<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2307704</hangar_id>
 <dok_id>GG0364</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>64</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:64</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>64</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-10-15 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:31</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:06:02</publicerad>
 <titel>om EES-avtalet och advokaterna, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0364/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0364</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0364</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:64&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;om EES-avtalet och advokaterna, m.m.&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0364/prop_199293__64-1.png" style="width:41pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0364/prop_199293__64-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas framförallt frågor om anpassning av reglerna i rät-&lt;br&gt;tegångsbalken (RB) till EES-avtalet, särskilt två EG-direktiv som ingår i av-&lt;br&gt;talet. Det ena direktivet rör möjligheterna för advokater från EES-stater att&lt;br&gt;vara verksamma inom EES-området. Det andra direktivet behandlar frågan&lt;br&gt;om erkännande av vissa högre examina. I propositionen föreslås att de ak-&lt;br&gt;tuella reglerna införlivas med svensk rätt genom att arbetas in i RB. Inom&lt;br&gt;advokatområdet sker generellt sett en snabb internationalisering. I proposi-&lt;br&gt;tionen beaktas även vissa av de krav denna utveckling ställer på regleringen&lt;br&gt;i RB. En del av de valda lösningarna går därför längre än vad EES-avtalet i&lt;br&gt;och för sig kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller reglerna om ombud vid rättegång föreslås i propositionen&lt;br&gt;vissa ändringar. Kravet på svenskt medborgarskap för ombud föreslås helt&lt;br&gt;avskaffat medan hemvistkravet anpassas till EES-avtalet men behålls i öv-&lt;br&gt;rigt. Det föreslås att kravet att ett ombud skall behärska svenska språket ut-&lt;br&gt;tryckligen skall framgå av RB. Vidare föreslås att reglerna i 33 kap. RB om&lt;br&gt;delgivning ändras på det sättet att 33 kap. 7 § upphävs medan hemvistkravet&lt;br&gt;i 33 kap. 8§ anpassas till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också att regler införs som innebär att en advokat&lt;br&gt;från EES-området och som tillhandahåller advokattjänster i Sverige i princip&lt;br&gt;skall jämställas med en svensk advokat. Det innebär t.ex. att en sådan advo-&lt;br&gt;kat kan bli förordnad till offentlig försvarare om rätten finner honom lämp-&lt;br&gt;lig. Den utländske advokaten skall använda sitt hemlands advokattitel ut-&lt;br&gt;tryckt på det landets språk. Advokaten är skyldig att följa svenska regler om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: Sid 1: Namnunderskrifterna ändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;god advokatsed och i princip gäller samma regler om tillsyn och sanktioner&lt;br&gt;för den utländske advokaten som för en svensk advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller även förslag om ändringar i de regler som be-&lt;br&gt;handlar förutsättningarna att bli antagen som ledamot av Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund. Medborgarskaps- och hemvistkraven förslås anpassade till EES-&lt;br&gt;avtalet. D?t föreslås också att en utbildning som i ett annat EES-land krävs&lt;br&gt;för att bli advokat där skall erkännas i Sverige. En förutsättning är dock att&lt;br&gt;sökanden genomgått ett lämplighetsprov som visar att han har tillräckliga&lt;br&gt;kunskaper om den svenska rättsordningen. Det införs dessutom en möjlig-&lt;br&gt;het för advokatsamfundet att i det enskilda fallet medge undantag från ut-&lt;br&gt;bildningskraven för den som är medlem i ett utländskt advokatsamfund.&lt;br&gt;Även vissa andra ändringar föreslås när det gäller förutsättningarna att bli&lt;br&gt;advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För offentligt anställda inom rättsväsendet krävs inte några ändringar av&lt;br&gt;gällande regler. De krav beträffande svenskt medborgarskap och viss typ av&lt;br&gt;utbildning som i dag finns bedöms därför kunna kvarstå oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:64&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 33 kap. 7 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 kap. 2och 7§§, 12 kap. 2 och 3 §§, 21 kap. 3§ samt 33 kap. 8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 8 kap. skall införas en ny paragraf, 9§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledamot av advokatsamfundet&lt;br&gt;får endast den antas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är svensk medborgare eller&lt;br&gt;medborgare i Danmark, Finland, Is-&lt;br&gt;land eller Norge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till&lt;br&gt;domarämbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teore-&lt;br&gt;tisk utbildning^&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. har gjort sig känd för redbarhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse får i&lt;br&gt;enskilda fall medge undantag från&lt;br&gt;antagningskraven såvitt gäller första&lt;br&gt;stycket 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledamot av advokatsamfundet&lt;br&gt;får endast den antas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är svensk medborgare eller&lt;br&gt;medborgare i en annan stat inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har hemvist i Sverige eller i en&lt;br&gt;annan stat inom Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbets området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse far i&lt;br&gt;enskilda fall medge undantag från&lt;br&gt;antagningskraven såvitt gäller första&lt;br&gt;stycket 1 och 2. Detsamma gäller an-&lt;br&gt;tagningskraven enligt första stycket 3&lt;br&gt;och 4 beträffande den som är aukto-&lt;br&gt;riserad som advokat i en annan stat i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enlighet med där gällande bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har genomgått en utbild-&lt;br&gt;ning som krävs för att bli advokat i&lt;br&gt;en stat inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet och som i Sverige&lt;br&gt;genomgått ett prov som visar att han&lt;br&gt;har tillräckliga kunskaper om den&lt;br&gt;svenska rättsordningen, skall anses&lt;br&gt;uppfylla kraven enligt första stycket 3&lt;br&gt;och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island&lt;br&gt;eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter un-&lt;br&gt;der minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande&lt;br&gt;jurist på advokatbyrå i Sverige skall anses uppfylla kraven enligt första&lt;br&gt;stycket 3-6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-&lt;br&gt;äldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot&lt;br&gt;som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa&lt;br&gt;fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller befatt-&lt;br&gt;ningshavare vid allmän domstol eller&lt;br&gt;allmän åklagare eller kronofogde får&lt;br&gt;inte antas till ledamot; inte heller&lt;br&gt;den som annars är anställd i statens&lt;br&gt;eller kommuns tjänst eller hos an-&lt;br&gt;nan enskild än advokat, om inte ad-&lt;br&gt;vokatsamfundets styrelse medger&lt;br&gt;undantag. Vad som nu sagts gäller&lt;br&gt;dock inte befattningshavare vid all-&lt;br&gt;män advokatbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller befatt-&lt;br&gt;ningshavare vid domstol eller allmän&lt;br&gt;åklagare eller kronofogde får inte&lt;br&gt;antas till ledamot; inte heller den&lt;br&gt;som annars är anställd i en stats eller&lt;br&gt;kommuns tjänst eller hos någon an-&lt;br&gt;nan enskild än advokat, om inte ad-&lt;br&gt;vokatsamfundets styrelse medger&lt;br&gt;undantag. Vad som nu sagts gäller&lt;br&gt;dock inte den som är anställd vid all-&lt;br&gt;män advokatbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars&lt;br&gt;förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna&lt;br&gt;mildrande, får i stället varning tilldelas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller&lt;br&gt;erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får&lt;br&gt;han uteslutas ur samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även&lt;br&gt;åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst&lt;br&gt;femtontusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö-&lt;br&gt;vas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat&lt;br&gt;samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett så-&lt;br&gt;dant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder beträffande en advokat Inträder beträffande en advokat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 § fjärde och femte stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;br&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat inte längre uppfyller medborgar-&lt;br&gt;skapskravet enligt 2§ första&lt;br&gt;stycket 1 e\\cr flyttar ur riket och sty-&lt;br&gt;relsen inte medger att han får stå&lt;br&gt;kvar som ledamot av samfundet.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 § femte eller sjätte stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;br&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat inte längre uppfyller medborgar-&lt;br&gt;skapskravet enligt 2 § första stycket&lt;br&gt;1 eller hemvistkravet enligt 2 § första&lt;br&gt;stycket 2 och styrelsen inte medger&lt;br&gt;att han får stå kvar som ledamot av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet&lt;br&gt;genast skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot tystnadsplikt enligt 4§ första stycket tredje meningen får inte&lt;br&gt;åtalas av annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i rättegångsbalken eller i nå-&lt;br&gt;gon annan lag föreskrivs om advoka-&lt;br&gt;ter skall i tillämpliga delar gälla även&lt;br&gt;den som är auktoriserad som advo-&lt;br&gt;kat i något annat land inom Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsområ-&lt;br&gt;det när denne är verksam i Sverige.&lt;br&gt;Därvid skall han använda denyrkes-&lt;br&gt;beteckning som används i den stat&lt;br&gt;där han är auktoriserad, uttryckt på&lt;br&gt;denna stats språk och med hänvis-&lt;br&gt;ning till den yrkesorganisation som&lt;br&gt;han tillhör eller till den domstol vid&lt;br&gt;vilken han enligt den statens lag får&lt;br&gt;tjänstgöra. Om rätten kräver det,&lt;br&gt;skall den som uppger sig uppfylla&lt;br&gt;kraven i första meningen förete bevis&lt;br&gt;härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första meningen om-&lt;br&gt;fattar inte bestämmelsen i 4 § andra&lt;br&gt;stycket och inte heller bestämmelsen i&lt;br&gt;17 kap. 15 § tredje stycket brottsbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse skall&lt;br&gt;underrätta behörig myndighet eller&lt;br&gt;organisation i den stat där advokaten&lt;br&gt;är auktoriserad om beslut i vilket det&lt;br&gt;har konstaterats att han åsidosatt sina&lt;br&gt;plikter som advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ombud må ej brukas annan&lt;br&gt;än den som rätten med hänsyn till&lt;br&gt;redbarhet, insikter och tidigare&lt;br&gt;verksamhet finner lämplig att vara&lt;br&gt;ombud i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;br&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ombud får inte brukas an-&lt;br&gt;nan än den som rätten med hänsyn&lt;br&gt;till redbarhet, insikter och tidigare&lt;br&gt;verksamhet finner lämplig att vara&lt;br&gt;ombud i målet. Ombudet skall be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härska svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall ha hemvist i Sverige&lt;br&gt;eller i en annan stat inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdef,&lt;br&gt;dock får även annan brukas såsom&lt;br&gt;ombud, om rätten med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna finner det lämpli-&lt;br&gt;gen kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare med hemvist inom riket-, dock&lt;br&gt;må även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till må-&lt;br&gt;lets beskaffenhet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter finner det lämpligen kunna&lt;br&gt;ske. Med svenskt medborgarskap&lt;br&gt;jämställs medborgarskap i Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som&lt;br&gt;har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller rättsbil-&lt;br&gt;dad befattningshavare vid allmän&lt;br&gt;domstol eller allmän åklagare eller&lt;br&gt;kronofogde må ej vara ombud, med&lt;br&gt;mindre regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer giver lov&lt;br&gt;därtill. Vad nu sagts skall dock ej&lt;br&gt;avse den som, under tjänstledighet,&lt;br&gt;i utbildningssyfte tjänstgör såsom bi-&lt;br&gt;träde åt advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må nämndeman vid den domst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller rättsbil-&lt;br&gt;dad befattningshavare vid domstol&lt;br&gt;eller allmän åklagare eller krono-&lt;br&gt;fogde får ej vara ombud, med&lt;br&gt;mindre regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer giver lov&lt;br&gt;därtill. Vad nu sagts skall dock ej&lt;br&gt;avse den som, under tjänstledighet,&lt;br&gt;i utbildningssyfte tjänstgör såsom bi-&lt;br&gt;träde åt advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han tillhör föra annans talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas av&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte under aderton år&lt;br&gt;eller lider han av en allvarlig psykisk störning, utses försvarare av den som&lt;br&gt;har vårdnaden om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bud, anses ombudet som försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person får inte vara försva-&lt;br&gt;rare, om han har eller har haft upp-&lt;br&gt;drag åt den misstänkte eller ekono-&lt;br&gt;miska förbindelser med denne och&lt;br&gt;omständigheterna är ägnade att&lt;br&gt;minska förtroendet för hans för-&lt;br&gt;måga att iaktta vad som åligger en&lt;br&gt;försvarare enligt 7 § första stycket.&lt;br&gt;Om försvarare gäller i övrigt 12kap.&lt;br&gt;2-5 §§ samt 6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person får inte vara försva-&lt;br&gt;rare, om han har eller har haft upp-&lt;br&gt;drag åt den misstänkte eller ekono-&lt;br&gt;miska förbindelser med denne och&lt;br&gt;omständigheterna är ägnade att&lt;br&gt;minska förtroendet för hans för-&lt;br&gt;måga att iaktta vad som åligger en&lt;br&gt;försvarare enligt 7§ första stycket.&lt;br&gt;Utländsk medborgare eller den som&lt;br&gt;har hemvist utom riket får inte vara&lt;br&gt;försvarare om det med hänsyn till ri-&lt;br&gt;kets säkerhet är olämpligt. Om för-&lt;br&gt;svarare gäller i övrigt 12 kap. 2-5 §§&lt;br&gt;samt 6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har part, som saknar hemvist&lt;br&gt;inom riket, ej hos rätten uppgivit&lt;br&gt;ombud, som äger att för parten mot-&lt;br&gt;taga delgivning i målet, förelägge&lt;br&gt;rätten honom, då han första gången&lt;br&gt;för talan, att för sig ställa sådant om-&lt;br&gt;bud och göra anmälan därom hos&lt;br&gt;rätten. Underlåter han det, må del-&lt;br&gt;givning med honom ske genom att&lt;br&gt;handlingen med posten sändes till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har part, som saknar hemvist&lt;br&gt;inom riket, inte hos rätten uppgivit&lt;br&gt;ombud, som har hemvist i riket eller&lt;br&gt;i en annan stat inom Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska samarbetsområdet och som&lt;br&gt;äger att för parten ta emot delgivning&lt;br&gt;i målet, får rätten förelägga honom,&lt;br&gt;då han första gången för talan, att&lt;br&gt;för sig ställa sådant ombud och göra&lt;br&gt;anmälan därom hos rätten. Underlå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1549,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1970:429.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;honom .under hans senaste kända ter han det, får delgivning med ho-&lt;br&gt;adress. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nom ske genom att handlingen med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;posten sänds till honom under hans&lt;br&gt;senaste kända adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Är ombud enligt 33 kap. 7 § anmält vid ikraftträdandet, skall anmälan&lt;br&gt;anses avse tre månader efter ikraftträdandet. Den som gjort anmälan och&lt;br&gt;ombudet skall av Högsta domstolen på lämpligt sätt underrättas därom sna-&lt;br&gt;rast efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Justitiedepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Johansson,&lt;br&gt;Laurén, Hörnlund, Olsson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,&lt;br&gt;Könberg, Odell, Unckel och Ask.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Proposition om EES-avtalet och advokaterna,&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I februari 1992 slutfördes förhandlingar mellan å ena sidan EFTA-länderna&lt;br&gt;(dvs. Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige, Österrike och Liechtenstein)&lt;br&gt;och, å andra sidan, de Europeiska Gemenskaperna (EG) och dess medlems-&lt;br&gt;länder om ett avtal om ett närmare och fastare strukturerat samarbete i ett&lt;br&gt;europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Avtalet - som allmänt be-&lt;br&gt;nämns EES-avtalet - undertecknades den 2 maj 1992 och skall enligt pla-&lt;br&gt;nerna träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som EG:s s.k. inre marknad&lt;br&gt;fullbordas. Huvudsyftet med EES är att varor, tjänster, personer och kapital&lt;br&gt;skall kunna röra sig fritt över gränserna inom samarbetsområdet. De delar&lt;br&gt;av EG:s regelverk - ”1’acquis communautaire” - som är relevanta för detta&lt;br&gt;samarbete skall integreras i EFTA-ländernas rättsordningar, så att enhetliga&lt;br&gt;regler skall gälla inom hela samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet förbinder sig Sverige att på vissa områden anpassa&lt;br&gt;sina författningsbestämmelser till vad som gäller på motsvarande områden i&lt;br&gt;EG. Enligt avtalet förbinder sig Sverige bl.a. att anpassa sin lagstiftning till&lt;br&gt;olika direktiv och förordningar som framgår av bilagor till avtalet och att&lt;br&gt;respektera de rättigheter och skyldigheter om personers och tjänsters fria&lt;br&gt;rörlighet som lagts fast av EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet har betydelse för RB. De regler i EES-avtalet som är av sär-&lt;br&gt;skilt intresse är artiklarna om fri rörlighet för personer och tjänster. Av den&lt;br&gt;sekundära EG-lagstiftningen är det främst två av EG:s ministerråd antagna&lt;br&gt;direktiv som måste beaktas. I detta sammanhang bör också nämnas att EES-&lt;br&gt;avtalet i artikel 4 (Romfördragets artikel 7 första stycket) innehåller ett&lt;br&gt;grundläggande allmänt diskrimineringsförbud. Regeln innebär att all diskri-&lt;br&gt;minering på grund av nationalitet är förbjuden. I EG-domstolens praxis har&lt;br&gt;diskrimineringsförbudet givits en vid tolkning. Krav på hemvist i ett visst&lt;br&gt;land och krav på kunskaper i ett visst lands språk kan ofta uppfattas som&lt;br&gt;brott mot diskrimineringsförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ena av de nämnda direktiven, det s.k. utbildningsdirektivet, har sin&lt;br&gt;utgångspunkt i bl.a. Romfördragets artikel 49. Direktivet syftar till att un-&lt;br&gt;derlätta arbetskraftens fria rörlighet och innebär att en generell ordning skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre ut- Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;bildning som omfattar minst tre års studier. Utbildningsdirektivet i en eng-&lt;br&gt;elsk och i en inofficiell svensk version bör fogas till protokollet i detta ärende&lt;br&gt;som bilaga 1. Inom regeringskansliet har Utbildningsdepartementet huvud-&lt;br&gt;ansvaret för införlivandet av detta direktiv med svensk rätt. Utbildningsde-&lt;br&gt;partementet har behandlat direktivet - utom såvitt avser bl.a. rättsväsen-&lt;br&gt;det - i en inom Socialdepartementet utarbetad departementspromemoria&lt;br&gt;(Ds 1992:34), Införande av EES-rätt - ömsesidigt erkännande av kompe-&lt;br&gt;tensbevis för verksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. Remissbehand-&lt;br&gt;lingen av denna promemoria har nyligen avslutats. Som jag strax skall åter-&lt;br&gt;komma till har frågan om direktivets betydelse för rättsväsendet dock brutits&lt;br&gt;ut och behandlas i en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria.&lt;br&gt;Frågan om direktivets betydelse för revisorer behandlas av den s.k. Revi-&lt;br&gt;sionsutredningen (dir. 1992:42). Utredningens arbete skall vara klart inom&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra direktivet, det s.k. advokatdirektivet, har sin utgångspunkt i&lt;br&gt;Romfördragets artikel 59 om fri rörlighet för tjänster. Direktivet syftar till&lt;br&gt;att underlätta för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhanda-&lt;br&gt;hålla advokattjänster. Direktivet behandlar däremot inte frågan om advo-&lt;br&gt;kats rätt att etablera sig utomlands. Det bör i en engelsk och en svensk ver-&lt;br&gt;sion fogas till protokollet som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse i sammanhanget är även den överenskommelse om en ge-&lt;br&gt;mensam nordisk arbetsmarknad för personer med en högre, behörighetsgi-&lt;br&gt;vande utbildning på minst tre år som ingicks mellan de nordiska länderna&lt;br&gt;1990. Överenskommelsen, som i stor utsträckning bygger på utbildningsdi-&lt;br&gt;rektivet, behandlades i ett lagstiftningsärende året därpå (prop.&lt;br&gt;1990/91:116). I propositionen föreslogs att Sverige skulle god- känna över-&lt;br&gt;enskommelsen och att vissa lagändringar skulle ske i bl.a. RB. Riksdagen&lt;br&gt;godkände förslaget och lagändringarna trädde kraft den ljuli 1991 (SFS&lt;br&gt;1991:364).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga, som ligger vid sidan av själva EES-anpassningen men som&lt;br&gt;bör beaktas i detta sammanhang, är det internationella samarbete som pågår&lt;br&gt;mellan de olika advokatorganisationerna. De nationella advokatorganisatio-&lt;br&gt;nerna inom EG bildade redan på 1950-talet en organisation CCBE (Conseil&lt;br&gt;des Barreaux de la Communauté Européenne) med uppgift att på advoka-&lt;br&gt;tområdet söka genomföra Romfördragets målsättning om fri rörlighet för&lt;br&gt;advokater inom EG. Det svenska advokatsamfundet har under nästan hela&lt;br&gt;CCBE:s verksamhetstid deltagit som observatör och följt utvecklingen. Det&lt;br&gt;svenska advokatsamfundet tillsatte 1988 en särskild EG-kommitté med upp-&lt;br&gt;gift bl.a. att följa behandlingen av frågor av betydelse för svenska advokater.&lt;br&gt;Redogörelser för kommitténs arbete har lämnats av advokaten Lars Rahmn&lt;br&gt;i Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund 1989 s. 361 ff och 1990 161 ff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för det arbete som bedrivs av CCBE har träffats olika över-&lt;br&gt;enskommelser, bl.a. rörande etikfrågor. Etikreglerna har sedan gjorts till-&lt;br&gt;lämpliga även mellan Sverige och EG-länderna genom avtal mellan advokat-&lt;br&gt;samfundet och CCBE. Denna och andra former av internationellt samarbete&lt;br&gt;mellan advokatorganisationer, liksom andra krav som följer av advokatyr-&lt;br&gt;kets internationalisering, bör beaktas i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Ds 1992:57) Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;EES-avtalet och advokaterna m.m. som behandlar de frågor som nu har be-&lt;br&gt;rörts. Promemorian innehåller förslag till den lagstiftning som krävs. Den&lt;br&gt;har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetts av Justitiekanslern,&lt;br&gt;Riksåklagaren, Domstolsverket, Datainspektionen, Hovrätten för Västra&lt;br&gt;Sverige, Malmö tingsrätt, Rättshjälpsmyndigheten, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges&lt;br&gt;domareförbund. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i&lt;br&gt;lagstiftningsärendet (dnr 92-2357). Till protokollet i detta ärende bör som&lt;br&gt;bilaga 3 fogas de lagförslag som läggs fram i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 17 september 1992 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det lagförslag som utarbetats i ärendet. Det till Lagrådet remitterade&lt;br&gt;förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fo-&lt;br&gt;gas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har gjort några redaktionella ändringar i det remitterade lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Fri rörlighet för personer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om den fria rörligheten för personer och etableringsrätten finns i&lt;br&gt;EES-avtalets artiklar 28-35. Dessa motsvarar huvudsakligen Romfördra gets&lt;br&gt;artiklar 48, 51-52 och 55-57. Regler om arbetskraftens fria rörlighet finns i&lt;br&gt;artikel 28, regler om den sociala tryggheten i artikel 29 och regler om ömsesi-&lt;br&gt;digt erkännande av utbildningbevis i artikel 30.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28 innebär att diskriminering på grund av nationalitet inte får före-&lt;br&gt;komma när det bl.a. gäller rätten att få en viss anställning. Det finns således&lt;br&gt;en rätt att flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka anställningar&lt;br&gt;som erbjuds där. Undantag görs i artikeln förvissa offentliga tjänster. Förbe-&lt;br&gt;håll görs också för allmän ordning och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 30 skall de avtalsslutande länderna söka säkerställa ett öm-&lt;br&gt;sesidigt erkännande av utbildningbevis i syfte att underlätta det faktiska ut-&lt;br&gt;övandet av etableringsrätten och friheten att tillfälligt tillhandahålla tjänster.&lt;br&gt;Parterna skall vidare enligt artikeln säkerställa viss samordning av bestäm-&lt;br&gt;melser i lagar och andra författningar i länderna som rör rätten att påbörja&lt;br&gt;och utöva yrkesverksamhet, som regel genom att införa minimikrav på ut-&lt;br&gt;bildningen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 31 skall det inte finnas några inskränkningar i rätten att fritt&lt;br&gt;etablera sig i EG/EFTA-området. Etableringsfriheten omfattar rätten att&lt;br&gt;uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet på de villkor som etable-&lt;br&gt;ringslandets lagstiftning föreskriver för det egna landets rättssubjekt. Diskri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minerande bestämmelser som gäller nationalitet och hemvist kommer såle-&lt;br&gt;des inte att vara tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 32 stadgar att verksamhet som är förbunden med myndighetsutöv-&lt;br&gt;ning undantas från den fria etableringsrätten. Detta gäller även om myndig-&lt;br&gt;hetsutövningen skulle vara av tillfällig art. Vidare medges i artikel 33 också&lt;br&gt;undantag av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En form av dold diskriminering kan vara att kräva en viss nationell ex-&lt;br&gt;amen för att praktisera ett yrke. I Sverige är krav på viss nationell examen&lt;br&gt;inte särskilt vanligt, men det förekommer inom bl.a. hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;område. Ett annat exempel är advokatyrket. Inom flertalet EG-län der före-&lt;br&gt;kommer däremot en omfattande reglering av olika yrken. Redan vid till-&lt;br&gt;komsten av Romfördraget insåg man att denna reglering skulle kunna inne-&lt;br&gt;bära ett allvarligt hinder i den fria rörligheten av arbetskraft och tjänster. I&lt;br&gt;Romfördraget togs därför in en särskild bestämmelse, artikel 57, i ämnet. I&lt;br&gt;denna artikel gavs kommissionen i uppdrag att ge förslag till rådet om hur&lt;br&gt;de nationella kraven för yrkesutövning skulle kunna harmoniseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den teknik man till en början valde var att ge direktiv för ett visst yrke&lt;br&gt;eller en viss sektor av yrkeslivet. Ett exempel på detta är två direktiv från&lt;br&gt;1975 rörande erkännande av examen för läkare. Denna teknik visade sig&lt;br&gt;dock vara alltför långsam. År 1988 valde därför rådet istället att ge ett gene-&lt;br&gt;rellt direktiv för erkännande av examensbevis över behörighets-givande&lt;br&gt;högre utbildningar vilka utfärdats efter avslutande av minst tre års utbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Utbildningsdirektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet antogs av EG:s ministerråd den 21 december 1988 (89/48/ EEG).&lt;br&gt;Det är intaget i bilaga VII p. A.l till EES-avtalet. Av inledningen till bilaga&lt;br&gt;VII framgår att termen ”medlemsstat” i direktivet genomgående skall anses&lt;br&gt;inbegripa också Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och&lt;br&gt;Österrike. Av protokoll 1 till EES-avtalet framgår vidare att om termen ”ge-&lt;br&gt;menskapen” eller termen ”den gemensamma marknaden” används i en rätts-&lt;br&gt;akt så skall dessa anses inbegripa också EFTA-ländernas territorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 innehåller ett antal definitioner. Bland de begrepp som definieras&lt;br&gt;är examensbevis, prövotid och lämplighetsprov. När det gäller begreppet ex-&lt;br&gt;amensbevis framgår det att det är förutsatt att den utbildning som intygas i&lt;br&gt;examensbeviset huvudsakligen skall ha ägt rum inom EES. En person har&lt;br&gt;dock rätt att utöva ett yrke även med stöd av en examen som avlagts utanför&lt;br&gt;EES och som erkänts av ett annat land inom EES förutsatt att han eller hon&lt;br&gt;har tre års yrkeserfarenhet enligt intyg från den medlemsstat som erkände&lt;br&gt;det aktuella landets examensbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 2 följer att direktivet tillämpas på alla medborgare i ett land&lt;br&gt;inom EES. Direktivet tillämpas dock inte på vissa yrken, bl.a. läkare, för&lt;br&gt;vilka det finns särskilda direktiv om erkännande av utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 stadgas att om det i värdlandet krävs ett examensbevis för att&lt;br&gt;utöva ett reglerat yrke får en medborgare från ett EES-land inte vägras till-&lt;br&gt;stånd att utöva yrket om den sökande har ett examensbevis som krävs i en&lt;br&gt;annan stat inom EES för att påbörja eller utöva yrket i fråga i det landet och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta examensbevis erhållits i en stat inom EES. Om en examen har avlagts Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;i en sådan stat inom EES som inte reglerar yrket i fråga, kan värdlandet&lt;br&gt;kräva att den sökande har utövat yrket som huvudsyssla i två års tid under&lt;br&gt;de senaste tio åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4 finns två undantag från de i artikel 3 uppställda reglerna. Det&lt;br&gt;första undantaget tar sikte på det fallet att den utbildning som åberopas är&lt;br&gt;minst ett år kortare än den som krävs i värdlandet. I ett sådant fall får krävas&lt;br&gt;bevis på yrkeserfarenhet, som normalt inte får vara mer än dubbelt så lång&lt;br&gt;som den utbildning som fattas. I inget fall får den yrkeserfarenhet som krävs&lt;br&gt;överstiga fyra år. Det andra undantaget innebär en möjlighet att uppställa&lt;br&gt;krav på antingen en prövotid som inte överstiger tre år eller ett lämplighets-&lt;br&gt;prov. Normalt skall den sökande få välja mellan dessa båda möjligheter. När&lt;br&gt;det gäller yrkesutövning som kräver en exakt kunskap om landets lagstift-&lt;br&gt;ning får dock värdlandet välja mellan prövotid eller lämplighetsprov. De nu&lt;br&gt;nämnda två undantagen får inte tillämpas kumulativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5-14 ges föreskrifter om bl.a. hur den sökande skall styrka ett på-&lt;br&gt;stående om examen och om användande av yrkesbenämning. Av artikel 8 p 2&lt;br&gt;framgår bl.a. att beslut om att få utöva ett reglerat yrke skall kunna överkla-&lt;br&gt;gas inför en domstol eller nämnd i enlighet med vad landets lagar föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Fri rörlighet för tjänster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri tjänstehandel utgör i EES-avtalet en av de fyra grundläggande frihe-&lt;br&gt;terna. Rätten att fritt få tillhandahålla tjänster fastslås i artikel 36 i EES-avta-&lt;br&gt;let (artikel59 i Romfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 37 (artikel 60 i Romfördraget) definieras tjänster allmänt som pre-&lt;br&gt;stationer som vanligen utförs mot ersättning och som inte berörs av bestäm-&lt;br&gt;melserna för varor, kapital eller personer. I EES-avtalet stipuleras att tjäns-&lt;br&gt;ter särskilt avser verksamhet av industriellt eller kommersiellt slag, inom&lt;br&gt;hantverk och inom fria yrken. Vidare fastslås att den person som tillhanda-&lt;br&gt;håller en tjänst tillfälligtvis får utöva sin verksamhet i det land där tjänsten&lt;br&gt;utförs på samma villkor som landet ställer på sina egna rättssubjekt. Enligt&lt;br&gt;artikel 39 görs även i detta fall undantag för offentlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Advokatdirektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s minsterråd antog den 22 mars 1977 ett direktiv om underlättande för&lt;br&gt;advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster&lt;br&gt;(77/249/EEG). Direktivet är intaget i bilaga VII till EES-avtalet under punk-&lt;br&gt;ten B.2. Direktivet har ändrats två gånger, dels i samband med Greklands&lt;br&gt;tillträde till EG den 19 november 1979, dels i samband med Spaniens och&lt;br&gt;Portugals tillträde den 15 november 1985. Ändringarna hänför sig till vilka&lt;br&gt;advokattitlar som används i dessa länder. På samma sätt som i fråga om ut-&lt;br&gt;bildningsdirektivet (jfr. avsnitt 2.1.3) skall termerna ”medlemsstat”, ”ge-&lt;br&gt;menskapen” och ”den gemensamma marknaden” i advokatdirektivet ge-&lt;br&gt;nomgående anses inbegripa EFTA-länderna och deras territorier. Direktivet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har enligt en uttrycklig föreskrift i bilaga VII till EES-avtalet kompletterats Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;med de advokattitlar som finns i de olika EFTA-länderna (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ingressen till direktivet konstateras att enligt Romfördraget vaije restrik-&lt;br&gt;tion som grundar sig på nationalitet eller krav på bosättning är förbjudna.&lt;br&gt;Det sägs vidare att direktivet endast behandlar åtgärder som skall underlätta&lt;br&gt;för advokater att tillhandahålla tjänster. Vidare framgår att mera detalje-&lt;br&gt;rade åtgärder kommer att behövas för att underlätta att etableringsrätten&lt;br&gt;kan utövas effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att hålla denna begränsning i minnet när man läser artikel 1&lt;br&gt;punkt 1. Där sägs att direktivet skall gälla den verksamhet som advokater&lt;br&gt;utövar i form av att tillhandahålla tjänster. Direktivet tar sikte på den situa-&lt;br&gt;tionen där mottagaren av advokatens tjänster är bosatt i en annan stat än&lt;br&gt;den i vilken advokatens byrå finns, och tjänsten tillhandahålls när advokaten&lt;br&gt;uppehåller sig i den förstnämnda staten. Däremot reglerar det inte vad som&lt;br&gt;skall gälla om advokaten och hans klient bor i samma stat. Direktivet tar inte&lt;br&gt;heller sikte på tjänster som advokaten i sin hemstat till exempel per brev,&lt;br&gt;telefon eller telefax tillhandahåller en klient som befinner sig i en annan stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte alla jurister som omfattas av direktivet. Det är bara de som i&lt;br&gt;sitt hemland har rätt att utöva sin verksamhet under beteckningen advokat.&lt;br&gt;De flesta länder har bara en typ av advokat. I vissa länder förekommer det&lt;br&gt;dock flera advokattitlar. I artikel 1 punkt 2 framgår yrkesbeteckningarna i de&lt;br&gt;nio länder som vid tiden för direktivets utfärdande var medlemmar i EG.&lt;br&gt;Yrkesbeteckningarna i Grekland, Portugal och Spanien framgår av 1979 och&lt;br&gt;1985 års ändringar av direktivet medan yrkesbeteckningarna i de olika EF-&lt;br&gt;TA-länderna framgår av bilaga VII till EES-avtalet. De titlar som tillkom-&lt;br&gt;mer är därför följande:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;br&gt;Grekland&lt;br&gt;Island&lt;br&gt;Liechtenstein&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Portugal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweiz&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;”Asianaj aj a/Advokat”&lt;br&gt;”öixrpQog” (DIKIGOROS)&lt;br&gt;”Lögmaöur”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Rechtsanwalt”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Advokat”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Advogado”&lt;br&gt;”Avocat/Awocato/Advokat&lt;br&gt;Rechtsanwalt/ Anwalt/&lt;br&gt;Fiirsprecher/Fursprech”&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Spanien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Österrike&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;”Abogado”&lt;br&gt;”Advokat”&lt;br&gt;”Rechtsanwalt”&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2 skall vaije medlemsstat som advokater erkänna dem som räk-&lt;br&gt;nas upp i artikel 1 punkt 2 när dessa utövar den verksamhet som beskrivs i&lt;br&gt;artikel 1 punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som motvikt till friheten att tillhandahålla tjänster ålägger direktivet en&lt;br&gt;advokat vissa förpliktelser när han är verksam i en annan medlemsstat (värd-&lt;br&gt;land). Han skall till en början använda sig av den yrkesbeteckning som an-&lt;br&gt;vänds i den stat där han är etablerad - direktivet talar genomgående om den&lt;br&gt;stat ”han kommer från” - och på denna stats språk (artikel3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet i samband med att en klient företräds vid domstol eller hos&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan myndighet skall i varje stat utövas i enlighet med de villkor (med un-&lt;br&gt;dantag av eventuella nationalitets- och bosättningskrav) som fastställs för&lt;br&gt;advokater som etablerat sig i värdlandet. En advokat som utövar en sådan&lt;br&gt;verksamhet skall iaktta de regler för yrkesmässigt uppförande som gäller i&lt;br&gt;värdlandet och dessutom de förpliktelser som han har i den stat han kommer&lt;br&gt;från (artikel 4). Också i fråga om annan verksamhet än som gäller att före-&lt;br&gt;träda en klient vid domstol eller hos andra myndigheter skall advokater&lt;br&gt;iaktta reglerna för yrkesmässigt uppförande i hemlandet medan det i&lt;br&gt;artikel 4 punkt 4 finns vissa undantag för reglerna i värdlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5 ges bl.a. en möjlighet att föreskriva att en EES-advokat när han&lt;br&gt;uppträder i domstol skall arbeta tillsammans med en advokat som praktise-&lt;br&gt;rar vid den aktuella domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 kan en stat förbjuda advokater som har avlönad anställning&lt;br&gt;i offentlig eller privat verksamhet att företräda denna verksamhet vid rätte-&lt;br&gt;gång, i den mån advokater som är etablerade i den staten inte har tillstånd&lt;br&gt;att utöva sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdlandet får enligt artikel 7punkt 1 kräva att advokaten genom legiti-&lt;br&gt;mation eller på annat sätt kan styrka att han är advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en advokat som är tillfälligt verksam i ett värdland är bunden&lt;br&gt;både av de regler för advokatsed som gäller i den stat han kommer från och&lt;br&gt;av de regler som gäller i värdlandet står hans yrkesverksamhet under över-&lt;br&gt;vakning av bägge staterna (artikel 7punkt 2). De disciplinära organen i värd-&lt;br&gt;landet har likväl endast rätt att bestämma påföljd för överträdelser av reg-&lt;br&gt;lerna i denna stat, medan motsvarande organ i den stat som advokaten kom-&lt;br&gt;mer från bestämmer påföljderna för ett förfarande som strider mot de regler&lt;br&gt;som gäller i den staten. Den behöriga myndigheten i värdlandet skall under-&lt;br&gt;rätta motsvarande myndighet i den stat advokaten kommer från om de disci-&lt;br&gt;plinära beslut som fattas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Gällande svensk rätt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 Behörighetskrav för vissa tjänster inom rättsväsendet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En kort genomgång kommer här att göras vad avser behörighetskrav för&lt;br&gt;vissa tjänster inom rättsväsendet. I första hand tar framställningen sikte på&lt;br&gt;tjänster som domare och åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen rörande krav på svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap för innehav av statstjänst finns i 11 kap. 9 § regeringsformen. Huvud-&lt;br&gt;principen är att även utländska medborgare har rätt att inneha statstjänst.&lt;br&gt;Med hänsyn bl.a. till rikets säkerhet och önskemålet att beslut om enskildas&lt;br&gt;rättsliga ställning skall fattas av svenska medborgare har vissa undantag&lt;br&gt;gjorts från denna princip. De viktigaste undantagen anges i regeringsformen&lt;br&gt;medan andra fall skall uppställas i lag eller enligt förutsättningar som anges&lt;br&gt;i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 11 kap. 9 § tredje stycket regeringsformen framgår att det är endast&lt;br&gt;den som är svensk medborgare som får inneha eller utöva domartjänst.&lt;br&gt;Detta krav upprepas sedan i olika lagar, bl.a i 4 kap. 1 § RB. Kravet på med-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borgarskap torde omfatta även teknisk ledamot. I 4 kap. 10 a § RB anges Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;detta uttryckligen beträffande ekonomiska experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 4 kap. 2§ lagen (1976:600) om offentlig anställning följer att endast&lt;br&gt;den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst som åklagare.&lt;br&gt;Av paragrafen följer vidare att regeringen får föreskriva att endast svensk&lt;br&gt;medborgare får inneha bl.a. tjänst som kan vara förenad med myndighetsut-&lt;br&gt;övning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 4 kap. 1 § första stycket RB framgår att lagfaren domare skall ha avlagt&lt;br&gt;för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Av paragrafens&lt;br&gt;tredje stycke följer att det är regeringen som förordnar om sådana kunskaps-&lt;br&gt;prov. Rörande detta krav på utbildning har förordnats i kungörelsen&lt;br&gt;(1964:29) angående kunskapsprov för behörighet som domare m.m. Av kun-&lt;br&gt;görelsen framgår att som kunskapsprov för behörighet att utöva domartjänst&lt;br&gt;gäller juris kandidatexamen eller juristexamen. Även om det inte sägs ut-&lt;br&gt;tryckligen i kungörelsen avses examen som avlagts vid svenskt universitet.&lt;br&gt;Med anledning av den nordiska överenskommelsen om erkännande av högre&lt;br&gt;utbildningar har vissa tillägg gjorts till kungörelsen. Med de nämnda svenska&lt;br&gt;examina jämställs numera fullbordad juridisk utbildning som till övervä-&lt;br&gt;gande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island eller Norge. Om denna&lt;br&gt;utbildning skulle vara mer än ett år kortare än den svenska utbildningen skall&lt;br&gt;sökanden genomgå en kompletteringsutbildning som avslutas med ett kun-&lt;br&gt;skapsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande åklagare regleras kravet på utbildning i 29 § åklagarförord-&lt;br&gt;ningen (1989:848). Paragrafen har i nu aktuella hänseenden samma innehåll&lt;br&gt;som den nämnda kungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemvist i Sverige är inte någon förutsättning för innehav av tjänster som&lt;br&gt;domare eller åklagare. Däremot År kunskaper i svenska språket ett underför-&lt;br&gt;stått krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för andra tjänster inom rättsväsendet uppställs krav på svenskt med-&lt;br&gt;borgarskap och viss utbildning. När det gäller medborgarskapskravet kan&lt;br&gt;hänvisas till Diskrimineringsutredningens betänkande (Ds A 1984:6), Om&lt;br&gt;utlänningars rättsliga ställning, s. 77-92. Framställningen där är alltjämt i vä-&lt;br&gt;sentliga delar aktuell. Beträffande krav på utbildning kan nämnas att förord-&lt;br&gt;ningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet innehåller krav&lt;br&gt;på nordisk juridisk examen för kronofogdar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 Behörighetskrav för ombud vid rättegång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;112 kap. 1 § RB stadgas att part får föra sin talan genom ombud. Någon skyl-&lt;br&gt;dighet att låta sig företrädas av ombud föreligger däremot inte. Till skillnad&lt;br&gt;från många andra länder i Europa har Sverige således inte något ombuds-&lt;br&gt;tvång. Inte heller föreligger något advokatmonopol, dvs. ett krav på att den&lt;br&gt;som uppträder som ombud är advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon uttrycklig bestämmelse om att rättegångsspråket är svenska finns&lt;br&gt;inte i RB. I förarbetena till 5 kap. 6 § RB (SOU 1938:43 s. 112) uttalades att&lt;br&gt;det utan uttryckligt stadgande gällde att förhandlingen skulle föras på&lt;br&gt;svenska. Det anfördes vidare att den som skulle höras inför rätten borde ha&lt;br&gt;rätt att använda sitt eget språk. I 5 kap. 6 § RB föreskrivs också att tolk får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användas om exempelvis vittne inte behärskar svenska språket. Däremot Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;finns inte en motsvarande möjlighet för ombud. Av det anförda torde den&lt;br&gt;slutsatsen kunna dras att ett ombud måste kunna svenska och att tolk såldes&lt;br&gt;inte får användas. Det är även den uppfattning som kommit till uttryck i se-&lt;br&gt;nare lagstiftningsärenden som berört frågan. Ett sådant krav ansågs således&lt;br&gt;självklart när det infördes en möjlighet att medge undantag från kraven på&lt;br&gt;svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige (NJA II 1956 s. 379). Frågan&lt;br&gt;om språkkravet för ombud behandlades senast i propositionen om en gemen-&lt;br&gt;sam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning (prop.&lt;br&gt;1990/91:116 s.l5f.) Departementschefen uttalade där att det beträffande&lt;br&gt;rättegångsombud från ett nordiskt land även i fortsättningen skulle gälla att&lt;br&gt;han kan göra sig förstådd utan att tolk behöver anlitas och att domstolarna&lt;br&gt;därför även fortsättningsvis var oförhindrade att med stöd av 12 kap. 2 § RB&lt;br&gt;avvisa ett ombud om förhandlingen inte kunde genomföras utan tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör nämnas att rätten enligt 33 kap. 9 § RB vid behov får&lt;br&gt;låta översätta handlingar som kommer in till eller skickas ut från rätten. I&lt;br&gt;domstolens prövning om det finns behov att genom domstolens försorg&lt;br&gt;ordna med en översättning får enligt departementschefen vägas in vilka möj-&lt;br&gt;ligheter parten har att själv få fram en översättning (prop. 1986/87:89 s. 170).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 12 kap. 2§ första stycket RB följer att såsom ombud inte får brukas&lt;br&gt;annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verk-&lt;br&gt;samhet finner lämplig att vara ombud i målet. Kravet på redbarhet tar främst&lt;br&gt;sikte på om ombudet gjort sig skyldig till brott. Kravet på insikter tar inte&lt;br&gt;bara sikte på juridiska insikter utan också insikter i de särskilda förhållanden&lt;br&gt;som är aktuella i målet. Med tidigare erfarenheter åsyftas förutom erfaren-&lt;br&gt;het av rättegångar även annan praktisk erfarenhet som kan vara av betydelse&lt;br&gt;för talans utförande. Det bör särskilt påpekas att ombudet varken behöver&lt;br&gt;ha juridisk utbildning eller i sitt arbete syssla med rättsliga frågor. De krav i&lt;br&gt;de nämnda hänseendena som kan ställas på ett ombud varierar med målets&lt;br&gt;beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom dessa allmänna behörighetskrav föreskrivs i 12 kap. 2§ andra&lt;br&gt;stycket RB som huvudregel att ombudet skall vara svensk medborgare och&lt;br&gt;ha hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt styckets ursprungliga lydelse var dessa krav absoluta. Processlagbe-&lt;br&gt;redningen anförde beträffande kravet på svenskt medborgarskap att en ut-&lt;br&gt;länning inte kunde förutsättas äga sådan kännedom om svenska förhållan-&lt;br&gt;den och svensk rätt som bör krävas av ett ombud och beträffande kravet på&lt;br&gt;hemvist i Sverige att det var av vikt att ombudet kunde sökas här och att&lt;br&gt;kravet var betydelsefullt även med hänsyn till att delgivningar i stor utsträck-&lt;br&gt;ning sker med ombudet (SOU 1938:43 s. 163).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1956 infördes dock en möjlighet att göra undantag från de båda kraven.&lt;br&gt;Förutsättningarna härför är att rätten med hänsyn till målets beskaffenhet&lt;br&gt;och övriga omständigheter finner att ett undantag lämpligen kan medges.&lt;br&gt;Departementschefen uttalade i det aktuella lagstiftningsärendet att om en&lt;br&gt;utländsk medborgare uppträdde som ombud var det nödvändigt att ställa sär-&lt;br&gt;skilt stora krav på hans insikter (NJA II 1956 s. 379 f). I regel bör det inte&lt;br&gt;komma ifråga att såsom ombud godta annan utlänning än den som avlagt&lt;br&gt;juridisk examen, har erforderlig kännedom om svensk rätt och härutöver be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sitter vana vid att utföra annans talan inför domstol. När det gällde rekvisitet&lt;br&gt;rörande målets beskaffenhet uttalade departementschefen att annan än i ri-&lt;br&gt;ket bosatt svensk medborgare inte borde tillåtas vara ombud eller försvarare&lt;br&gt;i mål om spioneri eller andra liknande brott. Vidare borde det enligt departe-&lt;br&gt;mentschefen särskilt beaktas var ombudet hade sitt hemvist. Det var av bety-&lt;br&gt;delse bl.a. med hänsyn till utsikterna att nå ett ombud med stämning och&lt;br&gt;även möjligheterna att få verkställighet på en eventuell mot ombudet riktad&lt;br&gt;dom beträffande ansvar eller enskilt anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1991 års lagändringar jämställdes medborgare i något av de andra&lt;br&gt;nordiska länderna med svensk medborgare i dessa hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivningsbestämmelsen i 33 kap. 8 § RB bör också nämnas i detta sam-&lt;br&gt;manhang. Enligt denna bestämmelse gäller att om en part som saknar hem-&lt;br&gt;vist inom riket inte har uppgivit ombud, som äger att för parten ta emot del-&lt;br&gt;givning i målet, får rätten förelägga honom, då han första gången för talan,&lt;br&gt;att ställa ombud för sig och göra anmälan om detta hos rätten. Underlåter&lt;br&gt;han det, får delgivning med honom ske genom att handlingen sänds med pos-&lt;br&gt;ten till honom under hans senast kända adress. Regeln, som i sak är oföränd-&lt;br&gt;rad sedan 1948, utgår uppenbarligen från att ombudet har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelserna i 33 kap. 7 § RB bör beröras. De ger möjlighet att&lt;br&gt;till Högsta domstolen anmäla ett ombud. I andra stycket föreskrivs att hu-&lt;br&gt;vudmannen vid tiden för anmälan skall ha hemvist i Sverige och att anmälan&lt;br&gt;får avse endast ett ombud som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om bl.a. begränsningar för domare och andra tjänstemän inom&lt;br&gt;rättsväsendet att vara ombud finns i 12 kap. 3-4 §§ RB. Det bör särskilt näm-&lt;br&gt;nas att reglerna endast tar sikte på domare vid allmän domstol. Om ett om-&lt;br&gt;bud inte uppfyller kraven i 12 kap. 2-4 §§ skall han omedelbart avvisas. Detta&lt;br&gt;är inte uttryckligen angivet utan följer av allmänna rättsgrundsatser. I 12&lt;br&gt;kap. 5 § finns däremot en bestämmelse som uttryckligen ger rätten möjlighet&lt;br&gt;att avvisa ombud som under målet visar oredlighet, oskicklighet eller oför-&lt;br&gt;stånd eller eljest finnes olämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts gäller endast ombud i tvistemål. Genom olika hänvis-&lt;br&gt;ningar kommer dessa regler dock att bli tillämpliga i många andra fall. Så-&lt;br&gt;dana hänvisningar finns bl.a. i 12 kap. 22 § RB beträffande rättegångsbiträde&lt;br&gt;i tvistemål och i 21 kap. 3 § tredje stycket beträffande försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns inte någon bestämmelse om&lt;br&gt;krav på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för ombud. Domstols-&lt;br&gt;utredningen har dock nyligen föreslagit att ett sådant krav införs genom en&lt;br&gt;hänvisning i förvaltningsprocesslagen till 12 kap. 2-6 §§ RB (SOU 1991:106&lt;br&gt;s. 660 ff). Vid specialdomstol torde dessa bestämmelser i de flesta fall vara&lt;br&gt;antingen direkt eller analogt tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3 Regler om advokater&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 Behörighetsvillkor för advokater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om inträde i Sveriges advokatsamfund prövas av dess styrelse&lt;br&gt;(8kap. 3§ RB). Har inträde i samfundet vägrats någon får han föra talan&lt;br&gt;mot beslutet i Högsta domstolen (8 kap. 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna bli ledamot av advokatsamfundet krävs det idag bl.a. att&lt;br&gt;man är svensk medborgare eller medborgare i ett annat nordiskt land (8 kap.&lt;br&gt;2 § första stycket 1 RB). Samfundets styrelse får i enskilda fall medge undan-&lt;br&gt;tag från detta krav (2§ andra stycket). Upphör en advokat att vara nordisk&lt;br&gt;medborgare är han skyldig att genast träda ur samfundet, såvida inte styrel-&lt;br&gt;sen medger att han får stå kvar som ledamot. För det fall ett sådant medgi-&lt;br&gt;vande inte lämnas och advokaten inte självmant träder ur samfundet, skall&lt;br&gt;han uteslutas (8 kap. 7 § femte stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den ursprungliga lydelsen av 8 kap. 2 § RB fanns det ett absolut krav&lt;br&gt;på svenskt medborgarskap för att bli advokat. Diskrimineringsutredningen,&lt;br&gt;som enligt sina direktiv hade att beakta invandrares ställning i Sverige, före-&lt;br&gt;slog i sitt nyss nämnda betänkande (avsnitt 3.1) att kravet på svenskt med-&lt;br&gt;borgarskap för advokater skulle avskaffas för den som vid tiden för ansök-&lt;br&gt;ningen haft hemvist i Sverige sedan minst tre år (s. 134 f.). Förslaget avstyrk-&lt;br&gt;tes av flera remissinstanser, bl.a. advokatsamfundet. I prop. 1985/86:7 om&lt;br&gt;utlänningars rättsliga ställning anförde departementschefen (s. 25) att beho-&lt;br&gt;vet att låta utländska medborgare bli advokater i Sverige inte var så starkt&lt;br&gt;att det borde medföra att kravet på svenskt medborgarskap helt avskaffades&lt;br&gt;och att behovet istället kunde tillgodoses genom att en möjlighet till dispens&lt;br&gt;infördes. Departementschefen påpekade att för att bibehålla medborgar-&lt;br&gt;skapskravet som huvudregel talade bl.a. den centrala roll som advokaterna&lt;br&gt;spelar inom det svenska rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensfrågan löstes 1988 då advokatsamfundets styrelse fick rätt att&lt;br&gt;medge undantag från kravet på svenskt medborgarskap. Departementsche-&lt;br&gt;fen anförde bl.a. (prop. 1987/88:26 s. 7) att det blir allt vanligare att svenska&lt;br&gt;advokater som sysslar med internationell affärsjuridik söker sig utanför lan-&lt;br&gt;dets gränser och att det då ibland är ett önskemål för de svenska advokaterna&lt;br&gt;att bli antagna som ledamöter av ett utländskt advokatsamfund, något som&lt;br&gt;i sin tur kan aktualisera frågan om ömsesidighet i regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer&lt;br&gt;med högre utbildning konstaterade departementschefen (prop. 1990/91:16&lt;br&gt;s. 12) att den nordiska överenskommelsen medförde att kravet på svenskt&lt;br&gt;medborgarskap för att bli ledamot av Sveriges advokatsamfund måste änd-&lt;br&gt;ras. Hon anförde därvid att med hänsyn till överenskommelsens utformning&lt;br&gt;medborgare i de övriga nordiska länderna inte borde vara hänvisade till dis-&lt;br&gt;pensmöjligheten utan borde jämställas med svenska medborgare. Hon an-&lt;br&gt;märkte att en sådan förändring, mot bakgrund av reglerna om dispens, inte&lt;br&gt;kunde sägas utgöra någon mera genomgripande principiell förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bli ledamot av advokatsamfundet krävs det vidare att man har hem-&lt;br&gt;vist i Sverige (8 kap. 2 § första stycket 2 RB). Detta krav är enligt processlag-&lt;br&gt;beredningen (NJA II 1943 s. 82) av betydelse särskilt med hänsyn till att en&lt;br&gt;advokat bör ha personligt forum inom riket. I likhet med vad som gäller för&lt;br&gt;medborgarskap kan advokatsamfundet i enskilda fall medge undantag (2§&lt;br&gt;andra stycket). Även denna dispensmöjlighet infördes 1988. Däremot med-&lt;br&gt;förde inte den nordiska överenskommelsen någon ändring i detta avseende.&lt;br&gt;Flyttar advokaten ur riket gäller 8 kap. 7 § femte stycket, dvs att advokaten&lt;br&gt;är skyldig att utträda ur samfundet om han inte får dispens från hemvistkra-&lt;br&gt;vet av samfundets styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare krav för att bli ledamot i advokatsamfundet är att man har&lt;br&gt;avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete&lt;br&gt;(8 kap. 2§ första stycket 3 RB). Jag har redan redogjort för dessa krav (av-&lt;br&gt;snitt 3.1). De innebär bl.a. att juridisk examen från något av de övriga nor-&lt;br&gt;diska länderna i princip jämställs med en svensk examen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medlemskap i advokatsamfundet krävs det också att man har genom-&lt;br&gt;gått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning&lt;br&gt;(8 kap. 2§ första stycket 4 RB). Närmare regler härom finns i samfundets&lt;br&gt;stadgar. Med teoretisk utbildning avses enligt stadgarna av samfundet anord-&lt;br&gt;nade preparandkurser i advokatyrkets etik och teknik. I fråga om praktisk&lt;br&gt;utbildning krävs att sökanden under minst fem år på ett tillfredsställande sätt&lt;br&gt;har utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid han eller hon under minst&lt;br&gt;tre år skall ha ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i rättsliga&lt;br&gt;angelägenheter antingen såsom biträde hos advokat eller på allmän advokat-&lt;br&gt;byrå eller för egen räkning och som vid tiden för ansökningens prövning till-&lt;br&gt;handagår allmänheten på sådant sätt. Från dessa krav får advokatsamfun-&lt;br&gt;dets styrelse medge undantag om det föreligger särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den ursprungliga lydelsen av bestämmelsen krävdes det för att bli&lt;br&gt;antagen till samfundet att man förvärvat sådan praktisk utbildning som före-&lt;br&gt;skrivs i samfundets stadgar. Den nuvarande lydelsen infördes år 1988. De-&lt;br&gt;partementschefen anförde då bl.a följande (prop. 1987/88:26 s.12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av regeringsformen följer att normgivande verksamhet inte kan delegeras&lt;br&gt;till andra än regeringen och myndigheter. Advokatsamfundet är inte att jäm-&lt;br&gt;ställa med en myndighet, och det är numera inte möjligt att i lag uppdra åt&lt;br&gt;samfundet att i sina stadgar föreskriva viss utbildning som villkor för leda-&lt;br&gt;motskap. Villkoren bör således framgå av lagen. Jag föreslår därför att det i&lt;br&gt;fortsättningen i RB anges att den som vill bli ledamot av samfundet skall ha&lt;br&gt;genomgått erforderlig praktisk och teoretisk utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger samfundets styrelse att vid prövning om en sökande skall få bli&lt;br&gt;advokat ta ställning till om han uppfyller lagens krav på utbildning. För att&lt;br&gt;uppnå en enhetlig och förutsebar tillämpning av lagens krav i detta hän-&lt;br&gt;seende bör samfundet, liksom hittills, i sina stadgar kunna precisera vilken&lt;br&gt;utbildning man anser en sökande bör ha för att uppfylla kravet på erforderlig&lt;br&gt;praktisk och teoretisk utbildning. Den av mig föreslagna regleringen innebär&lt;br&gt;den praktiska skillnaden gentemot dagens konstruktion att den som blir väg-&lt;br&gt;rad inträde i samfundet på den grunden att han enligt samfundets mening&lt;br&gt;inte uppfyller kraven på utbildning kan överklaga samfundets beslut till&lt;br&gt;högsta domstolen. Högsta domstolen får då ta ställning till om de av samfun-&lt;br&gt;det uppställda kraven kan anses stämma överens med lagens krav på utbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen krävs för att bli antagen som ledamot av advokatsamfundet att den&lt;br&gt;sökande gjort sig känd för redbarhet och även z övrigt bedöms lämplig att&lt;br&gt;utöva advokatyrket (8 kap. 2 § första stycket 5-6 RB). Som exempel på andra&lt;br&gt;krav än redbarhet nämndes i förarbetena till RB ordentlighet och gott om-&lt;br&gt;döme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den nordiska överenskommelsen infördes en regel om att den&lt;br&gt;som blivit auktoriserad som advokat i ett annat nordiskt land enligt där gäl-&lt;br&gt;lande bestämmelser skall anses uppfylla kraven enligt 3-6 (8 kap. 2§ tredje&lt;br&gt;stycket RB). Förutsättningen härför är att advokaten efter att ha blivit auk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;toriserad som advokat i ett annat nordiskt land under minst tre år på ett till- Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;fredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande jurist på advokatbyrå i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa krav gäller att den som vill bli antagen till ledamot av sam-&lt;br&gt;fundet inte får vara i konkurs, inte får vara ställd under förvaltare enligt 11&lt;br&gt;kap. 7§ föräldrabalken, inte får vara förbjuden att utöva rådgivningsverk-&lt;br&gt;samhet enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i&lt;br&gt;vissa fall m.m. och inte får inneha vissa befattningar inom rättsväsendet.&lt;br&gt;Han får inte heller annars vara anställd i statens - undantag görs dock för&lt;br&gt;allmänna advokatbyråer - eller kommuns tjänst eller anställd hos annan en-&lt;br&gt;skild än advokat om inte advokatsamfundet medger undantag (8 kap. 2§&lt;br&gt;fjärde och femte styckena RB). Inträder beträffande advokat sådan omstän-&lt;br&gt;dighet som nämns i dessa stycken är han skyldig att träda ur samfundet. Gör&lt;br&gt;han inte det kan han uteslutas (8kap. 7 § femte stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen för domstolspersonal förtjänar att behandlas särskilt. Det&lt;br&gt;sägs här att lagfaren domare i eller befattninghavare vid allmän domstol inte&lt;br&gt;får antas som advokat. I RB görs skillnad mellan allmän domstol och särskild&lt;br&gt;domstol, så exempelvis i 5 § i RP och 10 kap. 17 § p. 1 RB. Med särskild dom-&lt;br&gt;stol torde avses inte bara specialdomstolar i egentlig mening utan även all-&lt;br&gt;männa förvaltningsdomstolar. Bakgrunden till begränsningen är den mot-&lt;br&gt;svarande regeln i 12 kap. 3 § RB om att befattningshavare vid domstol som&lt;br&gt;huvudregel inte får uppträda som ombud. Att särskild domstol här undan-&lt;br&gt;togs motiverades av att advokater vid tiden för RB:s tillkomst ofta innehade&lt;br&gt;anställning som domare i krigsrätt. Regeln i 8 kap. ansågs böra ha en motsva-&lt;br&gt;rande utformning (SOU 1938:43 s. 130f och s. 163f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har inträde i advokatsamfundet vägrats någon får han, som jag nämnde,&lt;br&gt;föra talan mot beslut i Högsta domstolen. Besvär anses dock inte kunna föras&lt;br&gt;över att advokatsamfundets styrelse vägrar dispens från antagningskrav en-&lt;br&gt;ligt t.ex. 8 kap. 2§ RB. Det gäller således exempelvis det fallet att advokat-&lt;br&gt;samfundet vägrar medge dispens från medborgarskapskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 Advokaters skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om advokats skyldigheter finns i 8 kap. 4 § RB. Av bestämmelsen föl-&lt;br&gt;jer att en advokat i sin verksamhet är skyldig att iaktta god advokatsed. I&lt;br&gt;bestämmelsen anges detta i tre hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första är advokat skyldig att iaktta tystnadsplikt rörande en klients&lt;br&gt;förhållanden. När det gäller advokat vid allmän advokatbyrå följer detta av&lt;br&gt;9kap. 9§ sekretesslagen (1980:100). Annan advokat är i detta hänseende&lt;br&gt;skyldig att rätta sig efter vad som följer av god advokatsed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra får en advokat inte driva bolag med annan än advokat. Han&lt;br&gt;får inte heller driva verksamheten i aktiebolagsform. I båda fallen kan dock&lt;br&gt;samfundets styrelse medge undantag. Beträffande drivande av rörelse i ak-&lt;br&gt;tiebolagsform är det förutsatt att dispens skall ges om sökanden uppfyller&lt;br&gt;vissa uppställda krav. I praktiken ges sådan dispens i mycket stor utsträck-&lt;br&gt;ning. Möjligheten att driva verksamheten i aktiebolagsform skall ses i belys-&lt;br&gt;ning av en regel om personligt betalningsansvar i lkap. 1§ tredje stycket&lt;br&gt;aktiebolagslagen (1975:1385). Ett förslag från advokatsamfundet om att dis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;penskravet för drivande av advokatverksamhet i aktiebolagsform skall tas Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;bort har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje är advokat skyldig att hålla penningmedel och andra till-&lt;br&gt;gångar som tillhör hans huvudmän skilda från vad som tillhör advokaten.&lt;br&gt;Härigenom erhåller klienten separationsrätt för det fall advokaten går i kon-&lt;br&gt;kurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom i dessa tre avseenden innehåller RB inte några regler om vad som&lt;br&gt;avses med god advokatsed. En närmare reglering härav finns i de av advo-&lt;br&gt;katsamfundet utgivna vägledande reglerna för god advokatsed. Det finns&lt;br&gt;också ett stort antal avgöranden i disciplinnämnden - jag återkommer strax&lt;br&gt;till detta - som belyser begreppets innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 Tillsyn och sanktioner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn över advokatväsendet utövas i första hand av advokatsamfundets sty-&lt;br&gt;relse (8kap. 6 § RB). Viss tillsyn utövas också av Justitiekanslern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. 7 § RB anges de sanktioner som kan vidtas mot en felande advo-&lt;br&gt;kat. Det finns fyra former av sanktioner, nämligen erinran, varning, straffav-&lt;br&gt;gift och uteslutning ur samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För disciplinärenden finns en särskild disciplinnämnd. En anmälan mot en&lt;br&gt;advokat tas upp av samfundets styrelse som hänskjuter ärendet till disciplin-&lt;br&gt;nämnden om en disciplinär åtgärd kan bli aktuell. Skulle hänskjutning inte&lt;br&gt;ske kan Justitiekanslern påfordra att nämnden ändock upptar frågan om di-&lt;br&gt;sciplinär åtgärd till prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en advokat utesluts ur samfundet kan han överklaga beslutet till&lt;br&gt;Högsta domstolen. Justitiekanslern har också möjlighet att överklaga disci-&lt;br&gt;plinnämndens beslut dit (8 kap. 8 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.4 Advokaters särställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid RB:s införande fick Sveriges advokatsamfund en offentligrättslig ställ-&lt;br&gt;ning. Medlemmarna i samfundet blev i samband därmed i vissa hänseenden&lt;br&gt;priviligierade. Ett sådant privilegium är att svensk advokat är endast den&lt;br&gt;som är ledamot av Sveriges advokatsamfund (8 kap. 1 § andra stycket RB).&lt;br&gt;Detta privilegium är straffrättsligt sanktionerat. Av 17 kap. 15 § tredje&lt;br&gt;stycket brottsbalken följer att den som obehörigen ger sig ut för att vara ad-&lt;br&gt;vokat kan dömas för föregivande av ställning som advokat till böter. Regeln&lt;br&gt;tar sikte på den som ger sig ut för att vara ledamot av Sveriges advokatsam-&lt;br&gt;fund. Regeln torde såldes inte hindra en norsk advokat från att använda sin&lt;br&gt;norska advokattitel här i landet. Han bör dock göra klart att han är auktori-&lt;br&gt;serad som advokat i Norge. När det idag i olika lagar ges föreskrifter om&lt;br&gt;advokater avses dock endast svensk advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 21 kap. 5 § RB första stycket skall till offentlig försvarare förordnas&lt;br&gt;advokat som är lämplig därtill. Enligt bestämmelsen kan, om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger, till offentlig försvarare förordnas även annan lämplig person, som&lt;br&gt;avlagt för domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Företrädesvis bör anlitas&lt;br&gt;någon som brukas som rättegångsombud vid rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts infördes 1988 en möjlighet för advokatsamfundets&lt;br&gt;styrelse att medge dispens från kravet att ledamot av samfundet skall vara&lt;br&gt;svensk medborgare. I samband därmed gjorde departementschefen följande&lt;br&gt;uttalande (prop. 1987/88:26 s. 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom diskrimineringsutredningen anser jag att det i sådana mål som är&lt;br&gt;känsliga med hänsyn till rikets säkerhet i allmänhet är olämpligt att en ut-&lt;br&gt;ländsk medborgare är offentlig försvarare med den möjlighet att ta del av&lt;br&gt;hemlig information som ett sådant förordnande medför. Enligt min mening&lt;br&gt;är det emellertid inte nödvändigt med en uttrycklig reglering i detta hän-&lt;br&gt;seende. Redan den nuvarande lydelsen av 21 kap. 5 § första stycket RB ger&lt;br&gt;tillräckliga möjligheter för domstolen att låta bli att förordna en utlänning&lt;br&gt;som offentlig försvarare i sådana mål där det skulle vara olämpligt med hän-&lt;br&gt;syn till rikets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till biträde enligt rättshjälpslagen förordnas advokat, biträdande jurist på ad-&lt;br&gt;vokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv fö-&lt;br&gt;reslagit någon som är lämplig skall han förordnas om inte hans anlitande&lt;br&gt;skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranle-&lt;br&gt;der annat (21 § första stycket rättshjälpslagen). I vissa familjerättsliga mål&lt;br&gt;kan advokat och biträdande jurist vid advokatbyrå själv besluta om rätts-&lt;br&gt;hjälp (16 § RHL). I andra fall fattas beslutet av domstol eller rättshjälpsmyn-&lt;br&gt;dighet. Ett biträde får sätta advokat eller biträdande jurist i sitt ställe om det&lt;br&gt;inte medför beaktansvärd ökning av kostnaderna (21 § tredje stycket RHL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett lagstiftningsärende angående ändringar av rättshjälpslagen uttalade&lt;br&gt;departementschefen att 21 § första stycket RHL inte formellt torde medge&lt;br&gt;en lämplighetsbedömning beträffande advokater och biträdande jurister på&lt;br&gt;advokatbyrå. Departementschefen ansåg inte heller att det fanns tillräckliga&lt;br&gt;skäl att föreslå en ändring i det hänseendet. Departementschefen pekade&lt;br&gt;bl.a. på att en lämplighetsprövning skulle kräva en omprövning av advoka-&lt;br&gt;ters och biträdande juristers rätt att själva bevilja rättshjälp och av reglerna&lt;br&gt;om rätt för biträde att sätta annan i sitt ställe (prop. 1987/88:73 s. 57).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagstiftningsärendet med förslag till en dispensmöjlighet från kravet på&lt;br&gt;svenskt medborgarskap för advokater (prop.1987/88:26) kom departements-&lt;br&gt;chefen även in på frågan om rätten för advokater och biträdande jurister vid&lt;br&gt;advokatbyråer att bevilja rättshjälp (prop. s. 10):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokater, liksom biträdande jurister på advokatbyråer, får bevilja allmän&lt;br&gt;rättshjälp i vissa angelägenheter. Att bevilja allmän rättshjälp är en sådan&lt;br&gt;förvaltningsuppgift som enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan&lt;br&gt;överlämnas till enskild individ. Eftersom det är en uppgift som omfattar&lt;br&gt;myndighetsutövning skall detta ske med stöd av lag. Lagstödet finns i rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening utesluter inte den nämnda bestämmelsen i regerings-&lt;br&gt;formen att en förvaltningsuppgift överlämnas till en enskild individ som inte&lt;br&gt;är svensk medborgare. Så har redan skett exempelvis i fråga om biträdande&lt;br&gt;jurister på advokatbyråer, som inte behöver vara svenska medborgare för att&lt;br&gt;bevilja rättshjälp, och i fråga om notarius publicus, som får ta upp växel- och&lt;br&gt;checkprotester.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av anförda skäl anser jag inte att möjligheten att dispensera från svenskt&lt;br&gt;medborgarskap kräver någon ändring såvitt avser rätten för advokat att be-&lt;br&gt;vilja rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill slutligen framhålla att tillämpningen av de nya reglerna bör följas Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;med uppmärksamhet. Det får ankomma på JK att inom ramen för sin till-&lt;br&gt;synsverksamhet hålla sig underrättad om utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill jag nämna några andra former av rättshjälp. Förordnande&lt;br&gt;av offentligt biträde torde i likhet med vad som gäller för rättshjälpsbiträde&lt;br&gt;inte förutsätta en lämplighetsbedömning när en advokat eller biträdande ju-&lt;br&gt;rist skall förordnas (44 § RHL). Vid rådgivning gäller detsamma som vid&lt;br&gt;rättshjälp i vissa familjemål, dvs. att rättshjälpen kan meddelas direkt av ad-&lt;br&gt;vokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå (48 § RHL). Vid förordnande&lt;br&gt;av målsägandebiträde enligt 4 § andra stycket lagen (1988:609) om målsägan-&lt;br&gt;debiträde gäller reglerna i 21 § första stycket RHL och någon lämplighetsbe-&lt;br&gt;dömning av en advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå blir därför&lt;br&gt;inte aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokater intar vidare en privilegierad ställning vid inkassoverksamhet.&lt;br&gt;Enligt 2 § andra stycket inkassolagen (1974:182) behöver advokater inte till-&lt;br&gt;stånd för inkassoverksamhet. Enligt 13 § samma lag står advokater inte un-&lt;br&gt;der datainspektionens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall intar advokater en särställning genom den roll advokatsamfun-&lt;br&gt;det spelar. Enligt lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i&lt;br&gt;vissa fall m.m. får talan mot advokat väckas endast efter hörande av advo-&lt;br&gt;katsamfundet. Vidare finns det bestämmelser om att advokatsamfundet&lt;br&gt;skall underrättas när en advokat avvisas som ombud. Ett exempel härpå är&lt;br&gt;12kap. 6§ andra stycket RB.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Allmän motivering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.1 Allmänt om direktivens införlivande i svensk rätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: EES-reglerna skall införlivas i rättegångsbalken genom&lt;br&gt;transformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Advokatsamfundet föreslår att reglerna införlivas i&lt;br&gt;svensk rätt genom inkorporering eller genom en generell hänvisning till av&lt;br&gt;Sverige ingångna internationella överenskommelser. Övriga remissinstanser&lt;br&gt;tillstyrker promemorians förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I Sverige gäller att regler i internationella avtal&lt;br&gt;och konventioner i princip måste införlivas med den svenska rättsordningen&lt;br&gt;innan de blir tillämpliga. Detta behöver dock endast ske till den del dessa&lt;br&gt;regler saknar motsvarighet i eller strider mot de svenska rättsreglerna. När&lt;br&gt;en internationell överenskommelse skall införlivas med svensk rätt kan två&lt;br&gt;olika metoder komma i fråga. Överenskommelsens bestämmelser kan inför-&lt;br&gt;livas med svensk rätt antingen genom s.k. transformation eller genom s.k.&lt;br&gt;inkorporering. Vid transformation omarbetas de delar av den internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;författningstext. Inkorporation innebär att det i en lag eller annan författ- Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;ning föreskrivs att konventionens bestämmelser gäller direkt i Sverige och&lt;br&gt;skall tillämpas av svenska myndigheter. En variant av denna metod är att&lt;br&gt;konventionens regler i så gott som oförändrat skick tas in i en svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innehåller inga föreskrifter om hur direktiv skall införlivas&lt;br&gt;med de nationella rättsordningarna medan det för förordningar däremot&lt;br&gt;finns ett särskilt åtagande som innebär att inkorporeringsmetoden måste an-&lt;br&gt;vändas i Sverige. Det innebär att frågan om vilken lagstiftningsteknik som&lt;br&gt;bör användas för att infoga utbildningsdirektivet och advokatdirektivet i&lt;br&gt;svensk rätt kan avgöras med beaktande av om direktiven är så utformade att&lt;br&gt;den ena eller andra metoden framstår som den mest naturliga. Ett klart och&lt;br&gt;precist formulerat direktiv som har begränsat användningsområde kan t.ex.&lt;br&gt;vara lämpligt att mer eller mindre ordagrant ta in i en särskild lag. Intresset&lt;br&gt;av en sammanhållen och enhetlig lagstiftning kan i fråga om andra typer av&lt;br&gt;direktiv tala för att bestämmelserna fogas in i den befintliga lagstiftningen&lt;br&gt;på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl utbildningsdirektivet som advokatdirektivet innehåller bestämmel-&lt;br&gt;ser som på ett naturligt sätt hör hemma i RB. Särskilda regler i en separat&lt;br&gt;lagstiftning skulle göra regelsystemet svåröverskådligt. Advokatsamfundet&lt;br&gt;har påpekat att transformation medför svårigheter att på ett korrekt sätt&lt;br&gt;återge direktivens bestämmelser. Även jag anser att detta är en omständig-&lt;br&gt;het som bör beaktas vid valet av införlivandemetod. Den enligt min mening&lt;br&gt;lämpligaste metoden i det här fallet är dock att arbeta in direktivens bestäm-&lt;br&gt;melser i RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omständighet som bör beaktas i sammanhanget och som advokatsam-&lt;br&gt;fundet pekar på i sitt remissyttrande är att EG-rätten ändras fortlöpande och&lt;br&gt;att man har anledning att räkna med förändringar av de bestämmelser som&lt;br&gt;nu är aktuella att införlivas. Sådana ändringar kan i sin tur kräva nya änd-&lt;br&gt;ringar i den svenska lagstiftningen. Samfundet har därför pekat på möjlighe-&lt;br&gt;ten att införliva utbildningsdirektivets bestämmelser genom att i RB ta in ett&lt;br&gt;undantag från vad som föreskrivs i 8 kap. 2§ rörande akademisk utbildning&lt;br&gt;”när så följer av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande problem kan också uppkomma genom att Sverige ingår överens-&lt;br&gt;kommelser inom de nu aktuella områdena även med icke EES-länder. T.ex.&lt;br&gt;behandlas för närvarande inom ramen för GATT-förhandlingarna förslag&lt;br&gt;avsedda att medföra liberaliseringar på etableringsområdet, vilket kommer&lt;br&gt;att beröra bl.a. advokattjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekades i promemorian är tekniken att i lag helt allmänt hänvisa&lt;br&gt;till internationella överenskommelser inte invändningsfri (jfr. Strömberg,&lt;br&gt;Normgivningsmakten, andra upplagan, 1989 s. 207 ff) och förekommer i&lt;br&gt;svensk rätt endast i undantagsfall. Som exempel kan nämnas 2§ femte&lt;br&gt;stycket i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Frågan om&lt;br&gt;en sådan hänvisningsteknik är lämplig behandlades utförligt av lagrådet vid&lt;br&gt;dess granskning av ett förslag om ny fartygssäkerhetslag (prop. 1987/88:3 s.&lt;br&gt;191 ff). Lagrådet uttalade som sin mening att allmänna hänvisningar till in-&lt;br&gt;ternationella överenskommelser såvitt möjligt borde undvikas. Lagrådet pe-&lt;br&gt;kade bl.a. på att en nackdel med tekniken är att den rättsliga innebörden av&lt;br&gt;lagtextens hänvisning blir oklar och att detta gäller även om den aktuella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överenskommelsen anges i motiven. Departementschefen godtog Lagrådets&lt;br&gt;påpekande och utformade bestämmelsen i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund har i sitt remissyttrande påpekat att det med tanke&lt;br&gt;på behovet av att införliva europarätten inte i längden är realistiskt att hålla&lt;br&gt;fast vid denna ståndpunkt. Jag är medveten om att den pågående internatio-&lt;br&gt;naliseringen och inte minst Sveriges närmande till EG kommer att innebära&lt;br&gt;stora förändringar när det gäller den svenska lagstiftningens utformning och&lt;br&gt;att det kan finnas skäl att ompröva den gängse lagstiftningstekniken på&lt;br&gt;många områden. Enbart det förhållandet att nya internationella åtaganden&lt;br&gt;kan tillkomma i framtiden utgör dock enligt min mening inte tillräckliga skäl&lt;br&gt;för att använda den tekniken i detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2 Behörighetskrav för vissa anställda inom rättsväsendet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inga lagändringar krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian: Överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bedömningen har lämnats utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Inom rättsväsendet gäller såsom jag nyss har&lt;br&gt;redovisat i stor utsträckning ett krav på svenskt medborgarskap för tjänster&lt;br&gt;som kräver juridisk utbildning. Frågan är om detta krav är i överensstäm-&lt;br&gt;melse med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalets artikel 28 gäller att diskriminering på grund av natio-&lt;br&gt;nalitet inte får ske när det gäller rätten att få en viss anställning. Undantag&lt;br&gt;görs i artikeln för offentliga tjänster. Avgörande för frågeställningen blir där-&lt;br&gt;för vad som avses med offentlig tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen har i ett antal domar slagit fast att undantaget inte gäller&lt;br&gt;alla anställningar inom den offentliga sektorn. Enligt domstolen tar undanta-&lt;br&gt;get främst sikte på verksamhet som avser utövandet av offentlig myndighet.&lt;br&gt;EG-kommissionen har i ett meddelande (88/C72/02) angivit sin ståndpunkt&lt;br&gt;i frågan och därvid bl.a. uttalat att undantaget avser t.ex. rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser jag, i likhet med det av remissinstanserna god-&lt;br&gt;tagna promemorieförslaget, att de krav på svenskt medborgarskap som upp-&lt;br&gt;ställs inom rättsväsendet måste anses vara förenliga med artikel 28 i EES-&lt;br&gt;avtalet. Något behov av lagändringar föreligger därför inte i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utbildning bör utbildningsdirektivet och EES-avtalet kunna&lt;br&gt;tolkas så att det även i detta fall får göras undantag för anställda inom rätts-&lt;br&gt;väsendet. Det leder bl.a. till att det utbildningskrav för domare som svensk&lt;br&gt;rätt ställer upp inte behöver ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3 Behörighetskrav för ombud vid rättegång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Medborgarskapskravet för ombud avskaffas och hem-&lt;br&gt;vistkravet för ombud anpassas till EES-avtalet. Kravet på att ett om-&lt;br&gt;bud skall behärska svenska språket behålls och skall uttryckligen&lt;br&gt;framgå av lagen. Möjligheten att anmäla ombud hos Högsta domsto-&lt;br&gt;len tas bort och regeln om delgivning med part som har hemvist utom-&lt;br&gt;lands anpassas till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller&lt;br&gt;lämnat det utan erinran. Ett par remissinstanser har dock ifrågasatt om&lt;br&gt;språkkravet för ombud kan behållas oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt advokatdirektivet skall advokater inom EES-området ha rätt att upp-&lt;br&gt;träda vid domstol. Behörighetskrav som grundar sig på viss nationa-litet el-&lt;br&gt;ler hemvist är därvid inte tillåtna. Härav följer att bestämmelserna 12 kap.&lt;br&gt;2 § RB - som enligt huvudregeln kräver svenskt med borgarskap och hemvist&lt;br&gt;i Sverige - måste ändras så att advokater som är etablerade i en EES-stat&lt;br&gt;(EES-advokater) jämställs med svenska medborgare som har hemvist här.&lt;br&gt;Det räcker dock inte med att ta hänsyn till advokatdirektivet. Även reglerna&lt;br&gt;i EES-avtalet och dess motsvarigheter i Romfördraget måste beaktas. Av&lt;br&gt;särskilt intresse är att EG-domstolen i ett par fall prövat frågan om behörig-&lt;br&gt;hetskrav för ombud inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett avgörande från 1974, fallet Reyners (2/74), uttalade sig EG-domsto-&lt;br&gt;len om omfattningen av det undantag för offentlig maktutövning som gäller&lt;br&gt;i fråga om den fria rörligheten för tjänster. Av domen framgår att rätten att&lt;br&gt;företräda och försvara inför domstol inte kan förbehållas det egna landets&lt;br&gt;medborgare och att detta gäller även om det enligt landets lag föreligger ett&lt;br&gt;advokatmonopol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett annat avgörande från 1974, fallet Van Binsbergen (33/74), hade EG-&lt;br&gt;domstolen att ta ställning till ett nationellt krav på hemvist. Ett ombud, som&lt;br&gt;inte var bosatt i Holland, uppträdde inför holländsk domstol. Den hol-&lt;br&gt;ländska domstolen godtog inte ombudet eftersom hemvist i Holland var ett&lt;br&gt;krav för att vara ombud vid en holländsk domstol. EG-domstolen uttalade&lt;br&gt;att ett krav på hemvist inte fick uppställas, såvida inte tjänsten var särskilt&lt;br&gt;reglerad i medlemslandet. Om däremot tjänsten är särskilt reglerad och det&lt;br&gt;finns objektivt försvarbara etiska yrkesregler för personer som är etablerade&lt;br&gt;i medlemsstaten, får krav på hemvist uppställas om en person kan undvika&lt;br&gt;att vara bunden av dessa regler genom att ha sin hemvist i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fallet Reyners kan den slutsatsen dras att EES-avtalet medför att det i&lt;br&gt;förhållande till EES-länderna inte längre är möjligt att för ombud uppställa&lt;br&gt;krav på medborgarskap i Sverige. Eftersom de tjänster som ett vanligt om-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bud utför i Sverige inte är särskilt reglerade i svensk rätt följer det vidare av Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;fallet Van Binsbergen att det i relation till EES-länderna inte heller längre&lt;br&gt;är möjligt att uppställa krav på hemvist i Sverige. Man kan dock fråga sig&lt;br&gt;vilken avgränsning som är den rätta. Innebär avgörandet att krav på hemvist&lt;br&gt;i Sverige inte får uppställas i relation till med borgare i EES eller att krav på&lt;br&gt;hemvist i Sverige inte får uppställas i relation till den som har hemvist inom&lt;br&gt;EES eller en kombination av dessa båda fall? I avgörandet sägs att en stat&lt;br&gt;inte får hindra ”persons established in another Member State to the right to&lt;br&gt;provide services” (jfr Lawyers in the European Community, 1987, s. 234).&lt;br&gt;Detta uttalande talar enligt min mening för att man vid valet mellan medbor-&lt;br&gt;garskap och hemvist bör välja hemvist. Denna tolkning förordades i prome-&lt;br&gt;morian och har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Det inne-&lt;br&gt;bär med andra ord att de svenska kraven på hemvist och medborgarskap i&lt;br&gt;Sverige för att få uppträda som ombud här i fortsättningen inte bör gälla den&lt;br&gt;som har hemvist i en EES-stat, oberoende av var han eller hon är medbor-&lt;br&gt;gare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En situation kräver särskild behandling. Det gäller möjligheterna att vara&lt;br&gt;försvarare i mål som rör rikets säkerhet. Idag finns det en möjlighet för rät-&lt;br&gt;ten att beakta målets beskaffenhet när den prövar om undantag skall göras&lt;br&gt;från kravet i 12 kap. 2 § RB på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige.&lt;br&gt;Om det nu görs ett mera generellt undantag från kraven på svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap och hemvist i Sverige i 12kap. 2§ RB vidgas möjligheten för ut-&lt;br&gt;ländska medborgare att vara försvarare i dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet medger att man i vissa fall tar hänsyn till nationella intressen.&lt;br&gt;Ett fall där detta bör vara tillämpligt är mål som rör rikets säkerhet. En be-&lt;br&gt;stämmelse som förutsätter svenskt medborgarskap och hemvist här bör där-&lt;br&gt;för införas för privata försvarare. Utländska medborgare kan redan om skäl&lt;br&gt;till det föreligger hindras att bli offentliga försvarare eftersom bestämmelsen&lt;br&gt;i 21 kap. 5 § innehåller ett krav på att den som utses är lämplig för uppdraget.&lt;br&gt;Likväl bör för tydlighetens skull en sådan bestämmelse också omfatta offent-&lt;br&gt;liga försvarare. Lagtekniskt bör bibehållandet av kraven på svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap och hemvist i riket för försvarare i mål om rikets säkerhet lösas ge-&lt;br&gt;nom att en uttrycklig bestämmelse härom tas in i 21 kap. 3 § RB. Detta mot-&lt;br&gt;svarar promemorians förslag, som har lämnats utan erinran av remissinstan-&lt;br&gt;serna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag här hittills tagit upp rör frågan vilka ändringar i 12 kap. RB som&lt;br&gt;är nödvändiga till följd av EES-avtalet. Mot bakgrund av de ändringar som&lt;br&gt;alltså krävs finns det anledning att överväga om kraven på svenskt medbor-&lt;br&gt;garskap och hemvist i Sverige generellt kan avskaffas eller om ändringarna&lt;br&gt;bör genomföras i form av särskilda bestämmelser i och för EES. I samman-&lt;br&gt;hanget kan nämnas att Finland, som inte heller har regler om advokattvång,&lt;br&gt;inte uppställer något medborgarskapskrav för ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ombud som är svensk medborgare behöver inte ha juridisk utbildning&lt;br&gt;eller i sitt arbete syssla med juridiska frågor. På utländska medborgare ställs&lt;br&gt;det här som jag tidigare redovisat (avsnitt 3.2) avsevärt större krav. Anled-&lt;br&gt;ningen härtill är att de normalt har antagits sakna erforderliga insikter i&lt;br&gt;svenska förhållanden. För att en utländsk medborgare skall tillåtas vara om-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bud krävs det därför i regel att han har avlagt juridisk examen, har erforder- Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;lig kännedom om svensk rätt och har vana att utföra talan inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på svenskt medborgarskap drabbar bl.a. många, invandrare. Så&lt;br&gt;länge en invandrare är utländsk medborgare krävs det avsevärt större insik-&lt;br&gt;ter i juridiska angelägenheter av honom än vad som krävs av en svensk med-&lt;br&gt;borgare. Medborgarskapskravet syftar till att tillgodose det berättigade in-&lt;br&gt;tresset av erforderliga insikter i svenska förhållanden. Man kan dock fråga&lt;br&gt;sig om kravet på svenskt medborgarskap är ett vare sig lämpligt eller nödvän-&lt;br&gt;digt krav för att tillgodose detta intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att anta att många utländska medborgare har goda insikter&lt;br&gt;i svenska förhållanden. Ett exempel på detta är en invandrare som bott länge&lt;br&gt;i Sverige men valt att behålla sitt utländska medborgarskap. Det är därför&lt;br&gt;enligt min mening svårt att försvara en reglering som innebär att en sådan&lt;br&gt;utländsk medborgare inte skulle ha samma möjligheter att uppträda som&lt;br&gt;ombud inför domstol som en svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man har också anledning att betvivla att kravet på svenskt medborgarskap&lt;br&gt;i praktiken tillämpas på det sätt som avsetts. Som exempel kan tas att en&lt;br&gt;utländsk medborgare med goda kunskaper i svenska uppträder som ombud&lt;br&gt;i ett s.k. småmål, dvs. mål som rör värden mindre än ett halvt basbelopp.&lt;br&gt;Det är inte troligt att domaren i ett sådant fall aktualiserar möjligheten till&lt;br&gt;avvisning av ombudet och därför frågar ombudet om medborgarskap och ju-&lt;br&gt;ridiska kunskaper. Det är istället sannolikt att domaren förlitar sig på möjlig-&lt;br&gt;heten att avvisa ombudet med stöd av 12 kap. 5 § RB, om ombudet under&lt;br&gt;målets gång skulle visa sig ha dåliga kunskaper om svenska förhållanden och&lt;br&gt;detta är till nackdel för målets handläggning. I likhet med vad som anfördes&lt;br&gt;i promemorian anser jag att vad som nu sagts leder till att kravet på svenskt&lt;br&gt;medborgarskap bör kunna tas bort i sin helhet. Det är också en uppfattning&lt;br&gt;som delas av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ombud skall vidare enligt huvudregeln ha hemvist i Sverige. Frågan&lt;br&gt;om detta krav skall kunna avskaffas helt eller inte är bl.a. beroende av vilka&lt;br&gt;möjligheter det finns att nå ombudet med delgivning och även möjligheterna&lt;br&gt;att få verkställighet av en eventuell mot ombudet riktad dom beträffande&lt;br&gt;ansvar eller enskilt anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. till följd av olika internationella överenskommelser finns det numera&lt;br&gt;goda möjligheter till internationell delgivning. Förutsättningarna för inter-&lt;br&gt;nationell verkställighet av svenska domar är mer begränsade. Sveriges till-&lt;br&gt;träde till den s.k. Luganokonventionen om domstols behörighet och om&lt;br&gt;verkställighet av domar på privaträttens område (jfr prop. 1991/92:128) har&lt;br&gt;enbart betydelse för EES-området. Redan den nuvarande regleringen ger&lt;br&gt;vissa möjligheter att göra undantag från kravet på hemvist i Sverige. Jag an-&lt;br&gt;ser mot denna bakgrund att det finns skäl att behålla den reglering beträf-&lt;br&gt;fande hemvist som finns idag i förhållande till ombud som har hemvist i sta-&lt;br&gt;ter utanför EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär mina förslag i denna del således att kravet på&lt;br&gt;att ombud skall vara svensk medborgare avskaffas helt medan kravet på att&lt;br&gt;ombud skall ha hemvist i Sverige avskaffas såvitt gäller dem som har hemvist&lt;br&gt;inom EES-området. Hemvist i Sverige jämställs härigenom med hemvist i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en stat inom EES. Beträffande försvarare i mål om rikets säkerhet föreslås Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;dock en särskild reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på kunskaper i svenska språket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat krav som idag ställs på ett ombud är att han har kunskaper i&lt;br&gt;svenska språket . Ett sådant krav är ett typiskt exempel på vad som enligt&lt;br&gt;EES-avtalet kan anses vara dold diskriminering. Det är alltså ett krav som i&lt;br&gt;många fall leder till samma resultat som ett krav på visst medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att kravet på att ombud skall kunna svenska språ-&lt;br&gt;ket skall behållas. Remissinstanserna har i allmänhet lämnat förslaget utan&lt;br&gt;erinran. Ett par remissinstanser har dock ifrågasatt om språkkravet för om-&lt;br&gt;bud kan behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kravet på språkkunskaper finns det inte något avgörande från&lt;br&gt;EG-domstolen som tar sikte på just ombud vid domstol. EG-domstolen har&lt;br&gt;däremot i andra sammanhang haft tillfälle att ta ställning till nationella krav&lt;br&gt;på språkkunskaper (se t.ex. fallet Groener, 397/87). Sammanfattningsvis kan&lt;br&gt;EG-domstolens uppfattning anges vara att ett krav på språkkunskaper kan&lt;br&gt;godtas om kravet är sakligt grundat i den meningen att språkkunskaperna&lt;br&gt;är av verklig betydelse för att tillgodose nationella intressen. Kravet måste&lt;br&gt;emellertid stå i proportion till det ändamål som ligger bakom kravet och än-&lt;br&gt;damålet får inte heller kunna tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. De&lt;br&gt;EES-länder som har tagit ställning till frågan har kommit till olika resultat.&lt;br&gt;I exempelvis Danmark och Finland krävs att ombudet behärskar det natio-&lt;br&gt;nella språket medan t.ex. Holland tillåter att tolk används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att rättegången hålls på svenska är avvikt med hänsyn bl.a. till parter och&lt;br&gt;ledamöter av rätten som inte behärskar det främmande språket. Det är&lt;br&gt;också av vikt med hänsyn till att förhandlingen skall vara offentlig. Att rätte-&lt;br&gt;gångsspråket i våra domstolar även i fortsättningen skall vara svenska upp-&lt;br&gt;fattar jag som självklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behärskar part eller vittne inte svenska språket skall tolk användas. Gäller&lt;br&gt;detsamma däremot ett ombud skall han avvisas (jfr avsnitt 3.2). Ett viktigt&lt;br&gt;skäl för att reglerna är olika för ombud å ena sidan och parter och vittnen å&lt;br&gt;andra sidan är att parten och vittnet inte är utbytbara medan däremot ombu-&lt;br&gt;det är det. Ett vittne som sett en händelse men som inte talar svenska kan&lt;br&gt;inte ersättas av ett annat medan ett ombud som inte talar svenska kan ersät-&lt;br&gt;tas av ett som kan tala svenska. Härtill kommer att ombud förekommer i de&lt;br&gt;flesta mål som innehåller juridiska problem av någon svårighetsgrad. Ombu-&lt;br&gt;det utför den juridiska argumentationen och tolkning av ombudets anför-&lt;br&gt;ande ställer stora krav på tolken. Det föreligger en risk för att tolken mis-&lt;br&gt;suppfattar innebörden av termer som används i speciell juridisk betydelse,&lt;br&gt;vilket naturligtvis är till men för utredningen i målet (jfr Ekelöf/Boman Rät-&lt;br&gt;tegång I, sjunde upplagan, s. 151 f). En felöversättning kan vara grund för&lt;br&gt;resning. Ett ytterligare skäl som kan anföras för att inte tillåta tolkning är att&lt;br&gt;statens kostnader för tolkning skulle kunna öka avsevärt. Liknande syn-&lt;br&gt;punkter gör sig gällande när det gäller översättning av skrifter från ett ombud&lt;br&gt;som inte behärskar svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda bör kunna anses utgöra sådana sakliga skäl för kravet på kun-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skaper i svenska att detta är förenligt med EES-avtalet. Även i fortsätt- Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;ningen bör därför kunna krävas att ett ombud kan svenska. I och med att&lt;br&gt;kravet på svenskt medborgarskap för ombud tas bort kommer kravet på kun-&lt;br&gt;skaper i svenska mer i fokus. Detta krav bör därför i enlighet med vad som&lt;br&gt;föreslås i promemorian uttryckligen framgå av 12kap. 2§. Det är avsett att&lt;br&gt;den uttryckliga regeln skall ha samma tillämpning som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hssa delgivningsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill jag ta upp ett par delgivningsbestämmelser som har an-&lt;br&gt;knytning till frågan om var ombudet har hemvist. Bestämmelsen i 33 kap. 8 §&lt;br&gt;RB ger domstolen möjlighet till en enklare form av delgivning när part som&lt;br&gt;har hemvist utom riket inte efter föreläggande ställer ombud för sig. Bestäm-&lt;br&gt;melsen utgår från att ombudet har hemvist i Sverige även om detta inte ut-&lt;br&gt;tryckligen anges. Om de bestämmelser som jag nu har föreslagit genomförs&lt;br&gt;kommer det i framtiden vara möjligt för ombudet att ha hemvist i ett EES-&lt;br&gt;land. Som exempel kan tas att en part med hemvist i Tyskland ställer ett om-&lt;br&gt;bud för sig som också har sin hemvist där. Det torde knappast vara förenligt&lt;br&gt;med EES-avtalet att kräva att parten för den här aktuella situationen även&lt;br&gt;skulle ställa ett ombud för sig som har hemvist i Sverige. Det innebär att den&lt;br&gt;form av delgivning som finns i 33 kap. 8 § inte skulle vara möjlig att tillämpa&lt;br&gt;i ett sådant fall. I promemorian föreslogs därför att 33 kap. 8 § skulle ändras&lt;br&gt;så att det uttryckligen framgick att bestämmelsen blev tillämplig endast när&lt;br&gt;ombudet inte har hemvist i Sverige eller i en stat inom det Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska samarbetsområdet men att dessa lättnader enbart skall gälla i för-&lt;br&gt;hållande till advokater inom EES-området. Remissinstanserna har lämnat&lt;br&gt;förslaget utan erinran. Även jag anser att en sådan ändring bör komma till&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 33 kap. 7 § RB finns det en möjlighet att anmäla ombud till Högsta&lt;br&gt;domstolen. Regeln förutsätter uttryckligen att ombudet har hemvist i Sve-&lt;br&gt;rige. En ändring motsvarande den föreslagna ändringen i 33 kap. 8§ torde&lt;br&gt;krävas även i denna paragraf. En sådan ändring skulle dock medföra att än-&lt;br&gt;damålet med bestämmelsen i inte ringa utsträckning skulle gå förlorat. Det&lt;br&gt;bör därför ifrågasättas om bestämmelsen överhuvudtaget fyller en rimlig&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln innebär t.ex. att domstolar och myndigheter innan de beslutar om&lt;br&gt;kungörelsedelgivning bör kontrollera om den sökte har anmält ombud. Det&lt;br&gt;medför att Högsta domstolen, enligt vad som anförs i promemorian, får ta&lt;br&gt;emot ett relativt stort antal telefonsamtal från andra domstolar och myndig-&lt;br&gt;heter med sådana förfrågningar. I doktrinen har uttalats att paragrafen redan&lt;br&gt;i sin nuvarande lydelse knappast har någon annan praktisk betydelse än att&lt;br&gt;den krånglar till delgivningsverksamheten (Fitger, Rättegångsbalken,&lt;br&gt;33:18). Till saken hör att det för närvarande inte hos Högsta domstolen finns&lt;br&gt;något ombud anmält och att antalet 1987 var tre. En anpassning av paragra-&lt;br&gt;fen till EES skulle ytterligare minska paragrafens praktiska betydelse. I pro-&lt;br&gt;memorian föreslogs mot denna bakgrund att bestämmelsen skulle helt upp-&lt;br&gt;hävas. Remissinstanserna har inte haft något att invända häremot. Även jag&lt;br&gt;är av uppfattningen att paragrafen bör upphävas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer senare till om det finns anledning att justera regeln i Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;12kap. 3 § RB rörande bl.a. lagfaren domares möjlighet att vara ombud in-&lt;br&gt;för domstol (avsnitt 4.5).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4 EES-advokaters möjligheter att vara verksamma i&lt;br&gt;Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Advokater från EES-området skall i princip jämställas&lt;br&gt;med svenska advokater när de är verksamma i Sverige. Det innebär&lt;br&gt;bl.a. att RB:s regler om god advokatsed samt om tillsyn blir tillämp-&lt;br&gt;liga på sådana advokater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överenstämmer i huvudsak med vad jag föreslår.&lt;br&gt;I vissa avseenden avviker promemorians förslag från mina. Det gäller bl.a.&lt;br&gt;frågan om i vilka fall en EES-advokat skall vara skyldig att följa svenska reg-&lt;br&gt;ler om god advokatsed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund framhåller att frågan om&lt;br&gt;rätt för EES-advokater att etablera sig i Sverige är av stor praktisk betydelse.&lt;br&gt;Samfundet har motsatt sig att det skall ha tillsyn över EES-advokaterna och&lt;br&gt;att samfundets disciplinära verksamhet skall omfatta sådana advokater.&lt;br&gt;Samfundet anser vidare att en EES-advokat med hänsyn till CCBE:s regler&lt;br&gt;om gränsöverskridande verksamhet alltid bör vara skyldig att följa svenska&lt;br&gt;regler om god advokatsed och att ett undantag härifrån således inte behövs.&lt;br&gt;Justitiekanslern tar upp frågan om inte en regel motsvarande uteslutning ur&lt;br&gt;advokatsamfundet bör finnas för EES-advokater. Ett par remissinstanser,&lt;br&gt;bl.a. Justitiekanslern, ifrågasätter om det inte bör införas en regel som ger&lt;br&gt;en möjlighet att kräva att EES-advokaten legitimerar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om EES-advokats rätt att vara verksam i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har redovisat (avsnitt 2.2.2) innehåller advokatdirektivet&lt;br&gt;åtskilliga bestämmelser om rätten för EES-advokater - dvs. advokater som&lt;br&gt;är etablerade i de olika EG- och EFTA-staterna - att vara verksamma inom&lt;br&gt;EES-området. Det innebär bl.a. att reglerna i 8 kap. RB som innehåller reg-&lt;br&gt;ler om advokater behöver justeras för att stå i överensstämmelse med advo-&lt;br&gt;katdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. RB finns bestämmelser om ”svenska” advokater, dvs. de som är&lt;br&gt;ledamöter av det svenska advokatsamfundet (8 kap. 1 §). Begreppet advokat&lt;br&gt;bör också i fortsättningen avse ”svenska” advokater. Definitionen i 8 kap. 1 §&lt;br&gt;bör därför kvarstå oförändrad. Däremot krävs en bestämmelse om att den&lt;br&gt;som godkänts som advokat i något annat land inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet skall jämställas med svensk advokat när han eller hon till-&lt;br&gt;handahåller advokattjänster i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatdirektivet tar sikte på det fallet att en advokat tillfälligt tillhanda-&lt;br&gt;håller tjänster. Man måste emellertid även beakta om det i EES-avtalet finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra regler som ger mer långtgående rättigheter för en EES-advokat. Vad Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;som särskilt är av intresse är EES-avtalets regler om etablering. Denna fråga&lt;br&gt;är som jag redan nämnt (avsnitt 2.2.2) inte reglerad i advokatdirektivet. Frå-&lt;br&gt;gan har varit föremål för EG-domstolens bedömning. EG-domstolen har så-&lt;br&gt;ledes i ett par fall, bl.a. Gullung (292/86), slagit fast att det som förutsättning&lt;br&gt;för att utländska advokater skall få etablera sig i ett land får uppställas krav&lt;br&gt;på medlemskap i en inhemsk advokatorganisation. Detta gäller i vart fall ut-&lt;br&gt;ländska advokater som vill uppträda inför domstol eller myndighet. Där-&lt;br&gt;emot torde det inte gälla utländska advokater som endast sysslar med juri-&lt;br&gt;disk rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är vad detta innebär för Sveriges del. Nyligen ersattes lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning och utländska företag att idka näring här i&lt;br&gt;riket av lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. (prop. 1991/92:88) och&lt;br&gt;en EES-advokat kan därför med stöd av dessa regler fritt etablera sig här.&lt;br&gt;Jag syftar då inte på möjligheterna för en EES-advokat att bli medlem i det&lt;br&gt;svenska advokatsamfundet - jag återkommer strax till denna fråga (avsnitt&lt;br&gt;4.5) - utan på möjligheterna för den som är medlem i ett advokatsamfund&lt;br&gt;inom EES-området att vara verksam här under sin utländska titel. EG-dom-&lt;br&gt;stolens nyss nämnda uttalanden bör enligt min mening kunna tolkas så att&lt;br&gt;de olika advokatprivilegier som kan finnas kan förbehållas dem som är med-&lt;br&gt;lemmar av den inhemska advokatorganisationen. Eftersom Sverige inte har&lt;br&gt;något advokatmonopol kan en EES-advokat som etablerar sig här inte hind-&lt;br&gt;ras att uppträda inför domstol. Däremot torde inte EES-avtalet ge EES-ad-&lt;br&gt;vokater som är etablerade här en rätt till att få del av de privilegier som en&lt;br&gt;svensk advokat har (jfr avsnitt 3.3.4), dvs. bl.a. när det gäller möjligheten&lt;br&gt;att bli förordnad till offentlig försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs mot denna bakgrund att reglerna om att en EES-&lt;br&gt;advokat skall jämställas med en svensk advokat enbart skulle gälla dem som&lt;br&gt;tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige och inte dem som är etablerade&lt;br&gt;här. Sveriges advokatsamfund har emellertid i sitt remissyttrande framhållit&lt;br&gt;att möjligheterna för en EES-advokat att etablera sig här i landet på samma&lt;br&gt;villkor som gäller för en svensk advokat är av stor praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisades i promemorian bör i sammanhanget beaktas att det inom&lt;br&gt;ramen för CCBE under en tid har pågått ett arbete som syftar till att åstad-&lt;br&gt;komma gemensamma regler för etablering av advokatkontor i annat EG-&lt;br&gt;land än hemlandet. Enligt promemorian var det oklart när detta arbete&lt;br&gt;skulle kunna slutföras. Det var också oklart om resultatet av arbetet skulle&lt;br&gt;ta formen av ett EG-direktiv eller ett avtal mellan advokatorganisationerna&lt;br&gt;inom EG. Sveriges advokatsamfund har nu under lagstiftningsärendets gång&lt;br&gt;upplyst att CCBE sannolikt inom kort kommer att träffa ett avtal om etable-&lt;br&gt;ring. Överenskommelsen kommer troligen att innebära en i princip fri eta-&lt;br&gt;bleringsrätt i annat land men ”under home title” och med skyldighet att inre-&lt;br&gt;gistrera sig i värdlandets advokatorganisation på en särskild lista för ut-&lt;br&gt;ländska advokater med möjlighet att efter viss tid överflyttas till listan över&lt;br&gt;inhemska advokater. Efter en svensk anslutning till EES-avtalet kommer det&lt;br&gt;svenska advokatsamfundet med all sannolikhet att bli medlem av CCBE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några principiella invändningar mot att jämställa även de EES-advokater&lt;br&gt;som etablerar sig i Sverige med svenska advokater torde inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvärtom framstår det som inkonsekvent med en reglering som innebär att Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;den EES-advokat som befinner sig här tillfälligt exempelvis kan förordnas&lt;br&gt;till offentlig försvarare men där detta i princip inte skulle vara möjligt för&lt;br&gt;en EES-advokat som är etablerad här. Svenska regler som underlättar för&lt;br&gt;utländska advokater att etablera sig här torde också underlätta för svenska&lt;br&gt;advokater att etablera sig på lika villkor i andra EES-länder. Enligt min me-&lt;br&gt;ning bör därför inte nu uppställas någon begränsning till att EES-advokaten&lt;br&gt;är tillfälligt verksam i Sverige. Det innebär att de förmåner och skyldigheter&lt;br&gt;som följer av advokatdirektivet kommer att gälla även för en EES-advokat&lt;br&gt;som är etablerad här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesbeteckning och legitimation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländske advokat som sålunda jämställs med svensk advokat skall en-&lt;br&gt;ligt direktivets artikel 3, när han sköter ett uppdrag i Sverige, använda den&lt;br&gt;yrkesbeteckning som används i den stat som han kommer från, uttryckt på&lt;br&gt;denna stats språk och med hänvisning till den yrkesorganisation som han till-&lt;br&gt;hör eller till den domstol vid vilken han får tjänstgöra. Dessa villkor bör ut-&lt;br&gt;tryckligen framgå av RB. De olika yrkesbeteckningarna finns återgivna i ad-&lt;br&gt;vokatdirektivet och i avsnitt 2.2.2 och bör kunna tillkännages av regeringen&lt;br&gt;på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att direktivet omfattar bara advokater och inte alla som&lt;br&gt;utövar juridisk verksamhet kan leda till ett legitimationsproblem. Enligt&lt;br&gt;artikel 7 i direktivet får därför värdlandet kräva att den utländske advokaten&lt;br&gt;styrker sina kvalifikationer som advokat. CCBE har i anledning av denna&lt;br&gt;bestämmelse infört ett särskilt identitetskort (”Euro-card”) för advokater.&lt;br&gt;Identitetskortet har text på bl.a. engelska, tyska och franska och är försett&lt;br&gt;med innehavarens foto och namnteckning. Det har fått stor genomslagskraft&lt;br&gt;i EG-länderna. I exempelvis Danmark har det införts en särskild regel som&lt;br&gt;kräver att den utländske advokaten kan legitimera sig. I promemorian gjor-&lt;br&gt;des bedömningen att en särskild legitimationsregel inte var nödvändig för&lt;br&gt;Sveriges del. Ett par remissinstanser har dock ansett att en sådan regel i vissa&lt;br&gt;fall, exempelvis vid förordnande av offentlig försvarare, skulle kunna ha ett&lt;br&gt;värde. Jag delar den uppfattningen. Även om legitimationsfrågan i de allra&lt;br&gt;flesta kan lösas utan problem kan det någon gång uppstå behov av en sådan&lt;br&gt;regel. Jag förslår därför en särskild regel enligt vilken rätten kan kräva att&lt;br&gt;EES-advokaten legitimerar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God advokatsed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatdirektivets bestämmelser om den utländske advokatens plikter&lt;br&gt;finns i artikel 4. Till en början följer av artikeln att den utländske advokaten&lt;br&gt;i alla förekommande fall skall följa de regler om yrkesuppförande som gäller&lt;br&gt;i det land han kommer ifrån. Denna princip torde i allmänhet följa av de&lt;br&gt;olika nationella rättsordningarna. Exempelvis torde en tysk advokat enligt&lt;br&gt;tysk rätt vara skyldig att följa hemlandets regler även när han är verksam i&lt;br&gt;Sverige. Svenska organ har enligt direktivet ingen möjlighet att ingripa mot&lt;br&gt;överträdelser av dessa regler. Det sagda leder till att det inte bör vara nöd- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 64&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vändigt att i svensk rätt föreskriva att en EES-advokat är skyldig att följa&lt;br&gt;hemlandets regler när han är verksam i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir däremot aktuellt att bedöma i vilken utsträckning EES-advokaten&lt;br&gt;skall vara skyldig att följa svenska regler om god advokatsed. Den av mig&lt;br&gt;förslagna regeln om att EES-advokater skall jämställas med svenska advoka-&lt;br&gt;ter innebär att EES-advokaten alltid är skyldig att följa svenska regler. Frå-&lt;br&gt;gan är hur detta förhåller sig till advokatdirektivet. Direktivet skiljer mellan&lt;br&gt;två fall. Vid utövandet av verksamhet som innebär att EES-advokaten före-&lt;br&gt;träder en klient inför domstol eller offentlig myndighet skall EES-advokaten&lt;br&gt;alltid iaktta de regler för yrkesmässigt uppförande som gäller i Sverige. När&lt;br&gt;det gäller annan verksamhet gör direktivet undantag för två situationer där&lt;br&gt;det således inte kan krävas att EES-advokaten skall följa svenska regler. Det&lt;br&gt;första undantaget är att det inte är möjligt att iaktta dem. Man har här tänkt&lt;br&gt;på bl.a. det fallet att vissa regler för uppförande kan vara omöjliga att följa&lt;br&gt;för en advokat som besöker ett annat EES-land i bara några timmar. Det&lt;br&gt;andra undantaget är att de svenska reglerna skall tillämpas bara om det är&lt;br&gt;objektivt motiverat bl.a. med hänsyn till yrkets status. Denna formulering i&lt;br&gt;direktivet bygger på en kompromiss och är svårtolkad. I promemorian före-&lt;br&gt;slogs ett undantag från de svenska reglerna om god advokatsed för de nu&lt;br&gt;beskrivna båda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund har med hänvisning till de etiska regler som an-&lt;br&gt;tagits av CCBE och som jag tidigare har varit inne på (avsnitt 1) hävdat att&lt;br&gt;ett sådant undantag inte är nödvändigt. Bakgrunden är denna. Inom CCBE&lt;br&gt;ansåg man att det system med dubbla etiska system som finns i advokatdirek-&lt;br&gt;tivets artikel 4 var olyckligt. CCBE igångsatte därför ett arbete med att för-&lt;br&gt;söka få till stånd ett avtal mellan de olika advokatorganisationerna inom EG,&lt;br&gt;som skulle föreskriva gemensamma regler för alla EG-advokater när det&lt;br&gt;gällde deras gränsöverskridande verksamhet. År 1988 kunde ett sådant avtal&lt;br&gt;ingås. Dessa regler har sedan utsträckts till att gälla i relationer mellan EG-&lt;br&gt;länder och EFTA-länder och mellan EFTA-länderna inbördes. Reglerna&lt;br&gt;gäller således idag mellan svenska advokater och advokater i övriga stater&lt;br&gt;inom EES-området. Om fråga uppkommer om vad som är god advokatsed&lt;br&gt;vid gränsöverskridande verksamhet i förhållande mellan olika EES-länder&lt;br&gt;har således vederbörande advokatorganisationer att tillämpa dessa regler.&lt;br&gt;Det kan nämnas att man inom Sveriges advokatsamfund bedömt att det inte&lt;br&gt;finns några mera betydelsfulla skillnader mellan reglerna om gränsöverskri-&lt;br&gt;dande verksamhet och de nationella svenska reglerna om god advokatsed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Sveriges advokatsamfund anfört får reglerna om gränsöverskridande&lt;br&gt;verksamhet anses ingå i begreppet god advokatsed såsom detta är bestämt i&lt;br&gt;8 kap. 4 § RB. Reglerna avser att lösa alla de konflikter som kan uppstå mel-&lt;br&gt;lan olika nationella regler. Syftet med reglerna är att de skall vara heltäck-&lt;br&gt;ande. Enligt min mening vore det under sådana förhållanden fel att göra nå-&lt;br&gt;got undantag från att en EES-advokat skall vara skyldig att följa svenska&lt;br&gt;regler om god advokatsed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatverksamhet i bolagsform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget vars reglering endast omfattade EES-advokater som&lt;br&gt;tillfälligt verkade i Sverige innebar att 8 kap. 4 § andra stycket RB inte skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara tillämplig på en EES-advokat. Förslaget innebar alltså att de begräns-&lt;br&gt;ningar som gäller för svenska advokater när det gäller möjligheterna att&lt;br&gt;driva advokatverksamhet tillsammans med annan advokat eller i aktiebo-&lt;br&gt;lagsform inte skulle gälla för EES-advokater. Vidare innebar promemorie-&lt;br&gt;förslaget att en ledamot av Sveriges advokatsamfund inte skulle få driva ad-&lt;br&gt;vokatverksamhet i bolagsform med en EES-advokat, såvida inte samfundets&lt;br&gt;styrelse medger dispens. Mitt förslag om att EES-advokater jämställs med&lt;br&gt;svenska advokater, vare sig de är här tillfälligt eller är etablerade här, borde&lt;br&gt;medföra att reglerna i 8 kap. 4 § blir fullt ut tillämpliga på EES-advokater&lt;br&gt;och att det också skulle bli möjligt för en svensk advokat att bedriva verk-&lt;br&gt;samhet tillsammans med en EES-advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är möjligt att en sådan regel är lämplig. En remissinstans har också&lt;br&gt;ställt sig positiv till en sådan ordning. Det är emellertid på det föreliggande&lt;br&gt;materialet svårt att överblicka konsekvenserna av en sådan ändring. Jag vill&lt;br&gt;som ett exempel på en fråga som inte är belyst peka på de nya regler som&lt;br&gt;gäller när utländska företag driver verksamhet i Sverige i filialform. Vidare&lt;br&gt;bör regelns förhållande till EG:s bolagsrättsliga regler bli föremål för en när-&lt;br&gt;mare bedömning. Härtill kommer, som jag nämnde tidigare (avsnitt 3.3.2),&lt;br&gt;att det inom Justitiedepartementet övervägs ett förslag från advokatsamfun-&lt;br&gt;det om att ta bort dispenskravet för att driva advokatverksamhet i aktiebo-&lt;br&gt;lagsform. Enligt min mening talar det sagda för att frågan om en EES-advo-&lt;br&gt;kat skall få driva bolag tillsammans med en svensk advokat bör bli föremål&lt;br&gt;för ytterligare överväganden. I avvaktan härpå bör det i regeln om att EES-&lt;br&gt;advokat är jämställd med svensk advokat göras ett undantag för 8 kap. 4§&lt;br&gt;andra stycket. Advokatdirektivet lägger inga hinder i vägen och min bedöm-&lt;br&gt;ning är att inte heller EES-avtalet hindrar att ett sådant undantag införs. Det&lt;br&gt;innebär således att en EES-advokat inte kan driva advokatverksamhet i Sve-&lt;br&gt;rige tillsammans med en svensk advokat utan att advokatsamfundets styrelse&lt;br&gt;medger dispens. Jag vill dock framhålla att en EES-advokat som driver ad-&lt;br&gt;vokatverksamhet i ett svenskt aktiebolag omfattas av reglerna om personlig&lt;br&gt;betalningsansvar i 1 kap. 1 § tredje stycket aktiebolagslagen (avsnitt 3.3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn och sanktioner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det återstår att bedöma det system för tillsyn och sanktioner som finns i&lt;br&gt;8 kap. 5-8 §§ RB. Direktivet nämner inte särskilt frågan om tillsyn. Vad avser&lt;br&gt;sanktioner föreskrivs däremot i artikel 7 punkt 2 att om en EES-advokat en-&lt;br&gt;ligt direktivet är skyldig att följa värdmedlemsstatens etiska regler så kan&lt;br&gt;den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten i enlighet med sina egna be-&lt;br&gt;stämmelser och förfaringssätt avgöra vilka konsekvenser en försummelse&lt;br&gt;skall medföra. Mot denna bakgrund föreslogs i promemorian att de aktuella&lt;br&gt;bestämmelserna i RB skall göras tillämpliga även på EES-advokater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund har i sitt remissyttrande motsatt sig att ha hand&lt;br&gt;om frågor om tillsyn och disciplinansvar för EES-advokater. Samfundet har&lt;br&gt;anfört att det är svårt att se hur ett sådant system skulle kunna fungera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera EG-länder, bl.a. Danmark, har i sin lagstiftning tillsynssystem mot-&lt;br&gt;svarande det som föreslås i promemorian, dvs. de nationella advokatsamfun-&lt;br&gt;den utövar tillsyn över advokater från andra EG-länder. Samfundet har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också under lagstiftningsärendets gång upplyst att det avtal om etablering&lt;br&gt;som utarbetas inom CCBE innehåller sådana regler. En bestämmelse enligt&lt;br&gt;vilken EES-advokat jämställs med en svensk advokat kan självklart inte&lt;br&gt;bara ta sikte på de regler där advokater gynnas utan måste omfatta också&lt;br&gt;förpliktelserna, allra helst som bestämmelserna även är tillämpliga på EES-&lt;br&gt;advokater som är etablerade här. Enligt min mening vore det en nackdel om&lt;br&gt;tillsynen över svenska advokater och EES-advokater skulle handhas av olika&lt;br&gt;organ. Reglerna om tillsyn och sanktioner i 8 kap. 5-8 §§ RB bör därför gälla&lt;br&gt;även för EES-advokater. I enlighet med vad som följer av artikel 7 punkt 2&lt;br&gt;bör det därvid särskilt föreskrivas att advokatsamfundet skall underrätta den&lt;br&gt;behöriga myndigheten eller organisationen i den medlemsstat som EES-ad-&lt;br&gt;vokaten kommer från om varje beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de sanktioner som nämns i 8 kap. 7 § kan uteslutning ur Sveriges advo-&lt;br&gt;katsamfund självklart inte bli aktuell. Justitiekanslern har ifrågasatt om det&lt;br&gt;inte för EES-advokater borde införas en regel som motsvarar en uteslutning.&lt;br&gt;Regeln skulle innebära att EES-advokaten blev fråntagen den särställning&lt;br&gt;som följer av vad som föreslagits ovan och således skulle vara hänvisad att&lt;br&gt;vara verksam på samma villkor som andra rådgivare och biträden som sak-&lt;br&gt;nar advokats ställning. Lagtekniskt skulle detta enligt Justitiekanslern kunna&lt;br&gt;lösas genom en reglering som motsvarar den som gäller för uteslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sak har jag ingen annan uppfattning än Justitiekanslern. Jag anser också&lt;br&gt;att en sådan regel skulle kunna utformas med reglerna om uteslutning som&lt;br&gt;förebild. Enligt min mening skulle det emellertid inte räcka med en reglering&lt;br&gt;som bygger på reglerna om uteslutning. Ett beslut om att en EES-advokat&lt;br&gt;fråntas sin särställning kan inte gälla för all framtid utan måste kompletteras&lt;br&gt;med föreskrifter om under vilka villkor EES-advokaten kan återvinna sina&lt;br&gt;rättigheter. Det kan också bli svårt att särskilja de advokater som har frånta-&lt;br&gt;gits sina rättigheter. Hur skall ett sådant beslut bli synligt för allmänheten&lt;br&gt;och olika domstolar och myndigheter? Advokaten är ju alltjämt medlem av&lt;br&gt;sitt hemlands advokatsamfund och är således oförhindrad att åberopa den&lt;br&gt;titeln. Det kan också sättas i fråga om behovet är så stort med hänsyn till&lt;br&gt;CCBE:s regler om gränsöverskrid-ande verksamhet som jag nyss redovi-&lt;br&gt;sade. De flesta fall där en EES-advokat åsidosätter sina plikter kommer där-&lt;br&gt;igenom att bedömas av hemlandets advokatorganisation. Jag är därför för&lt;br&gt;dagen inte beredd att föreslå några sådana regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill jag nämna att artikel 6 i advokatdirektivet medger un-&lt;br&gt;dantag för advokater som har avlönad anställning i offentlig eller privat verk-&lt;br&gt;samhet. Dessa får vägras att vid domstol representera denna verksamhet i&lt;br&gt;den mån advokater som är etablerade i Sverige inte har tillstånd att utöva&lt;br&gt;denna verksamhet. I 12 kap. RB finns idag inte någon motsvarighet till&lt;br&gt;denna regel. I 8 kap. 2§ femte stycket RB rörande förutsättningarna att bli&lt;br&gt;advokat finns däremot ett undantag som går betydligt längre i detta av-&lt;br&gt;seende. Den som är anställd i statens eller kommuns tjänst får inte antas till&lt;br&gt;ledamot av samfundet såvida styrelsen inte medger undantag. I likhet med&lt;br&gt;det av remissinstanserna tillstyrkta promemorieförslaget anser jag att det&lt;br&gt;inte torde föreligga något behov att utnyttja undantaget för Sveriges del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar i 8 kap. RB som här föreslagits bör samlas i en ny paragraf.&lt;br&gt;Denna kan lämpligen placeras sist i 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör en EES-advokat alltid få samma särställning som en svensk advokat?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regleringen innebär således att i de avseenden svenska advo-&lt;br&gt;kater intar en särställning (jfr. avsnitt 3.3.4) kommer detta i fortsättningen&lt;br&gt;att gälla även för EES-advokater som verkar här. Det finns därför skäl att&lt;br&gt;även gå igenom de fall där en särställning föreligger för svenska advokater&lt;br&gt;och där denna särställning är reglerad på annat håll än i 8 kap. RB, för att se&lt;br&gt;om EES-advokater i något fall bör undantas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskyddet för advokattiteln motiveras av advokatyrkets centrala bety-&lt;br&gt;delse för rättegångsväsendet liksom för det förtroende som även i många&lt;br&gt;andra för samhällslivet viktiga förhållanden bör kunna sättas till advokatti-&lt;br&gt;teln. Motsvarande skäl torde inte med samma styrka göra sig gällande be-&lt;br&gt;träffande utländska advokattitlar. Härtill kommer att det inte framstår som&lt;br&gt;rimligt att i Sverige ge en utländsk advokattitel straffskydd i de fall ett mot-&lt;br&gt;svarande skydd inte finns i det andra landet. Det straffbara området bör där-&lt;br&gt;för även i fortsättningen vara begränsat till de fall där någon obehörigen ger&lt;br&gt;sig ut för att vara medlem av Sveriges advokatsamfund. Detta undantag bör&lt;br&gt;uttryckligen framgå av den nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förordnande av offentliga försvarare skall alltid göras en lämplighets-&lt;br&gt;bedömning. Det finns därför knappast något behov av särskilda regler för&lt;br&gt;EES-advokater. Generellt för försvarare kommer också i enlighet med vad&lt;br&gt;jag nyligen varit inne på (avsnitt 4.3) att gälla att utländska medborgare och&lt;br&gt;den som har hemvist utom riket i allmänhet inte bör utses till offentlig försva-&lt;br&gt;rare om det är olämpligt med hänsyn till rikets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till biträde enligt rättshjälpslagen kan enligt 21 § första stycket RHL för-&lt;br&gt;ordnas bl.a. advokat. Om den sökande föreslår en viss advokat skall någon&lt;br&gt;lämplighetsprövning av denne inte ske. Advokatdirektivet torde inte medge&lt;br&gt;att EES-advokater generellt undantas från möjligheten att bli rättshjälpsbi-&lt;br&gt;träden. En möjlighet vore därför att i stället införa en lämplighetsprövning.&lt;br&gt;Som jag nämnde tidigare (avsnitt 3.3.4) uttalade departementschefen i prop.&lt;br&gt;1987/88:73 att en sådan ordning av flera skäl inte är lämplig. Advokatdirekti-&lt;br&gt;vet torde inte heller medge att det införs särskilda regler om lämplighets-&lt;br&gt;prövning av advokater från EES-staterna. I promemorian föreslogs mot&lt;br&gt;denna bakgrund inte någon lämplighetsregel. Detta förslag har lämnats utan&lt;br&gt;erinran av remissinstanserna. Jag delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anfördes i promemorian torde det i praktiken inte heller bli vanligt&lt;br&gt;med förordnande av EES-advokater som rättshjälpsbiträde. Redan språk-&lt;br&gt;kravet för ombud begränsar i avsevärd utsträckning EES-advokaters möjlig-&lt;br&gt;heter att uppträda vid domstol. Vidare torde de situationer då det typiskt&lt;br&gt;sett föreligger intresse för en huvudman att använda sig av en EES-advokat&lt;br&gt;i allmänhet ligga utanför det område där rättshjälp kan beviljas. Härtill kom-&lt;br&gt;mer att rätten inte skall förordna ett biträde som den sökande föreslår om&lt;br&gt;det skulle medföra avsevärt ökade kostnader. Detta torde ofta bli fallet om&lt;br&gt;en EES-advokat skulle förordnas som rättshjälpsbiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa familjerättsliga mål får en advokat själv bevilja rättshjälp. Att fatta&lt;br&gt;ett sådant beslut är en förvaltningsuppgift. Som departementschefen utta-&lt;br&gt;lade i samband med att det infördes en möjlighet till dispens från kravet på&lt;br&gt;svenskt medborgarskap för sökande till advokatsamfundet (se avsnitt 3.3.4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligger det inte hinder mot att överlämna en sådan förvaltningsuppgift till&lt;br&gt;en enskild individ som inte är svensk medborgare. Därmed är inte sagt att&lt;br&gt;en sådan ordning skulle vara lämplig. Enligt EES-avtalet får undantag göras&lt;br&gt;för fall av offentlig maktutövning. Det praktiska behovet av ett sådant un-&lt;br&gt;dantag torde dock vara mycket litet. Redan det förhållandet att rättshjälp&lt;br&gt;inte får beviljas i de fall den rättssökande är bosatt utom riket minskar avse-&lt;br&gt;värt antalet tänkbara fall. Härtill kommer vad jag nyss nämnde om bl.a.&lt;br&gt;språkkravet. I likhet med promemorieförslaget, som lämnats utan erinran&lt;br&gt;av remissinstanserna, anser jag mot denna bakgrund att någon undantagsbe-&lt;br&gt;stämmelse inte behövs. Det bör ankomma på Justitiekanslern att inom ra-&lt;br&gt;men för sin tillsynsverksamhet hålla sig underrättad om utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller advokats priviligierade ställning vid inkassoverksamhet&lt;br&gt;torde det inte vara möjligt att göra undantag för EES-advokater. Alternati-&lt;br&gt;vet är då att införa ett generellt krav på tillstånd för och tillsyn av advokater.&lt;br&gt;En sådan åtgärd framstår dock som för långtgående. Nuvarande ordning bör&lt;br&gt;därför enligt min mening gälla även EES-advokater. Det överensstämmer&lt;br&gt;med förslaget i promemorian mot vilket remissinstanserna inte har haft&lt;br&gt;några invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även reglerna om att advokatsamfundet i vissa fall skall höras eller under-&lt;br&gt;rättas är sådana att EES-advokat bör jämställas med svensk advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5 Behörighetskraven för medlemskap i det svenska&lt;br&gt;advokatsamfundet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Medborgarskaps- och hemvistkraven för ledamotskap i&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund anpassas till EES-avtalet. Den som i ett&lt;br&gt;EES-land genomgått en utbildning som där krävs för att bli advokat&lt;br&gt;och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han har tillräckliga&lt;br&gt;kunskaper om den svenska rättsordningen skall anses uppfylla de&lt;br&gt;svenska utbildningskraven. Sveriges advokatsamfund skall få möjlig-&lt;br&gt;het att dispensera från kravet på utbildning när det gäller utländska&lt;br&gt;advokater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt. Promemo-&lt;br&gt;rian innehöll dock inte något förslag om en dispensregel när det gäller utbild-&lt;br&gt;ningskravet. I promemorian föreslogs däremot att hemvistkravet skulle be-&lt;br&gt;hållas oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En remissinstans anser att medborgarskapskravet för&lt;br&gt;inträde i advokatsamfundet helt kan avskaffas. Ett par remissinstanser anser&lt;br&gt;att den som kommer från en EES-stat skall undantas från hemvistkravet.&lt;br&gt;Advokatsamfundet anser att det bör överlåtas på samfundets styrelse att av-&lt;br&gt;göra vilka krav på kunskaper i svensk rätt som skall ställas på en sökande&lt;br&gt;från ett EES-land. Ett par remissinstanser efterlyser en närmare beskrivning&lt;br&gt;av det föreslagna lämplighetsprovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medborgarskapskravet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det tidigare redovisade fallet Reyners (avsnitt 4.3) följer att det inte är&lt;br&gt;tillåtet att i förhållande till den som kommer från en EES-stat uppställa ett&lt;br&gt;krav på visst medborgarskap för medlemskap i ett advokatsamfund. Något&lt;br&gt;sådant krav uppställs inte heller exempelvis i Frankrike. I vissa länder, exem-&lt;br&gt;pelvis Danmark och Tyskland, har man gått längre. I dessa länder finns såle-&lt;br&gt;des överhuvudtaget inga medborgarskapsbegränsningar för att bli advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att medborgarskapskravet skulle anpassas till&lt;br&gt;EES-avtalet men behållas i övrigt. Förslaget har mottagits positivt av remiss-&lt;br&gt;instanserna. En remissinstans har dock föreslagit att medborgarskapskravet&lt;br&gt;helt avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det är klart att medborgarskapskravet åtminstone måste änd-&lt;br&gt;ras så att undantag görs för medborgare från ett EES-land. Frågan är om&lt;br&gt;man skall gå ännu längre. Tänkbara alternativ är att undantaget görs mer&lt;br&gt;omfattande eller att medborgarskapskravet tas bort helt. Med tanke på svå-&lt;br&gt;righeterna att finna lämpliga avgränsningskriterier torde dock valet i realite-&lt;br&gt;ten stå mellan att avgränsa medborgarskapskravet till EES-staterna eller att&lt;br&gt;helt avskaffa kravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i olika sammanhang vara av intresse för Sverige att kravet på&lt;br&gt;medborgarskap ytterligare inskränks. Ett sådant sammanhang är de på-&lt;br&gt;gående GATT-förhandlingarna som omfattar advokatyrket. Mot att helt av-&lt;br&gt;skaffa medborgarskapskravet talar den centrala roll som advokaterna spelar&lt;br&gt;i det svenska rättsväsendet. Vidare är det ofta en fördel om principen om&lt;br&gt;reciprocitet kan upprätthållas, dvs. medborgarskapskravet bör inte tas bort&lt;br&gt;i Sverige med mindre vi har garantier för att en svensk advokat inte möts av&lt;br&gt;ett medborgarskapskrav i det andra landet. Detta talar enligt min mening&lt;br&gt;mot att nu helt ta bort medborgarskapskravet. I sammanhanget bör beaktas&lt;br&gt;att advokatsamfundets styrelse har möjlighet att lämna dispens från kravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse och dess disciplinnämnd har i vissa avseen-&lt;br&gt;den en myndighetsutövande funktion. För den som skall bli ledamot av sty-&lt;br&gt;relsen eller disciplinnämnden bör det vara möjligt att uppställa krav på&lt;br&gt;svenskt medborgarskap. Ett sådant krav bör kunna ställas upp i advokatsam-&lt;br&gt;fundets stadgar och behöver inte lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemvistkravet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kravet på hemvist har målet Van Binsbergen (avsnitt 4.3) bety-&lt;br&gt;delse. I det fallet slog EG-domstolen fast att krav på hemvist fick uppställas&lt;br&gt;om det finns objektivt försvarbara etiska regler för personer som är etable-&lt;br&gt;rade i medlemsstaten och om en person kan undvika att vara bunden av&lt;br&gt;dessa regler genom att ha sin hemvist i en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att hemvistkravet skulle behållas. Två remiss in-&lt;br&gt;stanser har ifrågasatt om inte hemvistkravet bör ändras så att det omfattar&lt;br&gt;alla EES-stater. Övriga remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även en ledamot av det svenska advokatsamfundet som är bosatt utom-&lt;br&gt;lands är bunden av de svenska reglerna om god advokatsed. Han kan därför&lt;br&gt;inte i och för sig undgå att bli bunden av reglerna genom att ha sin hemvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomlands. I promemorian påpekades dock att möjligheterna att komma&lt;br&gt;tillrätta med ett oetiskt handlande från en sådan advokat skulle försvåras.&lt;br&gt;Även j ag anser att det i och för sig bör vara möjligt att ta hänsyn till ett sådant&lt;br&gt;förhållande när man bedömer frågan om vilka krav som kan ställas på en&lt;br&gt;svensk advokat. Som har påpekats av en remissinstans torde dock möjlighe-&lt;br&gt;terna att utöva exempelvis tillsyn inte försvåras i sådan utsträckning att det&lt;br&gt;motiverar uppställandet av ett hemvistkrav. En fördel med att anpassa hem-&lt;br&gt;vistkravet till EES-stater är också att en svensk advokat som vill etablera sig&lt;br&gt;i ett EES-land inte behöver ansöka om dispens enligt 8 kap. 2 § andra stycket&lt;br&gt;RB. Att beakta är även att det i en den 27 augusti 1992 beslutad lagrådsre-&lt;br&gt;miss i anledning av EES-avtalet har föreslagits att hemvistkravet för reviso-&lt;br&gt;rer tas bort. Det anförda leder enligt min mening till att hemvistkravet för&lt;br&gt;advokater bör ändras så att hemvist inom en EES-stat jämställs med hemvist&lt;br&gt;i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningskravet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad härefter gäller kravet på utbildning måste utbildningsdirektivet beaktas.&lt;br&gt;Direktivet är relativt kort och allmänt hållet. Stora delar av direktivets till-&lt;br&gt;lämpning överlämnas till medlemsstaterna. Det kan hävdas att direktivet i&lt;br&gt;vissa delar är vagt och oklart. Särskilt gäller detta för artikel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG insåg man att implementeringen av direktivet skulle medföra&lt;br&gt;problem. Samtidigt som direktivet var allmänt hållet var det avsett att tilläm-&lt;br&gt;pas på hundratals olika yrken. För att underlätta implementeringen skulle&lt;br&gt;därför vaije land utse en koordinatör. Dessa koordinatörer har bildat en ar-&lt;br&gt;betsgrupp som verkar för att underlätta direktivets implementering. Trots&lt;br&gt;detta har implementeringen av direktivet gått långsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller direktivets tillämpning på advokatyrket har det upp-&lt;br&gt;stått problem. Olika tolkningar har gjort sig gällande i frågan vad direktivet&lt;br&gt;innebär när det gäller behörighetsvillkoren för advokater. Den fråga man&lt;br&gt;ställt sig är om direktivet tar sikte på all teoretisk och praktisk utbildning&lt;br&gt;som krävs för att bli advokat eller om direktivet bara tar sikte på en akade-&lt;br&gt;misk examen. Med den senare tolkningen skulle det vara möjligt att upprätt-&lt;br&gt;hålla egna krav på praktisk erfarenhet efter examen. Det som gav upphov&lt;br&gt;till tolkningsproblemen var troligen definitionen av examensbevis i&lt;br&gt;artikel 1 a). Där sägs att med examensbevis bl.a. avses vaije bevis på for-&lt;br&gt;mella kvalifikationer eller dylikt ”som utvisar ... att han med godkänt resul-&lt;br&gt;tat avslutat den utbildning som krävs utöver den postgymnasiala utbild-&lt;br&gt;ningen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland valde vid implementeringen av direktivet den förstnämnda tolk-&lt;br&gt;ningen. Detta gjorde att man också kunde anknyta till definitionen av advo-&lt;br&gt;kat i advokatdirektivet. Om exempelvis en dansk jurist vill bli advokat i&lt;br&gt;Tyskland räcker det inte med att han har en teoretisk juristutbildning. Han&lt;br&gt;måste också ha klarat av den praktik som krävs för att bli advokat i Dan-&lt;br&gt;mark. Däremot finns det inte något krav på att man verkligen skall vara ad-&lt;br&gt;vokat i hemlandet. -1 Finland har lagts fram en proposition med en reglering&lt;br&gt;som utgår från samma tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tveksamhet med den tolkning som valts i Tyskland är att den utgår från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;definitionen av advokat i advokatdirektivet. Det är inte säkert att utbild- Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;ningsdirektivet är avsett att tillämpas så snävt. Det utesluter således viktiga&lt;br&gt;grupper av jurister, exempelvis ”conseil juridiques” i Frankrike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur nationell synvinkel är en negativ effekt av den valda tolkningen att&lt;br&gt;Tyskland inte kan påverka vilken praktisk utbildning den sökande kommer&lt;br&gt;att ha. Denna fråga blir istället beroende av vilken praktisk utbildning som&lt;br&gt;krävs i det land den sökande kommer ifrån. Dessa krav varierar högst avse-&lt;br&gt;värt. Som exempel kan nämnas att det i Spanien inte krävs någon praktisk&lt;br&gt;utbildning alls för att bli advokat medan Österrike kräver sju års praktisk&lt;br&gt;erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den tyska tolkningen talar bl.a. att detta alternativ bäst överensstäm-&lt;br&gt;mer med direktivets lydelse. Det är också den mest integrationsvänliga tolk-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den tolkning som valts i Tyskland inte är självklar talar dock&lt;br&gt;övervägande skäl för att den är riktig. Det var också den bedömning som&lt;br&gt;gjordes i promemorian. Remissinstanserna har inte invänt häremot. I likhet&lt;br&gt;med förslaget i promemorian bör därför i 8 kap. 2 § RB föreskrivas att den&lt;br&gt;som i en stat inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet har ge-&lt;br&gt;nomgått en utbildning som där krävs för att bli advokat skall anses uppfylla&lt;br&gt;kraven enligt 3-4. Regeln bör utformas så att den även beaktar att utbild-&lt;br&gt;ningen inte nödvändigtvis behöver ha ägt rum i ett EES-land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utländsk examen skall emellertid inte utan vidare vara giltig i Sverige.&lt;br&gt;I artikel 4 finns olika möjligheter att uppställa kompletterande krav. Med&lt;br&gt;den tolkning som jag nu gjort av begreppet utbildning - dvs. att det innefat-&lt;br&gt;tar såväl teoretiska som praktiska moment - kan till en början punkt 1 a) i&lt;br&gt;artikel 4 tillämpas, dvs. det kan krävas att den som ansöker om att bli leda-&lt;br&gt;mot av det svenska advokatsamfundet visar att han eller hon har viss yrkeser-&lt;br&gt;farenhet för det fall utbildningen är mer än ett år kortare än den svenska. I&lt;br&gt;Sverige krävs normalt en sammanlagd utbildningstid om nio och ett halvt år&lt;br&gt;för att bli antagen i samfundet. Om den sökande har en utbildning som är&lt;br&gt;mer än ett år kortare får man alltså uppställa krav på yrkeserfarenhet, som&lt;br&gt;dock inte får vara längre än fyra år. En sådan erfarenhet kan advokaten ha&lt;br&gt;skaffat sig i sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 b) i artikel 4 kan man vidare uppställa krav på en praktiktid&lt;br&gt;om högst tre år. Man kan därvid föreskriva att praktiktiden skall utövas i&lt;br&gt;Sverige. Alternativt får man enligt samma punkt uppställa krav på ett läm-&lt;br&gt;plighetsprov. Krav enligt punkt 1 a) och 1 b) får inte i det enskilda fallet upp-&lt;br&gt;ställas kumulativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid valet mellan de olika alternativen har man att beakta att den svenska&lt;br&gt;allmänheten förutsätter att en svensk advokat har goda kunskaper i svensk&lt;br&gt;rätt. Det naturliga kravet att även EES-advokater har sådana kunskaper&lt;br&gt;torde bl.a. med hänsyn till de relativt stora skillnader som finns mellan de&lt;br&gt;olika rättsordningarna inom EES-området bäst tillgodoses genom ett läm-&lt;br&gt;plighetsprov. Det är också den metod som har valts av alla länder som hittills&lt;br&gt;har bestämt sig i frågan. I promemorian föreslogs mot denna bakgrund att&lt;br&gt;bestämmelserna i 8 kap. 2 § RB bör kompletteras med en särskild föreskrift i&lt;br&gt;enlighet med detta. Remissinstanserna har godtagit förslaget. Även jag delar&lt;br&gt;promemorians uppfattning. Jag återkommer strax till Sveriges advokatsam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funds önskan att samfundets styrelse skall få inflytande över vilka krav som&lt;br&gt;i detta hänseende skall ställas på EES-advokaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har ansett att det vore värdefullt att redan i detta&lt;br&gt;sammanhang ge en bild av hur utbildningen och lämplighetsprovet kommer&lt;br&gt;att utformas. Frågan hur utbildning och lämplighetsprov skall vara utfor-&lt;br&gt;made och vilken myndighet eller annan som skall handha detta får tas upp i&lt;br&gt;ett annat sammanhang. Så mycket bör dock redan nu sägas att det - natur-&lt;br&gt;ligtvis - inte kan komma ifråga att kräva att EES-advokaten skall gå igenom&lt;br&gt;en hel svensk juristutbildning. Utbildningen och provet bör istället vara in-&lt;br&gt;riktade på för den svenska rättsordningen typiska drag. Även yrkesetiska&lt;br&gt;moment bör beaktas liksom de praktiska sidorna av advokatyrket. Utbild-&lt;br&gt;ningen och provet bör vidare anpassas efter den nationella utbildning som&lt;br&gt;den sökande har genomgått. Det framstår som naturligt att utbildning och&lt;br&gt;lämplighetsprov handhas av universiteten. I sammanhanget bör nämnas att&lt;br&gt;rådet och kommissionen i en deklaration givit till känna att proven får hållas&lt;br&gt;på de nationella språken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår inga ändringar i regeln att advokatsamfundet skall pröva om&lt;br&gt;en utländsk advokat som ansöker om medlemskap i övrigt är lämplig, bl.a.&lt;br&gt;med hänsyn till redbarhet. Denna bestämmelse blir således också tillämplig&lt;br&gt;på utländska jurister som söker in i samfundet. Detta torde inte strida mot&lt;br&gt;utbildningsdirektivet, eftersom direktivet endast tar sikte på erkännande av&lt;br&gt;utbildningar. Den är också nödvändig för de fall den sökande inte är medlem&lt;br&gt;av en utländsk advokatorganisation. I de fall ett sådant medlemsskap förelig-&lt;br&gt;ger bör den sökande ofta kunna presumeras uppfylla det här aktuella kravet&lt;br&gt;på allmän lämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör beaktas att advokatsamfundet har intresse av att&lt;br&gt;ingå bilaterala överenskommelser med andra advokatsamfund när det gäller&lt;br&gt;frågor som avser antagning till advokatorganisationer. Advokatsamfundet&lt;br&gt;har också i sitt remissvar framhållit att det är viktigt att advokatsamfundet&lt;br&gt;får möjligheter att ingå avtal som rör bl.a. de krav på utbildning som skall&lt;br&gt;ställas på en utländsk advokat för att denne skall kunna bli ledamot av Sveri-&lt;br&gt;ges advokatsamfund. Samfundet anser därför att RB:s regler bör utformas&lt;br&gt;så att de ger möjlighet för advokatsamfundet att i framtiden ingå sådana av-&lt;br&gt;tal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det av stort värde om RB:s regler kan utformas så&lt;br&gt;att denna form av internationellt samarbete på advokatområdet blir möjlig.&lt;br&gt;Jag anser att sådant samarbete är den naturliga och mest praktiska formen&lt;br&gt;för att lösa frågor om vilka villkor som skall uppställas när en advokat från en&lt;br&gt;viss stat, exempelvis USA, önskar bli ledamot av Sveriges advokatsamfund.&lt;br&gt;Överenskommelser olika advokatorganisationer emellan i sådana frågor bör&lt;br&gt;kunna ses som ett praktiskt instrument för ett ömsesidigt erkännande av re-&lt;br&gt;spektive lands utbildningar. Jag vill framhålla att principen om full reciproci-&lt;br&gt;tet numera vunnit stor genomslagskraft och att sådana överenskommelser&lt;br&gt;därför förbättrar möjligheterna för svenska advokater att få tillträde till ut-&lt;br&gt;ländska advokatorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian konstaterades att det inte skulle vara möjligt att generellt&lt;br&gt;föreskriva ett undantag från 8 kap. 2 § RB vad avser kravet på viss utbildning&lt;br&gt;”när så följer av överenskommelse mellan advokatsamfundet och utländsk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;advokatorganisation”. I promemorian diskuterades inga andra lösningar. Ju- Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;stitiekanslern har däremot i sitt remissvar pekat på ett tänkbart alternativ.&lt;br&gt;Justitiekanslern framför således tanken att advokat samfundet skulle ges&lt;br&gt;möjlighet att i det enskilda fallet medge dispens från kravet på svensk juri-&lt;br&gt;disk utbildning. Enligt Justitiekanslern skulle en sådan dispensrätt kunna&lt;br&gt;förenas med överenskommelser mellan Sveriges advokatsamfund och ett an-&lt;br&gt;nat advokatsamfund. Även jag anser att det är möjligt att lösa frågan på&lt;br&gt;detta sätt. Jag beaktar i det sammanhanget att denna lösning innebär att en&lt;br&gt;sökande som vägras dispens inte kan överklaga beslutet till Högsta domsto-&lt;br&gt;len (jfr avsnitt 3.3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför en bestämmelse enligt vilken advokatsamfundets sty-&lt;br&gt;relse i det enskilda fallet får medge dispens från utbildningskraven enligt&lt;br&gt;punkterna 3 och 4 om den sökande är medlem i ett utländskt advokatsam-&lt;br&gt;fund. Jag anser inte att det är nödvändigt att i lagtexten spegla detta sam-&lt;br&gt;band mellan dispensregeln och överenskommelser som samfundet träffar.&lt;br&gt;Även om regeln således i allmänhet är avsedd för sådana fall då en sådan&lt;br&gt;överenskommelse finns anser jag att möjligheten att dispensera i det en-&lt;br&gt;skilda fallet bör kunna utnyttjas också beträffande EES-advokater. I vissa&lt;br&gt;fall bör det således vara möjligt att göra undantag från kravet på lämplighets-&lt;br&gt;prov. Ett exempel när det kan finnas skäl att utnyttja dispensregeln kan vara&lt;br&gt;beträffande en erfaren EES-advokat som är verksam inom något relativt be-&lt;br&gt;gränsat rättsområde, vari han besitter särskilda kunskaper och där skillna-&lt;br&gt;derna mellan rättssystemen inte är så stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också skäl att beröra den särskilda nordiska regleringen i 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § tredje stycket RB. En frågeställning, som har berörts av en remissinstans,&lt;br&gt;är om inte särregleringen för nordiska medborgare strider mot EES-avtalets&lt;br&gt;icke-diskrimineringsregel. Jag delar inte den uppfattningen och vill då hän-&lt;br&gt;visa till EES-avtalets artikel 121. I den artikeln föreskrivs att EES-avtalets&lt;br&gt;bestämmelser inte skall utgöra hinder för samarbetet mellan de nordiska sta-&lt;br&gt;terna, i den utsträckning sådant samarbete inte motverkar EES-avtalets&lt;br&gt;goda funktion. Min bedömning är alltså att den nordiska regleringen kan&lt;br&gt;kvarstå. En nordisk medborgare skall självklart inte behöva uppfylla kraven&lt;br&gt;enligt såväl advokatdirektivet som den nordiska överenskommelsen. Regle-&lt;br&gt;ringen innebär istället att en advokat från något av de andra nordiska län-&lt;br&gt;derna kan välja mellan lämplighets prov enligt EES-reglerna och praktiktid&lt;br&gt;enligt de gamla nordiska reglerna. Någon skärpning för nordiska advokater&lt;br&gt;innebär därför inte de nya reglerna. Det kan visserligen ifrågasättas om det&lt;br&gt;är logiskt att kräva ett lämplighetsprov när en juridisk examen från ett annat&lt;br&gt;nordiskt land jämställs med en svensk. Bakgrunden till att en juridisk ex-&lt;br&gt;amen från ett annat nordiskt land erkänns i Sverige är dock att det samtidigt&lt;br&gt;uppställs ett krav på att advokaten under minst tre år skall tjänstgöra som&lt;br&gt;biträdande jurist på en svensk advokatbyrå. Departementschefen uttalade i&lt;br&gt;samband därmed att praktiktiden utgjorde en fullgod garanti för att den sö-&lt;br&gt;kande uppfyllde högt ställda krav även i kunskapshänseende (prop.&lt;br&gt;1990/91:116 s. 15). Det är därför rimligt att uppställa krav på lämplighets-&lt;br&gt;prov även för en advokat från ett annat nordiskt land om denne inte har ge-&lt;br&gt;nomgått en praktiktid. Frågan om den nordiska regleringen skall kvarstå el-&lt;br&gt;ler inte kan i och för sig diskuteras. Den får i så fall tas upp med de övriga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nordiska länderna. Jag vill här dock nämna att den nordiska regleringen har Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;stora likheter med den lösning som för närvarande diskuteras inom EG och&lt;br&gt;CCBE (jfr. avsnitt 4.4). Den av mig nyss föreslagna dispensregeln kommer&lt;br&gt;att kunna tillämpas också beträffande en nordisk advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sista stycket i 8 kap. 2 § RB får vissa yrkesgrupper inte bli advoka-&lt;br&gt;ter. Till dessa grupper hör bl.a. lagfaren domare och annan befattningsha-&lt;br&gt;vare vid allmän domstol samt den som annars är anställd i statens tjänst. Be-&lt;br&gt;gränsningen till allmän domstol framstår enligt min mening som föråldrad.&lt;br&gt;Skälet bakom begränsningen - att advokater är anställda vid krigsrätt - är&lt;br&gt;inte längre aktuell. I likhet med vad som föreslogs i promemorian anser jag&lt;br&gt;att undantaget bör omfatta alla domstolar. Det samma bör gälla den motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelsen i 12kap. 3§ RB. Vidare bör den ändringen göras i&lt;br&gt;8 kap. 2 § att det beaktas att den som ansöker om att bli ledamot av samfun-&lt;br&gt;det kan vara anställd i annan stats tjänst. Även det överenstämmer med pro-&lt;br&gt;memorieförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen är att EES-avtalet skall träda ikraft den 1 januari 1993. Det är&lt;br&gt;dock ännu oklart om denna målsättning går att förverkliga. De nu föreslagna&lt;br&gt;ändringarna bör träda ikraft samtidigt som EES-avtalet. Det bör därför före-&lt;br&gt;skrivas att ändringarna skall träda ikraft den dag som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Förslaget att upphäva 33 kap. 7 § RB kräver en särskild övergångsreglering.&lt;br&gt;Denna regel kommer att beröras i specialmotiveringen. I övrigt torde det&lt;br&gt;inte vara erforderligt med övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen torde vara kostnadsneutrala. Kostnaderna för anordnande av&lt;br&gt;utbildning och lämplighetsprov får finansieras genom avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Upprättat lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ändring i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Specialmotivering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om villkoren för att bli antagen som ledamot av&lt;br&gt;advokatsamfundet. I första stycket krävs för närvarande som huvudregel att&lt;br&gt;den som önskar bli ledamot av Sveriges advokatsamfund skall vara nordisk&lt;br&gt;medborgare och ha hemvist i Sverige. Förslaget innebär att medborgar-&lt;br&gt;skapskravet anpassas till EES och att medborgarskap i något av EES-län-&lt;br&gt;derna jämställs med svenskt medborgarskap. En motsvarande ändring görs&lt;br&gt;av hemvistkravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att Sveriges advokatsamfund i det enskilda fallet Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;får ge dispens från medborgarskaps- och hemvistkraven. Bestämmelsen har&lt;br&gt;kompletterats genom en hänvisning till p 3 och 4 så att samfundet får med-&lt;br&gt;dela dispens från utbildningskraven om den sökande är medlem av ett ut-&lt;br&gt;ländskt advokatsamfund. Ändringarna har behandlats i avsnitt 4.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycke har införts en regel som innebär att den som genom-&lt;br&gt;gått en utbildning till advokat som krävs i ett land inom det Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska samarbetsområdet skall anses uppfylla kraven i första stycket 3 och&lt;br&gt;4. Ändringen, som bygger på utbildningsdirektivet, har närmare behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 4.5. Det är inte någon förutsättning att den sökande är advokat i&lt;br&gt;hemlandet. Däremot krävs att han i Sverige har avlagt ett prov som visar&lt;br&gt;att han har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen. Närmare&lt;br&gt;regler om detta prov får ges i annan ordning. Av 8 kap. 8 § följer att en EES-&lt;br&gt;advokat kan överklaga beslutet till Högsta domstolen om samfundet skulle&lt;br&gt;vägra honom inträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket kvarstår en regel som ger särbestämmelser för nordiska&lt;br&gt;medborgare. Att regeln kvarstår föranleds bl.a. av att den nordiska överens-&lt;br&gt;kommelsen är något annorlunda konstruerad än utbildningsdirektivet. Den&lt;br&gt;nordiska överenskommelsen förutsätter t.ex. att den som söker inträde i det&lt;br&gt;svenska samfundet redan är ledamot i en advokatorganisation i hemlandet.&lt;br&gt;Enligt regleringen i detta stycke krävs det inte att den sökande genomgår&lt;br&gt;ett lämplighetsprov. Däremot krävs viss praktik på svenskt advokatkontor.&lt;br&gt;Regleringen innebär att en nordisk medborgare kan söka inträde i det&lt;br&gt;svenska advokatsamfundet såväl med stöd av regeln i det nya tredje stycket&lt;br&gt;som enligt regeln i fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sista stycket görs två ändringar. Dels har begränsningen till allmän dom-&lt;br&gt;stol tagits bort. Det innebär att lagfarna domare och befattningshavare vid&lt;br&gt;alla slags domstolar är uteslutna från att bli advokater. Dels har beaktats att&lt;br&gt;en sökande även kan vara anställd i annan stats tjänst. För en sådan sökande&lt;br&gt;gäller enligt förslaget att han eller hon inte får antas till ledamot såvida sam-&lt;br&gt;fundets styrelse inte medger detta. Ändringen har berörts i avsnitt 4.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär en justering i paragrafens femte stycke dels med anled-&lt;br&gt;ning av att hemvistkravet i 2 § första stycket 2 har ändrats dels med anledning&lt;br&gt;av att det tillkommit ett nytt tredje stycke i 2§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket sägs att den som godkänts som advokat i ett EES-land&lt;br&gt;(EES-advokat) i princip jämställs med svensk advokat när han är verksam i&lt;br&gt;Sverige. Ändringen, som bygger på advokatdirektivet, har behandlats i av-&lt;br&gt;snitt 4.4. Bestämmelsen innebär exempelvis att när det i 21 kap. 5 § RB sägs&lt;br&gt;att till offentlig försvarare skall förordnas advokat, så omfattas också EES-&lt;br&gt;advokat som är verksam här. Det innebär också bl.a. att reglerna i 8 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket RB om god advokatsed blir tillämpliga också på EES-advoka-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter som verkar här, liksom reglerna om tillsyn och sanktioner som gäller för Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;svenska advokater. Ett annat exempel som kan nämnas är regeln i 9kap. 12&lt;br&gt;§ sekretesslagen (1980:100) om sekretess i ärenden om disciplinärt ingri-&lt;br&gt;pande mot advokat. Regleringen innebär dock inte att alla regler som rör&lt;br&gt;advokater får en annan innebörd. Jämställandet gäller bara i tillämpliga de-&lt;br&gt;lar. Bestämmelserna i 8 kap. 2§ RB om förutsättningarna för att bli svensk&lt;br&gt;advokat påverkas således i princip inte av denna reglering. Uttrycket advo-&lt;br&gt;kat i 8 kap. 2 § sista stycket inbegriper dock i fortsättningen också EES-advo-&lt;br&gt;kater vilket innebär att den som ansöker om ledamotskap får vara anställd&lt;br&gt;hos en EES-advokat utan att dispens från advokatsamfundets styrelse krävs.&lt;br&gt;Vidare kan reglerna i 8 kap. 7 § om uteslutning naturligtvis inte bli tillämp-&lt;br&gt;liga på EES-advokat om han inte samtidigt är ledamot av Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund. Är förutsättningarna för uteslutning uppfyllda beträffande en&lt;br&gt;EES-advokat får istället bestämmelsen om varning, eventuellt i förening&lt;br&gt;med bestämmelsen om straffavgift, tillämpas. Regeln om jämställande gäller&lt;br&gt;när EES-advokaten är verksam i Sverige. Den gäller däremot inte i fråga om&lt;br&gt;tjänster som advokaten i sin hemstat till exempel per brev, telefon eller tele-&lt;br&gt;fax tillhandahåller en klient som befinner sig i Sverige. Som ett exempel på&lt;br&gt;vad som faller utanför tillämpningsområdet kan tas det fallet att en intagen&lt;br&gt;på en svensk kriminalvårdsanstalt vill skicka ett brev till en tysk advokat som&lt;br&gt;befinner sig i sitt hemland. I första stycket behandlas vidare frågan om titula-&lt;br&gt;turen. De yrkestitlar som för närvarande får användas framgår av advokatdi-&lt;br&gt;rektivet och av redogörelsen i avsnitt 2.2.2. Av första stycket framgår också&lt;br&gt;att EES-advokaten även skall hänvisa till den yrkesorganisation som han till-&lt;br&gt;hör eller till den domstol vid vilken han enligt den statens lag får tjänstgöra.&lt;br&gt;I första stycket föreskrivs slutligen att en EES-advokat skall kunna styrka sin&lt;br&gt;behörighet som advokat. Normalt torde detta kunna ske genom de av CCBE&lt;br&gt;utfärdade legitimationskorten som har berörts i avsnitt 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns två undantag från huvudregeln att EES-advokat skall&lt;br&gt;jämställas med svensk advokat. Det ena undantaget gäller 8 kap. 4§ andra&lt;br&gt;stycket RB. Undantaget innebär att EES-advokater inte träffas av den i pa-&lt;br&gt;ragrafen givna bestämmelsen att advokat inte utan dispens från advokatsam-&lt;br&gt;fundet får driva advokatverksamhet med annan än den som är ledamot av&lt;br&gt;advokatsamfundet. Det andra undantaget avser bestämmelsen i 17kap. 15 §&lt;br&gt;tredje stycket brottsbalken och innebär att de advokattitlar som EES-advo-&lt;br&gt;katerna använder inte omfattas av straffskydd. Det medför att tillämpning-&lt;br&gt;området för 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken blir oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har föreslagits en regel om att advokatsamfundet skall un-&lt;br&gt;derrätta den behöriga myndigheten eller organisationen i den stat han kom-&lt;br&gt;mer ifrån om diciplinära åtgärder som samfundet eller Högsta domstolen har&lt;br&gt;beslutat om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har införts en uttrycklig regel om att ett ombud skall behärska&lt;br&gt;svenska språket. Det överensstämmer med vad som redan följer av gällande&lt;br&gt;rätt. Till belysning av vad som menas härmed kan hänvisas till prop.&lt;br&gt;(1970:30) med förslag till ändring i rättegångsbalken (s. 71) där departe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentschefen anförde att förhör kan hållas utan tolk med dansk- eller norsk- Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;språkig person, om rätten anser att det kan ske utan men för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har kravet på svenskt medborgarskap tagits bort. Med&lt;br&gt;hemvist i Sverige jämställs enligt huvudregeln hemvist i en stat inom det&lt;br&gt;europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen har behandlats i av-&lt;br&gt;snitt 4.3. Vad som särskilt skall beaktas när frågan om undantag prövas är&lt;br&gt;vilka utsikterna är att nå ombudet med delgivning och möjligheterna att få&lt;br&gt;verkställighet av en eventuell mot ombudet riktad dom beträffande ansvar&lt;br&gt;eller enskilt anspråk. Det är samma bedömning som skall göras idag. Ut-&lt;br&gt;trycket ”målets beskaffenhet” har utgått främst mot bakgrund av den nya&lt;br&gt;lydelsen av 21 kap. 3 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att bestämningen ”allmän” framför domstol har tagits&lt;br&gt;bort. Ändringen har behandlats i avsnitt 4.5. Den motsvarar den ändring&lt;br&gt;som föreslagits i 8 kap. 2 § sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har införts en ny mening enligt vilken den som är utländsk&lt;br&gt;medborgare eller har hemvist utom riket inte får vara försvarare om det är&lt;br&gt;olämpligt med hänsyn till rikets säkerhet. Bestämmelsen tar främst sikte på&lt;br&gt;mål enligt 19 kap. och 22kap. brottsbalken. Förslaget är ingen saklig nyhet&lt;br&gt;(jfr. specialmotiveringen till 12kap. 2§ andra stycket). Det har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeln har hittills förutsatts att ombudet har hemvist i Sverige. Den före-&lt;br&gt;slagna ändringen innebär att hemvist i ett EES-land jämställs med hemvist i&lt;br&gt;Sverige och att den förenklade form av delgivning som regleras i paragrafen&lt;br&gt;således inte kan utnyttjas om ombudet har hemvist i ett EES-land. Änd-&lt;br&gt;ringen har behandlats i avsnitt 4.3.1 övrigt föreslås en viss modernisering av&lt;br&gt;språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att 33 kap. 7 § upphävs kräver en särskild övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse. En sådan anmälan som avses i regeln kan avse en tid om högst tre år.&lt;br&gt;Det vore praktiskt olämpligt med en så lång övergångstid. Det framstår där-&lt;br&gt;för som rimligt att en sådan anmälan skall gälla under endast tre månader&lt;br&gt;från ikraftträdandet. Naturligtvis bör den som har anmält ett ombud samt&lt;br&gt;ombudet underrättas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-&lt;br&gt;slår riksdagen att anta förslaget till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ändring i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;COUNCIL&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;COUNCIL DIRECTTVE&lt;br&gt;of 21 December 1911&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;on ■ general system for the recognition of higher-education diplomas awarded&lt;br&gt;on completion of professional education and training of at least three years'&lt;br&gt;dura tion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(89/48/EEC)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hsving regsrd to the Treaty establishing the European&lt;br&gt;Economic Community. and in particular Artides 49,&lt;br&gt;57(1) and 66 thereof,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the proposal from the Commission ('),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In cooperauon with the European Parliament (*),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the Economic and Social&lt;br&gt;Committee (*),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas. pursuant to Artide 3 (c) of the Treaty the&lt;br&gt;abohtion, as between Member States, o( obstades to&lt;br&gt;freedom of movement for persons and services constitutes&lt;br&gt;one of the objectives of the Community; whereas, for&lt;br&gt;nauonals of the Member States, this means in particular&lt;br&gt;the possibility of pursuing a profession, whether in a&lt;br&gt;sell-employed or employed capacity, in a Member State&lt;br&gt;other than that in which they acquired their professional&lt;br&gt;quaJificauons;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the provisions so far adopted by the Council,&lt;br&gt;and pursuant to which Member States recognize mutually&lt;br&gt;and for professional purposes higher-education diplomas&lt;br&gt;issued within their temtory, concem only a few&lt;br&gt;professions; whereas the level and duration of the&lt;br&gt;education and training goveming access to those&lt;br&gt;professions have been regulated in a similar fashion in all&lt;br&gt;the Member States or have been the subject of the&lt;br&gt;minimal harmonization needed to establish sectoral&lt;br&gt;systems for the mutual recognition of diplomas;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(') OJ No C 217. 28. 8. 1985, p 3. and&lt;br&gt;OJ No C 143. 10. 6. 1986, p. 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;O OJ No C 345. 31. 12. 1985. p. 80. and&lt;br&gt;OJ No C 309. 5. 12. 1988&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H OJ No C 75. 3. 4. 1986, p. 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, in order to provide a iapid response lo the&lt;br&gt;expectations of nationals of Community countries whc&lt;br&gt;hold higher-education diplomas awarded on completion&lt;br&gt;of professional education and training issued in a Member&lt;br&gt;State other than that in which they wish to pursue their&lt;br&gt;profession, another method of recognition of such&lt;br&gt;diplomas should also be put in place such as to enable&lt;br&gt;those concemed to pursue all those professional activities&lt;br&gt;which in a host Member State ate dependent on the&lt;br&gt;completion of post-secondary education and training.&lt;br&gt;provided they hold such a diploma preparing them for&lt;br&gt;those activities awarded on completion of a course of&lt;br&gt;studies lasting at least three years and issued in another&lt;br&gt;Member State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas this objective can be achieved by the&lt;br&gt;introduction of a general system for the recognition of&lt;br&gt;higher-education diplomas awarded on completion of&lt;br&gt;professional education and training of at least three years&lt;br&gt;duration ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, for those professions for the pursuit of which&lt;br&gt;the Community has not laid down the necessary&lt;br&gt;minimum level of qualification, Member States reservr&lt;br&gt;the option of fixing such a level with a view to guaran-&lt;br&gt;teeing the quality of services provided in their territory&lt;br&gt;whereas, however, they may not, without infringing theii&lt;br&gt;obligations laid down in Artide 5 of the Treaty, require ;&lt;br&gt;national of a Member State to obtain those qualification:&lt;br&gt;which in general they determine only by reference tc&lt;br&gt;diplomas issued under their own national educatior&lt;br&gt;systems, where the person concemed has already acquirec&lt;br&gt;all or part of those qualifications in another Membe:&lt;br&gt;State; whereas, as a result, any host Member State ir&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;which a profession is regulated is required to take account&lt;br&gt;of qualifications acquired in another Member State and to&lt;br&gt;determine whether those qualifications correspond to the&lt;br&gt;qualifications which the Member State concemed&lt;br&gt;requires ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas collaboration between the Member States is&lt;br&gt;appropriate in order to facilitate their compliance with&lt;br&gt;those obligations; whereas, therefore, the means of&lt;br&gt;organizing such collaboration should be established ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the term ‘regulated professional activity’ should&lt;br&gt;be defined so as to take account of differing national&lt;br&gt;sociological situations , whereas the term should cover not&lt;br&gt;only professional activities access to which is subject, in a&lt;br&gt;Member State, to the possession of a diploma, but also&lt;br&gt;professional activities, access to which is unrestneted&lt;br&gt;when they are praetised under a professional title reserved&lt;br&gt;for the holders of certain qualifications; whereas the&lt;br&gt;professional associations and organizations which confer&lt;br&gt;such titles on their members and are recognized by the&lt;br&gt;public authonties cannot invoke their private status to&lt;br&gt;avoid application of the system provided for by this&lt;br&gt;Directive ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas it is also necessary to determine the charac-&lt;br&gt;terstics of the professional expenence or adaptation&lt;br&gt;period which the host Member State may require of the&lt;br&gt;person concemed in addition to the higher-education&lt;br&gt;diploma, where the person‘$ qualifications do not&lt;br&gt;correspond to those laid down by national provisions ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas an aptitude test may also be introduced in place&lt;br&gt;of the adaptation period , whereas the effeet of both will&lt;br&gt;be to improve the existing situation with regard to the&lt;br&gt;mutual recognition of diplomas between Member States&lt;br&gt;and therefore to facilitate the free movement of persons&lt;br&gt;within the Community; whereas their function is to&lt;br&gt;assess the ability of the migrant, who is a person who has&lt;br&gt;already received his professional training in another&lt;br&gt;Member State, to adapt to this new professional&lt;br&gt;environment ; whereas. from the migrant's point of view,&lt;br&gt;an aptitude test will have the advantage of reducing the&lt;br&gt;length of the practice period ; whereas, in prmciple, the&lt;br&gt;choice between the adaptation period and the aptitude&lt;br&gt;test should be made by the migrant; whereas, however,&lt;br&gt;the nature of certain professions is such that Member&lt;br&gt;States must be allowed to prescribe, under certain&lt;br&gt;conditions, either the adaptation period or the test;&lt;br&gt;whereas, in particular, the differences between the legal&lt;br&gt;systems of the Member States, whilst they may vary in&lt;br&gt;extent from one Member State to another, warrant special&lt;br&gt;provisions since, as a rule, the education or training&lt;br&gt;attested by the diploma, certificate or other evidence of&lt;br&gt;formal qualifications in a field of law in the Member State&lt;br&gt;of origin does not cover the legal knowledge required in&lt;br&gt;the host Member State with respect to the corresponding&lt;br&gt;legal field ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, moreover, the general system for the&lt;br&gt;recognition of higher-education diplomas is intended&lt;br&gt;neither to amend the rules, ineluding those relating to&lt;br&gt;professional ethics, applicable to any person pursuing a&lt;br&gt;profession in the temtory of a Member State nor to&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exelude migrants from the application of those rules ;&lt;br&gt;whereas that system is confined to laying down&lt;br&gt;appropriate arrangements to ensure that migrants comply&lt;br&gt;with the professional rules of the host Member State ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas Artides 49, 57 (1) and 66 of the Treaty empower&lt;br&gt;the Community to adopt provisions necessary for the&lt;br&gt;introduction and operation of such a system ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the general system for the recognition of higher-&lt;br&gt;education diplomas is entirely without prejudice to the&lt;br&gt;application of Artide 48 (4) and Artide 55 of the Treaty ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas such a system, by strengthemng the right of a&lt;br&gt;Community national to use his professional skills in any&lt;br&gt;Member State, supplements and reinforces his right to&lt;br&gt;acquire such skills wherever he wishes ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas this system sheuld be evaluated, after being in&lt;br&gt;force for a certain lime, to determine how efficiently it&lt;br&gt;operates and in particular how it can be improved or its&lt;br&gt;field of application extended,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Directive the following&lt;br&gt;definitions shall apply :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) diploma : any dipioma, certificate or other evidence of&lt;br&gt;formal qualifications or any set of such diplomas,&lt;br&gt;certificates or other evidence •&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— which has been awarded by a competent authonty&lt;br&gt;in a Member State, designated in accordance with&lt;br&gt;its own laws, regulations or administrative&lt;br&gt;provisions ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— which shows that the holder has successfully&lt;br&gt;completed a post-secondary course of at least three&lt;br&gt;years' duration, or of an equivalent duration&lt;br&gt;part-time, at a university or establishment of&lt;br&gt;higher education or another establishment of&lt;br&gt;similar level and, where appropriate, that he has&lt;br&gt;successfully completed the professional training&lt;br&gt;required in addition to the post-secondary course,&lt;br&gt;and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— which shows that the holder has the professional&lt;br&gt;qualifications required for the taking up or pursuit&lt;br&gt;of a regulated profession in that Member State,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;provided that the education and training attested by&lt;br&gt;the diploma, certificate or other evidence of formal&lt;br&gt;qualifications were received mainly in the&lt;br&gt;Community, or the holder thereof has three years’&lt;br&gt;professional experience certified by the Member State&lt;br&gt;which recognized a third-country diploma, certificate&lt;br&gt;or other evidence of formal qualifications.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following shall be treated in the same way a&lt;br&gt;diploma, within the meaning of the first&lt;br&gt;subparagraph : any diploma, certificate or other&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;evidence of forma! qualifications or any set of such&lt;br&gt;diplomas, certificates or other evidence awarded by a&lt;br&gt;___competent authoriry in a Member State if it is awarded&lt;br&gt;on the successful completion of education and&lt;br&gt;training received in the Community and recognized&lt;br&gt;by a competent authoriry in that Member State as&lt;br&gt;being of an equivalent level and if it confers the same&lt;br&gt;rights in respect of the taking up and pursuit of a&lt;br&gt;regulated profession in that Member State ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) host Member State : any Member State in which a&lt;br&gt;national of a Member State applies to pursue a&lt;br&gt;profession subject to regulation in that Member State,&lt;br&gt;other than the State in which he obtained his diploma&lt;br&gt;or first pursued the profession in question ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) a regulated profession : the regulated professional&lt;br&gt;activity or range of activities which constitute this&lt;br&gt;profession in a Member State ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) regulated professional activity : a professional activity,&lt;br&gt;in so far as the taking up or pursuit of such activity or&lt;br&gt;one of its modes of pursuit in a Member State is&lt;br&gt;subject, directly or indirectly by virtue of laws,&lt;br&gt;regulations or administrative provisions., to the&lt;br&gt;possession of z diplom*. The following in particular&lt;br&gt;shall constitute a mode of pursuit of a regulated&lt;br&gt;professional activity:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pursuit of an activity under a professional title, in&lt;br&gt;so far as the use of such a title is reserved to the&lt;br&gt;holders of a diploma govemed by laws, regulations&lt;br&gt;or administrative provisions,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— pursuit of a professional activity relating to health,&lt;br&gt;in so far as remuneration and/or reimbursement&lt;br&gt;for such an activity is subject by virtue of national&lt;br&gt;social security arrangements to the possession of a&lt;br&gt;diploma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where the first subparagraph does not apply, a profes-&lt;br&gt;sional activity shall be deemed to be a regulated&lt;br&gt;professional activity if it is pursued by the members of&lt;br&gt;an association or organization the purpose of which is,&lt;br&gt;m particular, to promote and maintain a high standard&lt;br&gt;in the professional field concemed and which, to&lt;br&gt;achieve that purpose, is recognized in a special form&lt;br&gt;by a Member State and :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— awards a diploma to its members,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— .ensures that its members respect the rules of&lt;br&gt;professional conduct which it prescribes, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— confers on them the right to use a title or&lt;br&gt;designatory letters, or to benefit from a status&lt;br&gt;corresponding to that diploma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A non-exhaustive list of associations or organizations&lt;br&gt;which, when this Directive is adopted, satisfy the&lt;br&gt;conditions of the second subparagraph is contained in&lt;br&gt;the Annex. Whenever a Member State grants the&lt;br&gt;recognition referred to in the second subparagraph to&lt;br&gt;an association or organization, it shall inform the&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Commission thereof, which shall publish this&lt;br&gt;information in the Offtcial Journal of the European&lt;br&gt;Communities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) professional expenence : the aetual and lawful pursuit&lt;br&gt;of the profession concemed in a Member State;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f) adaptation period : the pursuit of a regulated&lt;br&gt;profession in the host Member State under the&lt;br&gt;responsibility of a qualified member of that&lt;br&gt;profession, such period of supervised practice possibly&lt;br&gt;being accompanied by further training. This period of&lt;br&gt;supervised practice shall be the subject of an&lt;br&gt;assessment The detailed rules goveming the&lt;br&gt;adaptation period and its assessment as well as the&lt;br&gt;status of a migrant person under supervision shall be&lt;br&gt;laid down by the competent authoriry in the host&lt;br&gt;Member States;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(g) aptitude test: a test limited to the professional&lt;br&gt;knowledge of the applicant, made by the competent&lt;br&gt;authorities of the host Member State with the aim of&lt;br&gt;assessing the ability of the applicant to pursue a&lt;br&gt;regulated profession in that Member State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In order to permit this test to be carried out, the&lt;br&gt;competent authorities shall draw up a list of subjeets&lt;br&gt;which, on the basis of a comparison of the education&lt;br&gt;and training required in the Member State and that&lt;br&gt;received by the applicant, are not covered by the&lt;br&gt;diploma or other evidence of formal qualifications&lt;br&gt;possessed by the applicant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The aptitude test must take account of the faet that&lt;br&gt;the applicant is a qualified professional in the&lt;br&gt;Member State of origm or the Member State from&lt;br&gt;which he comes. It shall cover subjeets to be selected&lt;br&gt;from those on the list, knowledge of which is essential&lt;br&gt;in order to be able to exercise the profession in the&lt;br&gt;host Member State. The test may also inelude&lt;br&gt;knowledge of the professional rules applicable to the&lt;br&gt;activities in question in the host Member State. The&lt;br&gt;detailed application of the aptitude test shall be&lt;br&gt;determined by the competent authorities of that State&lt;br&gt;with due regard to the rules of Community law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The status, in the host Member State, of the applicant&lt;br&gt;who wishes to prepare himself for the aptitude test in&lt;br&gt;that State shall be determined by the competent&lt;br&gt;authorities in that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive shall apply to any national of a Member&lt;br&gt;State wishing to pursue a regulated profession in a host&lt;br&gt;Member State in a self-empioyed capacity or as an&lt;br&gt;employed person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Dtrective shall not apply to professions which are&lt;br&gt;the subject of a separate Directive establishing&lt;br&gt;arrangements for the mutual recognition of diplomas by&lt;br&gt;Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article J&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where, in a host Member State, the taking up or pursuit&lt;br&gt;of a regulated profession is subject to possession of a&lt;br&gt;diploma, the competent authoriry may not, on the&lt;br&gt;grounds of madequate qualifications, refuse to authorize a&lt;br&gt;national of a Member State to take up or pursue that&lt;br&gt;profession on the same conditions as apply to its own&lt;br&gt;nationals :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) if the applicant holds the diploma required in another&lt;br&gt;Member State for the taking up or pursuit of the&lt;br&gt;profession in question in its temtory, such diploma&lt;br&gt;having been awarded in a Member State ; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) if the applicant has pursued the profession in question&lt;br&gt;full-time for twp years during the previous ten years in&lt;br&gt;another Member State which does not reguiate that&lt;br&gt;profession, within the meaning of Article 1 (c) and the&lt;br&gt;first subparagraph of Article i (d), and possesses&lt;br&gt;evidence of one or more formal qualifications :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— which have been awarded by a competent autho-&lt;br&gt;rity in a Member State, designated in accordance&lt;br&gt;with the laws, regulations or administrative provi-&lt;br&gt;sions of such State,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— which show that the holder has successfully&lt;br&gt;completed a post-secondary course of at least three&lt;br&gt;years' duration, or of an equivalent duration part-&lt;br&gt;time, at a university or establishment of higher&lt;br&gt;education or another establishment of similar level&lt;br&gt;of a Member State and, where appropriate, that he&lt;br&gt;has successfully completed the professional trai-&lt;br&gt;ning required in addition to the post-secondary&lt;br&gt;course and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— which have prepared the holder for the pursuit of&lt;br&gt;his prolewon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following shall be trated in the same way as the&lt;br&gt;evidence of formål qualifications referred to in the first&lt;br&gt;subparagraph anv formal qualifications or any set of such&lt;br&gt;formal qualifications awarded by a competent authonty in&lt;br&gt;a Member State if it is awarded on the successful comple-&lt;br&gt;tion of training received in the Community and is recog-&lt;br&gt;nized by that Member State as being of an equivalent&lt;br&gt;level, provided that the other Member States and the&lt;br&gt;Commission have been notified of this recognition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Norwithuanding Article 3, the host Member State&lt;br&gt;may also requirt the applicant:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) to provide evidence of professional expenence, where&lt;br&gt;the duration of the education and training adduced in&lt;br&gt;support of his application, as laid down in Article 3 (a)&lt;br&gt;and (b), is ax least one year less than that required in&lt;br&gt;the host Member State. In this event, the penod of&lt;br&gt;professional expenence required :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— may not exceed twice the shortfall in duration of&lt;br&gt;education and training where the shortfall relätes&lt;br&gt;to post-secondary studies and/or to a penod of&lt;br&gt;probauonary practice carried out under the control&lt;br&gt;of a supemaing professional person and ending&lt;br&gt;with an examination,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— may not exceed the shortfall where the shortfall&lt;br&gt;relätes to professional practice acquired with the&lt;br&gt;assistance of a qualified member of the profession.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the case of diplomas within the meaning of the last&lt;br&gt;subparagraph of Article 1 (a), the duration of educa-&lt;br&gt;tion and training recognized as being of an equivalent&lt;br&gt;level shall be determined as for the education and&lt;br&gt;training defined in the first subparagraph of Article 1&lt;br&gt;(&amp;gt;)•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;When applying these provisions, account must be&lt;br&gt;taken of the professional experience referred to in&lt;br&gt;Article 3 (b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;At all events, the professional experience required&lt;br&gt;may not exceed four years;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) to complete an adaptation, period, not exceeding three&lt;br&gt;years or take an aptitude test:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— where the matters covered by the education and&lt;br&gt;training he has received as laid down in Article 3&lt;br&gt;(a) and (b), differ substantially from those covered,&lt;br&gt;by the diploma required in the host Member State,&lt;br&gt;or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— where, in the case referred to in Article 3 (a), the&lt;br&gt;profession regulated in the host Member State&lt;br&gt;compnses one or more regulated professional acti-&lt;br&gt;vities which are not in the profession regulated in&lt;br&gt;the Member State from which the applicant ongi-&lt;br&gt;nates or comes and that difference corresponds to&lt;br&gt;specific education and training required in the&lt;br&gt;host Member State and covers matters which differ&lt;br&gt;substantially from those covered by the diploma&lt;br&gt;adduced by the applicant, or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— where, in the case referred to in Article 3 (b), the&lt;br&gt;profession regulated in the host Member State&lt;br&gt;comprises one or more regulated professional acti-&lt;br&gt;vities which are not in the profession pursued by&lt;br&gt;the applicant in the Member State from which he&lt;br&gt;originates or comes, and that difference corres-&lt;br&gt;ponds to specific education and training required&lt;br&gt;in the host Member State and covers matters&lt;br&gt;which differ substantially from those covered by&lt;br&gt;the evidence of formal qualifications adduced by&lt;br&gt;the applicant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Should the host Member State make use of this possi-&lt;br&gt;bility, it must give the applicant the right to choose&lt;br&gt;between an adaptation period and an aptitude test. By&lt;br&gt;way of derogation from this pnnciple, for professions&lt;br&gt;whose practice requires precise knowledge of national&lt;br&gt;law and in respect of which the provision of advice&lt;br&gt;and/or assistance conceming national law is an essen-&lt;br&gt;tial and constant aspect of the professional activity,&lt;br&gt;the host Member State may stipulate either an adapta-&lt;br&gt;tion period or an aptitude test. Where the host&lt;br&gt;Member State intends to introduce derogations for&lt;br&gt;other professions as regards an appiicants nght to&lt;br&gt;choose, the procedure laid down in Article 10 shall&lt;br&gt;ipply.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. However. the host Member Sute may not apply the&lt;br&gt;provisions of paragraph I (a) and (b) cumulatively.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Without prejudice to Articles 3 and 4, a host Member&lt;br&gt;State may allow the applicant, with a view to improving&lt;br&gt;his possibilities of adapting to the professional environ*&lt;br&gt;ment in that State, to undergo there, on the basis of equi-&lt;br&gt;valence, that part of his professional education and trai-&lt;br&gt;ning represented by professional practice, acquired with&lt;br&gt;the assistance of a qualified member of the profession,&lt;br&gt;which he has not undergone in his Member State of&lt;br&gt;origin or the Member State from which he has come.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Where the competent authority of a host Member&lt;br&gt;State requires of persons wishing to take up a regulated&lt;br&gt;profession proof that they are of good character or repute&lt;br&gt;or that they have not been declared bankrupt, or suspends&lt;br&gt;or prohibits the pursuit of that profession in the event of&lt;br&gt;serious professional misconduct or a criminal offence, that&lt;br&gt;State shall accept as sufficient evidence, in respect of&lt;br&gt;nationals of Member States wishing to pursue that profes-&lt;br&gt;sion in its temtory, the production of documents issued&lt;br&gt;by competent authorities in the Member State of origin or&lt;br&gt;the Member State from which the foreign national comes&lt;br&gt;showmg that those requirements are met.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where the competent authorities of the Member State of&lt;br&gt;ongin or of the Member State from which the foreign&lt;br&gt;national comes do not issue the documents referred to in&lt;br&gt;the first subparagraph, such documents shall be replaced&lt;br&gt;by a declaration on oath — or, in States where there is no&lt;br&gt;provision tor declaration on oath, by a solemn declaration&lt;br&gt;— made by the person concemed before a competent&lt;br&gt;judicial or administrative authority or, where appropriate,&lt;br&gt;a notarv or qualified professional body of the Member&lt;br&gt;State of ongin or the Member State from which the&lt;br&gt;person comes . such authonty or notary shall issue a certi-&lt;br&gt;ficate attestmg the authenticity of the declaration on oath&lt;br&gt;or solemn declaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Where the competent authority of a host Member&lt;br&gt;State requires of nationals of that Member State wishing&lt;br&gt;to take up or pursue a regulated profession a certificate of&lt;br&gt;phyiical or mental health, that authority shall accept as&lt;br&gt;sufficient evidence in this respect the production of the&lt;br&gt;document required in the Member State of origin or the&lt;br&gt;Member State from which the foreign national comes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where the Member State of origin or the Member State&lt;br&gt;from which the foreign national comes does not impose&lt;br&gt;any requirements of this nature on those wishing to take&lt;br&gt;up or pursue the profession in question, the host Member&lt;br&gt;State shall accept from such nationals a certificate issued&lt;br&gt;by a competent authority in that State correspondmg to&lt;br&gt;the certificates issued in the host Member State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The competent authorities of host Member States&lt;br&gt;may require that the documents and certificates referred&lt;br&gt;to tn paragraphs I and 2 are presented no more than&lt;br&gt;three months after their date of issue.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Where the competent authority of a host Member&lt;br&gt;State requires nationals of that Member State wishing to&lt;br&gt;take up or pursue a regulated profession to take an oath&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;or make a solemn declaration and where the form of such&lt;br&gt;oath or declaration cannot be used by nationals of other&lt;br&gt;Member States, that authority shall ensure that an appro-&lt;br&gt;priate and equivalent form of oath or declaration is&lt;br&gt;offered to the person concemed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The competent authorities of host Member States&lt;br&gt;shall recognize the right of nationals of Member States&lt;br&gt;who fulfil the conditions for the taking up and pursuit of&lt;br&gt;a regulated profession in their territory to use the&lt;br&gt;professional title of the host Member State corresponding&lt;br&gt;to that profession.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The competent authorities of host Member States&lt;br&gt;shall recognize the right of nationals of Member States&lt;br&gt;who fulfil the conditions for the taking up and pursuit of&lt;br&gt;a regulated profession in their terntory to use their lawfui&lt;br&gt;academic title and, where appropriate, the abbreviation&lt;br&gt;thereof deriving from their Member State of origin or the&lt;br&gt;Member State from which they come, in the ianguage of&lt;br&gt;that State. Host Member State may require this title to be&lt;br&gt;followed by the name and location of the establishment&lt;br&gt;or examining board which awarded it.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Where a profession is regulated in the host Member&lt;br&gt;State by an association or organization referred to in&lt;br&gt;Article 1 (d), nationals of Member States shall only be&lt;br&gt;entitled to use the professional title or designatory letters&lt;br&gt;conferred by that organization or association on proof of&lt;br&gt;membership.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Where the association or organization makes membership&lt;br&gt;subject to certain qualification requirements, it may apply&lt;br&gt;these to nationals of other Member States who are in&lt;br&gt;possession of a diploma within the meaning of Article 1&lt;br&gt;(a) or a formal qualification within the meaning of Article&lt;br&gt;3 (b) only in accordance with this Directive, in particular&lt;br&gt;Articles 3 and 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The host Member State shall accept as proof that the&lt;br&gt;conditions laid down in Articles 3 and 4 are satisfied the&lt;br&gt;certificates and documents issued by the competent&lt;br&gt;authorities in the Member States, which the person&lt;br&gt;concemed shall submit in support of his application to&lt;br&gt;pursue the profession concemed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The procedure for examining an application to&lt;br&gt;pursue a regulated profession shall be completed as soon&lt;br&gt;as possible and the outeome communicated in a reasoned&lt;br&gt;decision of the competent authority in the host Member&lt;br&gt;State not later than four months after presentation of all&lt;br&gt;the documents relating to the person concemed. A&lt;br&gt;remedy shall be available against this decision, or the&lt;br&gt;absence thereof, before a court or tribunal in accordance&lt;br&gt;with the provisions of national law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Member States shall designate, within the period&lt;br&gt;provided for in Article 12, the competent authorities&lt;br&gt;empowered to receive the applications and take the deci-&lt;br&gt;sions referred to in this Directive.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;They shall communicate this information to the other&lt;br&gt;Member States and to the Commission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Each Member State shall designate a person respon-&lt;br&gt;sible for coordinating the activities of the authorities&lt;br&gt;referred to in paragraph 1 and shall inform the other&lt;br&gt;Member States and the Commission to that effect. His&lt;br&gt;role shall be to promote uniform application of this&lt;br&gt;Directive to all the professions concemed. A coordinating&lt;br&gt;group shall be set up under the aegis of the Commission,&lt;br&gt;composed of the coordinators appointed by each Member&lt;br&gt;State or their deputies and chaired by a representative of&lt;br&gt;the Commission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The task of this group shall be :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— to facilitate the implementation of this Directive,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— to collect all useful information for its application in&lt;br&gt;the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The group may be consulted by the Commission on any&lt;br&gt;changes to the existing system that may contemplated.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Member States shall take measures to provide the&lt;br&gt;necessary information on the recognition of diplomas&lt;br&gt;within the framework of this Directive. They may be&lt;br&gt;assisted in this task by the information centre on the&lt;br&gt;academic recognition of diplomas and periods of study&lt;br&gt;established by the Member States within the framework of&lt;br&gt;the Resolution of the Council and the Ministets of Educa-&lt;br&gt;tion meeting within the Council of 9 February 1976 ('),&lt;br&gt;and, where appropriate, the relevant professional associa-&lt;br&gt;tions or organizations. The Commission shall take the&lt;br&gt;necessary initiatives to ensure the development and coor-&lt;br&gt;dination of the communication of the necessary informa-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;If. pursuant to the third sentence of the second&lt;br&gt;subparagraph of Article 4 (1) (b), a Member State proposes&lt;br&gt;not to grant applicants the right to choose between an&lt;br&gt;adaptation penod and an aptitude test in respect of a&lt;br&gt;profession within the meaning of this Directive, it shall&lt;br&gt;immediately communicate to the Commission the corres-&lt;br&gt;ponding draft provision. It shall at the same time notify&lt;br&gt;the Commission of the grounds which make the enact-&lt;br&gt;ment of such a provision necessary.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Commission shall immediately notify the other&lt;br&gt;Member States of any draft it has received ; it may also&lt;br&gt;consult the coordinating group referred to in Article 9 (2)&lt;br&gt;of the draft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Without prejudice to the possibility for the&lt;br&gt;Commission and the other Member Sates of making&lt;br&gt;comments on the draft, the Member State may adopt the&lt;br&gt;provision only if the Commission has not taken a deci-&lt;br&gt;sion to the contrary within three months.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. At the rcquest of a Member State or the Commis-&lt;br&gt;sion, Member States shall communicate to them, without&lt;br&gt;delay, the definitive text of a provision arising from the&lt;br&gt;application of this Article.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Following the expiry of the period provided for in Article&lt;br&gt;12, Member States shall communicate to the Commission,&lt;br&gt;every two years, a report on the application of the system&lt;br&gt;introduced.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In addition to general remarks, this report shall contain a&lt;br&gt;statistical summary of the decisions taken and a descrip-&lt;br&gt;tion of the main problems arising from application of the&lt;br&gt;Directive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall take the measures' neccessary to&lt;br&gt;comply with this Directive within two years of its notifi-&lt;br&gt;cation (*). They shall forthwith inform the Commission&lt;br&gt;thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall communicate to the Commission the&lt;br&gt;texts of the main provisions of national law which they&lt;br&gt;adopt in the field govemed by this Directive.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Five years at the latest following the date specified in&lt;br&gt;Article 12, the Commission shall report to the European&lt;br&gt;Parliament and the Council on the State of application of&lt;br&gt;the general system for the recognition of higher-&lt;br&gt;education diplomas awarded on completion of profes-&lt;br&gt;sional education and training of at least three years’ dura-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;After conducting all necessary consultations, the Commis-&lt;br&gt;sion shall, on this occasion, present its conclusions as to&lt;br&gt;any changes that need to be made to the system as it&lt;br&gt;stands. At the same time the Commission shall, where&lt;br&gt;appropriate, submit proposals for improvements in the&lt;br&gt;present system in the interest of further facilitating the&lt;br&gt;freedom of movement, right of establishment and&lt;br&gt;freedom to provide services of the persons covered by this&lt;br&gt;Directive.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Brusseis, 21 December 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For tbe Council&lt;br&gt;The President&lt;br&gt;V. PAPANDREOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(') OJ No C 38, 19. 2. 1976. p. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(*) This Directive was notified to Member States on 4 January&lt;br&gt;1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Institution of Electrical Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. Institution of Gas Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. Institution of Mcchanical Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. Institution of Chemical Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. Institution of Production Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. Institution of Manne Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. Royal Institution of Naval Architects&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. Royal Aeronautical Society&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. Institute of Metals&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. Chartered Institution of Buikding Services Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. Institute of Measurement and Control&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. Brmsh Computer Society&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;STATEMENT BY THE COUNCIL AND THE COMMISSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Re Article 9 (1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Council and the Commission agree that professional bodics and higher-education establish-&lt;br&gt;ments should be consulted or be involved in an appropnate way in the decision-making&lt;br&gt;process.’.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANNEX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;List of professional associations or organizations which satisfy the conditions of the&lt;br&gt;second subparagraph of Articie 1 (d)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IRELAND (’)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. The Institute of Chartered Accountants in I re land (*)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The Institute of Certified Public Accountants in Ireland (*)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The Association of Certified Accountants (*)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Institution of Engineers of Ireland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Irish Pianning Institute&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNITED KINGDOM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Institute of Chartered Accountants in England and Wales&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Institute of Chartered Accountants of Scotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Institute of Charterod Accountants in Ireland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Chartered Association of Certified Accountants&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Chartered Institute of Loss Adjusters&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Chartered Institute of Management Accountants&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Institute of Chartered Secretaries and Administratörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Chartered Insurance Institute&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Institute of Actuaries&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Faculty of Actuanes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Chartered Institute of Banken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Institute of Banken in Scotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Royal Institution of Chartered Surveyon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Royal Town Pianning Institute&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Chartered Society of Physiotherapy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. Royal Society of Chcmistry&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Bntish Psychoiogical Society&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. Library Association&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Institute of Chartered Foresten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Chartered Institute of Building&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Engineering Council&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. Insutute of Energy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. Institution of Structural Engineen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. Institution of Gvil Engineen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. Institution of Mining Engineen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. Institution of Mining and Metaliurgy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(') Iruh nauonals are also memben of the following United Kingdom chartered bodies :&lt;br&gt;Institute of Chartered Accountants in England and Wales&lt;br&gt;Insutute of Chartered Accountants of Scotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institute of Actuanes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faculty of Actuaries&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Chartered Institute of Management Accountants&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insutute of Chartered Secretanes and Admmisuaton&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Royal Town Pianning institute&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Royal Insutuuon of Chartered Surveyon&lt;br&gt;Chartered Insutute of Building.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(*) For the pruposes of the acuvity of audtung only.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga l&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DIREKTIV&lt;br&gt;av den 21 december 1988&lt;br&gt;om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre&lt;br&gt;utbildning som omfattar minst tre Ars studier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(89/48/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 49, 57.1 och 66&lt;br&gt;i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag’,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samarbete med Europaparlamentet&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 enlighet med artikel 3 c i fördraget utgör avskaffandet&lt;br&gt;medlemsstaterna emellan av hinder för fri rörlighet for&lt;br&gt;personer och tjänster ett av gemenskapens mål; för med-&lt;br&gt;borgare i medlemsstaterna betyder detta i synnerhet möjlig-&lt;br&gt;heten att utöva ett yrke, antingen som egen företagare eller&lt;br&gt;anställd, i en annan medlemsstat än den där de förvärvat sina&lt;br&gt;yrkesmässiga kvalifikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som hittills antagits av rådet, i enlighet med&lt;br&gt;vilka medlemsstaterna ömsesidigt erkänner de examensbevis&lt;br&gt;över behörighetsgivande högre utbildning som utfärdats inom&lt;br&gt;deras territorier, avser endast ett fåtal yrken; på liknande sätt&lt;br&gt;har i alla medlemsstaterna den utbildningsnivå och utbildnings-&lt;br&gt;tid som var villkoret för tillträde till dessa yrken reglerats eller&lt;br&gt;undergått den ytterst ringa harmonisering som krävs for att&lt;br&gt;examensbevisen skall kunna ömsesidigt erkännas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' EGT nr C 217, 28.8.1985. s. 3 och&lt;br&gt;EGT nr C 143, 10.6.1986, s. 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr C 345, 31.12.1985. s 80 och&lt;br&gt;EGT nr C 309, 5.12.1988&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ EGT nr C 75. 3 4.1986. s 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att snabbt kunna infria förväntningarna hos de medborgare&lt;br&gt;i gemenskapsländema som har examensbevis utfärdade efter&lt;br&gt;avslutad högre utbildning och utfärdade i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat än den där de vill utöva sitt yrke, bör också en annan&lt;br&gt;metod att erkänna sådana examensbevis tillämpas, så att&lt;br&gt;berörda personer skall kunna utföra all den yrkesverksamhet&lt;br&gt;som i en värdmedlemsstat är beroende av att en postgymnasial&lt;br&gt;utbildning avslutats, förutsatt att de har ett sådant examensbe-&lt;br&gt;vis som förberett dem för denna verksamhet och som tilldelats&lt;br&gt;efter minst tre års avslutade studier och som utfärdats i en&lt;br&gt;annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta mål kan nås genom införande av en generell ordning för&lt;br&gt;erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre&lt;br&gt;utbildning, vilka utfärdats efter avslutande av minst tre års&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de yrken för vilkas utövande gemenskapen inte har&lt;br&gt;fastställt någon lägsta kvalifikationsnivå, förbehåller sig&lt;br&gt;medlemsstaterna rätten att fastställa en sådan nivå i syfte att&lt;br&gt;garantera kvaliteten på de tjänster som produceras inom deras&lt;br&gt;territorier; de får emellertid inte utan att åsidosätta sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt artikel 5 i fördraget kräva att en med-&lt;br&gt;borgare i en medlemsstat skall skaffa sig dessa kvalifikationer,&lt;br&gt;vilka de vanligtvis avgör enbart under hänvisning till examens-&lt;br&gt;bevis som utfärdats enligt deras eget lands utbildningssystem,&lt;br&gt;när personen i fråga redan förvärvat alla eller en del av dessa&lt;br&gt;kvalifikationer i en annan medlemsstat; som en följd därav&lt;br&gt;krävs att alla värdmcdlcmsstater i vilka ett yrke är reglerat tar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn till kvalifikationer som förvärvats i en annan med-&lt;br&gt;lemsstat och avgör om dessa kvalifikationer motsvarar de&lt;br&gt;kvalifikationer som denna stat kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att medlemsstaterna samarbetar för att&lt;br&gt;underlätta att dessa skyldigheter uppfylls; därför bör närmare&lt;br&gt;bestämmelser fastställas för ett sådant samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet reglerad yrkesmässig verksamhet bör definieras så,&lt;br&gt;att hänsyn tas till skiljaktiga nationella sociologiska för-&lt;br&gt;hållanden; begreppet bör omfatta inte endast yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet som i en medlemsstat kräver innehav av ett&lt;br&gt;examensbevis utan även yrkesmässig verksamhet som det är&lt;br&gt;fritt tillträde till, då den utövas med användande av en&lt;br&gt;yrkestitel som är förbehållen personer med vissa kvalifikatio-&lt;br&gt;ner; de yrkessammanslutningar och -organisationer som&lt;br&gt;tilldelar sina medlemmar dessa titlar och är erkända av de&lt;br&gt;offentliga myndigheterna kan inte åberopa sin privata karaktär&lt;br&gt;för att undvika att den ordning som fastställts av detta direktiv&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även nödvändigt att bestämma vilka krav på yrkeserfa-&lt;br&gt;renhet eller anpassningstid som värdmedlemsstaten får kräva&lt;br&gt;av personen i fråga förutom examensbeviset över behörighets-&lt;br&gt;givande högre utbildning, när personens kvalifikationer inte&lt;br&gt;motsvarar dem som gäller enligt landets bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lämplighetsprov kan även införas i stället för anpassnings-&lt;br&gt;tiden; bägge kommer att föra med sig att den rådande situatio-&lt;br&gt;nen förbättras i fråga om det ömsesidiga erkännandet av&lt;br&gt;examensbevis mellan medlemsstaterna, och att därför perso-&lt;br&gt;nernas fria rörlighet inom gemenskapen underlättas; deras&lt;br&gt;uppgift är att bedöma förmågan hos en invandrare som är en&lt;br&gt;person som redan fått sin utbildning i en annan stat, att&lt;br&gt;anpassa sig till den nya arbetsmiljön; ur invandrarens synpunkt&lt;br&gt;har ett lämplighetsprov den fördelen att det förkortar praktik-&lt;br&gt;perioden; i princip bör invandraren få välja själv mellan&lt;br&gt;anpassningstid och lämplighetsprov; emellertid är vissa yrken&lt;br&gt;av sådan natur att medlemsstaterna måste få lov att under vissa&lt;br&gt;villkor kräva antingen anpassningstiden eller provet; speciellt&lt;br&gt;gör skillnaderna mellan medlemsstaternas rättssystem, även&lt;br&gt;om de varierar från en medlemsstat till en annan, särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser berättigade, efterson vanligtvis den utbildning som&lt;br&gt;intygas i ett utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbe-&lt;br&gt;vis på juridikens område i hemstaten inte omfattar den&lt;br&gt;juridiska kunskap som krävs i värdmedlemsstaten på motsva-&lt;br&gt;rande juridiska område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom är avsikten med den generella ordningen för&lt;br&gt;erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre&lt;br&gt;utbildning varken att ändra bestämmelserna, bl.a. dem som&lt;br&gt;hänför sig till yrkesetik och som gäller för envar som utövar&lt;br&gt;ett yrke i en medlemsstat, eller att undanta invandrare från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningen av dessa bestämmelser; denna ordning skall&lt;br&gt;endast fastställa lämpliga åtgärder för att se till att invandrarna&lt;br&gt;följer värdmedlemslandets bestämmelser för yrket i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 49, 57.1 och 66 i fördraget bemyndigar gemenska-&lt;br&gt;pen att anta bestämmelser som behövs för att införa och&lt;br&gt;tillämpa en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den generella ordningen för erkännande av examensbevis över&lt;br&gt;behörighetsgivande högre utbildning inverkar på intet sätt på&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 48.4 och artikel 55 i fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att befasta en gemenskapsmedborgares rätt att använda&lt;br&gt;sina yrkeskunskaper i vilken medlemsstat som helst komplette-&lt;br&gt;rar och förstärker en sådan ordning hans rätt att förvärva&lt;br&gt;dessa färdigheter varhelst han önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna ordning bör utvärderas, sedan den varit i bruk under en&lt;br&gt;viss tid, för att avgöra, hur effektivt den fungerar, och i&lt;br&gt;synnerhet hur den kan förbättras eller dess användningsområde&lt;br&gt;utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv används följande beteckningar med de be-&lt;br&gt;tydelser som här anges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Examensbevis: varje utbildnings-, examens- eller annat&lt;br&gt;behörighetsbevis, eller vaije samling av sådana bevis eller&lt;br&gt;annat bevismaterial&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;som har utfärdats av en behörig myndighet i en med-&lt;br&gt;lemsstat och som utformats i enlighet med statens&lt;br&gt;lagar och andra författningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;som utvisar att innehavaren med godkänt resultat&lt;br&gt;avslutat en postgymnasial utbildning om minst tre år&lt;br&gt;eller på deltid under motsvarande längre tid vid ett&lt;br&gt;universitet eller en högre läroanstalt eller annan&lt;br&gt;institution på motsvarande nivå, och där så är lämp-&lt;br&gt;ligt, att han med godkänt resultat avslutat den ut-&lt;br&gt;bildning som krävs utöver den postgymnasiala ut-&lt;br&gt;bildningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;som utvisar att innehavaren har de yrkesmässiga&lt;br&gt;kvalifikationer som krävs för att utöva ett reglerat&lt;br&gt;yrke i denna medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsatt att den utbildning som intygas i utbildnings-,&lt;br&gt;examens- eller annat behörighetsbevis huvudsakligen ägt&lt;br&gt;rum i gemenskapen, eller att innehavaren har tre års&lt;br&gt;yrkeserfarenhet enligt intyg från den medlemsstat som&lt;br&gt;erkände ett tredje lands utbildnings-, examens- eller annat&lt;br&gt;behörighetsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det följande skall betraktas på samma sätt som ett ex-&lt;br&gt;amensbevis i enlighet med det första styckets innebörd:&lt;br&gt;vaije bevis eller annat bevismaterial som utfärdats av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behörig myndighet i en medlemsstat, om det utfärdats&lt;br&gt;efter en med godkänt resultat genomförd utbildning i&lt;br&gt;gemenskapen och är erkänt av en behörig myndighet i&lt;br&gt;denna medlemsstat såsom likvärdigt, och om det ger&lt;br&gt;samma rättigheter när det gäller att utöva ett reglerat yrke&lt;br&gt;i denna medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Värdmedlemsstaten: vaije medlemsstat, där en medborgare&lt;br&gt;i en medlemsstat ansöker om att få utöva ett yrke som är&lt;br&gt;reglerat i den staten, och denna inte är den stat där han&lt;br&gt;erhöll sitt examensbevis eller först utövade yrket i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Ett reglerat yrke: Den reglerade yrkesverksamhet eller den&lt;br&gt;samlade verksamhet som representerar detta yrke i en&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Reglerad yrkesverksamhet: en yrkesverksamhet i den mån&lt;br&gt;innehav av ett examensbevis direkt eller indirekt, på grund&lt;br&gt;av lagar och andra författningar, är ett villkor för att utöva&lt;br&gt;denna verksamhet eller en form därav i en medlemsstat.&lt;br&gt;Särskilt det följande utgör exempel på utövande av en&lt;br&gt;reglerad yrkesverksamhet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Utövande av en verksamhet med användande av en&lt;br&gt;yrkestitel, i den mån som användandet av en sådan&lt;br&gt;titel är förbehållet innehavarna av ett examensbevis&lt;br&gt;som krävs enligt lagar och andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Utövande av en yrkesverksamhet inom hälsovården,&lt;br&gt;i den mån som innehav av ett examensbevis är ett&lt;br&gt;krav för att enligt landets sociala trygghetsbestämmel-&lt;br&gt;ser ersättning och/eller lön för verksamheten skall&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det första stycket inte är tillämpligt, skall en yrkes-&lt;br&gt;verksamhet betraktas som en reglerad yrkesverksamhet,&lt;br&gt;om den utövas av medlemmarna av en sammanslutning&lt;br&gt;eller organisation, vars syfte speciellt är att främja och&lt;br&gt;upprätthålla en hög standard på det berörda yrkesområdet,&lt;br&gt;och som för att uppnå detta mål är erkänd av en med-&lt;br&gt;lemsstat i en speciell form och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;tilldelar sina medlemmar ett diplom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;ser till att dess medlemmar iakttar de regler för&lt;br&gt;yrkesmässigt uppförande som den föreskriver,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;ger dem rätten att använda en titel eller en bokstavs-&lt;br&gt;förkortning eller att få en status som motsvarar detta&lt;br&gt;examensbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En icke uttömmande lista över sammanslutningar eller&lt;br&gt;organisationer som, när detta direktiv antas, uppfyller&lt;br&gt;villkoren i andra stycket ingår i bilagan till detta direktiv.&lt;br&gt;När en medlemsstat ger en sammanslutning eller organisa-&lt;br&gt;tion det erkännande som åsyftas i andra stycket skall den&lt;br&gt;underrätta kommissionen om detta och denna skall offent-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liggöra denna information i Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) &amp;nbsp;Yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet av&lt;br&gt;ifrågavarande yrke i en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;Anpassningstid: utövande av ett reglerat yrke i värdmed-&lt;br&gt;lemsstaten under en kvalificerad fackmans ansvar, eventu-&lt;br&gt;ellt åtföljt av ytterligare utbildning. Denna period av&lt;br&gt;övervakat arbetsutövande skall sedan bedömas. De&lt;br&gt;detaljerade bestämmelserna för anpassningstiden och dess&lt;br&gt;bedömning liksom vilken status en invandrande praktikant&lt;br&gt;under övervakning skall ha skall fastställas av den be-&lt;br&gt;höriga myndigheten i värdmedlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) Lämplighetsprov: ett prov som endast gäller den sökandes&lt;br&gt;yrkeskunnighet och som utförs av de behöriga myndig-&lt;br&gt;heterna i värdmedlemsstaten i syfte att bedöma den&lt;br&gt;sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För genomförande av detta prov skall de behöriga myndig-&lt;br&gt;heterna utarbeta en förteckning på ämnen som på grundval&lt;br&gt;av en jämförelse mellan den utbildning och praktik som&lt;br&gt;krävs i medlemsstaten och den som den sökande genom-&lt;br&gt;gått inte omfattas av de utbildnings-, examens- eller andra&lt;br&gt;behörighetsbevis som den sökande har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämplighetsprovet måste ta hänsyn till att den sökande är&lt;br&gt;en kvalificerad yrkesman i sitt ursprungsland eller det land&lt;br&gt;han kommer ifrån. Det skall omfatta ämnen valda ur&lt;br&gt;förteckningen och i vilka kunskap är av största vikt för att&lt;br&gt;kunna utöva yrket i värdmedlemsstaten. Provet får också&lt;br&gt;omfatta kännedom om de professionella bestämmelser som&lt;br&gt;gäller för ifrågavarande verksamhet i värdmedlemsstaten.&lt;br&gt;De närmare bestämmelserna för utförande av lämplig-&lt;br&gt;hetsprovet skall fastställas av de behöriga myndigheterna&lt;br&gt;med vederbörlig hänsyn till gemenskapsrättens bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den status som den som vill förbereda sig för lämplig-&lt;br&gt;hetsprovet i värdmedlemsstaten skall ha, skall avgöras av&lt;br&gt;de behöriga myndigheterna i denna stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv skall gälla för varje medborgare i en med-&lt;br&gt;lemsstat som vill utöva ett reglerat yrke i en värdmedlems-&lt;br&gt;statstat, i självständig verksamhet eller som anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv skall inte gälla för yrken som omfattas av ett&lt;br&gt;separat direktiv om fastställande av avtal om medlemsstaternas&lt;br&gt;ömsesidiga erkännande av examensbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i en värdmedlemsstat krävs ett examensbevis för att&lt;br&gt;utöva ett reglerat yrke, får den behöriga myndigheten inte&lt;br&gt;under hänvisning till otillräckliga kvalifikationer vägra att ge&lt;br&gt;en medborgare i en medlemsstat tillstånd att utöva detta yrke&lt;br&gt;på samma villkor som gäller för dess egna medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) om den sökande innehar det examensbevis som krävs i en&lt;br&gt;annan medlemsstat för att påböija eller utöva yrket i fråga&lt;br&gt;i landet, och detta examensbevis erhållits i en medlems-&lt;br&gt;stat, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om den sökande har utövat yrket i fråga på heltid under&lt;br&gt;två år under de närmast föregående tio åren i en med-&lt;br&gt;lemsstat som inte reglerar detta yrke enligt innebörden i&lt;br&gt;artikel l.c och det första stycket i artikel l.d och har intyg&lt;br&gt;om en eller flera kvalifikationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;som har utfärdats av en behörig myndighet i en med-&lt;br&gt;lemsstat och som är utformat i enlighet med denna&lt;br&gt;stats lagar och andra författningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;som visar att innehavaren med godkänt resultat&lt;br&gt;slutfört en postgymnasial utbildning av minst tre års&lt;br&gt;omfattning eller på deltid under motsvarande längre&lt;br&gt;tid vid ett universitet eller en högskola eller annan&lt;br&gt;institution på liknande nivå i en medlemsstat, och i&lt;br&gt;tillämpliga fall, att han med godkänt resultat avslutat&lt;br&gt;den utbildning som krävs utöver den postgymnasiala&lt;br&gt;utbildningen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;som har förberett innehavaren för utövandet av hans&lt;br&gt;yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det följande skall behandlas på samma sätt som det bevis på&lt;br&gt;formella kvalifikationsbevis som åsyftas i det första stycket:&lt;br&gt;alla formella kvalifikationsbevis eller samtliga sådana kvalifi-&lt;br&gt;kationsbevis som utfärdats av en behörig myndighet i en&lt;br&gt;medlemsstat, om de utfärdats efter en med godkänt resultat&lt;br&gt;avslutad utbildning inom gemenskapen och erkänns som&lt;br&gt;likvärdig av denna medlemsstat, förutsatt att de andra med-&lt;br&gt;lemsstaterna och kommissionen har underrättats om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Trots bestämmelserna i artikel 3 får värdmedlemsstaten&lt;br&gt;också kräva följande av den sökande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Han skall lägga fram bevis på yrkeserfarenhet, när&lt;br&gt;omfattningen av den utbildning som åberopas som stöd för&lt;br&gt;hans ansökan i enlighet med artikel 3 a och b är minst ett&lt;br&gt;år kortare än den som krävs i värdmedlemsstaten. I detta&lt;br&gt;fall far den yrkeserfarenhet som krävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;inte vara mer än dubbelt så lång som den utbildning&lt;br&gt;som fattas, när denna gäller postgymnasiala studier&lt;br&gt;och/eller en tid av praktisk utbildning som utförts&lt;br&gt;under övervakning av en y rkeskunnig person och som&lt;br&gt;slutat med en examen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;inte vara längre än den utbildningstid som fattas, när&lt;br&gt;denna brist gäller yrkespraktik som utförts med hjälp&lt;br&gt;av en kvalificerad yrkesman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om examensbevis enligt innebörden i sista stycket&lt;br&gt;i artikel l.a skall omfattningen av den utbildning som&lt;br&gt;erkänns vara likvärdig avgöras på samma sätt som för den&lt;br&gt;utbildning som definieras i första stycket i artikel l.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av dessa bestämmelser måste hänsyn tas&lt;br&gt;till den yrkeserfarenhet som nämns i artikel 3.b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla händelser får den yrkeserfarenhet som krävs inte&lt;br&gt;överstiga fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Han skall slutföra en anpassningstid som inte överstiger&lt;br&gt;tre år eller genomgå ett lämplighetsprov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;när de ämnen som omfattas av den utbildning han fått&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i artikel 3 a väsentligt skiljer&lt;br&gt;sig från dem som omfattas av de examensbevis som&lt;br&gt;krävs i värdmedlemsstaten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;när i det fall som nämns i artikel 3 a det i värdmed-&lt;br&gt;lemsstaten reglerade yrket inbegriper en eller flera&lt;br&gt;reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i det reglera-&lt;br&gt;de yrket i den sökandes ursprungsland eller det land&lt;br&gt;han kommer från, och denna skillnad motsvarar en&lt;br&gt;särskild utbildning som krävs i värdmedlemsstaten&lt;br&gt;och omfattar ämnen som väsentligt skiljer sig från&lt;br&gt;dem som upptas i det examensbevis som den sökande&lt;br&gt;stöder sig på, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;när i det fall som nämns i artikel 3 b det i värdmed-&lt;br&gt;lemsstaten reglerade yrket inbegriper en eller flera&lt;br&gt;yrkesaktiviteter som inte ingår i det yrke som den&lt;br&gt;sökande utövar i sitt ursprungsland eller det land han&lt;br&gt;kommer från, och denna skillnad motsvarar en&lt;br&gt;särskild utbildning som krävs i värdmedlemsstaten&lt;br&gt;och omfattar ämnen som väsentligt skiljer sig från&lt;br&gt;dem som upptas i de bevis på formella kvalifikationer&lt;br&gt;som den sökande stöder sig på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om värdmedlemsstaten skulle använda sig av denna&lt;br&gt;möjlighet, måste den ge den sökande rätt att välja mellan&lt;br&gt;en anpassningstid och ett lämplighetsprov. För yrken som&lt;br&gt;kräver en exakt kunskap om landets lagstiftning och i vilka&lt;br&gt;ständigt och i stor omfattning rådgivning och/eller bistånd&lt;br&gt;rörande landets lagar ingår, får värd medlemsstaten avvika&lt;br&gt;från denna princip och föreskriva antingen en anpassnings-&lt;br&gt;tid eller ett lämplighetsprov. När värdmedlemsstaten avser&lt;br&gt;att införa avvikelser för andra yrken i den sökandes rätt att&lt;br&gt;välja, skall det tillvägagångssätt som bestämdes i artikel 10&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Värdmedlemsstaten får emellertid inte tillämpa bestämmel-&lt;br&gt;serna i styckena 1 a och b kumulativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förbehåll för artiklarna 3 och 4 får en värdmedlemsstat,&lt;br&gt;i syfte att förbättra den sökandes möjligheter att anpassa sig&lt;br&gt;till arbetsmiljön i den staten, tillåta att han med hjälp av en&lt;br&gt;kvalificerad yrkesman genomgården del av sin utbildning som&lt;br&gt;utgörs av praktik i yrket och som han inte genomgått i sitt&lt;br&gt;ursprungsland eller det land han kommer från.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat&lt;br&gt;kräver av personer som vill påbörja ett reglerat yrke bevis för&lt;br&gt;att de har gott namn och rykte, eller att de inte försatts i&lt;br&gt;konkurs eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av&lt;br&gt;detta yrke i fall av grav yrkesmässig försummelse eller&lt;br&gt;brottslig handling, skall denna stat som tillfredsställande&lt;br&gt;bevismaterial för medborgare i medlemsstater som vill utöva&lt;br&gt;detta yrke inom landet godta uppvisande av handlingar som&lt;br&gt;utfärdats av behöriga myndigheter i den den sökandes ur-&lt;br&gt;sprungsland eller det land han kommer från, och som utvisar&lt;br&gt;att dessa krav uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de behöriga myndigheterna i den sökandes ursprungsland&lt;br&gt;eller det land han kommer från inte utfärdar de handlingar&lt;br&gt;som åsyftas i första stycket, skall dessa handlingar ersättas av&lt;br&gt;en försäkran under ed — eller i stater där någon bestämmelse&lt;br&gt;om försäkran under ed inte finns, av en högtidlig försäkran —&lt;br&gt;som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig&lt;br&gt;eller administrativ myndighet, eller där det är lämpligt, av en&lt;br&gt;notarie eller behörigt fackligt organ i personens ursprungsland&lt;br&gt;eller det land han kommer från; denna myndighet eller notarie&lt;br&gt;skall utfärda ett intyg som styrker äktheten av den lämnade&lt;br&gt;försäkran under ed eller den högtidliga försäkran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat&lt;br&gt;kräver ett intyg om fysisk och psykisk hälsa av medborgare i&lt;br&gt;denna stat som vill utöva ett reglerat yrke, skall myndigheten&lt;br&gt;godta som tillfredsställande bevis på detta att det dokument&lt;br&gt;uppvisas,som krävs i den utländske medborgarens ursprungs-&lt;br&gt;land eller det land han kommer från.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den den utländske medborgarens ursprungsland eller det&lt;br&gt;land han kommer från inte ställer några krav av denna art på&lt;br&gt;dem som vill utöva yrket i fråga, skall värdmedlemsstaten&lt;br&gt;godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat,&lt;br&gt;som motsvarar det intyg som utfärdas i värdmedlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten får kräva&lt;br&gt;att de dokument och intyg som nämns i styckena 1 och 2&lt;br&gt;uppvisas senast tre månader efter utfärdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;När den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat&lt;br&gt;kräver att medborgare i staten som vill utöva ett reglerat yrke&lt;br&gt;avlägger en ed eller lämnar en högtidlig försäkran, och när&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formen för en sådan ed eller försäkran inte kan användas av&lt;br&gt;medborgare i andra medlemsstater, skall denna myndighet se&lt;br&gt;till att en lämplig, motsvarande form av ed eller försäkran&lt;br&gt;erbjuds den berörda personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstatema skall&lt;br&gt;erkänna att medborgare i medlemsstater som uppfyller&lt;br&gt;villkoren för utövande av ett reglerat yrke i respektive stat har&lt;br&gt;rätt att använda den yrkesbenämning som gäller i värdmed-&lt;br&gt;lemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Värdmedlemsstatemasbehöriga myndigheter skall erkänna&lt;br&gt;att medborgare i medlemsstater som uppfyller villkoren för&lt;br&gt;utövande av ett reglerat yrke har rätt att använda sin lagenliga&lt;br&gt;akademiska titel och i tillämpliga fall den förkortning av den&lt;br&gt;som används i deras ursprungsland eller det land de kommer&lt;br&gt;på denna stats språk. Värdmedlemsstatema får kräva att denna&lt;br&gt;titel följs av namn och plats för den institution eller examens-&lt;br&gt;nämnd som utfärdat den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När ett yrke regleras i värdmedlemsstaten av en samman-&lt;br&gt;slutning eller organisation som åsyftas i artikel l.d, skall&lt;br&gt;medborgare i medlemsstaterna endast ha rätt att använda den&lt;br&gt;yrkestitel eller bokstavsförkortning som de fatt av denna&lt;br&gt;organisation eller sammanslutning, sedan de framlagt bevis på&lt;br&gt;medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När sammanslutningen eller organisationen ställer krav på&lt;br&gt;vissa kvalifikationer för medlemskap, får den ställa dessa krav&lt;br&gt;på medborgare i andra medlemsstater som är i besittning av&lt;br&gt;ett examensbevis enligt innebörden i artikel l.a eller ett intyg&lt;br&gt;om en formell kvalifikation enligt innebörden i artikel 3.b,&lt;br&gt;endast i enlighet med detta direktiv och då särskilt artiklarna&lt;br&gt;3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Som bevis på att de i artiklarna 3 och 4 nämnda villkoren&lt;br&gt;uppfylls skall värdmedlemsstaten godta de examensbevis och&lt;br&gt;dokument som utfärdats av de behöriga myndigheterna i&lt;br&gt;medlemsstaterna och som den berörda personen skall fram-&lt;br&gt;lägga som stöd för sin ansökan om alt få utöva yrket i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Behandlingen av en ansökan om att få utöva ett reglerat&lt;br&gt;yrke skall avslutas så snabbt som möjligt, och resultatet&lt;br&gt;meddelas med ett motiverat beslut av den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten i värdmedlemsstaten senast fyra månader efter det att&lt;br&gt;alla handlingar som gäller den berörda personen framlagts.&lt;br&gt;Denne har rätt att få beslutet eller, om beslut inte fattats i tid,&lt;br&gt;saken prövad av en domstol eller nämnd i enlighet med vad&lt;br&gt;landets lagar föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall inom den tid som föreskrivs i artikel&lt;br&gt;12 ange de behörda myndigheter som är bemyndigade att&lt;br&gt;motta ansökningarna och fatta de beslut som åsyftas i detta&lt;br&gt;direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dc skal) lämna denna information till de andra medlemsstater-&lt;br&gt;na och till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat skall ange en person som ansvarig för&lt;br&gt;samordningen av de i stycke 1 behandlade myndigheternas&lt;br&gt;verksamhet och skall underrätta de andra medlemsstaterna och&lt;br&gt;kommissionen om detta. Dennes uppgift skall vara att verka&lt;br&gt;för en enhetlig tillämpning av detta direktiv för alla ifrågava-&lt;br&gt;rande yrken. En samordningsgrupp skall bildas, knuten till&lt;br&gt;kommissionen, och bestå av de samordnare som utsetts av&lt;br&gt;vaije medlemsstat eller deras ersättare och ha en representant&lt;br&gt;för kommissionen som ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna grupps uppgift skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att underlätta genomförandet av detta direktiv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att samla all information som är relevant vid direktivets&lt;br&gt;tillämpning i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen får rådfrågas av kommissionen om alla förändringar&lt;br&gt;i den befintliga ordningen, som kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att få fram&lt;br&gt;nödvändig information om erkännandet av examensbevis inom&lt;br&gt;ramen för detta direktiv. I denna uppgift får de begära hjälp&lt;br&gt;av informationscentret för det akademiska erkännandet av&lt;br&gt;examensbevis och studieperioder som bildats av medlemssta-&lt;br&gt;terna inom ramen för resolutionen vid rådets och utbildnings-&lt;br&gt;ministrarnas möte hos rådet den 9 februari 1976&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, och när så&lt;br&gt;är lämpligt av sammanslutningarna eller organisationerna på&lt;br&gt;området. Kommissionen skall ta de initiativ som behövs för&lt;br&gt;att se till att förmedlingen av den nödvändiga informationen&lt;br&gt;utvecklas och samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om i enlighet med tredje meningen i andra stycket i&lt;br&gt;artikel 4.1 b en medlemsstat har för avsikt att inte bevilja de&lt;br&gt;sökande rätten att välja mellan en anpassningstid och ett&lt;br&gt;lämplighetsprov i ett yrke enligt detta direktivs innbörd, skall&lt;br&gt;den genast översända till kommissionen utkastet till den&lt;br&gt;motsvarande bestämmelsen. Den skall samtidigt underrätta&lt;br&gt;kommissionen om bakgrunden till att denna bestämmelse är&lt;br&gt;nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall genast underrätta de andra medlemsstater-&lt;br&gt;na om de utkast den mottagit; den får också rådfråga den&lt;br&gt;samordningsgrupp som anges i artikel 9.2 om utkastet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaten får inom tre månader anta bestämmelsen,&lt;br&gt;endast om kommissionen inte har fattat ett beslut om motsat-&lt;br&gt;sen; delta inskränker inte kommissionens och de andra&lt;br&gt;medlemsstaternas möjlighet att lämna kommentarer till&lt;br&gt;utkastet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. På begäran av en medlemsstat eller kommissionen skall&lt;br&gt;medlemsstaterna utan dröjsmål meddela dem den slutgiltiga&lt;br&gt;texten i en bestämmelse som uppstår genom tillämpningen av&lt;br&gt;denna artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter utgången av den period som föreskrivs i artikel 12 skall&lt;br&gt;medlemsstaterna vartannat år till kommissionen inge en&lt;br&gt;rapport om tillämpningen av den ordning som införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver allmänna anmärkningar skall denna rapport innehålla&lt;br&gt;en statistisk sammanfattning av de beslut som fattats och en&lt;br&gt;beskrivning av de största problemen som uppkommer genom&lt;br&gt;tillämpningen av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för&lt;br&gt;att följa detta direktiv inom två år efter dagen för anmälan&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;.&lt;br&gt;De skall genast underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna&lt;br&gt;till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de&lt;br&gt;antar inom det område som omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast fem år efter det datum som fastställts i artikel 12 skall&lt;br&gt;kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om&lt;br&gt;tillämpningen av den generella ordningen för erkännande av&lt;br&gt;examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som&lt;br&gt;omfattar minst tre års studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommissionen är klar med den rådplägning som varit&lt;br&gt;nödvändig,skall den framlägga sina slutsatser beträffande de&lt;br&gt;förändringar som behöver göras i den ordning som införts.&lt;br&gt;Samtidigt skall kommissionen, när så är lämpligt, framlägga&lt;br&gt;förslag till förbättringar i den nuvarande ordningen i syfte att&lt;br&gt;för de personer som omfattas av detta direktiv än mer&lt;br&gt;underlätta den fria rörligheten, etableringsrätten och friheten&lt;br&gt;att producera tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfardat i Bryssel den 21 december 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;V PAPANDREOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 38, 19.2.1976, s. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 4 januari&lt;br&gt;1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lista över yrkessammanslutningar eller organisationer som uppfyller villkoren i det andra&lt;br&gt;stycket i artikel 1 d&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IRLAND&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The Institute of Chartered Accountants in Ireland&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The Institute of Certified Public Accountants in Ireland&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The association of Certified Accountants&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution of Engineers of Ireland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Irish Pianning Institute&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;STORBRITANNIEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of&amp;nbsp;Chartered&amp;nbsp;Accountants in England and Wales&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of&amp;nbsp;Chartered&amp;nbsp;Accountants of Scotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of&amp;nbsp;Chartered&amp;nbsp;Accountants in Ireland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Chartered Association of Certified Accountants&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Chartered Institute of Loss Adjusters&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Chartered Institute of Management Accountants&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of Chartered Secretaries and Administratörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Chartered Insurance Institute&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of Actuaries&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Faculty of Actuaries&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Chartered Institute of Bankers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of Bankers in Scotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Royal Institution of Chartered Surveyors&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Royal Town Pianning Institute&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Chartered Society of Physiotherapy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Royal Society of Chemistry&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. British Psychological Society&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Library Association&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of Chartered Foresters&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Chartered Institute of Building&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Engineering Council&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of Energy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of Structural Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of Civil Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of Mining Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of Mining and Metallurgy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irländska medborgare är även medlemmar i följande organ i Storbritannien:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institute of Chartered Accountants in England and Wales&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institute of Chartered Accountants of Scotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institute of Actuaries&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faculty of Actuaries&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Chartered Institute of Management Accountar.ts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institute of Chartered Secretaries and Administratörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Royal Town Pianning Institute&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Royal Institution of Chartered Surveyors&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chartered Institute of Building&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast for revisionsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of&amp;nbsp;Electrical Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of&amp;nbsp;Gas Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of&amp;nbsp;Mechanical Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of&amp;nbsp;Chemical Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of&amp;nbsp;Production Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institution&amp;nbsp;of&amp;nbsp;Marine Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Royal Institution of Naval Architects&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Royal Aeronautical Society&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of Metals&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Chartered Institution of Building Services Engineers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Institute of Measurement and Control&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. &amp;nbsp;&amp;nbsp;British Computer Society&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS OCH KOMMISSIONENS YTTRANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ang. artikel 9.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Rådet och kommissionen är ense om att yrkessammanslutningar och högre utbildningsanstalter&lt;br&gt;bör rådfrågas eller på lämpligt sätt vara delaktiga i beslutsprocessen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;COUNCIL DIRECTIVE&lt;br&gt;of 22 March 1977&lt;br&gt;to facilitate the effective exercise by lawyers of freedom to provide services&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(77/249/EEC)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE COUNCIL OF THE EUROPEAN&lt;br&gt;COMMUNITIES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Treaty establishing the European&lt;br&gt;Economic Community, and in particular Articles 57&lt;br&gt;and 66 thereof,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the proposal from the Commission,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the European Pariia-&lt;br&gt;ment (*),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the Economic and&lt;br&gt;Social Committee (&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, pursuant to the Treaty, any restriction on&lt;br&gt;the provision of services which is based on nationality&lt;br&gt;or on conditions of residence has been prohibited&lt;br&gt;since the end of the transitional period ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas this Directive deals only with measures to&lt;br&gt;facilitate the effective pursuit of the activities of&lt;br&gt;lawyers by way of provision of services ; whereas more&lt;br&gt;detailed measures will be necessary to facilitate the&lt;br&gt;effective exercise of the right of establishment;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas if lawyers are to exercise effectively the&lt;br&gt;freedom to provide services host Member States must&lt;br&gt;recognize as lawyers those persons practising the pro-&lt;br&gt;fession in the various Member States;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, since this Directive solely concerns provi-&lt;br&gt;sion of services and does not contain provisions on&lt;br&gt;the mutual recognition of diplomas, a person to&lt;br&gt;whom the Directive applies must adopt the profes-&lt;br&gt;sional title used in the Member State in which he is&lt;br&gt;established, hereinafter referred to as *the Member&lt;br&gt;State from which he comes’,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Directive shall apply, within the limits and&lt;br&gt;under the conditions laid down herein, to the activi-&lt;br&gt;ties of lawyers pursued by way of provision of services.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Notwithstanding anything contained in this Directive,&lt;br&gt;Member States may reserve to prescribed categories of&lt;br&gt;lawyers the preparation of formal documents for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(’) OJ No C 103, 5. 10. 1972, p. 19 and OJ No C 53,&lt;br&gt;8. 3. 1976, p. 33.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;) OJ No C 36, 28. 3. 1970, p. 37 and OJ No C 50,&lt;br&gt;4 3. 1976, p. 17.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obtaining title to administer estates of deceased&lt;br&gt;persons, and the drafting of formal documents&lt;br&gt;creating or transferring interests in land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ‘Lawyer’ means any person entitled to pursue his&lt;br&gt;professional activities under one of the following desig-&lt;br&gt;nations :&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgium :&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avocat — Advocaat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den mark:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Advokat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Germany:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rechtsanwalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;France:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avocat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ireland :&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Barrister&lt;br&gt;Solicitor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italy:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Awocato&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxembourg:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avocat-avoué&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Netherlands:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Advocaat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;United Kingdom:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Advocate&lt;br&gt;Barrister&lt;br&gt;Solicitor.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each Member State shall recognize as a lawyer for the&lt;br&gt;purpose of pursuing the activities specified in Article&lt;br&gt;I (1) any person listed in paragraph 2 of that Article.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A person referred to in Article 1 shall adopt the profes-&lt;br&gt;sional title used in the Member State from which he&lt;br&gt;comes, expressed in the language or one of the&lt;br&gt;languages, of that State, with an indication of the pro-&lt;br&gt;fessional organization by which he is authorized to&lt;br&gt;practise or the court of law before which he is entitled&lt;br&gt;to practise pursuant to the laws of that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Activities relating to the representation of a&lt;br&gt;client in legal proceedings or before public authorities&lt;br&gt;shall be pursued in each host Member State under the&lt;br&gt;conditions laid down for lawyers established in that&lt;br&gt;State, with the exception of any conditions requiring&lt;br&gt;residence, or registration with a professional organiza-&lt;br&gt;tion, in that State.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;A lawyer pursuing these activities shall observe&lt;br&gt;the rules of professional conduct of the host Member&lt;br&gt;State, without prejudice to his obligations in the&lt;br&gt;Member State from which he comes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;When these activities are pursued in the United&lt;br&gt;Kingdom, ‘rules of professional conduct of the host&lt;br&gt;Member State’ means the rules of professional&lt;br&gt;conduct applicable to solicitors, where such activities&lt;br&gt;are not reserved for barristers and advocates. Other-&lt;br&gt;wise the rules of professional conduct applicable to&lt;br&gt;the latter shall apply. However, barristers from Ireland&lt;br&gt;shall always be subject to the rules of professional&lt;br&gt;conduct applicable in the United Kingdom to barris-&lt;br&gt;ters and advocates.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;When these activities are pursued in Ireland ‘rules of&lt;br&gt;professional conduct of the host Member State’ means,&lt;br&gt;in so far as they govern the oral presentation of a case&lt;br&gt;in court, the rules of professional conduct applicable&lt;br&gt;to barristers. In all other cases the rules of professional&lt;br&gt;conduct applicable to solicitors shall apply. However,&lt;br&gt;barristers and advocates from the United Kingdom&lt;br&gt;shall always be subject to the rules of professional&lt;br&gt;conduct applicable in Ireland to barristers.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;A lawyer pursuing activities other than those&lt;br&gt;referred to in paragraph 1 shall remain subject to the&lt;br&gt;conditions and rules of professional conduct of the&lt;br&gt;Member State from which he comes without prejudice&lt;br&gt;to respect for the rules, whatever their source, which&lt;br&gt;govern the profession in the host Member State, espe-&lt;br&gt;cially those concerning the incompatibility of the exer-&lt;br&gt;cise of the activities of a lawyer with the exercise of&lt;br&gt;other activities in that State, professional secrecy, rela-&lt;br&gt;tions with other lawyers, the prohibition on the same&lt;br&gt;lawyer acting for parties with mutually conflidting&lt;br&gt;interests, and publicity. The latter rules are applicable&lt;br&gt;only if they are capable of being observed by a lawyer&lt;br&gt;who is not established in the host Member State and&lt;br&gt;to the extent to which their observance is objectively&lt;br&gt;justified to ensure, in that State, the proper exercise of&lt;br&gt;a lawyer’s activities, the standing of the profession and&lt;br&gt;respect for the rules concerning incompatibility.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the pursuit of activities relating to the representa-&lt;br&gt;tion of a client in legal proceedings, a Member State&lt;br&gt;may require lawyers to whom Article 1 applies :&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— to be introduced, in accordance with local rules or&lt;br&gt;customs, to the presiding judge and, where appro-&lt;br&gt;priate, to the President of the relevant Bar in the&lt;br&gt;host Member State ;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— to work in conjunction with a lawyer who prac-&lt;br&gt;tises before the judicial authority in question and&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;who would, where necessary, be answerable to that&lt;br&gt;authority, or with an ‘avoué’ or ‘procuratore’ prac-&lt;br&gt;tising before it.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Any Member State may exclude lawyers who are in&lt;br&gt;the salaried employment of a public or private under-&lt;br&gt;taking from pursuing activities relating to the represen-&lt;br&gt;tation of that undertaking in legal proceedings in so&lt;br&gt;far as lawyers established in that State are not&lt;br&gt;permitted to pursue those activities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The competent authority of the host Member&lt;br&gt;State may request the person providing the services to&lt;br&gt;establish his qualifications as a lawyer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In the event of non-compliance with the obliga-&lt;br&gt;tions referred to in Article 4 and in force in the host&lt;br&gt;Member State, the competent authority of the latter&lt;br&gt;shall determine in accordance with its own rules and&lt;br&gt;procedures the consequences of such non-compliance,&lt;br&gt;and to this end may obtain any appropriate profes-&lt;br&gt;sional information concerning the person providing&lt;br&gt;services. It shall notify the competent authority of the&lt;br&gt;Member State from which the person comes of any&lt;br&gt;decision taken. Such exchanges shall not affect the&lt;br&gt;confidential nature of the information supplied.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Member States shall bring into force the&lt;br&gt;measures necessary to comply with this Directive&lt;br&gt;within two years of its notification and shall forthwith&lt;br&gt;inform the Commission thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Member States shall communicate to the&lt;br&gt;Commission the texts of the main provisions of&lt;br&gt;national law which they adopt in the field covered by&lt;br&gt;this Directive.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Directive is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Brussels, 22 March 1977.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the Council&lt;br&gt;The President&lt;br&gt;Judith HART&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 22 mars 1977&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(77/249/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 57 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande’, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 enlighet med fördraget har varje restriktion för att till-&lt;br&gt;handahålla tjänster som grundar sig på nationalitet eller på&lt;br&gt;krav på bosättning varit förbjuden sedan övergångsperiodens&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv behandlar endast åtgärder som skall underlätta&lt;br&gt;for advokater att effektivt utöva sin verksamhet i form av att&lt;br&gt;tillhandahålla tjänster; mera detaljerade åtgärder kommer att&lt;br&gt;behövas för att underlätta att etableringsrätten kan utövas&lt;br&gt;effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om advokater skall kunna begagna sig av friheten att till-&lt;br&gt;handahålla tjänster effektivt, måste värdmedlemsstatema som&lt;br&gt;advokater erkänna de personer som utövar yrket i de olika&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom detta direktiv endast berör tillhandahållande av&lt;br&gt;tjänster och inte innehåller bestämmelser om ömsesidigt&lt;br&gt;erkännande av examensbevis, måste en person som omfattas&lt;br&gt;av detta direktiv använda sig av den yrkestitel som används i&lt;br&gt;den medlemsstat där han är etablerad, härefter kallad “den&lt;br&gt;medlemsstat han kommer från&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta direktiv skall, inom de gränser och enligt de villkor&lt;br&gt;som fastställs häri, gälla för den verksamhet som advokater&lt;br&gt;utövar genom att tillhandahålla tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad som sägs i detta direktiv får medlemsstaterna&lt;br&gt;förbehålla vissa bestämda kategorier av advokater rätten att&lt;br&gt;sätta upp formella handlingar som ger dem befogenhet att för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ EGT nr C 103, 5.10.1972, s. 19 och EGT nr C 53,&lt;br&gt;8.3.1976, s. 33.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ EGT nr C 36, 28.3.1970, s 17 och EGT nr C 50,&lt;br&gt;8.3.1976, s. 17.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;valta dödsbon och upprätta formella handlingar som ger&lt;br&gt;upphov till eller överfor rättigheter till fast egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Med &amp;quot;advokat&amp;quot; avses varje person som har rätt att utöva&lt;br&gt;sin yrkesmässiga verksamhet under någon av följande beteck-&lt;br&gt;ningar:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Belgien:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avocat - Advocaat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Danmark:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Advokat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyskland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rechtsanwalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Frankrike:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avocat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Irland:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Barrister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Solicitor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Italien:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Awocato&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avocat-avoué&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Advocaat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Advocate&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barrister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Solicitor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall for utövande av den verksamhet som&lt;br&gt;beskrivs i artikel 1.1 som advokat erkänna varje person som&lt;br&gt;räknas upp i punkt 2 i den artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som avses i artikel 1 skall använda sig av den&lt;br&gt;yrkestitel som används i den medlemsstat han kommer från,&lt;br&gt;på denna stats språk eller ett av dess språk, med uppgift om&lt;br&gt;den yrkesorganisation som gett honom rätten att praktisera&lt;br&gt;eller den domstol där han har rätt att praktisera i enlighet med&lt;br&gt;denna stats lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Verksamhet i samband med företrädandet av en klient i&lt;br&gt;rätten eller hos offentliga myndigheter skall i varje med-&lt;br&gt;lemsstat utövas i enlighet med de villkor som fastställts för&lt;br&gt;advokater som etablerat sig i denna slat, med undantag för&lt;br&gt;eventuella villkor som kräver bosättning eller registrering hos&lt;br&gt;en yrkesorganisation i denna stal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLUTLIG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid utövandet av denna verksamhet skall en advokat iaktta&lt;br&gt;de regler för yrkesmässigt uppförande som gäller i värdmed-&lt;br&gt;lemsstaten utan att detta inverkar på hans förpliktelser i den&lt;br&gt;medlemsstat han kommer från.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När denna verksamhet utövas i Storbritannien avses med&lt;br&gt;&amp;quot;värdmedlemsstatens regler för yrkesmässigt uppförande&amp;quot; de&lt;br&gt;regler som är tillämpliga för &amp;quot;solicitors&amp;quot;, när denna verksam-&lt;br&gt;het inte är förbehållen &amp;quot;barristers&amp;quot; och &amp;quot;advocates&amp;quot;. I annat&lt;br&gt;fall skall reglerna för yrkesmässigt uppförande för de senare&lt;br&gt;gälla. För &amp;quot;barristers&amp;quot; från Irland skall emellertid de regler&lt;br&gt;för yrkesmässigt uppförande gälla som tillämpas i Storbritanni-&lt;br&gt;en för &amp;quot;barristers&amp;quot; och &amp;quot;advocates&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När denna verksamhet utövas på Irland, avses med &amp;quot;värdmed-&lt;br&gt;lemsstatens regler för yrkesmässigt uppförande&amp;quot; de regler för&lt;br&gt;yrkesmässigt uppförande som gäller för &amp;quot;barristers&amp;quot;, i den&lt;br&gt;mån de bestämmer den muntliga framställningen av ett mål i&lt;br&gt;rätten. I alla andra fall skall reglerna för yrkesmässigt&lt;br&gt;uppförande för &amp;quot;solicitors&amp;quot; gälla. För &amp;quot;barristers&amp;quot; och&lt;br&gt;advocates&amp;quot; från Storbritannien skall emellertid alltid de regler&lt;br&gt;för yrkesmässigt uppförande gälla som tillämpas för &amp;quot;barris-&lt;br&gt;ters&amp;quot; på Irland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. För en advokat som utövar någon annan verksamhet än&lt;br&gt;den som avses i punkt 1 skall villkoren och reglerna för yrkes-&lt;br&gt;mässigt uppförande i den medlemsstat han kommer från gälla&lt;br&gt;utan inverkan på respekten för de regler, oavsett deras&lt;br&gt;ursprung, som reglerar yrket i värdmedlemsstatcn, särskilt&lt;br&gt;regler om att utövandet av advokatverksamheten är oförenligt&lt;br&gt;med utövandet av annan verksamhet i denna stat, och regler&lt;br&gt;om yrkessekretess, relationerna till kolleger, förbudet mot att&lt;br&gt;samma advokat bistår parter med motstridande intressen samt&lt;br&gt;publicitet. De senare reglerna skall endast tillämpas, om de är&lt;br&gt;möjliga att iaktta av en advokat som inte är etablerad i&lt;br&gt;värdmedlemsstaten, och i den mån det är objektivt motiverat&lt;br&gt;att iaktta dem för att i denna stat säkerställa det rätta utövan-&lt;br&gt;det av advokatverksamheten, yrkets anseende och respekten&lt;br&gt;för de regler som gäller oförenlighet.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gentemot denna myndighet eller med en &amp;quot;avoué&amp;quot; eller&lt;br&gt;&amp;quot;procuratore&amp;quot; som praktiserar där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat får undanta advokater som har avlönad&lt;br&gt;anställning i offentlig eller privat verksamhet från att repre-&lt;br&gt;sentera denna verksamhet i rätten, i den mån advokater som&lt;br&gt;är etablerade i denna stat inte har tillstånd att utöva denna&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten får kräva&lt;br&gt;att den person som tillhandahåller tjänsterna styrker sina&lt;br&gt;kvalifikationer som advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om de förpliktelser som nämns i artikel 4 och som gäller&lt;br&gt;i värdmedlemsstaten inte uppfylls, skall den behöriga myndig-&lt;br&gt;heten där, i enlighet med sina egna bestämmelser och för-&lt;br&gt;faringssätt, avgöra vilka konsekvenser en sådan försummelse&lt;br&gt;skall medföra och får för detta ändamål införskaffa all den&lt;br&gt;information som behövs om den person som tillhandahåller&lt;br&gt;tjänster. Den skall underrätta den behöriga myndigheten i den&lt;br&gt;medlemsstat som personen kommer från om varje beslut. De&lt;br&gt;lämnade upplysningarnas konfidentiella karaktär får inte&lt;br&gt;påverkas av ett sådant utbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall inom två år efter dagen för anmälan&lt;br&gt;sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa&lt;br&gt;detta direktiv och skall genast underrätta kommissionen om&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Medlemsstaterna skall se till att texterna till centrala&lt;br&gt;bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det&lt;br&gt;område som omfattas av detta direktiv överlämnas till kom-&lt;br&gt;missionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamhet i samband med företrädandet av en klient i&lt;br&gt;rätten får en medlemsstat kräva av advokater som avses i&lt;br&gt;artikel 1:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att de i enlighet med lokala regler eller sedvanor presente-&lt;br&gt;ras för den domare som leder förhandlingarna, och där så&lt;br&gt;är lämpligt för ordföranden i vederbörande advokatsam-&lt;br&gt;fund i värdmedlemsstatcn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att de arbetar tillsammans med en advokat som praktiserar&lt;br&gt;vid rätten i fråga och som vid behov skulle vara ansvarig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 22 mars 1977.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;br&gt;Judith HART&lt;br&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 33 kap. 7 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 kap. 2 och 7 §§, 12kap. 2-3 §§, 21 kap. 3§ och 33 kap. 8§ skall&lt;br&gt;ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 8 kap. skall införas en ny paragraf, 9. §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är svensk medborgare eller 1. är svensk medborgare eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgare i Danmark, Finland, Is- medborgare i en stat inom Euro-&lt;br&gt;land eller Norge, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;peiska ekonomiska samarbetsområ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till doma-&lt;br&gt;rämbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teore-&lt;br&gt;tisk utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. har gjort sig känd för redbarhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antag-&lt;br&gt;ningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i en stat inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomgått en utbildning som där&lt;br&gt;krävs för att bli advokat och som i&lt;br&gt;Sverige genomgått ett prov som visar&lt;br&gt;att han har tillräckliga kunskaper i&lt;br&gt;svensk rätt, skall anses uppfylla kra-&lt;br&gt;ven enligt första stycket 3-4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island&lt;br&gt;eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter un-&lt;br&gt;der minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande&lt;br&gt;jurist på advokatbyrå i Sverige skall anses uppfylla kraven enligt första&lt;br&gt;stycket 3-6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-&lt;br&gt;äldrabalken får ej antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot&lt;br&gt;som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa&lt;br&gt;fall, m.m. är förbjuden i vissa fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivnings-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller befatt-&lt;br&gt;ningshavare vid allmän domstol eller&lt;br&gt;allmän åklagare eller kronofogde får&lt;br&gt;inte antas till ledamot; inte heller&lt;br&gt;den som annars är anställd i statens&lt;br&gt;eller kommuns tjänst eller hos an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller befatt-&lt;br&gt;ningshavare vid domstol eller allmän&lt;br&gt;åklagare eller kronofogde får inte&lt;br&gt;antas till ledamot; inte heller den&lt;br&gt;som annars är anställd i en stats eller&lt;br&gt;en kommuns tjänst eller hos någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nan enskild än advokat, om inte ad-&lt;br&gt;vokatsamfundets styrelse medger&lt;br&gt;undantag. Vad som nu sagts gäller&lt;br&gt;dock inte befattningshavare vid all-&lt;br&gt;män advokatbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan enskild än en advokat, om&lt;br&gt;inte advokatsamfundets styrelse&lt;br&gt;medger undantag. Vad som nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte den som är anställd&lt;br&gt;vid en allmän advokatbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars&lt;br&gt;förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna&lt;br&gt;mildrande, får i stället varning tilldelas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller&lt;br&gt;erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får&lt;br&gt;han uteslutas ur samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även&lt;br&gt;åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst&lt;br&gt;femtontusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö-&lt;br&gt;vas av samfundet styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat&lt;br&gt;samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett så-&lt;br&gt;dant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgiter som be-&lt;br&gt;hövs för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder beträffande en advokat&lt;br&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2§ fjärde eller femte stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;br&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat inte längre uppfyller medborgar-&lt;br&gt;skapskravet enligt 2 § första&lt;br&gt;stycket 1 eller flyttar ur riket och sty-&lt;br&gt;relsen inte medger att han får stå&lt;br&gt;kvar som ledamot av samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder beträffande en advokat&lt;br&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 § femte eller sjätte stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;br&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat inte längre uppfyller medborgar-&lt;br&gt;skapskravet enligt 2§ första&lt;br&gt;stycket 1 eller flyttar ur riket och sty-&lt;br&gt;relsen inte medger att han får stå&lt;br&gt;kvar som ledamot av samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet&lt;br&gt;genast skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot tystnadsplikt enligt 4§ första stycket tredje meningen får inte&lt;br&gt;åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i rättegångsbalken eller i nå-&lt;br&gt;gon annan lag föreskrivs om advoka-&lt;br&gt;ter skall gälla även den som godkänts&lt;br&gt;som advokat i något annat land inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området när denne utför uppdrag i&lt;br&gt;Sverige. Därvid skall han använda&lt;br&gt;den yrkesbeteckning som används i&lt;br&gt;den stat där han har godkänts, ut-&lt;br&gt;tryckt på denna stats språk och med&lt;br&gt;hänvisning till den yrkesorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som han tillhör eller till den domstol&lt;br&gt;vid vilken han enligt den statens lag&lt;br&gt;får tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första meningen om-&lt;br&gt;fattar inte bestämmelsen i 17 kap 15 §&lt;br&gt;tredje stycket brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en advokat utövar annan&lt;br&gt;verksamhet än att företräda någon&lt;br&gt;vid en domstol eller en myndighet&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i 4 § endast&lt;br&gt;om det skäligen kan krävas att de&lt;br&gt;följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse skall&lt;br&gt;underrätta den behöriga myndighe-&lt;br&gt;ten i den stat där advokaten har god-&lt;br&gt;känts om beslut i vilket det har kon-&lt;br&gt;staterats att han åsidosatt sina plikter&lt;br&gt;som advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;br&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ombud må ej brukas annan&lt;br&gt;än den som rätten med hänsyn till&lt;br&gt;redbarhet, insikter och tidigare&lt;br&gt;verksamhet finner lämplig att vara&lt;br&gt;ombud i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ombud må ej brukas annan&lt;br&gt;än den som rätten med hänsyn till&lt;br&gt;redbarhet, insikter och tidigare&lt;br&gt;verksamhet finner lämplig att vara&lt;br&gt;ombud i målet. Ombudet skall be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härska svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall ha hemvist i Sverige&lt;br&gt;eller i en stat inom Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska samarbetsområdet', dock&lt;br&gt;må även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna finner det lämpligen&lt;br&gt;kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare med hemvist inom riket; dock&lt;br&gt;må även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till må-&lt;br&gt;lets beskaffenhet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter finner det lämpligen kunna&lt;br&gt;ske. Med svenskt medborgarskap&lt;br&gt;jämställs medborgarskap i Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller i&lt;br&gt;konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller rättsbil-&lt;br&gt;dad befattningshavare vid allmän&lt;br&gt;domstol eller allmän åklagare eller&lt;br&gt;kronofogde må ej vara ombud, med&lt;br&gt;mindre regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer giver lov&lt;br&gt;därtill. Vad nu sagts skall dock ej&lt;br&gt;avse den som, under tjänstledighet,&lt;br&gt;i utbildningssyfte tjänstgör såsom bi-&lt;br&gt;träde åt advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må nämndeman vid den domstc&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller rättsbil-&lt;br&gt;dad befattningshavare vid domstol&lt;br&gt;eller allmän åklagare eller krono-&lt;br&gt;fogde må ej vara ombud, med&lt;br&gt;mindre regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer giver lov&lt;br&gt;därtill. Vad nu sagts skall dock ej&lt;br&gt;avse den som, under tjänstledighet,&lt;br&gt;i utbildningssyfte tjänstgör såsom bi-&lt;br&gt;träde åt advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han tillhör föra annans talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas av&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte under aderton år&lt;br&gt;eller sinnessjuk eller sinnesslö, utses försvarare av den som har vårdnaden&lt;br&gt;om honom. Har en misstänkte för sig ställt rättegångsombud, anses ombudet&lt;br&gt;som försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person får inte vara försvare,&lt;br&gt;om han har eller har haft uppdrag åt&lt;br&gt;den misstänkte eller ekonomiska&lt;br&gt;förbundelser med denne och om-&lt;br&gt;ständigheterna är ägnade att minska&lt;br&gt;förtroendet ör hans förmåga att&lt;br&gt;iaktta vad som åligger en fösrvarare&lt;br&gt;enligt 7 § första stycket. Om försva-&lt;br&gt;rare gäller i övrigt 12kap. 2-5 §§&lt;br&gt;samt 6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;br&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har part, som saknar hemvist&lt;br&gt;inom riket, ej hos rätten uppgivit&lt;br&gt;ombud, som äger att för parten mot-&lt;br&gt;taga delgivning i målet, förelägge ho-&lt;br&gt;nom rätten , då han första gången för&lt;br&gt;talan, att för sig ställa sådant ombud&lt;br&gt;och göra anmälan därom till rätten.&lt;br&gt;Underlåter han det, må delgivning&lt;br&gt;med honom ske genom att hand-&lt;br&gt;lingen med posten sändes till honom&lt;br&gt;under hans senaste kända adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person får inte vara försvare,&lt;br&gt;om han har eller har haft uppdrag åt&lt;br&gt;den misstänkte eller ekonomiska&lt;br&gt;förbundelser med denne och om-&lt;br&gt;ständigheterna är ägnade att minska&lt;br&gt;förtroendet för hans förmåga att&lt;br&gt;iaktta vad som åligger en försvarare&lt;br&gt;enligt 7§ första stycket. Utländsk&lt;br&gt;medborgare eller den som har hem-&lt;br&gt;vist utom riket får inte vara försva-&lt;br&gt;rare om det med hänsyn till rikets sä-&lt;br&gt;kerhet är olämpligt. Om försvarare&lt;br&gt;gäller i övrigt 12 kap. 2-5 §§ samt 6§&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har part, som saknar hemvist&lt;br&gt;inom riket, inte hos rätten uppgivit&lt;br&gt;ombud, som har hemvist i riket eller i&lt;br&gt;en stat inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet och som äger att&lt;br&gt;för parten ta emot delgivning i målet,&lt;br&gt;får rätten förelägga honom, då han&lt;br&gt;första gången för talan, att för sig&lt;br&gt;ställa sådant ombud och göra anmä-&lt;br&gt;lan därom till rätten. Underlåter han&lt;br&gt;det, får delgivning med honom ske&lt;br&gt;genom att handlingen med posten&lt;br&gt;sänds till honom under hans senaste&lt;br&gt;kända adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Är ombud enligt 33 kap. 7 § anmält vid ikraftträdandet, skall anmälan&lt;br&gt;anses avse tre månader efter ikraftträdandet. Den som gjort anmälan och&lt;br&gt;ombudet skall av Högsta domstolen på lämpligt sätt underrättas därom sna-&lt;br&gt;rast efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:930.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1970:429.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;br&gt;dels att 33 kap. 7 § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 8 kap. 2och 7 §§,12kap. 2 och 3 §§, 21 kap. 3 § och 33 kap. 8 § skall&lt;br&gt;ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 8 kap. skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap&lt;br&gt;2§*&lt;br&gt;Till ledamot av advokatsamfundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledamot av advokatsamfundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får endast den antas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får endast den antas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är svensk medborgare eller&lt;br&gt;medborgare i Danmark, Finland, Is-&lt;br&gt;land eller Norge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har hemvist i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är svensk medborgare eller&lt;br&gt;medborgare i en stat inom Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsområ-&lt;br&gt;det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har hemvist i Sverige eller i en&lt;br&gt;stat inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till doma-&lt;br&gt;rämbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teore-&lt;br&gt;tisk utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. har gjort sig känd för redbarhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse får i&lt;br&gt;enskilda fall medge undantag från&lt;br&gt;antagningskraven såvitt gäller första&lt;br&gt;stycket 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse får i&lt;br&gt;enskilda fall medge undantag från&lt;br&gt;antagningskraven såvitt gäller första&lt;br&gt;stycket 1 och 2. Detsamma gäller an-&lt;br&gt;tagningskraven enligt första stycket 3&lt;br&gt;och 4 beträffande den som har blivit&lt;br&gt;auktoriserad som advokat i en annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stat i enlighet med där gällande be-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har genomgått en utbild-&lt;br&gt;ning som krävs för att bli advokat i&lt;br&gt;en stat inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet och som i Sverige&lt;br&gt;genomgått ett prov som visar att han&lt;br&gt;har tillräckliga kunskaper om den&lt;br&gt;svenska rättsordningen, skall anses&lt;br&gt;uppfylla kraven enligt första stycket 3&lt;br&gt;och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island&lt;br&gt;eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter un-&lt;br&gt;der minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande&lt;br&gt;jurist på advokatbyrå i Sverige skall anses uppfylla kraven enligt första&lt;br&gt;stycket 3-6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-&lt;br&gt;äldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot&lt;br&gt;som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa&lt;br&gt;fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller befatt-&lt;br&gt;ningshavare vid allmän domstol eller&lt;br&gt;allmän åklagare eller kronofogde får&lt;br&gt;inte antas till ledamot; inte heller&lt;br&gt;den som annars är anställd i statens&lt;br&gt;eller kommuns tjänst eller hos an-&lt;br&gt;nan enskild än advokat, om inte ad-&lt;br&gt;vokatsamfundets styrelse medger&lt;br&gt;undantag. Vad som nu sagts gäller&lt;br&gt;dock inte befattningshavare vid all-&lt;br&gt;män advokatbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller befatt-&lt;br&gt;ningshavare vid domstol eller allmän&lt;br&gt;åklagare eller kronofogde får inte&lt;br&gt;antas till ledamot; inte heller den&lt;br&gt;som annars är anställd i en stats eller&lt;br&gt;en kommuns tjänst eller hos någon&lt;br&gt;annan enskild än en advokat, om&lt;br&gt;inte advokatsamfundets styrelse&lt;br&gt;medger undantag. Vad som nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte den som är anställd&lt;br&gt;vid en allmän advokatbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars&lt;br&gt;förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna&lt;br&gt;mildrande, får i stället varning tilldelas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller&lt;br&gt;erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får&lt;br&gt;han uteslutas ur samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även&lt;br&gt;åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst&lt;br&gt;femtontusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö-&lt;br&gt;vas av samfundet styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna,av annat&lt;br&gt;samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett så-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dant organ, är en advokat skyldig att&lt;br&gt;behövs för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder beträffande en advokat&lt;br&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 § fjärde och femte stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;br&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat inte längre uppfyller medborgar-&lt;br&gt;skapskravet enligt 2§ första&lt;br&gt;stycket 1 eller flyttar ur riket och sty-&lt;br&gt;relsen inte medger att han får stå&lt;br&gt;kvar som ledamot av samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna detta organ de uppgifter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inträder beträffande en advokat&lt;br&gt;sådan omständighet att han enligt&lt;br&gt;2 § femte eller sjätte stycket inte får&lt;br&gt;antas till ledamot av samfundet, är&lt;br&gt;han skyldig att genast träda ur sam-&lt;br&gt;fundet. Om han inte gör det, skall&lt;br&gt;styrelsen förordna om hans uteslut-&lt;br&gt;ning. Detsamma gäller, om en advo-&lt;br&gt;kat inte längre uppfyller medborgar-&lt;br&gt;skapskravet enligt 2 § första stycket&lt;br&gt;1 eller hemvistkravet enligt 2 § första&lt;br&gt;stycket 2 och styrelsen inte medger&lt;br&gt;att han får stå kvar som ledamot av&lt;br&gt;samfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet&lt;br&gt;genast skall verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot tystnadsplikt enligt 4§ första stycket tredje meningen får inte&lt;br&gt;åtalas av annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i rättegångsbalken eller i nå-&lt;br&gt;gon annan lag föreskrivs om advoka-&lt;br&gt;ter skall gälla även den som godkänts&lt;br&gt;som advokat i något annat land inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området när denne är verksam i Sve-&lt;br&gt;rige. Därvid skall han använda den&lt;br&gt;yrkesbeteckning som används i den&lt;br&gt;stat där han har godkänts, uttryckt på&lt;br&gt;denna stats språk och med hänvis-&lt;br&gt;ning till den yrkesorganisation som&lt;br&gt;han tillhör eller till den domstol vid&lt;br&gt;vilken han enligt den statens lag får&lt;br&gt;tjänstgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första meningen om-&lt;br&gt;fattar inte bestämmelsen i 4 § andra&lt;br&gt;stycket och inte heller bestämmelsen i&lt;br&gt;17 kap. 15 § tredje stycket brottsbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten kräver det, skall den som&lt;br&gt;uppger sig uppfylla kraven i första&lt;br&gt;stycket första meningen förete bevis&lt;br&gt;härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundets styrelse skall&lt;br&gt;underrätta den behöriga myndighe-&lt;br&gt;ten eller organisationen i den stat där&lt;br&gt;advokaten har godkänts om beslut i&lt;br&gt;vilket det har konstaterats att han åsi-&lt;br&gt;dosatt sina plikter som advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ombud må ej brukas annan&lt;br&gt;än den som rätten med hänsyn till&lt;br&gt;redbarhet, insikter och tidigare&lt;br&gt;verksamhet finner lämplig att vara&lt;br&gt;ombud i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ombud får inte brukas an-&lt;br&gt;nan än den som rätten med hänsyn&lt;br&gt;till redbarhet, insikter och tidigare&lt;br&gt;verksamhet finner lämplig att vara&lt;br&gt;ombud i målet. Ombudet skall be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härska svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall ha hemvist i Sverige&lt;br&gt;eller i en stat inom Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska samarbetsområdet', dock&lt;br&gt;får även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna finner det lämpligen&lt;br&gt;kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud skall vara svensk medbor-&lt;br&gt;gare med hemvist inom riket', dock&lt;br&gt;må även annan brukas såsom om-&lt;br&gt;bud, om rätten med hänsyn till må-&lt;br&gt;lets beskaffenhet och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter finner det lämpligen kunna&lt;br&gt;ske. Med svenskt medborgarskap&lt;br&gt;jämställs medborgarskap i Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island eller Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som&lt;br&gt;har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:364.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller rättsbil-&lt;br&gt;dad befattningshavare vid allmän&lt;br&gt;domstol eller allmän åklagare eller&lt;br&gt;kronofogde må ej vara ombud, med&lt;br&gt;mindre regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer giver lov&lt;br&gt;därtill. Vad nu sagts skall dock ej&lt;br&gt;avse den som, under tjänstledighet,&lt;br&gt;i utbildningssyfte tjänstgör såsom bi-&lt;br&gt;träde åt advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må nämndeman vid den domst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas av&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte under aderton år&lt;br&gt;eller lider han av en allvarlig psykisk störning, utses försvarare av den som&lt;br&gt;har vårdnaden om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bud, anses ombudet som försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person får inte vara försva-&lt;br&gt;rare, om han har eller har haft upp-&lt;br&gt;drag åt den misstänkte eller ekono-&lt;br&gt;miska förbindelser med denne och&lt;br&gt;omständigheterna är ägnade att&lt;br&gt;minska förtroendet för hans för-&lt;br&gt;måga att iaktta vad som åligger en&lt;br&gt;försvarare enligt 7 § första stycket.&lt;br&gt;Om försvarare gäller i övrigt 12kap.&lt;br&gt;2-5 §§ samt 6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagfaren domare i eller rättsbil-&lt;br&gt;dad befattningshavare vid domstol&lt;br&gt;eller allmän åklagare eller krono-&lt;br&gt;fogde får ej vara ombud, med&lt;br&gt;mindre regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer giver lov&lt;br&gt;därtill. Vad nu sagts skall dock ej&lt;br&gt;avse den som, under tjänstledighet,&lt;br&gt;i utbildningssyfte tjänstgör såsom bi-&lt;br&gt;träde åt advokat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han tillhör föra annans talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person får inte vara försva-&lt;br&gt;rare, om han har eller har haft upp-&lt;br&gt;drag åt den misstänkte eller ekono-&lt;br&gt;miska förbindelser med denne och&lt;br&gt;omständigheterna är ägnade att&lt;br&gt;minska förtroendet för hans för-&lt;br&gt;måga att iaktta vad som åligger en&lt;br&gt;försvarare enligt 7§ första stycket.&lt;br&gt;Utländsk medborgare eller den som&lt;br&gt;har hemvist utom riket får inte vara&lt;br&gt;försvarare om det med hänsyn till ri-&lt;br&gt;kets säkerhet är olämpligt. Om för-&lt;br&gt;svarare gäller i övrigt 12 kap. 2-5 §§&lt;br&gt;samt 6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har part, som saknar hemvist&lt;br&gt;inom riket, ej hos rätten uppgivit&lt;br&gt;ombud, som äger att för parten mot-&lt;br&gt;taga delgivning i målet, förelägge&lt;br&gt;rätten honom, då han första gången&lt;br&gt;för talan, att för sig ställa sådant om-&lt;br&gt;bud och göra anmälan därom hos&lt;br&gt;rätten. Underlåter han det, må del-&lt;br&gt;givning med honom ske genom att&lt;br&gt;handlingen med posten sändes till&lt;br&gt;honom under hans senaste kända&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har part, som saknar hemvist&lt;br&gt;inom riket, inte hos rätten uppgivit&lt;br&gt;ombud, som har hemvist i riket eller i&lt;br&gt;en stat inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet och som äger att&lt;br&gt;för parten ta emot delgivning i målet,&lt;br&gt;får rätten förelägga honom, då han&lt;br&gt;första gången för talan, att för sig&lt;br&gt;ställa sådant ombud och göra anmä-&lt;br&gt;lan därom hos rätten. Underlåter&lt;br&gt;han det, får delgivning med honom&lt;br&gt;ske genom att handlingen med pos-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1549,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1970:429.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten sänds till honom under hans se-&lt;br&gt;naste kända adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Är ombud enligt 33 kap. 7 § anmält vid ikraftträdandet, skall anmälan&lt;br&gt;anses avse tre månader efter ikraftträdandet. Den som gjort anmälan och&lt;br&gt;ombudet skall av Högsta domstolen på lämpligt sätt underrättas därom sna-&lt;br&gt;rast efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justi-&lt;br&gt;tierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1992 har re-&lt;br&gt;geringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Peters-&lt;br&gt;son.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1992/93:64&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;EES-avtalet........................................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Fri rörlighet för personer............................ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna bestämmelser..................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbildningsdirektivet........................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2. Fri rörlighet för tjänster............................. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 &amp;nbsp;Allmänna bestämmelser..................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Advokatdirektivet.......................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande svensk rätt.................................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Behörighetskrav för vissa tjänster inom rättsväsendet..&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Behörighetskrav för ombud vid rättegång.m.m......... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Regler om advokater............................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behörighetskrav för advokater............... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Advokaters plikter.......................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 &amp;nbsp;Tillsyn och sanktioner m.m................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Advokaters särställning...................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering..................................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Allmänt om direktivens&amp;nbsp;införlivande i svensk rätt...... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Behörighetskrav för vissa anställda inom rättsväsendet.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Behörighetskrav för ombud vid rättegång m.m......... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 EES-advokaters möjligheter att vara verksamma i Sverige&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Behörighetskraven för medlemskap i det svenska advo-&lt;br&gt;katsamfundet ...................................... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikrafträdande m.m..................................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättat lagförslag.................................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering...................................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan............................................ 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut................................................ 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 EG:s direktiv om en generell ordning för erkännande av&lt;br&gt;examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning&lt;br&gt;som omfattar minst tre år........................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 EG:s direktiv om underlättande för advokater att effektivt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster....... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Promemorians lagförslag............................ 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådets yttrande ................................. 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42065, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JuU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-10-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-10-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-10-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Ny demokrati</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:19:37</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG0364</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:56</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:19:37</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0364</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__64.pdf</filnamn>
<filstorlek>3635141</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om EES-avtalet och advokaterna, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/CB551810-19F8-4D71-A33F-96E4DC7D761D</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JuU13</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JuU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>EES-avtalet och advokaterna, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:64&lt;br/&gt;
EES-avtalet och advokaterna, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:64 EES-avtalet och advokaterna, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl Gustaf Sjödin  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:64&lt;br/&gt;
EES-avtalet och advokaterna, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:64 EES-avtalet och advokaterna, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl Gustaf Sjödin  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>