<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229694</hangar_id>
 <dok_id>GG0395</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>95</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:95</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>95</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-11-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:30</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:06:43</publicerad>
 <titel>om lag om paketresor</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0395/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0395</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0395</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:95&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om lag om paketresor&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0395/prop_199293__95-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 november 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny lag om paketresor. Förslaget, som&lt;br&gt;innebär ett förstärkt konsumentskydd på reseområdet, är bl.a. ett led&lt;br&gt;i det pågående arbetet med att införliva EG-direktiv med svensk rätt.&lt;br&gt;EG:s direktiv om paketresor ingår såväl i EES-avtalet som i det&lt;br&gt;särskilda luftfartsavtal som har slutits mellan Sverige, Norge och EG.&lt;br&gt;Av Sveriges åtaganden enligt dessa avtal följer att direktivet skall&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt senast den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget ansluter nära till EG-direktivet i fråga om reglernas&lt;br&gt;materiella innehåll. Den nya lagen har dock utformats på ett sådant&lt;br&gt;sätt att den till sin uppbyggnad och struktur passar in i svensk&lt;br&gt;lagstiftningstradition. Det betyder bl.a. att vissa detaljbestämmelser&lt;br&gt;uteslutits från lagen. De kan behöva införas i svensk rätt genom&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller bl.a. regler med krav på information till&lt;br&gt;resenären såväl vid marknadsföring av paketresor som i samband&lt;br&gt;med att avtal tecknas och inför avresa. Det innehåller också regler&lt;br&gt;som begränsar researrangörens rätt att ändra priset för resan. Under&lt;br&gt;de sista 20 dagarna före avresan får priset inte höjas, även om&lt;br&gt;arrangören drabbas av kostnadsökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen preciseras resenärens rättigheter vid ändringar i avtals-&lt;br&gt;villkoren och fel i de avtalade tjänsterna. Resenären får bl.a. rätt att&lt;br&gt;utan kostnad avbeställa resan vid väsentliga ändringar i avtals-&lt;br&gt;villkoren och i vissa fall en rätt till omedelbar kostnadsfri hem-&lt;br&gt;transport när arrangemangen väsentligt avviker från vad som utlovats. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler finns också om resenärens rätt att överlåta resan och om Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;skyldighet för arrangören att snabbt vidta åtgärder när resenären&lt;br&gt;framför klagomål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den svenska lagstiftningen skall överensstämma med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet fordras också att resegarantilagens tillämpningsområde&lt;br&gt;utvidgas. Propositionen innehåller ett förslag till en sådan lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen om paketresor föreslås träda i kraft den 1 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993, ändringarna i resegarantilagen den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om paketresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller paketresor som arrangörer, själva eller genom&lt;br&gt;återförsäljare, säljer eller marknadsför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med paketresa avses i lagen ett arrangemang som har utformats&lt;br&gt;innan avtal träffas och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. består av transport och inkvartering eller någon av dessa tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kombination med någon turisttjänst som utgör en inte oväsentlig del&lt;br&gt;av arrangemanget och som inte är direkt knuten till transport eller&lt;br&gt;inkvartering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. varar mer än 24 timmar eller inbegriper övernattning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. säljs eller marknadsförs för ett gemensamt pris eller för skilda&lt;br&gt;priser som är knutna till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även om olika tjänster som ingår i arrangemanget skall&lt;br&gt;betalas var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med inkvartering avses i första stycket 1 logi som inte är att anse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som enbart ett led i en transporttjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ordet resa eller avledningar därav förekommer i lagen avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även arrangemang där transport inte ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I lagen avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangör: den som annat än tillfälligtvis organiserar paketresor och&lt;br&gt;säljer eller marknadsför dem direkt eller genom en återförsäljare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återförsäljare: den som säljer eller marknadsför paketresor som&lt;br&gt;organiseras av någon annan såsom arrangör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resenär: den som själv eller genom någon annan förvärvar en&lt;br&gt;paketresa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal: den överenskommelse om en paketresa som träffas mellan å&lt;br&gt;ena sidan resenären och å andra sidan arrangören och återförsäljaren&lt;br&gt;eller en av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag&lt;br&gt;är till nackdel för resenären är utan verkan mot denne, om han&lt;br&gt;förvärvar paketresan huvudsakligen för enskilt ändamål från en&lt;br&gt;näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kataloger och broschyrer som tillhandahålls resenärer skall&lt;br&gt;innehålla tydlig och begriplig information om priset samt i förekom-&lt;br&gt;mande fall om resmål, transporter, inkvartering, måltider, resplan,&lt;br&gt;inresebestämmelser, betalningsvillkor och villkor om minsta antal&lt;br&gt;resenärer för resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna i kataloger och broschyrer är bindande för arrangören.&lt;br&gt;Ändringar får dock göras innan avtal träffas, om ett uttryckligt&lt;br&gt;förbehåll om det har gjorts i katalogen eller broschyren och om&lt;br&gt;resenären tydligt informeras om ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Innan ett avtal sluts skall resenären på lämpligt sätt informeras&lt;br&gt;om sådana hälsobestämmelser som blir tillämpliga under resan samt,&lt;br&gt;i den mån det har betydelse för resenären, om vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om pass och visum för medborgare i stater inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I god tid före resan skall resenären på lämpligt sätt få information&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. transportarrangemang och försäkringsmöjligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana uppgifter som gör det möjligt dels för resenären att&lt;br&gt;komma i kontakt med arrangören eller återförsäljaren under resan,&lt;br&gt;dels för anhöriga att komma i kontakt med resenären om denne är&lt;br&gt;underårig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Arrangören ansvarar för att kataloger och broschyrer innehåller&lt;br&gt;information enligt 5 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören och återförsäljaren ansvarar för att information lämnas&lt;br&gt;enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 5 och 6 §§&lt;br&gt;skall marknadsföringslagen (1975:1418) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avtalet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Arrangören skall se till att avtalet innehåller uttryckliga villkor&lt;br&gt;om priset för resan och kostnader som kan tillkomma, betalnings-&lt;br&gt;villkor och reklamationsfrister samt, beroende på vad som ingår i&lt;br&gt;paketresan, om resmål, resplan, transporter, inkvartering, andra&lt;br&gt;turisttjänster, särskilda önskemål från resenärens sida som godtagits&lt;br&gt;och försäkringar. Alla avtalsvillkor skall framgå av en skriftlig&lt;br&gt;handling. Arrangören skall också se till att handlingen innehåller&lt;br&gt;uppgifter som gör det möjligt att komma i kontakt med arrangören&lt;br&gt;eller återförsäljaren under resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan avtal träffas skall resenären på lämpligt sätt få del av&lt;br&gt;avtalsvillkor och information enligt första stycket. Han skall få ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eget exemplar av den skriftliga handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller inte när avtal träffas kort före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Arrangören ansvarar gentemot resenären för vad denne har rätt&lt;br&gt;att fordra till följd av avtalet. Ansvaret gäller även för sådana&lt;br&gt;prestationer som skall fullgöras av någon annan än arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om återförsäljaren är part i avtalet, ansvarar han mot resenären på&lt;br&gt;samma sätt som arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlåtelse av resan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Resenären får överlåta paketresan till någon som uppfyller alla&lt;br&gt;villkor för att få delta i resan, om han i skälig tid före avresan&lt;br&gt;underrättar arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När resan överlåts enligt första stycket är överlåtaren och förvärva-&lt;br&gt;ren solidariskt ansvariga gentemot den andra parten i avtalet för vad&lt;br&gt;som återstår att betala för resan och för extra kostnader som kan&lt;br&gt;uppkomma på grund av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar före avresan, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Avtalsvillkor får ändras till resenärens nackdel endast om det&lt;br&gt;framgår tydligt av avtalet att detta får ske. Priset får höjas endast om&lt;br&gt;det dessutom av avtalet framgår tydligt hur det nya priset skall&lt;br&gt;fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får höjas endast på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ändringar i transportkostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ändringar i skatter, tullar eller avgifter avseende tjänster som&lt;br&gt;ingår i resan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändringar i växelkurser som påverkar arrangörens kostnader för&lt;br&gt;resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får inte höjas under de sista 20 dagarna före den avtalade&lt;br&gt;avresedagen. Ett avtalsvillkor om att priset kan ändras får inte vara&lt;br&gt;ensidigt till resenärens nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Resenären får frånträda avtalet, om arrangören förklarar att han&lt;br&gt;inte kommer att fullgöra vad han har åtagit sig och avtalsbrottet är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för resenären. Resenären får också frånträda&lt;br&gt;avtalet, om avtalsvillkoren ändras enligt 11 § och ändringen är&lt;br&gt;väsentligt till hans nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arrangören avser att bryta avtalet, eller om han vill ändra&lt;br&gt;avtalsvillkoren, skall han underrätta resenären snarast och därvid&lt;br&gt;lämna besked om dennes rätt att frånträda avtalet enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären skall inom skälig tid meddela arrangören eller återförsäl-&lt;br&gt;jaren om han vill frånträda avtalet. Gör han inte det, förlorar han sin&lt;br&gt;rätt att frånträda avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Frånträder resenären avtalet enligt 12 §, har han rätt till en&lt;br&gt;annan paketresa som är av likvärdig eller högre kvalitet, om arran-&lt;br&gt;gören eller återförsäljaren kan erbjuda detta. Om resenären godtar en&lt;br&gt;sämre ersättningsresa, har han rätt till ersättning för prisskillnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstår resenären från sin rätt till ersättningsresa, eller kan en sådan&lt;br&gt;resa inte erbjudas, skall han snarast få tillbaka vad han har betalat&lt;br&gt;enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också om&lt;br&gt;arrangören ställer in resan utan att resenären är skuld till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I sådana fall som avses i 13 § har resenären rätt till skadestånd&lt;br&gt;från arrangören, om det är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till skadestånd på grund av att arrangören ställt in resan&lt;br&gt;föreligger inte, om arrangören visar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att färre personer än ett i avtalet angivet minimiantal anmält sig&lt;br&gt;till resan och resenären inom en i avtalet angiven tid skriftligen under-&lt;br&gt;rättats om att resan ställts in, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att resan inte kunnat genomföras på grund av ett hinder utanför&lt;br&gt;arrangörens kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha&lt;br&gt;räknat med när avtalet ingicks och vars följder denne inte heller&lt;br&gt;skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beror det på någon som arrangören har anlitat att resan har ställts&lt;br&gt;in, är arrangören fri från skadeståndsansvar enligt första stycket 2&lt;br&gt;endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt den&lt;br&gt;bestämmelsen. Detsamma gäller om orsaken är hänförlig till någon&lt;br&gt;annan i ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar efter avresan, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Om efter avresan en väsentlig del av de avtalade tjänsterna inte&lt;br&gt;kan tillhandahållas, skall arrangören ordna lämpliga ersättningsarran-&lt;br&gt;gemang utan extra kostnad för resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ersättningsarrangemang inte ordnas eller avvisar resenären på&lt;br&gt;godtagbara grunder sådana arrangemang, skall arrangören, om det är&lt;br&gt;skäligt, utan extra kostnad för resenären tillhandahålla likvärdig&lt;br&gt;transport tillbaka till platsen för avresan eller till någon annan ort som&lt;br&gt;resenären godkänner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär en förändring i paketresan enligt första eller andra stycket&lt;br&gt;en försämring för resenären är han, om det är skäligt, berättigad till&lt;br&gt;prisavdrag och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vid andra fel i de avtalade tjänsterna än sådana som anges i&lt;br&gt;15 § har resenären rätt till prisavdrag och skadestånd, om inte felet&lt;br&gt;beror på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären har inte rätt till skadestånd, om arrangören visar att felet Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;beror på ett hinder utanför arrangörens kontroll som denne inte&lt;br&gt;skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars&lt;br&gt;följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om felet beror på någon som arrangören har anlitat, är arrangören&lt;br&gt;fri från skadeståndsansvar enligt andra stycket endast om också den&lt;br&gt;som han har anlitat skulle vara fri enligt den bestämmelsen. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller om felet beror på någon annan i ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fel som har sin grund i omständigheter som beskrivs i andra&lt;br&gt;eller tredje stycket skall arrangören genast ge resenären den hjälp&lt;br&gt;som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Skadestånd enligt 15 och 16 §§ omfattar, förutom ersättning&lt;br&gt;för ren förmögenhetsskada, ersättning för personskada och sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Skador som omfattas av bestämmelserna i sjölagen (1891:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 1), luftfartslagen (1957:297), järnvägstrafiklagen (1985:192) eller&lt;br&gt;lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik ersätts enligt de&lt;br&gt;lagarna i stället för enligt denna lag. Arrangören är dock alltid skyldig&lt;br&gt;att ersätta resenären för vad denne har rätt att fordra enligt de nämnda&lt;br&gt;lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Resenären får inte åberopa fel som avses i 15 eller 16 §, om&lt;br&gt;han inte inom skälig tid efter det att han märkt felet underrättar&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren om felet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får resenären åberopa fel, om&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid&lt;br&gt;mot tro och heder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenärens skyldighet att reklamera enligt första stycket skall&lt;br&gt;framgå tydligt av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om resenären framför klagomål som inte är obefogade, skall&lt;br&gt;arrangören eller hans lokala representant genast vidta åtgärder för att&lt;br&gt;finna en lämplig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller&lt;br&gt;olägenhet än som är nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser&lt;br&gt;rätt att göra inspektioner hos arrangörer och återförsäljare och att ta&lt;br&gt;del av alla handlingar som behövs för tillsynen. Arrangörer och&lt;br&gt;återförsäljare skall lämna de upplysningar om verksamheten som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begärs för tillsynen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återförsäljare inte tillhandahåller handlingar&lt;br&gt;eller lämnar upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket,&lt;br&gt;får Konsumentverket förelägga arrangören eller återförsäljaren vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om Konsumentverket enligt 22 § andra stycket har förelagt en&lt;br&gt;arrangör eller en återförsäljare att tillhandahålla en handling, får&lt;br&gt;beslutet överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av Konsument-&lt;br&gt;verket enligt 22 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller inte för kataloger eller&lt;br&gt;broschyrer som har framställts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Uppgifter i kataloger eller broschyrer som har framställts före&lt;br&gt;ikraftträdandet får ändras, även om det i katalogen eller broschyren&lt;br&gt;inte har gjorts något sådant förbehåll som sägs i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i resegarantilagen (1972:204)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om resegarantilagen (1972:204)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 4, 5, 6, 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är arrangör eller&lt;br&gt;återförsäljare av paketresor&lt;br&gt;enligt lagen (1992:000) om&lt;br&gt;paketresor skall, innan han mark-&lt;br&gt;nadsför en paketresa, ställa sä-&lt;br&gt;kerhet hos Kommerskollegium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt anord-&lt;br&gt;nar sällskapsresa till något annat&lt;br&gt;land än Danmark, Finland, Is-&lt;br&gt;land, Norge eller Sverige skall,&lt;br&gt;innan han marknadsför resan,&lt;br&gt;ställa säkerhet hos Kommerskol-&lt;br&gt;legium. Också den som yrkes-&lt;br&gt;mässigt tillhandahåller eller på&lt;br&gt;annat sätt förmedlar av annan&lt;br&gt;anordnad resa av sådant slag&lt;br&gt;skall ställa säkerhet hos kol-&lt;br&gt;legiet. Skyldigheten att ställa&lt;br&gt;säkerhet gäller oavsett om resan&lt;br&gt;utgår från Sverige eller från ett&lt;br&gt;annat land.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet skall gälla det be-&lt;br&gt;lopp, som Kommerskollegium&lt;br&gt;med hänsyn till reseverksam-&lt;br&gt;hetens art och omfattning be-&lt;br&gt;stämmer. Beloppet skall uppgå&lt;br&gt;till minst 200 000 kronor för den&lt;br&gt;som anordnar sällskapsresa eller&lt;br&gt;förmedlar utom riket anordnad&lt;br&gt;sällskapsresa och till minst&lt;br&gt;50 000 kronor för den som för-&lt;br&gt;medlar inom riket anordnad&lt;br&gt;sällskapsresa. Om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger, får kollegiet fastställa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet skall gälla det belopp,&lt;br&gt;som Kommerskollegium med&lt;br&gt;hänsyn till reseverksamhetens art&lt;br&gt;och omfattning bestämmer. Be-&lt;br&gt;loppet skall uppgå till minst&lt;br&gt;200 000 kronor för arrangörer.&lt;br&gt;Samma belopp skall gälla for&lt;br&gt;återförsäljare av utlandsresor.&lt;br&gt;För återförsäljare av paketresor&lt;br&gt;inom landet skall beloppet vara&lt;br&gt;minst 50 000 kr. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, får kollegiet fast-&lt;br&gt;ställa säkerheten till ett lägre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerheten till lägre belopp eller belopp eller helt efterge kravet Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;helt efterge kravet på säkerhet. på säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium får ålägga&lt;br&gt;en näringsidkare att lämna de&lt;br&gt;uppgifter om sin rörelse, som är&lt;br&gt;nödvändiga för prövning av&lt;br&gt;frågan om säkerhet. Om den&lt;br&gt;uppgiftsskyldige inte lämnar de&lt;br&gt;begärda uppgifterna, får kollegiet&lt;br&gt;vid vite förelägga honom att&lt;br&gt;fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium får ålägga&lt;br&gt;arrangörer och återförsäljare att&lt;br&gt;lämna de uppgifter om sin verk-&lt;br&gt;samhet som är nödvändiga för att&lt;br&gt;frågan om säkerhet skall kunna&lt;br&gt;prövas. Om den uppgiftsskyldige&lt;br&gt;inte lämnar de begärda uppgifter-&lt;br&gt;na, får kollegiet förelägga honom&lt;br&gt;vid vite att fullgöra sin skyl-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet får tagas i anspråk&lt;br&gt;för återbetalning av medel, vilka&lt;br&gt;erlagts för sällskapsresa, som&lt;br&gt;blir inställd eller eljest icke kom-&lt;br&gt;mer till stånd. I fråga om säll-&lt;br&gt;skapsresa, som påbörjats men&lt;br&gt;icke slutförts, får säkerheten&lt;br&gt;tagas i anspråk för resenärernas&lt;br&gt;uppehälle i utlandet, deras åter-&lt;br&gt;resa och skälig ersättning till&lt;br&gt;dem för värdet av de förmåner,&lt;br&gt;som de gått miste om genom att&lt;br&gt;resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har näringsidkare som ställt&lt;br&gt;säkerhet försatts i konkurs eller&lt;br&gt;måste han antagas vara på obe-&lt;br&gt;stånd, får säkerheten tagas i&lt;br&gt;anspråk även för att bestrida&lt;br&gt;nödvändiga kostnader för dels&lt;br&gt;biträde åt deltagare i sällskaps-&lt;br&gt;resa som avbrutits, dels utred-&lt;br&gt;ning i ärende om säkerhetens&lt;br&gt;ianspråktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel som utbetalats får åter-&lt;br&gt;krävas från resenär endast om&lt;br&gt;denne genom otillbörligt hand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet får tas i anspråk för&lt;br&gt;att betala tillbaka pengar som&lt;br&gt;betalats för en paketresa som blir&lt;br&gt;inställd eller av annan anledning&lt;br&gt;inte blir av. I fråga om paket-&lt;br&gt;resor som har påbörjats men inte&lt;br&gt;slutförts får säkerheten tas i&lt;br&gt;anspråk för resenärers uppehälle&lt;br&gt;i utlandet, deras återresa och&lt;br&gt;skälig ersättning till dem för&lt;br&gt;värdet av de förmåner som de&lt;br&gt;gått miste om genom att resan&lt;br&gt;avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en åter-&lt;br&gt;försäljare som ställt säkerhet har&lt;br&gt;försatts i konkurs eller måste&lt;br&gt;antas vara på obestånd, får sä-&lt;br&gt;kerheten tas i anspråk även för&lt;br&gt;att betala nödvändiga kostnader&lt;br&gt;för dels biträde åt deltagare i&lt;br&gt;paketresor som avbrutits, dels&lt;br&gt;utredning i ärenden om ian-&lt;br&gt;språktagande av säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pengar som betalats ut får&lt;br&gt;återkrävas från resenären endast&lt;br&gt;om denne genom otillbörligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lande orsakat kostnad för vilken&lt;br&gt;medlen tagits i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlande orsakat en kostnad Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;som medlen tagits i anspråk för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet, som ställts av den&lt;br&gt;som förmedlar sällskapsresa, får&lt;br&gt;ej utnyttjas, om anordnare av&lt;br&gt;resan ställt säkerhet av beskaf-&lt;br&gt;fenhet att kunna tagas i anspråk&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet som ställts av en&lt;br&gt;återförsäljare får inte utnyttjas,&lt;br&gt;om arrangören ställt sådan&lt;br&gt;säkerhet som kan tas i anspråk&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordnar en sällskapsresa&lt;br&gt;utan att, innan han marknadsför&lt;br&gt;resan, ha ställt säkerhet som&lt;br&gt;krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahåller eller på an-&lt;br&gt;nat sätt förmedlar en sällskaps-&lt;br&gt;resa utan att ha ställt sådan sä-&lt;br&gt;kerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år skall den dömas som upp-&lt;br&gt;såtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. organiserar en paketresa&lt;br&gt;utan att, innan han marknadsför&lt;br&gt;resan, ha ställt säkerhet som&lt;br&gt;krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. säljer eller marknadsför en&lt;br&gt;paketresa, som organiseras av&lt;br&gt;någon annan såsom arrangör,&lt;br&gt;utan att ha ställt sådan säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som&lt;br&gt;ålagts honom med stöd av 5 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i andra stycket 1 skall inte någon dömas&lt;br&gt;till ansvar, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Inte&lt;br&gt;heller skall någon dömas till ansvar för en gärning som avses i andra&lt;br&gt;stycket 2 i den utsträckning gärningen omfattas av ett vitesföreläg-&lt;br&gt;gande enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot Allmänt åtal för brott mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag får väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av Kommerskol-&lt;br&gt;legiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag får väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av Kommerskol-&lt;br&gt;legium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 177 § sjölagen (1891:35 s. 1) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser befordringsavtalet bestämd person, får denne inte överlåta sin&lt;br&gt;rätt enligt avtalet till någon annan. Sedan resan har påbörjats får&lt;br&gt;överlåtelse inte äga rum, även om avtalet inte avser bestämd person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;gäller inte när lagen (1992:000)&lt;br&gt;om paketresor är tillämplig på&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P *992/93:95&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden B. Westerberg, ordförande, Laurén,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hörnlund, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om lag om paketresor&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna om ett EES-avtal slutfördes under våren 1992.&lt;br&gt;Avtalet undertecknades den 2 maj. Avsikten är att det skall träda i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1993. Avtalet innebär bl.a. att Sverige, liksom&lt;br&gt;övriga EFTA-länder, åtar sig att anpassa sin lagstiftning på en rad&lt;br&gt;områden till det regelverk som gäller inom EG. Stora delar av denna&lt;br&gt;regelanpassning skall vara genomförd till dess att EES-avtalet träder&lt;br&gt;i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de EG-direktiv som skall ha införlivats med svensk rätt till&lt;br&gt;EES-avtalets ikraftträdande hör direktivet om paketresor, Council&lt;br&gt;Directive of 13 June 1990 on package travel, package holidays and&lt;br&gt;package tours (90/314/EEC). Det syftar till att samordna&lt;br&gt;EG-ländemas lagstiftning om paketresor på en hög konsumentskydds-&lt;br&gt;nivå. Direktivet i engelskspråkig version bör fogas till protokollet i&lt;br&gt;detta ärende som bilaga 1. En preliminär, inofficiell svensk översätt-&lt;br&gt;ning bör fogas till protokollet som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan Sverige, Norge och EG träffades under våren 1991 ett avtal&lt;br&gt;om civil luftfart. Avtalet har godkänts av riksdagen (prop.&lt;br&gt;1991/92:29, bet. 1991/92:TU4, rskr. 1991/92:111, SFS 1992:138)&lt;br&gt;och trädde i kraft den 6 juli 1992 (SFS 1992:589). Parterna åtar sig&lt;br&gt;genom avtalet bl.a. att samordna viss lagstiftning, däribland att&lt;br&gt;anpassa ländernas bestämmelser om paketresor med flyg till EG:s&lt;br&gt;direktiv om paketresor. Till följd härav skall direktivet - oavsett när&lt;br&gt;EES-avtalet träder i kraft - ha införlivats åtminstone delvis med&lt;br&gt;svensk rätt senast den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen om det europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området skall luftfartsavtalet sluta gälla när EES-avtalet träder i kraft&lt;br&gt;(prop. 1991/92:170 s. 209).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagen (1972:204) innehåller regler om skyldighet for&lt;br&gt;arrangörer av &amp;quot;sällskapsresor&amp;quot; att ställa säkerhet för tryggande av&lt;br&gt;resenärens ekonomiska intressen i vissa fall. I flera sammanhang har&lt;br&gt;diskuterats att införa en mera allmän reglering av konsumentskyddet&lt;br&gt;vid sällskapsresor. Det skedde bl.a. i samband med att konsument-&lt;br&gt;tjänstlagen (1985:716) infördes. Då gjordes emellertid den bedöm-&lt;br&gt;ningen att en reglering av avtal om sällskapsresor och liknande&lt;br&gt;arrangemang borde få anstå (se prop. 1984/85:110 s. 22 och bet.&lt;br&gt;LU 1984/85:42 s. 7 f.). Därefter har inte tagits något initiativ i&lt;br&gt;riksdagen eller av regeringen i syfte att införa konsumentskyddande&lt;br&gt;regler på reseområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omfattande utredning om konsumentskyddet vid sällskapsresor&lt;br&gt;presenterades år 1985 inom ramen för Nordiska Rådets projekt-&lt;br&gt;verksamhet (NEK rapport 1985:4 Konsumentskydd vid sällskaps-&lt;br&gt;resor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en reglering av reseområdet har diskuterats inter-&lt;br&gt;nationellt. Inom ramen för arbetet i UNIDROIT antogs år 1970 i&lt;br&gt;Bryssel en konvention om reseavtal, &amp;quot;International Convention on&lt;br&gt;Travel Contracts&amp;quot; (CCV). Konventionen fick en omfattande kritik&lt;br&gt;och ratificerades av endast ett fatal stater. Såvitt känt är Bryssel-&lt;br&gt;konventionen den enda internationella konvention som reglerar&lt;br&gt;rättsförhållandet mellan researrangör och resenär. Arbete inom&lt;br&gt;reseområdet har emellertid bedrivits även inom OECD och Europa-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan många år finns i Sverige Allmänna Resevillkor för sällskaps-&lt;br&gt;resor, vilka förhandlas fram mellan å ena sidan Konsumentverket och&lt;br&gt;å andra sidan de stora researrangörsföreningarna. De nuvarande&lt;br&gt;villkoren gäller sedan den 15 november 1991. De organisationer som&lt;br&gt;står bakom villkoren är Svenska Resebranschens Riksförbund, RRF&lt;br&gt;(numera Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation,&lt;br&gt;RTS), Researrangörsföreningen i Sverige (RiS), Bussrese-&lt;br&gt;arrangörsföreningen (BRA) och Föreningen IT-arrangörer (FIA). De&lt;br&gt;gällande Allmänna Resevillkoren bör fogas till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett införlivande med svensk rätt av EG-direktivet om&lt;br&gt;paketresor aktualiserades av regeringen i samband med godkännande&lt;br&gt;av avtalet mellan Sverige, Norge och EG om civil luftfart, m.m.&lt;br&gt;(prop. 1991/92:29). Det hänvisades i ärendet (prop. s. 43) till det&lt;br&gt;pågående arbetet i Justitiedepartementet med implementering av&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1990/91 :LU22)&lt;br&gt;Konsumentpolitiska frågor m.m. behandlade Lagutskottet bl.a. en&lt;br&gt;motion (mot. 1990/91 :L730) om resegarantier. Utskottet hänvisade till&lt;br&gt;det i Justitiedepartementet pågående arbetet med anledning av&lt;br&gt;EG-direktivet om paketresor. Utskottet förklarade sig utgå från att de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor som motionären tagit upp skulle behandlas i detta arbete (bet. Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;s. 43 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1992 presenterade Justitiedepartementet departe-&lt;br&gt;mentspromemorian (Ds 1992:50) Lag om paketresor. Promemorian,&lt;br&gt;vars lagförslag ansluter nära till EG-direktivet, har remissbehandlats.&lt;br&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av&lt;br&gt;promemorian som bilaga 4, dels promemorians lagförslag som bilaga&lt;br&gt;5, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 6. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet (Justitiedepartementet, diarienummer 91-2551).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete med att anpassa nationell lagstiftning till EG-direktivet pågår&lt;br&gt;också i de övriga nordiska länderna. Under ärendets beredning i&lt;br&gt;Justitiedepartementet har överläggningar med företrädare för rege-&lt;br&gt;ringskanslierna i Danmark, Finland och Norge ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärendet har jag samrått med chefen för Civildepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnade den 12 oktober 1992 för lagrådets yttrande&lt;br&gt;förslag till lag om paketresor, lag om ändring i resegarantilagen&lt;br&gt;(1972:204) och lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1).&lt;br&gt;Lagrådsremissens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende&lt;br&gt;som bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslagen och därvid i fråga om lagen&lt;br&gt;om paketresor föreslagit vissa omformuleringar i förtydligande syfte&lt;br&gt;och för att närmare ansluta lagtexten till direktivets ordalag. Beträf-&lt;br&gt;fande förslaget till lag om ändring i resegarantilagen har lagrådet&lt;br&gt;påpekat att tillämpningsområdet bör utvidgas för att det skall&lt;br&gt;överensstämma med tillämpningsområdet för lagen om paketresor.&lt;br&gt;Detta leder enligt lagrådet till vissa följdändringar i övrigt i&lt;br&gt;resegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare ifrågasatt om inte en erinran om sambandet&lt;br&gt;med EES-avtalet bör tas in i lagen. Därvid har lagrådet särskilt&lt;br&gt;framhållit vikten av att lagstiftaren i denna fråga följer en konsekvent&lt;br&gt;och enhetlig linje. En vacklande praxis kan, enligt lagrådet, skapa&lt;br&gt;osäkerhet och vålla missförstånd vid den praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har följt lagrådets förslag på alla punkter. Emellertid föreslår&lt;br&gt;jag inte någon särskild bestämmelse med en erinran om sambandet&lt;br&gt;med EES-avtalet. I fråga om behovet och lämpligheten av sådana&lt;br&gt;erinringar i lag uttalade föredragande statsrådet i propositionen om&lt;br&gt;europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1991/92:170 s. 187) att&lt;br&gt;man &amp;quot;i fall då det är möjligt och lämpligt bör ... sträva efter att låta&lt;br&gt;sambandet med EG-rätten komma till uttryck redan i författnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;texten&amp;quot;. På civilrättens område är detta ofta mindre lämpligt. De&lt;br&gt;civilrättsliga författningar varigenom EG-direktiv införlivas med&lt;br&gt;svensk rätt innehåller sålunda ofta en blandning av dels regler som&lt;br&gt;härstammar från direktiv, dels andra regler (se t.ex. konsument-&lt;br&gt;kreditlagen, 1992:830). I sådana fall kan en allmän hänvisning till&lt;br&gt;direktiven bli missvisande. Härtill kommer att de regler som kan&lt;br&gt;härledas från ett direktiv ibland ges ett innehåll som delvis går utöver&lt;br&gt;vad som följer av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har anfört gör sig gällande i fråga om lagen om&lt;br&gt;paketresor. Jag anser därför att den lagen inte bör innehålla någon&lt;br&gt;särskild bestämmelse om sambandet med EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer till lagrådets synpunkter och ändringsförslag i det&lt;br&gt;följande (avsnitten 2.4, 2.5, 2.7, 2.9 och 2.11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de ändringar i lagförslagen som föranleds av lagrådets&lt;br&gt;synpunkter har jag gjort ett antal redaktionella ändringar i förhållande&lt;br&gt;till lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: EG-direktivet om paketresor skall införlivas med&lt;br&gt;svensk rätt genom en särskild lag om paketresor, vilken ansluter&lt;br&gt;nära till direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;förslag (se promemorian s. 29 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det råder enighet om att EG-direktivet bör&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt genom en särskild lag om paketresor.&lt;br&gt;Några remissinstanser, bl.a. Konsumentverket, menar dock att det&lt;br&gt;vore att föredra om de Allmänna Resevillkoren arbetades in i lagen&lt;br&gt;så att denna blev heltäckande på reseområdet. Flera anser att lagen,&lt;br&gt;så som den utformats i promemorieförslaget, leder till betydande&lt;br&gt;osäkerhet i tolkningen, vilket far starkt negativa konsekvenser. Ett par&lt;br&gt;remissinstanser, bl.a. Sveriges Advokatsamfund, framhåller att det är&lt;br&gt;möjligt för lagstiftaren att avvika från EG-direktivet till förmån för&lt;br&gt;konsumenterna, varigenom lagen kan göras tydligare och tolknings-&lt;br&gt;svårighetema mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet&lt;br&gt;medför att EG-direktivet om paketresor skall införlivas med svensk&lt;br&gt;rätt. Genom att motsvarande regler samtidigt införs i en stor del av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europa uppnås en harmonisering av lagstiftningen som är av stort&lt;br&gt;värde. På grund av rättsområdets ovanligt starka anknytning till&lt;br&gt;internationella förhållanden torde vinsterna av harmoniseringen vara&lt;br&gt;större än på många andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också Sveriges åtaganden enligt lufitfartsavtalet med Norge och EG&lt;br&gt;medför en förpliktelse att införliva direktivet om paketresor med&lt;br&gt;svensk rätt, här såvitt direktivet rör luftfarten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller en rad regler som är specifika för reseavtal.&lt;br&gt;Av bl.a. den anledningen är det inte lämpligt att föra in de nödvän-&lt;br&gt;diga reglerna i svensk rätt genom ändringar i konsumenttjänstlagen&lt;br&gt;(1985:716) eller någon annan existerande lag. I stället bör det införas&lt;br&gt;en särskild lag om paketresor. På samma sätt avses direktivet bli&lt;br&gt;införlivat med lagen i de övriga nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget reglerar bara sådana frågor som behandlas i&lt;br&gt;EG-direktivet och ansluter nära till direktivet i fråga om det materiella&lt;br&gt;innehållet. Några remissinstanser, bl.a. Konsumentverket, menar att&lt;br&gt;det vore att föredra om de Allmänna Resevillkoren arbetades in i&lt;br&gt;lagen, så att den på det sättet kom att innehålla en heltäckande&lt;br&gt;reglering av reseområdet. Ett par remissinstanser anser det naturligt&lt;br&gt;att de Allmänna Resevillkoren anpassas till en ny lag om paketresor&lt;br&gt;och att en sådan anpassning sker även i den mån det innebär&lt;br&gt;försämringar för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt framkommit finns det för närvarande inte i Sverige - bortsett&lt;br&gt;från att en reglering erfordras till följd av EES-avtalet - något&lt;br&gt;framträdande behov av lagstiftning på reseområdet. Att de Allmänna&lt;br&gt;Resevillkoren finns och fungerar väl är ett viktigt skäl för detta. Att&lt;br&gt;åstadkomma en &amp;quot;heltäckande&amp;quot; lagreglering är inte i sig något viktigt&lt;br&gt;ändamål. Självfallet kan inte en ny lag, som inför en miniminivå för&lt;br&gt;konsumentskyddet på delar av rättsområdet, tas till intäkt för att det&lt;br&gt;i övrigt skulle vara fritt fram för vilka avtalslösningar som helst av&lt;br&gt;frågor som inrymmer starka konsumentskyddsintressen. Jag in-&lt;br&gt;stämmer med vad som sägs i promemorian, att det kan finnas skäl&lt;br&gt;att på nytt överväga en mer heltäckande och strängare lagstiftning på&lt;br&gt;reseområdet, om det mot förmodan skulle visa sig att den nya lagen&lt;br&gt;leder till att konsumentskyddet i de Allmänna Resevillkoren försäm-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar alltså att den nya lagen bör ges i princip samma&lt;br&gt;omfattning som EG-direktivet. Den bör också i väsentliga delar bli en&lt;br&gt;ren &amp;quot;översättning&amp;quot; av EG-direktivet. Men den bör utformas på ett&lt;br&gt;sådant sätt att den passar in i den svenska lagstiftningstraditionen.&lt;br&gt;Sålunda bör bl.a. vissa mycket detaljerade bestämmelser i direktivet&lt;br&gt;hållas utanför lagen. Dessa bestämmelser kan dock medföra behov av&lt;br&gt;särskilda verkställighetsföreskrifter. Det får ankomma på regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket eller någon annan myndighet som regeringen Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;bestämmer att utfärda sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att lagens bestämmelser skall utformas i nära anslutning till&lt;br&gt;EG-direktivet är det inte i alla delar möjligt att uppnå full systematisk&lt;br&gt;harmoni med den svenska rättsordningen i övrigt. Detta är en nackdel&lt;br&gt;som får accepteras när olika länders rättssystem skall anpassas till&lt;br&gt;varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör vara att EG-reglema skall införas i den nya&lt;br&gt;lagen med samma materiella innehåll som i direktivet. Flera remiss-&lt;br&gt;instanser invänder emellertid att reglerna i promemorieförslaget är&lt;br&gt;svårtolkade och motivuttalandena alltför knapphändiga. Det framhålls&lt;br&gt;att den osäkerhet som sägs uppkomma härigenom medför stora&lt;br&gt;svårigheter för parter och berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om innehållet i enskilda bestämmelser vill jag framhålla&lt;br&gt;följande. Enligt EG:s rättsordning är EG-domstolen exklusivt behörig&lt;br&gt;att göra auktoritativa uttalanden om innebörden av EG:s rättsregler.&lt;br&gt;Till EG:s direktiv finns därför inga förarbeten av den typ som vi är&lt;br&gt;vana vid i Sverige. När EG-direktiv införlivas med de nationella&lt;br&gt;rättsordningarna kan lagstiftaren därför inte vare sig precisera&lt;br&gt;innebörden i direktivets bestämmelser i lag eller göra motivuttalanden&lt;br&gt;med anspråk på att auktoritativt uttolka innehållet i EG-rätten.&lt;br&gt;EES-avtalet innehåller föreskrifter om en enhetlig tolkning och&lt;br&gt;tillämpning av EES-regler som materiellt överensstämmer med&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i EG-rätten. I den mån svenska regler&lt;br&gt;förutsätts ha samma innehåll som i EG-direktivet är det därför&lt;br&gt;uteslutet för lagstiftaren att utforma reglerna på ett mer detaljerat sätt&lt;br&gt;eller att göra motivuttalanden om hur reglerna bör tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På många av de punkter där remissinstanserna efterlyser klargö-&lt;br&gt;rande uttalanden kan, på grund av det anförda, önskemålet inte&lt;br&gt;tillgodoses. Det medför att vi i Sverige, på samma sätt som inom EG,&lt;br&gt;får leva med en viss osäkerhet om reglernas innebörd intill dess att&lt;br&gt;denna preciseras genom domstolsavgöranden eller på annat sätt. Det&lt;br&gt;betyder dock inte att motivuttalanden helt kommer att saknas till&lt;br&gt;sådana lagbestämmelser som överensstämmer med EG-regler. Det&lt;br&gt;torde även fortsättningsvis vara av värde att det i förarbetena görs&lt;br&gt;beskrivningar av reglernas bakgrund, inbördes förhållande och dylikt.&lt;br&gt;Även sådana uttalanden kan i många fall ge vägledning för tillämp-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock givet att ett osäkert rättsläge medför avsevärda&lt;br&gt;nackdelar. När utrymme finns för det - såsom när de svenska reglerna&lt;br&gt;avviker från EG-direktivet - bör därför remissinstansernas önskemål&lt;br&gt;om fylligare motivuttalanden tillgodoses i lämplig utsträckning. På&lt;br&gt;några punkter har jag funnit det möjligt att på det sättet tillmötesgå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remisskritiken. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. &lt;sub&gt;19&lt;/sub&gt;92/93&lt;sub&gt;:9&lt;/sub&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bl.a. Sveriges Advokatsamfund torde det, eftersom EG-direk-&lt;br&gt;tivet endast anger en miniminivå, vara möjligt för lagstiftaren att&lt;br&gt;åstadkomma tydligare lagbestämmelser än enligt promemorieförslaget.&lt;br&gt;Detta är ett i och för sig riktigt påpekande. Det skulle dock inte&lt;br&gt;stämma väl med ländernas strävandena att harmonisera sina rättsord-&lt;br&gt;ningar om varje enskilt land valde att i stor omfattning avvika från&lt;br&gt;direktivets regler enbart för att möjliggöra en precisering av de egna&lt;br&gt;reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en punkt menar jag dock att det är befogat att delvis frångå&lt;br&gt;direktivets innehåll just för att möjliggöra en precisering. Det gäller&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;paketresa&amp;quot;, som är av helt grundläggande betydelse för&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde. Tolkningen av uttrycket är också, med&lt;br&gt;de förslag som jag lägger fram, helt avgörande för var gränsen&lt;br&gt;kommer att gå för skyldigheten att ställa resegaranti. Vidare kommer&lt;br&gt;tolkningen av begreppet paketresa att få stor betydelse för de&lt;br&gt;Allmänna Resevillkoren, vilka måste delvis revideras på grund av den&lt;br&gt;nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste på grund av det anförda anses utomordentligt angeläget&lt;br&gt;att begreppet paketresa ges ett någorlunda väl preciserat innehåll. Så&lt;br&gt;länge preciseringarna innebär en vidgning av lagens tillämpnings-&lt;br&gt;område i förhållande till direktivet, eller i vart fall inte en in-&lt;br&gt;skränkning, utgör direktivet inte något hinder. Jag har därför valt att&lt;br&gt;föreslå vissa preciseringar, vilka torde tillgodose de flesta av&lt;br&gt;remissinstansernas önskemål i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Tillämpningsområde m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagen skall gälla för paketresor som arrangörer,&lt;br&gt;själva eller genom återförsäljare, säljer eller marknadsför. För att&lt;br&gt;säkerställa konsumentskyddet och möjliggöra lämpliga precis-&lt;br&gt;eringar, skall begreppet paketresa ges ett något vidare innehåll än&lt;br&gt;motsvarande uttryck i EG-direktivet. Lagen skall, liksom&lt;br&gt;EG-direktivet, gälla även utanför det traditionellt konsu-&lt;br&gt;menträttsliga området. Den skall vara tvingande när en resenär&lt;br&gt;ingår avtal för huvudsakligen enskilt ändamål med en närings-&lt;br&gt;idkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. I övrigt skall lagen vara&lt;br&gt;dispositiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Lagen skall tillämpas enbart på paketresor&lt;br&gt;som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer eller mark-&lt;br&gt;nadsför till konsumenter för huvudsakligen enskilt ändamål. Begreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paketresa ges samma innehåll som i direktivet (se promemorian&lt;br&gt;s. 31 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser anser att tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet i promemorian preciserats på ett alltför otydligt sätt,&lt;br&gt;framför allt genom att begreppet paketresa är oklart i flera hänseen-&lt;br&gt;den. Flera, bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms univer-&lt;br&gt;sitet, menar att det strider mot EG-direktivet att avgränsa tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet på det sätt som görs i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Tillämpningsområdet för direktivet&lt;br&gt;framgår primärt av artiklarna 1 och 2. I artikel 1 anges syftet med&lt;br&gt;direktivet vara att medlemsstaternas lagar och andra författningar om&lt;br&gt;&amp;quot;packages&amp;quot; (i den engelska versionen), som säljs eller marknadsförs&lt;br&gt;inom gemenskapen skall närmas till varandra. I artikel 2.1 definie-&lt;br&gt;ras sedan dels uttrycket &amp;quot;package&amp;quot;, dels några andra centrala begrepp,&lt;br&gt;nämligen (i svensk översättning) arrangör, återförsäljare, konsument&lt;br&gt;och avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet paketresa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Package&amp;quot; definieras - enligt den preliminära svenska översättningen&lt;br&gt;- som &amp;quot;en i förväg ordnad kombination av minst två av nedanstående&lt;br&gt;komponenter som säljs eller bjuds ut till försäljning till ett totalpris,&lt;br&gt;om tjänsten varar längre än ett dygn eller inkluderar övernattning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;transport;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;inkvartering;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;andra turisttjänster som inte är direkt knutna till transport eller&lt;br&gt;inkvartering och som utgör en väsentlig del av resepaketet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets definition täcker som synes även arrangemang som inte&lt;br&gt;innefattar transporter. En fråga är då om det, som i promemorie-&lt;br&gt;förslaget, är lämpligt att använda uttrycket &amp;quot;paketresa&amp;quot; som motsva-&lt;br&gt;righet till package och därmed den centrala termen i lagen. Det står&lt;br&gt;klart att det finns åtskilliga &amp;quot;paket&amp;quot; som inte innefattar någon&lt;br&gt;transport. Beträffande dessa är det uppenbarligen något oegentligt att&lt;br&gt;tala om en &amp;quot;resa&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid finns det klara nackdelar även med andra möjliga&lt;br&gt;uttryck, såsom paket, resepaket, turistpaket och paketarrangemang.&lt;br&gt;Till skillnad från dessa är paketresa en relativt väl inarbetad term för&lt;br&gt;de allra flesta av de företeelser som den är tänkt att omfatta. Bland&lt;br&gt;remissinstanserna har bara en enda ifrågasatt det lämpliga i att&lt;br&gt;använda den. Härtill kommer att man i danska och finska lagförslag&lt;br&gt;arbetar med termen &amp;quot;pakkerejse&amp;quot; resp, &amp;quot;paketresa&amp;quot; och att denna term&lt;br&gt;torde komma att användas även i Norge och Island. Det bör tilläggas&lt;br&gt;att &amp;quot;sällskapsresa&amp;quot; framstår som alltför inadekvat för att vara ett&lt;br&gt;möjligt alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tänkbar möjlighet är att - som i EG-direktivet - använda flera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika termer. Även om den tekniken används behövs det dock, av Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;praktiska skäl, en samlingsbeteckning. &amp;quot;Paketresa&amp;quot; kommer därvid att&lt;br&gt;vara fullt relevant för de allra flesta fall. Det kan då konstateras att&lt;br&gt;man inte vinner särskilt mycket med att använda flera termer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats är - särskilt med hänsyn till att Norden bör ha en&lt;br&gt;gemensam term - att uttrycket &amp;quot;paketresa&amp;quot; trots allt bör användas i&lt;br&gt;den svenska lagen. Det bör sägas uttryckligen i lagen att en bestäm-&lt;br&gt;melse som innehåller ordet &amp;quot;resa&amp;quot; - eller avledningar av ordet - när&lt;br&gt;det förekommer i lagen är avsett att omfatta även arrangemang där&lt;br&gt;någon resa inte ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras endast mycket kortfattat innebörden i&lt;br&gt;uttrycket paketresa. Den definition som lagförslaget innehåller är en&lt;br&gt;översättning från direktivet. Direktivets regel bör också vara&lt;br&gt;utgångspunkten. Remissinstanserna har emellertid angripit definitionen&lt;br&gt;i promemorieförslaget och pekat på en rad exempel där tvekan kan&lt;br&gt;uppstå om huruvida lagen gäller eller inte. Sålunda föreligger&lt;br&gt;tolkningssvårigheter beträffande exempelvis uttrycken &amp;quot;i förväg&lt;br&gt;planerat&amp;quot;, &amp;quot;inkvartering&amp;quot;, &amp;quot;annan turisttjänst som utgör en väsentlig&lt;br&gt;del av arrangemanget&amp;quot; och &amp;quot;för ett gemensamt pris&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare varit inne på (avsnitt 2.1) är osäkerheten i&lt;br&gt;promemorians lagförslag i denna del olycklig. Det gäller inte minst&lt;br&gt;med tanke på att motsvarande terminologi bör användas i resegaranti-&lt;br&gt;lagen. Där stadgas straff för den som bryter mot vissa av lagens&lt;br&gt;bestämmelser, varvid uttrycket &amp;quot;paketresa&amp;quot; blir ett brottsrekvisit. Då&lt;br&gt;är det givetvis angeläget att det inte råder stor osäkerhet om begrep-&lt;br&gt;pets innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet paketresa bör därför preciseras i lagen. Det sker&lt;br&gt;lämpligast genom att definitionen byggs ut på några punkter. Därvid&lt;br&gt;måste man dock hålla i minnet att tillämpningsområdet inte får bli&lt;br&gt;mindre vidsträckt än EG-direktivets. Det talar för att vissa företeelser&lt;br&gt;som kan betraktas som gränsfall förs in under tillämpningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är att en paketresa är ett arrangemang som&lt;br&gt;näringsidkaren har utformat i förväg, dvs. innan han får kontakt med&lt;br&gt;kunden. Även arrangemang som innehåller alternativa kombi-&lt;br&gt;nationsmöjligheter och där den slutliga utformningen bestäms i samråd&lt;br&gt;med kunden får därvid anses utformade &amp;quot;i förväg&amp;quot;. För tydlighets&lt;br&gt;skull bör lagtexten förses med ett tillägg som klargör detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tar upp flera exempel på kombinationer av&lt;br&gt;tjänster där tolkningen av begreppen &amp;quot;arrangemang&amp;quot; och &amp;quot;i förväg&amp;quot;&lt;br&gt;aktualiseras. Bl.a. nämns resor som specialkomponeras för en grupp&lt;br&gt;på så sätt att olika tjänster sätts samman efter gruppens önskemål. I&lt;br&gt;specialmotiveringen går jag in på en diskussion om vissa gränsfall.&lt;br&gt;Jag vill nu bara betona att uttrycket &amp;quot;arrangemang&amp;quot; givetvis förutsätter&lt;br&gt;viss planläggning och organisation från näringsidkarens sida. Att flera&lt;br&gt;tjänster säljs till kunden i ett sammanhang kan inte i sig vara ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriterium på en paketresa. Har näringsidkaren däremot förberett Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;&amp;quot;paketet&amp;quot; genom att tillhandahålla flera olika tjänster, som när de sätts&lt;br&gt;samman kommer att framstå som en enhet, är det normalt fråga om&lt;br&gt;ett arrangemang i lagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En typ av resor som också diskuteras av remissinstanserna är&lt;br&gt;kortvariga kryssningsresor med båt. Utgör dessa - under förutsättning&lt;br&gt;att de omfattar övernattning - paketresor? Här råder inte någon tvekan&lt;br&gt;om att det är fråga om ett i förväg utformat arrangemang. Frågan är&lt;br&gt;i stället närmast om övernattning på båten kan betraktas som&lt;br&gt;&amp;quot;inkvartering&amp;quot; i lagens mening. Enligt promemorian (s. 59) bör en&lt;br&gt;förutsättning vara att övernattningen sker någon annanstans än på&lt;br&gt;transportmedlet. I den frågan har jag emellertid en annan uppfattning&lt;br&gt;än promemorians. E&amp;gt;et finns inte något i direktivet som talar för en så&lt;br&gt;snäv tolkning. Det får vidare anses stämma väl med normalt språk-&lt;br&gt;bruk och en naturlig uppfattning att se övernattning på ett kryssnings-&lt;br&gt;fartyg som &amp;quot;inkvartering&amp;quot;. Dessa resor bör därför betraktas som&lt;br&gt;paketresor i lagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan inte exempelvis en tågresa i sovvagn betraktas som en&lt;br&gt;paketresa. Det skulle för det första strida alltför mycket mot normalt&lt;br&gt;språkbruk. Det finns också en relativt tydlig skillnad mellan sådana&lt;br&gt;tågresor och kryssningsresor med båt. Medan inkvarteringen på båten&lt;br&gt;framstår som i huvudsak åtskild från själva resan - främst eftersom&lt;br&gt;den sker på en annan plats än den där resenären i övrigt avses befinna&lt;br&gt;sig under transporten - ter sig övernattning i sovvagn som en del av&lt;br&gt;transporten. Det bör tilläggas att transporter med båt inte alltid har&lt;br&gt;karaktär av kryssningsresa. En båtresa med övernattning kan på&lt;br&gt;samma sätt som en resa i sovvagn framstå som en enda transport-&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet inkvartering bör för tydlighets skull preciseras i lagen i&lt;br&gt;linje med vad jag nu har sagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat rekvisit som diskuteras av remissinstanserna är &amp;quot;för ett&lt;br&gt;gemensamt pris&amp;quot; (2 § första stycket 3 i promemorieförslaget). Det&lt;br&gt;ifrågasätts om det skall vara möjligt att komma undan de krav som&lt;br&gt;lagen ställer genom att i prissättningen hålla i sär de olika tjänster&lt;br&gt;som kombinerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorieförslaget sägs uttryckligen (2 § andra stycket) att det&lt;br&gt;saknar betydelse att olika tjänster debiteras för sig. Men det måste&lt;br&gt;också sakna betydelse om näringsidkaren i ett tidigare skede delar upp&lt;br&gt;priset i två eller flera komponenter. Är priskomponentema beroende&lt;br&gt;av varandra, eller är de annars knutna till varandra genom det&lt;br&gt;samband som finns mellan tjänsterna, kan inte konstruktionen med&lt;br&gt;flera belopp ges någon självständig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag utgår från att direktivets uttryck, i den engelska versionen, &amp;quot;at&lt;br&gt;an inclusive price&amp;quot; skall tolkas på detta sätt. Såväl direktivets&lt;br&gt;bestämning som promemorieförslagets &amp;quot;för ett gemensamt pris&amp;quot; är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock något otydliga och kan föranleda missuppfattningar. I lagen bör Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;därför göras ett tillägg som ger uttryck för vad jag nyss anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser berör vidare frågan om tolkning av uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;annan turisttjänst som utgör en väsentlig del av arrangemanget&amp;quot; (2 §&lt;br&gt;första stycket 1 i promemorieförslaget). Särskilt framhålls att det är&lt;br&gt;osäkert när en tjänst skall anses utgöra en väsentlig del av det samlade&lt;br&gt;arrangemanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även jag menar att uttrycket &amp;quot;väsentlig del&amp;quot; är påtagligt oprecist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får anses mindre bra i detta sammanhang. Det är bl.a. osäkert om&lt;br&gt;det är en kvalitativ eller en kvantitativ bedömning som åsyftas. Därtill&lt;br&gt;kommer att det är tveksamt om bestämningen tillgodoser EG-direkti-&lt;br&gt;vets krav, som innebär att de nationella bestämmelsernas tillämpnings-&lt;br&gt;område måste vara minst lika omfattande som direktivets. Direktivets&lt;br&gt;uttryck är på engelska &amp;quot;a significant proportion&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kraven i EG-direktivet säkert skall bli tillgodosedda bör i&lt;br&gt;stället uttrycket &amp;quot;en inte oväsentlig del av arrangemanget&amp;quot; användas&lt;br&gt;i lagen. Därmed vidgas tillämpningsområdet jämfört med promemo-&lt;br&gt;rieförslaget. Bestämningen får därtill anses lättare att tolka. Jag&lt;br&gt;återkommer i specialmotiveringen till vissa tolkningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsument - resenär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget innebär att lagen om paketresor ges ett tillämp-&lt;br&gt;ningsområde - vad gäller avtalets parter - som i allt väsentligt&lt;br&gt;överensstämmer med tillämpningsområdet för andra lagar på&lt;br&gt;konsumenträttens område. I 1 § i förslaget sägs att lagen gäller&lt;br&gt;paketresor &amp;quot;som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer&lt;br&gt;eller marknadsför till konsumenter för huvudsakligen enskilt ända-&lt;br&gt;mål&amp;quot;. Jag skall återkomma till avgränsningen på näringsidkarsidan&lt;br&gt;strax och först diskutera frågan om lagen bör gälla endast paketresor&lt;br&gt;som säljs eller marknadsförs &amp;quot;till konsumenter för enskilt ändamål&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avgränsning kritiseras av Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms universitet. Nämnden menar att avgränsningen strider mot&lt;br&gt;direktivet, där det inte finns någon motsvarighet till begränsningen&lt;br&gt;&amp;quot;för enskilt ändamål&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian hävdas att det måste antas att begreppet konsument&lt;br&gt;i EG-direktivet används på i huvudsak det sätt som i övrigt synes vara&lt;br&gt;det normala i EG. Vidare sägs att det inte kan vara avsett att&lt;br&gt;direktivet skall vara tillämpligt på exempelvis konferensresor som&lt;br&gt;näringsidkare företar i tjänsten och andra tjänsteresor. Det hänvisas&lt;br&gt;också till uttalanden i preambeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar att direktivet primärt måste tolkas efter sitt egentliga&lt;br&gt;innehåll. Det finns därvid inte något som visar att tillämpnings-&lt;br&gt;området är så begränsat som promemorieförslaget förutsätter. Det&lt;br&gt;finns därmed en klar risk att ett införlivande i enlighet med promemo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rieförslaget kommer att stå i strid med direktivet. Avgränsningen av Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;tillämpningsområdet i denna del bör i stället ske på så sätt att lagen&lt;br&gt;tillämpas på alla avtal där den som förvärvar en paketresa passar in&lt;br&gt;på direktivets definition av &amp;quot;consumer&amp;quot; i den engelska versionen. Det&lt;br&gt;sagda betyder att även andra än privatpersoner kommer att omfattas&lt;br&gt;av definitionen och av lagen. Lagen om paketresor blir därmed inte,&lt;br&gt;som den är enligt promemorieförslaget, en traditionell konsument-&lt;br&gt;skyddslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad jag inhämtat bygger även de lagförslag som är under&lt;br&gt;utarbetande i Danmark och Finland på den avgränsning som jag&lt;br&gt;föreslår. Enligt min mening bör det eftersträvas att tillämpnings-&lt;br&gt;områdena för de nordiska ländernas paketreselagar överensstämmer&lt;br&gt;så långt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om uttrycket &amp;quot;konsument&amp;quot; ändå bör användas i lagen&lt;br&gt;för den som förvärvar en paketresa. Enligt min mening är detta&lt;br&gt;olämpligt. Begreppet konsument är djupt rotat i svensk lagstiftning&lt;br&gt;och avser i alla andra sammanhang en privatperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilket ord bör då användas i stället? Lämpligast är, menar jag, det&lt;br&gt;neutrala &amp;quot;resenär&amp;quot;. Detta uttryck passar väl in på alla som ingår ett&lt;br&gt;reseavtal. Ordet har den nackdelen att det framstår som inadekvat i&lt;br&gt;de fall då arrangemanget inte innehåller någon resa. Jag har emeller-&lt;br&gt;tid funnit att uttrycket paketresa bör användas som en samlingsbeteck-&lt;br&gt;ning i lagen, trots att det inte passar in på sådana arrangemang. Då&lt;br&gt;är det naturligt att också välja ordet resenär. Uttrycket kommer för&lt;br&gt;övrigt att vara fullt adekvat i de allra flesta fall då det används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För EG-direktivets engelska ord &amp;quot;consumer&amp;quot; bör således användas&lt;br&gt;&amp;quot;resenär&amp;quot; i den svenska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har invänt att ordvalet i promemorieförslaget&lt;br&gt;medför att definitionen på konsument - resenär enligt mitt förslag - är&lt;br&gt;för inskränkt i förhållande till direktivet. Definitionen &amp;quot;den som själv&lt;br&gt;eller genom någon annan köper en paketresa&amp;quot; innebär att man&lt;br&gt;utesluter alla de fall då paketresan förvärvas på något annat sätt än&lt;br&gt;genom köp. Jag delar dessa remissinstansers uppfattning. Saken kan&lt;br&gt;åtgärdas genom att ordet &amp;quot;förvärvar&amp;quot; används i stället för ordet&lt;br&gt;&amp;quot;köper&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen av tillämpningsområdet på näringsidkarsidan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Arrangör&amp;quot; är enligt direktivet den som annat än tillfälligtvis&lt;br&gt;organiserar paketresor och säljer eller marknadsför dem direkt eller&lt;br&gt;genom en återförsäljare. &amp;quot;Återförsäljare&amp;quot; är enligt direktivet den som&lt;br&gt;säljer eller marknadsför arrangörens resor. I promemorian sägs att det&lt;br&gt;måste anses stå i överensstämmelse med direktivet att med utgångs-&lt;br&gt;punkt härifrån avgränsa den svenska lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;genom att ange - i överensstämmelse med vad som är normalt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svensk lagstiftning på det konsumenträttsliga området - att kon- Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;sumentens motpart skall vara en näringsidkare som agerar i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet. Promemorieförslaget är utformat på det&lt;br&gt;viset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även denna avgränsning kritiseras av remissinstanserna, som menar&lt;br&gt;bl.a. att det inte finns något i direktivet som säger att paketreseverk-&lt;br&gt;samheten måste bedrivas yrkesmässigt för att reglerna skall gälla. Ett&lt;br&gt;par remissinstanser understryker också att det är materiellt olämpligt&lt;br&gt;att utesluta paketresor som organiseras av icke professionella&lt;br&gt;arrangörer. Dessa remissinstanser hävdar att riskerna för resenären&lt;br&gt;många gånger kan vara särskilt stora i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar remissinstansernas uppfattning på båda punkterna.&lt;br&gt;Promemorieförslagets avgränsning är således olämplig. I stället bör&lt;br&gt;samma teknik användas som i direktivet, där tillämpningsområdet i nu&lt;br&gt;angivet hänseende avgränsas endast genom att begreppen arrangör och&lt;br&gt;återförsäljare definieras. Definitionerna kan utformas som i promemo-&lt;br&gt;rian, vilket innebär att de kommer att överensstämma väl med&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser ifrågasätter hur uttrycket &amp;quot;annat än tillfälligt-&lt;br&gt;vis organiserar&amp;quot; i definitionen av arrangör skall tolkas. I special-&lt;br&gt;motiveringen berör jag den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör lagen vara tvingande?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet anges inte att medlemsländernas lagar skall göras&lt;br&gt;tvingande till konsumentens förmån. Det är osäkert om detta är ett&lt;br&gt;förbiseende eller inte. Det är tydligt att lagen åtminstone i vissa&lt;br&gt;avtalsrelationer har en utpräglad skyddskaraktär. Den bör därför vara&lt;br&gt;tvingande för att över huvud taget bli effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss sagts bör lagen emellertid gälla inte bara på det traditio-&lt;br&gt;nellt konsumenträttsliga området. Enligt mitt förslag kommer den&lt;br&gt;också att gälla för exempelvis resor som en förening ordnar för&lt;br&gt;föreningsmedlemmarnas räkning och för resor i tjänsten, oavsett vem&lt;br&gt;som företar dem. Det avgörande är om det rör sig om en &amp;quot;paketresa&amp;quot;&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle inte stämma väl med svensk rättstradition att göra lagen&lt;br&gt;tvingande för de fall som jag nu har nämnt. Det finns inte heller&lt;br&gt;något skäl för en sådan ordning. I stället bör lagen vara dispositiv på&lt;br&gt;detta område. Undantag skulle kunna göras, om det på någon punkt&lt;br&gt;befanns motiverat med tvingande regler. En genomgång av de&lt;br&gt;situationer som lagen avses reglera visar emellertid enligt min&lt;br&gt;bedömning att det inte finns behov av något sådant undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör således göras tvingande för vissa avtal, dispositiv för&lt;br&gt;andra (jfr bl.a. 3 § lagen - 1984:81 - om fastighetsmäklare). Enligt&lt;br&gt;min mening bör därvid det tvingande området avgränsas på det sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är vanligt i svensk rätt när tillämpningsområdet för konsu-&lt;br&gt;mentskyddande lagstiftning bestäms (jfrt. ex. 1 § konsumentköplagen,&lt;br&gt;1990:932, och 1 § konsumenttjänstlagen, 1985:716). Lagen bör&lt;br&gt;sålunda vara tvingande när en resenär förvärvar en paketresa för&lt;br&gt;huvudsakligen enskilt ändamål av en näringsidkare som agerar i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Ansvarsfördelning på näringsidkarsidan m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Arrangören skall genomgående ha det primära&lt;br&gt;ansvaret gentemot resenären. Återförsäljaren skall ha samma&lt;br&gt;ansvar i de fall då han är part i avtalet. För skador som upp-&lt;br&gt;kommer vid transporter där reglerna om skadeståndsansvar i&lt;br&gt;sjölagen, luftfartslagen, järnvägstrafiklagen eller lagen om&lt;br&gt;internationell järnvägstrafik är tillämpliga, skall arrangören ansvara&lt;br&gt;gentemot resenären enligt dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i&lt;br&gt;fråga om ansvaret enligt de särskilt nämnda transporträttsliga lagarna.&lt;br&gt;Enligt promemorieförslaget skall ansvarsreglema i de lagarna&lt;br&gt;tillämpas fullt ut när lagarna är tillämpliga. Arrangören blir då&lt;br&gt;normalt inte ansvarig för sådana skador (se promemorian s. 33 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta tillstyrker förslaget eller har ingen&lt;br&gt;erinran mot det. Regeln att de särskilda transporträttsliga lagarna skall&lt;br&gt;gälla fullt ut när de är tillämpliga kritiseras dock av Sveriges&lt;br&gt;Advokatsamfund och Svenska Resebranschens Riksförbund. Några&lt;br&gt;remissinstanser ifrågasätter om återförsäljaren över huvud taget blir&lt;br&gt;part i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ofta är flera olika företag inblandade på&lt;br&gt;näringsidkarsidan. Ibland kan det vara osäkert vem som i olika&lt;br&gt;hänseenden bär ansvaret gentemot resenären. För denne torde det&lt;br&gt;ofta vara oklart vem som på motsidan är ansvarig exempelvis för att&lt;br&gt;fel som uppstår under resan rättas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet sägs, i fråga om ansvaret för fel och brister under&lt;br&gt;resan, i artikel 5.1 (enligt den preliminära svenska översättningen) att&lt;br&gt;&amp;quot;medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den&lt;br&gt;arrangör och/eller återförsäljare som är part i avtalet är ansvarig för&lt;br&gt;att åtagandena enligt avtalet fullgörs på ett korrekt sätt, oavsett om&lt;br&gt;dessa skall fullgöras av arrangören och/eller återförsäljaren eller av&lt;br&gt;andra leverantörer av tjänster&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet skall alltså den av arrangören och återförsäljaren&lt;br&gt;som är part i avtalet med resenären alltid vara ansvarig för åtagan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dena enligt avtalet. Detta är också den naturliga utgångspunkten och Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;regeln bör tas in även i den svenska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt anges inte i direktivet när arrangören resp, återförsäljaren&lt;br&gt;ansvarar gentemot resenären. I de bestämmelser som preciserar&lt;br&gt;innehållet i ansvaret anges i de flesta fall &amp;quot;arrangören och/eller&lt;br&gt;återförsäljaren&amp;quot; som ansvarig (artiklarna 4.1, 4.6 b, 5.2 och 6). I&lt;br&gt;dessa fall har medlemsländerna valfrihet. Det ovannämnda kravet i&lt;br&gt;artikel 5.1 innebär dock att den som är part i avtalet alltid måste stå&lt;br&gt;ansvarig enligt de angivna reglerna, i den mån de avser förpliktelser&lt;br&gt;enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt och rimligt, som föreslås i promemorian, att&lt;br&gt;researrangören genomgående har ett primärt ansvar gentemot&lt;br&gt;resenären för åtagandena enligt reseavtalet. Normalt är det arrangören&lt;br&gt;som är resenärens egentlige motpart och från konsumentskyddssyn-&lt;br&gt;punkt är det av betydande värde om det alltid finns en part på&lt;br&gt;motsidan som resenären vet att han kan vända sig till med sina&lt;br&gt;anspråk. Att arrangören har det primära ansvaret mot resenären&lt;br&gt;överensstämmer också med de svenska Allmänna Resevillkoren. Ingen&lt;br&gt;remissinstans har invänt mot den nu angivna grundregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av arrangören bör återförsäljaren alltså ansvara när han&lt;br&gt;är part i avtalet med resenären. Så är vanligen inte fallet och några&lt;br&gt;remissinstanser ifrågasätter om det över huvud taget förekommer.&lt;br&gt;Det står dock klart att återförsäljaren, även om han inte avser att göra&lt;br&gt;några åtaganden, kan bli part i avtalet enligt allmänna avtalsrättsliga&lt;br&gt;grundsatser. Det blir fallet bl.a. om återförsäljaren träffar ett avtal&lt;br&gt;med resenären och därvid inte klargör för denne att han avser att&lt;br&gt;träffa avtalet för arrangörens räkning och inte för egen räkning, samt&lt;br&gt;detta inte heller framgår på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har efterlyst ett klargörande i lagen av i&lt;br&gt;vilka fall återförsäljaren blir part i avtalet. Frågor av detta slag brukar&lt;br&gt;emellertid inte behandlas i lagstiftningen om olika avtalstyper utan har&lt;br&gt;ansetts böra lösas enligt allmänna avtalsrättsliga grundsatser. Det bör&lt;br&gt;inte heller i lagen om paketresor tas in någon uttrycklig reglering av&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När återförsäljaren är part i avtalet bör han ha samma ansvar enligt&lt;br&gt;lagen som arrangören har. Det betyder att arrangörens och återförsäl-&lt;br&gt;jarens ansvar gentemot resenären blir solidariskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget sägs i direktivet om hur ansvaret skall regleras arrangören och&lt;br&gt;återförsäljaren emellan i de fall då båda ansvarar gentemot resenären.&lt;br&gt;Inte heller i den svenska lagen bör det tas in några föreskrifter om&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer i det följande (avsnitt 2.4) till frågan om vem som&lt;br&gt;bär ansvar för att resenären får den information som han är berättigad&lt;br&gt;till enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet sägs (artikel 5.1) att det primära ansvar som arrangören&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ibland återförsäljaren har gentemot resenären inte skall inverka Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;på arrangörens resp, återförsäljarens rätt att kräva ersättning av övriga&lt;br&gt;leverantörer av tjänster. Enligt promemorian behövs inte någon&lt;br&gt;särskild regel härom i den svenska lagen, eftersom det sagda gäller&lt;br&gt;ändå enligt allmänna grundsatser i svensk rätt. En remissinstans&lt;br&gt;menar att det bör införas en regel motsvarande direktivets. Jag&lt;br&gt;instämmer dock för min del i promemorians ståndpunkt. Det är&lt;br&gt;uppenbart att arrangörens och återförsäljarens ansvar mot resenären&lt;br&gt;inte påverkar rätten att regressvis ställa krav mot den som utfört&lt;br&gt;tjänsten. Huruvida det faktiskt finns en sådan regressrätt i ett enskilt&lt;br&gt;fall beror på vad som i det särskilda fallet avtalats mellan arrangören&lt;br&gt;och den som utfört tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Komplikationer i ansvarsförhållandena uppkommer ibland på grund&lt;br&gt;av att någon tvingande transporträttslig lag kan vara tillämplig på&lt;br&gt;delar av paketresan. De aktuella lagarna är sjölagen (1891:35 s. 1),&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297), jämvägstrafiklagen (1985:192) och lagen&lt;br&gt;(1985:193) om internationell järnvägstrafik. Det ansvar som transpor-&lt;br&gt;tören har enligt dessa lagar gentemot resenärerna är utformat med&lt;br&gt;särskilt hänsynstagande till de speciella förhållanden som präglar&lt;br&gt;transportmedlet och avtalssituationen. Ansvarsförhållandena enligt&lt;br&gt;dessa lagar är väletablerade sedan länge. Av dessa skäl är det&lt;br&gt;olämpligt att för paketresorna göra ingrepp i dessa ansvarsförhållan-&lt;br&gt;den. (Se även s. 35 i promemorian.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid skulle det, som flera remissinstanser påpekar, vara till&lt;br&gt;stor nackdel för resenären om han, när en skada inträffat under en i&lt;br&gt;paketresan ingående transport, tvingades rikta sina ersättningsanspråk&lt;br&gt;mot transportföretaget. Många gånger vet resenären över huvud taget&lt;br&gt;inte vem det är som svarar för transporten. Från resenärens synpunkt&lt;br&gt;är det uppenbarligen av värde om han alltid kan vända sig till sin&lt;br&gt;motpart, dvs. normalt arrangören, för att få ersättning från denne. En&lt;br&gt;sådan rätt för resenären överensstämmer med allmänna principer om&lt;br&gt;ansvar i kontraktsförhållanden och det finns ingen anledning att i detta&lt;br&gt;avseende ge resenären ett sämre skydd än som normalt gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören bör alltså ansvara gentemot resenären för sådana skador&lt;br&gt;som jag nu diskuterat. Men som jag också har framhållit bör ansvaret&lt;br&gt;bedömas enligt de särskilda transporträttsliga lagarna. Det betyder att&lt;br&gt;arrangören gentemot resenären får svara enligt de regler som gäller&lt;br&gt;för exempelvis fraktförarens ansvar vid en lufttransport. Därmed&lt;br&gt;åstadkoms också att konventionsbundna begränsningar i fråga om&lt;br&gt;bl.a. skadeståndsbelopp blir tillämpliga vid dessa transporter. Det sägs&lt;br&gt;särskilt i direktivets artikel 5.2, tredje stycket, att sådana begräns-&lt;br&gt;ningar är tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att arrangörens ställning ibland rent faktiskt torde&lt;br&gt;vara sådan att han är direkt ansvarig enligt den transporträttsliga&lt;br&gt;lagstiftningen (se promemorian s. 35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadelagen (1975:1410) innehåller en särskild reglering av Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;ersättningsfrågan när skador uppkommer vid trafik med motorfordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av en särskild regel i den lagen (18 § första stycket)&lt;br&gt;uppkommer ingen kollision mellan trafikskadelagen och bestäm-&lt;br&gt;melserna om skadeståndsansvar i lagen om paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Information&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: EG-direktivets regler om information till resenären&lt;br&gt;skall tas in i den svenska lagen i den mån de inte motsvaras av&lt;br&gt;redan existerande svenska bestämmelser. Skyldigheten att infor-&lt;br&gt;mera om pass- och visumbestämmelser skall begränsas på&lt;br&gt;motsvarande sätt som i direktivet. Även direktivets regler om&lt;br&gt;arrangörens rätt att göra ändringar i förhållande till uppgifter som&lt;br&gt;lämnas i broschyrer och kataloger skall tas in i den svenska lagen.&lt;br&gt;Särskilda föreskrifter skall ges om vem som ansvarar för&lt;br&gt;informationen. Vid brister i informationen skall marknadsförings-&lt;br&gt;lagens regler gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Skyldigheten att lämna information om&lt;br&gt;pass- och visumbestämmelser skall enligt promemorieförslaget&lt;br&gt;innebära att var och en av resenärerna har rätt till den information&lt;br&gt;som är relevant för honom. I övrigt överensstämmer förslaget i sak&lt;br&gt;med mitt förslag (se promemorian s. 36 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Från resebranschens sida invänder man starkt&lt;br&gt;mot förslaget om skyldighet att till var och en lämna den information&lt;br&gt;om pass- och visumbestämmelser som är relevant för honom. Även&lt;br&gt;andra kritiserar det förslaget. Flera remissinstanser efterlyser&lt;br&gt;uttryckliga regler om vem som skall ansvara för den information som&lt;br&gt;skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Artikel 3 och artikel 4.1 i direktivet&lt;br&gt;innehåller regler om skyldigheten att ge resenären information. Det&lt;br&gt;sägs (artikel 3.1) att beskrivningar av paketresan inte får vara&lt;br&gt;vilseledande för resenären och att detsamma gäller när priset eller&lt;br&gt;andra avtalsvillkor anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot vilseledande information följer av marknadsförings-&lt;br&gt;lagens bestämmelser, särskilt 2 §. Att avtalsvillkor inte får anges på&lt;br&gt;ett vilseledande sätt följer av avtalsvillkorslagens förbud mot oskäliga&lt;br&gt;avtalsvillkor. Dessa förbud gäller inom resp, lags tillämpningsområde,&lt;br&gt;dvs. mellan näringsidkare och konsumenter. Som jag anfört tidigare&lt;br&gt;är avsikten att paketreselagens tillämpningsområde skall vara något&lt;br&gt;vidare. Med hänsyn till att direktivets ifrågavarande regler är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;osanktionerade kan det dock inte anses nödvändigt att införa särskilda&lt;br&gt;förbud för sådana relativt sällsynta fall då en arrangör eller&lt;br&gt;återförsäljare inte är näringsidkare eller för sådana fall då resenären&lt;br&gt;inte är konsument. Därvid är också att märka att bestämmelserna i&lt;br&gt;36 § avtalslagen ger resenären ett gott skydd i de fall då ett avtal blir&lt;br&gt;oskäligt på grund av vilseledande information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu angivna reglerna bör alltså inte föranleda särskilda&lt;br&gt;bestämmelser i den nya lagen om paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare sägs i direktivet (artikel 3.2 första stycket) att broschyrer&lt;br&gt;skall innehålla - angivet på ett läsligt, begripligt och korrekt sätt -&lt;br&gt;priset samt information om resmål, transportsätt, inkvartering m.m.&lt;br&gt;I artikeln anges i sju punkter all den information som skall finnas&lt;br&gt;med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljföreskrifter av detta slag bör enligt min mening inte tas in i&lt;br&gt;den svenska lagen. I lagen bör i stället tas in en mindre detaljerad&lt;br&gt;bestämmelse om innehållet i informationen. Detaljregleringen i&lt;br&gt;EG-direktivet kan dock komma att kräva preciseringar genom&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter. Det får ankomma på regeringen, Konsu-&lt;br&gt;mentverket eller någon annan myndighet som regeringen utser att&lt;br&gt;utfärda sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås en bestämmelse (5 § första stycket) enligt&lt;br&gt;vilken viss närmare angiven information skall finnas i kataloger och&lt;br&gt;broschyrer jämte &amp;quot;annan information som är väsentlig för&lt;br&gt;konsumenten&amp;quot;. Lagrådet menar att detta förslag - liksom förslagen i&lt;br&gt;6 § andra stycket och 8 § första stycket - utgår från att möjligheterna&lt;br&gt;att komplettera lagens regler genom verkställighetsföreskrifter är mera&lt;br&gt;vidsträckta än vad 8 kap. 13 § regeringsformen medger. För att&lt;br&gt;regeringen skall ha normgivningsmakt enligt detta stadgande måste&lt;br&gt;enligt lagrådet krävas att tillräckligt vägledande bestämmelser i den&lt;br&gt;av riksdagen stiftade lagen drar upp ramen för regeringens&lt;br&gt;förordningsmakt. I lagrådets förslag innehåller därför 5 § - liksom 6&lt;br&gt;och 8 §§ &amp;nbsp;- mer detaljerade bestämmelser än förslaget i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar lagrådets uppfattning att stadgandet i 8 kap. 13 §&lt;br&gt;regeringsformen förutsätter att en lag som skall kompletteras med&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter måste dra upp ramen för regeringens&lt;br&gt;förordningsmakt genom tillräckligt vägledande bestämmelser. Vad&lt;br&gt;som därvid är tillräckligt vägledande kan vara föremål för delade&lt;br&gt;meningar. Med den lösning som lagrådet föreslår råder det inte någon&lt;br&gt;tvekan om att regleringen håller sig väl inom ramen för&lt;br&gt;grundlagsstadgandet. Bestämmelserna i 5 § första stycket bör därför&lt;br&gt;utformas så som lagrådet föreslagit. Detsamma gäller 6 § andra&lt;br&gt;stycket och - med ett mindre undantag - 8 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om innehållet i tryckta skrifter aktualiserar frågan om&lt;br&gt;bestämmelserna kan komma i konflikt med tryckfriheten. Tryck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frihetsförordningen skyddar emellertid bara tryckfriheten som en art Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;av yttrandefrihet och omfattar därför inte framställningar av rent&lt;br&gt;kommersiell natur (se prop. 1973:123 s. 39-42 med hänvisningar samt&lt;br&gt;NJA 1975 s. 589, NJA 1977 s. 751 och NJA 1979 s. 602). Det kan&lt;br&gt;därmed inte råda någon tvekan om att föreskrifter om innehållet i&lt;br&gt;kataloger och broschyrer får utfärdas i allmän lag utan hinder av&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid tänkbart att en katalog eller en broschyr innehåller&lt;br&gt;avsnitt som inte är av rent kommersiell natur och som därför skyddas&lt;br&gt;av tryckfriheten. Sådana delar av de tryckta skrifterna träffas inte av&lt;br&gt;de nu diskuterade föreskrifterna om innehållet i kataloger och&lt;br&gt;broschyrer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.2 andra stycket i direktivet innehåller en regel om att&lt;br&gt;uppgifter i broschyrer är bindande för &amp;quot;arrangören eller återförsälja-&lt;br&gt;ren&amp;quot;. Ändringar får dock göras, om det uttryckligen framgår av&lt;br&gt;broschyren att det får ske och om resenären dessutom före avtalet har&lt;br&gt;klart informerats om ändringarna. Vidare får ändringar göras senare,&lt;br&gt;om avtalsparterna kommer överens om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sistnämnda regeln gäller i svensk rätt enligt allmänna avtals-&lt;br&gt;rättsliga principer och behöver inte tas in i lagen. I övrigt bör&lt;br&gt;bestämmelserna överföras till den svenska lagen väsentligen oföränd-&lt;br&gt;rade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget skall direktivets regler införlivas bl.a.&lt;br&gt;genom att det föreskrivs att uppgifterna i kataloger och broschyrer är&lt;br&gt;bindande &amp;quot;för arrangören och återförsäljaren&amp;quot;. Några remissinstanser&lt;br&gt;kritiserar den regeln och menar att återförsäljaren inte kan vara&lt;br&gt;bunden av uppgifter i kataloger och broschyrer, som i praktiken&lt;br&gt;arrangören ensam står bakom. Svea hovrätt påpekar vidare att&lt;br&gt;bestämmelsen, såvitt den handlar om avtalsrättslig bundenhet, strider&lt;br&gt;mot regeln att återförsäljaren är ansvarig gentemot resenären endast&lt;br&gt;när han är part i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner kritiken mot promemorieförslaget i denna del befogad.&lt;br&gt;Endast arrangören bör ansvara för uppgifter i kataloger och bro-&lt;br&gt;schyrer. I specialmotiveringen diskuteras vad ansvaret omfattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4.1 finns regler om skyldighet för &amp;quot;arrangören eller&lt;br&gt;återförsäljaren&amp;quot; att dels innan avtal ingås tillhandahålla allmän&lt;br&gt;information om bl.a. pass- och visumkrav för &amp;quot;medborgare i den eller&lt;br&gt;de medlemsstater som berörs&amp;quot;, dels lämna viss noggrant preciserad&lt;br&gt;information i god tid före resans start. Det sägs att informationen&lt;br&gt;skall ges skriftligt eller på något annat lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den information om pass- och visumkrav som skall lämnas behöver&lt;br&gt;alltså, som direktivet får tolkas, bara avse bestämmelser som gäller&lt;br&gt;för medborgare i EG-länder. Med EES-avtalet utvidgas skyldigheten&lt;br&gt;till att omfatta de bestämmelser som gäller för medborgare i EG- och&lt;br&gt;EFTA-länderna. I promemorieförslaget begränsas dock inte skyl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digheten på detta sätt utan görs generell. Enligt promemorian kan det Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;inte anses förenligt med svensk rättstradition att utan starka skäl göra&lt;br&gt;skillnad mellan människor av olika nationaliteter, varför detta bör&lt;br&gt;undvikas så långt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget utsätts för häftig kritik från vissa remissinstanser, särskilt&lt;br&gt;företrädarna för resebranschen. Det invänds att uppgifter om pass-&lt;br&gt;och visumkrav ofta är komplicerade och svåra att över huvud taget få&lt;br&gt;fram, varför det skulle medföra orimligt mycket arbete att uppfylla en&lt;br&gt;informationsskyldighet enligt promemorieförslaget. Det framhålls&lt;br&gt;vidare att den föreslagna skyldigheten går avsevärt längre än de krav&lt;br&gt;om ställs i de Allmänna Resevillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har förståelse för invändningarna. Det krävs uppenbarligen&lt;br&gt;omfattande insatser av arrangören för att hålla reda på reglerna om&lt;br&gt;pass och visum för alla nationaliteter som kan bli aktuella. Bestäm-&lt;br&gt;melserna är inte sällan komplicerade och särbestämmelser kan gälla&lt;br&gt;för många länder. Bestämmelserna förändras också från tid till annan.&lt;br&gt;Det kan inte anses orimligt att resenärerna själva undersöker sina&lt;br&gt;möjligheter att komma in i det land dit resan går och skaffar sig&lt;br&gt;kunskap om vad som därvid fordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är därför inte beredd att föreslå en så långtgående informa-&lt;br&gt;tionsskyldighet som promemorieförslaget innebär. I stället bör&lt;br&gt;skyldigheten i fråga om pass och visum begränsas på det sätt som&lt;br&gt;skett i EG-direktivet. Att skyldigheten omfattar medborgare i&lt;br&gt;EES-området kan på sitt sätt sägas stämma med en av EES-avtalets&lt;br&gt;grundtankar, den om fri rörlighet för människor inom det Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i direktivet om information som skall lämnas före resans&lt;br&gt;start bör tas in i den svenska lagen i princip oförändrade. De bör&lt;br&gt;emellertid i lagen utformas på ett mindre detaljerat sätt än i direktivet&lt;br&gt;och i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag (se ovan). Med&lt;br&gt;EG-direktivets uttryck &amp;quot;minor&amp;quot; torde dock få förstås underårig, dvs.&lt;br&gt;en person under 18 år. Liksom i fråga om information i kataloger och&lt;br&gt;broschyrer kan det komma att krävas preciseringar i&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter. Det får ankomma på regeringen,&lt;br&gt;Konsumentverket eller någon annan myndighet som regeringen utser&lt;br&gt;att utfärda sådana föreskrifter .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser efterlyser uttryckliga regler om vem eller vilka&lt;br&gt;som ansvarar för den information som skall lämnas enligt de nu&lt;br&gt;diskuterade reglerna. Promemorians utläggning i denna fråga (s. 37)&lt;br&gt;kritiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet sägs inte vem som bär ansvaret för att information&lt;br&gt;lämnas på föreskrivet sätt. Det hindrar självfallet inte att sådana regler&lt;br&gt;införs i den svenska lagen. Att på det sättet klargöra ansvarsförhållan-&lt;br&gt;dena har ett värde, eftersom det inte är alldeles givet vad som annars&lt;br&gt;skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgifter som lämnas i kataloger och broschyrer bör&lt;br&gt;arrangören själv bära ansvaret. Återförsäljaren har ofta inget med&lt;br&gt;dessa trycksaker att göra. På samma sätt som han inte bör vara&lt;br&gt;bunden av de utfästelser som där lämnas bör han inte heller åläggas&lt;br&gt;något ansvar för innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör återförsäljaren, tillsammans med arrangören, ha ett&lt;br&gt;ansvar för de uppgifter som skall lämnas till resenären innan avtal&lt;br&gt;träffas och inför resan (6 § i promemorieförslaget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller inte några regler om påföljder när reglerna&lt;br&gt;om information inte följs. För svensk rätts del finns i marknads-&lt;br&gt;föringslagen en etablerad rättslig ordning för att åstadkomma att&lt;br&gt;konsumenten får sådan information som anses väsentlig för honom.&lt;br&gt;Lagens informationsregler bör lämpligen kopplas till denna ordning&lt;br&gt;genom en särskild regel (jfr 8 § konsumentkreditlagen, 1992:830). I&lt;br&gt;specialmotiveringen beskrivs närmare vad regleringen innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: EG-direktivets regler om formerna för och inne-&lt;br&gt;hållet i avtalet skall tas över i den svenska lagen. I enlighet&lt;br&gt;härmed skall införas bestämmelser om bl.a. att alla avtalsvillkor&lt;br&gt;skall anges i en skriftlig handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer väsentligen med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser föreslår kompletteringar&lt;br&gt;till de föreslagna bestämmelserna. I övrigt görs inga erinringar utom&lt;br&gt;beträffande lagtekniska frågor och detaljer (se promemorian s. 38 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Direktivet innehåller i artikel 4.2 regler&lt;br&gt;om hur reseavtalet skall utformas och vad det skall innehålla. Alla&lt;br&gt;avtalsvillkor skall anges skriftligen eller på något motsvarande sätt&lt;br&gt;som är begripligt och tillgängligt för resenären. Denne skall få del&lt;br&gt;av villkoren innan avtal träffas och skall dessutom få en egen kopia&lt;br&gt;av villkoren. Bland avtalsvillkoren skall ingå vissa preciserade&lt;br&gt;uppgifter om resan, t.ex. resmål, detaljer om inkvarteringen, tidsplan,&lt;br&gt;pris, betalningsordning osv. Slutligen sägs (punkt c) att reglerna inte&lt;br&gt;får hindra &amp;quot;sena&amp;quot; beställningar eller avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet är det, som framgår av vad jag nyss anfört, inte&lt;br&gt;nödvändigt att avtalsvillkoren tas in i en skriftlig handling. De kan&lt;br&gt;också anges på något motsvarande begripligt och för resenären&lt;br&gt;tillgängligt sätt (&amp;quot;such other form as is comprehensible and accessible&lt;br&gt;to the consumer&amp;quot;). Av ett uttalande (&amp;quot;statement&amp;quot;) till EG-rådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;protokoll framgår att det som avses härmed är överföring av data via Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;television eller något annat elektroniskt medel. För resenären är det&lt;br&gt;emellertid av stor betydelse att ha avtalsvillkoren lätt tillgängliga så&lt;br&gt;att han vid behov kan studera dem, exempelvis under resan och om&lt;br&gt;någon tvistefråga aktualiseras. Det bör därför krävas att avtals-&lt;br&gt;villkoren framgår av en skriftlig handling och att resenären får ett&lt;br&gt;eget exemplar av handlingen. En sådan reglering strider inte mot&lt;br&gt;direktivet, eftersom reglerna som tidigare sagts får göras förmånligare&lt;br&gt;för resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet krävs inte att parterna skall skriva under handlingen.&lt;br&gt;Inte heller i den svenska lagen bör uppställas något sådant krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljerade föreskrifter finns alltså i direktivet om innehållet i&lt;br&gt;avtalet. Föreskrifterna finns i en bilaga till direktivet - vartill hänvisas&lt;br&gt;i artikel 4.2 a - i form av en uppräkning av sådana uppgifter som&lt;br&gt;alltid skall finnas med. Inte bara uppgifter som har karaktär av&lt;br&gt;avtalsvillkor anges i uppräkningen utan även bl.a. &amp;quot;namn och adress&lt;br&gt;för arrangören, återförsäljaren och, när det är lämpligt, försäkrings-&lt;br&gt;bolaget&amp;quot;. Den skriftliga handlingen skall alltså också innehålla viss&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen bör anges att alla avtalsvillkor skall finnas med i den&lt;br&gt;skriftliga handlingen. Men för att lagen skall uppfylla direktivets krav&lt;br&gt;måste den också innehålla föreskrifter om att arrangören skall se till&lt;br&gt;att avtalet innehåller uttryckliga villkor i de hänseenden som anges i&lt;br&gt;direktivet samt att den skriftliga handlingen dessutom innehåller de&lt;br&gt;övriga uppgifter som krävs enligt direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De detaljerade föreskrifter som direktivet innehåller bör inte tas in&lt;br&gt;i lagen. Bestämmelserna bör i stället utformas i något mera allmänna&lt;br&gt;termer. Som jag sagt tidigare (avsnitt 2.4) anmärker Lagrådet på&lt;br&gt;lagrådsremissens förslag i denna del. I enlighet med vad jag tidigare&lt;br&gt;har anfört (avsnitt 2.4) bör bestämmelserna utformas på det sätt som&lt;br&gt;Lagrådet föreslagit. Det bör dock inte föreskrivas att arrangören skall&lt;br&gt;se till att avtalet innehåller ett uttryckligt villkor om möjligheten av&lt;br&gt;prisändringar. En sådan föreskrift stämmer inte väl överens med de&lt;br&gt;regler som bör gälla om förutsättningarna för att arrangören skall ha&lt;br&gt;rätt att höja priset (11 §, se avsnitt 2.7.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även här kan EG-direktivets detaljföreskrifter komma att kräva&lt;br&gt;ytterligare preciseringar genom verkställighetsföreskrifter (jfr avsnitt&lt;br&gt;2.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras (s. 41) om de föreskrifter i den nämnda&lt;br&gt;bilagan till direktivet som innehåller krav på viss information borde,&lt;br&gt;närmast av lagtekniska skäl, tas in bland övriga regler om&lt;br&gt;information. Promemorians slutsats är dock att detta leder till&lt;br&gt;svårigheter och att i stället den uppdelning som gjorts i direktivet bör&lt;br&gt;tillämpas även i lagen om paketresor. Jag har inte funnit anledning till&lt;br&gt;någon annan bedömning i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare varit inne på skall resenären, enligt direktivet Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;(artikel 4.2 b), innan avtal träffas få del av de avtalsvillkor och den&lt;br&gt;information som skall tas in i den skriftliga handlingen. Men det sägs&lt;br&gt;inte något om på vilket sätt resenären skall få del av avtalsvillkoren.&lt;br&gt;Följaktligen kan detta, enligt direktivet, ske exempelvis per telefon.&lt;br&gt;Det exemplar av den skriftliga handlingen som skall överlämnas till&lt;br&gt;resenären behöver, enligt direktivet, inte lämnas innan avtal träffas.&lt;br&gt;Den kan således, enligt direktivet, exempelvis sändas per post.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att dessa regler skall införlivas med svensk&lt;br&gt;rätt med endast det tillägget att konsumenten skall få del av avtals-&lt;br&gt;villkoren &amp;quot;på lämpligt sätt&amp;quot;. Enligt promemorian är det väsentliga för&lt;br&gt;konsumenten att han får del av villkoren på ett sådant sätt att han&lt;br&gt;förstår dem och kan lägga dem till grund för sitt beslut att köpa eller&lt;br&gt;inte köpa paketresan. Han skall inte behöva drabbas av obehagliga&lt;br&gt;överraskningar i efterhand. Själva avtalet bör, enligt promemorian,&lt;br&gt;kunna träffas på telefon, varför det inte bör krävas att konsumenten&lt;br&gt;före avtalet får del av villkoren i en skriftlig handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En remissinstans menar att det är motsägelsefullt att kräva en&lt;br&gt;skriftlig handling, om det inte samtidigt ställs krav på att resenären&lt;br&gt;måste få del av handlingen innan avtal träffas. Jag kan inte finna&lt;br&gt;denna anmärkning befogad. Inför avtalet är det viktigaste för&lt;br&gt;resenären att han får god och ändamålsenlig information. Visserligen&lt;br&gt;är det på många sätt en fördel - och oftast dessutom mest praktiskt för&lt;br&gt;näringsidkaren - om detta sker genom överlämnande av en handling.&lt;br&gt;Men av praktiska skäl bör det inte ställas upp något krav på detta i&lt;br&gt;lagen. En annan sak är att resenären i rimlig tid efter att avtalet&lt;br&gt;träffats bör få tillgång till det i skrift. Jag hänvisar till vad jag tidigare&lt;br&gt;anfört härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som sägs i promemorian är det ändamålsenligt att föreskriva att&lt;br&gt;resenären före avtalet skall få del av den skriftliga handlingen &amp;quot;på&lt;br&gt;lämpligt sätt&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om formerna för avtalet och dess innehåll skall enligt&lt;br&gt;direktivet inte hindra beställningar eller avtal &amp;quot;i sista minutenDenna&lt;br&gt;regel införlivas i promemorieförslaget med den svenska lagen genom&lt;br&gt;en undantagsbestämmelse (8 § tredje stycket). Innebörden är att&lt;br&gt;resenären inte behöver få del av avtalsvillkor eller information före&lt;br&gt;avtalet i de fall då avtal träffas &amp;quot;omedelbart före avresan&amp;quot;. Inte heller&lt;br&gt;behöver han då få någon egen kopia av den skriftliga handlingen. Alla&lt;br&gt;remissinstanser har godtagit denna regel och den bör tas in i lagen.&lt;br&gt;Som en remissinstans föreslagit bör dock undantaget utsträckas något&lt;br&gt;i tiden, vilket kan ske genom att &amp;quot;omedelbart före avresan&amp;quot; ersätts&lt;br&gt;med &amp;quot;kort före avresan&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i direktivet inte någon bestämmelse om påföljd för det&lt;br&gt;fallet att formföreskrifterna inte iakttas. Det är oklart om avsikten&lt;br&gt;varit att detta skall medföra att avtalet blir helt eller delvis ogiltigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller om det bara är fråga om en ordningsföreskrift, möjligen med Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;viss bevisverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppenbarligen skulle det vara mycket opraktiskt om avtalet ansågs&lt;br&gt;ogiltigt därför att kravet på skriftlig form inte iakttagits. I många fall&lt;br&gt;upptäcks kanske inte ett sådant formfel förrän resan påbörjats, ibland&lt;br&gt;inte förrän den avslutats. Att då anse avtalet ogiltigt är inte rimligt.&lt;br&gt;Men inte heller om formfelet upptäcks före avresan är det lämpligt att&lt;br&gt;anse avtalet ogiltigt. Att arrangören, mot resenärens vilja, skulle få&lt;br&gt;genomdriva att avtalet är ogiltigt kan naturligtvis inte komma i fråga.&lt;br&gt;Men det är inte heller rimligt med en &amp;quot;haltande bundenhet&amp;quot; på så sätt&lt;br&gt;att arrangören är bunden av avtalet, medan resenären kan välja om&lt;br&gt;han skall fullfölja det eller inte. En sådan regel kan leda till ett&lt;br&gt;komplicerat rättsläge och skulle under alla förhållanden behöva&lt;br&gt;kompletteras med föreskrifter om resenärens skyldighet att vid någon&lt;br&gt;tidpunkt klargöra för arrangören hur han avser att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skulle det innebära en anmärkningsvärd särbehandling av&lt;br&gt;reseavtal, jämfört med andra konsumenträttsliga avtal, om just dessa&lt;br&gt;skulle bli ogiltiga på grund av bristande skriftform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan mot bakgrund av det sagda inte antas att bestämmelsen i&lt;br&gt;direktivet om skriftlig form skall tolkas på så sätt att avtalet blir&lt;br&gt;ogiltigt - helt eller delvis - om formkravet inte iakttagits. I stället får&lt;br&gt;regeln ses som en ordningsföreskrift som i princip är utan sanktion.&lt;br&gt;Enligt promemorieförslaget bör den utformas på det sättet också i den&lt;br&gt;svenska lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser föreslår att bestämmelserna kompletteras -&lt;br&gt;liksom reglerna om informationsskyldighet (avsnitt 2.4) - med en&lt;br&gt;föreskrift om att marknadsföringslagens regler skall gälla om&lt;br&gt;formföreskrifterna inte iakttas. Jag är dock inte beredd att föreslå en&lt;br&gt;sådan regel. Föreskriften om att avtalsvillkoren skall framgå av en&lt;br&gt;skriftlig handling har inte med marknadsföring att göra och marknads-&lt;br&gt;föringslagens regelsystem bör inte utsträckas för långt. Det står också&lt;br&gt;klart, som sägs i promemorian, att föreskriften om skriftlig form får&lt;br&gt;betydelse vid den tillsyn som Konsumentverket föreslås utöva. Vidare&lt;br&gt;är det givet att näringsidkaren kan komma att stå sämre i bevishän-&lt;br&gt;seende i fråga om uppgifter som inte tas in i en skriftlig handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser önskar att reglerna kompletteras med bl.a.&lt;br&gt;bestämmelser om vad som skall anses ingå i avtalet mellan parterna&lt;br&gt;och när avtal skall anses träffat. Sådana frågor är dock av allmän&lt;br&gt;avtalsrättslig karaktär och bör inte regleras i en lag som avser en&lt;br&gt;speciell avtalstyp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Överlåtelse av resan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Liksom enligt direktivet skall resenären ha rätt att&lt;br&gt;överlåta resan. Överlåtelse skall dock få ske bara till den som&lt;br&gt;uppfyller alla villkor för att få delta i resan. För att ha rätt att&lt;br&gt;överlåta resan skall resenären i skälig tid före avresan underrätta&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt. Överlåtaren och&lt;br&gt;förvärvaren skall vara solidariskt ansvariga för vad som återstår&lt;br&gt;att betala och för extra kostnader som uppkommer på grund av&lt;br&gt;överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Enligt promemorieförslaget är det inte ett&lt;br&gt;villkor för rätt att överlåta paketresan att resenären underrättat&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren. I övrigt överensstämmer förslaget&lt;br&gt;med mitt (se promemorian s. 41 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser påpekar att det i fråga&lt;br&gt;om paketresor som går med reguljärflyg måste vara ett villkor för&lt;br&gt;överlåtelserätten att internationella bestämmelser om flygtrafik inte&lt;br&gt;lägger hinder i vägen. Ett par remissinstanser anser att resenären inte&lt;br&gt;bör få överlåta paketresan, om han inte viss tid före avresan under-&lt;br&gt;rättat arrangören om sin avsikt. Konsumentverket riktar invändningar&lt;br&gt;mot regeln om solidariskt ansvar för överlåtaren och förvärvaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Resenären har enligt direktivet (artikel&lt;br&gt;4.3) rätt att överlåta resan, om han är förhindrad att delta i den. Han&lt;br&gt;måste dock överlåta den till någon som uppfyller alla villkor för att&lt;br&gt;få delta i resan. Härmed torde avses exempelvis sådana fall då resan&lt;br&gt;är förbehållen en viss ålders- eller yrkeskategori. Det kan också vara&lt;br&gt;fråga om att förvärvaren skall uppfylla visumkrav o.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet skall resenären vidare, innan han överlåter resan,&lt;br&gt;ge arrangören besked om sin avsikt i skälig tid före avresan. Han är&lt;br&gt;tillsammans med förvärvaren solidariskt ansvarig för vad som kan&lt;br&gt;återstå att betala för resan och för eventuella merkostnader som&lt;br&gt;uppkommer med anledning av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget skall dessa regler tas in i lagen om&lt;br&gt;paketresor, dock med den skillnaden att överlåtelse får ske även om&lt;br&gt;resenären inte är förhindrad att själv delta. I motiven uttalas att det&lt;br&gt;vanligen inte torde förekomma några villkor som förvärvaren måste&lt;br&gt;uppfylla för att få överta paketresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla remissinstanser godtar att resenären får en i princip fri rätt att&lt;br&gt;överlåta resan. Men flera invänder att det inte kan föreligga någon&lt;br&gt;fri överlåtelserätt när transporten sker i form av en reguljär flygresa,&lt;br&gt;eftersom det då finns internationella flygtrafikregler som i princip&lt;br&gt;förbjuder överlåtelse av flygbiljetter. Det måste därför i sådana fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt vad flera har framhållit, vara ett &amp;quot;villkor för resan&amp;quot; att Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;flygbolaget godtar överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella flygregler är till för att främja flygsäkerhet, förhindra&lt;br&gt;terroristattacker m.m. Självfallet kan inte överlåtelserätten utformas&lt;br&gt;på ett sätt som gör att den kommer i strid med dessa regler. Jag anser&lt;br&gt;därför, liksom remissinstanserna, att det måste ses som ett sådant&lt;br&gt;villkor som lagen åsyftar att föreskrifter som gäller för transportmed-&lt;br&gt;let i fråga inte lägger hinder i vägen för överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om andra tjänster kan det ibland vara ett relevant&lt;br&gt;&amp;quot;villkor för att få delta i resan&amp;quot; - som en remissinstans varit inne på&lt;br&gt;- att en underleverantör godkänner överlåtelsen. Jag återkommer till&lt;br&gt;denna fråga i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa transportmedel finns i lag bestämmelser om begräns-&lt;br&gt;ningar i rätten att överlåta bokningar. En särskild fråga är hur sådana&lt;br&gt;regler kommer att förhålla sig till en lagstadgad rätt att fritt överlåta&lt;br&gt;paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjölagen innehåller sådana bestämmelser i 177 §:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser befordringsavtalet bestämd person, får denne inte överlåta sin&lt;br&gt;rätt enligt avtalet till någon annan. Sedan resan har påbörjats får&lt;br&gt;överlåtelse inte äga rum, även om avtalet inte avser bestämd person.&lt;br&gt;Bestämmelserna - som är dispositiva - har till syfte främst att&lt;br&gt;förebygga att rabattering av biljettpriser berövas sin mening genom&lt;br&gt;överlåtelse, t.ex. vid utnyttjande av säsongbiljett (prop. 1973:137&lt;br&gt;s. 136 och SOU 1971:90 s. 40). De har tillkommit i nordiskt&lt;br&gt;samarbete men synes sakna motsvarighet i övriga EES-länders&lt;br&gt;lagstiftning. När bestämmelserna tillkom uttryckte den svenske lagstif-&lt;br&gt;taren för sin del tvivel om deras värde men hänvisade till övriga&lt;br&gt;nordiska länders uppfattning att bestämmelserna var motiverade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införlivas EG-direktivets regler om överlåtelserätt med svensk rätt,&lt;br&gt;uppkommer en lagkonflikt för vissa fall, om bestämmelserna i 177 §&lt;br&gt;sjölagen samtidigt behålls oförändrade. Direktivet om paketresor&lt;br&gt;lämnar emellertid inte något utrymme för lagstadgade inskränkningar&lt;br&gt;i överlåtelserätten för vissa transportslag. Det bör därför enligt min&lt;br&gt;mening införas en särskild bestämmelse i sjölagen med innebörd att&lt;br&gt;begränsningarna i 177 § inte gäller när lagen om paketresor är&lt;br&gt;tillämplig på reseavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i järnvägstrafiklagstiftningen finns bestämmelser som&lt;br&gt;begränsar överlåtelserätten. Artikel 11 § 5 i &amp;quot;Enhetliga rättsregler för&lt;br&gt;avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods&amp;quot;&lt;br&gt;(CIV) innehåller:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat anges i de internationella tarifferna, får en biljett&lt;br&gt;överlåtas, om den inte är utställd på en namngiven person och resan&lt;br&gt;inte har börjat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna gäller, enligt lagen (1985:193) om internationell&lt;br&gt;järnvägstrafik, som svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 62 i CIV finns emellertid en undantagsbestämmelse av Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;innebörd att vad som föreskrivs i CIV inte gäller i den mån det&lt;br&gt;strider mot de bestämmelser som vissa stater meddelar för trafiken&lt;br&gt;mellan sig vid tillämpningen av särskilda fördrag. Fördraget om den&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen nämns som exempel. Undan-&lt;br&gt;tagsbestämmelsen innebär bl.a. att EG-direktivets regel om rätt att&lt;br&gt;överlåta paketresor gäller - i den mån en regelkonflikt uppkommer -&lt;br&gt;framför den citerade regeln om begränsningar i överlåtelserätten. Till&lt;br&gt;följd av EES-avtalet gäller motsvarande företrädesordning även för&lt;br&gt;Sveriges del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna på järnvägstrafikens område kommer därför inte i&lt;br&gt;konflikt med en regel om överlåtelserätt i lagen om paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte några motsvarande regler om inskränkningar i&lt;br&gt;överlåtelserätten i lufttrafik- eller vägtrafiklagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian skall resenären i rimlig tid före avresan&lt;br&gt;underrätta arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt att överlåta&lt;br&gt;resan. Men detta är enligt promemorieförslaget inte något villkor för&lt;br&gt;att han skall få utnyttja överlåtelserätten. Ett par remissinstanser&lt;br&gt;invänder mot detta och menar att en underrättelse viss tid före avresan&lt;br&gt;bör vara ett nödvändigt villkor. De hänvisar därvid särskilt till&lt;br&gt;säkerheten vid flygresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser invändningen välgrundad. Arrangören måste ges tid att&lt;br&gt;kontrollera om överlåtelsen möter något hinder samt att vidta vissa&lt;br&gt;praktiska åtgärder, exempelvis ändra i bokningslistor. Inte minst de&lt;br&gt;säkerhetskrav som måste ställas, särskilt vid flygresor, gör det&lt;br&gt;olämpligt att resenären fritt kan överlåta resan i sista stund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med direktivet bör det därför föreskrivas som ett villkor att&lt;br&gt;resenären i skälig tid före avresan underrättar arrangören eller&lt;br&gt;återförsäljaren om sin avsikt. För de fall då resenären får förhinder&lt;br&gt;så sent att han på grund av detta villkor inte kan överlåta resan, är&lt;br&gt;han hänvisad till de möjligheter som finns att teckna s.k. avbeställ-&lt;br&gt;ningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i promemorian är det knappast behövligt, eller ens&lt;br&gt;ändamålsenligt, att resenären skall få överlåta resan bara när han själv&lt;br&gt;är förhindrad att delta. Remissinstanserna har inte några invändningar&lt;br&gt;mot promemorians förslag att något sådant villkor inte skall gälla.&lt;br&gt;Även jag godtar promemorieförslaget om en från direktivet avvikande&lt;br&gt;regel i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget föreskriver, liksom direktivet, att överlåtaren&lt;br&gt;och förvärvaren är solidariskt ansvariga gentemot den andra parten&lt;br&gt;för vad som återstår att betala för resan och för extra kostnader som&lt;br&gt;kan uppkomma på grund av överlåtelsen. Konsumentverket invänder&lt;br&gt;att det inte finns någon anledning att införa ett sådant solidariskt&lt;br&gt;ansvar. En allmän grundsats är emellertid att en gäldenär inte får&lt;br&gt;överlåta sina förpliktelser utan borgenärens medgivande. En rätt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resenären att överlåta resan bör utformas på ett sådant sätt att den blir Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;förenlig med denna grundsats. Eftersom resenären i princip fritt kan&lt;br&gt;välja vem han skall överlåta resan till, är det rimligt att han får ta ett&lt;br&gt;ansvar för förvärvarens förmåga och vilja att betala. Arrangören bör&lt;br&gt;därför ges det ekonomiska skydd som det innebär att överlåtaren även&lt;br&gt;efter överlåtelsen är ansvarig för de ekonomiska förpliktelserna i&lt;br&gt;avtalet. Detta ansvar bör överlåtaren bära solidariskt med förvärvaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare rimligt att, som föreskrivs i direktivet, det solidariska&lt;br&gt;ansvaret gäller även för merkostnader som uppkommer på arrangörs-&lt;br&gt;sidan med anledning av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Ändringar av pris m.m. före avresan&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.7.1 Ändringar i avtalsvillkoren i allmänhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Överenskomna avtalsvillkor skall få ändras till&lt;br&gt;resenärens nackdel endast om det framgår tydligt i avtalet att detta&lt;br&gt;får ske. För prishöjningar skall, i enlighet med direktivets regel,&lt;br&gt;vissa ytterligare villkor gälla. Det skall bl.a. framgå tydligt av&lt;br&gt;avtalet hur det nya priset skall fastställas. Ett villkor om prisänd-&lt;br&gt;ringar skall inte få vara ensidigt till konsumentens nackdel. Under&lt;br&gt;de sista 20 dagarna före avtalad avresedag skall prishöjningar inte&lt;br&gt;få ske över huvud taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer väsentligen med mitt&lt;br&gt;förslag (se promemorian s. 42 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konsumentverket anser att prishöjningsrätten&lt;br&gt;bör inskränkas ytterligare. I övrigt godtar remissinstanserna förslaget&lt;br&gt;i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Direktivet innehåller inte någon allmän&lt;br&gt;regel om arrangörens rätt att göra ändringar i de avtalade villkoren.&lt;br&gt;Däremot finns, i artikel 4.4, särskilda bestämmelser om ändringar av&lt;br&gt;priset efter att avtal ingåtts. I den preliminära svenska översättningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- med en mindre ändring som gjorts här - lyder bestämmelserna:&lt;br&gt;&amp;quot;a) Det avtalade priset får inte ändras såvida inte avtalet uttryckligen&lt;br&gt;medger en ändring uppåt eller nedåt och exakt anger hur prisänd-&lt;br&gt;ringen skall beräknas. Därvid får beaktas endast variationer i:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- transportkostnader, inklusive bränslekostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skatter och avgifter för vissa tjänster, t.ex. landningsskatter eller&lt;br&gt;start- och landningsavgifter i hamnar eller på flygplatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de växlingskurser som används i samband med det resepaket det&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Prishöjning får inte ske senare än 21 dagar före avresan.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorieförslaget tas dessa bestämmelser in i den svenska Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;lagen utan några ändringar i sak, varvid det uttryckligen anges att ett&lt;br&gt;villkor om ändring av priset inte får vara ensidigt till resenärens&lt;br&gt;nackdel. I fråga om växelkursförändringar anges det i den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen (12 §) att endast förändringar som påverkar arrangörens&lt;br&gt;kostnader för resan får åberopas som skäl för en prishöjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket menar att arrangören bör ha rätt att kompensera&lt;br&gt;sig för kostnadsökningar endast i den mån ökningen inte kunde&lt;br&gt;förutses när avtalet ingicks. Vidare menar Konsumentverket att de&lt;br&gt;Allmänna Resevillkorens bestämmelser om ökade kostnader för&lt;br&gt;bränsle eller valuta borde tas in i lagen. Enligt min mening finns det&lt;br&gt;dock inte skäl att avvika från direktivet på dessa punkter. Jag hänvisar&lt;br&gt;till vad jag anfört om de allmänna utgångspunkterna för införlivande&lt;br&gt;av EG-direktivet (se avsnitt 2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt godtas promemorieförslaget i sak av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också jag ställer mig bakom förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bestämmelserna skall bli mer lättbegripliga bör det dock -&lt;br&gt;som flera remissinstanser också varit inne på - göras vissa lagtekniska&lt;br&gt;justeringar i promemorieförslaget. Därvid bör det för tydlighets skull&lt;br&gt;införas en uttrycklig regel som gäller för alla slags villkorsändringar.&lt;br&gt;I regeln bör anges att ändringar får göras endast om det framgår&lt;br&gt;tydligt i avtalet att det är tillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller prisändringar finns i järnvägstrafiklagstiftningen&lt;br&gt;bestämmelser som avviker från den regel som jag här föreslagit&lt;br&gt;(lagen, 1985:193, om internationell järnvägstrafik, Bihang A,&lt;br&gt;artikel 5 § 4). Som jag redogjort för tidigare (avsnitt 2.6) gäller&lt;br&gt;emellertid de ifrågavarande konventionsbundna reglerna på järnvägs-&lt;br&gt;området bara i den mån de inte strider mot bestämmelser som vissa&lt;br&gt;stater meddelar för trafiken mellan sig vid tillämpningen av särskilda&lt;br&gt;fördrag. Fördraget om den Europeiska ekonomiska gemenskapen och&lt;br&gt;EES-avtalet är exempel på sådana fördrag. Det betyder att reglerna&lt;br&gt;om prishöjningar i EG-direktivet om paketresor gäller, i den mån de&lt;br&gt;är tillämpliga på samma avtal, framför de enhetliga järn vägstrafikreg-&lt;br&gt;lerna. Det synes inte erforderligt att i lagen särskilt erinra om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.7.2 Ändringar som är väsentligt till resenärens nackdel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Resenären skall ha rätt att frånträda avtalet, dels om&lt;br&gt;arrangören avser att bryta avtalet och avtalsbrottet är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för resenären, dels om avtalsvillkoren ändras väsentligt&lt;br&gt;till resenärens nackdel. Avser arrangören att bryta mot avtalet,&lt;br&gt;eller vill han ändra villkoren, skall han underrätta resenären&lt;br&gt;snarast och därvid lämna besked om rätten för denne att frånträda&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om resenären frånträder avtalet, skall han ha rätt till en&lt;br&gt;ersättningsresa av likvärdig eller högre kvalitet. Detsamma skall&lt;br&gt;i regel gälla när arrangören ställer in resan. Avstår resenären från&lt;br&gt;ersättningsresa, skall han få tillbaka vad han har betalat. Resenä-&lt;br&gt;ren skall också ha rätt till skadestånd, om det är skäligt. Ar-&lt;br&gt;rangörens skadeståndsansvar för att en resa ställts in skall preci-&lt;br&gt;seras på samma sätt som i bl.a. konsumentköplagen (kontroll-&lt;br&gt;ansvar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se&lt;br&gt;promemorians. 43 f.). Särskilda regler om anteciperat kontraktsbrott&lt;br&gt;saknas dock.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En remissinstans anser att resenären bör ha rätt&lt;br&gt;att häva avtalet endast om han underrättar arrangören eller återförsäl-&lt;br&gt;jaren inom viss tid om sin önskan att häva avtalet. Åtskilliga&lt;br&gt;påpekanden görs, främst från lagteknisk synpunkt, rörande de&lt;br&gt;lösningar som valts i promemorian. I sak godtas dock promemorians&lt;br&gt;förslag i allt väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: EG-direktivet innehåller i artikel 4.5 - 4.7&lt;br&gt;särskilda regler om väsentliga (&amp;quot;significant&amp;quot;) ändringar i avtals-&lt;br&gt;villkoren. Sådana ändringar ger resenären en rätt att häva avtalet och&lt;br&gt;en rätt att kräva att få göra en annan resa - likvärdig eller bättre -&lt;br&gt;som ersättning. Resenären har vidare under vissa förutsättningar rätt&lt;br&gt;till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenärens rätt att frånträda avtalet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid väsentliga ändringar i avtalsvillkoren har resenären enligt&lt;br&gt;direktivet (artikel 4.5) en rätt att frånträda avtalet. I stället för att&lt;br&gt;frånträda avtalet kan han välja att acceptera ett tilläggsavtal som -&lt;br&gt;enligt den preliminära svenska översättningen - &amp;quot;specificerar&lt;br&gt;ändringarna och hur dessa påverkar priset&amp;quot;. Arrangören skall snarast&lt;br&gt;möjligt underrätta resenären när han finner att han måste göra&lt;br&gt;väsentliga ändringar. Resenären skall i sin tur så snart som möjligt&lt;br&gt;informera arrangören eller återförsäljaren om huruvida han väljer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häva avtalet eller att ingå ett tilläggsavtal. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget skall reglerna införlivas med den&lt;br&gt;svenska lagen utan ändringar i materiellt hänseende. Dock avser&lt;br&gt;reglerna, enligt förslaget, uttryckligen bara ändringar som är&lt;br&gt;väsentligt till resenärens nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna godtar förslaget i sak. Flera invänder dock mot&lt;br&gt;den lagtekniska utformningen och menar att reglerna blivit onödigt&lt;br&gt;komplicerade. Jag instämmer i detta och föreslår att reglerna utformas&lt;br&gt;delvis annorlunda. Det är bl.a. inte nödvändigt - vid sidan av den&lt;br&gt;allmänna regel om villkorsändringar som jag föreslagit i föregående&lt;br&gt;avsnitt - med en särskild regel som begränsar rätten att göra väsent-&lt;br&gt;liga villkorsändringar. Det är vidare inte nödvändigt att föreskriva att&lt;br&gt;parterna skall träffa en särskild överenskommelse för det fallet att&lt;br&gt;resenären väljer att inte häva avtalet. Det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;arrangören i samband med att han berättar om villkorsändringen&lt;br&gt;förklarar vad den kommer att innebära och eventuellt erbjuder&lt;br&gt;kompensation eller andra följdändringar i avtalet. Ett beslut av&lt;br&gt;resenären att inte häva avtalet kommer därmed naturligen att föregås&lt;br&gt;av någon form av överenskommelse om vad som skall gälla mellan&lt;br&gt;parterna (jfr artikel 4.5 i direktivet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag menar - på samma sätt som anförs i promemorian men i motsats&lt;br&gt;till en remissinstans som invänder mot förslaget - att hävningsrätten&lt;br&gt;bör gälla endast för avtalsvillkorsändringar som är till resenärens&lt;br&gt;nackdel. Att föreskriva hävningsrätt på grund av villkorsändringar&lt;br&gt;som är till resenärens fördel är inte rimligt. Jag hänvisar till special-&lt;br&gt;motiveringen angående frågan hur det bör avgöras om en villkors-&lt;br&gt;ändring är till resenärens nackdel eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag avviker från lagrådsremissens på så sätt att&lt;br&gt;Lagrådet föreslår en uttrycklig bestämmelse om att resenärens rätt att&lt;br&gt;frånträda avtalet skall gälla även då arrangören förklarar att han inte&lt;br&gt;kommer att fullgöra vad han har åtagit sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären torde ha rätt att frånträda avtalet vid anteciperat&lt;br&gt;kontraktsbrott redan på grund av allmänna kontraktsrättsliga principer.&lt;br&gt;Sett enbart från den synpunkten torde det därför inte vara nödvändigt&lt;br&gt;att komplettera bestämmelsen på det sätt som Lagrådets förslag&lt;br&gt;innebär. Emellertid är det oklart om direktivets motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse (artikel 4.5) avsett att inrymma inte bara ändringar inom&lt;br&gt;ramen för vad som avtalats utan även anteciperat kontraktsbrott, dvs.&lt;br&gt;att arrangören avser att ändra villkoren till resenärens nackdel utan&lt;br&gt;stöd i avtalet. Mycket talar för att direktivet är avsett att inrymma&lt;br&gt;även det senare fallet, även om det på sitt sätt kan sägas bryta&lt;br&gt;systematiken i regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att väsentliga rättigheter för resenären i övrigt är&lt;br&gt;kopplade till rätten att frånträda avtalet. Det gäller rätten till en&lt;br&gt;ersättningsresa enligt 13 § och rätten till skadestånd enligt 14 § i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagrådsremissens förslag. Om lagen inte innehåller någon bestämmelse&lt;br&gt;om anteciperat kontraktsbrott, kan det därför bli föremål för tvekan&lt;br&gt;om resenären, när han frånträder avtalet i ett sådant fall, är berättigad&lt;br&gt;till ersättningsresa resp, skadestånd enligt lagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av vad jag sålunda anfört bör bestämmelsen utformas i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets förslag. Som Lagrådet föreslagit bör en&lt;br&gt;förutsättning för resenärens rätt att frånträda avtalet vid anteciperat&lt;br&gt;kontraktsbrott vara att kontraktsbrottet är av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom enligt direktivet bör arrangören vara skyldig att informera&lt;br&gt;resenären snarast när han vill ändra avtalsvillkoren. Skyldigheten bör&lt;br&gt;gälla för alla villkorsändringar. Arrangören bör därvid - på samma&lt;br&gt;sätt som enligt direktivet - vara skyldig att informera resenären om&lt;br&gt;dennes rätt att frånträda avtalet vid ändringar som är väsentligt till&lt;br&gt;hans nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande informationsskyldighet bör gälla när arrangören avser&lt;br&gt;att bryta kontraktet på det sätt som sagts ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären bör - i enlighet med direktivet - vara skyldig att&lt;br&gt;underrätta arrangören eller återförsäljaren om han önskar frånträda&lt;br&gt;avtalet. Varken i direktivet eller i promemorieförslaget föreskrivs&lt;br&gt;någon påföljd för det fall att resenären försummar denna skyldighet.&lt;br&gt;En remissinstans menar att resenären i så fall borde gå miste om sin&lt;br&gt;rätt att frånträda avtalet. Även jag finner detta rimligt. För arrangören&lt;br&gt;är det av stor betydelse att snarast få besked om resenären vill stå&lt;br&gt;kvar eller om dennes plats måste bjudas ut på nytt. Får arrangören&lt;br&gt;inte över huvud taget något besked, riskerar han en onödig ekonomisk&lt;br&gt;förlust. Det är mot denna bakgrund inte för mycket begärt att&lt;br&gt;resenären - sedan han fått information om villkorsändringen och haft&lt;br&gt;skäligt rådrum för att överväga eventuella förslag från arrangören om&lt;br&gt;kompensation för ändringen eller andra förändringar i avtalet - utan&lt;br&gt;ytterligare fördröjning ger arrangören besked om huruvida han vill&lt;br&gt;frånträda avtalet eller inte. Gör han inte detta, bör han gå miste om&lt;br&gt;rätten att frånträda avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste dock undersökas om det står i strid med direktivet att&lt;br&gt;införa en preklusionsregel, dvs. en regel som innebär att resenären&lt;br&gt;förlorar sin rätt att frånträda avtalet efter viss tid. Direktivet lyder på&lt;br&gt;denna punkt i sin engelska version: &amp;quot;The consumer shall inform the&lt;br&gt;organizer or the retailer of his decision as soon as possible.&amp;quot; I denna&lt;br&gt;bestämmelse finns inte något förbud mot en preklusionsregel. Med&lt;br&gt;hänsyn till de starka skäl som talar för en sådan regel får, under&lt;br&gt;sådana förhållanden, direktivet antas hålla den möjligheten öppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenärens rätt till ersättningsresa m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4.6 i direktivet har resenären, i det fall han väljer att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frånträda avtalet, rätt til' en annan paketresa som är av likvärdig eller Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;bättre kvalitet. Samma rätt har han om arrangören ställer in resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten gäller dock bara under förutsättning att arrangören kan erbjuda&lt;br&gt;en lämplig ersättningsresa. Är en erbjuden resa sämre än den som&lt;br&gt;inte blev av för resenären, har han - om han accepterar resan - rätt&lt;br&gt;till ersättning för prisskillnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väljer resenären att avstå från sin rätt till ersättningsresa, skall han&lt;br&gt;så snart som möjligt få tillbaka vad han har betalat enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är resenären skuld till att resan ställts in, har han inte rätt att få&lt;br&gt;någon ersättningsresa eller att få tillbaka vad han har betalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser i direktivet bör övertas i den svenska lagen&lt;br&gt;väsentligen oförändrade. Som föreslås i promemorian bör dock&lt;br&gt;resenären ges möjlighet till en ersättningsresa även i det fallet att&lt;br&gt;återförsäljaren men inte arrangören kan erbjuda en sådan. Endast en&lt;br&gt;remissinstans invänder mot detta förslag. Enligt min mening är det&lt;br&gt;rimligt att resenären får en sådan rätt i de fall som det här är fråga&lt;br&gt;om, dvs. när avtalsvillkoren ändrats väsentligt till resenärens nackdel&lt;br&gt;eller den ordinarie resan ställts in utan hans skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vidare sägas uttryckligen, som påpekas av en remissinstans,&lt;br&gt;att rätten att återfå betalning gäller inte bara i det fallet att resenären&lt;br&gt;avstår från sin rätt till ersättningsresa utan också när någon ersätt-&lt;br&gt;ningsresa över huvud taget inte kunnat erbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen diskuteras bl.a. frågan i vilka fall resenären&lt;br&gt;förlorar sin rätt på grund av att han &amp;quot;är skuld till&amp;quot; att en resa ställs in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenärens rätt till skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4.6 innehåller också regler om resenärens rätt till skadestånd&lt;br&gt;när han häver avtalet på grund av väsentliga villkorsändringar eller&lt;br&gt;när arrangören ställer in resan. Resenären har, enligt dessa bestäm-&lt;br&gt;melser, rätt till skadestånd &amp;quot;om det är skäligt&amp;quot; (&amp;quot;if appropriate&amp;quot;) utom&lt;br&gt;i två fall. Dessa undantagsfall avser båda den situationen att resan&lt;br&gt;ställts in. Något undantag från rätten till skadestånd i hävningsfallet&lt;br&gt;görs således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första undantaget avser det fallet att resan ställts in på grund av&lt;br&gt;att färre personer än nödvändigt anmält sig till resan. För att detta&lt;br&gt;skall befria arrangören från skadeståndsansvar skall han dock ha&lt;br&gt;angivit ett minimiantal resenärer i avtalet och även underrättat&lt;br&gt;resenären inom en i avtalet angiven tid före avresan om att denna har&lt;br&gt;ställts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra undantaget avser s.k. force majeure, vilket i den&lt;br&gt;preliminära svenska översättningen av direktivet - som här ändrats&lt;br&gt;något för att ligga närmare den engelska versionen - uttrycks:&lt;br&gt;&amp;quot;ovanliga och oförutsebara omständigheter som den part som åberopar&lt;br&gt;dem inte kan påverka och vilkas följder inte kunde ha undvikits ens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med vederbörlig aktsamhet&amp;quot;. - Det framgår att &amp;quot;överbokning&amp;quot; inte Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;räknas som force majeure. Vad som därvid torde avses är överbok-&lt;br&gt;ning inte hos arrangören själv - då det ju inte finns anledning att ställa&lt;br&gt;in resan - utan hos någon som han anlitar, exempelvis ett flygbolag&lt;br&gt;eller ett hotell på den ort dit resan skulle gå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget för force majeure enligt direktivets definition ligger nära&lt;br&gt;det s.k. kontrollansvar som numera är etablerat i den svenska&lt;br&gt;förmögenhetsrätten (se 27 och 40 §§ köplagen, 14 och 30 §§&lt;br&gt;konsumentköplagen samt 31 § konsumenttjänstlagen). En skillnad är&lt;br&gt;att omständigheterna i fråga, enligt direktivets definition, uttryckligen&lt;br&gt;skall ha varit &amp;quot;ovanliga&amp;quot; för att befria från skadeståndsansvar. En&lt;br&gt;annan skillnad är att bestämmelserna om kontrollansvar innehåller&lt;br&gt;uttryckliga regler för det fallet att kontraktsbrottet beror på någon som&lt;br&gt;säljaren har anlitat eller på en leverantör eller någon annan i tidigare&lt;br&gt;säljled. Det föreskrivs att säljaren är fri från ansvar endast om också&lt;br&gt;nu nämnda personer skulle ha varit fria från ansvar vid en bedömning&lt;br&gt;enligt principerna för kontrollansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av värde om skadeståndsreglerna i lagen om paketresor i&lt;br&gt;princip överensstämmer med motsvarande reglering i köplagen och&lt;br&gt;konsumentköplagen. En regel om kontrollansvar får anses likvärdig&lt;br&gt;med direktivets regel om force majeure. Slutligen framstår en regel&lt;br&gt;om kontrollansvar som mer ändamålsenlig än direktivets regel, bl.a.&lt;br&gt;eftersom den uttryckligen reglerar vad som skall gälla om dröjsmålet&lt;br&gt;beror på någon som den primärt ansvarige näringsidkaren anlitat eller&lt;br&gt;någon i tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har föreslagit att det i lagen tas in en regel om att&lt;br&gt;arrangören skall få ställa in resan bara om resenären underrättats viss&lt;br&gt;tid före avresan. Även om en sådan regel allmänt sett framstår som&lt;br&gt;motiverad bör den, med hänsyn till de allmänna utgångspunkter som&lt;br&gt;gäller för arbetet med införlivande av EG-direktivet med svensk rätt&lt;br&gt;(se avsnitt 2.1), inte nu tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats är, liksom promemorians, att en regel om kontroll-&lt;br&gt;ansvar bör införas i den svenska lagen i stället för direktivets regel&lt;br&gt;om frihet från skadeståndsansvar vid force majeure. Remissinstan-&lt;br&gt;serna har inte haft någon invändning mot detta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller inte någon regel om bevisbördan. Det&lt;br&gt;anförs att arrangören i enlighet med allmänna principer får anses ha&lt;br&gt;bevisbördan för att det förelegat ett sådant hinder som gett honom rätt&lt;br&gt;att ställa in paketresan. En remissinstans föreslår att denna regel får&lt;br&gt;komma till uttryck i lagen. Även jag menar att bevisbördans placering&lt;br&gt;bör framgå av en uttrycklig bestämmelse (jfr bl.a. 14 § konsument-&lt;br&gt;köplagen och 31 § konsumenttjänstlagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagen från skadeståndsansvaret avser alltså i direktivet bara&lt;br&gt;det fallet att resan ställts in. Motsvarande undantag finns inte för den&lt;br&gt;situationen att resenären frånträtt avtalet. Det enda som krävs i de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fallen för att resenären skall få skadestånd är att det &amp;quot;är skäligt&amp;quot;. Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att denna skillnad görs mellan det fallet att resenären frånträder&lt;br&gt;avtalet och det fallet att resan ställts in är i och för sig något&lt;br&gt;svårförklarligt. Vid implementeringen får dock den svenska bestäm-&lt;br&gt;melsen inte avvika från direktivets till nackdel för resenären, varför&lt;br&gt;det inte är möjligt att utvidga undantagen till frånträdandefallet. Vid&lt;br&gt;tillämpning av den skälighetsregel som skall gälla i detta fall torde&lt;br&gt;man dock få beakta samma omständigheter som tillmäts relevans i det&lt;br&gt;fallet att resan ställts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsreglerna i direktivet bör sålunda tas in i den svenska&lt;br&gt;lagen med endast de ändringar som jag nu har angett. Någon särskild&lt;br&gt;regel om överbokning behövs inte, eftersom fallet täcks av regeln om&lt;br&gt;kontrollansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Ändringar efter avresan samt fel&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.8.1 Tjänster enligt avtalet kan inte tillhandahållas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om resan har påbörjats och en väsentlig del av de&lt;br&gt;avtalade tjänsterna inte kan tillhandahållas, skall arrangören vara&lt;br&gt;skyldig att ordna lämpliga ersättningsarrangemang. Kan han inte&lt;br&gt;göra detta, skall resenären, om det är skäligt, bl.a. ha rätt till fri&lt;br&gt;hemtransport. Innebär förändringen en försämring för resenären,&lt;br&gt;skall denne, i den mån det är skäligt, ha rätt till prisavdrag och&lt;br&gt;skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;förslag (se promemorian s. 47 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett par remissinstanser invänder att reglerna&lt;br&gt;om påföljder vid brister och fel under resan är svåra att förstå och att&lt;br&gt;det är tveksamt om det är befogat att, som i 16 och 17 §§ i promemo-&lt;br&gt;rieförslaget, göra en uppdelning mellan två olika typer av fel-&lt;br&gt;situationer. I övrigt godtas promemorieförslaget i allt väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Brister arrangören i uppfyllelse av avtalet,&lt;br&gt;kan resenären enligt direktivets bestämmelser göra gällande olika&lt;br&gt;typer av påföljder. Artikel 4.7 handlar om det fallet att en väsentlig&lt;br&gt;del av de avtalade tjänsterna inte kan tillhandahållas av arrangören.&lt;br&gt;I så fall är arrangören skyldig att försöka ordna lämpliga ersättnings-&lt;br&gt;arrangemang utan extra kostnad för resenären. Kan han inte göra det,&lt;br&gt;har resenären rätt att, om det är skäligt, få fri hemtransport. Det-&lt;br&gt;samma gäller om resenären avvisar erbjudna ersättningsarrangemang&lt;br&gt;och gör det på goda grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemtransporten skall, enligt direktivet, gå till den plats som avresan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skedde från eller till någon annan plats som resenären går med på. Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;Transporten skall vara &amp;quot;equivalent&amp;quot;, varmed torde avses att den skall&lt;br&gt;vara likvärdig med den transport som skulle ha använts om resan&lt;br&gt;fortsatt som planerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vare sig det blir ett ersättningsarrangemang eller hemtransport, har&lt;br&gt;resenären rätt till ersättning när det är skäligt (&amp;quot;where appropriate&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorians förslag skall reglerna tas in i den svenska&lt;br&gt;lagen med i allt väsentligt samma materiella innehåll som i direktivet&lt;br&gt;men med vissa lagtekniska förändringar och med ett par tillägg. Det&lt;br&gt;bör för det första, enligt förslaget, tas in en uttrycklig regel om att&lt;br&gt;ersättning skall betalas när förändringarna inneburit en försämring för&lt;br&gt;resenären. För det andra bör, enligt förslaget, rätten till ersättning&lt;br&gt;preciseras - i kongruens med lagens ersättningsbestämmelser i övrigt&lt;br&gt;och svensk konsumenträtt på andra områden - som en rätt till dels&lt;br&gt;prisavdrag, dels skadestånd under vissa närmare angivna förutsätt-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser invänder att promemorieförslagets regler om&lt;br&gt;påföljder vid brister och fel under resan är svåra att förstå. Dessa&lt;br&gt;instanser anser det tveksamt om det är befogat att, som i 16 och&lt;br&gt;17 §§ i promemorieförslaget, göra en uppdelning mellan å ena sidan&lt;br&gt;det fallet att en del av tjänsterna inte kan tillhandahållas, å andra sidan&lt;br&gt;fel av annat slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har förståelse för invändningen. De föreslagna bestämmelserna&lt;br&gt;är relativt komplicerade och det är svårt att omedelbart förstå vad&lt;br&gt;som motiverar gränsdragningen mellan 16 § och 17 § i promemorie-&lt;br&gt;förslaget. Jag menar dock att det är motiverat att - på det sätt som&lt;br&gt;skett i direktivet och promemorian - upprätthålla en skillnad mellan&lt;br&gt;å ena sidan vad som närmast kan karakteriseras som &amp;quot;brister&amp;quot; (16 §&lt;br&gt;i förslaget) och å andra sidan fel i resan av annat slag (17 §). Av&lt;br&gt;särskild betydelse för mitt ställningstagande är därvid den omständig-&lt;br&gt;heten att den ansvarsgrund som jag föreslår i fråga om fel i allmänhet&lt;br&gt;- ett modifierat kontrollansvar (se avsnitt 2.8.2) - inte sällan lämpar&lt;br&gt;sig mindre väl för en bedömning av om arrangören uppfyllt sina&lt;br&gt;förpliktelser när det gäller att exempelvis ordna ett lämpligt ersätt-&lt;br&gt;ningsarrangemang .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse är självfallet också att promemorieförslaget speglar&lt;br&gt;direktivets uppdelning. Uppenbarligen finns det ett värde i att reglerna&lt;br&gt;om påföljder vid brister och fel är så långt som möjligt harmoniserade&lt;br&gt;de olika länderna emellan. Systematiken i direktivet bör därför inte&lt;br&gt;överges annat än om det finns starka skäl för det. Enligt min mening&lt;br&gt;föreligger inte sådana skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig alltså till promemorieförslaget. I jämförelse med&lt;br&gt;det förslaget bör dock den förändringen göras att inte bara rätten till&lt;br&gt;skadestånd utan också rätten att få göra prisavdrag förutsätter att &amp;quot;det&lt;br&gt;är skäligt&amp;quot;. Resenären bör exempelvis inte ha rätt till någon ekono-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;misk kompensation över huvud taget, om bristen i arrangemangen i Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;väsentlig mån kan skyllas på honom själv (jfr avsnitt 2.8.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer strax (avsnitt 2.8.2) till frågan om även person- och&lt;br&gt;sakskada skall kunna ersättas med tillämpning av den regel jag nu&lt;br&gt;föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.8.2 Andra fel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vid andra fel skall resenären ha rätt till prisavdrag&lt;br&gt;och skadestånd utom i vissa preciserade fall. Reglerna om&lt;br&gt;skadestånd i direktivet skall tas över i den svenska lagen, varvid&lt;br&gt;dock arrangörens ansvar preciseras på samma sätt som i t.ex.&lt;br&gt;konsumentköplagen (kontrollansvar). Resenärens rätt till&lt;br&gt;skadestånd skall omfatta ersättning inte bara för ren förmögen-&lt;br&gt;hetsskada utan också för person- och sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;förslag (se promemorian s. 48 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett par remissinstanser invänder mot syste-&lt;br&gt;matiken och den lagtekniska utformningen (se ovan i 2.8.1). En&lt;br&gt;remissinstans anser att det bör införas en regel som gör det möjligt&lt;br&gt;för arrangören att i avtalet begränsa sitt skadeståndsansvar. I övrigt&lt;br&gt;godtas förslaget med vissa mindre anmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I artikel 5.2 i direktivet behandlas&lt;br&gt;resenärens rätt till skadestånd vid andra fel i de avtalade tjänsterna än&lt;br&gt;sådana som jag nu har nämnt (avsnitt 2.8.1). Vid andra fel (&amp;quot;the&lt;br&gt;failure to perform or the improper performance of the contract&amp;quot;) har&lt;br&gt;resenären rätt till ersättning för &amp;quot;damage&amp;quot;. Detta engelska uttryck&lt;br&gt;innefattar rätt till skadestånd såväl för ren förmögenhetsskada som för&lt;br&gt;person- och sakskada. Rätten till skadestånd gäller utom i vissa&lt;br&gt;preciserade fall, nämligen när felet inte beror på någon försummelse&lt;br&gt;av vare sig arrangören eller någon som han har anlitat, därför att&lt;br&gt;(enligt den preliminära svenska översättningen, något justerad):&lt;br&gt;&amp;quot;- avtalsbrottet är orsakat av resenären,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalsbrottet är orsakat av en tredje man utan anknytning till de&lt;br&gt;avtalade tjänsterna och har inte kunnat förutses eller undvikas,&lt;br&gt;avtalsbrottet beror på force majeure enligt definitionen i artikel&lt;br&gt;4.6 b ii eller på en händelse som arrangören och/eller återförsäl-&lt;br&gt;jaren eller leverantören av tjänsten inte kunnat förutse eller&lt;br&gt;undvika även om de hade iakttagit vederbörlig aktsamhet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett särskilt stycke sägs - med hänvisning till de fall som anges i&lt;br&gt;andra och tredje strecksatserna - att arrangören och/eller återförsäl-&lt;br&gt;jaren omedelbart skall bistå en resenär i svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som föreslås i promemorian bör dessa bestämmelser införlivas med Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;den svenska lagen väsentligen oförändrade. På samma sätt som i den&lt;br&gt;bestämmelse som handlar om att resan ställs in (se avsnitt 2.7.2) bör&lt;br&gt;därvid skadeståndsansvaret utformas som ett s.k. kontrollansvar. Det&lt;br&gt;betyder här att den andra och den tredje av de punkter i direktivet&lt;br&gt;som anger undantag från skadeståndsansvaret (utanförstående tredje&lt;br&gt;man ansvarig samt force majeure o.d.) bör ersättas i den svenska&lt;br&gt;lagen med en regel som bygger på principen om kontrollansvar. Detta&lt;br&gt;blir inte sämre för konsumenten än enligt direktivets reglering, varför&lt;br&gt;en sådan regel inte möter något hinder enligt direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör anges uttryckligen att arrangören har bevisbördan för att&lt;br&gt;felet beror på något hinder som medför att han undgår skadestånds-&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör sägas för tydlighets skull i lagen att rätten till skadestånd&lt;br&gt;omfattar rätt till ersättning för personskada, sakskada och ren&lt;br&gt;förmögenhetsskada. Fel som föranleder rätt till ersättning för&lt;br&gt;personskada och sakskada kan exempelvis vara att en chaufför som&lt;br&gt;arrangören anlitar kör vårdslöst och därför orsakar en olycka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Person- och sakskador torde endast sällan kunna uppkomma i&lt;br&gt;sådana fall som avhandlats i föregående avsnitt. För att omotiverade&lt;br&gt;skillnader mellan de olika skadeståndsreglerna skall undvikas, bör&lt;br&gt;bestämmelserna emellertid utformas så att person- och sakskada kan&lt;br&gt;ersättas även i de fall då tjänster enligt avtalet inte kan tillhandahållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet görs ingen åtskillnad mellan prisavdrag och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den svenska lagen bör, i överensstämmelse med hos oss vedertagen&lt;br&gt;systematik, tas in en särskild bestämmelse om att resenären har rätt&lt;br&gt;till prisavdrag vid fel i de avtalade tjänsterna. I jämförelse med&lt;br&gt;promemorieförslaget bör dock en ändring göras. Om felet beror på&lt;br&gt;resenären, bör denne förlora inte bara rätten till skadestånd utan också&lt;br&gt;rätten att få göra prisavdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser invänder, som jag nyss nämnde, mot&lt;br&gt;systematiken i reglerna och den lagtekniska utformningen. Jag&lt;br&gt;hänvisar i dessa frågor till vad jag tidigare har anfört (se avsnitt&lt;br&gt;2.8.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående (avsnitt 2.3) har jag diskuterat skadeståndsansvaret&lt;br&gt;enligt vissa tvingande transporträttsliga lagar, nämligen sjölagen&lt;br&gt;(1891:35 s. 1), luftfartslagen (1957:297), jämvägstrafiklagen&lt;br&gt;(1985:192) och lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik. Jag&lt;br&gt;har föreslagit en regel av innebörd att arrangören skall bära ansvaret&lt;br&gt;mot resenären även när de transporträttsliga lagarna är tillämpliga&lt;br&gt;men att ansvaret skall fastställas enligt bestämmelserna i de lagarna.&lt;br&gt;Det betyder att de regler om skadestånd som jag nu har diskuterat inte&lt;br&gt;kommer att bli tillämpliga. Kontrollansvarets särskilda regel om&lt;br&gt;ansvar när felet beror på ett bakomliggande led (se 17 § andra stycket&lt;br&gt;i promemorieförslaget) sätts därmed ur spel i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet öppnar också möjligheten att i lagen tillåta ytterligare Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;begränsningar i arrangörens skadeståndsansvar vid andra skador än&lt;br&gt;personskador (artikel 5.2, fjärde stycket, och artikel 5.3). En&lt;br&gt;remissinstans framför uppfattningen att lagen borde innehålla en&lt;br&gt;bestämmelse om att arrangören får begränsa sitt skadeståndsansvar&lt;br&gt;under förutsättning att begränsningen inte är oskälig. Jag instämmer&lt;br&gt;emellertid här i den uppfattning som framförs i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtminstone såvitt framkommit finns det inte anledning att i den&lt;br&gt;svenska lagen ta in en sådan begränsning som föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Reklamation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Resenären skall reklamera inom skälig tid hos&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren. Vid utebliven reklamation skall&lt;br&gt;resenären normalt förlora sin rätt att åberopa felet eller bristen.&lt;br&gt;Arrangören eller hans representanter skall vara skyldiga att genast&lt;br&gt;vidta åtgärder när resenären framför klagomål som inte är&lt;br&gt;obefogade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Skiljer sig från mitt förslag framför allt på&lt;br&gt;två punkter. Enligt promemorieförslaget skall reklamation alltid ske&lt;br&gt;hos den som skall fullgöra prestationen. Enligt promemorieförslaget&lt;br&gt;medför vidare utebliven reklamation inte att resenären förlorar sin rätt&lt;br&gt;att åberopa felet (se promemorian s. 50 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att resenären alltid&lt;br&gt;skall ha rätt att reklamera hos sin motpart. Åtskilliga remissinstanser&lt;br&gt;kritiserar promemorians förslag att utebliven reklamation inte skall&lt;br&gt;få någon betydelse för resenärens rätt att göra felet gällande. Ett par&lt;br&gt;remissinstanser menar att det bör finnas en skyldighet att vidta&lt;br&gt;åtgärder på grund av klagomål från resenären endast om klagomålen&lt;br&gt;inte är obefogade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En regel om reklamationsskyldighet finns&lt;br&gt;i artikel 5.4 i direktivet. Resenären är skyldig att reklamera ett fel&lt;br&gt;eller en brist genast till den som skall fullgöra prestationen och - om&lt;br&gt;detta är någon annan än arrangören - till arrangören och återförsäl-&lt;br&gt;jaren eller en av dessa. Den sistnämnda reklamationen skall ske så&lt;br&gt;snart som möjligt. I avtalet skall skyldigheten att reklamera anges&lt;br&gt;klart och uttryckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag innebär att dessa regler tas över i den&lt;br&gt;svenska lagen. Flera remissinstanser kritiserar emellertid förslaget och&lt;br&gt;menar att resenären alltid bör ha rätt - i enlighet med allmänna&lt;br&gt;principer - att reklamera direkt hos sin motpart. Det framhålls att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan vara besvärligt - inte minst ibland på grund av språksvårigheter Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;- för en ovan resenär att framföra sina klagomål till exempelvis en&lt;br&gt;hotell värd på resmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har samma uppfattning som remissinstanserna. Resenären bör&lt;br&gt;alltid kunna reklamera till sin motpart. Dessutom bör han ha&lt;br&gt;möjlighet att reklamera till återförsäljaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet är det många gånger i resenärens eget intresse att påtala&lt;br&gt;felet även hos den som skall fullgöra prestationen. Det kan ofta vara&lt;br&gt;en förutsättning för att snabbt kunna få det åtgärdat. Någon skyldighet&lt;br&gt;att reklamera till den som skall fullgöra prestationen bör dock enligt&lt;br&gt;min mening inte föreskrivas. En annan sak är att en sådan under-&lt;br&gt;rättelse ibland kan få betydelse för resenärens möjlighet att få&lt;br&gt;skadestånd av arrangören. Enligt allmänna principer får resenären&lt;br&gt;nämligen anses skyldig att begränsa sin skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet finns inte angiven någon påföljd av att reklamation inte&lt;br&gt;sker. Det är osäkert om detta är ett förbiseende eller inte. Slutsatsen&lt;br&gt;i promemorian är att det inte bör föreskrivas någon påföljd, eftersom&lt;br&gt;detta skulle stå i strid med direktivets lydelse. Det anmärks särskilt&lt;br&gt;att detta innebär att reklamationsskyldigheten förlorar avsevärt i&lt;br&gt;praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser riktar invändningar mot promemorie-&lt;br&gt;förslaget. Flera påpekar att en reklamationsskyldighet är meningslös&lt;br&gt;om det inte får någon verkan att reklamation uteblir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets regel uttrycks i den engelska versionen (artikel 5.4):&lt;br&gt;&amp;quot;The consumer must communicate any failure in the performance of&lt;br&gt;a contract which he perceives on the spot ...” Jag menar, liksom ett&lt;br&gt;par remissinstanser, att denna regel mycket väl kan tolkas så att&lt;br&gt;resenären förlorar sin rätt att göra påföljder gällande om han inte&lt;br&gt;reklamerar. I det föregående (avsnitt 2.7.2) har jag gjort motsvarande&lt;br&gt;bedömning i fråga om resenärens skyldighet att meddela att han&lt;br&gt;önskar frånträda avtalet. Det är uppenbart att en reklamationsregel&lt;br&gt;utan påföljd är verkningslös. Detta är en omständighet som i sig gör&lt;br&gt;det troligt att det med direktivets regel avsetts att utebliven&lt;br&gt;reklamation skall medföra att resenären förlorar sin rätt att åberopa&lt;br&gt;ett fel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen bör alltså tas in en regel av innebörd att resenären inte får&lt;br&gt;åberopa fel i vad han har att fordra enligt avtalet, om han inte inom&lt;br&gt;skälig tid reklamerar på föreskrivet sätt. Dock bör resenären inte&lt;br&gt;förlora sin rätt att göra fel gällande om arrangören eller återförsälja-&lt;br&gt;ren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder (jfr&lt;br&gt;bl.a. 24 § konsumentköplagen, 1990:932, och 17 § andra stycket&lt;br&gt;konsumenttjänstlagen, 1985:716).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås att resenären skall gå miste om sin rätt&lt;br&gt;att åberopa fel, om han inte underrättar arrangören eller&lt;br&gt;återförsäljaren inom skälig tid efter det att &amp;quot;han märkt eller bort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;märka&amp;quot; felet. I Lagrådets förslag finns uttrycket &amp;quot;eller bort märka&amp;quot;&lt;br&gt;inte med. Vanligen innehåller reklamationsregler i svensk rätt ett&lt;br&gt;sådant uttryck. Detta innebär att man lägger en viss plikt på den som&lt;br&gt;skall reklamera att vara uppmärksam, vilket får anses rimligt. En&lt;br&gt;sådan regel är också lämplig från bevisbördesynpunkt. Emellertid&lt;br&gt;finns det inte i direktivet någon motsvarande begränsning i resenärens&lt;br&gt;rättigheter. För att inte regeln skall komma i konflikt med direktivet&lt;br&gt;bör den därför utformas i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6 finns en särskild regel om att arrangören och återförsälja-&lt;br&gt;ren eller en av dem eller en lokal representant för arrangören, om det&lt;br&gt;finns någon, skall vidta omedelbara åtgärder vid klagomål från&lt;br&gt;resenären. Åtgärderna skall gå ut på att finna lämpliga lösningar.&lt;br&gt;Regeln kan överföras till den svenska lagen utan svårigheter. Det bör&lt;br&gt;dock föreskrivas uttryckligen att den angivna skyldigheten att vidta&lt;br&gt;åtgärder inte gäller, om resenärens klagomål är obefogade. I&lt;br&gt;promemorieförslaget sägs att åtgärder skall vidtas utom i fall där&lt;br&gt;klagomålen är &amp;quot;uppenbart obefogade&amp;quot;. Flera remissinstanser kritiserar&lt;br&gt;detta förslag och påpekar att det innebär att obefogade klagomål skall&lt;br&gt;föranleda åtgärder så länge de inte är uppenbart obefogade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i kritiken mot utformningen av den föreslagna&lt;br&gt;regeln. Ordet &amp;quot;uppenbart&amp;quot; torde för övrigt i sammanhanget inte få&lt;br&gt;någon större betydelse, eftersom åtgärder skall vidtas omedelbart och&lt;br&gt;arrangören eller hans företrädare därför knappast kan avstå från att&lt;br&gt;vidta åtgärder, om det inte står klart att klagomålen är obefogade.&lt;br&gt;Enligt min mening torde även direktivet få läsas med den reser-&lt;br&gt;vationen att obefogade klagomål inte skall behöva föranleda några&lt;br&gt;åtgärder från arrangörens sida.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Tillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I lagen skall uttryckligen anges att Konsumentverket&lt;br&gt;utövar tillsyn över att lagen följs. För tillsynen skall Konsu-&lt;br&gt;mentverket ha rätt att bl.a. kräva in vissa uppgifter från arrangörer&lt;br&gt;och återförsäljare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se&lt;br&gt;promemorian s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Två remissinstanser anför att det bör framgå&lt;br&gt;tydligare vad som är avsikten med tillsynen och vilka åtgärder som&lt;br&gt;Konsumentverket skall kunna vidta. Övriga remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Direktivet innehåller inte någon föreskrift&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillsyn. Enligt promemorian är det emellertid viktigt - särskilt mot Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;bakgrund av att många av reglerna i lagen utformas utan särskild&lt;br&gt;sanktion - att det finns en myndighet som bevakar att reglerna följs&lt;br&gt;och kan vidta lämpliga åtgärder om så inte är fallet. Det bör därför,&lt;br&gt;enligt promemorian, införas en särskild tillsynsordning, vilken blir&lt;br&gt;särskilt viktig på de områden där inte marknadsföringslagens&lt;br&gt;regelsystem kan utnyttjas (jfr avsnitt 2.4 om informationsreglema).&lt;br&gt;Uppdraget bör, enligt promemorian, anförtros åt Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i denna del samma uppfattning som den som uttrycks i&lt;br&gt;promemorian. För att tillsynen skall kunna bli effektiv fordras, som&lt;br&gt;anförs i promemorian, att Konsumentverket får vissa möjligheter att&lt;br&gt;företa inspektioner och att infordra handlingar och annat material som&lt;br&gt;behövs för tillsynen. Regler härom bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna bör, som föreslås i promemorian, utformas efter&lt;br&gt;mönster av konsumentkreditlagens (1992:830) regler. Det betyder&lt;br&gt;bl.a. att beslut av Konsumentverket om vitesföreläggande föreslås bli&lt;br&gt;överklagade till kammarrätten. Det bör dock anmärkas att Domstols-&lt;br&gt;utredningen i sitt betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför&lt;br&gt;2000-talet har föreslagit att den första domstolsprövningen av i princip&lt;br&gt;alla förvaltningsbeslut skall ske i länsrätt. Ordningen för överklagande&lt;br&gt;av Konsumentvekets beslut om vitesföreläggande kan därför komma&lt;br&gt;att ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser invänder att det är oklart vad tillsynen skall&lt;br&gt;omfatta och hur den skall kunnas göras effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får ankomma på Konsumentverket att - inom ramen för de&lt;br&gt;befogenheter som lagen ger - avgöra hur tillsynen lämpligast bör&lt;br&gt;utformas. Jag utgår från att det finns anledning för verket att bevaka&lt;br&gt;såväl att informationsreglerna och reglerna om hur avtal skall träffas&lt;br&gt;följs som att avtalsvillkor utformas och tillämpas i överensstämmelse&lt;br&gt;med lagens föreskrifter. Främst får tillsynen betydelse på så sätt att&lt;br&gt;Konsumentverket får bättre insyn i resemarknaden och underlag för&lt;br&gt;åtgärder som kan förbättra konsumenternas situation på den markna-&lt;br&gt;den. Verket får bl.a. underlag för marknadsundersökningar och&lt;br&gt;informationsinsatser. Genom de möjligheter som verket har att göra&lt;br&gt;känt vilka företag som bryter mot reglerna får tillsynen också en viss&lt;br&gt;betydelse i det enskilda fallet, även om tvångsmedel i stor utsträck-&lt;br&gt;ning saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Resegaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Resegarantilagens tillämpningsområde skall ändras&lt;br&gt;så att det överensstämmer med EG-direktivets och paketreselagens&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se&lt;br&gt;promemorian s. 52 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inga invändningar mot&lt;br&gt;förslaget att resegarantilagen skall anpassas till den nya lagen om&lt;br&gt;paketresor. Resegarantinämnden påpekar dock att vissa konsumenter&lt;br&gt;därigenom kommer att förlora ett skydd som de har i dag. Flera&lt;br&gt;remissinstanser framhåller det angelägna i att resegarantilagens&lt;br&gt;tillämpningsområde är väl avgränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt direktivet, artikel 7, skall arran-&lt;br&gt;gören och återförsäljaren eller en av dem förebringa tillräckligt bevis&lt;br&gt;för att säkerhet finns för återbetalning av erlagda belopp och för&lt;br&gt;hemtransport av resenären vid insolvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagen (1972:204) uppställer i stort sett samma krav i&lt;br&gt;fråga om säkerhet som EG-direktivet. Lagen ger dock resenären ett&lt;br&gt;bättre skydd än direktivet på så sätt att arrangörens eller återförsäl-&lt;br&gt;jarens insolvens inte är en nödvändig förutsättning för att en ställd&lt;br&gt;säkerhet skall få tas i anspråk. Enligt 6 § får säkerheten tas i anspråk&lt;br&gt;när resan blir inställd eller &amp;quot;eljest inte kommer till stånd&amp;quot;. Vidare får&lt;br&gt;den ibland tas i anspråk när resan påbörjats men inte slutförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde är i två avseenden mer begränsat än&lt;br&gt;direktivets. Den ena skillnaden avser tillämpningsområdet i geogra-&lt;br&gt;fiskt hänseende. Den andra har med definitionen av sällskapsresa att&lt;br&gt;göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt lagen att ställa säkerhet gäller enligt 1 § för&lt;br&gt;&amp;quot;den som yrkesmässigt anordnar sällskapsresa till något annat land än&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige&amp;quot;. Paketreselagen avses&lt;br&gt;gälla, liksom EG-direktivet, även för resor i de nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att ställa säkerhet gäller vidare för &amp;quot;den som yrkes-&lt;br&gt;mässigt tillhandahåller eller på annat sätt förmedlar av annan&lt;br&gt;anordnad resa av sådant slag&amp;quot;. Enligt 2 § avses med sällskapsresa&lt;br&gt;&amp;quot;resa, som utformats för en under åtminstone någon del av resan&lt;br&gt;sammanhållen grupp av resenärer&amp;quot;. Vidare likställs med sällskapsresa&lt;br&gt;&amp;quot;individuell resa, om resan marknadsföres med i förväg uppgjort&lt;br&gt;program och priset innefattar, förutom resekostnad, även kostnad för&lt;br&gt;övernattning på annan plats än på färdmedlet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av &amp;quot;sällskapsresa&amp;quot; i resegarantilagen skiljer sig alltså&lt;br&gt;en del från definitionen av &amp;quot;paketresa&amp;quot; enligt förslaget till paketrese-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag. Paketresa är ett på flera sätt vidare begrepp, men det finns också Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;vissa sällskapsresor som inte är paketresor. Det gäller bl.a. för&lt;br&gt;gruppresor som bara innefattar transport, exempelvis en resa till en&lt;br&gt;konsert där gruppdeltagama själva ordnar entrébiljetter, mat m.m. Det&lt;br&gt;gäller vidare för alla gruppresor som varar mindre än 24 timmar och&lt;br&gt;inte inbegriper övernattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagens tillämpningsområde bör ändras så att det kommer&lt;br&gt;att överensstämma med tillämpningsområdet för den nya lagen om&lt;br&gt;paketresor. På så sätt kommer direktivets krav att uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet påpekar är lagrådsremissens lagförslag i fråga om&lt;br&gt;tillämpningsområdet för begränsat. Skyldigheten att ställa säkerhet&lt;br&gt;enligt resegarantilagen bör, som Lagrådet föreslår, gälla den som är&lt;br&gt;att anse som arrangör eller återförsäljare enligt lagen om paketresor.&lt;br&gt;Detta medför ett antal följdändringar i lagen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tillämpningsområde som resegarantilagen får genom att den&lt;br&gt;kopplas till lagen om paketresor innebär, som Resegarantinämnden&lt;br&gt;påpekar, att vissa konsumenter som i dag skyddas av resegaranti&lt;br&gt;kommer att sakna sådant skydd efter lagändringen. Det synes dock&lt;br&gt;röra sig om ett ringa antal resor och det finns enligt min mening inte&lt;br&gt;skäl att komplicera regleringen genom att göra resegarantilagens&lt;br&gt;tillämpningsområde vidare än paketreselagens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har framhållit är EG-direktivet ett minimidirektiv.&lt;br&gt;Medlemsländerna tillåts alltså ha regler som är mer förmånliga för&lt;br&gt;resenären. Det finns därför inte anledning att göra någon ändring i&lt;br&gt;6 § resegarantilagen med anledning av att ersättningsreglerna i den&lt;br&gt;paragrafen går längre än vad som krävs enligt EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser framhåller att resegarantilagens tillämpnings-&lt;br&gt;område bör vara väl avgränsat. Detta blir, enligt remissinstanserna,&lt;br&gt;inte fallet om promemorieförslagets definition på &amp;quot;paketresa&amp;quot; läggs till&lt;br&gt;grund för bestämningen. Frågan om avgränsningen av lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde har jag behandlat i avsnitt 2.2. De ändringar som&lt;br&gt;jag där har föreslagit torde lösa de problem som remissinstanserna&lt;br&gt;tagit upp beträffande tillämpningsområdet också när det gäller&lt;br&gt;resegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i resegarantilagen medför att resegarantisystemet&lt;br&gt;kommer att växa. Enligt flera remissinstanser tvingas ett stort antal&lt;br&gt;nya företag att ställa garanti till följd av ändringarna. I många fall rör&lt;br&gt;det sig om paketresor med mycket begränsad omfattning. Flera&lt;br&gt;remissinstanser menar att det nuvarande resegarantisystemet inte är&lt;br&gt;anpassat till sådana paketresor och att resegaranti kommer att få&lt;br&gt;ställas i många fall där det inte finns något behov av det. Vissa&lt;br&gt;förslag har framställts om generella undantag för vissa branscher.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet lämnar inte något utrymme för undantag för vissa&lt;br&gt;branscher. Inte heller är det möjligt att undanta paketresor av&lt;br&gt;exempelvis &amp;quot;mindre omfattning&amp;quot;. Jag har övervägt ett undantag för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana fall då resenären inte erlägger något förskott för paketresan,&lt;br&gt;men inte heller ett sådant undantag skulle överensstämma fullt ut med&lt;br&gt;EG-direktivets krav. Enligt direktivet skall ju säkerheten omfatta inte&lt;br&gt;bara återbetalning av erlagda belopp utan även kostnad för hemtran-&lt;br&gt;sport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning medger således inte EG-direktivet att det&lt;br&gt;görs några undantag av nu berört slag från skyldigheten att ställa&lt;br&gt;garanti. Jag vill dock påpeka att Kommerskollegium, enligt 4 §&lt;br&gt;resegarantilagen, har möjlighet att i vissa fall efterge skyldigheten att&lt;br&gt;ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Resebranschens Riksförbund och underorganisationer har&lt;br&gt;i framställningar till Justitiedepartementet och Civildepartementet&lt;br&gt;hemställt att resegarantilagen skall ses över. Enligt organisationerna&lt;br&gt;är lagen otidsenlig och resegarantisystemet onödigt kostsamt. Frågan&lt;br&gt;om en översyn av resegarantilagen bereds för närvarande i Civil-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nya lagen om paketresor skall träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1993, medan ändringarna i resegarantilagen skall träda&lt;br&gt;i kraft den 1 juli 1993. Paketreselagens bestämmelser om kataloger&lt;br&gt;och broschyrer skall inte tillämpas på kataloger och broschyrer&lt;br&gt;som har framställts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Enligt promemorieförslaget skall både&lt;br&gt;lagen om paketresor och ändringarna i resegarantilagen träda i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1993 (se promemorian s. 54).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar förslaget om&lt;br&gt;ikraftträdande den 1 januari 1993. Många framhåller dock att ett så&lt;br&gt;tidigt ikraftträdande medför svårigheter för såväl företag som&lt;br&gt;myndigheter. Särskilt betonas de svårigheter som hör samman med&lt;br&gt;resegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den nya lagen om paketresor och&lt;br&gt;ändringarna i resegarantilagen är föranledda dels av EES-avtalet, dels&lt;br&gt;av ett luftfartsavtal mellan Sverige, Norge och EG (se avsnitt 1).&lt;br&gt;Oavsett när EES-avtalet träder i kraft är Sverige förpliktat att, såvitt&lt;br&gt;gäller luftfarten, anpassa sin lagstiftning till EG-direktivet om&lt;br&gt;paketresor senast den 1 januari 1993. Detta följer av luftfartsavtalet,&lt;br&gt;som godkänts av riksdagen i mars 1992 (prop. 1991/92:29, bet.&lt;br&gt;1991/92:TU4, rskr. 1991/92:111, SFS 1992:138) men som avses&lt;br&gt;upphöra att gälla den dag då EES-avtalet träder i kraft (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:170 s. 209). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om paketresor bör till följd härav träda i kraft den 1 januari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl.a. Kommerskollegium, framhåller att tiden&lt;br&gt;till det planerade ikraftträdandet är så kort att det inte blir möjligt att&lt;br&gt;åstadkomma att alla som enligt lagen skall ställa resegaranti hinner&lt;br&gt;göra det i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är, enligt min mening, uppenbart olämpligt att ändringarna i&lt;br&gt;resegarantilagen genomförs i sådan takt att berörda företag inte får&lt;br&gt;möjlighet att följa lagen. Det gäller i all synnerhet som plikten att&lt;br&gt;ställa resegaranti är straffsanktionerad. Ikraftträdandetidpunkten bör&lt;br&gt;därför, i fråga om resegarantilagen, skjutas fram till den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser pekar på olika svårigheter som följer av att&lt;br&gt;lagen om paketresor införs redan den 1 januari 1993. De flesta&lt;br&gt;researrangörer har redan låtit trycka sina resekataloger och broschyrer&lt;br&gt;för säsongen 1993. Omtryck eller kompletteringar medför dryga, ej&lt;br&gt;förutsedda kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte krävas av arrangörerna att de låter trycka om sina&lt;br&gt;kataloger för att anpassa dem till bestämmelserna i lagen om&lt;br&gt;paketresor. I övergångsbestämmelser bör därför föreskrivas dels att&lt;br&gt;bestämmelserna med vissa krav på kataloger och broschyrer inte&lt;br&gt;gäller för kataloger eller broschyrer som framställts före ikraft-&lt;br&gt;trädandet, dels att uppgifter i sådana kataloger eller broschyrer får&lt;br&gt;ändras när avtal träffas, även om det inte gjorts något förbehåll om&lt;br&gt;det i katalogen eller broschyren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med allmänna principer inom civilrätten blir lagen om&lt;br&gt;paketresor tillämplig endast i fråga om avtal som har ingåtts efter&lt;br&gt;ikraftträdandet. Det behövs inte någon särskild övergångsregel om&lt;br&gt;detta. Också sådana regler som inte förutsätter att ett avtal har träffats&lt;br&gt;tillämpas i princip fr.o.m. ikraftträdandet. Inte heller härom behövs&lt;br&gt;någon särskild regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt följer av allmänna principer att de nya&lt;br&gt;bestämmelserna i resegarantilagen skall tillämpas bara på förhållanden&lt;br&gt;som råder efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 Förslagens kostnadseffekter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av de föreslagna lagändringarna kommer förslaget till ändring i&lt;br&gt;resegarantilagen att medföra en ökad ärendetillströmning hos&lt;br&gt;Kommerskollegium. Även Resegarantinämnden kommer att få mer att&lt;br&gt;göra. Dessa ökade belastningar får klaras av inom ramen för&lt;br&gt;befintliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om paketresor berör bland myndigheterna främst Konsument-&lt;br&gt;verket, som skall utöva tillsyn enligt lagen. Konsumentverket torde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också behöva genomföra en informationsinsats inledningsvis. Vidare Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;behöver de Allmänna Resevillkoren förhandlas om. I avvaktan på&lt;br&gt;resultatet av pågående utredningsarbete angående bl. a.&lt;br&gt;finansieringsbehov och finansieringsalternativ på Konsumentverkets&lt;br&gt;område (jfr bl.a. prop. 1992/93:111 s. 40) bör verkets nya uppgifter&lt;br&gt;med anknytning till lagen om paketresor kunna klaras genom en&lt;br&gt;omfördelning av tillgängliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller i övrigt torde den nya regleringen komma att medföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;några nämnvärda kostnadseffekter för stat eller kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För resebranschen medför regleringen initialt kostnader för att&lt;br&gt;utarbeta nya Allmänna Resevillkor, utbilda personal m.m. Dessutom&lt;br&gt;tillkommer en kostnadsökning för de företag som berörs av utvidg-&lt;br&gt;ningen av resegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om paketresor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i resegarantilagen (1972:204),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande lagförslag 2 har jag samrått med chefen för Civildepar-&lt;br&gt;tementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till lag om paketresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny lag om paketresor. Lagen ansluter nära&lt;br&gt;till EG-direktivet av den 13 juni 1990 &amp;quot;on package travel, package&lt;br&gt;holidays and package tours&amp;quot; (90/314/EEG). I bilaga 9 finns en&lt;br&gt;&amp;quot;jämförelsetabell&amp;quot; med en sammanställning av bestämmelserna i den&lt;br&gt;föreslagna nya lagen och motsvarande bestämmelser i EG-direktivet.&lt;br&gt;I tabellen anges också närmast motsvarande bestämmelser i &amp;quot;Allmä-&lt;br&gt;nna Resevillkor för sällskapsresor&amp;quot;, som gäller sedan den 15&lt;br&gt;november 1991 efter en överenskommelse mellan å ena sidan&lt;br&gt;Konsumentverket och å andra sidan riksorganisationer företrädande&lt;br&gt;researrangörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås vara tvingande till resenärens förmån när denne&lt;br&gt;förvärvar paketresan för huvudsakligen enskilt ändamål från en&lt;br&gt;näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. I övrigt skall den&lt;br&gt;vara dispositiv. Lagen upptar först vissa inledande bestämmelser med&lt;br&gt;bl.a. definitioner (1-4 §§). Därefter innehåller den bestämmelser om&lt;br&gt;bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information som skall lämnas till resenären (5-7 §§),&lt;br&gt;reseavtalets utformning och innehåll (8 §),&lt;br&gt;ansvarsfördelningen på näringsidkarsidan (9 §),&lt;br&gt;resenärens rätt att överlåta resan (10 §),&lt;br&gt;begränsningar i researrangörens rätt att ändra avtalsvillkoren&lt;br&gt;(11 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resenärens rättigheter när avtalsvillkor ändras väsentligt eller&lt;br&gt;resan ställs in (12-14 §§),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brister och fel i resan och de påföljder som resenären då kan&lt;br&gt;göra gällande (15-18 §§),&lt;br&gt;reklamation (19 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangörens skyldighet att vidta åtgärder vid klagomål från&lt;br&gt;resenären (20 §) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillsyn (21-23 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För lagen gäller naturligtvis allmänna principer om tolkning och&lt;br&gt;tillämpning av svensk lag. Eftersom lagen bygger på ett EG-direktiv,&lt;br&gt;och de flesta bestämmelserna förutsätts ha väsentligen samma&lt;br&gt;innebörd som motsvarande bestämmelser i EG-ländemas och de&lt;br&gt;övriga EFTA-ländemas lagar, kan dock vägledande uttalanden i de&lt;br&gt;svenska förarbetena inte förekomma på samma sätt som annars.&lt;br&gt;Tolkningen av bestämmelserna blir i vissa fall ytterst en fråga för&lt;br&gt;EG-domstolen eller den särskilda EFTA-domstol som skall tillskapas&lt;br&gt;enligt EES-avtalet (se artikel 107 och artikel 111.3 i EES-avtalet, det&lt;br&gt;särskilda avtalet om inrättande av ESA och EFTA-domstolen samt en&lt;br&gt;översiktlig beskrivning i Utrikesdepartementets Handelsavdelnings s. k.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grönbok &amp;quot;Avtalet om Europeiska Samarbetsområdet&amp;quot;, februari 1992, Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;s. 135 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån bestämmelserna har samma materiella innehåll som&lt;br&gt;EG-direktivet innehåller specialmotiveringen huvudsakligen en&lt;br&gt;beskrivning av bestämmelsernas innehåll och inbördes förhållande&lt;br&gt;samt, när det gäller tolkning och tillämpning, vissa allmänna&lt;br&gt;utgångspunkter och antaganden. Antaganden om innebörden görs&lt;br&gt;normalt bara om de bedöms som säkra, men de måste ändå läsas mot&lt;br&gt;bakgrund av reservationen i föregående stycke. Vissa bestämmelser&lt;br&gt;i lagen avviker från motsvarande regler i EG-direktivet. På dessa&lt;br&gt;punkter är specialmotiveringen något mera utförlig och innehåller&lt;br&gt;rekommendationer och förklaringar på det sätt som är vanligt i svensk&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik finns fyra paragrafer. Den första anger lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Den har ingen direkt motsvarighet i EG-&lt;br&gt;direktivet. Bestämmelserna i 2 och 3 §§ innehåller definitioner av&lt;br&gt;några grundläggande begrepp. Genom definitionerna preciseras lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Reglerna i 2 § svarar mot artikel 2.1, medan 3 §&lt;br&gt;motsvarar artikel 2.2-5 i direktivet. Av 4 § framgår att lagen är&lt;br&gt;tvingande till resenärens förmån i sådana avtalsrelationer som i svensk&lt;br&gt;rätt traditionellt benämns &amp;quot;konsumentavtal&amp;quot;. Denna regel saknar&lt;br&gt;motsvarighet i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller paketresor som arrangörer, själva eller genom&lt;br&gt;återförsäljare, säljer eller marknadsför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 1 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges lagens tillämpningsområde, som sedan preciseras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 2 §, där det för lagen grundläggande begreppet paketresa definieras.&lt;br&gt;Ytterligare preciseringar sker i 3 §, som innehåller definitioner av&lt;br&gt;bl.a. &amp;quot;arrangör&amp;quot; och &amp;quot;återförsäljare&amp;quot;. I fråga om begreppens innehåll&lt;br&gt;hänvisas till specialmotiveringen till 2 resp. 3 §. Lagens tillämpnings-&lt;br&gt;område har behandlats i avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår behandlas i lagen inte bara kontraktsrättsliga frågor&lt;br&gt;utan också marknadsföring av paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med paketresa avses i lagen ett arrangemang som har utformats&lt;br&gt;innan avtal träffas och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. består av transport och inkvartering eller någon av dessa tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kombination med någon turisttjänst som utgör en inte oväsentlig del&lt;br&gt;av arrangemanget och som inte är direkt knuten till transport eller&lt;br&gt;inkvartering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. varar mer än 24 timmar eller inbegriper övernattning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. säljs eller marknadsförs för ett gemensamt pris eller för skilda Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;priser som är knutna till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även om olika tjänster som ingår i arrangemanget skall&lt;br&gt;betalas var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med inkvartering avses i första stycket 1 logi som inte är att anse&lt;br&gt;som enbart ett led i en transporttjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ordet resa eller avledningar därav förekommer i lagen avses&lt;br&gt;även arrangemang där transport inte ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 2 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf defineras begreppet paketresa, som diskuterats i&lt;br&gt;avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen och som självfallet är av&lt;br&gt;primärt intresse i lagen. Det motsvarar &amp;quot;package&amp;quot; i den engelska&lt;br&gt;versionen av EG-direktivet (artikel 2.1) och avses ha väsentligen&lt;br&gt;samma innebörd som detta begrepp. Det betyder att även vissa&lt;br&gt;arrangemang som inte innehåller någon resa ryms under begreppet&lt;br&gt;paketresa. I sista stycket i paragrafen finns en regel av innebörd att&lt;br&gt;lagens bestämmelser gäller även för sådana arrangemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De Allmänna Resevillkor om sällskapsresor som förhandlats fram&lt;br&gt;mellan Konsumentverket och researrangörsorganisationer gäller enligt&lt;br&gt;sin rubrik för &amp;quot;sällskapsresor&amp;quot; enbart, men enligt ett särskilt protokoll&lt;br&gt;gäller de för &amp;quot;sällskaps- och paketresor&amp;quot;. De har därmed väsentligen&lt;br&gt;samma tillämpningsområde som lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En paketresa är ett arrangemang som har utformats innan avtal&lt;br&gt;träffas. Denna bestämning är avsedd att motsvara direktivets&lt;br&gt;&amp;quot;pre-arranged combination&amp;quot; men med den preciseringen i den svenska&lt;br&gt;lagen att det klart utsägs att arrangemanget kan ha utformats ända&lt;br&gt;fram till dess att avtalet ingås. Det är alltså inte nödvändigt, för att&lt;br&gt;det skall vara fråga om en paketresa, att arrangemanget har organi-&lt;br&gt;serats redan innan det har börjat marknadsföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt är avsikten att det skall råda parallellitet mellan&lt;br&gt;EG-begreppet och den svenska lagens uttryck. När begreppet&lt;br&gt;&amp;quot;arrangemang&amp;quot; diskuteras här skall därför den reservationen göras att&lt;br&gt;det inte ankommer på den svenske lagstiftaren att precisera begreppet&lt;br&gt;(se inledningen till specialmotiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ordet &amp;quot;arrangemang&amp;quot; får anses framgå att en paketresa förutsät-&lt;br&gt;ter ett visst mått av organisation och planläggning. Man får utgå från&lt;br&gt;att detta måste innefatta ett inte oväsentligt arbete av arrangören. Den&lt;br&gt;kombination av tjänster som arrangemanget består av torde i regel&lt;br&gt;framstå som en enhet, bl.a. på ett sådant sätt att det ter sig naturligt&lt;br&gt;att hålla arrangören ansvarig för kombinationens delar och för&lt;br&gt;helheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det sagda följer att det inte är fråga om en paketresa bara för att&lt;br&gt;näringsidkaren säljer flera tjänster på en gång till kunden. Inte ens om&lt;br&gt;det finns ett samband mellan tjänsterna är kombinationen en paket-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resa, om den inte utgör ett arrangemang i enlighet med vad som nyss Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett arrangemang torde normalt förutsätta att arrangören arbetat med&lt;br&gt;det innan han över huvud taget får kontakt med kunden. Men det är&lt;br&gt;också möjligt att all organisation och planläggning äger rum mellan&lt;br&gt;den första kundkontakten och avtalet. Inskränker sig därvid närings-&lt;br&gt;idkarens arbete till att boka in resenären på ett flygplan, ett hotell på&lt;br&gt;bestämmelseorten och något evenemang, är det inte fråga om en&lt;br&gt;paketresa. Annorlunda förhåller det sig om näringsidkaren sätter&lt;br&gt;samman två eller flera tjänster till en enhet för vilken han tar ett&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgörande faktor kan ofta vara om näringsidkaren enligt&lt;br&gt;allmänna avtalsrättsliga principer är part i avtalet med resenären i&lt;br&gt;fråga om de tjänster som ingår i kombinationen. Är han inte part i&lt;br&gt;fråga om en viss tjänst, utan enbart förmedlare, torde sålunda tjänsten&lt;br&gt;normalt inte kunna anses ingå i ett paket. Omvänt är det normalt&lt;br&gt;fråga om ett paket - förutsatt att övriga rekvisit är uppfyllda - när&lt;br&gt;näringsidkaren intar en partsställning i förhållande till resenären i&lt;br&gt;fråga om två eller flera tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda - om betydelsen av partsförhållandena - gäller dock&lt;br&gt;inte utan undantag. Är det fråga om ett arrangemang som närings-&lt;br&gt;idkaren organiserat, kan han inte komma ifrån sitt ansvar genom att&lt;br&gt;i avtalet föra in att endast underleverantörerna skall ses som parter i&lt;br&gt;avtalet. Och omvänt utgör en kombination av två tjänster inte ett&lt;br&gt;paket - även om näringsidkaren intar partsställning beträffande båda&lt;br&gt;- om det inte finns det samband mellan dem som karakteriserar ett&lt;br&gt;&amp;quot;arrangemang&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resor som är specialkomponerade för en grupp eller för en enstaka&lt;br&gt;resenär kan vara paketresor men behöver inte vara det. Avgörande är&lt;br&gt;främst om kriterierna på ett &amp;quot;arrangemang&amp;quot; är uppfyllda enligt vad&lt;br&gt;som nu sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givet att gränsdragningsproblem uppkommer vid fastställande&lt;br&gt;av vad som är ett arrangemang. Det får överlämnas åt domstolarna&lt;br&gt;och berörda myndigheter att precisera gränsen. Som sagts tidigare&lt;br&gt;ligger dock det slutliga avgörandet i EG-domstolens och&lt;br&gt;EFTA-domstolens hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke anger i tre punkter olika förutsättningar&lt;br&gt;för att ett arrangemang skall vara en paketresa enligt lagen. Villkoren&lt;br&gt;enligt alla tre punkterna måste vara uppfyllda för att lagen skall vara&lt;br&gt;tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 skall en paketresa alltid inkludera åtminstone en av&lt;br&gt;tjänsterna transport och inkvartering. Om båda dessa ingår, är det&lt;br&gt;krav som uttrycks i punkt 1 uppfyllt. Ingår bara en av dessa båda&lt;br&gt;tjänster, måste ytterligare någon &amp;quot;turisttjänst&amp;quot; tillkomma. Denna måste&lt;br&gt;därvid utgöra en inte oväsentlig del av arrangemanget och den får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara &amp;quot;direkt knuten&amp;quot; till transport eller inkvartering. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämningen i denna punkt är avsedd att motsvara EG-direktivets&lt;br&gt;med dels den skillnaden att begreppet inkvartering preciseras i lagen&lt;br&gt;(se tredje stycket), dels den skillnaden att uttrycket &amp;quot;utgör en inte&lt;br&gt;oväsentlig del&amp;quot;, med avseende på turisttjänster, torde medföra att&lt;br&gt;något fler tjänster omfattas än som blir fallet enligt EG-direktivets&lt;br&gt;engelska uttryck &amp;quot;accounting for a significant proportion&amp;quot;. En&lt;br&gt;turisttjänst får i regel anses utgöra en inte oväsentlig del av ett&lt;br&gt;arrangemang om den är beaktansvärd i sammanhanget. Saknar den&lt;br&gt;betydelse för båda parter, måste den betraktas som en oväsentlig del.&lt;br&gt;Det behöver däremot inte vara fallet för att resenären saknar intresse&lt;br&gt;av tjänsten. Han kan ha köpt ett paket enbart för att på ett billigt sätt&lt;br&gt;komma över en av två ingående tjänster. Det hindrar inte att&lt;br&gt;arrangemanget skall ses som en paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana &amp;quot;turisttjänster” som enligt lagen gör arrangemanget till en&lt;br&gt;paketresa kan vara exempelvis ett teater-, film- eller museibesök, en&lt;br&gt;naturutflykt med färdledare, hyra av en cykel, tillträde till en&lt;br&gt;skidliftanläggning eller inträde till en idrottstävling. Tjänster som inte&lt;br&gt;gör arrangemanget till en paketresa är exempelvis servering på ett&lt;br&gt;flygplan och normal service på hotell. Dessa får anses vara direkt&lt;br&gt;knutna till transporten (här flygresan) resp, inkvarteringen (här&lt;br&gt;hotellvistelsen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det sagda följer - som också sagts här ovan - att paketresor inte&lt;br&gt;alltid innefattar resor. Ett teaterbesök med tillhörande hotellvistelse&lt;br&gt;kan sålunda vara en paketresa i lagens mening. Detsamma gäller en&lt;br&gt;guidad fjällvandring med övernattning i stugor, även om var och en&lt;br&gt;själv tagit sig till utgångspunkten för vandringen. Detta har föranlett&lt;br&gt;ett förtydligande i paragrafens sista stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet &amp;quot;transport&amp;quot; torde inte medföra några tolkningssvårigheter.&lt;br&gt;Det kan däremot vara fallet med &amp;quot;inkvartering&amp;quot;, varför detta begrepp&lt;br&gt;preciserats särskilt i lagen (tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det skall röra sig om en paketresa ställs också krav - enligt&lt;br&gt;punki 2 - på viss varaktighet. Denna punkt överensstämmer med&lt;br&gt;EG-direktivets motsvarande bestämning. Arrangemanget skall&lt;br&gt;antingen vara mer än 24 timmar eller inbegripa övernattning. I&lt;br&gt;&amp;quot;övernattning&amp;quot; torde ligga att det skall röra sig om nattvila. En resa&lt;br&gt;till och från ett diskotek, inklusive besök på diskoteket under natten,&lt;br&gt;är således inte en paketresa, om den inte varar mer än 24 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 3 skall arrangemanget säljas eller marknadsföras &amp;quot;för&lt;br&gt;ett gemensamt pris eller för skilda priser som är knutna till varandra&amp;quot;.&lt;br&gt;Det andra ledet har lagts till i den svenska lagen - EG-direktivets&lt;br&gt;engelska uttryck är &amp;quot;at an inclusive price&amp;quot; - för att betona det&lt;br&gt;väsentliga. Det avgörande är sålunda inte om ett eller flera belopp&lt;br&gt;anges. Avgörande är i stället om det pris som tas ut framstår som ett&lt;br&gt;pris för en kombination av tjänster och inte som flera, av varandra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oberoende priser för olika tjänster. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika tjänster som ingår skall alltså, på nu angivet sätt, behand-&lt;br&gt;las gemensamt vid prissättningen. Det räcker att detta sker i mark-&lt;br&gt;nadsföringen. Då är det fråga om en paketresa, även om de olika&lt;br&gt;tjänsterna sedan delas upp när avtalet träffas och betalning sker. På&lt;br&gt;motsvarande sätt kan det vara fråga om en paketresa om tjänsterna i&lt;br&gt;fråga om priset behandlas som ett gemensamt arrangemang när de&lt;br&gt;säljs, även om de inte dessförinnan marknadsförts till ett gemensamt&lt;br&gt;pris eller till priser som är knutna till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket &amp;quot;knutna till varandra&amp;quot; avses att det skall finnas ett&lt;br&gt;sådant samband mellan priserna - i det fall flera belopp anges - att&lt;br&gt;beloppen är beroende av varandra. Om priserna för var och en av två&lt;br&gt;tjänster är desamma oberoende av om resenären köper en eller båda,&lt;br&gt;är det sålunda normalt inte fråga om en paketresa. Om emellertid&lt;br&gt;resenären får köpa den ena tjänsten endast under förutsättning att han&lt;br&gt;också köper den andra, bör priserna anses knutna till varandra på det&lt;br&gt;sätt som åsyftas i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken torde rekvisitet i tredje punkten endast sällan ha någon&lt;br&gt;självständig betydelse. Är det fråga om ett &amp;quot;arrangemang&amp;quot; i egentlig&lt;br&gt;mening, torde i regel rekvisitet i punkt 3 vara uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket - som får ses som en precisering av bestämmelsen&lt;br&gt;i punkt 3 i första stycket - sägs att lagen gäller även om olika tjänster&lt;br&gt;i arrangemanget skall betalas var för sig. Behandlas tjänsterna&lt;br&gt;gemensamt i fråga om priset i marknadsföringen eller när försäljning&lt;br&gt;sker, eller finns det ett samband mellan olika priser på det sätt som&lt;br&gt;nyss sagts, spelar det således inte någon roll att de olika tjänsterna&lt;br&gt;åsätts individuella priser när betalning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att de olika tjänsterna faktureras separat kan&lt;br&gt;dock vara en indikation på att det i själva verket inte är fråga om en&lt;br&gt;paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket innehåller en precisering av begreppet inkvartering,&lt;br&gt;som förekommer i första stycket punkt 1. Preciseringen, som saknar&lt;br&gt;motsvarighet i EG-direktivet, har tagits in i lagen för att underlätta&lt;br&gt;tolkningen i vissa fall av stor praktisk betydelse. Tveksamhet har&lt;br&gt;sålunda uttalats i frågan om huruvida vissa kortare kryssningsresor&lt;br&gt;med båt, som inkluderar övernattning på båten, är paketresor i lagens&lt;br&gt;mening. En avsikt med preciseringen i tredje stycket är att slå fast att&lt;br&gt;sådana resor normalt utgör paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med inkvartering förstås, enligt bestämmelsen, &amp;quot;logi som inte är att&lt;br&gt;anse som enbart ett led i en transporttjänst&amp;quot;. Att logi erbjuds ombord&lt;br&gt;på transportmedlet hindrar alltså inte i och för sig att det är fråga om&lt;br&gt;inkvartering i lagens mening. Men det får inte framstå som enbart ett&lt;br&gt;moment i transporten, såsom exempelvis är fallet vid resor i sovvagn&lt;br&gt;på tåg. Som har uttalats i den allmänna motiveringen framstår i det&lt;br&gt;fallet transport och logi som en enda tjänst, främst därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resenären normalt uppehåller sig på samma plats under i princip hela&lt;br&gt;resan. Men om även andra utrymmen står till resenärens förfogande&lt;br&gt;och inkvarteringen sker på en annan plats än den där resenären i&lt;br&gt;övrigt förväntas befinna sig under resan - såsom är fallet vid&lt;br&gt;kryssningsresor med båt - är logi och transport att anse som två olika&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet kan dock inte alla båtresor med övernattning i hytt ses&lt;br&gt;som paketresor. Om resenären tar exempelvis en nattbåt mellan&lt;br&gt;Stockholm och Helsingfors samt därvid bara köper färdbiljett och&lt;br&gt;hyttplats för natten, torde likheterna med en resa i sovvagn vara så&lt;br&gt;stora att det finns anledning att behandla båda slagen av resa på&lt;br&gt;samma sätt vid tillämpningen av lagen om paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Jjärde stycket finns ett förtydligande som är föranlett av att&lt;br&gt;terminologin i lagen genomgående utgår från att det i paketresor ingår&lt;br&gt;någon transport. Så är det i själva verket inte alltid, vilket framgår av&lt;br&gt;definitionen på paketresa. Det stadgas därför i fjärde stycket att, när&lt;br&gt;ordet resa eller avledningar därav förekommer i lagen, även sådana&lt;br&gt;arrangemang avses som inte innefattar någon transport. De avledning-&lt;br&gt;ar av &amp;quot;resa&amp;quot; som förekommer i lagen är &amp;quot;resmål&amp;quot;, &amp;quot;avresa&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;avresedag&amp;quot; och &amp;quot;ersättningsresa&amp;quot; samt givetvis &amp;quot;resenär&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de bestämmelser som innehåller ordet resa eller avledningar av&lt;br&gt;det skall tillämpas på andra typer av arrangemang passar bestäm-&lt;br&gt;melsernas ordalydelse mindre väl. Innebörden av 2 § fjärde stycket&lt;br&gt;är att bestämmelserna vid behov får anpassas till den verkliga&lt;br&gt;situationen. Ett exempel kan hämtas från 13 § första stycket, där det&lt;br&gt;talas om resenärens rätt i vissa fall till en &amp;quot;ersättningsresa&amp;quot;. Om det&lt;br&gt;arrangemang som skall ersättas är ett &amp;quot;teaterpaket&amp;quot; - hotellvistelse i&lt;br&gt;Stockholm med teaterbesök - får resenären kräva att arrangören&lt;br&gt;ordnar ett annat likvärdigt eller bättre arrangemang. &amp;quot;Ersättningsresa&amp;quot;&lt;br&gt;kan då, och i andra liknande fall, bytas mot &amp;quot;ersättningsarrange-&lt;br&gt;mang&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I lagen avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangör: den som annat än tillfälligtvis organiserar paketresor och&lt;br&gt;säljer eller marknadsför dem direkt eller genom en återförsäljare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återförsäljare: den som sälier eller marknadsför paketresor som&lt;br&gt;organiseras av någon annan såsom arrangör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resenär: den som själv eller genom någon annan förvärvar en&lt;br&gt;paketresa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal: den överenskommelse om en paketresa som träffas mellan å&lt;br&gt;ena sidan resenären och å andra sidan arrangören och återförsäljaren&lt;br&gt;eller en av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 3 § i promemorieförslaget.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § definieras ytterligare fyra begrepp. Dessa har berörts kort i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt 2.2 i den allmänna motiveringen. Definitionerna har främst Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;den funktionen att de klargör innebörden av vissa begrepp som&lt;br&gt;återkommer flera gånger i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Termen arrangör är av stor betydelse med hänsyn till det ansvar&lt;br&gt;som lagen lägger på arrangören (se bl.a. 9 § första stycket). Arran-&lt;br&gt;gören är den som organiserar paketresan. Häri ligger främst att han&lt;br&gt;svarar för sammansättningen av paketet och samordnar de tjänster&lt;br&gt;som ingår. Det finns en självklar parallell mellan &amp;quot;arrangör&amp;quot; och&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;arrangemang&amp;quot; i 2 § första stycket. Föreligger ett arran-&lt;br&gt;gemang, finns det i regel en arrangör till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast den som &amp;quot;annat än tillfälligtvis&amp;quot; ordnar paketresor är dock&lt;br&gt;arrangör i lagens mening. Uttrycket är avsett att motsvara &amp;quot;other than&lt;br&gt;occasionally&amp;quot; i den engelska versionen av EG-direktivet. Vid&lt;br&gt;bedömningen av vad som i detta sammanhang är &amp;quot;annat än tillfälligt-&lt;br&gt;vis&amp;quot; torde man få beakta dels hur ofta vederbörande ordnar paketresor&lt;br&gt;men dels också hur regelbundet eller sporadiskt resorna återkommer.&lt;br&gt;Den som varje år ordnar resor till en viss återkommande kongress&lt;br&gt;eller något annat evenemang torde sålunda få anses vara arrangör i&lt;br&gt;lagens mening. Men den som ordnar två eller tre paketresor tätt efter&lt;br&gt;varandra till ett visst evenemang omfattas knappast av lagen, om han&lt;br&gt;i övrigt inte alls organiserar resor. Detsamma torde gälla den som&lt;br&gt;oregelbundet och relativt sällan ordnar resor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är endast den arrangör i lagens mening som &amp;quot;säljer eller&lt;br&gt;marknadsför&amp;quot; paketresor. Det betyder att det skall finnas en &amp;quot;kund-&lt;br&gt;relation&amp;quot; mellan arrangören och resenären. Härigenom utesluts&lt;br&gt;paketresor som t.ex. idrottsföreningar, församlingar och skolor själva&lt;br&gt;ordnar för sina medlemmar resp, elever. Den som därvid står för&lt;br&gt;arrangemangen kan inte anses vara arrangör i lagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återförsäljare är den som säljer eller marknadsför paketresor som&lt;br&gt;organiseras av någon annan. Den andre skall vara arrangör enligt&lt;br&gt;lagen. En person eller ett företag kan givetvis vara återförsäljare med&lt;br&gt;avseende på en paketresa men arrangör med avseende på en annan.&lt;br&gt;Den som är återförsäljare ansvarar normalt inte för förpliktelserna&lt;br&gt;mot resenären men bär ett ansvar - enligt 9 § andra stycket - för det&lt;br&gt;fall att han är part i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangörens motpart kallas i lagen för resenär. Denne kan vara en&lt;br&gt;privatperson, som förvärvar paketresan för enskilt ändamål, men&lt;br&gt;också en affärsman som reser i tjänsten. Lagen skyddar alltså alla&lt;br&gt;resenärer. Genom bestämmelsen i 4 § görs emellertid den skillnaden&lt;br&gt;mellan olika kategorier att lagen är tvingande i traditionella &amp;quot;konsu-&lt;br&gt;mentavtal&amp;quot;, medan den är dispositiv i andra sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenär är den som &amp;quot;förvärvar&amp;quot; en paketresa. Det saknar betydelse&lt;br&gt;om förvärvet sker genom köp, gåva, vinst i en tävling eller på något&lt;br&gt;annat sätt (jfr dock 1 §, där det krävs att resan säljs eller marknads-&lt;br&gt;förs). Det saknar också betydelse om resenären förvärvat resan direkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från arrangören eller en återförsäljare eller om förvärvet skett från Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;någon annan. Den som förvärvar en resa för någon annans räkning&lt;br&gt;är inte själv resenär. Det är i stället huvudmannen som är att anse&lt;br&gt;som resenär i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde sällan uppkomma några problem att avgöra vem som är&lt;br&gt;resenär. Att begreppet inte helt enkelt kunnat definieras som &amp;quot;den&lt;br&gt;som gör resan&amp;quot; hänger samman med att lagens regler i många fall&lt;br&gt;avhandlar situationer där paketresan inte blir av eller ännu inte blivit&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen definieras slutligen termen avtal som &amp;quot;den överenskom-&lt;br&gt;melse om en paketresa som träffas mellan å ena sidan resenären och&lt;br&gt;å andra sidan arrangören och återförsäljaren eller en av dessa&amp;quot;.&lt;br&gt;Innebörden av denna definition torde inte behöva utvecklas. Det är att&lt;br&gt;märka att den inte säger något om vad avtalet innehåller eller när&lt;br&gt;avtalet träffas. Dessa frågor får avgöras enligt allmänna avtalsrättsliga&lt;br&gt;regler och grundsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag&lt;br&gt;är till nackdel för resenären är utan verkan mot denne, om han&lt;br&gt;förvärvar paketresan huvudsakligen för enskilt ändamål från en&lt;br&gt;näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 4 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår i vilka fall lagen är tvingande och därmed&lt;br&gt;motsatsvis i vilka fall den är dispositiv. Bestämmelsen, som saknar&lt;br&gt;motsvarighet i EG-direktivet, har behandlats sist i avsnitt 2.2 i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är tvingande till resenärens förmån i de fall då denne&lt;br&gt;förvärvar resan huvudsakligen för enskilt ändamål från en närings-&lt;br&gt;idkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. Detta är i princip samma&lt;br&gt;bestämning som brukar användas för att avgränsa tillämpningsområdet&lt;br&gt;för civilrättsliga konsumentlagar (se t.ex. 1 § konsumentköplagen,&lt;br&gt;1990:932, och 1 § konsumenttjänstlagen, 1985:716).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl begreppet &amp;quot;huvudsakligen för enskilt ändamål&amp;quot; som begreppen&lt;br&gt;&amp;quot;näringsidkare&amp;quot; och &amp;quot;i sin yrkesmässiga verksamhet&amp;quot; avses här ha&lt;br&gt;väsentligen samma innebörd som annars i svensk konsumenträtt (se&lt;br&gt;bl.a. prop. 1984/85:110 Konsumenttjänstlag, s. 139 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är tvingande när resenären förvärvar paketresan &amp;quot;från en&lt;br&gt;näringsidkare&amp;quot;. Det innebär att motparten i avtalet skall vara&lt;br&gt;näringsidkare. För sådana fall då en privatperson arrangerar en&lt;br&gt;paketresa och bjuder ut denna genom en näringsidkare är lagen&lt;br&gt;således dispositiv, om han själv ingår avtalet med resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde inte vara ovanligt att en paketresa är en blandning av en&lt;br&gt;tjänsteresa och en privatresa. Det avgörande för om lagen är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvingande i sådana fall är vilket som är det huvudsakliga ändamålet Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;med resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då lagen är tvingande kan det inte i avtalet med bindande&lt;br&gt;verkan tas in föreskrifter som är sämre för resenären än lagens&lt;br&gt;bestämmelser. Jämförelsen skall i princip göras mellan enskilda&lt;br&gt;avtalsvillkor resp, lagbestämmelser. Ett avtalsvillkor kan därför stå i&lt;br&gt;strid med lagens regler, även om avtalet vid en helhetsbedömning ger&lt;br&gt;resenären en förmånligare ställning än som följer av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet får resenären, när det är fråga om &amp;quot;konsumentavtal&amp;quot;,&lt;br&gt;alltid åberopa avtalsvillkor som är förmånligare för honom än&lt;br&gt;motsvarande lagbestämmelse. Lagen ger alltså ett minimiskydd för&lt;br&gt;resenären i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lagen är tvingande får betydelse för avtalsvillkor som innebär&lt;br&gt;att resenären på förhand godtar inskränkningar av sina rättigheter&lt;br&gt;enligt lagen. Den hindrar inte att resenären i ett konkret fall avstår&lt;br&gt;från en befogenhet eller förmån sedan denna väl aktualiserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda motsvarar i princip vad som gäller enligt annan lagstift-&lt;br&gt;ning på konsumentområdet, t.ex. konsumentköplagen, konsument-&lt;br&gt;tjänstlagen, konsumentkreditlagen och konsumentförsäkringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga fall är lagen alltså dispositiv, vilket innebär att parterna har&lt;br&gt;frihet att avtala som de önskar men att lagens bestämmelser tillämpas&lt;br&gt;i den mån det inte finns något avtalsvillkor. Detta gäller i alla de fall&lt;br&gt;då resenären är en person som reser i tjänsten eller som representant&lt;br&gt;för en förening e.d. Det gäller också i alla fall då arrangören är en&lt;br&gt;privatperson eller någon annan som inte är att anse som närings-&lt;br&gt;idkare. Vidare gäller det om en näringsidkare säljer resan utanför sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under rubriken information m.m. finns tre paragrafer, 5-7 §§. I 5 §&lt;br&gt;ställs vissa krav på innehållet i kataloger och broschyrer samt anges&lt;br&gt;att de uppgifter som där lämnas i princip är bindande för arrangören.&lt;br&gt;Paragrafen motsvarar artikel 3.1 och 3.2 i EG-direktivet. I 6 § anges&lt;br&gt;vilken information som skall lämnas till resenären, dels innan avtalet&lt;br&gt;sluts, dels sedan avtal träffats men före avresan. Denna paragraf&lt;br&gt;svarar mot artikel 4.1 (a och b) i direktivet. I 7 §, slutligen, finns&lt;br&gt;regler som anger vem eller vilka som svarar för att information&lt;br&gt;lämnas enligt 5 och 6 §§. Där finns också (i tredje stycket) en regel&lt;br&gt;som innebär att marknadsföringslagen blir tillämplig när information&lt;br&gt;inte lämnas enligt lagen. Denna regel saknar motsvarighet i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kataloger och broschyrer som tillhandahålls resenärer skall&lt;br&gt;innehålla tydlig och begriplig information om priset samt i förekom-&lt;br&gt;mande fall om resmål, transporter, inkvartering, måltider, resplan,&lt;br&gt;inresebestämmelser, betalningsvillkor och villkor om minsta antal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resenärer för resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;..Uppgifterna i kataloger och broschyrer är bindande för arrangören.&lt;br&gt;Ändringar får dock göras innan avtal träffas, om ett uttryckligt&lt;br&gt;förbehåll om det har gjorts i katalogen eller broschyren och om&lt;br&gt;resenären tydligt informeras om ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 5 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om den information som lämnas i resekataloger&lt;br&gt;och resebroschyrer. Bestämmelserna har i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 2.4. De motsvarar artikel 3.1 och 3.2 i&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelserna är framför allt att resenären skall få all&lt;br&gt;den information som är väsentlig för honom när han skall bestämma&lt;br&gt;sig för om han skall köpa en paketresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vilken information som alltid måste finnas.&lt;br&gt;Den skall vara &amp;quot;tydlig och begriplig&amp;quot;. Priset måste alltid anges. I&lt;br&gt;övrigt skall information finnas &amp;quot;i förekommande fall&amp;quot;, dvs. i den mån&lt;br&gt;den är relevant för paketresan i fråga. Om paketresan innefattar&lt;br&gt;endast transport och teaterbesök, kan det naturligtvis inte lämnas&lt;br&gt;någon information om exempelvis inkvartering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med &amp;quot;inresebestämmelser&amp;quot; avses vad som gäller för landet i fråga&lt;br&gt;beträffande pass, visum o.d. När det talas om &amp;quot;villkor om minsta&lt;br&gt;antal resenärer för resan&amp;quot; åsyftas de fall då arrangören tänker&lt;br&gt;genomföra resan endast om ett visst minsta antal personer anmäler sig&lt;br&gt;till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen sägs bara att kataloger och broschyrer skall innehålla&lt;br&gt;&amp;quot;information om&amp;quot; vissa saker. Det preciseras alltså inte närmare&lt;br&gt;vilken information som skall finnas. EG-direktivet är mera detaljerat&lt;br&gt;och innehåller en rad specifika krav. Som anförts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen kan de svenska bestämmelserna komma att preciseras på&lt;br&gt;samma sätt genom verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vidare har anförts i den allmänna motiveringen kan det&lt;br&gt;förekomma att delar av en katalog eller en broschyr skyddas av&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningens bestämmelser. I den mån så är fallet gäller&lt;br&gt;inte föreskrifterna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i andra stycket är mer än en informationsregel. Den handlar&lt;br&gt;om arrangörens avtalsrättsliga bundenhet. Uppgifter i kataloger och&lt;br&gt;broschyrer är i princip bindande, vilket betyder att de ingår i&lt;br&gt;reseavtalet om de inte avtalas bort eller ändras. Ändringar i jämförel-&lt;br&gt;se med kataloger eller broschyrer får göras bara under vissa i lagen&lt;br&gt;angivna omständigheter. Det fordras för det första att det uttryckligen&lt;br&gt;framgår av katalogen eller broschyren att ändringar får göras. I&lt;br&gt;&amp;quot;uttryckligen&amp;quot; bör anses ligga ett krav på en tydlig angivelse, som är&lt;br&gt;lätt att hitta för resenären. För det andra fordras att resenären tydligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informeras om ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis får inte möjligheterna att ändra villkoren sättas i system på&lt;br&gt;ett sådant sätt att den information som finns i katalogen eller&lt;br&gt;broschyren i själva verket är vilseledande. Ett sådant förfarande måste&lt;br&gt;anses innefatta otillbörlig marknadsföring enligt 2 § marknadsförings-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom föreskriften i 9 § andra stycket kommer även återförsäljaren&lt;br&gt;i vissa fall att vara bunden av uppgifterna i kataloger och broschyrer.&lt;br&gt;Det blir fallet om återförsäljaren är part i avtalet med resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu diskuterade bestämmelserna avser den situationen att&lt;br&gt;arrangören innan avtal träffas vill ändra en utfästelse som gjorts i&lt;br&gt;marknadsföringen. I 11 - 14 §§ finns bestämmelser om ändringar i&lt;br&gt;avtalsvillkor som görs efter det att avtal har träffats. I 15 - 17 §§&lt;br&gt;finns regler om ändringar som görs sedan paketresan har påbörjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna innehåller regler som medför att&lt;br&gt;bestämmelserna i 5 § första och andra styckena delvis inte kommer&lt;br&gt;att gälla beträffande kataloger eller broschyrer som framställts före&lt;br&gt;lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Innan ett avtal sluts skall resenären på lämpligt sätt informeras&lt;br&gt;om sådana hälsobestämmelser som blir tillämpliga under resan samt,&lt;br&gt;i den mån det har betydelse för resenären, om vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om pass och visum för medborgare i stater inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I god tid före resan skall resenären på lämpligt sätt få information&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. transportarrangemang och försäkringsmöjligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana uppgifter som gör det möjligt dels för resenären att&lt;br&gt;komma i kontakt med arrangören eller återförsäljaren under resan,&lt;br&gt;dels för anhöriga att komma i kontakt med resenären om denne är&lt;br&gt;underårig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 6 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om information som skall lämnas innan&lt;br&gt;avtal träffas samt efter det att avtal har träffats men före avresan.&lt;br&gt;Reglerna, som motsvarar artikel 4.1 a och b i EG-direktivet, har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket finns informationsbestämmelser som syftar till att&lt;br&gt;förhindra att resenären ingår ett avtal som han sedan inte kan utnyttja&lt;br&gt;på grund av att han förbisett vissa viktiga förutsättningar för resan.&lt;br&gt;Sålunda skall resenären informeras om sådana hälsobestämmelser som&lt;br&gt;blir tillämpliga under resan. Det kan gälla exempelvis en skyldighet&lt;br&gt;för resenären att låta vaccinera sig mot vissa sjukdomar eller en&lt;br&gt;skyldighet för honom att uppvisa intyg från läkare om att han är fri&lt;br&gt;från en sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären skall också, i den mån det har betydelse för honom, få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information angående vad som gäller beträffande pass och visum. Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;Denna informationsskyldighet är begränsad på så sätt att den bara&lt;br&gt;omfattar bestämmelser som gäller för medborgare i de stater som&lt;br&gt;ingår i EES-området. Begränsningen härrör från EG-direktivet där&lt;br&gt;regeln avser endast bestämmelser av relevans för EG-ländernas&lt;br&gt;medborgare. Att informationsskyldigheten inte utsträckts till att gälla&lt;br&gt;bestämmelser avseende alla resenärer beror på att detta bedömts&lt;br&gt;kunna ge arrangörerna oproportionerligt mycket arbete i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid bör det kunna krävas av arrangörerna och återförsäljarna&lt;br&gt;att de uppmanar medborgare i andra stater än EES-länderna att själva&lt;br&gt;undersöka relevanta bestämmelser om pass och visum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att informera om vad som gäller i fråga om pass och&lt;br&gt;visum får anses innefatta en skyldighet att ange hur lång tid det dröjer&lt;br&gt;att ordna dessa formaliteter. En sådan skyldighet anges uttryckligen&lt;br&gt;i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om arrangörens resp, återförsäljarens skadeståndsansvar i&lt;br&gt;dessa fall berörs inte i lagen. För det fall resenären lider skada på&lt;br&gt;grund av utebliven information, torde han ibland kunna grunda ett&lt;br&gt;skadeståndsanspråk på allmänna principer om s.k. culpa in contra-&lt;br&gt;hendo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sägs att informationen skall lämnas &amp;quot;på lämpligt sätt&amp;quot;. Tydlig&lt;br&gt;skriftlig information direkt till kunden lär alltid vara tillräcklig.&lt;br&gt;Däremot är informationskravet normalt inte uppfyllt enbart genom&lt;br&gt;ett anslag på väggen i resebyråns lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § andra stycket finns en regel om ytterligare viss information&lt;br&gt;som skall lämnas till resenären innan avtal träffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall resenären dessutom &amp;quot;på lämpligt sätt&amp;quot; få&lt;br&gt;viss annan information. Denna skall lämnas &amp;quot;i god tid före resan&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som i punkt 1 avses med information om &amp;quot;transportarran-&lt;br&gt;gemang&amp;quot; är uppgifter om tider för transporter, om eventuella uppehåll&lt;br&gt;och byten, om resenärens plats på transportmedlet o.d. (jfr artikel 4.1&lt;br&gt;b i i direktivet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kravet på information i punkt 2 åsyftas främst namn, adress&lt;br&gt;och telefonnummer till arrangören eller återförsäljaren resp, till en&lt;br&gt;underårig resenär eller den som har ett ansvar för denne under resan.&lt;br&gt;Den särskilda bestämmelsen om underåriga resenärer blir tillämplig&lt;br&gt;bl.a. vid ungdomars språkresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller en ännu mer detaljerad uppräkning av fakta&lt;br&gt;som resenären skall få information om. Som anförts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen kan de svenska bestämmelserna behöva preciseras på&lt;br&gt;samma sätt genom verkställighetsföreskrifter (jfr vad som sagts&lt;br&gt;angående 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;i god tid före resan&amp;quot; får tolkas med hänsyn till omstän-&lt;br&gt;digheterna i det enskilda fallet. Träffas avtalet alldeles före avresan&lt;br&gt;måste det vara tillräckligt att uppgifterna lämnas då. Utgångspunkten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör i princip vara att resenären skall ha informationen i så god tid Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;före resan att han kan vidta nödvändiga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Arrangören ansvarar för att kataloger och broschyrer innehåller&lt;br&gt;information enligt 5 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören ocn återförsäljaren ansvarar för att information lämnas&lt;br&gt;enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 5 och 6 §§ skall&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1975:1418) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 7 § i promemorieförslaget.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har berörts i avsnitt 2.4 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen, innehåller dels bestämmelser om vem eller vilka som svarar&lt;br&gt;för informationen till resenären, dels en hänvisning till marknads-&lt;br&gt;föringslagens regelsystem. Paragrafen saknar motsvarighet i&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket ansvarar arrangören för att kataloger och&lt;br&gt;broschyrer innehåller den information som de skall innehålla enligt&lt;br&gt;5 § första stycket, dvs. resans pris, resmål, transportsätt, inkvartering&lt;br&gt;och annan information som är väsentlig för resenären. Återförsäljaren&lt;br&gt;har således inget ansvar för kataloger och broschyrer, även om han&lt;br&gt;tillhandahåller dem i sina lokaler. Det har motiverats med att&lt;br&gt;arrangören själv står bakom framställningen och att återförsäljarna&lt;br&gt;inte har möjlighet att påverka innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen innebär att en talan i Marknadsdomstolen enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen på grund av brister i en katalogs eller en&lt;br&gt;broschyrs innehåll (se tredje stycket) kan väckas enbart mot arran-&lt;br&gt;gören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att arrangören och återförsäljaren båda svarar&lt;br&gt;för att information lämnas enligt 6 §. Vad det här rör sig om är dels&lt;br&gt;information före avtalet om hälsobestämmelser samt pass- och&lt;br&gt;visumbestämmelser, dels väsentlig information inför avresan. Lämnas&lt;br&gt;inte sådan information enligt bestämmelserna kan såväl arrangören&lt;br&gt;som återförsäljaren instämmas till Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att komma till rätta med bristfällig information till&lt;br&gt;resenären regleras i tredje stycket genom en hänvisning till marknads-&lt;br&gt;föringslagen. Innebörden av detta är först och främst att den arrangör&lt;br&gt;eller återförsäljare som inte följer reglerna kan åläggas att lämna&lt;br&gt;information som överensstämmer med reglerna (3 § marknadsförings-&lt;br&gt;lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan härav blir även marknadsföringslagens handläggnings-&lt;br&gt;regler tillämpliga. Det betyder bl.a. att en fråga om informations-&lt;br&gt;åläggande kan tas upp inför Marknadsdomstolen av Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen, att näringsidkare är skyldiga att avge yttrande&lt;br&gt;angående informationsplikten och att näringsidkare även i vissa fall är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldiga att tillhandahålla handlingar och liknande som kan ha&lt;br&gt;betydelse för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsåläggande kan komma i fråga inte bara om närings-&lt;br&gt;idkare vid marknadsföring av en paketresa helt underlåter att i&lt;br&gt;kataloger eller broschyrer lämna information om t.ex. priset, utan&lt;br&gt;också om information visserligen lämnas men är oriktig. Är det fråga&lt;br&gt;om en uppsåtligt vilseledande framställning, kan även straff-&lt;br&gt;bestämmelsen i 6 § marknadsföringslagen bli tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsåläggande enligt 3 § marknadsföringslagen skall enligt&lt;br&gt;5 § samma lag förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är&lt;br&gt;obehövligt. Det kan finnas anledning att avstå från vitesföreläggande&lt;br&gt;t.ex. om KO vill ta upp ett ärende främst i syfte att få fram ett&lt;br&gt;prejudikat i en principiellt betydelsefull fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är att märka att marknadsföringslagens bestämmelser genom&lt;br&gt;hänvisningen i 7 § tredje stycket kommer att tillämpas, när det gäller&lt;br&gt;marknadsföring av paketresor, inte bara i förhållande mellan&lt;br&gt;näringsidkare och konsument. Lagens tillämpningsområde är annars&lt;br&gt;i princip begränsat till sådana relationer (1 § marknadsföringslagen).&lt;br&gt;Som tidigare sagts behöver resenärer emellertid inte vara kon-&lt;br&gt;sumenter, och inte heller behöver arrangörer eller återförsäljare vara&lt;br&gt;näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avtalet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik finns två paragrafer. Den första, 8 §, innehåller&lt;br&gt;bl.a. ett krav på skriftlig form. Den motsvarar artikel 4.2 i direktivet.&lt;br&gt;I 9 § finns regler om arrangörens resp, återförsäljarens ansvar&lt;br&gt;gentemot resenären. Dessa bestämmelser har sin motsvarighet i&lt;br&gt;direktivet i en föreskrift i artikel 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Arrangören skall se till att avtalet innehåller uttryckliga villkor&lt;br&gt;om priset för resan och kostnader som kan tillkomma, betalnings-&lt;br&gt;villkor och reklamationsfrister samt, beroende på vad som ingår i&lt;br&gt;paketresan, om resmål, resplan, transporter, inkvartering, andra&lt;br&gt;turisttjänster, särskilda önskemål från resenärens sida som godtagits&lt;br&gt;och försäkringar. Alla avtalsvillkor skall framgå av en skriftlig&lt;br&gt;handling. Arrangören skall också se till att handlingen innehåller&lt;br&gt;uppgifter som gör det möjligt att komma i kontakt med arrangören&lt;br&gt;eller återförsäljaren under resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan avtal träffas skall resenären på lämpligt sätt få del av&lt;br&gt;avtalsvillkor och information enligt första stycket. Han skall få ett&lt;br&gt;eget exemplar av den skriftliga handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller inte när avtal träffas kort före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 8 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller föreskrifter om hur avtalet skall utformas och&lt;br&gt;om hur resenären skall få del av dess innehåll. Den har behandlats i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt 2.5 i den allmänna motiveringen och motsvarar artikel 4.2 i&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket krävs att arrangören ser till att vissa väsentliga&lt;br&gt;förhållanden regleras uttryckligen i avtalet. Denna bestämmelse finns&lt;br&gt;i första meningen. Priset, kostnader som kan tillkomma, betalnings-&lt;br&gt;villkor och eventuella reklamationsfrister skall därvid alltid finnas&lt;br&gt;med. Därutöver skall vissa frågor regleras i den mån de är relevanta,&lt;br&gt;dvs. om de över huvud taget har aktualitet för den ifrågavarande&lt;br&gt;paketresan. Det är detta som avses med uttrycket &amp;quot;beroende på vad&lt;br&gt;som ingår i paketresan&amp;quot;. Självfallet kan avtalet inte innehålla&lt;br&gt;exempelvis resplan, om ingen resa skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen sägs bara att avtalet skall innehålla &amp;quot;uttryckliga villkor om&amp;quot;&lt;br&gt;vissa saker. EG-direktivet är mera detaljerat och innehåller specifika&lt;br&gt;krav på flera punkter. Som anförts i den allmänna motiveringen kan&lt;br&gt;de svenska bestämmelserna komma att preciseras på samma sätt&lt;br&gt;genom verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen hindrar inte att vissa avtalsvillkor anges på ett sätt&lt;br&gt;som innebär att en viss precisering skall ske senare. Det är således&lt;br&gt;tillåtet att exempelvis ange att &amp;quot;inkvartering sker i enkel- eller&lt;br&gt;dubbelrum&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen finns ett krav på skriftlig form för alla av-&lt;br&gt;talsvillkor. Denna bestämmelse avser alltså även sådant som parterna&lt;br&gt;inte nödvändigtvis måste träffa överenskommelse om enligt första&lt;br&gt;meningen. I den mån avtal ingås om en fråga skall det anges i den&lt;br&gt;skriftliga handlingen. Utan att det sägs uttryckligen avser även denna&lt;br&gt;bestämmelse en förpliktelse för arrangören, som alltså är skyldig att&lt;br&gt;se till att inget av överenskommelsen lämnas utanför den skriftliga&lt;br&gt;handlingen. Det krävs inte att handlingen skrivs under av parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln innehåller inte någon påföljd för det fallet att skriftlighets-&lt;br&gt;kravet inte tillgodoses. Avtalet blir alltså giltigt med det innehåll som&lt;br&gt;parterna kommit överens om, givetvis under förutsättning att det inte&lt;br&gt;står i strid med lagens tvingande regler. Arrangören får dock anses&lt;br&gt;ha bevisbördan för att muntliga avtalsvillkor har det innehåll som han&lt;br&gt;påstår. Konsumentverket, som är tillsynsmyndighet enligt lagen, kan&lt;br&gt;vidare framställa kritik mot den näringsidkare som inte följer&lt;br&gt;skriftlighetskravet. Verket har även möjlighet att ge spridning åt&lt;br&gt;kritiken, exempelvis genom att publicera anmärkningar mot de&lt;br&gt;näringsidkare som inte följer bestämmelserna. För tillsynen har&lt;br&gt;Konsumentverket i övrigt vissa maktmedel, se 22 och 23 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje meningen skall arrangören se till att den skriftliga&lt;br&gt;handlingen innehåller uppgifter &amp;quot;som gör det möjligt att komma i&lt;br&gt;kontakt med arrangören eller återförsäljaren under resan&amp;quot;. Vad som&lt;br&gt;avses är främst uppgifter om namn, adress och telefonnummer.&lt;br&gt;Sådana uppgifter är inte avtalsvillkor och har därför inte nämnts i&lt;br&gt;första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall resenären, innan avtal träffas, få del av Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;avtalsvillkor och information enligt första stycket. Avsikten med&lt;br&gt;regeln är att resenären innan han bestämmer sig skall veta allt som är&lt;br&gt;väsentligt för honom att känna till angående resan. Det är att märka&lt;br&gt;att viss viktig information som skall lämnas innan avtalet träffas&lt;br&gt;preciseras i 6 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären skall få del av avtalsvillkoren och informationen &amp;quot;på&lt;br&gt;lämpligt sätt&amp;quot; (jfr 6 § första stycket). Det är alltså inte nödvändigt&lt;br&gt;att det sker genom överlämnande av en skriftlig handling enligt första&lt;br&gt;stycket. Anledningen är att avtal bör kunna träffas per telefon o.d. I&lt;br&gt;ett sådant fall är det tillräckligt om näringsidkaren lämnar informa-&lt;br&gt;tionen muntligen. Det måste dock ske på ett sådant sätt att resenären&lt;br&gt;lätt kan uppfatta och förstå informationen. Har resenären tillgång till&lt;br&gt;telefax eller har han möjlighet att ta emot meddelanden på en&lt;br&gt;dataskärm e.d., kan ett sådant medium användas. I de fall då parterna&lt;br&gt;träffas i samband med att avtalet ingås bör informationen normalt ges&lt;br&gt;i den formen att resenären får del av den skriftliga handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller dessa föreskrifter utgör formkrav i egentlig mening utan&lt;br&gt;är att se som ordningsregler. Vad som sagts angående första stycket&lt;br&gt;om verkan i bevishänseende och om Konsumentverkets tillsyn gäller&lt;br&gt;även här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären skall också få ett eget exemplar av den skriftliga handling&lt;br&gt;som enligt första stycket skall upprättas. Det kan inte anses nödvän-&lt;br&gt;digt att handlingen överlämnas innan avtal träffas. Anledningen är att&lt;br&gt;detta ibland kan vara praktiskt ogörligt. Normalt bör dock den&lt;br&gt;skriftliga handlingen överlämnas när avtalet ingås. Träffas avtalet per&lt;br&gt;telefon, bör den skriftliga handlingen sändas till resenären omedelbart&lt;br&gt;därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket görs undantag från kraven i andra stycket för det&lt;br&gt;fallet att avtal träffas kort före avresan. Regeln har sin grund i att&lt;br&gt;paketresor inte sällan köps &amp;quot;i sista minuten&amp;quot; till reducerat pris. Ett&lt;br&gt;krav på att resenären i dessa fall skall få del av alla avtalsvillkor och&lt;br&gt;all väsentlig information före avtalet, och även få en egen kopia av&lt;br&gt;den skriftliga handlingen, skulle medföra betydande praktiska&lt;br&gt;olägenheter utan motsvarande nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur sent skall avtal träffas för att det skall anses vara &amp;quot;kort före&lt;br&gt;avresan&amp;quot;? EG-direktivets uttryck är &amp;quot;last-minute reservations or&lt;br&gt;contracts&amp;quot;. Ändamålet med regeln är att det inte skall läggas hinder&lt;br&gt;i vägen för ett praktiskt förfarande när &amp;quot;sistaminutenresor&amp;quot; säljs.&lt;br&gt;Regeln bör tolkas mot den bakgrunden. Finns i det enskilda fallet inga&lt;br&gt;olägenheter med ett vanligt avtalsförfarande, torde detta böra följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Arrangören ansvarar gentemot resenären för vad denne har rätt&lt;br&gt;att fordra till följd av avtalet. Ansvaret gäller även för sådana&lt;br&gt;prestationer som skall fullgöras av någon annan än arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om återförsäljaren är part i avtalet, ansvarar han mot resenären på Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;samma sätt som arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen klargör ansvarsförhållandena på näringsidkarsidan, dvs.&lt;br&gt;frågan om vem eller vilka som ansvarar på grund av avtalet gentemot&lt;br&gt;resenären. Den har behandlats i avsnitt 2.3 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen och har sin motsvarighet i artikel 5.1 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att resenären alltid kan vända sig mot&lt;br&gt;arrangören med sina anspråk på grund av avtalet och - vilket i och för&lt;br&gt;sig bara innebär ett förtydligande av detta - att arrangörens ansvar&lt;br&gt;gäller även för sådana prestationer som skall fullgöras av någon&lt;br&gt;annan. Arrangören kan alltså inte i något sammanhang hänvisa till att&lt;br&gt;någon annan ansvarar för fel eller brister i vad resenären har rätt att&lt;br&gt;fordra till följd av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland kan tveksamhet uppstå om en viss tjänst eller en viss&lt;br&gt;utfästelse ingår i arrangörens ansvar eller inte. Det kan exempelvis&lt;br&gt;gälla transporten till ett evenemang på resmålet. Frågan får lösas med&lt;br&gt;tillämpning av allmänna avtalsrättsliga principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i 18 § finns bestämmelser som reglerar ansvarsförhållandena&lt;br&gt;på näringsidkarsidan. Paragrafen avser skadeståndsansvar vid&lt;br&gt;transporter som regleras i särskilda transporträttsliga lagar. Bestäm-&lt;br&gt;melserna innebär bl.a. att principen om att arrangören alltid ansvarar&lt;br&gt;gentemot resenären gäller även i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt svarar inte återförsäljaren gentemot resenären för åtagan-&lt;br&gt;dena enligt reseavtalet. Men om återförsäljaren har ställning som part&lt;br&gt;i avtalet är han givetvis ansvarig enligt detta. I andra stycket sägs att&lt;br&gt;återförsäljaren i detta fall ansvarar gentemot resenären &amp;quot;på samma sätt&lt;br&gt;som&amp;quot; arrangören. Detta innebär, om båda är ansvariga, att ansvaret&lt;br&gt;är solidariskt. Det innebär också att återförsäljaren, liksom arran-&lt;br&gt;gören, ansvarar för sådana prestationer som följer av avtalet och som&lt;br&gt;skall fullgöras av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i andra stycket får också betydelse för hur lagens ansvars-&lt;br&gt;regler skall läsas. I de paragrafer i lagen där ansvaret gentemot&lt;br&gt;resenären behandlas omnämns bara arrangören uttryckligen som&lt;br&gt;ansvarig. Genom regeln i förevarande andra stycke blir även&lt;br&gt;återförsäljaren ansvarig enligt de ifrågavarande bestämmelserna i de&lt;br&gt;fall då han är part i avtalet. Ett exempel är 5 § andra stycket. Om&lt;br&gt;återförsäljaren är part i avtalet, är han liksom arrangören bunden av&lt;br&gt;uppgifter i kataloger och broschyrer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland kan det vara tveksamt om återförsäljaren har ställning som&lt;br&gt;part eller inte. Frågan torde få lösas med tillämpning av allmänna&lt;br&gt;principer i avtalsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlåtelse av resan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik finns en paragraf som rör resenärens rätt att&lt;br&gt;överlåta sin paketresa. Paragrafen motsvarar artikel 4.3 i&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Resenären får överlåta paketresan till någon som uppfyller alla&lt;br&gt;villkor för att få delta i resan, om han i skälig tid före avresan&lt;br&gt;underrättar arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När resan överlåts enligt första stycket är överlåtaren och förvärva-&lt;br&gt;ren solidariskt ansvariga gentemot den andra parten i avtalet för vad&lt;br&gt;som återstår att betala för resan och för extra kostnader som kan&lt;br&gt;uppkomma på grund av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 10 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om resenärens rätt att överlåta resan har behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 2.6 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket sägs att resenären får överlåta resan. Två förutsätt-&lt;br&gt;ningar gäller dock. Den ena är att överlåtelsen måste göras till någon&lt;br&gt;som &amp;quot;uppfyller alla villkor för att få delta i resan&amp;quot;. Vanligen torde det&lt;br&gt;inte finnas några villkor som måste uppfyllas. Ibland kan det dock&lt;br&gt;röra sig om en resa för exempelvis en viss yrkes- eller åldersgrupp,&lt;br&gt;varvid grupptillhörigheten kan vara ett relevant villkor. I andra fall&lt;br&gt;kan ett relevant villkor för resan vara att giltigt visum finns eller att&lt;br&gt;resenären är villig att underkasta sig vissa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fallet att paketresan sker med reguljärflyg hindras en&lt;br&gt;överlåtelse ofta av internationella flygtrafikregler, som arrangören&lt;br&gt;måste rätta sig efter. Att det inte föreligger ett hinder av det slaget får&lt;br&gt;anses vara ett relevant villkor enligt paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om andra tjänster kan arrangören vara tvungen att i&lt;br&gt;förhållande till den som tillhandahåller tjänsten göra utfästelser om&lt;br&gt;begränsningar i resenärens rätt att överlåta resan. Att överlåtelse inte&lt;br&gt;sker i strid med en sådan begränsning i överlåtelserätten får då anses&lt;br&gt;utgöra ett relevant villkor för att få delta i resan enligt 10 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet kan inte arrangören omintetgöra överlåtelserätten genom&lt;br&gt;att på eget initiativ göra utfästelser gentemot underleverantörer om att&lt;br&gt;inte tillåta överlåtelser. Sådana utfästelser kan således inte anses&lt;br&gt;utgöra &amp;quot;villkor för att få delta i resan&amp;quot; i paragrafens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 177 § sjölagen (1891:35 s. 1) finns bestämmelser som begränsar&lt;br&gt;resenärernas rätt att överlåta båtbiljetter. Genom en särskild bestäm-&lt;br&gt;melse i den paragrafen, som införts samtidigt med lagen om paket-&lt;br&gt;resor, ges emellertid reglerna i lagen om paketresor företräde i de fall&lt;br&gt;då en lagkonflikt annars skulle uppkomma. Rätten att överlåta&lt;br&gt;paketresor till sjöss inskränks alltså inte genom bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177 § sjölagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i järnvägstrafiklagstiftningen finns bestämmelser som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inskränker överlåtelserätten. Som jag redogjort för i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen kommer emellertid inte heller dessa bestämmelser i&lt;br&gt;konflikt med paketreselagens regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra förutsättningen för rätten att överlåta resan är att&lt;br&gt;resenären underrättar arrangören eller återförsäljaren i skälig tid före&lt;br&gt;avresan om sin avsikt. Det räcker alltså med ett meddelande till den&lt;br&gt;ene av arrangören och återförsäljaren. Skälet för regeln är främst att&lt;br&gt;arrangören skall få tillfälle att vidta de åtgärder som kan föranledas&lt;br&gt;av bytet samt att undersöka eventuella hinder mot överlåtelsen.&lt;br&gt;Uttrycket &amp;quot;i skälig tid före avresan&amp;quot; får tolkas mot bakgrund av detta&lt;br&gt;ändamål. Uttrycket är avsett att motsvara EG-direktivets, i den&lt;br&gt;engelska versionen, &amp;quot;reasonable notice ... before departure&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören har inte rätt att ta ut någon särskild avgift för att&lt;br&gt;överlåtelse sker. Det skulle strida mot regeln om att paketresan får&lt;br&gt;överlåtas fritt. Däremot får arrangören - som framgår av andra&lt;br&gt;stycket - ta ut ersättning för de merkostnader som uppkommer på&lt;br&gt;grund av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket sägs att överlåtaren och förvärvaren är solidariskt&lt;br&gt;ansvariga för vad som återstår att betala för resan och för extra&lt;br&gt;kostnader på grund av överlåtelsen. Överlåtaren kan alltså inte komma&lt;br&gt;ifrån ett betalningsansvar som han ådragit sig genom att överlåta&lt;br&gt;paketresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är att märka att regeln i fråga om merkostnader på grund av&lt;br&gt;överlåtelsen inte innehåller annat än att överlåtaren och förvärvaren&lt;br&gt;är solidariskt ansvariga. Härav följer dock också, som tidigare&lt;br&gt;anmärkts, att arrangören kan vara berättigad till ersättning för&lt;br&gt;kostnader, om sådana uppkommit med anledning av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer tvist om arrangörens rätt till kostnadsersättning får&lt;br&gt;arrangören anses skyldig att visa att den begärda ersättningen avser&lt;br&gt;kostnader som beror på överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det solidariska ansvaret innebär att arrangören kan kräva betalt från&lt;br&gt;vem han vill av de ansvariga. Överlåtaren och förvärvaren får&lt;br&gt;därefter göra upp sig emellan. Lagen befattar sig inte med förhållan-&lt;br&gt;det mellan överlåtaren och förvärvaren. Normalt torde förvärvaren&lt;br&gt;ha att betala hela resans pris till överlåtaren, medan frågan om vem&lt;br&gt;som skall bära eventuella extrakostnader beror på innehållet i det avtal&lt;br&gt;varigenom överlåtelsen sker.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar Före avresan, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik finns fyra paragrafer, som alla handlar om det&lt;br&gt;fallet att det före avresan görs ändringar i avtalsvillkoren eller i&lt;br&gt;planerna för resan. Reglerna i 11 § innehåller begränsningar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangörens rätt att ändra avtalsvillkoren. Prishöjningar regleras&lt;br&gt;därvid särskilt. I 12 § finns bestämmelser om hävningsrätt m.m. för&lt;br&gt;resenären när avtalsvillkoren ändras väsentligt till hans nackdel innan&lt;br&gt;resan påbörjas. Bestämmelserna i 13 § handlar om resenärens rätt till&lt;br&gt;en annan resa m.m. i vissa fall när den avtalade resan inte blir av för&lt;br&gt;honom. I 14 §, slutligen, regleras resenärens rätt till skadestånd vid&lt;br&gt;ändringar före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Avtalsvillkor får ändras till resenärens nackdel endast om det&lt;br&gt;framgår tydligt av avtalet att detta får ske. Priset får höjas endast om&lt;br&gt;det dessutom av avtalet framgår tydligt hur det nya priset skall&lt;br&gt;fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får höjas endast på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ändringar i transportkostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ändringar i skatter, tullar eller avgifter avseende tjänster som&lt;br&gt;ingår i resan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändringar i växelkurser som påverkar arrangörens kostnader för&lt;br&gt;resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får inte höjas under de sista 20 dagarna före den avtalade&lt;br&gt;avresedagen. Ett villkor om att priset kan ändras får inte vara ensidigt&lt;br&gt;till resenärens nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 11 och 12 §§ i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 2.7.1 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, motsvarar artikel 4.4 i EG-direktivet. Den innehåller&lt;br&gt;regler om ändringar i de överenskomna avtalsvillkoren, varvid&lt;br&gt;prishöjningar behandlas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen för paketresor, liksom för avtal i övrigt, är att de&lt;br&gt;överenskomna villkoren skall stå fast och inte kunna ändras ensidigt&lt;br&gt;av den ena parten. Avtal om paketresor träffas emellertid ofta långt&lt;br&gt;i förväg och olika händelser kan göra att arrangörens kostnader för&lt;br&gt;resan ändras väsentligt. Det är därför rimligt att arrangören har vissa&lt;br&gt;möjligheter att justera villkoren, bl.a. priset, i efterhand. I 11 § anges&lt;br&gt;förutsättningarna för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket sägs i första meningen att avtalsvillkor får ändras till&lt;br&gt;resenärens nackdel endast om det framgår tydligt av avtalet att detta&lt;br&gt;får ske. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i direktivet men&lt;br&gt;uttrycker en regel som möjligen skulle gälla även om den inte hade&lt;br&gt;angetts uttryckligen i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ändringsrätten skall framgå tydligt i avtalet får anses innebära&lt;br&gt;att den skall framgå av en klar och tydlig klausul i det skriftliga&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en viss ändring är till resenärens nackdel eller inte är&lt;br&gt;avsedd att bedömas utifrån den enskilde resenärens önskemål och&lt;br&gt;uppfattning. Alla ändringar som han motsätter sig med någon rimlig&lt;br&gt;motivering får därmed anses vara till hans nackdel. Arrangören kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sålunda inte ändra exempelvis resmålet från Köpenhamn till Paris, Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;åberopande att det är till resenärernas fördel med en längre och&lt;br&gt;dyrare resa för samma pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förefalla motsägelsefullt när regeln föreskriver att avtals-&lt;br&gt;villkor får ändras, om det framgår av avtalet att det får ske. Det kan&lt;br&gt;hävdas att avtalsvillkoret i ett sådant fall inte är definitivt utan kan&lt;br&gt;variera och att det därför inte är fråga om en &amp;quot;ändring&amp;quot; i villkoret&lt;br&gt;när det varieras i enlighet med avtalets föreskrifter. Termen avtals-&lt;br&gt;villkor ses dock här i trängre mening; det avser priset och övriga&lt;br&gt;villkor sådana de är när avtalet ingås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall observeras att paragrafen bara handlar om att avtalsvillkor&lt;br&gt;ändras i egentlig mening. Skulle det i avtalet ha hållits öppet&lt;br&gt;exempelvis hur en viss transport skall ske eller om inkvartering skall&lt;br&gt;ske i enkel- eller dubbelrum (se ovan angående 8 § första stycket), är&lt;br&gt;det inte fråga om en ändring när arrangören sedan preciserar&lt;br&gt;villkoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen föreskrivs ytterligare en förutsättning för att priset&lt;br&gt;skall få höjas, nämligen att det framgår tydligt av avtalet hur det nya&lt;br&gt;priset skall fastställas. Därvid kan kravet inte sträckas så långt att man&lt;br&gt;alltid skall kunna utläsa av exempelvis en formel vilket det nya priset&lt;br&gt;blir; detta är i praktiken ogörligt. Men angivelsen torde åtminstone&lt;br&gt;behöva vara så preciserad att arrangören utifrån den kan redovisa sin&lt;br&gt;beräkning på ett sådant sätt att resenären har rimlig möjlighet att&lt;br&gt;kontrollera att det nya priset är korrekt beräknat. En lämplig ordning&lt;br&gt;kan ofta vara att arrangören anger prishöjningen som en viss andel av&lt;br&gt;den kostnadsökning som han drabbas av, varvid han dessutom får&lt;br&gt;vara beredd att visa hur han beräknar sin kostnadsökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår vilka omständigheter som får föranleda&lt;br&gt;prishöjningar. Andra händelser eller förändringar får således inte&lt;br&gt;åberopas av arrangören som skäl för att höja priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 berättigar ändrade transportkostnader arrangören att&lt;br&gt;höja priset. Det kan exempelvis vara fråga om plötsligt höjda&lt;br&gt;bränslekostnader eller prishöjningar som företas av någon under-&lt;br&gt;entreprenör som arrangören anlitar för transport. Arrangören bör&lt;br&gt;dock kunna åberopa endast sådana höjningar som han inte själv har&lt;br&gt;ett avgörande inflytande över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 ger arrangören möjlighet att höja priset på grund av&lt;br&gt;ändringar i skatter, tullar eller avgifter avseende tjänster som ingår&lt;br&gt;i resan. Uttrycket &amp;quot;avseende tjänster som ingår i resan&amp;quot; hänför sig&lt;br&gt;till såväl skatter och tullar som avgifter. Det kan exempelvis röra sig&lt;br&gt;om en flygskatt som påverkar arrangörens kostnader för resan. Med&lt;br&gt;avgifter torde avses enbart offentligrättsliga avgifter (jfr de exempel&lt;br&gt;på sådana avgifter som finns i direktivet, artikel 4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje typen av händelser som berättigar till prishöjningar är&lt;br&gt;växelkursförändringar som påverkar arrangörens kostnader för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paketresan (punkt 3). Om arrangören träffat avtal med en under- Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;leverantör om en viss tjänst som ingår i resan, kan hans kostnader för&lt;br&gt;tjänsten öka betydligt, om en främmande valuta som avtalet träffats&lt;br&gt;i stiger kraftigt i värde i förhållande till den svenska kronan. En sådan&lt;br&gt;kostnadsökning får arrangören alltså övervältra på resenären. Däremot&lt;br&gt;får han inte på det sättet kompensera sig för en växelkursförlust som&lt;br&gt;saknar samband med paketresan i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket första meningen får prishöjningar över huvud&lt;br&gt;taget inte ske under de sista 20 dagarna före den avtalade avrese-&lt;br&gt;dagen. Kostnadsökningar som inträffar under den tiden får alltså&lt;br&gt;arrangören stå risken för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen i tredje stycket stadgas att ett villkor om att priset&lt;br&gt;kan ändras inte får vara utformat ensidigt till resenärens nackdel. Det&lt;br&gt;betyder att avtalet måste innehålla en föreskrift om motsvarande&lt;br&gt;prissänkningar, om arrangören vill förbehålla sig rätten till prishöj-&lt;br&gt;ningar i vissa fall. Beräkningsprincipema får inte missgynna resenä-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om prishöjningar i 11 § innebär att resenären kan kräva&lt;br&gt;att få fullfölja paketresan till det från början överenskomna priset, om&lt;br&gt;förutsättningarna för prishöjning inte är uppfyllda. Arrangören är&lt;br&gt;således bunden av avtalet enligt de ursprungliga villkoren. Vägrar han&lt;br&gt;ändå att låta resenären resa till det överenskomna priset, torde denne&lt;br&gt;i princip kunna återkräva den oberättigade prishöjningen i efterhand.&lt;br&gt;Är höjningen &amp;quot;väsentligt till resenärens nackdel&amp;quot; har resenären&lt;br&gt;dessutom rätt att häva avtalet enligt 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Järnvägstrafiklagstiftningen innehåller bestämmelser som i fråga om&lt;br&gt;prishöjningar avviker från bestämmelserna i 11 § (lagen, 1985:193,&lt;br&gt;om internationell järnvägstrafik, Bihang A, artikel 5 § 4). På grund&lt;br&gt;av en särskild undantagsbestämmelse (artikel 62) i &amp;quot;Enhetliga&lt;br&gt;rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande&lt;br&gt;och resgods&amp;quot; (CIV) har emellertid reglerna i lagen om paketresor&lt;br&gt;företräde framför järnvägslagstiftningens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Resenären får frånträda avtalet, om arrangören förklarar att han&lt;br&gt;inte kommer att fullgöra vad han har åtagit sig och avtalsbrottet är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för resenären. Resenären får också frånträda&lt;br&gt;avtalet, om avtalsvillkoren ändras enligt 11 § och ändringen är&lt;br&gt;väsentligt till hans nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arrangören avser att bryta avtalet, eller om han vill ändra&lt;br&gt;avtalsvillkoren, skall han underrätta resenären snarast och därvid&lt;br&gt;lämna besked om dennes rätt att frånträda avtalet enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären skall inom skälig tid meddela arrangören eller återförsäl-&lt;br&gt;jaren om han vill frånträda avtalet. Gör han inte det, förlorar han sin&lt;br&gt;rätt att frånträda avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 11 och 13 §§ i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som handlar om resenärens rätt att frånträda avtalet, har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 2.7.2 i den allmänna motiveringen. Den motsvarar&lt;br&gt;artikel 4.5 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket har resenären rätt att frånträda avtalet, om&lt;br&gt;arrangören förklarar att han kommer att göra sig skyldig till kon-&lt;br&gt;traktsbrott. Det framgår av första meningen, där det också sägs att en&lt;br&gt;förutsättning för resenärens rätt att frånträda avtalet är att kontrakts-&lt;br&gt;brottet är &amp;quot;av väsentlig betydelse&amp;quot; för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förefalla något opraktiskt att arrangören skulle meddela&lt;br&gt;resenären att han kommer att göra sig skyldig till ett kontraktsbrott.&lt;br&gt;Den situation som åsyftas i bestämmelsen är emellertid att arrangören&lt;br&gt;vill ändra exempelvis priset, transportmedel eller en hotellbokning&lt;br&gt;utan att ha stöd för det i avtalet. Givetvis kan resenären i ett sådant&lt;br&gt;fall i och för sig kräva - enligt allmänna kontraktsrättsliga grundsatser&lt;br&gt;- att få fullfölja paketresan i enlighet med vad som avtalats. Om&lt;br&gt;arrangören emellertid förklarar sig inte gå med på detta, kan&lt;br&gt;resenären alltså bli fri från avtalet enligt bestämmelsen i första&lt;br&gt;meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en prövning av vad som är &amp;quot;av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;resenären&amp;quot; får gängse normer för denna typ av bedömningar tilläm-&lt;br&gt;pas (se t.ex. 29 § konsumentköplagen med förarbeten i prop.&lt;br&gt;1989/90: 89 s. 127 f.). Frågan skall bedömas från resenärens&lt;br&gt;synpunkt. Det är således inte fråga om en abstrakt bedömning av vad&lt;br&gt;som kan anses väsentligt. Men om kontraktsbrottet är sådant att det&lt;br&gt;för resenärer i allmänhet framstår som ringa, får det ankomma på&lt;br&gt;resenären att visa att kontraktsbrottet är väsentligt just för honom. För&lt;br&gt;en person med allergibesvär kan det exempelvis vara särskilt viktigt&lt;br&gt;att slippa bo i ett område med dålig luft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller prisändringar o.d. tar väsentlighetsbedömningen&lt;br&gt;naturligen sikte på avvikelsens storlek i förhållande till vad som&lt;br&gt;avtalats. Även här kan dock individuella skillnader förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra meningen har resenären rätt att frånträda avtalet även&lt;br&gt;i vissa fall då en ändring av pris eller andra villkor ligger inom ramen&lt;br&gt;för en ändringsrätt som arrangören har enligt avtalet. Detta innebär&lt;br&gt;en utvidgning av den rätt som resenären har enligt första meningen&lt;br&gt;och en förbättring för resenären jämfört med vad som normalt gäller&lt;br&gt;i avtalsförhållanden. Resenären kan sålunda frånträda avtalet när&lt;br&gt;arrangören före avresan ändrar avtalsvillkoren väsentligt till hans&lt;br&gt;nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar som är väsentligt till resenärens nackdel kan exempelvis&lt;br&gt;vara betydande prishöjningar, avsevärt försämrad inkvartering eller&lt;br&gt;något uteblivet evenemang som var en viktig del av paketet. Flera&lt;br&gt;mindre försämringar kan tillsammans innebära att villkoren ändras&lt;br&gt;väsentligt till resenärens nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att avtalsvillkoren &amp;quot;ändras&amp;quot; betyder här detsamma som i 11 §. Den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omständigheten att ändringen är tillåten enligt föreskrifter i avtalet Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;hindrar alltså inte att avtalsvillkoren anses bli ändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom enligt 11 § skall frågan om vad som är till resenärens&lt;br&gt;nackdel bedömas utifrån den uppfattning och de önskemål som denne&lt;br&gt;själv har. Också för väsentlighetsbedömningen får detta tillmätas&lt;br&gt;betydelse. Vid den bedömningen måste dock även en objektiv&lt;br&gt;måttstock tillämpas. Det kan sålunda inte vara helt avgörande hur&lt;br&gt;resenären själv uppfattar ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 § finns bestämmelser om vissa rättigheter för resenären när han&lt;br&gt;frånträder avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall arrangören, om han avser att bryta avtalet&lt;br&gt;eller ändra avtalsvillkoren, snarast underrätta resenären och lämna&lt;br&gt;besked om dennes rätt att frånträda avtalet enligt första stycket.&lt;br&gt;Underrättelseskyldigheten gäller alltså inte bara när ett avtalsbrott är&lt;br&gt;&amp;quot;av väsentlig betydelse för resenären&amp;quot; eller när arrangören vill ändra&lt;br&gt;villkoren &amp;quot;väsentligt till resenärens nackdel&amp;quot;. Detta sammanhänger&lt;br&gt;med att det kan råda delade meningar om huruvida dessa förutsätt-&lt;br&gt;ningar är uppfyllda. Meddelandet om rätten att frånträda avtalet torde&lt;br&gt;få framställas på ett sådant sätt att resenären får klart för sig att rätten&lt;br&gt;är villkorad av att ett avtalsbrott är av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;resenären resp, att en villkorsändring är väsentligt till hans nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket sägs att resenären &amp;quot;inom skälig tid&amp;quot; skall underrätta&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren om han vill frånträda avtalet. Gör han&lt;br&gt;inte det, förlorar han sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uttrycket &amp;quot;inom skälig tid&amp;quot; får anses ligga att resenären skall ges&lt;br&gt;rimlig tid att överväga sitt beslut, varefter han är skyldig att genast&lt;br&gt;lämna sitt meddelande. I princip är tidpunkten för arrangörens&lt;br&gt;underrättelse enligt andra stycket utgångspunkten för beräkning av den&lt;br&gt;tid som resenären har på sig att lämna besked. Pågår förhandlingar&lt;br&gt;mellan parterna om en överenskommelse, bör dock tiden räknas från&lt;br&gt;den tidpunkt då arrangören lämnat sitt slutliga förhandlingserbju-&lt;br&gt;dande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall anmärkas att paragrafen inte innehåller någon uttömmande&lt;br&gt;reglering av resenärens rätt att frånträda avtalet på grund av händelser&lt;br&gt;före avresan. Skulle resenären på något annat sätt göra sig skyldig till&lt;br&gt;ett kontraktsbrott före avresan - exempelvis genom att inte lämna&lt;br&gt;nödvändig information - får resenären häva avtalet, om det följer av&lt;br&gt;allmänna kontraktsrättsliga grundsatser. Detta torde innebära att han&lt;br&gt;får häva när motparten gör sig skyldig till ett väsentligt kontrakts-&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Frånträder resenären avtalet enligt 12 §, har han rätt till en&lt;br&gt;annan paketresa som är av likvärdig eller högre kvalitet, om arran-&lt;br&gt;gören eller återförsäljaren kan erbjuda detta. Om resenären godtar en&lt;br&gt;sämre ersättningsresa, har han rätt till ersättning för prisskillnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstår resenären från sin rätt till ersättningsresa, eller kan en sådan Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;resa inte erbjudas, skall han snarast få tillbaka vad han har betalat&lt;br&gt;enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också om&lt;br&gt;arrangören ställer in resan utan att resenären är skuld till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 14 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om situationer då resan inte blir av för resenär-&lt;br&gt;en, antingen därför att han frånträder avtalet på grund av kontrakts-&lt;br&gt;brott av väsentlig betydelse eller väsentliga villkorsändringar (se 12 §)&lt;br&gt;eller därför att arrangören ställer in resan. Den har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 2.7.2 i den allmänna motiveringen och motsvarar artikel 4.6&lt;br&gt;första stycket i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När resenären frånträder avtalet skall han enligt första stycket, om&lt;br&gt;han så önskar, få göra en annan resa i stället. Denna skall vara av&lt;br&gt;likvärdig eller högre kvalitet än den som inte blev av. Är ersättnings-&lt;br&gt;resan sämre, skall resenären - om han accepterar resan - ha ersättning&lt;br&gt;för prisskillnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av om en erbjuden ersättningsresa är likvärdig,&lt;br&gt;bättre eller sämre bör man normalt kunna utgå från de katalogpriser&lt;br&gt;som gäller. Resenärens egna prioriteringar bör i de flesta fall sakna&lt;br&gt;betydelse för denna bedömning. Den ersättning som skall utgå enligt&lt;br&gt;andra meningen - dvs. om resenären godtar en sämre resa - bör&lt;br&gt;därför normalt kunna beräknas till skillnaden mellan priset för den&lt;br&gt;ursprungliga resan och priset för ersättningsresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland måste man dock vid jämförelsen mellan den planerade resan&lt;br&gt;och en erbjuden ersättningsresa kunna beakta även subjektiva faktorer.&lt;br&gt;Om resenären exempelvis fäst särskild vikt vid ett evenemang som&lt;br&gt;han gått miste om genom att den planerade resan inte blivit av, eller&lt;br&gt;om det planerade resmålet i övrigt haft något särskilt att erbjuda&lt;br&gt;resenären, torde det ofta framstå som rimligt att detta vägs in vid&lt;br&gt;bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att resenären skall kunna kräva en ersätt-&lt;br&gt;ningsresa är att arrangören eller återförsäljaren kan erbjuda en sådan.&lt;br&gt;Arrangören kan alltså inte avböja att erbjuda en annan resa med&lt;br&gt;hänvisning till att han inte själv anordnar någon lämplig sådan resa.&lt;br&gt;Resenären kan kräva att bli erbjuden en ersättningsresa även från det&lt;br&gt;övriga sortimentet hos återförsäljaren. Däremot ger inte bestäm-&lt;br&gt;melsen resenären rätt att fritt välja bland alla resor som arrangören&lt;br&gt;eller återförsäljaren skulle kunna erbjuda. Arrangören torde bara vara&lt;br&gt;skyldig att erbjuda ersättningsresor som är någorlunda jämförbara&lt;br&gt;med den som inte blev av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall resenären, om han avstår från sin rätt till&lt;br&gt;en ersättningsresa eller om en sådan resa inte kan erbjudas, snarast få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillbaka vad han har betalat enligt avtalet. En skyldighet att betala Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;tillbaka pengarna till resenären torde uppkomma genast i och med att&lt;br&gt;resenären gör klart att ett erbjudande om ersättningsresa inte antas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall bestämmelserna i de föregående två&lt;br&gt;styckena i paragrafen gälla också i det fallet att arrangören ställer in&lt;br&gt;resan. Även då har alltså resenären rätt till en ersättningsresa enligt&lt;br&gt;första stycket första meningen, rätt till ersättning för eventuell&lt;br&gt;mellanskillnad enligt första stycket andra meningen och rätt till&lt;br&gt;återbetalning enligt andra stycket. I själva verket torde en inställd resa&lt;br&gt;vara det vanligaste skälet till att dessa bestämmelser blir aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett undantag görs i tredje stycket för det fallet att det är resenären&lt;br&gt;själv som är skuld till att resan ställs in. Då har han inte rätt till&lt;br&gt;någon ersättningsresa och i princip inte heller till återbetalning av&lt;br&gt;erlagt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en enstaka resenär är skuld till att en resa ställs in torde vara&lt;br&gt;ovanligt. Det kan förekomma exempelvis om resenären genom sitt&lt;br&gt;uppträdande eller på något annat sätt orsakar att flera andra personer&lt;br&gt;avbeställer resan. För att undantagsbestämmelsen skall bli tillämplig&lt;br&gt;torde det fordras att arrangören kan visa att resan skulle ha blivit av&lt;br&gt;om det inte hade varit för resenärens handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enstaka resenär kan också orsaka att en resa måste ställas in&lt;br&gt;genom att själv avbeställa den på grund av sjukdom eller av någon&lt;br&gt;annan anledning. Är det fråga om en mindre gruppresa kan ett&lt;br&gt;återbud vara avgörande. Såvitt gäller den person som i ett sådant fall&lt;br&gt;orsakat att resan ställts in omfattas dock inte detta fall över huvud&lt;br&gt;taget av bestämmelserna i 13 § tredje stycket. I förhållande till den&lt;br&gt;resenär som själv lämnat återbud kan arrangören inte anses ha ställt&lt;br&gt;in resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I sådana fall som avses i 13 § har resenären rätt till skadestånd&lt;br&gt;från arrangören, om det är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till skadestånd på grund av att arrangören ställt in resan&lt;br&gt;föreligger inte, om arrangören visar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att färre personer än ett i avtalet angivet minimiantal anmält sig&lt;br&gt;till resan och resenären inom en i avtalet angiven tid skriftligen under-&lt;br&gt;rättats om att resan ställts in, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att resan inte kunnat genomföras på grund av ett hinder utanför&lt;br&gt;arrangörens kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha&lt;br&gt;räknat med när avtalet ingicks och vars följder denne inte heller&lt;br&gt;skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beror det på någon som arrangören har anlitat att resan har ställts&lt;br&gt;in, är arrangören fri från skadeståndsansvar enligt första stycket 2&lt;br&gt;endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt den&lt;br&gt;bestämmelsen. Detsamma gäller om orsaken är hänförlig till någon&lt;br&gt;annan i ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 15 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även 14 § avser de situationer då resan inte blir av för resenären, Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;antingen det beror på att han själv frånträder avtalet eller att ar-&lt;br&gt;rangören ställer in resan. Paragrafen har behandlats i avsnitt 2.7.2 i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen och motsvarar artikel 4.6 andra stycket i&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket har resenären rätt till skadestånd, &amp;quot;om det är&lt;br&gt;skäligt&amp;quot;. Detta uttryck är avsett att motsvara EG-direktivets &amp;quot;if&lt;br&gt;appropriate&amp;quot;. Bedömningen av i vilken utsträckning skadestånd bör&lt;br&gt;utgå enligt denna regel får överlämnas till rättstillämpningen. I två&lt;br&gt;särskilt angivna fall har dock resenären över huvud taget inte någon&lt;br&gt;rätt till skadestånd. Dessa beskrivs i andra stycket. Båda avser den&lt;br&gt;situationen att resan ställts in av arrangören. Dessa särskilda begräns-&lt;br&gt;ningar i skadeståndsskyldigheten gäller alltså inte när resenären&lt;br&gt;frånträtt avtalet enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den angivna distinktionen mellan de olika situationerna bygger på&lt;br&gt;den uppdelning som görs i direktivet. Vid en ren ändamålsbedömning&lt;br&gt;kan det ifrågasättas om den är motiverad. Vid bedömning av &amp;quot;om&lt;br&gt;det är skäligt&amp;quot; med skadestånd i den situationen att resenären frånträtt&lt;br&gt;avtalet torde man i stor utsträckning få ta hänsyn till bl.a. sådana&lt;br&gt;förhållanden som medför att skadestånd inte skall utgå i det fallet att&lt;br&gt;resan ställts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören har bevisbördan för att det föreligger ett sådant fall då&lt;br&gt;han inte är skadeståndsskyldig på grund av att resan ställts in. Detta&lt;br&gt;framgår av uttrycket &amp;quot;om arrangören visar&amp;quot; i inledningen till andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 föreligger ingen skadeståndsskyldighet för arrangören&lt;br&gt;när resan ställts in på grund av att för få personer anmält sig. Det&lt;br&gt;fordras dock dessutom att minimiantalet angetts i avtalet. Att det skall&lt;br&gt;ha angetts ett &amp;quot;minimiantal&amp;quot; innebär att det också skall ha sagts ifrån&lt;br&gt;uttryckligen i avtalet att resan kunde komma att ställas in om detta&lt;br&gt;antal underskreds. Vidare fordras att resenären fått besked viss tid&lt;br&gt;före avresan om att resan ställts in. Tiden skall ha angetts i avtalet.&lt;br&gt;Däremot finns inte i lagen något krav på hur lång tiden skall vara.&lt;br&gt;Det kan dock inte anses skäligt om arrangören endast några dagar i&lt;br&gt;förväg skulle kunna lämna ett besked om att resan ställts in. En&lt;br&gt;avtalsbestämmelse med den innebörden torde kunna jämkas eller&lt;br&gt;ogiltigförklaras med tillämpning av 36 § avtalslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären har, enligt punkt 2, inte heller rätt till skadestånd när&lt;br&gt;beslutet att ställa in resan beror på ett hinder som var utanför&lt;br&gt;arrangörens kontroll och som han inte heller skäligen kunde förväntas&lt;br&gt;ha räknat med när avtalet träffades. För att arrangören skall undgå&lt;br&gt;skadeståndsansvar fordras dessutom att följderna av hindret &amp;quot;inte&lt;br&gt;skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits&amp;quot;. Arrangörens ansvar&lt;br&gt;är alltså ett s.k. kontrollansvar efter mönster av köplagens (27 och&lt;br&gt;40 §§), konsumentköplagens (14 och 30 §§) och konsumenttjänst-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagens (31 §) skadeståndsregler. Detta skiljer sig något, till resenärens&lt;br&gt;formån, från det ansvar som gäller för arrangören enligt direktivet.&lt;br&gt;Angående principerna för tillämpningen kan hänvisas till förarbetena&lt;br&gt;till konsumentköplagen, prop. 1989/90:89 s. 129 f. Exempel på&lt;br&gt;situationer där arrangören undgår skadeståndsansvar är att resmålet&lt;br&gt;drabbats av en naturkatastrof eller att det pågår våldsamma politiska&lt;br&gt;omvälvningar i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i andra stycket är en fortsättning på bestämmelsen i första&lt;br&gt;stycket punkt 2. Arrangörens kontrollansvar preciseras på i princip&lt;br&gt;samma sätt som säljarens ansvar enligt köplagen och konsumentköp-&lt;br&gt;lagen. Beror det sålunda på någon som arrangören har anlitat att resan&lt;br&gt;ställts in, är arrangören fri från skadeståndsansvar enligt första&lt;br&gt;stycket 2 endast om också den som han har anlitat skulle vara fri&lt;br&gt;enligt den bestämmelsen. Antag exempelvis att hotellföretaget på&lt;br&gt;resmålet förklarar sig inte kunna ta emot några gäster, eftersom det&lt;br&gt;skett en dubbelbokning. Detta kan vara utanför arrangörens egen&lt;br&gt;kontroll enligt första stycket 2, men arrangören blir ändå ansvarig&lt;br&gt;eftersom det inträffade inte kan anses ha varit utanför hotellföretagets&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;någon som arrangören har anlitat&amp;quot; syftar inte bara på&lt;br&gt;den som utför någon tjänst enligt reseavtalet för arrangörens räkning.&lt;br&gt;Det syftar också på leverantörer. Skulle exempelvis en bussrese-&lt;br&gt;arrangör tvingas ställa in en resa av den anledningen att en buss inte&lt;br&gt;levererats på avtalad tid, är arrangören skadeståndsansvarig om inte&lt;br&gt;leverantören i sin tur går fri från skadeståndsansvar med tillämpning&lt;br&gt;av kontrollansvarsregeln. Vidare gäller - enligt andra meningen - att&lt;br&gt;arrangören i princip inte heller kan åberopa hinder som beror på den&lt;br&gt;som befinner sig i ett tidigare led, exempelvis en mäklare som anlitats&lt;br&gt;av hotellföretaget i exemplet ovan eller ett företag som bygger buss-&lt;br&gt;motorer och som misslyckats med att leverera i tid till bussleveran-&lt;br&gt;tören i det senaste exemplet. Det fordras att mäklaren resp, motor-&lt;br&gt;byggnadsföretaget går fria enligt kontrollansvarsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skadestånd skall betalas, torde man vid bestämmande av&lt;br&gt;beloppet få tillämpa allmänna principer om skadestånd vid kontrakts-&lt;br&gt;brott. Resenären skall då ha full ersättning för den skada han faktiskt&lt;br&gt;lidit. Däri kan bl.a. ingå ersättning för exempelvis förlorad rekreation&lt;br&gt;(se prop. 1984/85:110, s. 271 f., och prop. 1989/90:89, s. 41 f.).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar efter avresan, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik har samlats sex paragrafer som alla avser den&lt;br&gt;situationen att resenären inte får vad han har rätt att förvänta sig&lt;br&gt;enligt avtalet. Regeln i 15 § klargör bl.a. att arrangören ibland är&lt;br&gt;skyldig att ordna andra arrangemang som ersättning för sådana som&lt;br&gt;av olika skäl inte blir av. Motsvarande regel i EG-direktivet finns i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 4.7. I 16 § behandlas resenärens rätt i vissa fall till prisavdrag Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;och skadestånd. Bestämmelsen har i fråga om skadestånd en motsva-&lt;br&gt;righet i direktivets artikel 5.2, första och andra styckena, och kan i&lt;br&gt;övrigt härledas ur artikel 4.7. I 17 § klargörs att rätten till skadestånd&lt;br&gt;omfattar ersättning inte bara för ren förmögenhetsskada utan också för&lt;br&gt;personskada och sakskada. Någon motsvarighet till denna bestäm-&lt;br&gt;melse finns inte i direktivet. Regeln i 18 § upptar en hänvisning till&lt;br&gt;vissa transporträttsliga lagars bestämmelser om skadeståndsansvar.&lt;br&gt;Bestämmelsen har sitt ursprung i artikel 5.2 tredje stycket i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 19 § finns bestämmelser om resenärens skyldighet att reklamera vid&lt;br&gt;fel. Den svarar mot artikel 5.4 i EG-direktivet. I 20 § föreskrivs en&lt;br&gt;skyldighet för arrangören eller dennes lokala representant att vidta&lt;br&gt;åtgärder när resenären anför klagomål. Denna regel har sin motsva-&lt;br&gt;righet i artikel 6 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om efter avresan en väsentlig del av de avtalade tjänsterna inte&lt;br&gt;kan tillhandahållas, skall arrangören ordna lämpliga ersättningsarran-&lt;br&gt;gemang utan extra kostnad för resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ersättningsarrangemang inte ordnas eller avvisar resenären på&lt;br&gt;godtagbara grunder ett sådant arrangemang, skall arrangören, om aet&lt;br&gt;är skäligt, utan extra kostnad för resenären tillhandahålla likvärdig&lt;br&gt;transport tillbaka till platsen för avresan eller till någon annan ort som&lt;br&gt;resenären godkänner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär en förändring i paketresan enligt första eller andra stycket&lt;br&gt;en försämring för resenären är han, om det är skäligt, berättigad till&lt;br&gt;prisavdrag och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 16 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar, liksom den följande, om vissa brister på&lt;br&gt;arrangörens sida i uppfyllande av vad resenären har att fordra enligt&lt;br&gt;avtalet. Den har behandlats i avsnitt 2.8.1 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen och motsvarar artikel 4.7 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 15 § avser det fallet att arrangören inte kan&lt;br&gt;tillhandahålla &amp;quot;en väsentlig del av de avtalade tjänsterna&amp;quot;. Det rör sig&lt;br&gt;alltså om allvarliga brister. I dessa fall är arrangören enligt första&lt;br&gt;stycket skyldig att ordna lämpliga ersättningsarrangemang utan extra&lt;br&gt;kostnad för resenären. Lämpliga ersättningsarrangemang torde&lt;br&gt;normalt vara av samma eller ungefar samma slag som den uteblivna&lt;br&gt;tjänsten. Om exempelvis en utflykt till en viss plats inte kan ordnas,&lt;br&gt;kan en utflykt någon annanstans ibland vara en lämplig ersättning.&lt;br&gt;Om en måltid inte kan ordnas på en utlovad restaurang, är det oftast&lt;br&gt;lämpligt att ordna en motsvarande måltid på en likvärdig restaurang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är &amp;quot;en väsentlig del av de avtalade tjänsterna&amp;quot; torde få&lt;br&gt;avgöras från fall till fall. Flera mindre tjänster som ingår i avtalet kan&lt;br&gt;tillsammans bilda en väsentlig del av vad som avtalats. En enda&lt;br&gt;central tjänst - såsom en konsert vid en musikresa - kan också vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en väsentlig del av vad som avtalats. I princip torde bedömningen få Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;göras utifrån objektiva kriterier. Men också vad resenären själv fäster&lt;br&gt;särskild vikt vid torde ibland få tillmätas betydelse, åtminstone om&lt;br&gt;arrangören har kännedom om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket är arrangören i vissa fall skyldig att ordna&lt;br&gt;hemtransport för resenären. Så kan vara fallet när arrangören inte&lt;br&gt;kan ombesörja lämpliga ersättningsarrangemang, liksom när resenären&lt;br&gt;på godtagbara grunder avvisar arrangemang som erbjuds. Sådana&lt;br&gt;&amp;quot;godtagbara grunder&amp;quot; torde få anses föreligga åtminstone i de fall då&lt;br&gt;ett arrangemang inte är ett &amp;quot;lämpligt ersättningsarrangemang&amp;quot; enligt&lt;br&gt;första stycket. Godtagbar grund torde också föreligga när resenären&lt;br&gt;av någon särskild anledning hade sett fram emot just de tjänster som&lt;br&gt;uteblivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemtransport utan extra kostnad skall ordnas &amp;quot;om det är skäligt&amp;quot;.&lt;br&gt;Vid en bedömning av vad som i detta sammanhang är skäligt bör&lt;br&gt;hänsyn kunna tas till bl.a. hur viktiga de uteblivna tjänsterna var för&lt;br&gt;resan som helhet, hur mycket som återstår av resan och hur kostsam&lt;br&gt;transporten blir för arrangören. Kan resan sägas ha blivit förstörd&lt;br&gt;för resenären, bör han nästan alltid ha rätt till fri hemtransport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transport skall ordnas till &amp;quot;platsen för avresan eller till någon annan&lt;br&gt;ort som resenären godkänner&amp;quot;. Detta torde inte föranleda några&lt;br&gt;tillämpningsproblem. Det sägs också att transporten skall vara&lt;br&gt;&amp;quot;likvärdig&amp;quot;, vilket motsvarar &amp;quot;equivalent&amp;quot; i den engelska versionen&lt;br&gt;av direktivet. Härmed torde avses att transporten skall vara likvärdig&lt;br&gt;vid en jämförelse med den transport som inte blir av på grund av att&lt;br&gt;hemtransport sker i förtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis kan andra stycket inte avse andra paketresor än sådana där&lt;br&gt;transport ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den förändring som skett i resan inneburit en försämring för&lt;br&gt;resenären, är denne enligt tredje stycket berättigad till prisavdrag och&lt;br&gt;skadestånd, om det är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte bara rätten till skadestånd utan också rätten att göra prisavdrag&lt;br&gt;förutsätter alltså att &amp;quot;det är skäligt&amp;quot;. Det torde dock i de flesta fall få&lt;br&gt;anses skäligt att resenären erhåller ett prisavdrag. Ett undantag kan&lt;br&gt;emellertid vara om resenären själv i betydande mån är skuld till det&lt;br&gt;som inträffat (jfr 16 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisavdraget torde få bestämmas enligt vanliga principer för pris-&lt;br&gt;avdrag vid kontraktsbrott, varvid en jämförelse får göras mellan å ena&lt;br&gt;sidan vad som faktiskt tillhandahölls och å andra sidan vad resenären&lt;br&gt;skulle ha fått ut enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rätten till skadestånd får i uttrycket &amp;quot;om det är&lt;br&gt;skäligt&amp;quot; (&amp;quot;where appropriate&amp;quot; enligt den engelska versionen av&lt;br&gt;direktivet) anses ligga bl.a. att skadestånd inte skall utgå när bristen&lt;br&gt;i arrangemangen inte alls kan tillskrivas arrangören eller någon som&lt;br&gt;han svarar för. I övrigt torde man vid prövningen många gånger få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpa de bedömningsgrunder som anges i 16 §. Ibland måste dock Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;prövningen utgå från allmänna skälighetsöverväganden, där det bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får beaktas om arrangören tillgodosett resenärens intressen på ett&lt;br&gt;godtagbart sätt. Sådana överväganden får göras bl.a. när frågan&lt;br&gt;uppkommer om arrangören gjort vad han borde för att ordna ett&lt;br&gt;fullgott ersättningsarrangemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försämring för resenären måste anses föreligga i de fall då han&lt;br&gt;på grund av uteblivna tjänster inte fullföljer resan, liksom då&lt;br&gt;ersättningsarrangemang håller lägre kvalitet eller i övrigt inte på ett&lt;br&gt;godtagbart sätt motsvarar de tjänster som skulle ha tillhandahållits&lt;br&gt;enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vid andra fel i de avtalade tjänsterna än sådana som anges i&lt;br&gt;15 § har resenären rätt till prisavdrag och skadestånd, om inte felet&lt;br&gt;beror på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären har inte rätt till skadestånd, om arrangören visar att felet&lt;br&gt;beror på ett hinder utanför arrangörens kontroll som denne inte&lt;br&gt;skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars&lt;br&gt;följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om felet beror på någon som arrangören har anlitat, är arrangören&lt;br&gt;fri från skadeståndsansvar enligt andra stycket endast om också den&lt;br&gt;som han har anlitat skulle vara fri enligt den bestämmelsen. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller om felet beror på någon annan i ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fel som har sin grund i omständigheter som beskrivs i andra&lt;br&gt;eller tredje stycket skall arrangören genast ge resenären den hjälp som&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 17 § i promemorieförslaget.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf behandlas andra fel i de avtalade tjänsterna än&lt;br&gt;sådana som avhandlas i 15 §. Bestämmelserna har i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen diskuterats i avsnitt 2.8.2. De motsvaras i direktivet&lt;br&gt;främst av artikel 5.2, första och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fel som regleras i 16 § är exempelvis fel av den typen att en&lt;br&gt;transport blivit försenad, att inkvarteringen inte håller vad som&lt;br&gt;utlovats, att ett studiebesök äger rum utan kvalificerad guidning eller&lt;br&gt;att en strand ligger längre bort från hotellet än som sagts i avtalet.&lt;br&gt;Men det kan också vara fråga om att resenären eller hans tillhörig-&lt;br&gt;heter skadas på grund av vårdslöshet av någon som arrangören har&lt;br&gt;anlitat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fel i de avtalade tjänsterna har resenären enligt första stycket&lt;br&gt;rätt till prisavdrag och skadestånd, om inte felet beror på honom&lt;br&gt;själv. Att regeln omfattar inte bara ren förmögenhetsskada utan också&lt;br&gt;person-och sakskada framgår uttryckligen av 17 §. Ersättningen torde&lt;br&gt;få fastställas enligt vanliga principer för prisavdrag och skadestånd vid&lt;br&gt;kontraktsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till prisavdrag och skadestånd förutsätter att det är något fel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i de avtalade tjänsterna (&amp;quot;improper performance of the contract&amp;quot; enligt Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;den engelskspråkiga versionen av motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;direktivet). Fel föreligger inte bara när arrangören bryter mot en&lt;br&gt;uttrycklig bestämmelse i avtalet. Arrangörens förpliktelser omfattar&lt;br&gt;också bl.a. ett kontinuerligt ansvar för att tjänsterna håller den kvalitet&lt;br&gt;som resenären har rätt att förvänta sig. Sålunda föreligger fel i de&lt;br&gt;avtalade tjänsterna t.ex. om en chaufför som arrangören anlitat vållar&lt;br&gt;en trafikolycka genom oaktsamhet. Detsamma gäller normalt om det&lt;br&gt;hotellrum där resenären skall bo är ostädat, liksom om resenärens&lt;br&gt;bagage blir kvar på flygplatsen på grund av slarv från reseledarens&lt;br&gt;sida. Det får överlämnas åt rättstillämpningen att närmare slå fast när&lt;br&gt;det skall anses vara &amp;quot;fel i de avtalade tjänsterna&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om felet beror på resenären förlorar han både rätten till prisavdrag&lt;br&gt;och rätten till skadestånd. Ett exempel kan vara att en transport&lt;br&gt;försenas på grund av att resenären inte anlänt till avreseplatsen i tid.&lt;br&gt;Det är att märka att &amp;quot;fel&amp;quot; enligt paragrafen alltså anses föreligga även&lt;br&gt;om felet beror på resenären. I det avseendet torde felbegreppet i lagen&lt;br&gt;om paketresor skilja sig från vad som annars anses gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären får anses ha bevisbördan för att ett fel föreligger, medan&lt;br&gt;arrangören torde ha bevisbördan för ett påstående om att felet beror&lt;br&gt;på resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall har resenären inte rätt till skadestånd fastän ett fel&lt;br&gt;föreligger och fastän felet inte kan skyllas på honom. Dessa fall anges&lt;br&gt;i andra och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i andra och tredje styckena innehåller ett undantag från&lt;br&gt;rätten till skadestånd utformat enligt principerna för s.k. kontroll-&lt;br&gt;ansvar. Regeln är formulerad på samma sätt som motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i 14 § första stycket 2 och andra stycket, som handlar&lt;br&gt;om resenärens rätt till skadestånd när resan ställts in. Det innebär&lt;br&gt;bl.a. att arrangören har bevisbördan för att sådana omständigheter&lt;br&gt;föreligger som befriar honom från ansvar. Angående innebörden i&lt;br&gt;övrigt av kontrollansvaret hänvisas till prop. 1989/90:89 s. 129 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jjärde stycket föreskrivs att arrangören i vissa fall där skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet inte föreligger ändå skall ge resenären den hjälp som&lt;br&gt;behövs. Detta blir aktuellt främst om resenären av någon anledning&lt;br&gt;har fått problem på grund av felet. Skyldigheten att hjälpa resenär-&lt;br&gt;en gäller i de fall som nämns i andra och tredje styckena. Däremot&lt;br&gt;är arrangören inte skyldig att hjälpa resenären när felet beror på&lt;br&gt;denne själv (första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att ge resenären nödvändig hjälp får anses i princip&lt;br&gt;följa redan av avtalet. Regeln skall därför ses främst som ett&lt;br&gt;förtydligande av att denna arrangörens plikt gäller även om det inte&lt;br&gt;föreligger någon skadeståndsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören skall bistå resenären &amp;quot;genast&amp;quot;. I praktiken får arran-&lt;br&gt;gören givetvis ofta lita till någon annan för denna hjälp åt resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock arrangören som har ansvaret. På grund av regeln i 9 § Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;andra stycket har återförsäljaren motsvarande ansvar, om han är part&lt;br&gt;i avtalet med resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inträffa att det skulle vara förenat med orimliga besvär eller&lt;br&gt;kostnader för arrangören att hjälpa en resenär som råkat i svårigheter.&lt;br&gt;Även om det inte sägs uttryckligen torde regeln få läsas med den&lt;br&gt;reservationen att man inte kräver oproportionerliga hjälpinsatser av&lt;br&gt;arrangören. En sådan reservation kan anses följa därav att - som nyss&lt;br&gt;sagts - regeln bör ses främst som en påminnelse om det som får anses&lt;br&gt;vara arrangörens förpliktelser redan enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nyss sagts får också betydelse för tillämpningen av&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;den hjälp som behövs&amp;quot;. Vid bedömningen av vad som i&lt;br&gt;olika fall kan anses &amp;quot;behövas&amp;quot; torde man få väga resenärens behov&lt;br&gt;och önskemål mot kostnaderna och besvären för arrangören. Det får&lt;br&gt;krävas av arrangören att han gör vad som i varje enskilt fall framstår&lt;br&gt;som rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bestämmelsen är utformad talar den bara om arrangörens plikt&lt;br&gt;att hjälpa resenären i de fall då denne inte har någon rätt till skade-&lt;br&gt;stånd. Givetvis har dock arrangören en motsvarande plikt i de fall då&lt;br&gt;rätt till skadestånd föreligger. Detta följer av vad som sagts tidigare,&lt;br&gt;att redan avtalet som sådant får anses innefatta en skyldighet för&lt;br&gt;arrangören att ge resenären den hjälp som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Skadestånd enligt 15 och 16 §§ omfattar, förutom ersättning för&lt;br&gt;ren förmögenhetsskada, ersättning för personskada och sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen - som behandlats i avsnitt 2.8.2 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen och som saknar direkt motsvarighet i direktivet - förtydligas&lt;br&gt;att resenärens rätt till skadestånd omfattar inte bara ren förmögenhets-&lt;br&gt;skada utan också personskada och sakskada. Detta sammanhänger&lt;br&gt;med att arrangörens förpliktelser enligt ett reseavtal är sådana att&lt;br&gt;person- och sakskador kan bero på &amp;quot;fel i de avtalade tjänsterna&amp;quot; (för&lt;br&gt;exempel se specialmotiveringen till 16 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd för person- och sakskada torde i praktiken sällan&lt;br&gt;aktualiseras i andra fall än vid fel enligt 16 §. Åtminstone teoretiskt&lt;br&gt;kan det dock förekomma även vid fel enligt 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningen av den ersättning som skall betalas torde fa ske enligt&lt;br&gt;allmänna skadeståndsrättsliga principer (se bl.a. 5 kap. skadestånds-&lt;br&gt;lagen) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Skador som omfattas av bestämmelserna i sjölagen (1891:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 1), luftfartslagen (1957:297), jämvägstrafiklagen (1985:192) eller&lt;br&gt;lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik ersätts enligt de&lt;br&gt;lagarna i stället för enligt denna lag. Arrangören är dock alltid skyldig&lt;br&gt;att ersätta resenären för vad denne har att fordra enligt de nämnda&lt;br&gt;lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 19 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen - som har sitt ursprung i artikel 5.2 tredje stycket i&lt;br&gt;EG-direktivet - har behandlats i avsnitt 2.3 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen och även kort i avsnitt 2.8.2. Den hänvisar i fråga om vissa&lt;br&gt;transporter till skadeståndsreglerna i de lagar som specifikt reglerar&lt;br&gt;dessa transporter. De skadeståndsregler som närmare bestämt avses&lt;br&gt;är de som rör skador på passagerare och deras resgods vid transporter&lt;br&gt;till sjöss, med flyg och med järnväg. Bakgrunden till regeln är att de&lt;br&gt;aktuella lagarna - som bygger på internationella konventioner, jfr&lt;br&gt;artikel 5.2 tredje stycket i direktivet - innehåller detaljerade regler om&lt;br&gt;skadeståndsansvar för den som svarar för transporten. Bland annat&lt;br&gt;gäller begränsningar i fråga om skadeståndsbelopp. Utan en särskild&lt;br&gt;regel skulle det uppkomma lagkollisioner mellan bestämmelserna i de&lt;br&gt;transporträttsliga lagarna och paketreselagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen sägs att skador som omfattas av de transporträttsliga&lt;br&gt;lagarna - sjölagen (1891:35 s. 1), luftfartslagen (1957:297), jämvägs-&lt;br&gt;trafiklagen (1985:192) och lagen (1985:193) om internationell&lt;br&gt;järnvägstrafik - ersätts enligt de lagarna i stället för enligt lagen om&lt;br&gt;paketresor. Men det sägs också att arrangören alltid svarar gentemot&lt;br&gt;resenären för vad denne har att fordra. Principen i 9 § första stycket&lt;br&gt;att arrangören genomgående bär ett primärt ansvar mot resenären&lt;br&gt;behålls alltså även i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekten av dessa bestämmelser blir att de transporträttsliga lagarna&lt;br&gt;gäller i fråga om förutsättningarna för skadeståndsansvar och i fråga&lt;br&gt;om beräkning av skadestånd. Vem som bär det slutliga ansvaret för&lt;br&gt;transporten saknar betydelse såvitt gäller resenärens rätt, eftersom han&lt;br&gt;alltid kan vända sig till arrangören. Lagen om paketresor befattar sig&lt;br&gt;inte med frågan om i vad mån arrangören i sin tur kan kräva&lt;br&gt;ersättning av någon annan. Detta torde många gånger vara en&lt;br&gt;komplicerad fråga (se Konsumentskydd vid sällskapsresor, NEK&lt;br&gt;rapport 1985:4 s. 281 f.). Den skall inte behandlas ytterligare här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att arrangören har ett primärt ansvar enligt lagen om paketresor i&lt;br&gt;dessa fall hindrar inte resenären att, om ett transportföretag bär det&lt;br&gt;slutliga ansvaret för skadan, i stället rikta sina anspråk mot detta&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis reglerar inte de transporträttsliga bestämmelserna alla&lt;br&gt;skador som kan tänkas uppkomma vid de aktuella transporterna. Ett&lt;br&gt;exempel på en skada som faller utanför det transporträttsliga ansvaret&lt;br&gt;är att en representant för arrangören av försummelse orsakar att&lt;br&gt;resenärens bagage destineras till fel ort. Ett annat exempel är att&lt;br&gt;inkvarteringen på en båt - utan att den som ansvarar för transporten&lt;br&gt;kan lastas för något fel - inte håller den standard som arrangören&lt;br&gt;utlovat i resekatalogen och i avtalet. I dessa fall ansvarar givetvis&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangören enligt lagen om paketresor för skadan, närmare bestämt Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;enligt 15 och 16 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Resenären får inte åberopa fel som avses i 15 eller 16 §§, om&lt;br&gt;han inte inom skälig tid efter det att han märkt felet underrättar&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren om felet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får resenären åberopa fel, om&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid&lt;br&gt;mot tro och heder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenärens skyldighet att reklamera enligt första stycket skall&lt;br&gt;framgå tydligt av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 20 § i promemorians förslag.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen avser resenärens reklamationsskyldighet. Den har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 2.9 i den allmänna motiveringen och motsvaras&lt;br&gt;i EG-direktivet av artikel 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs en skyldighet för resenären att reklamera&lt;br&gt;när han vill göra gällande att fel föreligger. Reklamation skall ske&lt;br&gt;&amp;quot;inom skälig tid efter det att han märkt felet&amp;quot; och den skall göras till&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren. Reklamerar inte resenären, förlorar&lt;br&gt;han sin möjlighet att åberopa felet. Det betyder att han inte kan göra&lt;br&gt;gällande påföljder enligt 15 eller 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;inom skälig tid efter det att han märkt felet&amp;quot; motsvarar&lt;br&gt;delvis regler av samma slag i konsumentköplagen (23 §) och&lt;br&gt;konsumenttjänstlagen (17 §). En skillnad finns däri att det saknar&lt;br&gt;betydelse enligt lagen om paketresor huruvida resenären &amp;quot;bort märka&amp;quot;&lt;br&gt;felet innan han faktiskt märkt det. Denna skillnad hänger samman&lt;br&gt;med hur EG-direktivet utformats i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är &amp;quot;skälig tid&amp;quot; torde få avgöras från fall till fall. Det kan&lt;br&gt;bero bl.a. på vilken typ av fel det rör sig om och hur svårt eller lätt&lt;br&gt;det är för resenären att komma i kontakt med arrangören eller&lt;br&gt;återförsäljaren. Vidare kan det få betydelse om resenären haft skäl att&lt;br&gt;anta att den som skulle fullgöra prestationen på platsen skulle åtgärda&lt;br&gt;felet. I övrigt torde ledning för tillämpningen kunna hämtas i&lt;br&gt;förarbetena till konsumentköplagen (prop. 1989/90:89 s. 112 f.) och&lt;br&gt;konsumenttjänstlagen (prop. 1984/85:110 s. 216 f.). Därvid är dock&lt;br&gt;att märka att det, som tidigare sagts, saknar betydelse om resenären&lt;br&gt;&amp;quot;bort märka&amp;quot; felet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären kan reklamera till antingen arrangören eller återförsälja-&lt;br&gt;ren. Det gäller även om återförsäljaren inte är part i avtalet. Har&lt;br&gt;arrangören en representant på platsen, kan reklamation göras till&lt;br&gt;denne. Reklamationen kan göras muntligen, men i praktiken är det&lt;br&gt;klokt av resenären att lämna en skriftlig reklamation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären skall lämna underrättelse &amp;quot;om felet&amp;quot;. Det fordras inte att&lt;br&gt;han talar om vad han anser bör göras, inte heller att han anger vilken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompensation han anser sig berättigad till e.d. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket har resenären kvar sin rätt att åberopa fel i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana fall då arrangören eller återförsäljaren har handlat grovt&lt;br&gt;vårdslöst eller i strid mot tro och heder. Detta överensstämmer med&lt;br&gt;vad som i allmänhet föreskrivs i bestämmelser om reklamationsplikt&lt;br&gt;(jfr exempelvis 24 § konsumentköplagen, 1990:932, och 17 § andra&lt;br&gt;stycket konsumenttjänstlagen, 1985:716).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket sägs att reklamationsskyldigheten skall framgå tydligt&lt;br&gt;av avtalet. Denna regel, som motsvarar en bestämmelse i artikel 5.4&lt;br&gt;i EG-direktivet, är inte försedd med någon sanktion i lagen. Att&lt;br&gt;avtalet saknar föreskrift om reklamationsskyldigheten torde därför inte&lt;br&gt;befria resenären från hans skyldighet att reklamera &amp;quot;inom skälig tid&amp;quot;.&lt;br&gt;Men bristen i avtalet torde inverka på bedömningen av vad som är&lt;br&gt;skälig tid. I ett sådant fall är det möjligt att resenären inte bör anses&lt;br&gt;skyldig att reklamera förrän inom viss kortare tid efter det att han fått&lt;br&gt;klart för sig att han är skyldig att reklamera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om resenären framför klagomål som inte är obefogade, skall&lt;br&gt;arrangören eller hans lokala representant genast vidta åtgärder för att&lt;br&gt;finna en lämplig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 21 § i promemorieförslaget.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När resenären framför klagomål, ansvarar arrangören enligt 20 § för&lt;br&gt;att det genast vidtas åtgärder för att finna en &amp;quot;lämplig lösning&amp;quot;.&lt;br&gt;Bestämmelsen har avhandlats i avsnitt 2.9 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen och motsvarar artikel 6 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med regeln är dels att resenären inte skall behöva vänta&lt;br&gt;på åtgärder medan det hänvisas exempelvis till att saken utreds, dels&lt;br&gt;att det klart skall framgå att arrangören alltid bär ansvaret för att&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder vidtas. Det är dock givetvis inte nödvändigt att&lt;br&gt;arrangören själv eller hans representant utför det praktiska arbete som&lt;br&gt;eventuellt är nödvändigt. Detta kan överlämnas åt den som skall&lt;br&gt;fullgöra prestationen eller till någon annan. Det väsentliga är att&lt;br&gt;arrangören bär ansvaret för att något görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En &amp;quot;lämplig lösning&amp;quot; skall alltid sökas. Vad detta innebär får&lt;br&gt;avgöras från fall till fall. Det kan ibland vara exempelvis att resenären&lt;br&gt;får byta rum på hotellet eller byta hotell, i andra fall att arrangören&lt;br&gt;eller hans representant ser till att vissa reparationsåtgärder vidtas.&lt;br&gt;Många gånger kan en lämplig lösning vara att resenären erbjuds&lt;br&gt;ekonomisk kompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken innebär arrangörens ansvar ofta att han har ansvaret för&lt;br&gt;att den som svarar för tjänsten på orten vidtar åtgärder. Så ansvarar&lt;br&gt;arrangören exempelvis för att hotellägaren - i den mån det kan ske -&lt;br&gt;ser till att sänka temperaturen på hotellrummet, om resenären klagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på att det är för varmt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om klagomål som framförs av resenären är obefogade, gäller inte&lt;br&gt;skyldigheten att söka en lösning. Ibland kan det vara uppenbart att&lt;br&gt;klagomålen är obefogade, varvid arrangören direkt kan avvisa dem.&lt;br&gt;I andra fall kan det vara tveksamt. För att säkert uppfylla sin&lt;br&gt;skyldighet att &amp;quot;genast vidta åtgärder&amp;quot; måste arrangören i sådana fall&lt;br&gt;många gånger söka en lösning på problemet, även om han misstänker&lt;br&gt;att klagomålen är obefogade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under rubriken finns tre paragrafer om Konsumentverkets tillsyn&lt;br&gt;enligt lagen, 21 - 23 §§. Bestämmelserna saknar motsvarighet i&lt;br&gt;EG-direktivet. De har behandlats i avsnitt 2.10 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller&lt;br&gt;olägenhet än som är nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser&lt;br&gt;rätt att göra inspektioner hos arrangörer och återförsäljare och att ta&lt;br&gt;del av alla handlingar som behövs för tillsynen. Arrangörer och&lt;br&gt;återförsäljare skall lämna de upplysningar om verksamheten som&lt;br&gt;begärs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återförsäljare inte tillhandahåller handlingar&lt;br&gt;eller lämnar upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket,&lt;br&gt;får Konsumentverket förelägga arrangören eller återförsäljaren vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om Konsumentverket enligt 22 § andra stycket har förelagt en&lt;br&gt;arrangör eller en återförsäljare att tillhandahålla en handling, får&lt;br&gt;beslutet överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av Konsument-&lt;br&gt;verket enligt 22 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jfr 22 - 24 §§ i promemorieförslaget.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om tillsyn har utformats efter mönster av konsumentkredit-&lt;br&gt;lagen (1992:830). Enligt 21 § första stycket är det Konsumentverket&lt;br&gt;som skall se till att lagen följs. Verkets tillsyn skall utövas så att den&lt;br&gt;inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändigt (21 §&lt;br&gt;andra stycket). Konsumentverket får företa inspektioner hos arran-&lt;br&gt;görer och återförsäljare samt ta del av de handlingar som behövs för&lt;br&gt;tillsynen och begära upplysningar om verksamheten (22 § första&lt;br&gt;stycket). Verket kan vitesförelägga arrangören eller återförsäljaren,&lt;br&gt;om handlingar eller upplysningar inte lämnas godvilligt (22 § andra&lt;br&gt;stycket). Ett sådant beslut om vitesföreläggande får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten, medan andra beslut av Konsumentverket som rör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynen inte får överklagas (23 §). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan anmärkas att Konsumentverkets tillsynsbefogenheter&lt;br&gt;omfattar alla arrangörer och återförsäljare, dvs. inte bara de som är&lt;br&gt;att anse som näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att märka är vidare att reglerna i 5-7 §§, som handlar om arran-&lt;br&gt;görens och återförsäljarens informationsskyldighet, innebär att&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen - som organisatoriskt tillhör Konsument-&lt;br&gt;verket - får en särskild tillsynsfunktion enligt marknadsföringslagens&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller inte för kataloger eller&lt;br&gt;broschyrer som har framställts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Uppgifter i kataloger eller broschyrer som har framställts före&lt;br&gt;ikraftträdandet får ändras, även om det i katalogen eller broschyren&lt;br&gt;inte har gjorts något sådant förbehåll som sägs i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ikraftträdande och övergångsbestämmelser har behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 2.12 i den allmänna motiveringen. I direktivet finns en&lt;br&gt;bestämmelse angående ikraftträdande i artikel 9.1. Någon reglering&lt;br&gt;motsvarande övergångsbestämmelserna finns inte i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 1 sägs att lagen träder i kraft den 1 januari 1993. Av&lt;br&gt;allmänna principer följer att den nya lagen skall tillämpas endast på&lt;br&gt;sådana avtal som har träffats efter ikraftträdandet. Sådana regler i&lt;br&gt;lagen som inte förutsätter att ett avtal har träffats tillämpas på samma&lt;br&gt;sätt fr.o.m. dagen för ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 innehåller en övergångsbestämmelse som avser reglerna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § första stycket. Där ställs vissa krav på innehållet i kataloger och&lt;br&gt;broschyrer som tillhandahålls. Enligt övergångsbestämmelsen - som&lt;br&gt;motiveras främst av att många researrangörer redan har låtit trycka&lt;br&gt;sina kataloger och broschyrer som är avsedda att gälla under år 1993&lt;br&gt;- skall dessa bestämmelser inte gälla för kataloger eller broschyrer&lt;br&gt;som framställts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även övergångsbestämmelsen i punkt 3 avser innehållet i kataloger&lt;br&gt;och broschyrer. Enligt 5 § andra stycket är uppgifterna i kataloger&lt;br&gt;och broschyrer bindande för resenären. Ändringar får dock göras&lt;br&gt;innan avtal träffas under bl.a. den förutsättningen att det i katalogen&lt;br&gt;eller broschyren gjorts ett uttryckligt förbehåll om detta. Enligt&lt;br&gt;övergångsregeln behövs inget sådant förbehåll i kataloger eller&lt;br&gt;broschyrer som framställts före ikraftträdandet. Uppgifter i katalogen&lt;br&gt;eller broschyren får alltså ändras även utan att ett sådant förbehåll&lt;br&gt;gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i resegarantilagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågor angående resegaranti har behandlats i avsnitt 2.11 i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen. I direktivet berörs motsvarande frågor i&lt;br&gt;artikel 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagens tillämpningsområde har ändrats så att det&lt;br&gt;överensstämmer med tillämpningsområdet för lagen om paketresor.&lt;br&gt;Uttrycket &amp;quot;sällskapsresor&amp;quot; har sålunda i hela lagen bytts ut mot&lt;br&gt;&amp;quot;paketresor&amp;quot;. Angående tolkningen av detta begrepp, se special-&lt;br&gt;motiveringen till 2 § lagen om paketresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen har vidare gjorts tillämplig på resor inom Norden, vilka&lt;br&gt;tidigare var undantagna från tillämpningsområdet. Den tidigare&lt;br&gt;begränsningen till yrkesmässig verksamhet har tagits bort. I övrigt har&lt;br&gt;det inte gjorts några sakliga ändringar i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att många fler företag än tidigare kommer att&lt;br&gt;omfattas av krav på resegaranti. I vissa fall torde det komma att&lt;br&gt;framstå som onödigt att kräva garanti. Det gäller särskilt när de&lt;br&gt;paketresor som företaget organiserar är mycket begränsade. För&lt;br&gt;sådana fall torde bestämmelsen i 4 § sista meningen resegarantilagen&lt;br&gt;få betydelse. Kommerskollegium har enligt denna bestämmelse&lt;br&gt;möjlighet att, &amp;quot;om särskilda skäl föreligger&amp;quot;, efterge kravet på&lt;br&gt;säkerhet helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i sjölagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i sjölagen har behandlats i avsnitt 2.6 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 177 § sjölagen innehåller begränsningar i vissa&lt;br&gt;fall av resenärens möjligheter att överlåta sin rätt enligt ett beford-&lt;br&gt;ringsavtal. Ändringen, i form av ett nytt andra stycke i paragrafen,&lt;br&gt;innebär att bestämmelserna om överlåtelserätt i lagen om paketresor&lt;br&gt;(10 §) gäller i stället för sjölagens regel i de fall då lagen om&lt;br&gt;paketresor är tillämplig på avtalet. Det betyder att bestämmelserna i&lt;br&gt;177 § sjölagen inte utgör något hinder för resenären att överlåta&lt;br&gt;paketresan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om paketresor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i resegarantilagen (1972:204),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att besluta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att motionstiden skall förkortas till sju dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som&lt;br&gt;föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;COUNCIL DIRECTIVE&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;of 13 June 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;on package travel, package holidays and package tours&lt;br&gt;(90/314/EEC)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Treaty establishing the European Economic&lt;br&gt;Community, and in particular Artide 100a thereof,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the proposal from the Commission ',&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In cooperation with the European Parliament&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the Economic and Social Commit-&lt;br&gt;tee&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas one of the main objectives of the Community is to&lt;br&gt;complete the internal market, of which the tourist sector is an&lt;br&gt;essential part;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the national laws of Member States conceming package&lt;br&gt;travel, package holidays and package tours, hereinafter referred to as&lt;br&gt;'packages&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, show many disparities and national practices in this field&lt;br&gt;are markedly different, which gives rise to obstacles to the freedom&lt;br&gt;to provide services in respect of packages and distortions of competi-&lt;br&gt;tion amongst operators established in different Member States;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the establishment of common rules on packages will&lt;br&gt;contribute to the elimination of these obstacles and thereby to the&lt;br&gt;achievement of a common market in services, thus enabling operators&lt;br&gt;established in one Member State to offer their services in other&lt;br&gt;Member States and Community consumers to benefit from com-&lt;br&gt;parable conditions when buying a package in any Member State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas paragraph 36 (b) of the Annex to the Council resolution&lt;br&gt;of 19 May 1981 on a second programme of the European Economic&lt;br&gt;Community for a consumer protection and information policy&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; invites&lt;br&gt;the Commision to study, inter alia, tourism and, if appropriate, to put&lt;br&gt;forward suitable proposals, with due regard for their significance for&lt;br&gt;consumer protection and the effects of differences in Member States'&lt;br&gt;legislation on the proper functioning of the common market;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas in the resolution on a Community policy on tourism on 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 OJ No C 96, 12.4.1988, p. 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 OJ No C 69, 20.3.1989, p. 102 and OJ No C 149, 18.6.1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 OJ No C 102, 24.4.1989, p. 27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 OJ No C 165, 23.6.1981, p. 24.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;April 1984&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; the Council welcomed the Commission’s initiative in&lt;br&gt;drawing attention to the importance of tourism and took note of the&lt;br&gt;Commission's initial guidelines for a Community policy on tourism;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the Commission communication to the Council entitled 'A&lt;br&gt;New Impetus for Consumer Protection Policy', which was approved&lt;br&gt;by resolution of the Council on 6 May 1986&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;, lists in paragraph 37,&lt;br&gt;among the measures proposed by the Commission, the harmonization&lt;br&gt;of legislation on packages;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas tourism plays an increasingly important role in the&lt;br&gt;economies of the Member States; whereas the package system is a&lt;br&gt;fundamental part of tourism; whereas the package travel industry in&lt;br&gt;Member States would be stimulated to greater growth and produc-&lt;br&gt;tivity if at least a minimum of common rules were adopted in order&lt;br&gt;to give it a Community dimension; whereas this would not only&lt;br&gt;produce benefits for Community citizens buying packages organized&lt;br&gt;on the basis of those rules, but would attract tourists from outside the&lt;br&gt;Community seeking the advantages of guaranteed standards in&lt;br&gt;packages;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas disparities in the rules protecting consumers in different&lt;br&gt;Member States are a disincentive to consumers in one Member State&lt;br&gt;from buying packages in another Member State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas this disincentive is particularly effective in deterring&lt;br&gt;consumers from buying packages outside their own Member State,&lt;br&gt;and more effective than it would be in relation to the acquisition of&lt;br&gt;other services, having regard to the special nature of the services&lt;br&gt;supplied in a package which generally involve the expenditure of&lt;br&gt;substantial amounts of money in advance and the supply of the&lt;br&gt;services in a State other than that in which the consumer is resident;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the consumer should have the benefit of the protection&lt;br&gt;introduced by this Directive irrespective of whether he is a direct&lt;br&gt;contracting party, a transferee or a member of a group on whose&lt;br&gt;behalf another person has concluded a contract in respect of a&lt;br&gt;package;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the organizer of the package and/or the retailer of it&lt;br&gt;should be under obligation to ensure that in descriptive matter relating&lt;br&gt;to packages which they respectively organize and sell, the information&lt;br&gt;which is given is not misleading and brochures made available to&lt;br&gt;consumers contain information which is comprehensible and accurate;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the consumer needs to have a record of the terms of&lt;br&gt;contract applicable to the package; whereas this can conveniently be&lt;br&gt;achieved by requiring that all the terms of the contract be stated in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 OJ No C 115, 30.4.1984, p. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 OJ No C 118, 7.3.1986, p. 28.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;writing or such other documentary form as shall be comprehensible&lt;br&gt;and accessible to him, and that he be given a copy thereof;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the consumer should be at liberty in certain circumstances&lt;br&gt;to transfer to a willing third person a booking made by him for a&lt;br&gt;package;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the price established under the contract should not in&lt;br&gt;principle be subject to revision except where the possibility of upward&lt;br&gt;or downward revision is expressly provided for in the contract;&lt;br&gt;whereas that possibility should nonetheless be subject to certain&lt;br&gt;conditions;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the consumer should in certain circumstances be free to&lt;br&gt;withdraw before departure from a package travel contract;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas there should be a clear definition of the rights available to&lt;br&gt;the consumer in circumstances where the organizer of the package&lt;br&gt;cancels it before the agreed date of departure;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas if, after the consumer has departed, there occurs a&lt;br&gt;significant failure of performance of the services for which he has&lt;br&gt;contracted or the organizer perceives that he will be unable to procure&lt;br&gt;a significant part of the services to be provided; the organizer should&lt;br&gt;have certain obligations towards the consumer;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the organizer and/or retailer party to the contract should&lt;br&gt;be liable to the consumer for the proper performance of the obliga-&lt;br&gt;tions arising from the contract; whereas, moreover, the organizer&lt;br&gt;and/or retailer should be liable for the damage resulting for the&lt;br&gt;consumer from failure to perform or improper performance of the&lt;br&gt;contract unless the defects in the performance of the contract are&lt;br&gt;attributable neither to any fault of theirs nor to that of anothrer&lt;br&gt;supplier of services;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas in cases where the organizer and/or retailer is liable for&lt;br&gt;failure to perform or improper performance of the services involved&lt;br&gt;in the package, such liability should be limited in accordance with the&lt;br&gt;intemational conventions goveming such services, in particular the&lt;br&gt;Warsaw Convention of 1929 in Intemational Carrigage by Air, the&lt;br&gt;Beme Convention of 1961 on Carriage by Rail, the Athens Conven-&lt;br&gt;tion of 1974 on Carriage by Sea and the Paris Convention of 1962 on&lt;br&gt;the Liability of Hotelkeepers; whereas, moreover, with regard to&lt;br&gt;damage other than personal injury, it should be possible for liability&lt;br&gt;also to be limited under the package contract provided, however, that&lt;br&gt;such limits are not unreasonable;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas certain arrangements should be made for the information&lt;br&gt;of consumers and the handling of complaints;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas both the consumer and the package travel industry would&lt;br&gt;benefit if organizers and/or retailers were placed under an obligation&lt;br&gt;to provide sufficient evidence of security in the event of insolvency;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas Member States should be at liberty to adopt, or retain,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;more stringent provisions relating to package travel for the purpose&lt;br&gt;of protecting the consumer,&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The purpose of this Directive is to approximate the laws, regulations&lt;br&gt;and administrative provisions of the Member States relating to&lt;br&gt;packages sold or offered for sale in the territory of the Community.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Directive:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;'package' means the pre-arranged combination of not fewer than&lt;br&gt;two of the following when sold or offered for sale at an inclusive&lt;br&gt;price and when the service covers a period of more than twenty-&lt;br&gt;four hours or includes ovemight accommodation:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;transport;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;accommodation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;other tourist services not ancillary to transport or accommo-&lt;br&gt;dation and accounting for a significant proportion of the&lt;br&gt;package.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The separate billing of various components of the same package&lt;br&gt;shall not absolve the organizer or retailer from the obligations&lt;br&gt;under this Directive;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;'organizer' means the person who, other than occasionally,&lt;br&gt;organizes packages and sells or offers them for sale, whether&lt;br&gt;directly or through a retailer;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;'retailer'means the person who sells or offers for sale the package&lt;br&gt;put together by the organizer;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;'consumer'means the person who takes or agrees to take the&lt;br&gt;package ('the principal contractor'), or any person on whose&lt;br&gt;behalf the principal contractor agrees to purchase the package&lt;br&gt;('the other beneficiaries') or any person to whom the principal&lt;br&gt;contractor or any of the other beneficiaries transfers the package&lt;br&gt;('the transferee');&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;'contract' means the agreement linking the consumer to the&lt;br&gt;organizer and/or the retailer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Any descriptive matter concerning a package and supplied by the&lt;br&gt;organizer or the retailer to the concumer, the price of the package&lt;br&gt;and any other conditions applying to the contract must not contain any&lt;br&gt;misleading information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. When a brochure is made available to the consumer, it shall&lt;br&gt;indicate in a legible, comprehensible and accurate manner both the&lt;br&gt;price and adequate information concerning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the destination and the means, characteristics and categories of&lt;br&gt;transport used;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the type of accommodation, its location, category or degree of&lt;br&gt;comfort and its main features, its approval and tourist clas-&lt;br&gt;sification under the rules of the host Member State concerned;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) the meal plan;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) &amp;nbsp;the itinerary;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) general information on passport and visa requirements for&lt;br&gt;nationals of the Member State or States concerned and health&lt;br&gt;formalities required for the joumey and the stay;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) &amp;nbsp;either the monetary amount or the percentage of the price&lt;br&gt;which is to be paid on account, and the timetable for payment&lt;br&gt;of the balance;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(g) whether a minimum number of persons is required for the&lt;br&gt;package to take place and, if so, the deadline for informing the&lt;br&gt;consumer in the event of cancellation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The particulars contained in the brochure are binding on the organizer&lt;br&gt;or retailer, unless:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- changes in such particulars have been clearly communicated to the&lt;br&gt;consumer before conclusion of the contract, in which case the&lt;br&gt;brochure shall expressly State so,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- changes are made later following an agreement between the&lt;br&gt;parties to the contract.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. (a) The organizer and/or the retailer shall provide the con-&lt;br&gt;sumer, in writing or any other appropriate form, before the&lt;br&gt;contract is concluded, with general information on passport&lt;br&gt;and visa requirements applicable to nationals of the Member&lt;br&gt;State or States concerned and in particular on the periods&lt;br&gt;for obtaining them, as well as with information on the&lt;br&gt;health formalities required for the journey and the stay;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) The organizer and/or retailer shall also provide the consumer,&lt;br&gt;in writing or any other appropriate form, with the following&lt;br&gt;information in good time before the start of the joumey:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;the times and places of intermediate stops and transport&lt;br&gt;connections as well as details of the place to be occupied by the&lt;br&gt;traveller, e.g. cabin or berth on ship, sleeper compartment on&lt;br&gt;train;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) the name, address and telephone number of the organizer's&lt;br&gt;and/or retailer's local representative or, failing that, of local&lt;br&gt;agencies on whose assistance a consumer in difficulty could&lt;br&gt;call,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where no such representatives or agencies exist, the consumer&lt;br&gt;must in any case be provided with an emergency telephone&lt;br&gt;number or any other information that will enable him to contact&lt;br&gt;the organizer and/or the retailer;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) in the case of joumeys or stays abroad by minors, information&lt;br&gt;enabling direct contact to be established with the child or the&lt;br&gt;person responsible at the child's place of stay;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) information on the optional conclusion of an insurance policy&lt;br&gt;to cover the cost of cancellation by the consumer or the cost of&lt;br&gt;assistance, including repatriation, in the event of accident or&lt;br&gt;illness.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Member States shall ensure that in relation to the contract the&lt;br&gt;following principles apply:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) depending on the particular package, the contract shall contain&lt;br&gt;at least the elements listed in the Annex;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) all the terms of the contract are set out in writing or such other&lt;br&gt;form as is comprehensible and accessible to the consumer and&lt;br&gt;must be communicated to him before the conclusion of the&lt;br&gt;contract; the consumer is given a copy of these terms;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) the provision under (b) shall not preclude the belated con-&lt;br&gt;clusion of last-minute reservations or contracts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Where the consumer is prevented from proceding with the&lt;br&gt;package, he may transfer his booking, having first given the organizer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;or the retailer reasonable notice of his intention before departure, to&lt;br&gt;a person who satisfies all the conditions applicable to the package.&lt;br&gt;The transferor of the package and the transferee shall be jointly and&lt;br&gt;severally liable to the organizer or retailer party to the contract for&lt;br&gt;payment of the balance due and for any additional costs arising from&lt;br&gt;such transfer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;(a) The prices laid down in the contract shall not be subject to&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;revision unless the contract expressly provides for the&lt;br&gt;possibility of upward or downward revision and States&lt;br&gt;precisely how the revised price is to be calculated, and&lt;br&gt;solely to allow for variations in:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- transportation costs, including the cost of fuel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- dues, taxes or fees chargeable for certain services, such as&lt;br&gt;landing taxes or embarkation or disembarkation fees at ports&lt;br&gt;and airports,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- the exchange rates applied to the particular package.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) During the twenty days prior to the departure date stipulated,&lt;br&gt;the price stated in the contract shall not be increased.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;If the organizer finds that before the departure he is constrained&lt;br&gt;to alter significantly any of the essential terms, such as the price, he&lt;br&gt;shall notify the consumer as quickly as possible in order to enable&lt;br&gt;him to take appropriate decisions and in particular:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- either to withdraw from the contract without penalty,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- or to accept a rider to the contract specifying the aiterations made&lt;br&gt;and their impact on the price.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The consumer shall inform the organizer or the retailer of his decision&lt;br&gt;as soon as possible.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;If the consumer withdraws from the contract pursuant to para-&lt;br&gt;graph 5, or if, for whatever cause, other than the fault of the&lt;br&gt;consumer, the organizer cancels the package before the agreed date&lt;br&gt;of departure, the consumer shall be entitled:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) either to take a substitute package of equivalent or higher&lt;br&gt;quality where the organizer and/or retailer is able to offer him&lt;br&gt;such a substitute. If the replacement package offered is of&lt;br&gt;lower quality, the organizer shall refund the difference in price&lt;br&gt;to the consumer;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) or to be repaid as soon as possible all sums paid by him under&lt;br&gt;the contract.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In such a case, he shall be entitled, if appropriate, to be compensated&lt;br&gt;by either the organizer or the retailer, whichever the relevant Member&lt;br&gt;State's law requires, for non-performance of the contract, except&lt;br&gt;where:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;cancellation is on the grounds that the number of persons&lt;br&gt;enrolled for the package is less than the minimum number&lt;br&gt;required and the consumer is informed of the cancellation, in&lt;br&gt;writing, within the period indicated in the package description;&lt;br&gt;or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) cancellation, excluding overbooking, is for reasons of force&lt;br&gt;majeure, i.e. unusual and unforeseeable circumstances beyond&lt;br&gt;the control of the party by whom it is pleaded, the consequen-&lt;br&gt;ces of which could not have been avoided even if all due care&lt;br&gt;had been exercised.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Where, after departure, a significant proportion of the services&lt;br&gt;contracted for is not provided or the organizer perceives that he will&lt;br&gt;be unable to procure a significant proportion of the services to be&lt;br&gt;provided, the organizer shall make suitable alternative arrangements,&lt;br&gt;at no extra cost to the consumer, for the continuation of the package,&lt;br&gt;and where appropriate compensate the consumer for the difference&lt;br&gt;between the services offered and those supplied.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If it is impossible to make such arrangements or these are not&lt;br&gt;accepted by the consumer for good reasons, the organizer shall,&lt;br&gt;where appropriate, provide the consumer, at no extra cost, with&lt;br&gt;equivalent transport back to the place of departure, or to another&lt;br&gt;retum-point to which the consumer has agreed and shall, where&lt;br&gt;appropriate, compensate the consumer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Member States shall take the necessary steps to ensure that the&lt;br&gt;organizer and/or retailer party to the contract is liable to the consumer&lt;br&gt;for the proper performance of the obligations arising from the&lt;br&gt;contract, irrespective of whether such obligations are to be performed&lt;br&gt;by that organizer and/or retailer or by other suppliers of services&lt;br&gt;without prejudice to the right of the organizer and/or retailer to&lt;br&gt;pursue those other suppliers of services.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;With regard to the damage resulting for the consumer from the&lt;br&gt;failure to perform or the improper performance of the contract,&lt;br&gt;Member States shall take the necessary steps to ensure that the&lt;br&gt;organizer and/or retailer is/are liable unless such failure to perform&lt;br&gt;or improper performance is attributable neither to any fault of theirs&lt;br&gt;nor to that of another supplier of services, because:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- the failures which occur in the performance of the contract are&lt;br&gt;attributable to the consumer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- such failures are attributable to a third party unconnected with the&lt;br&gt;provision of the services contracted for, and are unforeseeable or&lt;br&gt;unavoidable,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- such failures are due to a case of force majeure such as that defined&lt;br&gt;in Artide 4 (6), second subparagraph (ii), or to an event which the&lt;br&gt;organizer and/or retailer or the supplier of services, even with all&lt;br&gt;due care, could not foresee or föreställ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the cases referred to in the second and third indents, the organizer&lt;br&gt;and/or retailer party to the contract shall be required to give prompt&lt;br&gt;assistance to a consumer in difficulty.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the matter of damages arising from the non-performance or&lt;br&gt;improper performance of the services involved in the package, the&lt;br&gt;Member States may allow compensation to be limited in accordance&lt;br&gt;with the intemational conventions goveming such services.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the matter of damage other than personal injury resulting from the&lt;br&gt;non-performance or improper performance of the services involved&lt;br&gt;in the package, the Member States may allow compensation to be&lt;br&gt;limited under the contract. Such limitation shall not be unreasonable.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Without prejudice to the fourth subparagraph of paragraph 2, there&lt;br&gt;may be no exclusion by means of a contractual clause from the&lt;br&gt;provisions of paragraphs 1 and 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The consumer must communicate any failure in the performance&lt;br&gt;of a contract which he perceives on the spot to the supplier of the&lt;br&gt;services concerned and to the organizer and/or retailer in writing or&lt;br&gt;any other appropriate form at the earliest opportunity.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This obligation must be stated clearly and explicitly in the contract.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In cases of complaint, the organizer and/or retailer or his local&lt;br&gt;representative, if there is one, must make prompt efforts to find&lt;br&gt;appropriate Solutions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The organizer and/or retailer party to the contract shall provide&lt;br&gt;sufficient evidence of security for the refund of money paid over and&lt;br&gt;for the repatriation of the consumer in the event of insolvency.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States may adopt or retain more stringent provisions in the&lt;br&gt;field covered by this Directive to protect the consumer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Member States shall bring into force the measures necessary to&lt;br&gt;comply with this Directive before 31 December 1992. They shall&lt;br&gt;forthwith inform the Commission thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Member States shall communicate to the Commission the texts of&lt;br&gt;the main provisions of national law which they adopt in the field&lt;br&gt;govemed by this Directive. The Commission shall inform the other&lt;br&gt;Member States thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Luxembourg, 13 June 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the Council&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The President&lt;br&gt;D.J.O'MALLEY&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANNEX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elements to be included in the contract if relevant to the particular&lt;br&gt;package;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the travel destination(s) and, where periods of stay are involved,&lt;br&gt;the relevant periods, with dates;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the means, characteristics and categories of transport to be used,&lt;br&gt;the dates, times and points of departure and retum;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) where the package includes accommodation, its location, its tourist&lt;br&gt;category or degree of comfort, its main features, its compliance with&lt;br&gt;the rules of the host member state concerned and the meal plan;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) whether a minimum number of persons is required for the&lt;br&gt;package to take place and, if so, the deadline for informing the&lt;br&gt;consumer in the&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;event of cancellation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) the itinerary;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) visits, excursions or other services which are included in the total&lt;br&gt;price agreed for the package;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(g) the name and address of the organizer, the retailer and, where&lt;br&gt;appropriate, the insurer;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(h) the price of the package, an indication of the possibility of price&lt;br&gt;revisions under artide 4 (4) and an indication of any dues, taxes or&lt;br&gt;fees chargeable for certain services (landing, embarkation or&lt;br&gt;disembarkation fees at ports and airports, tourist taxes) where such&lt;br&gt;costs are not included in the package;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the payment schedule and method of payment;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(j) special requirements which the consumer has communicated to the&lt;br&gt;organizer or retailer when making the booking, and which both have&lt;br&gt;accepted;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(k) periods within which the consumer must make any complaint&lt;br&gt;concerning failure to perform or improper performance of the&lt;br&gt;contract.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;RÅDETS DIREKTIV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;av den 13 juni 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang&lt;br&gt;(90/314/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samarbete med Europaparlamentet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av gemenskapens huvudmål är att förverkliga den inre marknaden&lt;br&gt;där turistsektom är en väsentlig del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nationella lagstiftningen i de olika medlemsstaterna om paket-&lt;br&gt;resor, semesterpaket och andra paketarrangemang, nedan kallade&lt;br&gt;'resepaket', uppvisar stora skillnader, och nationell praxis på detta&lt;br&gt;område är mycket varierande. Detta får till följd att researrangörer&lt;br&gt;hindras att fritt tillhandahålla sina tjänster avseende resepaket och&lt;br&gt;leder till en snedvridning av konkurrensen mellan näringsidkare som&lt;br&gt;är etablerade i olika medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma regler för resepaket bidrar till att hindren undanröjs och&lt;br&gt;möjliggör på så sätt en gemensam marknad för tjänster. De närings-&lt;br&gt;idkare som är etablerade i en medlemsstat får då möjlighet att&lt;br&gt;tillhandahålla sina tjänster i andra medlemsstater. Konsumenter inom&lt;br&gt;gemenskapen kan på så sätt dra nytta av jämförbara villkor när de&lt;br&gt;köper ett resepaket i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 36 b i bilagan till rådets resolution av den 19 maj 1981 om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapernas andra konsumentpolitiska&lt;br&gt;program anmodar kommissionen att studera bl a turism och, om så&lt;br&gt;bedöms lämpligt, lägga fram lämpliga förslag. Hänsyn skall därvid tas&lt;br&gt;till förslagens betydelse för konsumentskyddet och till hur skillnaderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i medlemsstaternas lagstiftning inverkar på den gemensamma Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;marknadens funktion. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en resolution av den 10 april 1984 rörande ett gemenskapsprogram&lt;br&gt;för turism välkomnade rådet kommissionens initiativ att fästa&lt;br&gt;uppmärksamheten på turismens betydelse och uppmärksammade&lt;br&gt;kommissionens första riktlinjer för ett gemenskapsprogram för turism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens skrivelse till rådet med titeln 'Nya impulser för&lt;br&gt;konsumentskyddsprogrammet' som godkändes genom en resolution av&lt;br&gt;rådet den 6 maj 1986 nämner, bland de åtgärder som kommissionen&lt;br&gt;föreslår, i punkt 37 en harmonisering av lagstiftningen om resepaket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Turistnäringen spelar en allt större och viktigare roll för ekonomierna&lt;br&gt;i medlemsstaterna. Systemet med resepaket utgör en väsentlig del av&lt;br&gt;denna näring. Paketresebranschen i medlemsstaterna skulle stimuleras&lt;br&gt;till en snabbare tillväxt och en högre produktivitet om åtminstone&lt;br&gt;några gemensamma regler antogs för att ge den en gemenskaps-&lt;br&gt;dignitet. Detta skulle inte bara gynna medborgarna i gemenskapen när&lt;br&gt;de köper resepaket arrangerade enligt dessa regler, utan även locka&lt;br&gt;turister från länder utanför gemenskapen som söker fördelarna med&lt;br&gt;en garanterad standard på resepaket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaderna mellan de regler som skyddar konsumenterna i olika&lt;br&gt;medlemsstater avhåller konsumenterna från att köpa resepaket i ett&lt;br&gt;annat medlemsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avhållande faktor är särskilt effektiv för att motverka att&lt;br&gt;konsumenterna köper resepaket utanför sitt eget land. Den är mer&lt;br&gt;effektiv än den skulle vara när det gäller andra tjänster, eftersom de&lt;br&gt;tjänster som ingår i ett resepaket är av speciell karaktär. De kräver&lt;br&gt;i allmänhet betydande förskottsbetalningar och innefattar tjänster i ett&lt;br&gt;annat land än där konsumenten bor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenten bör åtnjuta fördelarna av det skydd som detta direktiv&lt;br&gt;medför oavsett om han är en direkt avtalspart, om ett resepaket har&lt;br&gt;överlåtits på honom eller om han är medlem av en grupp på vars&lt;br&gt;vägnar en annan person har ingått ett avtal om ett resepaket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören av ett resepaket och/eller återförsäljaren bör vara&lt;br&gt;skyldig(a) att se till att informationen i det material som beskriver&lt;br&gt;resan inte är vilseledande, och att tillgängliga broschyrer lämnar&lt;br&gt;begriplig och korrekt information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenten behöver få en redovisning av de avtalsvillkor som gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för resepaketet. Detta kan lämpligen ske genom att alla avtalsvillkor&lt;br&gt;anges i skrift eller dokumenteras på annat liknande sätt som är&lt;br&gt;begripligt och tillgängligt för konsumenten, samt genom att han får&lt;br&gt;en kopia av villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör stå konsumenten fritt att under vissa omständigheter överlåta&lt;br&gt;en bokning av ett resepaket till en annan person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avtalade priset bör i princip inte kunna ändras utom i de fall då&lt;br&gt;det uttryckligen sägs i avtalet att priset får ändras uppåt eller nedåt.&lt;br&gt;En sådan rätt att ändra priset bör alltid vara beroende av vissa villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör stå konsumenten fritt att under vissa förhållanden häva ett&lt;br&gt;avtal om ett resepaket före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättigheter som konsumenten har i de fall arrangören ställer in&lt;br&gt;arrangemanget före överenskommet avgångsdatum bör definieras&lt;br&gt;tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de avtalade tjänsterna i betydande omfattning inte utförs, eller&lt;br&gt;arrangören, efter det att konsumenten har avrest, inser att en&lt;br&gt;betydande del av de avtalade tjänsterna inte kommer att kunna&lt;br&gt;tillhandahållas, bör arrangören ha vissa skyldigheter gentemot&lt;br&gt;konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören och/eller återförsäljaren bör inför konsumenten svara för&lt;br&gt;att åtagandena fullgörs enligt avtalet. Dessutom bör arrangören&lt;br&gt;och/eller återförsäljaren vara ansvariga för skada för konsumenten vid&lt;br&gt;avtalsbrott såvida detta inte orsakas av fel som varken begåtts av dem&lt;br&gt;själva eller någon annan leverantör av tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall arrangören och/eller återförsäljaren är ansvarig för brister vid&lt;br&gt;fullgörande av avtalet, bör detta ansvar begränsas enligt de inter-&lt;br&gt;nationella konventioner som gäller för sådana tjänster, särskilt&lt;br&gt;Warszawakonventionen av 1929 om internationella lufttransporter,&lt;br&gt;Bemkonventionen av 1961 om järnvägstransporter, Atenkonventionen&lt;br&gt;av 1974 om sjötransporter och Pariskonventionen av 1962 om&lt;br&gt;hotellvärdars ansvar. I fråga om annan skada än personskada bör det&lt;br&gt;dessutom vara möjligt att begränsa ansvaret i det enskilda avtalet,&lt;br&gt;dock förutsatt att sådana begränsningar inte är oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa åtgärder bör vidtas för att informera konsumenterna och för att&lt;br&gt;hantera klagomål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle vara till fördel både för konsumenten och för arrangörer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av resepaket om arrangörerna och/eller återförsäljarna var skyldiga att&lt;br&gt;visa att de har tillförlitlig säkerhet i händelse av obestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör stå medlemsstaterna fritt att anta eller behålla strängare&lt;br&gt;bestämmelser för paketresor i syfte att skydda konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med detta direktiv är att inbördes närma medlemsstaternas&lt;br&gt;lagar och andra författningar om resepaket som säljs eller bjuds ut till&lt;br&gt;försäljning inom gemenskapens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'resepaket': en i förväg ordnad kombination av minst två av&lt;br&gt;nedanstående komponenter som säljs eller bjuds ut till försälj-&lt;br&gt;ning till ett totalpris, om tjänsten varar längre än ett dygn eller&lt;br&gt;inkluderar övernattning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;transport;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;inkvartering;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;andra turisttjänster som inte är direkt knutna till transport eller&lt;br&gt;inkvartering och som utgör en väsentlig del av resepaketet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att olika delar i samma resepaket debiteras separat befriar inte&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren från skyldigheterna enligt detta&lt;br&gt;direktiv;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'arrangör av resepaket': en person som inte enbart i enstaka&lt;br&gt;fall anordnar resepaket och som direkt eller genom en åter-&lt;br&gt;försäljare säljer eller bjuder ut dem till försäljning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'återförsäljare': en person som säljer eller bjuder ut till&lt;br&gt;försäljning ett resepaket som satts samman av en arrangör;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'konsument': en person som köper eller överenskommer om&lt;br&gt;köp av ett resepaket ('köparen'), eller varje person för vars&lt;br&gt;räkning köparen överenskommer om köp av ett resepaket&lt;br&gt;('annan kontrahent'), eller en person till vilken köparen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan kontrahent överlåter resepaketet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 'avtal': en överenskommelse mellan konsumenten och arran-&lt;br&gt;gören respektive återförsäljaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De beskrivningar av ett resepaket som arrangören eller&lt;br&gt;återförsäljaren lämnar konsumenten, priset på resepaketet och&lt;br&gt;eventuella andra villkor för avtalet får inte innehålla någon vilse-&lt;br&gt;ledande information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en broschyr tillhandahålls konsumenten skall den på ett&lt;br&gt;läsligt, begripligt och korrekt sätt innehålla såväl uppgift om priset&lt;br&gt;som adekvat information om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;resmål och transportmedel som används samt transportmedlets&lt;br&gt;typ och standard;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;typ av inkvartering, var inkvarteringen är belägen, kategori&lt;br&gt;eller standard och utmärkande drag samt dess klassificering&lt;br&gt;enligt det berörda värdmedlemslandets regler;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;vilka måltider som ingår;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;resrutt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;allmän information om pass- och visumkrav för medborgare i&lt;br&gt;den eller de medlemsstater som berörs och om hälsoformaliteter&lt;br&gt;för resan och under vistelsen på resmålet;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;antingen det belopp eller den procentandel av priset som skall&lt;br&gt;betalas vid anmälan samt tidpunkten/tidpunktema då resterande&lt;br&gt;del av priset skall betalas;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;huruvida det krävs att ett visst minsta antal personer anmäler&lt;br&gt;sig för att resepaketet skall genomföras och när konsumenten&lt;br&gt;i så fall senast skall informeras om att det ställts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna i broschyren är bindande för arrangören eller återförsäl-&lt;br&gt;jaren såvida inte:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenten, innan avtal träffas, tydligt och klart informeras&lt;br&gt;om ändringar i uppgifterna i broschyren. I detta fall skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;broschyren innehålla uppgift om att ändringar kan komma att&lt;br&gt;ske,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändringar genomförs senare som följd av en överenskommelse&lt;br&gt;mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. a) Arrangören och/eller återförsäljaren skall, innan avtalet&lt;br&gt;ingås, skriftligen eller i annan lämplig form lämna&lt;br&gt;konsumenten allmän information om pass- och viserings-&lt;br&gt;bestämmelser för medborgare i den eller de medlemsstater&lt;br&gt;som berörs. Särskilt gäller detta upplysning om hur lång&lt;br&gt;tid det tar att erhålla pass och visering. Information skall&lt;br&gt;även lämnas om de hälsoformaliteter som krävs för resan&lt;br&gt;och vistelsen på resmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Likaså skall arrangören och/eller återförsäljaren i god tid&lt;br&gt;före avresan skriftligen eller i annan lämplig form&lt;br&gt;informera konsumenten om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tid och plats för uppehåll under resan samt anslutande&lt;br&gt;transporter liksom om platsreservation etc., t.ex. hytt eller&lt;br&gt;sovplats på båt eller tåg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;namn, adress och telefonnummer till arrangörens och/eller&lt;br&gt;återförsäljarens lokala representant eller om sådan inte&lt;br&gt;finns till lokala organ som en konsument kan kontakta om&lt;br&gt;han behöver hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns några sådana lokala representanter eller&lt;br&gt;organ måste konsumenten i varje fall få ett telefonnummer&lt;br&gt;att användas i en nödsituation eller någon annan form av&lt;br&gt;information som gör det möjligt för honom att kontakta&lt;br&gt;arrangören och/eller återförsäljaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;när det gäller minderårigas resor eller utlandsvistelser,&lt;br&gt;information som möjliggör direktkontakt med barnet eller&lt;br&gt;med ansvarig person där barnet vistas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) information om frivillig försäkring som täcker kostnaden&lt;br&gt;för konsumentens avbeställning eller för assistans, inklusive&lt;br&gt;hemtransport, i händelse av olycks- eller sjukdomsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall se till att följande principer gäller för&lt;br&gt;avtalet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Avtalet skall i tillämpliga delar uppfylla minimikraven i&lt;br&gt;bilagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;Samtliga avtalsvillkor skall vara skriftliga eller utformade på&lt;br&gt;något annat för konsumenten begripligt och lättillgängligt sätt,&lt;br&gt;och han skall få del av dem innan avtalet ingås. Konsumenten&lt;br&gt;skall få en kopia av avtalsvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;Bestämmelsen enligt b får inte hindra sena beställningar eller&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Om konsumenten blir förhindrad att delta i resepaketet får han&lt;br&gt;överlåta sin bokning till en person som uppfyller alla de villkor som&lt;br&gt;gäller för detta på villkor att han i rimlig tid före avresan underrättat&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt. Den part som överlåter&lt;br&gt;resepaketet och den som tar över det skall solidariskt inför arrangören&lt;br&gt;eller återförsäljaren ansvara för resterande betalning och för eventuel-&lt;br&gt;la extra kostnader med anledning av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;a) Det avtalade priset får inte ändras såvida inte avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttryckligen medger en ändring uppåt eller nedåt och exakt&lt;br&gt;anger hur prisändringen skall beräknas och då endast när&lt;br&gt;det gäller variationer i:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transportkostnader, inklusive bränslekostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatter och avgifter för vissa tjänster, t.ex. landningsskatter&lt;br&gt;eller start- och landningsavgifter i hamnar eller på&lt;br&gt;flygplatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de växlingskurser som används i samband med det&lt;br&gt;resepaket det gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Prishöjning får inte ske senare än 21 dagar före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om arrangören före avresan finner att han måste göra betydande&lt;br&gt;ändringar i något/några av de väsentliga avtalsvillkoren, t.ex. priset,&lt;br&gt;skall han underrätta konsumenten så snart som möjligt så att denne&lt;br&gt;kan besluta framför allt om huruvida han på grund av ändringen&lt;br&gt;väljer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att endera utan ersättningsskyldighet häva avtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller att acceptera ett tilläggsavtal som specificerar ändringarna&lt;br&gt;och hur dessa påverkar priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenten skall så snart som möjligt informera arrangören eller&lt;br&gt;återförsäljaren om sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om konsumenten häver avtalet enligt punkt 5 eller om arrangören&lt;br&gt;ställer in resepaketet före avtalat avresedatum av någon orsak som&lt;br&gt;inte kan tillskrivas konsumenten skall konsumenten ha rätt att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;antingen delta i ett annat resepaket av motsvarande eller högre&lt;br&gt;kvalitet om arrangören och/eller återförsäljaren kan erbjuda&lt;br&gt;honom ett sådant. Om det erbjudna paketet är av lägre kvalitet&lt;br&gt;skall arrangören återbetala konsumenten mellanskillnaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;eller så snart som möjligt få tillbaka hela det belopp han betalat&lt;br&gt;enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådant fall skall han, om det är skäligt, ha rätt till gottgörelse från&lt;br&gt;antingen arrangören eller återförsäljaren beroende på vad som krävs&lt;br&gt;enligt ifrågavarande medlemsstats lagstiftning, utom om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;resepaketet har ställts in på grund av för få anmälningar, och&lt;br&gt;konsumenten inom den tid som anges i beskrivningen av&lt;br&gt;resepaketet fått skriftligt medddelande om att det är inställt,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;resepaketet ställs in på grund av force majeure (dock inte&lt;br&gt;överbokning), dvs extraordinära händelser som inte kan&lt;br&gt;förutses och som den part som åberopar dem inte kan påverka&lt;br&gt;och vars följder inte kan undvikas även med vederbörlig&lt;br&gt;aktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Om det efter avresan visar sig att en väsentlig del av de avtalade&lt;br&gt;tjänsterna inte tillhandahålls, eller om arrangören inser att han inte&lt;br&gt;kan tillhandahålla en väsentlig del av de avtalade tjänsterna, skall&lt;br&gt;arrangören vidta alternativa åtgärder för fortsättningen av resepaketet&lt;br&gt;utan ytterligare kostnader för konsumenten och om så är skäligt betala&lt;br&gt;konsumenten mellanskillnaden mellan de avtalade tjänsterna och de&lt;br&gt;som faktiskt tillhandahållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är omöjligt att vidta sådana åtgärder eller om dessa på goda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grunder inte accepteras av konsumenten, skall arrangören om så är&lt;br&gt;lämpligt utan kostnad för konsumenten tillhandahålla likvärdig&lt;br&gt;transport till platsen för avresan eller till någon annan plats som&lt;br&gt;konsumenten godtar och skall där så är lämpligt gottgöra konsumen-&lt;br&gt;ten för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att&lt;br&gt;den arrangör och/eller återförsäljare som är part i avtalet är ansvarig&lt;br&gt;för att åtagandena enligt avtalet fullgörs på ett korrekt sätt, oavsett om&lt;br&gt;dessa skall fullgöras av arrangören och/eller återförsäljaren eller av&lt;br&gt;andra leverantörer av tjänster. Detta ansvar skall inte inverka på&lt;br&gt;arrangörens och/eller återförsäljarens rätt att kräva ersättning av dessa&lt;br&gt;övriga leverantörer av tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vad gäller den skada som åsamkas konsumenten på grund av att&lt;br&gt;avtalet inte fullgörs, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;för att se till att arrangören och/eller återförsäljaren är ansvariga&lt;br&gt;såvida avtalsbrottet inte orsakas av fel som varken begåtts av dem&lt;br&gt;själva eller av någon annan leverantör av tjänster därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalsbrottet är orsakat av konsumenten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalsbrottet är orsakat av tredje man utan anknytning till de&lt;br&gt;avtalade tjänsterna och har inte kunnat förutses eller undvikas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalsbrottet beror på force majeure enligt definitionen i artikel&lt;br&gt;4.6 b ii eller på en händelse som arrangören och/eller åter-&lt;br&gt;försäljaren eller leverantören av tjänsten inte kunnat förutse&lt;br&gt;eller undvika även om de hade iakttagit vederbörlig aktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som anges i andra och tredje strecksatsen ovan skall&lt;br&gt;arrangören och/eller återförsäljaren omedelbart bistå en konsument i&lt;br&gt;svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skada som uppkommer till följd av att de tjänster som&lt;br&gt;ingår i resepaketet inte utförs eller utförs felaktigt, får medlems-&lt;br&gt;staterna tillåta att ersättningen begränsas i enlighet med internationella&lt;br&gt;konventioner på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra skador än personskador som uppkommer till följd&lt;br&gt;av att de tjänster som ingår i resepaketet inte utförs eller utförs&lt;br&gt;felaktigt, får medlemsstaterna tillåta att ersättningen begränsas i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalet. Sådan begränsning får inte vara oskälig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förutom vad som sägs i punkt 2, fjärde stycket får ingen undan-&lt;br&gt;tagsklausul från bestämmelserna i punkt 1 och 2 förekomma i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Konsumenten måste genast och på platsen underrätta den som&lt;br&gt;levererat tjänsten om varje försummelse att fullgöra åtagandena enligt&lt;br&gt;avtalet som han upptäcker. Vidare skall han underrätta arrangören&lt;br&gt;och/eller återförsäljaren skriftligt eller på något annat lämpligt sätt så&lt;br&gt;snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skyldighet måste klart och uttryckligt anges i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid reklamation måste arrangören och/eller återförsäljaren eller hans&lt;br&gt;eventuelle representant på platsen omedelbart försöka lösa problemet&lt;br&gt;på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arrangör och/eller återförsäljare som är part i avtalet skall visa&lt;br&gt;att han, i händelse av obestånd, har tillräcklig säkerhet för återbetal-&lt;br&gt;ning av erlagda belopp och för hem transport av konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får för att skydda konsumenten anta eller upp-&lt;br&gt;rätthålla strängare bestämmelser på det område som omfattas av detta&lt;br&gt;direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är&lt;br&gt;nödvändiga för att följa detta direktiv före den 31 december 1992 och&lt;br&gt;skall genast underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till&lt;br&gt;centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det&lt;br&gt;område som omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Luxemburg den 13 juni 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D.J. O'MALLEY&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet skall innehålla följande grundläggande villkor, om de är&lt;br&gt;relevanta för det resepaket det gäller:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;resmål och, om vistelse under viss tid ingår, datum för denna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;transportmedel, dess typ och standard samt datum, tid och plats&lt;br&gt;för avresa och återkomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om resepaketet även omfattar inkvartering, dennas belägenhet,&lt;br&gt;kategori eller standard samt utmärkande kännetecken, att&lt;br&gt;inkvarteringen är godkänd enligt medlemslandets officiella&lt;br&gt;regler samt vilka måltider som ingår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om det krävs att ett visst minsta antal personer anmäler sig för&lt;br&gt;att resepaketet skall genomföras och, om så är fallet, senaste&lt;br&gt;dag för meddelande till konsumenten att resepaketet inställts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;resrutt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besök, utflykter eller andra tjänster som ingår i det avtalade&lt;br&gt;totalpriset för resepaketet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;namn och adress till arrangören, återförsäljaren och i förekom-&lt;br&gt;mande fall till försäkringsbolaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;h)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;priset för resepaketet, uppgift om möjligheten av prisändringar&lt;br&gt;enligt artikel 4.4 och uppgift om skatter och avgifter för vissa&lt;br&gt;tjänster (start- och landningsavgifter i hamnar och på flygplat-&lt;br&gt;ser, turistskatter) om sådana kostnader inte ingår i priset,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;betalningsplan och betaisätt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;j)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;speciella önskemål som konsumenten har meddelat arrangören&lt;br&gt;eller återförsäljaren när han gjorde bokningen och som båda&lt;br&gt;parter har godtagit,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;k)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;den tidsperiod inom vilken konsumenten måste framställa&lt;br&gt;klagomål över bristande fullgörande av avtalet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA RESEVILLKOR&lt;br&gt;för sällskapsresor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Resea vtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reseavtalet utgörs av det som överenskommits mellan resenären och&lt;br&gt;researrangören angående resan. Såvida inte annat särskilt överens-&lt;br&gt;kommits skriftligen, ingår i reseavtalet även uppgifter angående resan&lt;br&gt;som finns i researrangörens egna broschyrer och annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Researrangören skall genomföra resan på ett fackmässigt sätt och i&lt;br&gt;enlighet med reseavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Researrangören skall hålla resenären underrättad om frågor av&lt;br&gt;betydelse för resenären som sammanhänger med reseavtalet och under&lt;br&gt;resan så långt det är rimligt råda och stödja denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;För resor med reguljärt flyg, buss, tåg och båt kan särskilda villkor&lt;br&gt;gälla avseende ändring av priset för resan, avbeställning av resan,&lt;br&gt;överlåtelse av reseavtalet m.m. Sådana särskilda villkor skall&lt;br&gt;skriftligen delges resenären i anslutning till reseavtalets ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anslutningsresor till och från avreseplatsen enligt reseavtalet ingår&lt;br&gt;inte i reseavtalet om inte detta särskilt avtalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reseavtalet är bindande för parterna när researrangören skriftligen&lt;br&gt;har bekräftat resenärens beställning och resenären inom avtalad tid&lt;br&gt;betalt överenskommen anmälningsavgift enligt researrangörens&lt;br&gt;anvisningar. Researrangören skall bekräfta resenärens beställning utan&lt;br&gt;dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om resan beställts hos en av researrangören anlitad återförsäljare,&lt;br&gt;t ex en resebyrå, ingår utfästelse som gjorts av återförsäljaren i&lt;br&gt;reseavtalet, om utfästelsen inte strider mot uppgifter som lämnats i&lt;br&gt;researrangörens försäljningsmaterial för resan, t ex i resebroschyr&lt;br&gt;eller annons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sådan återförsäljare som avses i punkt 1.7 ovan har rätt att för&lt;br&gt;researrangörens räkning ta emot betalning, avbeställning, reklama-&lt;br&gt;tion och vidta annan dylik åtgärd avseende resan, förutsatt att&lt;br&gt;researrangören avtalat om detta med återförsäljaren eller resenären&lt;br&gt;haft anledning att anta detta på grund av att researrangören tillställt&lt;br&gt;återförsäljaren resebroschyrer, beställningssedlar och dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Betalning av priset för resan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Resenären skall betala resans pris senast vid den tidpunkt som&lt;br&gt;framgår av reseavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Researrangören får inte kräva slutbetalning av resans pris tidigare än&lt;br&gt;40 dagar före avresan, om inte annat särskilt överenskommits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Researrangören får i samband med bekräftelsen ta ut en första&lt;br&gt;delbetalning (anmälningsavgift). Anmälningsavgiften skall vara skälig&lt;br&gt;i förhållande till resans pris och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om resenären inte betalar resans pris i enlighet med reseavtalet, får&lt;br&gt;researrangören häva avtalet och behålla anmälningsavgiften som&lt;br&gt;skadestånd om inte detta är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Priset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Resans pris omfattar alla prestationer som ingår i reseavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om researrangörens kostnader för att genomföra resan ökar, får&lt;br&gt;researrangören höja priset för resan med ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;kostnadsökningen under nedanstående förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Kostnadsökningen skall ha blivit känd för researrangören efter det&lt;br&gt;att researrangören bekräftat resenärens beställning enligt punkt 1.6&lt;br&gt;ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Kostnadsökningen skall vara orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ändrade skatter och allmänna avgifter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;växelkursförändringar som överstiger 60 kronor och som är&lt;br&gt;en följd av officiellt beslutade devalveringar av den svenska&lt;br&gt;kronan eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;övriga växelkursförändringar som överstiger 60 kronor eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;flygtransportkostnadsökningar som överstiger 60 kronor och&lt;br&gt;som beror på ökade kostnader för flygbränsle eller valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.3 Om prishöjningen följer av punkt 3.2.2 a) eller b), skall resenären&lt;br&gt;underrättas därom senast 24 timmar före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prishöjningen följer av punkt 3.2.2 c) eller d) skall underrättelse&lt;br&gt;ske senast 30 dagar före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid flygtransportkostnadsökning som beror på prishöjning från&lt;br&gt;reguljärt flygbolag skall underrättelse ske senast 14 dagar före&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.4 Om prishöjningen överstiger 5 % av resans totala pris, dock lägst&lt;br&gt;200 kronor, har resenären rätt att häva reseavtalet om han under-&lt;br&gt;rättar researrangören om detta senast fyra dagar efter det att rese-&lt;br&gt;nären informerats om prishöjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Om researrangörens kostnader för att genomföra resan minskar, skall&lt;br&gt;researrangören sänka priset för resan med ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;kostnadsminskningen under nedanstående förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 Kostnadsminskningen skall ha inträffat efter det att resenären betalt&lt;br&gt;överenskommen anmälningsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 Kostnadsminskningen skall vara orsakad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ändrade skatter och allmänna avgifter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;växelkursförändringar som överstiger 60 kronor och som är&lt;br&gt;en följd av officiellt beslutade revalveringar av den svenska&lt;br&gt;kronan eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;övriga växelkursförändringar som överstiger 60 kronor eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;flygtransportkostnadsminskning som överstiger 60 kronor och&lt;br&gt;som beror på minskade kostnader för flygbränsle eller valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 Om kostnadsminskningen följer av punkt 3.3.2 a) eller b), skall den&lt;br&gt;omständighet som föranleder kostnadsminskningen ha inträffat senast&lt;br&gt;24 timmar före avresan eller om kostnadsminskningen följer av punkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 c) eller d) senast 30 dagar före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Researrangören skall så snart som möjligt underrätta resenären om&lt;br&gt;prisförändringar. Prishöjningar skall före avresan betalas av resenä-&lt;br&gt;ren enligt researrangörens anvisningar. Prisminskningar skall&lt;br&gt;återbetalas utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Resenärens rätt till avbeställning av resan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Resenären har rätt att avbeställa resan enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Om avbeställningen sker tidigare än 30 dagar före avresan mot&lt;br&gt;erläggande av en kostnad motsvarande 5 % av resans pris, dock lägst&lt;br&gt;200 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Om avbeställningen sker senast 30 dagar före avresan men tidigare&lt;br&gt;än 14 dagar före avresan, mot erläggande av en kostnad motsvaran-&lt;br&gt;de 15 % av resans pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 Om avbeställningen sker senast 14 dagar före avresan men tidigare Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;än 24 timmar före avresan, mot erläggande av en kostnad motsva- Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rande 50 % av resans pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.4 Sker avbeställningen inom 24 timmar före avresan, skall resenären&lt;br&gt;betala hela resans pris med avdrag för s k charterskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.5 Såvida inte annat angivits, är den vid reseavtalets ingående angivna&lt;br&gt;avgångstiden och tiden för återkomst att anse som preliminära. De&lt;br&gt;definitiva tiderna skall meddelas resenären så snart som möjligt och&lt;br&gt;senast 14 dagar före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den definitiva avgångstiden eller tiden för återkomst till&lt;br&gt;avreseflygplatsen enligt meddelande som sägs i föregående stycke&lt;br&gt;avviker från de preliminära tiderna med mer än 8 timmar, skall&lt;br&gt;resenären vara berättigad att avbeställa resa som inte påbörjats. I&lt;br&gt;sådant fall skall hela det belopp resenären erlagt för resan åter-&lt;br&gt;betalas. Sådan avbeställning skall ske snarast och senast 4 dagar efter&lt;br&gt;det att resenären informerats om de definitiva avgångs- eller åter-&lt;br&gt;komsttiderna. Förändring av de preliminära avgångs- eller återkomst-&lt;br&gt;tiderna berättigar inte resenären till ersättning enligt punkt 7 och 8&lt;br&gt;eller till hävning enligt punkt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Om resenären träffat avtal om avbeställningsskydd, har resenären i&lt;br&gt;fall som anges i punkt 4.2.1 - 4.2.3 rätt att avbeställa resan utan&lt;br&gt;annan kostnad än den expeditionsavgift som framgår av rese-&lt;br&gt;arrangörens broschyr. Expeditionsavgiften får uppgå till 5 % av&lt;br&gt;resans pris dock högst 200 kronor. Vad resenären erlagt för&lt;br&gt;avbeställningsskyddet skall inte återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Om resenären eller dennes make/maka/sambo, resenärens eller dennes&lt;br&gt;makes/makas eller sambos släkting i rakt upp- eller nedstigande led&lt;br&gt;eller syskon eller person med vilken resenären gemensamt beställt&lt;br&gt;resan före avresan men efter det att reseavtalet blivit bindande för&lt;br&gt;resenären enligt punkt 1.6 drabbas av allvarlig sjukdom, försämrat&lt;br&gt;sjukdomstillstånd eller olycksfall och denna händelse är av sådan art,&lt;br&gt;att resenären inte rimligen kan genomföra resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Om en annan händelse drabbar resenären efter det att reseavtalet&lt;br&gt;blivit bindande enligt punkt 1.6 och om händelsen är av så in-&lt;br&gt;gripande karaktär för resenären, att det inte är rimligt att kräva att&lt;br&gt;resenären skall genomföra resan. Resenären skall inte ha kunnat råda&lt;br&gt;över händelsen och vare sig känt till eller bort känna till denna då&lt;br&gt;resan beställdes. Sådan ingripande händelse är t ex brand i den egna&lt;br&gt;bostaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Om person med vilken resenären gemensamt beställt resan av-&lt;br&gt;beställer sin resa med stöd av punkterna 4.2.1 eller 4.2.2 och det är&lt;br&gt;oskäligt att resenären skall genomföra resan utan den andra personens&lt;br&gt;sällskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4 Resenär som bokat gemensam inkvartering med person som av-&lt;br&gt;beställt resan med stöd av punkterna 4.2.1 - 4.2.3 skall erhålla&lt;br&gt;inkvartering av samma standard som enligt reseavtalet på avtalat eller&lt;br&gt;likvärdigt hotell/anläggning, i rum/lägenhet som är storleksmässigt&lt;br&gt;anpassad till det kvarstående antalet resenärer i sällskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarstående resenärer skall vara berättigade att mot erläggande av&lt;br&gt;det av researrangören uppgivna tillägget behålla det ursprungligen&lt;br&gt;bokade inkvarteringsalternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sällskapsresor med buss eller reguljärt flyg skall resenären i fall&lt;br&gt;som ovan angivits i denna punkt erlägga det tillägg som enligt&lt;br&gt;gällande prislista skall utgå vid inkvartering med högre standard, t ex&lt;br&gt;enkelrum i stället för dubbelrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.5 Resenären skall avbeställa resan så snart som möjligt efter det att&lt;br&gt;avbeställningsanlednng uppkommit. Grunden för avbeställningen skall&lt;br&gt;på tillförlitligt sätt styrkas med läkar- och/eller släktskapsintyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avbeställning skall ske på det sätt som anges i resebroschyren eller&lt;br&gt;i fårdhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Efter avbeställning skall belopp som resenären har tillgodo enligt&lt;br&gt;ovan återbetalas utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Överlåtelse av reseavtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Resenären har rätt att överlåta reseavtalet om researrangören&lt;br&gt;underrättas om överlåtelsen senast 24 timmar före avresan. Vid&lt;br&gt;överlåtelse har researrangören rätt att ta ut en expeditionsavgift som&lt;br&gt;får uppgå till högst 200 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Researrangören kan vägra att godta överlåtelse av reseavtalet om t ex&lt;br&gt;hotell, transportör eller annan leverantör inte godkänner överlåtelsen&lt;br&gt;eller om reglerna om visum, inresetillstånd och dylikt inte medger&lt;br&gt;överlåtelse av reseavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reklamation, avhjälpande av fel, krav på ersättning, m m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om researrangören inte genomför resan i enlighet med reseavtalet,&lt;br&gt;kan resenären ha rätt till prisavdrag enligt punkt 7, till skadestånd&lt;br&gt;enligt punkt 8 och till hävning av reseavtalet enligt punkt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;För att resenären skall ha sådan rätt som anges i punkt 6.1 krävs att&lt;br&gt;resenären underrättar researrangören om felet eller skadan (rekla-&lt;br&gt;merar) utan oskäligt dröjsmål. Detta skall när så är möjligt ske på&lt;br&gt;resmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Krav på prisavdrag eller skadestånd skall framställas till resear-&lt;br&gt;rangören så snart som möjligt och senast två månader efter hem-&lt;br&gt;komsten, såvida inte synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det åligger researrangören att så snart som möjligt efter rekla-&lt;br&gt;mationen avhjälpa felet eller skadan om detta inte skulle medföra&lt;br&gt;kostnad eller olägenhet för researrangören som är orimlig i förhål-&lt;br&gt;lande till felets eller skadans betydelse för resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prisavdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om researrangören inte avhjälpt fel på sätt som angivits i punkt 6.4,&lt;br&gt;har resenären rätt till prisavdrag som skall motsvara felets betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid fel som beskrivs i punkt 7.2.1 - 7.3.5 skall prisavdrag utgå i&lt;br&gt;enlighet med vad som sägs där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 Förkortad vistelse på resmålet m m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vistelsen på resmålet förkortas med mer än 8 timmar, har&lt;br&gt;resenären rätt till prisavdrag motsvarande en dagsandel av hela resans&lt;br&gt;pris för varje dygn som resan förkortas mer än 8 timmar, såvida inte&lt;br&gt;den förkortade vistelsen beror på force majeure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sällskapsresor med reguljärt flyg till destinationer utanför Europa&lt;br&gt;gäller respektive flygbolags bestämmelser såvida inte den förkortade&lt;br&gt;vistelsen beror på försummelse från researrangörens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 Försenad hemkomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om återkomsten till avreseflygplatsen enligt reseavtalet försenas med&lt;br&gt;mer än 8 timmar, är resenären berättigad till ersättning motsvarande&lt;br&gt;200 kronor för varje påbörjat dygn som förseningen varat, såvida inte&lt;br&gt;förseningen beror på force majeure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sällskapsresor med reguljärt flyg gäller respektive flygbolags Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;bestämmelser, såvida inte förseningen beror på försummelse från Bilaga 3&lt;br&gt;researrangörens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 Skadat eller förkommet bagage&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om resenärens bagage är försenat vid ankomsten till resmålet, skall&lt;br&gt;resenären omedelbart underrätta researrangörens personal om detta&lt;br&gt;eller om sådan inte finns på resmålet, det anlitade flygbolagets&lt;br&gt;personal, varefter resenären har rätt till ersättning för försenat bagage&lt;br&gt;enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 Om bagaget inte anlänt till resmålet inom 8 timmar efter resenärens&lt;br&gt;ankomst, skall researrangören betala ersättning med 200 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.3 Om bagaget inte anlänt till resmålet inom 24 timmar efter resenärens&lt;br&gt;ankomst, skall researrangören utöver beloppet enligt punkt 7.3.2&lt;br&gt;betala ersättning för resenärens skäliga utlägg för att hyra eller köpa&lt;br&gt;sådana artiklar som är nödvändiga för vistelsen på resmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.4 Om bagaget är försenat vid resenärens hemkomst, skall resear-&lt;br&gt;rangören se till att bagaget utan kostnad för resenären sänds till&lt;br&gt;resenärens bostad. Någon ersättning skall i sådant fall inte utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.5 Ersättning som utbetalats till resenären enligt denna punkt 7.3 skall&lt;br&gt;inte återbetalas av resenären även om bagaget skulle komma till rätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Resenärens rätt till skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Resenären har rätt till ersättning för skada som åsamkats resenären&lt;br&gt;till följd av att researrangören inte uppfyllt sina förpliktelser enligt&lt;br&gt;reseavtalet, såvida inte researrangören visar att skadan inte beror på&lt;br&gt;hans försummelse eller på försummelse från någon som resear-&lt;br&gt;rangören anlitat för att medverka vid resans genomförande, som t ex&lt;br&gt;flygföretag eller hotell. Det åligger resenären att i möjligaste mån&lt;br&gt;begränsa skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Researrangörens skadeståndsansvar enligt föregående punkt omfattar&lt;br&gt;inte skada i näringsverksamhet eller skada av rent ideell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Researrangörens skadeståndsansvar vid skada på sak eller person är&lt;br&gt;begränsat till det minimibelopp som framgår av tvingande bestäm-&lt;br&gt;melser i svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om resenären har anledning att rikta krav mot någon som rese-&lt;br&gt;arrangören anlitat för att medverka vid resans genomförande, skall&lt;br&gt;researrangören vara behjälplig i rimlig omfattning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hävning av reseavtalet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Researrangören och resenären har rätt att häva reseavtalet i följande&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om researrangören eller resenären på ett väsentligt sätt bryter mot&lt;br&gt;reseavtalet eller med hänsyn till omständigheterna får antas komma&lt;br&gt;att bryta mot detta.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om det efter det att researrangören bekräftat resenärens beställning&lt;br&gt;enligt punkt 1.6 på eller i närheten av resmålet eller utefter den&lt;br&gt;planerade färdvägen inträffar katastrof, krigshandling, generalstrejk,&lt;br&gt;eller annan ingripande händelse, såsom av behörig internationell eller&lt;br&gt;svensk myndighet konstaterad allvarlig smittosam sjukdom, som&lt;br&gt;väsentligt påverkar resans genomförande eller förhållandena på&lt;br&gt;resmålet vid den tidpunkt då resan skall genomföras.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;För att avgöra om händelsen är av sådan allvarlig karaktär som sagts&lt;br&gt;i denna punkt, skall berörda myndigheter konsulteras.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillräckligt antal anmälningar/resenärer till resan inte uppnåtts&lt;br&gt;eller kvarstår. Researrangören skall i sådant fall underrätta resenären&lt;br&gt;om hävningen snarast och senast 21 dagar före avresan. Om resans&lt;br&gt;varaktighet är högst 5 dagar, får hävning av nu angiven anledning ske&lt;br&gt;senast 10 dagar före avresan.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.3.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om en resa som avses i denna punkt ingår i en serie av resor, har&lt;br&gt;researrangören rätt att häva även andra resor som ingår i samma serie&lt;br&gt;under förutsättning att hävningen inte sker senare än 21 dagar före&lt;br&gt;avresedagen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vid hävning av reseavtalet av skäl som anges i punkt 9.2 och 9.3&lt;br&gt;samt vid hävning från resenärens sida enligt punkt 9.1 skall ersätt-&lt;br&gt;ning utbetalas enligt följande.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om hävningen sker före avresan, skall resenären återfå hela det&lt;br&gt;belopp som betalts för resan.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;9.4.2 Om hävningen sker efter det att resan påbörjats, skall resenären återfå&lt;br&gt;hela det belopp som betalts för resan med avdrag för värdet av de&lt;br&gt;prestationer resenären erhållit i den mån dessa varit till nytta för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 Vid hävning från researrangörens sida enligt punkt 9.1 har resenä-&lt;br&gt;ren inte rätt att återfå det som har betalts för resan. Om resan&lt;br&gt;påbörjats, skall resenären själv svara för samtliga kostnader för&lt;br&gt;inkvartering, hemtransport m m som inträffat efter hävningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Resenärens ansvar under resan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Researrangörens anvisningar m m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären är skyldig att följa de anvisningar för resans genomfö-&lt;br&gt;rande som lämnas av reseledaren eller av annan person som rese-&lt;br&gt;arrangören anlitar. Resenären är skyldig att respektera de ordnings-&lt;br&gt;regler som gäller för resan och för transporter, hotell etc och&lt;br&gt;uppträda så, att medresenärer eller andra inte störs. Om resenären&lt;br&gt;bryter mot detta, kan researrangören häva reseavtalet enligt punkt&lt;br&gt;9.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Resenärens ansvar för skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären är ansvarig för skada som denne vållar researrangören&lt;br&gt;genom försummelse, t ex genom att inte följa lämnade anvisningar&lt;br&gt;eller föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger resenären att ersätta skada som är lagligen grundad&lt;br&gt;gentemot någon som researrangören anlitat för att medverka vid&lt;br&gt;resans genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Pass, visum m m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären är själv ansvarig för att inhämta uppgifter om samt iaktta&lt;br&gt;nödvändiga formaliteter för resans genomförande, som t ex innehav&lt;br&gt;av giltigt pass, visum, vaccinationer, försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären är själv ansvarig för alla kostnader som uppkommer på&lt;br&gt;grund av brister i nämnda formaliteter, t ex hemtransport i följd av&lt;br&gt;avsaknad av pass.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;Avvikelse från arrangemanget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenär som efter det att resan påbörjats avviker från arrangemanget&lt;br&gt;är skyldig att meddela detta till researrangören eller till dennes&lt;br&gt;representant. Resenären skall senast 24 timmar före av researrangören&lt;br&gt;uppgiven återresetid kontakta researrangören för kontroll av uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om hemresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna skall försöka lösa tvist som gäller tolkningen eller tillämp-&lt;br&gt;ningen av reseavtalet genom förhandlingar. Om parterna inte kan&lt;br&gt;enas, kan tvisten prövas av Allmänna reklamationsnämnden eller av&lt;br&gt;allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås en ny lag om paketresor. Förslaget, som&lt;br&gt;innebär ett förstärkt konsumentskydd på reseområdet, är bl.a. ett led&lt;br&gt;i det pågående arbetet med transformering av EG-direktiv till svensk&lt;br&gt;rätt. Enligt Sveriges åtagande i EES-avtalet skall svensk rätt ha&lt;br&gt;anpassats till bl.a. EG:s direktiv om paketresor före den 1 januari&lt;br&gt;1993 eller den senare dag då avtalet träder i kraft. Vidare skall&lt;br&gt;Sverige enligt ett luftfartsavtal mellan Sverige, Norge och EG ha&lt;br&gt;infört regler som överensstämmer med direktivet senast den 1 januari&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget ansluter nära till EG-direktivet i fråga om reglernas&lt;br&gt;materiella innehåll. Den nya lagen har dock utformats på ett sådant&lt;br&gt;sätt att den i fråga om uppbyggnad och struktur går väl samman med&lt;br&gt;övriga svenska lagar på konsumenträttens område. Det betyder bl.a.&lt;br&gt;att vissa detaljbestämmelser uteslutits från lagen i avsikt att de i stället&lt;br&gt;skall införas i svensk rätt genom myndighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller bl.a. regler med krav på information till&lt;br&gt;konsumenten såväl vid marknadsföring av paketresor som i samband&lt;br&gt;med att avtal tecknas och inför avresa. Det innehåller också regler&lt;br&gt;som begränsar researrangörens rätt att ändra priset för resan. Under&lt;br&gt;de sista 20 dagarna före avresan får priset inte höjas, även om&lt;br&gt;arrangören drabbas av kostnadsökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen preciseras konsumentens rättigheter vid ändringar i avtals-&lt;br&gt;villkoren och fel i de avtalade tjänsterna. Konsumenten får bl.a. rätt&lt;br&gt;att utan kostnad avbeställa resan vid väsentliga ändringar i avtals-&lt;br&gt;villkoren och i vissa fall en rätt till omedelbar kostnadsfri hem-&lt;br&gt;transport när arrangemangen väsentligt avviker från vad som utlovats.&lt;br&gt;Regler finns också om konsumentens rätt att överlåta resan och om&lt;br&gt;skyldighet för arrangören att snabbt vidta åtgärder när konsumenten&lt;br&gt;framför klagomål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den svenska lagstiftningen skall överensstämma med&lt;br&gt;EG-direktivet fordras också att resegarantilagens tillämpningsområde&lt;br&gt;utvidgas. Promemorian innehåller ett förslag till en sådan lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om paketresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller paketresor som näringsidkare i sin yrkesmässiga&lt;br&gt;verksamhet säljer eller marknadsför till konsumenter för huvudsak-&lt;br&gt;ligen enskilt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med paketresa avses i lagen ett i förväg planerat arrangemang&lt;br&gt;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. består av transport och inkvartering eller någon av dessa tjänster&lt;br&gt;tillsammans med någon annan turisttjänst som utgör en väsentlig del&lt;br&gt;av arrangemanget och som inte är direkt knuten till transport eller&lt;br&gt;inkvartering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. varar mer än 24 timmar eller inbegriper övernattning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. säljs eller marknadsförs för ett gemensamt pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även om olika tjänster som ingår i arrangemanget&lt;br&gt;debiteras för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I lagen avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangör: den som annat än tillfälligtvis organiserar paketresor och&lt;br&gt;säljer eller marknadsför dem direkt eller genom en återförsäljare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återförsäljare: den som säljer eller marknadsför paketresor som&lt;br&gt;arrangeras av någon annan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsument: den som själv eller genom någon annan köper en&lt;br&gt;paketresa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal: den överenskommelse om en paketresa som träffas mellan å&lt;br&gt;ena sidan konsumenten och å andra sidan arrangören och återförsälja-&lt;br&gt;ren eller en av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag&lt;br&gt;är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Kataloger och broschyrer som tillhandahålls konsumenter skall&lt;br&gt;på ett tydligt och begripligt sätt ange priset för resan, resmål,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transportsätt, inkvartering och annan information som är väsentlig&lt;br&gt;för konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna i kataloger och broschyrer är bindande för arrangören&lt;br&gt;och återförsäljaren. Ändringar får dock göras innan avtal träffas, om&lt;br&gt;ett uttryckligt förbehåll om det har gjorts i katalogen eller broschyren&lt;br&gt;och om konsumenten tydligt informeras om ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om vilken information som skall lämnas&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Innan ett avtal sluts skall konsumenten på lämpligt sätt infor-&lt;br&gt;meras om de formella förutsättningar som gäller för resan, såsom&lt;br&gt;pass, visum och hälsodeklarationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I god tid före resan skall konsumenten få en detaljerad tidsplan samt&lt;br&gt;på lämpligt sätt informeras om sådant som är viktigt för honom att&lt;br&gt;känna till före och under resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om vilken information som skall lämnas&lt;br&gt;enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om underlåtelse att lämna information som avses i 5 och&lt;br&gt;6 §§ eller som annars är av särskild betydelse från konsument-&lt;br&gt;synpunkt gäller marknadsföringslagen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avtalet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Alla avtalsvillkor skall framgå av en skriftlig handling. I&lt;br&gt;handlingen skall även tas in sådan information om resan som är&lt;br&gt;väsentlig för konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan avtal träffas skall konsumenten på lämpligt sätt få del av&lt;br&gt;avtalsvillkor och information enligt första stycket. Han skall få en&lt;br&gt;egen kopia av den skriftliga handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller inte när avtal träffas omedelbart före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om vad som skall framgå av den&lt;br&gt;skriftliga handlingen enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Arrangören ansvarar gentemot konsumenten för vad denne har&lt;br&gt;att fordra enligt avtalet. Ansvaret gäller även för sådana prestationer&lt;br&gt;som skall fullgöras av någon annan än arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om återförsäljaren är part i avtalet med konsumenten, ansvarar han&lt;br&gt;mot denne på samma sätt som arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlåtelse av resan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Konsumenten får överlåta paketresan till någon som uppfyller&lt;br&gt;alla villkor för resan. Han skall då i rimlig tid före avresan underrätta&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt att överlåta resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När resan överlåts enligt första stycket är överlåtaren och förvärva-&lt;br&gt;ren solidariskt ansvariga gentemot den andra parten i avtalet för vad&lt;br&gt;som återstår att betala för resan och för extra kostnader som kan&lt;br&gt;uppkomma på grund av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar före avresan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Arrangören får ändra avtalsvillkoren väsentligt till konsumen-&lt;br&gt;tens nackdel endast om det är nödvändigt. Han skall så snart som&lt;br&gt;möjligt underrätta konsumenten om ändringen och lämna besked om&lt;br&gt;dennes rättigheter enligt 13 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Det överenskomna priset får höjas endast om det av avtalet&lt;br&gt;framgår tydligt att detta får ske och hur det nya priset skall fastställas.&lt;br&gt;Ett villkor om ändring av priset får inte vara ensidigt till konsumen-&lt;br&gt;tens nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får höjas endast på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ändrade transportkostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ändrade skatter, tullar eller avgifter avseende tjänster som ingår&lt;br&gt;i resan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förändringar i växelkurser som påverkar arrangörens kostnader&lt;br&gt;för resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får inte höjas under de sista 20 dagarna före avtalad avrese-&lt;br&gt;dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Konsumenten får häva avtalet, om avtalsvillkoren ändras&lt;br&gt;väsentligt till hans nackdel. Avstår han från att häva avtalet, skall&lt;br&gt;parterna träffa en särskild överenskommelse som preciserar ändringar-&lt;br&gt;na och hur de påverkar priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenten skall så snart som möjligt underrätta arrangören eller&lt;br&gt;återförsäljaren om sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Häver konsumenten avtalet enligt 13 § eller ställer arrangören&lt;br&gt;in resan, har konsumenten rätt till en likvärdig eller bättre ersättnings-&lt;br&gt;resa, om arrangören eller återförsäljaren kan erbjuda detta. Om&lt;br&gt;konsumenten godtar en sämre ersättningsresa, har han rätt till&lt;br&gt;ersättning för mellanskillnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstår konsumenten från sin rätt till ersättningsresa, skall han så&lt;br&gt;snart som möjligt återfå vad han har betalat enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konsumenten är skuld till att resan ställs in, har han inte rätt till&lt;br&gt;ersättningsresa enligt första stycket eller återbetalning enligt andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § I sådana fall som avses i 14 § första och andra styckena har&lt;br&gt;konsumenten rätt till skadestånd från arrangören, om det är skäligt.&lt;br&gt;Rätt till skadestånd föreligger inte, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. resan ställts in på grund av att färre personer än ett i avtalet&lt;br&gt;angivet minimiantal anmält sig och konsumenten skriftligen under-&lt;br&gt;rättats om det inom en i avtalet angiven tid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. resan ställts in på grund av ett hinder utanför arrangörens&lt;br&gt;kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha räknat med när&lt;br&gt;avtalet ingicks och vars följder denne inte heller skäligen kunde ha&lt;br&gt;undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om resan ställts in på grund av någon som arrangören har anlitat,&lt;br&gt;är arrangören fri från skadeståndsansvar enligt första stycket 2 endast&lt;br&gt;om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt den bestäm-&lt;br&gt;melsen. Detsamma gäller om orsaken är hänförlig till någon annan i&lt;br&gt;ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar efter avresan samt fel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Om en väsentlig del av de avtalade tjänsterna inte kan tillhanda-&lt;br&gt;hållas, skall arrangören ordna lämpliga ersättningsarrangemang utan&lt;br&gt;extra kostnad för konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ersättningsarrangemang inte ordnas, eller avvisar konsumenten&lt;br&gt;på godtagbara grunder sådana arrangemang, skall arrangören, om&lt;br&gt;det är skäligt, utan extra kostnad för konsumenten tillhandahålla&lt;br&gt;likvärdig transport tillbaka till platsen för avresan eller till någon&lt;br&gt;annan ort som konsumenten godkänner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förändring i paketresan enligt första eller andra stycket&lt;br&gt;innebär en försämring för konsumenten, är han berättigad till pris-&lt;br&gt;avdrag samt skadestånd om det är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Vid andra fel i de avtalade tjänsterna än som anges i 16 § har&lt;br&gt;konsumenten rätt till prisavdrag och skadestånd. Rätt till skadestånd&lt;br&gt;föreligger dock inte, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. felet beror på konsumenten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. felet beror på ett hinder utanför arrangörens kontroll som denne&lt;br&gt;inte skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och&lt;br&gt;vars följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller&lt;br&gt;övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om felet beror på någon som arrangören har anlitat, är arrangören&lt;br&gt;fri från skadeståndsansvar enligt första stycket 2 endast om också den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som han har anlitat skulle vara fri enligt den bestämmelsen. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller om felet beror på någon annan i ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fel som har sin grund i omständigheter som beskrivs i första&lt;br&gt;stycket 2 eller andra stycket skall arrangören snarast möjligt ge&lt;br&gt;konsumenten den hjälp som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Skadestånd enligt 17 § omfattar ersättning för personskada,&lt;br&gt;sakskada och ren förmögenhetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Vid sådana transporter där bestämmelserna i sjölagen&lt;br&gt;(1891:35), luftfartslagen (1957:297), jämvägstrafiklagen (1985:192)&lt;br&gt;eller lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik är tillämpliga,&lt;br&gt;gäller de bestämmelserna i fråga om skadeståndsansvar gentemot&lt;br&gt;konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Reklamation m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Anser konsumenten att det föreligger fel i vad han har att&lt;br&gt;fordra enligt avtalet, skall han genast underrätta den som skall&lt;br&gt;fullgöra prestationen. Han skall även snarast möjligt, skriftligen eller&lt;br&gt;på annat lämpligt sätt, underrätta arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentens skyldighet att reklamera enligt första stycket skall&lt;br&gt;framgå tydligt av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om konsumenten framför klagomål som inte är uppenbart&lt;br&gt;obefogade, skall arrangören eller dennes lokala representant genast&lt;br&gt;vidta åtgärder för att finna en skälig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller&lt;br&gt;olägenhet än som är nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket&lt;br&gt;förordnar rätt att företa inspektion hos arrangör eller återförsäljare&lt;br&gt;och att ta del av samtliga handlingar som behövs för tillsynen.&lt;br&gt;Arrangörer och återförsäljare skall lämna de upplysningar om&lt;br&gt;verksamheten som begärs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återförsäljare inte tillhandahåller handlingar&lt;br&gt;eller lämnar upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket,&lt;br&gt;får Konsumentverket förelägga arrangören eller återförsäljaren vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om Konsumentverket enligt 23 § andra stycket har förelagt en&lt;br&gt;arrangör eller en återförsäljare att tillhandahålla en handling, far&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutet överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av Konsument-&lt;br&gt;verket enligt 23 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i resegarantilagen (1972:204)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 6, 7 och 14 §§ resegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:204) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt anord-&lt;br&gt;nar sällskapsresa till något annat&lt;br&gt;land än Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island, Norge eller Sverige skall,&lt;br&gt;innan han marknadsför resan,&lt;br&gt;ställa säkerhet hos kommerskol-&lt;br&gt;legium. Också den som yrkes-&lt;br&gt;mässigt tillhandahåller eller på&lt;br&gt;annat sätt förmedlar av annan&lt;br&gt;anordnad resa av sådant slag&lt;br&gt;skall ställa säkerhet hos kol-&lt;br&gt;legiet. Skyldigheten att ställa&lt;br&gt;säkerhet gäller oavsett om resan&lt;br&gt;utgår från Sverige eller från ett&lt;br&gt;annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt anord-&lt;br&gt;nar paketresor skall, innan han&lt;br&gt;marknadsför resan, ställa säker-&lt;br&gt;het hos kommerskollegium.&lt;br&gt;Också den som yrkesmässigt&lt;br&gt;tillhandahåller eller på annat sätt&lt;br&gt;förmedlar av annan anordnad&lt;br&gt;resa av sådant slag skall ställa&lt;br&gt;säkerhet hos kollegiet. Skyl-&lt;br&gt;digheten att ställa säkerhet gäller&lt;br&gt;oavsett om resan utgår från&lt;br&gt;Sverige eller från ett annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sällskapsresa avses i&lt;br&gt;denna lag resa, som utformats&lt;br&gt;för en under åtminstone någon&lt;br&gt;del av resan sammanhållen grupp&lt;br&gt;av resenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sällskapsresa likställes&lt;br&gt;individuell resa, om resan mark-&lt;br&gt;nadsföres med i förväg uppgjort&lt;br&gt;program och priset innefattar,&lt;br&gt;förutom resekostnad, även kost-&lt;br&gt;nad för övernattning på annan&lt;br&gt;plats än på färdmedlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med paketresa avses i lagen ett&lt;br&gt;i förväg planerat arrangemang&lt;br&gt;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. består av transport och&lt;br&gt;inkvartering eller någon av dessa&lt;br&gt;tjänster tillsammans med någon&lt;br&gt;annan turisttjänst som utgör en&lt;br&gt;väsentlig del av arrangemanget&lt;br&gt;och som inte är direkt knuten till&lt;br&gt;transport eller inkvartering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. varar mer än 24 timmar&lt;br&gt;eller inbegriper övernattning&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. säljs eller marknadsförs för&lt;br&gt;ett gemensamt pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även om olika Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;tjänster som ingår i arran- Bilaga 5&lt;br&gt;gemanget debiteras för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet skall gälla det be-&lt;br&gt;lopp, som kommerskollegium&lt;br&gt;med hänsyn till reseverksam-&lt;br&gt;hetens art och omfattning be-&lt;br&gt;stämmer. Beloppet skall uppgå&lt;br&gt;till minst 200 000 kronor för den&lt;br&gt;som anordnar sällskapsresa eller&lt;br&gt;förmedlar utom riket anordnad&lt;br&gt;sällskapsresa och till minst&lt;br&gt;50 000 kronor för den som för-&lt;br&gt;medlar inom riket anordnad&lt;br&gt;sällskapsresa. Om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger, får kollegiet fastställa&lt;br&gt;säkerheten till lägre belopp eller&lt;br&gt;helt efterge kravet på säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet skall gälla det belopp,&lt;br&gt;som kommerskollegium med&lt;br&gt;hänsyn till reseverksamhetens art&lt;br&gt;och omfattning bestämmer. Be-&lt;br&gt;loppet skall uppgå till minst 200&lt;br&gt;000 kronor för den som anordnar&lt;br&gt;paketresa eller förmedlar utom&lt;br&gt;riket anordnad paketresa och till&lt;br&gt;minst 50 000 kronor för den som&lt;br&gt;förmedlar inom riket anordnad&lt;br&gt;paketresa. Om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger, får kollegiet fastställa&lt;br&gt;säkerheten till lägre belopp eller&lt;br&gt;helt efterge kravet på säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet får tagas i anspråk för&lt;br&gt;återbetalning av medel, vilka&lt;br&gt;erlagts för sällskapsresa, som&lt;br&gt;blir inställd eller eljest icke kom-&lt;br&gt;mer till stånd. I fråga om säll-&lt;br&gt;skapsresa, som påbörjats men&lt;br&gt;icke slutförts, får säkerheten&lt;br&gt;tagas i anspråk för resenärernas&lt;br&gt;uppehälle i utlandet, deras åter-&lt;br&gt;resa och skälig ersättning till&lt;br&gt;dem för värdet av de förmåner,&lt;br&gt;som de gått miste om genom att&lt;br&gt;resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har näringsidkare som ställt&lt;br&gt;säkerhet försatts i konkurs eller&lt;br&gt;måste han antagas vara på obe-&lt;br&gt;stånd, får säkerheten tagas i&lt;br&gt;anspråk även för att bestrida&lt;br&gt;nödvändiga kostnader för dels&lt;br&gt;biträde åt deltagare i sällskaps-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet får tagas i anspråk för&lt;br&gt;återbetalning av medel, vilka&lt;br&gt;erlagts för paketresa, som blir&lt;br&gt;inställd eller eljest icke kommer&lt;br&gt;till stånd. I fråga om paketresa,&lt;br&gt;som påbörjats men icke slut-&lt;br&gt;förts, får säkerheten tagas i&lt;br&gt;anspråk för resenärernas uppe-&lt;br&gt;hälle i utlandet, deras återresa&lt;br&gt;och skälig ersättning till dem för&lt;br&gt;värdet av de förmåner, som de&lt;br&gt;gått miste om genom att resan&lt;br&gt;avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har näringsidkare som ställt&lt;br&gt;säkerhet försatts i konkurs eller&lt;br&gt;måste han antagas vara på obe-&lt;br&gt;stånd, får säkerheten tagas i&lt;br&gt;anspråk även för att bestrida&lt;br&gt;nödvändiga kostnader för dels&lt;br&gt;biträde åt deltagare i paketresa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resa som avbrutits, dels utred-&lt;br&gt;ning i ärende om säkerhetens&lt;br&gt;ianspråktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel som utbetalats får åter-&lt;br&gt;krävas från resenär endast om&lt;br&gt;denne genom otillbörligt hand-&lt;br&gt;lande orsakat kostnad för vilken&lt;br&gt;medlen tagits i anspråk.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avbrutits, dels utredning i&lt;br&gt;ärende om säkerhetens ian-&lt;br&gt;språktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel som utbetalats får åter-&lt;br&gt;krävas från resenär endast om&lt;br&gt;denne genom otillbörligt hand-&lt;br&gt;lande orsakat kostnad för vilken&lt;br&gt;medlen tagits i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet, som ställts av den&lt;br&gt;som förmedlar sällskapsresa, får&lt;br&gt;ej utnyttjas, om anordnare av&lt;br&gt;resan ställt säkerhet av beskaf-&lt;br&gt;fenhet att kunna tagas i anspråk&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet, som ställts av den&lt;br&gt;som förmedlar paketresa får ej&lt;br&gt;utnyttjas, om anordnare av resan&lt;br&gt;ställt säkerhet av beskaffenhet att&lt;br&gt;kunna tagas i anspråk enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordnar en sällskapsresa&lt;br&gt;utan att, innan han marknadsför&lt;br&gt;resan, ha ställt säkerhet som&lt;br&gt;krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahåller eller på an-&lt;br&gt;nat sätt förmedlar en sällskaps-&lt;br&gt;resa utan att ha ställt sådan sä-&lt;br&gt;kerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämnar oriktig uppgift vid&lt;br&gt;fullgörande av uppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet som ålagts honom med&lt;br&gt;stöd av 5 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra sådan&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i&lt;br&gt;andra stycket 1 skall inte någon&lt;br&gt;dömas till ansvar, om gärningen&lt;br&gt;är belagd med straff i brotts-&lt;br&gt;balken. Inte heller skall någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordnar en paketresa utan&lt;br&gt;att, innan han marknadsför re-&lt;br&gt;san, ha ställt säkerhet som krävs&lt;br&gt;enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahåller eller på an-&lt;br&gt;nat sätt förmedlar en paketresa&lt;br&gt;utan att ha ställt sådan säker-het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämnar oriktig uppgift vid&lt;br&gt;fullgörande av uppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet som ålagts honom med&lt;br&gt;stöd av 5 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra sådan&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i&lt;br&gt;andra stycket 1 skall inte någon&lt;br&gt;dömas till ansvar, om gärningen&lt;br&gt;är belagd med straff i brotts-&lt;br&gt;balken. Inte heller skall någon&lt;br&gt;dömas till ansvar för en gärning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömas till ansvar för en gärning&lt;br&gt;som avses i andra stycket 2 i den&lt;br&gt;utsträckning gärningen om- fattas&lt;br&gt;av ett vitesföreläggande enligt&lt;br&gt;5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot&lt;br&gt;denna lag får väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av kommerskol-&lt;br&gt;legiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i andra stycket 2 i den&lt;br&gt;utsträckning gärningen om- fattas&lt;br&gt;av ett vitesföreläggande enligt&lt;br&gt;5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot&lt;br&gt;denna lag får väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av kommerskol-&lt;br&gt;legiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1992:50) Lag om paketresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,&lt;br&gt;Malmö tingsrätt, Tierps tingsrätt, Kommerskollegium, Luftfartsverket,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden, Resegarantinämnden, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet, Sveriges Advokatsamfund,&lt;br&gt;Svenska Resebranschens Riksförbund (RRF) och Konsument-&lt;br&gt;vägledamas förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium har till sitt remissvar fogat ett yttrande från&lt;br&gt;Stockholms Handelskammare, som i sin tur bifogat ett yttrande från&lt;br&gt;Viking Line Ab Oy.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har också kommit in från Researrangöresföreningen i&lt;br&gt;Sverige (RiS), Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Föreningen&lt;br&gt;SverigeTurism, Svenska Campingvärdars Riksförbund och Svenska&lt;br&gt;Liftanläggningars organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet och Sveriges domareförbund har beretts&lt;br&gt;tillfälle att avge yttrande men avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om paketresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller paketresor som arrangörer, själva eller genom&lt;br&gt;återförsäljare, säljer eller marknadsför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med paketresa avses i lagen ett arrangemang som har utformats&lt;br&gt;innan avtal träffas och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. består av transport och inkvartering eller någon av dessa tjänster&lt;br&gt;i kombination med någon turisttjänst som utgör en inte oväsentlig del&lt;br&gt;av arrangemanget och som inte är direkt knuten till transport eller&lt;br&gt;inkvartering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. varar mer än 24 timmar eller inbegriper övernattning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. säljs eller marknadsförs för ett gemensamt pris eller för skilda&lt;br&gt;priser som är knutna till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även om olika tjänster som ingår i arrangemanget skall&lt;br&gt;betalas var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med inkvartering avses i första stycket 1 logi som inte är att anse&lt;br&gt;som enbart ett led i en transporttjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ordet resa eller avledningar därav förekommer i lagen avses&lt;br&gt;även arrangemang där resor inte ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I lagen avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangör: den som annat än tillfälligtvis organiserar paketresor och&lt;br&gt;säljer eller marknadsför dem direkt eller genom en återförsäljare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återförsäljare: den som säljer eller marknadsför paketresor som&lt;br&gt;organiseras av någon annan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resenär: den som själv eller genom någon annan förvärvar en&lt;br&gt;paketresa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal: den överenskommelse om en paketresa som träffas mellan å&lt;br&gt;ena sidan resenären och å andra sidan arrangören och återförsäljaren&lt;br&gt;eller en av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag&lt;br&gt;är till nackdel för resenären är utan verkan mot denne, om han&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvar paketresan huvudsakligen för enskilt ändamål från en&lt;br&gt;näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Kataloger och broschyrer som tillhandahålls resenärer skall på&lt;br&gt;ett tydligt och begripligt sätt ange priset för resan, resmål, transport-&lt;br&gt;sätt, inkvartering och annan information som är väsentlig för&lt;br&gt;resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna i kataloger och broschyrer är bindande för arrangören.&lt;br&gt;Ändringar får dock göras innan avtal träffas, om ett uttryckligt&lt;br&gt;förbehåll om det har gjorts i katalogen eller broschyren och om&lt;br&gt;resenären tydligt informeras om ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Innan ett avtal sluts skall resenären på lämpligt sätt informeras&lt;br&gt;om sådana hälsobestämmelser som blir tillämpliga under resan samt,&lt;br&gt;i den mån det har betydelse för resenären, om vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om pass och visum för medborgare i stater inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I god tid före resan skall resenären få en detaljerad tidsplan samt&lt;br&gt;på lämpligt sätt informeras om sådant som är viktigt för honom att&lt;br&gt;känna till före och under resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Arrangören ansvarar för att kataloger och broschyrer innehåller&lt;br&gt;information enligt 5 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören och återförsäljaren ansvarar för att information lämnas&lt;br&gt;enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om brister i informationen gäller marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avtalet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Alla avtalsvillkor skall framgå av en skriftlig handling. I&lt;br&gt;handlingen skall det även tas in sådan information om resan som är&lt;br&gt;väsentlig för resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan avtal träffas skall resenären på lämpligt sätt få del av&lt;br&gt;avtalsvillkor och information enligt första stycket. Han skall få ett&lt;br&gt;eget exemplar av den skriftliga handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller inte när avtal träffas kort före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Arrangören ansvarar gentemot resenären för vad denne har rätt&lt;br&gt;att fordra till följd av avtalet. Ansvaret gäller även för sådana&lt;br&gt;prestationer som skall fullgöras av någon annan än arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om återförsäljaren är part i avtalet, ansvarar han mot resenären på&lt;br&gt;samma sätt som arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlåtelse av resan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Resenären får överlåta paketresan till någon som uppfyller alla&lt;br&gt;villkor för resan, om han i skälig tid före avresan underrättar&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När resan överlåts enligt första stycket är överlåtaren och förvärva-&lt;br&gt;ren solidariskt ansvariga gentemot den andra parten i avtalet för vad&lt;br&gt;som återstår att betala för resan och för extra kostnader som kan&lt;br&gt;uppkomma på grund av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar före avresan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Avtalsvillkor får ändras till resenärens nackdel endast om det&lt;br&gt;framgår tydligt i avtalet att detta får ske. Priset får höjas endast om&lt;br&gt;det dessutom av avtalet framgår tydligt hur det nya priset skall&lt;br&gt;fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får höjas endast på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ändringar i transportkostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ändringar i skatter, tullar eller avgifter avseende tjänster som&lt;br&gt;ingår i resan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändringar i växelkurser som påverkar arrangörens kostnader för&lt;br&gt;resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får inte höjas under de sista 20 dagarna före den avtalade&lt;br&gt;avresedagen. Ett villkor om ändring av priset får inte vara ensidigt till&lt;br&gt;resenärens nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Resenären får häva avtalet, om avtalsvillkoren ändras väsentligt&lt;br&gt;till hans nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arrangören vill ändra avtalsvillkoren, skall han underrätta&lt;br&gt;resenären och därvid lämna besked om dennes rätt att häva avtalet&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären skall inom skälig tid meddela arrangören eller återförsäl-&lt;br&gt;jaren om han vill häva avtalet. Gör han inte det, förlorar han sin&lt;br&gt;hävningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Häver resenären avtalet enligt 12 §, har han rätt till en likvärdig&lt;br&gt;eller bättre ersättningsresa, om arrangören eller återförsäljaren kan&lt;br&gt;erbjuda detta. Om resenären godtar en sämre ersättningsresa, har han&lt;br&gt;rätt till ersättning för prisskillnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstår resenären från sin rätt till ersättningsresa, eller kan en sådan&lt;br&gt;resa inte erbjudas, skall han så snart som möjligt få tillbaka vad han&lt;br&gt;har betalat enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också om&lt;br&gt;arrangören ställer in resan utan att resenären är skuld till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I sådana fall som avses i 13 § har resenären rätt till skadestånd&lt;br&gt;från arrangören, om det är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till skadestånd på grund av att arrangören ställt in resan&lt;br&gt;föreligger inte, om arrangören visar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att färre personer än ett i avtalet angivet minimiantal anmält sig&lt;br&gt;till resan och resenären inom en i avtalet angiven tid skriftligen under-&lt;br&gt;rättats om att resan ställts in, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att resan inte kunnat genomföras på grund av ett hinder utanför&lt;br&gt;arrangörens kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha&lt;br&gt;räknat med när avtalet ingicks och vars följder denne inte heller&lt;br&gt;skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om resan ställts in på grund av någon som arrangören har anlitat,&lt;br&gt;är arrangören fri från skadeståndsansvar enligt första stycket 2 endast&lt;br&gt;om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt den bestäm-&lt;br&gt;melsen. Detsamma gäller om orsaken är hänförlig till någon annan i&lt;br&gt;ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar efter avresan, fel och brister&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Om en väsentlig del av de avtalade tjänsterna inte kan tillhanda-&lt;br&gt;hållas, skall arrangören ordna lämpliga ersättningsarrangemang utan&lt;br&gt;extra kostnad för resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ersättningsarrangemang inte ordnas eller avvisar resenären på&lt;br&gt;godtagbara grunder sådana arrangemang, skall arrangören, om det är&lt;br&gt;skäligt, utan extra kostnad för resenären tillhandahålla likvärdig&lt;br&gt;transport tillbaka till platsen för avresan eller till någon annan ort som&lt;br&gt;resenären godkänner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär en förändring i paketresan enligt första eller andra stycket&lt;br&gt;en försämring för resenären är han, om det är skäligt, berättigad till&lt;br&gt;prisavdrag och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vid andra fel i de avtalade tjänsterna än sådana som anges i&lt;br&gt;15 § har resenären rätt till prisavdrag och skadestånd, om inte felet&lt;br&gt;beror på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären har inte rätt till skadestånd, om arrangören visar att felet&lt;br&gt;beror på ett hinder utanför arrangörens kontroll som denne inte&lt;br&gt;skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars&lt;br&gt;följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om felet beror på någon som arrangören har anlitat, är arrangören&lt;br&gt;fri från skadeståndsansvar enligt andra stycket endast om också den&lt;br&gt;som han har anlitat skulle vara fri enligt den bestämmelsen. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller om felet beror på någon annan i ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fel som har sin grund i omständigheter som beskrivs i andra&lt;br&gt;eller tredje stycket skall arrangören snarast möjligt ge resenären den&lt;br&gt;hjälp som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1992/93. 1 sand. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Skadestånd enligt denna lag omfattar ersättning för personskada,&lt;br&gt;sakskada och ren förmögenhetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Skador som omfattas av bestämmelserna i sjölagen (1891:35),&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297), jämvägstrafiklagen (1985:192) eller lagen&lt;br&gt;(1985:193) om internationell järnvägstrafik ersätts enligt de lagarna&lt;br&gt;i stället för enligt denna lag. Arrangören är dock alltid skyldig att&lt;br&gt;ersätta resenären för vad denne har rätt att fordra enligt de nämnda&lt;br&gt;lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Reklamation m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;19 § Resenären får inte åberopa fel i vad han har rätt att fordra till&lt;br&gt;följd av avtalet, om han inte inom skälig tid efter det att han märkt&lt;br&gt;eller bort märka felet underrättar arrangören eller återförsäljaren om&lt;br&gt;felet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får resenären åberopa fel, om&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid&lt;br&gt;mot tro och heder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenärens skyldighet att reklamera enligt första stycket skall&lt;br&gt;framgå tydligt av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om resenären framför klagomål som inte är obefogade, skall&lt;br&gt;arrangören eller dennes lokala representant genast vidta åtgärder för&lt;br&gt;att finna en skälig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller&lt;br&gt;olägenhet än som är nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser&lt;br&gt;rätt att göra inspektioner hos arrangörer och återförsäljare och att ta&lt;br&gt;del av alla handlingar som behövs för tillsynen. Arrangörer och&lt;br&gt;återförsäljare skall lämna de upplysningar om verksamheten som&lt;br&gt;begärs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arrangör eller en återförsäljare inte tillhandahåller handlingar&lt;br&gt;eller lämnar upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket,&lt;br&gt;får Konsumentverket förelägga arrangören eller återförsäljaren vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om Konsumentverket enligt 22 § andra stycket har förelagt en&lt;br&gt;arrangör eller en återförsäljare att tillhandahålla en handling, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutet överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av Konsument- Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;verket enligt 22 § får inte överklagas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller inte för kataloger eller&lt;br&gt;broschyrer som har distribuerats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Uppgifter i kataloger eller broschyrer som har distribuerats före&lt;br&gt;ikraftträdandet får ändras, även om det i katalogen eller broschyren&lt;br&gt;inte har gjorts något sådant förbehåll som sägs i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i resegarantilagen (1972:204)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 6, 7 och 14 §§ resegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:204) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt anord-&lt;br&gt;nar sällskapsresa till något annat&lt;br&gt;land än Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island, Norge eller Sverige skall,&lt;br&gt;innan han marknadsför resan,&lt;br&gt;ställa säkerhet hos Kommerskol-&lt;br&gt;legium. Också den som yrkes-&lt;br&gt;mässigt tillhandahåller eller på&lt;br&gt;annat sätt förmedlar av annan&lt;br&gt;anordnad resa av sådant slag&lt;br&gt;skall ställa säkerhet hos kol-&lt;br&gt;legiet. Skyldigheten att ställa&lt;br&gt;säkerhet gäller oavsett om resan&lt;br&gt;utgår från Sverige eller från ett&lt;br&gt;annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt anord-&lt;br&gt;nar paketresor skall, innan han&lt;br&gt;marknadsför resan, ställa säker-&lt;br&gt;het hos Kommerskollegium.&lt;br&gt;Också den som yrkesmässigt&lt;br&gt;tillhandahåller eller på annat sätt&lt;br&gt;förmedlar av annan anordnad&lt;br&gt;resa av sådant slag skall ställa&lt;br&gt;säkerhet hos kollegiet. Skyl-&lt;br&gt;digheten att ställa säkerhet gäller&lt;br&gt;oavsett om resan utgår från&lt;br&gt;Sverige eller från ett annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sällskapsresa avses i&lt;br&gt;denna lag resa, som utformats&lt;br&gt;för en under åtminstone någon&lt;br&gt;del av resan sammanhållen grupp&lt;br&gt;av resenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sällskapsresa likställes&lt;br&gt;individuell resa, om resan mark-&lt;br&gt;nadsföres med i förväg uppgjort&lt;br&gt;program och priset innefattar,&lt;br&gt;förutom resekostnad, även kost-&lt;br&gt;nad för övernattning på annan&lt;br&gt;plats än på färdmedlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med paketresa avses i lagen ett&lt;br&gt;arrangemang som har utformats&lt;br&gt;innan avtal träffas och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. består av transport och&lt;br&gt;inkvartering eller någon av dessa&lt;br&gt;tjänster i kombination med någon&lt;br&gt;turisttjänst som utgör en inte&lt;br&gt;oväsentlig del av arrangemanget&lt;br&gt;och som inte är direkt knuten till&lt;br&gt;transport eller inkvartering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. varar mer än 24 timmar&lt;br&gt;eller inbegriper övernattning&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. säljs eller marknadsförs för&lt;br&gt;ett gemensamt pris eller för&lt;br&gt;skilda priser som är knutna till&lt;br&gt;varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även om olika Prop. 1992/93:95&lt;br&gt;tjänster som ingår i arrange- Bilaga 7&lt;br&gt;manget skall betalas var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med inkvartering avses i första&lt;br&gt;stycket 1 logi som inte är att&lt;br&gt;anse som ett led i en transport-&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ordet resa eller avled-&lt;br&gt;ningar därav förekommer i lagen&lt;br&gt;avses även arrangemang i vilka&lt;br&gt;resor inte ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet skall gälla det be-&lt;br&gt;lopp, som Kommerskollegium&lt;br&gt;med hänsyn till reseverksam-&lt;br&gt;hetens art och omfattning be-&lt;br&gt;stämmer. Beloppet skall uppgå&lt;br&gt;till minst 200 000 kronor för den&lt;br&gt;som anordnar sällskapsresa eller&lt;br&gt;förmedlar utom riket anordnad&lt;br&gt;sällskapsresa och till minst&lt;br&gt;50 000 kronor för den som för-&lt;br&gt;medlar inom riket anordnad&lt;br&gt;sällskapsresa. Om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger, får kollegiet fastställa&lt;br&gt;säkerheten till lägre belopp eller&lt;br&gt;helt efterge kravet på säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet skall gälla det belopp,&lt;br&gt;som Kommerskollegium med&lt;br&gt;hänsyn till reseverksamhetens art&lt;br&gt;och omfattning bestämmer. Be-&lt;br&gt;loppet skall uppgå till minst&lt;br&gt;200 000 kronor för den som&lt;br&gt;anordnar paketresa eller för-&lt;br&gt;medlar utom riket anordnad&lt;br&gt;paketresa och till minst 50 000&lt;br&gt;kronor för den som förmedlar&lt;br&gt;inom riket anordnad paketresa.&lt;br&gt;Om särskilda skäl föreligger, får&lt;br&gt;kollegiet fastställa säkerheten till&lt;br&gt;lägre belopp eller helt efterge&lt;br&gt;kravet på säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet får tagas i anspråk för&lt;br&gt;återbetalning av medel, vilka&lt;br&gt;erlagts för sällskapsresa, som&lt;br&gt;blir inställd eller eljest icke kom-&lt;br&gt;mer till stånd. I fråga om säll-&lt;br&gt;skapsresa, som påbörjats men&lt;br&gt;icke slutförts, får säkerheten&lt;br&gt;tagas i anspråk för resenärernas&lt;br&gt;uppehälle i utlandet, deras åter-&lt;br&gt;resa och skälig ersättning till&lt;br&gt;dem för värdet av de förmåner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet får tagas i anspråk för&lt;br&gt;återbetalning av medel, vilka&lt;br&gt;erlagts för paketresa, som blir&lt;br&gt;inställd eller eljest icke kommer&lt;br&gt;till stånd. I fråga om paketresa,&lt;br&gt;som påbörjats men icke slut-&lt;br&gt;förts, får säkerheten tagas i&lt;br&gt;anspråk för resenärernas uppe-&lt;br&gt;hälle i utlandet, deras återresa&lt;br&gt;och skälig ersättning till dem för&lt;br&gt;värdet av de förmåner, som de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som de gått miste om genom att&lt;br&gt;resan avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har näringsidkare som ställt&lt;br&gt;säkerhet försatts i konkurs eller&lt;br&gt;måste han antagas vara på obe-&lt;br&gt;stånd, får säkerheten tagas i&lt;br&gt;anspråk även för att bestrida&lt;br&gt;nödvändiga kostnader för dels&lt;br&gt;biträde åt deltagare i sällskaps-&lt;br&gt;resa som avbrutits, dels utred-&lt;br&gt;ning i ärende om säkerhetens&lt;br&gt;ianspråktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel som utbetalats får återki&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gått miste om genom att resan&lt;br&gt;avkortats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har näringsidkare som ställt&lt;br&gt;säkerhet försatts i konkurs eller&lt;br&gt;måste han antagas vara på obe-&lt;br&gt;stånd, får säkerheten tagas i&lt;br&gt;anspråk även för att bestrida&lt;br&gt;nödvändiga kostnader för dels&lt;br&gt;biträde åt deltagare i paketresa&lt;br&gt;som avbrutits, dels utredning i&lt;br&gt;ärende om säkerhetens ian-&lt;br&gt;språktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as från resenär endast om denne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom otillbörligt handlande orsakat kostnad för vilken medlen tagits&lt;br&gt;i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet, som ställts av den&lt;br&gt;som förmedlar sällskapsresa, får&lt;br&gt;ej utnyttjas, om anordnare av&lt;br&gt;resan ställt säkerhet av beskaf-&lt;br&gt;fenhet att kunna tagas i anspråk&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet, som ställts av den&lt;br&gt;som förmedlar paketresa får ej&lt;br&gt;utnyttjas, om anordnare av resan&lt;br&gt;ställt säkerhet av beskaffenhet att&lt;br&gt;kunna tagas i anspråk enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordnar en sällskapsresa&lt;br&gt;utan att, innan han marknadsför&lt;br&gt;resan, ha ställt säkerhet som&lt;br&gt;krävs enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahåller eller på an-&lt;br&gt;nat sätt förmedlar en sällskaps-&lt;br&gt;resa utan att ha ställt sådan sä-&lt;br&gt;kerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år skall den dömas som&lt;br&gt;uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordnar en paketresa utan&lt;br&gt;att, innan han marknadsför re-&lt;br&gt;san, ha ställt säkerhet som krävs&lt;br&gt;enligt denna lag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahåller eller på an-&lt;br&gt;nat sätt förmedlar en paketresa&lt;br&gt;utan att ha ställt sådan säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som&lt;br&gt;ålagts honom med stöd av 5 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en gärning som avses i andra stycket 1 skall inte någon dömas&lt;br&gt;till ansvar, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heller skall någon dömas till ansvar för en gärning som avses i andra&lt;br&gt;stycket 2 i den utsträckning gärningen omfattas av ett vitesföreläg-&lt;br&gt;gande enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot&lt;br&gt;denna lag får väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av Kommerskol-&lt;br&gt;legiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt åtal för brott mot&lt;br&gt;denna lag får väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av Kommerskol-&lt;br&gt;legium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 177 § sjölagen (1891:35 s. 1) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser befordringsavtalet bestämd person, får denne inte överlåta sin&lt;br&gt;rätt enligt avtalet till någon annan. Sedan resan har påbörjats får&lt;br&gt;överlåtelse inte äga rum, även om avtalet inte avser bestämd person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;gäller inte när lagen (1992:000)&lt;br&gt;om paketresor är tillämplig på&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-05&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-&lt;br&gt;Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till lag om paketresor, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran&lt;br&gt;Lambertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om paketresor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade lagförslaget ansluter nära till EG-direktivet om&lt;br&gt;paketresor m.m. (90/314/EEG). Införlivandet grundas främst på&lt;br&gt;Sveriges åtagande enligt EES-avtalet. Detta förhållande, som kan få&lt;br&gt;avgörande betydelse för tolkningen av lagens bestämmelser, innebär&lt;br&gt;också att dessa i allt väsentligt faller under lagvalsregeln i 5 § EES-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett införlivande - såsom i förevarande fall - sker genom transfor-&lt;br&gt;mation, aktualiseras frågan hur EG-ursprunget och sambandet med&lt;br&gt;EES-avtalet lämpligen bör markeras. Frågan har uppmärksammats i&lt;br&gt;förarbetena till EES-lagen. Enligt den lösning som då föreslogs i&lt;br&gt;remissen till lagrådet skulle erforderlig information lämnas genom en&lt;br&gt;not i Svensk författningssamling. Lagrådet förordade en ordning som&lt;br&gt;innebar att sambandet i största möjliga utsträckning skulle framgå&lt;br&gt;direkt av författningstexten. I prop. 1991/92:170 har det föredragande&lt;br&gt;statsrådet i stort anslutit sig till lagrådets synpunkter och uttalat att&lt;br&gt;man, i fall då det är möjligt och lämpligt, bör sträva efter att låta&lt;br&gt;sambandet med EG-rätten komma till uttryck redan i författnings-&lt;br&gt;texten. Detta bör enligt statsrådet inte hindra att man behåller och i&lt;br&gt;viss mån bygger vidare på det system med noter som SFS-utgivaren&lt;br&gt;sedan länge tillämpar (a. prop. s. 187).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen att sambandet skall komma till direkt uttryck i författnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;texten har följts i några av de förslag som på senaste tid remitterats&lt;br&gt;till lagrådet. Ett exempel är förslaget till lag om offentlig upphand-&lt;br&gt;ling, som i 1 § andra stycket ger upplysning om sambandet med EES-&lt;br&gt;avtalet och anslutningen till EG-direktiv inom upphandlingsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu remitterade förslaget till lag om paketresor innehåller däremot&lt;br&gt;inte någon motsvarande upplysning och frågan har inte närmare&lt;br&gt;kommenterats i remissprotokollet. Lagrådet är medvetet om att&lt;br&gt;uppfattningarna om lämplig informationsmetod kan gå isär och att&lt;br&gt;goda skäl kan anföras för båda de huvudmetoder som diskuterats i&lt;br&gt;förarbetena till EES-lagen. Viktigt är emellertid att lagstiftaren följer&lt;br&gt;en konsekvent och enhetlig linje. En vacklande praxis kan skapa&lt;br&gt;osäkerhet och vålla missförstånd vid den praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som sålunda förekommit i lagstiftningsärenden,&lt;br&gt;som tidigare behandlats av lagrådet, ifrågasätter lagrådet om inte en&lt;br&gt;erinran om sambandet med EES-avtalet bör tas in i lagen, förslagsvis&lt;br&gt;som ett andra stycke i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande lagen i övrigt förordar lagrådet vissa omformuleringar i&lt;br&gt;förtydligande syfte och för att närmare ansluta lagtexten till direktivets&lt;br&gt;ordalag. Vad särskilt angår 5, 6 och 8 §§ utgår remissförslaget från&lt;br&gt;att möjligheterna att komplettera lagens regler genom verkställighets-&lt;br&gt;föreskrifter är vidsträcktare än vad 8 kap. 13 § regeringsformen&lt;br&gt;medger. För att regeringen skall ha normgivningsmakt enligt&lt;br&gt;sistnämnda grundlagsstadgande måste krävas att tillräckligt vägledande&lt;br&gt;bestämmelser i den av riksdagen stiftade lagen drar upp ramen för&lt;br&gt;regeringens förordningsmakt. Lagtexten har i lagrådets förslag&lt;br&gt;utformats i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets lagtextförslag i fråga om 2-20 §§ framgår av bilaga till&lt;br&gt;lagrådets protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i resegarantilagen (1972:204)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen anförs att lagens tillämpningsområde har ändrats&lt;br&gt;så att det överensstämmer med tillämpningsområdet för lagen om&lt;br&gt;paketresor. Beträffande det sistnämnda tas i remissprotokollet och i&lt;br&gt;lagtexten avstånd från tanken att knyta begreppen &amp;quot;arrangör&amp;quot; och&lt;br&gt;&amp;quot;återförsäljare&amp;quot; till att dessa är näringsidkare som agerar i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet. Emellertid är tillämpningsområdet i&lt;br&gt;förslaget till lag om ändring i resegarantilagen alltjämt begränsat till&lt;br&gt;dem som anordnar eller förmedlar resor i yrkesmässig verksamhet.&lt;br&gt;För att det i motiven uppställda målet skall uppnås bör skyldigheten&lt;br&gt;enligt 1 § resegarantilagen att ställa säkerhet gälla den som är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangör eller återförsäljare enligt lagen om paketresor. Detta leder&lt;br&gt;till följdändringar i andra paragrafer och till att 2 § kan upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA TILL &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDETS PROTOKOLL Bilaga 8&lt;br&gt;1992-11-05&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om paketresor&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Med paketresa avses i lagen ett arrangemang som har utformats&lt;br&gt;innan avtal träffas och som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. består av transport och inkvartering eller någon av dessa tjänster&lt;br&gt;i kombination med någon turisttjänst som utgör en inte oväsentlig del&lt;br&gt;av arrangemanget och som inte är direkt knuten till transport eller&lt;br&gt;inkvartering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. varar mer än 24 timmar eller inbegriper övernattning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. säljs eller marknadsförs för ett gemensamt pris eller för skilda&lt;br&gt;priser som är knutna till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller även om olika tjänster som ingår i arrangemanget skall&lt;br&gt;betalas var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med inkvartering avses i första stycket 1 logi som inte är att anse&lt;br&gt;som enbart ett led i en transporttjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ordet resa eller avledningar därav förekommer i lagen avses&lt;br&gt;även arrangemang där transport inte ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I lagen avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrangör: den som annat än tillfälligtvis organiserar paketresor och&lt;br&gt;säljer eller marknadsför dem direkt eller genom en återförsäljare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återförsäljare: den som säljer eller marknadsför paketresor som&lt;br&gt;organiseras av någon annan såsom arrangör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resenär: den som själv eller genom någon annan förvärvar en&lt;br&gt;paketresa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal: den överenskommelse om en paketresa som träffas mellan å&lt;br&gt;ena sidan resenären och å andra sidan arrangören och återförsäljaren&lt;br&gt;eller en av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag&lt;br&gt;är till nackdel för resenären är utan verkan mot denne, om han&lt;br&gt;förvärvar paketresan huvudsakligen för enskilt ändamål från en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Kataloger och broschyrer som tillhandahålls resenärer skall&lt;br&gt;innehålla tydlig och begriplig information om priset samt i förekom-&lt;br&gt;mande fall om resmål, transporter, inkvartering, måltider, resplan,&lt;br&gt;inresebestämmelser, betalningsvillkor och villkor om minsta antal&lt;br&gt;resenärer för resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna i kataloger och broschyrer är bindande för arrangören.&lt;br&gt;Ändringar får dock göras innan avtal träffas, om ett uttryckligt&lt;br&gt;förbehåll om det har gjorts i katalogen eller broschyren och om&lt;br&gt;resenären tydligt informeras om ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Innan ett avtal sluts skall resenären på lämpligt sätt informeras&lt;br&gt;om sådana hälsobestämmelser som blir tillämpliga under resan samt,&lt;br&gt;i den mån det har betydelse för resenären, om vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om pass och visum för medborgare i stater inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I god tid före resan skall resenären på lämpligt sätt få information&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. transportarrangemang och försäkringsmöjligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana uppgifter som gör det möjligt dels för resenären att&lt;br&gt;komma i kontakt med arrangören eller återförsäljaren under resan,&lt;br&gt;dels för anhöriga att komma i kontakt med resenären om denne är&lt;br&gt;minderårig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Arrangören ansvarar för att kataloger och broschyrer innehåller&lt;br&gt;information enligt 5 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören och återförsäljaren ansvarar för att information lämnas&lt;br&gt;enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 5 och 6 §§&lt;br&gt;skall marknadsföringslagen (1975:1418) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avtalet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Arrangören skall se till att avtalet innehåller uttryckliga villkor&lt;br&gt;om priset för resan, möjligheten av prisändringar och kostnader som&lt;br&gt;kan tillkomma, betalningsvillkor och reklamationsfrister samt,&lt;br&gt;beroende på vad som ingår i paketresan, om resmål, resplan,&lt;br&gt;transporter, inkvartering, andra turisttjänster, särskilda önskemål från&lt;br&gt;resenärens sida som godtagits och försäkringar. Alla avtalsvillkor&lt;br&gt;skall framgå av en skriftlig handling. Arrangören skall också se till&lt;br&gt;att handlingen innehåller uppgifter som gör det möjligt att komma i&lt;br&gt;kontakt med arrangören eller återförsäljaren under resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan avtal träffas skall resenären på lämpligt sätt få del av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalsvillkor och information enligt första stycket. Han skall få ett&lt;br&gt;eget exemplar av den skriftliga handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller inte när avtal träffas kort före avresan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Arrangören ansvarar gentemot resenären för vad denne har rätt&lt;br&gt;att fordra till följd av avtalet. Ansvaret gäller även för sådana&lt;br&gt;prestationer som skall fullgöras av någon annan än arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om återförsäljaren är part i avtalet, ansvarar han mot resenären på&lt;br&gt;samma sätt som arrangören.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överlåtelse av resan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Resenären får överlåta paketresan till någon som uppfyller alla&lt;br&gt;villkor för att få delta i resan, om han i skälig tid före avresan&lt;br&gt;underrättar arrangören eller återförsäljaren om sin avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När resan överlåts enligt första stycket är överlåtaren och förvärva-&lt;br&gt;ren solidariskt ansvariga gentemot den andra parten i avtalet för vad&lt;br&gt;som återstår att betala för resan och för extra kostnader som kan&lt;br&gt;uppkomma på grund av överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar före avresan, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Avtalsvillkor får ändras till resenärens nackdel endast om det&lt;br&gt;framgår tydligt av avtalet att detta får ske. Priset får höjas endast om&lt;br&gt;det dessutom av avtalet framgår tydligt hur det nya priset skall&lt;br&gt;fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får höjas endast på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ändringar i transportkostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ändringar i skatter, tullar eller avgifter avseende tjänster som&lt;br&gt;ingår i resan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändringar i växelkurser som påverkar arrangörens kostnader för&lt;br&gt;resan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset får inte höjas under de sista 20 dagarna före den avtalade&lt;br&gt;avresedagen. Ett avtalsvillkor om att priset kan ändras får inte vara&lt;br&gt;ensidigt till resenärens nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Resenären får frånträda avtalet, om arrangören förklarar att han&lt;br&gt;inte kommer att fullgöra vad han har åtagit sig och avtalsbrottet är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för resenären. Resenären får också frånträda&lt;br&gt;avtalet, om avtalsvillkoren ändras enligt 11 § och ändringen är&lt;br&gt;väsentligt till hans nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arrangören avser att bryta avtalet, eller om han vill ändra&lt;br&gt;avtalsvillkoren, skall han underrätta resenären snarast och därvid&lt;br&gt;lämna besked om dennes rätt att frånträda avtalet enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären skall inom skälig tid meddela arrangören eller återförsäl-&lt;br&gt;jaren om han vill frånträda avtalet. Gör han inte det, förlorar han sin&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt att frånträda avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Frånträder resenären avtalet enligt 12 §, har han rätt till en&lt;br&gt;annan paketresa som är av likvärdig eller högre kvalitet, om arran-&lt;br&gt;gören eller återförsäljaren kan erbjuda detta. Om resenären godtar en&lt;br&gt;sämre ersättningsresa, har han rätt till ersättning för prisskillnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstår resenären från sin rätt till ersättningsresa, eller kan en sådan&lt;br&gt;resa inte erbjudas, skall han snarast få tillbaka vad han har betalat&lt;br&gt;enligt avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också om&lt;br&gt;arrangören ställer in resan utan att resenären är skuld till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I sådana fall som avses i 13 § har resenären rätt till skadestånd&lt;br&gt;från arrangören, om det är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till skadestånd på grund av att arrangören ställt in resan&lt;br&gt;föreligger inte, om arrangören visar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att färre personer än ett i avtalet angivet minimiantal anmält sig&lt;br&gt;till resan och resenären inom en i avtalet angiven tid skriftligen under-&lt;br&gt;rättats om att resan ställts in, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att resan inte kunnat genomföras på grund av ett hinder utanför&lt;br&gt;arrangörens kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha&lt;br&gt;räknat med när avtalet ingicks och vars följder denne inte heller&lt;br&gt;skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beror det på någon som arrangören har anlitat att resan har ställts&lt;br&gt;in, är arrangören fri från skadeståndsansvar enligt första stycket 2&lt;br&gt;endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt den&lt;br&gt;bestämmelsen. Detsamma gäller om orsaken är hänförlig till någon&lt;br&gt;annan i ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändringar efter avresan, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Om efter avresan en väsentlig del av de avtalade tjänsterna inte&lt;br&gt;kan tillhandahållas, skall arrangören ordna lämpliga ersättningsarran-&lt;br&gt;gemang utan extra kostnad för resenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ersättningsarrangemang inte ordnas eller avvisar resenären på&lt;br&gt;godtagbara grunder sådana arrangemang, skall arrangören, om det är&lt;br&gt;skäligt, utan extra kostnad för resenären tillhandahålla likvärdig&lt;br&gt;transport tillbaka till platsen för avresan eller till någon annan ort som&lt;br&gt;resenären godkänner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär en förändring i paketresan enligt första eller andra stycket&lt;br&gt;en försämring för resenären är han, om det är skäligt, berättigad till&lt;br&gt;prisavdrag och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vid andra fel i de avtalade tjänsterna än sådana som anges i&lt;br&gt;15 § har resenären rätt till prisavdrag och skadestånd, om inte felet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beror på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenären har inte rätt till skadestånd, om arrangören visar att felet&lt;br&gt;beror på ett hinder utanför arrangörens kontroll som denne inte&lt;br&gt;skäligen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars&lt;br&gt;följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om felet beror på någon som arrangören har anlitat, är arrangören&lt;br&gt;fri från skadeståndsansvar enligt andra stycket endast om också den&lt;br&gt;som han har anlitat skulle vara fri enligt den bestämmelsen. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller om felet beror på någon annan i ett tidigare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fel som har sin grund i omständigheter som beskrivs i andra&lt;br&gt;eller tredje stycket skall arrangören genast ge resenären den hjälp&lt;br&gt;som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Skadestånd enligt 15 och 16 §§ omfattar, förutom ersättning&lt;br&gt;för ren förmögenhetsskada, ersättning för personskada och sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Skador som omfattas av bestämmelserna i sjölagen (1891:35&lt;br&gt;s. 1), luftfartslagen (1957:297), jämvägstrafiklagen (1985:192) eller&lt;br&gt;lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik ersätts enligt de&lt;br&gt;lagarna i stället för enligt denna lag. Arrangören är dock alltid skyldig&lt;br&gt;att ersätta resenären för vad denne har rätt att fordra enligt de nämnda&lt;br&gt;lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Resenären får inte åberopa fel som avses i 15 eller 16 §, om&lt;br&gt;han inte inom skälig tid efter det att han märkt felet underrättar&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren om felet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av första stycket får resenären åberopa fel, om&lt;br&gt;arrangören eller återförsäljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid&lt;br&gt;mot tro och heder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resenärens skyldighet att reklamera enligt första stycket skall&lt;br&gt;framgå tydligt av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om resenären framför klagomål som inte är obefogade, skall&lt;br&gt;arrangören eller hans lokala representant genast vidta åtgärder för att&lt;br&gt;finna en lämplig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller inte för kataloger eller&lt;br&gt;broschyrer som har framställts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Uppgifter i kataloger eller broschyrer som har framställts före&lt;br&gt;ikraftträdandet får ändras, även om det i katalogen eller broschyren&lt;br&gt;inte har gjorts något sådant förbehåll som sägs i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelsetabell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabellen innehåller en sammanställning av bestämmelserna i den&lt;br&gt;föreslagna nya lagen om paketresor och motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;i EG-direktivet (90/314/EEG). I tabell 3 anges närmast motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i de Allmänna Resevillkor för sällskapsresor som gäller&lt;br&gt;sedan den 15 november 1991? Efter tabellen anges vilka bestäm-&lt;br&gt;melser i de Allmänna Resevillkoren som saknar motsvarighet i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allm. villkoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;protokollet p. 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 2.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;protokollet p. 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 2.2-5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(1.1)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 3.1 o 3.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.1 (a och b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1-4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1-7)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 5.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7.2.1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7.2.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8-4)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Hänvisningar till de allmänna resevillkoren har angetts med parentes-&lt;br&gt;tecken i de Tall där det finns en viss men ganska svag koppling mellan&lt;br&gt;lagregeln och bestämmelsen i de allmänna villkoren. - När det i en&lt;br&gt;hanvisning till de allmänna resevillkoren anges &amp;quot;protokollet&amp;quot; avses ett&lt;br&gt;protokoll 1990-12-14 som upprättades i samband med att överenskom-&lt;br&gt;melse träffades om de allmänna villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.4&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.5&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.5&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.6 1 st. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.6 2 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 5.2 1 o 2 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 5.2 1 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1.3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7.2.1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7.2.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7.3.1-7.3.5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10.3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 5.2 3 o 4 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Art. 5.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 5.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 - 23 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Resegarantilagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjölagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Art. 4.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i de Allmänna Resevillkoren som saknar motsvarighet&lt;br&gt;i lagen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2, 1.5, 1.8, 2.1-2.4, 3.1, 4.1.1-4.1.4, 4.2-4.4, 9.3.1, 10.1, 10.2,&lt;br&gt;10.4, 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;den 10 november 1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Allmän motivering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmänna utgångspunkter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelning på näringsidkarsidan m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Information&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtalet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av resan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ändringar av pris m.m. före avresan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.7.1 &amp;nbsp;Ändringar i avtalsvillkoren i allmänhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7.2 &amp;nbsp;Ändringar som är väsentligt till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;resenärens nackdel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ändringar efter avresan samt fel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8.1 Tjänster enligt avtalet kan inte&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillhandahållas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.8.2 Andra fel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reklamation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Resegaranti&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslagens kostnadseffekter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Upprättade lagförslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Specialmotivering&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om paketresor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;resegarantilagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i sjölagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Hemställan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Beslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiv om paketresor (Council Directive of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 June 1990 on package travel, package&lt;br&gt;holidays and package tours, 90/314/EEC) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preliminär, inofficiell svensk översättning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna Resevillkor för sällskapsresor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(gällande från och med den 15 november 1991) &amp;nbsp;&amp;nbsp;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av promemorian (1992:50) Lag om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:95&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;paketresor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid lagrådets&lt;br&gt;sammanträde 1992-11-05&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jämförelsetabell med en sammanställning av&lt;br&gt;bestämmelserna i den föreslagna nya lagen om&lt;br&gt;paketresor och motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;EG-direktivet samt närmast motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i de Allmänna Resevillkoren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42238, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:LU21</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-11-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-11-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:14:20</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG0395</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:59</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 15:14:20</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0395</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__95.pdf</filnamn>
<filstorlek>6905119</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om lag om paketresor</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/F35FCF29-939B-49E2-8B89-83FC082B0D69</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:LU21</uppgift>
<ref_dok_id>GG01LU21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Paketresor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:95&lt;br/&gt;
Lag om paketresor</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:95 Lag om paketresor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Wiggo Komstedt  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:95&lt;br/&gt;
Lag om paketresor</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:95 Lag om paketresor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Wiggo Komstedt  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>