<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2290402</hangar_id>
 <dok_id>GG0383</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>83</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:83</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>83</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-10-15 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:20</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:06:27</publicerad>
 <titel>om vissa behörighetsfrågor inom hälso- och sjukvården m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0383/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0383</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0383</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:83&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om vissa behörighetsfrågor inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0383/prop_199293__83-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Könberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas vissa frågor om kompetensbevis, behörighet&lt;br&gt;att utöva yrke samt skyddet för yrkestitel och yrkesbenämning inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården m.m. Det föreslås ändringar i lagen (1984:542)&lt;br&gt;om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. (be-&lt;br&gt;hörighetslagen) som syftar till en anpassning av reglerna till EES-avtalet&lt;br&gt;i fråga om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården m.m. Detta sker i huvudsak genom att rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få be-&lt;br&gt;myndiganden att meddela föreskrifter om villkoren för att personer med&lt;br&gt;utländsk utbildning som omfattas av EES-avtalet skall få kompetensbevis&lt;br&gt;och om behörigheten att utöva yrke för dessa personer. Det föreslås&lt;br&gt;också införande av ett nytt kompetensbevis - kompetens som allmän-&lt;br&gt;praktiserande läkare (Europaläkare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande anpassningar för veterinärer föreslås genom ändringar i&lt;br&gt;lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare, huvudsakligen som ytterligare led i den&lt;br&gt;nämnda EES-anpassningen, vissa ändringar i lagen (1980:11) om tillsyn&lt;br&gt;över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen) samt i lagen&lt;br&gt;(1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;dens område (kvacksalverilagen). I kvacksalverilagen föreslås bl.a. ett&lt;br&gt;upphävande av förbudet för den som inte är svensk medborgare att ut-&lt;br&gt;öva verksamhet enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 sa ml. Nr 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagändringar som har aktualiserats av EES-avtalet föreslås träda i&lt;br&gt;kraft den dag regeringen bestämmer. Upphävandet av vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser i kvacksalverilagen föreslås dock ske vid utgången av år 1992 obero-&lt;br&gt;ende av om EES-avtalet kan träda i kraft vid detta årsskifte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller vidare förslag om att ett straffrättsligt skydd&lt;br&gt;för yrkestitlarna psykolog resp, psykoterapeut skall ersätta det nuvaran-&lt;br&gt;de skyddet för yrkesbenämningarna legitimerad psykolog resp, legitime-&lt;br&gt;rad psykoterapeut. Detta föreslås ske genom ytterligare ändringar i be-&lt;br&gt;hörighetslagen. Därutöver föreslås en mindre redaktionell ändring i&lt;br&gt;patientjoumallagen (1985:562). Dessa ändringar föreslås gälla fr.o.m.&lt;br&gt;den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I behörighetslagen föreslås även en mindre redaktionell ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås slutligen att försöksverksamheten med rätt för&lt;br&gt;distriktssköterskor att förskriva vissa läkemedel än en gång förlängs i&lt;br&gt;avvaktan på utvärderingen av försöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva&lt;br&gt;yrke inom hälso- och sjukvården m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:542) om behörighet att&lt;br&gt;utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 5, 6 och 9 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 8 §§, samt&lt;br&gt;närmast före 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kompetens som allmänprakti-&lt;br&gt;serande läkare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har examen som&lt;br&gt;Doctor of Chiropractic vid ut-&lt;br&gt;ländsk högskola eller motsvarande&lt;br&gt;utbildning för kiropraktor skall&lt;br&gt;efter ansökan få legitimation som&lt;br&gt;kiropraktor, om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har fullgjort praktisk tjänst-&lt;br&gt;göring i svensk hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård motsvarande ett års heltids-&lt;br&gt;tjänstgöring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har för yrket behövliga kun-&lt;br&gt;skaper i svenska författningar, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En legitimerad läkare som har&lt;br&gt;gått igenom den praktiska utbild-&lt;br&gt;ning som regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Social-&lt;br&gt;styrelsen föreskriver skall på an-&lt;br&gt;sökan få kompetens som allmän-&lt;br&gt;praktiserande läkare (Europa-&lt;br&gt;läkare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om meddelande av sådan&lt;br&gt;kompetens prövas av Socialstyrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare får i sin yrkesverksam-&lt;br&gt;het ange att han har kompetens&lt;br&gt;som allmänpraktiserande läkare&lt;br&gt;(Europaläkare) endast om han har&lt;br&gt;sådan kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har examen som&lt;br&gt;Doctor of Chiropractic vid ut-&lt;br&gt;ländsk högskola eller motsvarande&lt;br&gt;utbildning för kiropraktor skall&lt;br&gt;efter ansökan få legitimation som&lt;br&gt;kiropraktor. Legitimation som&lt;br&gt;kiropraktor får också meddelas&lt;br&gt;den som visar att han på annat sätt&lt;br&gt;har förvärvat motsvarande kompe-&lt;br&gt;tens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:407.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har för yrket nödvändiga kun-&lt;br&gt;skaper i svenska, danska eller&lt;br&gt;norska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimation som kiropraktor får&lt;br&gt;också meddelas den som visar att&lt;br&gt;han på annat sätt än som anges i&lt;br&gt;första stycket har förvärvat mot-&lt;br&gt;svarande kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimation får inte meddelas om sådana omständigheter föreligger att&lt;br&gt;legitimationen skulle ha återkallats om sökanden varit legitimerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar i övrigt&lt;br&gt;föreskrifter om villkoren för att&lt;br&gt;den som utomlands genomgått&lt;br&gt;utbildning skall få legitimation,&lt;br&gt;specialistkompetens eller behörig-&lt;br&gt;het att utöva yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer, med-&lt;br&gt;delar i övrigt föreskrifter om&lt;br&gt;villkoren för att den som utom-&lt;br&gt;lands genomgått utbildning skall&lt;br&gt;få kompetensbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörig att utöva yrke som barnmorska, läkare eller tandläkare är den&lt;br&gt;som har legitimation för yrket eller som särskilt förordnats att utöva&lt;br&gt;yrket. Dock får endast den som har legitimation som läkare eller tand-&lt;br&gt;läkare yrkesmässigt bedriva enskild läkar- eller tandläkarverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt förordnande enligt första&lt;br&gt;stycket meddelas av socialstyrel-&lt;br&gt;sen eller, efter styrelsens bemyn-&lt;br&gt;digande, av hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;nämnd, organ som avses i 11 §&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982: 763) eller annan myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt förordnande enligt första&lt;br&gt;stycket meddelas av den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer med-&lt;br&gt;delar föreskrifter om behörighet&lt;br&gt;att utöva yrke för den som utom-&lt;br&gt;lands genomgått utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller tandvårdens område får&lt;br&gt;inte någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. obehörigen ge sig ut för att vara barnmorska, läkare eller tandläkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller på annat sätt ge sken av att ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge sig ut för att vara legitime-&lt;br&gt;rad glasögonoptiker, kiropraktor,&lt;br&gt;logoped, psykolog, psykoterapeut,&lt;br&gt;sjukgymnast, sjuksköterska eller&lt;br&gt;tandhygienist utan att ha legitima-&lt;br&gt;tion för yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan kompetens, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge sig ut för att vara legitime-&lt;br&gt;rad glasögonoptiker, kiropraktor,&lt;br&gt;logoped, sjukgymnast, sjuk-&lt;br&gt;sköterska eller tandhygienist utan&lt;br&gt;att ha legitimation för yrket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:947.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:947.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ge sig ut för att vara psykolog&lt;br&gt;eller psykoterapeut utan att ha&lt;br&gt;legitimation för yrket eller, såvitt&lt;br&gt;gäller psykologtiteln, utan att&lt;br&gt;genomgå sådan praktisk tjänst-&lt;br&gt;göring som psykolog som anges i&lt;br&gt;2§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som saknar behörig-&lt;br&gt;het enligt första stycket 3 att an-&lt;br&gt;vända titeln psykolog eller psyko-&lt;br&gt;terapeut, harförvärvat en titel som&lt;br&gt;kan förväxlas med dessa, skall&lt;br&gt;denna titel anges i verksamhet som&lt;br&gt;avses i första stycket på ett sätt&lt;br&gt;som tydligt skiljer den från psyko-&lt;br&gt;log- och psykoterapititlarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 § den 1 januari 1993 och i fråga&lt;br&gt;om 9 § den 1 januari 1994, samt i övrigt den dag regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall&lt;br&gt;mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 8 §§ lagen (1960:409) om förbud i&lt;br&gt;vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall upp-&lt;br&gt;höra att gälla vid utgången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 1982:179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § 1991:279.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen m.n.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 15 §§ lagen (1980:11) om tillsyn över&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. personal vid sjukhus eller andra inrättningar för vård av patienter&lt;br&gt;som drivs av det allmänna eller av enskilda med bidrag från det allmän-&lt;br&gt;na eller efter särskilt tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som i annat fall i egenskap av legitimerad yrkesutövare med-&lt;br&gt;delar vård åt patienter eller tillhör personal som biträder en sådan yrkes-&lt;br&gt;utövare i vården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. personal inom sådan detaljhandel med läkemedel för vilken gäller&lt;br&gt;särskilda föreskrifter och personal inom den särskilda giftinformations-&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs av Apoteksbolaget Aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra grupper av yrkesut-&lt;br&gt;övare inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;som skall omfattas av lagen enligt&lt;br&gt;föreskrift av regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;av socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra grupper av yrkesut-&lt;br&gt;övare inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;som skall omfattas av lagen enligt&lt;br&gt;föreskrift av regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;av Socialstyrelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som i annat fall enligt en&lt;br&gt;föreskrift som har utfärdats med&lt;br&gt;stöd av 8 § lagen (1984:542) om&lt;br&gt;behörighet att utöva yrke inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården m.m. till-&lt;br&gt;handahåller tjänster inom yrket&lt;br&gt;under ett tillfälligt besök i Sverige&lt;br&gt;utan att ha svensk legitimation för&lt;br&gt;yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket 2. jämställs med legitimerad yrkes-&lt;br&gt;utövare den som enligt särskild föreskrift har motsvarande behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården skall återkallas&lt;br&gt;om den legitimerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt&lt;br&gt;visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan&lt;br&gt;utöva yrket tillfredsställande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. begär att legitimationen skall återkallas och hinder mot återkallelse&lt;br&gt;inte föreligger från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:579.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon på grund av auk-&lt;br&gt;torisation i ett annat nordiskt land&lt;br&gt;erhållit legitimation inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården och återkallas den&lt;br&gt;auktorisationen, skall även legiti-&lt;br&gt;mationen återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon på grund av auk-&lt;br&gt;torisation i ett annat land inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området (EES) erhållit legitimation&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;återkallas den auktorisationen,&lt;br&gt;skall även legitimationen åter-&lt;br&gt;kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva&lt;br&gt;veterinäryrket m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:61) om behörighet att&lt;br&gt;utöva veterinäryrket m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 2 och 4 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införs en ny paragraf, 7 a §, av följande lydel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;br&gt;Behörig att utöva veterinäryrket är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den som är legitimerad enligt 2 §;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den som är av Statens jord-&lt;br&gt;bruksverk eller, efter verkets be-&lt;br&gt;myndigande, av annan myndighet&lt;br&gt;förordnad att tjänstgöra som vete-&lt;br&gt;rinär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i den utsträckning, som sär-&lt;br&gt;skilt anges för varje fall, den som&lt;br&gt;enligt 8 § innehar begränsad be-&lt;br&gt;hörighet att utöva veterinäryrket;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den som enligt föreskrifter med-&lt;br&gt;delade av regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, av&lt;br&gt;Jordbruksverket är forordnad aatt&lt;br&gt;tjänstgöra som veterinär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) den som enligt föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av 7 a § har&lt;br&gt;rätt till sådan yrkesutövning utan&lt;br&gt;legitimation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) i den utsträckning, som sär-&lt;br&gt;skilt anges för varje fall, den som&lt;br&gt;enligt 8 § innehar begränsad be-&lt;br&gt;hörighet att utöva veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimation som veterinär meddelas av Jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan&lt;br&gt;examen utomlands och genomgått av regeringen föreskriven efterutbild-&lt;br&gt;ning i Sverige skall på ansökan erhålla legitimation som veterinär, om ej&lt;br&gt;sådan omständighet föreligger som enligt denna lag skall kunna föran-&lt;br&gt;leda återkallelse av legitimationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som avlagt veterinärexamen utomlands äger framstående&lt;br&gt;skicklighet och särskild erfarenhet inom veterinäryrket, må han erhålla&lt;br&gt;legitimation som veterinär utan att ha genomgått efterutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För veterinär med sådan utländsk&lt;br&gt;utbildning som omfattas av&lt;br&gt;Sveriges åtaganden enligt inter-&lt;br&gt;nationella överenskommelser med-&lt;br&gt;delar regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, Jordbruks-&lt;br&gt;verket föreskrifter om legitima-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:383.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:383.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en legitimerad veterinär visat grov oskicklighet vid utövningen av&lt;br&gt;veterinäryrket eller eljest visat sig uppenbart olämplig som veterinär&lt;br&gt;utan att det föreligger sådant fall som avses i 3 §, får Jordbruksverket&lt;br&gt;återkalla hans legitimation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-&lt;br&gt;kanslem att göra anmälan i ärende som avses i första stycket och om&lt;br&gt;handläggning av sådant ärende finns i 6 § lagen (1986:765) med instruk-&lt;br&gt;tion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitie-&lt;br&gt;kanslems tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en veterinär, som har fått&lt;br&gt;legitimation här i landet på grund&lt;br&gt;av auktorisation i ett annat nor-&lt;br&gt;diskt land förlorar denna aukto-&lt;br&gt;risation, skall Jordbruksverket&lt;br&gt;återkalla legitimationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en veterinär, som har fått&lt;br&gt;legitimation här i landet på grund&lt;br&gt;av auktorisation i ett annat land&lt;br&gt;inom Europeiska ekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet förlorar denna&lt;br&gt;auktorisation, skall Jordbruks-&lt;br&gt;verket återkalla legitimationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För veterinär med sådan utländsk&lt;br&gt;utbildning som omfattas av&lt;br&gt;Sveriges åtaganden enligt inter-&lt;br&gt;nationella överenskommelser med-&lt;br&gt;delar regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, Jordbruks-&lt;br&gt;verket föreskrifter om behörighet&lt;br&gt;att utan legitimation utöva veteri-&lt;br&gt;näryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:383.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § patientjournallagen (1985:562) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldig att föra patientjournal är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som enligt lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården m m. har legitimation eller särskilt förordnande&lt;br&gt;att utöva visst yrke,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som, utan att ha legitima-&lt;br&gt;tion för yrket, är verksam som&lt;br&gt;logoped, psykolog eller psykotera-&lt;br&gt;peut inom den allmänna hälso-&lt;br&gt;och sjukvården eller inom den&lt;br&gt;enskilda hälso- och sjukvården&lt;br&gt;som biträde åt legitimerad yrkes-&lt;br&gt;utövare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som, utan att ha legitima-&lt;br&gt;tion för yrket, utför arbetsupp-&lt;br&gt;gifter som annars bara skall ut-&lt;br&gt;föras av logoped, psykolog eller&lt;br&gt;psykoterapeut inom den allmänna&lt;br&gt;hälso- och sjukvården eller sådana&lt;br&gt;arbetsuppgifter inom den enskilda&lt;br&gt;hälso- och sjukvården som biträde&lt;br&gt;åt legitimerad yrkesutövare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är verksam som arbetsterapeut, kurator eller sjukhusfysiker&lt;br&gt;i den allmänna hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en som för patientjournal svarar för sina uppgifter i journalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1988:23) om&lt;br&gt;tillämpning av lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m. vid viss försöksverksamhet,&lt;br&gt;dels ändring i samma lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:23) om tillämpning av&lt;br&gt;lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. vid viss&lt;br&gt;försöksverksamhet&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, som gäller till utgången av år 1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1993,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att lagen skall tillämpas även på läkemedel som har förskrivits&lt;br&gt;före utgången av år 1993 men som expedieras efter denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagen 1991:1592.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Johansson,&lt;br&gt;Laurén, Hörnlund, Olsson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson,&lt;br&gt;Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Könberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om vissa behörighetsfrågor inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1. Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 EES-anpassningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I februari 1992 slutfördes förhandlingar mellan å ena sidan EFTA-län-&lt;br&gt;dema (dvs. Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige, Österrike och&lt;br&gt;Liechtenstein) och å andra sidan Europeiska gemenskaperna (EG) och&lt;br&gt;dess medlemsländer om ett avtal om ett närmare och fastare strukturerat&lt;br&gt;samarbete i ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Avtalet -&lt;br&gt;som allmänt benämns EES-avtalet - undertecknades den 2 maj 1992 och&lt;br&gt;skall enligt planerna träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som&lt;br&gt;EG:s s.k. inre marknad fullbordas. En av de grundläggande avsikterna&lt;br&gt;med EES är att varor, tjänster, personer och kapital skall kunna röra sig&lt;br&gt;fritt över gränserna inom samarbetsområdet. De delar av EG:s regelverk&lt;br&gt;som är relevanta för detta samarbete skall integreras i EFTA-ländemas&lt;br&gt;rättsordningar, så att enhetliga regler skall gälla inom hela samarbetsom-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet förbinder sig Sverige att på vissa områden anpassa&lt;br&gt;sina författningsbestämmelser till vad som gäller på motsvarande om-&lt;br&gt;råden inom EG. Enligt avtalet förbinder sig Sverige bl.a. att anpassa sin&lt;br&gt;lagstiftning till olika direktiv och förordningar som framgår av bilagor&lt;br&gt;till avtalet och att respektera de rättigheter och skyldigheter om perso-&lt;br&gt;ners och tjänsters fria rörlighet som lagts fast av EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av grundpelarna i Romfördraget är principen om arbetstagares fria&lt;br&gt;rörlighet och rätten till fri etablering. Inom EG är därför sådan särbe-&lt;br&gt;handling förbjuden som kan utgöra hinder för en förvärvsverksamhet i&lt;br&gt;den mån behandlingen grundar sig på nationalitet. EES-avtalet innehåller&lt;br&gt;i artikel 4 (Romfördragets artikel 7) ett grundläggande allmänt diskrimi-&lt;br&gt;neringsförbud. Regeln innebär att all diskriminering på grund av natio-&lt;br&gt;nalitet är förbjuden. I EG-domstolens praxis har diskrimineringsförbudet&lt;br&gt;givits en vid tolkning. Krav på hemvist i ett visst land och krav på kun-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skaper i ett visst lands språk kan ofta uppfattas som brott mot diskrimi-&lt;br&gt;neringsförbudet. Nationella regler ställer ofta krav på särskild utbildning&lt;br&gt;for vissa yrken och anställningar. Särskilt vanligt är detta för verksam-&lt;br&gt;het inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalet återfinns bestämmelserna om ömsesidigt erkännande av&lt;br&gt;kompetensbevis i artikel 30. Artikeln, som motsvarar artikel 57 i Rom-&lt;br&gt;fördraget, innebär en förpliktelse för de avtalsslutande länderna att vidta&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder som anges i bilaga VII till avtalet för att underlätta&lt;br&gt;den fria rörligheten för personalgrupper på vilka det ställs särskilda&lt;br&gt;behörighetskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår på nordiska ministerrådets uppdrag en översyn&lt;br&gt;av 1981 års nordiska överenskommelse om fri rörlighet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonal i syfte att anpassa denna till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Socialdepartementet har upprättats en promemoria (Ds 1992:34)&lt;br&gt;Införande av EES-rätt - ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för&lt;br&gt;verksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. som behandlar de frågor&lt;br&gt;som nu har berörts. Promemorian innehåller förslag till lagstiftning. Till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas de lagförslag som&lt;br&gt;läggs fram i promemorian. Promemorian innehåller dessutom förslag till&lt;br&gt;ändringar i berörda förordningar. Den har remissbehandlats. En förteck-&lt;br&gt;ning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 2. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet (dnr S92/3842/J).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet och bilagorna till det har redovisats i prop. 1991/92:170&lt;br&gt;bil. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven på området i svensk översättning finns intagna i Utrikes-&lt;br&gt;departementets handelsavdelnings utgåva EES-avtalets bilagor med rätts-&lt;br&gt;akter, band 1, Social trygghet, Ömsesidigt erkännande av yrkesbehörig-&lt;br&gt;het, resp, band 7, Anslutningsakter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Skydd för vissa yrkestitlar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den m.m. (behörighetslagen) innehåller bestämmelser om bl.a. skydd för&lt;br&gt;yrkestitel och yrkesbeteckning. Psykologer som uppfyller kraven på&lt;br&gt;utbildning och praktisk tjänstgöring kan sedan år 1978 få legitimation&lt;br&gt;för yrket. För psykoterapeuter infördes en möjlighet till legitimering år&lt;br&gt;1985. I verksamhet på hälso-och sjukvårdens eller tandvårdens område&lt;br&gt;får inte någon ge sig ut för att vara legitimerad psykolog eller legitime-&lt;br&gt;rad psykoterapeut utan att ha legitimation för yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet anförde i sitt betänkande 1989/90:SoU 11 Vissa behörig-&lt;br&gt;hetsfrågor att det enligt gällande bestämmelser inte föreligger något&lt;br&gt;hinder för den som saknar utbildning att kalla sig psykolog eller psyko-&lt;br&gt;terapeut. Detta innebär, enligt utskottets uppfattning, en betydande risk&lt;br&gt;att människor med psykiska problem kan utsättas för utredning och&lt;br&gt;behandling av personer utan tillräcklig utbildning och erfarenhet med&lt;br&gt;allvarliga olägenheter som följd. Utskottet ansåg att det finns skäl att ge&lt;br&gt;själva yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut ett straffrättsligt skydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och hemställde att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna Prop. 1992/93:83&lt;br&gt;vad utskottet anfört. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hem-&lt;br&gt;ställan (rskr. 1989/90:37).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen övervägt en lämplig&lt;br&gt;utformning av ett straffrättsligt skydd för yrkestitlarna psykolog och&lt;br&gt;psykoterapeut och i anslutning till detta belyst konsekvenserna av ett&lt;br&gt;införande av en sådan lagreglering av de nämnda titlarna. Uppdraget&lt;br&gt;som lämnades till Socialstyrelsen den 15 februari 1990 redovisades i en&lt;br&gt;rapport till regeringen den 2 januari 1991. Landstingsförbundet, Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation&lt;br&gt;(TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) har beretts&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över socialstyrelsens förslag. En sammanfattning av&lt;br&gt;remissinstansernas synpunkter bör fogas till protokollet i detta ärende&lt;br&gt;som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Övriga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I den nyss nämnda behörighetslagen finns en hänvisning till hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagens (1982:763) bestämmelser om nämndorganisationen. I&lt;br&gt;anledning av kommunallagen (1991:900) har dessa bestämmelser ändrats&lt;br&gt;(SFS 1991:903 och 909). Någon ändring i behörighetslagen har däremot&lt;br&gt;ännu inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distrikssköterskor i Jämtlands läns landsting har inom ramen för en&lt;br&gt;försöksverksamhet sedan mars 1988 rätt att förskriva vissa läkemedel.&lt;br&gt;Försöket skulle enligt de ursprungliga planerna pågå till utgången av år&lt;br&gt;1991 men har därefter förlängts. Lagen (1988:23) om tillämpning av&lt;br&gt;lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. vid viss&lt;br&gt;försöksverksamhet gäller nu till utgången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2. Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1. Allmänna utgångspunkter inför EES-anpassningen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1.1 Tillsyns- och behörighetsregler inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården i vidsträckt bemärkelse syftar till att medicinskt&lt;br&gt;förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Den är med&lt;br&gt;andra ord primärt inriktad på människors liv och hälsa. En modem&lt;br&gt;sådan vård kan inte fungera utan en välutbildad och i övrigt kompetent&lt;br&gt;personal som utför sina arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgsfullt. Det&lt;br&gt;är sålunda i det sammanhanget som de offentligrättsliga kompetens- och&lt;br&gt;behörighetskraven måste ses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de krav som måste ställas på den som är yrkesverk-&lt;br&gt;sam i hälso- och sjukvården föreskrivs i 13 och 23 §§ hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763) att det i vården skall finnas den personal som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövs för att meddela god vård. En motsvarande bestämmelse finns&lt;br&gt;även i 5 § stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m. En bestämmel-&lt;br&gt;se med likartad innebörd finns för tandvården i 13 § tandvårdslagen&lt;br&gt;(1985:125). Apoteksbolaget AB har i avtal med staten åtagit sig att se&lt;br&gt;till att den personal som sysselsätts inom läkemedelsdistributitionen&lt;br&gt;uppfyller de krav som måste ställas från säkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen (1980:11)om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.&lt;br&gt;(tillsynslagen)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Personalens åligganden inom hälso- och sjukvården är i stor utsträckning&lt;br&gt;författningsmässigt eller på annat sätt centralt reglerade. Bestämmelserna&lt;br&gt;är ofta förenade med straffrättsliga eller disciplinära sanktioner för att&lt;br&gt;trygga efterlevnaden. Bestämmelser om allmänna åligganden för perso-&lt;br&gt;nalen, om ansvar för fel och försummelse i vården och ordningen för&lt;br&gt;ansvarets utkrävande samt om återkallelse av legitimation återfinns i&lt;br&gt;lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Behörighetslagstiftning avseende hälso- och sjukvårdspersonal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Närmare och grundläggande bestämmelser om kompetensbevis, behörig-&lt;br&gt;het att utöva yrke och skyddet för yrkestitel och yrkesbeteckning finns i&lt;br&gt;lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den m.m. (behörighetslagen) och i förordningen (1984:545) om behörig-&lt;br&gt;het att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. (behörighetsförord-&lt;br&gt;ningen). Dessa bestämmelser gäller för såväl hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;tandvården som detaljhandeln med läkemedel. Vidare finns föreskrifter&lt;br&gt;med behörighetskrav för vissa tjänster inom den allmänna hälso- och&lt;br&gt;sjukvården i förordningen (1982:771) om behörighet till vissa tjänster&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården och om tillsättning av sådana tjänster. Bero-&lt;br&gt;ende på olika behov och värderingar har behörighetsregleringen i stor&lt;br&gt;utsträckning varit nationellt präglad. Som en följd av detta har en ut-&lt;br&gt;bildning i ett land sällan ansetts tillräcklig för verksamhet i ett annat&lt;br&gt;land utan mer eller mindre omfattande kompletteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns föreskrifter om legitimation för 10 yrkesgrupper&lt;br&gt;på grundval av utbildning som ges i Sverige, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- barnmorska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- glasögonoptiker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- logoped,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- läkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- psykolog,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- psykoterapeut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sjukgymnast,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sjuksköterska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tandhygienist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tandläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom finns föreskrifter om legitimation för yrkesgruppen kiroprak-&lt;br&gt;tor för yrkesutövare som vid utländsk högskola har examen som Doctor&lt;br&gt;of Chiropractic eller motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som krav för legitimation ställs viss i författning angiven examen samt&lt;br&gt;för flera av yrkesgrupperna genomgång av praktisk tjänstgöring efter&lt;br&gt;examen. Legitimationen innebär för vissa av yrkesgrupperna i princip&lt;br&gt;ensamrätt för yrket. För flertalet av de nämnda yrkesgrupperna innebär&lt;br&gt;legitimationen endast ett skydd för beteckningen &amp;quot;legitimerad&amp;quot; i kom-&lt;br&gt;bination med yrkestiteln. För anställning inom den allmänna hälso-och&lt;br&gt;sjukvården inom de nämnda yrkena krävs som regel legitimation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För apotekare och receptarier saknas bestämmelser om legitimation.&lt;br&gt;Avlagd examen ger i princip ensamrätt till yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För godkännande av personal med utländsk utbildning i Sverige finns&lt;br&gt;särskilda bestämmelser. För hälso- och sjukvårdspersonal med godkän-&lt;br&gt;nande i ett annat nordiskt land finns en reglering som följer av vad som&lt;br&gt;beslutats i 1981 års nordiska överenskommelse om godkännande av&lt;br&gt;vissa yrkesgrupper för verksamhet inom hälso- och sjukvården och vete-&lt;br&gt;rinärväsendet (prop. 1981/82:86). Följande 18 yrkesgrupper omfattas av&lt;br&gt;överenskommelsen: läkare, tandläkare, sjuksköterskor, apotekare, sjuk-&lt;br&gt;gymnaster, arbetsterapeuter, barnmorskor, distriktssköterskor, optiker,&lt;br&gt;psykologer, receptarier, röntgenassistenter, skötare i psykiatrisk vård,&lt;br&gt;tandhygienister, tandsköterskor, tandtekniker, undersköterskor och vete-&lt;br&gt;rinärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen bygger på grundtanken att den som förvärvat legi-&lt;br&gt;timation för yrket i ett av de nordiska länderna vid ansökan skall kunna&lt;br&gt;få motsvarande godkännande i övriga länder utan krav på kompletteran-&lt;br&gt;de utbildning eller tjänstgöring. I överenskommelsen anges också vilken&lt;br&gt;utbildning som godtas för legitimation i de fall yrket inte är rättsligt&lt;br&gt;reglerat i något av länderna. Några krav på uppehålls- eller arbetstill-&lt;br&gt;stånd finns inte inom Norden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samtliga yrkesgrupper gäller att yrket är reglerat i minst två av de&lt;br&gt;fördragsslutande länderna. I de fall rättslig reglering av yrket saknas i&lt;br&gt;ett land gäller i det landet för det yrket fri arbetsmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav får i Sverige ställas på kunskaper i svenska, danska eller norska&lt;br&gt;språket samt på kunskaper i de författningar m.m. som behövs för att&lt;br&gt;kunna utöva yrket i landet. För vissa av yrkesgrupperna finns möjlighet&lt;br&gt;för länderna att ställa krav på viss kompletterande praktik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen gäller endast för medborgare i ett nordiskt land.&lt;br&gt;Den omfattar både dem som gått igenom utbildning och fått godkännan-&lt;br&gt;de i ett nordiskt land och dem som fått auktorisation i ett nordiskt land&lt;br&gt;med stöd av utbildning från utomnordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den svenska behörighetslagstiftningen gäller bestämmelserna&lt;br&gt;som följer av den nordiska överenskommelsen dessutom utomnordiska&lt;br&gt;medborgare som i övrigt uppfyller överenskommelsens krav, dvs. har&lt;br&gt;auktorisation från ett nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övriga yrkesutövare med utomnordisk utbildning, dvs. de som inte&lt;br&gt;har godkännande i nordiskt land, får Socialstyrelsen i vaije enskilt fall&lt;br&gt;besluta om dels den kompletterande utbildning och praktik som behövs&lt;br&gt;för att kunskaperna och färdigheterna skall svara mot de svenska kompe-&lt;br&gt;tenskraven, dels nödvändiga kunskaper i författningar och dels för yrket&lt;br&gt;behövliga kunskaper i svenska, danska eller norska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av den hälso- och sjukvårdspersonal som får legitimation&lt;br&gt;med stöd av den nordiska överenskommelsen får Socialstyrelsen vaije år&lt;br&gt;ett mycket stort antal ansökningar från utomordisk hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;personal som önskar arbeta eller vidareutbilda sig inom yrket i Sverige.&lt;br&gt;Sedan tidigt 1970-tal har Socialstyrelsen tillämpat en restriktiv praxis när&lt;br&gt;det gäller att bevilja sådana ansökningar. Som regel beviljar Socialsty-&lt;br&gt;relsen tillstånd endast till den som beviljats uppehålls- och arbetstillstånd&lt;br&gt;i landet av politiska eller humanitära skäl eller på grund av stark&lt;br&gt;familjeanknytning hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nordiskt avtal om en gemensam arbetsmarknad för personer som&lt;br&gt;har en högre behörighetsgivande utbildning på minst tre år har under-&lt;br&gt;tecknats (jfr. prop. 1990/91:116, bet. 1990/9 l:JuU37, rskr.&lt;br&gt;1990/91:261). Överenskommelsen har ännu inte trätt i kraft. Bland&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen i Sverige kommer den att kunna bli&lt;br&gt;tillämplig för yrkesgrupperna logoped och psykoterapeut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens område (kvacksalverilagen)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Idag regleras den hälso- och sjukvård som mot ersättning meddelas av&lt;br&gt;personer som inte faller under Socialstyrelsens tillsyn av lagen&lt;br&gt;(1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;dens område, den s.k. kvacksalverilagen. Med undantag för viss opti-&lt;br&gt;kerverksamhet får den som saknar svenskt medborgarskap inte utöva&lt;br&gt;verksamhet enligt kvacksalverilagen. Inte heller får ambulerande verk-&lt;br&gt;samhet bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1.2 Behörighetslagstiftningen avseende veterinärer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om veterinär yrkesutövning finns i lagen (1965:61) om&lt;br&gt;behörighet att utöva veterinäryrket m.m. och i kungörelsen (1965:62)&lt;br&gt;med tillämpningsföreskrifter till lagen om behörighet att utöva veterinär-&lt;br&gt;yrket m.m. Dessutom förekommer i andra författningar speciella före-&lt;br&gt;skrifter om behörighet för vissa veterinärtjänster, bl.a. i förordningen&lt;br&gt;(1971:810) med allmän veterinärinstruktion, som även innehåller före-&lt;br&gt;skrifter om veterinärers allmänna åligganden och om disciplinansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast den som är behörig att utöva veterinäryrket får mot ersättning&lt;br&gt;behandla sjukdomar på vilka epizootilagen (1980:369) eller lagen&lt;br&gt;(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur är tillämpliga. Den&lt;br&gt;som saknar behörighet att utöva yrket får inte beteckna sig veterinär i&lt;br&gt;samband med att han mot ersättning undersöker djurs hälsotillstånd eller&lt;br&gt;behandlar djur för sjukdom genom att vidta eller föreskriva åtgärder i&lt;br&gt;förebyggande, botande eller lindrande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För behörighet att utöva veterinäryrket krävs enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) legitimation som Jordbruksverket meddelar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Jordbruksverkets eller annan myndighets förordnande att tjänstgöra&lt;br&gt;som veterinär, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) innehav av en begränsad behörighet enligt beslut av regeringen eller&lt;br&gt;J ordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimation kan den få som avlagt veterinärexamen i Sverige eller&lt;br&gt;som avlagt sådan examen utomlands och genomgått föreskriven efterut-&lt;br&gt;bildning i Sverige. Ett villkor är att det inte föreligger sådana omstän-&lt;br&gt;digheter som enligt lagen föranleder återkallelse av legitimationen. Den&lt;br&gt;som avlagt examen utomlands och som äger framstående skicklighet och&lt;br&gt;särskild erfarenhet inom veterinäryrket kan legitimeras utan genom-&lt;br&gt;gången efterutbildning. I kungörelsen till lagen finns bestämmelser som&lt;br&gt;hänför sig till 1981 års nordiska överenskommelse om godkännande av&lt;br&gt;vissa yrkesgrupper för verksamhet inom hälso- och sjukvården och inom&lt;br&gt;veterinärväsendet. Innehållet i denna överenskommelse har kommente-&lt;br&gt;rats i avsnittet om behörighetslagstiftningen avseende hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetslagen för veterinärer innehåller även bestämmelser om när&lt;br&gt;legitimationen får återkallas. Det skall ske bl.a. om en veterinär, som&lt;br&gt;har fått legitimation här i landet på grund av auktorisation i ett annat&lt;br&gt;nordiskt land, förlorar denna auktorisation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 EES avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.2.1 Bestämmelser om fri rörlighet för personer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regler om den fria rörligheten för personer och etableringsrätten finns i&lt;br&gt;EES-avtalets artiklar 28 - 35. Dessa motsvarar huvudsakligen Rom-&lt;br&gt;fördragets artiklar 48, 51-52 och 55-57. Reglerna om arbetskraftens fria&lt;br&gt;rörlighet finns i artikel 28, regler om den sociala tryggheten i artikel 29&lt;br&gt;och regler om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis i artikel 30.&lt;br&gt;Artikel 28 innebär att diskriminering på grund av nationalitet inte får&lt;br&gt;förekomma när det bl.a. gäller rätten att få en viss anställning. Det finns&lt;br&gt;således en rätt alt flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka&lt;br&gt;anställningar som erbjuds där. Undantag görs i artikeln för vissa offent-&lt;br&gt;liga tjänster. Förbehåll görs också för allmän ordning och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 30 skall de avtalsslutande länderna söka säkerställa ett&lt;br&gt;ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis i syfte att underlätta det fak-&lt;br&gt;tiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillfälligt tillhan-&lt;br&gt;dahålla tjänster. Parterna skall vidare enligt artikeln säkerställa viss&lt;br&gt;samordning av bestämmelser i lagar och andra författningar i länderna&lt;br&gt;som rör rätten att påbörja och utöva yrkesverksamhet, som regel genom&lt;br&gt;att införa minimikrav på utbildningen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 31 skall det inte finnas några inskränkningar i rätten att&lt;br&gt;fritt etablera sig i EG/EFTA-området. Etableringsfriheten omfattar rätten&lt;br&gt;att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet på de villkor som&lt;br&gt;etableringslandets lagstiftning föreskriver för det egna landets rättssu-&lt;br&gt;bjekt. Diskriminerande bestämmelser som gäller nationalitet och hemvist&lt;br&gt;kommer således inte att vara tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32 stadgar att verksamhet som är förbunden med myndighets-&lt;br&gt;utövning undantas från den fria etableringsrätten. Detta gäller även om&lt;br&gt;myndighetsutövningen skulle vara av tillfällig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare medges i artikel 33 också undantag av hänsyn till allmän ord- Prop. 1992/93:83&lt;br&gt;ning, allmän säkerhet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2. Direktiv om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis och om&lt;br&gt;harmonisering av författningar som rör yrkesutövningen inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda direktiven om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis&lt;br&gt;och om harmonisering av lagstiftningen på respektive område som be-&lt;br&gt;handlas i propositionen rör följande yrkesgrupper bland hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonalen jämte veterinärerna (inom parentes anges resp, grund-&lt;br&gt;direktiv):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- läkare (75/362 - 363/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tandläkare (78/686 - 687/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sjuksköterskor i allmän hälso- och sjukvård (77/452 - 453/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- apotekare (85/432 - 433/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- barnmorskor (80/154 - 155/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- veterinärer (78/1026 - 1027/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vaije yrkesgrupp finns dels ett direktiv om ömsesidigt erkännande&lt;br&gt;av kompetensbevis som syftar till att underlätta den faktiska utövningen&lt;br&gt;av etableringsrätten och ett fritt tillhandahållande av tjänster (erkännan-&lt;br&gt;dedirektiv) och dels ett direktiv om samordning av de i de olika länderna&lt;br&gt;fastställda bestämmelserna om yrkesutövningen (samordningsdirektiv).&lt;br&gt;För läkare finns dessutom ett särskilt direktiv som rör utbildning för&lt;br&gt;allmänpraktiserande läkare (86/457/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EG-direktiv 81/1057/EEG kompletteras övergångsbestämmel-&lt;br&gt;serna i direktiven för läkare, tandläkare, sjuksköterskor och veterinärer&lt;br&gt;ifråga om utbildningar som inte uppfyller direktivens minimikrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ursprungliga direktiven har ändrats vid ett flertal tillfällen, bl.a i&lt;br&gt;samband med Greklands, Portugals och Spaniens anslutning till EG.&lt;br&gt;Större ändringar har genomförts genom EG-direktiv 82/76/EEG (beträf-&lt;br&gt;fande läkare), EG-direktiv 89/594/EEG (beträffande läkare, tandläkare,&lt;br&gt;sjuksköterskor, barnmorskor och veterinärer) och EG-direktiv 89/595/EEG&lt;br&gt;(beträffande sjuksköterskor). Direktiv 89/594/EEG innebär bl.a. vissa&lt;br&gt;tekniska justeringar för att tillförsäkra fortsatta rättigheter enligt direkti-&lt;br&gt;ven till innehavare av kompetensbevis som inte längre utfärdas i länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett direktiv från 1990 (90/658/EEG) reglerar frågor om ömsesidigt er-&lt;br&gt;kännande av kompetensbevis som uppkommit med anledning av Tysk-&lt;br&gt;lands enande och innebär ändringar och kompletteringar i direktiven för&lt;br&gt;samtliga yrkesgrupper, bl.a. vad avser övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbyggnaden av erkännande- och samordningsdirektiven är i stora&lt;br&gt;drag likartad för de olika yrkesgrupperna. Enligt direktiven skall ett&lt;br&gt;medlemsland erkänna de övriga ländernas kompetensbevis genom att ge&lt;br&gt;dem samma ställning inom sitt territorium, vad gäller rätten att utöva&lt;br&gt;yrkesverksamhet, som de bevis landet självt utfärdar. En förutsättning är&lt;br&gt;att den utbildning som ligger till grund för beviset uppfyller de minimi-&lt;br&gt;krav som fastställts i direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kompetensbevis som meddelats i en medlemsstat och som uppfyller&lt;br&gt;de villkor som anges i direktiven måste således erkännas i en annan&lt;br&gt;medlemsstat och ge behörighet att utöva yrket enligt den statens lagstift-&lt;br&gt;ning. Kompetensbevisen skall således ge rätt till motsvarande svenska&lt;br&gt;kompetensbevis. Direktiven är tillämpliga för såväl självständigt yrkes-&lt;br&gt;verksamma som anställda yrkesutövare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den tidigare redogörelsen är anställning inom den&lt;br&gt;offentliga sektorn undantagen från principerna om fri rörlighet. Enligt&lt;br&gt;den praxis som utvecklats inom EG har anställningar inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården som regel inte undantagits. Här kan nämnas det uttalande av&lt;br&gt;Rådet (nr C 146) som gjordes i anslutning till att direktiven för läkare&lt;br&gt;antagits och som bl.a. syftar till att göra det möjligt att få anställning&lt;br&gt;som sjukhusläkare i ett annat EG-land, såvida inte anställningen innebär&lt;br&gt;administrativa uppgifter på hög nivå eller verksamhet som innebär myn-&lt;br&gt;dighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de självständigt yrkesverksamma reglerar direktiven både rätten att&lt;br&gt;etablera sig inom yrket och rätten att tillfälligt tillhandahålla tjänster i ett&lt;br&gt;annat medlemsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven innebär en viss samordning av ländernas lagstiftning, fram-&lt;br&gt;för allt genom att minimikrav anges för den utbildning som kan ligga till&lt;br&gt;grund för de kompetensbevis som omfattas av direktivens principer om&lt;br&gt;ömsesidigt erkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika detaljeringsgrad anges också i de olika direktiven vilka kunska-&lt;br&gt;per utbildningen skall leda fram till och - i vissa fall - vilka yrkesupp-&lt;br&gt;gifter en yrkesutövare, som erkänns med stöd av direktiven, får utföra&lt;br&gt;(farmaceuter, barnmorskor och tandläkare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa direktiv finns angivna alternativa utbildningar som leder fram&lt;br&gt;till kompetensbevis som skall kunna ligga till grund för ömsesidigt er-&lt;br&gt;kännande (t.ex. barnmorskor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven är endast tillämpliga på medborgare i ett medlemsland med&lt;br&gt;kompetensbevis från någon av de institutioner i medlemsländerna som&lt;br&gt;finns uppräknade i respektive direktiv. Här kan dock nämnas att länder-&lt;br&gt;na rekommenderats att acceptera kompetensbevis som läkare och veteri-&lt;br&gt;när från ett tredje land för medborgare i Luxemburg med hänsyn till att&lt;br&gt;det landet saknar egen utbildning. Motsvarande rekommendation ingår i&lt;br&gt;EES-avtalet vad avser medborgare i Island för några yrkesutbildningar&lt;br&gt;som inte förekommer i det landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De enskilda medlemsländerna har möjlighet att dessutom erkänna såväl&lt;br&gt;medborgare från medlemsstater med utbildning från ett tredje land som&lt;br&gt;medborgare från tredje land med kompetensbevis som grundar sig på en&lt;br&gt;utbildning i ett sådant land. Ett sådant erkännande är endast bindande&lt;br&gt;för det egna landet. Av uttalanden helt nyligen från EG-kommissionen&lt;br&gt;framgår dock att denna rätt anses vara begränsad till personer som upp-&lt;br&gt;fyller direktivens minimikrav på ifrågavarande utbildning (Ninth annual&lt;br&gt;report on commission monitoring of the application of community law&lt;br&gt;1991).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven innehåller övergångsbestämmelser som gör det möjligt för&lt;br&gt;yrkesutövare, vars utbildning inte uppfyller direktivens minimikrav, att&lt;br&gt;efter - som regel - tre års yrkesverksamhet under en femårsperiod om-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattas av reglerna om ömsesidigt erkännande. Övergångsreglerna gäller&lt;br&gt;endast yrkesutövare som påböljat utbildningen innan direktiven trätt i&lt;br&gt;kraft. Övergångsreglerna har kompletterats vid flera tillfällen, senast i&lt;br&gt;samband med Tysklands enande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet gäller övergångsreglerna för medborgare i EFTA-&lt;br&gt;statema sådana utbildningar som påböljats före avtalets ikraftträdande&lt;br&gt;och som avslutats efter denna tidpunkt. I syfte att underlätta för yrkes-&lt;br&gt;utövare inom de grupper som omfattas av direktiven att etablera sig&lt;br&gt;respektive tillfälligt tillhandahålla tjänster i ett annat medlemsland har i&lt;br&gt;direktiven tagits in förhållandevis detaljerade bestämmelser om vad som&lt;br&gt;gäller i dessa situationer. Dessa bestämmelser är uppdelade i tre grup-&lt;br&gt;per,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den första avser endast etableringssituationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den andra reglerar vad som gäller vid tillfälligt tillhandahållande av&lt;br&gt;tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den tredje gruppen innehåller bestämmelser som är gemensamma för&lt;br&gt;de båda situationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som tar sikte på etableringssituationer omfattar även den&lt;br&gt;som avser att arbeta som anställd i ett annat EES-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som regleras under dessa avsnitt i direktiven är t.ex. vad som&lt;br&gt;gäller när ett medlemsland innan ett godkännande ställer krav på bevis&lt;br&gt;om god vandel och att yrkesutövaren avlägger ed eller högtidlig förkla-&lt;br&gt;ring samt på bevis om frihet från disciplinära åtgärder m.m. från hem-&lt;br&gt;landet eller det senaste hemvistlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven reglerar vidare rätten till användning av akademisk titel,&lt;br&gt;rätten att få information om medicinallagstiftning (motsv.) i det motta-&lt;br&gt;gande landet och möjligheten att inhämta nödvändiga kunskaper i det&lt;br&gt;mottagande landets språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven har det mottagande landet inte rätt att kräva kunska-&lt;br&gt;per i landets språk och i medicinal författningar som villkor för erkän-&lt;br&gt;nande av ett kompetensbevis som uppfyller direktivens krav. Detta har&lt;br&gt;sin grund i EG-rättens förbud att diskriminera någon på grund av natio-&lt;br&gt;nalitet. För de olika berörda vårdyrkena finns i stället bestämmelser i&lt;br&gt;direktiven som ålägger de behöriga myndigheterna att - om det är nöd-&lt;br&gt;vändigt - anvisa den som söker godkännande i ett annat medlemsland&lt;br&gt;möjlighet att - i hans eget eller hans patienters intresse - skaffa tillräck-&lt;br&gt;lig kunskap i landets språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt praxis inom EG anses tillräckliga språkkunskaper vara något&lt;br&gt;som ligger i den enskilde yrkeutövarens yrkesansvar, särskilt för verk-&lt;br&gt;samhet inom vårdsektorn. Om det visar sig att en yrkesutövare har gjort&lt;br&gt;sig skyldig till fel eller försummelser i yrkesutövningen beroende på&lt;br&gt;bristande språkkunskaper eller kunskaper i landets lagstiftning kan han&lt;br&gt;bli föremål för disciplinära åtgärder eller i allvarliga fall få sin legitima-&lt;br&gt;tion återkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att dessa grundläggande principer f.n. är under över-&lt;br&gt;syn inom EG när det gäller läkare. För dagen är dock rättsläget sådant&lt;br&gt;att ett formellt krav på språk eller lagstiftningskunskap inte får ställas&lt;br&gt;som villkor för ett godkännande enligt direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett tillfälligt tillhandahållande av tjänster gäller särskilda regler om&lt;br&gt;undantag från kravet på legitimation i värdlandet men med andra krav&lt;br&gt;på registrering eller anmälan inom vissa tidsfrister om avsikten är att&lt;br&gt;tillhandahålla tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en avslutande kommentar till denna redovisning vill jag erinra om&lt;br&gt;att rättsläget inom EG som en konsekvens av rättsfallen Heylens (Fall&lt;br&gt;22/86) och Vlassopoulou (Fall C-340/89) är sådant att medlemsländer-&lt;br&gt;na - också for utbildningar för yrken som inte omfattas av några direk-&lt;br&gt;tiv - är skyldiga att beakta de kvalifikationer en medborgare från ett&lt;br&gt;annat medlemsland skaffat sig i annat EG-land. En förutsättning är gi-&lt;br&gt;vetvis att det rör sig om samma yrke i båda länderna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.3 Direktiv om utbildning för allmänpraktiserande läkare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I syfte att förbättra utbildning och ställning för allmänpraktiserande&lt;br&gt;läkare har EG-ländema fr.o.m. den 1 januari 1991 ålagts att införa en&lt;br&gt;särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna utbildning, som förutsätter en sexårig utbildning enligt minimi-&lt;br&gt;kraven i direktiven 75/362 - 363/EEG, skall omfatta minst två års studi-&lt;br&gt;er på heltid och genomföras under tillsyn av behöriga myndigheter eller&lt;br&gt;motsvarande organ. Den skall snarare ha en praktisk än en teoretisk&lt;br&gt;inriktning. Sex månader av den praktiska utbildningen skall genomföras&lt;br&gt;vid sjukhus och sex månader hos godkänd allmänpraktiserande läkare&lt;br&gt;eller vid vårdinrättning inom primärvården. Läkaren under utbildning&lt;br&gt;skall ta del i arbetsuppgifter och ansvar som åligger de personer som&lt;br&gt;han arbetar med. Utbildning på deltid får förekomma om vissa garantier&lt;br&gt;är uppfyllda om kvaliteten på utbildningen. Läkare med fullgjord specia-&lt;br&gt;listutbildning omfattas givetvis inte av direktivens krav. Enligt EES-&lt;br&gt;avtalet skall sådan utbildning för allmänpraktiserande läkare vara införd&lt;br&gt;i EES-ländema när avtalet träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. den 1 januari 1995 är ett bevis för allmänpraktiserande läkare&lt;br&gt;enligt direktivens krav en förutsättning för att få utöva verksamhet inom&lt;br&gt;ramen för socialförsäkringen i de avtalsslutande länderna. Personer som&lt;br&gt;vid den tidpunkten genomgår den aktuella utbildningen får undantas från&lt;br&gt;kravet. Läkare som den 1 januari 1995 har en utbildning som uppfyller&lt;br&gt;minimikraven i direktiv 75/362 och som är etablerade i ett land undantas&lt;br&gt;också från direktivets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även enligt EES-avtalet gäller att genomgången utbildning för all-&lt;br&gt;mänpraktiserande läkare fr.o.m. den 1 januari 1995 är en förutsättning&lt;br&gt;för att få vara ansluten till ländernas socialförsäkringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa EFTA-länder har, som framgår av EES-avtalet, begärt och fått&lt;br&gt;anstånd med att genomföra villkoren i detta direktiv. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.4 Det s.k. generella direktivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inom flertalet EG-länder förekommer en omfattande reglering av yrken&lt;br&gt;som inte omfattas av reglering i särskilda direktiv. För att säkerställa en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fri rörlighet även för verksamma inom sådana yrken har EG antagit ett&lt;br&gt;direktiv om en generell ordning för erkännande av examensbevis över&lt;br&gt;behörighetsgivande utbildning som omfattar minst tre års studier (direk-&lt;br&gt;tiv 89/48/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet är tillämpligt på personer som är medborgare i en med-&lt;br&gt;lemsstat och som vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat,&lt;br&gt;antingen som självständig yrkesutövare eller som anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom direktivet undanröjs hinder för den fria rörligheten också för&lt;br&gt;ytterligare några yrkesgrupper tillhörande hälso- och sjukvårdspersona-&lt;br&gt;len. Inledningsvis berörs i Sverige följande yrkesgrupper: logopeder,&lt;br&gt;psykologer och psykoterapeuter. Yrkesgruppen kiropraktorer kan också&lt;br&gt;komma att omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den konstruktion direktivet fått kan också yrkesutövare med en&lt;br&gt;högre utbildning som inte är rättsligt reglerad i ett land få rätt att utöva&lt;br&gt;yrket i ett annat land där yrket omfattas av en nationell reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom varken den högre utbildningen eller regleringen av yrkeslivet&lt;br&gt;är organiserat på samma sätt i medlemsländerna inleds direktivet med&lt;br&gt;definitioner av vissa centrala begrepp som senare återkommer i direkti-&lt;br&gt;vet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett centralt begrepp är examensbevis som definieras som vaije exa-&lt;br&gt;mensbevis, intyg eller annat bevis om formella kvalifikationer som har&lt;br&gt;utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat i enlighet med lan-&lt;br&gt;dets lagar och andra författningar och som bygger på att innehavaren&lt;br&gt;med godkänt resultat avslutat en postgymnasial utbildning om minst tre&lt;br&gt;år. Utbildningen skall vidare ha ägt rum i en medlemsstat. En person&lt;br&gt;som har sitt utbildningsbevis från ett tredje land och därefter har fått&lt;br&gt;yrkeserfarenheten godkänd i det land där han är medborgare skall dess-&lt;br&gt;utom visa att han har tre års yrkeserfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med reglerad yrkesverksamhet menas sådan verksamhet där innehav&lt;br&gt;av ett examensbevis direkt eller indirekt är ett villkor för att utöva denna&lt;br&gt;verksamhet i en medlemsstat på grund av lagar eller andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 får den behöriga myndigheten i ett land, där det krävs&lt;br&gt;ett examensbevis för att utöva ett reglerat yrke, inte vägra ett annat&lt;br&gt;medlemslands medborgare tillstånd att utöva yrket under hänvisning till&lt;br&gt;otillräckliga kvalifikationer, om den sökande innehar ett examensbevis&lt;br&gt;som krävs i en annan medlemsstat för att utöva yrket i fråga och detta&lt;br&gt;examensbevis har erhållits i en medlemsstat. Om yrket inte är reglerat i&lt;br&gt;det land personen kommer ifrån, får värdlandet kräva att den sökande&lt;br&gt;utövat yrket i fråga på heltid under två år under den senaste tio-årsperio-&lt;br&gt;den i en medlemsstat som inte reglerar yrket. En förutsättning är att den&lt;br&gt;sökande har ett intyg som visar att han med godkänt resultat har slutfört&lt;br&gt;en postgymnasial utbildning om minst tre år som har förberett honom&lt;br&gt;för utövande av yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 reglerar de fall då den utbildning som den sökande åberopar&lt;br&gt;är minst ett år kortare än den som krävs i värdlandet. I dessa fall får&lt;br&gt;värdlandet kräva av den sökande att han framlägger bevis om yrkeserfa-&lt;br&gt;renhet som emellertid inte får vara mer än dubbelt så lång som den&lt;br&gt;utbildning eller praktik som fattas. Vid tillämpningen av dessa bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melser måste hänsyn tas till den yrkeserfarenhet som dessutom krävs om&lt;br&gt;yrket i hemlandet inte är reglerat enligt artikel 3. Den sammanlagda&lt;br&gt;yrkeserfarenheten som kan krävas får inte överstiga fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare behandlar artikel 4 de fall då de ämnen som omfattas av den&lt;br&gt;utbildning som den sökande åberopar väsentligen skiljer sig från dem&lt;br&gt;som omfattas av de examensbevis som krävs i värdlandet samt de fall då&lt;br&gt;det reglerade yrket inbegriper en eller flera yrkesaktiviteter som inte&lt;br&gt;ingår i det reglerade yrket i den sökandes ursprungsland och denna&lt;br&gt;skillnad motsvarar en särskild utbildning med ämnen som väsentligen&lt;br&gt;skiljer sig från dem som upptas i det examensbevis som den sökande&lt;br&gt;åberopar. I dessa fall får värdlandet kräva att den sökande slutför en&lt;br&gt;prövotid som inte överstiger tre år eller genomgår ett lämplighetsprov.&lt;br&gt;Den sökande har själv rätten att välja mellan prövotid och&lt;br&gt;lämplighetsprov. För yrken som kräver en exakt kunskap om landets&lt;br&gt;lagstiftning får värdlandet besluta om prövotid eller lämplighetsprov.&lt;br&gt;Med lämplighetsprov avses enligt artikel 1 g ett prov som endast gäller&lt;br&gt;den sökandes yrkeskunnighet. Provet måste ta hänsyn till att den sökan-&lt;br&gt;de är en kvalificerad yrkesman i sitt ursprungsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av EES-avtalet gäller övergångsbestämmelser för vissa&lt;br&gt;EFTA-länder, dock inte Sverige, vid genomförandet av bestämmelserna&lt;br&gt;i detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3. EES-reglernas införlivande med svensk rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: EES-reglema införlivas med svensk rätt genom&lt;br&gt;transformering. Ändringar införs i lagen (1984:542) om behörig-&lt;br&gt;het att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. (behörighets-&lt;br&gt;lagen), lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdsperso-&lt;br&gt;nalen m.fl. (tillsynslagen), lagen (1960:409) om förbud i vissa fall&lt;br&gt;mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (kvacksalveri-&lt;br&gt;lagen) och lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Domstolsverket framför synpunkter på hur trans-&lt;br&gt;formeringstekniken skall användas. I övrigt tillstyrks förslaget eller&lt;br&gt;lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I syfte att uppfylla de åtaganden som följer&lt;br&gt;av en närmare svensk anknytning till EG bör reglerna i EG-direktiven&lt;br&gt;om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis och om harmonisering av&lt;br&gt;författningar som rör yrkesutövningen inom hälso- och sjukvården m.m.&lt;br&gt;samt direktivet om en generell ordning för erkännande av examensbevis&lt;br&gt;över behörighetsgivande utbildning som omfattar minst tre års studier&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett direktiv är inom EG bindande för medlemsländerna på det sättet att&lt;br&gt;dessa är skyldiga att anpassa sin lagstiftning efter direktivet. Hur detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare skall gå till överlämnas emellertid åt medlemsländerna att själva&lt;br&gt;avgöra. Enligt EES-avtalet får länderna välja formen för införlivande av&lt;br&gt;direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda biträder jag det i promemorian framförda&lt;br&gt;förslaget att reglerna i direktiven bör införlivas med svensk rätt genom&lt;br&gt;att behörighetslagen, tillsynslagen, kvacksalverilagen samt lagen om&lt;br&gt;behörighet att utöva veterinäryrket m.m. ändras så att dessas regler&lt;br&gt;kommer att uppfylla direktivens krav. Härutöver kommer omfattande&lt;br&gt;förordningsändringar att behöva göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Ändringar i behörighetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I behörighetslagen omarbetas gällande bemyndi-&lt;br&gt;ganden att meddela föreskrifter om kompetensbevis och behörig-&lt;br&gt;het att utöva yrke för personer med utländsk utbildning. Vidare&lt;br&gt;införs i lagen en ny bestämmelse om kompetens för allmänprakti-&lt;br&gt;serande läkare (Europaläkare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsuppgifterna på detta område fullgörs, liksom tidig-&lt;br&gt;are, av Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt. I promemorian&lt;br&gt;föreslås dock något annorlunda utformade bemyndiganden och den kom-&lt;br&gt;pletterande benämningen EURO-läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den lagtekniska lösningen vad avser bemyndigan-&lt;br&gt;det till regeringen och införandet av ett nytt kompetensbevis har lämnats&lt;br&gt;utan erinran av remissinstanserna. Kammarrätten i Stockholm ifrågasät-&lt;br&gt;ter behovet av att jämsides med beteckningen allmänpraktiserande läkare&lt;br&gt;ha benämningen EURO-läkare. Sveriges läkarförbund och Odonto-&lt;br&gt;logiska fakulteten vid Uppsala universitet är positiva till att ge Socialsty-&lt;br&gt;relsen ett samlat formellt ansvar för alla grupper av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonal, när det gäller de myndighetsfunktioner som kommer att&lt;br&gt;krävas. Läkemedelsverket anser att apotekspersonalen bör stå under&lt;br&gt;Läkemedelsverkets tillsyn och därmed att behörighetsfrågor rörande&lt;br&gt;apotekspersonal handhas av verket. Sveriges farmacevtförbund anser det&lt;br&gt;rimligt att den myndighet som har verksamhetstillsynen också har indi-&lt;br&gt;vidtillsynen och den behörighetsgivande funktionen. Apotekarsocieteten&lt;br&gt;framhåller att Läkemedelsverket är den myndighet som utfärdar bevis&lt;br&gt;om svensk behörighet som apotekare för medborgare från länder utanför&lt;br&gt;EES-området. Det synes lämpligt att samma myndighet utfärdar bevisen&lt;br&gt;oavsett hemland. Läkemedelsverket bör därför bli den myndighet som&lt;br&gt;utfärdar behörighetsbevisen även för EES-medborgare. Apoteksbolaget&lt;br&gt;anser att det är viktigt att den myndighet som prövar behörigheten be-&lt;br&gt;sitter tillräcklig kompetens. Det är också väsentligt att behörigheten för&lt;br&gt;farmacevter från länder inom EG och från andra länder prövas av sam-&lt;br&gt;ma myndighet. Farmacevtiska fakulteten vid Uppsala universitet påpekar&lt;br&gt;att promemorian innehåller vissa oklarheter vad beträffar beslutande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet i samband med t.ex. kompetensprövning av farmacevtiska Prop. 1992/93:83&lt;br&gt;examina. Det är viktigt att det klart framgår till vilken instans de som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill ha sin kompetens prövad skall vända sig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Införlivande av EG-direktiven rörande läkare, tandläkare, sjuk-&lt;br&gt;sköterskor, barnmorskor och apotekare m.fl. i behörighetslagstift-&lt;br&gt;ningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att genomföra de nödvändiga inarbetningama i svensk behörighets-&lt;br&gt;lagstiftning med anledning av EES-avtalet behövs enligt min mening&lt;br&gt;bemyndiganden härom för regeringen. Det finns i behörighetslagen&lt;br&gt;redan sådana bemyndiganden som dock bör ändras i mindre omfattning.&lt;br&gt;Det behövs därför inte några särskilda bemyndiganden avseende per-&lt;br&gt;sonal som omfattas av EES-avtalet på det sätt som föreslås i prome-&lt;br&gt;morian. Så snart riksdagens beslut föreligger kommer jag att lägga fram&lt;br&gt;förslag till de ändringar som behövs i behörighetsförordningen. Där-&lt;br&gt;utöver kommer det att krävas att närmare föreskrifter utfärdas på myn-&lt;br&gt;dighetsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den lämnade redogörelsen för de här aktuella EG-&lt;br&gt;direktiven är utgångspunkten att samtliga länders reglerade utbildningar&lt;br&gt;uppfyller de minimikrav som anges och som är förutsättning för ett&lt;br&gt;ömsesidigt godkännande av ländernas kompetensbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sverige har i de förhandlingar som föregått EES-avtalet viss har-&lt;br&gt;monisering av de nationella utbildningsvillkoren aktualiserats till följd av&lt;br&gt;dessa minimikrav. Således har utbildningen till apotekare redan förlängts&lt;br&gt;både vad avser teori och praktik. Beslut har också fattats om en förläng-&lt;br&gt;ning av utbildningarna till sjuksköterska och barnmorska så att dessa&lt;br&gt;kommer att överenstämma med direktivens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här sammanhanget vill jag också nämna att besluten att förlänga&lt;br&gt;utbildningarna till sjukgymnast och arbetsterapeut till tre år innebär att&lt;br&gt;svenska yrkesutövare kommer att kunna utnyttja möjligheterna till fri&lt;br&gt;rörlighet som EES-avtalet ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de aktuella direktiven och i bilaga till EES-avtalet finns de utbild-&lt;br&gt;ningar förtecknade som uppfyller minimikraven och som ger rätt till&lt;br&gt;godkännande i övriga EES-länder. Med stöd av övergångsbestämmelser&lt;br&gt;har yrkesutövare med annan äldre utbildning rätt till godkännande efter&lt;br&gt;viss tids praktisk verksamhet inom yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår behörighetslagstiftning bör följaktligen kompletteras med föreskrif-&lt;br&gt;ter som ger medborgare från annat EES-land med kompetensbevis/prak-&lt;br&gt;tik från ett sådant land rätt till legitimation för yrket (motsvarande) i vårt&lt;br&gt;land. Som framgått av den lämnade redogörelsen gäller direktiv och&lt;br&gt;avtal endast EES-medborgare med utbildning från EES-land, även om en&lt;br&gt;utvidgning lär övervägas inom EG. Det står vatje enskilt medlemsland&lt;br&gt;fritt att godkänna yrkesutövare med utbildning från land utanför EES.&lt;br&gt;Av de uttalanden från kommissionen som redovisats tidigare under av-&lt;br&gt;snitt 2.2.2 torde länderna även i den situationen vara bundna av de be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutade minimikraven. En sådan princip lär inte vålla några problem i&lt;br&gt;Sverige. Någon särskild bestämmelse om detta behöver därför enligt min&lt;br&gt;bedömning inte införas i den nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För EES-länder som inte har utbildning i det egna landet har intagits&lt;br&gt;ett undantag från förbudet mot utbildning i ”tredje land&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av redogörelsen för EES-avtalet under avsnitt 2.2.1 får&lt;br&gt;diskriminering på grund av nationalitet inte förekomma när det gäller&lt;br&gt;rätt till anställning. Undantag görs för vissa offentliga tjänster samt för&lt;br&gt;allmän ordning och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande förbud mot diskriminering på grund av nationalitet samt&lt;br&gt;dessutom på grund av hemvist gäller i fråga om etableringsfriheten.&lt;br&gt;Undantag från etableringsfrihet får göras vid myndighetsutövning&lt;br&gt;samt med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den praxis som utvecklats inom EG har anställningar inom den&lt;br&gt;offentliga hälso- och sjukvården inte omfattats av undantaget. Vägled-&lt;br&gt;ande torde Rådets uttalande 1976 vara i fråga om möjligheten att få&lt;br&gt;anställning som sjukhusläkare. Enligt detta borde undantag endast göras&lt;br&gt;för verksamhet som innebär administriva uppgifter på hög nivå eller&lt;br&gt;verksamhet som är förknippad med myndighetsutövning, även om den&lt;br&gt;sker sporadiskt. Myndighetsutövning inom sjukvården i Sverige sker&lt;br&gt;främst vid tillämpning av bestämmelser om tvångsvård. Några skäl att&lt;br&gt;införa undantag på grund av nationalitet vad avser rätt att få anställning&lt;br&gt;eller rätt att etablera sig inom hälso-och sjukvårdssektorn anser jag inte&lt;br&gt;föreligger för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de aktuella direktiven har ett mottagande land inte rätt att kräva&lt;br&gt;kunskaper i landets språk eller i den nationella lagstiftningen på områ-&lt;br&gt;det. För de berörda yrkena finns i stället bestämmelser i direktiven som&lt;br&gt;ålägger de behöriga myndigheterna att anvisa den som söker godkännan-&lt;br&gt;de möjlighet att i eget och patienternas intresse skaffa tillräckliga kun-&lt;br&gt;skaper i det nya landets språk. Jag avser att föreslå att en bestämmelse&lt;br&gt;av den innebörden tas in i behörighetsförordningen. Jag anser det vara&lt;br&gt;en självklarhet att den som är verksam med vård av patienter också kan&lt;br&gt;kommunicera med sina patienter och jag delar den uppfattning om den&lt;br&gt;enskildes yrkesansvar som kommit till uttryck i EG:s praxis på området.&lt;br&gt;Jag utgår från att frågan om språkkunskaper löses praktiskt i vaije en-&lt;br&gt;skilt fall även om kunskap i landets språk inte får utgöra ett formellt&lt;br&gt;villkor för legitimation för yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den tidigare redogörelsen diskuteras uppenbarligen&lt;br&gt;frågan om språk och kunskaper i lagstiftning inom vårdsektorn på nytt&lt;br&gt;inom EG. När EES-avtalet trätt i kraft bör det därför finnas möjligheter&lt;br&gt;för EFTA-ländema att lägga fram synpunkter på framtida reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I patientjoumallagen finns krav på att journaler skall skrivas på sven-&lt;br&gt;ska språket. Vissa undantag härifrån har med stöd av ett bemyndigande&lt;br&gt;enligt 14 § patientjournallagen föreskrivits av Socialstyrelsen. Språkbe-&lt;br&gt;stämmelsen har till syfte att garantera säkerheten i vården. Det måste&lt;br&gt;t.ex. vara möjligt för andra vårdgivare att i en akut situation utan dröjs-&lt;br&gt;mål kunna ta del av en journal. Vidare måste enligt min mening tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten och andra myndigheter ha garantier för att patientjournaler&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är skrivna på svenska eller annat besläktat nordiskt språk. Patientjour-&lt;br&gt;nallagens principiella språkkrav bör alltså finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda direktiven för vissa vårdyrken innehåller möjligheter att&lt;br&gt;utan legitimation tillfälligt tillhandahålla tjänster i ett annat medlems-&lt;br&gt;land. Direktiven innehåller krav på registrering och anmälan inom vissa&lt;br&gt;frister och bestämmelser om hur staterna skall underrätta varandra vid&lt;br&gt;inskränkningar i behörigheten att utöva yrke i hemlandet. Dessa bestäm-&lt;br&gt;melser bör också införlivas i de svenska författningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan nämnts kommer 1989 års direktiv om en generell ordning&lt;br&gt;för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande utbildning som&lt;br&gt;omfattar minst tre års studier (det generella direktivet) att bli tillämpligt&lt;br&gt;för vissa yrken inom hälso- och sjukvården som är rättsligt reglerade.&lt;br&gt;Från svensk sida har hittills logopeder, psykologer, psykoterapeuter och&lt;br&gt;kiropraktorer anmälts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets innehåll finns redovisat under avsnitt 2.2.4 till vilket jag&lt;br&gt;hänvisar. De allmänna principer i EES-avtalet som redovisats ovan gäl-&lt;br&gt;ler i huvudsak även för de yrkesgrupper som kommer att omfattas av&lt;br&gt;det generella direktivet. För de redan anmälda yrkesgrupperna bör be-&lt;br&gt;stämmelser tas in i behörighetslagstiftningen om vad som krävs för att&lt;br&gt;få legitimation för yrket. Som redan nämnts bör sjukgymnaster, vars&lt;br&gt;behörighet till yrket regleras även i Sverige, och arbetsterapeuter kunna&lt;br&gt;omfattas av direktivets bestämmelser när utbildningarna har förlängts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG pågår fortfarande diskussioner om hur det generella direktiv-&lt;br&gt;et skall tillämpas. I de diskussionerna deltar företrädare för EFTA-län-&lt;br&gt;dema. Olösta frågor är bl.a. hur direktivets bestämmelser om prov- och&lt;br&gt;praktiktjänstgöring skall genomföras. Mot den bakgrunden går jag här&lt;br&gt;inte närmare in i direktivets detaljer på dessa och andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 121 i EES-avtalet skall avtalets bestämmelser inte hindra&lt;br&gt;samarbete inom ramen för bl.a. det nordiska samarbetet, såvida detta&lt;br&gt;inte hindrar att &amp;quot;avtalet fungerar tillfredsställande&amp;quot;. Bestämmelser som&lt;br&gt;har sin grund i nordiska avtal och som inte står i strid med motsvarande&lt;br&gt;regler i EES-avtalet kan således få tillämpas även i fortsättningen. För&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen regleras den fria rörligheten inom Nord-&lt;br&gt;en av en överenskommelse från 1981 som omfattar 18 olika yrkesgrupp-&lt;br&gt;er. För närvarande genomförs en översyn i nordisk regi av denna över-&lt;br&gt;enskommelse. Vad som behöver analyseras är bl.a. i vilken utsträckning&lt;br&gt;den nordiska regleringen blir obehövlig på grund av EES-avtalet och&lt;br&gt;vilka regler som står i strid med avtalets bestämmelser. Översynen be-&lt;br&gt;räknas vara avslutad före utgången av detta år och ändringar till följd av&lt;br&gt;översynen bör kunna göras några månader efter det att avtalet trätt i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kompetensbevis för allmänpraktiserande läkare (Europaläkare)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den redogörelse jag lämnat, har Sverige genom EES-&lt;br&gt;avtalet förpliktat sig dels att vid avtalets ikraftträdande införa regler om&lt;br&gt;en särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare, dels att sådan&lt;br&gt;utbildning skall utgöra förutsättning för att fr.o.m. den 1 januari 1995&lt;br&gt;vara ansluten till landets socialförsäkringssystem. Det är mot denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakgrund som jag föreslår att bestämmelsen om ett nytt kompetensbevis&lt;br&gt;som allmänpraktiserande läkare nu tas in i behörighetslagen. Bestämmel-&lt;br&gt;ser om kraven för att få kompetens som allmänpraktiserande läkare&lt;br&gt;kommer att införas i behörighetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som dagens grund- och vidareutbildning för läkare är utformad i vårt&lt;br&gt;land saknar ett införande av det nya kompetensbeviset praktisk betydelse&lt;br&gt;för att garantera kvaliteten på de läkare som utbildas i landet. Det stora&lt;br&gt;flertalet läkare i Sverige skaffar sig specialistkompetens inom något&lt;br&gt;verksamhetsområde. Motsvarande torde gälla för de övriga nordiska&lt;br&gt;länderna. Mitt förslag får därför ses som i huvudsak ett fullgörande av&lt;br&gt;de förpliktelser som följer av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svenskutbildade läkare som ännu inte har specialistkompetens och&lt;br&gt;som önskar arbeta i annat EES-land kommer beviset som allmänprakti-&lt;br&gt;serande läkare självfallet att vara av betydelse fr.o.m. 1995 då innehav&lt;br&gt;av kompetensbeviset utgör en förutsättning för att få vara ansluten till&lt;br&gt;EES-ländemas socialförsäkringssystem. Jag avser att återkomma med&lt;br&gt;förslag om hur denna del av direktivet skall införlivas i den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen sedan bl.a. den utredning som ser över läkarvårdstaxan&lt;br&gt;avslutat sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ingressen till direktivet om särskild utbildning för allmänpraktiser-&lt;br&gt;ande läkare framgår att det saknar betydelse om utbildningen fullgörs&lt;br&gt;som en del av den nationella medicinska grundutbildningen eller separat.&lt;br&gt;Det är därför möjligt att utnyttja de 15 månader av allmäntjänstgöringen&lt;br&gt;som inte behövs för att uppfylla direktivens minimikrav för grundutbild-&lt;br&gt;ningen (6 år).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullgjord allmäntjänstgöring följd av ytterligare 9 månaders praktisk&lt;br&gt;tjänstgöring vid sjukhus eller vårdcentral, förslagsvis inom ramen för en&lt;br&gt;specialiseringstjänstgöring, bör därför enligt min mening kunna ge rätt&lt;br&gt;till ett kompetensbevis som allmänpraktiserande läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt avtalet skall vaije land lämna uppgift om landets benämning av&lt;br&gt;den allmänpraktiserande läkaren samt om utbildningens innehåll. Den&lt;br&gt;benämning som används i promemorian är kompetens som allmänprak-&lt;br&gt;tiserande läkare/EURO-läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm anser att benämningen EURO-läkare är&lt;br&gt;onödig. Jag har dock förståelse för promemorians förslag att införa en&lt;br&gt;alternativ benämning till allmänpraktiserande läkare. Skälet till det är&lt;br&gt;framförallt risken att allmänpraktiserande läkare förväxlas med läkare&lt;br&gt;med specialistkompetens i allmänmedicin. Det förhållandet att utbild-&lt;br&gt;ningen till allmänpraktiserande läkare saknar praktisk betydelse för sven-&lt;br&gt;ska förhållanden gör att jag i likhet med promemorian förordar att i&lt;br&gt;lagtexten införs ett kompletterande begrepp. Jag föreslår dock begreppet&lt;br&gt;Europaläkare som en sådan komplettering. Ett skydd för benämningen&lt;br&gt;motsvarande det som gäller för specialistkompetenta läkare bör också&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Socialstyrelsens uppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Direktiven ålägger länderna att inom viss tid anmäla vilken myndighet&lt;br&gt;inom landet som skall fullgöra de uppgifter som anges i direktiven i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om bl.a. lämnande/mottagande av uppgifter, om utredning, om&lt;br&gt;auktorisering, om skrivande av intyg och om inrättande av informations-&lt;br&gt;kontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sveriges del ligger det nära till hands att lägga dessa myndighet-&lt;br&gt;suppgifter, vad avser all hälso- och sjukvårdspersonal, på Socialstyrel-&lt;br&gt;sen. Styrelsens regionala tillsynsenhet i Stockholm har idag ansvaret för&lt;br&gt;ärenden om behörighet för såväl inhemsk som utländsk hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian bedöms ett samlat formellt ansvar i Socialstyrelsen för&lt;br&gt;alla grupper inom hälso- och sjukvårdspersonalen vara den mest ratio-&lt;br&gt;nella lösningen. Jag delar denna bedömning. De uppgifter som rör de-&lt;br&gt;taljtillämpningen av det generella direktivet kommer också att åvila&lt;br&gt;Socialstyrelsen vad avser hälso- och sjukvårdspersonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har väckt tanken att Läkemedelsverket skulle&lt;br&gt;ges ansvaret för de uppräknade myndighetsfunktionerna vad avser apo-&lt;br&gt;tekspersonal. Enligt gällande lagstiftning prövar emellertid Socialstyrel-&lt;br&gt;sen frågor om behörighet även för den som inte har apotekar- eller re-&lt;br&gt;ceptarieexamen (7 § behörighetslagen). På det underlag som finns för&lt;br&gt;närvarande är jag inte beredd att föreslå en ändring i detta hänseende.&lt;br&gt;Inte minst måste behörighetsprövningarnas nära samband med tillsynen&lt;br&gt;över personalen i deras yrkesutövning beaktas. Dessa frågor kommer att&lt;br&gt;tas upp till förnyade överväganden i samband med beredningen av Till-&lt;br&gt;synsutredningens huvudbetänkande (SOU 1991:63) Tillsynen över hälso-&lt;br&gt;och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för de myndighetsuppgifter som gäller behörighet, kompe-&lt;br&gt;tensbevis m.m. vad avser farmacevter bör alltså ligga kvar på Socialsty-&lt;br&gt;relsen och inkludera de uppgifter som följer av EES-avtalet. Självfallet&lt;br&gt;bör liksom hittills Läkemedelsverkets stora kompetens på området ut-&lt;br&gt;nyttjas genom ett nära samarbete mellan de båda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står givetvis Socialstyrelsen fritt att konsultera även annan sakkun-&lt;br&gt;skap när det gäller att bedöma utländska personers kompetens. Jag tän-&lt;br&gt;ker på den centrala instans som föreslås ligga under verket för högskole-&lt;br&gt;service. Jag vill dock betona att ansvaret skall ligga på Socialstyrelsen&lt;br&gt;både vad avser bedömningar och beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Tillsynslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Till hälso- och sjukvårdspersonal i tillsynslagens&lt;br&gt;mening hänförs personal som utan att ha legitimation för yrket i&lt;br&gt;Sverige med stöd av EES-avtalet tillfälligt tillhandahåller tjänster&lt;br&gt;här i landet. Detta sker genom en ändring i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 15 § i lagen om att legitimation som grundar&lt;br&gt;sig på auktorisation i ett annat nordiskt land skall återkallas när&lt;br&gt;den ursprungliga auktorisationen har dragits in, utvidgas till att i&lt;br&gt;stället avse auktorisationer i ett annat EES-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med mitt såvitt gäller ändring-&lt;br&gt;arna i 15 § tillsynslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utvidgningen av den personkrets som faller under be-&lt;br&gt;greppet hälso- och sjukvårdspersonal föreslås i promemorian att ändring-&lt;br&gt;en i stället beslutas av Socialstyrelsen med stöd av redan givet bemyn-&lt;br&gt;digande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslagen i promemorian har i stort sett lämnats&lt;br&gt;utan erinran. HSAN anser dock att det av praktiska skäl är lämpligare&lt;br&gt;att utvidga personkretsen i 1 § tillsynslagen genom ändring i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag delar den åsikt som framförts i prome-&lt;br&gt;morian och som tillstyrks av Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;ansvarsnämnd (HSAN) att personkretsen i 1 § tillsynslagen bör utvidgas&lt;br&gt;till att omfatta även dem som utan att ha legitimation i Sverige tillfälligt&lt;br&gt;tillhandahåller tjänster här i landet. Jag anser - i likhet med HSAN - att&lt;br&gt;ändringen bör komma till utttryck i lagen genom en ändring i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SHSTF anser att begreppet tillfälligt tillhandahållande av tjänster be-&lt;br&gt;höver en närmare definition framförallt vad avser den tidsfrist under&lt;br&gt;vilken ett tillfälligt tillhandahållande av tjänster kan accepteras. Någon&lt;br&gt;sådan precisering av den tid som avses torde inte vara möjlig att göra.&lt;br&gt;Eftersom förutsättningen för att tillfälligt tillhandahålla tjänster är att&lt;br&gt;yrkesutövaren är etablerad i annat land ligger det, enligt min mening, i&lt;br&gt;sakens natur att fråga är om kortare vistelser t.ex. för att behandla en&lt;br&gt;viss patient.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av den nordiska överenskommelsen som reglerar den fria&lt;br&gt;rörligheten för hälso- och sjukvårdspersonalen finns idag bestämmelser&lt;br&gt;i 15 § i lagen om att en legitimation som grundar sig på auktorisation i&lt;br&gt;ett annat nordiskt land skall dras in om den ursprungliga auktorisationen&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser motsvarande de föreslagna ändringarna i tillsynslagen&lt;br&gt;finns redan för yrkesutövare från de nordiska länderna. Dessa bestäm-&lt;br&gt;melser utvidgas till att i stället gälla för auktoriserade yrkesutövare från&lt;br&gt;hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Kvacksalverilagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelserna i kvacksalverilagen om förbud för&lt;br&gt;utländska medborgare att utöva verksamhet enligt lagen upphävs.&lt;br&gt;Detsamma gäller förbudet i kvacksalverilagen att utöva verksam-&lt;br&gt;het under kringresande i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorians förslag, vad avser avskaffandet&lt;br&gt;av kravet på svenskt medborgarskap överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Altemativmedicinkommittén har utrett frågor&lt;br&gt;som rör den alternativa medicinens ställning i vårt samhälle. Kommittén&lt;br&gt;föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1989:60) att en ny lag om altemativ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medicinsk verksamhet m.m. skall ersätta kvacksalverilagen. Lagen före-&lt;br&gt;slås bli tillämplig på den som utövar altemativmedicinsk verksamhet och&lt;br&gt;som inte omfattas av lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonalen m.fl. Enligt förslaget finns inga krav på medborgar-&lt;br&gt;skap. Kommitténs förslag har remissbehandlats och har i den delen&lt;br&gt;lämnats utan erinran. Förslaget bereds fortfarande i regeringskansliet.&lt;br&gt;Med hänsyn till förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet i&lt;br&gt;EES-avtalet måste bestämmelsen om detta i kvacksalverilagen avskaffas&lt;br&gt;redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kvacksalverilagen finns också ett förbud mot att utöva verksamhet&lt;br&gt;enligt lagen under kringresande från ort till annan. Även detta förbud&lt;br&gt;framstår numera som föråldrat. Det bör därför upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Ändringar i lagen om behörighet att utöva&lt;br&gt;veterinäryrket m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.7.1 Behörighet för veterinärer med utbildning som omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I lagen bemyndigas regeringen eller, om regeringen&lt;br&gt;så bestämmer, Jordbruksverket att meddela föreskrifter om legiti-&lt;br&gt;mation och annan behörighet att utöva veterinäryrket för veteri-&lt;br&gt;närer med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges&lt;br&gt;åtaganden enligt internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot promemorians&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av EES-avtalet, bilaga VII, och tillämpliga&lt;br&gt;direktiv (78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 89/594/EEG och 90/658/EEG)&lt;br&gt;framgår vad som krävs för ömsesidigt erkännande av veterinärers yr-&lt;br&gt;kesbehörighet i EES-ländema. Till följd av avtalet får veterinärer med&lt;br&gt;erforderlig kompetens rätt att etablera sig här i landet. Dessa veterinärer&lt;br&gt;måste därför ges möjlighet att erhålla behörighet för yrket genom&lt;br&gt;legitimering. Bestämmelserna om legitimation i lagen om behörighet att&lt;br&gt;utöva vererinäryrket m.m. behöver av den anledningen kompletteras vad&lt;br&gt;gäller förutsättningarna för rätt till legitimation som veterinär. EES-&lt;br&gt;avtalet medför dessutom att veterinärer med nödvändig kompetens får&lt;br&gt;rätt att utan legitimation tillfälligt tillhandahålla tjänster här i landet. I&lt;br&gt;fråga om sådan verksamhet kan värdlandet ställa vissa krav på anmälan,&lt;br&gt;och föreskriva att denna skall innehålla uppgifter om utbildning och om&lt;br&gt;den verksamhet som bedrivs i det land där veterinären är etablerad samt&lt;br&gt;en beskrivning av den tillhandahållna tjänsten. I dag saknas möjlighet att&lt;br&gt;utöva veterinäryrket utan stöd av legitimation eller annat myndighetsbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slut. Behörighetslagen för veterinärer behöver därför kompletteras i&lt;br&gt;detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att den nödvändiga anpassningen till EES-avtalets be-&lt;br&gt;stämmelser vad beträffar veterinärerna genomförs genom att bemyndi-&lt;br&gt;ganden tas in i lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. Den&lt;br&gt;behövliga detaljregleringen kan därmed ske i förordnings- och myndig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att dela upp bemyndigandet så att legitimationsfrågan&lt;br&gt;regleras i anslutning till lagens övriga bestämmelser om legitimation&lt;br&gt;medan bemyndigandet i fråga om den nya kategorien veterinärer, som&lt;br&gt;tillfälligt tillhandahåller tjänster, tas in i en särskild paragraf. Bemyndi-&lt;br&gt;gandet att meddela föreskrifter om legitimation bör därför placeras i 2 §&lt;br&gt;där övriga bestämmelser om förutsättningarna för legitimation finns.&lt;br&gt;Bemyndigandet avseende föreskrifter om rätt för andra än legitimerade&lt;br&gt;veterinärer att utöva yrket bör införas som en ny paragraf, 7 a §. Sist-&lt;br&gt;nämnda veterinärkategori föranleder även ändringar i 1 § i vilken anges&lt;br&gt;vilka som är behöriga att utöva yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya föreskrifterna i anledning av EES-avtalet kommer inte att inne-&lt;br&gt;bära några förändringar vad gäller de särskilda behörighetsvillkor i form&lt;br&gt;av tjänstgöring och vidareutbildning som uppställs i den allmänna veteri-&lt;br&gt;närinstruktionen för vissa veterinärkategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hör till Jordbruksverkets uppgifter att meddela legitimation av&lt;br&gt;veterinärer. Verket är också tillsynsmyndighet för flertalet veterinärer.&lt;br&gt;Det bör därför ankomma på Jordbruksverket att handha de myndighets-&lt;br&gt;uppgifter som följer av förslaget. Detta bör komma till uttryck i lagens&lt;br&gt;bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.7.2 Återkallelse av behörighet i vissa fall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelsen i lagen om behörighet att utöva vete-&lt;br&gt;rinäryrket m.m. om att legitimation som grundar sig på auktorisa-&lt;br&gt;tion i ett annat nordiskt land skall återkallas om denna auktorisa-&lt;br&gt;tion förloras, utvidgas till att avse även auktorisation i ett annat&lt;br&gt;EES-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller förslag i det här avseendet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen men däremot inte för veterinärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några erinringar mot förslaget i pro-&lt;br&gt;memorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I 4 § tredje stycket lagen om behörighet att&lt;br&gt;utöva veterinäryrket m.m. föreskrivs att om en veterinär, som fått legiti-&lt;br&gt;mation här i landet på grund av auktorisation i ett annat nordiskt land&lt;br&gt;förlorar denna auktorisation, skall Jordbruksverket återkalla legitimatio-&lt;br&gt;nen. Det är naturligt att behandla veterinärer som erhåller legitimation&lt;br&gt;på grund av auktorisation i andra EES-länder på samma sätt. Aterkallel-&lt;br&gt;sebestämmelsen bör därför utvidgas till att gälla även sistnämnda grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen är att EES-avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;br&gt;Det är ännu inte helt klarlagt om denna målsättning går att förverkliga.&lt;br&gt;De nu föreslagna ändringarna bör träda i kraft samtidigt som EES-avta-&lt;br&gt;let. Det bör därför föreskrivas att ändringarna skall träda i kraft den dag&lt;br&gt;som regeringen bestämmer. Det torde inte vara erforderligt med över-&lt;br&gt;gångsbestämmel ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär att medborgare från berörda europeiska länder&lt;br&gt;med yrken inom hälso- och sjukvården kommer att kunna få svensk&lt;br&gt;legitimation och behörighet att arbeta inom den svenska hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården. Denna typ av frågor handläggs inom Socialstyrelsens regionala&lt;br&gt;tillsynsenhet i Stockholm. Resurserna för dessa frågor och för den regio-&lt;br&gt;nala tillsynsverksamheten i övrigt förstärktes genom den senaste budget-&lt;br&gt;propositionen (prop 1991/92:100, bilaga 6) med 3,2 milj, kronor. Vissa&lt;br&gt;mindre besparingar torde kunna göras genom upphävandet av två straff-&lt;br&gt;sanktionerade förbud i kvacksalverilagen. Förslagen torde inte medföra&lt;br&gt;ytterligare kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Skydd för vissa yrkestitlar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Gällande svensk rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom hälso- och sjukvården, tandvården och detaljhandeln med läke-&lt;br&gt;medel finns vissa begränsningar i den yrkes- och etableringsfrihet som&lt;br&gt;annars vanligen gäller i Sverige. Dessa begränsningar anges främst i&lt;br&gt;lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården m.m. (behörighetslagen). I denna lag finns, som jag tidigare&lt;br&gt;berört, bestämmelser om kompetensbevis (t.ex. legitimation), behörig-&lt;br&gt;hetskrav för att utöva yrke och skydd för vissa yrkestitlar och yrkesbe-&lt;br&gt;teckningar. I 2 § anges yrkesgrupper som, under angivna förhållanden,&lt;br&gt;kan erhålla legitimation. Frågor om meddelande av legitimation prövas&lt;br&gt;enligt 3 § av Socialstyrelsen. Styrelsens beslut enligt lagen får över-&lt;br&gt;klagas hos kammarrätten (11 §). I 5 § ges bestämmelser om dem som&lt;br&gt;genomgått utbildning utomlands. I 6 och 7 §§ ges bestämmelser om&lt;br&gt;behörighet att utöva vissa yrken (t.ex. barnmorska, läkare och tandläk-&lt;br&gt;are) inom hälso- och sjukvården m.m. I lagen ges vidare ett straffrätts-&lt;br&gt;ligt skydd för yrkestitlarna barnmorska, läkare och tandläkare. För övri-&lt;br&gt;ga legitimerade yrkesutövare gäller i stället ett straffrättsligt skydd för&lt;br&gt;uppgiften att yrkesutövaren är legitimerad (9 § och 10 § tredje stycket).&lt;br&gt;I 12 § bemyndigas regeringen meddela ytterligare föreskrifter i de fråg-&lt;br&gt;or som avses i lagen. Föreskrifter har meddelats i förordningen&lt;br&gt;(1984:545) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m. (behörighetsförordningen). Regeringen får överlåta åt Socialstyrel-&lt;br&gt;sen att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § behörighetslagen uppräknas, som nämnts, yrken för vilka legiti-&lt;br&gt;mation kan meddelas. Det gäller barnmorska, glasögonoptiker, logoped,&lt;br&gt;läkare, psykolog, psykoterapeut, sjukgymnast, sjuksköterska, tandhygie-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nist och tandläkare. Enligt 5 § kan även vissa kiropraktorer erhålla legi-&lt;br&gt;timation. Legitimationen är knuten till en genomgången utbildning och i&lt;br&gt;vissa fall praktisk tjänstgöring. Även den som visar att han på annat sätt&lt;br&gt;fått motsvarande kompetens kan erhålla legitimation. Innan legitimatio-&lt;br&gt;nen meddelas skall alltid granskas att inte sådana omständigheter före-&lt;br&gt;ligger att legitimationen skulle ha återkallats om sökanden varit legitime-&lt;br&gt;rad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimationens främsta ändamål är att vara en garanti för en yrkes-&lt;br&gt;utövares kompetens och lämplighet att utöva det yrke som legitimationen&lt;br&gt;avser. Legitimationen fyller dessutom ett informationsbehov gentemot&lt;br&gt;dels allmänheten, som kan behöva en &amp;quot;varudeklaration&amp;quot; av olika yrkes-&lt;br&gt;utövares kvalifikationer, dels myndigheter, som måste kunna lita på&lt;br&gt;yrkesutövaren t.ex. i fråga om recept och intyg, och dels privata och&lt;br&gt;offentliga sjukvårdshuvudmän för att undvika att personer anställs som&lt;br&gt;visat sig uppenbart olämpliga för sitt yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till legitimationen har vidare knutits vissa rättsverkningar. Legitima-&lt;br&gt;tionen kan t.ex. utgöra behörighetskrav i samband med tillsättning av&lt;br&gt;tjänster. Detta regleras i förordningen (1982:771) om behörighet till&lt;br&gt;vissa tjänster inom hälso- och sjukvården och om tillsättning av sådana&lt;br&gt;tjänster. Legitimation som behörighetskrav omfattar enligt dessa bestäm-&lt;br&gt;melser läkare, barnmorskor, sjukgymnaster och sjuksköterskor. Enligt&lt;br&gt;en bestämmelse i förordningen skall Socialstyrelsen meddela allmänna&lt;br&gt;råd om kompetenskrav för arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjukhus-&lt;br&gt;fysiker, sjukhusingenjörer, sjuksköterskor och ambulanspersonal. En&lt;br&gt;motsvarande reglering på tandvårdsområdet finns i förordningen&lt;br&gt;(1985:884) om behörighet till vissa tjänster inom folktandvården och om&lt;br&gt;tillsättning av sådana tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimation eller särskilt förordnande att utöva visst yrke har även&lt;br&gt;betydelse för en yrkesutövares skyldighet att föra patientjournal. För&lt;br&gt;psykologer och psykoterapeuter finns dock ofta en sådan skyldighet även&lt;br&gt;för den som saknar legitimation. Enligt 9 § patientjournal lagen är den&lt;br&gt;som, utan att ha legitimation för yrket, är verksam som logoped, psyko-&lt;br&gt;log eller psykoterapeut inom den allmänna hälso- och sjukvården eller&lt;br&gt;inom den enskilda hälso- och sjukvården som biträde åt legitimerad&lt;br&gt;yrkesutövare, skyldig att föra patientjournal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 § 1 p. behörighetslagen ges, som nyss nämnts, ett skydd för yrkes-&lt;br&gt;titlarna barnmorska, läkare och tandläkare. I propositionen om lag om&lt;br&gt;behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. (prop.&lt;br&gt;1983/84:179) anfördes beträffande denna bestämmelse att regleringen av&lt;br&gt;rätten att använda yrkestiteln för läkare tillkom därför att behov förelåg&lt;br&gt;att ge allmänheten ett skydd mot mindre kompetenta yrkesutövare. Un-&lt;br&gt;der den tid som förflutit sedan bestämmelsens tillkomst har det, enligt&lt;br&gt;vad som anförs i propositionen, tid efter annan visat sig att yrkesutövare&lt;br&gt;med otillräcklig kompetens sökt ge sken av kompetens genom att an-&lt;br&gt;vända titeln doktor eller läkare utan tydlig ursprungsbeteckning eller en&lt;br&gt;benämning där sådan titel ingår. För att få en konsekvent och enhetlig&lt;br&gt;reglering har skyddet utsträckts till att avse även yrkestitlarna barnmor-&lt;br&gt;ska och tandläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övriga legitimerade yrkesutövare, t.ex. psykologer och psykotera- Prop. 1992/93:83&lt;br&gt;peuter, gäller enligt 9 § 2 p. ett skydd för uppgiften att yrkesutövaren är&lt;br&gt;legitimerad. Denna bestämmelse hör samman med legitimationens syfte&lt;br&gt;att ge allmänheten en garanti för att yrkesutövaren uppfyller kraven på&lt;br&gt;duglighet och allmän kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § döms den som bryter mot bestämmelserna i 9 § till böter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett skydd för yrkestitlarna psykolog och psykotera-&lt;br&gt;peut ersätter det nuvarande skyddet för yrkesbeteckningama legiti-&lt;br&gt;merad psykolog resp, legitimerad psykoterapeut. Endast den som&lt;br&gt;har legitimation för yrket eller som genomgår s.k. PTP-tjänst-&lt;br&gt;göring skall i verksamhet på hälso- och sjukvårdens område få&lt;br&gt;kalla sig psykolog resp, psykoterapeut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. So-&lt;br&gt;cialstyrelsen har dock även föreslagit ett motsvarande skydd för yrkes-&lt;br&gt;titeln psykoanalytiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig har&lt;br&gt;tillstyrkt Socialstyrelsens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Psykologer och psykoterapeuter vänder sig&lt;br&gt;inte sällan direkt till allmänheten och erbjuder sina tjänster mot ersätt-&lt;br&gt;ning. Tjänsterna anges vanligen syfta till att ge behandling för psykiska&lt;br&gt;besvär. Den som söker sig fram på den privata vårdmarknaden har&lt;br&gt;genom införandet av legitimationer för psykologer resp, psykoterapeuter&lt;br&gt;fått en lättfattlig kvalitetsrubricering på yrkesutövaren. Kompetensbe-&lt;br&gt;viset markerar att utövaren uppfyller de krav som samhället har för att&lt;br&gt;verksamheten skall kunna betraktas som seriös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetensbeviset och därmed yrkesutövarens rätt att kalla sig legiti-&lt;br&gt;merad har sannolikt varit till hjälp för den som stått inför ett val att köpa&lt;br&gt;behandlingstjänster. Det kan dock samtidigt konstateras att införandet av&lt;br&gt;legitimationerna inte lett till någon märkbar begränsning i det allmänna&lt;br&gt;utbudet av psykologisk rådgivning och behandling. Marknadsföringen av&lt;br&gt;samtalsterapi i en mångfald former är fortfarande mycket omfattande&lt;br&gt;från personer vars kompetens för verksamheten är otillräcklig. Bland&lt;br&gt;dessa finns såväl personer som påböijat men inte fullgjort en kvalifice-&lt;br&gt;rad utbildning som personer utan någon som helst utbildning på områ-&lt;br&gt;det. Enligt Socialstyrelsens redovisning används ofta titlarna psykolog&lt;br&gt;eller psykoterapeut eller likartade titlar i marknadsföringen på ett vilse-&lt;br&gt;ledande sätt som kan ge intrycket att utövaren har den legitimerade&lt;br&gt;psykologens eller psykoterapeutens kompetensnivå. Särskilt allvarligt är&lt;br&gt;det naturligtvis om personer som helt saknar psykologisk utbildning&lt;br&gt;använder sig av en titel som av enskilda vårdsökande kan uppfattas som&lt;br&gt;att yrkesutövaren avlagt psykolog- eller psykoterapeutexamen eller har&lt;br&gt;motsvarande utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och med hänsyn till utveck-&lt;br&gt;lingen mot en alltmer omfattande privat marknad även på vårdområdet&lt;br&gt;finns det anledning att vidta åtgärder som ytterligare tydliggör vad som&lt;br&gt;är av staten auktoriserad yrkesutövning på de psykologiska och psykote-&lt;br&gt;rapeutiska behandlingsområdena. Ett förbud mot att obehörigen ge sig ut&lt;br&gt;för att vara psykolog eller psykoterapeut verkar i denna riktning. Ett&lt;br&gt;sådant förbud bör därför införas. Det måste dock samtidigt med en rim-&lt;br&gt;lig grad av säkerhet kunna anges vem som är behörig att använda de&lt;br&gt;nämnda yrkestitlarna. Jag återkommer strax till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från Socialstyrelsen och remissinstanserna anser jag inte&lt;br&gt;att det utökade skyddet för yrkestitlar för närvarande bör inkludera titeln&lt;br&gt;psykoanalytiker. Psykoanalys är visserligen generellt sett en behand-&lt;br&gt;lingsmetod som är än mer ingripande i personligheten än vad psyko-&lt;br&gt;terapi vanligen är. Kraven på en fårdigutbildad psykoanalytiker är också&lt;br&gt;högre ställda än på den legitimerade psykoterapeuten. För psykoanaly-&lt;br&gt;tiker finns dock, till skillnad från de två nyss nämnda yrkesgrupperna,&lt;br&gt;varken legitimation för yrket eller någon av samhället anordnad utbild-&lt;br&gt;ning. Enligt upplysningar från Socialstyrelsen utbildas psykoanalytiker i&lt;br&gt;Sverige i två föreningar, Svenska Psykoanalytiska Föreningen resp.&lt;br&gt;Svenska Föreningen för Holistisk Psykoterapi och Psykoanalys. Genom-&lt;br&gt;gången sådan utbildning berättigar till legitimation som psykoterapeut.&lt;br&gt;Det finns naturligtvis en viss risk för missbruk av titeln psykoanalytiker.&lt;br&gt;Mot bakgrund av vad jag nyss anfört finns det dock inte för närvarande&lt;br&gt;tillräckligt underlag för att införa ett skydd för denna titel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdsområdet som idag har en-&lt;br&gt;samrätt till sin yrkestitel, dvs. barnmorskor, läkare och tandläkare,&lt;br&gt;gäller också en ensamrätt att utöva yrket (6 § behörighetslagen). Obe-&lt;br&gt;hörig att ge sig ut för att vara barnmorska, läkare eller tandläkare i&lt;br&gt;verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller tandvårdens område är där-&lt;br&gt;för var och en som inte är behörig att utöva sådant yrke (prop.&lt;br&gt;1983/84:179 s. 41 f.). För psykologer resp, psykoterapeuter finns inte&lt;br&gt;på motsvarande sätt en exklusiv behörighet att utöva yrket. Den be-&lt;br&gt;höriga användningen av dessa titlar måste därför knytas till något annat&lt;br&gt;faktum än behörigheten att utöva yrket. Ett sådant faktum, som är lätt&lt;br&gt;konstaterbart och inte ger upphov till osäkerhet beträffande en viss per-&lt;br&gt;sons behörighet, är det förhållandet att yrkesutövaren innehar legitima-&lt;br&gt;tion som psykolog resp, psykoterapeut. Som jag nyss nämnde kan, om&lt;br&gt;kraven är uppfyllda, även den psykoanalytiker som vill få legitimation,&lt;br&gt;bli legitimerad som psykoterapeut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därutöver naturligt att knyta det behöriga användandet av psy-&lt;br&gt;kologtiteln till sådan praktisk tjänstgöring som anges i 2 § behörighets-&lt;br&gt;lagen. Regleringen av denna s.k. PTP-tjänstgöring redovisas i special-&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av förslaget blir att den som har psykologexamen inte&lt;br&gt;har rätt att i sin yrkesverksamhet på området kalla sig för psykolog, om&lt;br&gt;han eller hon inte har legitimation som psykolog eller genomgår PTP-&lt;br&gt;tjänstgöring. Det måste dock för dessa personer vara tillåtet att även i&lt;br&gt;verksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet få ange att de har psykolog-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;examen. Motsvarande bör gälla även den som på annat sätt, t.ex. genom&lt;br&gt;en utländsk examen, har förvärvat en titel som lätt kan förväxlas med&lt;br&gt;psykolog- eller psykoterapeuttiteln. En regel om att en liknande titel&lt;br&gt;skall anges på ett sätt som tydligt skiljer den från psykolog- och psyko-&lt;br&gt;terapeuttitlama bör därför komplettera den tidigare angivna bestämmel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkten för ett ikraftträdande av de nu föreslagna ändringarna&lt;br&gt;måste sättas med beaktande av att marknaden bör ges tid att hinna ställa&lt;br&gt;om sig till de nya reglerna. Det bör innebära en rimlig omställningstid&lt;br&gt;om dessa börjar gälla den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Konsekvenser i annan lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I patientjoumallagen görs en redaktionell ändring&lt;br&gt;som en följd av det nya skyddet för titlarna psykolog resp, psyko-&lt;br&gt;terapeut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Begreppen psykolog och psykoterapeut an-&lt;br&gt;vänds i lagar och andra författningar även på andra områden än inom&lt;br&gt;behörighetsregleringen. Dessa begrepp har hittills omfattat såväl legiti-&lt;br&gt;merade som icke legitimerade yrkesutövare. En sådan regel är bestäm-&lt;br&gt;melsen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken (RB) om inskränkt vittnesplikt för&lt;br&gt;bl.a. psykologer och psykoterapeuter. Andra exempel finns i sekretess-&lt;br&gt;lagen (1980:100) för vissa uppgifter hos psykolog inom skolväsendet&lt;br&gt;och i myndighets personalsociala verksamhet (7 kap. 9 resp. 10 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de nu föreslagna ändringarna i behörighetslagen kommer den&lt;br&gt;som utövar psykologisk verksamhet inom den enskilda hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården, men saknar legitimation, inte att få benämna sig psykolog. Jag&lt;br&gt;anser inte att denna delvis ändrade innebörd av yrkestiteln psykolog&lt;br&gt;måste medföra ändringar i de nyss nämnda vittnes- och tystnadsplikts-&lt;br&gt;reglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ett område bör dock ett förtydligande ske. Jag tänker på bestämmel-&lt;br&gt;sen i 9 § patientjoumallagen (1985:562) om skyldighet att föra patient-&lt;br&gt;journal. I bestämmelsen anges bl.a. att den som är verksam som logo-&lt;br&gt;ped, psykolog eller psykoterapeut utan att ha legitimation för yrket, i&lt;br&gt;vissa angivna fall är skyldig att föra patientjournal. Eftersom det, med&lt;br&gt;undantag för de s.k. PTP-psykologema, inte blir tillåtet att benämna sig&lt;br&gt;psykolog resp, psykoterapeut utan att ha legitimation för yrket bör denna&lt;br&gt;bestämmelse ändras. Någon saklig förändring är dock inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För psykologer och psykoterapeuter gäller för närvarande att den som&lt;br&gt;inte har legitimation för yrket i sin yrkesverksamhet inte får ge sig ut&lt;br&gt;för att vara legitimerad. Att detta straffrättsliga skydd ändras till att&lt;br&gt;gälla själva yrkestiteln psykolog resp, psykoterapeut kan inte förväntas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medföra någon ytterligare kostnad för Socialstyrelsen eller de rättsliga Prop. 1992/93:83&lt;br&gt;myndigheterna. För vissa enskilda yrkesutövare kan mindre kostnader&lt;br&gt;uppkomma genom att de måste byta yrkesbenämning i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Smärre kostnader kan också uppkomma genom att information måste ges&lt;br&gt;om de nya reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Redaktionell ändring i behörighetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I behörighetslagen anpassas en hänvisning till hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763) till regeringsformens bestämmelser&lt;br&gt;om normgivning och hälso- och sjukvårdslagens ändrade lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den nya kommunallagen (1991:900) har&lt;br&gt;medfört ändringar även i annan lagstiftning. Sådana ändringar har bl.a.&lt;br&gt;skett i bestämmelserna om nämnder i hälso- och sjukvårdslagen (SFS&lt;br&gt;1991:903 och 909). Enligt en bestämmelse i behörighetslagen skall vissa&lt;br&gt;särskilda förordnanden att utöva yrke meddelas av Socialstyrelsen eller,&lt;br&gt;efter styrelsens bemyndigande, av hälso- och sjukvårdsnämnd, organ&lt;br&gt;som avses i 11 § hälso- och sjukvårdslagen eller annan myndighet. Den-&lt;br&gt;na bestämmelse, 6 § andra stycket, bör redaktionellt anpassas till den&lt;br&gt;ändrade regleringen i hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1991:903 och&lt;br&gt;909).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innefattar en möjlighet för Socialstyrelsen att vidarede-&lt;br&gt;legera sin uppgift. Med hänsyn till regeringsformens bestämmelser om&lt;br&gt;normgivning bör bestämmelsen tas in i en förordning. I behörighetslagen&lt;br&gt;bör anges endast att regeringen bestämmer vilken myndighet som får&lt;br&gt;meddela särskilda förordnanden. Ändringen skall inte innebära någon&lt;br&gt;saklig förändring.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Förskrivningsrätt för distriktssköterskor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I avvaktan på utvärderingen av försöksverksamheten&lt;br&gt;med rätt för vissa distriktssköterskor att förskriva läkemedel för-&lt;br&gt;längs giltighetstiden för den särskilda lag som innebär att också&lt;br&gt;sådana läkemedel omfattas av prisnedsättning och kostnadsbefriel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Distriktssköterskor i Jämtlands läns landsting&lt;br&gt;har sedan i mars 1988 rätt att inom ramen för en försöksverksamhet&lt;br&gt;förskriva vissa läkemedel. I syfte att möjliggöra detta försök finns en&lt;br&gt;tidsbegränsad lag som innebär att sådana läkemedel omfattas av samma&lt;br&gt;prisnedsättning och kostnadsbefrielse som läkemedel som förskrivs av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkare. Denna lag, lagen (1988:23) om tillämpning av lagen (1981:49)&lt;br&gt;om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. vid viss försöksverksam-&lt;br&gt;het, trädde i kraft den 1 mars 1988 och gällde ursprungligen till utgång-&lt;br&gt;en av år 1991 (prop. 1987/88:43, bet. 1987/88:SfU10, rskr.&lt;br&gt;1987/88:75). Socialstyrelsen skulle därefter göra en utvärdering av för-&lt;br&gt;söket och avrapportera denna till regeringen under budgetåret 1991/92.&lt;br&gt;I avvaktan på denna utvärdering har den tidsbegränsade lagens giltig-&lt;br&gt;hetstid förlängts till utgången av år 1992 (SFS 1991:1592). I samband&lt;br&gt;med förlängningen anfördes bl.a. att försöket, enligt Jämtlands läns&lt;br&gt;landsting, haft positiva effekter, särskilt för befolkningen i glesbygdsom-&lt;br&gt;råden. Den dåvarande regeringen ansåg att ett avbrott i den pågående&lt;br&gt;försöksverksamheten borde undvikas, inte minst om verksamheten skulle&lt;br&gt;permanentas (prop. 1991/92:13). Riksdagen hade inte någon annan&lt;br&gt;uppfattning (bet. 1991/92:KU6, rskr. 1991/92:31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har ännu inte redovisat utvärderingen av försöksverk-&lt;br&gt;samheten. I avvaktan på att så sker bör den särskilda lagens giltighetstid&lt;br&gt;ännu en gång förlängas. Socialstyrelsens utvärdering förväntas redovisas&lt;br&gt;inom mycket kort tid. Eftersom även andra frågor kommer att få be-&lt;br&gt;tydelse, t.ex. frågor om särskild utbildning av distriktssköterskor, bör&lt;br&gt;dock lagen förlängas ett år.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet upp-&lt;br&gt;rättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonalen m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verk-&lt;br&gt;samhet på hälso- och sjukvårdens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veteri-&lt;br&gt;näryrket m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1988:23) om tillämpning av&lt;br&gt;lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. vid viss&lt;br&gt;försöksverksamhet, dels ändring i samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 4 har upprättats i samråd med chefen för Jordbruks-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del bestämmelser i lagförslagen gäller ämnen som faller inom Lag-&lt;br&gt;rådets granskningsområde. Förslagen är dock enligt min mening av&lt;br&gt;sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:542) om&lt;br&gt;behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Ny rubrik samt 3 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under den nya rubriken och i 3 a §, som också är ny, har tagits upp de&lt;br&gt;grundläggande bestämmelserna om ett nytt kompetensbevis - kompetens&lt;br&gt;som allmänpraktiserande läkare. Som framgår av den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen (avsnitten 2.2.3 och 2.4) är bakgrunden till de nya bestämmelser-&lt;br&gt;na det krav på införlivande av EG-direktivet (86/457/EEG) om utbild-&lt;br&gt;ning för allmänpraktiserande läkare, som följer av EES-avtalet. Detta&lt;br&gt;direktivs huvudsakliga innehåll har redovisats i avsnitt 2.2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med införandet av ett särskilt kompetensbevis för allmänprak-&lt;br&gt;tiserande läkare anges i det nämnda direktivet vara att förbättra dessa&lt;br&gt;läkares utbildning så att de bättre kan fullgöra sina uppgifter och få en&lt;br&gt;höjd status. Detta anges i sin tur ge direkta fördelar för patienterna och&lt;br&gt;bidra till att förbättra hälso- och sjukvården, särskilt genom att verka för&lt;br&gt;en mer selektiv konsultation av specialister, användning av laboratorier&lt;br&gt;och andra högspecialiserade inrättningar och utrustningar. Det måste ur&lt;br&gt;svensk synvinkel dock konstateras att det angivna syftet har mindre&lt;br&gt;bärkraft eftersom en stor majoritet av alla läkare i Sverige genomgår&lt;br&gt;specialistutbildning. Även bland de allmänpraktiserande läkarna har en&lt;br&gt;övervägande majoritet specialistutbildning i allmänmedicin eller en när-&lt;br&gt;liggande specialitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ett kompetensbevis är i allmänhet knutet vissa rättsverkningar,&lt;br&gt;t.ex. rätt att utöva visst yrke. Det nya kompetensbeviset kommer dock&lt;br&gt;inledningsvis inte att ha någon specifik innebörd. Som angivits i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen kommer det nya kompetensbeviset dock att&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1995 vara ett villkor för rätten att utöva verksam-&lt;br&gt;het som allmänpraktiserande läkare inom ramen för Sveriges och andra&lt;br&gt;avtalsbundna staters socialförsäkringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av bemyndigandet i paragrafen skall regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen meddela närmare föreskrifter&lt;br&gt;om den praktiska utbildning som krävs, utöver legitimation som läkare,&lt;br&gt;för att kunna få kompetens som allmänpraktiserande läkare. Huvud-&lt;br&gt;dragen i dessa kommande föreskrifter har redovisats i avsnitt 2.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya kompetensen benämns kompetens som allmänpraktiserande&lt;br&gt;läkare. I Sverige finns emellertid en specialitet med beteckningen all-&lt;br&gt;mänmedicin. Det anges vidare i olika sammanhang, bl.a. i författningar,&lt;br&gt;att läkare är i allmän tjänst. För att undvika förväxlingar med dessa&lt;br&gt;beteckningar har till benämningen kompetens som allmänpraktiserande&lt;br&gt;läkare fogats den kompletterande beteckningen Europaläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att frågor om meddelande av bevis om kom-&lt;br&gt;petens som allmänpraktiserande läkare skall prövas av Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen har denna funktion även beträffande övriga kompetensbevis&lt;br&gt;som omfattas av behörighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att en läkare i sin yrkesverksamhet får ange att&lt;br&gt;han har kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) en-&lt;br&gt;dast om han har sådan kompetens. En motsvarande regel, som dock&lt;br&gt;avser &amp;quot;infor allmänheten&amp;quot;, finns beträffande specialistkompetens i 4 §.&lt;br&gt;Ingen av dessa två bestämmelser är direkt straffrättsligt sanktionerade.&lt;br&gt;För den som är läkare och utger sig för att vara Europaläkare utan att ha&lt;br&gt;sådan kompetens kan dock disciplinansvar eller återkallelse av legiti-&lt;br&gt;mation med stöd av bestämmelserna i tillsynslagen komina i fråga. För&lt;br&gt;den som inte är läkare kan ansvar utkrävas enligt 9 och 10 §§ denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har de hittillsvarande första och andra styckena samman-&lt;br&gt;förts till ett nytt första stycke. I detta stycke finns kvar den grundlägg-&lt;br&gt;ande bestämmelsen om kraven för att få legitimation som kiropraktor.&lt;br&gt;Liksom hittills skall den som har examen som Doctor of Chiropraktic&lt;br&gt;vid utländsk högskola eller motsvarande utbildning och den som på&lt;br&gt;annat sätt visar att han har motsvarande utbildning kunna få legitimation&lt;br&gt;som kiropraktor. I lagen har däremot tagits bort kraven på praktisk&lt;br&gt;tjänstgöring, författningskunskaper och språkkunskaper. En anledning&lt;br&gt;härtill är att kiropraktorer sannolikt kommer att omfattas av det gene-&lt;br&gt;rella direktivet (se avsnitt 2.4). De krav i nyss nämnda hänseenden eller&lt;br&gt;i övrigt som bör och får ställas på en kiropraktor tas liksom för övriga&lt;br&gt;yrkesgrupper lämpligen in i behörighetsförordningen eller fastställs på&lt;br&gt;myndighetsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets tredje stycke har det nuvarande bemyndigandet för rege-&lt;br&gt;ringen att meddela föreskrifter för den som utomlands genomgått utbild-&lt;br&gt;ning inskränkts till att gälla villkoren för att få kompetensbevis. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är nämligen intagen under denna mellanrubrik. Bemyndigandet&lt;br&gt;om villkoren för behörighet att utöva yrke har tagits in i en ny paragraf,&lt;br&gt;8 §. Avsikten är att båda bemyndigandena skall utnyttjas för bestämmel-&lt;br&gt;ser om personal som omfattas av EES-avtalet. Vilka personer som om-&lt;br&gt;fattas av detta avtal framgår av lagen om ett europeiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbetsområde (EES), se prop. 1991/92:170 bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det omarbetade bemyndigandet får regeringen överlämna sin&lt;br&gt;föreskriftsrätt till den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket, som berörts i avsnitt 3.4, innebär en anpass-&lt;br&gt;ning till regeringsformens bestämmelser om normgivning och ändringar&lt;br&gt;som tidigare genomförts i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Dessa&lt;br&gt;ändringar (SFS 1991:903, 909) var i sin tur följder av kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900). Någon saklig ändring är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande for regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;behörighet att utöva yrke för den som utomlands genomgått utbildning.&lt;br&gt;Bemyndigandet har förts över till denna paragraf från 5 §. Bemyndi-&lt;br&gt;gandet motsvarar i övrigt det nya bemyndigandet i 5 § med den skill-&lt;br&gt;naden att 5 § avser rätten att få kompetensbevis medan denna paragraf&lt;br&gt;avser behörighet att utöva yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rätten att utöva yrke ingår rätten att tillhandahålla tjänster inom yrket&lt;br&gt;under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för&lt;br&gt;yrket (jfr. förslaget till ändring i 1 § tillsynslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har det nuvarande skyddet för yrkestitlarna barnmorska,&lt;br&gt;läkare och tandläkare utökats med motsvarande skydd för yrkestitlarna&lt;br&gt;psykolog och psykoterapeut. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 3.2.&lt;br&gt;Beträffande skälen för ett titelskydd m.m. kan därutöver hänvisas till&lt;br&gt;behörighetslagens förarbeten (prop. 1983/84:179, bet. 1983/84:SoU32,&lt;br&gt;rskr. 1983/84:376).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt har det nya skyddet för psykolog- resp, psykoterapeuttiteln&lt;br&gt;tagits in i en ny p 3 i första stycket. I p 2 har det hittillsvarande skyddet&lt;br&gt;för yrkesbeteckningama legitimerad psykolog resp, psykoterapeut utgått&lt;br&gt;som en följd av det nya titelskyddet. Om någon inte är behörig att kalla&lt;br&gt;sig psykolog får personen självfallet inte ange sig vara legitimerad psy-&lt;br&gt;kolog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § fjärde stycket behörighetslagen döms den som bryter mot&lt;br&gt;bestämmelserna i 9 § till böter. Av 9 § framgår att ensamrätten till de i&lt;br&gt;paragrafen angivna titlarna och yrkesbenämningarna gäller i verksamhet&lt;br&gt;på hälso- och sjukvårdens eller tandvårdens område, dvs. undersökning-&lt;br&gt;ar och behandlingar av sjukdomar eller skador. I detta innefattas utbju-&lt;br&gt;dande av tjänster på dessa områden. Bestämmelsen hindrar däremot inte&lt;br&gt;någon att i andra sammanhang kalla sig t.ex. psykoterapeut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För straffbarhet krävs därutöver att den som ger sig ut för att vara&lt;br&gt;psykolog eller psykoterapeut eller på annat sätt ger sken av att ha sådan&lt;br&gt;kompetens är obehörig att använda titeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obehörig att kalla sig psykolog i verksamhet på hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;eller tandvårdens område är enligt bestämmelsen var och en som varken&lt;br&gt;har legitimation som psykolog eller genomgår PTP-tjänstgöring. Den&lt;br&gt;nuvarande utbildningen till psykolog är en femårig linjeutbildning inom&lt;br&gt;högskolan som avslutas med psykologexamen. För legitimation som&lt;br&gt;psykolog krävs därefter ett års praktisk tjänstgöring, s.k. PTP-tjänst-&lt;br&gt;göring. Denna regleras författningsmässigt i 10 § behörighetsförord-&lt;br&gt;ningen och genom socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om&lt;br&gt;legitimation av psykologer (SOSFS 1986:43). Vanligen utnyttjas vikariat&lt;br&gt;för PTP-tjänstgöring. Eftersom vikariaten ofta är på deltid tar den prak-&lt;br&gt;tiska tjänstgöringen vanligen mer än ett år. Den som fullgör PTP-tjänst-&lt;br&gt;göring har genom den föreslagna regleringen rätt att även i fortsättning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en benämna sig psykolog i sin yrkesutövning inför t.ex. patienter och Prop. 1992/93:83&lt;br&gt;medarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som har den tidigare utbildningen &amp;quot;psykologexamen efter&lt;br&gt;grundutbildning&amp;quot; (PEG) eller annan utbildning krävs däremot legiti-&lt;br&gt;mation för att i sin yrkesverksamhet få benämna sig psykolog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allteftersom det psykologiska kunskaps- och fackområdet har utvidgats&lt;br&gt;har psykologtiteln kommit att användas i olika kombinationer, t.ex.&lt;br&gt;invandrarpsykolog, förskolepsykolog, neuropsykolog eller vittnespsyko-&lt;br&gt;log. Skyddet för yrkestiteln psykolog inom hälso- och sjukvården inne-&lt;br&gt;fattar naturligtvis sådana kombinationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att vara behörig att i yrkesverksamhet använda titeln psykoterapeut&lt;br&gt;krävs på motsvarande sätt legitimation som psykoterapeut. En legitime-&lt;br&gt;rad psykoterapeut skall även i fortsättningen i sin yrkesverksamhet ange&lt;br&gt;sin grundutbildning (2 § andra stycket behörighetslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vissa titlar som kan förväxlas med t.ex. psykologtiteln. Om&lt;br&gt;innehavaren av en sådan titel inte är legitimerad psykolog eller PTP-&lt;br&gt;psykolog men ändå har ett berättigat intresse av att använda titeln måste&lt;br&gt;detta tillåtas. En förutsättning är dock enligt det nya andra stycket att&lt;br&gt;denna titel anges på ett sätt som tydligt skiljer den från psykolog- och&lt;br&gt;psykoterapititlama. Ett exempel på de nu åsyftade titlarna är det för-&lt;br&gt;hållandet att en person har psykologexamen. Detta får anges i yrkes-&lt;br&gt;verksamheten men det måste ske på sådant sätt att en förväxling med&lt;br&gt;titeln psykolog inte sker. Bestämmelsen tar i övrigt sikte på utländska&lt;br&gt;titlar som kan vara likartade med psykolog- eller psykoterapeuttiteln.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som har föranletts av EES-avtalet bör träda i kraft samti-&lt;br&gt;digt med detta avtal. Eftersom det ännu inte är klart när detta kan ske&lt;br&gt;bör dessa ändringar träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Övriga ändringar bör däremot träda i kraft vid bestämda tidpunkter.&lt;br&gt;Eftersom det fåtal yrkesverksamma psykologer som saknar legitimation&lt;br&gt;bör ges tid att anpassa sig till det nya skyddet för denna titel bör den&lt;br&gt;ändringen träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:409) om&lt;br&gt;förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6. En-&lt;br&gt;ligt förslaget skall tre paragrafer i den s.k. kvacksalverilagen upphöra&lt;br&gt;att gälla. Det gäller för det första förbudet i 4 § mot att utöva verksam-&lt;br&gt;het enligt lagen under kringresande från ort till annan (ambulerande&lt;br&gt;kvacksalveriverksamhet). Ett sådant förbud framstår som föga motiverat&lt;br&gt;i det nutida samhället. För det andra gäller det förbudet i 5 § för den&lt;br&gt;som inte är svensk medborgare att utöva kvacksalveriverksamhet. Även&lt;br&gt;denna bestämmelse framstår som föråldrad. Förbudet innebär dessutom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i förhållande till de stater som omfattas av EES-avtalet, en otillåten&lt;br&gt;diskriminering på grund av medborgarskap. Genom att dessa två be-&lt;br&gt;stämmelser upphävs kan även straffbestämmelsen i 8 § tas bort. De&lt;br&gt;föreslagna ändringarna bör genomföras snarast möjligt och oberoende av&lt;br&gt;om EES-avtalet träder i kraft enligt planerna eller senare. Bestämmelser-&lt;br&gt;na föreslås därför upphävda vid utgången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om&lt;br&gt;tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen avgränsas den personkrets som omfattas av tillsynslagen.&lt;br&gt;Det stora flertalet av den personal inom vården som har utländsk utbild-&lt;br&gt;ning kommer att omfattas av tillsynslagen främst genom att de antingen&lt;br&gt;har svensk legitimation (p 2) eller motsvarande behörighet (andra styck-&lt;br&gt;et) eller arbetar vid sådana sjukhus eller andra inrättningar som anges i&lt;br&gt;P 1-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringar i behörighetslagstiftningen kommer vissa medborgare&lt;br&gt;i en stat som omfattas av EES-avtalet att bli behöriga att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk&lt;br&gt;legitimation (se avsnitt 2.5). I en ny p 5 anges att även denna grupp&lt;br&gt;yrkesutövare anses som hälso- och sjukvårdspersonal i tillsynslagens&lt;br&gt;mening. De ställs därmed i sin yrkesutövning under Socialstyrelsens&lt;br&gt;tillsyn och blir skyldiga att följa de åligganden som gäller för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonal. En sådan yrkesutövare kan också bli föremål för&lt;br&gt;disciplinpåföljd. Eftersom han eller hon saknar svensk legitimation kan&lt;br&gt;däremot återkallelse av legitimationen inte förekomma. Om en sådan&lt;br&gt;person skulle visa sig vara uppenbart olämplig att utöva yrket får det&lt;br&gt;förutsättas att hemlandets tillsynsmyndighet agerar för att stoppa fortsatt&lt;br&gt;yrkesverksamhet. Det finns i det aktuella direktivet regler om hur stater-&lt;br&gt;na skall underrätta varandra vid bl.a. inskränkningar i behörigheten att&lt;br&gt;utöva yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om återkallelse av legitimation. Liksom&lt;br&gt;hittills skall legitimation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården en-&lt;br&gt;ligt det oförändrade första stycket kunna återkallas om den legitimerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat&lt;br&gt;sig uppenbart olämplig att utöva yrket, 2. på grund av sjukdom eller&lt;br&gt;någon annan liknande omständighet inte kan utöva yrket tillfredsställ-&lt;br&gt;ande, eller 3. begär att legitimationen skall återkallas och hinder mot&lt;br&gt;återkallelse inte föreligger från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har föreskriften om att en legitimation inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården som någon har erhållit på grund av auktorisation i ett annat&lt;br&gt;nordiskt land skall återkallas om auktorisationen återkallas ändrats till&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse för den som har auktorisation i ett annat land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom EES. Avsikten är att samtliga nordiska länder skall omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet. Någon saklig ändring i övrigt är inte avsedd. Bakgrunden&lt;br&gt;till den nya bestämmelsen har redovisats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 2.5). Genom bestämmelsen i 18 § tillsynslagen gäller regeln&lt;br&gt;även annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården än&lt;br&gt;sådan som grundar sig på legitimation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om&lt;br&gt;behörighet att utöva veterinäryrket m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen anges vilka som är behöriga att utöva veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen förses med en ny punkt, enligt vilken behörighet att utöva&lt;br&gt;veterinäryrket tillkommer också den som enligt särskilda föreskrifter har&lt;br&gt;rätt till sådan yrkesutövning utan legitimation. Som framgår av kommen-&lt;br&gt;taren till 7 a § gör EES-avtalet det möjligt för en veterinär att tillfälligt&lt;br&gt;bedriva verksamhet i ett annat EES-land utan legitimation i det landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten b har anpassats till regeringsformens regler om normgivnings-&lt;br&gt;makten genom att det fortsättningsvis skall ankomma på regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förordnande att tjänstgöra som veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om förutsättningarna för att erhålla&lt;br&gt;legitimation. I fjärde stycket, som är nytt, föreskrivs att regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om legitimation för veterinär med utländsk utbildning som&lt;br&gt;omfattas av Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser.&lt;br&gt;Bestämmelsen, som har kommenterats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avser de veterinärer som har för avsikt att med stöd av EES-avtalet&lt;br&gt;etablera sig i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke finns en bestämmelse om att legitimation som&lt;br&gt;meddelats på grund av auktorisation i annat nordiskt land skall återkallas&lt;br&gt;om veterinären förlorar denna auktorisation. Eftersom auktorisation i&lt;br&gt;annat EES-land fortsättningsvis kommer att kunna utgöra grund för&lt;br&gt;legitimation av veterinär, utvidgas bestämmelsen till att avse förlust av&lt;br&gt;sådan auktorisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;Jordbruksverket meddela erforderliga föreskrifter om behörighet att utan&lt;br&gt;legitimation utöva veterinäryrket för veterinärer med utbildning som&lt;br&gt;omfattas av Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta bemyndigande skall utnyttjas för föreskrifter rörande veterinärer Prop. 1992/93:83&lt;br&gt;som avser att med stöd av EES-avtalet tillfälligt tillhandahålla tjänster&lt;br&gt;här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 Förslaget till lag om ändring i patientjoumallagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1985:562)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är endast av redaktionell art. Den har tagits upp i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen (avsnitt 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 Förslaget till lag om dels fortsatt giltighet av lagen&lt;br&gt;(1988:23) om tillämpning av lagen (1981:49) om begränsning&lt;br&gt;av läkemedelskostnader, m.m. vid viss försöksverksamhet,&lt;br&gt;dels ändring i samma lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets innebörd framgår av avsnitt 4.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yrke inom hälso- och sjukvården m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot&lt;br&gt;verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva&lt;br&gt;veterinäryrket m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1988:23) om tillämp-&lt;br&gt;ning av lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,&lt;br&gt;m.m. vid viss försöksverksamhet, dels ändring i samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredrag-&lt;br&gt;anden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;B Författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:542) om&lt;br&gt;behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;ta §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, fär meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om de regler som skall gälla om kompetensbevis,&lt;br&gt;behörighet att utöva yrke och skyddet för yrkestitel och yrkesbeteckning&lt;br&gt;för den personal med utländsk utbildning som omfattas av avtalet om ett&lt;br&gt;europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kompetens som allmänpraktiserande läkare (EURO-läkare)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En legitimerad läkare som har gått igenom den praktiska utbildning&lt;br&gt;som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen&lt;br&gt;föreskriver skall på ansökan få kompetens som allmänpraktiserande&lt;br&gt;läkare (EURO-läkare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om meddelande av sådan kompetens prövas av socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Personal med utländsk utbild- Personal med utländsk utbild-&lt;br&gt;ning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ning som inte omfattas av av-&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;talet om ett europeiskt ekono-&lt;br&gt;miskt samarbetsområde (EES)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som......&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn&lt;br&gt;över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården skall återkal-&lt;br&gt;las om den legitimerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt&lt;br&gt;visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan&lt;br&gt;utöva yrket tillfredsställande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. begär att legitimationen skall återkallas och hinder mot återkallelse&lt;br&gt;inte föreligger från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon på grund av auktori-&lt;br&gt;sation i ett annat nordiskt land&lt;br&gt;erhållit legitimation inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården och återkallas den&lt;br&gt;auktorisationen, skall även legiti-&lt;br&gt;mationen återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon på grund av auktori-&lt;br&gt;sation i ett annat land som hör till&lt;br&gt;det europeiska ekonomiska sa-&lt;br&gt;marbetsområdet (EES) erhållit&lt;br&gt;legitimation inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården och återkallas den auktori-&lt;br&gt;sationen, skall även legitimationen&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4. Förslag till lag om ändring av lagen (1965:61) om&lt;br&gt;behörighet att utöva veterinäryrket m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om de regler som skall gälla för legitimation&lt;br&gt;av veterinär med sådan utländsk utbildning som omfattas av avtalet om&lt;br&gt;ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanser över departementspromemorian&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden över promemorian (Ds 1992:34) Införande av EES-rätt&lt;br&gt;- ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m. har avgetts av Justitiekanslem, Domstolsverket,&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens ansvarsnämnd, Läkemedelsverket, Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket, Sjöfartsverket, Universitets- och högskoleämbetet, Statens livs-&lt;br&gt;medelsverk, Statens jordbruksverk, Sveriges lantbruksuniversitet, När-&lt;br&gt;ingsfrihetsombudsmannen, Svenska kyrkans centralstyrelse, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges Akademikers Central-&lt;br&gt;organisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges läkarförbund, Sveriges&lt;br&gt;tandläkarförbund, Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaförbund&lt;br&gt;(SHSTF), Sveriges farmacevtförbund, Sveriges psykologförbund, Sven-&lt;br&gt;ska logopedförbundet, Svenska kiropraktorsällskapet, Sveriges legiti-&lt;br&gt;merade optikers riksförbund, Svenska läkaresällskapet, Apotekarsociete-&lt;br&gt;ten, Apoteksbolaget AB, Lantbrukarnas riksförbund LRF, Svenska ken-&lt;br&gt;nelklubben, Statens invandrarverk, Statskontoret, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet, Medicinska fakulteten&lt;br&gt;vid Uppsala universitet, och Odontologiska fakulteten vid Karolinska&lt;br&gt;institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialstyrelsens rapport 1991-01-02&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstansernas synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/1993:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet instämmer i socialstyrelsens bedömning att det sam-&lt;br&gt;mantaget finns skäl att införa ett skydd for yrkesbeteckningama psyko-&lt;br&gt;log, psykoanalytiker och psykoterapeut. Förbundet framhåller att utbudet&lt;br&gt;av framförallt samtalsterapi på den privata marknaden är stort och ofta&lt;br&gt;ges terapi av personer med varierande psykologisk kompetens. Det finns&lt;br&gt;en risk att användandet av titeln psykolog eller terapeut i dessa samman-&lt;br&gt;hang kan verka vilseledande för allmänheten. Förbundet anser att ett&lt;br&gt;förbud mot att kalla sig psykolog eller psykoterapeut med mindre att&lt;br&gt;utövaren är legitimerad skulle öka säkerheten och tryggheten for enskil-&lt;br&gt;da vårdsökande. Förbundet anser att den som fullgör sin PTP-tjänst-&lt;br&gt;göring måste ha rätt att kalla sig psykolog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO har avstått från att avge eget yttrande och har istället översänt&lt;br&gt;yttranden från medlemsförbunden Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter,&lt;br&gt;Sveriges Psykologförbund och Sveriges Socionomers, Personal &amp;amp; För-&lt;br&gt;valtningstjänstemäns Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter anser att det finns starka skäl att&lt;br&gt;införa skydd för yrkesbeteckningama psykolog, psykoterapeut och psy-&lt;br&gt;koanalytiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Psykologförbund tillstyrker starkt att straffrättsligt skydd för&lt;br&gt;yrkesbeteckningama psykolog och psykoterapeut införs. Förbundet till-&lt;br&gt;styrker också förslaget att endast en kombination till beteckningen psy-&lt;br&gt;kolog skall vara tillåten, nämligen PTP-psykolog. Enligt förbundets be-&lt;br&gt;dömning arbetar huvuddelen av de legitimerade psykologerna antingen&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården eller inom andra vårdområden (t.ex. skola,&lt;br&gt;barnomsorg eller kriminalvård) varvid de i varierande utsträckning utför&lt;br&gt;behandlingsarbete av sådant slag att de omfattas av bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Förbundet&lt;br&gt;tillstyrker förslaget till straffrättsligt skydd av yrkesbeteckningen psyko-&lt;br&gt;analytiker. Förbundet framhåller att till skillnad mot vad som gäller för&lt;br&gt;psykologer och psykoterapeuter saknas en av samhället sanktionerad&lt;br&gt;legitimationsgrundande utbildning till psykoanalytiker. Förbundet förut-&lt;br&gt;sätter därför att endast genomgång av sådan psykoanalytikerutbildning&lt;br&gt;som - efter ekvivalering - berättigar till legitimation som psykoterapeut&lt;br&gt;ges titelskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Socionomers, Personal- &amp;amp; Förvaltningstjänstemäns Riksför-&lt;br&gt;bund välkomnar förslaget om ett straffrättsligt skydd för yrkesbeteck-&lt;br&gt;ningama psykolog, psykoterapeut och psykoanalytiker. Förbundet fram-&lt;br&gt;håller att SSR under flera år verkat för att titeln som psykoterapeut ges&lt;br&gt;ett starkare skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO och TCO har avstått från att avge yttrande i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition...................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...........................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ...............................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 EES-anpassningar........................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 Skydd för vissa yrkestitlar...................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 Övriga frågor ..........................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering..........................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter inför&amp;nbsp;EES-anpassningen&amp;nbsp;...&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Tillsyns- och behörighetsregler inom hälso och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvården m.m........................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Behörighetslagstiftningen&amp;nbsp;avseende veterinärer&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;EES-avtalet...........................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Bestämmelser om fri&amp;nbsp;rörlighet&amp;nbsp;för personer ....&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Direktiv om ömsesidigt erkännande av kompetens-&lt;br&gt;bevis och om harmonisering av författningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som rör yrkesutövningen inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården m.m...........................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Direktiv om utbildning för allmänpraktiserande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkare ..............................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Det s.k. generella direktivet.............23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;EES-reglernas införlivande i svensk&amp;nbsp;rätt .........25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Ändringar i behörighetslagen................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Tillsynslagen..........................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;Kvacksalverilagen.......................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;Lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. . . 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7.1 Behörighet för veterinärer med utbildning som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattas av EES-avtalet ...................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7.2 Återkallelse av behörighet i vissa fall .......34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser.........35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skydd för vissa yrkestitlar.....................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Gällande svensk rätt .....................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut . . 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;Konsekvenser i annan lagstiftning.............39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;Redaktionell ändring i behörighetslagen .........40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förskrivningsrätt för distriktssköterskor.............40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag........................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering ..........................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:542) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:409) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdens område ........................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om till-&lt;br&gt;syn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.......46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om be-&lt;br&gt;hörighet att utöva veterinäryrket m.m...........47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i patientjoumallagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1985:562)........................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;Förslaget till lag om dels fortsatt giltighet av lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:23) om tillämpning av lagen (1981:49) om be-&lt;br&gt;gränsning av läkemedelskostnader, m.m. vid viss för-&lt;br&gt;söksverksamhet, dels ändring i samma lag........48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ..............................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Departementspromemorians lagförslag ..........49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Remissinstanser över departementspromemorian .... 51&lt;br&gt;Bilaga 3 Socialstyrelsens rapport 1991-01-02 Remissinstanser-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas synpunkter ........................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42103, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-10-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-10-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 20:05:02</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG0383</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:58</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 20:05:02</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0383</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__83.pdf</filnamn>
<filstorlek>2243995</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om vissa behörighetsfrågor inom hälso- och sjukvården m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/930CF7AF-3A4D-45CE-8E82-4540DAE0205A</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SoU8</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SoU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>EES-anpassning av vissa regler om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>