<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2888227</hangar_id>
 <dok_id>GGB163</dok_id>
 <rm>1992</rm>
 <beteckning>63</beteckning>
 <typ>dir</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>dir</doktyp>
 <typrubrik>Kommittédirektiv 1992:63</typrubrik>
 <dokumentnamn>Kommittédirektiv</dokumentnamn>
 <debattnamn>Kommittédirektiv</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>C-dep</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>63</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-05-14 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2023-11-16 04:56:19</systemdatum>
 <publicerad>1992-05-14 00:00:00</publicerad>
 <titel>En konsumentpolitisk översyn</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>RKFTP</source>
 <sourceid>Dir. 1992:63</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GGB163/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GGB163</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GGB163</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div&gt;&lt;h2&gt;En konsumentpolitisk översyn&lt;/h2&gt;
&lt;style&gt;div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}&lt;/style&gt;&lt;div class="doctoc"&gt;&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;&lt;ul class="ultoc"&gt; &lt;li&gt;&lt;a href="#Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14"&gt;Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Konsumentverket"&gt;Konsumentverket&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Konsumentombudsmannen"&gt;Konsumentombudsmannen&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Allmänna reklamationsnämnden"&gt;Allmänna reklamationsnämnden&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
&lt;/ul&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;
Dir. 1992:63&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14"&gt;&lt;a name="Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14"&gt;Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Chefen för Civildepartementet, statsrådet Davidson, anför.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

1 Mitt förslag&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppgift att se över den 
statliga konsumentverksamheten och bedöma arten, omfattningen och 
inriktningen av det statliga engagemanget. Den organisatoriska 
sturkturen på området skall också ses över.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

2 Bakgrund&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken lade s fast av 
riksdagen senast år 1986 (prop. 1985/86:121, LU34, rskr. 292). Enligt 
riksdagsbeslutet är målet för konsumentpolitiken att stödja hushållen i 
deras strävan att effektivt utnyttja  sina resurser och att stärka 
konsumenternas ställning på marknaden. Detta innebär att de 
hushållsekonomiska frågorna står i förgrunden. För att nå målen har 
arbetet bedrivits enligt tre utvecklingslinjer, n ämligen utvecklingen 
av den lokala konsumentverksamheten, stöd till utsatta grupper och ett 
ökat engagemang hos flera grupper i samhället.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

De konsumentpolitiska åtagandena omfattar åtgärder inom en rad områden. 
De statliga insatserna manifesteras främst genom lagstiftning, genom 
myndighetsverksamhet och genom viss statsbidragsgivning.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Lagstiftningen till skydd för konsumenterna har efter hand byggts ut. 
Som exempel på ny lagstiftning som beslutats under senare år kan nämnas 
produktsäkerhetslagen (1988:1604) och den nya konsumentköplagen 
(1990:932).&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Konsumentverket är central statlig förvaltningsmyndighet för kon 
sumentfrågorna. Verket har enligt sin instruktion (SFS 1990:1179) till 
uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt ut nyttja 
sina resurser och att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I 
anslutning till detta fullgörs de uppgifter som tillkom mer 
konsumentombudsmannen (KO) enligt lagstiftningen på konsumentområdet. 
Konsumentverket har varit verksamt i sin nuvarande form i snart 16 år. 
Verkets uppgifter är i stor utsträckning inriktade på förebyggande 
åtgärder. Verket skall sålunda bl.a. undersöka och följa hushållens 
förhållanden, övervaka marknadens utbud samt näringsidkarnas 
marknadsföring och säljvillkor, utarbet a riktlinjer för marknadsföring, 
undersöka varor och tjänster, främja väsentlig information till 
konsumenterna och främja utbildning i konsumentfrågor.&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Allmänna reklamationsnämnden har enligt sin instruktion (SFS 1988:1583) 
till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näring sidkare 
rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tillhandahållits 
huvudsakligen för enskilt bruk (konsumenttvister) samt att lämna 
rekommendationer om hur tvisterna bör lösas. Allmänna 
reklamationsnämnden inrättades år 1968 för att ge konsumenterna ett 
billigt, enkelt och snabbt alternativ till domstolsprövning.&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Riksdagen beslutade våren 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) att 
inrätta ett särskilt ekonomiskt stöd till ideella konsument 
organisationer för att stärka konsumenternas möjligheter att utöva 
inflytande i frågor som rör livsmedelspolitiken. Medlen under ans laget 
fördelas av Konsumentverket.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 (prop. 
1989/90:90, LU22, rskr. 331) har anvisats särskilda resurser till 
konsumentpolitisk forskning. Forskningsmedlen fördelas av 
Konsumentverket.&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes 
hösten 1989. Verksamheten finansieras under uppbyggnadssked et genom 
bidrag över statsbudgeten (prop. 1991/92:100, bil. 14). Arbetet med 
miljömärkning handhas för svensk del av en särskild 
miljömärkningsstyrelse anknuten till SIS -- Standardiseringskommissionen 
i Sverige.&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut. År 1990 
skedde ett trendbrott. Resurserna för verksamheten har nu mins kat i en 
del kommuner. I några kommuner har konsumentverksamheten upphört. Totalt 
sett bedrivs emellertid en omfattande kommunal ver ksamhet där viktiga 
inslag är budget- och förköpsrådgivning, skolkontakter, 
marknadsbevakning, konsumenträttslig rådgivning samt rek 
lamationshantering.&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I Sverige finns inte någon r ikstäckande konsumentorganisation av den 
karaktär som finns i en del andra länder. Åtskilliga konsumentinriktade 
insatser har gjorts inom de fackliga och de kooperativa 
organisationerna. Bland de frivilliga konsumentorganisationerna kan 
nämnas Husmodersförbundet H em och Samhälle och Kooperativa 
Konsumentgillesförbundet. Konsument-Forum är ett annat exempel. 
Fortfarande är dock de frivilliga or ganisationernas roll förhållandevis 
blygsam.&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Inom vissa sektorer har konsumenterna slutit sig samman för att 
gemensamt kunna driva sina intressen. Exempel på sådana sammanslutningar 
är Motormännens Riksförbund, Villaägareförbundet och 
Hyresgästföreningen.&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Företagen och deras organisationer spelar en central roll för 
konsumentskyddet. Inom näringslivet har sedan mitten av 80-talet flera 
branscher inlett ett aktivt arbete med egenåtgärder. En första 
utvärdering av företagens egenåtgärder inom tre branschområden har 
nyligen genomförts av Konsumentverket.&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den 2 maj 1992 undertecknades avtalet om ett Europeiskt Ekono miskt 
Samarbetsområde. Avtalet innebär att varor, tjänster och personer fritt 
skall kunna cirkulera på en marknad omfattande 380 mil joner människor. &lt;p&gt;&lt;a name="S19"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

När EG vid mötet förra året i Maastricht beslutade om att införa en 
Europeisk Union inom gemenskapen omnämndes konsumentskyddet i de n 
föreslagna fördragstexten som ett område där Gemenskapen skall bidra 
till att uppnå en hög skyddsnivå.&lt;p&gt;&lt;a name="S20"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Regeringen kommer under år 1992 att lägga fram förslag till en förstärkt 
konkurrenspolitik som skall skapa förutsättnin gar för en ökad 
effektivitet i såväl den privata som den offentliga sektorn. Förslaget 
kommer bl.a. att omfatta en ny skärpt konkurrenslag som avses träda i 
kraft under år 1993 samt åtgärder för att öka konkurrensen inom den 
kommunala sektorn.&lt;p&gt;&lt;a name="S21"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En ny konkurrensmyndighet kommer att inrättas den 1 juli 1992 genom att 
uppgifter som utförs av Näringsfrihetsombudmannen och Staten s pris- och 
konkurrensverk förs samman.&lt;p&gt;&lt;a name="S22"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

3 Behovet av en översyn&lt;p&gt;&lt;a name="S23"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

3.1 Inledning&lt;p&gt;&lt;a name="S24"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det statliga engagemanget på det konsumentpol itiska området måste 
fortlöpande anpassas till de förändringar som sker i det svenska 
samhället och i vår omvärld. På många områden som är av betydelse för 
konsumenterna har det skett eller förestår viktiga förändringar. 
Internationaliseringen och i synnerhet den västeuropeiska integrationen 
har härvid särskild betydelse. Det är också angeläget att den 
kursändring i svensk politik som nu genom förs och som bygger på 
marknadsekonomins grunder får tydligt genomslag också på det 
konsumentpolitiska området.&lt;p&gt;&lt;a name="S25"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Bl.a. dessa förhållanden gör det nödvändigt med en förändring av den 
konsumentpolitiska verksamhet som staten medverkar i.&lt;p&gt;&lt;a name="S26"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

3.2 Avreglering och ökad konkurrens&lt;p&gt;&lt;a name="S27"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Åtgärder för att öka tillväxten och dynamiken i den svenska ekonomin är 
centrala för utvecklingen av vår välfärd. Ett viktigt inslag i denna 
politik är att åstadkomma en ökad konkurrens inom såväl den privata som 
den offentliga sektorn. I detta syfte sker en avreg lering på områden 
som i dag inte är konkurrensutsatta. Verksamheten inom stat och kommun 
utsätts för konkurrens på allt fler områden genom avreglering så att 
privata alternativ, bl.a. i fråga om vård, omsorg och ut bildning, kan 
erbjudas medborgarna.&lt;p&gt;&lt;a name="S28"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Konkurrenspolitiken syftar ytterst till att ta till vara konsumenternas 
intressen. En väl fungerande markandsekonomi förutsätter doc k aktiva 
och välinformerade konsumenter och ett effektivt konsumentskydd.&lt;p&gt;&lt;a name="S29"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

3.3 Närmandet till EG&lt;p&gt;&lt;a name="S30"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Närmandet till EG innebär att förutsättningarna för näringsidkarna och 
för konsumenternas handlande på mar knaden delvis förändras. EES-avtalet 
kommer sannolikt att medföra ett större utbud av varor och tjänster samt 
en skärpt konkurrens m ed lägre priser som följd.&lt;p&gt;&lt;a name="S31"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

För att konsumenterna skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av det 
fria flödet av varor och tjänster måste de kunna överblicka och värdera 
utbudet. Detta medför krav på en god konsumentinformation. Sådan 
information har särskild betydelse inom tjänsteområdet mot bakgrund av 
de särskilda svårigheter som ligger i att få inblick i och jämföra olika 
tjänsteerbjudandens omfattning och innebörd.&lt;p&gt;&lt;a name="S32"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Närmandet till EG kommer också att i andra hänseenden få återverkningar 
på det konsumentpolitiska området. EES-avtalet förpliktigar 
EFTA-länderna att i sin nationella lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 
1993 införa de EG-regler som omfattas av avtalet. På konsument området 
innebär detta att ett antal lagar måste ändras. Det gäller bl.a. 
marknadsföringslagen (1975:1418) och hemförsäljningslagen ( 1981:1361). 
Regeringen har nyligen föreslagit ändringar i hemförsälj ningslagen 
(prop. 1991/92:167). Särskild lagstiftning krävs vidare bl.a. när det 
gäller paketresor, leksakers säkerhet samt farliga produktimitationer. 
Förslag på dessa områden avses bli förelagda riksdagen under år 1992.&lt;p&gt;&lt;a name="S33"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Inom EG förbereds bl.a. lagstiftning när det gäller produktsäkerhet, 
oskäliga avtalsvillkor, ansvar för tjänster samt s.k. distansfö 
rsäljning. Detta arbete kan leda till att det svenska regelverket 
behöver ändras eller kompletteras.&lt;p&gt;&lt;a name="S34"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

De regelverk som skall tillämpas när ett EES-avtal träder i kraft kommer 
att ställa ökade krav på en effektiv myndighetstillsyn och kontroll av 
varor och tjänster på marknaden när det gäller främst säkerhetsaspekter.&lt;p&gt;&lt;a name="S35"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Även på det marknadsrättsliga området kan det förutses att den ökade 
internationella handeln och marknadsföringen över gränserna, ofta i nya 
medier, kommer att kräva en förstärkt marknadsbevakning.&lt;p&gt;&lt;a name="S36"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Standardisering har nära samband med produkters säkerhet och funktion. 
EG hänvisar alltmer till standarder i sin lagstiftning. Standardisering 
en i Europa kommer att ställa krav på svenska insatser.&lt;p&gt;&lt;a name="S37"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

EES-avtalet ger ramar för samarbetet mellan EFTA-länderna och EG. 
EFTA-länderna ges bl.a. möjlighet att delta i framtida gemenskapsa 
ktiviteter på konsumentområdet. En förutsättning för att påverka den 
framtida europeiska konsumentpolitiken är ett aktivt deltagande av 
svenska experter och konsumentföreträdare. Detta kommer att ställa krav 
på kompetens och språkkunskaper.&lt;p&gt;&lt;a name="S38"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

EFTAS:s konsumentministrar antog vid sitt senaste möte i Reykjavik i 
augusti 1991 en särskild konsumentdeklaration. I deklarationen (III 
EFTA/B3 12/91) understryks betydelsen av att stödja konsumenternas intre 
ssen och att behålla en hög nivå på konsumentskyddet vid närmandet till 
EG.&lt;p&gt;&lt;a name="S39"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

3.4 Miljöfrågor&lt;p&gt;&lt;a name="S40"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kopplingen mellan miljöpolitik och konsumentpolitik har blivit allt 
starkare. Miljöhänsynen har fått en större betydelse för konsume nterna. 
Många är beredda att genom sitt levnadssätt och sina konsumtionsvanor 
bidra till en minskad belastning på miljön.&lt;p&gt;&lt;a name="S41"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Ett uttryck för denna ut veckling utgör inrättandet av det nordiska 
systemet för miljömärkning. Det bör i sammanhanget också nämnas att en 
arbetsgrupp har ti llsatts under Miljö- och naturresursdepartementet med 
uppgift att undersöka möjligheterna att begränsa varornas miljöpåverkan 
i alla led. En rapport kommer att presenteras under sommaren 1992.&lt;p&gt;&lt;a name="S42"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Konsumentverket har utöver de insatser som görs för att i enlighet med 
riksdagens beslut härom minska hushållens elförbrukning också aktivt 
arbetat med bränsledeklarationer för bilar, m.m. Sambandet mellan miljö 
och konsumtion uppmärksammas i många av verkets publikationer och i 
utbildningsverksamheten.&lt;p&gt;&lt;a name="S43"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det ökade intresset för miljön avspeglas även i rättstillämpningen. 
Konsumentverket/KO har särskilt uppmärksammat reklam där miljöar gument 
används.&lt;p&gt;&lt;a name="S44"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Marknadsdomstolen har vid flera tillfällen på talan av KO förbjudit 
vilseledande miljöreklam.&lt;p&gt;&lt;a name="S45"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Mot bakgrund av det ökade miljömedvetandet hos konsumenterna och den 
utveckling i övrigt som sker bör kopplingen mellan miljöfrågor och kons 
umentfrågor prövas närmare.&lt;p&gt;&lt;a name="S46"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

3.5 Den lokala verksamheten&lt;p&gt;&lt;a name="S47"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den lokala konsumentverksamheten är viktig i det konsumentpolitiska 
arbetet. Det betonades av riksdagen senast under våren 1991 (skr . 
1990/91:143, LU37, rskr. 334). Inom kommunerna har under senare tid 
resurserna för den kommunala konsumentverksamheten minskats. 
Utvecklingen i kommunerna kan inge farhågor för framtiden, och detta 
reser bl.a. frågan hur konsumenterna skall kunna tillförsäkras ett 
fortsatt lokalt stöd. Om den kommunala konsumentve rksamheten minskar -- 
då det inte kan komma i fråga att ålägga kommunerna nya uppgifter på 
området -- leder det sannolikt till ett ö kat tryck på Konsumentverket 
och Allmänna reklamationsnämnden.&lt;p&gt;&lt;a name="S48"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4 Utredningsuppdraget&lt;p&gt;&lt;a name="S49"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4.1 Allmänna utgångspunkter&lt;p&gt;&lt;a name="S50"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör ges i uppdrag att göra en samlad översyn av det statliga 
engagemanget på det konsumentpolitiska området.&lt;p&gt;&lt;a name="S51"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

För översynen är enligt min mening särskilt två faktorer av central 
betydelse.&lt;p&gt;&lt;a name="S52"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den ena hänger samman med regeringens ambitioner att stärka och bredda 
marknadsekonomins roll i det svenska samhället. En fortsatt utveckling i 
denna riktning ger ändrade förutsättninga r för såväl konsumenter som 
näringsidkare. En väl fungerande markandsekonomi stärker konsumenternas 
ställning samtidigt som näringsi dkarna ställs inför ökade krav för att 
kunna hävda sig på marknaden. Dessa förhållanden skapar ändrade villkor 
för konsumentpolitike n.&lt;p&gt;&lt;a name="S53"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den andra faktorn av särskild betydelse i sammanhanget är Sveriges 
närmande till EG. Detta förhållande, i före ning med den ökade 
internationaliseringen i övrigt, kommer att bl.a. ställa den svenska 
konsumentpolitiken inför delvis nya uppgifter.&lt;p&gt;&lt;a name="S54"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag anser vidare att det är viktigt att slå vakt om det rättsliga 
konsumentskyddet och att vi tar fasta på den allt starkare kopplingen 
mellan miljöpolitik och konsumentpolitik.&lt;p&gt;&lt;a name="S55"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Med utgångspunkt i de förutsättningar som ligger i det jag nu sagt bör 
kommittén särskilt se över den statliga verksamhetens art, inriktning 
och omfattning på konsumentområdet.&lt;p&gt;&lt;a name="S56"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vägledande för översynen bör vara att avgränsa det statliga 
engagemanget. Den statliga verksamheten på konsumentpolitikens område 
bör koncentrera s till sådana verksamhetsområden där statliga insatser 
verkligen behövs och till sådana uppgifter som inte kan läggas på andra, 
komm unala eller enskilda, organ. I sammanhanget vill jag särskilt nämna 
behovet av statliga insatser för att också framdeles värna om sä rskilt 
utsatta konsumenter.&lt;p&gt;&lt;a name="S57"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4.2 En förstärkt marknadsekonomi&lt;p&gt;&lt;a name="S58"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den förstärkta och breddade marknadsekonomin gru ndad på fri konkurrens 
och avreglering skapar, som jag nyss sagt, ändrade villkor för 
konsumentpolitiken.&lt;p&gt;&lt;a name="S59"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En skärpt konkurrens stärker typiskt sett konsumenternas ställning på 
marknaden. Konsumenternas intressen blir en angelägenhet för marknaden. 
Den här utvecklingen gör att de hittillsvarande konsumentpolitiska 
insatserna kan behöva omprövas i vissa delar.&lt;p&gt;&lt;a name="S60"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Samtidigt bör jag erinra om att resonemanget om konsumenternas 
förstärkta ställning bygger på förutsättningen att konsumenterna är både 
aktiva oc h välinformerade samt att de rättsliga spelreglerna är 
effektiva. För att konsumenterna skall kunna fylla sin funktion i 
marknadseko nomin krävs ju bl.a. en fullgod marknadsöverblick och ett 
tydligt prismedvetande. Härtill måste beaktas att en rad marknader inte 
kä nnetecknas av fullständig konkurrens. Svagheten i dessa hänseenden 
får en särskild betydelse vid den marknads- och konkurrenssituation som 
uppstår för konsumenterna efter ett EES-avtal.&lt;p&gt;&lt;a name="S61"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag anser att det måste vara en av huvuduppgifterna för kom mittén att 
närmare belysa vilka återverkningar de nu beskrivna förhållandena bör få 
på konsumentpolitiken.&lt;p&gt;&lt;a name="S62"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4.3 Närmandet till EG&lt;p&gt;&lt;a name="S63"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den ökade internationaliseringen och då i synnerhet närmandet till EG 
reser, som jag har framhållit, en rad frågor som rör konsument politik 
och det statliga engagemanget. Det bör därför vara en annan huvuduppgift 
för kommittén att belysa de konsekvenser som närman det till EG för med 
sig för svenskt vidkommande.&lt;p&gt;&lt;a name="S64"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det lagstiftningsarbete som föranleds av ett EES-avtal pågår för 
närvarande i regeringskansliet.&lt;p&gt;&lt;a name="S65"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommitténs uppgifter bör därför i första hand inriktas på frågor som rör 
annat än behovet av lagstiftning. Det kan gälla kraven på i nsatser 
bl.a. i fråga om marknadsbevakning och deltagande i internationellt 
arbete. Kommittén bör lämna förslag på hur dessa krav lä mpligen bör 
tillgodoses. Det gäller då inte bara de mer utpräglade 
myndighetsfunktionerna i fråga om bl.a. produktsäkerhet, utan ock så 
operativt inriktade uppgifter, såsom deltagande i det gemensamma 
regelverkets utveckling och i det viktiga standardiseringsarbetet. Jag 
vill i detta sammanhang särskilt peka på behovet att undersöka hur ma 
rknadsövervakningen bör organiseras samt vilka finansieringsbehov och 
finansieringsalternativ som föreligger.&lt;p&gt;&lt;a name="S66"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Närmandet till EG aktualiserar också frågor om vilka uppgifter som 
lämpligen bör handhas i statlig regi. Härvid bör förslag på lämpl ig 
delegering till konsumentmyndigheten göras under beaktande av att det 
här ofta rör sig om mellanstatligt samarbete med bindande v erk an. Det 
kan t.ex. gälla att företräda svenska intressen i olika förhandlingar.&lt;p&gt;&lt;a name="S67"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En annan väsentlig uppgift i detta sammanhang är att finna metoder och 
former för hur man skall hantera konsumentfrågor som sträcker sig över 
nationsgränserna. Kommittén bör i sammanhanget uppmärksamma vad som 
sagts i EFTA:s konsumentdeklaration från hösten 1991.&lt;p&gt;&lt;a name="S68"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4.4 Ett effektivt rättsligt konsumentskydd&lt;p&gt;&lt;a name="S69"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Som jag förut sagt intar det rättsliga konsumentskyddet en central plats 
inom konsumentpolitiken. Vi har i Sverige e n konsumentlagstiftning som 
i många avseenden skapar garantier för ett bra rättsligt konsumentskydd. 
Lagstiftningen ger samtidigt ty dliga spelregler för näringsidkarna.&lt;p&gt;&lt;a name="S70"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag anser dock att det finns anledning att pröva om vi -- vid en ökad 
avreglering och en friare marknadsekonomi -- behöver stärka ko 
nsumenternas möjligheter att hävda de rättigheter som det rättsliga 
konsumentskyddet erbjuder. Detta är inte minst viktigt i en utveckling 
med marknadsföring i nya former, såsom ''homeshopping''. Viktigt är 
också att följa den utveckling som sker inom EG.&lt;p&gt;&lt;a name="S71"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör vara uppmärksam på i vad mån det kan finnas regler på det 
rättsliga konsumentskyddets område som lägger omotiverade hinder i vägen 
för en fri marknad och konkurrens och som därmed i själva verket 
motverkar konsumenternas intressen.&lt;p&gt;&lt;a name="S72"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En diskussion om det rättsliga konsumentskyddet och det statliga 
engagemanget på det området måste givetvis omfatta Konsumentsverket s 
roll och uppgifter på det området. Detsamma gäller i fråga om Allmänna 
reklama tionsnämnden.&lt;p&gt;&lt;a name="S73"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4.5 Frivilliga konsumentorganisationer&lt;p&gt;&lt;a name="S74"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vid övervägandena kring en avgränsning av det statliga engagemanget är 
det naturligt att analysera möjligheterna av att i skilda for mer 
privatisera det konsumentinriktade arbetet som i dag bedrivs av 
konsumentmyndigheten. Härvidlag är det, som jag ser det, angeläget att 
sträva efter att konsumenterna i större utsträckning engagerar sig i 
konsumentfrågorna och tar ansvar för dessa både individu ellt och i 
grupp.&lt;p&gt;&lt;a name="S75"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör belysa de ekonomiska och administrativa insatser som i ett 
inledningsskede kan behövas från statens sida för att underlätta 
bildandet av frivilliga konsu mentorganisationer i Sverige.&lt;p&gt;&lt;a name="S76"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör också självfallet följa utvecklingen av den kommunala 
konsumentverksamheten och hur den påverkar behovet av frivilliga 
insatser på den lokala nivån.&lt;p&gt;&lt;a name="S77"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4.6 Ökad miljöhänsyn&lt;p&gt;&lt;a name="S78"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En annan sak som kommittén bör ägna uppmärksamhet åt är den allt 
starkare koppling som i dag finns mellan miljöpolitik och konsument 
politik. Som jag har sag t i det föregående har miljöhänsynen efter hand 
fått en allt större betydelse för många konsumenter. Den här 
utvecklingen främjas av initiativ från statligt och kommunalt håll, från 
frivilliga organisationer och från näringslivet.&lt;p&gt;&lt;a name="S79"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag anser det viktigt att ta fasta på denna vilja att visa större omsorg 
om miljön. Miljömedvetna och välinformerade konsumenter är en strategisk 
förutsättning för att bl.a. åstadkomma miljöanpassade varor. Kommittén 
bör därför undersöka om några ytterligare åtgär der på det 
konsumentpolitiska området bör vidtas för att stimulera den utveckling 
som pågår.&lt;p&gt;&lt;a name="S80"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4.7 Översyn av myndigheterna&lt;p&gt;&lt;a name="S81"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En översyn av det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska 
området efter de riktlinjer som jag nu har angett innebär att de 
statliga myndigheter som är verksamma på området måste ses över. 
Kommittén bör uppmärksamma utvecklingen av den kommunala  
konsumentverksamheten och vilka förändringar den utvecklingen kan få för 
Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden.&lt;p&gt;&lt;a name="S82"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Konsumentverket"&gt;&lt;a name="Konsumentverket"&gt;Konsumentverket&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Översynen bör till att börja med ta sikte på att anpassa Konsumentverket 
till de förslag som kommittén kommer fram till med anledning av 
utredningsuppdraget såsom det hittills har angetts.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör även undersöka i vad mån det är påkallat att även i andra 
hänseenden göra omprioriteringar av den verksamhet som verket enligt sin 
instruktion har att utföra. Kommittén bör i så fall lämna förslag till 
erfordeliga ändringar i verkets instruktion.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör i sammanhanget också pröva de möjligheter som kan stå till 
buds för att minska verkets anslagsbehov utan att för den skull de 
väsentliga konsumentpolitiska uppgifter som verket bör ha träds för när. 
I detta syfte bör bl.a. ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket och 
andra statliga organ ses över. En fråga som därvid särskilt bör 
uppmärksammas är ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket, den nya 
konkurrensmyndigheten, länsstyrel serna och den lokala 
konsumentverksamheten när det gäller formerna för och omfattningen av 
allmän konsumentinformati on om prisförhållandena på marknaden.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I sammanhanget bör kommittén också undersöka möjligheterna och 
lämpligheten av att delar av verksamheten vid Konsumentverket finansi 
eras på annat sätt än över statsbudgeten.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Konsumentombudsmannen"&gt;&lt;a name="Konsumentombudsmannen"&gt;Konsumentombudsmannen&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Även KO:s roll och verksamhet inom ramen för det rättsliga 
konsumentskyddet bör analyseras. Kommittén bör överväga i vad mån det 
kan finnas skäl att ändra KO:s roll och uppgifter för att få till stånd 
en anpassning av verksamheten till områden som ter sig 
konsumentpolitiskt särskilt angelägna men som i dag ligger utanför KO:s 
tillsyn. Kommittén bör också överväga om det nu finns anledning att ge 
KO en organisatorisk självständig ställning.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Allmänna reklamationsnämnden"&gt;&lt;a name="Allmänna reklamationsnämnden"&gt;Allmänna reklamationsnämnden&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Allmänna reklamationsnämnden bör också ses över. Därvid är det att 
beakta att reklamationsnämnden enligt min mening fyller en viktig 
funktion inom det rättsliga konsumentskyddet. Nämndens verksamhet är -- 
både för konsumenterna och för näringsidkarna -- ett ändamå lsenligt och 
i många fall effektivt al ternativ till en traditionell tvisthantering i 
de allmänna domstolarna. För såväl de enskilda som för staten är 
tvisthanteringen ino m nämnden dessutom också ett från kostnadssynpunkt 
fördelaktigt alternativ.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag anser därför att en tvisthantering av det slag som 
reklamationsnämnden bedriver inte bara bör bibehållas -- som ett 
komplement t ill de förebyggande åtgärderna -- utan också utvecklas för 
att kunna möta de behov som kan förutses. Utvecklingen av den kommunala 
m edlingen får här betydelse. I det hän seendet måste bl.a. behovet av 
att utveckla tvistlösningsmekanismer för att hantera konsumenttvister 
som sträcker sig över nationsgr änserna uppmärksammas.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör i ljuset av vad jag nu har sagt göra en analys av de 
uppgifter som reklamationsnämnden har. En utgångspunkt för en såd an 
analys bör vara att den tvisthantering som nämnden bedriver även 
framdeles skall bygga på förutsättningen att nämndens beslut har 
karaktären av rekommendationer.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör vidare överväga vilka varu- och tjänsteo mråden som bör 
omfattas av en tvisthantering av det slag som nämnden bedriver. Vidare 
bör kommittén pröva om de nuvarande formerna f ör verksamheten hos 
Allmänna reklamationsnämnden kan behöva ändras. Ett riktmärke bör vara 
att statens kostnader för verksamheten hå lls nere.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

4.8 Övrigt&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör vidare mot bakgrund av den utveckling som pågår belysa om 
det konsumentpolitiska arbetet i större utsträckning bör inn efatta 
kommunala och andra offentliga tjänster på de områden som inte är 
avreglerade. De åtgärder som nu inletts för att öppna den offentliga 
sektorn och andra reglerade områden för ökad konkurrens medför 
visserligen att fler delar av ekonomin kommer att fungera under 
marknadsmässiga former. Ett exempel är skolan där föräldrarnas möjlighet 
att välja skola har ökat genom regeringens förslag om skolpeng. 
Avregleringen har emellertid inte nått alla de områden som hittills 
varit regl erade. Och det kan förutses att vi även med ett ambitiöst 
avregleringsprogram kommer att ha kvar flera områden med en reglering 
som innebär att konkurrens kommer att saknas.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det bör stå kommittén fritt att även i andra hänseenden än dem jag nu 
berört ta upp frågor som kan vara av betydelse för den statliga 
verksamheten på det konsumentpolitiska området.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

5 Arbetets bedrivande&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör i sitt arbete samråda med pågående utredningar som kan ha 
betydelse för översynen.&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén bör också ta del av det arbete som görs avseende den lokala 
verksamheten i enlighet med regeringens uppdrag till Konsument verket de 
n 27 mars 1991 (dnr C91/676/MA). Konsumentverkets och Allmänna 
reklamationsnämndens fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 
1992/93--1994/95 bör utgöra ett underlag för kommitténs arbete.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommittén skall beakta innehållet i regeringens direktiv till samtliga 
kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens 
inriktning (dir. 1984:5) och angående EG-aspekter i 
utredningsverksamheten (dir. 1988:43).&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 september 1993.&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

6 Hemställan&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen 
bemyndigar chefen för Civildepartementet&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) 
-- med högst sju ledamöter med uppdrag att göra en konsumen tpolitisk 
översyn,&lt;br /&gt;
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,&lt;br /&gt;
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt 
kommittén.&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall 
belasta trettonde huvudtitelns anslag Ut redningar m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

7 Beslut&lt;p&gt;&lt;a name="S19"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller 
hennes hemställan.&lt;p&gt;&lt;a name="S20"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;                                        (Civildepartementet)&lt;/pre&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S21"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
</dokumentstatus>