<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2286938</hangar_id>
 <dok_id>GG038</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>8</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:8</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>8</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-06-18 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:01</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:06:23</publicerad>
 <titel>om den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG038/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG038</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG038</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:8&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om den svenska trafikskadelagens&lt;br&gt;anpassning till EG:s regelverk m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG038/prop_199293__8-1.png" style="width:41pt;height:71pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas frågan om en anpassning av svensk rätt till&lt;br&gt;tre EG-direktiv om motorfordonsförsäkring. Det föreslås att de regler&lt;br&gt;som direktiven innehåller skall införlivas i svensk rätt genom&lt;br&gt;ändringar i trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som därvid föreslås innebär i huvudsak att en svensk&lt;br&gt;trafikförsäkring skall täcka även skador som inträffar i ett EES-land&lt;br&gt;och skador som drabbar EES-medborgare under direkt färd mellan&lt;br&gt;två EES-länder samt att den skadelidande i det förstnämnda fallet&lt;br&gt;skall kunna välja om ersättningen skall bestämmas enligt de regler&lt;br&gt;som gäller i Sverige eller enligt de regler som gäller i det land där&lt;br&gt;skadan inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas även tre ytterligare frågor som har&lt;br&gt;aktualiserats oberoende av frågan om EES-avtalet. Den första handlar&lt;br&gt;om självrisk på ersättning vid sakskada som vållats av okänt fordon.&lt;br&gt;Det föreslås att en självrisk på tio procent av basbeloppet, i dagens&lt;br&gt;läge 3 370 kr, införs på sådan ersättning. Den andra rör försäkrings-&lt;br&gt;anstalts återkravsrätt enligt trafikskadelagen avseende ersättning för&lt;br&gt;skador som omfattas av produktansvarslagen. Det föreslås att en&lt;br&gt;försäkringsanstalt som har betalat ut en sådan ersättning skall inträda&lt;br&gt;intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd&lt;br&gt;enligt produktansvarslagen. Den tredje frågan rör jämkning av&lt;br&gt;skadestånd med anledning av skada på motordrivet fordon och därmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befordrad egendom. Förslaget i propositionen innebär på den punkten Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;att förekomsten av ansvarsförsäkring hos den skadeståndsskyldige&lt;br&gt;skall beaktas vid bedömningen av om jämkning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagändringar som har aktualiserats av EES-avtalet föreslås träda&lt;br&gt;i kraft den dag regeringen bestämmer medan de lagändringar som har&lt;br&gt;aktualiserats oberoende av EES-avtalet föreslås träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om trafikskadelagen (1975:1410)*&lt;br&gt;dels att 8, 16, 18 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, av nedan&lt;br&gt;angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För person- eller sakskada&lt;br&gt;som uppkommer i följd av trafik&lt;br&gt;här i landet med motordrivet&lt;br&gt;fordon utgår trafikskadeersätt-&lt;br&gt;ning i fall som anges i denna&lt;br&gt;lag. Trafikskadeersättning utgår&lt;br&gt;i motsvarande fall också for&lt;br&gt;skada som iföljd av trafik utom-&lt;br&gt;lands med här i landet registre-&lt;br&gt;rat eller svenska staten tillhörigt&lt;br&gt;motordrivet fordon tillfogas&lt;br&gt;svensk medborgare eller den&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår i&lt;br&gt;fall som avses i denna lag för&lt;br&gt;person- eller sakskada som upp-&lt;br&gt;kommer i följd av trafik med&lt;br&gt;motordrivet fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. här i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i Belgien, Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Frankrike, Grekland,&lt;br&gt;Irland, Island, Italien, Liech-&lt;br&gt;tenstein, Luxemburg, Neder-&lt;br&gt;länderna, Norge, Portugal,&lt;br&gt;Schweiz, Spanien, Storbritan-&lt;br&gt;nien, Tyskland eller Österrike,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. under direkt färd mellan två&lt;br&gt;länder som avses i 1 eller 2, om&lt;br&gt;skadan har tillfogats medbor-&lt;br&gt;gare i ett land som avses i 1&lt;br&gt;eller 2, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i andra fall, om skadan har&lt;br&gt;tillfogats svensk medborgare&lt;br&gt;eller den som har hemvist i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifall som avses iförsta styck-&lt;br&gt;et 2 - 4 lämnas trafikskadeer-&lt;br&gt;sättning dock endast om for-&lt;br&gt;donet var registrerat här i lan-&lt;br&gt;det eller tillhörde svenska sta-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1977:949.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår ej för atomskada i fall då rätten att göra&lt;br&gt;ersättningsanspråk gällande mot annan än innehavare av atomanlägg-&lt;br&gt;ning är inskränkt enligt 14 § atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trafikskadeersätt-&lt;br&gt;ning för person- eller sakskada&lt;br&gt;som uppkommer iföljd av trafik&lt;br&gt;i Sverige med motordrivet for-&lt;br&gt;don som är hemmahörande i ett&lt;br&gt;land som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket 2 tillämpas på begäran&lt;br&gt;av den skadelidande de regler&lt;br&gt;om ersättning för sådan skada&lt;br&gt;som gäller i det land där for-&lt;br&gt;donet hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trafikskadeersätt-&lt;br&gt;ning för person- eller sakskada&lt;br&gt;som uppkommer iföljd av trafik&lt;br&gt;i ett land som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket 2 med motordrivet for-&lt;br&gt;don som är registrerat här i&lt;br&gt;landet eller tillhör svenska&lt;br&gt;staten tillämpas på begäran av&lt;br&gt;den skadelidande de regler om&lt;br&gt;ersättning för sådan skada som&lt;br&gt;gäller i det land där skadan&lt;br&gt;inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande motordrivet fordon som med stöd av 4 § 2 har&lt;br&gt;undantagits från trafikförsäkringsplikt och som saknar trafikförsäkring&lt;br&gt;svarar samtliga försäkringsanstalter, som vid skadetillfället hade&lt;br&gt;tillstånd att meddela trafikförsäkring, solidariskt för den trafikskade-&lt;br&gt;ersättning som skulle ha utgått, om försäkring hade funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordon som är försäkringspliktigt men som saknar&lt;br&gt;trafikförsäkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket&lt;br&gt;samma ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas&lt;br&gt;den försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då for-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:309.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;donet brukades olovligen av annan&lt;br&gt;bilregistret eller var avställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som&lt;br&gt;avses i första stycket svarar&lt;br&gt;även solidariskt för den trafik-&lt;br&gt;skadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått från trafikförsäkringen för&lt;br&gt;motordrivet fordon vars identitet&lt;br&gt;ej kan fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och antingen ej var registrerat i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som&lt;br&gt;avses i första stycket svarar&lt;br&gt;även solidariskt för den trafik-&lt;br&gt;skadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått från trafikförsäkringen för&lt;br&gt;motordrivet fordon vars identitet&lt;br&gt;ej kan fastställas. Från ersätt-&lt;br&gt;ning för sakskada skall därvid&lt;br&gt;avräknas ett belopp som svarar&lt;br&gt;mot en tiondedel av det bas-&lt;br&gt;belopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;för det år då skadehändelsen in-&lt;br&gt;träffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att trafikskadeersättning kan utgå får den som&lt;br&gt;drabbas av skada i följd av trafik med motordrivet fordon i stället&lt;br&gt;kräva skadestånd enligt vad som gäller därom. Har den skadelidandes&lt;br&gt;rätt till trafikskadeersättning helt eller delvis fallit bort på grund av&lt;br&gt;omständighet som har inträffat efter skadehändelsen, är han endast om&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger berättigad till skadestånd i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till före-&lt;br&gt;komsten av ansvarsförsäkring&lt;br&gt;hos den skadeståndsskyldige och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skada för vilken trafikskadeersättning utgått vållats uppsåtligen&lt;br&gt;eller genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsanstalten intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevålla-&lt;br&gt;ren. Detsamma gäller, om skadan har vållats genom vårdslöshet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:152.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förare som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § eller 4 a §&lt;br&gt;lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om trafikskadeersättning har&lt;br&gt;betalats fi)r en skada som omfat-&lt;br&gt;tas av produktansvarslagen&lt;br&gt;(1992:18), inträderförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten intill det utgivna be-&lt;br&gt;loppet i den skadelidandes rätt&lt;br&gt;till skadestånd enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är järnväg eller spårväg enligt jämvägstrafiklagen (1985:192) eller&lt;br&gt;annan författning ansvarig för skada till följd av spårdriften och har&lt;br&gt;trafikskadeersättning utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva&lt;br&gt;ersättningen åter från den ansvarige i den omfattning som är skälig&lt;br&gt;med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft i fråga om 8 § i dess nya lydelse och 8 a&lt;br&gt;§ den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Prop 1992/93&lt;/sup&gt;’8&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden B. Westerberg, ordförande, Johansson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas, Thurdin, Hellsvik, Wibble,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Björck, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om den svenska trafikskadelagens an-&lt;br&gt;passning till EG:s regelverk m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en närmare anknytning mellan Sverige och EG har varit&lt;br&gt;föremål för diskussioner och överväganden en längre tid. Under år&lt;br&gt;1990 inleddes formella förhandlingar mellan EFTA-ländema och EG&lt;br&gt;om ett närmare samarbete byggt på ett gemensamt beslutsfattande och&lt;br&gt;gemensamma institutioner inom ett europeiskt ekonomiskt sam-&lt;br&gt;arbetsområde, EES. Ett avtal om sådant samarbete undertecknades&lt;br&gt;den 2 maj 1992. Avsikten är att avtalet skall träda i kraft vid&lt;br&gt;årsskiftet 1992/93, samtidigt som EG:s inre marknad fullbordas.&lt;br&gt;Målet för ett EES-avtal är att skapa ett europeiskt ekonomiskt&lt;br&gt;samarbetsområde med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och&lt;br&gt;kapital inom hela EG-EFTA-området och att utveckla och bredda&lt;br&gt;samarbetet på angränsande politikområden, såsom miljö, forskning,&lt;br&gt;utbildning och konsumentskydd. Enhetliga regler skall gälla inom hela&lt;br&gt;EG-EFTA-området och basen för EES-avtalet skall vara relevanta&lt;br&gt;delar av EG:s existerande regelverk (acquis communautaire). Dessa&lt;br&gt;EG-regler avses alltså på ett eller annat sätt bli gällande också i&lt;br&gt;EFTA-länderna och i relationerna mellan EG och EFTA-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om svenskt medlemskap i EG inlämnades den 1 juli&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de regler som enligt det nyss sagda avses bli integrerade i EES-&lt;br&gt;avtalet hör tre av EG:s ministerråd antagna direktiv om ansvarsför-&lt;br&gt;säkring för motorfordon. Direktiven i den engelska originalversionen,&lt;br&gt;jämte en preliminär, inofficiell svensk översättning av direktiven, bör&lt;br&gt;fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria, Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;Ds 1992:9, Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s&lt;br&gt;regelverk m.m., föreslås att reglerna i direktivet skall införlivas med&lt;br&gt;svensk rätt genom ändringar i trafikskadelagen (1975:1410). I&lt;br&gt;promemorian föreslås dessutom några andra ändringar i trafikskade-&lt;br&gt;lagen som har aktualiserats i skilda sammanhang. Promemorian har&lt;br&gt;remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en&lt;br&gt;sammanfattning av promemorian som bilaga 3, dels promemorians&lt;br&gt;lagförslag som bilaga 4, dels en förteckning över remissinstanserna&lt;br&gt;som bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena finns&lt;br&gt;tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementets dnr 92-780).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 maj 1992 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till ändring i trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget bör fogas till protokollet som bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör&lt;br&gt;fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7. Jag har gjort några&lt;br&gt;redaktionella ändringar i det remitterade lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadelagen (1975:1410) innehåller bestämmelser om ett särskilt&lt;br&gt;ersättningssystem för trafikskador. I lagen finns regler dels om&lt;br&gt;obligatorisk trafikförsäkring, dels om ersättning för trafikskada. Lagen&lt;br&gt;är tillämplig i första hand på skadefall som inträffar i Sverige. Den&lt;br&gt;som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige har emellertid&lt;br&gt;rätt till ersättning också när han skadas utomlands till följd av trafik&lt;br&gt;med ett fordon som är registrerat i Sverige eller tillhör svenska staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeområdet har uppmärksammats även inom EG. Minister-&lt;br&gt;rådet har antagit tre direktiv som syftar till att få till stånd ett såvitt&lt;br&gt;möjligt enhetligt system inom gemenskapen för obligatorisk trafikför-&lt;br&gt;säkring, se bilagorna 1 och 2. Jag kommer att behandla direktivens&lt;br&gt;innehåll närmare i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet aktualiserar frågan om behovet av lagstiftning för att&lt;br&gt;den svenska rätten på trafikskadeområdet skall bringas i överensstäm-&lt;br&gt;melse med EG:s motsvarande regler. Frågan har behandlats i&lt;br&gt;departementspromemorian. Liksom de flesta remissinstanserna&lt;br&gt;ansluter jag mig i allt väsentligt till de bedömningar som görs i&lt;br&gt;promemorian och biträder de framlagda förslagen med några smärre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Justitiedepartementet har i skilda sammanhang aktualiserats andra&lt;br&gt;frågor som har att göra med trafikskadelagen. Tre sådana frågor har&lt;br&gt;tagits upp i departementspromemorian och bör behandlas i förevaran-&lt;br&gt;de sammanhang. En av dessa frågor gäller ett förslag från trafikför-&lt;br&gt;säkringsföreningen om självrisk på ersättning för sakskada som har&lt;br&gt;orsakats av ett okänt fordon. Vidare har den nya produktansvarslagen&lt;br&gt;(1992:18) aktualiserat frågan om en försäkringsanstalts återkravsrätt&lt;br&gt;i fråga om ersättning som omfattas av produktansvarslagen. Den&lt;br&gt;tredje frågan rör jämkning av skadestånd med anledning av skada på&lt;br&gt;motordrivet fordon. De nuvarande jämkningsreglema har kritiserats&lt;br&gt;och i promemorian har övervägts om kritiken kan tillgodoses genom&lt;br&gt;en lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i dessa frågor stöds promemorieförslagen av en stor majoritet&lt;br&gt;av remissinstanserna. De bör enligt min mening genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har nämnt skall jag behandla närmare i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen av departementspromemorian har&lt;br&gt;Sveriges Försäkringsförbund, Folksam och Trafikförsäkringsförening-&lt;br&gt;en uttalat önskemål om att trafikskadelagen skall ändras också när det&lt;br&gt;gäller dels ersättning till förare av fordon som är hemmahörande i&lt;br&gt;något annat land, dels möjligheten att träffa avtal med högre självrisk-&lt;br&gt;belopp än en tiondedels basbelopp för fysiska personer som driver&lt;br&gt;verksamhet under enskild firma, dels tid för väckande av talan. Dessa&lt;br&gt;spörsmål ligger emellertid vid sidan av de ämnen som har tagits upp&lt;br&gt;i promemorian och kan inte behandlas i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till förslagen i promemorian har dessutom några&lt;br&gt;remissinstanser föreslagit ändringar som går längre än vad som&lt;br&gt;föranleds av EES-avtalet. Jag vill därför redan nu förutskicka att jag&lt;br&gt;är obenägen att i detta lagstiftningsärende när det gäller frågor som&lt;br&gt;har aktualiserats av EES-avtalet lägga fram förslag som inte motiveras&lt;br&gt;av våra förpliktelser att anpassa den svenska lagstiftningen till EG:s&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 EG-reglernas införlivande i svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Reglerna i EG-direktiven införlivas i svensk rätt&lt;br&gt;genom ändringar i trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (sepromemorian&lt;br&gt;s. 11 f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av&lt;br&gt;samtliga remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I syfte att uppfylla de åtaganden som följer&lt;br&gt;av en närmare svensk anknytning till EG bör reglerna i EG-direktiven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ansvarsförsäkring för motorfordon införlivas i svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett direktiv är inom EG bindande för medlemsländerna på det sättet&lt;br&gt;att dessa är skyldiga att anpassa sin lagstiftning efter direktivet. Hur&lt;br&gt;detta närmare skall gå till överlämnas emellertid åt medlemsländerna&lt;br&gt;att själva avgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om trafikförsäkring för motorfordon regleras i Sverige av&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410). Lagen innehåller en reglering som på&lt;br&gt;de flesta punkter är förenlig med reglerna i EG-direktiven. I några&lt;br&gt;avseenden avviker dock lagens lösning från den som har valts i direk-&lt;br&gt;tiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda biträder jag det i promemorian&lt;br&gt;framförda, av samtliga remissinstanser godtagna, förslaget att reglerna&lt;br&gt;i direktivet bör införlivas i svensk rätt genom att trafikskadelagen&lt;br&gt;ändras så att dess regler kommer att uppfylla direktivens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Det första motorfordonsförsäkringsdirektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Trafikskadeersättning skall lämnas för skador som&lt;br&gt;uppkommer i följd av trafik med motordrivet fordon i ett EES-&lt;br&gt;land eller åsamkas en medborgare i ett EES-land vid direkt färd&lt;br&gt;mellan två EES-länder, förutsatt att fordonet var registrerat i&lt;br&gt;Sverige eller tillhörde svenska staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med mitt (se&lt;br&gt;promemorian s. 13 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget godtas genomgående av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Någon remissinstans ifrågasätter om inte trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsplikt för släpfordon borde föreskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Avsikten med det första motorfordons-&lt;br&gt;försäkringsdirektivet är att för trafik med fordon inom EG avskaffa&lt;br&gt;kravet på gröna kort för fordon som normalt är hemmahörande i ett&lt;br&gt;medlemsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett grönt kort avses ett internationellt försäkringsbevis som har&lt;br&gt;utfärdats av en nationell försäkringsbyrå enligt rekommendationer av&lt;br&gt;kommittén för vägtransporter under landtransportkommittén inom&lt;br&gt;Förenta nationernas Ekonomiska kommission för Europa. Det s.k.&lt;br&gt;gröna kort-systemet har varit i kraft sedan år 1953 och har till syfte&lt;br&gt;att underlätta och förenkla den mellanstatliga motorfordonstrafiken.&lt;br&gt;Systemet bygger på att ett motordrivet fordon från ett land som&lt;br&gt;omfattas av systemet skall kunna tillfälligt användas i trafik i ett annat&lt;br&gt;land som omfattas av systemet utan att försäkring tecknas i det senare&lt;br&gt;landet. Om fordonet orsakar en skada i det senare landet, skall&lt;br&gt;ersättning betalas av trafikförsäkringsbyrån i det land där skadan&lt;br&gt;inträffat enligt där gällande regler. Den betalande byrån har sedan rätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att återkräva ersättningen från trafikförsäkringsbyrån i fordonets hem- Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;land eller direkt från den trafikförsäkringsanstalt i hemlandet som har&lt;br&gt;meddelat trafikförsäkring för fordonet. Gröna kort-systemet har&lt;br&gt;möjliggjorts dels genom att lagstiftningen i de berörda länderna med-&lt;br&gt;ger att motorfordon som är registrerat eller hemmahörande i något&lt;br&gt;anslutet land får föras in och tillfälligt användas i ett annat anslutet&lt;br&gt;land mot uppvisande av det gröna kortet, dels genom att trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsbyråema i respektive land har träffat överenskommelse om&lt;br&gt;skadereglering enligt vad som nu har sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med grönt kort har inom EG betraktats som ett hinder mot&lt;br&gt;den fria rörligheten för fordon och personer. Det första motorfordons-&lt;br&gt;försäkringsdirektivet går därför, som nämnts, ut på att kravet på grönt&lt;br&gt;kort skall avskaffas när det gäller fordon från ett medlemsland som&lt;br&gt;förs in i ett annat medlemsland. Enligt direktivet kan detta ske genom&lt;br&gt;överenskommelser mellan medlemsländernas trafikförsäkringsbyråer&lt;br&gt;av innebörd att varje byrå garanterar skadereglering enligt det landets&lt;br&gt;trafikförsäkringslagstiftning för skador som orsakas i landet av fordon&lt;br&gt;från ett annat medlemsland. En sådan överenskommelse förutsätter att&lt;br&gt;alla gemenskapens fordon är försäkrade. Direktivet föreskriver därför&lt;br&gt;att varje medlemslands nationella lagstiftning skall innehålla bestäm-&lt;br&gt;melser om obligatorisk ansvarsförsäkring för i landet hemmahörande&lt;br&gt;motordrivna fordon. Denna försäkring skall gälla inom hela gemen-&lt;br&gt;skapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländernas skyldigheter att föreskriva ansvarsförsäkring&lt;br&gt;regleras i artiklarna 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3.1 skall medlemsländerna se till att fordon som&lt;br&gt;normalt hör hemma inom landet omfattas av en ansvarsförsäkring.&lt;br&gt;Med fordon avses enligt artikel 1.1 varje slags motordrivet fordon&lt;br&gt;som är avsett för trafik på land, dock inte på skenor, och som drivs&lt;br&gt;med mekanisk kraft. Frågan vilket land ett fordon normalt hör hemma&lt;br&gt;i besvaras i artikel 1.4. I första hand avses det land där fordonet är&lt;br&gt;registrerat (senare ändrat till det land med vars registreringsskylt&lt;br&gt;fordonet är försett). Erfordras inte någon registrering för ett visst&lt;br&gt;slags fordon men skall fordonet i stället vara försett med en försäk-&lt;br&gt;ringsskylt eller ett märke motsvarande en registreringsskylt, skall&lt;br&gt;fordonet anses höra hemma i det land där försäkringsskylten eller&lt;br&gt;märket har utfärdats. Erfordras varken registreringsskylt, försäkrings-&lt;br&gt;skylt eller märke, skall fordonet anses höra hemma i det land där den&lt;br&gt;person som omhänderhar fordonet har sin stadigvarande bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svensk del finns, som redan har nämnts, regler om obligatorisk&lt;br&gt;trafikförsäkring för motordrivna fordon i 2 § trafikskadelagen. Ersätt-&lt;br&gt;ningsansvaret bygger på objektiva grunder. Någon definition av vad&lt;br&gt;som skall förstås med motordrivet fordon ges inte i lagen men&lt;br&gt;begreppet torde få antas ha en innebörd som ligger i linje med den&lt;br&gt;som direktivet utgår ifrån. Den svenska trafikförsäkringsplikten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattar till en början motordrivet fordon som är registrerat i Sverige&lt;br&gt;och inte är avställt. I princip gäller att motordrivna fordon med&lt;br&gt;undantag för mopeder är registreringspliktiga samt att registrerings-&lt;br&gt;skylt skall utfärdas för fordon som har registrerats (8 och 17 §§&lt;br&gt;bilregisterkungörelsen, 1972:603). Den svenska trafikförsäkringsplik-&lt;br&gt;ten omfattar vidare annat motordrivet fordon som brukas i trafik här.&lt;br&gt;Denna föreskrift får praktisk betydelse just i fråga om mopeder. Mot&lt;br&gt;bakgrund av det nu anförda delar jag i likhet med remissinstanserna&lt;br&gt;bedömningen i promemorian att det inte finns anledning att anta att&lt;br&gt;någon ändring i trafikskadelagen erfordras för att uppfylla direktivets&lt;br&gt;krav på obligatorisk ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu omfattar direktivet inte bara motorfordon utan också varje släp,&lt;br&gt;oavsett om släpet är tillkopplat eller inte. Detta skulle enligt&lt;br&gt;ordalydelsen betyda att trafikförsäkringsplikt måste föreskrivas också&lt;br&gt;för släpfordon och någon remissinstans har också varit inne på den&lt;br&gt;tanken. Så synes emellertid direktivet inte ha uppfattas av medlems-&lt;br&gt;länderna. Vissa EG-länder föreskriver visserligen försäkringsplikt&lt;br&gt;också för släpfordon men andra medlemsländer, bland dem Danmark,&lt;br&gt;gör det inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svensk del gäller enligt 1 § andra stycket trafikskadelagen att&lt;br&gt;om ett släpfordon har kopplats till ett motordrivet fordon skall lagens&lt;br&gt;regler om skada i följd av trafik med motordrivet fordon tillämpas på&lt;br&gt;fordonskombinationen i dess helhet. Även om ordalagen kan leda i&lt;br&gt;annan riktning innebär bestämmelsen inte att släpfordonet skall ha&lt;br&gt;varit i teknisk mening kopplat till dragfordonet vid skadetillfållet för&lt;br&gt;att en skada som orsakas av släpet skall täckas av dragfordonets&lt;br&gt;obligatoriska trafikförsäkring. Sådan ersättning utgår sålunda bl.a. för&lt;br&gt;skador som orsakas av släpfordon som tillfälligtvis har ställts upp på&lt;br&gt;allmän väg eller i en parkeringsficka eller som lossnat under en&lt;br&gt;transport och gett sig iväg på egen hand (jfr Nordenson, Trafik-&lt;br&gt;skadeersättning, s. 89). I promemorian har uttalats att det inte torde&lt;br&gt;finnas anledning att anta annat än att en reglering som den i trafik-&lt;br&gt;skadelagen omfattar sådana av släpfordon orsakade skador som faller&lt;br&gt;under direktivet. Denna bedömning har godtagits av det stora flertalet&lt;br&gt;remissinstanser och jag har för egen del inte någon annan uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan följaktligen inte finna att innehållet i artikel 3.1 påkallar&lt;br&gt;någon lagändring från svensk sida. Annorlunda ställer sig saken när&lt;br&gt;det gäller artikel 3.2. Enligt denna artikel skall medlemsländerna vidta&lt;br&gt;de åtgärder som är nödvändiga för att försäkringsavtalet skall täcka&lt;br&gt;även skador som orsakas i ett annat medlemsland enligt där gällande&lt;br&gt;lag. Vidare skall försäkringen täcka skador som åsamkas medborgare&lt;br&gt;i EG-land vid direkt färd mellan två medlemsländer, om det inte finns&lt;br&gt;någon ansvarig trafikförsäkringsbyrå i skadelandet. I så fall skall&lt;br&gt;skadan ersättas i enlighet med trafikförsäkringslagstiftningen i&lt;br&gt;fordonets hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § trafikskadelagen omfattar lagen bara sådana utlandsskador&lt;br&gt;som drabbar svenska medborgare och den som har hemvist i Sverige.&lt;br&gt;Såsom framhållits i promemorian måste därför lagen ändras i nyss&lt;br&gt;angivna avseenden. Om detta är också remissinstanserna ense. En&lt;br&gt;remissinstans har dock påpekat att promemorians förslag inte&lt;br&gt;begränsar ersättningsrätten till medborgare i EES-länder när det gäller&lt;br&gt;skada som inträffar vid direkt färd mellan två EES-länder. Liksom&lt;br&gt;denna remissinstans anser jag att den svenska lagen bör överensstäm-&lt;br&gt;ma med EG-reglerna i detta avseende. Jag återkommer till dessa&lt;br&gt;regler i avsnitt 2.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i artikel 3 gäller inte helt undantagslöst utan direktivet ger&lt;br&gt;möjlighet att i viss utsträckning avvika från dem. Detta följer av&lt;br&gt;artikel 4. Ett medlemsland kan till en början undanta vissa fysiska&lt;br&gt;eller juridiska personer; i så fall skall en lista över dem upprättas och&lt;br&gt;sändas till övriga medlemsländer och till kommissionen. Om denna&lt;br&gt;möjlighet utnyttjas, skall medlemslandet i fråga vidta åtgärder för att&lt;br&gt;säkerställa att ersättning för skador som orsakas av sådant fordon i&lt;br&gt;andra medlemsländer betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadelagen gör undantag från trafikförsäkringsplikten för&lt;br&gt;staten samt beträffande fordon som har tagits i anspråk av staten&lt;br&gt;enligt förfogandelagstiftning (3 §). För sådana fordon svarar staten&lt;br&gt;enligt 15 § för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått om&lt;br&gt;försäkring hade funnits. Det rör sig alltså här om en slags självförsäk-&lt;br&gt;ringssituation. Eftersom staten är notoriskt solvent och kan instämmas&lt;br&gt;till domstol torde det inte finnas anledning att i förevarande samman-&lt;br&gt;hang betrakta fordon som tillhör svenska staten på annat sätt än som&lt;br&gt;försäkrade fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadelagen ger vidare regeringen möjlighet att från trafikför-&lt;br&gt;säkringsplikt undanta motordrivet fordon som tillhör viss främmande&lt;br&gt;stat (4 § 1). Denna möjlighet har utnyttjats beträffande fordon som&lt;br&gt;tillhör en stat som är bunden av 1959 års europeiska trafikförsäkrings-&lt;br&gt;konvention (9 § trafikförsäkringsförordningen). Fordon som här avses&lt;br&gt;torde inte omfattas av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med bedömningen i promemorian, vilken genomgående&lt;br&gt;godtagits av remissinstanserna, kommer jag alltså till uppfattningen att&lt;br&gt;det inte finns anledning att utnyttja ovannämnda undantag för vissa&lt;br&gt;fysiska eller juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 ger medlemsländerna möjlighet att även i ett annat&lt;br&gt;avseende avvika från kravet på obligatorisk ansvarsförsäkring,&lt;br&gt;nämligen såvitt gäller vissa slag av motordrivna fordon eller fordon&lt;br&gt;med särskild registreringsskylt. För svensk del torde denna möjlighet&lt;br&gt;få betydelse när det gäller mopeder. Trafikskadelagen föreskriver&lt;br&gt;visserligen försäkringsplikt för mopeder som brukas här i landet (2 §)&lt;br&gt;men försäkringen gäller inte utlandsskador (8 §). Eftersom EG-&lt;br&gt;direktivet bygger på att en trafikförsäkring som har tecknats i ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsland skall gälla också i andra medlemsländer instämmer jag,&lt;br&gt;i likhet med praktiskt taget samtliga remissinstanser, i promemorians&lt;br&gt;förslag att mopeder bör föras upp på en sådan undantagslista som&lt;br&gt;avses i artikel 4 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till vad jag nu har anfört vill jag erinra om att trafik-&lt;br&gt;skadelagen inte är tillämplig på vissa slag av motordrivna fordon (1&lt;br&gt;§). Till en början är lagen inte tillämplig på motordrivet fordon som&lt;br&gt;är avsett att föras av gående. Vad som därvid avses är motorgräs-&lt;br&gt;klippare, snöplogar, mindre snöslungor, jordfräsar o.1. Trafikskadela-&lt;br&gt;gen är inte heller tillämplig på motordrivna fordon när de används för&lt;br&gt;tävling m.m.; då gäller i stället en särskild lag (1976:357) om&lt;br&gt;motortävlingsförsäkring. En tredje kategori fordon som trafik-&lt;br&gt;skadelagen inte skall tillämpas på är motorredskap med en tjänstevikt&lt;br&gt;av högst 2 000 kg som är inrättat huvudsakligen som arbetsredskap&lt;br&gt;och som varken är eller bör vara registrerat i bilregistret. De&lt;br&gt;motorredskap som därvid avses är i praktiken arbetsredskap som i&lt;br&gt;stort sett är stationära. Som också har uttalats i promemorian och som&lt;br&gt;det helt övervägande antalet remissinstanser inte har haft någon&lt;br&gt;erinran mot torde EG-direktivets regler, som syftar till en liberalise-&lt;br&gt;ring av reglerna för personers och motorfordons fria rörlighet mellan&lt;br&gt;olika länder, inte ha bäring på de nu aktuella fordonstypema. I allt&lt;br&gt;fall rör frågan här endast ett eventuellt uppförande av någon fordons-&lt;br&gt;typ på en undantagslista.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2.2 skall bestämmelserna i direktivet, med undantag&lt;br&gt;för artikel 3 och 4, tillämpas först sedan en överenskommelse träffats&lt;br&gt;mellan de nationella trafikförsäkringsbyråerna. Överenskommelsen&lt;br&gt;skall innebära att varje nationell byrå garanterar att byrån i enlighet&lt;br&gt;med den nationella lagstiftningen om obligatorisk trafikförsäkring&lt;br&gt;reglerar skador som orsakas inom landet av fordon som normalt hör&lt;br&gt;hemma i ett annat medlemsland, oavsett om fordonet är försäkrat eller&lt;br&gt;inte. Medlemsländernas trafikförsäkringsbyråer kan träffa motsvarande&lt;br&gt;avtal med trafikförsäkringsbyråer från tredje land (jfr artikel 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1973 träffade de då nio EG-ländema en överenskom-&lt;br&gt;melse som nyss sagts, dels sinsemellan och dels med trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsbyråerna i Sverige, Finland, Norge, Österrike och Schweiz (det&lt;br&gt;s.k. tilläggsavtalet). Med anledning av att Ungern, Tjeckoslovakien&lt;br&gt;och (dåvarande) Tyska Demokratiska Republiken anslöt sig till&lt;br&gt;tilläggsavtalet samt att Grekland, Spanien och Portugal blev medlem-&lt;br&gt;mar i EG träffades sedermera nya avtal. Den 15 mars 1991 ersattes&lt;br&gt;alla tidigare avtal av ett nytt garantiavtal mellan samtliga berörda&lt;br&gt;byråer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de träffade överenskommelserna har till en början artikel 2.1&lt;br&gt;i direktivet blivit gällande för medlemsländerna. Denna artikel&lt;br&gt;föreskriver att medlemsländerna skall avstå från att kontrollera&lt;br&gt;innehav av trafikförsäkring för fordon som normalt hör hemma i ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat medlemsland. Likaså skall medlemsländerna, med undantag för Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;stickprovskontroller, avstå från att kontrollera sådan försäkring&lt;br&gt;beträffande fordon som normalt hör hemma i ett tredje land men som&lt;br&gt;passerar in i ett medlemsland från ett annat medlemsland. Kontrollen&lt;br&gt;skall alltså ske vid EG:s yttergränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska trafikskadelagen bygger som nämnts på att trafikför-&lt;br&gt;säkring skall finnas för motordrivna fordon som är registrerade här&lt;br&gt;i landet eller som brukas i trafik här (2 §). Regeringen får dock&lt;br&gt;föreskriva undantag från trafikförsäkringsplikt bl.a. för motordrivet&lt;br&gt;fordon som är registrerat eller hemmahörande i viss främmande stat&lt;br&gt;(4 § 1). Med anledning av de åtaganden som den svenska trafikför-&lt;br&gt;säkringsbyrån har gjort genom att ansluta sig till nyssnämnda avtal&lt;br&gt;har regeringen föreskrivit vissa undantag från skyldigheten att hålla&lt;br&gt;svensk trafikförsäkring. Enligt 10 § trafikförsäkringsförordningen&lt;br&gt;(1976:359) gäller sålunda att fordon från ett antal uppräknade länder&lt;br&gt;får införas till Sverige och tillfälligt användas här i trafik utan svensk&lt;br&gt;trafikförsäkring. I paragrafen uppräknas de flesta av EES-ländema,&lt;br&gt;dock inte alla. Frågan om ändringar och tillägg i den paragrafen bör&lt;br&gt;emellertid anstå till dess att det står klart att den överenskommelse&lt;br&gt;som avses i artikel 2.2 omfattar samtliga EES-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom överenskommelser mellan trafikförsäkringsbyråema blir&lt;br&gt;vidare artiklarna 5 - 7 i direktivet gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 skall medlemsländerna se till att när en skada&lt;br&gt;orsakas i landet av ett fordon som normalt hör hemma i ett annat&lt;br&gt;medlemsland den nationella trafikförsäkringsbyrån inhämtar informa-&lt;br&gt;tion om fordonets hemland, registreringsnummer och försäkring samt&lt;br&gt;översänder denna information till trafikförsäkringsbyrån i fordonets&lt;br&gt;hemland. I Sverige torde en ordning som den nu beskrivna tillämpas&lt;br&gt;sedan lång tid tillbaka och jag kan inte se att någon ytterligare åtgärd&lt;br&gt;i detta avseende är erforderlig. Något sådant har inte heller ifrågasatts&lt;br&gt;av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 skall medlemsländerna se till att om ett fordon från&lt;br&gt;ett tredje land eller från ett medlemslands territorium utanför Europa&lt;br&gt;förs in i ett medlemsland (i Europa) fordonet omfattas av en ansvars-&lt;br&gt;försäkring som gäller inom hela det territorium som omfattas av&lt;br&gt;fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen.&lt;br&gt;Ett grönt kort eller ett gränsförsäkringsbevis skall därvid finnas för&lt;br&gt;fordonet (artikel 7.1). För svensk del gäller enligt 12 § trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsförordningen att fordon från ett främmande land, som inte är&lt;br&gt;undantaget från trafikförsäkringsplikt i Sverige, får införas och brukas&lt;br&gt;här endast om ett grönt kort uppvisas eller en gränsförsäkring tecknas.&lt;br&gt;Gränsförsäkringsbeviset skall för närvarande förutom Sverige även&lt;br&gt;omfatta Finland och Norge. Så snart det står klart att den överens-&lt;br&gt;kommelse som avses i artikel 2.2 gäller för samtliga EES-länder bör&lt;br&gt;även den sistnämnda bestämmelsen i trafikförsäkringsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvidgas så att den tar sikte på hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Det andra motorfordonsförsäkringsdirektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inget behov av svensk lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se&lt;br&gt;promemorian s. 18 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bedömningen godtas av samtliga remiss-&lt;br&gt;instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Det första motorfordonsförsäkrings-&lt;br&gt;direktivet lämnar medlemsländerna stor frihet när det gäller omfatt-&lt;br&gt;ningen av den obligatoriska motorfordonsförsäkringen. Föreliggande&lt;br&gt;skillnader i detta avseende har ansetts ha en direkt inverkan på&lt;br&gt;genomförandet av den gemensamma marknaden och dess funktion. I&lt;br&gt;det andra motorfordonsförsäkringsdirektivet återfinns därför vissa&lt;br&gt;bestämmelser om materiella ersättningsregler vid trafikskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 1.2 i det andra motorfordonsförsäkringsdirektivet skall&lt;br&gt;den försäkring som avses i artikel 3 i det första motorfordonsförsäk-&lt;br&gt;ringsdirektivet omfatta såväl sak- som personskada. Försäkringen&lt;br&gt;måste täcka ersättningsbelopp som uppgår till minst 350 000 ECU -&lt;br&gt;ca 2,5 miljoner SEK - för personskada om det finns en skadelidande.&lt;br&gt;Finns det flera skadelidande skall beloppet multipliceras med antalet&lt;br&gt;skadelidande. För sakskada skall försäkringen täcka ersättningsbelopp&lt;br&gt;som uppgår till minst 100 000 ECU - ca 700 000 SEK - för varje&lt;br&gt;skadehändelse oavsett antalet skadelidande. Medlemsländerna har rätt&lt;br&gt;att i stället för nämnda minimibelopp föreskriva ett minimibelopp om&lt;br&gt;500 000 ECU - ca 3,5 miljoner SEK - för personskador med mer än&lt;br&gt;en skadelidande eller ett minimibelopp om 600 000 ECU - ca 4,2&lt;br&gt;miljoner SEK - oavsett antalet skadelidande eller skadornas art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska trafikskadelagen omfattar såväl sak- som personskada&lt;br&gt;(8 §). För varje skadehändelse uppgår den övre beloppsgränsen till&lt;br&gt;300 miljoner kronor (14 §). Någon lagändring i förevarande avseende&lt;br&gt;är därför inte erforderlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1.4 i direktivet föreskriver att varje land skall inrätta eller&lt;br&gt;auktorisera ett organ med uppgift att svara för ersättning, åtminstone&lt;br&gt;upp till den gräns som den obligatoriska försäkringen skall ersätta, för&lt;br&gt;sakskador och personskador som orsakas av oidentifierade eller&lt;br&gt;oförsäkrade fordon. Den skadelidande skall ha rätt att vända sig direkt&lt;br&gt;till detta organ och därifrån få ett motiverat besked angående utbetal-&lt;br&gt;ning av ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa EG-länder har ett särskilt organ, ofta kallat en garantifond,&lt;br&gt;inrättats medan i andra EG-länder, bland dem Danmark, trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsbyrån fullgör de ifrågavarande uppgifterna. För svensk del gäller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 16 § andra stycket trafikskadelagen att om ett trafikförsäkrings- Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;pliktigt fordon saknar trafikförsäkring, samtliga trafikförsäkringsan-&lt;br&gt;stalter som har tillstånd att meddela försäkring svarar för den&lt;br&gt;trafikskadeersättning som skulle ha utgått, om försäkring hade funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket i samma lagrum svarar nämnda försäkringsanstal-&lt;br&gt;ter även solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått&lt;br&gt;från trafikförsäkring för motordrivet fordon vars identitet inte kan&lt;br&gt;fastställas. Av 30 § trafikskadelagen följer att trafikförsäkringsan-&lt;br&gt;staltema i nu angivna fall företräds av Trafikförsäkringsföreningen.&lt;br&gt;Eftersom Sverige sålunda har auktoriserat ett organ att betala sådan&lt;br&gt;ersättning som avses i artikel 1 i direktivet och till vilket den skadeli-&lt;br&gt;dande kan vända sig, är någon lagändring i förevarande avseende inte&lt;br&gt;erforderlig. Det kan tilläggas att även Norge och Finland avser att&lt;br&gt;låta sin trafikförsäkringsbyrå fullgöra de uppgifter som ankommer på&lt;br&gt;det här ifrågavarande organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna får begränsa eller utesluta ersättningen från&lt;br&gt;nämnda organ i ett par avseenden. Till en början far medlemsländer-&lt;br&gt;na besluta att ersättning inte skall utgå till personer som frivilligt&lt;br&gt;färdats i det fordon som orsakat skadorna, om organet kan visa att&lt;br&gt;personen i fråga kände till att fordonet var oförsäkrat. Vidare far&lt;br&gt;medlemsländerna begränsa eller utesluta ersättning såvitt gäller&lt;br&gt;sakskador som orsakats av oidentifierade fordon. Slutligen får&lt;br&gt;medlemsländerna tillåta en självrisk på högst 500 ECU - ca 3 500&lt;br&gt;SEK - i fråga om sakskador som orsakats av oförsäkrade fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den svenska trafikskadelagen finns för närvarande inga undantag&lt;br&gt;av nu nämnt slag (annat än gentemot den försäkringspliktige själv, se&lt;br&gt;16 § andra stycket). I det följande (avsnitt 2.6) kommer jag att&lt;br&gt;behandla frågan om att införa en självrisk för skador som orsakas av&lt;br&gt;oidentifierade fordon. I övrigt ger nu berörda bestämmelser i&lt;br&gt;direktivet inte anledning till ändringar i trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller inga allmänna regler om beräkning av försäk-&lt;br&gt;ringsersättning, om jämkning vid medvållande eller liknande spörs-&lt;br&gt;mål. I dessa avseenden får därför nationell rätt råda. Det betyder bl.a.&lt;br&gt;att hinder inte möter mot de nuvarande bestämmelserna i 9 och 12 §§&lt;br&gt;trafikskadelagen om trafikskadeersättningens bestämmande och om&lt;br&gt;jämkning. Däremot sätter direktivet upp vissa andra begränsningar i&lt;br&gt;ersättningsmöjlighetema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2.1 får sålunda det förhållandet att fordonet har&lt;br&gt;nyttjats eller förts av personer utan uttryckligt eller underförstått&lt;br&gt;tillstånd därtill, av personer som inte har körkort för fordonet eller av&lt;br&gt;personer som har brutit mot lagstadgade tekniska föreskrifter rörande&lt;br&gt;fordonets beskaffenhet i princip inte åberopas mot ersättningskrav från&lt;br&gt;tredje man. Någon sådan möjlighet ger inte heller trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2.2 ger möjlighet för medlemsländerna att föreskriva att&lt;br&gt;garantifonden eller motsvarande organ under vissa förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall betala ersättning i försäkringsgivarens ställe i fall ett fordon har&lt;br&gt;stulits eller tillgripits med våld. Någon sådan möjlighet innehåller inte&lt;br&gt;trafikskadelagen. Det torde inte heller finnas skäl att nu ändra lagen&lt;br&gt;i det avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 får familjemedlemmar till försäkringstagaren, till&lt;br&gt;föraren eller till någon annan ansvarig person inte på grund av&lt;br&gt;släktskapet undantas från försäkringsskydd för personskador. Så är&lt;br&gt;inte heller fallet enligt trafikskadelagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4 skall föreskriften i artikel 1.4 i första direktivet om&lt;br&gt;att fordonet skall anses höra hemma i det land där det är registrerat&lt;br&gt;ersättas med att fordonet anses höra hemma i det land med vars&lt;br&gt;registreringsskylt fordonet är försett. För svensk del torde följa av&lt;br&gt;föreskrifterna om registreringsskyltar i bilregisterkungörelsen&lt;br&gt;(1972:603) att registrerade fordon skall ha en registreringsskylt och&lt;br&gt;i princip får brukas endast om de är försedda med sådan skylt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda betyder att jag, i likhet med remissinstanserna, delar&lt;br&gt;promemorians bedömning att det inte finns något behov av svensk&lt;br&gt;lagändring med anledning av det andra motorfordonsförsäkringsdirek-&lt;br&gt;tivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Det tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För skador som uppkommer i följd av trafik i ett&lt;br&gt;annat EES-land än Sverige med ett motordrivet fordon som är&lt;br&gt;hemmahörande i Sverige skall den skadelidande kunna välja mellan&lt;br&gt;ersättning enligt den svenska trafikskadelagen och ersättning enligt&lt;br&gt;de regler som gäller i det land där skadan inträffade. För skador&lt;br&gt;som uppkommer i följd av trafik i Sverige med ett motordrivet&lt;br&gt;fordon som är hemmahörande i ett annat EES-land skall motsva-&lt;br&gt;rande valmöjlighet finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt såvitt gäller&lt;br&gt;skador som fordon hemmahörande i Sverige orsakar utomlands men&lt;br&gt;innefattar inte någon motsvarande reglering för skador som i Sverige&lt;br&gt;orsakas av fordon som hör hemma i ett annat EES-land (se prome-&lt;br&gt;morian s. 21 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget godtas eller lämnas utan erinran av&lt;br&gt;de flesta remissinstanserna. Ett par remissinstanser anser att motsva-&lt;br&gt;rande valmöjlighet bör gälla i fråga om skador som i Sverige orsakas&lt;br&gt;av fordon som hör hemma i ett annat EES-land. En remissinstans&lt;br&gt;ifrågasätter om direktivet syftar på annat än sådana maximibelopps-&lt;br&gt;begränsningar som berörs i det andra direktivet. Ett par remiss-&lt;br&gt;instanser hävdar att direktivet enbart tar sikte på den skadelidandes&lt;br&gt;rätt att få sin ersättning baserad på det ansvarsbelopp av två som är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högst. En remissinstans anser att det bör införas en lagregel om att Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;trafikförsäkringsföreningen alltid svarar primärt vid sidan av trafikför-&lt;br&gt;säkringsanstalt i förhållande till den skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det tredje motorfordonsförsäkringsdirek-&lt;br&gt;tivet kompletterar de två tidigare i vissa avseenden, bl.a. vad gäller&lt;br&gt;skyddet för tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 1 skall trafikförsäkringen täcka personskada hos alla&lt;br&gt;passagerare utom föraren. Detta krav är för svensk del uppfyllt genom&lt;br&gt;bestämmelsen i 9 § trafikskadelagen som anger att trafikskadeersätt-&lt;br&gt;ning utgår såväl till föraren som till passagerarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En remissinstans har varit inne på tanken att artikel 1 anger den&lt;br&gt;krets av skadelidande, nämligen passagerare utom föraren, som&lt;br&gt;fortsättningsvis berörs av det tredje direktivet. Detta torde vara en&lt;br&gt;missuppfattning. I direktivets preambel anförs att det i vissa medlems-&lt;br&gt;länder finns luckor i den obligatoriska ansvarsförsäkringens omfatt-&lt;br&gt;ning beträffande passagerare i motorfordon och att sådana luckor bör&lt;br&gt;fyllas för att skydda denna särskilt sårbara grupp av skadelidande. Jag&lt;br&gt;uppfattar direktivet så att det är detta som kommer till uttryck i artikel&lt;br&gt;1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2 i direktivet skall medlemsländerna se till att&lt;br&gt;trafikförsäkringen för samma premie täcker gemenskapens hela&lt;br&gt;territorium och på grundval av denna enda premie tillförsäkrar det&lt;br&gt;skydd som krävs i varje medlemsland enligt dess lagstiftning eller det&lt;br&gt;skydd som krävs enligt lagstiftningen i det medlemsland där fordonet&lt;br&gt;normalt hör hemma, om detta skydd är högre. Ett fordons trafikför-&lt;br&gt;säkring skall alltså ge skydd för skador som fordonet orsakar i ett&lt;br&gt;annat medlemsland inte bara enligt där gällande lag (artikel 3 i det&lt;br&gt;första motorfordonsförsäkringsdirektivet) utan också enligt fordonets&lt;br&gt;hemlands lag, om det skyddet är högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det resonemang som förs i promemorian utgår från att med&lt;br&gt;&amp;quot;skydd&amp;quot;, (&amp;quot;cover&amp;quot; i den engelska texten) avses ersättningssystem.&lt;br&gt;Denna bedömning godtas också av det helt övervägande antalet&lt;br&gt;remissinstanser, däribland de juridiska fakultetsstyrelsema vid&lt;br&gt;universiteten i Stockholm och Uppsala samt Försäkringsjuridiska&lt;br&gt;föreningen. Ett par remissinstanser sätter emellertid i fråga om inte&lt;br&gt;direktivet har en snävare innebörd och bara tar sikte på de begräns-&lt;br&gt;ningar i fråga om ansvarsbelopp som kan vara föreskrivna i nationella&lt;br&gt;regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del instämmer jag i den bedömning som kommer till&lt;br&gt;uttryck i promemorian. Jag kan också nämna att det i Finland har&lt;br&gt;utarbetats ett lagförslag som, enligt uppgift från vederbörande&lt;br&gt;departement i Finland, utgår från samma uppfattning som redovisas&lt;br&gt;i promemorian. I Danmark och Norge avses frågan lösas genom&lt;br&gt;föreskrifter vilka ännu inte är utarbetade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall torde det inte vara några problem att avgöra vilket av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;två ersättningssystem som är mest fördelaktigt för den skadelidande. Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;Det kan dock förekomma situationer där det ena systemet är mera&lt;br&gt;fördelaktigt i ett visst avseende och det andra i ett annat. I sådana fall&lt;br&gt;kan det slutliga resultatet bli beroende på hur den skadelidande lägger&lt;br&gt;upp sin talan. I promemorian har föreslagits en ordning som innebär&lt;br&gt;att det läggs i den skadelidandes hand att själv välja om ersättningen&lt;br&gt;skall bestämmas enligt hemlandets regler eller enligt reglerna i det&lt;br&gt;land där skadan inträffade. Flertalet remissinstanser har biträtt&lt;br&gt;promemorians uppfattning att en sådan ordning framstår som lämplig&lt;br&gt;och okomplicerad för att tillgodose direktivets krav. Enligt uppgift&lt;br&gt;bygger också det finska förslaget, även om det inte uttryckligen&lt;br&gt;framgår av ordalydelsen, på tanken att det är den skadelidande som&lt;br&gt;ytterst får välja ersättningssystem. För egen del anser jag också i&lt;br&gt;denna del att promemorians lösning bör följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna tar sikte på det fallet att skadan inträffar i ett annat EES-&lt;br&gt;land. Det torde emellertid finnas skäl att ha en motsvarande lösning&lt;br&gt;för det fall att en trafikskada inträffar i Sverige i följd av trafik med&lt;br&gt;ett fordon som är hemmahörande i ett annat EES-land. I så fall bör&lt;br&gt;den skadelidande i Sverige ha möjlighet att välja det andra landets&lt;br&gt;ersättningssystem, om detta skulle ge ett bättre utfall än det svenska.&lt;br&gt;Jag förordar därför att trafikskadelagen kompletteras med en regel&lt;br&gt;också för denna situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 i det tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet får&lt;br&gt;medlemsländerna inte tillåta att garantifonden eller motsvarande organ&lt;br&gt;ställer krav på att den skadelidande kan visa att den som vållat skadan&lt;br&gt;inte har förmåga eller vägrar att betala. Trafikskadelagen ger inte&lt;br&gt;heller möjlighet att ställa sådana krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4 skall medlemsländerna vidta åtgärder för att se till&lt;br&gt;att om det uppkommer en tvist mellan garantifonden eller motsvara-&lt;br&gt;nde organ och en försäkringsgivare om vem som skall betala&lt;br&gt;ersättning för en skada, endera skall vara skyldig att i första hand&lt;br&gt;utge sådan ersättning. I avsnitt 2.2 har föreslagits att detta organ för&lt;br&gt;svensk del skall vara Trafikförsäkringsföreningen, som redan enligt&lt;br&gt;nuvarande regler (16 och 30 §§ trafikskadelagen) fyller den funktion&lt;br&gt;som ankommer på en garantifond eller motsvarande. Sedan länge har&lt;br&gt;därvid gällt att i händelse av tvist mellan föreningen och en trafikför-&lt;br&gt;säkringsanstalt om vem som rätteligen är betalningsskyldig föreningen&lt;br&gt;primärt svarar för att den skadelidande får ersättning utan dröjsmål.&lt;br&gt;Frågan om vem som slutligt skall stå för ersättningen får därefter&lt;br&gt;lösas mellan föreningen och anstalten. Med hänsyn till det nu anförda&lt;br&gt;och då något krav i EG-direktivet på att nämnda princip skall komma&lt;br&gt;till uttryck i lagstiftning inte kan anses föreligga, erfordras inte någon&lt;br&gt;ytterligare åtgärd från svensk sida för att uppfylla artikeln. En&lt;br&gt;remissinstans har fört fram tanken att en lagregel ändå skulle kunna&lt;br&gt;fylla en viss funktion. I linje med vad som uttalats i promemorian,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser, finner Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;jag för egen del inte skäl att föreslå någon lagreglering i förevarande&lt;br&gt;avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 skall medlemsländerna vidta nödvändiga åtgärder för&lt;br&gt;att parter som blir inblandade i trafikolyckor omgående skall kunna&lt;br&gt;få vetskap om vilka försäkringsbolag som har meddelat trafikförsäk-&lt;br&gt;ring för de berörda fordonen. Sådant informationsutbyte torde vara&lt;br&gt;regel för svensk del. Artikel 5 behöver därför inte föranleda någon&lt;br&gt;tillkommande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Självrisk på ersättning vid sakskada som vållats av okänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En självrisk på tio procent av basbeloppet, i dagens läge&lt;br&gt;3 370 kr, införs vid ersättning för en sakskada som har vållats av ett&lt;br&gt;okänt fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemo-&lt;br&gt;rian s. 23 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget godtas genomgående av remiss-&lt;br&gt;instanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som nämnts under avsnitt 2.4 ger det&lt;br&gt;andra motorfordonsförsäkringsdirektivet (artikel 1.4) medlemslän-&lt;br&gt;derna rätt att begränsa eller utesluta ersättning för sakskada som&lt;br&gt;orsakas av ett okänt fordon. Samtliga EG-länder torde på ett eller&lt;br&gt;annat sätt ha utnyttjat denna regel. Också i EFTA-ländema har&lt;br&gt;motsvarande begränsningar regelmässigt föreskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flertalet EG-länder, bland dem Danmark, utgår över huvud taget&lt;br&gt;inte någon ersättning ur den obligatoriska trafikförsäkringen för&lt;br&gt;sakskador som orsakas av okända fordon. I de EG-länder där sådan&lt;br&gt;ersättning utgår görs avdrag för ett självriskbelopp på ersättningen.&lt;br&gt;Enligt tillgängliga uppgifter uppgick avdraget för år 1989 till (motsva-&lt;br&gt;rande) 1 900 kr i Storbritannien, 650 kr i Nederländerna, 2 000 kr i&lt;br&gt;Frankrike (ersättning utgår dock bara under särskilda förhållanden)&lt;br&gt;och 3 600 kr i Tyskland (vissa inskränkningar i ersättningsrätten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta EFTA-länder, bland dem Finland, utgår inte heller någon&lt;br&gt;ersättning ur den obligatoriska trafikförsäkringen för sakskador som&lt;br&gt;vållas av okända fordon. Ett undantag är Norge men ersättning utgår&lt;br&gt;där bara för skada på fast egendom. Ett annat undantag är Schweiz&lt;br&gt;som utger ersättning med avdrag för ett självriskbelopp, vilket år&lt;br&gt;1989 uppgick till motsvarande 4 200 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller i dessa länder ersätter den svenska&lt;br&gt;trafikskadelagen fullt ut och utan självriskavdrag sakskada som vållats&lt;br&gt;av okänt fordon. Varje år görs i Sverige cirka 50 000 anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om sakskador orsakade av okända fordon. Skadekostnaderna Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;överstiger 100 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan det förhållandet att den svenska regleringen i förevarande&lt;br&gt;avseende avviker från den som gäller i med Sverige jämförliga länder&lt;br&gt;kan ge anledning till frågan om inte trafikskadelagen borde ändras,&lt;br&gt;närmast så att den ger möjlighet till viss självrisk i här aktuella fall.&lt;br&gt;Framställningar med sådan innebörd har vid flera tillfallen gjorts av&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen. Föreningen har därvid bl.a. satt i fråga&lt;br&gt;om det är rimligt att använda icke obetydliga administrativa resurser&lt;br&gt;hos försäkringsanstalterna till reglering av småskador. Dessa resurser&lt;br&gt;kunde enligt trafikförsäkringsföreningen hellre satsas på trafikens&lt;br&gt;personskadeoffer. Föreningen har även anfört att de svårigheter i&lt;br&gt;bevisningshänseende som ofta föreligger leder till bedömningar som&lt;br&gt;blir schablonmässiga och inte sällan inrymmer ett mått av slumpmäs-&lt;br&gt;sighet. Exempelvis kan frågan om full eller jämkad ersättning skall&lt;br&gt;utgå många gånger bli beroende av om den skadelidande har med&lt;br&gt;någon passagerare som kan verifiera den skadelidandes uppgifter om&lt;br&gt;bilens skick före skadehändelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen har i sina framställningar även anfört&lt;br&gt;att resurser hos polismyndigheterna skulle kunna frigöras och&lt;br&gt;användas på bättre sätt om en självrisk införs, eftersom antalet&lt;br&gt;skadeanmälningar till polismyndigheterna därmed kan antas bli färre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självrisk är numera allmänt förekommande i skilda försäkringsfor-&lt;br&gt;mer. Enligt försäkringsavtalen gäller ofta särskilda villkor om&lt;br&gt;självrisk som innebär att försäkringstagaren får svara för en viss del&lt;br&gt;av skadan. Också vid exempelvis ersättning enligt brottsskadelagen&lt;br&gt;(1978:413) avräknas ett självriskbelopp vid sakskada. Sådana&lt;br&gt;självrisker har ett dubbelt syfte. Det ena är att påverka försäk-&lt;br&gt;ringstagaren så att han eller hon så långt som möjligt undviker att&lt;br&gt;skador uppkommer. Det andra är att inbespara försäkringsgivarna&lt;br&gt;kostnader för reglering av skador på endast mindre belopp. Dessa&lt;br&gt;skäl torde ha fog för sig också när det gäller den obligatoriska&lt;br&gt;trafikförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det nu anförda har i promemorian föreslagits att&lt;br&gt;en självrisk införs även på det nu aktuella området. Flertalet remiss-&lt;br&gt;instanser har uttryckligen ställt sig bakom förslaget och ingen&lt;br&gt;remissinstans har motsatt sig det. Jag har för egen del ingen annan&lt;br&gt;uppfattning utan förordar att en självrisk införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att en självrisk som här avses inte blir&lt;br&gt;tillämplig på personskador utan endast på sakskador. Det bör också&lt;br&gt;framhållas att en ordning med självrisk för sakskador givetvis inte&lt;br&gt;utesluter möjligheten för en fordonsägare att genom frivilliga&lt;br&gt;försäkringar, närmast vagnskadeförsäkring, få ersättning också för&lt;br&gt;sådana småskador som här diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en självrisk i förevarande sammanhang skall fylla någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funktion måste två grundförutsättningar uppfyllas. Den ena är att&lt;br&gt;självriskbeloppet ligger på en nivå som överstiger kostnaden för att&lt;br&gt;åtgärda rena småskador. Den andra är att bedömningen av om så är&lt;br&gt;fallet kan göras med en rimlig grad av säkerhet av en &amp;quot;vanlig&amp;quot;&lt;br&gt;fordonsägare. Om den administrativa apparaten ändå regelmässigt&lt;br&gt;måste kopplas in för att bedöma om ersättningen för en skada ligger&lt;br&gt;över eller under självriskbeloppet är nämligen inte mycket vunnet.&lt;br&gt;Det självriskavdrag som är föreskrivet i 3 § brottsskadeförordningen&lt;br&gt;(1978:653), två och en halv procent av ett basbelopp eller drygt 800&lt;br&gt;kronor i dagens läge, torde därför vara för lågt i förevarande&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagit en självrisk på tio procent av basbelop-&lt;br&gt;pet, i dagens läge 3 370 kronor. Enligt beräkningar som trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsföreningen har gjort skulle skadekostnaderna för föreningen med&lt;br&gt;en sådan självrisk minska med cirka 60 miljoner kronor. Den&lt;br&gt;föreslagna självrisknivån har genomgående godtagits av remiss-&lt;br&gt;instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nämnda självriskbeloppet ligger på en medelnivå i jämförelse&lt;br&gt;med de ovan angivna nivåer som gäller i andra länder. Det överens-&lt;br&gt;stämmer också med den självrisknivå som föreskrivs i 21 § trafiksk-&lt;br&gt;adelagen. Det lagrummet innehåller en bestämmelse om rätt för&lt;br&gt;försäkringsgivaren att återkräva utgiven trafikskadeersättning från&lt;br&gt;försäkringstagaren. Aterkravsrätten mot fysisk person är dock&lt;br&gt;begränsad till en tiondedel av det basbelopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller för det år skadehändelsen inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att det införs en självrisk&lt;br&gt;på ersättning vid sakskada som vållats av okänt fordon med en&lt;br&gt;tiondedel av nämnda basbelopp. Det motsvarar i dagens läge 3 370&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Trafikförsäkringsanstalts återkravsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En försäkringsanstalt som har betalat trafikskade-&lt;br&gt;ersättning för en skada som omfattas av produktansvarslagen in-&lt;br&gt;träder intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skade-&lt;br&gt;stånd enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemo-&lt;br&gt;rian s. 25 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av en majoritet av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Två remissinstanser ifrågasätter lämpligheten av att införa&lt;br&gt;en sådan ordning medan några andra remissinstanser anser att en&lt;br&gt;regressregel borde sträcka sig längre än till att avse enbart produktan-&lt;br&gt;svarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den nyligen beslutade produktansvarslagen Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;(se prop. 1990/91:197, 1991/92:LU14, rskr. 78, SFS 1992:18)&lt;br&gt;aktualiserar en fråga angående reglerna om trafikförsäkringsanstalts&lt;br&gt;återkravsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadelagens regler om återkravsrätt bygger på principen att&lt;br&gt;trafikskadorna så långt möjligt skall bäras av trafikförsäkringstagar-&lt;br&gt;kollektivet, dvs. motorfordonsägama (se Nordenson, Trafikskade-&lt;br&gt;ersättning, s. 300 f). Riskfördelningssynpunkter och preventionssyn-&lt;br&gt;punkter har dock motiverat vissa undantag från principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 § första stycket trafikskadelagen föreskrivs sålunda att försäk-&lt;br&gt;ringsanstalten inträder intill det utgivna beloppet i den skadelidandes&lt;br&gt;rätt till skadestånd av skadevållaren, om en skada för vilken trafik-&lt;br&gt;skadeersättning har utgått har vållats uppsåtligen eller genom grov&lt;br&gt;vårdslöshet eller genom vårdslöshet av en förare som har gjort sig&lt;br&gt;skyldig till trafiknykterhetsbrott. Paragrafens andra stycke innehåller&lt;br&gt;regler om rätt för försäkringsanstalten till återkrav från den som är&lt;br&gt;ansvarig enligt jämvägstrafiklagen (1985:192). Enligt 25 § första&lt;br&gt;stycket trafikskadelagen får den som på grund av ansvarighet för&lt;br&gt;skada enligt 20 § har utgett ersättning till försäkringsanstalt kräva&lt;br&gt;ersättningen åter efter vad som är skäligt från annan som också är&lt;br&gt;ansvarig för skadan enligt 20 §. Av 26 § framgår slutligen att&lt;br&gt;återkravsreglema är tvingande till försäkringstagarens förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 17 december 1991 antog riksdagen en ny produktansvarslag,&lt;br&gt;som skall träda i kraft den 1 januari 1993. Genom lagen införlivas&lt;br&gt;reglerna i ett EG-direktiv (85/374/EEC) om produktansvar med&lt;br&gt;svensk rätt. Huvuddragen i lagen är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller regler om strikt skadeståndsansvar för skador som&lt;br&gt;en produkt orsakar på grund av en säkerhetsbrist, dvs. därför att den&lt;br&gt;inte är så säker som skäligen kunnat förväntas. Med produkter avses&lt;br&gt;lösa saker. En produkt som har infogats i eller på annat sätt blivit en&lt;br&gt;beståndsdel i någon annan lös egendom eller i fast egendom anses&lt;br&gt;enligt lagen alltjämt utgöra en produkt för sig. Skadeståndsskyldig-&lt;br&gt;heten omfattar ersättning för personskador och skador på konsument-&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldiga är i första hand den som har tillverkat den&lt;br&gt;skadegörande produkten och, i fråga om en importerad produkt, den&lt;br&gt;som har importerat produkten. Även den som har marknadsfört&lt;br&gt;produkten som sin genom att förse den med sitt namn eller varumärke&lt;br&gt;eller något annat särskiljande kännetecken är strikt ansvarig jämte&lt;br&gt;tillverkaren och importören. Om det inte framgår av en produkt vem&lt;br&gt;som har tillverkat eller importerat den, är var och en som har&lt;br&gt;tillhandahållit den skadegörande produkten ansvarig, såvida han inte&lt;br&gt;pekar ut någon i ett tidigare led i distributionskedjan som ansvarig för&lt;br&gt;produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret enligt produktansvarslagen är begränsat till skador som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;orsakas av sådana produkter som tillverkas eller tillhandahålls inom Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;ramen för en näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till produktansvarslagen (se Ds 1989:79 s. 79 och&lt;br&gt;prop. 1990/91:197 s. 20 f) diskuterades frågan huruvida den nya&lt;br&gt;lagen borde omfatta skadeståndsansvar för trafikskador. Svaret på&lt;br&gt;frågan blev slutligen att något undantag för trafikskador inte skulle&lt;br&gt;göras. Skälet till detta var främst - förutom anpassningen till EG:s&lt;br&gt;regler - att det ansågs önskvärt att principen om tillverkarens&lt;br&gt;produktansvar skulle slå igenom även inom transportområdet. I&lt;br&gt;propositionen citerade departementschefen ett uttalande av en&lt;br&gt;remissinstans, som ansåg att det talar starkt mot ett undantag att&lt;br&gt;biltillverkaren, som genom produktsäkerhetsinsatser kan förhindra&lt;br&gt;trafikskador, i så fall befrias från kostnadsansvar för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande regressreglema i trafikskadelagen, som har utformats&lt;br&gt;utan att produktansvaret har beaktats särskilt, synes emellertid inte&lt;br&gt;vara anpassade till önskemålet att skyldigheten att ersätta produktska-&lt;br&gt;dor i slutändan skall ligga hos den som är ansvarig enligt produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen. Bestämmelserna i 20 § trafikskadelagen tillåter nämligen&lt;br&gt;inte - utanför järnvägstrafiklagens tillämpningsområde - att en&lt;br&gt;försäkringsanstalt som har betalat trafikskadeersättning kräver&lt;br&gt;ersättningen åter från den som är skadeståndsskyldig för skadan enligt&lt;br&gt;regler om strikt ansvar. Att enligt 26 § ersättning får krävas åter på&lt;br&gt;grund av åtagande av annan än försäkringstagaren torde sakna&lt;br&gt;praktisk betydelse i sammanhanget. De nuvarande reglerna i trafikska-&lt;br&gt;delagen leder således till att ansvaret för sådana trafikskador som&lt;br&gt;faller inom trafikskadelagens tillämpningsområde stannar på trafikför-&lt;br&gt;säkringsanstalten, även om någon annan är skadeståndsskyldig enligt&lt;br&gt;produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att trafikskadelagen ändras så att en&lt;br&gt;trafkförsäkringsanstalt som har betalat trafikskadeersättning får en&lt;br&gt;återkravsrätt mot den som är skadeståndsskyldig enligt produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen. Detta förslag har godtagits av majoriteten av remiss-&lt;br&gt;instanserna, däribland försäkringsbranschen. Från bl.a. bilindustrins&lt;br&gt;sida har man dock ställt sig tveksamma till om det är lämpligt att ha&lt;br&gt;en regressmöjlighet. För egen del gör jag följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det tidigare anförda är det bl.a. riskfördelnings-&lt;br&gt;och preventionssynpunkter som har motiverat att produktansvarslagen&lt;br&gt;omfattar trafikskador. Tanken synes vara att trafikskador som beror&lt;br&gt;på säkerhetsbrister hos fordon eller andra produkter slutligen bör&lt;br&gt;bäras av produktens tillverkare eller importör snarare än av trafikför-&lt;br&gt;säkringstagarkollektivet. En förutsättning för att dessa synpunkter&lt;br&gt;skall slå igenom i praktiken är att trafikskadelagens regressregler inte&lt;br&gt;hindrar att skadeståndsskyldigheten enligt produktansvarslagen kan&lt;br&gt;göras gällande av en försäkringsanstalt som har betalat trafikskadeer-&lt;br&gt;sättning. Om man, som jag, anser att principen om tillverkarens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktansvar skall slå igenom inom trafikskadelagens tillämpnings- Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;område måste därför den lagens regressregler ändras. Något skäl som&lt;br&gt;talar emot en sådan ordning kan jag inte se. Jag förordar följaktligen&lt;br&gt;att trafikskadelagen ändras så att en trafikförsäkringsanstalt som har&lt;br&gt;betalat trafikskadeersättning får en återkravsrätt mot den som är&lt;br&gt;skadeståndsskyldig enligt produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som då inställer sig är huruvida regressrätten bör gälla i&lt;br&gt;förhållande till alla de personkategorier som kan bli ansvariga enligt&lt;br&gt;produktansvarslagen. Som har nämnts i det föregående föreskriver&lt;br&gt;lagen att produktansvaret kan åvila fyra olika kategorier, nämligen&lt;br&gt;tillverkaren, importören, den som marknadsför produkten som sin och&lt;br&gt;slutligen den som tillhandahåller en anonym produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskfördelnings- och preventionsresonemangen har i första hand&lt;br&gt;tagit sikte på tillverkare och importörer av motorfordon. Att de bör&lt;br&gt;vara regressansvariga enligt trafikskadelagen torde stå utom tvivel.&lt;br&gt;När det gäller motorfordon torde de andra två kategorierna av&lt;br&gt;ansvariga sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid att märka att det strikta ansvaret enligt produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen omfattar inte bara färdiga slutprodukter utan även t.ex.&lt;br&gt;komponenter och ingredienser i färdiga produkter. Sådana &amp;quot;delpro-&lt;br&gt;dukter&amp;quot; behandlas som särskilda produkter vid tillämpningen av&lt;br&gt;produktansvarslagen och kan föranleda ansvar för sina tillverkare,&lt;br&gt;importörer och andra leverantörer. I fråga om trafikskador kan skador&lt;br&gt;orsakade av reservdelar också ha sitt särskilda intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När produkter av nu nämnda slag orsakar skador kan det vara av&lt;br&gt;värde att ansvaret åvilar även andra än tillverkare och importörer.&lt;br&gt;Ansvarsreglema i produktansvarslagen är utformade så att det är de&lt;br&gt;som kan påverka produkternas säkerhet som skall vara skadestånds-&lt;br&gt;skyldiga. Intresset av att skadeståndsansvaret åvilar den som har&lt;br&gt;möjlighet att förebygga skador talar således för att regress tillåts mot&lt;br&gt;alla som är ansvariga enligt produktansvarslagen. När det gäller den&lt;br&gt;som levererar en anonym produkt medför bestämmelsen i produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen att leverantören får ett intresse av att efterforska&lt;br&gt;ansvariga i tidigare distributionsled. Det saknas anledning att försvaga&lt;br&gt;denna effekt genom att inte tillåta regress mot leverantören från en&lt;br&gt;trafikförsäkringsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats av det anförda är att trafikförsäkringsanstaltema bör ha&lt;br&gt;regressrätt mot alla som kan vara ansvariga enligt produktansvars-&lt;br&gt;lagen. Detta stämmer överens med vad som uttalats i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som kan ställas är om regressrätten bör begränsas&lt;br&gt;till det produktansvar som regleras i produktansvarslagen. Utanför&lt;br&gt;den lagens tillämpningsområde faller t.ex. skador på annan egendom&lt;br&gt;än konsumentegendom. Ett par remissinstanser har menat att det finns&lt;br&gt;anledning att vidga perspektivet och införa regressmöjlighet också&lt;br&gt;exempelvis mot den som står ansvar enligt miljöskadelagen (1986:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225). I så fall aktualiseras emellertid en revision av trafikskadelagens Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;regressregler som ligger långt utanför den lagändring som produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen påkallar och som inte lämpligen bör övervägas inom&lt;br&gt;ramen för detta lagstiftningsärende. Jag är därför inte i detta samman-&lt;br&gt;hang beredd att föreslå någon sådan mera vidgad regressrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag ser det kan en regel om regressrätt för trafikförsäkringsan-&lt;br&gt;staltema mot den produktansvarige lämpligen utformas efter mönster&lt;br&gt;av de nuvarande bestämmelserna i 20 § första stycket trafikskadela-&lt;br&gt;gen. Innebörden skulle då vara att en försäkringsanstalt som har&lt;br&gt;betalat trafikskadeersättning inträder intill det utgivna beloppet i den&lt;br&gt;skadelidandes rätt till skadestånd av den som är skadeståndsskyldig&lt;br&gt;enligt produktansvarslagen. Av 25 § följer att den som har betalat&lt;br&gt;skadestånd enligt denna regel i sin tur har regressrätt mot andra som&lt;br&gt;också är ansvariga för skadan enligt 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Jämkning av skadestånd med anledning av skada på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motordrivet fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: När man tar ställning till om jämkning skall ske av&lt;br&gt;skadestånd med anledning av skada på motordrivet fordon eller&lt;br&gt;därmed befordrad egendom skall hänsyn även tas till om den&lt;br&gt;skadeståndsskyldige har en ansvarsförsäkring eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemo-&lt;br&gt;rian s. 29 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget godtas av de flesta remissinstanserna.&lt;br&gt;En remissinstans vill bibehålla den nuvarande ordningen eller i vart&lt;br&gt;fall inte införa nya regler utan grundligare utredning medan ett par&lt;br&gt;remissinstanser ifrågasätter om inte jämkning bör kunna ske även om&lt;br&gt;den skadeståndsskyldige inte har någon ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för förslaget: Trafikskadelagen innebär att trafikförsäkringen&lt;br&gt;har ett objektivt ansvar för person- och sakskador som tillfogas&lt;br&gt;utomstående när fordonet är i trafik. Under förarbetena till trafik-&lt;br&gt;skadelagen uppkom frågan vilken betydelse detta kunde ha när det&lt;br&gt;gällde att utforma regler om utomståendes ersättningsansvar för skada&lt;br&gt;på fordonet. Departementschefen gav därvid uttryck för uppfattningen&lt;br&gt;att de föreslagna reglerna om rätt till trafikskadeersättning på objektiv&lt;br&gt;grund innebar att biltrafiken belastades med ett strikt ansvar och att&lt;br&gt;det då framstod som följdriktigt att jämkning skulle kunna ske av&lt;br&gt;ägares, brukares och förares krav på ersättning av en utomstående för&lt;br&gt;sakskada oavsett vållande på deras sida eller bristfällighet hos fordonet&lt;br&gt;(se prop. 1975/76:15 s. 84 och 201). Departementschefen förordade&lt;br&gt;därför att skadestånd med anledning av skada på motorfordon eller&lt;br&gt;därmed befordrad egendom skulle jämkas efter vad som var skäligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till omständigheterna. I 18 § andra stycket trafikskade-&lt;br&gt;lagen finns en regel som är utformad i enlighet med det nyss anförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den närmare innebörden av denna regel har prövats i ett&lt;br&gt;par avgöranden av Högsta domstolen. I NJA 1985 s. 309 var fråga&lt;br&gt;om en bil som hade skadats vid en sammanstötning med en cyklist&lt;br&gt;som var ensam vållande till sammanstötningen. Högsta domstolen&lt;br&gt;uttalade att det vid tillämpning av nyssnämnda regel framstår som&lt;br&gt;rimligt att skadeståndet jämkas till hälften när den utomstående är&lt;br&gt;ensam vållande och särskilda omständigheter inte talar för något&lt;br&gt;annat, såsom att vållandet är ringa eller mera allvarligt. I NJA 1987&lt;br&gt;s. 749 var fråga om en skada på en bil som hade uppkommit vid&lt;br&gt;sammanstötning med en s.k. hjullastare, vars förare var ensam&lt;br&gt;vållande till sammanstötningen. Högsta domstolen anförde att även&lt;br&gt;andra omständigheter än att vållandet är ringa eller mera allvarligt kan&lt;br&gt;vara grund för att avvika från den i 1985 års avgörande antagna prin-&lt;br&gt;cipen om jämkning till hälften. Hänsyn bör sålunda, enligt Högsta&lt;br&gt;domstolen, kunna tas även till den relativa trafikfarlighet som&lt;br&gt;utmärker det skadevållande fordonet. I det aktuella fallet tillerkändes&lt;br&gt;bilisten ett till tre fjärdedelar jämkat skadestånd. I NJA 1990 s. 569&lt;br&gt;var fråga om en sammanstötning mellan två bilar vilken hade&lt;br&gt;föranletts av en grop i en väg. Staten som väghållare ansågs vållande&lt;br&gt;genom att underlåta att med varningsskyltar eller på annat lämpligt&lt;br&gt;sätt uppmana till särskild försiktighet vid förande av fordon på det&lt;br&gt;berörda vägavsnittet. I frågan om statens skadeståndsansvar fann&lt;br&gt;Högsta domstolen inte skäl att frångå den i 1985 års avgörande&lt;br&gt;uttalade huvudprincipen om jämkning av skadeståndet till hälften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är allmänt omvittnat att motorfordonsägare vars fordon skadas&lt;br&gt;i fall som de nyss beskrivna har svårt att förstå och acceptera att&lt;br&gt;deras rätt till skadestånd skall jämkas när de inte själva på något sätt&lt;br&gt;varit oaktsamma. Också i doktrinen har saken diskuterats ingående,&lt;br&gt;se senast Hellner i Juridisk Tidskrift nr 2 1991/92 s. 267 ff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framhållits i många sammanhang kommer regler om skade-&lt;br&gt;stånd att i ett praktiskt perspektiv ofta handla om vad som kan utgå&lt;br&gt;ur en föreliggande försäkring. I den situationen att en utomstående&lt;br&gt;vållar en skada på ett motordrivet fordon och vederbörande har en&lt;br&gt;ansvarsförsäkring torde det vara svårt att finna några skäl som talar&lt;br&gt;emot att skadan, om fordonsägaren, brukaren eller föraren inte själv&lt;br&gt;har varit på något sätt oaktsam, ersätts fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav har i promemorian föreslagits att frågan om&lt;br&gt;jämkning med anledning av skada på motordrivet fordon i trafik eller&lt;br&gt;på egendom som befordras med ett motordrivet fordon skall vara&lt;br&gt;beroende bl.a. av försäkringsförhållandena. I den mån en föreliggande&lt;br&gt;ansvarsförsäkring ger utrymme att betala fullt skadestånd till en&lt;br&gt;bilägare som inte på något sätt har varit medvållande till en samman-&lt;br&gt;stötning med exempelvis en cyklist bör alltså ojämkat skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna tillerkännas bilisten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med endast ett undantag har remissinstanserna ställt sig bakom&lt;br&gt;uppfattningen att man bör ändra trafikskadelagens reglering så långt.&lt;br&gt;Däremot har ett par remissinstanser ifrågasatt om en ändring inte bör&lt;br&gt;gå längre och öppna en möjlighet att underlåta jämkning även i de fall&lt;br&gt;där den skadeståndsskyldige inte har någon ansvarsförsäkring. Frågan&lt;br&gt;hur trafikansvaret bör förhålla sig till det allmänna vållandeansvaret&lt;br&gt;inrymmer emellertid många komplicerade inslag som kräver övervä-&lt;br&gt;ganden av ett slag inte låter sig göras i detta sammanhang. I likhet&lt;br&gt;med flertalet remissinstanser anser jag för min del att det framstår&lt;br&gt;som lämpligt att nu genomföra den ändring som har förts fram i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar därför att reglerna om jämkning ändras på så sätt att&lt;br&gt;de ger utrymme för att beakta förekomsten av ansvarsförsäkring hos&lt;br&gt;den skadeståndsskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av den förevarande bestämmelsen bör staten och&lt;br&gt;andra självförsäkrade organ jämställas med den som omfattas av en&lt;br&gt;ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och resursbehov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna utvidgningen av trafikskadelagens tillämpningsområde&lt;br&gt;leder till att staten formellt sett får ett större ansvar för skador som&lt;br&gt;staten tillhöriga fordon orsakar utomlands. I praktiken torde detta&lt;br&gt;dock inte leda till annat än försumbara kostnadsökningar för det&lt;br&gt;allmänna. Mot detta skall ställas de besparingar för det allmänna som&lt;br&gt;kan påräknas genom den föreslagna självrisken. Vid sådana skador&lt;br&gt;där kostnaden för att åtgärda skadan beräknas understiga självrisken&lt;br&gt;finns det sålunda skäl att anta att antalet polisanmälningar komma att&lt;br&gt;minska. Polismyndigheternas arbete med rapportskrivning, besiktning&lt;br&gt;av skadade fordon m.m. torde därmed komma att minska, vilket i&lt;br&gt;någon mån kan frigöra resurser inom polisen. Sammantaget torde det&lt;br&gt;inte finnas anledning att räkna med att de föreslagna lagändringarna&lt;br&gt;leder till några kostnadsökningar för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kostnader för försäkringsbranschen kan en viss ökning&lt;br&gt;bli aktuell i och med att utlandsskador kommer att ersättas i större&lt;br&gt;omfattning än tidigare. Branschen kommer å andra sidan att göra&lt;br&gt;besparingar genom den föreslagna självrisken. Det torde inte vara&lt;br&gt;möjligt att i dagens läge ha någon helt bestämd uppfattning om&lt;br&gt;eventuella kostnadshöjningar men det torde i allt fall inte finnas&lt;br&gt;anledning att räkna med några mera betydande sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att EES-avtalet kommer att träda i kraft senare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än den 1 januari 1993. Regeringen bör därför få bestämma när de nya Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;reglerna i 8 § samt 8 a § skall träda i kraft. De nya reglerna i 16, 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 20 §§ bör träda i kraft så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några övergångsbestämmelser torde inte behövas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättat lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag har anfört har inom justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),&lt;br&gt;bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår i fall som avses i denna lag för person-&lt;br&gt;eller sakskada som uppkommer i följd av trafik med motordrivet&lt;br&gt;fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. här i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland,&lt;br&gt;Island, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna* Norge,&lt;br&gt;Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tyskland eller Österrike,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. under direkt färd mellan två länder som avses i 1 eller 2, om&lt;br&gt;skadan har tillfogats medborgare i ett land som avses i 1 eller 2, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i andra fall, om skadan har tillfogats svensk medborgare eller den&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 2-4 lämnas trafikskadeersättning&lt;br&gt;dock endast om fordonet var registrerat här i landet eller tillhörde&lt;br&gt;svenska staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår ej för atomskada i fall då rätten att göra&lt;br&gt;ersättningsanspråk gällande mot annan än innehavare av atomanlägg-&lt;br&gt;ning är inskränkt enligt 14 § atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om i vilka fall&lt;br&gt;trafikskadeersättning utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket utgår trafikskadeersättning för person- eller&lt;br&gt;sakskada som uppkommer i följd av trafik med motordrivet fordon.&lt;br&gt;Reglerna om trafikskadeersättning är generellt tillämpliga på skadefall&lt;br&gt;som inträffar i Sverige. I begränsad omfattning gäller reglerna&lt;br&gt;emellertid också i fråga om skador som uppkommer i följd av trafik&lt;br&gt;utomlands. Regleringen under 2 och 3, som är en nyhet, innebär att&lt;br&gt;trafikskadeersättning utgår för skador i följd av trafik i samtliga EES-&lt;br&gt;länder samt, i fall då skadan drabbar medborgare i EES-land, under&lt;br&gt;direkt färd mellan dessa länder eller mellan Sverige och ett sådant&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;land. Regleringen under 4 innebär att svenska medborgare och den Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige även i andra fall än som avses i 1 - 3 är&lt;br&gt;berättigad till trafikskadeersättning. En förutsättning härför är dock,&lt;br&gt;liksom i fallen 2 och 3, att skadan uppkommit i följd av trafik med&lt;br&gt;ett i Sverige registrerat motordrivet fordon eller ett svenska staten&lt;br&gt;tillhörigt sådant fordon. Detta följer av andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trafikskadeersättning för person- eller sakskada som&lt;br&gt;uppkommer i följd av trafik i Sverige med motordrivet fordon som är&lt;br&gt;hemmahörande i ett land som avses i 8 § första stycket 2 tillämpas på&lt;br&gt;begäran av den skadelidande de regler om ersättning för sådan skada&lt;br&gt;som gäller i det land där fordonet hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trafikskadeersättning for person- eller sakskada som&lt;br&gt;uppkommer i följd av trafik i ett land som avses i 8 § första stycket 2&lt;br&gt;med motordrivet fordon som är registrerat här i landet eller tillhör&lt;br&gt;svenska staten tillämpas på begäran av den skadelidande de regler om&lt;br&gt;ersättning för sådan skada som gäller i det land där skadan inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, innehåller regler om rätt för den skadelidan-&lt;br&gt;de att i vissa fall begära att ersättningen skall utges med tillämpning&lt;br&gt;av andra regler än den svenska trafikskadelagens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tar sikte på det fallet att ett EES-fordon som inte är&lt;br&gt;hemmahörande i Sverige förorsakar en skada i Sverige. Enligt 8 §&lt;br&gt;gäller att trafikskadeersättning i sådant fall utgår enligt trafikskade-&lt;br&gt;lagen. Bestämmelsen i förevarande stycke innebär att den skadelidan-&lt;br&gt;de kan begära att i stället reglerna i det land där fordonet hör hemma&lt;br&gt;skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan var ett fordon är hemmahörande behandlas inte i lagtexten.&lt;br&gt;Avsikten är att bedömningen skall knyta an till den definition som&lt;br&gt;finns i det första motorfordonsförsäkringsdirektivet (se avsnitt 3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket rör den omvända situationen, nämligen att ett fordon&lt;br&gt;som är registrerat i Sverige eller som tillhör svenska staten orsakar&lt;br&gt;skada i ett annat EES-land. Också i detta fall gäller enligt 8 § att&lt;br&gt;trafikskadeersättning utgår enligt trafikskadelagen. Bestämmelsen i&lt;br&gt;förevarande stycke innebär att den skadelidande kan begära att i stället&lt;br&gt;reglerna i det land där skadan inträffade skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skadelidande begär att reglerna i ett annat land än Sverige&lt;br&gt;skall tillämpas, innebär detta att såväl frågan om förutsättningarna för&lt;br&gt;ersättningsrätt som frågorna om ersättningens storlek och eventuell&lt;br&gt;nedsättning skall prövas enligt det andra landets regler. Vidare måste&lt;br&gt;valet i sin helhet ta sikte på det landets regler. Den skadelidande kan&lt;br&gt;alltså inte kräva att en del av ersättningen bestäms enligt svenska&lt;br&gt;regler och en annan del enligt utländska regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att den skadelidandes valfrihet bara omfattar fall&lt;br&gt;då skadan inträffat i ett EES-land. I de skadefall som avses i 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket 3 och 4 finns alltså ingen valfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande motordrivet fordon som med stöd av 4 § 2 har undan-&lt;br&gt;tagits från trafikförsäkringsplikt och som saknar trafikförsäkring&lt;br&gt;svarar samtliga försäkringsanstalter, som vid skadetillfället hade&lt;br&gt;tillstånd att meddela trafikförsäkring, solidariskt för den trafikskade-&lt;br&gt;ersättning som skulle ha utgått, om försäkring hade funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordon som är försäkringspliktigt men som saknar&lt;br&gt;trafikförsäkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket&lt;br&gt;samma ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas&lt;br&gt;den försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då&lt;br&gt;fordonet brukades olovligen av annan och antingen ej var registrerat&lt;br&gt;i bilregistret eller var avställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som avses i första stycket svarar även&lt;br&gt;solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått från&lt;br&gt;trafikförsäkringen för motordrivet fordon vars identitet ej kan fast-&lt;br&gt;ställas. Från ersättning för sakskada skall därvid avräknas ett belopp&lt;br&gt;som svarar mot en tiondedel av det basbelopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller för det år då skadehändelsen&lt;br&gt;inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om trafikskadeersättning&lt;br&gt;beträffande skador som orsakas av oförsäkrade eller oidentifierade&lt;br&gt;fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det inträffar inte sällan att ett motordrivet fordon orsakar en person-&lt;br&gt;eller en sakskada men efter olyckan förs från platsen och inte kan&lt;br&gt;identifieras. Den skadelidande vet då inte från vilken försäkringsan-&lt;br&gt;stalt som han skall begära ersättning. För denna typ av fall gäller att&lt;br&gt;samtliga trafikförsäkringsanstalter svarar solidariskt för ersättningen.&lt;br&gt;Enligt den nu tillagda andra meningen gäller dock en viss begränsning&lt;br&gt;i ersättningsrätten. Begränsningen, som bara gäller sakskador, innebär&lt;br&gt;att ett självriskavdrag med en tiondedel av basbeloppet skall göras på&lt;br&gt;trafikskadeersättningen. Det betyder att det inte lämnas någon&lt;br&gt;ersättning alls, om skadan understiger självriskbeloppet. Om skadan&lt;br&gt;överstiger självriskbeloppet, görs ett avdrag på ersättningen som&lt;br&gt;svarar mot självriskbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att trafikskadeersättning kan utgå får den som&lt;br&gt;drabbas av skada i följd av trafik med motordrivet fordon i stället&lt;br&gt;kräva skadestånd enligt vad som gäller därom. Har den skadelidandes&lt;br&gt;rätt till trafikskadeersättning helt eller delvis fallit bort på grund av&lt;br&gt;omständighet som har inträffat efter skadehändelsen, är han endast om&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger berättigad till skadestånd i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av skada på motordrivet fordon i trafik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller på därmed befordrad egendom jämkas efter vad som är skäligt Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;med hänsyn till förekomsten av ansvarsförsäkring hos den skade-&lt;br&gt;ståndsskyldige och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som reglerar förhållandet mellan skadestånd och trafik-&lt;br&gt;skadeersättning gör för vissa fall inskränkningar i rätten till skade-&lt;br&gt;stånd för trafikskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innehåller en regel om jämkning av skadestånd med&lt;br&gt;anledning av skada på motordrivet fordon eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom. De nu tillagda orden ger utrymme för att tillerkänna en&lt;br&gt;motorfordonsägare, vars fordon skadats av någon utomstående som&lt;br&gt;är ensamt vållande till skadan, full ersättning om den skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dige har en ansvarsförsäkring. Däremot bör de inte påverka bedöm-&lt;br&gt;ningen i de fall där vållande vid förandet av fordonet eller bristfällig-&lt;br&gt;het på detta har medverkat till skadan. Detsamma gäller i fall då den&lt;br&gt;skadeståndsskyldige saknar en ansvarsförsäkring eller då en förelig-&lt;br&gt;gande försäkring av någon anledning inte täcker den aktuella&lt;br&gt;situationen. Då bör frågan om jämkning liksom hittills bli beroende&lt;br&gt;enbart av omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle en föreliggande ansvarsförsäkring i ett visst fall inte räcka till&lt;br&gt;torde det ligga mest i linje med bestämmelsens ändamål att behandla&lt;br&gt;det överskjutande skadeståndet som om ansvarsförsäkring inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skadan vållats av staten eller något annat organ som bör&lt;br&gt;betraktas som självförsäkrat, torde det framstå som mest följdriktigt&lt;br&gt;att behandla dessa som om de hade en ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skada för vilken trafikskadeersättning utgått vållats uppsåtligen&lt;br&gt;eller genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsanstalten intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevålla-&lt;br&gt;ren. Detsamma gäller, om skadan har vållats genom vårdslöshet av&lt;br&gt;förare som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § eller 4 a §&lt;br&gt;lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om trafikskadeersättning har betalats för en skada som omfattas av&lt;br&gt;produktansvarslagen (1992:18), inträderförsäkringsanstalten intilldet&lt;br&gt;utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd enligt den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar järnväg eller spårväg enligt jämvägstrafiklagen (1985:192) eller&lt;br&gt;annan författning ansvarig för skada till följd av spårdriften och har&lt;br&gt;trafikskadeersättning utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva&lt;br&gt;ersättningen åter från den ansvarige i den omfattning som är skälig&lt;br&gt;med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till återkrav mot den&lt;br&gt;som enligt skadeståndsrättsliga regler ansvarar för en trafikskada för&lt;br&gt;vilken trafikskadeersättning har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket, som är ny, handlar om rätt till&lt;br&gt;återkrav mot den som är skadeståndsskyldig enligt produktansvars-&lt;br&gt;lagen. På motsvarande sätt som i första stycket har återkravsrätten i&lt;br&gt;andra stycket utformats som en subrogationsrätt. Försäkringsanstalten&lt;br&gt;inträder således i den skadelidandes rätt och kan inte kräva mer än&lt;br&gt;vad den skadelidande själv hade kunnat göra, om han hade vänt sig&lt;br&gt;direkt mot den skadeståndsskyldige. Det innebär bl.a. att den&lt;br&gt;regressansvarige kan göra samma invändningar mot återkravet som&lt;br&gt;han skulle ha kunnat göra mot den skadelidandes krav på skadestånd&lt;br&gt;(se Nordenson, Trafikskadeersättning, s.306 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkravsrätten enligt andra stycket är begränsad till det strikta&lt;br&gt;ansvaret enligt produktansvarslagen. De skadetyper som kan omfattas&lt;br&gt;av regressansvaret är dels personskador, dels skador på egendom som&lt;br&gt;till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål, om den skadelidan-&lt;br&gt;de vid tiden för skadan använde egendomen huvudsakligen för sådant&lt;br&gt;ändamål. I fråga om sakskador gäller dessutom att ett belopp om&lt;br&gt;3 500 kr skall avräknas från ersättningen. Andra slag av produktska-&lt;br&gt;dor, som alltså inte omfattas av ansvaret enligt produktansvarslagen,&lt;br&gt;medför inte rätt till återkrav enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast den som är skadeståndsskyldig enligt produktansvarslagen&lt;br&gt;kan bli regressansvarig. Att en regressansvarig i sin tur kan rikta ett&lt;br&gt;återkrav mot någon annan som också ansvarar för skadan enligt&lt;br&gt;produktansvarslagen framgår av 25 § förevarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i trafikskade-&lt;br&gt;lagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som&lt;br&gt;föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;COUNCIL DIRECTIVE&lt;br&gt;of 24 April 1972&lt;br&gt;on the approximation of the laws of the Member States relating to&lt;br&gt;insurance against civil liability in respect of the use of motor vehicles,&lt;br&gt;and to the enforcement of the obligation to insure against such liability&lt;br&gt;(72/166/EEC)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Treaty establishing the European Economic&lt;br&gt;Community, and in particular Article 100 thereof;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the proposal from the Commission;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Opinion of the European Parliament;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Opinion of the Economic and Social Com-&lt;br&gt;mittee;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the objective of the Treaty is to create a common market&lt;br&gt;which is basically similar to a domestic market, and whereas one of&lt;br&gt;the essential conditions for achieving this is to bring about the free&lt;br&gt;movement of goods and persons:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the only purpose of frontier Controls of compulsory&lt;br&gt;insurance cover against civil liability in respect of the use of motor&lt;br&gt;vehicles is to safeguard the interests of persons who may be the&lt;br&gt;victims of accidents caused by such vehicles; whereas the existence&lt;br&gt;of such frontier Controls results from disparities between national&lt;br&gt;requirements in this field;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas these disparities are such as may impede the free move-&lt;br&gt;ment of motor vehicles and persons within the Community; whereas,&lt;br&gt;consequently, they have a direct effect on the establishment and&lt;br&gt;functioning of the common market:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the Commission Recommendation of 21 June 1968 on&lt;br&gt;control by customs of travellers Crossing intra-Community frontiers&lt;br&gt;calls upon Member States to carry out Controls on travellers and their&lt;br&gt;motor vehicles only under exceptional circumstances and to remove&lt;br&gt;the physical barriers at customs posts;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas it is desirable that the inhabitants of the Member States&lt;br&gt;should become more fully aware of the reality of the common market&lt;br&gt;and that to this end measures should be taken further to liberalize the&lt;br&gt;rules regarding the movement of persons and motor vehicles travelling&lt;br&gt;between Member States; whereas the need for such measures has been&lt;br&gt;repeatedly emphasized by members of the European Parliament;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas such relaxation of the rules relating to the movement of&lt;br&gt;travellers constitutes another step towards the mutual opening of their&lt;br&gt;markets by Member States and the creation of conditions similar to&lt;br&gt;those of a domestic market;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the abolition of checks on green cards for vehicles normally&lt;br&gt;based in a Member State entering the territory of another Member&lt;br&gt;State can be effected by means of an agreement between the six&lt;br&gt;national insurers' bureaux, whereby each national bureau would&lt;br&gt;guarantee compensation in accordance with the provisions of national&lt;br&gt;law in respect of any loss or injury giving entitlement to compensation&lt;br&gt;caused in its territory by one of those vehicles, whether or not&lt;br&gt;insured.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas such a guarantee presupposes that all Community motor&lt;br&gt;vehicles travelling in Community territory are covered by insurance;&lt;br&gt;whereas the national law of each Member State should, therefore,&lt;br&gt;provide for the compulsory insurance of vehicles against civil liability,&lt;br&gt;the insurance to be valid throughout Community territory; whereas&lt;br&gt;such national law may nevertheless provide for exemptions for certain&lt;br&gt;persons and for certain types of vehicles;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the system provided for in this Directive could be extended&lt;br&gt;to vehicles normally based in the territory of any third country in&lt;br&gt;respect of which the national bureaux of the six Member States have&lt;br&gt;concluded a similar agreement;&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Directive:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;‘vehicle' means any motor vehicle intended for travel on land&lt;br&gt;and propelled by mechanical power, but not running on rails, and any&lt;br&gt;trailer, whether or not coupled;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;‘injured party' means any person entitled to compensation in&lt;br&gt;respect of any loss or injury caused by vehicles;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;‘national insurers' bureau' means a professional organization&lt;br&gt;which is constituted in accordance with Recommendation No 5&lt;br&gt;adopted on 25 January 1949 by the Road Transport Sub-committee of&lt;br&gt;the Inland Transport Committee of the United Nations Economic&lt;br&gt;Commission for Europé and which groups together insurance&lt;br&gt;undertakings which, in a State, are authorized to conduct the business&lt;br&gt;of motor vehicle insurance against civil liability;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ‘territory in which the vehicle is normally based' means&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- the territory of the State in which the vehicle is registered; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- in cases where no registration is required for a type of vehicle but&lt;br&gt;the vehicle bears an insurance plate, or a distinguishing sign analogous&lt;br&gt;to the registration plate, the territory of the State in which the&lt;br&gt;insurance plate or the sign is issued; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- in cases where neither registration plate nor insurance plate nor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;distinguishing sign is required for certain types of vehicle, the&lt;br&gt;territory of the State in which the person who has custody of the&lt;br&gt;vehicle is permanently resident;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ‘green card' means an intemational certificate of insurance issued&lt;br&gt;on behalf of a national bureau in accordance with Recommendation&lt;br&gt;No 5 adopted on 25 January 1949 by the Road Transport Sub-&lt;br&gt;committee of the Inland Transport Committee of the United Nations&lt;br&gt;Economic Commission for Europé.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Member States shall refrain from making checks on insurance&lt;br&gt;against civil liability in respect of vehicles normally based in the&lt;br&gt;territory of another Member State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likewise, Member States shall refrain from making such insurance&lt;br&gt;checks on vehicles normally based in the territory of a third country&lt;br&gt;entering their territory from the territory of another Member State.&lt;br&gt;Member States may, however carry out random checks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. As regards vehicles normally based in the territory of a Member&lt;br&gt;State, the provisions of this Directive, with the exception of Artides&lt;br&gt;3 and 4, shall take effect:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- after an agreement has been concluded between the six national&lt;br&gt;insurers' bureaux under the terms of which each national bureau&lt;br&gt;guarantees the settlement, in accordance with the provisions of its own&lt;br&gt;national law on compulsory insurance, of claims in respect of&lt;br&gt;accidents occurring in its territory caused by vehicles normally based&lt;br&gt;in the territory of another Member State, whether or not such vehicles&lt;br&gt;are insured;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- from the date fixed by the Commission, upon its having ascer-&lt;br&gt;tained in close cooperation with the Member States that such an&lt;br&gt;agreement has been concluded;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- for the duration of that agreement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Member State shall, subject to Article 4, take all appropriate&lt;br&gt;measures to ensure that civil liability in respect of the use of vehicles&lt;br&gt;normally based in its territory is covered by insurance. The extent of&lt;br&gt;the liability covered and the terms and conditions of the cover shall&lt;br&gt;be determined on the basis of these measures.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Each Member State shall take all appropriate measures to ensure&lt;br&gt;that the contract of insurance also covers:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- according to the law in force in other Member States, any loss or&lt;br&gt;injury which is caused in the territory of those States;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- any loss or injury suffered by national of Member States during&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a direct journey between two territories in which the Treaty establish-&lt;br&gt;ing the European Economic Community is in force, if there is no&lt;br&gt;national insurers&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; bureau responsible for the territory which is being&lt;br&gt;crossed; in that case, the loss or injury shall be covered in accordance&lt;br&gt;with the intemal laws on compulsory insurance in force in the&lt;br&gt;Member State in whose territory the vehicle is normally based.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A Member State may act in derogation of Article 3 in respect of:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;certain natural or legal persons, public or private; the list of&lt;br&gt;such persons shall be drawn up by the State concemed and&lt;br&gt;communicated to the other Member States and to the&lt;br&gt;Commission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A Member State so derogating shall take the appropriate&lt;br&gt;measures to ensure that compensation is paid in respect of any&lt;br&gt;loss or injury caused in the territory of other Member States&lt;br&gt;by vehicles belonging to such persons. It shall in particular&lt;br&gt;designate an authority or body in the country where the loss&lt;br&gt;or injury occurs responsible for compensating injured parties&lt;br&gt;in accordance with the laws of that State in cases where the&lt;br&gt;procedure provided for in the first indent of Article 2 (2) is&lt;br&gt;not applicable. It shall notify the other Member States and the&lt;br&gt;Commission of the measures taken;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;certain types of vehicle or certain vehicles having a special&lt;br&gt;plate; the list of such types or of such vehicles shall be drawn&lt;br&gt;up by the State concemed and communicated to the other&lt;br&gt;Member States and to the Commission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In that case, the other Member States shall retain the right&lt;br&gt;to require, on entry into their territory of such a vehicle, that&lt;br&gt;the person having custody thereof be in possession of a valid&lt;br&gt;green card or that he conclude a frontier insurance contract&lt;br&gt;complying with the requirements of the Member State&lt;br&gt;concemed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Member State shall ensure that, where an accident is caused in&lt;br&gt;its territory by a vehicle normally based in the territory of another&lt;br&gt;Member State, the national insurers' bureau shall, without prejudice&lt;br&gt;to the obligation referred to in the first indent of Article 2 (2), obtain&lt;br&gt;information:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- as to the territory in which the vehicle is normally based,&lt;br&gt;and as to its registration mark, if any;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- in so far as is possible, as to the details of the insurance of&lt;br&gt;the vehicle, as they normally appear on the green card, which&lt;br&gt;are in the possession of the person having custody of the&lt;br&gt;vehicle, to the extent that these details are required by the&lt;br&gt;Member State in whose territory the vehicle is normally&lt;br&gt;based.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Member State shall also ensure that the bureau communicates&lt;br&gt;this information to the national insurers' bureau of the State in whose&lt;br&gt;territory the vehicle is normally based.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Member State shall take all appropriate measures to ensure that&lt;br&gt;vehicles normally based in the territory of a third country or in the&lt;br&gt;non-European territory of a Member State entering the territory in&lt;br&gt;which the Treaty establishing the European Economic Community is&lt;br&gt;in force shall not be used in its territory unless any loss or injury&lt;br&gt;caused by those vehicles is covered, in accordance with the require-&lt;br&gt;ments of the laws of the various Member States on compulsory&lt;br&gt;insurance against civil liability in respect of the use of vehicles,&lt;br&gt;throughout the territory in which the Treaty establishing the European&lt;br&gt;Economic Community is in force.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Every vehicle normally based in the territory of a third country&lt;br&gt;or in the non-European territory of a Member State must, before&lt;br&gt;entering the territory in which the Treaty establishing the European&lt;br&gt;Economic Community is in force, be provided either with a valid&lt;br&gt;green card or with a certificate of frontier insurance establishing that&lt;br&gt;the vehicle is insured in accordance with Article 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;However, vehicles normally based in a third country shall be&lt;br&gt;treated as vehicles normally based in the Community if the national&lt;br&gt;bureaux of all the Member States severally guarantee, each in&lt;br&gt;accordance with the provisions of its own national law on compulsory&lt;br&gt;insurance, settlement of claims in respect of accidents occurring in&lt;br&gt;their territory caused by such vehicles.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Upon having ascertained, in close cooperation with the Member&lt;br&gt;States, that the obligations referred to in the preceding paragraph have&lt;br&gt;been assumed, the Commission shall fix the date from which and the&lt;br&gt;types of vehicles for which Member States shall no longer require&lt;br&gt;production of the documents referred to in paragraph 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall, not later than 31 December 1973, bring into&lt;br&gt;force the measures necessary to comply with this Directive and shall&lt;br&gt;forthwith inform the Commission thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Brussels, 24 April 1972.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the Council&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The President&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. Thom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;COUNCIL DIRECTIVE&lt;br&gt;of 19 December 1972&lt;br&gt;amending Council Directive 72/166/EEC of 24 April 1972 on the&lt;br&gt;approximation of the laws of the Member States relating to insurance&lt;br&gt;against civil liability in respect of the use of motor vehicles and to the&lt;br&gt;enforcement of the obligation to insure against such liability&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(72/430/EEC)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Treaty Conceming the Accession of new&lt;br&gt;Member States to the European Economic Community and to the&lt;br&gt;European Atomic Community,&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; signed at Brussels, on 22 January&lt;br&gt;1972, and in particular Article 153 of the Act annexed thereto;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the proposal from the Commission;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas following the enlargement of the Community the number&lt;br&gt;of national bureaux taken into account in Council Directive 72/166 &lt;sup&gt;2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;of 24 April 1972 on the approximation of the laws of the Member&lt;br&gt;States relating to insurance against civil liability in respect of the use&lt;br&gt;of motor vehicles, and to the enforcement of the obligation to insure&lt;br&gt;against such liability is increased from six to nine, necessitating an&lt;br&gt;adjustment to that Directive;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Council Directive 72/166 shall be amended as follows: The following&lt;br&gt;shall be substituted for the wording of Article 2,&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; first indent:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘after an agreement has been concluded between the nine national&lt;br&gt;insurers' bureaux under the terms of which each national bureau&lt;br&gt;guarantees the settlement, in accordance with the provisions of&lt;br&gt;national law on compulsory insurance, of claims in respect of&lt;br&gt;accidents occurring in its territory, caused by vehicles normally based&lt;br&gt;in the territory of a another Member State, whether or not such&lt;br&gt;vehicles are insured;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; OJ No L 73, 27.3.1972, p. 1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; OJ No L 103, 2.5.1972, p. 1.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; OJ No L 103, 2.5.1972, p. 1.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;This Directive shall enter into force on the Accession of the new Member&lt;br&gt;States to the European Communities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Brussels, 19 December 1972.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the Council&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The President&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T. Westerterp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;COUNCIL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SECOND COUNCIL DIRECTIVE&lt;br&gt;of 30 December 1983&lt;br&gt;on the approximation of the laws of the Member States relating to&lt;br&gt;insurance against civil liability in respect of the use of motor vehicles&lt;br&gt;(84/5/EEC)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Treaty establishing the European Economic&lt;br&gt;Community, and in particular Article 100 thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the proposal from the Commission &lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the European Parliament&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the Economic and Social Commit-&lt;br&gt;tee&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, by Council Directive 72/166/EEC&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;, as amended by&lt;br&gt;Directive 72/430/EEC&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;, the Council approximated the laws of the&lt;br&gt;Member States relating to insurance against civil liability in respect&lt;br&gt;of the use of motor vehicles and to the enforcement of the obligation&lt;br&gt;to insure against such liability;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas Article 3 of Directive 72/166/EEC requires each Member&lt;br&gt;State to take all appropriate measures to ensure that civil liability in&lt;br&gt;respect of the use of vehicles normally based in its territory is covered&lt;br&gt;by insurance; whereas the extent of the liability covered and the terms&lt;br&gt;and conditions of the insurance cover are to be determined on the&lt;br&gt;basis of those measures;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, however, major disparities continue to exist between the&lt;br&gt;laws of the different Member States conceming the extent of this&lt;br&gt;obligation of insurance cover; whereas these disparities have a direct&lt;br&gt;effect upon the establishment and the operation of the common&lt;br&gt;market;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, in particular, the extension of the obligation of insurance&lt;br&gt;cover to include liability incurred in respect of damage to property is&lt;br&gt;justified;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; OJ No C 214, 21.8.1980, p. 9 and OJ No C 78, 30.3.1982, p.&lt;br&gt;17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; OJ No C 287, 9.11.1981, p. 44.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; OJ No C 138, 9.6.1981, p. 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; OJ No L 103, 2.5.1972, p. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; OJ No L 291, 28.12.1972, p. 162.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the amounts in respect of which insurance is compulsory&lt;br&gt;must in any event guarantee victims adequate compensation irrespec-&lt;br&gt;tive of the Member State in which the accident occurred;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas it is necessary to make provision for a body to guarantee&lt;br&gt;that the victim will not remain without compensation where the vehicle&lt;br&gt;which caused the accident is uninsured or unidentified; whereas it is&lt;br&gt;important, without amending the provisions applied by the Member&lt;br&gt;States with regard to the subsidiary or non-subsidiary nature of the&lt;br&gt;compensation paid by that body and to the rules applicable with regard&lt;br&gt;to subrogation, to provide that the victim of such an accident should&lt;br&gt;be able to apply directly to that body as a first point of contact;&lt;br&gt;whereas, however, Member States should be given the possibility of&lt;br&gt;applying certain limited exclusions as regards the payment of&lt;br&gt;compensation by that body and of providing that compensation for&lt;br&gt;damage to property caused by an unidentified vehicle may be limited&lt;br&gt;or excluded in view of the danger of fraud;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas it is in the interest of victims that the effects of certain&lt;br&gt;exclusion clauses be limited to the relationship between the insurer&lt;br&gt;and the person responsible for the accident; whereas, however, in the&lt;br&gt;case or vehicles stolen or obtained by violence. Member States may&lt;br&gt;specify that compensation will be payable by the abovementioned&lt;br&gt;body;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas in order to alleviate the financial burden on that body,&lt;br&gt;Member States may make provision for the application of certain&lt;br&gt;excesses where the body provides compensation for damage to&lt;br&gt;property caused by uninsured vehicles or, where appropriate, vehicles&lt;br&gt;stolen or obtained by violence;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the members of the family of the insured person, driver or&lt;br&gt;any other person liable should be afforded protection comparable to&lt;br&gt;that of other third parties, in any event in respect of their personal&lt;br&gt;injuries;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the abolition of checks on insurance is conditional on the&lt;br&gt;granting by the national insurers bureau of the host country of a&lt;br&gt;guarantee of compensation for damage caused by vehicles normally&lt;br&gt;based in another Member State; whereas the most convenient criterion&lt;br&gt;for determining whether a vehicle is normally based in a given&lt;br&gt;Member State is the bearing of a registration plate of the State;&lt;br&gt;whereas the first indent of Article 1 (4) of Directive 72/166/EEC&lt;br&gt;should therefore be amended to that effect;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, in view of the situation in certain Member States at the&lt;br&gt;outset as regards on the one hand the minimum amounts, and on the&lt;br&gt;other hand the cover and the excesses applicable by the abovemen-&lt;br&gt;tioned body in respect of damage to property, provision should be&lt;br&gt;made for transitional measures conceming the gradual implementation&lt;br&gt;in those Member States of the provisions of the Directive concerning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minimum amounts and compensation for damage to property by that Prop. 1992/93:8&lt;br&gt;body. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The insurance referred to in Article 3 (1) of Directive 72/166/EEC&lt;br&gt;shall cover compulsorily both damage to property and personal injuries.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Without prejudice to any higher guarantees which Member States&lt;br&gt;may lay down, each Member State shall require that the amounts for&lt;br&gt;which such insurance is compulsory are at least:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- in the case of personal injury, 350 000 ECU where there is only one&lt;br&gt;victim; where more than one victim is involved in a single claim, this&lt;br&gt;amount shall be multiplied by the number of victims.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- in the case of damage to property 100 000 ECU per claim, whatever&lt;br&gt;the number of victims.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States may, in place of the above minimum amounts, provide&lt;br&gt;for a minimum amount of 500 000 ECU for personal injury where more&lt;br&gt;than one victim is involved in a single claim or, in the case of personal&lt;br&gt;injury and damage to property, a minimum overail amount of 600 000&lt;br&gt;ECU per claim whatever the number of victims or the nature of the&lt;br&gt;damage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. For the purposes of this Directive, 'ECU' means the unit of account&lt;br&gt;as defined in Article 1 of Regulation (EEC) No 3180/78 ('). The&lt;br&gt;conversion value in national currency to be adopted for successive&lt;br&gt;fouryear periods from 1 January of the first year of each period shall be&lt;br&gt;that obtaining on the last day of the preceding September for which ECU&lt;br&gt;conversion values are available in all the Community currencies. The&lt;br&gt;first period shall begin on 1 January 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Each Member State shall set up or authorize a body with the task of&lt;br&gt;providing compensation, at least up to the limits of the insurance&lt;br&gt;obligation for damage to property or personal injuries caused by an&lt;br&gt;unidentified vehicle or a vehicle for which the insurance obligation&lt;br&gt;provided for in paragraph 1 has not been satisfied. This provision shall&lt;br&gt;be without prejudice to the right of the Member States to regard&lt;br&gt;compensation by that body as subsidiary or non-subsidiary and the right&lt;br&gt;to make provision for the settlement of claims between that body and the&lt;br&gt;person or persons responsible for the accident and other insurers or&lt;br&gt;social security bodies required to compensate the victim in respect of the&lt;br&gt;same accident.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The victim may in any case apply directly to the body which, on the&lt;br&gt;basis of information provided at its request by the victim, shall be obliged&lt;br&gt;to give him a reasoned reply regarding the payment of any compensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;However, Member States may exclude the payment of compensation by&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;that body in respect of persons who voluntarily entered the vehicle which&lt;br&gt;caused the damage or injury when the body can prove that they knew it&lt;br&gt;was uninsured.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States may limit or exclude the payment of compensation by&lt;br&gt;that body in the event of damage to property by an unidentified vehicle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;They may also authorize, in the case of damage to property caused by&lt;br&gt;an uninsured vehicle an excess of not more than 500 ECU for which the&lt;br&gt;victim may be responsible.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Furthermore, each Member State shall apply its laws, regulations and&lt;br&gt;administrative provisions to the payment of compensation by this body,&lt;br&gt;without prejudice to any other practice which is more favourable to the&lt;br&gt;victim.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Each Member State shall take the necessary measures to ensure that&lt;br&gt;any statutory provision or any contractual clause contained in an&lt;br&gt;insurance policy issued in accordance with Article 3 (1) of Directive&lt;br&gt;72/166/EEC, which excludes from insurance the use or driving of&lt;br&gt;vehicles by:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- persons who do not have express or implied authorization thereto, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- persons who do not hold a licence permitting them to drive the vehicle&lt;br&gt;concemed, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- persons who are in breach of the statutory technical requirements&lt;br&gt;conceming the condition and safety of the vehicle concemed,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;shall, for the purposes of Article 3 (1) of Directive 72/166/EEC, be&lt;br&gt;deemed to be void in respect of claims by third parties who have been&lt;br&gt;victims of an accident.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;However the provision or clause referred to in the first indent may be&lt;br&gt;invoked against persons who voluntarily entered the vehicle which caused&lt;br&gt;the damage or injury, when the insurer can prove that they knew the&lt;br&gt;vehicle was stolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall have the option - in the case of accidents occurring&lt;br&gt;on their territory - of not applying the provision in the first subparagraph&lt;br&gt;if and in so far as the victim may obtain compensation for the damage&lt;br&gt;suffered from a social security body.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. In the case of vehicles stolen or obtained by violence. Member States&lt;br&gt;may lay down that the body specified in Article 1 (4) will pay compensa-&lt;br&gt;tion instead of the insurer under the conditions set out in paragraph 1 of&lt;br&gt;this Article; where the vehicle is normally based in another Member&lt;br&gt;State, that body can make no claim against any body in that Member&lt;br&gt;State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Member States which, in the case of vehicles stolen or obtained by&lt;br&gt;violence, provide that the body referred to in Article 1 (4) shall pay&lt;br&gt;compensation, may fix in respect of damage to property an excess of not&lt;br&gt;more than 250 ECU for which the victim may be responsible.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The members of the family of the insured person, driver or any other&lt;br&gt;person who is liable under civil law in the event of an accident, and&lt;br&gt;whose liability is covered by the insurance referred to in Article 1 (1)&lt;br&gt;shall not be excluded from insurance in respect of their personal injuries&lt;br&gt;by virtue of that relationship.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The first indent of Article 1 (4) of Directive 72/166/EEC shall be&lt;br&gt;replaced by the following:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- the territory of the State of which the vehicle bears a registration&lt;br&gt;plate, or'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Member States shall amend their national provisions to comply with&lt;br&gt;this Directive not later than 31 December 1987. They shall forthwith&lt;br&gt;inform the Commission thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The provisions thus amended shall be applied not later than 31&lt;br&gt;December 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Notwithstanding paragraph 2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the Hellenic Republic shall have a period until 31 December 1995&lt;br&gt;in which to increase guarantees to the levels required by Article 1 (2).&lt;br&gt;If it avails itself of this option the guarantee must reach, by reference to&lt;br&gt;the amounts laid down in that Article:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- more than 16 % not later than 31 December 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 31 % not later than 31 December 1992;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the other Member States shall have a period until 31 December&lt;br&gt;1990 in which to increase guarantees to the levels required by Article 1&lt;br&gt;(2). Member States which avail themselves of this option must, by the&lt;br&gt;date indicated in paragraph 1, increase guarantees by at least half the&lt;br&gt;difference between the guarantees in force on 1 January 1984 and the&lt;br&gt;amounts laid down in Article 1 (2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Notwithstanding paragraph 2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the Italian Republic may provide that the excess laid down in the&lt;br&gt;fifth subparagraph of Article 1 (4) shall be 1 000 ECU until 31 Decem-&lt;br&gt;ber 1990;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) the Hellenic Republic and Ireland may provide that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- compensation by the body referred to in Article 1 (4) for damage to&lt;br&gt;property shall be excluded until 31 December 1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- the excess referred to in the fifth subparagraph of Article 1 (4) and&lt;br&gt;the excess referred to in the second subparagraph of Article 2 (2) shall&lt;br&gt;be 1 500 ECU until 31 December 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Not later than 31 December 1989 the Commission shall present to the&lt;br&gt;Council a report on the situation in the Member States benefiting from&lt;br&gt;the transitional measures provided for in Article 5 (3) (a) and (4) (b) and&lt;br&gt;shall, where appropriate, submit proposals to review these measures in&lt;br&gt;the light of developments.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Not later than 31 December 1993 the Commission shall present to&lt;br&gt;the Council a progress report on the implementation of this Directive and&lt;br&gt;shall, where appropriate, submit proposals in particular as regards&lt;br&gt;adjustment of the amounts laid down in Article 1 (2) and (4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Brussels 30 December 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the Council&lt;br&gt;The President&lt;br&gt;G. VARFIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;COUNCIL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THIRD COUNCIL DIRECTIVE &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of 14 May 1990 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;on the approximation of the laws of the Member States relating to&lt;br&gt;insurance against civil liability in respect of the use of motor vehicles&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(90/232/EEC)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Treaty establishing the European Economic&lt;br&gt;Community, and in particular Article 100a thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the proposal from the Commission&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In cooperation with the European Parliament&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the Economic and Social Commit-&lt;br&gt;tee&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, by Directive 72/166/EEC&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;, as last amended by Directive&lt;br&gt;84/5/EEC&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;, the Council adopted provisions on the approximation of&lt;br&gt;the laws of the Member States relating to insurance against civil&lt;br&gt;liability in respect of the use of motor vehicles and to the enforcement&lt;br&gt;of the obligation to insure against such liability;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas Article 3 of Directive 72/166/EEC requires each Member&lt;br&gt;State to take all appropriate measures to ensure that civil liability in&lt;br&gt;respect of the use of vehicles normally based in its territory is covered&lt;br&gt;by insurance; whereas the extent of the liability covered and the terms&lt;br&gt;and conditions of the insurance cover should be determined on the&lt;br&gt;basis of those measures;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas Directive 84/5/EEC, as amended by the Act of Accession&lt;br&gt;of Spain and Portugal, reduced considerably the disparities between&lt;br&gt;the level and content of compulsory civil liability insurance in the&lt;br&gt;Member States; whereas significant disparities still exist, however, in&lt;br&gt;such insurance cover;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas motor vehicle accident victims should be guaranteed com-&lt;br&gt;parable treatment irrespective of where in the Community accidents&lt;br&gt;occur;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas there are, in particular, gaps in the compulsory insurance&lt;br&gt;cover of motor vehicle passengers in certain Member States; whereas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;OJ No C 16, 20.1.1989, p. 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;OJ No C 304, 4.12.1989, p. 41 and OJ No C 113, 7.5.1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;H&lt;/sup&gt;OJ No C 159, 26.6.1989, p. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;OJ No L 103, 2.5.1972, p. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;OJ No L 8, 11.1.1984, p. 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;to protect this particularly vulnerable category of potential victims,&lt;br&gt;such gaps should be filled;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas any uncertainty concerning the application of the first&lt;br&gt;indent of Article 3 (2) of Directive 72/166/EEC should be removed;&lt;br&gt;whereas all compulsory motor insurance policies must cover the entire&lt;br&gt;territory of the Community;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas in the interests of the party insured, every insurance policy&lt;br&gt;should, moreover, guarantee for a single premium, in each Member&lt;br&gt;State, the cover required by its law or the cover required by the law&lt;br&gt;of the Member State where the vehicle is normally based, when that&lt;br&gt;cover is higher;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas Article 1 (4) of Directive 84/5/EEC requires each Member&lt;br&gt;State to set up or authorize a body to compensate the victims of&lt;br&gt;accidents caused by uninsured or unidentified vehicles; whereas,&lt;br&gt;however, the said provision is without prejudice to the right of the&lt;br&gt;Member States to regard compensation by this body as subsidiary or&lt;br&gt;non-subsidiary;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, however, in the case of an accident caused by an&lt;br&gt;uninsured vehicle, the victim is required in certain Member States to&lt;br&gt;prove that the party liable is unable or refuses to pay compensation&lt;br&gt;before he can claim on the body; whereas this body is better placed&lt;br&gt;than the victim to bring an action against the party liable; whereas,&lt;br&gt;therefore; this body should be prevented from being able to require&lt;br&gt;that the victim, if he is to be compensated, should establish that the&lt;br&gt;party liable is unable or refuses to pay;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, in the event of a dispute between the body referred to&lt;br&gt;above and a civil liability insurer as to which of them should&lt;br&gt;compensate the victim of an accident, Member States, to avoid any&lt;br&gt;delay in the payment of compensation to the victim, should ensure&lt;br&gt;that one of these parties is designated to be responsible in the first&lt;br&gt;instance for paying compensation pending resolution of the dispute;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas motor vehicle accident victims sometimes have difficulties&lt;br&gt;in finding out the name of the insurance undertaking covering the&lt;br&gt;liability arising out of the use of a motor vehicle involved in an&lt;br&gt;accident; whereas, in the interests of such victims, Member States&lt;br&gt;should take the necessary measures to ensure that such information is&lt;br&gt;made available promptly;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the previous two Directives on civil liability in respect of&lt;br&gt;motor vehicles should, in view of all these considerations, be supple-&lt;br&gt;mented in a uniform manner;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas such an addition, which leads to greater protection for the&lt;br&gt;parties insured and for the victims of accidents, will facilitate still&lt;br&gt;further the Crossing of internal Community frontiers and hence the&lt;br&gt;establishment and functioning of the intemal market; whereas,&lt;br&gt;therefore, a high level of consumer protection should be taken as a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;basis;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, under the terms of Article 8c of the Treaty, account&lt;br&gt;should be taken of the extent of the effort which must be made by&lt;br&gt;certain economies which show differences in development; whereas&lt;br&gt;certain Member States should, therefore, be granted transitional&lt;br&gt;arrangements so that certain provisions of this Directive may be&lt;br&gt;implemented gradually,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Without prejudice to the second subparagraph of Article 2 (1) of&lt;br&gt;Directive 84/5/EEC, the insurance referred to in Article 3 (1) of&lt;br&gt;Directive 72/166/EEC shall cover liability for personal injuries to all&lt;br&gt;passengers, other than the driver, arising out of the use of a vehicle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Directive, the meaning of the term ‘vehicle&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;is as defined in Article 1 of Directive 72/166/EEC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall take the neccessary steps to ensure that all&lt;br&gt;compulsory insurance policies against civil liability arising out of the&lt;br&gt;use of vehicles:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- cover, on the basis of a single premium, the entire territory of the&lt;br&gt;Community, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- guarantee, on the basis of the same single premium, in each&lt;br&gt;Member State, the cover required by its law or the cover required by&lt;br&gt;the law of the Member State where the vehicle is normally based&lt;br&gt;when that cover is higher.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following sentence shall be added to the first subparagraph of&lt;br&gt;Article 1 (4) of Council Directive 84/5/EEC:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘However, Member States may not allow the body to make the&lt;br&gt;payment of compensation conditional on the victim's establishing in&lt;br&gt;any way that the person liable is unable or refuses to pay.'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the event of a dispute between the body referred to in Article 1 (4)&lt;br&gt;of Directive 84/5/EEC and the civil liability insurer as to which must&lt;br&gt;compensate the victim, the Member States shall take the appropriate&lt;br&gt;measures so that one of these parties is designated to be responsible&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in the first instance for paying compensation to the victim without&lt;br&gt;delay.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If it is ultimately decided that the other party should have paid all&lt;br&gt;or part of the compensation, that other party shall reimburse&lt;br&gt;accordingly the party which has paid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Member States shall adopt the necessary measures to ensure that&lt;br&gt;the parties involved in a road traffic accident are able to ascertain&lt;br&gt;promptly the identity of the insurance undertaking covering the&lt;br&gt;liability arising out of the use of any motor vehicle involved in the&lt;br&gt;accident.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Not later than 31 December 1995, the Commission shall present&lt;br&gt;to the European Parliament and the Council a report on the imple-&lt;br&gt;mentation of paragraph 1 of this Article.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where necessary, the Commission shall submit appropriate proposals&lt;br&gt;to the Council.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Member States shall take the measures necessary to comply with&lt;br&gt;this Directive not later than 31 December 1992. They shall forthwith&lt;br&gt;inform the Commission thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. By way of exception from paragraph 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- the Hellenic Republic, the Kingdom of Spain and the Portuguese&lt;br&gt;Republic have until 31 December 1995 to comply with Article 1 and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ireland shall have until 31 December 1998 to comply with Article&lt;br&gt;1 as regards pillion passengers of motorcycles and until 31 December&lt;br&gt;1995 to comply with Article 1 as regards other vehicles and to comply&lt;br&gt;with Article 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Brussels, 14 May 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the Council&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The President&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D.J.OMALLEY&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DIREKTIV&lt;br&gt;av den 24 april 1972&lt;br&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar&lt;br&gt;rörande ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att&lt;br&gt;försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet&lt;br&gt;(72/166/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och&lt;br&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med fördraget är att skapa en gemensam marknad som&lt;br&gt;väsentligen överensstämmer med en hemmamarknad. En viktig&lt;br&gt;förutsättning för att uppnå detta är att åstadkomma fri rörlighet för&lt;br&gt;varor och personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det enda syftet med gränskontroll av obligatorisk ansvarsförsäkring&lt;br&gt;för motorfordon är att ge skydd åt de personer som kan drabbas av&lt;br&gt;skador orsakade av sådana fordon. Gränskontroller äger rum på grund&lt;br&gt;av skillnader i ländernas bestämmelser på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa skillnader är sådana att de kan verka hämmande för den fria&lt;br&gt;rörligheten inom gemenskapen för motorfordon och personer. Därmed&lt;br&gt;har de också en direkt inverkan på genomförandet av den gemensam-&lt;br&gt;ma marknaden och dess funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens rekommendation av den 21 juni 1968 om tullkontroll&lt;br&gt;av resenärer som passerar gränser inom gemenskapen innebär att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall utföra kontroll av resenärer och deras motorfor-&lt;br&gt;don endast under exceptionella förhållanden samt avlägsna fysiska&lt;br&gt;hinder vid tullstationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är önskvärt att invånarna i medlemsstaterna i större utsträckning&lt;br&gt;blir medvetna om den gemensamma marknadens existens och att det&lt;br&gt;därför bör vidtas ytterligare åtgärder för att liberalisera regler för&lt;br&gt;personers och motorfordons fria rörligthet mellan medlemsstaterna.&lt;br&gt;Behovet av sådana åtgärder har upprepade gånger understrukits av&lt;br&gt;medlemmar i Europaparlamentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana lättnader i reglerna för resenärers rörlighet utgör ytterligare&lt;br&gt;ett steg i riktning mot ett ömsesidigt öppnande av medlemsstaternas&lt;br&gt;marknader och för tillskapandet av förhållanden liknande dem som&lt;br&gt;gäller för en hemmamarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll av gröna kort för fordon, som är normalt hemmahörande&lt;br&gt;i en medlemsstat och som passerar in på en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium, kan avskaffas genom en överenskommelse mellan de sex&lt;br&gt;nationella försäkringsbyråema, varigenom varje försäkringsbyrå&lt;br&gt;garanterar ersättning enligt den nationella lagstiftningen för förlust&lt;br&gt;eller skada som berättigar till ersättning och som orsakats inom dess&lt;br&gt;territorium av ett sådant fordon, oavsett om detta är försäkrat eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan överenskommelse om garanti förutsätter att alla motorfor-&lt;br&gt;don som är hemmahörande i gemenskapen och som färdas inom&lt;br&gt;gemenskapens territorium är försäkrade. Varje medlemsstats nationella&lt;br&gt;lagstiftning bör därför innehålla bestämmelser om obligatorisk&lt;br&gt;ansvarsförsäkring för motorfordon. Denna försäkring skall gälla inom&lt;br&gt;hela gemenskapen. Den nationella lagstiftningen kan emellertid göra&lt;br&gt;undantag för särskilda personer och särskilda slag av fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det regelsystem som ställs upp i detta direktiv bör även kunna&lt;br&gt;omfatta fordon som är normalt hemmahörande i ett tredje land med&lt;br&gt;vilket de nationella byråerna i de sex medlemsstaterna träffar en&lt;br&gt;motsvarande överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fordon varje slags motorfordon som är avsett för färd på land och&lt;br&gt;som drivs av mekaniskt förmedlad kraft men som inte är spårbundet&lt;br&gt;samt släpfordon, även om det inte är tillkopplat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skadelidande personer som är berättigade till ersättning för förlust&lt;br&gt;eller skada orsakad av fordon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. nationellförsäkringsbyrå en branschorganisation som bildats enligt&lt;br&gt;rekommendation nr 5 antagen den 25 januari 1949 av kommittén för&lt;br&gt;vägtransporterunder landtransportkommittén inom Förenta nationernas&lt;br&gt;Ekonomiska kommission för Europa och som inom ett land omfattar&lt;br&gt;försäkringsföretag som har auktorisation avseende ansvarsförsäkring&lt;br&gt;för motorfordon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. territorium inom vilket ett fordon är normalt hemmahörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den stats territorium där fordonet är registrerat, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i de fall där registrering inte krävs för ett visst slags fordon men&lt;br&gt;fordonet skall vara försett med en försäkringsskylt eller ett märke&lt;br&gt;motsvarande en registreringsskylt, den stats territorium där försäk-&lt;br&gt;ringsskylten eller märket utfärdas, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i de fall där varken registreringsskylt, försäkringsskylt eller märke&lt;br&gt;krävs för särskilda slags fordon, den stats territorium inom vilket den&lt;br&gt;person som omhänderhar fordonet har sin stadigvarande bostad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. grönt kort ett internationellt försäkringsbevis utfärdat av en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationell försäkringsbyrå enligt rekommendation nr 5 antagen den 25&lt;br&gt;januari 1949 av kommittén för vägtransporter under landtransportkom-&lt;br&gt;mittén inom Förenta nationernas Ekonomiska kommission för Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall avstå från att kontrollera innehav av&lt;br&gt;ansvarsförsäkring för fordon som är normalt hemmahörande inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall också avstå från att kontrollera sådan&lt;br&gt;försäkring avseende fordon som är normalt hemmahörande i ett tredje&lt;br&gt;land och som passerar in på deras territorium från en annan medlems-&lt;br&gt;stat. Medlemsstaterna far emellertid göra stickprovskontroller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För fordon som är normalt hemmahörande inom en medlemsstats&lt;br&gt;territorium skall bestämmelserna i detta direktiv, med undantag av&lt;br&gt;artiklarna 3 och 4, tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- efter det att en överenskommelse träffats mellan de sex nationella&lt;br&gt;försäkringsbyråema enligt vilken varje nationell byrå garanterar att det&lt;br&gt;i överensstämmelse med dess nationella lagstiftning om obligatorisk&lt;br&gt;försäkring sker skadereglering avseende olyckshändelser inom dess&lt;br&gt;territorium orsakade av fordon som är normalt hemmahörande inom&lt;br&gt;en annan medlemsstats territorium, oavsett om sådana fordon är&lt;br&gt;försäkrade eller ej,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- från det datum som fastställs av kommissionen, sedan denna i nära&lt;br&gt;samarbete med medlemsstaterna förvissat sig om att en sådan&lt;br&gt;överenskommelse träffats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- under den tid överenskommelsen gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte annat följer av artikel 4 skall varje medlemsstat vidta de&lt;br&gt;åtgärder som är nödvändiga för att fordon som är normalt hemma-&lt;br&gt;hörande inom dess territorium skall omfattas av ansvarsförsäkring.&lt;br&gt;Försäkringens omfattning och villkor skall bestämmas inom ramen för&lt;br&gt;dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för&lt;br&gt;att försäkringsavtalet skall täcka även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förlust eller skada som orsakas inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;teritorium, enligt där gällande lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förlust eller skada som åsamkas medborgare i medlemsstaterna vid&lt;br&gt;direkt färd mellan två territorier i vilka fördraget om upprättande av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen gäller, om det inte finns någon&lt;br&gt;nationell försäkringsbyrå som är ansvarig för det territorium som&lt;br&gt;passeras; i ett sådant fall skall förlusten eller skadan täckas enligt den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om obligatorisk försäkring som gäller i den medlemsstat där&lt;br&gt;fordonet är normalt hemmahörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) särskilda fysiska eller juridiska personer, offentliga eller privata;&lt;br&gt;en lista över sådana personer skall upprättas av medlemsstaten och&lt;br&gt;överlämnas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en medlemsstat som förordnar om undantag från artikel 3 skall vidta&lt;br&gt;de åtgärder som är nödvändiga för att tillförsäkra utbetalning av&lt;br&gt;ersättning för sådan förlust eller skada som orsakats inom en annan&lt;br&gt;medlemsstats territorium av fordon som tillhör ifrågavarande personer.&lt;br&gt;Särskilt skall staten ange vilken myndighet i den stat där förlust eller&lt;br&gt;skada uppkommer som, i enlighet med det landets lag, skall svara för&lt;br&gt;ersättning till skadelidande, i fall då bestämmelserna i artikel 2.2&lt;br&gt;första strecksatsen inte kan tillämpas. Medlemsstaten skall underrätta&lt;br&gt;de övriga medlemsstaterna och kommissionen om de åtgärder som&lt;br&gt;vidtagits,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) särskilda slag av fordon eller fordon med särskild registrerings-&lt;br&gt;skylt; en lista över sådana fordonsslag och fordon skall upprättas av&lt;br&gt;medlemsstaten och överlämnas till de övriga medlemsstaterna och till&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett sådant fordon passerar in på en annan medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium, skall denna stat alltjämt ha rätt att begära att den person som&lt;br&gt;omhänderhar fordonet innehar ett giltigt grönt kort eller tecknar en&lt;br&gt;gränsförsäkring enligt bestämmelserna i den medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall se till att, när en olyckshändelse orsakas inom&lt;br&gt;dess territorium av ett fordon som är normalt hemmahörande i en&lt;br&gt;annan medlemsstat, den nationella försäkringsbyrån, oavsett den&lt;br&gt;skyldighet som följer av första strecksatsen i artikel 2.2, erhåller&lt;br&gt;information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om var fordonet är normalt hemmahörande och om dess registre-&lt;br&gt;ringsnummer, om sådant finns,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om fordonets försäkring, så långt detta är möjligt och i den&lt;br&gt;utsträckning sådana uppgifter återfinns på det gröna kort som innehas&lt;br&gt;av den som omhänderhar fordonet, i den utsträckning dessa uppgifter&lt;br&gt;krävs av den medlemsstat där fordonet är normalt hemmahörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall också se till att försäkringsbyrån översänder&lt;br&gt;denna information till den nationella försäkringsbyrån i den stat där&lt;br&gt;fordonet är normalt hemmahörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;fordon, som är normalt hemmahörande inom ett tredje lands terri-&lt;br&gt;torium eller inom en medlemsstats territorium utanför Europa och som&lt;br&gt;passerar in på det territorium där fördraget om upprättande av&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen gäller, inte används inom dess&lt;br&gt;territorium, om inte förlust eller skada som orsakas av sådant fordon&lt;br&gt;täcks av ansvarsförsäkring, enligt varje medlemsstats lagstiftning om&lt;br&gt;obligatorisk sådan försäkring, som gäller inom hela det territorium&lt;br&gt;som omfattas av fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Alla fordon som är normalt hemmahörande inom ett tredje lands&lt;br&gt;territorium eller inom en medlemsstats territorium utanför Europa&lt;br&gt;skall, innan de passerar in på det territorium där fördraget om&lt;br&gt;upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen gäller, vara&lt;br&gt;försedda med antingen ett giltigt grönt kort eller bevis om gränsförsäk-&lt;br&gt;ring, som utvisar att de är försäkrade enligt artikel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Dock skall fordon som är normalt hemmahörande inom ett tredje&lt;br&gt;lands territorium behandlas som fordon som är normalt hemmahörande&lt;br&gt;inom gemenskapen, om de nationella byråerna i samtliga medlems-&lt;br&gt;stater var för sig garanterar att olyckshändelser som inträffar inom&lt;br&gt;deras territorium och som orsakas av sådana fordon regleras enligt&lt;br&gt;varje stats nationella lagstiftning om obligatorisk ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När kommissionen, i nära samarbete med medlemsstaterna, har&lt;br&gt;konstaterat att garantier som omnämns i föregående stycke har ställts,&lt;br&gt;skall kommissionen bestämma från vilket datum och för vilka slag av&lt;br&gt;fordon medlemsstaterna inte längre skall kräva att dokument som&lt;br&gt;avses i punkt 1 skall uppvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1973 sätta i kraft de&lt;br&gt;åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv och skall genast&lt;br&gt;underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 24 april 1972.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. THORN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DIREKTIV&lt;br&gt;av den 19 december 1972&lt;br&gt;med ändring av rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande&lt;br&gt;ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplik-&lt;br&gt;ten fullgörs beträffande sådan ansvarighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(72/430/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om anslutning av nya medlemsstater till&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapen och till Europeiska atomenergi-&lt;br&gt;gemenskapen (1), undertecknat i Bryssel den 22 januari 1972, särskilt&lt;br&gt;artikel 153 i den därtill bifogade akten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av gemenskapens utvidgning har antalet nationella&lt;br&gt;byråer som avses i rådets direktiv 72/166 (2) av den 24 april 1972 om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande&lt;br&gt;ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplik-&lt;br&gt;ten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ökat från sex till nio, vilket&lt;br&gt;nödvändiggör en ändring i det direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) EGT nr L 103, 2.5.1972, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 72/166 skall ändras på följande sätt. Första strecksat-&lt;br&gt;sen i artikel 2.2 ersätts med följande: &amp;quot;efter det att en överenskom-&lt;br&gt;melse träffats mellan de nio nationella försäkringsbyråerna enligt&lt;br&gt;vilken varje nationell byrå garanterar att det i överensstämmelse med&lt;br&gt;dess nationella lagstiftning om obligatorisk försäkring sker skaderegle-&lt;br&gt;ring avseende olyckshändelser inom dess territorium orsakade av&lt;br&gt;fordon som är normalt hemmahörande inom en annan medlemsstats&lt;br&gt;territorium, oavsett om sådana fordon är försäkrade eller ej,&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv träder i kraft vid de nya medlemsstaternas anslutning&lt;br&gt;till Europeiska gemenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 19 december 1972.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T. WESTERTERP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;RÅDETS ANDRA DIREKTIV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;av den 30 december 1983&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar&lt;br&gt;rörande ansvarsförsäkring för motorfordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(84/5/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag (1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) EGT nr C 214, 21.8.1980, s. 9 och EGT nr C 78, 30.3.1982,&lt;br&gt;s. 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) EGT nr C 287, 9.11.1981, s.44.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3),&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) EGT nr C 138, 9.6.1981, s. 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rådets direktiv 72/166/EEG(4), ändrat genom direktiv 72/430/EEG&lt;br&gt;(5), har rådet föreskrivit tillnärmning av medlemsstaternas lagar och&lt;br&gt;andra författningar rörande ansvarsförsäkring för motorfordon och&lt;br&gt;kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) EGT nr L 103, 2.5.1972, s. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5) EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 162.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 i direktiv 72/166/EEG skall varje medlemsstat vidta&lt;br&gt;de åtgärder som är nödvändiga för att fordon som är normalt&lt;br&gt;hemmahörande inom dess territorium skall omfattas av ansvarsförsäk-&lt;br&gt;ring. Försäkringens omfattning och villkor skall bestämmas inom&lt;br&gt;ramen för dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger emellertid fortfarande väsentliga skillnader mellan de&lt;br&gt;olika medlemsstaternas lagstiftning rörande omfattningen av denna&lt;br&gt;obligatoriska försäkring. Dessa skillnader har en direkt inverkan på&lt;br&gt;genomförandet av den gemensamma marknaden och dess funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt är det berättigat att utsträcka den obligatoriska försäkringen&lt;br&gt;till att omfatta ansvarighet för sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den obligatoriska försäkringen skall ha en sådan omfattning, att&lt;br&gt;utfallande ersättningsbelopp under alla omständigheter tillförsäkrar de&lt;br&gt;skadelidande en adekvat ersättning, oavsett i vilken medlemsstat&lt;br&gt;skadan inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att tillskapa ett organ som garanterar att skadeli-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dande inte blir utan ersättning, när det fordon som orsakat skadan är&lt;br&gt;oförsäkrat eller oidentifierat. Det är viktigt att den skadelidande får&lt;br&gt;möjlighet att direkt och i första hand vända sig till detta organ, dock&lt;br&gt;utan att ändring sker i de bestämmelser som tillämpas i medlemsstater-&lt;br&gt;na med avseende på om den ersättning som utbetalas av detta organ&lt;br&gt;är subsidiär eller ej eller beträffande bestämmelser som gäller vid&lt;br&gt;subrogation. Medlemsstaterna bör emellertid ha möjlighet att förordna&lt;br&gt;om vissa begränsade undantag beträffande utbetalning av ersättning&lt;br&gt;från detta organ och att ersättning för sakskador orsakade av&lt;br&gt;oidentifierade fordon skall begränsas eller innehållas, detta med&lt;br&gt;hänsyn till risken för bedrägeri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i de skadelidandes intresse att rättsverkningarna av&lt;br&gt;särskilda friskrivningsldausuler begränsas till förhållandet mellan&lt;br&gt;försäkringsgivaren och den person som varit vållande till olycks-&lt;br&gt;händelsen. För fall då ett fordon stulits eller tillgripits med våld får&lt;br&gt;medlemsstaterna föreskriva att ersättning skall utbetalas av det&lt;br&gt;ovannämnda organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lätta den ekonomiska bördan för detta organ får medlems-&lt;br&gt;staterna införa bestämmelser om viss självrisk i de fall organet svarar&lt;br&gt;för ersättning för sakskador orsakade av oförsäkrade fordon eller, där&lt;br&gt;det är påkallat, fordon som stulits eller tillgripits med våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjemedlemmar till försäkringstagaren, till föraren eller till annan&lt;br&gt;person som är ansvarig bör beredas samma skydd som annan tredje&lt;br&gt;man, i vart fall beträffande personskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskaffandet av kontroll av försäkring förutsätter att den nationella&lt;br&gt;försäkringsbyrån i värdlandet garanterar att ersättning utbetalas för&lt;br&gt;skador orsakade av fordon som är normalt hemmahörande i en annan&lt;br&gt;medlemsstat. Det lämpligaste kriteriet för att avgöra om ett fordon är&lt;br&gt;normalt hemmahörande i en viss medlemsstat är om det är försett med&lt;br&gt;en registreringsskylt från den staten. Första strecksatsen i artikel 1.4&lt;br&gt;i direktiv 72/166/EEG bör därför ändras i överensstämmelse härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till situationen i vissa medlemsstater rörande å ena sidan&lt;br&gt;de lägsta ersättningsbeloppen och å andra sidan det försäkringsansvar&lt;br&gt;och de självrisker som gäller för det ovannämnda organet vid&lt;br&gt;sakskador, bör övergångsbestämmelser finnas för ett gradvis genomfö-&lt;br&gt;rande i dessa medlemsstater av direktivets bestämmelser om lägsta&lt;br&gt;ersättningsbelopp och ersättning för sakskador som utbetalas av&lt;br&gt;organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG skall&lt;br&gt;obligatoriskt omfatta både sakskador och personskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat skall, om högre garantier inte gäller där, kräva&lt;br&gt;att den obligatoriska försäkringen ger ersättning med minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 350 000 ecu för personskador, om det finns endast en skadelidan-&lt;br&gt;de; om mer än en skadelidande omfattas av samma skadehändelse&lt;br&gt;skall detta belopp multipliceras med antalet skadelidande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 100 000 ecu för sakskador vid varje skadehändelse, oavsett antalet&lt;br&gt;skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får, i stället för nämnda minimibelopp, föreskriva&lt;br&gt;ett minimibelopp om 500 000 ecu för personskador, om mer än en&lt;br&gt;skadelidande omfattas av samma skadehändelse, eller ett minsta&lt;br&gt;sammantaget belopp om 600 000 ecu för personskador och sakskador&lt;br&gt;vid varje skadetillfälle, oavsett antalet skadelidande eller skadornas art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I detta direktiv avses med &amp;quot;ecu&amp;quot; den monetära enhet som är&lt;br&gt;definierad i artikel 1 i förordning (EEG) nr 3180/78(1). Värdet i&lt;br&gt;nationell valuta skall fastställas för fyraårsperioder och från den 1&lt;br&gt;januari första året i varje period vara det värde som gällde den sista&lt;br&gt;dagen i närmast föregående september månad för vilken dag värden&lt;br&gt;för ecu finns noterade i samtliga valutor inom gemenskapen. Den&lt;br&gt;första perioden skall börja löpa den 1 januari 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) EGT nr L 379, 30.12.1978, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje medlemsstat skall inrätta eller auktorisera ett organ med&lt;br&gt;uppgift att vara för ersättning, åtminstone upp till den gräns som den&lt;br&gt;obligatoriska försäkringen skall ersätta, för sakskador och person-&lt;br&gt;skador orsakade av oidentifierade fordon eller av fordon för vilka&lt;br&gt;sådan obligatorisk försäkring som avses i punkt 1 inte tecknats. Denna&lt;br&gt;bestämmelse skall inte påverka medlemsstaternas rätt att anse&lt;br&gt;ersättning från detta organ som subsidiär eller ej och inte heller rätten&lt;br&gt;att införa regler om skadereglering mellan detta organ och den person&lt;br&gt;eller de personer som är ansvariga för olyckshändelsen och andra&lt;br&gt;försäkringsgivare eller socialförsäkringsorgan som skall ersätta den&lt;br&gt;skadelidande för samma skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidande skall under alla omständigheter kunna vända sig&lt;br&gt;direkt till detta organ, som skall ha skyldighet att, på grundval av&lt;br&gt;uppgifter som inhämtats från den skadelidande, lämna honom ett&lt;br&gt;motiverat besked angående utbetalning av ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får dock förordna att ersättning från detta organ&lt;br&gt;inte skall ske till förmån för personer som frivilligt färdats i det&lt;br&gt;fordon som orsakat skadorna, om organet kan bevisa att dessa&lt;br&gt;personer känt till att fordonet var oförsäkrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får begränsa eller utesluta ersättning från detta&lt;br&gt;organ såvitt gäller sakskador orsakade av oidentifierade fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De får också, i fråga om sakskador orsakade av oförsäkrade fordon,&lt;br&gt;tillåta en självrisk om högst 500 ecu, som den skadelidande har att&lt;br&gt;svara för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver skall varje medlemsstat tillämpa sina lagar och andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författningar vid utbetalning av ersättning från detta organ, dock inte&lt;br&gt;i strid med annan praxis som är förmånligare för den skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för&lt;br&gt;att lagregler och villkor i försäkringsavtal, utfärdade i enlighet med&lt;br&gt;artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG, som föreskriver att försäkringen&lt;br&gt;inte omfattar fordon som nyttjas eller förs av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- personer som inte har uttryckligt eller underförstått tillstånd härtill,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- personer som inte har körkort för det ifrågavarande fordonet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- personer som bryter mot lagstadgade tekniska föreskrifter rörande&lt;br&gt;fordonets skick och säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte skall, såvitt avser tillämpningen av artikel 3.1 i direktiv 72/166/&lt;br&gt;EEG, tillämpas på ersättningskrav från tredje man som åsamkats&lt;br&gt;skador vid en trafikolyckshändelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser eller villkor som avses i första stycket får dock göras&lt;br&gt;gällande gentemot personer som frivilligt färdats i det fordon som&lt;br&gt;orsakat skadorna, om försäkringsgivaren kan bevisa att dessa personer&lt;br&gt;känt till att fordonet var stulet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall kunna avstå från att tillämpa bestämmelserna&lt;br&gt;i första stycket beträffande olyckshändelser som inträffar inom deras&lt;br&gt;territorium, om och i den utsträckning den skadelidande kan erhålla&lt;br&gt;ersättning för skadan från ett socialförsäkringsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ett fordon har stulits eller tillgripits med våld, far medlems-&lt;br&gt;staterna föreskriva att det organ som avses i artikel 1.4 skall betala&lt;br&gt;ersättning i försäkringsgivarens ställe under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i punkt 1 i denna artikel; om fordonet är normalt hemmahöran-&lt;br&gt;de i en annan medlemsstat, kan detta organ inte framställa krav mot&lt;br&gt;något organ i den medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstater, som föreskriver att det organ som avses i artikel 1.4&lt;br&gt;skall betala ersättning i de fall där fordonet har stulits eller tillgripits&lt;br&gt;med våld, får beträffande sakskador bestämma en självrisk om högst&lt;br&gt;250 ecu, som den skadelidande har att svara för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjemedlemmar till försäkringstagaren, till föraren eller till annan&lt;br&gt;person som är civilrättsligt ansvarig vid trafikolyckshändelse, och vars&lt;br&gt;ansvarighet omfattas av sådan försäkring som avses i artikel 1.1, får&lt;br&gt;inte på grund av sådan släktskap undantas från försäkringsskydd för&lt;br&gt;personskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första strecksatsen i artikel 1.4 i direktiv 72/166/EEG skall ersättas&lt;br&gt;med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;territoriet för den stat med vars registreringsskylt fordonet är&lt;br&gt;försett, eller&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1987 vidta de&lt;br&gt;ändringar i sina nationella bestämmelser som behövs för att följa detta&lt;br&gt;direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De sålunda ändrade bestämmelserna skall börja tillämpas senast&lt;br&gt;den 31 december 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Trots bestämmelsen i punkt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) har Grekland en frist som löper ut den 31 december 1995 för att&lt;br&gt;höja försäkringstäckningen till den nivå som krävs enligt artikel 1.2.&lt;br&gt;Om Grekland utnyttjar denna möjlighet, skall täckningen i förhållande&lt;br&gt;till de i den artikeln föreskrivna beloppen uppgå till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mer än 16 % senast den 31 december 1988,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 31 % senast den 31 december 1992;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) har övriga medlemsstater en frist som löper ut den 31 december&lt;br&gt;1990 för att höja försäkringstäckningen till den nivå som krävs enligt&lt;br&gt;artikel 1.2; de medelmsstater som utnyttjar denna möjlighet skall fram&lt;br&gt;till det datum som anges i punkt 1 höja täckningen med minst hälften&lt;br&gt;av skillnaden mellan den nivå som gällde den 1 januari 1984 och de&lt;br&gt;i artikel 1.2 föreskrivna beloppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Trots bestämmelsen i punkt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) får Italien föreskriva att den självrisk som avses i artikel 1.4&lt;br&gt;femte stycket skall uppgå till 1 000 ecu för tiden till och med den 31&lt;br&gt;december 1990,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) får Grekland och Irland föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det organ som avses i artikel 1.4 inte skall utbetala ersättning&lt;br&gt;för sakskada förrän efter den 31 december 1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att den självrisk som avses i artikel 1.4 femte stycket och i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 andra stycket skall uppgå till 1 500 ecu för tiden till och med den&lt;br&gt;31 december 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Senast den 31 december 1989 skall kommissionen till rådet&lt;br&gt;överlämna en rapport om situationen i de medlemsstater som omfattas&lt;br&gt;av övergångsbestämmelserna enligt artikel 5.3 a och 5.4 b, och vid&lt;br&gt;behov föreslå de ändringar av dessa bestämmelser som utvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiverar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Senast den 31 december 1993 skall kommissionen till rådet&lt;br&gt;överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv samt, vid&lt;br&gt;behov, förslag till åtgärder, särskilt i fråga om justering av de i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 och 1.4 angivna beloppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 30 december 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. VARFIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS TREDJE DIREKTIV&lt;br&gt;av den 14 maj 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar&lt;br&gt;rörande ansvarsförsäkring för motorfordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(90/232/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA&lt;br&gt;DIREKTIV&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag(l),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) EGT nr C 16, 20.1.1989, s. 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samarbete med Europaparlamentet(2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) EGT nr C 304, 4.12.1989, s. 41 och EGT nr C 113, 7.5 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) EGT nr C 159, 26.6.1989, s. 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rådets direktiv 72/166/EEG(4), senast ändrat genom direktiv&lt;br&gt;84/5/EEG(5), antog rådet bestämmelser om tillnärmning av medlems-&lt;br&gt;staternas lagar och andra författningar rörande ansvarsförsäkring för&lt;br&gt;motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande&lt;br&gt;sådan försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) EGT nr L 103, 2.5.1972, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5) EGT nr L 8, 11.1.1984, s. 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 i direktiv 72/166/EEG skall vaije medlemsstat vidta de&lt;br&gt;åtgärder som är nödvändiga för att fordon som är normalt hemmahörande&lt;br&gt;inom dess territorium skall omfattas av ansvarsförsäkring. Försäkringens&lt;br&gt;omfattning och villkor bör bestämmas inom ramen för dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom direktiv 84/5/EEG, ändrat genom anslutningsakten för Spanien&lt;br&gt;och Portugal, utjämnades skillnaderna mellan medlemsstaterna väsentligt&lt;br&gt;rörande beloppsramar och villkor för den obligatoriska ansvarsförsäkring-&lt;br&gt;en. Betydande skillnader föreligger emellertid fortfarande beträffande&lt;br&gt;sådan försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skadelidande vid olyckshändelser med motorfordon bör tillförsäkras&lt;br&gt;jämförbar behandling, oavsett var inom gemenskapen skadan inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt finns det i vissa medlemsstater luckor i den obligatoriska&lt;br&gt;ansvarsförsäkringens omfattning beträffande passagerare i motorfordon.&lt;br&gt;För att skydda denna särskilt sårbara grupp av skadelidande bör sådana&lt;br&gt;luckor fyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije osäkerhet beträffande tillämpningen av första strecksatsen i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 i direktiv 72/166/EEG bör undanröjas. All obligatorisk fordonsförsäk-&lt;br&gt;ring skall omfatta hela gemenskapens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den försäkrades intresse bör dessutom vaije försäkringsavtal vara&lt;br&gt;sådant att en och samma premie ger det skydd som krävs i vaije&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstat enligt dess lagstiftning eller det skydd som krävs i den&lt;br&gt;medlemsstat där fordonet är normalt hemmahörande, om detta skydd är&lt;br&gt;högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 1.4 i direktiv 84/5/EEG skall vaije medlemsstat inrätta&lt;br&gt;eller auktorisera ett organ för att ersätta dem som drabbas av skador&lt;br&gt;orsakade av oförsäkrade eller oidentifierade fordon. Denna bestämmelse&lt;br&gt;skall emellertid inte påverka medlemsstaternas rätt att anse ersättning från&lt;br&gt;detta organ som subsidiär eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en olyckshändelse orsakas av ett oförsäkrat fordon, krävs det&lt;br&gt;emellertid i vissa medlemsstater att den skadelidande kan bevisa att den&lt;br&gt;som vållat skadan inte har förmåga eller vägrar att betala ersättning,&lt;br&gt;innan den skadelidande kan kräva ersättning från organet. Detta organ har&lt;br&gt;bättre möjligheter att göra krav gällande mot den som vållat skadan.&lt;br&gt;Organet bör därför inte kunna kräva att den skadelidande, för att denne&lt;br&gt;skall få ersättning, kan visa att den som vållat skadan inte har förmåga&lt;br&gt;eller vägrar att betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I händelse av tvist mellan det organ som avses ovan och en försäkrings-&lt;br&gt;givare som meddelar ansvarsförsäkring, om vem av dessa som skall&lt;br&gt;ersätta den skadelidande, bör medlemsstaterna, för att undvika att&lt;br&gt;betalning av ersättning till den skadelidande fördröjs, se till att en av&lt;br&gt;dessa har att i första hand svara för betalning av ersättning i avvaktan på&lt;br&gt;att tvisten löses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som åsamkas skador vid trafikolyckshändelser har ibland svårt att&lt;br&gt;få vetskap om vilka försäkringsbolag som meddelat ansvarsförsäkring för&lt;br&gt;fordonen som varit inblandade i olyckshändelsen. I de skadelidandes&lt;br&gt;intresse bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;sådan information skall bli tillgänglig omgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två tidigare direktiven om ansvarsförsäkring för motorfordon bör,&lt;br&gt;med hänsyn till det som nu sagts, kompletteras likformigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana kompletterande bestämmelser, som innebär ett ökat skydd för&lt;br&gt;försäkrade och skadelidande, kommer att göra det lättare att passera&lt;br&gt;gemenskapens inre gränser och därmed underlätta genomförandet av den&lt;br&gt;inre marknaden och dess funktion. Utgångspunkten bör därför vara ett&lt;br&gt;starkt konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med bestämmelserna i artikel 8c i fördraget bör hänsyn tas&lt;br&gt;till omfattningen av de åtgärder som måste vidtas i vissa ekonomier med&lt;br&gt;olika utvecklingsnivå. Vissa medlemsstater bör därför ges möjlighet att&lt;br&gt;under en övergångstid gradvis genomföra en del av bestämmelserna i&lt;br&gt;detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av artikel 2.1 andra stycket i direktiv 84/5/EEG,&lt;br&gt;skall den försäkring som avses i artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG omfatta&lt;br&gt;ansvarighet för personskador som åsamkas alla passagerare med undantag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av föraren. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med &amp;quot;fordon&amp;quot; ett fordon enligt definitionen i Bilaga 2&lt;br&gt;artikel 1 i direktiv 72/166/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att all&lt;br&gt;obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- på grundval av en enda premie omfatta hela gemenskapens territorium,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- på grundval av denna enda premie tillförsäkra det skydd som krävs&lt;br&gt;i vaije medlemsstat enligt dess lagstiftning, eller det skydd som krävs&lt;br&gt;enligt lagstiftningen i den medlemsstat där fordonet är normalt hemma-&lt;br&gt;hörande, om detta är högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande mening skall läggas till första stycket av artikel 1.4 i rådets&lt;br&gt;direktiv 84/5/EEG:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Medlemsstaterna får dock inte tillåta att organet, som villkor för&lt;br&gt;betalning av ersättning, ställer krav på att den skadelidande kan visa att&lt;br&gt;den som vållat skadan inte har förmåga eller vägrar att betala.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I händelse av tvist mellan det organ som avses i artikel 1.4 i direktiv&lt;br&gt;84/5/EEG och den försäkringsgivare som meddelat ansvarsförsäkringen,&lt;br&gt;om vem som skall betala ersättning till den skadelidande, skall medlems-&lt;br&gt;staterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att en av dessa parter&lt;br&gt;skall ha skyldighet att i första hand svara för betalning av ersättning till&lt;br&gt;den skadelidande utan fördröjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det blir slutligt avgjort att den andre parten skulle ha betalat hela&lt;br&gt;eller en del av ersättningen, skall denna part återbetala det ifrågavarande&lt;br&gt;beloppet till den part som har betalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;parter inblandade i en trafikolyckshändelse omgående skall kunna få&lt;br&gt;vetskap om vilka försäkringsbolag som meddelat ansvarsförsäkring för&lt;br&gt;de berörda fordonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Senast den 31 december 1995 skall kommissionen till Europapar-&lt;br&gt;lamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av punkt 1 i&lt;br&gt;denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behov skall kommissionen föreslå rådet lämpliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A Riksdaopn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;/ saml. Nr 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa&lt;br&gt;detta direktiv senast den 31 december 1992. De skall genast underrätta&lt;br&gt;kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Med avvikelse från punkt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall Grekland, Spanien och Portugal ha tid på sig att senast den 31&lt;br&gt;december 1995 följa artiklarna 1 och 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skall Irland ha tid på sig att senast den 31 december 1998 följa artikel&lt;br&gt;1 beträffande passagerare baktill på motorcykel samt senast den 31&lt;br&gt;december 1995 dels följa artikel 1 beträffande andra fordon, dels följa&lt;br&gt;artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 14 maj 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D. J. 0'MALLEY&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av promemorian (Ds 1992:9)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas frågan om en anpassning av svensk rätt till&lt;br&gt;tre EG-direktiv om motorfordonsförsäkring. Det föreslås att de regler&lt;br&gt;som direktiven innehåller skall införlivas i svensk rätt genom&lt;br&gt;ändringar i trafikskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som promemorian föreslår innebär i huvudsak att en&lt;br&gt;svensk trafikförsäkring skall täcka även skador som inträffar i ett&lt;br&gt;EES-land eller under direkt färd mellan två EES-länder och att den&lt;br&gt;skadelidande i sådana fall skall kunna välja om ersättningen skall&lt;br&gt;bestämmas enligt de regler som gäller i Sverige eller enligt de regler&lt;br&gt;som gäller i det land där skadan inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas även tre ytterligare frågor som har aktuali-&lt;br&gt;serats oberoende av frågan om EES-avtalet. Den första handlar om&lt;br&gt;självrisk på ersättning vid sakskada som vållats av okänt fordon. Det&lt;br&gt;föreslås att en självrisk på tio procent av basbeloppet, i dagens läge&lt;br&gt;cirka 3 200 kr, införs på sådan ersättning. Den andra rör försäkrings-&lt;br&gt;anstalts återkravsrätt enligt trafikskadelagen avseende ersättning för&lt;br&gt;skador som omfattas av produktansvarslagen. Det föreslås att en&lt;br&gt;försäkringsanstalt som har betalat ut en sådan ersättning skall inträda&lt;br&gt;intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd&lt;br&gt;enligt produktansvarslagen. Den tredje frågan rör jämkning av&lt;br&gt;skadestånd med anledning av skada på motordrivet fordon och därmed&lt;br&gt;befordrad egendom. Förslaget i promemorian innebär på den punkten&lt;br&gt;att förekomsten av ansvarsförsäkring hos den skadeståndsskyldige&lt;br&gt;skall beaktas vid bedömningen av om jämkning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8, 16, 18 och 20 §§ trafikskadelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1410)' skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För person- eller sakskada&lt;br&gt;som uppkommer i följd av trafik&lt;br&gt;här i landet med motordrivet&lt;br&gt;fordon utgår trafikskadeersätt-&lt;br&gt;ning i fall som anges i denna&lt;br&gt;lag. Trafikskadeersättning utgår&lt;br&gt;i motsvarande fall också för&lt;br&gt;skada som i följd av trafik utom-&lt;br&gt;lands med här i landet registre-&lt;br&gt;rat eller svenska staten tillhörigt&lt;br&gt;motordrivet fordon tillfogas&lt;br&gt;svensk medborgare eller den&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår i&lt;br&gt;fall som avses i denna lag för&lt;br&gt;person- eller sakskada som upp-&lt;br&gt;kommer i följd av trafik med&lt;br&gt;motordrivet fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) här i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i Belgien, Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Frankrike, Grekland,&lt;br&gt;Irland, Island, Italien, Liech-&lt;br&gt;tenstein, Luxemburg, Neder-&lt;br&gt;länderna, Norge, Portugal,&lt;br&gt;Schweiz, Spanien, Storbritan-&lt;br&gt;nien, Tyskland eller Österrike,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) under direkt färd mellan två&lt;br&gt;länder som avses i a) och b)&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) i andra fall då skadan tillfo-&lt;br&gt;gas svensk medborgare eller den&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första styck-&lt;br&gt;et b) - d) lämnas trafikskade-&lt;br&gt;ersättning dock endast om for-&lt;br&gt;donet var registrerat här i lan-&lt;br&gt;det eller tillhörde svenska sta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår ej för atomskada i fall då rätten att göra&lt;br&gt;ersättningsanspråk gällande mot annan än innehavare av atomanlägg-&lt;br&gt;ning är inskränkt enligt 14 § atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För person- eller sakskada som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Omtryckt 1977:949&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppkommer i följd av trafik i&lt;br&gt;land som avses i första stycket&lt;br&gt;b) skall på begäran av den&lt;br&gt;skadelidandetrafikskadeersätt-&lt;br&gt;ningen bestämmas enligt de&lt;br&gt;regler för ersättning för sådan&lt;br&gt;skada som gäller i det land där&lt;br&gt;skadan inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande motordrivet fordon som med stöd av 4 § 2 har&lt;br&gt;undantagits från trafikförsäkringsplikt och som saknar trafikförsäkring&lt;br&gt;svarar samtliga försäkringsanstalter, som vid skadetillfället hade&lt;br&gt;tillstånd att meddela trafikförsäkring, solidariskt för den trafikskade-&lt;br&gt;ersättning som skulle ha utgått, om försäkring hade funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordon som är försäkringspliktigt men som saknar&lt;br&gt;trafikförsäkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket&lt;br&gt;samma ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas&lt;br&gt;den försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då&lt;br&gt;fordonet brukades olovligen av annan och antingen ej var registrerat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i bilregistret eller var avställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som&lt;br&gt;avses i första stycket svarar&lt;br&gt;även solidariskt för den trafik-&lt;br&gt;skadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått från trafikförsäkringen för&lt;br&gt;motordrivet fordon vars identitet&lt;br&gt;ej kan fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som&lt;br&gt;avses i första stycket svarar&lt;br&gt;även solidariskt för den trafik-&lt;br&gt;skadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått från trafikförsäkringen för&lt;br&gt;motordrivet fordon vars identitet&lt;br&gt;ej kan fastställas. Från ersätt-&lt;br&gt;ning för sakskada skall därvid&lt;br&gt;avräknas ett belopp som svarar&lt;br&gt;mot en tiondedel av det bas-&lt;br&gt;belopp enligt lagen (1962:318)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;det år då skadehändelsen in-&lt;br&gt;träffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att trafikskadeersättning kan utgå får den som&lt;br&gt;drabbas av skada i följd av trafik med motordrivet fordon i stället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kräva skadestånd enligt vad som gäller därom. Har den skadelidandes&lt;br&gt;rätt till trafikskadeersättning helt eller delvis fallit bort på grund av&lt;br&gt;omständigheter som har inträffat efter skadehändelsen, är han endast&lt;br&gt;om särskilda skäl föreligger berättigad till skadestånd i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till före-&lt;br&gt;komsten av ansvarsförsäkring&lt;br&gt;hos den skadeståndsskyldige och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skada för vilken trafikskadeersättning utgått vållats uppsåtligen&lt;br&gt;eller genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsanstalten intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevålla-&lt;br&gt;ren. Detsamma gäller, om skadan har vållats genom vårdslöshet av&lt;br&gt;förare som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § eller 4 a §&lt;br&gt;lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om trafikskadeersättning har&lt;br&gt;betalats för en skada som omfat-&lt;br&gt;tas av produktansvarslagen&lt;br&gt;(1992:18), inträderförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten intill det utgivna be-&lt;br&gt;loppet i den skadelidandes rätt&lt;br&gt;till skadestånd enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är järnväg eller spårväg enligt jämvägstrafiklagen (1985:192) eller&lt;br&gt;annan författning ansvarig för skada till följd av spårdriften och har&lt;br&gt;trafikskadeersättning utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva&lt;br&gt;ersättningen åter från den ansvarige i den omfattning som är skälig&lt;br&gt;med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1990:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;departementspromemorian Den svenska trafikskadelagens&lt;br&gt;anpassning till EG:s regelverk m.m., Ds 1992:9&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Göta hovrätt,&lt;br&gt;Luleå tingsrätt, Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen, Finansinspek-&lt;br&gt;tionen, Konsumentverket, Generaltullstyrelsen, Uppsala Universitet,&lt;br&gt;Stockholms Universitet, Trafiksäkerhets verket, Sveriges advokatsam-&lt;br&gt;fund, Sveriges Industriförbund, Bilindustriföreningen, Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund, Trafikförsäkringsföreningen, Folksam, Försäk-&lt;br&gt;ringsjuridiska föreningen och Kungl. Automobilklubben (KAK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund, Motorbranschens riksförbund, Motormän-&lt;br&gt;nens riksförbund och Svenska motorcykelförbundet (SVEMO) har&lt;br&gt;beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande har också inkommit från Grossistförbundet Svensk Handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8, 16, 18 och 20 §§ trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För person- eller sakskada&lt;br&gt;som uppkommer i följd av trafik&lt;br&gt;här i landet med motordrivet&lt;br&gt;fordon utgår trafikskadeersätt-&lt;br&gt;ning i fall som anges i denna&lt;br&gt;lag. Trafikskadeersättning utgår&lt;br&gt;i motsvarande fall också för&lt;br&gt;skada som iJoljd av trafik utom-&lt;br&gt;lands med här i landet registre-&lt;br&gt;rat eller svenska staten tillhörigt&lt;br&gt;motordrivet fordon tillfogas&lt;br&gt;svensk medborgare eller den&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår i&lt;br&gt;fall som avses i denna lag för&lt;br&gt;person- eller sakskada som upp-&lt;br&gt;kommer i följd av trafik med&lt;br&gt;motordrivet fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. här i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i Belgien, Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Frankrike, Grekland,&lt;br&gt;Irland, Island, Italien, Liech-&lt;br&gt;tenstein, Luxemburg, Neder-&lt;br&gt;länderna, Norge, Portugal,&lt;br&gt;Schweiz, Spanien, Storbritan-&lt;br&gt;nien, Tyskland eller Österrike,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. under direkt färd mellan två&lt;br&gt;länder som avses i 1 eller 2, om&lt;br&gt;skadan har tillfogats medbor-&lt;br&gt;gare i land som avses i 1 eller&lt;br&gt;2, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i andra fall, om skadan har&lt;br&gt;tillfogats svensk medborgare&lt;br&gt;eller den som har hemvist i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifall som avses i första styck-&lt;br&gt;et 2 - 4 lämnas trafikskadeer-&lt;br&gt;sättning dock endast om for-&lt;br&gt;donet var registrerat här i lan-&lt;br&gt;det eller tillhörde svenska sta-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Omtryckt 1977:949&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår ej för atomskada i fall då rätten att göra&lt;br&gt;ersättningsanspråk gällande mot annan än innehavare av atomanlägg-&lt;br&gt;ning är inskränkt enligt 14 § atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trafikskadeersätt-&lt;br&gt;ning för person- eller sakskada&lt;br&gt;som uppkommer iföljd av trafik&lt;br&gt;i Sverige med motordrivet for-&lt;br&gt;don som är hemmahörande i ett&lt;br&gt;land som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket 2 tillämpas på begäran&lt;br&gt;av den skadelidande de regler&lt;br&gt;om ersättning för sådan skada&lt;br&gt;som gäller i det land där for-&lt;br&gt;donet hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trafikskadeersätt-&lt;br&gt;ning för person- eller sakskada&lt;br&gt;som uppkommer i följd av trafik&lt;br&gt;i ett land som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket 2 med motordrivet for-&lt;br&gt;don som är registrerat här i&lt;br&gt;landet eller tillhör svenska&lt;br&gt;staten tillämpas på begäran av&lt;br&gt;den skadelidande de regler om&lt;br&gt;ersättning för sådan skada som&lt;br&gt;gäller i det land där skadan&lt;br&gt;inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande motordrivet fordon som med stöd av 4 § 2 har&lt;br&gt;undantagits från trafikförsäkringsplikt och som saknar trafikförsäkring&lt;br&gt;svarar samtliga försäkringsanstalter, som vid skadetillfället hade&lt;br&gt;tillstånd att meddela trafikförsäkring, solidariskt för den trafikskade-&lt;br&gt;ersättning som skulle ha utgått, om försäkring hade funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordon som är försäkringspliktigt men som saknar&lt;br&gt;trafikförsäkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket&lt;br&gt;samma ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas&lt;br&gt;den försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då for-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;donet brukades olovligen av a&lt;br&gt;bilregistret eller var avställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som&lt;br&gt;avses i första stycket svarar&lt;br&gt;även solidariskt för den trafik-&lt;br&gt;skadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått från trafikförsäkringen för&lt;br&gt;motordrivet fordon vars identitet&lt;br&gt;ej kan fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i och antingen ej var registrerat i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som&lt;br&gt;avses i första stycket svarar&lt;br&gt;även solidariskt för den trafik-&lt;br&gt;skadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått från trafikförsäkringen för&lt;br&gt;motordrivet fordon vars identitet&lt;br&gt;ej kan fastställas. Från ersätt-&lt;br&gt;ning för sakskada skall därvid&lt;br&gt;avräknas ett belopp som svarar&lt;br&gt;mot en tiondedel av det bas-&lt;br&gt;belopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;för det år då skadehändelsen in-&lt;br&gt;träffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att trafikskadeersättning kan utgå far den som&lt;br&gt;drabbas av skada i följd av trafik med motordrivet fordon i stället&lt;br&gt;kräva skadestånd enligt vad som gäller därom. Har den skadelidandes&lt;br&gt;rätt till trafikskadeersättning helt eller delvis fallit bort på grund av&lt;br&gt;omständighet som har inträffat efter skadehändelsen, är han endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda skäl föreligger berättigad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till skadestånd i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av&lt;br&gt;skada på motordrivet fordon i&lt;br&gt;trafik eller på därmed befordrad&lt;br&gt;egendom jämkas efter vad som&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till före-&lt;br&gt;komsten av ansvarsförsäkring&lt;br&gt;hos den skadeståndsskyldige och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skada för vilken trafikskadeersättning utgått vållats uppsåtligen&lt;br&gt;eller genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsanstalten intill det&lt;br&gt;utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevålla-&lt;br&gt;ren. Detsamma gäller, om skadan har vållats genom vårdslöshet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förare som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § eller 4 a §&lt;br&gt;lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om trafikskadeersättning har&lt;br&gt;betalats för en skada som omfat-&lt;br&gt;tas av produktansvarslagen&lt;br&gt;(1992:18), inträderförsäkrings-&lt;br&gt;anstalten intill det utgivna be-&lt;br&gt;loppet i den skadelidandes rätt&lt;br&gt;till skadestånd enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är järnväg eller spårväg enligt järnvägstrafiklagen (1985:192) eller&lt;br&gt;annan författning ansvarig för skada till följd av spårdriften och har&lt;br&gt;trafikskadeersättning utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva&lt;br&gt;ersättningen åter från den ansvarige i den omfattning som är skälig&lt;br&gt;med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft, i fråga om 8 och 8 a §§ i deras nya&lt;br&gt;lydelse, den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-06-02&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Göran&lt;br&gt;Karlstedt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INNEHÅLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition ..................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll.............. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag..................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssamman-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träde den .............................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning............................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering....................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter ............... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-reglemas införlivande i svensk rätt....... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det första motorfordonsförsäkringsdirektivet ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det andra motorfordonsförsäkringsdirektivet ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Självrisk på ersättning vid sakskada som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vållats av okänt fordon................. 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafikförsäkringsanstalts återkravsrätt........ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämkning av skadestånd med anledning av skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på motordrivet fordon ................. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;Kostnader och resursbehov .............. 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Ikraftträdande m.m................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Upprättat lagförslag....................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Specialmotivering........................ 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan............................ 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut............................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 EG-direktiv om ansvarsförsäkring för motor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordon m.m........................ 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Preliminär, inofficiell svensk översättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av direktiven....................... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian........... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Promemorians lagförslag................ 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna ......... 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag.............. 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 2 juni 1992 ..................... 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42004, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:LU7</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1.1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-06-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-10-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-10-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-10-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:29:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG038</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:57</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:29:44</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG038</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__8.pdf</filnamn>
<filstorlek>3126526</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/5D80F43D-A2DB-4866-B88C-B425F351010D</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:LU35</uppgift>
<ref_dok_id>GG01LU35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i trafikskadelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:LU7</uppgift>
<ref_dok_id>GG01LU7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:8&lt;br/&gt;
Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:8 Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:8&lt;br/&gt;
Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:8 Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan Sandberg  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:8&lt;br/&gt;
Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:8 Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan Sandberg  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av John Andersson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:8&lt;br/&gt;
Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:8 Den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av John Andersson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>