Sexuella övergrepp (mom. 5)</pre> <pre>Sexualbrott mot barn och våldtäkter på unga flickor är två problem som blivit allt vanligare. Jag anser att kunskapsspridningen om sexuella övergrepp måste intensifieras, framför allt i förebyggande syfte. Ansvaret bör ligga hos Socialstyrelsen. Vidare bör ett centrum för barn och ungdomar som utsatts för incest och andra sexbrott inrättas. Vid ett sådant centrum skulle terapeutisk behandling, forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning kunna genomföras.</pre> <pre>Barnprostitution (mom. 6)</pre> <pre>Jag anser i likhet med vad som anförs i motion Ju647 (nyd) yrkandena 1 och 4 att insatserna mot barnprostitutionen runt om i världen bör intensifieras. Jag instämmer således i vad som anförts i reservationen.</pre> <pre>Anmälningsskyldigheten (mom. 7)</pre> <pre>Anmälningarna enligt 71 § socialtjänstlagen blir ofta dåligt dokumenterade. Dessutom förekommer det alltför ofta att erforderliga insatser uteblir trots att en anmälan gjorts. Jag anser därför att man bör överväga att rikta anmälningarna till länsrätten och inte som nu till socialnämnden. Frågan om hur bestämmelserna i 71 § bör vara utformade övervägs för närvarande av Socialtjänstkommittén. Även den fråga som jag nu tagit upp bör bli föremål för utredning. Detta bör ges regeringen till känna.</pre> <pre>Brottsförebyggande insatser (mom. 8)</pre> <pre>Det samhällsläge som råder i dag, med risk för ökade ungdomsproblem, gör det enligt min mening i hög grad angeläget att ge ungdomsmottagningarna särskild prioritet. Bl.a. måste mottagningarna få bättre resurser att utveckla sitt viktiga arbete med missbrukande ungdomar.</pre> <pre>Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 4, 5, 7 och 8 borde ha hemställt: 1. beträffande FN:s barnkonvention att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So271 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 4. beträffande barnkompetensen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So307 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 5. beträffande sexuella övergrepp att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So289 yrkandena 6 och 8 samt 1992/93:Ju802 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 7. beträffande anmälningsskyldigheten att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So307 delvis och med avslag på motion 1992/93:So286 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 8. beträffande brottsförebyggande insatser att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So289 yrkandena 1 och 10 samt med avslag på motionerna 1992/93:So210 yrkandena 1 och 2 och 1992/93:Ju836 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,</pre> <pre> Justitieutskottets yttrande</pre> <pre>1992/93:JuU3y</pre> <a name="bbil"></a><h2>Bilaga</h2><pre>Underrättelse till målsägande</pre> <pre> Till socialutskottet</pre> <pre>Justitieutskottet har, under förutsättning att socialutskottet inte har något att erinra häremot, beslutat överlämna motion 1992/93:Ju504 till socialutskottet för behandling.</pre> <pre>Med anledning av motionen vill justitieutskottet anföra följande.</pre> <pre>I motionen väcks frågan om en särskild reglering av skyldigheten att underrätta målsäganden när den som har gjort sig skyldig till brott mot liv eller hälsa får permission eller skrivs ut från ett ungdomshem eller eljest befinner sig på fri fot under tid då han skulle ha vårdats på ett sådant hem.</pre> <pre>Enligt 31 kap. 1 § brottsbalken kan den som är under 21 år och som begått brottslig gärning bli föremål för vård enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Ingen av lagarna innehåller regler om underrättelseskyldighet i här aktuella fall.</pre> <pre>Justitieutskottet kan konstatera att en underrättelseskyldighet motsvarande den som efterfrågas i motionen finns såväl när det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt (kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd ARK 1988:5) som när det gäller personer som överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning [28 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård]. Underrättelseskyldigheten gäller i första hand om den intagne gjort sig skyldig till våldsbrott (se prop. 1990/91:58 s. 205 f, 211 och 327 f). Justitieutskottet tillstyrker utifrån sina utgångspunkter en motsvarande reglering beträffande ungdomar vilka, som påföljd för brott, vårdas på ett särskilt ungdomshem enligt 12 § LVU. En sådan reglering torde komma att kräva även ändringar i sekretesslagen (jfr 1990/91:JuU3y s. 8 f och prop. 1991/92:59 s. 31 f).</pre> <pre>Stockholm den 16 mars 1993</pre> <pre>På justitieutskottets vägnar</pre> <pre>Britta Bjelle</pre> <pre>I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m) och Alf Eriksson (s).</pre> <a name="binh"></a><h2>Innehållsförteckning</h2><pre>Sammanfattning 1 Motionerna 1 Utskottet 3 Övergripande frågor 3 FN:s barnkonvention 3 Föräldraansvaret 6 Allmänna insatser 7 Föräldrautbildning 7 Insatser för särskilt utsatta barn och ungdomar 9 Socialtjänstens barnkompetens 9 Sexuella övergrepp mot barn m.m. 11 Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen 14 Brottsförebyggande insatser m.m. 15 Barn som vårdas med stöd av socialtjänstlagen eller LVU 17 Förutsättningar för tvångsvård 17 Umgänge i samband med vård enligt LVU m.m. 20 Vård i familjehem 21 Underrättelse till målsäganden 22 Hemställan 23 Reservation 25 Meningsyttring av suppleant 25 Bilaga: Justitieutskottets yttrande 1992/93:JuU3y 28</pre> <LINK href="/debatt/dokument.css" type="text/css" rel="stylesheet"> <label id="statussida"></label><br> <label id="div_debug" class="liten"></label> JUS Justering 1993-09-23 00:00:00 inträffat 40 beredning B1 Bordläggning 1 1993-10-22 00:00:00 inträffat 1 beredning AVG Avgörande 1993-10-27 00:00:00 inträffat 5 beredning BEH Behandling 1993-10-27 00:00:00 inträffat 3 beredning UBE Under beredning 1994-06-01 00:00:00 inträffat 30 beredning beslutssammanfattningusk Utskottets förslag till beslut 2014-11-14 03:54:52 rdbeslut Riksdagens beslut Bifall till utskottets hemställan 2014-11-14 03:54:52 statustext statustext Ärendet är avslutat GH01SoU1 2019-05-28 09:18:15 behandlar motion 1992/93:Ju504 Underrättelse till målsägande GG02Ju504 mot 1992/93 Ju504 Underrättelse till målsägande av Christel Anderberg (m) Motion behandlar motion 1992/93:Ju647 Sexuella brott mot barn GG02Ju647 mot 1992/93 Ju647 Sexuella brott mot barn av Ian Wachtmeister och Laila Strid-Jansson (nyd) Motion behandlar motion 1992/93:Ju802 Sexuella övergrepp mot barn, m.m. GG02Ju802 mot 1992/93 Ju802 Sexuella övergrepp mot barn, m.m. av Margareta Viklund (kds) Motion behandlar motion 1992/93:Ju836 Åtgärder för att förhindra etablering i brott GG02Ju836 mot 1992/93 Ju836 Åtgärder för att förhindra etablering i brott av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) Motion behandlar motion 1992/93:So210 Hemlösa barn GG02So210 mot 1992/93 So210 Hemlösa barn av Margareta Viklund (kds) Motion behandlar motion 1992/93:So220 Barns villkor vid familjehemsplacering GG02So220 mot 1992/93 So220 Barns villkor vid familjehemsplacering av Liselotte Wågö (m) Motion behandlar motion 1992/93:So247 En förändrad mansroll GG02So247 mot 1992/93 So247 En förändrad mansroll av Christer Lindblom m.fl. (fp) Motion behandlar motion 1992/93:So259 Lagen om vård av unga GG02So259 mot 1992/93 So259 Lagen om vård av unga av Karin Israelsson (c) Motion behandlar motion 1992/93:So271 Barnkonventionen GG02So271 mot 1992/93 So271 Barnkonventionen av Karin Pilsäter m.fl. (fp, v, c, kds) Motion behandlar motion 1992/93:So281 Regler för flyttning av vårdnaden av barn GG02So281 mot 1992/93 So281 Regler för flyttning av vårdnaden av barn av Lena Öhrsvik (s) Motion behandlar motion 1992/93:So282 Möjlighet för socialnämnd att besluta om umgänge med barn GG02So282 mot 1992/93 So282 Möjlighet för socialnämnd att besluta om umgänge med barn av Lena Öhrsvik (s) Motion behandlar motion 1992/93:So286 Anmälningsplikten om att barn far illa GG02So286 mot 1992/93 So286 Anmälningsplikten om att barn far illa av Björn Ericson och Ines Uusmann (s) Motion behandlar motion 1992/93:So289 Ungdomars situation GG02So289 mot 1992/93 So289 Ungdomars situation av Gudrun Schyman m.fl. (v) Motion behandlar motion 1992/93:So307 Förbättring av barns rättssäkerhet GG02So307 mot 1992/93 So307 Förbättring av barns rättssäkerhet av Eva Zetterberg (v) och Birgit Henriksson (m) Motion behandlar motion 1992/93:So601 Föräldrautbildning GG02So601 mot 1992/93 So601 Föräldrautbildning av Margareta Viklund (kds) Motion behandlar motion 1992/93:So610 Barnfamiljerna GG02So610 mot 1992/93 So610 Barnfamiljerna av Gudrun Schyman m.fl. (v) Motion protokollbeslut 1993-10-27 GH0916 prot 1993/94 16 1993-10-27 Protokoll protokolldebatt 1993-10-27 GH0916 prot 1993/94 16 1993-10-27 Protokoll