<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228760</hangar_id>
 <dok_id>GG0378</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>78</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:78</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>78</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-10-29 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:20</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:06:22</publicerad>
 <titel>om undanförsel och förstöring</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0378/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0378</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0378</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:78&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om undanförsel och förstöring&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0378/prop_199293__78-1.png" style="width:39pt;height:49pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för Försvarsde-&lt;br&gt;partementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 29 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders Björck&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny lag om undanförsel och förstöring. Den nya&lt;br&gt;lagen ges en utformning som överensstämmer med modern beredskapslag-&lt;br&gt;stiftning. Karaktären av en ramlag medför att lagens detalj eringsgrad mins-&lt;br&gt;kar till förmån för mer generella och tidlösa bestämmelser. Lagen omfattar&lt;br&gt;även undanförsel och förstöring av informationssystem, manuella eller&lt;br&gt;ADB-baserade, varigenom de förslag som lämnats av Sårbarhetsbered-&lt;br&gt;ningen tillgodoses. Även brott mot ett beslut om förstöring blir i fortsätt-&lt;br&gt;ningen straffbart. Påföljderna vid brott mot beslut om undanförsel och för-&lt;br&gt;störing sätts i nivå med påföljderna inom vissa andra beredskapsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 sanil. Nr 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 1 rad 2 Står: 1991/92 Rättat till: 1992/93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om undanförsel och förstöring&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med undanförsel avses i detta sammanhang att egendom av betydelse för&lt;br&gt;totalförsvaret, för landets försörjning eller annars för det allmänna förflyttas&lt;br&gt;från en plats till en annan plats för att förhindra att den förstörs eller annars&lt;br&gt;går förlorad. Med förstöring avses att egendom förstörs eller på annat sätt&lt;br&gt;görs obrukbar för att förhindra att den faller i fiendens hand och därigenom&lt;br&gt;underlättar hans krigsansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I civilförsvarslagen (1944:536) fanns regler för undanförsel och förstöring.&lt;br&gt;Civilförsvaret hade ansvaret för denna verksamhet. I samband med att civil-&lt;br&gt;försvaret omorganiserades beslutades att ansvaret för planläggning och&lt;br&gt;verkställighet av undanförsel och förstöring av egendom skulle överföras&lt;br&gt;från civilförsvaret till det ekonomiska försvaret. Den nu gällande civilför-&lt;br&gt;svarslagen (1960:74) och civilförsvarskungörelsen (1960:377) innehåller där-&lt;br&gt;för inte några föreskrifter om undanförsel och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är 1961 utarbetade dåvarande Riksnämnden för ekonomisk försvarsbe-&lt;br&gt;redskap ett förslag till en särskild lagstiftning om undanförsel och förstöring.&lt;br&gt;På grundval av detta förslag anmälde dåvarande chefen för Handelsdeparte-&lt;br&gt;mentet genom proposition till riksdagen (prop. 1961:202) ett förslag till ny&lt;br&gt;lag om undanförsel och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget byggde väsentligen på den tidigare lagstiftningen i civilför-&lt;br&gt;svarslagen men anpassades till nya förutsättningar som betingades av den&lt;br&gt;vapentekniska utvecklingen och planerna på omfattande utiymningar. La-&lt;br&gt;gen föreslogs ha karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur, avsedd att&lt;br&gt;kompletteras med tillämpningsföreskrifter. Lagen innehöll allmänna riktlin-&lt;br&gt;jer för undanförsel och förstöring i fråga om ändamål, förberedelser, genom-&lt;br&gt;förande och ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter riksdagsbeslut (bet. 1961:L2U74, rskr. 1961:408) trädde lagen&lt;br&gt;(1961:655) om undanförsel och förstöring i kraft den 1 januari 1962. Vissa&lt;br&gt;ändringar av huvudsakligen formell natur har vidtagits år 1964 och år 1968.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1962 trädde också kungörelsen (1961:656) om undanförsel&lt;br&gt;och förstöring i kraft. År 1970 utfärdades sju kungörelser (1970:644 - 650)&lt;br&gt;om undanförsel och förstöring av järnvägs-, elkraft-, tele-, luftfarts-, väg-&lt;br&gt;resp. sjöfartsanläggningar samt av egendom som tillhör eller innehaves av&lt;br&gt;statlig myndighet. Dessa kungörelser trädde i kraft den 1 januari 1971.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Försvarsdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:27)&lt;br&gt;Undanförsel och förstöring med förslag till ny lagstiftning. Den i promemo-&lt;br&gt;rian intagna sammanfattningen finns fogad till denna proposition som bilaga&lt;br&gt;1. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran-&lt;br&gt;dena har gjorts i Försvarsdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet (dnr 92/2160/RS). En förteckning över de remissinstanser som avgi-&lt;br&gt;vit yttranden finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade år 1981 chefen för Försvarsdepartementet att&lt;br&gt;tillkalla en beredning för utredning om information och rådgivning i frågor&lt;br&gt;rörande säkerhet och sårbarhet på datorområdet. Beredningen som antog&lt;br&gt;namnet Sårbarhetsberedningen (SÅRB) avgav år 1983 delbetänkandet (Ds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fö 1983:8) Undanförsel och förstöring av ADB-register. En sammanfattning Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;av delbetänkandet finns i bilaga 3. Delbetänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 2037/83). I bi-&lt;br&gt;laga 4 finns en förteckning över de remissinstanser som avgivit yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 1 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över lagförslaget. Det lagförslag som remitterades till Lagrådet är bifogat&lt;br&gt;propositionen som bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 23 oktober 1992 yttrat sig över förslaget. Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande framgår av bilaga 6. Lagrådet har föreslagit att förutsättningarna för&lt;br&gt;när den föreslagna lagen skall få tillämpas utformas på det sätt som Lagrådet&lt;br&gt;föreslagit i sitt yttrande med anledning av den lagrådsremiss om beredskaps-&lt;br&gt;höjningar som föregick proposition 1992/93:76. Lagrådet har också föresla-&lt;br&gt;git att möjligheten att tillgripa förstöring inskränks något och att bestämmel-&lt;br&gt;ser om överklagande tas in i lagen. Dessa förslag berörs ytterligare i det föl-&lt;br&gt;jande. Lagrådet har vidare föreslagit att lagförslagets bestämmelse om förfo-&lt;br&gt;gande ges en formulering som bättre återger den avsedda innebörden. Till&lt;br&gt;följd av detta förslag har propositionens lagförslag omformulerats i denna&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets granskning har också lett till vissa andra omformuleringar av&lt;br&gt;lagförslaget i remissen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Gällande rätt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om undanförsel och förstöring finns i lagen om undanförsel&lt;br&gt;och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med undanförsel avses där åtgärder för att förhindra att varuförråd, ma-&lt;br&gt;skiner, boskap, fordon, fartyg, arkivalier, böcker, konstverk och kulturhisto-&lt;br&gt;riska föremål samt annan egendom av betydelse för försvaret, för folkför-&lt;br&gt;söijningen eller eljest för det allmänna, förstörs eller på annat sätt går förlo-&lt;br&gt;rade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstöring innebär att egendom - om hinder föreligger för undanförsel -&lt;br&gt;skall förstöras eller på annat sätt försättas ur brukbart skick om trängande&lt;br&gt;fara föreligger för att egendomen skall falla i fiendens hand och därigenom&lt;br&gt;väsentligen underlätta hans krigsansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen grundar sig på de principer som vid dess tillkomst rådde vid plane-&lt;br&gt;ringen för totalförsvarets verksamhet och påverkades av massförstörelsevap-&lt;br&gt;nens utveckling och den därav föranledda planeringen av omfattande befolk-&lt;br&gt;ningsomflyttningar i händelse av krig. Dessa omständigheter medförde att&lt;br&gt;planläggningen av undanförsel i högre grad än tidigare måste beakta försöij-&lt;br&gt;ningsproblemen. Med hänsyn till effekten av massförstörelsevapnen stod det&lt;br&gt;klart att man inte kunde förväntas uppnå någon reell förbättring av skyddet&lt;br&gt;för förnödenheter men däremot en från beredskapssynpunkt mer ändamåls-&lt;br&gt;enlig geografisk fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull faktor ansågs vara tidpunkten för genomförandet av un-&lt;br&gt;danförsel. Denna borde kunna ske så tidigt som möjligt. För att vidga möj-&lt;br&gt;ligheterna att tidigare än vid krig och krigsfara vidta nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;föreskrevs därför att regeringen med riksdagens samtycke kunde besluta om&lt;br&gt;undanförsel även under andra utomordentliga förhållanden. I samma be-&lt;br&gt;stämmelse anges att egendom utan tillstånd inte får flyttas från plats dit den&lt;br&gt;undanförts. Bestämmelsen har dock bl.a. den inskränkningen att den inte&lt;br&gt;hindrar distribution i försöijningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen ger vidare möjlighet att förbjuda att sådan egendom som kan bli&lt;br&gt;föremål för undanförsel förs till viss del av landet. Härigenom kan en oöns-&lt;br&gt;kad ansamling av egendom förhindras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är, i likhet med vad som föreskrevs i tidigare lagstiftning, i första hand&lt;br&gt;ägaren eller innehavaren av egendomen som skall genomföra undanförsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förfogandelagen (1978:262) får regeringen eller myndighet som re-&lt;br&gt;geringen bestämmer ta i anspråk egendom eller tjänster för att tillgodose to-&lt;br&gt;talförsvarets eller folkförsöijningens ofrånkomliga behov. Förfogandelagen&lt;br&gt;täcker emellertid inte hela undanförselområdet. Sålunda kan exempelvis&lt;br&gt;förfogande enligt förfogandelagen inte användas i samband med beslut om&lt;br&gt;undanförsel av arkivalier och kulturhistoriska föremål. Särskilda förfogan-&lt;br&gt;deregler har därför tagits in i lagen om undanförsel och förstöring. De myn-&lt;br&gt;digheter som fått regeringens bemyndigande får sålunda ta i anspråk mark-&lt;br&gt;områden, byggnader, utrymmen, transportmedel och materiel och vad som&lt;br&gt;annars behövs för att kunna fullgöra uppgifter enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen reglerar vidare frågor om ersättning av staten till ägare eller inneha-&lt;br&gt;vare av egendom för dennes medverkan vid förberedande åtgärder eller bi-&lt;br&gt;träde vid genomförande av undanförsel eller förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Reformbehovet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Redan det förhållandet att lagen om undanförsel och förstöring är en pro-&lt;br&gt;dukt från 1950-talet motiverar en översyn för att ge den en utformning som&lt;br&gt;överensstämmer med moderna fullmaktslagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utveckling som skett under de 30 år som förflutit sedan lagens till-&lt;br&gt;komst har dessutom medfört att lagen i dag i flera avseenden måste anses&lt;br&gt;föråldrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer de organisatoriska förändringar som skett främst inom&lt;br&gt;totalförsvarets civila del - särskilt tillkomsten av Överstyrelsen för civil be-&lt;br&gt;redskap och civilbefälhavarnas ökade lednings- och samordningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter lagens tillkomst har en mycket omfattande utveckling skett av sam-&lt;br&gt;hällets utnyttjande av system för automatisk databehandling. ADB-tekni-&lt;br&gt;kens utveckling har i betydande grad bidragit till det moderna samhällets sår-&lt;br&gt;barhet. I Sårbarhetsberedningens delbetänkande (Ds Fö 1983:8) Undanför-&lt;br&gt;sel och förstöring av ADB-register ingår bl.a förslag till särskild lag och för-&lt;br&gt;ordning om undanförsel och förstöring av register. Ställningstagande till be-&lt;br&gt;redningens förslag bör till den del det avser undanförsel och förstöring av&lt;br&gt;ADB-register samordnas med en revision av reglerna om undanförsel och&lt;br&gt;förstöring. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Förslag till ny reglering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nuvarande lagen om undanförsel och förstö-&lt;br&gt;ring ersätts med en ny lag. All egendom som har betydelse för total-&lt;br&gt;försvaret eller har stor historisk eller kulturell betydelse skall kunna&lt;br&gt;bli föremål för undanförsel. All egendom som, om den faller i en an-&lt;br&gt;gripares hand skulle underlätta dennes krigsansträngningar, skall&lt;br&gt;kunna förstöras. Förstöring får tillgripas om undanförsel inte anses&lt;br&gt;tillräckligt eller inte rimligen kan genomföras. Den nuvarande be-&lt;br&gt;stämmelsen om att undanförsel kan användas för att åstadkomma en&lt;br&gt;lämpligare geografisk fördelning av resurser får ingen motsvarighet i&lt;br&gt;de nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Sårbar-&lt;br&gt;hetsberedningen har föreslagit att undanförsel och förstöring av register&lt;br&gt;skall regleras i en separat lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vid remissbehandlingen av promemorian kritiserar&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall, i likhet med Statens försvarshistoriska museer och&lt;br&gt;Riksarkivet, att det av promemorians lagförslag inte tillräckligt klart framgår&lt;br&gt;att kulturhistoriska föremål inte får förstöras. Riksdagens ombudsmän och&lt;br&gt;Statens försvarshistoriska museer anser att de folkrättsliga regler som förbju-&lt;br&gt;der förstöring av viss egendom är av sådan art att de bör tas in i själva lagtex-&lt;br&gt;ten och inte i författningar av lägre dignitet. Socialstyrelsen bedömer det som&lt;br&gt;nödvändigt att det i ett krisskede finns möjligheter att göra en omfördelning&lt;br&gt;av sjukvårdsförnödenheter. Remissinstanserna har i övrigt tillstyrkt försla-&lt;br&gt;get eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av Sårbarhetsberedningens delbetänkande har&lt;br&gt;remissinstanserna i huvudsak biträtt uppfattningen att frågan om undanför-&lt;br&gt;sel och förstöring av ADB-register bör regleras. Ett antal remissinstanser&lt;br&gt;har ifrågasatt om inte reglerna borde inordnas i lagen om undanförsel och&lt;br&gt;förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De lagändringar som behöver göras av-&lt;br&gt;seende undanförsel och förstöring är av sådan art och omfattning att det är&lt;br&gt;lämpligast att ersätta den nuvarande lagen med en helt ny lag. När nu lagen&lt;br&gt;om undanförsel och förstöring ersätts med en ny lag finns det inte anledning&lt;br&gt;att reglera frågan om undanförsel och förstöring av register separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör disponeras på det sätt som numera är brukligt för fullmaktsla-&lt;br&gt;gar och sålunda inledas med bestämmelser om när den skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande lagen finns en uppräkning av olika slag av egendom som&lt;br&gt;kan bli föremål för undanförsel. En ny lag bör i stället utformas så att varje&lt;br&gt;slag av egendom som har betydelse för totalförsvaret eller har stor historisk&lt;br&gt;eller kulturell betydelse kan bli föremål för undanförsel. En generell utform-&lt;br&gt;ning av bestämmelserna om undanförsel och förstöring innebär att även&lt;br&gt;olika informationssystem, såväl manuella som ADB-baserade, kommer att&lt;br&gt;omfattas. Härigenom blir de förslag som tidigare lämnats av Sårbarhetsbe- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redningen tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1992/93. lsaml.Nr78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande lagen kan undanförsel tillgripas för att åstadkomma Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;en mer ändamålsenlig geografisk fördelning av olika slag av resurser. Ett skäl&lt;br&gt;för denna regel var tanken att mycket stora delar av civilbefolkningen skulle&lt;br&gt;utrymmas i händelse av krig. Detta synsätt har övergivits och numera plan-&lt;br&gt;läggs inte utrymningar i den omfattningen. Härigenom har behovet av att&lt;br&gt;kunna använda undanförsel för att omfördela egendom geografiskt kommit&lt;br&gt;att minska och det bör fortsättningsvis kunna tillgodoses dels genom att&lt;br&gt;marknadskrafterna tar hänsyn till ändrade geografiska behov, dels genom att&lt;br&gt;man i vissa underskottsområden ökar uthålligheten genom lageruppbyggnad&lt;br&gt;som sker efter överenskommelse med vissa företag. En sådan lageruppbygg-&lt;br&gt;nad kan för övrigt ske redan innan reglerna om undanförsel trätt i tillämp-&lt;br&gt;ning. Möjligheten att besluta om undanförsel för att uppnå lämpligare geo-&lt;br&gt;grafisk fördelning bör därför inte tas in i en ny lag om undanförsel och förstö-&lt;br&gt;ring. Socialstyrelsens möjligheter att omfördela sjukvårdsresurser regleras i&lt;br&gt;den kommunala beredskapskungörelsen (1964:722) och påverkas inte av&lt;br&gt;denna förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln om att egendom som förts undan inte utan tillstånd&lt;br&gt;får flyttas från den plats dit den förts hänger samman med den nyss nämnda&lt;br&gt;möjligheten att besluta om undanförsel för att uppnå lämpligare geografisk&lt;br&gt;fördelning. Regeln bör därför inte tas in i en ny lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regel i den nuvarande lagen som ger regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer möjlighet att förbjuda att egendom förs till en&lt;br&gt;viss del av landet är nödvändig som ett komplement till reglerna om undan-&lt;br&gt;försel. En motsvarande regel bör därför tas in i en ny lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ny lag om undanförsel och förstöring bör, liksom i den nuvarande la-&lt;br&gt;gen, enbart sådan förstöring av egendom som sker med viss planmässighet&lt;br&gt;regleras. Uppenbarligen kan det i stridssituationer förekomma att en militär&lt;br&gt;chef även på förhållandevis låg nivå av taktiska skäl beslutar att förstöra så-&lt;br&gt;dan egendom som avses i lagen. Ett sådant handlande saknar i dag positivt&lt;br&gt;stöd i lag. Något sådant stöd bör inte heller skapas utan åtgärder av det slaget&lt;br&gt;får bedömas i efterhand med utgångspunkt i de allmänna reglerna om nöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna om förstöring gäller all egendom som, om den&lt;br&gt;kommer i en angripares hand, väsentligt skulle underlätta dennes krigsan-&lt;br&gt;strängningar. Bestämmelsen bör emellertid göras något vidare så att den om-&lt;br&gt;fattar all egendom som är sådan att den skulle underlätta en angripares krigs-&lt;br&gt;ansträngningar. Ordet väsentligt bör därför utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i nuvarande lag bör förstöring vara en åtgärd som får tillgripas&lt;br&gt;först sedan man övervägt undanförsel. Kravet att hinder skall möta mot un-&lt;br&gt;danförsel bör dock mjukas upp något. Det bör inte krävas att det föreligger&lt;br&gt;ett absolut hinder utan bestämmelsen bör utformas så att förstöring får till-&lt;br&gt;gripas om undanförsel inte bedöms tillräcklig eller inte rimligen kan genom-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i fråga om förutsättningarna för när förstöring får tillgripas&lt;br&gt;påpekat att den nuvarande lagens krav att det skall föreligga ”trängande fara&lt;br&gt;för” att egendomen skall falla i fiendens hand i lagrådsremissens lagförslag&lt;br&gt;ersatts med ”risk för”. Lagrådet anser att denna förändring, tillsammans&lt;br&gt;med övriga ändringar i samma bestämmelse, innebär en möjlighet att till-&lt;br&gt;gripa förstöring på alltför svaga grunder och föreslår därför att uttrycket&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”risk för” ersätts av ”betydande risk för”. Regeringen delar Lagrådets upp- Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;fattning att den föreslagna formuleringen kan möjliggöra en alltför vid till-&lt;br&gt;lämpning av bestämmelserna om förstöring och godtar därför Lagrådets för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av regler om undanförsel och förstöring måste hänsyn&lt;br&gt;tas till folkrättens krav. Några remissinstanser har anfört att införlivande av&lt;br&gt;folkrättsliga regler i en svensk författning bör ske i lag. Det är framför allt&lt;br&gt;fråga om huruvida sjukvårdsmateriel får förstöras. I artikel 33 i Genéve-kon-&lt;br&gt;ventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas&lt;br&gt;behandling vid stridskrafterna i fält (I) finns ett förbud mot att avsiktligt för-&lt;br&gt;störa bl.a. sjukvårdsmateriel. Detta förbud anses allmänt gälla även förstö-&lt;br&gt;ring av egen materiel. I författningarna om undanförsel och förstöring bör&lt;br&gt;ges uttryck för denna uppfattning. Det är emellertid inte fråga om ett mot&lt;br&gt;gemene man riktat förbud mot att förstöra sjukvårdsmateriel utan om en&lt;br&gt;handlingsregel för de myndigheter som har att fatta beslut om förstöring.&lt;br&gt;Det möter därför, enligt regeringens mening, inte något hinder att ta in för-&lt;br&gt;budet i de verkställighetsföreskrifter som regeringen avser att utfärda till den&lt;br&gt;nya lagen om undanförsel och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett närbesläktat problem som berörs av några remissinstanser är frågan&lt;br&gt;om förstöring av egendom av stor historisk eller kulturell betydelse. Remiss-&lt;br&gt;instanserna anför att det av promemorian inte tillräckligt klart framgår att&lt;br&gt;sådan egendom inte får förstöras. Regeringen anser att ett rekvisit för att&lt;br&gt;egendom över huvud taget skall få förstöras bör vara att egendomen, om&lt;br&gt;den faller i en angripares hand skulle underlätta dennes krigsansträngningar.&lt;br&gt;Redan härigenom torde den allra största delen av den egendom som är av&lt;br&gt;stor historisk eller kulturell betydelse falla utanför tillämpningsområdet för&lt;br&gt;förstöring. Tanken att vissa föremål - fanor, riksregalier o.dyl. - har ett sym-&lt;br&gt;bolvärde som gör dem värdefulla för en angripare måste anses främmande&lt;br&gt;för vår tid. Skulle något kulturhistoriskt föremål ändå anses ha ett sådant&lt;br&gt;värde bör detta givetvis inte vara tillräckligt skäl för att föremålet skall få&lt;br&gt;förstöras. Inte heller möjligheten att en angripare skulle sälja kulturhistorisk&lt;br&gt;egendom och därigenom få ekonomiskt bidrag till sin krigföring utgör skäl&lt;br&gt;för att förstöra egendomen. Ett sådant bidrag kan för övrigt, sett mot kostna-&lt;br&gt;derna för ett modernt krig, aldrig bli annat än synnerligen marginellt. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten är således att egendom av historisk eller kulturell betydelse&lt;br&gt;inte får förstöras. Det är emellertid inte en gång för alla givet vilken egen-&lt;br&gt;dom som skall anses höra till denna grupp. Man kan exempelvis, vilket Riks-&lt;br&gt;arkivet något berör i sitt remissvar, tänka sig register som innehåller uppgif-&lt;br&gt;ter av historiskt eller kulturellt värde samtidigt som de innehåller aktuell in-&lt;br&gt;formation som skulle kunna vara till nytta för en angripare. I en sådan situa-&lt;br&gt;tion måste det ytterst ankomma på den myndighet som beslutar om förstö-&lt;br&gt;ring att väga olika intressen mot varandra. En ny lag bör därför inte inne-&lt;br&gt;hålla ett ovillkorligt förbud mot att förstöra egendom av stor historisk eller&lt;br&gt;kulturell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förstöring avses åtgärder som gör att en anläggning eller ett föremål&lt;br&gt;inte går att använda för avsett ändamål utan betydande reparationsinsatser.&lt;br&gt;Försvarsmaktens system för fördröjande fältarbeten bygger på tre nivåer,&lt;br&gt;nämligen spärrning, blockering och förstöring. Fördröjande fältarbeten an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vänds för att hindra en angripare att utnyttja vägar, järnvägar, flygplatser,&lt;br&gt;hamnar och liknande anläggningar. Spärrning innebär att anläggningen till-&lt;br&gt;fälligt blir obrukbar exempelvis genom att flyttbara hinder ställs ut. Blocke-&lt;br&gt;ring innebär att anläggningen under begränsad tid blir obrukbar exempelvis&lt;br&gt;genom att svårröjda hinder skapas eller genom att väsentliga delar av anlägg-&lt;br&gt;ningen demonteras. Förstöring innebär att anläggningen under lång tid blir&lt;br&gt;obrukbar genom att den exempelvis sprängs, bränns eller raseras. I begrep-&lt;br&gt;pet förstöring i lagens mening ingår nivåerna blockering och förstöring, ef-&lt;br&gt;tersom det i dessa fall innebär att betydande resurser måste avsättas för att&lt;br&gt;åter göra anläggningen brukbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Medverkan vid planläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ägare och innehavare av egendom som kan an-&lt;br&gt;tas komma i fråga för undanförsel eller förstöring kan föreläggas att&lt;br&gt;medverka vid planläggning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän och Göta hovrätt anser att&lt;br&gt;den ram inom vilken föreläggande att medverka vid planläggning kan med-&lt;br&gt;delas är alltför obestämd. Remissinstanserna har i övrigt tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Beslut om undanförsel eller förstöring kan&lt;br&gt;gälla en mängd olika typer av egendom. Det kan vara fråga om allt från stora&lt;br&gt;och komplicerade anläggningar till varulager och andra lösa föremål. Det är&lt;br&gt;uppenbart att en effektiv planläggning av undanförsel eller förstöring i&lt;br&gt;många fall kräver kunskaper som bara ägaren eller innehavaren har. Efter-&lt;br&gt;som huvudregeln är att ägaren eller innehavaren skall verkställa beslut om&lt;br&gt;undanförsel eller förstöring, är det naturligt och nödvändigt att han medver-&lt;br&gt;kar även på planerings- och förberedelsestadiet. Med hänsyn till att de åtgär-&lt;br&gt;der som krävs av ägaren eller innehavaren kan vara av mycket skiftande slag&lt;br&gt;är det inte möjligt att närmare ange dem i lagtext. Som framgår av avsnittet&lt;br&gt;4.4 bör den som medverkar enligt dessa regler däremot få full ersättning för&lt;br&gt;de kostnader han har haft för sin medverkan under förutsättning att kostna-&lt;br&gt;derna inte är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Beslut och verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Liksom enligt nuvarande lagstiftning skall beslut&lt;br&gt;om undanförsel och förstöring fattas av regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer. Huvudregeln skall vara att det är äga-&lt;br&gt;ren eller innehavaren av egendomen som ansvarar för att beslut om&lt;br&gt;undanförsel eller förstöring verkställs. Det skall dock finnas möj lighet&lt;br&gt;att besluta att åtgärden i stället skall genomföras av en statlig myndig-&lt;br&gt;het. I det fallet skall ägaren eller innehavaren vara skyldig att lämna&lt;br&gt;den hjälp som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians forslag: Överensstämmer med regeringens. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall påpekar att ägaren eller in-&lt;br&gt;nehavaren av egendom som skall undanföras eller förstöras ibland kan sakna&lt;br&gt;faktiska möjligheter att medverka vid ett genomförande av åtgärden. Vidare&lt;br&gt;ifrågasätter kammarrätten lämpligheten av att såväl ägare som innehavare&lt;br&gt;kan åläggas skyldigheter. Kammarrätten anför att moderna avtalsformer&lt;br&gt;som t.ex. leasing medför att det numera är vanligt att det inte föreligger iden-&lt;br&gt;titet mellan ägare och innehavare. Remissinstanserna har i övrigt tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Beslut om undanförsel och förstöring bör&lt;br&gt;även i fortsättningen, på samma sätt som i dag, fattas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den situation då undanförsel och förstöring skall verkställas befinner sig&lt;br&gt;landet i en situation som till det yttersta anstränger olika resurser. Myndighe-&lt;br&gt;ternas möjligheter att avsätta resurser för att verkställa undanförsel eller för-&lt;br&gt;störing kommer att vara begränsade. Det är då en praktisk ordning att ansva-&lt;br&gt;ret för genomförandet av dessa åtgärder vilar på den - ägaren eller inneha-&lt;br&gt;varen - som har egendomen i sin besittning. Denne har ju oftast den bästa&lt;br&gt;kunskapen om egendomen och bör därför vara den som snabbast kan vidta&lt;br&gt;den beslutade åtgärden. Som Kammarrätten i Sundsvall påpekat kan det&lt;br&gt;vara så att den som förelagts att vidta åtgärder för undanförsel eller förstö-&lt;br&gt;ring saknar faktiska möjligheter att genomföra åtgärden. Det bör därför,&lt;br&gt;som föreslås i promemorian, finnas en bestämmelse som ålägger den som&lt;br&gt;inte kan verkställa ett föreläggande om att undanföra eller förstöra egendom&lt;br&gt;att genast anmäla detta till den som utfärdat föreläggandet. En sådan be-&lt;br&gt;stämmelse ger den som utfärdat föreläggandet möjlighet att vidta andra dis-&lt;br&gt;positioner för att få åtgärden genomförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid vara så att den som beslutar om undanförsel eller för-&lt;br&gt;störing anser det vara lämpligare att åtgärden genomförs av en statlig myn-&lt;br&gt;dighet. Skälet kan vara att det redan från böljan står klart att ägaren eller&lt;br&gt;innehavaren saknar möjlighet att genomföra åtgärden, att åtgärden måste&lt;br&gt;genomföras mycket snabbt eller att den har så stor taktiskt eller strategisk&lt;br&gt;betydelse att man vill ha full kontroll över verkställandet. En ny lag bör där-&lt;br&gt;för innehålla en möjlighet att besluta att undanförsel eller förstöring skall&lt;br&gt;genomföras av en statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall har också ifrågasatt lämpligheten av att föreläg-&lt;br&gt;gande om att föra undan eller förstöra egendom kan meddelas både ägaren&lt;br&gt;och innehavaren. Ett föreläggande av detta slag bör normalt riktas mot den&lt;br&gt;som har egendomen i sin besittning. Man kan emellertid, särskilt beträf-&lt;br&gt;fande fasta anläggningar, tänka sig situationen att man inte kan nå innehava-&lt;br&gt;ren men väl ägaren med ett föreläggande. Möjligheten att rikta föreläggan-&lt;br&gt;det mot antingen ägaren eller innehavaren bör därför finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den som ålagts att medverka i planläggning eller andra förberedel-&lt;br&gt;ser för undanförsel eller förstöring skall få ersättning av staten om&lt;br&gt;hans medverkan medfört kostnader som inte är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ägaren till egendom som förstörts skall få ersättning av staten för&lt;br&gt;återanskaffningsvärdet efter avdrag för ålder och förslitning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ägaren till egendom som skadats i samband med undanförsel skall&lt;br&gt;få ersättning av staten för kostnaden för att återställa egendomen,&lt;br&gt;eller om återställande inte är möjligt eller lämpligt, för värde-&lt;br&gt;minskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ägare eller innehavare som fört undan eller förstört egendom skall&lt;br&gt;få ersättning av staten för kostnaden för åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den som äger eller innehar egendom som förts undan skall få er-&lt;br&gt;sättning av staten för kostnaderna för att återföra egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Anspråk på ersättning skall prövas enligt förfogandelagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås att ersättning för förstörd&lt;br&gt;eller skadad egendom skall utgå enligt reglerna i lagen (1958:566) om ersätt-&lt;br&gt;ning för krigsskada å egendom. Vidare föreslås att ägare eller innehavare&lt;br&gt;skall ha rätt till ersättning även för annan skada än den som direkt drabbar&lt;br&gt;egendomen. Någon möjlighet till jämkning föreslås inte. I promemorian fö-&lt;br&gt;reslås vidare att den som deltar i planläggning skall få full ersättning för sina&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitiekanslem anför att bestämmelser om grunder&lt;br&gt;för ersättning fordrar lagreglering. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att&lt;br&gt;den skyldighet att betala ersättning som enligt författningsförslagen åligger&lt;br&gt;staten kommer att försvåra det praktiska genomförandet av planläggningen.&lt;br&gt;Bl.a. måste särskilda medel reserveras för ändamålet. Länsstyrelsen föreslår&lt;br&gt;följaktligen att 12 § i promemorians lagförslag ersätts med en hänvisning till&lt;br&gt;de något försiktigare ersättningsbestämmelserna i lagen (1982:1004) om&lt;br&gt;skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i&lt;br&gt;totalförsvarsplaneringen. Kammarrätten i Sundsvall fruktar att ersättnings-&lt;br&gt;bestämmelserna kan få en avsevärt mer vidsträckt tillämpning än avsett då&lt;br&gt;såväl ägare som innehavare av viss egendom kan bli föremål för ersättning.&lt;br&gt;Dessutom anser kammarrätten, liksom Göta hovrätt, att beslut om ersätt-&lt;br&gt;ning bör kunna prövas av domstol. Justitiekanslem är kritisk till tekniken att&lt;br&gt;i lagförslaget hänvisa till beräkningsgrunderna för ersättning i 1958 års lag&lt;br&gt;om ersättning för krigsskada. Justitiekanslem anser, liksom Göta hovrätt, att&lt;br&gt;bestämmelser om beräkningsgrunder bör föras in direkt i lagtexten. Remiss-&lt;br&gt;instanserna har i övrigt tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 4.2 föreslås att den som äger eller&lt;br&gt;innehar egendom skall kunna föreläggas att medverka vid planläggning&lt;br&gt;m.m. för undanförsel eller förstöring. För de kostnader som uppkommer för&lt;br&gt;ägaren eller innehavaren till följd av ett sådant föreläggande bör han kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;få ersättning. Med hänsyn till att den medverkan som kommer att krävas av Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;ägaren eller innehavaren i många fall kommer att vara mycket liten och till&lt;br&gt;att planläggningen ofta kan vara till nytta för honom bör ersättning inte utgå&lt;br&gt;om kostnaderna varit ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om rätten till ersättning när egendom förstörts eller skadats är inte&lt;br&gt;helt klarlagd i den nuvarande lagstiftningen. I förarbetena till den nuvarande&lt;br&gt;lagen uttalades beträffande ersättning för förstörd och skadad egendom att&lt;br&gt;sådan ersättning i vissa fall kunde utgå enligt lagen om ersättning för krigs-&lt;br&gt;skada å egendom och att övriga sådana ersättningsfrågor borde lösas först i&lt;br&gt;en aktuell situation. I framtiden bör i lagtexten finnas klara regler för hur&lt;br&gt;sådana skador skall ersättas. Som Justitiekanslem anfört är emellertid tekni-&lt;br&gt;ken att hänvisa till lagen om ersättning för krigsskada å egendom mindre&lt;br&gt;lämplig med hänsyn till den lagens ålder och utformning. I stället bör i en ny&lt;br&gt;lag tas in ersättningsbestämmelser som också anger grunderna för hur ersätt-&lt;br&gt;ningen skall beräknas. Det torde däremot vara en praktisk ordning att upp-&lt;br&gt;kommande ersättningsanspråk prövas enligt reglerna i förfogandelagen. Er-&lt;br&gt;sättningen bör, när det är fråga om förstörd egendom, motsvara kostnaden&lt;br&gt;för återanskaffning. Det är dock naturligt att göra avdrag för den värde-&lt;br&gt;minskning som egendomen kan ha genomgått till följd av ålder och förslit-&lt;br&gt;ning på samma sätt som sker i exempelvis försäkringssammanhang. När det&lt;br&gt;är fråga om egendom som skadats, bör ersättningen i första hand motsvara&lt;br&gt;kostnaden för att återställa egendomen i det skick den hade före skadan. Om&lt;br&gt;det inte är möjligt att återställa egendomen eller om ett återställande inte&lt;br&gt;lämpligen bör ske, bör ersättningen motsvara den uppkomna värdeminsk-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslagen i avsnitt 4.3 skall ägaren eller innehavaren i första hand&lt;br&gt;vara den som verkställer beslut om undanförsel eller förstöring av egendom.&lt;br&gt;För de kostnader som uppkommer för själva verkställigheten bör han ha rätt&lt;br&gt;till ersättning. Det kan vara fråga om flera olika slag av kostnader, men kost-&lt;br&gt;naden för transporter är kanske den mest framträdande. Ersättning för kost-&lt;br&gt;nader bör också utgå till en ägare eller innehavare som fullgör sin skyldighet&lt;br&gt;att hjälpa till när en myndighet skall genomföra undanförsel eller förstöring&lt;br&gt;av hans egendom. Ägaren eller innehavaren till egendom som förts undan&lt;br&gt;bör också, oberoende av om han medverkat vid undanförseln, ha rätt till&lt;br&gt;ersättning för kostnaderna för att återföra egendomen när situationen så&lt;br&gt;medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör finnas en möjlighet att i vissa fall bestämma ersättningen till högre&lt;br&gt;eller lägre belopp än vad som följer av huvudreglerna. Det kan exempelvis&lt;br&gt;komma att finnas fall där en genomförd undanförsel är till sådan nytta för&lt;br&gt;ägaren eller innehavaren att det framstår som skäligt att han får svara för&lt;br&gt;hela eller delar av kostnaden för undanförseln liksom för skador som upp-&lt;br&gt;kommit. Det kan vidare finnas fall där en ägare genomfört undanförsel på&lt;br&gt;ett sådant sätt att han själv bör få svara för uppkomna skador. Det kan också&lt;br&gt;tänkas att priset på egendom av det aktuella slaget förändrats så drastiskt att&lt;br&gt;den ersättning som bestäms enligt huvudregeln framstår som otillbörlig över-&lt;br&gt;eller underkompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon remissinstans har uttryckt farhågor för att promemorians förslag&lt;br&gt;kan resultera i ersättningskrav från både ägare och innehavare. Det bör där-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för klarare anges vem som har rätt till ersättning. I fråga om förstörd eller&lt;br&gt;skadad egendom bör det vara ägaren som är berättigad till ersättning. När&lt;br&gt;det gäller ersättning för kostnader för planläggning m.m. och för kostnader&lt;br&gt;för genomförande av beslutad undanförsel eller förstöring, bör det vara den&lt;br&gt;som förelagts vidta en åtgärd som har rätt till ersättning för kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande lagen finns en bestämmelse om att ägaren eller innehava-&lt;br&gt;ren är skyldig att betala en myndighet som verkställt undanförsel, om ägaren&lt;br&gt;annars själv skulle haft att svara för kostnaden. De föreslagna ersättningsbe-&lt;br&gt;stämmelserna innebär att ägaren eller innehavaren har rätt till ersättning för&lt;br&gt;alla kostnader och skador med undantag för kostnader eller skador som är&lt;br&gt;ringa. Mot denna bakgrund bör en bestämmelse om återbetalningsskyldig-&lt;br&gt;het kunna undvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har anfört att beslut om ersättning bör kunna prö-&lt;br&gt;vas av domstol. Ersättning för skadad eller förstörd egendom samt för kost-&lt;br&gt;nader som uppkommit vid genomförande av undanförsel eller förstöring el-&lt;br&gt;ler vid återförande av egendom bör prövas i den ordning som föreskrivs i&lt;br&gt;förfogandelagen. Ordningen med lokala värderingsnämnder och en riksvär-&lt;br&gt;deringsnämnd erbjuder flera fördelar. Det finns stora likheter mellan de er-&lt;br&gt;sättningsanspråk som uppkommer enligt en lag om undanförsel och förstö-&lt;br&gt;ring och de ersättningsanspråk som uppkommer enligt förfogandelagen. I ett&lt;br&gt;beredskaps- eller krigsläge torde tillströmningen av ärenden av detta slag bli&lt;br&gt;stor och ärendena skulle komma att utgöra en betydande belastning på dom-&lt;br&gt;stolsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller ersättning för medverkan vid planering hänvisas till avsnitt 4.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Ansvarsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som uppsåtligen underlåter att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter när beslut om förstöring meddelats skall kunna straffas.&lt;br&gt;Även den som av oaktsamhet underlåter att fullgöra sina skyldigheter&lt;br&gt;i samband med beslut om undanförsel eller förstöring meddelats skall&lt;br&gt;kunna straffas. Straffskalan för grovt brott bör justeras uppåt till den&lt;br&gt;nivå som gäller för motsvarande brott i andra beredskapslagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås att brott begångna uppsåt-&lt;br&gt;ligen och brott begångna av oaktsamhet skall ha en gemensam straffskala. I&lt;br&gt;övrigt överensstämmer promemorians förslag med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall noterar att lagförslaget, så-&lt;br&gt;vitt avser bestämmande av straffskalor, inte gör någon åtskillnad mellan&lt;br&gt;brott som begås med uppsåt och brott som begås av oaktsamhet. Denna&lt;br&gt;fråga bör enligt kammarrätten övervägas ytterligare. Göta hovrätt anser att&lt;br&gt;det straffbara området enbart skall omfatta uppsåt och grov oaktsamhet. Re-&lt;br&gt;missinstanserna har i övrigt tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lagstiftning straffas upp-&lt;br&gt;såtligt brott mot ett beslut om undanförsel med dagsböter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år eller, om brottet är grovt, i högst två år. Ett brott mot ett beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om förstöring har samma straffvärde som ett brott mot ett beslut om undan- Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;försel varför motsvarande straffbestämmelser bör gälla i det fallet. Med hän-&lt;br&gt;syn till den stora betydelse som ett beslut om undanförsel och förstöring kan&lt;br&gt;ha för totalförsvaret bör även den som av oaktsamhet underlåter att fullgöra&lt;br&gt;sina skyldigheter kunna straffas. Straffbestämmelsen bör utformas så att den&lt;br&gt;gäller alla de skyldigheter som följer av ett beslut om undanförsel eller för-&lt;br&gt;störing. Således bör även underlåtenhet att lämna hjälp till den myndighet&lt;br&gt;som skall genomföra åtgärden vara straffbar. Göta hovrätt har anfört att&lt;br&gt;straffbarheten bör begränsas till gärningar begångna uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet. Med hänsyn till att genomförandet av ett beslut om undan-&lt;br&gt;försel eller förstöring kan ha utomordentligt stor betydelse för landets för-&lt;br&gt;svar är det enligt regeringens uppfattning nödvändigt att straffbelägga även&lt;br&gt;det fall att någon inte fullgör sina skyldigheter på grund av oaktsamhet som&lt;br&gt;inte är grov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att brott mot dessa regler, som nyss sagts, kan medföra&lt;br&gt;avsevärt men för totalförsvaret och därmed samhället, måste de anses ha&lt;br&gt;högt straffvärde. Straffskalan för grovt brott bör därför justeras uppåt från&lt;br&gt;nuvarande fängelse i högst två år till fängelse i lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall har ifrågasatt det lämpliga i att samma straff-&lt;br&gt;skala skall gälla för brott begånget uppsåtligen som för brott begånget av&lt;br&gt;oaktsamhet. Oaktsamma gärningar bör enligt regeringens uppfattning inte&lt;br&gt;kunna bedömas som grova brott. För brott av normalgraden bör däremot&lt;br&gt;straffskalan vara densamma för uppsåtliga brott och oaktsamhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regler om överklagande tas in i den nya lagen.&lt;br&gt;Beslut om undanförsel och förstöring samt beslut om att egendom inte&lt;br&gt;får föras till en viss del av landet, får inte överklagas. Föreläggande&lt;br&gt;att delta i planering och beslut rörande ersättning för planeringskost-&lt;br&gt;nader får överklagas till kammarrätten, om beslutet fattats av en myn-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att regler om överkla-&lt;br&gt;gande skulle tas in i kommande verkställighetsföreskrifter till lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Har lämnat förslaget utan erinran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I det till Lagrådet remitterade lagförslaget&lt;br&gt;finns inga bestämmelser om rätt att överklaga beslut som fattas med stöd av&lt;br&gt;lagen. Avsikten har varit att sådana bestämmelser - i enlighet med vad som&lt;br&gt;varit brukligt i andra liknande fall - skulle tas in i kommande tillämpnings-&lt;br&gt;föreskrifter till lagen. Dessa bestämmelser har avsetts innehålla ett förbud&lt;br&gt;mot att överklaga beslut om undanförsel eller förstöring samt beslut om för-&lt;br&gt;bud mot att föra egendom till viss del av landet. Beslut om föreläggande att&lt;br&gt;delta i planering och beslut om ersättning för planeringskostnader skulle&lt;br&gt;kunna överklagas till domstol. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anför att man inte direkt vill motsätta sig en ordning som innebär&lt;br&gt;att beslut om undanförsel eller förstöring samt beslut om att egendom inte&lt;br&gt;får föras till viss del av landet inte får överklagas. Lagrådet anser emellertid&lt;br&gt;att fullföljdsförbudet, liksom för närvarande, bör framgå av en bestämmelse&lt;br&gt;i lagen med hänsyn till att förevarande slag av beslut kan vara av ingripande&lt;br&gt;natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den avsedda ordningen för överklagande av beslut om föreläg-&lt;br&gt;gande att delta i planering har Lagrådet ingen erinran men anser att även&lt;br&gt;denna fråga bör regleras i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan godta Lagrådets uppfattning och föreslår att en ny be-&lt;br&gt;stämmelse om överklagande införs i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom nu - i enlighet med Lagrådets förslag - regler om överklagande&lt;br&gt;förs in i lagen, bör där även regleras rätten att överklaga beslut om ersättning&lt;br&gt;för kostnader för planläggning och andra förberedelser.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som nu anförts har inom Försvarsdepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om undanförsel och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l-4§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om när lagen skall tillämpas. De&lt;br&gt;har delvis sin motsvarighet i 1 § i den nuvarande lagen. Paragraferna har ut-&lt;br&gt;formats på sätt som är brukligt i s.k. fullmaktslagstiftning. Närmare övervä-&lt;br&gt;ganden i fråga om utformningen av denna typ av bestämmelser framgår av&lt;br&gt;proposition 1992/93:76 om höjd beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har, med hänvisning till sitt yttrande med anledning av lagrådsre-&lt;br&gt;missen om beredskapshöjningar (se prop. 1992/93:76), föreslagit att orden&lt;br&gt;”sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av” får ersätta ut-&lt;br&gt;trycket ”extraordinära förhållanden på grund av” i 2§ 2 i lagförslaget. På&lt;br&gt;skäl som närmare redovisas i den nyss nämnda propositionen godtar rege-&lt;br&gt;ringen Lagrådets uppfattning i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanförsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 1 § men har i jämförelse med denna givits&lt;br&gt;ett mer generellt innehåll. Nuvarande uppräkning av olika slag av objekt har&lt;br&gt;utgått. Likaså har möjligheten att tillgripa undanförsel i syfte att få en från&lt;br&gt;beredskapssynpunkt ändamålsenligare geografisk fördelning av egendom&lt;br&gt;utmönstrats. Denna bestämmelse är föråldrad liksom bestämmelsen i den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande 1 § sista stycket om att egendom inte utan tillstånd får flyttas från Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;plats dit den undanförts. Även den sistnämnda bestämmelsen har därför ut-&lt;br&gt;gått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att undanförsel får ske i syfte att förhindra att egen-&lt;br&gt;dom förstörs eller på annat sätt går förlorad till följd av krigshandlingar. Här-&lt;br&gt;med avses inte bara att egendomen förstörs genom direkt vapenverkan eller&lt;br&gt;går förlorad genom att den faller i fiendens hand. Det kan också vara fråga&lt;br&gt;om mer indirekta följder av krigshändelser, såsom t.ex. att dessa hindrar att&lt;br&gt;känslig egendom får nödvändig vård etc. Den egendom som kan komma i&lt;br&gt;fråga för undanförsel skall vara av betydelse för totalförsvaret eller av stor&lt;br&gt;historisk eller kulturell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att undanförsel också kan ske av annan egendom om&lt;br&gt;den är sådan att det skulle underlätta en angripares krigsansträngningar, om&lt;br&gt;han kom i besittning av den och det finns risk för att egendomen skall falla i&lt;br&gt;hans hand. Denna bestämmelse är endast tillämplig beträffande egendom&lt;br&gt;som är värdefull för angriparen men utan betydelse för det svenska totalför-&lt;br&gt;svaret. Denna situation torde bli mindre vanlig, eftersom egendom som en&lt;br&gt;angripare har glädje av i allmänhet har betydelse även för vårt totalförsvar.&lt;br&gt;I sådana fall skall första stycket tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som motsvarar 2 § i den nuvarande lagen, ger möjlighet att&lt;br&gt;föreskriva eller i särskilda fall besluta att egendom, för samma ändamål som&lt;br&gt;motiverar undanförsel, inte får föras till en viss del av landet. Syftet med&lt;br&gt;bestämmelsen är att öppna en möjlighet att förhindra att det byggs upp lager&lt;br&gt;av viktiga förnödenheter i områden där man befarar att beslut om undanför-&lt;br&gt;sel eller förstöring kan bli nödvändigt i ett senare skede. Den som får besluta&lt;br&gt;om förbud att föra egendom till viss del av landet får givetvis också besluta&lt;br&gt;att egendom får föras dit endast på vissa villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 5 § och har formulerats så att det framgår&lt;br&gt;att förstöring skall tillgripas först om undanförsel inte är tillräckligt eller inte&lt;br&gt;rimligen går att genomföra, antingen på grund av att egendomen inte är&lt;br&gt;flyttbar - exempelvis vägar, broar, järnvägar etc. - eller på grund av att om-&lt;br&gt;ständigheterna gör att i och för sig flyttbar egendom inte kan föras undan.&lt;br&gt;Vid bedömningen av om undanförsel rimligen kan genomföras skall vägas in&lt;br&gt;bl.a. fiendens operationer, tillgången på transportmedel samt egendomens&lt;br&gt;betydelse i förhållande till de resurser som krävs för undanförsel. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är enbart tillämplig när syftet med undanförseln skulle ha varit att&lt;br&gt;förhindra att en angripare tillgodogör sig egendomen. Om syftet med undan-&lt;br&gt;förseln enbart skulle ha varit att förhindra att egendomen förstörs eller på&lt;br&gt;annat sätt går förlorad, är givetvis förstöring inte något alternativ. Med för-&lt;br&gt;störing avses åtgärder som gör att en anläggning eller ett föremål inte går att&lt;br&gt;använda för avsett ändamål utan betydande reparationsinsatser. Bestämmel- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, vilket innebär att det Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;skall krävas betydande risk för att egendomen skall falla i en angripares hän-&lt;br&gt;der innan förstöring får tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens har i nuvarande lag sin motsvarighet i 1 § första stycket och i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer rätt att förelägga ägaren eller innehavaren av viss egendom att föra un-&lt;br&gt;dan eller förstöra egendomen. Föreläggandet bör riktas mot den som har&lt;br&gt;den faktiska kontrollen över egendomen. Den som beslutar om undanförsel&lt;br&gt;eller förstöring ges också möjlighet att, om det befinns lämpligare, i stället&lt;br&gt;besluta att åtgärden skall genomföras av en statlig myndighet. Detta kan ex-&lt;br&gt;empelvis vara fallet om åtgärden måste genomföras mycket snabbt, om man&lt;br&gt;inte kan komma i kontakt med ägaren eller innehavaren eller om åtgärden&lt;br&gt;kräver resurser som ägaren eller innehavaren inte kan förväntas disponera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som avses här kommer många gånger att vara av mycket stor&lt;br&gt;betydelse. Det är därför viktigt att en beslutad åtgärd verkligen genomförs i&lt;br&gt;tid och på avsett sätt. I andra stycket föreskrivs att om den som fått ett före-&lt;br&gt;läggande att föra undan eller förstöra egendom inte kan följa föreläggandet,&lt;br&gt;åligger det honom att genast anmäla detta till den som fattat beslutet. En&lt;br&gt;sådan anmälan ger den som fattat beslutet möjlighet att se till att åtgärden&lt;br&gt;vidtas av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om undanförsel eller förstöring skall genomföras av en myndighet,&lt;br&gt;åligger det enligt tredje stycket ägaren eller innehavaren att lämna den hjälp&lt;br&gt;som behövs. Skyldigheten sträcker sig givetvis inte utöver de resurser som&lt;br&gt;ägaren eller innehavaren disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter enligt 6§.&lt;br&gt;Motsvarande beslut i särskilda fall får meddelas av regeringen eller någon&lt;br&gt;myndighet till vilken regeringen delegerat beslutanderätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfogande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har med endast språkliga och redaktionella ändringar förts&lt;br&gt;över från 7 § i den nuvarande lagen. Paragrafen har omformulerats i enlighet&lt;br&gt;med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i nuvarande lag, ålägger den som&lt;br&gt;äger eller innehar egendom att i fred medverka vid planläggning och andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förberedelser för att undanförsel eller förstöring skall kunna genomföras. Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;Förelägganden enligt denna paragraf kommer framför allt att bli aktuella&lt;br&gt;gentemot större företag. Det kan också bli aktuellt att förelägga de större&lt;br&gt;museer som bedriver sin verksamhet i stiftelseform att medverka vid plan-&lt;br&gt;läggning för undanförsel av museets samlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen, fastslår att&lt;br&gt;den som medverkat i planering m.m. enligt 11 § har rätt till ersättning av sta-&lt;br&gt;ten för sina kostnader om dessa inte varit ringa. Vid bedömningen av om&lt;br&gt;kostnaderna skall anses ringa skall hänsyn tas till beloppets storlek sett i rela-&lt;br&gt;tion till värdet på den aktuella egendomen och till omfattningen av ägarens&lt;br&gt;eller innehavarens verksamhet. Det är endast den som vidtagit åtgärder efter&lt;br&gt;föreläggande som har rätt till ersättning. Självfallet föreligger rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning endast för skäliga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen, innehåller be-&lt;br&gt;stämmelser om ersättning för förstörd eller skadad egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket behandlas ersättning för egendom som förstörts efter beslut&lt;br&gt;om förstöring enligt 7 §. Det är ägaren som har rätt till ersättningen. Denna&lt;br&gt;skall beräknas efter vad det skulle ha kostat att anskaffa ny egendom av&lt;br&gt;samma slag sedan avdrag gjorts för värdeminskning på grund av egendo-&lt;br&gt;mens ålder eller förslitning. Det är tidpunkten för förstöringen som är avgö-&lt;br&gt;rande för värderingen. Skulle nypriset för egendomen ha genomgått onor-&lt;br&gt;mala förändringar från det skadan inträffade till dess ersättningen skall be-&lt;br&gt;stämmas kan ersättningen justeras med stöd av 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket behandlas ersättning för egendom som skadats i samband&lt;br&gt;med att den förts undan efter beslut om undanförsel enligt 5 §. Ersättnings-&lt;br&gt;berättigad är egendomens ägare och huvudregeln är att ersättningen skall&lt;br&gt;motsvara vad det vid den tidpunkt då skadan inträffade skulle ha kostat att&lt;br&gt;återställa egendomen i det skick den hade före skadan. Om ett återställande&lt;br&gt;inte är möjligt eller, av ekonomiska eller andra skäl, inte bör ske, skall ersätt-&lt;br&gt;ningen i stället motsvara den värdeminskning som blivit resultatet av skadan.&lt;br&gt;Även i detta fall är tidpunkten för skadan avgörande för värderingen. På&lt;br&gt;samma sätt som vid förstöring kan ersättningen justeras med stöd av 15 §. I&lt;br&gt;paragrafen föreskrivs också att skador som är ringa inte skall ersättas. Vilka&lt;br&gt;skador som skall anses som ringa kan inte anges i pengar utan måste bli bero-&lt;br&gt;ende av vilken betydelse skadan har för egendomens fortsatta användbarhet&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har delvis sin motsvarighet i 4 § i den nuvarande lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket regleras frågan om ersättning för kostnader som uppkom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mit för ägaren eller innehavaren när han verkställt ett föreläggande enligt 8 § Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;första stycket att föra undan eller förstöra egendom, liksom till ägare eller&lt;br&gt;innehavare som fullgjort sin skyldighet enligt 8 § tredje stycket att lämna den&lt;br&gt;hjälp som behövs när åtgärden skall vidtas av en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att ägaren eller innehavaren av egendom som&lt;br&gt;förts undan har rätt till ersättning för kostnader för att återföra egendomen.&lt;br&gt;Denna rätt till ersättning är inte beroende av om ägaren eller innehavaren&lt;br&gt;på något sätt medverkat vid undanförseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreskrivs att kostnader enligt första eller andra stycket som&lt;br&gt;är ringa inte skall ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som anförts i specialmotiveringen till 12 § föreligger givetvis&lt;br&gt;rätt till ersättning endast beträffande skäliga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ersättning enligt denna paragraf kan enligt 15 § justeras om särskilda&lt;br&gt;skäl påkallar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att den ersättning som skall utgå enligt 13 och 14 §§&lt;br&gt;får bestämmas till högre eller lägre belopp än vad som sägs där om särskilda&lt;br&gt;skäl talar för detta. Som exempel på skäl som kan motivera en högre ersätt-&lt;br&gt;ning kan nämnas att egendomen i fråga genomgått en onormal prishöjning&lt;br&gt;efter det att den förstördes eller skadades. Som skäl för att ersättningen sätts&lt;br&gt;lägre kan nämnas att en genomförd undanförsel varit till nytta för den ersätt-&lt;br&gt;ningsberättigade, att ägaren eller innehavaren vållat eller förvärrat en skada&lt;br&gt;på grund av det sätt som undanförsel genomförts på eller att egendom av det&lt;br&gt;aktuella slaget sjunkit i värde på ett onormalt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att ärenden om ersättning enligt 13 och 14 §§ skall&lt;br&gt;prövas på det sätt som föreskrivs i förfogandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som delvis motsvarar 8 § i den nuvarande lagen, stadgar straff&lt;br&gt;för den som uppsåtligen underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt 8 §&lt;br&gt;eller som bryter mot en föreskrift eller ett beslut som meddelats med stöd av&lt;br&gt;6 §. Som anförts i avsnitt 4.5 har straffskalan för grovt brott justerats uppåt&lt;br&gt;i jämförelse med vad som gäller i dag. Som exempel på omständigheter som&lt;br&gt;kan medföra att brottet bör anses grovt nämns att gärningen begås under&lt;br&gt;krig eller avser egendom som har stor betydelse för totalförsvaret eller som&lt;br&gt;väsentligt underlättar en angripares krigföring, om den faller i hans hand.&lt;br&gt;Att döma för grovt brott kan framför allt bli aktuellt när någon inte fullgjort&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt 8 § första stycket men även brott mot andra och - i&lt;br&gt;undantagsfall - tredje styckena i samma paragraf, liksom mot föreskrift eller&lt;br&gt;beslut som meddelats enligt 6 §, kan bedömas som grova.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen, föreskriver&lt;br&gt;straff för den som av oaktsamhet underlåter att fullgöra sina skyldigheter&lt;br&gt;enligt 8 § eller bryter mot en föreskrift eller ett beslut som meddelats enligt&lt;br&gt;6§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som har sin motsvarighet i 8 § andra stycket i den nuvarande&lt;br&gt;lagen, har utformats i enlighet med vad som numera är brukligt. Detta inne-&lt;br&gt;bär en viss skärpning i förhållande till de nu gällande reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen som tillkommit på Lagrådets initiativ föreskriver i första&lt;br&gt;stycket förbud mot att överklaga beslut om undanförsel eller förstöring eller&lt;br&gt;beslut om att egendom inte får föras till viss plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket stadgas att föreläggande om att delta i planering m.m. och&lt;br&gt;beslut om ersättning för kostnader för sådana åtgärder får överklagas till&lt;br&gt;kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ärendet till riksdagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om undanförsel och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om undanförsel och förstöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Är Sverige i krig, skall 5 - 10 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen får föreskriva att 5 - 10 §§ skall tillämpas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Sverige är i krigsfara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att&lt;br&gt;det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller&lt;br&gt;krigsfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En föreskrift enligt 2 § skall underställas riksdagens prövning inom en&lt;br&gt;månad från det att den utfärdades eller, om riksmöte inte pågår, inom en&lt;br&gt;månad från början av närmast följande riksmöte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften upphör att gälla, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den inte underställs riksdagen inom angiven tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagen inte godkänner föreskriften inom två månader från det att&lt;br&gt;den underställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det inte längre råder sådana förhållanden som avses i 1 eller 2 §, skall&lt;br&gt;regeringen föreskriva att 5 - 10 §§ inte längre skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanförsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För att förhindra att egendom som har betydelse för totalförsvaret eller&lt;br&gt;egendom av stor historisk eller kulturell betydelse till följd av krigshand-&lt;br&gt;lingar förstörs eller på annat sätt förloras, får det beslutas att egendomen&lt;br&gt;skall föras från den plats där den finns till en annan plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även annan egendom än sådan som sägs i första stycket får undanföras,&lt;br&gt;om det finns risk för att egendomen kan falla i en angripares händer och un-&lt;br&gt;derlätta dennes krigsansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För de ändamål som sägs i 5 § får även föreskrivas eller i särskilt fall be-&lt;br&gt;slutas att sådan egendom som avses där inte får föras till en viss del av&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om undanförsel enligt 5 § inte kan anses vara en tillräcklig åtgärd eller&lt;br&gt;inte rimligen kan genomföras, får egendomen förstöras, om det finns bety-&lt;br&gt;dande risk för att egendomen kan falla i en angripares händer och underlätta&lt;br&gt;dennes krigsansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga&lt;br&gt;den som äger eller innehar egendom att föra undan eller förstöra den. Om&lt;br&gt;det är lämpligare, får regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer i stället besluta att egendomen skall föras undan eller förstöras av&lt;br&gt;en statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som fått ett föreläggande enligt första stycket inte kan följa detta, Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;skall han genast anmäla det till den som meddelat föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en myndighet skall föra undan eller förstöra egendom, skall ägaren&lt;br&gt;eller innehavaren lämna den hjälp som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§ Regeringen meddelar föreskrifter enligt 6 §. Beslut i särskilt fall enligt&lt;br&gt;samma paragraf meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfogande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Har regeringen eller en myndighet beslutat om undanförsel eller förstö-&lt;br&gt;ring får regeringen, myndigheten eller någon annan myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer besluta att ta i anspråk markområde, byggnader, trans-&lt;br&gt;portmedel, materiel eller annat som behövs för att beslutet om undanförsel&lt;br&gt;eller förstöring skall kunna verkställas. Härvid skall bestämmelserna i förfo-&lt;br&gt;gandelagen (1978:262) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;lägga den som äger eller innehar egendom som kan antas komma i fråga för&lt;br&gt;undanförsel eller förstöring att medverka vid den planläggning och de andra&lt;br&gt;förberedelser som behövs för att en sådan åtgärd skall kunna genomföras.&lt;br&gt;Föreläggandet får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som enligt 11 § ålagts att vidta åtgärder har rätt till ersättning av&lt;br&gt;staten för sina kostnader. Är kostnaderna ringa lämnas ingen ersättning. Er-&lt;br&gt;sättningen beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ägare till egendom som förstörts har rätt till ersättning av staten mot-&lt;br&gt;svarande vad det vid tidpunkten för förstöringen skulle ha kostat att få egen-&lt;br&gt;domen ersatt med ny egendom av samma slag, efter avdrag för vad egendo-&lt;br&gt;men kan ha förlorat i värde genom ålder och förslitning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare till egendom som skadats i samband med undanförsel har rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten motsvarande vad det när skadan inträffade skulle ha kos-&lt;br&gt;tat att återställa egendomen till det skick den hade före skadan. Om återstäl-&lt;br&gt;lande inte är möjligt eller inte lämpligen bör ske, skall ersättningen motsvara&lt;br&gt;den värdeminskning som egendomen genomgått till följd av skadan beräk-&lt;br&gt;nad efter egendomens värde när skadan inträffade. Är skadan ringa lämnas&lt;br&gt;ingen ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som enligt 8 § första stycket har ålagts att föra undan eller förstöra&lt;br&gt;egendom eller som har lämnat hjälp enligt 8§ tredje stycket har rätt till er-&lt;br&gt;sättning av staten för sina kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som äger eller innehar egendom som förts undan har rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning av staten för sina kostnader för att återföra egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är kostnaden enligt första eller andra stycket ringa lämnas ingen ersätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Ersättning enligt 13 och 14 §§ får bestämmas till högre eller lägre belopp&lt;br&gt;än vad som sägs där om särskilda skäl talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ärenden om ersättning enligt 13 och 14 §§ prövas på det sätt som före- Prop. 1992/93:78&lt;br&gt;skrivs i förfogandelagen (1978:262).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Den som uppsåtligen underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt 8 §&lt;br&gt;eller bryter mot föreskrifter eller beslut som meddelats enligt 6 §, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen&lt;br&gt;har begåtts när Sverige är i krig eller avsett egendom som har stor betydelse&lt;br&gt;för totalförsvaret eller som i en angripares händer väsentligt kan underlätta&lt;br&gt;dennes krigsansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Den som av oaktsamhet begår sådant brott som sägs i 17 §, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Egendom som varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras för-&lt;br&gt;verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat. Även utbyte av ett sådant brott skall förklaras för-&lt;br&gt;verkat, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Beslut av en myndighet med stöd av 8 eller 9 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en myndighet enligt 11 och 12 §§ får överklagas till kammarrät-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1961:655) om undanför-&lt;br&gt;sel och förstöring skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;br&gt;(Ds 1992:27) Undanförsel och förstöring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I de båda inledande avsnitten redogörs för nu gällande författningar om un-&lt;br&gt;danförsel och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 1 lämnas en kortfattad historik över lagstiftningen om undanförsel&lt;br&gt;och förstöring fram till tillkomsten av den nuvarande lagen (1961:655) om&lt;br&gt;undanförsel och förstöring och dess verkställighetsföreskrifter i form av sam-&lt;br&gt;manlagt åtta kungörelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 2 ges inledningsvis definitioner på begreppen undanförsel och för-&lt;br&gt;störing varefter en bakgrund tecknas av de principer som var vägledande för&lt;br&gt;lagstiftningen. Den dåvarande planeringen för totalförsvarets verksamhet&lt;br&gt;påverkades i hög grad av massförstörelsevapnens utveckling med därav föl-&lt;br&gt;jande konsekvenser bl.a. i form av mycket omfattande befolkningsomflytt-&lt;br&gt;ningar i händelse av krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utfärdade år 1961 verkställighetsföreskrifter i kungörelsen&lt;br&gt;(1961:656) om undanförsel och förstöring. I kungörelsen föreskriver rege-&lt;br&gt;ringen om vissa ansvarsförhållanden och ålägger dåvarande Överstyrelsen&lt;br&gt;för ekonomiskt försvar (nuvarande Överstyrelsen för civil beredskap) att&lt;br&gt;med vissa närmare angivna undantag ha hand om planläggningen av undan-&lt;br&gt;försel och förstöring. Regeringen föreskriver vidare att överstyrelsen får&lt;br&gt;fatta beslut i dessa frågor efter särskilt förordnande av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1970 utfärdade regeringen ytterligare sju kungörelser (1970:644-650)&lt;br&gt;om undanförsel och förstöring av järnvägs-, elkraft-, tele-, luftfarts-, väg-&lt;br&gt;resp. sjöfartsanläggningar samt av egendom som tillhör eller innehas av stat-&lt;br&gt;lig myndighet. I kungörelserna regleras ansvarsförhållanden i fråga om myn-&lt;br&gt;digheternas ansvar rörande planläggning och beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En granskning av dessa åtta kungörelser ger vid handen bl.a. att formerna&lt;br&gt;för beslut om förstöring inte till alla delar är ensartade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet redovisas vidare de föreskrifter och allmänna råd som getts ut&lt;br&gt;av Överstyrelsen för civil beredskap och av Överbefälhavaren. Av särskilt&lt;br&gt;intresse är att det på militär sida inte finns några föreskrifter och inte heller&lt;br&gt;någon planläggning för undanförsel. Den militära planläggningen koncen-&lt;br&gt;treras till förstöring och regleras i Överbefälhavarens föreskrifter (FFS&lt;br&gt;1987:20) om spärrning, blockering och förstöring och beskrivs närmare i&lt;br&gt;Fältarbetsreglemente för försvarsmakten (1988), som beslutats av Överbe-&lt;br&gt;fälhavaren. På motsvarande sätt kan konstateras att överstyrelsens verksam-&lt;br&gt;het huvudsakligen är koncentrerad till undanförselområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnitt 3 innehåller synpunkter på behovet av en förnyelse av det nu gäl-&lt;br&gt;lande regelverket. Sedan lagens tillkomst har 30 år förflutit och stora och&lt;br&gt;viktiga förändringar har ägt rum vad avser de faktorer som kan påverka un-&lt;br&gt;danförsel- och förstöringsfrågan. Den vid lagens tillkomst rådande filosofin&lt;br&gt;om stora utrymningar av civilbefolkningen har ändrats. Inom totalförsvaret&lt;br&gt;tillämpas också numera alltmer en princip om beredskapshänsyn i den freds-&lt;br&gt;tida samhällsplaneringen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;v&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket omfattande utveckling har skett av samhällets utnyttjande av&lt;br&gt;system för automatisk databehandling. En särskild beredning, den s.k. sår-&lt;br&gt;barhetsberedningen, har i ett delbetänkande år 1983 lämnat förslag i frågan&lt;br&gt;(Ds Fö 1983:8) Undanförsel och förstöring av ADB-register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pä den organisatoriska sidan har förutsättningarna för ledning och sam-&lt;br&gt;ordning av den civila delen av totalförsvaret förändrats genom tillkomsten av&lt;br&gt;Överstyrelsen för civil beredskap år 1986. Civilbefälhavarna har successivt&lt;br&gt;tillförts ett ökat ansvar i olika avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överstyrelsen för civil beredskap lämnade år 1986 till regeringen ett för-&lt;br&gt;slag till vissa ändringar i nu gällande lag och förordningar. I stället för att&lt;br&gt;endast genomföra sådana ändringar har det dock i denna promemoria an-&lt;br&gt;setts mer rationellt att mot bakgrund av den utveckling som skett utarbeta&lt;br&gt;en helt ny lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4 redovisas förslag till denna nya lagstiftning. Det föreslås att den&lt;br&gt;nya lagen bringas i formell överensstämmelse med modern beredskapslag-&lt;br&gt;stiftning. Karaktären av en ramlag bör medföra att lagens detaljeringsgrad&lt;br&gt;minskar till förmån för mer generella och tidlösa bestämmelser. Lagstift-&lt;br&gt;ningen bör även omfatta undanförsel och förstöring av informationssystem,&lt;br&gt;manuella eller ADB- baserade. Härigenom tillgodoses förslagen som läm-&lt;br&gt;nats av sårbarhetsberedningen. Påföljderna vid brott mot beslut om undan-&lt;br&gt;försel och förstöring föreslås bringas i paritet med motsvarande påföljder&lt;br&gt;inom vissa andra beredskapsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande kungörelserna föreslås ersatta av en ny förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen föreslås att ett övergripande ansvar för samordningen av&lt;br&gt;planläggningen koncentreras till Överstyrelsen för civil beredskap. Ansvaret&lt;br&gt;för den direkta planläggningen läggs på de myndigheter som har ett funk-&lt;br&gt;tionsansvar enligt 5 § förordningen (1986:294) om ledning och samordning&lt;br&gt;inom totalförsvarets civila del. På regional nivå läggs också ett planeringsan-&lt;br&gt;svar på länsstyrelsen. Planläggningen för förstöring av fasta installationer&lt;br&gt;som huvudsakligen används för funktionen Transporter skall dock genomfö-&lt;br&gt;ras av Överbefälhavaren med hänsyn till dessa installationers mer direkta&lt;br&gt;betydelse för de militära operationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att fatta beslut om undanförsel föreslås ges direkt till civilbefälha-&lt;br&gt;varna. Motsvarande delegering till civilbefälhavarna bör ske även vad gäller&lt;br&gt;förstöring med undantag för fasta installationer som huvudsakligen används&lt;br&gt;för funktionen Transporter. Rätten att fatta beslut om förstöring av sådana&lt;br&gt;installationer bör i stället ges till Överbefälhavaren med rätt för denne att i&lt;br&gt;sin tur delegera beslutanderätten till militärbefälhavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över departementspromemorian (Ds 1992:27)&lt;br&gt;Undanförsel och förstöring.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Göta hovrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Datainspektionen, Överbefälhavaren, Krigsarkivet, Statens för-&lt;br&gt;svarshistoriska museer, Överstyrelsen för civil beredskap, Styrelsen för psy-&lt;br&gt;kologiskt försvar, Civilbefälhavaren i Södra civilområdet, Civilbefälhavaren&lt;br&gt;i Mellersta civilområdet, Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens järnvä-&lt;br&gt;gar, Televerket, Vägverket, Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Riksantikvarie-&lt;br&gt;ämbetet med statens historiska museer, Statens livsmedelsverk, Statens&lt;br&gt;jordbruksverk, Närings- och teknikutvecklingsverket, Länsstyrelsen i Stock-&lt;br&gt;holms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Malmöhus&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet har avstått från att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av delbetänkandet (Ds Fö&lt;br&gt;1983:8) Undanförsel och förstöring av ADB-&lt;br&gt;register&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med uppgift att utreda sårbarheten hos det datoriserade samhället och att&lt;br&gt;föreslå åtgärder för att minska denna tillsattes efter beslut av regeringen vå-&lt;br&gt;ren 1977 sårbarhetskommittén (Fö 1977:02). Kommittén, som drog den all-&lt;br&gt;männa slutsatsen att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens genomdatori-&lt;br&gt;serde samhälle, konstaterade i sitt slutbetänkande (SOU 1979:93) bl a att&lt;br&gt;katastrofplanering och planläggning för ADB-verksamhet i krigs- och bered-&lt;br&gt;skapslägen är eftersatta åtgärder och att det finns skäl att fortlöpande se över&lt;br&gt;planeringen beträffande vilka datasystem, som skall förstöras eller undan-&lt;br&gt;skaffas vid en krigssituation så att inte viktig information kommer i fientlig&lt;br&gt;hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 25 augusti 1981 tillsatte försvarsministern i enlighet med beslut av re-&lt;br&gt;geringen sårbarhetsberedningen (SÅRB). I direktiven (Dir 1981:48) har&lt;br&gt;SÅRB bl a tilldelats uppgifterna att utreda frågor om säkerhet och sårbarhet&lt;br&gt;inom dataområdet och att vara ett aktivt organ för information och rådgiv-&lt;br&gt;ning inom detta område. Såvitt avser utredningsuppdraget har angivits att&lt;br&gt;SÅRB bl a skall överväga frågan om rutiner och lagstiftning för förstöring&lt;br&gt;av personregister. SÅRB har funnit att denna uppgift inte bör begränsas till&lt;br&gt;personregister, utan även omfatta register som på annat sätt är av betydelse&lt;br&gt;från totalförsvarssynpunkt. Enligt SÅRBs mening kan utredningsuppdraget&lt;br&gt;inte heller begränsas till förstöring, utan jämväl omfatta undanförsel, efter-&lt;br&gt;som undanförsel likväl som förstöring är en grundläggande beståndsdel i en&lt;br&gt;beredskapsplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÅRB konstaterar att inom området för beredskap redan i dag finns ett&lt;br&gt;stort antal författningar och att området kan därför tyckas vara genomregle-&lt;br&gt;rat. Gemensamt för dessa bestämmelser är emellertid att de inte innehåller&lt;br&gt;några närmare regler för hur vi i en kris- eller krigssituation skall förfara med&lt;br&gt;från totalförsvarssynpunkt känsliga ADB-register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SÅRB kan de system/register som är av intresse för en angripare&lt;br&gt;och för vilka undanförsel- eller förstöringsrutiner därför bör utarbetas upp-&lt;br&gt;delas i grupperna system/register som på grund av sitt innehåll är sårbart för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rikets försvar och säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rikets ekonomi och ekonomiska försvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- personlig säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till gruppen sårbara för ”rikets försvar och säkerhet” är att hänföra sy-&lt;br&gt;stem/register som innehåller information som kan utnyttjas i syfte att under-&lt;br&gt;lätta en angripares militära krigsföring, medan till gruppen sårbara för ”ri-&lt;br&gt;kets ekonomi och ekonomiska försvar” kan hänföras sådana system/ register,&lt;br&gt;som äger intresse för angriparen genom att innehavet av den registrerade&lt;br&gt;informationen kan ge en möjlighet att försvåra samhällets ekonomiska över-&lt;br&gt;levnad. Sårbara för ”personlig säkerhet” är system/ register som innehåller&lt;br&gt;sådan information om enskilda individer, att den av angriparen kan utnyttjas&lt;br&gt;för att i olika syften utöva påtryckningar på eller skada den enskilde eller en&lt;br&gt;grupp av individer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett ställningstagande till undanförsel eller förstöring måste enligt&lt;br&gt;SÅRB i första hand beaktas om den registeransvarige skall bedriva verksam-&lt;br&gt;het under krigsförhållanden. Beredningen menar att undanförsel och förstö-&lt;br&gt;ring på intet sätt står i motsatsförhållande till planläggning för ADB-verk-&lt;br&gt;samhet i krig, utan att sådana åtgärder är en viktig beståndsdel av en bered-&lt;br&gt;skapsplanläggning i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande normer bör undanförsel som bedöms kunna bli särskilt&lt;br&gt;komplicerad eller som måste kunna genomföras med hög säkerhet detalj-&lt;br&gt;planläggas. Att undanskaffa ADB- media torde enligt SÅRB ofta, men&lt;br&gt;långtifrån alltid, medföra mindre praktiska svårigheter än att förstöra sådan&lt;br&gt;media eller information på dessa. ADB-media är dock en typ av egendom&lt;br&gt;som vid undanförsel ställer särskilda krav på transporter och mottagningslo-&lt;br&gt;kaler. Information på datamedia och även medierna i sig kan påverkas av&lt;br&gt;magnetiska störfält, lufttemperatur och luftfuktighet. SÅRB gör därför den&lt;br&gt;bedömningen att planläggning av undanförsel avseende ADB-media bör ske&lt;br&gt;i form av detaljplanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÅRB konstaterar att tillgängliga metoder för förstöring av information&lt;br&gt;på ADB-media kan uppdelas i grupperna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;totalradering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överskrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;fysisk förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalradering av information sker genom att utsätta den registrerade mag-&lt;br&gt;netskriften för ett starkt magnetfält. Detta kan ske manuellt eller med hjälp&lt;br&gt;av särskild utrustning. SÅRB uppger att dessa metoder generellt sett inte&lt;br&gt;kan anses vara tillförlitliga om absolut säkerhet beträffande informationens&lt;br&gt;utplåning vill uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En form av avmagnetisering är även överskrivning, vilket kan göras med&lt;br&gt;hjälp av ordinarie program, specialkonstruerat program eller med hjälp av&lt;br&gt;särskild utrustning. Överskrivning kan vara total eller partiell. Användande&lt;br&gt;av vanlig registreringsutrustning för överskrivning - vare sig det sker genom&lt;br&gt;ordinarie program eller specialkonstruerat sådant - får endast till följd att&lt;br&gt;mediet bär tecken av varierande magnetisk styrka och kan därför enligt&lt;br&gt;SÅRB inte anses som en tillförlitlig metod. SÅRB konstaterar dock att an-&lt;br&gt;vändande av särskild överskrivningsutrustning kan ge ett betydligt tillförlitli-&lt;br&gt;gare, även om inte helt tillfredsställande, resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysisk förstöring hänför sig till en totalförstöring av själva databäraren och&lt;br&gt;kan utföras på skilda sätt beroende på mediets beskaffenhet. SÅRB bedö-&lt;br&gt;mer att den fysiska förstöringen är avgjort den tillförlitligaste metoden. Den&lt;br&gt;är dessutom den minst tidskrävande och beredningen anser den därför vara&lt;br&gt;den under kris- och krigsförhållanden mest realistiska metoden beträffande&lt;br&gt;större mängder information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således enligt SÅRB ett flertal metoder för förstöring hos vilka&lt;br&gt;tillförlitligheten varierar. Beredningen konstaterar dock att oavsett metod&lt;br&gt;är syftet med åtgärden uppfyllt om användningen av registret i sådan grad&lt;br&gt;försvårats att det inte utnyttjas av en angripare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom alternativ till förstöring upptar SÅRB kryptering, som enligt be-&lt;br&gt;redningen uppvisar betydande fördelar från den synpunkten att registerin-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formationen finns bibehållen och att metoden kommer i fråga redan då ett&lt;br&gt;register inrättas eller under pågående produktion och inte då det föreligger&lt;br&gt;extrema samhällsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SÅRB får vi räkna med att en angripare har ett stort intresse av att&lt;br&gt;komma över information i våra ADB- register. SÅRB menar att vi därför i&lt;br&gt;betydligt större utsträckning än vad som sker i dag måste söka minska möj-&lt;br&gt;ligheten till åtkomst av denna information. Detta kan enligt beredningen en-&lt;br&gt;dast ske genom att statsmakterna och de som ansvarar för registren upp-&lt;br&gt;märksammas på, att registren de för kan vara känsliga för landets totalför-&lt;br&gt;svar och att det krävs en planläggning om hur det skall förfaras med sådana&lt;br&gt;register i en krigssituation. SÅRB förordar därför att det kommer till stånd&lt;br&gt;en närmare reglering inom detta område så att undanförsel och förstöring av&lt;br&gt;register blir en naturlig del av en beredskapsplanläggning i stort, vare sig&lt;br&gt;fråga är om en planläggning för avveckling av verksamheten eller en plan-&lt;br&gt;läggning för dess fortsatta bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förslag till reglering presenterar SÅRB en lag om undanförsel och&lt;br&gt;förstöring av register och en därtill hörande förordning med verkställighets-&lt;br&gt;föreskrifter. Förslaget till författningar innebär att register som förs med&lt;br&gt;hjälp av ADB och är av betydelse för landets totalförsvar skall planläggas&lt;br&gt;för undanförsel och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarig för planläggningen är den för vars verksamhet ett register förs,&lt;br&gt;om han har möjlighet att förfoga över registret. Samma ansvar har även&lt;br&gt;ålagts sådan myndighet som handhar register för arkiveringsändamål. Från&lt;br&gt;författningarnas tillämpningsområden har dock undantagits register som&lt;br&gt;förs av registeransvariga som ingår i försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att erhålla en central samordning bör planläggningen enligt SÅRBs&lt;br&gt;mening ske i samråd med en myndighet inom totalförsvaret. Som samord-&lt;br&gt;ningsmyndighet har SÅRB funnit överstyrelsen för ekonomiskt försvar&lt;br&gt;(ÖEF) för närvarande vara lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan planläggning ägt rum och ställning tagits till såväl frågan om vilka&lt;br&gt;register som skall undanföras eller förstöras som frågan vilka förberedande&lt;br&gt;åtgärder som kan vidtas för undanförseln eller förstöringen skall detta enligt&lt;br&gt;förslaget anmälas till ÖEF och länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om undanförsel och förstöring skall enligt förslaget fattas då riket&lt;br&gt;är i krig eller då krigsfara föreligger. Undanförsel skall därvid komma i fråga&lt;br&gt;i första hand och förstöring vare förbehållet situationer då undanförsel, oav-&lt;br&gt;sett orsak, inte är möjlig eller i fråga om registerinformation som under inga&lt;br&gt;förhållanden bör komma i en angripares hand, på grund av att detta väsentli-&lt;br&gt;gen skulle kunna underlätta hans krigföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande vem som i den tänkta krigssituationen skall fatta beslut om&lt;br&gt;undanförsel eller förstöring av register bör enligt SÅRBs mening skiljas mel-&lt;br&gt;lan registeransvariga myndigheter och övriga registeransvariga. Sålunda an-&lt;br&gt;ges i förslaget att myndigheterna själva skall fatta sådana beslut, medan be-&lt;br&gt;slut rörande register som förs av övriga registeransvariga skall fattas av ÖEF.&lt;br&gt;Registeransvarig myndighet har dock ålagts att, såvida krigssituationen inte&lt;br&gt;omöjliggör detta, samråda med ÖEF innan beslut fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget har givits möjligheter att i samband med beslut om undanförsel&lt;br&gt;och förstöring meddela föreskrifter. Undanförselbeslut skall kunna förenas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med föreskrift om att registret skall föras till viss ort eller till visst område&lt;br&gt;samt att undanförseln skall verkställas inom viss tid genom den registeran-&lt;br&gt;svariges försorg. Beträffande förstöring har givits möjlighet att förena beslut&lt;br&gt;med föreskrifter om tidpunkten för förstöringen och om andra förhållanden&lt;br&gt;som kan vara av betydelse för denna, såsom metoden för förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har beslut om undanförsel eller förstöring meddelats och har inte annat&lt;br&gt;föreskrivits åligger det enligt förslaget den registeransvarige att ombesörja&lt;br&gt;undanförseln eller förstöringen. Sker verkställigheten genom statsmakter-&lt;br&gt;nas försorg åligger det den registeransvarige att biträda vid dess genomfö-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan än den registeransvarige, nämligen servicebyråer m fl, kan emel-&lt;br&gt;lertid ha den fysiska besittningen av ett planlagt register. Skyldigheten att&lt;br&gt;verkställa beslut, biträda vid genomförandet m m har därför i förslaget ålagts&lt;br&gt;även dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över delbetänkandet (Ds Fö 1983:8) Undanförsel&lt;br&gt;och förstöring av ADB-register.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen, Centralnämnden för fastighetsdata,&lt;br&gt;Datainspektionen, Hovrätten för Nedre norrland, Överbefälhavaren, För-&lt;br&gt;svarets datacentral, Civilförsvarsstyrelsen, Överstyrelsen för ekonomiskt&lt;br&gt;försvar, Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, Riksförsäkringsver-&lt;br&gt;ket, Bankinspektionen, Försäkringsinspektionen, Riksskatteverket, Riksar-&lt;br&gt;kivet, Landsarkivet i Lund, Landsarkivet i Uppsala, Landsarkivet i Vad-&lt;br&gt;stena, Landsarkivet i Östersund och Landsarkivet i Visby, Arbetsmarknads-&lt;br&gt;styrelsen, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Datamaskincentralen för&lt;br&gt;administrativ databehandling, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Kristianstads län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västerbot-&lt;br&gt;tens län, Riksbanken, Datalagstiftningskommittén, Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet, Landstingsförbundet, Svenska försäkringsbolagens riksförbund,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska&lt;br&gt;bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Leverantörsföreningen&lt;br&gt;Kontors- och datautrustning, Riksdataförbundet, Servicebyråernas&lt;br&gt;Branschorganisation, Svenska dataföreningen, Datema AB, Kommun-Data&lt;br&gt;AB, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om undanförsel och förstöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Är Sverige i krig, skall 5 - 10 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen får föreskriva att 5 - 10 §§ skall tillämpas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.Sverige är i krigsfara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.det råder extraordinära förhållanden på grund av att det är krig utanför&lt;br&gt;Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En föreskrift enligt 2 § skall underställas riksdagens prövning inom en&lt;br&gt;månad från det att den utfärdades eller, om riksmöte inte pågår, inom en&lt;br&gt;månad från början av närmast följande riksmöte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften upphör att gälla, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den inte underställs riksdagen inom angiven tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagen inte godkänner föreskriften inom två månader från det att den&lt;br&gt;underställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det inte längre råder sådana förhållanden som avses i 1 eller 2 §, skall&lt;br&gt;regeringen föreskriva att 5 - 10 §§ inte längre skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undanförsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För att förhindra att egendom som har betydelse för totalförsvaret eller&lt;br&gt;egendom av stor historisk eller kulturell betydelse till följd av krigshand-&lt;br&gt;lingar förstörs eller på annat sätt förloras, får det beslutas att egendomen&lt;br&gt;skall föras från den plats där den finns till en annan plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även annan egendom än sådan som sägs i första stycket får undanföras,&lt;br&gt;om det finns risk för att egendomen kan falla i angriparens händer och un-&lt;br&gt;derlätta dennes krigsansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För de ändamål som sägs i 5 § får även föreskrivas eller i särskilt fall&lt;br&gt;beslutas att sådan egendom som avses där inte får föras till en viss del av&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om undanförsel enligt 5 § inte kan anses tillräcklig eller inte rimligen kan&lt;br&gt;genomföras, får egendomen förstöras, om det finns risk för att egendomen&lt;br&gt;kan falla i angriparens händer och underlätta dennes krigsansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga&lt;br&gt;den som äger eller innehar egendom att föra undan eller förstöra den. Om&lt;br&gt;det är lämpligare, får regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer i stället besluta att egendomen skall föras undan eller förstöras av&lt;br&gt;en statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som fått ett föreläggande enligt första stycket inte kan följa detta,&lt;br&gt;skall han genast anmäla det till den som meddelat föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en myndighet skall föra undan eller förstöra egendom, skall ägaren&lt;br&gt;eller innehavaren lämna den hjälp som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen meddelar föreskrifter enligt 6 §. Beslut i särskilt fall enligt&lt;br&gt;samma paragraf meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfogande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som beslutat om undanförsel eller förstöring får ta i anspråk mark-&lt;br&gt;områden, byggnader, transportmedel, materiel eller annat som behövs för&lt;br&gt;att beslutet skall kunna verkställas. Härvid skall förfogandelagen (1978:262)&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;lägga den som äger eller innehar egendom som kan antas komma i fråga för&lt;br&gt;undanförsel eller förstöring att medverka vid den planläggning och de andra&lt;br&gt;förberedelser som behövs för att en sådan åtgärd skall kunna genomföras.&lt;br&gt;Föreläggandet får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som enligt 11 § ålagts att vidta åtgärder har rätt till ersättning av&lt;br&gt;staten för sina kostnader. Är kostnaderna ringa lämnas ingen ersättning. Er-&lt;br&gt;sättningen beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ägare till egendom som förstörts har rätt till ersättning av staten mot-&lt;br&gt;svarande vad det vid tidpunkten för förstöringen skulle ha kostat att få egen-&lt;br&gt;domen ersatt med ny egendom av samma slag, efter avdrag för vad egendo-&lt;br&gt;men kan ha förlorat i värde genom ålder och förslitning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare till egendom som skadats i samband med undanförsel har rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten motsvarande vad det när skadan inträffade skulle ha kos-&lt;br&gt;tat att återställa egendomen till det skick den hade före skadan. Om återstäl-&lt;br&gt;lande inte är möjligt eller inte lämpligen bör ske, skall ersättningen motsvara&lt;br&gt;den värdeminskning som egendomen genomgått till följd av skadan beräk-&lt;br&gt;nad efter egendomens värde när skadan inträffade. Är skadan ringa lämnas&lt;br&gt;ingen ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som med enligt 8 § första stycket har ålagts att föra undan eller för-&lt;br&gt;störa egendom eller som har lämnat hjälp enligt 8 § tredje stycket har rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten för sina kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som äger eller innehar egendom som förts undan har rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning av staten för sina kostnader för att återföra egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är kostnaden enligt första eller andra stycket ringa lämnas ingen ersätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Ersättning enligt 13 och 14 §§ får bestämmas till högre eller lägre belopp&lt;br&gt;än vad som sägs där om särskilda skäl talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ärenden om ersättning enligt 13 och 14 §§ prövas på det sätt som före-&lt;br&gt;skrivs i förfogandelagen (1978:262).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Den som uppsåtligen underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt 8 §&lt;br&gt;eller bryter mot föreskrifter eller beslut som meddelats enligt 6 §, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen&lt;br&gt;har begåtts när Sverige är i krig eller avsett egendom som har stor betydelse&lt;br&gt;för totalförsvaret eller som i angriparens händer väsentligt kan underlätta&lt;br&gt;dennes krigsansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Den som av oaktsamhet begår sådant brott som sägs i 17 §, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Egendom som varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras för-&lt;br&gt;verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat. Även utbyte av ett sådant brott skall förklaras för-&lt;br&gt;verkat, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1961:655) om undanför-&lt;br&gt;sel och förstöring skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars-Äke Beckman,&lt;br&gt;regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Anders Björck beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till lag om undanförsel och förstöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Arfvidson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att punkt 2 utformas i enlighet med ordalagen i 13 kap.&lt;br&gt;6 § regeringsformen så att orden ”sådana utomordentliga förhållanden som&lt;br&gt;är föranledda av” får ersätta uttrycket ”extraordinära förhållanden på grund&lt;br&gt;av” (jfr vad lagrådet anfört inledningsvis i sitt yttrande den 22 oktober 1992&lt;br&gt;i anledning av en remiss med förslag till lag om beredskapshöjningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets 7 § behandlas förutsättningarna för att egendom skall få förstö-&lt;br&gt;ras. Bestämmelsen har i gällande lag sin motsvarighet i 5 §. Enligt den para-&lt;br&gt;grafen får egendom förstöras om den är av beskaffenhet att fiendens innehav&lt;br&gt;därav skulle väsentligen underlätta hans krigsansträngningar. Vidare fordras&lt;br&gt;att hinder möter mot undanförsel av egendom samt att det föreligger en&lt;br&gt;trängande fara för att den skall falla i fiendens hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissförslaget har kravet på att ett absolut hinder skall möta mot undan-&lt;br&gt;försel mjukats upp. Vidare har ordet väsentligen fått utgå. Som skäl för sist-&lt;br&gt;nämnda ändring anförs i motiveringen att bestämmelsen bör vidgas så att&lt;br&gt;den omfattar all egendom som är sådan att den skulle underlätta en angripa-&lt;br&gt;res krigsansträngningar. Slutligen har i bestämmelsen - utan någon motive-&lt;br&gt;ring - uttrycket ”trängande fara för” ändrats till ”risk för”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär de tre ändringarna att möjligheterna att besluta om&lt;br&gt;förstöring av egendom vidgas avsevärt i förhållande till gällande rätt. Med&lt;br&gt;tanke på vilken ingripande åtgärd en förstöring kan vara kan en sådan ord-&lt;br&gt;ning ifrågasättas. Lagrådet har inget att erinra mot förslagen att kravet på&lt;br&gt;ett absolut hinder mot undanförsel mjukas upp och att ordet väsentligen får&lt;br&gt;utgå. Däremot finner lagrådet att ändringen från ”trängande fara för” till&lt;br&gt;”risk för” ger anledning till invändningar. Uttrycket ”risk för” är vagt och ger&lt;br&gt;möjlighet att tillgripa förstöring på alltför svaga grunder. Lagrådet anser att&lt;br&gt;det bör införas ett krav på att en betydande risk skall föreligga för att egen-&lt;br&gt;domen skall falla i en angripares händer och föreslår alltså att uttrycket ”risk&lt;br&gt;för” skall ersättas av uttrycket ”betydande risk för”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna paragrafen får ”den som beslutat om undanförsel&lt;br&gt;eller förstöring ta i anspråk” byggnader, transportmedel, m.m. som behövs&lt;br&gt;för verkställigheten. Enligt vad som har upplysts vid föredragningen är av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sikten att bestämmelsen skall tillämpas när förfogandelagen inte kan använ-&lt;br&gt;das, exempelvis när det gäller undanförsel av egendom som är av stor histo-&lt;br&gt;risk eller kulturell betydelse. Situationen kan också vara att regeringen be-&lt;br&gt;slutat att undanförsellagen skall träda i tillämpning men inte fattat något&lt;br&gt;motsvarande beslut beträffande förfogandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid föredragningen har ytterligare förklarats följande. Beslut om förfo-&lt;br&gt;gande enligt 10 § skall fattas av regeringen eller den myndighet som beslutat&lt;br&gt;om undanförsel eller förstöring. Regeringen kan också uppdra åt en valfri&lt;br&gt;myndighet att besluta om förfogande. I fråga om verkställighet av förfogan-&lt;br&gt;debeslut, ersättning m.m. skall bestämmelserna i förfogandelagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den angivna innebörden framgår inte av lagtexten. Lagrådet föreslår att&lt;br&gt;paragrafen får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Har regeringen eller en myndighet beslutat om undanförsel eller förstö-&lt;br&gt;ring får regeringen, myndigheten eller någon annan myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer besluta att ta i anspråk markområde, byggnader, trans-&lt;br&gt;portmedel, materiel eller annat som behövs för att beslutet om undanförsel&lt;br&gt;eller förstöring skall kunna verkställas. Härvid skall bestämmelserna i förfo-&lt;br&gt;gandelagen (1978:262) tillämpas.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget finns inga bestämmelser och inte heller några&lt;br&gt;motivuttalanden rörande frågan om det skall vara möjligt att överklaga be-&lt;br&gt;slut av myndighet om undanförsel, förbud enligt 6 § eller förstöring. Vid fö-&lt;br&gt;redragningen inför lagrådet har upplysts att det är avsett att sådana beslut&lt;br&gt;- liksom motsvarande beslut enligt nu gällande lag - inte skall få överklagas&lt;br&gt;och att en bestämmelse av den innebörden är avsedd att tas in i en regerings-&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening kan i och för sig rättssäkerhetsskäl anföras för att&lt;br&gt;samtliga nu nämnda typer av beslut skall få överklagas. Det finns anledning&lt;br&gt;att här erinra om att det i 16 § förfogandelagen finns en besvärsbestämmelse&lt;br&gt;som innebär att talan får föras hos regeringen mot beslut om förfogande eller&lt;br&gt;dispositionsförbud som har meddelats av annan myndighet än regeringen.&lt;br&gt;Vid bestämmelsens tillkomst anförde departementschefen bl.a. att kravet på&lt;br&gt;skyndsamhet i verkställigheten av beslut om förfogande och dispositionsför-&lt;br&gt;bud tillgodoses genom en bestämmelse att beslutet länder till efterrättelse&lt;br&gt;utan hinder av anförda besvär, om inte annat föreskrivs i beslutet (prop.&lt;br&gt;1977/78:72 s. 95 f). Å andra sidan skulle en rätt att överklaga beslut av de nu&lt;br&gt;aktuella typerna i de allra flesta fall få ett mycket begränsat värde. Det ligger&lt;br&gt;i sakens natur att besluten normalt måste få bli gällande innan någon över-&lt;br&gt;prövning hinner komma till stånd (jfr prop. 1961:202 s. 30). Mot denna bak-&lt;br&gt;grund vill lagrådet inte direkt motsätta sig en ordning som innebär att över-&lt;br&gt;klagande inte skall få ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fullföljdsförbud som gäller enligt nuvarande reglering har tagits in i&lt;br&gt;själva lagen (9 §). Med hänsyn härtill och till att beslut av förevarande slag&lt;br&gt;kan vara av ingripande natur bör ett fullföljdsförbud även i fortsättningen&lt;br&gt;framgå av en bestämmelse i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller i fråga om beslut enligt 11 § innehåller lagförslaget någon före-&lt;br&gt;skrift som ger besked huruvida överklagande är möjligt. Vid föredragningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför lagrådet har beträffande beslut enligt den bestämmelsen upplysts att&lt;br&gt;det är avsett att de skall få överklagas till kammarrätt. Lagrådet har ingen&lt;br&gt;erinran mot den avsedda ordningen men anser att frågan om fullföljd även&lt;br&gt;här bör regleras i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om rätt att överklaga bör under rubriken överklagande&lt;br&gt;tas in sist i lagen. Med det innehåll som förutsatts i det föregående kan de&lt;br&gt;ges förslagsvis följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”20 § Beslut av en myndighet med stöd av 8 eller 9 § får inte överklagas.&lt;br&gt;Beslut av en myndighet enligt 11 § får överklagas till kammarrätten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Försvarsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Din-&lt;br&gt;kelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren,&lt;br&gt;Unckel och P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Björck anmäler fråga om lagstiftning om undanförsel och förstö-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om&lt;br&gt;undanförsel och förstöring i enlighet med bilagan till detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur protokollet:&lt;br&gt;Maud Melin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande rätt.......................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reformbehovet........................................ 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till ny reglering................................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Allmänt.......................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Medverkan vid planläggning......................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Beslut och verkställighet............................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Ersättning........................................ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Ansvarsbestämmelser.............................. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Överklagande..................................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättat lagförslag.................................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering...................................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet till riksdagen.................................. 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Propositionens lagförslag................................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian (Ds&lt;br&gt;1992:27) Undanförsel och förstöring.................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över de-&lt;br&gt;partementspromemorian (Ds 1992:27) Undanförsel och&lt;br&gt;förstöring......................................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattning av delbetänkandet (Ds Fö 1983:8) Un-&lt;br&gt;danförsel och förstöring av ADB-register.............. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över delbe-&lt;br&gt;tänkandet (Ds Fö 1983:8) Undanförsel och förstöring av&lt;br&gt;ADB-register...................................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagrådets yttrande ................................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur regeringsprotokollet 1992-10-29..................... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42215, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:FöU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:02:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG0378</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:57</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Försvarsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:02:38</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0378</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__78.pdf</filnamn>
<filstorlek>1592319</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om undanförsel och förstöring</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/D1C4BC00-4556-40A2-A48E-1004BCF20D72</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:FöU3</uppgift>
<ref_dok_id>GG01FöU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FöU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Undanförsel och förstöring</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:78&lt;br/&gt;
Undanförsel och förstöring</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Fö4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:78 Undanförsel och förstöring</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:78&lt;br/&gt;
Undanförsel och förstöring</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Fö4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:78 Undanförsel och förstöring</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>