<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2387701</hangar_id>
 <dok_id>GG0955</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>55</beteckning>
 <typ>prot</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>prot</doktyp>
 <typrubrik>Riksdagens protokoll 1992/93:55</typrubrik>
 <dokumentnamn>Protokoll</dokumentnamn>
 <debattnamn>Protokoll</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>55</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-01-21 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2024-12-12 13:44:47</systemdatum>
 <publicerad>1993-01-21 00:00:00</publicerad>
 <titel>Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:55 Torsdagen den 21 januari</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>webbnav</source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0955/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0955</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0955</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Riksdagens protokoll&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:55&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Torsdagen den 21 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kl. 12.00-16.03&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0955/prot_199293__55-1.png" style="width:39pt;height:41pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Protokoll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 § Meddelande om ändrad partitillhörighet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Andre vice talmannen anmälde att Johan Brohult meddelat att han&lt;br&gt;fr.o.m. den 24 januari 1993 inte längre tillhör Ny demokrati.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 § Val till Parlamentariska församlingen i konferensen om säkerhet&lt;br&gt;och samarbete i Europa (ESK)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Företogs val av åtta ledamöter till Parlamentariska församlingen i konfe-&lt;br&gt;rensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valberedningen hade enhälligt godkänt en gemensam lista för detta val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den gemensamma listan upplästs av andre vice talmannen och god-&lt;br&gt;känts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven&lt;br&gt;ordning upptagits på listan, valda för riksdagens innevarande valperiod:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöter till Parlamentariska församlingen i konferensen om säkerhet och&lt;br&gt;samarbete i Europa (ESK)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Tobisson (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pierre Schori (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Peeter Luksep (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kristina Svensson (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Håkan Holmberg (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karin Wegestål (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pär Granstedt (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Georg Andersson (s)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 § Val till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Företogs val av arton ledamöter och arton suppleanter till Gemensamma&lt;br&gt;parlamentarikerkommittén EG-Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valberedningen hade enhälligt godkänt gemensamma listor för dessa val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan de gemensamma listorna upplästs av andre vice talmannen och god-&lt;br&gt;känts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 55&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ordning upptagits på resp, listor, valda för riksdagens innevarande valpe-&lt;br&gt;riod:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöter till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Tobisson (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mats Hellström (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nic Grönvall (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berit Löfstedt (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hadar Cars (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pierre Schori (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Per-Ola Eriksson (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Birgitta Dahl (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karin Falkmer (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Holger Gustafsson (kds)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odd Engström (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lan Wachtmeister (nyd)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Birger Hagård (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ewa Hedkvist Petersen (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ylva Annerstedt (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pär Granstedt (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bertil Måbrink (v)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;suppleanter till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Per Stenmarck (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sture Ericson (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Charlotte Cederschöld (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anita Johansson (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl B Hamilton (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Monica Öhman (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karin Starrin (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Per Olof Håkansson (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jan Sandberg (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Svensk (kds)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga-Britt Johansson (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Christer Windén (nyd)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Lennmarker (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Axel Andersson (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Isa Halvarsson (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yvonne Sandberg-Fries (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karin Israelsson (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nils T Svensson (s)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h2&gt;4 § Utökning av antalet suppleanter i socialutskottet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Valberedningen hade enligt ett till kammaren inkommet protokollsutdrag&lt;br&gt;tillstyrkt att antalet suppleanter i socialutskottet utökades från 19 till 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammaren biföll denna framställning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 § Val av suppleant i socialutskottet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Företogs val av en suppleant i socialutskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;suppleant i socialutskottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lennart Rohdin (fp)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 § Svar på interpellation 1992/93:59 om den sociala välfärden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Anf. 1 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Med åberopande av Sveriges första rapport till FN om kon-&lt;br&gt;ventionen om barnets rättigheter har Sylvia Lindgren ställt följande tre frå-&lt;br&gt;gor till mig:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Stämmer rapportens inledning överens med verkligheten av i dag?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga för att ge kommunerna möjlig-&lt;br&gt;het att ordna barn- och ungdomsverksamheten på ett bättre sätt?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Har statsrådet för avsikt att vidtaga extra åtgärder för att underlätta&lt;br&gt;situationen i storstäderna?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges rappport till FN inleds med ett konstaterande om att alla barn har&lt;br&gt;rätt till en god start i livet, rätt att få sina materiella och känslomässiga behov&lt;br&gt;tillfredsställda och rätt till ett liv i trygghet och social gemenskap. Det kon-&lt;br&gt;stateras att barndomen har ett värde i sig och därför är en tid vars syfte ute-&lt;br&gt;slutande är att ge en god förberedelse för vuxenlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min uppfattning är att Sverige har kommit långt när det gäller att ge barn&lt;br&gt;och ungdomar möjlighet att i de flesta fall växa upp under goda förhållan-&lt;br&gt;den. Det finns i det svenska samhället stor förståelse för barns behov och&lt;br&gt;respekt för deras rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska situation som vårt land befinner sig i gör det nödvändigt&lt;br&gt;för alla att anpassa sig till nya förhållanden. Det gäller för enskilda, för nä-&lt;br&gt;ringslivet och för stat, landsting och kommuner. Omställningsprocessen i&lt;br&gt;den offentliga sektorn är inte smärtfri, men nödvändig. Situationen ger upp-&lt;br&gt;hov till svåra prioriteringar, inte minst i kommuner och landsting som svarar&lt;br&gt;för väsentliga delar av den välfärdspolitik som berör barnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i denna situation som regeringen i inledningen till sin rapport till&lt;br&gt;FN slagit fast att barnperspektivet skall prägla arbetet på alla de samhällsom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råden där barns intressen berörs. Detta är en klar markering från regering-&lt;br&gt;ens sida att barnen, som oftast har svårt att själva föra sin talan, och deras&lt;br&gt;behov skall sättas i fokus i den pågående omstruktureringen av den offent-&lt;br&gt;liga sektorn. För att ytterligare markera detta har regeringen aviserat att för-&lt;br&gt;slag om inrättande av en särskild funktion som ombudsman för barn och ung-&lt;br&gt;dom kommer att föreläggas riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från olika håll har även till mig framförts farhågor om att den omställ-&lt;br&gt;nings- och förnyelseprocess som pågår i kommuner och landsting i alltför hög&lt;br&gt;grad riskerar missgynna verksamheter som rör barn. På mitt förslag har rege-&lt;br&gt;ringen därför givit Socialstyrelen i uppdrag att i samråd med Barnmiljörådet,&lt;br&gt;Statens kulturråd och Statens ungdomsråd följa hur situationen utvecklas i&lt;br&gt;ett antal kommuner och landsting. Uppdraget omfattar all verksamhet som&lt;br&gt;berör barn, men områdena barnomsorg, utsatta barn och ungdomar, barn&lt;br&gt;med funktionshinder och barn- och undomskultur har prioriterats. En redo-&lt;br&gt;visning av situationen hösten 1992 inom de nämnda områdena skall lämnas&lt;br&gt;till regeringen senast den 1 mars 1993. Den 1 mars 1994 skall Socialstyrelsen&lt;br&gt;redovisa utvecklingen under den mellanliggande perioden. Styrelsen är oför-&lt;br&gt;hindrad att i anslutning till slutredovisningen föreslå eventuella åtgärder som&lt;br&gt;kan föranledas av utvecklingen under perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har vidare senast i den nyligen avlämnade budgetpropositio-&lt;br&gt;nen aviserat en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på barnom-&lt;br&gt;sorgsområdet. Sedan statsbidragen till barnomsorgen avskaffades är det an-&lt;br&gt;geläget att i socialtjänstlagen precisera kommunernas skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den proposition med förslag till ny lagom stöd och service till funktions-&lt;br&gt;hindrade, m.m. som snart kommer att föreläggas riksdagen kommer att läm-&lt;br&gt;nas förslag till förändringar inom föräldraförsäkringen som avser att för-&lt;br&gt;bättra det ekonomiska stödet till föräldrar med funktionshindrade barn.&lt;br&gt;Även i andra avseenden bör förslagen i propositionen innebära ett förbättrat&lt;br&gt;stöd till funktionshindrade barn och deras familjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övrigt har regeringen vidtagit olika åtgärder för att stärka barnens&lt;br&gt;ställning i samhället. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utforma och ge-&lt;br&gt;nomföra ett program för att utveckla socialtjänstens förhållningssätt till ut-&lt;br&gt;satta barn och deras familjer (Barn i fokus-projektet). Satsningen tar sikte&lt;br&gt;på att höja kompetensen och öka medvetenheten hos socialarbetare och&lt;br&gt;andra som arbetar med utsatta barn. Förmågan att se, förstå, beskriva och&lt;br&gt;bemöta utsatta barns behov skall utvecklas. Särskilda medel har avsatts för&lt;br&gt;detta utvecklingsarbete som syftar till att sätta barns bästa i främsta rummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en särskild satsning som främst berör storstäderna har regeringen på ci-&lt;br&gt;vilministerns förslag anslagit 30 mkr för ett projekt för lokal utveckling ge-&lt;br&gt;nom samverkan - det s.k. Plusprojektet. Syftet är att i tio storstadsområden,&lt;br&gt;varav sex stadsdelar i Stockholms län, förebygga utslagning av ungdomar i&lt;br&gt;riskzonen. Projektet bygger på att lokala parter, såväl föreningslivet som den&lt;br&gt;offentliga sidan, genom samverkan bidrar till en utveckling och mångfald när&lt;br&gt;det gäller allmänt förebyggande och individuellt inriktade insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under det senaste året har vidare situationen för övergivna ungdomar i&lt;br&gt;främst storstäderna uppmärksammats särskilt. För att få en mer samlad bild&lt;br&gt;och för att få veta om samhället brister i sitt ansvar uppdrog regeringen till&lt;br&gt;Socialstyrelsen att undersöka situationen för gruppen i fråga. Socialstyrelen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har vidare under 1991 startat projektet Ungdom utanför. Det syftar till att&lt;br&gt;utveckla en mer medveten och genomtänkt hållning i ungdomsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Socialstyrelsens kartläggningar så föranleder, är jag beredd att över-&lt;br&gt;väga att föreslå regeringen liknande insatser även på andra verksamhetsom-&lt;br&gt;råden som berör barn och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill avslutningsvis framhålla att situationen trots allt inte är så illavars-&lt;br&gt;lande som Sylvia Lindgrens interpellation ger ett intryck av. Som exempel&lt;br&gt;på motsatsen kan jag nämna att under 1992 har antalet barn i daghem ökat&lt;br&gt;med över 30 000. Även om en del av denna ökning beror på något större&lt;br&gt;barngrupper, är det uppenbart att det fortfarande sker en utbyggnad av barn-&lt;br&gt;omsorgen i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Socialstyrelsens rapporter kommer vi att få ett mer tillförlitligt un-&lt;br&gt;derlag för att bedöma hur situationen för barnen utvecklas i kommunerna.&lt;br&gt;Den debatt som förts under hösten har i stort rört diskuterade åtgärder och&lt;br&gt;inte genomförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 2 SYLVIA LINDGREN (s):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag tackar Bengt Westerberg för svaret på min interpella-&lt;br&gt;tion. Men visst skulle jag ha varit ännu mera tacksam om Bengt Westerberg&lt;br&gt;hade sagt att det nu behövs kraftåtgärder för att det skall gå att komma till&lt;br&gt;rätta med välfärdsfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hade också hoppats på en större förståelse för storstädernas dåliga&lt;br&gt;ekonomi och för det faktum att den politik som bedrivs - med nedskärningar&lt;br&gt;av statsbidragen, oviljan att häva kommunala skattestopp osv. - starkt bidrar&lt;br&gt;till försämringar beträffande välfärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga beslut ledde till att Stockholm tappade ca 2,7 miljarder av sina&lt;br&gt;inkomster för 1993. Skattestoppet förhindrade att Stockholm kunde höja&lt;br&gt;skatten, trots att staden har en kommunalskatt som ligger ca två kronor un-&lt;br&gt;der riksgenomsnittet. Det råder inget tvivel om att bl.a. dessa åtgärder bi-&lt;br&gt;dragit till försämring av välfärden. Den slår hårt på många områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bor själv i en förort till Stockholm och ser mer eller mindre dagligen&lt;br&gt;hur negativa effekterna blir. Lokaler står tomma. Ingen bedriver längre&lt;br&gt;verksamhet i dem. Barn och ungdomar samt även pensionärer som tidigare&lt;br&gt;vistades där har fått söka sig andra vägar. Ungarna drar till stan. Pensionä-&lt;br&gt;rerna sitter hemma i sina lägenheter. Idrottsrörelsen, Vår teater, skolan, fri-&lt;br&gt;tidsverksamheten, mellanstadieverksamheten; listan kan göras lång över&lt;br&gt;områden där försämringar leder till att ungdomars situation förvärras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den interpellation som jag har ställt har jag också åberopat Sveriges rap-&lt;br&gt;port till FN. Där står talat om att en valfrihetsrevolution genomförs inom&lt;br&gt;barnomsorg, familjepolitik och skola. Det rimmar illa, Bengt Westerberg,&lt;br&gt;med kommunernas egna rapporter och budgetbeslut. Där talas hela tiden&lt;br&gt;om neddragningar i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den alltmer utökade arbetslösheten gör att många familjer utsätts för ex-&lt;br&gt;trema påfrestningar. Jag hörde på radion att BRIS informerat om att allt fler&lt;br&gt;barn kontakter dem. Barnen har det dåligt hemma. De blir misshandlade&lt;br&gt;osv. Detta kan i många fall direkt kopplas till arbetslösheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar måste också kunna vara trygga i förvissningen om att deras barn&lt;br&gt;har det riktigt bra i den skola och i den barnomsorg som erbjuds. Även för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de äldre barnen måste det erbjudas en trygg värld efter skolans slut. Antalet&lt;br&gt;s.k. nyckelbarn får inte öka. Behovet av vård och omsorg ökar i samhället&lt;br&gt;av i dag snarare än minskar. Ändå skärs resurserna ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med alla de negativa effekter som arbetslösheten bär med sig ökar&lt;br&gt;också socialbidragskostnaderna för kommunerna. För 1993 beräknas dessa&lt;br&gt;till minst 1,3 miljarder för Stockholms vidkommande, som en följd av arbets-&lt;br&gt;lösheten. Kommunal verksamhet handlar inte om välgörenhet till de sämst&lt;br&gt;ställda, utan om att tillhandahålla ett basutbud av nyttigheter som gagnar&lt;br&gt;alla kommuninvånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nationella ekonomiska politiken, såväl budgetpolitik som finanspoli-&lt;br&gt;tik, får i flera avseenden betydelse för kommunernas egen ekonomi. En inef-&lt;br&gt;fektiv arbetsmarknadspolitik minskar skatteintäkterna samtidigt som kom-&lt;br&gt;munernas utgifter för bl.a. socialbidragen stiger. Ett växande budgetunder-&lt;br&gt;skott driver upp ränteläget och påverkar därmed också kommunerna och de-&lt;br&gt;ras bolags kapitalkostnader. Så flätas ekonomierna samman, och så styrs&lt;br&gt;våra samhällsmedborgares öden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu arbetar regeringskansliet med en uppföljning av Kommunalekono-&lt;br&gt;miska kommitténs förslag. Det är då oerhört viktigt att man tar hänsyn till&lt;br&gt;storstädernas speciellt utsatta situation. Det finns särskilda kostnader i stor-&lt;br&gt;städerna som man inte har tagit hänsyn till när man utformat det nya statsbi-&lt;br&gt;draget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi måste lyssna på människor. Vi måste förstå sambanden i det som håller&lt;br&gt;på att ske, sambanden mellan arbetslöshet och sämre barn- och ungdoms-&lt;br&gt;verksamhet, sämre beting för idrotten och sämre tillgång till bra service. Vi&lt;br&gt;måste ta konsekvenserna av de signaler som ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till att börja med, Bengt Westerberg: Hjälp till och riv upp skattestoppet!&lt;br&gt;Stockholm, som har en låg kommunalskatt, måste åtminstone få höja till&lt;br&gt;riksgenomsnittet. Hjälp till så att storstäderna får en rättvis behandling vid&lt;br&gt;uppföljningen av Kommunalekonomiska kommitténs förslag!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag skall inte uppta någon längre tid med att kommentera&lt;br&gt;de frågor som Sylvia Lindgren berör i sin interpellation eller de svar som&lt;br&gt;Bengt Westerberg lämnar. Men jag tycker att det är angelägna frågor som&lt;br&gt;Sylvia Lindgren har ställt till socialministern. Jag kommer i en egen interpel-&lt;br&gt;lation senare att ta upp de frågor som specifikt berör barnomsorgen. Jag vän-&lt;br&gt;tar svar på de frågorna i februari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det jag tycker att det finns anledning att kommentera och det jag till fullo&lt;br&gt;instämmer i är att storstäderna får dålig tilldelning av statsbidrag. Särskilt&lt;br&gt;för Stockholms läns del är en minskad andel av statsbidragen mycket allvar-&lt;br&gt;lig med tanke på att problemen ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror att både Sylvia Lindgren och jag, och de flesta i den här riksdagen,&lt;br&gt;är väl medvetna om att svenska barn, med internationella mått, har det rätt&lt;br&gt;bra. Det finns ett väl utbyggt skyddsnät för svenska barn. Men vi ser också&lt;br&gt;olika tecken på att detta skyddsnät håller på att rivas upp. Jag tror inte att&lt;br&gt;man kan ta för givet att svenska barns välbefinnande är en självklarhet i&lt;br&gt;framtiden. Jag tror att vi skall vara mycket noga med vilka delar i välfärds-&lt;br&gt;systemet som förändras och hur de ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten till FN om barnets rättigheter, som Socialdepartementet har&lt;br&gt;lämnat, nämns bl.a. Socialstyrelsens och flera organisationers uppföljning av&lt;br&gt;de klara orosmoln som finns när det gäller barn och hur de förändringar som&lt;br&gt;sker ute i kommuner och landsting drabbar barn. Där beskrivs att slutversio-&lt;br&gt;nen av rapporten kommer först våren 1994 och att man därefter kan vidta&lt;br&gt;åtgärder. Jag tycker att en självklar fråga att ställa sig är varför man inte re-&lt;br&gt;dan våren 1993 kan vidta åtgärder, när det redan finns allvarliga tecken på&lt;br&gt;att barn kommer i kläm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika projekt som är på gång, som socialministern nämner, Barn i fo-&lt;br&gt;kus, Plusprojektet och Ungdom utanför är alla utmärkta exempel på hur&lt;br&gt;man kan se till att barn inte hamnar utanför och att särskilt utsatta barn och&lt;br&gt;ungdomar får ett berättigat stöd. Men det gäller att ligga steget före, så att&lt;br&gt;barn inte hamnar utanför eller blir särskilt utsatta barn. Då gäller den gene-&lt;br&gt;rella välfärden och att barnomsorgen, som har en mycket viktig roll, får fun-&lt;br&gt;gera på bästa möjliga sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här bara ta upp en speciell fråga, som nämns i svaret och som den&lt;br&gt;borgerliga regeringen återkommer till, och det är valfriheten. Jag tycker att&lt;br&gt;det är bra med valfrihet inom barnomsorg och på de flesta områden. Men&lt;br&gt;det sätt som regeringen går ut med detta på stämmer inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ute i en del kommuner har man i sitt närområde nämligen bara ett privat&lt;br&gt;alternativ. När man i mitt området, Skarpnäcksfältet - en söderförort till&lt;br&gt;Stockholm, som jag har diskuterat om tidigare med Bengt Westerberg-talar&lt;br&gt;om att lägga ned mellanstadieverksamheten och att den skall föras över på&lt;br&gt;föreningslivet, har vi föräldrar ingen valfrihet. Trots att över 90 % av föräld-&lt;br&gt;rarna är mycket nöjda med kommunal barnomsorg skall ett privat, före-&lt;br&gt;ningsdrivet alternativ pressas fram. Då menar jag att talet om valfrihet rim-&lt;br&gt;mar illa med verkligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i dag presenterats att regeringen böljar bli överens om vårdnads-&lt;br&gt;bidraget. Jag vill fråga Bengt Westerberg, vars parti tidigare har varit mycket&lt;br&gt;skeptiskt till om vårdnadsbidraget skulle befrämja barns utveckling på ett så&lt;br&gt;mycket bättre sätt än de andra skyddnät vi har, de generella välfärdsinstru-&lt;br&gt;menten med en utbyggd föräldraförsäkring: Är Bengt Westerberg nu beredd&lt;br&gt;att gå med på ett alternativ med vårdnadsbidrag?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 4 INGELA MÅRTENSSON (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag tycker att detta är en mycket viktig debatt om barnom-&lt;br&gt;sorgen, inte minst för kvinnor, eftersom kvinnor är beroende av att det finns&lt;br&gt;en bra barnomsorg för att de skall kunna ha förvärvsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare i debatten hört talas om storstädernas problem. Jag kan&lt;br&gt;instämma i detta. Även Göteborg har stora ekonomiska bekymmer. Där-&lt;br&gt;emot vill jag inte förorda någon skattehöjning i Göteborg. Det är inte någon&lt;br&gt;lösning på Göteborgs problem. Men det finns stora ekonomiska problem i&lt;br&gt;många kommuner i dag, och det gör att barnomsorgen kanske kommer i&lt;br&gt;kläm. Därför tycker jag att det var tillfredsställande att i svaret höra att rege-&lt;br&gt;ringen är beredd till någon form av reglering när det gäller kommunernas&lt;br&gt;skyldigheter att tillhandahålla barnomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot vill jag ta fram ett annat problem som hänger samman med barn-&lt;br&gt;omsorgen. Det är inte bara fråga om att den skall finnas i olika former. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är också fråga om vilka avgifter som gäller. Vi har kunnat läsa om i tidning-&lt;br&gt;arna att man planerar att höja avgifterna ganska rejält. Det kan också bli ett&lt;br&gt;hinder för kvinnor att över huvud taget kunna utnyttja den barnomsorg som&lt;br&gt;ges. Hur man skall tackla problemet vet inte jag. Har statsrådet något för-&lt;br&gt;slag?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktiga är att det finns en barnomsorg som kan utnyttjas av kvinnor.&lt;br&gt;Inte minst gäller detta för deltidsarbetande kvinnor. Om avgifterna blir för&lt;br&gt;höga kommer de helt enkelt inte att ha råd. Då tvingas de hem. Det kan inte&lt;br&gt;vara meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 5 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Låt mig först nämna det som vi alla är medvetna om, att en&lt;br&gt;utgångspunkt för alla sådana här resonemang är att Sverige befinner sig i&lt;br&gt;stora ekonomiska svårigheter. Detta drabbar naturligtvis - det var jag inne&lt;br&gt;på i mitt svar - alla delar av samhället. Det berör kommunerna, enskilda&lt;br&gt;hushåll och självfallet staten. Det måste vi väga in. Självklart skulle jag&lt;br&gt;önska att vi kunde bedriva välfärdspolitiken och all annan politik i ett litet&lt;br&gt;bättre ekonomiskt klimat. Men när nu situationen ser ut som den gör måste&lt;br&gt;vi ta hänsyn till det, och det måste kommunerna också göra. Det kommer&lt;br&gt;att beröra alla verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag nämner detta därför att Eva Zetterberg kom tillbaka till sina erfaren-&lt;br&gt;heter från Skarpnäck och Stockholms kommun om mellanstadiebarnen. Min&lt;br&gt;uppfattning är att kommuner måste få pröva nya och billigare lösningar. Jag&lt;br&gt;kan inte, innan jag har sett hur det fungerar, ta avstånd från en lösning och&lt;br&gt;säga att det är en dålig lösning som vi inte kan tänka oss. Jag tycker att det&lt;br&gt;är rimligt att kommunerna får pröva nya lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är självklart att skolorna skall ha ett ansvar också för mellanstadiebar-&lt;br&gt;nen, så att vi undviker en situation med nyckelbarn. Men att utan vidare säga&lt;br&gt;att en viss lösning inte går att ha kan jag inte hålla med om, även om jag&lt;br&gt;förstår att Eva Zetterberg som mamma tycker att den lösning som nu funnits&lt;br&gt;med mer fristående fritidshem har varit ännu bättre. Detta tillhör den typen&lt;br&gt;av rationaliseringar som man måste vara beredd att acceptera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sylvia Lindgren var inne på uppföljningen av den kommunalekonomiska&lt;br&gt;reformen. Där är det två delar som är viktiga. Den ena är skattestoppet. Syl-&lt;br&gt;via Lindgren uppmanade mig att medverka till att riva upp det. Det är inte&lt;br&gt;aktuellt, därför att stoppet bara gäller för 1993. Vad som skall hända 1994&lt;br&gt;kommer regeringen tillbaka till i kompletteringspropositionen i slutet av&lt;br&gt;april.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra frågan gäller strukturindexen, som är en av de ingående fakto-&lt;br&gt;rer som påverkar de utgående skatteutjämningsbidragen. Där pågår, som&lt;br&gt;Sylvia Lindgren också nämner, en översyn. Den kommer att föreligga någon&lt;br&gt;gång under året och kommer att leda till justeringar i skatteutjämningsbidra-&lt;br&gt;gen för 1995, men inte dessförinnan. Jag delar helt Sylvia Lindgrens och Eva&lt;br&gt;Zetterbergs syn att det är angeläget att man då tar hänsyn till de speciella&lt;br&gt;förhållanden som finns i storstäderna. Jag tror, precis som ni, att storstä-&lt;br&gt;derna har blivit missgynnade i skatteutjämningssystemet, såsom det nu ser&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sylvia Lindgren var också inne på detta med valfriheten och menade att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det inte blivit någon utvidgad valfrihet. Det kan jag inte riktigt hålla med&lt;br&gt;om. Jag tycker nog att kommunerna, trots att det är kärvt och att de har&lt;br&gt;svårigheter att skapa många alternativ, ändå försöker att vidga valfriheten&lt;br&gt;på olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag fick häromdagen som pappa till en liten pojke ett brev från Stockholms&lt;br&gt;läns landsting, där man meddelade att vi nu själva kunde välja vilken tandlä-&lt;br&gt;kare pojken skall gå till, tandläkare inom folktandvården eller privat tandlä-&lt;br&gt;kare. Vi valde för vår del folktandvården därför att vi tycker att den fungerar&lt;br&gt;utmärkt. Jag tycker att frihet att få välja är viktig. Det kommer på område&lt;br&gt;efter område nu, också när det gäller barnomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är det alldeles självklart att skall man kunna tala om valfrihet på&lt;br&gt;t.ex. barnomsorgsområdet, är det viktigt att det finns barnomsorg över hu-&lt;br&gt;vud taget. Den sämsta formen är att det inte finns något alternativ alls att&lt;br&gt;välja. Den näst bästa att det åtminstone finns en barnomsorg, även om man&lt;br&gt;inte kan välja. Den bästa är om man får välja mellan olika former av barn-&lt;br&gt;omsorg. Det är bl.a. för att säkerställa detta som jag tycker det är angeläget&lt;br&gt;med den utvidgade lagreglering av socialtjänstlagen som vi har talat om och&lt;br&gt;som jagskall återkomma till när jag besvarar Eva Zetterbergs interpellation&lt;br&gt;om några veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sylvia Lindgren var vidare inne på att det finns många tomma lokaler, vil-&lt;br&gt;ket leder till att ungdomar och pensionärer antingen drar ut på gatan - det&lt;br&gt;är ungdomar - eller sitter hemma - pensionärer. Det är olyckligt om det är&lt;br&gt;så. Finns det tomma lokaler har jag svårt att se varför inte ungdomar och&lt;br&gt;pensionärer, om kommunen inte har råd att behålla lika mycket personal&lt;br&gt;som tidigare, själva kan få sköta dessa lokaler. Det är ett typiskt område där&lt;br&gt;jag tycker att en s.k. övervältring på frivilligsektorn är fullt möjlig att genom-&lt;br&gt;föra. Jag tycker att varje kommun som har en ungdomsgård eller en pensio-&lt;br&gt;närslokal skall ställa sig frågan: Om vi inte har råd att ha personal hela da-&lt;br&gt;garna i dessa lokaler, på vilket sätt skall vi hålla i gång verksamheten? Skall&lt;br&gt;vi inte låta ungdomar och pensionärer ta över själva?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror att man då skulle lösa problemet, och jag tror att det kan bli väl&lt;br&gt;så bra som när kommunen har anställd personal som håller i lokalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eva Zetterberg frågade om man inte kan vidta åtgärder redan nu och me-&lt;br&gt;nade att man inte behöver vänta med allting till 1994. Jag håller helt och&lt;br&gt;hållet med om det. En rad åtgärder planeras nu. Vi lägger om några veckor&lt;br&gt;fram, som jag har sagt, ett förslag till en ny handikapplag som innehåller&lt;br&gt;flera reformer som rör mindre barn. Vi kommer med ett förslag om en barn-&lt;br&gt;ombudsman under våren. Vi kommer med ett förslag om lagreglering av&lt;br&gt;barnomsorgen. Vi kommer med ett förslag om familjerådgivning som i alla&lt;br&gt;fall indirekt berör barnen. En lång rad förslag är alltså på gång. Men dyker&lt;br&gt;det upp några väl underbyggda larmrapporter, måste vi sälvklart gripa in.&lt;br&gt;Då kommer vi inte att sitta med armarna i kors och vänta till 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allra sist vill jag svara på Eva Zetterbergs fråga om artikeln i Dagens Ny-&lt;br&gt;heter i dag vad gäller vårdnadsbidraget. Det är sant att vi i regeringen disku-&lt;br&gt;terar frågan om barnomsorgslag och vårdnadsbidrag. Det har vi hållit på&lt;br&gt;med nästan sedan regeringen tillträdde. Det finns inget sakligt underlag alls&lt;br&gt;för den artikel som finns i Dagens Nyheter i dag. Eftersom jag inte är inblan-&lt;br&gt;dad i alla dikussioner som pågår i regeringen, har jag för säkerhets skull dis-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kuterat med mina kolleger på morgonen, och ingen av dem känner till vad&lt;br&gt;det finns för grund för denna artikel. Den är faktiskt tillkommen på något&lt;br&gt;sätt som inte har någon saklig grund alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 6 SYLVIA LINDGREN (s):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Det är i alla fall viktigt att se till att skattestoppet för kommu-&lt;br&gt;ner och landsting upphävs, om inte 1993 så 1994. Självfallet kan skatterna&lt;br&gt;aldrig bli något självändamål. Därför måste kommunerna ges möjlighet och&lt;br&gt;frihet att höja skatten när statsbidragen försämras och man märker att man&lt;br&gt;inte klarar av att hålla den servicenivå som man så väldigt gärna vill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker också som Bengt Westerberg att det är bra att man prövar nya&lt;br&gt;metoder. Men man måste först kontrollera om det blir billigare och om man&lt;br&gt;kan hålla samma kvalitet. Tyvärr är det ofta så i dag att många drar i gång&lt;br&gt;bra verksamheter i tron att det blir billigare. Man har inte gjort konsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar eller konsekvensanalyser, innan man river upp i och för sig bra&lt;br&gt;verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad hjälper det med lagregleringar om kommunernas ansvar på barnom-&lt;br&gt;sorgsområdet om man i praktiken nedrustar barnomsorgen? Det är ju vad&lt;br&gt;man gör i dag. Även om vi internationellt sett är bra, är vi på väg att bli&lt;br&gt;sämre än vad vi är i dag. Barngrupperna blir större. Barn med föräldrar som&lt;br&gt;är föräldralediga med mindre syskon får inte vara på dagis mer än tre timmar&lt;br&gt;per dag. Sexåringarna får över huvud taget inte vara kvar på dagis. Vad är&lt;br&gt;valfriheten?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalersättningen kommer att schabloniseras. Dagis i t.ex. nybyggda om-&lt;br&gt;råden i både kommunal och kooperativ regi kommer att få det svårt att klara&lt;br&gt;sig. Fler barn eller lägg ned verksamheten! Vad är valfriheten?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen för s.k. tretimmarsbarn är så låg att barngrupperna måste&lt;br&gt;bli väldigt stora för att det skall gå ihop ekonomiskt. Till detta kommer att&lt;br&gt;socialdistrikten, för att sänka sina kostnader, lägger ned enavdelningsdag-&lt;br&gt;hemmen och försöker slå ihop avdelningarna - naturligtvis i effektiviserings-&lt;br&gt;och rationaliseringssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För barnen blir alla dessa förändringar för många på en gång. De flyttas&lt;br&gt;runt som schackpjäser. De får byta både kamrater och personal. Det blir&lt;br&gt;mycket oro i leden. Många dagis föreslås läggas ut på entreprenad, ofta utan&lt;br&gt;att ens föräldrarna är informerade eller själva har önskemål om ändrade&lt;br&gt;driftsformer. Många av barnomsorgens lokaler är bundna med långa kon-&lt;br&gt;trakt. Man får betala lokalkostnader utan att verksamhet bedrivs där. Inte&lt;br&gt;heller då blir det några besparingar på personalen. På kort sikt har man upp-&lt;br&gt;sägningstider o.d. På lång sikt ökar socialbidragen mest - därav neddrag-&lt;br&gt;ningar i välfärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 7 EVA ZETTERBERG (v):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag skall inte upprepa den verklighetsbeskrivning som Sylvia&lt;br&gt;Lindgren har gjort på ett väldigt bra sätt. Jag instämmer till fullo i den. Det&lt;br&gt;är den verklighet som barnomsorgen på många håll i dag möter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock litet att tillägga. Det är självfallet bra, Bengt Westerberg,&lt;br&gt;att man från regeringens sida är villig att vidta åtgärder så fort signaler dyker&lt;br&gt;upp. Skillnaden är kanske att Sylvia Lindgren och jag tycker att signalerna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redan är väldigt tydliga, att man alltså inte behöver invänta så många fler&lt;br&gt;rapporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker också att de olika förbättringar som Bengt Westerberg näm-&lt;br&gt;ner - barnomsorgslagen, barnombudsman, förbättringar för föräldrar med&lt;br&gt;funktionshindrade barn osv. - självklart är bra. Vi ställer oss bakom dem.&lt;br&gt;Men jag tror inte att det räcker. Kvar står frågan om statsbidragen och möj-&lt;br&gt;ligheten för kommunerna att höja skatten om man bedömer att det behövs.&lt;br&gt;Det är viktiga åtgärder för att kommunerna skall kunna ge en bra barnom-&lt;br&gt;sorg, inte bara ge barnomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist frågan omvalfriheten, som jag tycker är en av de absolut viktigaste&lt;br&gt;frågorna i det här sammanhanget. Bengt Westerberg tog som exempel folk-&lt;br&gt;tandvården. Det är ett exempel på valfrihet. Jag har likaså fått sådant erbju-&lt;br&gt;dande till samtliga barn. Där har jag ett val. Jag kan välja folktandvården&lt;br&gt;eller en privat tandläkare, om jag nu föredrar det. Sedan kan man i och för&lt;br&gt;sig diskutera om det blir billigare, vilket jag inte tror, men valfriheten finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valfriheten vad gäller barnomsorg innebär i så fall att jag kanske får ta&lt;br&gt;mitt barn till ett annat område, om jag t.ex. enbart erbjuds ett privatdagis&lt;br&gt;som jag inte vill ha eller ett föreningsdrivet dagis. Där känner vi till ett dåligt&lt;br&gt;exempel från Åkersberga. Man tvingades stänga dagiset därför att det inte&lt;br&gt;fungerade. Då kan man inte tala om valfrihet om det innebär att man som&lt;br&gt;förälder skall resa långt. Dagis- och fritidsverksamhet, barnomsorgsverk-&lt;br&gt;samhet över huvud taget, bygger på att man har den i sin närmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allra sist vill j ag kommentera mitt eget område, som jag har berättat om&lt;br&gt;för Bengt Westerberg tidigare. Där har vi en integrerad fritids- och mellan-&lt;br&gt;stadieverksamhet. Den finns i skolan under samma tak och under samma&lt;br&gt;huvudman. Det är ett utmärkt exempel på hur integreringen kan gå till. Men&lt;br&gt;om man så småningom beslutar att lägga ned verksamheten, kan jag inte&lt;br&gt;som förälder åka till Stureby, Högdalen eller någon annanstans därför att&lt;br&gt;det där finns en integrerad verksamhet. Då menar jag att talet om valfrihet&lt;br&gt;blir en fullständig chimär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill så här på stående fot inbjuda Bengt Westerberg till Tätorp och&lt;br&gt;Skarpnäck. Då kan han se hur effektiv och bra mellanstadieverksamheten&lt;br&gt;där är, en verksamhet som drivs i kommunal regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 8 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag tackar för inbjudan, och jag skall se om jag kan komma&lt;br&gt;vid tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först vill jag svara på den fråga som Ingela Mårtensson ställde, vilket jag&lt;br&gt;glömde i mitt förra inlägg. Frågan gällde avgifterna. Jag delar naturligtvis&lt;br&gt;uppfattningen att man i och för sig kan införa en skyldighet för kommunerna&lt;br&gt;att tillhandahålla barnomsorg, dvs. en rättighet för föräldrar att få tillgång&lt;br&gt;till barnomsorg. Sedan kan då kommunerna ta ut en så hög avgift att denna&lt;br&gt;rättighet kan bli en chimär. Det håller jag med om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag regleras denna fråga i en paragraf i socialtjänstlagen, som omfattar&lt;br&gt;barnomsorg och annan social service. Där sägs inte så mycket mer än att av-&lt;br&gt;gifterna skall ligga på en skälig nivå. Det finns emellertid en begränsning&lt;br&gt;som innebär att kommunerna inte får ta ut mer än självkostnader. Men även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgifter i den prisklassen skulle göra denna service otillgänglig för många&lt;br&gt;människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att ÄDEL-avgiftspropositionen antogs i höstas skrevs det&lt;br&gt;också in ett särskilt förbehåll, nämligen att personer som bor på sjukhem och&lt;br&gt;betalar avgifter alltid måste förbehållas en viss inkomst som är tillräcklig för&lt;br&gt;att de skall kunna klara normala levnadsomkostnader. Högre avgifter än så&lt;br&gt;får inte kommunerna ta ut. Jag är inte främmande inför tanken, att en lik-&lt;br&gt;nande reglering skulle kunna bli aktuell också när det gäller barnomsorg och&lt;br&gt;annan social service, om det visar sig att kommunerna genom prissättning&lt;br&gt;försöker att få bort klienter, patienter eller barnfamiljer från marknaden.&lt;br&gt;Men jag vill avvakta och se vad som händer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är visserligen sant att avgifterna inom barnomsorgen har höjts på&lt;br&gt;många håll i landet, men man kan ännu inte säga att priserna ligger på en så&lt;br&gt;hög nivå att det är fråga om en direkt diskriminering av den här typen. Vi&lt;br&gt;skall naturligtvis vara mycket vaksamma, och om vi ser några tendenser till&lt;br&gt;helt orimlig prissättning, finns det anledning att ingripa och göra en regle-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sylvia Lindgren talade om nedrustning inom barnomsorgen. Jag delar inte&lt;br&gt;riktigt hennes uppfattning. Det är visserligen sant att barngrupperna har bli-&lt;br&gt;vit något större, men man kan inte utan vidare säga att större barngrupper&lt;br&gt;innebär sämre kvalitet. Det finns en alldeles färsk forskning - utförd av&lt;br&gt;Gunni Kärrby, pedagogikprofessor i Göteborg - om daghem. Gunni Kärrby&lt;br&gt;har sett på just vad som är god kvalitet och vad som konstituerar god kvalitet&lt;br&gt;inom barnomsorgen. I sin forskning konstaterar hon att det är viktigare med&lt;br&gt;t.ex. personalens utbildning än med stor personaltäthet på ett och samma&lt;br&gt;daghem. Jag tror att man med fortbildning och med bättre kvalitet hos perso-&lt;br&gt;nalen mycket väl kan ha något större barngrupper. Sedan kan det finnas spe-&lt;br&gt;ciella problem i socialt utsatta områden, där personaltätheten har större be-&lt;br&gt;tydelse för kvaliteten. Vissa barn talar kanske inte svenska medan andra&lt;br&gt;barn kan ha sociala problem hemma, och sådant måste man ta hänsyn till.&lt;br&gt;Men det finns inget entydigt samband mellan personaltäthet och kvalitet.&lt;br&gt;Man kan alltså inte utan vidare dra slutsatsen att kvaliteten har försämrats i&lt;br&gt;och med att barngrupperna har blivit något större. Det är en litet för snabb&lt;br&gt;slutsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker att det är bra med så stor valfrihet som möjligt, men det går ju&lt;br&gt;inte att erbjuda alla föräldrar ett Montessoridagis med en liten grupp be-&lt;br&gt;stående av tolv barn i det kvarter där de bor. Alla alternativ som föräldrar&lt;br&gt;skulle kunna önska sig kan inte tillhandahållas. Ibland måste föräldrarna åka&lt;br&gt;långa sträckor för att få tillgång till alternativen. Om de vill ha in sina barn&lt;br&gt;på ett Montessoridagis eller något annat speciellt inriktiktat dagis, går det&lt;br&gt;inte ens i Stockholm att erbjuda sådana alternativ i varje område. Då får&lt;br&gt;man räkna med att åka en bit för att få tillgång till just det alternativ som&lt;br&gt;man är intresserad av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valfriheten har naturligtvis alltid sina gränser. Vi som bor i den här regio-&lt;br&gt;nen är dock gynnade, eftersom vi med relativt korta reseavstånd kan få till-&lt;br&gt;gång till många olika alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nu fler enskilda alternativ har släppts fram har vi kunnat se att detta&lt;br&gt;leder till en utveckling av kvaliteten. Jag besökte i går dagiset Knatteborgen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Farsta, som sedan en tid tillbaka drivs som ett aktiebolag. Det var ett utom-&lt;br&gt;ordentligt bra dagis. Jag kan då jämföra med de kommunala dagis som jag&lt;br&gt;har personlig erfarenhet av. Det fanns flera intressanta inslag på Knattebor-&lt;br&gt;gen som jag gärna skulle ha sett på det dagis där min egen son har gått. Den&lt;br&gt;etableringsfrihet som valfrihetsrevolutionen på det här området har innebu-&lt;br&gt;rit har lett till att det kommer fram alternativ som medför en utveckling av&lt;br&gt;kvaliteten. Det tycker jag är mycket positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andre vice talmannen anmälde att Eva Zetterberg anhållit att till proto-&lt;br&gt;kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 9 SYLVIA LINDGREN (s):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag ställer självfallet upp på att man i vissa fall kan ha större&lt;br&gt;barngrupper, vilket också har förekommit och förekommer. Både rationali-&lt;br&gt;seringar och effektiviseringar har under en lång tid ägt rum, inte minst inom&lt;br&gt;den offentliga sektorn. Men det finns alltid smärtgränser. Det finns en nivå,&lt;br&gt;där man inte kan pressa personalen mera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad hjälper det om man säger att barn med behov av särskilt stöd skall&lt;br&gt;värnas, när systemet med barnomsorgspeng och skolpeng riskerar att ytterli-&lt;br&gt;gare segregera barnen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker att den omtalade rapporten i dess helhet är bra, men jag har&lt;br&gt;studsat inför vissa formuleringar i inledningen. Som jag ser det är det väldigt&lt;br&gt;mycket av läpparnas bekännelse när jag jämför med dagens verklighet. Till&lt;br&gt;skillnad från vad som sägs i rapporten går utvecklingen bakåt när det gäller&lt;br&gt;att sätta barnens rätt i centrum. Barnen är alltid utsatta, och det som händer&lt;br&gt;i vårt samhälle i dag är inte positivt, sett ur barnens perspektiv. Det förekom-&lt;br&gt;mer t.ex. arbetslöshet, neddragningar av idrottsverksamhet, av föreningsliv&lt;br&gt;och i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror inte heller att det är så som det står i rapportens inledning: ”En&lt;br&gt;brist i Sverige har dock varit att de familjer som av olika skäl vill ha någon&lt;br&gt;annan barnomsorg än den traditionella har haft svårt att kunna få det. Bara&lt;br&gt;mycket resursstarka föräldrar har haft möjlighet att välja enskilda alterna-&lt;br&gt;tiv.” Detta ställde sig Bengt Westerberg litet grand här bakom när han kom-&lt;br&gt;menterade det som Eva Zetterberg sade. Bengt Westerberg sade att om man&lt;br&gt;vill ha en annan skolform eller ett speciellt dagis, får man finna sig i att åka&lt;br&gt;långa sträckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker att man skall ha en bra grundbarnomsorg för alla, som också&lt;br&gt;kan göras bättre. Men mängder av enkätundersökningar tyder på att de allra&lt;br&gt;flesta är nöjda med den kommunala barnomsorgen och vill ha den kvar. Stöd&lt;br&gt;då den kommunala barnomsorgen, Bengt Westerberg! Ge inte antydningar&lt;br&gt;och signaler om att andra, privata alternativ alltid är bättre! Kvalitet och&lt;br&gt;kostnader måste vägas in. Det finns all anledning att stödja även den offent-&lt;br&gt;liganställda personalen i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 10 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! För det första är det klart att den samhällsekonomiska ut-&lt;br&gt;vecklingen inte är bra för barnen, och inte heller för någon annan. Därför är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;t io ner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det väldigt angeläget att vi för en politik som kan vända utvecklingen. Rege-&lt;br&gt;ringens hela politik är utformad utifrån den utgångspunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra har jag verkligen aldrig sagt att privata alternativ alltid är&lt;br&gt;bättre än offentlig barnomsorg. Tvärtom, den offentliga barnomsorgen i&lt;br&gt;Sverige är utomordentligt bra. Men jag har under många år reagerat emot&lt;br&gt;att man inte från socialdemokratisk sida har velat tillåta enskilda alternativ&lt;br&gt;vid sidan av den offentliga barnomsorgen. De förskollärare och andra som&lt;br&gt;tycker sig kunna ge mer av sitt engagemang, sin fantasi och skaparlust inom&lt;br&gt;ramen för privata alternativ har inte tillåtits driva alternativ i den formen.&lt;br&gt;Det är det som jag har reagerat emot. Privata alternativ kan vara bra också&lt;br&gt;för föräldrarna. Knatteborgen är ett bra exempel på detta. Där fick inte per-&lt;br&gt;sonalen starta ett aktiebolag och driva daghemmet i den formen förrän för&lt;br&gt;ett år sedan, då vi avskaffade lex Pysslingen. Sylvia Lindgren och andra soci-&lt;br&gt;aldemokrater har under många år motarbetat eller åtminstone röstat emot&lt;br&gt;denna idé, när den har tagits upp i riksdagen. I dag finns den möjligheten,&lt;br&gt;vilket gör att mångfalden är större. Men detta innebär verkligen ingen kritik&lt;br&gt;mot den offentliga barnomsorgen. Jag, som har besökt massor av dagis runt&lt;br&gt;om i Sverige, vet att den offentliga barnomsorgen ofta fungerar jättebra,&lt;br&gt;men kvaliteten skiftar också där. Det finns bra och det finns dåliga kommu-&lt;br&gt;nala dagis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mångfald som kommer sig av att man släpper fram enskilda alternativ&lt;br&gt;är någonting som är positivt. Jag ser med en viss oro att det finns kommuner&lt;br&gt;i dag som, när de har fått överta alla bidrag, säger nej till enskilda alternativ.&lt;br&gt;Det blir alltså små lokala, kommunala lex Pysslingar i stället för den statliga&lt;br&gt;lex Pysslingen som vi avskaffade för ett år sedan. Det hoppas jag att man&lt;br&gt;skall kunna sätta stopp för genom den förändring i socialtjänstlagen som jag&lt;br&gt;tidigare har aviserat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 § Svar på interpellation 1992/93:62 om svensk alkoholpolitik&lt;br&gt;avseende EG och EES&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Anf. 11 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Karin Israelsson har ställt följande frågor till statsrådet Din-&lt;br&gt;kelspiel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vilka åtgärder har regeringen hitintills vidtagit för att informera verks-&lt;br&gt;chefer och andra ledande förtroendemän resp, tjänstemän för att förankra&lt;br&gt;av riksdag och regering fattade beslut?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att statligt anställda skall få&lt;br&gt;kunskap om vilka politiska direktiv som gäller för svensk alkoholpolitik?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på&lt;br&gt;interpellationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågorna är enligt Karin Israelsson föranledda av att ledande tjänstemän&lt;br&gt;i Vin &amp;amp; Sprit AB, Konkurrensverket samt EFTA:s övervakningsmyndighet&lt;br&gt;på konferenser och i massmedier uttryckt åsikter som står i motsättning till&lt;br&gt;alkoholpolitiska beslut som fattats av regering och riksdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis vill jag konstatera att regeringen vid upprepade tillfällen har&lt;br&gt;uttalat sig för en fortsatt aktiv alkoholpolitik, vilket riksdagen också ställt sig&lt;br&gt;bakom. Alkoholmonopolen utgör viktiga inslag i vår restriktiva alkoholpoli-&lt;br&gt;tik, och då särskilt detaljistmonopolet. Även om rättsläget i EG är något&lt;br&gt;oklart är vi på svensk sida av den uppfattningen att alkoholmonopolen inte&lt;br&gt;är diskriminerande i Romfördragets mening. Monopolen har ett klart socialt&lt;br&gt;och hälsopolitiskt syfte. Det är ett viktigt mål för Sverige att i de förestående&lt;br&gt;medlemskapsförhandlingarna få den svenska linjen erkänd av EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser i likhet med vad riksdagen vid olika tillfällen framhållit att det&lt;br&gt;är självklart att de statliga monopolföretagen på alkoholområdet följer den&lt;br&gt;av staten fastställda alkoholpolitiken. I lagen om handel med drycker åläggs&lt;br&gt;de båda alkoholmonopolen en alkoholpolitisk roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Låt mig något kommentera de tre verksamheter som Karin Israelsson hän-&lt;br&gt;visar till i sin interpellation. Vin &amp;amp; Sprit AB är ett helstatligt aktiebolag som&lt;br&gt;har att verka inom de ramar som riksdagen angett. Regeringens inflytande&lt;br&gt;tillgodoses genom att ägaren, dvs. företrädare för staten, vid bolagsstämma&lt;br&gt;beslutar om bolagsordning och utser bolagets ordförande och styrelse. Där-&lt;br&gt;till sluts även separata avtal mellan regeringen och bolaget. Bolagsstyrelsen&lt;br&gt;består av personer med bred samhällsförankring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket är ett centralt ämbetsverk som verkar inom ramen för&lt;br&gt;verksförordningen och en särskild instruktion för myndigheten. De statliga&lt;br&gt;ämbetsverken har i förhållande till regeringen en relativt stor självständig-&lt;br&gt;het, med vilket också följer ett stort mått av eget ansvar. Under senare tid&lt;br&gt;har Konkurrensverket vid olika tillfällen utrett och yttrat sig i konkurrensfrå-&lt;br&gt;gor inför ett svenskt närmande till EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) har som uppgift att övervaka EF-&lt;br&gt;TA-ländernas tillämpning av EES-avtalets bestämmelser och skall därvid&lt;br&gt;inta en självständigt granskande roll till enskilda EFTA-länder, inkl. Sverige.&lt;br&gt;Den svenska representanten i myndigheten utses visserligen av regeringen&lt;br&gt;men har att verka självständigt inom övervakningsmyndighetens arbetsfält&lt;br&gt;och skall således inte ta några som helst instruktioner från den svenska rege-&lt;br&gt;ringen. ESA uppstår formellt först när EES-avtalet träder i kraft. Tidigast&lt;br&gt;om några veckor får vi klarhet i när detta kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser det som självklart att ledningarna för olika myndigheter skall vara&lt;br&gt;mycket väl insatta i de politikområden de är tillsatta att ansvara för. Jag är&lt;br&gt;övertygad om att ledningen för de statliga bolagen liksom de statliga verken&lt;br&gt;har full vetskap om vilken position som Sverige intagit i de här frågorna. Re-&lt;br&gt;geringen har därför inte funnit anledning att i särskild ordning informera&lt;br&gt;verkschefer och andra ledande förtroendemän specifikt om riksdagens och&lt;br&gt;regeringens hållning i alkoholpolitiska frågor inför EG-arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 12 KARIN ISRAELSSON (c):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min interpellation. Den&lt;br&gt;ställdes till statsrådet Dinkelspiel, som tyvärr inte gavs möjlighet att besvara&lt;br&gt;den. Det känns inte riktigt rätt att debattera denna fråga med den minister&lt;br&gt;som verkligen helhjärtat ställer upp bakom den svenska alkoholpolitiken&lt;br&gt;och som på alla nivåer även driver dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till min interpellation är de olika uttalanden som under hös-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten kommit rörande den svenska alkoholpolitiken. Krav på att vin skall&lt;br&gt;kunna säljas fritt i livsmedelsbutikerna har kommit med jämna mellanrum.&lt;br&gt;Krav på ett upphörande av monopolen har också väckts i vissa fall. Allt detta&lt;br&gt;har då florerat medan riksdagen har beslutat att den svenska linjen i svensk&lt;br&gt;alkoholpolitik skall ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som i EG är intresserade av att följa den svenska debatten inför&lt;br&gt;avtalsförhandlingarna om medlemskap måste det verka förvirrande att poli-&lt;br&gt;tiskt ansvariga på hög nivå liksom chefer för verk i vårt land har en annan&lt;br&gt;inställning i dessa frågor. Jag ser det som en stark försämring av avtalsläget&lt;br&gt;i de fall vissa parter redan innan förhandlingarna inleds ger upp den svenska&lt;br&gt;alkoholpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till yttermera visso har 42 länder i Europa tillsammans i ett WHO-doku-&lt;br&gt;ment gått Sverige till mötes på åtskilliga punkter när det gäller även deras&lt;br&gt;framtida alkoholpolitik. Det måste i ett sådant skede vara än mera viktigt att&lt;br&gt;samstämmiga krav kommer från vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu vet jag att vi inte har ministerstyre i vårt land. Det är nog en bra regel.&lt;br&gt;Men man kan med fog hävda, som jag ser det, att riksdagens beslut bör följas&lt;br&gt;av verk och myndigheter. Om en person därutöver har en annan personlig&lt;br&gt;uppfattning, kan man inte förhindra att han ger uttryck för den. Men då&lt;br&gt;måste det klart framgå att den uppfattningen också är personlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att informera ledande tjänstemän inom Vin &amp;amp; Sprit eller Konkurrensver-&lt;br&gt;ket borde man naturligtvis inte behöva göra. Jag är inte ens säker på att en&lt;br&gt;kurs eller en konferens skulle ändra deras personliga uppfattning. Jag kan&lt;br&gt;bara hoppas att denna debatt bidrar till att de mera eftertänksamt uttalar sig&lt;br&gt;i dessa frågor på sina myndigheters vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialministern framhåller att de båda alkoholmonopolen har en alkohol-&lt;br&gt;politisk roll. Systembolaget har nog uppfattat sin roll på det sättet. När det&lt;br&gt;gäller Vin &amp;amp; Sprit kan man naturligtvis diskutera om så är fallet, särskilt om&lt;br&gt;man ser på Vin &amp;amp; Sprits strävan att vara ett stort exportföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom pågår en utredning, Alkoholkommissionen, som har att be-&lt;br&gt;handla den framtida svenska alkoholpolitiken. De direktiv som finns till&lt;br&gt;denna utredning är klart grundade på kravet på minskad tillgänglighet av&lt;br&gt;alkohol men med beaktande av de regler som EG kan ställa i de förhand-&lt;br&gt;lingar som skall föregå avtalet. I dag finns det inte något som talar för att vi&lt;br&gt;skall tvingas överge vårt försäljningsmonopol, vare sig i Romtraktaten eller&lt;br&gt;på annat sätt. Det finns för övrigt inget försäljningsställe i världen som kan&lt;br&gt;visa på ett så välsorterat utbud som just Systembolaget kan erbjuda. Om livs-&lt;br&gt;medelshandeln skulle överta exempelvis vinförsäljningen, vilket vore&lt;br&gt;mycket olyckligt ur många andra synpunkter, skulle utbudet bli mycket torf-&lt;br&gt;tigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i Sverige under olika perioder prövat friare försäljning av alkohol i&lt;br&gt;livsmedelsbutikerna. Det har alltid slutat med en katastrofal ökning av so-&lt;br&gt;ciala och medicinska problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdskostnaderna, liksom kostnaderna för socialtjänst och polismyn-&lt;br&gt;digheter, ökar med en ökad alkoholkonsumtion. Vi har inte utrymme för det&lt;br&gt;i den svaga svenska ekonomin. Utslagningen skulle bli katastrofal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är med glädje jag har kunnat konstatera att regeringen nu äntligen&lt;br&gt;kan tänka sig en skattehöjning på starksprit. Men varför skall man begränsa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den till enbart den produkten? I dag blir våra unga, och särskilt våra yngre&lt;br&gt;kvinnor, beroende av alkohol genom starköl och vin. Det är dessa som utgör&lt;br&gt;inkörsporten. Skapa flera drogfria alternativ, och ge resurser till ökad infor-&lt;br&gt;mation. Vi får inte avveckla de förebyggande insatserna. Det är billigare att&lt;br&gt;stämma i bäcken än i ån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hoppas bara att socialministern inte ger upp i sina strävanden att dessa&lt;br&gt;frågor rörande den svenska alkoholpolitiken får en framträdande roll i av-&lt;br&gt;talsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 13 STEN ANDERSSON i Malmö (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Först vill jag gratulera dem i Sverige som vill ha ett öppnare&lt;br&gt;och tolerantare samhälle, där människor får bestämma mer över sin egen&lt;br&gt;situation än vad de tillåts göra i dag. Den främsta representanten för dessa&lt;br&gt;människor är, trots att det inte är medvetet, Karin Israelsson. När hon agerar&lt;br&gt;här i riksdagen och i massmedier handlar det nämligen om pekpinnar, förbud&lt;br&gt;och inkompetensförklaring av de enskilda människorna. Fortsätt därför med&lt;br&gt;detta, Karin Israelsson. Det är många som gratulerar henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är, som framgår av svaret, korrekt att riksdagen med röstsiffrorna 301&lt;br&gt;mot 23 fattade beslut om att man skulle försöka bibehålla monopolen även&lt;br&gt;vid ett EG-inträde. Men, herr talman, jag tror inte att jag har helt fel om jag&lt;br&gt;påstår att siffrorna hade blivit de omvända om man hade gått ut och frågat&lt;br&gt;svenska folket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna interpellation är väl inte ställd i första hand för att man skall disku-&lt;br&gt;tera Sveriges alkoholpolitik, men denna alkoholpolitik är faktiskt obegriplig&lt;br&gt;för många. Det är väl ingen hemlighet att människor både skrattar åt och&lt;br&gt;struntar i de mer eller mindre tokiga inslag som ingår i vår nuvarande alko-&lt;br&gt;holpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan inte bli beskylld för att fara med osanning om jag påstår att de&lt;br&gt;människor som bryter mot vår alkohollagstiftning inte betraktas som några&lt;br&gt;kriminella personer av den stora allmänheten. Jag anser, herr talman, att om&lt;br&gt;man har en lagstiftning som så till den milda grad strider mot majoritetens&lt;br&gt;uppfattning, borde det vara dags att vi politiker ser till att ändra lagstift-&lt;br&gt;ningen i den riktning som majoriteten av våra uppdragsgivare, som väljarna&lt;br&gt;trots allt är, vill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har man här i riksdagen sagt att monopol är skadliga.&lt;br&gt;Men det finns ett undantag som bekräftar regeln, och man vill tydligen be-&lt;br&gt;hålla monopolen när det gäller Vin &amp;amp; Sprit och Systembolaget. Jag kan hålla&lt;br&gt;med om att om man skulle behålla nuvarande skattesatser och ha ett fritt&lt;br&gt;försäljningssystem, skulle priserna på alkohol ute i handeln bli högre. Det är&lt;br&gt;bara att erkänna att den distributionsform som man i dag har i Sverige när&lt;br&gt;det gäller alkohol är billigare än vad den skulle bli med ett fritt försäljnings-&lt;br&gt;system. Om varje varuhus och vatje butik skulle få lov att sälja alkohol,&lt;br&gt;skulle transportkostnaderna bli högre, och dessa skall betalas av någon. Men&lt;br&gt;jag tror att många med mig gärna skulle betala någon eller några kronor mer&lt;br&gt;för en flaska vin för att slippa stå i köer på torsdagar och fredagar, vilket&lt;br&gt;svenska folket, till skillnad från 95 % av Europas folk, förnedras att stå i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag skall något kommentera de frågor som Karin Israelsson&lt;br&gt;ställde. Det som hon sade om information till och från ledande tjänstemän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom Vin &amp;amp; Sprit och inom Konkurrensverket kan jag så att säga köpa. Men&lt;br&gt;om den andra frågan, som gällde information till statligt anställda, är gene-&lt;br&gt;rell innebär det då att brevbäraren på Postverket, kontoristen på Byggnads-&lt;br&gt;styrelsen eller städerskan på Luftfartsverket få någon särskild duvning i&lt;br&gt;svensk alkoholpolitik? Den frågan måste man ställa sig när man läser Karin&lt;br&gt;Israelssons fråga. Jag noterade också att statsrådet inte svarade på hennes&lt;br&gt;fråga. Han avser ju inte att vidta någon ytterligare informationsåtgärd i detta&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skulle till slut vilja ställa en fråga till statsrådet Westerberg. Det beslut&lt;br&gt;som riksdagen fattade i november i fjol är fortfarande litet diskutabelt.&lt;br&gt;Gällde det Vin &amp;amp; Sprit, gällde det Systembolaget eller gällde det båda två?&lt;br&gt;Men vi kan anta att det gällde Vin &amp;amp; Sprit och ponerar att Sverige går med&lt;br&gt;i EG, vilket jag hoppas. Jag skall då exemplifiera detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fransk vinproducent vill sälja sin produkt till Sverige. Han går då till&lt;br&gt;den enda instansen som finns, nämligen Vin &amp;amp; Sprit. Där säger man nej till&lt;br&gt;att köpa och sälja hans produkt. Anledningen härtill kan vara att den har&lt;br&gt;dålig kvalitet eller att den har ett för högt pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenten kan då gå till EG-domstolen och säga: Jag får inte lov att&lt;br&gt;sälja min produkt, kanske inte därför att ingen vill köpa den. Jag får inte&lt;br&gt;ens försöka sälja min produkt i Sverige. När jag däremot kommer till andra&lt;br&gt;länder-till Danmark, Tyskland, Frankrike eller England - kan jag gå in och&lt;br&gt;visa min vara för ett varuhus, och om man där vill sälja den, kan man också&lt;br&gt;göra det. Men i Sverige kan man inte, på grund av det monopol som Vin &amp;amp;&lt;br&gt;Sprit i Sverige har, göra på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag undrar, Bengt Westerberg, om det finns någon rimlig chans att tro att&lt;br&gt;EG-domstolen skulle acceptera ett sådant agerande från svensk sida?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 14 BERIT LÖFSTEDT (s):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! I många EG-länder, t.o.m. kanske framför allt i Frankrike,&lt;br&gt;växer i dag insikten om att den höga alkoholkonsumtionen där är ett folkhäl-&lt;br&gt;soproblem. Däremot har inte EG som sådant egentligen någon alkoholpoli-&lt;br&gt;tik. Där kan man i stället återfinna rester av alkoholpolitiken inom konkur-&lt;br&gt;renspolitik, jordbrukspolitik och skattepolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill fråga om Bengt Westerberg är beredd att slåss för att just folkhäl-&lt;br&gt;soperspektivet skall föras in i EG:s - möjligen obefintliga - alkoholpolitik.&lt;br&gt;Det är ju det som vi bygger vår alkoholpolitik på och som skulle kunna ut-&lt;br&gt;göra grunden för att EG-länderna i förhandlingarna skall förstå vår inrikt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skulle möjligen också vilja fråga om regeringen är alldeles ense när det&lt;br&gt;gäller förhandlingspositionen i alkoholfrågan. Det råder hos mig inte några&lt;br&gt;tvivel om att Bengt Westerberg står för detta perspektiv, men ibland kan&lt;br&gt;man kanske ändå bli litet orolig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapsförhandlingarna kommer vidare att föras parallellt av Sve-&lt;br&gt;rige och Finland, möjligen vartefter också av Norge. Förekommer det några&lt;br&gt;förberedelser för en gemensam linje i förhandlingarna just när det gäller al-&lt;br&gt;koholpolitiken? Vi har ju en lång likartad tradition i de nordiska länderna,&lt;br&gt;och jag skulle föreställa mig att vi också skulle vilja leva vidare med vår re-&lt;br&gt;striktiva alkoholpolitiska tradition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 15 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Till Karin Israelssons kommentarer har jag i min tur inte sä&lt;br&gt;mycket att säga. Vi är nog ganska överens om hur dessa frågor skall hante-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sten Anderssons i Malmö utläggning föranleder dock några kommentarer.&lt;br&gt;Jag har ju hört Sten Andersson tala många gånger här i kammaren om dessa&lt;br&gt;frågor, och det har genomgående varit så att just det perspektiv som Berit&lt;br&gt;Löfstedt anlade, folkhälsoperspektivet och alkoholens vådor, inte har slagit&lt;br&gt;Sten Andersson. För honom handlar alkoholpolitik bara om kineseri, besvä-&lt;br&gt;ret med köer, svårigheterna att dricka obegränsade mängder och sådana sa-&lt;br&gt;ker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det finns ju en bakgrund till att Sverige för en restriktiv alkoholpoli-&lt;br&gt;tik. Denna är inget som riksdagsledamöter här i kammaren har hittat på bara&lt;br&gt;för att i största allmänhet jäklas med människor, utan den har en historisk&lt;br&gt;bakgrund. Jag tänker på det enorma superi som vi hade i Sverige, till att&lt;br&gt;bölja med på 1800-talet men även ett stycke in på detta sekel, och som ledde&lt;br&gt;till att vi etablerade en mycket restriktiv alkoholpolitik i Sverige, med mot-&lt;br&gt;boken från 1917 och framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När vi jämför erfarenheterna av vår restriktiva alkoholpolitik med den al-&lt;br&gt;koholpolitik som förs i andra länder kan vi också konstatera - i motsats till&lt;br&gt;vad Sten Andersson säger - att den faktiskt har varit framgångsrik. Det är&lt;br&gt;möjligt att den ibland är till åtlöje på revyscener och på moderata möten -&lt;br&gt;det vet jag ingenting om - men i verkligheten är den framgångsrik. Det kan&lt;br&gt;vi mäta med objektiva mått, t.ex. genom att se på förekomsten av alkoholre-&lt;br&gt;laterade sjukdomar och hur många människor som avlider på grund av att&lt;br&gt;de dricker för mycket sprit osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men detta hindrar inte att alkoholmissbruket fortfarande är ett av de&lt;br&gt;största sociala problemen i Sverige, även om det är mindre än i många andra&lt;br&gt;länder. Alltför många människor dör en för tidig död på grund av alkohol-&lt;br&gt;bruk. Alltför mycket brottslighet är på olika sätt förknippad med alkohol.&lt;br&gt;Många människor omkommer i olyckor på grund av alkohol. Ungefär var&lt;br&gt;fjärde eller var femte sjukhussäng beläggs av personer som har alkoholrela-&lt;br&gt;terade sjukdomar och som på det sättet orsakar stora kostnader i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här är orsaken till att vi fortsätter att bedriva en aktiv och restriktiv&lt;br&gt;alkoholpolitik trots de relativa framgångar som vi har nått. Jag tycker att det&lt;br&gt;är viktigt att påminna om det, eftersom det är ett perspektiv som tydligen&lt;br&gt;aldrig har fallit Sten Andersson in - i varje fall vill han ständigt blunda för&lt;br&gt;detta perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sten Andersson ställde också en mera konkret fråga, nämligen hur en vin-&lt;br&gt;producent från ett annat europeiskt land skall göra, om han vill sälja vin i&lt;br&gt;Sverige. Ja, om producenten vill sälja vin i Danmark, kan han inte tvinga sig&lt;br&gt;in i några butiker där, även om man där inte har ett detaljistmonopol utan&lt;br&gt;har större möjligheter. Men han kan naturligtvis pröva sig fram hos olika&lt;br&gt;detaljister och se om någon vill sälja hans vin i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Han får också göra på samma sätt i Sverige. Han får vända sig till en detal-&lt;br&gt;jist som finns i Sverige. Jag tycker att det är angeläget att man ger större&lt;br&gt;möjligheter för producenter att pröva sig fram på den svenska marknaden.&lt;br&gt;Det kan vara så att producenten, Systembolaget eller Vin &amp;amp; Sprit är oeniga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om huruvida det är fråga om ett bra vin eller inte. Kanske kan man då&lt;br&gt;komma överens om en provförsäljning inom begränsad tid eller inom ett be-&lt;br&gt;gränsat område. Det är en typ av frågor som vi måste diskutera i de förestå-&lt;br&gt;ende förhandlingarna med EG, hur man skall kunna öka tillgängligheten för&lt;br&gt;producenterna på den svenska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det avgörande med detaljistmonopolet är ju inte en begränsning av&lt;br&gt;antalet butiker eller något sådant, utan det som med ett litet krångligt ord&lt;br&gt;kallas desintresseringsprincipen, enligt vilken vi inte tillåter att man i detalj-&lt;br&gt;handeln i Sverige har ett vinstintresse. Om den har ett sådant, kommer det&lt;br&gt;naturligtvis att ha en konsumtions- och försäljningsstimulerande effekt, och&lt;br&gt;det är det som vi till varje pris vill undvika. Det kan vi göra framför allt ge-&lt;br&gt;nom att behålla detaljistmonopolet, som från alkoholpolitisk synpunkt är&lt;br&gt;det viktigaste av de två monopolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men detta hindrar inte att bägge monopolen tillkommit just av hälsopoli-&lt;br&gt;tiska och sociala skäl. Jag tycker att vi måste framföra detta med stor tyngd&lt;br&gt;i de förhandlingar med EG som nu förestår och få erkännande från EG:s&lt;br&gt;sida att det är det som motiverar våra monopol. Ingen kan ju misstänka Sve-&lt;br&gt;rige för att försöka skydda egna producenter, åtminstone inte när det gäller&lt;br&gt;vin, vilket över huvud taget inte produceras i Sverige och som utgör en stor&lt;br&gt;del av försäljningen i Systembolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berit Löfstedt underströk folkhälsoperspektivet, som jag var inne på, och&lt;br&gt;jag tycker att det är viktigt att göra det. Hon frågade också om vi har några&lt;br&gt;kontakter med Norge och Finland, och det är alldeles självklart att vi har&lt;br&gt;sådana kontakter för att diskutera bl.a. dessa frågor men också andra för-&lt;br&gt;handlingsfrågor. Vi kommer inte att förhandla tillsammans, utan varje land&lt;br&gt;för sig, men det förekommer självfallet kontakter mellan våra länder. Jag&lt;br&gt;talade senast för bara några dagar sedan med den norska socialministern&lt;br&gt;Grete Knudsen om just denna problematik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berit Löfstedt frågade också om vi inom regeringen är ense om det som&lt;br&gt;nu skall sägas till EG i samband med förhandlingsstarten. Jag kan utan vi-&lt;br&gt;dare säga att regeringen är det. Det har inte på något sätt ifrågasatts i de&lt;br&gt;diskussioner som regeringen har haft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 16 KARIN ISRAELSSON (c):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag kan tolka Bengt Westerbergs svar så att han kommer&lt;br&gt;att verka för att dessa frågor drivs med kraft i de förhandlingar som snart&lt;br&gt;påbörjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också något kommentera Sten Anderssons i Malmö inlägg. Jag har&lt;br&gt;accepterat den svenska alkoholpolitiken av de skäl som också socialminis-&lt;br&gt;tern har anfört. Stora sociala och medicinska skador orsakas av ett stort alko-&lt;br&gt;holbruk. Att förebygga det måste vara den bästa insatsen för att slippa de&lt;br&gt;kostnader och personliga tragedier som det innebär att hamna i ett bero-&lt;br&gt;ende. I det arbetet har vi i Sverige insett att det är de här metoderna som har&lt;br&gt;givit resultat. Vi kan i historiskt perspektiv klart visa på att så är fallet. Det&lt;br&gt;måste tala för att vi skall stå fast vid de regler som vi i dag har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sedan också många europeiska länder har insett att vi har en fram-&lt;br&gt;gångsrik alkoholpolitik gör ju att vi står än fastare på denna grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns några områden som jag anser skall vara absolut alkoholfria. Ar-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betet - och det gäller alla typer av arbete trafiken, fostertiden och ung-&lt;br&gt;domstiden skall vara alkoholfria. Det ligger inget förbud i det, utan det är&lt;br&gt;ett krav att när man möter människor i de sammanhangen skall det vara i en&lt;br&gt;alkoholfri miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror också att allt fler länder börjar inse detta. Man börjar i England&lt;br&gt;införa förbud mot alkohol på arbetsplatserna. Man tar där t.o.m. bort ölet.&lt;br&gt;Det är helt i linje med många andra EG-länders linje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill inte hålla med om att jag skulle stå för ett slutet samhälle. Jag&lt;br&gt;tycker att vi skall ha en fri debatt. Jag tolererar synpunkter som Sten Anders-&lt;br&gt;son kan stå för, men jag tar mig rätten att bemöta dem. Sakliga skäl talar för&lt;br&gt;att jag nog ligger sanningen mera nära än vad Sten Andersson gör. Han berör&lt;br&gt;aldrig alkoholens verkningar utan mera det regelsystem som finns omkring&lt;br&gt;alkoholen. Regler runt alkoholutskänkning och alkoholförsäljning finns i&lt;br&gt;alla länder, och det vore kanske nyttigt för Sten Andersson att åka utanför&lt;br&gt;Sveriges gränser och se hur dessa regler ser ut i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är folkhälsoperspektivet som ligger bakom de krav som vi har i Sve-&lt;br&gt;rige när det gäller en alkoholpolitik som är till gagn för de allra flesta i vårt&lt;br&gt;land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 17 STEN ANDERSSON i Malmö (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Först om ett litet missförstånd: Jag har aldrig ens drömt om&lt;br&gt;att Karin Israelsson skulle tystna i denna debatt, tvärtom. Jag vill att hon&lt;br&gt;skall prata så mycket som möjligt - den sida som jag står på förlorar ingen-&lt;br&gt;ting på det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att åka utomlands, Karin Israelsson: Vilka ungdomar är det&lt;br&gt;som i dag svinar ner i Helsingör i Danmark? Det är förvisso inte danska ung-&lt;br&gt;domar, utan det är frukten av en felaktig och verklighetsfrämmande svensk&lt;br&gt;alkoholpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Westerberg talar om enorma superier och säger att vi i dag har&lt;br&gt;nått ett bättre resultat än andra länder. Jag kan bara notera, baserat på vad&lt;br&gt;ett stort antal forskare i dag säger, att vi i Sverige har en mycket omfattande&lt;br&gt;hembränning, som går utanför all statistik. Lägger man de siffrorna till den&lt;br&gt;offentliga statistiken, finner man att vi är fullt i nivå med den konsumtion&lt;br&gt;som genomsnittligt finns ute i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! När jag gick i skolan fick jag lära mig av en biologilärare att&lt;br&gt;strutsen inte finns i Sverige i vilt tillstånd, men när jag lyssnar på den svenska&lt;br&gt;alkoholdebatten kan jag konstatera att den faktiskt finns här i rätt stort an-&lt;br&gt;tal. Man använder samma egenskap som strutsen är berömd för, nämligen&lt;br&gt;att sticka huvudet i sanden när det uppstår problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller raljerandet om revyer och alkoholkommentarer på moderata&lt;br&gt;möten, som jag känner till litet bättre än Bengt Westerberg, vill jag säga att&lt;br&gt;man skrattar åt svensk alkoholpolitik också på andra håll än dessa. Det gör&lt;br&gt;man faktiskt runt om i vårt avlånga land, från Ystad till Haparanda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist en fråga. Kanske missförstod jag statsrådet. Jag har uppfattat att&lt;br&gt;man vill behålla monopolet därför att Vin &amp;amp; Sprit skall få bestämma vilka&lt;br&gt;viner som skall få lov att säljas i Sverige. Statsrådet talade nu om att man&lt;br&gt;skulle kunna gå till en detaljist. Skall det alltså enligt statsrådet finnas flera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå inlerpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som skall ha rätt att köpa vin i Sverige för vidare försäljning till olika buti-&lt;br&gt;ker? Eller uppfattade jag statsrådets påstående fel?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 18 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Låt mig först konstatera att det är riktigt att det förekommer&lt;br&gt;en icke registrerad alkoholkonsumtion i Sverige, men det gör det också i&lt;br&gt;andra länder. Ingen skall tro att man registrerar t.ex. den vinförtäring som&lt;br&gt;förekommer ute på vingårdarna eller lokalt ute i Europa. Där finns ett mör-&lt;br&gt;kertal vid jämförelser mellan statistik från olika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kan t.ex. se hur många människor som dör i alkoholrelaterade sjukdo-&lt;br&gt;mar och hur många som ligger på våra sjukhus med den typen av sjukdomar.&lt;br&gt;Därför kan vi konstatera att Sverige står sig bättre än jämförbara länder, vil-&lt;br&gt;ket naturligtvis hänger ihop med att alkoholkonsumtionen är mindre i Sve-&lt;br&gt;rige än i andra länder. Det är bara att studera en lista över t.ex. hur många&lt;br&gt;som har dött i levercirros eller liknande och konstatera att det förhåller sig&lt;br&gt;så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var intressant att höra Sten Andersson i Malmö bekräfta att man sko-&lt;br&gt;jar med den svenska alkoholpolitiken på moderata möten, och han säger att&lt;br&gt;man gör det även på andra möten. Det har jag inte ifrågasatt. Jag är helt&lt;br&gt;övertygad om att Sten Andersson vet mer om moderata möten än vad jag&lt;br&gt;vet. Det var precis det jag sade i mitt förra inlägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har vi frågan om vart producenten skall vända sig. I dag vänder&lt;br&gt;man sig till Vin &amp;amp; Sprit AB. Så kommer det förhoppningsvis att vara även i&lt;br&gt;framtiden för flertalet producenter. Regeringen håller just på att förbereda&lt;br&gt;en promemoria som gäller starköl. Den föraviserades i samband med beslu-&lt;br&gt;tet om EES-avtalet. Det kan bli aktuellt med fler försäljningssätt än via Vin&lt;br&gt;&amp;amp; Sprit AB. Det var det jag menade med att vissa producenter kan komma&lt;br&gt;att vända sig till detaljister, eller möjligen andra partihandlare, än till Vin &amp;amp;&lt;br&gt;Sprit AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är förvånad över den nonchalans som Sten Andersson visar som riks-&lt;br&gt;dagsman och ansvarig politiker för de vådor som alkoholen kan orsaka.&lt;br&gt;Även om man förespråkar en politik som är något mer fri än den vi har i&lt;br&gt;Sverige i dag, borde man kunna visa någon förståelse för det sociala och me-&lt;br&gt;dicinska lidande som följer i alkoholens spår. Jag saknar dess värre helt detta&lt;br&gt;ansvar och denna förståelse hos Sten Andersson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 19 STEN ANDERSSON i Malmö (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Det är helt klart att personalen och ägarna på franska vingår-&lt;br&gt;dar till husbehov kan ta sig en flaska av den egna produktionen. Hembrän-&lt;br&gt;ningen i Sverige beror på något helt annat. Det är en fråga om pris. Ingenting&lt;br&gt;annat! Det är det som är skälet till att ett för stort antal människor i dag,&lt;br&gt;tyvärr, konsumerar hembränd sprit - med de faror som det för med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har aldrig sagt att sprit- och alkoholkonsumtion i övermått är något&lt;br&gt;positivt. Men 90-95 % av det svenska folket kan hantera alkohol på ett hygg-&lt;br&gt;ligt sätt. Det här landet är visserligen i ekonomisk ruin, men för övrigt funge-&lt;br&gt;rar landet hyggligt. Varför då ställa till så mycket jäkelskap för dessa männi-&lt;br&gt;skor, som trots allt kan hantera sitt förhållande till alkoholen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag känner mig faktiskt inte ensam, och jag har meningsfränder här i Sve-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige. Dessutom går det att statistiskt se att 95 % av befolkningen i Europa&lt;br&gt;lever under och med den alkoholpolitik som jag tycker även borde införas i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet sade i sitt förra inlägg att jag raljerar över detta kineseri. Men&lt;br&gt;jag skall ge ett exempel som är helt ofattbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halv tio på morgonen kan a-lagaren gå in på Systembolaget på Vasagatan&lt;br&gt;och köpa i princip vad han vill. Men affärsmannen som skall äta lunch med&lt;br&gt;en utländsk gäst på Grand Hotel kl. 11.30 kan bara få en Ramlösa. Kan nå-&lt;br&gt;gon förklara konsekvensen i en sådan lagstiftning?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker att statsrådet borde förstå att de delar av alkoholpolitiken som&lt;br&gt;definitivt strider mot det allmänna folkmedvetandet, dvs. vad majoriteten&lt;br&gt;av svenska folket tycker, borde ändras. Om jag inte missminner mig sade&lt;br&gt;man i regeringsförklaringen för två år sedan att dumma förbud skulle avskaf-&lt;br&gt;fas. Kommer regeringen att lägga fram någon proposition i den riktningen i&lt;br&gt;riksdagen under det kommande året?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 20 KARIN ISRAELSSON (c):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Det finns ett talesätt som säger att där vinet går in, går vettet&lt;br&gt;ut. Det stämmer fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem skall betala de ökade kostnader, Sten Andersson i Malmö, som all&lt;br&gt;erfarenhet i vårt land visar att det blir av ökad konsumtion? Var skall vi få&lt;br&gt;pengarna från? Vem skall avstå sjukvård, och vem skall avstå andra saker&lt;br&gt;för att klara de kostnaderna?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sten Andersson hävdar att 90 % av människorna klarar av att hantera sin&lt;br&gt;alkoholkonsumtion. Läs i tidningarna en måndag om alla de våldsbrott som&lt;br&gt;har blivit resultatet av drickandet under helgen. Jag kan nog påstå att många&lt;br&gt;av dem som har druckit inte tillhör gruppen missbrukare utan är s.k. måttlig-&lt;br&gt;hetskonsumenter. Ett antal ungdomar har omkommit i drunkningsolyckor&lt;br&gt;på grund av att de har deltagit i nog så våta fester under en helg, osv. Det är&lt;br&gt;inte bara de som missbrukar alkohol som får skador och som orsakar kostna-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kan hantera sprit har nog inte några problem med de regler och&lt;br&gt;restriktioner som finns i vårt land i dag. Vi är många som bor utanför tätorter&lt;br&gt;och där det inte finns vare sig bank, post eller Systembolag. Vi klarar oss&lt;br&gt;mycket väl, och vi klagar inte högljutt om vi måste stå i kö när vi åker in till&lt;br&gt;tätorten för att klara av våra bankärenden. Det måste finnas någon annan&lt;br&gt;anledning till att man hela tiden hackar just på den service som erbjuds i&lt;br&gt;Sverige när det gäller att få tillgång till alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan också upplysa Sten Andersson om att de flesta affärsmän inte är&lt;br&gt;speciellt intresserade av starksprit eller alkohol kl. 11.30 på morgonen. Det&lt;br&gt;är mera vanligt att dricka vatten till lunchen. Man har insett att alkohol och&lt;br&gt;arbete inte passar ihop. Vatten är den nya innedrycken i många länder, t.ex.&lt;br&gt;Amerika och Frankrike. Se litet utanför den egna sfären, så kanske det går&lt;br&gt;att få litet andra infallsvinklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholkommissionen ser nu över serveringsreglerna. Det återstår att se&lt;br&gt;vad kommissionen kommer fram till i de sammanhangen. Sedan kommer ett&lt;br&gt;förslag att läggas fram och remissbehandlas och därefter behandlas i riksda-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 21 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Låt mig börja med Sten Anderssons i Malmö problem med&lt;br&gt;affärsmannen som skall äta lunch på Grand Hotel klockan halv tolv. Det är&lt;br&gt;riktigt att han får nöja sig inte med Ramlösa men väl med folköl. Men han&lt;br&gt;kan möjligen dra ut litet på måltiden och sedan bjuda på konjak till kaffet -&lt;br&gt;om han absolut måste dricka något av starkare slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Just vilka restriktioner och regler som skall finnas är en av de frågor som&lt;br&gt;Alkoholkommissionen skall se över. Vår ambition är naturligtvis att restrik-&lt;br&gt;tionerna skall vara så effektiva som möjligt. Om de inte behövs av alkohol-&lt;br&gt;politiska skäl skall de tas bort. Det har funnits restriktioner under årens lopp&lt;br&gt;som har visat sig vara onödiga. Det gäller t.ex. de svarta skynkena som tidi-&lt;br&gt;gare fanns i livsmedelsbutiker och som skulle hängas över öl av klass II under&lt;br&gt;helgerna och kvällarna. Sådana restriktioner har tagits bort. Det är möjligt&lt;br&gt;att det går att genomföra fler avregleringar. Det viktiga är naturligtvis att nå&lt;br&gt;resultat, dvs. att hålla alkoholkonsumtionen nere.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sten Andersson säger att de flesta är normalkonsumenter eller konsume-&lt;br&gt;rar ingenting alls. Lyckligtvis är det riktigt. Det är just för att åtminstone&lt;br&gt;inte fler storkonsumenter skall rekryteras som vi vill hålla tillbaka den totala&lt;br&gt;alkoholkonsumtionen. Det går inte att samtidigt som vi stimulerar konsum-&lt;br&gt;tionen hos normalkonsumenterna begränsa mängden storkonsumenter. Då&lt;br&gt;får vi fler storkonsumenter. Med ökad totalkonsumtion i samhället får vi fler&lt;br&gt;personer som är storkonsumenter och fler skador av olika slag som beror på&lt;br&gt;alkohol. Det är därför vi skall se till att även normalkonsumenterna håller&lt;br&gt;nere sin konsumtion. Det begränsar något rekryteringen av storkonsumen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sten Andersson säger att hembränningen endast beror på att priserna är&lt;br&gt;för höga. De höga priserna är säkert ett incitament för dem som bränner&lt;br&gt;hemma. Men vi skulle få betala ett ännu högre pris om vi sänkte priserna&lt;br&gt;kraftigt på svensk alkohol och ökade tillgängligheten, t.ex. sålde alkohol i&lt;br&gt;livsmedelsbutikerna, som Sten Andersson och många andra vill. Det skulle&lt;br&gt;öka mängden alkohol i samhället, öka konsumtionen, öka antalet storkonsu-&lt;br&gt;menter och öka antalet skador. Detta vet vi väl av att titta på hur det ser ut&lt;br&gt;i många länder i världen och också av en hel del svenska erfarenheter. Det&lt;br&gt;är därför jag tycker att det är angeläget att vi, även om vi tvingas ompröva&lt;br&gt;en del inslag i vår alkoholpolitik den dag Sverige blir medlem i EG, fortfa-&lt;br&gt;rande har kvar målen och att vi ser till att kompensera det vi förlorar på alko-&lt;br&gt;holpolitikens område genom att vara hårdare på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist, herr talman, vill jag säga att jag tycker att det är viktigt att under-&lt;br&gt;stryka att svensk alkoholpolitik handlar om solidaritet. Det är självklart att&lt;br&gt;de flesta människor klarar sig ganska bra utan några restriktioner alls på al-&lt;br&gt;koholområdet, men några gör det inte och ännu fler skulle inte göra det om&lt;br&gt;vi saknade restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför tycker jag att det är rimligt att alla vi som är normalkonsumenter&lt;br&gt;visar solidaritet med dem som har en benägenhet att dricka för mycket och&lt;br&gt;förlora väldigt mycket på det. Jag tycker att vi skall stå fast vid den solida-&lt;br&gt;riska alkoholpolitiken också i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 § Svar på interpellation 1992/93:57 om ursprungsbefolkningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 22 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat utrikesministern vilka åtgärder&lt;br&gt;regeringen avser vidta för att uppmärksamma FN:s urbefolkningsår, på vil-&lt;br&gt;ket sätt Sverige medverkar till att förbättra villkoren för urbefolkningarna i&lt;br&gt;Latinamerika och huruvida Sverige kommer att aktivt verka för att ILO:s&lt;br&gt;konvention om ursprungsbefolkningar kan få en större uppslutning. Arbetet&lt;br&gt;inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på interpellatio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska regeringen fäster stort avseende vid urbefolkningsfrågorna&lt;br&gt;och spelar en aktiv roll i det arbete som pågår inom FN för att stärka de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna för personer som tillhör urbefolkningar eller natio-&lt;br&gt;nella minoriteter. Urbefolkningarnas situation är intimt förknippad med den&lt;br&gt;allmänna situationen vad gäller respekten för mänskliga rättigheter i de sta-&lt;br&gt;ter där urbefolkningarna lever. Många av de problem som drabbar urbefolk-&lt;br&gt;ningarna skulle kunna elimineras om staterna i fråga respekterade de mänsk-&lt;br&gt;liga rättigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Urbefolkningarnas situation aktualiseras i de fora där man behandlar&lt;br&gt;mänskliga rättigheter, i första hand de kommittéer som övervakar efterlev-&lt;br&gt;naden av FN:s konventioner på området mänskliga rättigheter och i FN:s&lt;br&gt;särskilda organ på området, den under ECOSOC lydande kommissionen för&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna. Underkommissionen för förhindrande av diskri-&lt;br&gt;minering och skydd av minoriteter, vilken lyder under kommissionen, inrät-&lt;br&gt;tade en särskild arbetsgrupp för urbefolkningsfrågor år 1982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i både bilaterala och multilaterala sammanhang upp frågan&lt;br&gt;om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättigheterna för&lt;br&gt;de personer som tillhör en urbefolkning. Exempelvis i fråga om Guatemala,&lt;br&gt;där drygt hälften av befolkningen utgörs av urbefolkningen, har Sverige i&lt;br&gt;FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna varit mycket aktivt i att på-&lt;br&gt;tala de övergrepp som sker. I detta sammanhang har vi särskilt påtalat urbe-&lt;br&gt;folkningarnas situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med riksdagsbehandlingen i december 1992 av regeringens pro-&lt;br&gt;position (1992/93:32) Samerna och samisk kultur m.m. diskuterades frågan&lt;br&gt;om en eventuell ratifikation av ILO-konventionen (nr 169) om ursprungs-&lt;br&gt;folkoch stamfolk i självstyrande länder. Bakgrunden till beslutet att inte rati-&lt;br&gt;ficera ILO-konventionen är att artikel 14 som behandlar frågan om rätten&lt;br&gt;till land inte är förenlig med svenska rättsförhållanden. Den talar sålunda&lt;br&gt;endast om erkännande av ägande och besittning av land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utarbetandet av konventionen föreslog Sverige en skrivning som&lt;br&gt;skulle ha inbegripit erkännande av bruksrätt som ett alternativ. Den rensköt-&lt;br&gt;selrätt som svenska samer har hade passat in under en sådan bestämmelse.&lt;br&gt;Det gick emellertid inte att få gehör för detta förslag. Mot denna bakgrund&lt;br&gt;bör inte Sverige, såsom Ingela Mårtensson förespråkar, aktivt uppmana&lt;br&gt;andra stater att ratificera konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi deltar i arbetet med att utarbeta ett utkast till en deklaration om urbe-&lt;br&gt;folkningars rättigheter i FN:s arbetsgrupp för urbefolkningsfrågor. Vi hop-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pas att detta arbete, som bedrivs i samråd med urbefolkningsrepresentanter,&lt;br&gt;kan avslutas under år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen deltar aktivt, såväl i Sverige som internationellt, i förberedel-&lt;br&gt;searbetet för det av FN utropade internationella urbefolkningsåret 1993.&lt;br&gt;Chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Per Unckel, har på rege-&lt;br&gt;ringens vägnar tillsatt en speciell delegation som arbetar med förslag till&lt;br&gt;olika aktiviteter under året. Till delegationen har knutits representanter för&lt;br&gt;Sveriges egen urbefolkning - samerna. Året invigdes officiellt i Sverige av&lt;br&gt;statsministern den 14 januari i Kulturhuset i Stockholm, vid en ceremoni där&lt;br&gt;såväl samerepresentanter som statsrådet Unckel och jag själv medverkade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om urbefolkningarns ställning och rättigheter, i framför allt Latin-&lt;br&gt;amerika, har fått ökad aktualitet genom att Rigoberta Menchu tilldelades&lt;br&gt;Nobels fredspris 1992 för sitt arbete för främjandet av respekten för urbe-&lt;br&gt;folkningarnas rättigheter. Detta tillsammans med det faktum att år 1993 ut-&lt;br&gt;ropats till det internationella urbefolkningsåret kommer förhoppningsvis att&lt;br&gt;innebära ett ökat intresse och förståelse för urbefolkningar, både vad gäller&lt;br&gt;de problem som de utsätts för, och de positiva bidrag som urbefolkningarna&lt;br&gt;gett och fortsätter att ge till oss andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 23 INGELA MÅRTENSSON (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Alf Svensson för svaret. Anled-&lt;br&gt;ningen till att jag väckt en interpellation om ursprungsbefolkningar är att jag&lt;br&gt;tycker att det är viktigt att deras rättigheter tas till vara. FN har också utlyst&lt;br&gt;1993 till urbefolkningarnas år. Syftet är att förstärka internationellt samar-&lt;br&gt;bete för lösning av de problem som ursprungsbefolkningar möter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en tendens i Alf Svenssons svar att sätta likhetstecken mellan&lt;br&gt;ursprungsbefolkningars rättigheter och mänskliga rättigheter generellt. Jag&lt;br&gt;tycker ändå att man måste skilja på dessa begrepp. Ursprungsbefolkningars&lt;br&gt;rättigheter handlar naturligtvis också om mänskliga rättigheter, men det är&lt;br&gt;något mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungsbefolkningar är folk som levt i ett område som de har haft förfo-&lt;br&gt;gande över, haft rätt till enligt urminnes hävd. Sedan har andra folk kommit&lt;br&gt;och tagit över marken, tvingat i väg urbefolkningen och t.o.m. försökt utrota&lt;br&gt;den. Det finns många förfärliga beskrivningar i historien om hur det har gått&lt;br&gt;till. Det har funnits en nedvärderande syn på den ursprungliga befolkningen&lt;br&gt;som ett primitivt folk, att man alltså haft rätt att bete sig som man har gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot den bakgrunden somvärlden, anser jag, har en skuld till dessa&lt;br&gt;folk. Det gäller att återupprätta ursprungsbefolkningarnas rättigheter - de-&lt;br&gt;ras rätt till sin egen kultur. I dag rör det sig om cirka 300 miljoner människor&lt;br&gt;världen över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill citera Rigoberta Menchu Tum, som glädjande nog fick förra årets&lt;br&gt;Nobelpris för fred. Hon kommer från Guatemala och har verkat för india-&lt;br&gt;nernas rättigheter där men också utmärkt sig på det internationella planet i&lt;br&gt;försvaret för ursprungsbefolkningars rättigheter. Hon har även haft kontakt&lt;br&gt;med samerna i Sverige. Rigoberta säger så här:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om Guatemalas folk, Guatemalas indianer, blivit tvungna att lämna sina&lt;br&gt;hemtrakter och söka skydd på annat håll, att gömma sig i andra delar av&lt;br&gt;landet, så beror det på att det blivit omöjligt för dem att leva på sitt eget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;territorium. Som många av våra bröder förklarat hör liv och mark samman&lt;br&gt;för oss. Liv är för oss lika med Natur. Naturen ger oss liv, allt vi värdesätter&lt;br&gt;kommer från henne. Om vårt folk lämnat allt detta är det av nödtvång, det&lt;br&gt;beror på att vi inte längre kan leva där vi hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför måste vi göra vår sak känd, vi måste se till att den studeras, att man&lt;br&gt;undersöker vad som händer vårt folk. Vi är ingen fiskart, vi är mänskliga&lt;br&gt;varelser med en kultur och ett liv som vi inte vill förlora. Så är det. Vi tänker&lt;br&gt;inte tiga, varken här eller någon annanstans. Det är vår plikt att tala.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vi i Sverige bör tala för ursprungsbefolkningarnas rättigheter, och&lt;br&gt;då gäller det också vår egen ursprungsbefolknings - samernas - rätt att be-&lt;br&gt;vara och kunna utöva sin kultur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen beslutat om sameting - vi gjorde det före jul - och&lt;br&gt;det är bra. I samband med det beslutet hade vi en lång debatt, och jag skall&lt;br&gt;inte upprepa den här, men bl.a. diskuterade vi ILO:s konvention 169 om&lt;br&gt;ursprungsbefolkningar och stamfolk i självstyrande länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förvånar mig, måste jag säga, att Alf Svensson helt kort avfärdar mitt&lt;br&gt;förslag att Sverige skall verka för att konventionen får större uppslutning.&lt;br&gt;För Sveriges del stupar det på att bruksrätt inte används i artikel 14, utan att&lt;br&gt;man använder ordet ägarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge har ratificerat konventionen, och då ställer sig många frågande till&lt;br&gt;varför inte Sverige kan göra det. Norge har avgivit en enkel tolkningsförkla-&lt;br&gt;ring, där man deklarerar att man tolkar ägarrätt som brukningsrätt. Denna&lt;br&gt;tillämpning är just nu föremål för granskning i ILO. Om det anses att denna&lt;br&gt;tolkning inte strider mot konventionen, finns det inga hinder för Sverige att&lt;br&gt;också ratificera konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skulle anses oförenligt med konventionen att göra den tolkning&lt;br&gt;som Norge gör, skulle ju Sverige kunna verka för att få till stånd en föränd-&lt;br&gt;ring av konventionen. Det är detta jag menar när jag skriver att Sverige skall&lt;br&gt;verka för att fler länder skall kunna ställa upp på konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker att man bör avvakta nu och noga följa vad som händer i Norges&lt;br&gt;fall, och sedan kan man ta ställning utifrån vad resultatet blir där. Men det&lt;br&gt;är viktigt, anser jag, att verka för att så många länder som möjligt ställer upp&lt;br&gt;på konventionen, för den är viktig för ursprungsbefolkningarnas rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också säga, innan min repliktid är slut, att det finns positiva drag i&lt;br&gt;svaret. Statsrådet tar upp hur Sverige samarbetar i olika organ för ursprungs-&lt;br&gt;befolkningarna. Jag tycker att det är väldigt viktigt att understryka att vi&lt;br&gt;verkligen gör det. I det arbetet är ILO:s konvention 169 mycket betydelse-&lt;br&gt;full.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 24 BERITH ERIKSSON (v):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag ville delta i den här debatten därför att jag anser, liksom&lt;br&gt;Ingela Mårtensson, att urbefolkningsåret måste leda till att det görs framsteg&lt;br&gt;i världen i de här frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker naturligtvis också att det är bra att Sverige är aktivt internatio-&lt;br&gt;nellt när det gäller ursprungsfolk och etniska minoriteter. Exemplen på våld,&lt;br&gt;massmord och utrensningar av ursprungsfolk och etniska minoriteter värl-&lt;br&gt;den över är ju förfärliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har egentligen inte blivit så mycket bättre, trots att det sker ett inter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationellt samarbete och trots att vi försöker arbeta för att länder skall följa&lt;br&gt;internationella överenskommelser, folkrättslagar, osv. Jag läste nu i veckan&lt;br&gt;om Amnestys redogörelse över de etniska utrensningar och massmord som&lt;br&gt;förekommer i Brasilien mot olika indianstammar som anses stå i vägen för&lt;br&gt;exploatering av naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här betyder ju inte att arbetet inte är betydelsefullt, utan det betyder&lt;br&gt;att vi måste lägga ner ändå mera intresse och öka strävandena att nå resultat.&lt;br&gt;För oss här i Sverige skulle det ge mer tyngd i det internationella arbetet, om&lt;br&gt;vi mera medvetet och bättre skötte frågor som gäller vårt eget ursprungsfolk,&lt;br&gt;samerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen som anser att Sverige i modern tid har behandlat samer på&lt;br&gt;ett sätt som kan jämföras med förhållandena i länder som vi nu har pratat&lt;br&gt;om - stater i Latinamerika, Turkiet, länder i Mellanöstern och många&lt;br&gt;andra - även om vi i början av det här seklet tvångsförflyttade samer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har haft och har fortfarande ett mer sofistikerat tillvägagångssätt.&lt;br&gt;Det tråkiga är att slutresultatet blir detsamma, nämligen att ett ursprungs-&lt;br&gt;folks kultur, språk och näringar undan för undan fasas ut och försvinner. Vi&lt;br&gt;uttalar att vi är medvetna om det hotet, och vi försöker att möta det, som nu&lt;br&gt;med inrättandet av ett sameting. Men samtidigt fattar vi beslut som leder till&lt;br&gt;att den här utfasningen fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den samiska kulturen skall överleva och utvecklas - och då menar jag&lt;br&gt;inte museifieras eller finnas kvar som ett exotiskt inslag i turistnäringen -&lt;br&gt;måste även det samiska samhällets näringar få utvecklas. Man måste hitta&lt;br&gt;nya vägar för samernas gamla näringsgrenar, och deras gamla näringsgrenar&lt;br&gt;är renskötsel, jakt, fiske och husbehovsslöjd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi säger oss värna om fri företagssamhet och småföretagare och stödja ut-&lt;br&gt;vecklingen när det gäller att skapa nya näringsgrenar och näringsområden.&lt;br&gt;Samerna hade börjat bygga upp småföretag inom turism där jakt, fiske, na-&lt;br&gt;turupplevelser och äventyr var viktiga inslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var småföretag som skulle göra det möjligt för icke renskötande samer&lt;br&gt;att stanna kvar och få sin utkomst i Sapmi. Nu har viktiga bitar av underlaget&lt;br&gt;för den verksamheten dragits bort i och med beslutet om att de inte själva&lt;br&gt;får administrera jakt och fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt och fiske var och är en viktig del i deras företagsverksamhet. Den&lt;br&gt;debatt och det resonemang som fördes i regeringen, i utskottet och i riksda-&lt;br&gt;gen sammankopplade den frågan med ILO-konventionen om markägarfrå-&lt;br&gt;gan. Även om det är en intressant fråga, hade den egentligen ingen absolut&lt;br&gt;relevans i det här sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att Sverige kan hitta vägar för att ratificera ILO-kon-&lt;br&gt;ventionen. Det är också nödvändigt att Sverige aktivt arbetar med en FN-&lt;br&gt;konvention för ursprungsfolks och etniska minoriteters rättigheter, men det&lt;br&gt;är lika nödvändigt att vi mer medvetet fattar beslut som innebär att vi själva&lt;br&gt;uppfyller konventioner, lagar och uttalanden som vi gjort här hemma. Det&lt;br&gt;skall naturligtvis ske på den nivå och efter den standard som vi har här i Sve-&lt;br&gt;rige. Vi måste alltså ha en mer långsiktig och medveten politik i samefrå-&lt;br&gt;gorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag antar att den arbetsgrupp som statsrådet nämnde är den svenska ar-&lt;br&gt;betsgruppen. Jag vet att samer i Kiruna, som har kontaktat mig, planerar ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;seminarium med forskare som Kajsa Korpijaakko. Deras mål är att stärka&lt;br&gt;samernas självkänsla, sprida kunskap och information om samerna i ett hi-&lt;br&gt;storiskt perspektiv, beskriva dagens situation och försöka komma fram till&lt;br&gt;framtidens möjligheter. Jag vill fråga om Alf Svensson vet något om arbets-&lt;br&gt;gruppens planer under detta år och vilka ekonomiska möjligheter det finns&lt;br&gt;för grupper som vill arbeta för att sprida kunskaper om samerna under det&lt;br&gt;här året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 25 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag tycker att det är mycket bra att den här interpellationen&lt;br&gt;har ställts. Det är utomordentligt att dessa frågor aktualiseras. Vi bör göra&lt;br&gt;allt vi kan nationellt och internationellt för att lösa dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror att det finns en fara i att man försöker göra gällande att ursprungs-&lt;br&gt;befolkningarnas fri- och rättigheter och rätt till egen kultur osv. skulle vara&lt;br&gt;något som inte ryms inom FN:s konvention om mänskliga fri- och rättighe-&lt;br&gt;ter. Det är faktiskt vad som sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det sammanhanget får vi kanske också erinra oss, herr talman, att den&lt;br&gt;gamla ILO-konventionen genomsyrades av vad man nog kan kalla ett&lt;br&gt;ganska paternalistiskt tänkande. Jag tror att det ligger ett värde i att vi gene-&lt;br&gt;rellt har sådana mänskliga fri- och rättigheter att minoriteter och ursprungs-&lt;br&gt;befolkningar upplever att de har samma rätt som den nu existerande majori-&lt;br&gt;teten i dessa länder, vilka de nu än är, Sverige eller länder i Latinamerika.&lt;br&gt;Det som tas upp i den nu aktuella ILO-konventionen är de frågor som vi&lt;br&gt;ivrigt driver i FN-sammanhang i den arbetsgrupp för urbefolkningar som&lt;br&gt;Sverige agerar i där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kan naturligtvis debattera länge om det var rätt och riktigt att Sverige&lt;br&gt;inte ratificerade den förändrade ILO-konventionen. Jag är säker på att både&lt;br&gt;Ingela Mårtensson och Berith Eriksson är underkunniga om att konstitu-&lt;br&gt;tionsutskottet klart och entydigt har fastslagit att den bedömning som rege-&lt;br&gt;ringen har gjort, dvs. att vi inte skulle ratificera de ordalydelser som finns i&lt;br&gt;den aktuella ILO-konventionen, var en riktig bedömning. Det skulle kunna&lt;br&gt;uppfattas som att vi har erkänt att samerna har äganderätt till all den mark&lt;br&gt;som de en gång använt som renbetesland, men som i dag ägs av icke renskö-&lt;br&gt;tande människor. Detta hade kunnat leda till ägorättstvister. Det är nog&lt;br&gt;ganska entydigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men jag vill än en gång med kraft understryka att detta inte innebär det-&lt;br&gt;samma som att vi inte bryr oss om urbefolkningarnas situation. Det är klart&lt;br&gt;att vi kan använda rejält med energi, tid och kraft till att förändra konventio-&lt;br&gt;nen. Men efter att ha försökt få in ordalydelser i konventionen som man ville&lt;br&gt;ha in, men inte fick in, försöker man finna nya och andra vägar för att mer&lt;br&gt;effektivt utnyttja sina resurser och sin energi. Det är vad som sker för närva-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 26 INGELA MÅRTENSSON (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Det är viktigt att man ser på detta med mänskliga fri- och&lt;br&gt;rättigheter och tar upp rättigheterna för ursprungsbefolkningar. Jag har tagit&lt;br&gt;del av de diskussioner som skett inom den europeiska säkerhetskonferensen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ESK, där vissa delegationer inte vill ställa upp på krav när det gäller ur-&lt;br&gt;sprungsbefolkningar, därför att man inte vill tala om kollektiva rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta svar finns det också en del tendenser till att tala om rättigheter för&lt;br&gt;personer som tillhör en viss grupp. När det gäller ursprungsbefolkningar är&lt;br&gt;det relevant att tala om kollektiva rättigheter, eftersom det gäller rättigheter&lt;br&gt;för ett folk. Det måste skiljas från de generella rättigheter som gäller i ett&lt;br&gt;land. Därför är det viktigt att reda ut begreppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är väl medveten om den diskussion som ägde rum i konstitutionsut-&lt;br&gt;skottet, eftersom jag deltog i den. Visst är det så att KU sade att vi inte nu&lt;br&gt;skulle kunna ratificera konventionen så som regeringen tolkade den. Men&lt;br&gt;KU gjorde faktiskt en förändring genom att man såg att det kanske kan&lt;br&gt;öppna sig möjligheter beroende på hur granskningen av Norges tillämpning&lt;br&gt;kommer att utfalla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har också uppmuntrat regeringen att följa detta noga för att se&lt;br&gt;vad det blir av det. Det kunde öppna möjligheter för Sverige att ratificera.&lt;br&gt;Det är alltså inte uteslutet att vi skulle kunna ratificera konventionen. Jag&lt;br&gt;tycker att vi skall använda energi och kraft för detta. Det är ett stöd för ur-&lt;br&gt;sprungsbefolkningar. Många vill ju förneka deras identitet. Jag säger inte att&lt;br&gt;vi gör det i Sverige. Jag vet att samerna själva hade velat att vi skulle ha ett&lt;br&gt;grundlagsskydd för samerna, men riksdagen har inte ställt sig bakom det.&lt;br&gt;Det bottnar i att samerna känner att man behöver få erkännas som ett folk.&lt;br&gt;Det är minsann inte sj älvklart. Många vill ju hävda att det inte är ett speciellt&lt;br&gt;folk, utan skall integreras i det egna landet. Det handlar om ett självbestäm-&lt;br&gt;mande och en rätt för ursprungsbefolkningen att få överleva, få ha sin identi-&lt;br&gt;tet och även få ha ett självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 27 BERITH ERIKSSON (v):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Statsrådet sade att dessa frågor ryms inom konventionen om&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna. Det är klart att de ryms där, men det är också&lt;br&gt;klart att det behövs ytterligare rättigheter för ursprungsfolk. Varför skulle&lt;br&gt;man annars inom FN arbeta med en konvention om just denna fråga?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan tog Ingela Mårtensson upp frågan om ägande i det gamla samiska&lt;br&gt;samhället liksom hos andra ursprungsfolk. Det har här mer handlat om ett&lt;br&gt;folks rättigheter än om enskilda personers rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill återkomma till frågan om upplåtelse. Alf Svensson nämnde ingen-&lt;br&gt;ting om den. När man mer organiserat började att upplåta mark och vatten&lt;br&gt;för jakt och fiske bedriven av andra än samer sades det helt klart att rättighe-&lt;br&gt;ten tillhör samerna, men man trodde inte att samerna själva kunde admini-&lt;br&gt;strera upplåtelserna. Indirekt erkänns upplåtelserätten genom att det sägs&lt;br&gt;att de pengar som kommer in skall tillfalla samebyarna. Det leder till slutsat-&lt;br&gt;sen att man tydligen fortfarande anser att samerna inte själva kan admini-&lt;br&gt;strera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag fick heller inte något svar på min fråga om statsrådet kände till vilka&lt;br&gt;planer som den tillsatta arbetsgruppen har för sitt arbete under detta år.&lt;br&gt;Finns det exempelvis möjlighet för en kommitté som vill göra någonting att&lt;br&gt;ansöka om pengar?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 28 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Också jag vill gärna understryka att vi, vilket Ingela Mår-&lt;br&gt;tensson sade i sitt första anförande, står i skuld till ursprungsbefolkningar på&lt;br&gt;många håll i världen. I detta sammanhang vill jag också erinra om att det&lt;br&gt;stora problemet är att mänskliga fri- och rättigheter kränks i nästan vart och&lt;br&gt;vartannat hörn av världen. Jag kan försäkra att jag som bistånds- och MR-&lt;br&gt;minister tar upp dessa frågor, i det fall frågan är relevant, vid varje överlägg-&lt;br&gt;ning vi har med ett land som mottager bistånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan berätta att vi så sent som för ett par tre dagar sedan har observerat&lt;br&gt;indianernas situation i Bolivia. Vi har ett par personer från vår u-avdelning&lt;br&gt;där för att se hur de behandlas av staten. Vi har uppmärksammats på detta&lt;br&gt;problem, och vi försöker att göra en specifik insats. Detta är inte nog. Vi kan&lt;br&gt;också som exempel ta åtskilliga andra områden - det gäller Guatemala och&lt;br&gt;Nicaragua - där vi specifikt från biståndsavdelningens sida engagerat oss för&lt;br&gt;ursprungsbefolkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är statsrådet Unckel som har hand om samepolitiken, om jag får an-&lt;br&gt;vända det uttrycket. Jag kan berätta för Berith Eriksson att det är avsatt&lt;br&gt;ungefär en halv miljon för delegationens arbete. Jag kan i och för sig räkna&lt;br&gt;upp en rad punkter som jag vet att man kommer att syssla med. Man har&lt;br&gt;vänt sig till en rad organisationer och institutioner - universitet, museer och&lt;br&gt;bibliotek - för att under detta år engagera dem i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sameorganisationerna kommer på egen hand att anordna utställningar&lt;br&gt;och ta fram läromedel för samer och om samerna. Man kommer förstås att&lt;br&gt;ha utställningar, och man kommer att skapa ett permanent informationscen-&lt;br&gt;ter etc. Låt mig rent ut få säga, att jag tror att det är enklast för Berith Eriks-&lt;br&gt;son att be sameministern redogöra för detta riktigt rejält och utförligt. Men&lt;br&gt;det är åtskilligt på gång, och anslaget är en halv miljon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan mycket väl förstå att många - jag hoppas att vi alla gör det - kän-&lt;br&gt;ner otålighet inför dessa frågor. Man känner också en otillräcklighet över&lt;br&gt;huvud taget när det gäller MR-frågor. Jag tror däremot fortfarande att det&lt;br&gt;inte hade varit klokast att satsa på att få andra länder att ratificera en kon-&lt;br&gt;vention där vi själva inte nådde ända fram vid formulerandet. Vi kan ju&lt;br&gt;gärna inte vädja till andra stater att ratificera när vi själva inte har gjort det.&lt;br&gt;Men det innebär inte att vi är sysslolösa och inte har engagemang i dessa&lt;br&gt;frågor. Jag skulle vilja drista mig till att säga, herr talman, att norrmännen&lt;br&gt;mer än en gång har funderat på om det de gjorde var helt korrekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 29 INGELA MÅRTENSSON (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag vill gärna instämma i att frågan om kränkningar av de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna har stor betydelse. De är ett gissel i hela världen.&lt;br&gt;Det är mycket viktigt att vi har en minister som särskilt tar sig an dessa frågor&lt;br&gt;och driver på. Det behövs i alla sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man i olika situationer träffar eller har möten med människor från&lt;br&gt;andra länder bör man betona betydelsen av skydd för mänskliga rättigheter.&lt;br&gt;Sverige bör också vid fördelningen av biståndspengarna använda sig av möj-&lt;br&gt;ligheten att påverka just när det gäller mänskliga rättigheter. Det instämmer&lt;br&gt;jag helt i. Jag tycker att det är mycket bra att regeringen i budgetpropositio-&lt;br&gt;nen betonar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om skydd för ursprungsbefolkningar ryms inom MR-området be-&lt;br&gt;hövs det något därutöver. Det är därför som denna konvention - ILO:s kon-&lt;br&gt;vention 169 - är så betydelsefull. Det är klart att jag förstår att vi i Sverige&lt;br&gt;inte kan gå ut och begära att andra länder skall ställa upp och ratificera en&lt;br&gt;konvention när vi i Sverige själva har kommit till den slutsatsen att den inte&lt;br&gt;stämmer med vår lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar att vi skall följa hur Norges tillämpning bedöms inom ILO. Om&lt;br&gt;man anser att det är en möjlig tolkning finns det inget hinder för att också&lt;br&gt;Sverige skulle kunna ratificera konventionen. I den situationen kan vi verka&lt;br&gt;för att få fler länder att ratificera den - dvs. om man kan göra tolkningen att&lt;br&gt;ägarrätt är lika med bruksrätt. Om det inte är så, tycker jag att man får ar-&lt;br&gt;beta för att konventionen skall ändras så, att man på det viset kan få många&lt;br&gt;fler länder att skriva under.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det handlar inte bara om mänskliga rättigheter. Det handlar om ur-&lt;br&gt;sprungsbefolkningarnas rättigheter totalt sett. Sverige uppfyller många av&lt;br&gt;dessa krav. Det är därför tråkigt, och i högsta grad olyckligt, att vi inte kan&lt;br&gt;underteckna konventionen på grund av artikel 14. Men jag tror att vi kom-&lt;br&gt;mer att få mer klarhet under detta år. Jag för min del anser att det vore&lt;br&gt;mycket fint om Sverige under FN:s år för ursprungsbefolkningar kunde un-&lt;br&gt;derteckna ILO:s konvention 169. Det skulle på sikt betyda mycket för ur-&lt;br&gt;sprungsbefolkningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 30 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att regeringen naturligtvis följer&lt;br&gt;denna utveckling med mycket stort intresse och att vi också skall se till vad&lt;br&gt;som händer i Norge. Det måste vara en självklarhet för oss att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen anledning att säga att det inte finns möjlighet för Sverige&lt;br&gt;att i en framtid underteckna denna konvention. Den kom så pass nyligen&lt;br&gt;som år 1989. Efter det arbete som bedrevs för att få in de texter som Sverige&lt;br&gt;ville ha med, och när man inte lyckades, tycker jag att vi ändå kan vara över-&lt;br&gt;ens om att det var klokt att man då inte slog sig till ro utan i stället satsade&lt;br&gt;ivrigt via de kanaler som är öppna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 § Svar på interpellation 1992/93:47 om energikrisen i Litauen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Anf. 31 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Kristina Svensson har ställt tre frågor om det svenska bistån-&lt;br&gt;det och om energiinsatser till de baltiska staterna, särskilt Litauen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Låt mig börja med att svara på de första två frågorna om hur Sverige kom-&lt;br&gt;mer att bistå Litauen för att mildra effekterna av den energikris som landet&lt;br&gt;befinner sig i, och vilka multilaterala initiativ som tagits från svensk sida för&lt;br&gt;att bistå Litauen med olje- och gasleveranser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För cirka två månader sedan besökte representanter för Utrikesdeparte-&lt;br&gt;mentet Vilnius och sammanträffade med bl.a. vice energiministern. Vid&lt;br&gt;samtalen framkom att den hjälp man prioriterade högst i vinter, är hjälp i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;form av pengar. Anledningen härtill är det stora behovet av olja, och att man&lt;br&gt;för att kunna köpa olja från Ryssland, krävs på betalning för tidigare gjorda&lt;br&gt;oljeinköp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Litauen är det problematiskt att ta emot olja från något annat land&lt;br&gt;än just Ryssland, på grund av att hamnanläggningarna inte är anpassade för&lt;br&gt;import av olja. Från Ryssland däremot kan import ske via pipeline. De tio&lt;br&gt;miljoner kronor vilka svenska regeringen för en tid sedan beslutade om att&lt;br&gt;avsätta för katastrofinsatser i Litauen kommer således mycket väl till pass&lt;br&gt;för regeringen i Vilnius. Här kan också nämnas att 10 miljoner kronor även&lt;br&gt;avsatts för katastrofinsatser i vartdera Estland och Lettland. Litauerna kan&lt;br&gt;på så sätt få hjälp med att reglera energiskulderna med Ryssland. Om betal-&lt;br&gt;ning av skulder till Ryssland ej sker, har Ryssland hotat att upprätta bräns-&lt;br&gt;leblockad gentemot Litauen. Den 18 december 1992 undertecknade SIDA&lt;br&gt;på regeringens vägnar en överenskommelse mellan Sverige och Litauen i vil-&lt;br&gt;ken transfereringen av medlen regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan i detta sammanhang också nämna att litauerna inte efterfrågat ol-&lt;br&gt;je- och gasleveranser per se utan just pengar för att täcka nämnda skulder&lt;br&gt;och kunna göra nya inköp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Kristina Svenssons fråga om multilaterala initiativ för att bistå&lt;br&gt;Litauen med olje- och gasleveranser vill jag först nämna arbetet inom G-24&lt;br&gt;där Sverige spelat en framträdande roll. Sverige har i detta forum tagit initia-&lt;br&gt;tiv till särskilda G-24 möten om Baltikum. Ett sådant möte hölls i Riga den&lt;br&gt;23-24 november 1992. Avsikten med dessa möten är först och främst att sam-&lt;br&gt;ordna biståndsinsatserna, men också att bredda givarkretsen. Samtliga 24&lt;br&gt;OECD-länder samt internationella organisationer har deltagit på hög tjäns-&lt;br&gt;temannanivå. Då det gäller betalningsbalansstöd, som kan ha omedelbar be-&lt;br&gt;tydelse för energiimporten till Baltikum, har Sveige gjort ansträngningar för&lt;br&gt;att förmå övriga G-24 länder att delta i finansieringen. Sverige har också bi-&lt;br&gt;dragit med 10 % av totalbeloppet eller ca 200 miljoner kronor enbart till Li-&lt;br&gt;tauen. Bidraget har formen av ett lån som börjar betalas ut under början av&lt;br&gt;1993 och kan användas till import av olja och gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har dessutom spelat en central roll i ansträngningarna att så snabbt&lt;br&gt;som möjligt få fram betydande resurser till de baltiska staterna från multila-&lt;br&gt;terala institutioner som Världsbanken och Europeiska utvecklingsbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande Världsbanken har den ett omfattande program för utveckling&lt;br&gt;av energisektorn i Litauen. På kort sikt, bl.a. för att upprätthålla nödvändig&lt;br&gt;energiimport, har Litauen fått ett importrehabiliteringslån om 60 miljoner&lt;br&gt;US dollar. Sverige har lämnat tekniskt stöd vid utarbetandet av detta lån,&lt;br&gt;som sker i etapper. Under nästa budgetår planerar Världsbanken ett särskilt&lt;br&gt;energi- och miljölån till Litauen om 70 miljoner US dollar. Arbetet med att&lt;br&gt;identifiera lämpliga projekt har redan påböljats. I den nyligen framlagda&lt;br&gt;budgetpropositionen ingår förslag om strukturlån som skulle kunna kom-&lt;br&gt;plettera Världsbankens lån på energiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska utvecklingsbanken har beviljat energilån till samtliga tre bal-&lt;br&gt;tiska stater av vilka det till Litauen uppgår till inte mindre än 37 miljoner ecu&lt;br&gt;(European Currency Unit). Lånen är avsedda för import och investeringar&lt;br&gt;som är vitala för de baltiska länderna. Ett samarbete har etablerats mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och naturresursdepartementet och bankerna för att pröva möjlighe-&lt;br&gt;terna till samordning eller samfinansiering inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kristina Svensson vill avslutningsvis veta vilka planer som finns i det&lt;br&gt;svenska biståndet då det gäller att i ett mer långsiktigt perspektiv trygga&lt;br&gt;energiförsörjningen i de baltiska staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är egentligen en fråga som ligger utanför mitt ansvarsområde. Jag&lt;br&gt;kan ändå informera om följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan sagt har i det tekniska samarbetet med de baltiska staterna&lt;br&gt;energiområdet från början givits mycket hög prioritet. Med tanke på att&lt;br&gt;mycket stora investeringar och insatser krävs i de baltiska staterna för att&lt;br&gt;på sikt begränsa energiförbrukningens negativa effekter på miljön, arbetar&lt;br&gt;Sverige aktivt för att koordinera biståndsinsatserna multilateralt. Sverige&lt;br&gt;har genom s.k. konsultfonder både hos Europeiska utvecklingsbanken och&lt;br&gt;Världsbanken lämnat additionella bidrag som kan finansiera tekniska bi-&lt;br&gt;ståndsinsatser med svensk expertis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa svenska insatser har Sverige under våren 1992 bidragit med&lt;br&gt;10 miljoner kronor till Estland för inrättandet av en revolverande fond.&lt;br&gt;Denna är tänkt att kunna utnyttjas av estniska företag som behöver ta lån i&lt;br&gt;hårdvaluta för att kunna göra investeringar på energiområdet och betala till-&lt;br&gt;baka genom motköp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang också framhålla Miljö- och naturresursdepar-&lt;br&gt;tementets proposition 1992/93:99 om vissa åtgärder inom klimatområdet och&lt;br&gt;i Östersjöregionen. Denna förelädes riksdagen den 2 november 1992, och&lt;br&gt;ett riksdagsbeslut togs den 16 december 1992. Där stadgas att 45 miljoner&lt;br&gt;kronor avsätts för att bidra till uppbyggnaden av ett miljöanpassat energisys-&lt;br&gt;tem i de baltiska staterna. Vidare att stödet till kärnsäkerhets- och strål-&lt;br&gt;skyddssamarbete med de baltiska staterna och med Ryssland ökas med 43,1&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har hittills avsatt 75 miljoner kronor för strålskydds- och kärnsä-&lt;br&gt;kerhetssamarbete i Östersjöregionen. Kärnkraften utgör en viktig energi-&lt;br&gt;källa för Litauen där Ignalinaverken står för 60 % av landets energibehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis kan jag nämna att myndigheten BITS finansierat ett antal&lt;br&gt;studier i de baltiska staterna rörande energipotential och energiplanering.&lt;br&gt;BITS finansierar vidare en energirådgivartjänst vid energiministeriet i Tal-&lt;br&gt;linn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fundamentala förändringsprocess som nu pågår, ej endast inom f.d.&lt;br&gt;Sovjetunionen, utan också på andra ställen i Europa och annorstädes, är&lt;br&gt;mycket besvärlig. Omedelbar humanitär hjälp är nödvändig. Samtidigt är&lt;br&gt;det emellertid viktigt att vi ser dessa länders utveckling i ett mer långsiktigt&lt;br&gt;perspektiv. Vår huvuduppgift i detta enorma och svårhanterliga arbete&lt;br&gt;måste hela tiden vara att hjälpa länderna att klara sig själva och att länderna&lt;br&gt;utvecklas till sunda demokratier, med väl fungerade marknadsekonomier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 32 KRISTINA SVENSSON (s):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag tackar biståndsministern för det uttömmande svaret. Jag&lt;br&gt;vill samtidigt påpeka att min interpellation lämnades in för nästan två måna-&lt;br&gt;der sedan. Den var föranledd av mycket alarmerande rapporter som vi nåd-&lt;br&gt;des av från Vilnius. Litauiska socialdemokrater vädjade till oss socialdemo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krater om stöd och ekonomisk hjälp för att lindra den svåra situation som&lt;br&gt;man såg framför sig under den kommande vintern. Både olje- och gaslagren&lt;br&gt;var mycket knappa. Situationen var minst sagt akut. Även med mycket ex-&lt;br&gt;trema ransoneringar skulle lagren snabbt ta slut. Sedan jag lämnade in min&lt;br&gt;interpellation har det som sagt gått två månader, och biståndsministern och&lt;br&gt;jag har haft kontakter med varandra under tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi hörde har två miljoner ur katastrofanslaget anslagits. Det var ett&lt;br&gt;mycket bra tillskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen var svår i alla tre baltiska stater, men den var mest akut i Tal-&lt;br&gt;linn. I det perspektivet kan man ha synpunkter på att det gjordes en scha-&lt;br&gt;blonartad fördelning, dvs. att alla tre länderna fick lika stora belopp. Jag&lt;br&gt;menar att situationen var betydligt allvarligare i Litauen. Det är också fråga&lt;br&gt;om olika stora länder. Litauen var i störst behov av hjälp. Man saknade la-&lt;br&gt;ger. Litauen har dessutom en större befolkning än de två andra länderna att&lt;br&gt;ta hänsyn till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Energiproblemen i Litauen har ett antal orsaker. Man är extremt bero-&lt;br&gt;ende av tillförsel av olja och gas från Ryssland. Man har inte reglerat sina&lt;br&gt;skulder till Ryssland. Ryssarna har ställt krav på betalning innan vidare leve-&lt;br&gt;ranser kan göras och hotat med att stänga av alla leveranser. Man har inte&lt;br&gt;heller hamnkapacitet för att ta emot leveranser sjövägen. Trots att man byg-&lt;br&gt;ger ut hamnen i Klaipeda är den fortfarande otillräcklig. Frågan om att&lt;br&gt;bygga en modern oljeterminal är mycket kontroversiell, eftersom den delvis&lt;br&gt;krockar med miljöintressen. De fjärrvärmeverk som finns i Litauen är minst&lt;br&gt;sagt ineffektiva, och husen är dåligt isolerade. Det här är en komplex pro-&lt;br&gt;blembild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu är den akuta krisen avvärjd för tillfället. Jag talade i morse med vår&lt;br&gt;ambassadör i Vilnius. Han berättade att situationen har blivit betydligt&lt;br&gt;bättre efter nyår. Olje- och gaslagren växer något. Man räknar med att man&lt;br&gt;har reserver för ytterligare två veckor. Detta är alltså en dagsfärsk rapport.&lt;br&gt;Ambassadören berättade också att man kan ta in några leverensanser via&lt;br&gt;järnväg från Polen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De internationella lån som Alf Svensson nämnde har delvis fallit ut. Det&lt;br&gt;bidrar självfallet till att förbättra situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men människor har fortfarande inte varmvatten. Det beror på att kostna-&lt;br&gt;derna har ökat så att de inte har råd att betala räkningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är också av den uppfattningen att vårt stöd till de baltiska länderna&lt;br&gt;skall vara långsiktigt. Det skall leda till en hållbar utveckling på kort sikt.&lt;br&gt;Principerna skiljer sig inte alls från vad som gäller för det övriga internatio-&lt;br&gt;nella biståndet till utvecklingsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I akuta situationer måste vi emellertid agera snabbt. Därför har vi ett väl&lt;br&gt;tilltaget katastrofanslag - som visserligen ändå inte räcker till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har synpunkter på Östeuropasamarbetet i stort. Men jag vet inte om vi&lt;br&gt;skall ta tid för att diskutera det, eftersom interpellationen gällde en mycket&lt;br&gt;specifik fråga som har löst sig. Jag tycker dock att Östeuropasamarbetet i&lt;br&gt;stort är otillfredsställande med oklara mål och prioriteringar. Det gäller&lt;br&gt;också planeringsordning och myndighetsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker att den redovisning som biståndsministern har gjort är uttöm-&lt;br&gt;mande. Den visar på något som jag tycker är mycket bra, nämligen att Sve-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rige driver frågor i de multilaterala organen och når resultat där. Det är&lt;br&gt;mycket viktiga insatser för en hållbar utveckling i Baltikum. De siffror som&lt;br&gt;redovisades är imponerande, om man lägger samman dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 33 PÄR GRANSTEDT (c):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag hade tillfälle att debattera frågan om energikrisen i Balti-&lt;br&gt;kum redan i höstas. Jag ställde en enkel fråga, och därför gick hanteringen&lt;br&gt;litet snabbare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen var då mycket akut. Jag kunde redan då konstatera att det&lt;br&gt;fanns en hög grad av medvetenhet om detta på Utrikesdepartementet och&lt;br&gt;hos biståndsministern personligen. Det fanns också en stark vilja att verkli-&lt;br&gt;gen få till stånd snabba åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att Sverige och andra länder verkligen kan hjälpa till i akuta&lt;br&gt;situationer, inte minst när det gäller vårt eget grannskap. Det är omvittnat&lt;br&gt;att krisen inte blev lika svår i år som förra vintern. Man hade bättre bered-&lt;br&gt;skap, och klimatförhållandena var något bättre. Det är nu viktigt att före-&lt;br&gt;bygga att den här typen av problem upprepar sig vinter efter vinter. Jag&lt;br&gt;tycker därför att det är mycket värdefullt med den politik som redovisas i det&lt;br&gt;här interpellationssvaret. Det handlar om katastrofåtgärder men framför allt&lt;br&gt;om insatser för att bygga upp ett långsiktigt fungerande energisystem. Det&lt;br&gt;gäller att få en hög isoleringsstandard i bostäderna. Situationen är mycket&lt;br&gt;undermålig. Det gäller också att skapa ett energiförsörjningssystem som är&lt;br&gt;godtagbart ur miljösynpunkt. Jag har noterat att det här har mycket hög&lt;br&gt;prioritet både inom Utrikesdepartementet och Miljödepartementet. Man&lt;br&gt;samlar verkligen ihop sina krafter för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jagvill uttrycka min tillfredsställelse över den starka vilja att&lt;br&gt;verkligen nå resultat på det här området som finns i interpellationssvaret.&lt;br&gt;Jag vill uppmuntra att det här får fortsätta att ha en mycket hög prioritet när&lt;br&gt;det gäller våra östinsatser och vårt samarbete med Baltikum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 34 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag känner mig naturligtvis uppmuntrad över att vi är över-&lt;br&gt;ens. Jag hade inte heller väntat mig något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror att vi alla ivrar för att få till stånd den långsiktighet som både Kri-&lt;br&gt;stina Svensson och Pär Granstedt har understrukit behovet av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ni väl känner till har jag inte hand om projektbiståndet, utan kata-&lt;br&gt;strofbiståndet när det gäller Östeuropa och Baltikum. Vad som redan&lt;br&gt;nämnts och som jag också vill säga här i kammaren är att katastrofbiståndet&lt;br&gt;är för litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När vi talar om Baltikum måste vi också komma ihåg - och förstå mig då&lt;br&gt;rätt - att Jugoslavien kräver mycket stora resurser ur det anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså en botten på påsen. Jag kan försäkra att vi skulle önska att&lt;br&gt;katastrofanslaget vore större. Å andra sidan vet vi att hur stort det än hade&lt;br&gt;varit hade vi som vill göra insatser - och vi är många, jag gläder mig åt det -&lt;br&gt;ändå upplevt att det inte hade räckt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 35 KRISTINA SVENSSON (s):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag skall inte förlänga den här debatten, utan vill bara stryka&lt;br&gt;under att det var bra att vi klarade ut den här situationen när den var akut.&lt;br&gt;Jag hoppas att det finns beredskap inför kommande vintrar i Baltikum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ajournering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kammaren beslöt kl. 14.16 på förslag av förste vice talmannen att ajour-&lt;br&gt;nera förhandlingarna till kl. 14.30, då regeringsinformationen skulle börja.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Återupptagna förhandlingar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 § Information från regeringen om EG&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Anf. 36 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Om drygt en vecka, den 1 februari, inleds Sveriges medlem-&lt;br&gt;skapsförhandlingar med EG. Därmed går arbetet in i en ny fas. Nu gäller&lt;br&gt;det att lägga fast villkoren för Sveriges medlemskap i EG/EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mitt öppningsanförande i Bryssel den 1 februari kommer jag att redovisa&lt;br&gt;vilka utgångspunkter vi har för förhandlingarna och på vilka områden vi ef-&lt;br&gt;tersträvar särlösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för förhandlingarna är att vi har samma grundläggande&lt;br&gt;värderingar som Gemenskapen och att vi delar dess långsiktiga politiska&lt;br&gt;mål. Vi får aldrig glömma att det ursprungliga syftet var att bygga ett allt&lt;br&gt;fastare förbund mellan de europeiska folken för att trygga fred och frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt är de värderingar som särskilt präglar det svenska&lt;br&gt;samhället och som kommer att vägleda oss såväl i förhandlingarna som i vårt&lt;br&gt;agerande som en medlem. Jag tänker här på offentlighetsprincipen, på mil-&lt;br&gt;jöpolitiken, på socialpolitiken, på arbetsmarknadspolitiken, på jämställdhet&lt;br&gt;mellan kvinnor och män, på allemansrätten och på det nordiska samarbetet.&lt;br&gt;Här finns värden som utgör omistliga delar i vårt dagliga liv. På dessa områ-&lt;br&gt;den har Sverige också en hel del erfarenheter som kan vara av värde även&lt;br&gt;förvåra framtida samarbetspartner i EG/EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje utgångspunkt är den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. I&lt;br&gt;ljuset av det radikalt förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa är det ett&lt;br&gt;starkt svenskt intresse att delta aktivt och utan förbehåll i den gemensamma&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitiken. Sverige vill medverka i arbetet på att bygga&lt;br&gt;en ny europeisk freds- och säkerhetsordning. Samtidigt består den militära&lt;br&gt;alliansfriheten alltjämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en utgångspunkt är det svenska intresset att delta i EG:s arbete&lt;br&gt;med den fortsatta utformningen av den ekonomiska och monetära unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oron på valutamarknaderna under det gångna året har givit många bevis på&lt;br&gt;behovet av ett fastare samarbete på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna kommer att baseras på EG:s nuvarande och tillkom-&lt;br&gt;mande regelverk. På en del områden kommer Sverige emellertid att ställa&lt;br&gt;krav på särlösningar som beaktar specifikt svenska förhållanden och intres-&lt;br&gt;sen. Den 8 oktober förra året redogjorde jag här i riksdagen förde viktigaste&lt;br&gt;förhandlingsfrågorna. De avser i första hand jordbrukspolitik, fiske, regio-&lt;br&gt;nalpolitik, miljöfrågor i vidaste mening, alkoholpolitik, Euratom, handels-&lt;br&gt;politik, gränskontroller, institutionella frågor, vissa skattefrågor samt EG:s&lt;br&gt;budget. Liksom hittills kommer regeringen att sträva efter bredast möjliga&lt;br&gt;parlamentariska uppslutning bakom de svenska kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till de lösningar som uppnåtts vid EG:s toppmöte i Edin-&lt;br&gt;burgh för att klara av Danmarks problem har i den svenska debatten förslag&lt;br&gt;framförts att också Sverige borde eftersträva en ”dansk” lösning. På den&lt;br&gt;punkten vill jag slå fast att varje kandidatland måste bemöda sigom att finna&lt;br&gt;lösningar på sina speciella nationella frågeställningar. Vi kommer i stället att&lt;br&gt;aktivt driva svenska lösningar på våra specifika svenska problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Edinburghmötet lyfte fram en rad allmängiltiga tolkningar av fördragstex-&lt;br&gt;ten om Europeiska unionen, som vi har all anledning att välkomna inför&lt;br&gt;medlemskapsförhandlingarna. Jag tänker t.ex. på möjligheterna att utveckla&lt;br&gt;strängare regler rörande miljön, arbetsmiljön och konsumentskyddet. Och&lt;br&gt;vidare på att utvecklingen av fördelnings- och välfärdspolitiken är en natio-&lt;br&gt;nell angelägenhet. Med tillfredsställelse bör vi också notera Edinburghmö-&lt;br&gt;tets överenskommelse om ökad öppenhet och allmän insyn i EG-arbetet. Vi&lt;br&gt;välkomnar de viktiga steg som tagits av EG:s stats- och regeringschefer be-&lt;br&gt;träffande tillämpningen inom EG av subsidiaritetsprincipen, eller den s.k.&lt;br&gt;närhetsprincipen. Gemenskapsnivån är inte till för sådant som lika bra eller&lt;br&gt;bättre kan hanteras på nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag besökte i förra veckan företrädare för såväl det danska&lt;br&gt;ordförandeskapet som EG-kommissionen för att diskutera uppläggningen&lt;br&gt;av de kommande förhandlingarna. Jag fick då det bestämda intrycket att&lt;br&gt;man från Gemenskapens sida kommer att ge utvidgningsprocessen hög prio-&lt;br&gt;ritet under det närmaste året. Utrikesminister Elleman-Jensen förklarade&lt;br&gt;att EG har samma mål som vi, nämligen att Sverige skall kunna bli medlem&lt;br&gt;år 1995 och att arbetet kommer att inriktas på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med Sverige inleder också Finland och Österrike sina förhand-&lt;br&gt;lingar. Norge väntas följa efter om några månader. Enligt det beslut som fat-&lt;br&gt;tades vid toppmötet i Edinburgh skall förhandlingarna föras med varje land&lt;br&gt;för sig, samtidigt som man så långt det är möjligt skall eftersträva parallelli-&lt;br&gt;tet. Detta är också ett svenskt intresse. Inte minst från synpunkten av det&lt;br&gt;nordiska samarbetet vore det en klar fördel om de tre nordiska kandidatlän-&lt;br&gt;derna blev medlemmar samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag har flera gånger tidigare från denna talarstol uttalat att&lt;br&gt;det är min och regeringens ambition att förhandlingarna skall kunna föras&lt;br&gt;under största möjliga öppenhet. Med tanke på att arbetet nu går in i ett in-&lt;br&gt;tensivare skede räknar jag med att, med relativt korta intervaller och som&lt;br&gt;komplement till andra kontakter med riksdagens olika organ, återkomma&lt;br&gt;med översiktliga redogörelser för hur det går i förhandlingarna. Jag har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också instruerat förhandlingsdelegationen att i alla sammanhang vara så öp-&lt;br&gt;pen som möjligt mot omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under rubriken öppenhet vill jag också hänvisa till vad statsrådet Reidunn&lt;br&gt;Laurén framhöll i riksdagen häromdagen rörande offentlighetsprincipen.&lt;br&gt;Som regeringen tidigare haft anledning att betona, är denna inte förhand-&lt;br&gt;lingsbar. Vi har efter statsrådet Lauréns besök härförleden i Bryssel inte an-&lt;br&gt;ledning tro annat än att denna för oss så viktiga princip är fullt förenlig med&lt;br&gt;EG:s regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! I mina kontakter med EG-sidan har jag också understrukit&lt;br&gt;den fortsatt stora vikt som vi från svensk sida fäster vid EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att Schweiz sagt nej till avtalet, är samtliga övriga EFTA-länder och&lt;br&gt;EG inställda på att gå vidare. Sverige är nu ordförande i EFTA, och an-&lt;br&gt;strängningar pågår att under svensk ledning finna en lämplig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hoppas att parterna snart skall kunna enas om ett protokoll om en an-&lt;br&gt;passning av avtalstexten, trots att vissa delvis komplicerade frågor återstår&lt;br&gt;att lösa. Protokollet skall därefter föreläggas parlamenten i EG- och EFTA-&lt;br&gt;länderna liksom EG-parlamentet för godkännande. Siktet är inställt på&lt;br&gt;ikraftträdande senare i år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Norges statsminister tog under senhösten initiativ till en dis-&lt;br&gt;kussion mellan EFTA- och EG-länderna om ekonomiskt samarbete för att&lt;br&gt;främja tillväxt och sysselsättning i Europa, det s.k. Brundtlandinitiativet.&lt;br&gt;Initiativet ligger väl i linje med det tillväxt- och sysselsättningspaket, genom&lt;br&gt;bl.a. ökade investeringar i infrastruktur, som EG-länderna kom överens om&lt;br&gt;vid toppmötet i Edinburgh. Regeringen ser mycket positivt på dessa initiativ&lt;br&gt;och Sverige kommer i egenskap av EFTA-ordförande att aktivt driva&lt;br&gt;Brundtlandinitiativet med sikte på ett gemensamt möte mellan EFTA- och&lt;br&gt;EG-länderna under våren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Riksdagen godkände förra året regeringens förslag om att&lt;br&gt;anslå 50 miljoner kronor till informationsinsatser, och ett lika stort belopp&lt;br&gt;är föreslaget i årets budget. Hälften går till studieförbund, folkhögskolor och&lt;br&gt;utomstående organisationer via den s.k. Fälldindelegationen, och hälften&lt;br&gt;går till regeringskansliets Europa-information. Informationssatsningen är av&lt;br&gt;allra största betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fälldindelegationen har nu fördelat 16 miljoner kronor till folkbildningen&lt;br&gt;och drygt 5 miljoner kronor till andra organisationer. Fördelning av återstå-&lt;br&gt;ende drygt 3 miljoner kronor pågår. Gensvaret på delegationens annonser&lt;br&gt;har varit mycket stort. Över 500 ansökningar har inkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under nästa budgetår kommer det också att vara möjligt för kampanjor-&lt;br&gt;ganisationerna, som förespråkar ja eller nej i folkomröstningen, att erhålla&lt;br&gt;bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att samordna regeringskansliets del av informationsinsatserna har ett&lt;br&gt;särskilt sekretariat för Europainformation upprättats vid UD. Sekretariatet&lt;br&gt;ger saklig och allsidig basinformation till allmänheten och driver ingen linje&lt;br&gt;i medlemskapsfrågan. En mycket bred verksamhet är under uppbyggnad, i&lt;br&gt;samarbete med bl.a. Kommerskollegium. Låt mig nämna några exempel:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En telefonsluss inrättas med ett s.k. 020-nummer, dit allmänheten kan&lt;br&gt;vända sig för att ställa frågor om allt som rör Europaintegrationen. Slussen&lt;br&gt;är öppen mellan kl. 9 och 21 varje dag. Verksamheten kommer till stor del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bedrivas som beredskapsarbete, vilket innebär utvecklande sysselsätt-&lt;br&gt;ning för kvalificerad men arbetslös personal. Sekretariatet samarbetar här&lt;br&gt;med Arbetsmarknadsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett informationsnätverk byggs upp med folkbiblioteken som bas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regional nivå samarbetar sekretariatet med länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretariatet kommer också att producera material i form avskrifter, bl.a.&lt;br&gt;en ny serie av lättillgängliga faktablad. Avsikten är att det skall vara möjligt&lt;br&gt;att prenumerera på informationspaket för en låg kostnad. Särskilda insatser&lt;br&gt;planeras för handikappade och synskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Joumalistseminarier för lokala media planeras runt om i landet, med start&lt;br&gt;i norra Sverige i vår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Startskottet för informationssatsningen skall gå med den broschyr till&lt;br&gt;samtliga hushåll som planeras för utgivning i mars.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med denna informationssatsning är inte att styra ställningstagan-&lt;br&gt;den, utan att göra det möjligt för var och en att kunna ta ställning utifrån sin&lt;br&gt;egen kunskap. Ingen skall kunna säga att brist på information förhindrar ett&lt;br&gt;ställningstagande till ett av 1900-talets viktigaste vägval för vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför folkomröstningen behövs också en rad breda konsekvensanalyser.&lt;br&gt;Regeringen avser att inom kort tillsätta ett antal utredningar med uppgift att&lt;br&gt;belysa konsekvenserna inte bara av medlemskapet i EG/EU utan också av&lt;br&gt;att stå utanför. Jag tror nämligen att följderna av att ställa sig utanför det&lt;br&gt;europeiska samarbetets kärna på sikt kan få nog så omvälvande följder för&lt;br&gt;det svenska samhället. Bland de fält som kommer att belysas inför ett med-&lt;br&gt;lemskap vill jag nämna samhällsekonomin i vid bemärkelse, miljön, frågor&lt;br&gt;som rör välfärden och kvinnorna, utrikes- och säkerhetspolitiken samt den&lt;br&gt;nationella suveräniteten bl.a. i ljuset av den ökade betoningen av närhets-&lt;br&gt;principen. Till utredningarna skall knytas en gemensam parlamentarisk refe-&lt;br&gt;rensgrupp efter samma modell som konsekvensutredningen inför folkom-&lt;br&gt;röstningen om kärnkraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tack, herr talman!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 37 STINA ELIASSON (c):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Inför förhandlingarna och våra möjligheter att ställa villkor&lt;br&gt;på olika områden vill jag ta upp ett område, nämligen utförsel av kulturföre-&lt;br&gt;mål. Den europeiska gemenskapen bygger ju på tanken om fritt varuutbyte.&lt;br&gt;Företrädarna för EG är samtidigt medvetna om att den tanken i grunden är&lt;br&gt;oförenlig med de olika medlemsstaternas föreskrifter om utförsel av kultur-&lt;br&gt;föremål. Vi har i vårt land en lag som fungerar som ett skydd mot utförsel&lt;br&gt;av kulturföremål. Jag talar alltså nu om den nationella kulturskatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är emellertid många som är oroliga med tanke på det förslag som EG-&lt;br&gt;kommissionen har lagt fram och som syftar till att i lag reglera handel med&lt;br&gt;sådana föremål som har stor betydelse för medlemsstaternas kulturhistoria.&lt;br&gt;Vad vi är oroliga för och vad vi ser i detta förslag är att värdegränserna är så&lt;br&gt;oerhört högt satta. Jag kan ge exempel. För en liten målning eller teckning&lt;br&gt;är värdegränsen 1 miljon. För en byrå är värdegränsen inom EG över&lt;br&gt;300 000. Det vi är ängsliga över är den nationalskatt av föremål liknande de&lt;br&gt;som finns i våra hembygdsgårdar och som har med den verkligt folkliga kul-&lt;br&gt;turen att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter kommer nu från olika håll med anledning av den här prome-&lt;br&gt;morian. Min fråga är: Kommer villkor att ställas inför förhandlingarna just&lt;br&gt;när det gäller utförsel av kulturföremål? Jag hoppas naturligtvis att så blir&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 38 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Stina Eliasson tar upp en betydelsefull fråga, som vi har upp-&lt;br&gt;märksammat i vårt arbete. Det gäller just vårt agrara kulturarv, såsom före-&lt;br&gt;mål av trä, vävnader, målningar och liknande. Vi har i det sammanhanget&lt;br&gt;ett skydd för produkter som är över 100 år gamla, oberoende av deras värde,&lt;br&gt;medan EG i sina bestämmelser utgår från en hög värdegräns, 50 000 ecu,&lt;br&gt;vilket är ca 400 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi argumenterar för en revidering av reglerna, så att hänsyn tas till våra&lt;br&gt;svenska bestämmelser. Det är ju fråga om ett förslag från EG:s sida, som kan&lt;br&gt;komma upp i EES-förhandlingarna eller i medlemskapsförhandlingarna. Vi&lt;br&gt;anser att en värdegräns, som den som EG har, är en relativt dålig mätare på&lt;br&gt;just ett nationellt kulturarv. Detta kan vara av betydligt mindre pekuniärt&lt;br&gt;värde men ändå av stort nationellt värde, och därför söker vi åstadkomma&lt;br&gt;en utformning av reglerna som ligger i linje med våra egna nuvarande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 39 GUDRUN SCHYMAN (v):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag skulle vilja ställa ytterligare några frågor utöver dem jag&lt;br&gt;har haft möjlighet att ställa tidigare. Min första fråga gäller utrikes- och sä-&lt;br&gt;kerhetspolitiken. Statsrådet sade att den svenska militära alliansfriheten allt-&lt;br&gt;jämt skall bestå. Tycker inte Ulf Dinkelspiel att det är litet problematiskt att&lt;br&gt;ingå som medlem i en union där en militär allians är en integrerad del samti-&lt;br&gt;digt som man hävdar att Sverige kan fortsätta att vara alliansfritt? Jag tycker&lt;br&gt;inte att det går ihop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sägs att Sverige skall ställa krav på särlösningar som beaktar specifikt&lt;br&gt;svenska förhållanden och intressen. Vilken vikt har dessa särlösningar?&lt;br&gt;Kommer några av dem att särskilt villkoras? På vilket sätt skall man få en&lt;br&gt;juridiskt bindande bekräftelse på att detta inte bara är övergångsbestämmel-&lt;br&gt;ser utan att det skall fortsätta att vara permanenta undantag? Är det över&lt;br&gt;huvud taget det man har tänkt sig?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag uppmärksammar att handelspolitiken är med som ett nytt område där&lt;br&gt;man tänker sig särlösningar. Jag vet att det har förts resonemang om att detta&lt;br&gt;skall gälla våra avtal med Baltikum, där ju Sveriges avtal är mer vittgående&lt;br&gt;och så att säga bättre än EG:s. Gäller detta också öst- och centraleuropeiska&lt;br&gt;länder där Sverige har mer frihandelsinriktade avtal, och gäller det också&lt;br&gt;tredje världens länder? Är det i så fall möjligt att förena ett medlemskap i&lt;br&gt;en tullunion med begäran om permanenta undantag?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill jag ställa en fråga om offentlighetsprincipen, som ju är&lt;br&gt;mycket diskuterad. Det finns en stark och berättigad opinion som kräver ju-&lt;br&gt;ridiskt bindande bekräftelser på att den svenska offentlighetsprincipen och&lt;br&gt;meddelarskyddet skall finnas kvar. Hur har man tänkt sig att hantera den&lt;br&gt;frågan i förhandlingarna? Hittills har man sagt att man inte tänker förhandla&lt;br&gt;om den, just därför att den inte är förhandlingsbar, och att det skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bekräftelsen. Detta betraktas av en del, en jurist bl.a., som en oproffessio-&lt;br&gt;nell, obegriplig och oetisk taktik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 40 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jagskall besvara Gudrun Schymans fyra frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första: Det finns ingenting i EG:s nuvarande regler som lägger&lt;br&gt;hinder i vägen för vad som i den nya, förändrade säkerhetspolitiska situatio-&lt;br&gt;nen är ett starkt svenskt intresse, nämligen att fullt ut medverka i den gemen-&lt;br&gt;samma utrikes- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om utvecklandet av ett försvarspolitiskt samarbete&lt;br&gt;inom EG, säger fördraget om den europeiska unionen att EG självt skall ta&lt;br&gt;ställning till hur den skall utformas vid en ny konferens som skall äga rum&lt;br&gt;1996. Vid den tidpunkten är det vår förhoppning att Sverige är medlem och&lt;br&gt;kan medverka i diskussionerna kring detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därtill kommer att det svenska ställningstagandet till frågan om en för-&lt;br&gt;svarspolitisk dimension, förhållandet till den västeuropeiska unionen, är nå-&lt;br&gt;gonting som vi inte har anledning att ta upp förrän längre fram. Ett ställ-&lt;br&gt;ningstagande i denna fråga saknar aktualitet, som riksdagen har uttalat, och&lt;br&gt;det är detta som vi från svensk sida och från regeringens sida avser att hålla&lt;br&gt;oss till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra: När det gäller frågan om hur särlösningar skall omsättas i&lt;br&gt;precisa åtaganden och bestämmelser, är ambitionen på den punkten själv-&lt;br&gt;klart att det skall i alla delar återspeglas i det svenska anslutningsavtalet, i&lt;br&gt;traktaten om en svensk anslutning till EG, oavsett om det har karaktären av&lt;br&gt;övergångslösningar, icke tidsbegränsade lösningar, eller tar sikte på exem-&lt;br&gt;pelvis ändring av kriterier för t.ex. fördelning av regionalpolitiskt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje: Gudrun Schyman säger att handelspolitiken är ett nytt om-&lt;br&gt;råde. Jag förstår inte vad hon menar. Det fanns redovisat i riksdagen den 8&lt;br&gt;oktober, och jag har vid flera andra tillfällen tagit upp de frågorna. De tar&lt;br&gt;sikte på vissa punkter där de svenska bestämmelserna skilj er sig på ett sådant&lt;br&gt;sätt att vi anser det angeläget att utverka en särlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller frihandelsavtalen med de baltiska länderna. Där har Sverige&lt;br&gt;gått före och upprättat frihandelsavtal, medan EG inte har upprättat sådana.&lt;br&gt;Vi vill alltså ha en särlösning intill den dagen EG har ingått motsvarande&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gudrun Schyman ställer frågan: Varför begär vi inte motsvarande undan-&lt;br&gt;tag när det gäller de central- och östeuropeiska länderna? Det beror på att&lt;br&gt;EG har gått före oss och att vi alltså är angelägna, till den del vi inte har&lt;br&gt;kommit ifatt dem - det har vi gjort i fråga om flera länder - om att åstad-&lt;br&gt;komma frihandel så snabbt som möjligt. Där EG har gått snabbare fram i&lt;br&gt;frihandel, är det ett svenskt intresse att delta, för att så snabbt som möjligt&lt;br&gt;söka åstadkomma en öppning mot Central- och Östeuropa. Här behöver vi&lt;br&gt;inga undantag eller särlösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fjärde: När det gäller offentlighetsprincipen, är den inte-jag upp-&lt;br&gt;repar det - förhandlingsbar. Den är en omistlig del av vårt samhälle. Rei-&lt;br&gt;dunn Laurén har tagit upp den här frågan helt nyligen, både med EG och här&lt;br&gt;hemma. Vi har inte heller någon som helst anledning att tro att den skulle&lt;br&gt;ifrågasättas från EG:s sida. Skulle frågan i något sammanhang uppkomma,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer vi bara att säga blankt nej på den punkten. I vår öppningsdeklara-&lt;br&gt;tion den 1 februari avser vi att redovisa den svenska offentlighetsprincipen&lt;br&gt;som en omistlig del av det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 41 YLVA ANNERSTEDT (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Statsrådets besked när det gäller offentlighetsprincipen var&lt;br&gt;mycket klargörande. Jag skulle dock på en punkt vilja ha ett ytterligare för-&lt;br&gt;tydligande. Det gäller de handlingar som kommer i stora strömmar från EG.&lt;br&gt;Kommer vi att hävda att också samtliga dessa handlingar skall omfattas av&lt;br&gt;offentlighetsprincipen? Har EG hittills kommenterat just detta faktum?&lt;br&gt;Plötsligt kommer en ökad del av vår ärendehantering att innebära utrikespo-&lt;br&gt;litiska frågor, och därför vill jag ha ett förtydligande på den punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga gäller de analyser som skall göras, som statsrådet tog upp.&lt;br&gt;Det är oerhört viktiga områden, som man ständigt får frågor om, inte minst&lt;br&gt;i fråga om konsekvenserna för kvinnorna vid ett inträde. Jag vill alltså därför&lt;br&gt;understryka att det är viktigt med en snabb tidsplan för genomförandet av&lt;br&gt;de här analyserna, och att man snart funderar över på vilket sätt analysresul-&lt;br&gt;taten skall föras ut till en bred allmänhet, eftersom det är just de frågorna&lt;br&gt;som är de mest diskuterade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 42 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! På den första frågan, om tillämpningen av offentlighetsprin-&lt;br&gt;cipen på handlingar som kommer fram som led i samarbetet med EG, kan&lt;br&gt;jag svara att vi kommer att förfara på precis samma sätt som vi gör nu, dvs.&lt;br&gt;att vi kommer att sträva efter största möjliga öppenhet. Det finns en del&lt;br&gt;handlingar som rör själva förhandlingarna, förhandlingspositioner och lik-&lt;br&gt;nande, eller utrikespolitiskt känsliga frågor, som sekretessbeläggs nu och&lt;br&gt;som kommer att sekretessbeläggas i framtiden. Men den helt dominerande&lt;br&gt;delen av dokumenten kommer - det är jag övertygad om - också i framtiden&lt;br&gt;att vara av den karaktären att de omedelbart offentliggörs. De kommer över&lt;br&gt;huvud taget icke att sekretessbeläggas i något avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de gäller konsekvensanalyserna, delar jag Ylva Annerstedts uppfatt-&lt;br&gt;ning om betydelsen av de här utredningarna. Det är därför som vi tillsätter&lt;br&gt;utredningar och föranstaltar om analyser på en rad viktiga områden. Vi har&lt;br&gt;då valt ut områden som har varit centrala i debatten. Det är vår förhoppning&lt;br&gt;att vi inom de närmaste veckorna skall inte bara fatta beslut om utredning-&lt;br&gt;arna, utan också tillsätta dem och rekrytera erforderligt folk till dem. Ambi-&lt;br&gt;tionen är att resultaten av konsekvensanalyserna skall föreligga i god tid före&lt;br&gt;folkomröstningen, så att de kan vara en del av underlaget för belysning av&lt;br&gt;olika frågor och vara underlag för ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här sammanhanget vill jag också bejaka vad Ylva Annerstedt sade&lt;br&gt;om vikten av att man - även om analyserna i delar kan bli djuplodande -&lt;br&gt;försöker presentera materialet på ett sådant sätt att det blir lättillgängligt.&lt;br&gt;Det är vår avsikt att uppmana resp, utredningar att särskilt beakta presenta-&lt;br&gt;tionsf rågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också peka på det förhållandet att det skall knytas en parlamenta-&lt;br&gt;risk referensgrupp till utredningarna, och det är naturligt att man också från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagens sida på det sättet bevakar just denna, som jag bedömer det,&lt;br&gt;mycket viktiga aspekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 43 HADAR CARS (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Tillåt mig först uttrycka min glädje över att vi i relationerna&lt;br&gt;till EG nu, efter alla år, har kommit så långt att vi inom 14 dagar skall inleda&lt;br&gt;förhandlingar om svenskt medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är alla angelägna om att få ett snabbt och bra resultat i förhandlingarna.&lt;br&gt;Jag skall inte säga ”alla”; det finns ju några undantag i kammaren. Men de&lt;br&gt;partier som står bakom det här är alla utom de tidigare kommunisterna,&lt;br&gt;Vänsterpartiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ”snabbt” menar jag att vi kanske är klara före årets slut med förhand-&lt;br&gt;lingarna. Med ”bra” menar jag naturligtvis att vi får gehör för de krav och&lt;br&gt;önskemål som Sverige ställer fram inför förhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min första fråga till statsrådet Dinkelspiel är om det vid något tillfälle&lt;br&gt;krävs en avvägning mellan snabba förhandlingar och snabbt resultat och ett&lt;br&gt;bra resultat, där man kanske kunde ha uppnått något mera om man hade&lt;br&gt;förhandlat litet längre. Vilken avvägning är statsrådet i så fall beredd att göra&lt;br&gt;mellan snabbt och bra? Min egen avvägning är att vi i så fall skall satsa på ett&lt;br&gt;bra resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min andra fråga är om man i det här arbetet, i förberedelserna, med kon-&lt;br&gt;sekvensanalyser och sådant, också kommer att ta upp vad detta betyder för&lt;br&gt;arbetssituationen i Sverige, dvs. om medlemskapet leder till ökade arbetstill-&lt;br&gt;fällen för vårt land eller om det har motsatta konsekvenser. Jag tror att det&lt;br&gt;vore mycket värdefullt om de här alternativstudierna också gav ett bra svar&lt;br&gt;på den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 44 FÖRSTE VICE TALMANNEN:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer att något dra över tiden för att ge de fyra ytterligare talare&lt;br&gt;som är anmälda möjlighet att ställa frågor. Jag hemställer om så korta inlägg&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 45 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag skall försöka efterkomma den önskan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Hadar Cars första fråga blir mitt svar att vi har ett med EG gemensamt&lt;br&gt;mål för förhandlingarna, medlemskap 1995. Den danske utrikesministern&lt;br&gt;Uffe Ellemann-Jensen har sagt att man från EG:s sida är angelägen om att&lt;br&gt;gå så snabbt fram som möjligt. Jag delar i och för sig den uppfattningen. Men&lt;br&gt;samtidigt är det uppenbart att sakfrågorna nu står i fokus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen förhandlare, åtminstone ingen med självaktning, skall säga sig att vi&lt;br&gt;måste vara klara den och den dagen. Då har han spelat bort ett förhandlings-&lt;br&gt;kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett bra resultat som räknas, och ett sådant skall vi uppnå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan något om sysselsättningen, som är en central fråga. Den kommer&lt;br&gt;att vara en central fråga kanske i första hand för den samhällsekonomiska&lt;br&gt;konsekvensanalysen. Men den kommer också in exempelvis när man talar&lt;br&gt;om välfärden. Jag räknar således med att frågan kommer att inta en central&lt;br&gt;roll i båda konsekvensanalyserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 46 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag tolkar Ulf Dinkelspiel så, att meddelarskyddet kommer&lt;br&gt;att få vara kvar helt och hållet, ograverat, i Sverige. Det innebär att det,&lt;br&gt;också när EG:s hemligheter kan komma att lämnas ut, fortfarande är lika&lt;br&gt;förbjudet att ens efterforska vem som kan ha lämnat dem, även om det är&lt;br&gt;statliga tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlighetsprincipen har det bekymret att utrikessekretessen nu, utan&lt;br&gt;att man ändrar på lagen, kan komma att omfatta också inrikespolitik. När&lt;br&gt;vår lagstiftning går över till ett delvis diplomatiskt spel i Coreper kommer&lt;br&gt;sättet att lagstifta att bli väldigt annorlunda. Vi är vana vid en stor öppenhet&lt;br&gt;här. Men risken finns att det blir slutenhet utan lagändring. Det är alltså väl-&lt;br&gt;digt viktigt att vi fortsätter att bevaka offentlighetsprincipen, så att den inte&lt;br&gt;urholkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller konsekvensutredningarna blev jag något bestört när&lt;br&gt;Ulf Dinkelspiel sade att det skulle vara konsekvensutredningar ungefär som&lt;br&gt;när det gällde kärnkraften. Men där har oberoende forskare - forskare som&lt;br&gt;kanske rent av är mycket positiva till kärnkraften men som ändå är obe-&lt;br&gt;roende, vidsynta och justa - sagt att konsekvensutredningen när det gällde&lt;br&gt;kärnkraften var alldeles bedrövlig. Använd alltså inte den som mönster!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man får bara svar på de frågor som man ställer. Väldigt mycket beror på&lt;br&gt;vilka frågor man ställer. Det i sin tur beror väldigt mycket på vilken inställ-&lt;br&gt;ning man har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulf Dinkelspiel säger ”när vi kommer in i EG”. Då inser man vilken in-&lt;br&gt;ställning han har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist en fråga: Varför inte en vitbok om våra förhandlingskrav? Om&lt;br&gt;dessa bevakas av en upplyst opinion, finns därmed en hjälp för förhandlarna&lt;br&gt;att få igenom kraven som man önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 47 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag måste säga att jag känner mig mycket främmande inför&lt;br&gt;tanken på ett diplomatiskt spel när vi har att göra med viktiga internationella&lt;br&gt;förhandlingar nu och i framtiden som rör centrala svenska intressen. Vi har&lt;br&gt;förhandlingar som rör utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi har förhandlingar&lt;br&gt;som rör en rad andra områden som alla har både en utrikes- och en inrikes-&lt;br&gt;politisk dimension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller t.ex. OECD-samarbetet och ILO kan det finnas vissa hand-&lt;br&gt;lingar som sekretessbeläggs, på samma sätt som det i framtiden av bl.a. för-&lt;br&gt;handlingsskäl kan finnas skäl att sekretessbelägga andra handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men här gäller vad jag sade tidigare. Jag räknar alltså med att i allt väsent-&lt;br&gt;ligt kommer den typen av handlingar att vara öppna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Birgitta Hambraeus fråga, om meddelarfriheten kommer att finnas&lt;br&gt;kvar också i det här sammanhanget, är svaret ja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om konsekvensutredningar är avsikten att tillsätta&lt;br&gt;experter, fackfolk o.d. som är väl kvalificerade att göra bedömningar här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Birgitta Hambraeus ifrågasätter tidigare utredares heder, objektivitet osv.&lt;br&gt;Men det får helt stå för Birgitta Hambraeus egen räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det slutligen gäller de svenska förhandlingskraven och relationerna&lt;br&gt;till motsvarande svenska bestämmelser kan man ha olika uppfattning om hu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;br&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ruvida det skall vara en vitbok eller, som vi har, en grönbok. I denna redovi-&lt;br&gt;sar vi grundläggande svenska utgångspunkter för förhandlingar som sedan&lt;br&gt;kompletteras med en redovisning av förhandlingsmålen. Jag gav en första&lt;br&gt;redovisning i de delarna den 8 oktober här i riksdagen, och de finns tillgäng-&lt;br&gt;liga skriftligt. Mitt anförande finns också tillgängligt skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utgångspunkter som vi ger för förhandlingarna med EG kommer att&lt;br&gt;offentliggöras i precis det ögonblick som jag framför mitt anförande i Brys-&lt;br&gt;sel. På den vägen kommer vi att gå vidare med största möjliga öppenhet när&lt;br&gt;det gäller alla svenska förhandlingskrav och önskemål i förhandlingarna med&lt;br&gt;EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 48 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Spanien har visat stor ovilja när det gäller att acceptera EES-&lt;br&gt;ländernas linje vad avser Schweiz bortfallande bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför undrar jag: Är statsrådets oro stor för att Spaniens ställningsta-&lt;br&gt;gande skulle kunna innebära en risk för att EES-avtalet inte kommer till&lt;br&gt;stånd?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har naturligtvis förståelse för att statsrådet i svaret måste ta hänsyn till&lt;br&gt;svenska förhandlingsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 49 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! När det gäller EES-förhandlingarna eftersträvar vi, som jag&lt;br&gt;sade tidigare, en anpassning av EES-avtalet som följd av den situation som&lt;br&gt;har uppstått genom att Schweiz har sagt nej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har haft konsultationer, diskussioner, med EG-kommissionen som för&lt;br&gt;förhandlingar för EG:s räkning. När det gäller oss och EG-kommissionen&lt;br&gt;finns det en långtgående samsyn. Det kan dock inte bli fråga om förhand-&lt;br&gt;lingar förrän Kommissionen har ett förhandlingsmandat. Man siktar tydligen&lt;br&gt;på att utverka ett sådant i samband med rådsmötet den 1 februari. Uppen-&lt;br&gt;barligen finns det delade meningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har uppmärksammat bl.a. vad den spanske utrikesministern Solana&lt;br&gt;sade i Strasbourg i går. Han framförde krav som ligger en bra bit från den&lt;br&gt;position som EFTA-länderna har intagit, och delvis reste han nya krav. Det&lt;br&gt;är klart att det väcker oro. Det är också klart att det ökar risken för förse-&lt;br&gt;ningar. Men jag hoppas och tror att man på EG-sidan ändå skall visa sig&lt;br&gt;mena allvar med vad som uttalades omedelbart efter Schweiz nej - nämligen&lt;br&gt;att man på alla håll, i alla EG-länder och i EG-kommissionen, är angelägen&lt;br&gt;om att sätta avtalet i kraft så snabbt som det någonsin är möjligt beträffande&lt;br&gt;EG och de återstående EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 50 PÄR GRANSTEDT (c):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Först en fråga angående den planerade konsekvensutred-&lt;br&gt;ningen. Jag bedömer det som väldigt angeläget i den här frågan, där det finns&lt;br&gt;ganska olika uppfattningar om verkligheten, att den här utredningen arbetar&lt;br&gt;på ett sådant sätt att de verklighetsbeskrivningar som man kommer fram till&lt;br&gt;har trovärdighet både bland dem som är anhängare av ett EG-medlemskap&lt;br&gt;och bland dem som har en kritisk inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag blev inte lika upprörd som statsrådet Dinkelspiel av Birgitta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hambraeus beskrivning av konsekvensutredningen om kärnkraften. Jag var&lt;br&gt;själv med i den utredningen. Men jag ansåg mig tvungen att lämna den, där-&lt;br&gt;för att jag inte uppfattade att det i de verklighetsbeskrivningar som gjordes&lt;br&gt;togs tillräcklig hänsyn till de värderingar som jag stod för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min fråga är alltså: Kan man räkna med att den här utredningen verkligen&lt;br&gt;kommer att anstränga sig att nå fram till resultat som kan vara trovärdiga&lt;br&gt;både för anhängare och för kritiker av ett svenskt EG-medlemskap? Det kan&lt;br&gt;gälla något slags modell, vetenskaplig medling e.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet framhöll att vi skall eftersträva en förhandlingslösning från&lt;br&gt;svenska utgångspunkter och inte från exempelvis danska. Det tycker jag är&lt;br&gt;rimligt. Men samtidigt innebär den danska uppgörelsen från Edinburgh för&lt;br&gt;det första att det slagits fast att man kommer att stå utanför en militär sam-&lt;br&gt;verkan och för det andra att man bibehåller handlingsfriheten när det gäller&lt;br&gt;den monetära unionen i sista skedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här påminner om tankar som förts fram i den svenska debatten. Det&lt;br&gt;finns också en del gemensamma nordiska värderingar när det gäller regional-&lt;br&gt;politik, sociala frågor, offentlighetsprincipen osv. Vilken vikt tillmäter stats-&lt;br&gt;rådet Dinkelspiel möjligheten att på de områden där det är befogat hitta ge-&lt;br&gt;mensamma nordiska ståndpunkter i förhandlingsarbetet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 51 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! På Pär Granstedts första fråga kan jag svara mycket kort:&lt;br&gt;Det är vår fasta ambition att konsekvensanalyserna skall få en sådan perso-&lt;br&gt;nell sammansättning att de blir trovärdiga i alla läger och kan tjäna som ett&lt;br&gt;gott underlag för folkomröstningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Pär Granstedts andra fråga kan jag svara att den danska lösningen är&lt;br&gt;en dansk lösning, som inte är tillgänglig för de andra länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men samtidigt finns det vissa tolkningar här - jag har redovisat detta i ett&lt;br&gt;anförande tidigare i dag - som naturligtvis är vägledande också i andra sam-&lt;br&gt;manhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan mycket väl tänka mig att utverka gemensamma parallella nordiska&lt;br&gt;lösningar på områden där vi har gemensamma intressen. Ett sådant område&lt;br&gt;är regionalpolitiken. Ett annat sådant område är förutsättningarna för att&lt;br&gt;driva jordbruk i subarktiska delar och i glesbygd. Det finns också några&lt;br&gt;andra områden där det är naturligt att söka lösningar som blir parallella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett, men bara ett, av många skäl till att vi från regeringens sida&lt;br&gt;kommer att eftersträva ett mycket nära nordiskt samråd under förhandling-&lt;br&gt;arna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 52 INGELA MÅRTENSSON (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga om offentlighetsprincipen.&lt;br&gt;Statsrådet säger att den inte är förhandlingsbar och att vi skall säga blankt&lt;br&gt;nej till att förändra i vår grundlag. På det viset skulle den kunna urholkas på&lt;br&gt;något sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vi inte ens tar med offentlighetsprincipen i förhandlingarna och kräver&lt;br&gt;att få ha den ograverad, kan vi inte då hamna i en situation där ett ärende&lt;br&gt;kommer upp i domstolen och domstolen konstaterar att Sverige inte uppfyl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler kraven, varpå vi tvingas att förändra i tryckfrihetsförordningen, om det&lt;br&gt;skulle visa sig att uppgifter som rör personer lämnas ut t.ex. till journalister?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 53 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Frågan var om offentlighetsprincipen skulle kunna komma&lt;br&gt;upp i domstolen. Såvitt jag har erfarit från jurister och från EG slår man fast&lt;br&gt;att den inte berörs. Varje land för på detta område sin egen politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till yttermera visso kan det icke bli en domstolsfråga så länge det inte finns&lt;br&gt;någon underliggande rättsakt. Det vore en sak om det fanns en rättsakt som&lt;br&gt;berörde offentlighetsprincipen, en gemensam EG-bestämmelse. Då kunde&lt;br&gt;fråga uppstå om tolkningen av denna. Men eftersom det inte finns en sådan&lt;br&gt;underliggande rättsakt, är det svårt att se hur man skall kunna anhängiggöra&lt;br&gt;något ärende och ta upp det i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag sade tidigare är det vår avsikt att även i vårt öppningsanförande&lt;br&gt;deklarera offentlighetsprincipen såsom ett omistligt svenskt värde. Det kan&lt;br&gt;finnas anledning att fundera över om man skall förena det med något slags&lt;br&gt;deklaration eller liknande under förhandlingarna för att ytterligare stadfästa&lt;br&gt;detta. Om det skulle visa sig erforderligt är vi självklart beredda att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 § Svar på interpellation 1992/93:58 om anknytningsinvandring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Anf. 54 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Lars Biörck har frågat mig om regeringen avser att harmoni-&lt;br&gt;sera anhörigbegreppet i den svenska utlänningslagstiftningen med det som&lt;br&gt;är rådande inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för Lars Biörcks interpellation är att de svenska reglerna&lt;br&gt;borde harmoniseras med de inom EG rådande reglerna. Så som frågan är&lt;br&gt;ställd är jag böjd att tro att den grundar sig på ett missförstånd om vad EG-&lt;br&gt;rätten hittills har reglerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man vill jämföra den svenska utlänningslagstiftningens anhörigbe-&lt;br&gt;grepp med ett för EG-länderna gemensamt begrepp, måste man vara med-&lt;br&gt;veten om att ett sådant ännu inte existerar, på samma sätt som det ännu inte&lt;br&gt;finns någon ”EG:s invandringspolitik” i stort. En sådan är visserligen i var-&lt;br&gt;dande men långt ifrån något färdigt, tillämpbart regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i dag rådande anhörigbegreppet inom EG-rätten avser fri rörlighet för&lt;br&gt;EG-medborgare och deras anhöriga inom EG:s eget territorium. Invandring&lt;br&gt;från länder utanför EG regleras inte av EG-rätten men har under de senaste&lt;br&gt;åren varit föremål för mellanstatligt samarbete mellan EG-länderna, vilket&lt;br&gt;resulterat i folkrättsliga instrument, t.ex. konventioner och resolutioner. Ett&lt;br&gt;utkast till resolution föreligger sedan i höstas vad gäller principer för familje-&lt;br&gt;återförening, men någon resolution har inte kunnat undertecknas ännu på&lt;br&gt;grund av meningsskiljaktigheter. Jag återkommer senare till resolutionsut-&lt;br&gt;kastet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till familjeåterförening och skyddet för familjelivet återkommer i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en rad internationella konventioner och överenskommelser som Sverige till-&lt;br&gt;trätt och som vi därmed åtagit oss att tillämpa i vår utlänningslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande svenska regler får uppehållstillstånd ges till en utlänning&lt;br&gt;som är nära anhörig till en person bosatt i Sverige. Enligt praxis avses med&lt;br&gt;nära anhörig maka/make eller sambo, hemmavarande barn under 20 år som&lt;br&gt;är ensamstående, föräldrar och andra släktningar som är väsentligen bero-&lt;br&gt;ende av en i Sverige bosatt person. Personer vars samtliga nära släktingar&lt;br&gt;finns i Sverige, s.k. ”sista länk”-fall, kan också få uppehållstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Biörck menar att våra grannländer och övriga europeiska länder sak-&lt;br&gt;nar motsvarande generösa regler. Principerna för anhöriginvandring i de en-&lt;br&gt;skilda länderna, som alltså regleras i varje enskild stats utlänningslagstift-&lt;br&gt;ning, skiljer sig på olika punkter vad gäller t.ex. personkretsen, kvalifika-&lt;br&gt;tionstider och försörjningsplikt. Det är därför svårt att göra entydiga jämfö-&lt;br&gt;relser. Den parlamentariska kommitté som nu tillsätts för att se över hela&lt;br&gt;den svenska invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken&lt;br&gt;kommer bl.a. att studera dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag nämnde inledningsvis att det i dag för EG-rätten rådande gemen-&lt;br&gt;samma anhörigbegreppet gäller fri rörlighet inom EG för EG-medborgare&lt;br&gt;och deras anhöriga. EG:s regelverk blir gällande även i Sverige när EES-&lt;br&gt;avtalet träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten för personer inom EG, och således även inom EES,&lt;br&gt;innebär att EES-medborgare får rätt att fritt flytta mellan de avtalsslutande&lt;br&gt;länderna för att ta anställning, starta egen verksamhet, studera, bo och leva -&lt;br&gt;enligt ett för hela EES gemensamt regelsystem. En gemensam arbetsmark-&lt;br&gt;nad skapas och medborgare i EG- och EFTA-länderna får rätt att utan krav&lt;br&gt;på arbetstillstånd ta arbete var som helst inom hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten innebär också att familj emedlemmar till den som flyt-&lt;br&gt;tar för att arbeta, studera eller pensionera sig i ett annat EES-land, oavsett&lt;br&gt;nationalitet, har rätt att flytta med och bosätta sig i EES-landet i fråga. Med&lt;br&gt;familjemedlemmar avses maka/make och deras barn som är under 21 år eller&lt;br&gt;beroende av dem för sin försöijning samt föräldrar som är beroende av den&lt;br&gt;som flyttar eller dennes maka/make. Maka/make och barn har, oavsett natio-&lt;br&gt;nalitet, rätt att arbeta i det nya EES-landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär en principiell rätt till uppehållstillstånd för medföl-&lt;br&gt;jande som inte kan prövas annat än i begränsad utsträckning gällande släkt-&lt;br&gt;skap och beroendeställning visavi den person som bosätter sig i ett annat&lt;br&gt;EES-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller EES-medborgare som flyttar till Sverige kommer man således&lt;br&gt;i framtiden inte att kunna praktisera den s.k. uppskjutna invandringspröv-&lt;br&gt;ning av makan/maken som är praxis i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-medborgarens barn har rätt till uppehållstillstånd t.o.m. 21 års ålder&lt;br&gt;i stället för nuvarande svensk praxis som är 20 år. Det finns heller inga möj-&lt;br&gt;ligheter till bedömningar om barnen är ”hemmavarande” eller ”ensamstå-&lt;br&gt;ende”, endast själva släktskapet måste styrkas. Bedömningar kan inte heller&lt;br&gt;göras vad gäller medföljande föräldrar, utom avseende släktskap och bero-&lt;br&gt;endeställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för EG:s regler är alltså att den fria rörligheten för perso-&lt;br&gt;ner är något positivt och eftersträvansvärt. För att underlätta för människor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att utnyttja sin rättighet att flytta skall familjen också ha en naturlig rätt att&lt;br&gt;flytta och leva tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i avskaffandet av de inre gränserna inom EG har EG-länderna&lt;br&gt;valt att harmonisera vissa delar av sina invandrings- och asylregler. Jag redo-&lt;br&gt;visade inledningsvis att detta arbete sker i mellanstatlig form. Det är således&lt;br&gt;inte en del av EG-rätten. När EG:s statschefer antog ett gemensamt arbets-&lt;br&gt;program för invandringspolitik i Maastricht i december 1991 identifierades&lt;br&gt;familjeåterförening som ett prioriterat område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid EG:s immigrationsministermöte i London den 30 november förra året&lt;br&gt;diskuterades frågan om familjeåterförening, och ett utkast till en resolution&lt;br&gt;om principer för familjeåterförening för personer som inte är EG-medbor-&lt;br&gt;gare presenterades. Men man kunde inte enas på grund av irländska invänd-&lt;br&gt;ningar mot den del som handlar om arbetstillstånd för familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principiella riktlinjer som läggs fast i resolutionsutkastet vad gäller fa-&lt;br&gt;miljeåterförening skall utgöra en harmoniserad ”minimistandard” som inte&lt;br&gt;får underskridas av det enskilda landet. Denna typ av minimiregler används&lt;br&gt;ofta i EG-arbetet. Det uttrycks också klart och tydligt i utkastet att det inte&lt;br&gt;finns något hinder för fördelaktigare regler på detta område om ett enskilt&lt;br&gt;land så skulle önska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s medlemsländer är överens om att ta hänsyn till de uppräknade prin-&lt;br&gt;ciperna vid eventuella ändringar i den nationella lagstiftningen. 1995 skall de&lt;br&gt;individuella EG-ländernas nationella lagstiftning vara i överensstämmelse&lt;br&gt;med reglerna, men det konstateras också att principerna inte är tvingande&lt;br&gt;för de enskilda länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall också poängteras att denna resolution inte skall gälla för perso-&lt;br&gt;ner som beviljats flyktingstatus, eftersom vissa EG-länder har andra regler&lt;br&gt;för flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett svenskt medlemskap i EG kommer Sverige att, efter förhand-&lt;br&gt;lingar, bli delaktigt av de bestämmelser och principdeklarationer som arbe-&lt;br&gt;tats fram inom EG före vårt inträde. Om man inom EG-kretsen antagit t.ex.&lt;br&gt;den föreslagna resolutionen om familjeåterförening utgör den en del av den&lt;br&gt;textmassa Sverige har att ta ställning till i medlemskapsförhandlingarna. Frå-&lt;br&gt;gan om hur utvecklingen inom EG kommer att påverka Sverige skall också&lt;br&gt;följas av den parlamentariska kommitté som nu tillsätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad är då en resolution och vad skulle det innebära om Sverige skulle&lt;br&gt;skriva under en sådan? En resolution är ett icke-bindande folkrättsligt in-&lt;br&gt;strument som kan uppnå en viss bindning genom att vara tillräckligt precis i&lt;br&gt;det den föreskriver eller genom nogsam tillämpning av de länder som skrivit&lt;br&gt;under den. Resolutioner är ett av de instrument som används i EG:s mellan-&lt;br&gt;statliga arbete och de ger inga sanktionsmöjligheter. När den europeiska&lt;br&gt;unionen träder i kraft kommer troligen även resolutioner att kunna tolkas av&lt;br&gt;EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utkastet till resolutionen, som Lars Biörck troligen grundar sin interpella-&lt;br&gt;tion på, omfattar alltså familjeåterförening vad gäller personer som inte är&lt;br&gt;medborgare i något EG-land i motsats till de EG-rättsliga reglerna som gäl-&lt;br&gt;ler EG-medborgare och deras anhöriga. Dessutom gäller resolutionen inte&lt;br&gt;personer med flyktingstatus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 55 LARS BIÖRCK (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation&lt;br&gt;om anknytningsinvandring. Av statistiken över beviljade uppehållstillstånd&lt;br&gt;för de senaste åren framgår klart att just denna typ av invandring är den som&lt;br&gt;ökat mest. År 1991 fick 21 000 personer på detta sätt tillträde till det svenska&lt;br&gt;folkhemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför väldigt viktigt att riksdag och regering noggrant observerar&lt;br&gt;den här utvecklingen, studerar tillgänglig statistik över olika typer av an-&lt;br&gt;knytningsförhållanden, gör internationella jämförelser, beaktar invandring-&lt;br&gt;ens påverkan på samhällsekonomin och bedömer det humanitära behovet.&lt;br&gt;Ja, i korthet skall man ta hänsyn till alla nationella och internationella aspek-&lt;br&gt;ter när det gäller invandring av anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet uppehåller sig i sitt svar mycket vid EG-rätten avseende den&lt;br&gt;fria rörligheten inom det stora EES-område som vi förhoppningsvis snart be-&lt;br&gt;finner oss i. Min fråga avser naturligtvis inte flyttningsrörelser inom EES-&lt;br&gt;området, utan den syftar på invandring av flyktingskäl eller av liknande skäl.&lt;br&gt;Det är den bakomliggande orsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det börjar för övrigt bli otidsenligt att använda ordet invandrare för per-&lt;br&gt;son som flyttar inom EG-och EFTA-området. Om jag som sörmlänning&lt;br&gt;skulle flytta till Småland, Bayern eller Normandie känner jag mig inte i nå-&lt;br&gt;gotdera fallet som en riktig utvandrare, lika litet som jag skulle betrakta en&lt;br&gt;person från Skåne, Själland eller Kastilien som invandrare bara därför att&lt;br&gt;han bosätter sig i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de 21 000 anhöriga som år 1991 fick uppehållstillstånd är också det ab-&lt;br&gt;solut övervägande flertalet från länder utanför det blivande EES-området. I&lt;br&gt;grova drag sammanfaller deras ursprungsländer med de länder som är mest&lt;br&gt;förekommande när det gäller flyktinginvandring. Låt oss därför koncentrera&lt;br&gt;debatten kring dessa kategorier och lämna de medborgare som omfattas av&lt;br&gt;EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet må förlåta mig att jag i min interpellation talar om EG-regler,&lt;br&gt;när-som jag nu förstår av interpellationssvaret-jag skulle ha nämnt att det&lt;br&gt;här handlar om ett arbete mellan EG-länderna som inte direkt gäller EG-&lt;br&gt;rätt utan ligger på en mera folkrättslig konventionsbas. Det är ju faktiskt en&lt;br&gt;formell skillnad. Men, Birgit Friggebo, vi menar väl samma sak, så vi kan&lt;br&gt;hoppa över en byråkratisk tolkning!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa konventioner försöker skapa gemensamma definitioner och en ge-&lt;br&gt;mensam syn på det regelverk som sedan skall utformas på nationell bas. I&lt;br&gt;den här frågan handlar det om den s.k. Dublinkonventionen, där bl.a. anhö-&lt;br&gt;righetsbegreppet definieras. Eftersom det är snävare än den nuvarande&lt;br&gt;svenska tolkningen, frågade jag efter regeringens syn på en eventuell harmo-&lt;br&gt;nisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Lissabonmötet den 11 juni 1992 mellan invandrarministrar uppmana-&lt;br&gt;des dessutom till ett samarbete med EFTA-länderna i harmoniseringsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har egentligen inte fått något svar på den direkta frågan i min interpel-&lt;br&gt;lation, nämligen om regeringen avser att harmonisera vår politik med EG:s&lt;br&gt;när det gäller anhörighetsbegreppet, som det definieras i Dublinkonventio-&lt;br&gt;nen. Enligt min mening är våra regler i dag för generösa och avviker kraftigt&lt;br&gt;från de olika nationella regler som olika EG- och EFTA-länder tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag hoppas att den parlamentariska kommitté som nu skall tillsättas får&lt;br&gt;klara direktiv att studera konsekvenserna av den nuvarande politiken och ge&lt;br&gt;förslag till harmonisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personligen anser jag att det i de flesta anknytningsfallen bör krävas eko-&lt;br&gt;nomiska garantier för invandrares försörjning. Det kan egentligen synas&lt;br&gt;mycket skäligt, eftersom anhörighetskriteriet just gäller ”person som är vä-&lt;br&gt;sentligen beroende av en i Sverige bosatt person”. Vill en tidigare invandrare&lt;br&gt;ta hit sina barn, sina föräldrar eller annan släkting, kan det ju inte vara fel&lt;br&gt;att han eller hon också åtar sig att för åtminstone ett antal år fram i tiden&lt;br&gt;svara för deras försörjning och inte utgår ifrån att det är samhällets uppgift.&lt;br&gt;Visst kan det givetvis finnas fall där vi av humanitära skäl bör och får accep-&lt;br&gt;tera att den nya invandraren inte har några ekonomiska resurser. Men&lt;br&gt;grundregeln bör vara ett krav på ordnat livsuppehälle. Det är för övrigt ett&lt;br&gt;system som tillämpas i ett antal europeiska länder, så det skulle inte bli något&lt;br&gt;unikt för Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skulle gärna höra statsrådets åsikt i detta avseende och dessutom få en&lt;br&gt;analys av stats resp, kommuns ansvar i denna försörjningsfråga. Som det nu&lt;br&gt;är, är det staten som beviljar uppehållstillstånd, och i de fall där flyktingbi-&lt;br&gt;dragsregler inte är tillämpliga drabbas mottagande kommun av höga kostna-&lt;br&gt;der för socialbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själv kommer jag från Södertälje kommun. Med de erfarenheter jag har&lt;br&gt;från kommunalpolitiken där kan jag försäkra statsrådet om att det är ett all-&lt;br&gt;varligt problem för utpräglade invandrarkommuner. Det känns heller inte&lt;br&gt;särdeles rättvist att kommunen skall drabbas när staten tagit beslutet. Åter-&lt;br&gt;igen är detta en fråga som kan vara ett lämpligt medskick till den parlamen-&lt;br&gt;tariska invandrarkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall återkomma med några frågor beträffande den statistiska upp-&lt;br&gt;läggningen i fråga om invandrarregistreringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 56 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Statsrådet Ulf Dinkelspiel var nyss här och informerade om&lt;br&gt;förhandlingarna med EG. Finns det någonting som människor efterfrågar i&lt;br&gt;dag när det gäller EG och vad vi står inför är det information om vad som&lt;br&gt;gäller och vad det kommer att innebära. Detta var bakgrunden till att jag&lt;br&gt;ville ge en fullödig information om familjeåterföringsregler visavi EG-sta-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är inte säker på att alla delar Lars Biörcks uppfattning om och värde-&lt;br&gt;ring av vem som är invandrare eller inte. Fortfarande är det oberoende na-&lt;br&gt;tionella stater, där man blir medborgare i en stat. Jag tror att de allra flesta&lt;br&gt;svenskar betraktar dem som nyligen har kommit hit också från ett EG-land&lt;br&gt;som invandrare, i varje fall under den första period som de befinner sig i&lt;br&gt;Sverige. Än har vi inte brutit ner nationsgränserna. Fortfarande blir man&lt;br&gt;medborgare i ett visst land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tog som utgångspunkt för mitt svar den fråga som Lars Biörck ställde,&lt;br&gt;nämligen om vi vill harmonisera familjeåterföreningsbegreppet med det som&lt;br&gt;är rådande inom EG. Det finns inga regler när det gäller invandring från&lt;br&gt;stater utanför EG. Det finns ett resolutionsutkast som ännu inte är antaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller flyktingar finns det över huvud taget inte ens ett resolutionsut-&lt;br&gt;kast att ta ställning till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Biörck tog upp Dublinkonventionen. Det handlar om ett mellanstat-&lt;br&gt;ligt arbete mellan EG-länderna. Den är inte heller ännu ratificerad av alla&lt;br&gt;stater och gäller därför inte ännu. Vi följer det arbetet mycket noga. Vi blir&lt;br&gt;också inbjudna till de olika möten som hålls och blir informerade om vad&lt;br&gt;som är aktuellt och på gång. Vi har för vår del sagt att vi vill involveras ännu&lt;br&gt;mer i detta arbete. När nu plattformen för förhandlingarna inför EG kom-&lt;br&gt;mer att presenteras kommer vi återigen att framhålla vår önskan att bli invol-&lt;br&gt;verade i arbetet, så att vi redan nu, innan vi skall ta ställning till om vi skall&lt;br&gt;bli medlemmar eller inte, kan påverka utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man diskuterar om det skall göras en s.k. parallellkonvention till Dublin-&lt;br&gt;konventionen, så att andra länder än EG-länderna, t.ex. Sverige, skulle&lt;br&gt;kunna ansluta sig till denna parallellkonvention, om nu Dublinkonventionen&lt;br&gt;så småningom kommer att antas av alla länder. Från Sveriges sida driver vi&lt;br&gt;mycket hårt frågan om att vi önskar en sådan anslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist frågan om kommunernas ekonomi och över huvud taget ekonomin&lt;br&gt;när det gäller flyktinginvandring och familjeåterföreningsinvandring. När&lt;br&gt;man väntar på ett beslut är det staten som helt och hållet betalar kostnaderna&lt;br&gt;för flyktingförläggningar och liknande. När flyktingarna fått sitt uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd och har rätt att vara i Sverige, får kommunerna ett visst bidrag från&lt;br&gt;staten i introduktionsskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhåller sig litet olika i kommunerna. En del kommuner gör vinster&lt;br&gt;på introduktionsersättningen, medan andra kommuner inte klarar att hålla&lt;br&gt;sig inom dessa ramar. Det finns många exempel på kommuner där man har&lt;br&gt;en mycket effektiv introduktion av dem som har fått rätt att stanna här i&lt;br&gt;landet. Därmed kan de hushålla med resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år när det fastställs hur stort bidraget till kommunerna skall vara&lt;br&gt;sker det förhandlingar med Kommunförbundet under vilka man går igenom&lt;br&gt;huruvida ersättningarna till kommunerna är tillräckliga eller inte. Utgångs-&lt;br&gt;punkten är dock att det är staten som skall stå för kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 57 LARS BIÖRCK (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Dublinöverenskommelsen är, som Birgit Friggebo säger, na-&lt;br&gt;turligtvis en konvention som inte har karaktären av EG-rätt. Men Dublin-&lt;br&gt;överenskommelsen betecknar ändå den typ av regler som det kan vara lämp-&lt;br&gt;ligt för de olika staterna att ansluta sig till. Jag kräver naturligtvis inte att&lt;br&gt;Birgit Friggebo i dag skall svara på frågan om vad som kan vara lämpligt för&lt;br&gt;Sverige. Det kan dock vara lämpligt att diskutera frågan i den kommitté som&lt;br&gt;skall tillsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om jag har förstått saken rätt, ger man ett bidrag till kommunerna för ett&lt;br&gt;antal år under förutsättning att det finns en flyktingstatus bakom invand-&lt;br&gt;ringen. Det gör det nu inte alltid beträffande anhöriginvandring. Ofta finns&lt;br&gt;det inte det. Det är därför som man på något sätt måste komma fram till ett&lt;br&gt;system där frågan riktigt kan analyseras. I annat fall kan det fattas dåliga&lt;br&gt;politiska beslut, samtidigt som den politiska debatten blir ytlig och intetsä-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har försökt forska litet grand kring hur det förhåller sig med anknyt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsinvandring, men jag får aldrig några riktiga svar. Varken invandrarmi-&lt;br&gt;nistern eller jag kan nog analysera orsaken till de 21 000 uppehållstillstån-&lt;br&gt;den. Det vore intressant att veta hur många barn det rör sig om, i vilka åldrar&lt;br&gt;de är, hur många föräldrar och hur gamla de är, i vilken utsträckning de har&lt;br&gt;möjlighet att komma in på den svenska arbetsmarknaden, vilka de övriga&lt;br&gt;släktingarna är samt vilka kriterierna är för uppehållstillstånden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall är det blivande äktenskap som är skälet till uppehållstillstånd.&lt;br&gt;Hur många av dessa äktenskap ingås med personer som själva är invandrare&lt;br&gt;och hur många ingås med så att säga ursvenskar?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Invandrarverket är det ca 7 000 av dessa 21 000 som har anknytning&lt;br&gt;till en flykting. Är det för dessa 7 000 som man kan få kommunalt bidrag?&lt;br&gt;Resten av fallen - ca 14 000 - rubriceras som ”vanlig” anknytning. Jag är&lt;br&gt;mycket nyfiken på vad man på Invandrarverket menar med ”vanlig”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anar att det finns en annan brist i statistiken som gör att man inte kan&lt;br&gt;få fram om den i Sverige bosatta personen är född svensk eller själv är in-&lt;br&gt;vandrare med svenskt medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 58 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Dublinkonventionen innehåller regler om i vilket land som&lt;br&gt;en asylansökan skall prövas. Det är inte meningen att man skall komma till&lt;br&gt;Europa, kanske få avslag i det första europeiska landet och sedan åka vidare&lt;br&gt;till ett annat land och söka asyl där. Tanken är att staterna skall ha något&lt;br&gt;slags gemensamma regler om var asylansökan skall behandlas. Det är oftast&lt;br&gt;fråga om i det första landet som den asylsökande kommer till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot finns det inte några regler i Dublinkonventionen om vilka be-&lt;br&gt;dömningar som skall göras, utan de skall utgå ifrån varje lands egen natio-&lt;br&gt;nella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dublinkonventionen är mer en reglering om var beslutsfattandet skall ske&lt;br&gt;och inte en reglering om efter vilka regler som asylpövningen skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår en diskussion mellan EG-ministrarna om huruvida man skall&lt;br&gt;försöka att samordna också asylreglerna. Men man har inte kommit särskilt&lt;br&gt;långt. Jag har tidigare från svensk sida hävdat att det är angeläget att det sker&lt;br&gt;en samordning. Sverige vill vara med i det arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom länderna har olika regler, blir det oftast det land som har de&lt;br&gt;minst generösa reglerna som blir styrande. Om något land stramar åt,&lt;br&gt;tvingas grannlandet att också göra det. Till sist har ribban höjts väldigt&lt;br&gt;mycket för de människor som söker asyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Biörck talade om statistiken över familjeåterföreningar. Jag delar&lt;br&gt;uppfattningen att den inte är särskilt fullödig. Eftersom den parlamentariska&lt;br&gt;kommittén skall se på bl.a. familjeåteranknytning, utgår jag ifrån att man&lt;br&gt;tar upp denna fråga. Kommittén har i uppdrag att undersöka hur familjeåter-&lt;br&gt;förening har fungerat och också se på reglerna i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 59 LARS BIÖRCK (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! I artikel 4 i Dublinkonventionen finns det en klar och tydlig&lt;br&gt;definition av vem som egentligen är anhörig. Jag översätter till svenska:&lt;br&gt;”Den ifrågavarande familjemedlemmen får inte vara annan än maka/make&lt;br&gt;till den asylsökande eller hans eller hennes ogifta minderåriga barn (under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 är), eller hans eller hennes far eller mor, där asylsökanden själv är en min-&lt;br&gt;derårig under 18 år.” Detta är alltså en betydligt mer begränsad regel än den&lt;br&gt;som i dag tillämpas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska anhörighetsreglerna går ut på att det skall vara fråga om make,&lt;br&gt;maka eller sambo. Men det framgår inte om det skall vara anhöriga till barn&lt;br&gt;som är minderåriga. Vuxna personer kan alltså ta hit sina mycket gamla för-&lt;br&gt;äldrar. Det handlar om hemmavarande, ensamstående barn under 20 år. Det&lt;br&gt;finns också en vag guttaperkaparagraf om annan släkting som är väsentligt&lt;br&gt;beroende av en i Sverige bosatt person. Det finns också ett sista länkfall.&lt;br&gt;Begreppet är alltså väsentligt mer utvidgat än det som man finner i artikel 4&lt;br&gt;i Dublinkonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har inte några grumliga avsikter med mina inlägg. Min bakgrund är att&lt;br&gt;jag är gift med en person, för vilken jag har sökt uppehållstillstånd. Resulta-&lt;br&gt;tet av denna affär för ca 30 år sedan är att jag har en son som i dag tänker&lt;br&gt;göra exakt samma sak. Vad jag egentligen vill betona är att man borde införa&lt;br&gt;kravet på att den person som söker uppehållstillstånd som anhörig också&lt;br&gt;skall ha garanti för en ordnad livsförsörjning, en regel som tillämpas i andra&lt;br&gt;länder såsom England, Frankrike, Belgien m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 60 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Diskussionen har nu vidgats utöver den fråga som ställdes&lt;br&gt;om huruvida vi skulle anpassa oss till EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har informerat kommer den parlamentariska kommittén&lt;br&gt;att syssla bl.a. med familjeåterföreningsfrågor. Då kan mycket väl de frågor&lt;br&gt;som här har tagits upp aktualiseras inom ramen för detta arbete. Lars&lt;br&gt;Biörcks parti kommer att vara representerat i denna kommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 § Svar på interpellation 1992/93:49 om differentiering av bensin-&lt;br&gt;skatten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Anf. 61 Statsrådet BO LUNDGREN (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Stefan Attefall har frågat mig om jag genom en differentie-&lt;br&gt;ring av bensinskatten är beredd att medverka till att glesbygdsbor kompen-&lt;br&gt;seras för de kraftiga bensinprishöjningar som sker 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bensinskattehöjningen tillkom på initiativ av Socialdemokraterna i sam-&lt;br&gt;band med den första krisuppgörelsen. Det hade enligt min mening varit&lt;br&gt;bättre om Socialdemokraterna i stället varit beredda att ställa upp på ytterli-&lt;br&gt;gare minskningar av de offentliga utgifterna som motsvarade den statsfinan-&lt;br&gt;siella effekten av bensinskttehöjningen. Så var inte fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av den prishöjning som blivit följden av bensinskattehöj-&lt;br&gt;ningen har avdraget för resa med bil mellan bostad och arbetsplats samt av-&lt;br&gt;draget för resa med egen bil i tjänsten höjts till 13 kronor per mil 1993. Det&lt;br&gt;höjda avdraget mildrar den höjda bensinskattens effekter för glesbygdsbor&lt;br&gt;och andra som använder bilen i tjänsten eller på väg till eller från arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill samtidigt erinra om att en önskvärd miljödifferentiering på skatte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttaget mellan blyad och oblyad bensin genomfördes i samband med bensin-&lt;br&gt;skattehöjningen. En ytterligare, geografisk, differentiering av den typ som&lt;br&gt;Stefan Attefall efterlyser leder till administrativt merarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 62 STEFAN ATTEFALL (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag tackar statsrådet Bo Lundgren för svaret, även om jag&lt;br&gt;hade hoppats på ett mer utvecklat svar när det gäller just de idéer som jag&lt;br&gt;lanserar i min interpellation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att bensinskattehöjningen ingick i krispaket nr 1. Jag&lt;br&gt;är lika litet glad som Bo Lundgren över att man har tvingats höja bensinskat-&lt;br&gt;ten. Men nu är läget som det är, och jag var själv med och röstade igenom&lt;br&gt;höjningen i riksdagen. Jag tycker dock att man borde fundera över hur ben-&lt;br&gt;sinskatten slår och hur man kan lindra effekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en form av regional differentiering var stort redan före bensin-&lt;br&gt;skattehöjningen. Det accentueras nu ytterligare. Det beror helt enkelt på&lt;br&gt;att människor i glesbygd är mer beroende av bil. De har inte tillgång till en&lt;br&gt;fungerande kollektivtrafik. När de skall ut och resa finns det ofta bara ett&lt;br&gt;alternativ, och det är att färdas med egen bil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Glesbygdens avståndshandikapp förstärks ytterligare av att transportkost-&lt;br&gt;naderna blir högre. Arbetspendlingen försvåras, vilket är särskilt bekym-&lt;br&gt;mersamt i glesbygden och i Norrlands inland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB har gjort resvaneundersökningar, bl.a. från 1990/91. Av dessa fram-&lt;br&gt;går att 49 % av arbetsresorna i t.ex. Stockholm sker med bil, medan 81 %&lt;br&gt;av arbetsresorna i Norrland sker med bil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resvaneundersökningar från SCB från 1984/85 visar att de personer som&lt;br&gt;bor på landsbygden eller i mindre tätorter, dvs. orter med mindre än 5 000&lt;br&gt;invånare, reser i kilometer räknat 50 % mer med bil än människor i storstä-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har gjorts en del för att lindra dessa effekter för glesbygden. Fordons-&lt;br&gt;skatten sänktes för ett antal år sedan med 384 kr per år i stödområdena. Det&lt;br&gt;innebär ungefär 20 öre per liter om man kör 2 000 mil under ett år. Det är&lt;br&gt;bra. Men nackdelen med detta är att det gynnar enbart privatpersoner och&lt;br&gt;enbart människor som är mantalsskrivna i ett stödområde. Jag kommer själv&lt;br&gt;från Västerbottens län. Om jag skulle vara mantalsskriven hemma hos mina&lt;br&gt;föräldrar i Lycksele skulle jag få denna sänkning, oavsett om jag kör bil i&lt;br&gt;Umeå, Stockholm eller någon annanstans i landet. Oavsett var jag skulle&lt;br&gt;köra skulle jag dra nytta av detta. Det tycker jag inte riktigt skall vara po-&lt;br&gt;ängen. Det är de människor som verkar och bor i stödområden som skall få&lt;br&gt;denna skattesänkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Bo Lundgren sade har reseavdragen höjts från 12 till 13 kr per mil.&lt;br&gt;Det är också bra. Men Bo Lundgren måste erkänna att han från början inte&lt;br&gt;ville göra detta. Det var efter ett opinionstryck som denna höjning skedde.&lt;br&gt;Men vad handlar detta om? Jag har gjort en kalkyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man har tio mils pendling varje dag - fem mil i varje riktning - vilket&lt;br&gt;inte är helt otroligt om man reser exempelvis mellan Vindeln och Umeå. Då&lt;br&gt;får man 3 kr kompensation efter skatt för tio mils körning per dag till följd&lt;br&gt;av denna höjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB visar också i sina undersökningar att de som gynnas av höjda reseav-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drag är framför allt människor i storstadsområdena, därför att de i genom-&lt;br&gt;snitt har högre reseavdrag. Det beror på att människor i mindre tätorter bor&lt;br&gt;nära arbetsplatserna. Men det finns en mycket känslig grupp som har långa&lt;br&gt;pendlingsavstånd och som inte får så mycket kompensation för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad är då fördelen med en regionalt differentierad bensinskatt? Jo, den&lt;br&gt;skulle öka rättvisan för människor som bor och verkar i glesbygder. Det&lt;br&gt;skulle bli en synlig kompensation, vilket jag anser att man också skall ta med&lt;br&gt;i bilden. Det blir ett slags psykologisk effekt av att man ser att det finns en&lt;br&gt;viss fördelningspolitik även på detta område som gäller bensinskatten. Det&lt;br&gt;riktas även till näringslivet som verkar i glesbygden och i t.ex. Norrlands in-&lt;br&gt;land. Det gynnar även turismen. När människor kör i dessa turistlän kan de&lt;br&gt;få lägre kostnader. Det skulle inte handla om enbart var man är mantalsskri-&lt;br&gt;ven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet hävdar att detta skulle innebära administrativt merarbete. Det&lt;br&gt;är klart att det innebär ett visst administrativt merarbete. Men datateknolo-&lt;br&gt;gin har faktiskt utvecklats i Sverige. Vi har t.o.m. klarat av det som var helt&lt;br&gt;omöjligt för några år sedan, nämligen differentierad mervärdesskatt på livs-&lt;br&gt;medelsområdet. Detta har livsmedelshandeln klarat av utan att, såvitt jag&lt;br&gt;förstår, skattemyndigheten har knäat på grund av detta. Skattemyndighetens&lt;br&gt;problem består kanske av andra saker. Jag tror därför att vi skulle kunna&lt;br&gt;klara av detta om det fanns en politisk vilja och att vi skulle kunna hitta ett&lt;br&gt;system som innebar att vi skulle få en större rättvisa när det gäller hur bensin-&lt;br&gt;skatten slår. Jag tror att en regional differentiering därför skulle vara väl-&lt;br&gt;kommen och upplevas positivt av människor. Den typ av bensinskattehöj-&lt;br&gt;ningar som tvingas fram av samhällsekonomiska skäl skulle då upplevas som&lt;br&gt;mer rimlig och rättvis. Därför efterlyser jag statsrådets vilja att se närmare&lt;br&gt;på dessa idéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 63 Statsrådet BO LUNDGREN (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag är glad över att vi är överens om att man inte borde ha&lt;br&gt;höjt bensinskatten. Det var i och för sig inte samhällsekonomin som krävde&lt;br&gt;det, utan det var Socialdemokraterna, på grund av att de inte var beredda&lt;br&gt;att acceptera tillräckligt stora neddragningar i utgiftsnivåerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är förhoppningsvis även en oavsiktlig missuppfattning att tro att jag&lt;br&gt;skulle ha motsatt mig en höjning av reseavdragen. Tvärtom kan jag garan-&lt;br&gt;tera att så länge som det kan skapas statsfinansiellt utrymme för avdrag eller&lt;br&gt;skattesänkningar, och helst sänkningar när det gäller skattesatserna, kom-&lt;br&gt;mer jag att försöka genomföra så mycket som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan säger Stefan Attefall att behovet av en regional differentiering är&lt;br&gt;stort. Då får man försöka se litet grand på vad det kan finnas för underlag&lt;br&gt;för detta. Om man tittar på reseavdragen vid 1992 års taxering, dvs. för in-&lt;br&gt;komståret 1991, och ser på olika län finner man, vilket förvånar en del, att&lt;br&gt;antalet personer med reseavdrag är större i flera andra län än i Norrlandslä-&lt;br&gt;nen. Genomsnittet för hela riket är 15 %. I Norrlandslänen är genomsnittet&lt;br&gt;13 %, 18 %, 14 %, 16 % och 15 % i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämt-&lt;br&gt;lands, Västerbottens och Norrbottens län. Det största antalet personer som&lt;br&gt;får reseavdrag finns i Uppsala län där siffran är 21 %. Därnäst kommer Hal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lands län med 20 %, sedan kommer Älvsborgs län och Kristianstads län med&lt;br&gt;19 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid vara fråga om olika kostnader. De siffror som jag har&lt;br&gt;räknat upp gäller antalet personer. Men frågan är hur stora avdrag som det&lt;br&gt;handlar om i procent av den inkomst av tjänst som människor har redovisat.&lt;br&gt;Detta tycker jag är ett rimligt mått. Jag utgår från att det är lättare att han-&lt;br&gt;tera löntagarsituationen när vi ser på inkomsten av tjänst. Då får man ett&lt;br&gt;mått på hur stor andel detta utgör i procent av inkomst av tjänst. Då finner&lt;br&gt;man att det även i detta sammanhang är de nämnda länen som kommer före&lt;br&gt;Norrlandslänen. Till dessa kommer även Gotlands län. Det är alltså fråga&lt;br&gt;om en ganska jämn fördelning när det gäller såväl andelen personer som har&lt;br&gt;reseavdrag som reseavdragen i procent av den inkomst av tjänst som männi-&lt;br&gt;skor har. Det kan naturligtvis inom varje län finnas variationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som Stefan Attefall föreslår - jag förutsätter att det skall vara statsfi-&lt;br&gt;nansiellt neutralt - är en sänkning av bensinskatten i vissa regioner, t.ex. i&lt;br&gt;Norrlandslänen som ju är mindre utsatta än vissa andra län, och en höjning&lt;br&gt;i t.ex. Uppsala och Halland, som har den största andelen. Jag anser inte att&lt;br&gt;detta är en rimlig ståndpunkt. Om man skall genomföra ett förslag, måste&lt;br&gt;man utgå från att det finns ett behov. Enligt min uppfattning visar dessa siff-&lt;br&gt;ror att detta behov av regional differentiering inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 64 STEFAN ATTEFALL (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag har förstått att Bo Lundgren gärna vill sänka skatter. Här&lt;br&gt;ger jag Bo Lundgren möjlighet att delta i en skattesänkning. De statsfinan-&lt;br&gt;siella effekterna skulle säkert inte bli så allvarliga i och med detta. Vi skulle&lt;br&gt;säkert klara av att hitta en besparing som kan lösa problemen utan att vi&lt;br&gt;behöver höja skatten för andra. Jag tror att detta är ett sätt att konkret sänka&lt;br&gt;skatten, och vi kan inrikta denna skattesänkning på områden där detta verk-&lt;br&gt;ligen skulle noteras med tacksamhet. Det skulle säkert bidra till att öka skat-&lt;br&gt;teministerns popularitet i vissa områden i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktiga i detta sammanhang är det principiella. Där man har alternativ&lt;br&gt;måste förutsättningen att använda kollektivtrafik vara bättre. I så fall är man&lt;br&gt;inte lika beroende av ett enda transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra som också är principiellt viktigt är: Vad vill vi åstadkomma med&lt;br&gt;en relativt hög bensinskatt, oavsett om man tar med den senaste skattehöj-&lt;br&gt;ningen eller inte? Jo, det är inte bara att suga in pengar till statskassan, utan&lt;br&gt;det är bl.a. att hålla bensinförbrukningen på en lägre nivå och därmed även&lt;br&gt;bilkörningen. Det finns ett miljöargument i det hela. Det är därför vi även&lt;br&gt;har ökat skillnaden i pris mellan blyad och oblyad bensin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men var finns de största miljöproblem som orsakas av bensinförbrukning&lt;br&gt;och bilkörning? Det är knappast i Tärnaby i Västerbottens inland eller i Åre&lt;br&gt;eller i Jokkmokks kommun. Dessa problem finns i Stockholmstrakten och i&lt;br&gt;andra storstadsområden och större tätorter. Jag anser inte att t.ex. Umeå&lt;br&gt;borde omfattas av en differentiering, men däremot Tärnaby och Sorsele.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dessa principer i skattesystemet som jag efterlyser, att man i skatte-&lt;br&gt;systemet tar hänsyn till olika saker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan nämna att det finns en miljöavgift inbyggd i bensinskatten. Det är&lt;br&gt;en koldioxidavgift på 74 öre. Man skulle kunna laborera med en sådan avgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och låta den slå olika i olika områden i Sverige. Man kunde låta den slå hår-&lt;br&gt;dare i områden där man vill minska biltrafiken mer, där det finns fler alterna-&lt;br&gt;tiv och där det är möjligt att styra över till en kollektivtrafik som är relativt&lt;br&gt;väl utbyggd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har även tagits fram statistik bl.a. i samband med att skattereformen&lt;br&gt;genomfördes. Den visar att medelkörsträckan per fordon inte är så mycket&lt;br&gt;längre på exempelvis landsbygden i norr än i exempelvis Stockholm, men&lt;br&gt;den är ändå längre än i en del andra områden i Sverige. Men framför allt är&lt;br&gt;antalet bilar per hushåll mycket större på exempelvis landsbygden i norr,&lt;br&gt;därför att man i mycket större utsträckning tvingas ha två bilar. Varje vuxen&lt;br&gt;hushållsmedlem måste ha sin bil. Det behöver man inte ha på samma sätt i&lt;br&gt;Stockholm. I norr är man beroende av bilen på ett helt annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I storstadsområdena förekommer det mycket arbetspendling på grund av&lt;br&gt;att t.ex. Stockholm byggs upp på ett sådant sätt att man skall pendla; man&lt;br&gt;skall bo i en del av staden och arbeta i en annan. Sådan har utvecklingen&lt;br&gt;varit. Det är något som man måste försöka komma åt, både med samhälls-&lt;br&gt;planering och med utbyggnad av kollektivtrafiken. I storstadsområdena har&lt;br&gt;man problem med bilar - trängsel och miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men om man bor i en by fyra fem mil från en tätort innebär det problem,&lt;br&gt;och till det måste hänsyn tas vid utformningen av bensinskattepolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 65 Statsrådet BO LUNDGREN (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Låt mig börja med att tala om behovet. Det går inte att&lt;br&gt;komma ifrån att bilden av reseavdragen visar var problemen kan finnas. Det&lt;br&gt;är ett mått på om man behöver bilen och om man måste ha kostnader för&lt;br&gt;bilen. Det visar sig då att de största problemen, om vi nu skall kalla det för&lt;br&gt;problem i detta avseende, finns i Uppsala, Kristianstads, Hallands och Älvs-&lt;br&gt;borgs län. Om man dessutom, vilket jag tycker är rimligt, ser om det kan röra&lt;br&gt;sig om längre sträckor och också ser på antalet personer, vilket inte säger hur&lt;br&gt;långa sträckor det rör sig om, kan man titta på reseavdragen i procent av&lt;br&gt;inkomsten. Då finner man att det även där är ett antal andra län som kom-&lt;br&gt;mer i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bedömningen av det administrativa arbetet - bortsett från&lt;br&gt;att problemet är jämnt fördelat över landet, även om det finns toppar och&lt;br&gt;bottnar, och topparna finns alltså inte i Norrlandslänen - var vi överens om&lt;br&gt;att det finns ett administrativt problem men att det skulle kunna hanteras.&lt;br&gt;Ja, möjligen skulle det kunna hanteras om det hade gällt ett förslag rörande&lt;br&gt;Norrlandslänen eller vissa andra län. Men nu säger Stefan Attefall att Umeå&lt;br&gt;inte skall omfattas men däremot Tärnaby. Jag antar att det i fråga om Kristi-&lt;br&gt;anstads län, som ligger väl framme i detta sammanhang, skulle vara normal&lt;br&gt;bensinskatt i Kristianstads tätort men att det i Glimåkra, Sibbhult eller Tom-&lt;br&gt;melilla, som är glesbygdsområden, skulle vara lägre bensinskatt. Det skulle&lt;br&gt;i sin tur innebära att människor när de passerade förbi skulle passa på att&lt;br&gt;tanka på de ställen där bensinskatten är lägst. Var och en inser att det måste&lt;br&gt;bli ett komplicerat system om vissa orter skall ha lägre bensinskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har full förståelse för Stefan Attefalls interpellation mot bakgrund av&lt;br&gt;att det råder en utbredd missuppfattning att det för vissa regioner i landet&lt;br&gt;finns ett specifikt problem som kan lösas genom differentieringar. Det fram-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svarpå interpella-&lt;br&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svar på interpella-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;går helt klart av statistiken att problemet finns överallt i landet och inte kan&lt;br&gt;lösas på det här viset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 66 STEFAN ATTEFALL (kds):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Hur reseavdragen slår över landet är först och främst inte&lt;br&gt;enbart beroende av om man har ett behov av att använda bilen för resor till&lt;br&gt;jobbet. Att man måste transportera sig till jobbet är klart, men det finns i&lt;br&gt;större tätorter alternativ i betydligt större utsträckning. De brister som finns&lt;br&gt;i kollektivtrafikens utbyggnad kommer där kanske att åtgärdas genom Den-&lt;br&gt;nisuppgörelser och liknande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men vad man glömmer bort i debatten är att man inte får stirra sig blind&lt;br&gt;på resebidragen. Det gäller här alla resebehov. Den som skall åka till affä-&lt;br&gt;ren, till kulturella nöjen osv. har inget alternativ i de områden som det gäller.&lt;br&gt;Man måste se till helheten. Statistiken visar att man tvingas till en större bil-&lt;br&gt;täthet i dessa områden, exempelvis i stödområdena, än i övriga Sverige. Man&lt;br&gt;är i dessa områden på ett helt annat sätt beroende av bilen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag till differentiering innebär inte heller en differentiering mellan&lt;br&gt;Kristianstad och grannkommunerna i länet. Jag är bl.a. inriktad på stödom-&lt;br&gt;rådesindelningen. Vi har ett väl uppbyggt system med stödområden, och vi&lt;br&gt;kan följa deras indelning. Man rör sig då i glest befolkade områden. Efter-&lt;br&gt;som det ofta är ganska långt mellan bensinmackarna, slipper man problem&lt;br&gt;med att dessa på nära håll tillämpar olika skattesatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser det alltså som ganska enkelt att lösa sådana problem. Men frågan&lt;br&gt;är också i vilket avseende man är mest handikappad i ett stödområde. Jo,&lt;br&gt;det är avståndsmässigt. Människorna där har exempelvis inte sämre förut-&lt;br&gt;sättningar att utveckla sitt område och skapa ett gott näringslivsklimat, utan&lt;br&gt;det är avståndshandikappet som vi måste hjälpas åt att bygga bort. Att bygga&lt;br&gt;vägar och järnvägar är ett sätt, men också att ha en skattepolitik som inte&lt;br&gt;ytterligare ökar på detta avståndshandikapp. Också detta gör att en differen-&lt;br&gt;tiering av regionala skäl har sitt berättigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man ser till helheten inser man att resebidrag är ett ganska trubbigt&lt;br&gt;instrument, som inte tar hänsyn till den totala bilden. Jag skulle därför vilja&lt;br&gt;att statsrådet övervägde detta ytterligare en omgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anf. 67 Statsrådet BO LUNDGREN (m):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Herr talman! Jag har respekt för glesbygdens problem. Jag inser naturligt-&lt;br&gt;vis att avstånden i Norrlandsregionen är betydligt mycket större än exempel-&lt;br&gt;vis i Skåne. Men det som jag har velat visa är att problemet finns i hela&lt;br&gt;landet. Det är naturligtvis mycket svårt att genomföra en differentiering som&lt;br&gt;kommer att ha någon nämnvärd effekt för de berörda. Rimligen leder en&lt;br&gt;sådan till att man drar ned på förmåner eller lägger på skatter för andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen för mig är att det svenska högskattesamhället kan få en bättre&lt;br&gt;profil bara genom lägre skatter och att vi därför hade bort undvika bensin-&lt;br&gt;skattehöjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningen var härmed avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 § Anmälan om fråga&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmäldes att följande fråga framställts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 20 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:331 av Carl Fredrik Graf (m) till arbetsmarknadsministern om för-&lt;br&gt;delningen av länsanslagen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årets budgetproposition behandlas på sedvanligt sätt frågan om regionala&lt;br&gt;utvecklingsinsater under anslaget D2 i Arbetsmarknadsdepartementets bud-&lt;br&gt;get. Föredragande statsrådet skriver att det bör ankomma på regeringen att&lt;br&gt;även fortsättningsvis fördela anslaget mellan länen efter de regionala proble-&lt;br&gt;mens svårighetsgrad och utfärda de föreskrifter som krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Halland, som under 70- och 80-talen kunnat glädja sig åt en mycket god&lt;br&gt;utveckling, med bl.a. låg arbetslöshet och hög befolkningstillväxt, ser vi nu&lt;br&gt;en delvis annan tendens. Omställningsproblemen i jordbruket och en lägre&lt;br&gt;andel teknikintensiva företag än i riket i allmänhet ger särskilda problem.&lt;br&gt;Efter vad jag förstått erhåller Halland 5 miljoner kronor av de över 1 miljard&lt;br&gt;kronor som fördelas över landet. Därmed ligger Halland längst ned på listan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill med anledning av detta ställa följande principiella fråga:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur definierar statsrådet de regionala problemens svårighetsgrad, när an-&lt;br&gt;slagen mellan länen skall fördelas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Kammaren åtskildes kl. 16.03.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna leddes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 9 § anf. 31 (del-&lt;br&gt;vis) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TOM T:SON THYBLAD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ Gunborg Apelgren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Torsdagen den 21 januari&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 § Meddelande om ändrad partitillhörighet.................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Val till Parlamentariska församlingen i konferensen om säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och samarbete i Europa (ESK)....................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Val till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Utökning av antalet suppleanter i socialutskottet........... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Val av suppleant i socialutskottet ....................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Svar på interpellation 1992/93:59 om den sociala välfärden ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialminister Bengt Westerberg (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sylvia Lindgren (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eva Zetterberg (v)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Mårtensson (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Svar på interpellation 1992/93:62 om svensk alkoholpolitik av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;seende EG och EES............................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialminister Bengt Westerberg (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karin Israelsson (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sten Andersson i Malmö (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berit Löfstedt (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Svar på interpellation 1992/93:57 om ursprungsbefolkningar ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Alf Svensson (kds)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Mårtensson (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berith Eriksson (v)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Svar på interpellation 1992/93:47 om energikrisen i Litauen ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Alf Svensson (kds)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kristina Svensson (s)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pär Granstedt (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ajournering .......................................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återupptagna förhandlingar ...............   37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Information från regeringen om EG.................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stina Eliasson (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gudrun Schyman (v)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ylva Annerstedt (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hadar Cars (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förste vice talmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Birgitta Hambraeus (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Charlotte Cederschiöld (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pär Granstedt (c)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Mårtensson (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Svar på interpellation 1992/93:58 om anknytningsinvandring ..&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturminister Birgit Friggebo (fp)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Biörck (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Svar pä interpellation 1992/93:49 om differentiering av bensin-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatten ......................................... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prot. 1992/93:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 januari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Bo Lundgren (m)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stefan Attefall (kds)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Anmälan om fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:331 av Carl Fredrik Graf (m) om fördelningen av läns-&lt;br&gt;anslagen......................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42949, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0955</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prot_199293__55.pdf</filnamn>
<filstorlek>14183655</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:55 Torsdagen den 21 januari</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/097F4010-F595-42DD-B0B2-CA3C49506B69</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>