<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2307839</hangar_id>
 <dok_id>GG0361</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>61</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:61</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>61</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-10-22 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:31</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:06:01</publicerad>
 <titel>om ändrat huvudmannaskp för vissa institution inom ungdomsvård och missbrukarvård</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0361/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0361</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0361</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:61&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner&lt;br&gt;inom ungdomsvård och missbrukarvård&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0361/prop_199293__61-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0361/prop_199293__61-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen fattade i maj 1991 ett principbeslut om att huvud-&lt;br&gt;mannaskapet för de särskilda ungdomshemmen skulle föras över från&lt;br&gt;kommuner och landsting till staten. Riksdagen ställde, mot bakgrund av&lt;br&gt;de problem som konstaterats, två huvudsakliga krav på verksamheten,&lt;br&gt;dels att alla som behöver det skulle kunna beredas plats, dels att en väl&lt;br&gt;differentierad vård skulle erbjudas. Regeringen borde snarast utreda&lt;br&gt;förutsättningarna för huvudmannaskapsförändringen som förutsågs kun-&lt;br&gt;na vara genomförd under år 1992. Även missbrukarvårdens organisation&lt;br&gt;borde utredas i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av regeringen tillsatt särskild utredare lämnade sitt förslag, Tvångs-&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten - ansvar och innehåll (SOU 1992:18) i februari&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreliggande proposition föreslås att staten får ett samlat huvudman-&lt;br&gt;naskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny&lt;br&gt;statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, föreslås bli inrättad. Inom&lt;br&gt;myndigheten skall finnas en organisation med särskilda ungdomshem&lt;br&gt;och LVM-hem. Institutionsstyrelsen föreslås få ansvaret för planering&lt;br&gt;och drift av de aktuella hemmen. En särskild organisationskommitté&lt;br&gt;avses tillsättas omedelbart för att förbereda huvudmannaskapsföränd-&lt;br&gt;ringen och lämna närmare förslag till den nya myndighetens organisa-&lt;br&gt;tion. Myndigheten bör enligt propositionen inrättas den 1 juli 1993 och&lt;br&gt;bl.a. få till uppgift att träffa avtal med de nuvarande huvudmännen om&lt;br&gt;övertagande av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Over-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagandet bör huvudsakligen kunna slutföras under år 1993 dock senast&lt;br&gt;före den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att finansieringen av institutionerna&lt;br&gt;skall ske genom vårdavgifter från kommunerna och genom statliga bi-&lt;br&gt;drag via statsbudgeten. Statens institutionsstyrelse beräknas erfordra&lt;br&gt;medel motsvarande kostnader för ca 40 tjänster. Särskilda medel beräk-&lt;br&gt;nas för personalutbildning och utvecklingsverksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya myndigheten föreslås få ansvaret för att anvisa plats vid den&lt;br&gt;institution som i vaije enskilt fall bedöms lämpligast. Härigenom beräk-&lt;br&gt;nas en behövlig differentiering av vården kunna ske, bl.a. för att kunna&lt;br&gt;tillgodose behovet av enheter med särskilt hög bevakningsgrad. Verk-&lt;br&gt;samheten vid institutionerna bör organiseras så att behövlig vård huvud-&lt;br&gt;sakligen skall kunna ges regionvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås endast lagändringar som bedöms nödvändiga&lt;br&gt;för själva huvudmannaskapsförändringen. I övrigt bör ändringar av&lt;br&gt;lagstiftningen anstå till dess erfarenheter vunnits från den nya organisa-&lt;br&gt;tionen. Förändringarna i lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;br&gt;dels att 23, 68 och 70 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av hem för vård eller&lt;br&gt;boende inom varje landsting skall&lt;br&gt;tillgodoses av landstinget och&lt;br&gt;kommunerna i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget och kommunerna&lt;br&gt;upprättar gemensamt en plan över&lt;br&gt;behovet av sådana hem och för-&lt;br&gt;delningen av ansvaret för deras in-&lt;br&gt;rättande och drift. Planen skall&lt;br&gt;redovisas för länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av andra hem för vård&lt;br&gt;eller boende än sådana som anges&lt;br&gt;i 23 a § skall inom varje landsting&lt;br&gt;tillgodoses av landstinget och&lt;br&gt;kommunerna i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget och kommunerna&lt;br&gt;upprättar gemensamt en plan över&lt;br&gt;behovet av hem enligt första styck-&lt;br&gt;et och fördelningen av ansvaret&lt;br&gt;för deras inrättande och drift.&lt;br&gt;Planen skall redovisas för läns-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av sådana hem som&lt;br&gt;avses i 72 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga samt 22 och 23 §§ lagen&lt;br&gt;(1988:870) om vård av missbruka-&lt;br&gt;re i vissa fall skall tillgodoses av&lt;br&gt;staten. Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;är central förvaltningsmyndighet&lt;br&gt;för dessa hem. Styrelsen leder och&lt;br&gt;har tillsyn över verksamheten vid&lt;br&gt;hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten kan om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för det genom avtal uppdra åt&lt;br&gt;ett landsting eller en kommun att&lt;br&gt;inrätta och driva hem som avses i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vård i ett sådant hem som&lt;br&gt;avses i första stycket får avgift tas&lt;br&gt;ut av den kommun som begärt&lt;br&gt;placeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1667.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 24 § gäller&lt;br&gt;även i fråga om vård i hem som&lt;br&gt;avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa socialnämndernas tillämpning av denna lag,&lt;br&gt;informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten,&lt;br&gt;biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och&lt;br&gt;andra samhällsorgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hem för vård eller boende står&lt;br&gt;under länsstyrelsens tillsyn. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har rätt att inspektera&lt;br&gt;verksamheten vid hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger något miss-&lt;br&gt;förhållande vid ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende, skall länsstyrelsen&lt;br&gt;förelägga ledningen för hemmet&lt;br&gt;att avhjälpa missförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat hem för vård eller boende&lt;br&gt;än sådant som avses i 23 a § står&lt;br&gt;under länsstyrelsens tillsyn. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har rätt att inspektera&lt;br&gt;verksamheten vid sådana hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger något miss-&lt;br&gt;förhållande vid ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende som står under läns-&lt;br&gt;styrelsens tillsyn, skall länsstyrel-&lt;br&gt;sen förelägga ledningen för hem-&lt;br&gt;met att avhjälpa missförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om missförhållandet är allvarligt och länsstyrelsens föreläggande inte&lt;br&gt;efterkoms, får länsstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om vård som lämnas under tiden&lt;br&gt;den 1 juli 1993 - den 1 juli 1994. Har staten före den 1 juli 1994 med&lt;br&gt;stöd av 23 a § tagit över ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga eller ett hem som avses i 22&lt;br&gt;eller 23 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall tillämpas&lt;br&gt;dock de nya bestämmelserna i fråga om vården från och med den dag&lt;br&gt;övertagandet skedde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 18 §§ lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vård av unga som på någon&lt;br&gt;grund som anges i 3 § behöver stå&lt;br&gt;under särskilt noggrann tillsyn&lt;br&gt;skall det finnas särskilda ung-&lt;br&gt;domshem. Regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, social-&lt;br&gt;styrelsen beslutar vilka hem som&lt;br&gt;skall vara sådana hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vård av unga som på någon&lt;br&gt;grund som anges i 3 § behöver stå&lt;br&gt;under särskilt noggrann tillsyn&lt;br&gt;skall det finnas särskilda ung-&lt;br&gt;domshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om socialnämnden har beslutat&lt;br&gt;att den unge skall vistas i ett hem&lt;br&gt;som avses i första stycket skall&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse anvisa&lt;br&gt;plats i ett sådant hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 16 och 17 §§&lt;br&gt;skall gälla för alla som vårdas i ett&lt;br&gt;hem för särskilt noggrann tillsyn,&lt;br&gt;om det är nödvändigt för att ge-&lt;br&gt;nomföra vården och upprätthålla&lt;br&gt;ordningen vid hemmet och rege-&lt;br&gt;ringen, eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, socialstyrelsen&lt;br&gt;medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 16 och 17 §§&lt;br&gt;skall gälla för alla som vårdas i ett&lt;br&gt;hem för särskilt noggrann tillsyn,&lt;br&gt;om det är nödvändigt för att ge-&lt;br&gt;nomföra vården och upprätthålla&lt;br&gt;ordningen vid hemmet och rege-&lt;br&gt;ringen, eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om vård som lämnas under tiden&lt;br&gt;den 1 juli 1993 - den 1 juli 1994. Har staten före den 1 juli 1994 med&lt;br&gt;stöd av 23 a § socialtjänstlagen (1980:620) tagit över ett hem som avses&lt;br&gt;i 12 § tillämpas dock de nya bestämmelserna i fråga om vården från och&lt;br&gt;med den dag övertagandet skedde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare&lt;br&gt;i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av miss-&lt;br&gt;brukare i vissa fall&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 48 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 22, 23, 25 och 33 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård lämnas genom hem&lt;br&gt;som drivs av landsting eller kom-&lt;br&gt;muner och som är särskilt av-&lt;br&gt;sedda att lämna vård enligt denna&lt;br&gt;lag (L VM-hem). Ett sådant hem&lt;br&gt;skall ledas av en styrelse.&lt;br&gt;Styrelsen förestår vården vid hem-&lt;br&gt;met i den mån uppgiften inte har&lt;br&gt;överlåtits på en särskild förestånd-&lt;br&gt;are.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För missbrukare som behöver&lt;br&gt;stå under särskilt noggrann tillsyn&lt;br&gt;skall det finnas LVM-hem som är&lt;br&gt;anpassade för sådan tillsyn. Rege-&lt;br&gt;ringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, socialstyrelsen be-&lt;br&gt;slutar vilka hem som skall vara&lt;br&gt;sådana hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård lämnas genom hem&lt;br&gt;som är särskilt avsedda att lämna&lt;br&gt;vård enligt denna lag (LVM-hem).&lt;br&gt;Ett sådant hem skall ha en styrelse&lt;br&gt;som utses av Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemmets styrelse förestår vården&lt;br&gt;vid hemmet i den mån uppgiften&lt;br&gt;inte har överlåtits på en särskild&lt;br&gt;föreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För missbrukare som behöver&lt;br&gt;stå under särskilt noggrann tillsyn&lt;br&gt;skall det finnas LVM-hem som är&lt;br&gt;anpassade för sådan tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslut har fattats om tvångs-&lt;br&gt;vård eller omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt denna lag skall&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse efter&lt;br&gt;anmälan av socialnämnden anvisa&lt;br&gt;plats i ett LVM-hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om intagning i och om utskrivning från ett LVM-hem beslutar den&lt;br&gt;som förestår vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förestår vården vid ett&lt;br&gt;LVM-hem får besluta att en in-&lt;br&gt;tagen skall flyttas till ett annat&lt;br&gt;LVM-hem, om det anses lämpligt&lt;br&gt;från vårdsynpunkt och den som&lt;br&gt;förestår vården vid det andra hem-&lt;br&gt;met samtycker till överflyttningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förestår vården vid ett&lt;br&gt;LVM-hem får besluta att en in-&lt;br&gt;tagen skall flyttas till ett annat&lt;br&gt;LVM-hem, om det anses lämpligt&lt;br&gt;från vårdsynpunkt och Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 48 § 1991:1672.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1672.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 och 32 §§&lt;br&gt;skall gälla för alla som vårdas i ett&lt;br&gt;LVM-hem, om det är nödvändigt&lt;br&gt;för att genomföra vården och&lt;br&gt;upprätthålla ordningen vid hem-&lt;br&gt;met och regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, social-&lt;br&gt;styrelsen medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 och 32 §§&lt;br&gt;skall gälla för alla som vårdas i ett&lt;br&gt;LVM-hem, om det är nödvändigt&lt;br&gt;för att genomföra vården och&lt;br&gt;upprätthålla ordningen vid hem-&lt;br&gt;met och regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Stat-&lt;br&gt;ens institutionsstyrelse medger det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om vård som lämnas under tiden&lt;br&gt;den 1 juli 1993 - den 1 juli 1994. Har staten före den 1 juli 1994 med&lt;br&gt;stöd av 23 a § socialtjänstlagen (1980:620) tagit över ett hem som avses&lt;br&gt;i 22 eller 23 § tillämpas dock de nya bestämmelserna i fråga om vården&lt;br&gt;från och med den dag övertagandet skedde.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg,&lt;br&gt;Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet B. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om ändrat huvudmannaskap för vissa&lt;br&gt;institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade den 15 maj 1991 (prop. 1990/91:96, bet.&lt;br&gt;1990/91:SoU14, rskr. 1990/91:267) att de särskilda ungdomshemmen&lt;br&gt;skulle föras över från kommunalt eller landstingskommunalt huvud-&lt;br&gt;mannaskap till statligt huvudmannaskap. Riksdagens beslut innebar att&lt;br&gt;ett överförande skulle ske under år 1992. Även det statliga stödet till&lt;br&gt;missbrukarvården borde övervägas i sammanhanget. Regeringen till-&lt;br&gt;kallade våren 1991 en särskild utredare med uppdrag att utreda alterna-&lt;br&gt;tiva lösningar för huvudmannaskapsförändringen och konsekvenserna av&lt;br&gt;deras genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda utredaren avlämnade i februari 1992 sitt betänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:18) Tvångsvård i socialtjänsten - ansvar och innehåll.&lt;br&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandets överväganden och förslag&lt;br&gt;redovisas i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren redovisar två huvudalternativ, dels en helstatlig organisa-&lt;br&gt;tion, dels en organisation med ett entreprenörssystem. Vidare föreslås&lt;br&gt;att en ny statlig myndighet inrättas för ledning och drift av verksam-&lt;br&gt;heterna. Huvudmannaskapet föreslås omfatta såväl de särskilda ung-&lt;br&gt;domshemmen som LVM-hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissytt-&lt;br&gt;randena i ärendet finns tillgängligt hos Socialdepartementet&lt;br&gt;(S92/1948/IFO). En förteckning över vilka remissinstanser som yttrat&lt;br&gt;sig lämnas i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Omhändertagande och vård av unga som brutit mot gällande normer&lt;br&gt;reglerades redan under 1600-talet genom Gustav II Adolfs tukthusför-&lt;br&gt;ordningar. Under 1700-talet inrättades allmänna arbets-, rasp- och spinn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hus vilka även tog emot barn och unga. Vid mitten av 1800-talet skapa-&lt;br&gt;des räddnings- och uppfostringsanstalter av enskilda, filantropiska sam-&lt;br&gt;manslutningar. Under senare delen av 1800-talet och böljan av&lt;br&gt;1900-talet inrättades skyddshem for unga flickor och pojkar av flera&lt;br&gt;olika huvudmän, såsom enskilda organisationer eller stiftelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1924 års bamavårdslag fastställdes att staten skulle ansvara för&lt;br&gt;särskilda skyddshem för unga i behov av särskild tillsyn medan lands-&lt;br&gt;tingen skulle ansvara för övriga skyddshem. Staten ingick avtal med&lt;br&gt;enskilda anstalter som utförde verksamheten för statens räkning. Det&lt;br&gt;splittrade huvudmannaskapet och frånvaron av en gemensam ledning&lt;br&gt;ledde till en mycket oenhetlig utveckling av skyddshemmen. Under&lt;br&gt;1930-talet kom därför skyddshemmen att kritiseras kraftigt varför en&lt;br&gt;statlig utredning, Skyddshemssakkunniga, tillsattes för att se över verk-&lt;br&gt;samheten. Skyddshemssakkunninga kunde bland annat konstatera att&lt;br&gt;skyddshem för unga i behov av särskild tillsyn inte kommit till stånd och&lt;br&gt;föreslog därför att staten skulle ta över ansvaret för hela verksamheten&lt;br&gt;och hemmen skulle göras om till ungdomsvårdsskolor. År 1950 hade&lt;br&gt;samtliga enheter förstatligats och 25 ungdomsvårdsskolor var i drift.&lt;br&gt;Antalet platser vid ungdomsvårdsskolor ökade fram till mitten av&lt;br&gt;1960-talet då efterfrågan stabiliserades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutredningen ansåg år 1974 (SOU 1974:39) att institutionsvården&lt;br&gt;i första hand borde vara kommunens ansvar. Genom socialtjänstrefor-&lt;br&gt;men år 1982 delades ansvaret mellan kommuner och landsting och de&lt;br&gt;statliga institutionerna kommunaliserades vid ingången av år 1983.&lt;br&gt;Tvångsvården av unga regleras från år 1982 genom särskild lagstiftning.&lt;br&gt;Fr.o.m. den 1 juli 1990 gäller lagen (1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga (LVU).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Vård av missbrukare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vården av missbrukare lagreglerades först år 1913 och avsåg då endast&lt;br&gt;alkoholmissbrukare. Dessförinnan hade det funnits enskilda anstalter&lt;br&gt;eller vårdhem för alkoholister. Den första statliga alkoholistanstalten var&lt;br&gt;Venngam som öppnades år 1916, samma år som alkoholistlagen trädde&lt;br&gt;i kraft. Därefter inrättades flera statliga anstalter som kunde bedriva&lt;br&gt;tvångsvård. Merparten av anstalterna kom att drivas av andra huvudmän&lt;br&gt;än staten men med statliga driftbidrag, s.k. erkända anstalter. Samtliga&lt;br&gt;anstalter kom att stå under Socialstyrelsens tillsyn, och de statliga även&lt;br&gt;under dess ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1968 böljade statsbidrag att utgå även till vård av narkotikamiss-&lt;br&gt;brukare, en vård som då endast förekom i frivillig form. Först när lagen&lt;br&gt;(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) trädde i kraft år&lt;br&gt;1982 kunde både alkohol- och narkotikamissbrukare beredas tvångsvård.&lt;br&gt;Liksom för ungdomsvårdsskolorna bestämdes att landsting och kommu-&lt;br&gt;ner skulle ansvara för planering, anordnande och drift av institutionerna&lt;br&gt;för tvångsvård av missbrukare. Från och med år 1983 överfördes&lt;br&gt;huvudmannaskapet för dessa institutioner från staten till kommuner och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landsting. Den 1 januari 1989 trädde den nu gällande lagen (1988:870) Prop. 1992/93:61&lt;br&gt;om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Socialtjänstreformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommunaliseringen av tvångsvårdens institutioner var en direkt följd av&lt;br&gt;social tjänstreformen år 1982. Socialutredningen, vars förslag låg till&lt;br&gt;grund för socialtjänstreformen, uttryckte tre grundläggande principer för&lt;br&gt;institutionsvården: kontinuitet, flexibilitet och närhet. Dessa principer&lt;br&gt;borde enligt utredningen ersätta de grunder för differentiering av institu-&lt;br&gt;tioner som dittills tillämpats. Utredningen hade funnit en bristande an-&lt;br&gt;passning till dessa tre principer men hade också sett problem i fråga om&lt;br&gt;samverkan mellan institutionerna och andra aktörer såsom den öppna&lt;br&gt;socialtjänsten, hälso- och sjukvården och skolan. Utredningen såg&lt;br&gt;svårigheter med ett fortsatt statligt huvudmannaskap för tvångsvårds-&lt;br&gt;institutionema med de krav som ställdes på dessa. Utredningen kom&lt;br&gt;fram till att olika typer av ansvar inte måste vara knutna till en och&lt;br&gt;samma huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade att ge kommunerna och landstinget i vaije län det&lt;br&gt;gemensamma ansvaret för institutionerna fr.o.m. år 1983, vilket innebär&lt;br&gt;att de tillsammans skall planera behovet av resurser, ansvarsfördelningen&lt;br&gt;och driften av tvångsinstitutionema.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 Statsbidragssystemet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sedan kommunaliseringen år 1983 har den ordningen gällt att staten&lt;br&gt;träffat överenskommelse med Landstingsförbundet och Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet om statsbidragssystemet. Under de första åren fördelades&lt;br&gt;statsbidraget så att ca 75 procent gick till huvudmännen för de tidigare&lt;br&gt;statligt drivna institutionerna medan resterande del gick till kommuner&lt;br&gt;och landsting som haft kostnader för institutionsvård. Dessutom utgick&lt;br&gt;ett särskilt statsbidrag för öppen vård avseende alkoholpolikliniker och&lt;br&gt;vårdcentraler för narkotikamissbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ganska snart framkom att statsbidragssystemet bidrog till att perma-&lt;br&gt;nenta de gamla vårdformerna och inte till att stimulera insatser i den&lt;br&gt;öppna vården. För att luckra upp gränserna mellan öppen och sluten&lt;br&gt;vård och för att få till stånd en ökad samverkan inom socialtjänsten kom&lt;br&gt;staten överens med de båda kommunförbunden om ett nytt statsbidrags-&lt;br&gt;system, som kom att gälla från och med år 1986. Av bidraget fördelades&lt;br&gt;nu ca 75 procent till kommunerna efter en schablon för att fritt dispone-&lt;br&gt;ras till missbrukarvård och ungdomsvård. Resterande del utgick i form&lt;br&gt;av platsbidrag till före detta statliga ungdomsvårdsskolor och nykterhets-&lt;br&gt;vårdsanstalter. För att underlätta en omstrukturering inom den slutna&lt;br&gt;vården kunde bidrag utgå enligt särskilda regler till huvudmän som drog&lt;br&gt;ned platsantalet (omstruktureringsbidrag). Det tidigare bidraget till sär-&lt;br&gt;skilda öppenvårdsinsatser lades in i det nya statsbidraget till missbrukar-&lt;br&gt;vård m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare förändringar av statsbidragssystemet genomfördes fr.o.m.&lt;br&gt;år 1990. Resurserna för att ta hand om de mest utsatta grupperna av&lt;br&gt;missbrukare och ungdomar ansågs otillräckliga. För att skapa bättre&lt;br&gt;förutsättningar för dessa grupper ökades platsbidragen till såväl de sär-&lt;br&gt;skilda ungdomshemmen enligt 12 § LVU som institutionerna för särskilt&lt;br&gt;noggrann tillsyn enligt 23 § LVM. Dessutom infördes ett utvecklings-&lt;br&gt;bidrag för bl.a. utvecklings-, etablerings- eller initialkostnader inom&lt;br&gt;ungdomsvården och missbrukarvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För åren 1991 och 1992 gäller en tillfällig omläggning av statsbidraget&lt;br&gt;för att stimulera utbyggnaden av platser vid särskilda ungdomshem en-&lt;br&gt;ligt 12 § LVU och institutioner enligt 23 § LVM. Ett tillfälligt anord-&lt;br&gt;ningsbidrag utgår till de huvudmän som tar nya platser i anspråk under&lt;br&gt;åren 1991 och 1992. Statsbidraget är sedan år 1990 totalt 950 miljoner&lt;br&gt;kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Nuläge och problemområden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Ungdomsvården&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den vård som här beskrivs äger rum vid de särskilda ungdomshemmen,&lt;br&gt;tidigare ofta benämnda § 12-hem eftersom de regleras i 12 § LVU. Vid&lt;br&gt;utgången av år 1991 fanns 29 särskilda ungdomshem med sammanlagt&lt;br&gt;523 platser. Det största hemmet har 52 platser, det minsta 6 platser. De&lt;br&gt;flesta hemmen har både öppna och slutna avdelningar. Vid en sluten&lt;br&gt;avdelning får den unge hållas inlåst under en begränsad tid om detta&lt;br&gt;måste ske för att vården skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda ungdomshemmen är ojämnt fördelade över landet. De&lt;br&gt;flesta ligger i anslutning till de största städerna. De särskilda ungdoms-&lt;br&gt;hemmen är den resurs som socialtjänsten har för akuta ingripanden som&lt;br&gt;behöver ske med tvång och med kvarhållningsrätt. Hemmen har också i&lt;br&gt;allt högre grad kommit att inriktas på att tillhandahålla akutinsatser.&lt;br&gt;Detta motsvarar också de behov som har uttryckts från socialnämnder-&lt;br&gt;nas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som antalet akutplatser ökat har också behovet av utred-&lt;br&gt;ningsinsatser ökat. För många av de ungdomar som tas in akut behöver&lt;br&gt;man göra utredningar om deras status och bedömningar av vilken vård&lt;br&gt;och behandling som är lämplig. Ett av problemen är en otillräcklig diffe-&lt;br&gt;rentiering och specialisering vid de särskilda ungdomshemmen. En av&lt;br&gt;orsakerna till detta förhållande har ansetts vara den länsvisa planeringen&lt;br&gt;av vården. Länen är i allmänhet alltför små för att utgöra en grund för&lt;br&gt;differentiering. Detta har fått till följd att de flesta institutioner saknar&lt;br&gt;specialisering och därför tar emot en mer blandad grupp av klienter&lt;br&gt;jämfört med tiden före kommunaliseringen. Därmed har också vården&lt;br&gt;kommit att anpassas efter medelklienten vilket medfört att de mest svår-&lt;br&gt;behandlade eller de med särskilda vårdbehov inte kunnat tas in eller inte&lt;br&gt;fått adekvat behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liten grupp av de särskilda ungdomshemmens klienter anses också&lt;br&gt;ha någon form av psykisk störning. Dessa ungdomar förorsakar särskil-&lt;br&gt;da problem eftersom någon diagnos ofta inte ställts trots att de uppvisar&lt;br&gt;symtom som kan bero på psykisk störning. Därutöver finns en mindre&lt;br&gt;grupp med fastställd diagnos som egentligen borde vårdas i den regul-&lt;br&gt;jära psykiatriska vården. För den större klientgruppen finns dock goda&lt;br&gt;möjligheter för ett omhändertagande inom § 12-vården, men behand-&lt;br&gt;lingens kvalitet skulle kunna öka om vården bättre kunde differentieras&lt;br&gt;efter klienternas förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom föreståndarens rätt att besluta om intagning har det varit&lt;br&gt;möjligt för institutionen att välja bort klienter som inte anses passa in i&lt;br&gt;institutionens vårdprogram. Detta har medfört att klienter med vissa&lt;br&gt;problem uteslutits från vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. JO har anfört att vissa kriminella och våldsbenägna ungdomar&lt;br&gt;inte får den vård som är erforderlig. Socialutskottet har pekat på beho-&lt;br&gt;vet av att inrätta hem med en särskilt hög bevakningsgrad för dessa&lt;br&gt;mycket rymningsbenägna och brottsaktiva ungdomar. Det rör sig i första&lt;br&gt;hand om pojkar som begår kvalificerade egendoms- och våldsbrott och&lt;br&gt;som inte kunnat inpassas i någon form av behandling. Behandlingsför-&lt;br&gt;söken har ofta misslyckats med en fortsatt kriminalitet som följd. I vissa&lt;br&gt;fall har ungdomar skrivits ut från institutionen tidigare än beräknat på&lt;br&gt;grund av sitt beteende och antingen &amp;quot;vårdats&amp;quot; vidare i hemmet ofta med&lt;br&gt;fortsatt brottslighet som följd eller dömts till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad överblick över platstillgången och efterfrågan i hela landet&lt;br&gt;saknas. Detta har lett till svårigheter vid placeringen av ungdomar på de&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmen. Olika praxis i olika delar av landet och&lt;br&gt;brister i samordningen mellan huvudmännen har tvingat socialsekretera-&lt;br&gt;re i kommunerna att ägna mycket tid åt att söka lediga platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vården vid de särskilda ungdomshemmen kräver hög kompetens hos&lt;br&gt;personalen. För många personalgrupper, framför allt vård- och behand-&lt;br&gt;lingspersonalen, saknas en grundutbildning direkt anpassad till de krav&lt;br&gt;som arbete vid dessa hem ställer. Dessutom saknar många lärare vid&lt;br&gt;hemmen den speciallärarkompetens som bör krävas med hänsyn till&lt;br&gt;undervisningsbehoven.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Missbrukarvården&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård av vuxna missbrukare sker enligt LVM. Vården skall alltid&lt;br&gt;ske vid särskilda hem drivna av landsting eller kommuner. Detta till&lt;br&gt;skillnad från tvångsvård av unga som inte måste äga rum i särskilda&lt;br&gt;ungdomshem utan även kan ske i andra former. Det finns två typer av&lt;br&gt;institutioner för tvångsvård av missbrukare, dels hem som inrättats en-&lt;br&gt;ligt 22 § LVM (§ 22-hem), dels hem för särskilt noggrann tillsyn enligt&lt;br&gt;23 § LVM (§ 23-hem). Socialstyrelsen beslutar om vilka hem som skall&lt;br&gt;vara § 23-hem. Sådana hem har särskilda tvångsbefogenheter och de&lt;br&gt;intagna får placeras på slutna avdelningar eller på annat sätt avskiljas för&lt;br&gt;att begränsa deras rörelsefrihet. Den intagne vid ett § 23-hem får visite-&lt;br&gt;ras, brev och försändelser får kontrolleras och personalen får beslagta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missbruksmedel och annat som kan störa ordningen vid hemmet. Vid&lt;br&gt;utgången av år 1991 fanns 41 LVM-hem med sammanlagt 1 280 platser.&lt;br&gt;Av hemmen är 17 § 23-hem med 587 platser (varav 384 öppna och 203&lt;br&gt;slutna platser) och 24 är § 22-hem med 693 platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleken på LVM-hemmen varierar mellan 7 och 88 platser per insti-&lt;br&gt;tution. Många av § 23-hemmen är före detta statliga nykterhetsvårdsan-&lt;br&gt;stalter. De nuvarande huvudmännen har också under senare tid inrättat&lt;br&gt;flera nya § 23-hem. De flesta § 22-hem är före detta s.k. erkända eller&lt;br&gt;enskilda anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter socialtjänstreformen år 1982 minskade antalet tvångsvårdade&lt;br&gt;personer med missbruksproblem. I och med att nya bestämmelser om&lt;br&gt;kriterierna för tvångsvisa omhändertaganden och om utökad vårdtid&lt;br&gt;trädde i kraft år 1989 ökade antalet intagna för tvångsvård markant.&lt;br&gt;Under senare tid har efterfrågan på platser åter minskat, sannolikt till&lt;br&gt;stor del beroende på kommunernas ekonomiska läge. Risken finns att&lt;br&gt;kommuner avvaktar att placera klienter till dess att ett akut omhänder-&lt;br&gt;tagande måste ske. Sådana omhändertaganden har också blivit vanliga-&lt;br&gt;re. Detta medför att institutionerna måste hålla en hög beredskap för&lt;br&gt;akuta placeringar vilket kan vara problematiskt när det samtidigt finns&lt;br&gt;ett krav om en hög beläggningsgrad. JO har uppmärksammat denna&lt;br&gt;fråga i ett uttalande om LVM-vården. (JO:s ämbetsberättelse 1990/91&lt;br&gt;s. 204 f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Socialstyrelsen har efterfrågan på platser varit mycket instabil&lt;br&gt;under år 1991. Trots att antalet slutna platser vid § 23-hem utökats har&lt;br&gt;viss platsbrist för speciella grupper kunnat konstateras. Ett antal&lt;br&gt;§ 22-hem har ombildats till § 23-hem och planer finns för ytterligare&lt;br&gt;ombildningar. Fortfarande råder underskott på platser särskilt avpassa-&lt;br&gt;de för psykiskt störda klienter och klienter med komplexa vårdbehov.&lt;br&gt;Det har också blivit alltmer uppenbart att endast de mest problematiska&lt;br&gt;missbrukarna kommer under vård enligt LVM. Grava läkemedelsmiss-&lt;br&gt;brukare och kriminellt belastade missbrukare behöver också vård i ökad&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen påtalar i sin rapport De glömda narkotikamissbrukarna&lt;br&gt;(1989:33) att vissa behandlingsmetoder som visat sig utmärkta for den&lt;br&gt;genomsnittlige narkomanen kan vara direkt skadliga för den psykiskt&lt;br&gt;sjuke eller djupt störde narkomanen. Styrelsen konstaterar också att en&lt;br&gt;modifierad institutionsmiljö avsevärt förbättrar behandlingsresultatet för&lt;br&gt;de psykiskt störda klienterna. Enligt Socialstyrelsen aktualiserar de här&lt;br&gt;beskrivna problemen en differentiering av institutionerna utifrån klien-&lt;br&gt;ternas förutsättningar och behov. En differentiering bör enligt styrelsen&lt;br&gt;ske regionvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegationen för social forskning har uppmärksammat att den forsk-&lt;br&gt;ning som äger rum inom missbrukarvården är begränsad. Endast en&lt;br&gt;handfull projekt har varit inriktade på tvångsvård av vuxna missbruka-&lt;br&gt;re. Enligt delegationen finns det brister inom den offentliga statistiken&lt;br&gt;liksom ifråga om upp följ ningsdata inom missbrukarvården. Delegatio-&lt;br&gt;nen betonar vikten av att ta till vara de ansatser till databaser som finns&lt;br&gt;inom missbruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personal med vård- och behandlingsuppgifter kan konstateras att Prop. 1992/93:61&lt;br&gt;en lämplig grundutbildning saknas. Detsamma gäller för ledningsper-&lt;br&gt;sonalen. Behovet av fortbildning är stort och bör samordnas inom hela&lt;br&gt;tvångsvården.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Huvudmannaskapet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshem-&lt;br&gt;men (12 § LVU) samt LVM-hemmen (22 och 23 §§ LVM) över-&lt;br&gt;förs från kommuner och landsting till staten. Möjligheter ges för&lt;br&gt;staten att om det finns särskilda skäl genom avtal uppdra åt&lt;br&gt;landsting eller kommuner att inrätta och driva sådana hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Utredningen har beskrivit två huvudalternativ, dels ett&lt;br&gt;alternativ med en helstatlig organisation, dels ett alternativ där kommu-&lt;br&gt;ner och landsting inom ramen för det statliga huvudmannaskapet skall&lt;br&gt;kunna driva hem på entreprenad. Villkoren för entreprenaden skall i&lt;br&gt;detalj regleras i avtal mellan huvudmannen och entreprenören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal av remissinstanserna är positiva till att&lt;br&gt;huvudmannaskapet för de berörda institutionerna förs över till staten.&lt;br&gt;Till de positiva remissinstanserna hör de rättsvårdande myndigheterna,&lt;br&gt;de båda kommunförbunden samt de fackliga organisationerna. Även&lt;br&gt;intresseorganisationerna är till övervägande del positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret och RRV är negativa till förstatligandet och för fram&lt;br&gt;förslag om ett odelat kommunalt huvudmannaskap. Bland de kommuner&lt;br&gt;och landsting som varit remissinstanser är något mer än hälften positiva&lt;br&gt;till förslaget om en helstatlig organisation. Till de negativa instanserna&lt;br&gt;hör Stockholms stad, Stockholms läns landsting och Göteborgs kommun.&lt;br&gt;Flera instanser avvisar det entreprenadsystem som redovisats av utred-&lt;br&gt;ningen. Vissa instanser för fram tanken på ett mer öppet entreprenad-&lt;br&gt;system där staten endast skulle ha en samordnings- och tillsynsroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Redan några år efter socialtjänstreformens&lt;br&gt;genomförande år 1982 uttrycktes från många håll kritik mot organisa-&lt;br&gt;tionen med ett delat huvudmannaskap för de institutioner som tar emot&lt;br&gt;de mest utsatta ungdomarna och de tyngsta missbrukarna. JO varnade&lt;br&gt;redan tidigt för att de s.k. § 12-hemmen inom ungdomsvården inte kla-&lt;br&gt;rade att utgöra den resurs för de mest utagerande och kriminella ung-&lt;br&gt;domarna som de var avsedda för. Bl.a. i en rapport år 1987 framförde&lt;br&gt;JO skarp kritik mot vad ämbetet uppfattade som en nedrustning av des-&lt;br&gt;sa institutioner (JO:s ämbetsberättelse år 1987/88 s. 144 f). Kritiken tog&lt;br&gt;sikte dels på en allmän resursbrist där kommunernas och landstingens&lt;br&gt;planer visade att antalet platser skulle komma att reduceras, dels på att&lt;br&gt;vissa institutioner inte tog emot de svåraste ungdomarna och att vissa&lt;br&gt;ungdomar kunde &amp;quot;straffa ut sig&amp;quot; från institutionerna. JO anförde bl.a. att&lt;br&gt;statsbidragssystemet bidrog till nedrustningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även på missbrukssidan förekom liknande kritik. Sålunda anförde&lt;br&gt;socialberedningen i betänkandet (SOU 1987:22) Missbrukarna, Social-&lt;br&gt;tjänsten, Tvånget att insatserna för de tunga missbrukarna inte var&lt;br&gt;tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1990 överlämnade Socialstyrelsen till regeringen en rapport över en&lt;br&gt;inventering av behov och resurser inom den tunga missbrukar- och ung-&lt;br&gt;domsvården. Inventeringen gjordes som en följd av en överenskom-&lt;br&gt;melse mellan staten och de båda kommunförbunden om ett nytt stats-&lt;br&gt;bidragssystem för åren 1990-1992. Styrelsen redovisade i rapporten att&lt;br&gt;en efterfrågeundersökning, som avsåg mars månad år 1990, visade att&lt;br&gt;endast 20 procent av ungdomarna kunde beredas plats. Även inom&lt;br&gt;missbrukarvården var platsbristen stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen uttryckt oro för&lt;br&gt;att statsbidragssystemet inte i tillräcklig grad haft en styrande effekt på&lt;br&gt;utvecklingen av institutionsvården för de mest utsatta grupperna. Vid&lt;br&gt;riksdagens behandling av propositionen om en ny lag med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga (prop. 1989/90:28, bet. 1989/90:SoU15,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:112) underströk socialutskottet vikten av att det fanns ett&lt;br&gt;tillräckligt antal platser och en väl differentierad vård vid de särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmen. Det fick enligt utskottet inte förekomma någon tvekan&lt;br&gt;om fördelningen av ansvaret mellan kommuner och landsting. Utskottet&lt;br&gt;ansåg att det borde övervägas att inrätta hem med hela landet som upp-&lt;br&gt;tagningsområde samt ett centralt inskrivningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1990/91:96 om statsbidrag till missbrukarvård m.m. föreslogs&lt;br&gt;bl.a. en tillfällig omläggning av statsbidragen till missbrukarvård och&lt;br&gt;ungdomsvård i syfte att ge förutsättningar för en snabb utbyggnad av&lt;br&gt;institutionsresursema för de mest utsatta ungdomarna och missbrukar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagens behandling av propositionen (bet. 1990/91:SoU14)&lt;br&gt;konstaterade socialutskottet att den nödvändiga utbyggnaden och diffe-&lt;br&gt;rentieringen av resurserna inte ägt rum trots att de bristfälliga institu-&lt;br&gt;tionsresursema var väl kända hos ansvariga instanser. De båda kom-&lt;br&gt;munförbunden hade också för utskottet gjort klart att nuvarande regel-&lt;br&gt;system och organisation lägger hinder i vägen för en sådan utbyggnad.&lt;br&gt;Vid en utskottsutfrågning framförde kommunförbunden krav på en för-&lt;br&gt;ändring till statligt huvudmannaskap. Utskottet ansåg i detta läge att&lt;br&gt;staten var mer lämpad som huvudman för vården vid de särskilda ung-&lt;br&gt;domshemmen. Ett principbeslut fattades om en huvudmannaskapsföränd&lt;br&gt;ring för de särskilda ungdomshemmen och om att omedelbara åtgärder&lt;br&gt;skulle vidtas för en sådan förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet ansåg att framför allt två krav skulle ställas på en ny orga-&lt;br&gt;nisation. För det första måste alla ungdomar som behöver tvångsvård&lt;br&gt;kunna beredas plats för sådan vård. För det andra måste det finnas ett&lt;br&gt;väl differentierat utbud av olika vårdmöjligheter. För att åstadkomma ett&lt;br&gt;mer effektivt utnyttjande av resurserna och en bättre differentiering&lt;br&gt;krävdes enligt utskottet en samordning över riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet ansåg att en förändring av huvudmannaskapet borde ske&lt;br&gt;snarast. Förändringen skulle vara genomförd under år 1992. I samråd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med berörda myndigheter borde regeringen utan dröjsmål utreda och&lt;br&gt;förbereda erforderliga åtgärder. Frågan om hur det framtida stödet till&lt;br&gt;missbrukarvården skall utformas måste enligt utskottet också övervägas&lt;br&gt;i sammanhanget. Även frågor som rör missbrukarvårdens innehåll och&lt;br&gt;utformning kunde komma att behöva belysas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilde utredare som tillkallats med anledning av riksdagens&lt;br&gt;beslut har i betänkandet Tvångsvård i socialtjänsten - ansvar och inne-&lt;br&gt;håll (SOU 1992:18), som jag tidigare nämnt, lämnat alternativa förslag&lt;br&gt;till hur det statliga huvudmannaskapet skall kunna utformas. Utredaren&lt;br&gt;har dragit slutsatsen att det finns uppenbara fördelar med att det statliga&lt;br&gt;huvudmannaskapet omfattar såväl LVM-hemmen som de särskilda ung-&lt;br&gt;domshemmen. Utredaren pekar bl.a. på att båda vårdområdena regleras&lt;br&gt;av särskilda lagar som till sitt innehåll betecknar avsteg från socialtjänst-&lt;br&gt;lagens huvudprincip - frivilligheten. De beslut i fråga om tvångsåtgär-&lt;br&gt;der, vårdinnehåll och vårdtider som kan fattas av föreståndaren eller&lt;br&gt;huvudmannen är myndighetsbeslut. Hem med sådana uppgifter kan&lt;br&gt;därför endast drivas av en myndighet. Båda vårdformerna ställer krav på&lt;br&gt;ett befolkningsmässigt stort rekryteringsunderlag. För båda vårdformer-&lt;br&gt;na krävs en differentierad institutionsstruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om åldersspridningen är betydande inom LVM-vården finns&lt;br&gt;grundläggande likheter i behandlingsmetoder. Utredaren anför att det&lt;br&gt;uppenbart finns samordningsvinster när det gäller områden som perso-&lt;br&gt;nalutveckling och fortbildning. Ett annat område där samordningsvins-&lt;br&gt;terna är uppenbara är fastighetssidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner för min del att utredningens argument för ett sammanhållet&lt;br&gt;huvudmannaskap för såväl LVM-hemmen som de särskilda ungdoms-&lt;br&gt;hemmen är övertygande. Remissutfallet visar att merparten av remiss-&lt;br&gt;instanserna ställer sig bakom ett gemensamt huvudmannaskap för de&lt;br&gt;båda områdena. Riksdagen har dessutom redan fattat ett principiellt&lt;br&gt;beslut om en sådan huvudmannaskapsförändring vad gäller de särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmen. De remissvar som avvisar ett statligt huvudmanna-&lt;br&gt;skap är också inom sig skiljaktiga. Sålunda förordar RRV och Stats-&lt;br&gt;kontoret ett odelat kommunalt ansvar för ungdomsvården medan exem-&lt;br&gt;pelvis flera landsting i stort sett förordar den nuvarande modellen med&lt;br&gt;ett delat ansvar mellan landsting och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser hävdar att utredningens förslag grundar sig på&lt;br&gt;förhållanden som är inaktuella, exempelvis att efterfrågan på platser har&lt;br&gt;sjunkit drastiskt och att detta skapat ändrade förutsättningar för en för-&lt;br&gt;ändring av huvudmannaskapet. Jag vill för min del anföra att även i en&lt;br&gt;situation med ett visst överskott på platser krävs en noggrann planering&lt;br&gt;över länsgränser så att en väl differentierad vård kan erbjudas de ung-&lt;br&gt;domar eller de missbrukare som är i behov av den speciella vård som&lt;br&gt;LVM-hemmen och de särskilda ungdomshemmen skall svara för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har, som jag tidigare nämnt, presenterat två huvudalter-&lt;br&gt;nativ, dels en helstatlig organisation, dels ett entreprenadsystem. I valet&lt;br&gt;mellan dessa två alternativ har remissinstanserna ställt sig bakom det&lt;br&gt;helstatliga alternativet. Detta innebär att staten som huvudman äger de&lt;br&gt;aktuella institutionerna och också svarar för driften av verksamheten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har avvisat tanken på ett entreprenadsystem där&lt;br&gt;staten skulle teckna avtal med kommuner eller landsting som i detaljer&lt;br&gt;skulle ange innehållet i verksamheterna och där entreprenörerna skulle&lt;br&gt;ha små möjligheter att själva planera och förändra innehållet i institu-&lt;br&gt;tionernas verksamhet. Några remissinstanser har i stället förordat ett&lt;br&gt;system där staten skulle ha ett övergripande ansvar och ett tillsynsansvar&lt;br&gt;medan landstinget eller kommunen inom vissa ramar skulle åta sig att&lt;br&gt;svara för att vården blev genomförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de viktigaste fördelarna med ett samlat ansvar för LVM-hem-&lt;br&gt;men och de särskilda ungdomshemmen är enligt min mening att det&lt;br&gt;nuvarande delade huvudmannaskapet, med de osäkerheter i ansvarsför-&lt;br&gt;hållandena som finns, skulle upphöra. Ett av riksdagens främsta argu-&lt;br&gt;ment för en huvudmannaskapsförändring har varit att en central plane-&lt;br&gt;ring av erforderliga resurser och ett centralt ansvarstagande skulle ge&lt;br&gt;betydligt bättre förutsättningar för en differentiering av vårdinnehållet&lt;br&gt;och att platstillgången bättre skulle kunna tillgodoses. Jag anser mot&lt;br&gt;bakgrund härav att en organisation med ett samlat statligt huvudmanna-&lt;br&gt;skap är att föredra. Samtidigt vill jag dock inte avvisa möjligheterna till&lt;br&gt;att staten, om det finns särskilda skäl för det, skall kunna uppdra åt en&lt;br&gt;kommun eller ett landsting att driva vissa institutioner. Jag tänker då&lt;br&gt;exempelvis på en situation där en institution är samlokaliserad med&lt;br&gt;andra verksamheter och där det då är naturligt att samma huvudman&lt;br&gt;svarar för driften av båda verksamheterna. Jag förutsätter dock att ett&lt;br&gt;sådant arrangemang grundas på ett avtal mellan staten och den för drif-&lt;br&gt;ten ansvarige. Jag kommer senare att föreslå att en organisationskom-&lt;br&gt;mitté bildas för att svara för det praktiska genomförandet av den organi-&lt;br&gt;sationsförändring som här föreslås. Kommittén bör dra upp de närmare&lt;br&gt;riktlinjerna för organisationen. Den nya myndighet, Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse som jag kommer att föreslå bli inrättad, får under dessa för-&lt;br&gt;utsättningar träffa erforderliga avtal med de kommuner och landsting&lt;br&gt;som kan vara aktuella som entreprenörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannaskapsförändringen föreslås innebära att Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse övertar Socialstyrelsens roll bl.a. avseende tillståndsgiv-&lt;br&gt;ning enligt 18 § LVU och 33 § LVM. Vidare bör länsstyrelsernas till-&lt;br&gt;synsuppgift enligt 68 och 70 §§ SoL förändras. Det finns enligt min&lt;br&gt;mening inte anledning att länsstyrelsen skall ha kvar tillsynsuppgiften&lt;br&gt;över en verksamhet som drivs av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av vad jag nu föreslagit bör ändringar göras i 23, 68 och&lt;br&gt;70 §§ socialtjänstlagen (1980:620), och en ny 23 a § införas i lagen.&lt;br&gt;Vidare bör ändringar göras i 12 och 18 §§ lagen (1990:52) med sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om vård av unga, och i 22, 23, 25 och 33 §§ lagen&lt;br&gt;(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och 48 § sistnämnda lag&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 En ny statlig myndighet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ny myndighet, Statens institutionsstyrelse, in-&lt;br&gt;rättas den 1 juli 1993. Myndigheten skall svara for planering,&lt;br&gt;ledning och drift av LVM-hemmen och de särskilda ungdoms-&lt;br&gt;hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Överensstämmer i huvudsak med mitt forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna ställer sig bakom&lt;br&gt;utredningens förslag. I remissvaren betonas bl.a. fördelama av en sam-&lt;br&gt;manhållen organisation under en egen statlig myndighet. Flertalet av de&lt;br&gt;remissinstanser som avstyrkt ett statligt huvudmannaskap har också vänt&lt;br&gt;sig emot att en ny statlig myndighet skapas. Ett antal instanser som&lt;br&gt;tillstyrkt statligt huvudmannaskap anser att Socialstyrelsen bör vara den&lt;br&gt;myndighet som ansvarar för de tilltänkta uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag föreslår sålunda i enlighet med utredaren&lt;br&gt;att den statliga organisationen byggs upp med en ny, till storleken be-&lt;br&gt;gränsad, myndighet som får ett totalansvar och blir gemensam för&lt;br&gt;tvångsvårdens olika grenar. Från olika remissinstanser har föreslagits&lt;br&gt;att Socialstyrelsen skulle svara för uppgifterna. En av fördelama med en&lt;br&gt;sådan organisation skulle vara att en samordning då lättare kan ske med&lt;br&gt;andra delar av institutionsvården och med den öppna vården. Jag vill i&lt;br&gt;detta sammanhang erinra om att Socialstyrelsen i sin nya roll i hög grad&lt;br&gt;skall koncentrera sig på uppföljning och utvärdering av socialtjänsten&lt;br&gt;och att styrelsen inte har något driftansvar för andra verksamheter.&lt;br&gt;Risken är uppenbar att styrelsen om den skulle ges sådana uppgifter åter&lt;br&gt;skulle tvingas splittra sina resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat tungt vägande skäl, som också förs fram av flera remiss-&lt;br&gt;instanser, är att institutionsvården och då framför allt tvångsvården ofta&lt;br&gt;tenderar att skjutas i bakgrunden for mer omfattande verksamhetsom-&lt;br&gt;råden och att behovet av metodutveckling och utveckling av vårdinnehåll&lt;br&gt;fordrar en egen specialiserad ledningsorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns betydande vinster av ekonomisk och admini-&lt;br&gt;strativ natur i den föreslagna organisationen. Utredaren har i sitt betän-&lt;br&gt;kande redovisat att om nuvarande LVM-hem och särskilda ungdomshem&lt;br&gt;skulle överföras till statligt huvudmannaskap skulle organisationen om-&lt;br&gt;fatta 67 institutioner med cirka 1 800 vårdplatser och cirka 2 500 an-&lt;br&gt;ställda. Utredaren har gjort jämförelser med vad förvaltningen av insti-&lt;br&gt;tutioner kostar hos olika huvudmän i dag. Vidare nämns som exempel&lt;br&gt;att Socialstyrelsen före år 1983 avdelade cirka 70 personer for i huvud-&lt;br&gt;sak de uppgifter som Statens institutionsstyrelse förväntas utföra. Ut-&lt;br&gt;redaren har i ett räkneexempel där han värderat arbetsuppgifterna och&lt;br&gt;gjort de nämnda jämförelserna kommit fram till att den centrala myndig-&lt;br&gt;heten behöver ungefär 40 anställda. Totalkostnaderna inkluderande&lt;br&gt;lokalkostnader m. m. har därvid beräknats till cirka 20 miljoner kronor.&lt;br&gt;Utredaren föreslår att administrationskostnaderna liksom hittills bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belasta vårddygnsavgiftema. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna organisationen innebär betydande administrativa för-&lt;br&gt;delar samtidigt som de totala kostnaderna för administration av tvångs-&lt;br&gt;vården skulle minskas. Visserligen föreligger svårigheter i att beräkna&lt;br&gt;de totala kostnaderna för den nuvarande organisationen genom att de&lt;br&gt;olika huvudmännens förvaltningar också har andra arbetsuppgifter. I&lt;br&gt;utredningen har gjorts bedömningar av de samlade kostnaderna för nu-&lt;br&gt;varande administration. Dessa bedömningar visar att betydande vinster&lt;br&gt;skulle göras med det föreslagna systemet. Jag kommer senare att föreslå&lt;br&gt;att den nya myndigheten via statsbudgeten ges medel i den storleksord-&lt;br&gt;ning som föreslagits i utredningen. Jag kommer också att föreslå att den&lt;br&gt;organisationskommitté som jag tidigare nämnt, får i uppgift att i detalj&lt;br&gt;utforma organisationen av den nya myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse bör i enlighet med utredarens förslag ha&lt;br&gt;följande uppgifter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- planering, ledning och drift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- platsanvisningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- personaladministration och personalutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- metodutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- forsknings- och utvecklingsarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fastighetsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för den föreslagna organisationen är att de olika insti-&lt;br&gt;tutionerna ges ett stort mått av självständighet. För att åstadkomma en&lt;br&gt;god differentiering i utbudet fordras dock en sammanhållen planering av&lt;br&gt;verksamheten där Statens institutionsstyrelse snabbt kan ta initiativ till&lt;br&gt;och genomföra nödvändiga justeringar. Detta fordrar att styrelsen har&lt;br&gt;goda kunskaper såväl om de olika institutionernas förhållanden som om&lt;br&gt;förändringar i kommunerna. Genom att placeringen av klienter avses ske&lt;br&gt;efter platsanvisning av Statens institutionsstyrelse finns goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar för att planering och drift kan anpassas till den rådande efter-&lt;br&gt;frågan. Det blir också nödvändigt för styrelsen att bygga upp goda kon-&lt;br&gt;takter med kommuner och andra vårdgivare för att underlätta och säkra&lt;br&gt;utslussningen av klienter. Planeringen av den omedelbara vården och&lt;br&gt;vårdinnehållet bör självfallet ske ute på den enskilda institutionen och&lt;br&gt;under föreståndarens ansvar. Ansvaret för behandlingsplaneringen för&lt;br&gt;den enskilde klienten förändras således inte vid bytet av huvudmanna-&lt;br&gt;skap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse bör alltså svara för att det sker en anpass-&lt;br&gt;ning av vårdresurserna i förhållande till de behov som kan konstateras.&lt;br&gt;En fortlöpande uppdaterad långtidsplanering bör ligga till grund för de&lt;br&gt;nödvändiga prioriteringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för styrelsen är också att inom organisationen och&lt;br&gt;även utåt sprida kunskap om långsiktiga mål och strategier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I styrelsens uppgifter bör bl.a. ligga ett ansvar för att vården vid hem-&lt;br&gt;men bedrivs i enlighet med den fastställda differentieringsordningen, att&lt;br&gt;utfärda nödvändiga anvisningar och riktlinjer för vårdarbetet inom hem-&lt;br&gt;men och att följa upp och utvärdera denna vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslag som anvisas via statsbudgeten bör fördelas av Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse. Vidare bör det åligga styrelsen att svara för intern revision&lt;br&gt;och en samlad resultatuppföljning. De enskilda hemmen bör självfallet&lt;br&gt;svara för att verksamheten drivs inom de ekonomiska ramar som an-&lt;br&gt;givits av styrelsen. Ansvarig på lokal nivå bör vara respektive före-&lt;br&gt;ståndare. De närmare riktlinjerna för det ekonomiska styrsystemet bör&lt;br&gt;utformas av organisationskommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personalfrågorna bör till sin huvuddel skötas av den enskilda insitutio-&lt;br&gt;nen. Huvudmannen genom Statens institutionsstyrelse bör svara för&lt;br&gt;rekrytering och nyanställning av föreståndare, övrig rekrytering bör&lt;br&gt;skötas av institutionen. Andra frågor som bör handläggas centralt är&lt;br&gt;personalutbildning, avtal på riksnivå, centrala förhandlingar och utveck-&lt;br&gt;ling av personalsociala frågor i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse bör svara för anvisning av platser. Detta&lt;br&gt;ställer stora krav på en dialog dels mellan styrelsen och kommunerna&lt;br&gt;men också på ett effektivt kommunikationssystem mellan styrelsen och&lt;br&gt;de olika hemmen. Efter det att myndigheten meddelat en platsanvisning&lt;br&gt;bör själva inskrivningen på institutionen ske enligt nu gällande regler.&lt;br&gt;Föreståndaren har ansvaret för det direkta behandlingsarbetet och svarar&lt;br&gt;också för bevakningen av tidsgränser m.m. Utskrivningen bör också&lt;br&gt;fortsättningsvis ligga på den som förestår vården vid hemmen vilket&lt;br&gt;alltså inte innebär några förändringar i förhållande till nuläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala enheten i organisationen bör svara för planering och&lt;br&gt;investeringsbeslut av större betydelse. Frågor om löpande underhåll&lt;br&gt;samt reparationer och inköp bör administreras på lokal nivå. Fastighets-&lt;br&gt;förvaltningen bör inordnas i det system för den statliga fastighetsförvalt-&lt;br&gt;ningen som föreslagits i regeringens proposition 1992/93:37 om ny&lt;br&gt;organisation m.m. av statens fastigheter och lokaler och som överläm-&lt;br&gt;nats till riksdagen den 22 oktober 1992. Organisationskommittén bör ta&lt;br&gt;upp dessa frågor i sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av vad jag nu föreslagit bör bestämmelser som rör den nya&lt;br&gt;myndigheten tas in i den nya 23 a § SoL som berörts i föregående av-&lt;br&gt;snitt och i 12 och 18 §§ LVU samt i 22, 25 och 33 §§ LVM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att påpeka att de förslag jag lämnar inte påverkar&lt;br&gt;det övergripande ansvar som ligger hos kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Differentiering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En indelning av verksamheten i regioner bör&lt;br&gt;ske. Inom regionerna bör vården vid de särskilda ungdomshem-&lt;br&gt;men och LVM-hemmen differentieras med hänsyn främst till&lt;br&gt;klienternas behov och personlighetsutveckling. Regionernas stor-&lt;br&gt;lek bör väljas så att det inom vaije region finns underlag för ett&lt;br&gt;differentierat institutionsutbud som så långt möjligt svarar mot&lt;br&gt;regionens eget behov. Statens institutionsstyrelse beslutar om&lt;br&gt;regionindelning och differentiering. Beslut om anvisning av plats&lt;br&gt;i särskilda ungdomshem och LVM-hem bör fattas centralt av&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: I utredningen har beskrivits en regionindelning i fem&lt;br&gt;regioner som i stort utgår från den redan existerande regionala sam-&lt;br&gt;verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije region bör ha ett befolkningsunderlag som kan bilda underlag för&lt;br&gt;en heltäckande differentiering av vårdal temati ven. I första hand skall&lt;br&gt;placeringar sökas inom den egna regionen. Utredarens förslag till&lt;br&gt;regionindelning är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Stockholm (AB och I län)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Mellansverige (C, D, E, S, T, U och W län)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Syd (F, G, H, K, L, och M län)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Väst (N, 0, P, och R län)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Nord (X, Y, Z, AC, och BD län)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår ett centralt intagningssystem där den statliga myn-&lt;br&gt;digheten efter samråd med föreståndaren fattar beslut om anvisning av&lt;br&gt;plats i visst hem sedan kommunen ansökt om plats. Respektive insti-&lt;br&gt;tution får dock besluta interimistiskt om akut intagning. Intagningsför-&lt;br&gt;farandet bör enligt utredningen vara skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har, med få invänd-&lt;br&gt;ningar, instämt i uppfattningen att en ökad differentiering erfordras.&lt;br&gt;Förslaget att indela landet i regioner som bas för differentieringen till-&lt;br&gt;styrks av flertalet remissinstanser. Några varnar för att närhetsprincipen&lt;br&gt;bir svår att upprätthålla om regionerna blir alltför stora. Några remiss-&lt;br&gt;instanser har också anfört att den föreslagna regionindelningen kan be-&lt;br&gt;höva justeras med hänsyn till existerande, väl inarbetade samverkans-&lt;br&gt;kontakter. Ett fåtal remissinstanser, bland dem rektorsföreningen för de&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmen, vänder sig emot centrala intagningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Differentieringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig del av den kritik som riktats mot de särskilda ungdoms-&lt;br&gt;hemmen och LVM-hemmen har varit att de inte kunnat bereda adekvat&lt;br&gt;vård åt alla klienter som behövt vård i dessa former. Kritiken har avsett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl bristen på platser som brister i vårdens innnehåll och utformning.&lt;br&gt;Bland andra JO och Socialstyrelsen har i olika sammanhang pekat på&lt;br&gt;dessa brister men även från kommunernas socialtjänst har klagomål&lt;br&gt;framförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De klienter som kommer till de särskilda ungdomshemmen och till&lt;br&gt;LVM-hemmen uppvisar ofta mycket djupgående störningar och en sam-&lt;br&gt;mansatt problembild. De är också mycket olika i fråga om personlig&lt;br&gt;utveckling och motivation och har olika förutsättningar att tillgodogöra&lt;br&gt;sig vården, vilket är väsentligt för valet av vårdinsatser. Gemensamt för&lt;br&gt;klienterna är att de inte kunnat eller inte bedöms kunna tillgodogöra sig&lt;br&gt;vård i öppnare former. Det är mot denna bakgrund väsentligt att vården&lt;br&gt;utformas på ett sådant sätt att klienternas skiftande förutsättningar kan&lt;br&gt;beaktas. Detta kan åstadkommas främst genom en differentiering av&lt;br&gt;behandlingsresurserna samt genom en i övrigt individualiserad vård. I&lt;br&gt;likhet med utredningen anser jag därför att de särskilda ungdomshem-&lt;br&gt;men och LVM-hemmen bör differentieras efter klienternas behov och&lt;br&gt;förutsättningar att tillgodogöra sig vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare differentieringsmodeller har i regel utgått ifrån klienternas&lt;br&gt;yttre symtom och problem i syfte framför allt att underlätta tillsynen av&lt;br&gt;klienterna. Därigenom kan olika klienter med likartade symtom men&lt;br&gt;ändå helt olika behandlingsbehov ha kommit att tillhöra samma institu-&lt;br&gt;tion eller behandlingsenhet. Ett sådant system har också medfört att det&lt;br&gt;från tid till annan rests krav på att särskilja olika grupper av klienter&lt;br&gt;från övriga och att fler och fler särlösningar skapats. Ett nytt system för&lt;br&gt;differentiering måste utgå från andra kriterier som har mera direkt an-&lt;br&gt;knytning till behovet av behandlingsinsatser. Jag anser att utredningens&lt;br&gt;förslag till differentiering med utgångspunkt i klienternas personlighets-&lt;br&gt;utveckling utgör ett alternativ som bättre kan tillgodose de krav som&lt;br&gt;måste ställas på ett sådant system. I kombination med de speciella hän-&lt;br&gt;syn som måste tas till de särskilda behov vissa klientgrupper har, exem-&lt;br&gt;pelvis flickorna inom § 12-vården och de psykiskt störda inom miss-&lt;br&gt;brukarvården, kan en sådan differentiering erbjuda anpassade vårdinsat-&lt;br&gt;ser för alla förekommande klientgrupper i respektive vårdform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har pekat på, att det finns en risk att differentie-&lt;br&gt;ringen skulle kunna leda till att institutionerna blir alltför specialiserade&lt;br&gt;och att detta skulle komma att medföra behov av upprepade överflytt-&lt;br&gt;ningar av klienter som anses felplacerade. Detta bör uppmärksammas.&lt;br&gt;Samtidigt som den differentierade institutionsstrukturen måste omfatta&lt;br&gt;alla klienter som kan bli aktuella inom § 12-vården och LVM-vården,&lt;br&gt;får avgränsningama mellan vaije kategori av klienter inte göras alltför&lt;br&gt;skarp. Det som framstår som mest angeläget är att särskilja sådana kate-&lt;br&gt;gorier av klienter som har så skilda behandlings- och tillsynsbehov att&lt;br&gt;de inte kan vårdas tillsammans. En differentiering av vården vid insti-&lt;br&gt;tutionerna får heller inte medföra att behovet av individualiserad vård&lt;br&gt;inte uppmärksammas. Det är angeläget att den utveckling av kompeten-&lt;br&gt;sen för diagnostisering och behandlingsplanering som skett under senare&lt;br&gt;år fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nödvändiga differentieringen av institutionerna bör genomföras så&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snart det är praktiskt möjligt. Därvid är det särskilt angeläget att i första&lt;br&gt;hand inrätta vårdplatser för de grupper av klienter som hittills har varit&lt;br&gt;svåra att bereda adekvat vård. Det är också angeläget att differentie-&lt;br&gt;ringen genomförs på ett sådant sätt att hänsyn tas till berörd personal&lt;br&gt;när förändringar vad gäller inriktning och arbetssätt genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet har uppmärksammat behovet av särskilda behandlings-&lt;br&gt;resurser för de ungdomar vars beteende kräver särskilt intensiva bevak-&lt;br&gt;ningsinsatser. Utredaren har bland annat föreslagit att det i vaije region&lt;br&gt;inrättas enheter med särskilt hög bevakningsgrad och att det skall finnas&lt;br&gt;möjligheter att förlänga den slutna vården utöver de två månader som nu&lt;br&gt;utgör tidsgräns för oavbruten sluten vård. Enheter med inriktning på&lt;br&gt;vård av den aktuella målgruppen har under senare tid tagits i bruk eller&lt;br&gt;är under uppbyggnad i Stockholm och Göteborg. Det är viktigt att lämp-&lt;br&gt;liga resurser för sådan vård skapas även i övriga delar av landet. Jag är&lt;br&gt;emellertid inte nu beredd att föreslå lagändringar som skulle medge&lt;br&gt;utökad vård i slutna former. En särskild kommitté, Ungdomsbrottskom-&lt;br&gt;mittén (Ju 1990:07), har regeringens uppdrag att utvärdera nuvarande&lt;br&gt;regelsystem för unga lagöverträdare samt lämna förslag till i vilka for-&lt;br&gt;mer och på vilket sätt det allmänna i framtiden bör ingripa när ung-&lt;br&gt;domar som har fyllt 15 år begår brott. Kommittén skall lämna sina för-&lt;br&gt;slag under våren 1993. Jag anser att bl.a. ungdomsbrottskommitténs för-&lt;br&gt;slag bör avvaktas innan eventuella förändringar i lagstiftningen i här&lt;br&gt;berörda avseenden genomförs. Inom ramen för en differentierad vård-&lt;br&gt;struktur bör den här aktuella klientgruppen kunna ges vård i de särskilda&lt;br&gt;enheter som inrättas för ändamålet. Statens institutionsstyrelse bör fort-&lt;br&gt;löpande följa utvecklingen av vården och vid behov föreslå de föränd-&lt;br&gt;ringar som styrelsen finner nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionindelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att en ändamålsenligt differentierad institutionssvård&lt;br&gt;skall kunna byggas upp är att klientunderlaget är tillräckligt stort. Upp-&lt;br&gt;tagningsområdet måste ha ett tillräckligt befolkningsunderlag för att&lt;br&gt;medge nödvändig bredd i vårdutbudet. Det är samtidigt viktigt att upp-&lt;br&gt;tagningsområdet inte blir alltför stort med hänsyn till betydelsen av&lt;br&gt;närhet till ansvariga inom socialtjänsten och till klientens nätverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den erfarenhet som vunnits under 1980-talet visar att det normalt inte&lt;br&gt;är möjligt att använda länet som bas för en heltäckande differentiering&lt;br&gt;av den tunga tvångsvården. Jag anser det därför nödvändigt att, som&lt;br&gt;utredaren föreslår, dela in landet i ett antal större regioner inom vilka en&lt;br&gt;väl differentierad institutionsvård kan inrättas. Utredarens förslag till&lt;br&gt;indelning vilar i stort sett på redan existerande samverkan och bör där-&lt;br&gt;för kunna tas till utgångspunkt. Jag förutsätter att differentieringen och&lt;br&gt;regionindelningen byggs upp så att det, efterhand som erfarenheter av&lt;br&gt;det nya systemet vinns, går att göra nödvändiga förändringar. Eftersom&lt;br&gt;det för närvarande inte finns en klar bild av efterfrågan och klientbehov&lt;br&gt;är det viktigt att det finns en beredskap för att göra nödvändiga juste-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagningssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagningssystemet skall tillgodose behovet av att klienterna får plats på&lt;br&gt;den institution som kan ge den för klienten mest ändamålsenliga vården.&lt;br&gt;Systemet bör byggas upp så att de olika vårdmöjligheter som står till&lt;br&gt;buds utnyttjas effektivt. Intagningssystemet skall också förmedla viktig&lt;br&gt;information om kommunernas behov till Statens institutionsstyrelse som&lt;br&gt;ytterst ansvarig för att vården är dimensionerad och utformad på bästa&lt;br&gt;sätt. De krav som därmed ställs på intagningssystemet kan bäst tillgodo-&lt;br&gt;ses om anvisningen av platser görs centralt av Statens institutionsstyrel-&lt;br&gt;se. En särskild funktion inom myndigheten bör inrättas för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har huvudregeln varit att hemmets föreståndare fattat beslut om&lt;br&gt;inskrivning och intagning, se 18 § socialtjänstförordningen (1981:750,&lt;br&gt;SoF). Föreståndaren har därvid haft att avgöra om hemmet varit lämp-&lt;br&gt;ligt med hänsyn till den enskildes ålder, utveckling, utbildning och per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden i övrigt. Om föreståndaren funnit att hemmet inte&lt;br&gt;varit lämpligt har han kunnat avslå ansökan. Som en följd av denna&lt;br&gt;beslutsordning har vissa klienter med tunga vårdbehov kunnat avvisas.&lt;br&gt;Det har också varit svårt för huvudmännen att klart överblicka efiter-&lt;br&gt;frågesituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall har huvudmannen med stöd av 18 § SoF bestämt att en inte&lt;br&gt;beviljad ansökan alltid skall överlämnas till huvudmannen som då kunnat&lt;br&gt;överpröva föreståndarens beslut. Även i de fall där huvudmannen haft&lt;br&gt;en sådan överprövningsrätt har det uppstått svårigheter att följa vårdbe-&lt;br&gt;hoven eftersom endast de ansökningar som avslagits av föreståndaren&lt;br&gt;blivit kända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en central anvisning av platser som nu föreslås skall Statens insti-&lt;br&gt;tutionsstyrelse göra den prövning som avses i 18 § andra stycket SoF.&lt;br&gt;Behovet för föreståndaren att pröva om hans hem är lämpligt i det en-&lt;br&gt;skilda fallet bortfaller därmed. I övrigt föreslås inte någon ändring i&lt;br&gt;beslutsordningen för inskrivning och intagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen har i sitt remissvar ifrågasatt om inte centrala&lt;br&gt;intagningsbeslut kunde strida mot bestämmelserna i 11 § LVU där det&lt;br&gt;sägs att det är socialnämnden som avgör var den unge skall vårdas.&lt;br&gt;Den nu föreslagna ordningen skiljer sig emellertid inte mot nuvarande&lt;br&gt;förfaringssätt när det gäller socialnämndens beslut. Enligt nu gällande&lt;br&gt;ordning kan socialnämnden besluta att ansöka om plats i ett särskilt&lt;br&gt;ungdomshem men beslutet att placera den unge i detta hem kan ske först&lt;br&gt;sedan föreståndaren eller huvudmannen konstaterat att hemmet är lämp-&lt;br&gt;ligt för den unge. Socialnämnden kan således inte i strid mot förestånda-&lt;br&gt;rens uppfattning placera den unge i hemmet. Med det nya systemet för&lt;br&gt;placering, där Statens institutionsstyrelse beslutar om anvisning av plats,&lt;br&gt;görs prövningen av klientens vårdbehov och hemmens lämplighet cen-&lt;br&gt;tralt. När socialnämnden får beslutet om platsanvisning kan den fatta&lt;br&gt;beslut om vården enligt 11 § LVU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet förutsätter att Statens institutionsstyrelse har en god känne-&lt;br&gt;dom om klienternas behov liksom en ingående kunskap om institutio-&lt;br&gt;nernas olika behandlingsprofil och uppgift i den differentierade insti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tutionsstrukturen. En ansökan om plats i särskilt ungdomshem eller&lt;br&gt;LVM-hem måste därför vara utförlig och tydligt ange vilka behov och&lt;br&gt;egenskaper som utmärker klienten. För att säkerställa att platsanvisning&lt;br&gt;sker med bästa möjliga underlag bör ansökan vara skriftlig. Det bör&lt;br&gt;ankomma på Statens institutionsstyrelse att utfärda närmare föreskrifter&lt;br&gt;om ansökningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I akuta situationer som kan uppstå vid omedelbara omhändertaganden&lt;br&gt;enligt 6 § LVU eller 13 § LVM kan det finnas behov av att göra place-&lt;br&gt;ringar med så kort varsel att den centrala platsanvisningsfunktionens&lt;br&gt;beslut inte kan avvaktas. Detta gäller framför allt under helger och vid&lt;br&gt;andra tidpunkter när den centrala funktionen inte är bemannad. Den&lt;br&gt;tidigare nämnda organisationskommittén bör överväga om det är lämp-&lt;br&gt;ligt att Statens institutionsstyrelse skall kunna delegera uppgiften att fatta&lt;br&gt;beslut om platsanvisning i sådana situationer till föreståndare för hem&lt;br&gt;med akut- och utredningsenheter och lämna förslag till hur detta skall&lt;br&gt;organiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Utbildning, forskning, utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Särskild vikt bör läggas på utvärdering, uppfölj-&lt;br&gt;ning och utbildning av personal. Statens institutionsstyrelse bör ta&lt;br&gt;initiativ till och följa forskning inom området. Särskilda medel bör&lt;br&gt;avsättas för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till samordnade sats-&lt;br&gt;ningar på dessa områden. Även ett flertal remissinstanser som i övrigt är&lt;br&gt;negativa till statligt huvudmannaskap har uttalat sig positivt om statliga&lt;br&gt;satsningar på en samordnad utbildning och fortbildning för personalen.&lt;br&gt;Många remissinstanser har pekat på behovet av särskilda utvecklings-&lt;br&gt;insatser inom institutionsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En avgörande faktor för att institutionerna&lt;br&gt;skall lyckas med sitt uppdrag är tillgång till välutbildad personal i olika&lt;br&gt;funktioner. Därför är det av särskild vikt att frågor om utbildning och&lt;br&gt;fortbildning får en framträdande plats i den nya myndighetens arbete.&lt;br&gt;Utbildnings- och fortbildningsfrågor hör nära samman med utvärdering&lt;br&gt;och uppföljning av verksamheterna. En av fördelarna med ett samlat&lt;br&gt;huvudmannaskap är att en samordning kan ske av olika insatser. Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse bör ha till uppgift att utforma rutiner för dokumenta-&lt;br&gt;tion av de olika institutionernas verksamhet och se till att en noggrann&lt;br&gt;uppföljning av resultaten sker. I dagsläget görs hos många huvudmän&lt;br&gt;förtjänstfulla insatser såväl vad gäller personalutbildning som uppfölj-&lt;br&gt;ning av verksamheterna. Det finns dock inget samlat grepp där erfaren-&lt;br&gt;heter från forskning och utvecklingsarbete tas tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vara en angelägen uppgift för myndigheten att utifrån olika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovsbedömningar kunna ställa krav på adekvata grundutbildningsmöj-&lt;br&gt;ligheter för vård- och behandlingspersonal och andra personalkategorier.&lt;br&gt;Ett nära samarbete bör byggas upp med exempelvis högskolor i syfte att&lt;br&gt;tillskapa adekvata grundutbildningar. Detta gäller såväl inom ungdoms-&lt;br&gt;vården som inom missbrukarvården. Ett av kraven bör härvid vara att&lt;br&gt;förberedelser för arbete inom tunga tvångsvårdsinstitutioner blir en del i&lt;br&gt;utbildningen. Härvid bör delar av utbildningen kunna vara gemensam&lt;br&gt;för ungdomsvården och missbrukarvården. Ett samarbete bör också&lt;br&gt;upprättas med andra myndigheter som Socialstyrelsen och Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen i dessa frågor. Socialstyrelsen har exempelvis inrättat ett&lt;br&gt;institut för kunskap om missbruk, IKM, som bör vara en naturlig samar-&lt;br&gt;betspartner för Statens insitutionsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stor vikt måste även läggas vid utformningen av fortbildning för den&lt;br&gt;anställda personalen. Även när det gäller fortbildningsinsatser bör en&lt;br&gt;samordning kunna ske mellan missbrukarvårdens och ungdomsvårdens&lt;br&gt;institutioner. I Statens institutionsstyrelses uppgifter bör ingå att såväl&lt;br&gt;initiera olika fortbildningar som att i egen regi anordna sådan fortbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att följa upp och utvärdera institutionernas verksamhet och resultaten&lt;br&gt;av behandlingen bör vara en central uppgift för Statens institutionsstyrel-&lt;br&gt;se. I denna uppgift bör ligga att se till att enhetliga och ändamålsenliga&lt;br&gt;rutiner finns för dokumentation av verksamheterna och effekterna av&lt;br&gt;vården. Detta bör givetvis inte hindra att vatje institution har ansvaret&lt;br&gt;för uppföljning av sin egen verksamhet. I arbetet med uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering bör myndigheten söka kontakter med andra verksamhetsom-&lt;br&gt;råden. Av särskilt stor betydelse är det självfallet att det finns ett nära&lt;br&gt;samarbete med Socialstyrelsen. Inom Socialstyrelsen har t.ex. utvecklats&lt;br&gt;ett centrum för utvärdering av sociala metoder, CUS, som bör kunna&lt;br&gt;tillföra värdefulla kunskaper även i institutionsarbetet. Vidare bör myn-&lt;br&gt;digheten söka samarbete med kommunerna bl.a. i syfte att samordna&lt;br&gt;utvärderingen av institutionernas samarbete med den kommunala social-&lt;br&gt;tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten bör vidare ta initiativ till forskning inom området, hålla&lt;br&gt;löpande kontakt med forskningen och forskarna och verka för&lt;br&gt;forskningsresultatens spridning och överföring till praktisk tillämpning.&lt;br&gt;Myndigheten bör inte själv bedriva forskningsverksamheter men följa&lt;br&gt;nationell och internationell forskning. Själva forskningsarbetet bör ut-&lt;br&gt;föras av universitet och högskolor. Samarbete bör givetvis sökas t.ex.&lt;br&gt;med Socialvetenskapliga forskningsrådet, SFR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten bör också ansvara för metodutveckling och annan utveck-&lt;br&gt;lingsverksamhet. En viktig del av detta arbete bör vara att utifrån erfa-&lt;br&gt;renheterna från forskning, uppföljning och utvärdering kunna starta&lt;br&gt;program för metodutveckling. I detta sammanhr.ng finns det enligt min&lt;br&gt;mening anledning att peka på det nära sambandet mellan metodutveck-&lt;br&gt;ling och personalutveckling i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande statsbidragssystem är 30 miljoner kronor särskilt avsatta&lt;br&gt;för utvecklings- och försöksverksamhet. Min avsikt är att i årets budget-&lt;br&gt;proposition föreslå att motsvarande medel särskilt avsätts för personalut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bildning, uppföljning, utvärdering och utvecklingsverksamhet inom den Prop. 1992/93:61&lt;br&gt;här berörda verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Särskilda frågor inom missbrukarvården&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Styrelserna för LVM-hemmen utses fortsättningsvis&lt;br&gt;av Statens institutionsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Utredaren föreslår att endast en typ av LVM-hem skall&lt;br&gt;finnas. Samtliga hem bör enligt utredningen ha samma befogenheter som&lt;br&gt;i dag tillkommer hemmen avsedda för missbrukare som behöver stå&lt;br&gt;under särskilt noggrann tillsyn (23 § LVM). I utredningen föreslås vida-&lt;br&gt;re att styrelserna för LVM-hemmen skall utses av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utred-&lt;br&gt;ningens förslag. Sålunda framhåller exempelvis Socialstyrelsen det posi-&lt;br&gt;tiva i att antalet överflyttningar mellan olika LVM-institutioner kan&lt;br&gt;minskas. Socialstyrelsen ifrågasätter dock de särskilda institutionsstyrel-&lt;br&gt;serna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser vänder sig emot förslaget om att det skall fin-&lt;br&gt;nas endast en typ av LVM-institutioner. JO anser att förslaget bör ses&lt;br&gt;mot tvångsvårdens inriktning och anför att den bärande tanken är att&lt;br&gt;missbrukaren skall ges vård i så öppna former som möjligt. JO anser att&lt;br&gt;bristerna i den nuvarande ordningen inte kan sägas vara så utredda att&lt;br&gt;tillräckliga skäl för den föreslagna ändringen kan anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den nuvarande LVM trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1989. Lagstiftningen skärptes då på så sätt att socialnämnden&lt;br&gt;ålades skyldighet att bereda vård till missbrukare om förutsättningarna&lt;br&gt;enligt lagen var uppfyllda. Dessutom vidgades möjligheterna att ingripa&lt;br&gt;i ett tidigare skede av missbruket än enligt den tidigare lagen. Vård-&lt;br&gt;tidens längd utökades samtidigt från två till maximalt sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård enligt LVM kan endast ges i hem som inrättats enligt 22&lt;br&gt;eller 23 §§ LVM, vilket skiljer LVM-vården från vården enligt LVU&lt;br&gt;där kommunen tvångsvis kan placera ungdomar i andra former än i&lt;br&gt;särskilda ungdomshem. En annan skillnad i förhållande till ungdoms-&lt;br&gt;vården är att vårdansvaret övergår från kommunen till LVM-hemmets&lt;br&gt;styrelse eller den utsedde föreståndaren när klienten tas in på&lt;br&gt;LVM-hemmet. Vårdansvaret återgår till kommunen när klienten skrivs&lt;br&gt;ut från hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 § LVM skall ett LVM-hem ledas av en styrelse som också&lt;br&gt;förestår vården i den mån denna uppgift inte har överlåtits på en särskild&lt;br&gt;föreståndare. Utredningen har föreslagit att styrelsen fortsättningsvis&lt;br&gt;skall utses av regeringen. Enligt min mening bör så få förändringar som&lt;br&gt;möjligt göras i nuvarande lagstiftning utöver vad som erfordras för&lt;br&gt;själva huvudmannaskapsförändringen. Detta innebär att även efter det&lt;br&gt;statliga övertagandet bör en styrelse finnas för LVM-hemmen. Jag anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid att styrelsen bör utses av Statens institutionsstyrelse. En av&lt;br&gt;fördelarna med att behålla organisationen med en särskild styrelse är att&lt;br&gt;lokala styrelserepresentanter kan underlätta samverkan med kommunerna&lt;br&gt;och andra lokala instanser. Vidare har styrelsen till uppgift att följa&lt;br&gt;vårdens innehåll vilket bl.a. är en styrka ur rättssäkerhetssynpunkt.&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse bör emellertid nära följa utvecklingen och om&lt;br&gt;det finns behov återkomma till regeringen med förslag till ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om att endast en typ av LVM-hem skall finnas&lt;br&gt;har mottagits övervägande positivt av remissinstanserna. Jag anser dock&lt;br&gt;att de invändningar som bl.a. JO framfört bör beaktas. Dessutom finns&lt;br&gt;skäl för att den nya organisationen med statligt huvudmannaskap för&lt;br&gt;samtliga LVM-hem får verka en tid innan större ändringar görs i lag-&lt;br&gt;stiftningen. Jag förutsätter att Statens institutionsstyrelse återkommer till&lt;br&gt;regeringen i frågan om den finner ändringar i lagstiftningen nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse skall som tidigare beskrivits ha ansvaret för&lt;br&gt;platsanvisningen till de olika institutionerna. För att styrelsen skall&lt;br&gt;kunna ha kontroll över placeringarna bör fortsättningsvis för överflytt-&lt;br&gt;ningar mellan olika LVM-hem förutsättas att ett medgivande ges av den&lt;br&gt;centrala funktionen. I likhet med vad jag tidigare anfört om omedelbara&lt;br&gt;omhändertaganden bör dock organisationskommittén överväga om Sta-&lt;br&gt;tens institutionsstyrelse skall kunna delegera denna uppgift när det före-&lt;br&gt;ligger akuta situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anledning av vad jag nu förslagit bör ändring göras i 22 § LVM och&lt;br&gt;48 § LVM upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Särskilda frågor rörande de särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Arbetet med nya former för utslussningen av&lt;br&gt;ungdomar från de särskilda ungdomshemmen bör intensifieras.&lt;br&gt;Detta bör tills vidare ske inom ramen för nu gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Utredaren föreslår att det genom tillägg til) socialtjänst-&lt;br&gt;förordningen skall bli möjligt att förlänga en tillfällig vistelse utanför de&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmen, utan att detta skall föranleda utskrivning, i&lt;br&gt;upp till ett år om detta har till syfte att underlätta den unges anpassning&lt;br&gt;i samhället. Om socialnämnden så önskar skall den få avtala med det&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmet om förlängd vistelse utanför hemmet i sam-&lt;br&gt;band med utslussning. Under denna tid kvarstår behandlingsansvaret hos&lt;br&gt;hemmet. Denna form av utslussning motsvarar det tidigare Vård utom&lt;br&gt;skola- institutet (VUSK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;är i sak positiva till förslaget. Malmö kommun anför dock att bestäm-&lt;br&gt;melserna om utslussning bör införas i LVU och inte i socialtjänstförord-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen samt pekar på att motsvarande bestämmelse när det gäller&lt;br&gt;tvångsvården av vuxna regleras i LVM. Remissinstanserna har tagit&lt;br&gt;fasta på behovet av kontinuitet i vården och behovet av flexibel utsluss-&lt;br&gt;ning med den varierade grad av stöd som de flesta ungdomarna behöver&lt;br&gt;när de inte längre är i behov av vård på institution. JO säger i sitt ytt-&lt;br&gt;rande att en av de stora bristerna i det nuvarande regelsystemet är att&lt;br&gt;regler för eftervård saknas och anser att förslaget till förlängd vistelse&lt;br&gt;skulle, om det genomförs med ett bibehållet behandlingsansvar för hem-&lt;br&gt;met, innebära avsevärda fördelar för vården. Stockholms kommun, som&lt;br&gt;avstyrker förslaget, menar att vård på institution skall vara en avgränsad&lt;br&gt;del i vårdprocessen och att § 12-vård har ett begränsat syfte vilket åsido-&lt;br&gt;satts i utredningens förslag. Stockholms kommun anser att begreppet&lt;br&gt;eftervård bör utmönstras helt eftersom vård och behandling är en pro-&lt;br&gt;cess där alla delar har lika stor betydelse och de olika delarna inte be-&lt;br&gt;höver följa en i förväg fastställd ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Kristianstad pekar på behovet av andra eftervårdsformer&lt;br&gt;såsom möjlighet att erbjuda konsultation och handledning, eftervårdsav-&lt;br&gt;tal samt kombinationer av boende på institution med skolgång utanför&lt;br&gt;eller vice versa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Vården vid de särskilda ungdomshemmen&lt;br&gt;kan antingen bestå av akut- och korttidsinsatser, där utredning av be-&lt;br&gt;handlingsbehoven är en viktig del, eller av längre tids behandling i syfte&lt;br&gt;att åstadkomma positiva förändringar i den unges psykiska och fysiska&lt;br&gt;status. För de akut- och korttidsinsatser som inte med hänsyn till be-&lt;br&gt;handlingsbehoven måste fullföljas inom § 12-vården är det naturligt att&lt;br&gt;den öppna socialtjänsten tar det fulla ansvaret för fortsatt vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall däremot där fortsatt vård måste ske inom ett särskilt ungdoms-&lt;br&gt;hem krävs en långsiktig planering som syftar till ett upprätthållande av&lt;br&gt;behandlarkontakten under hela behandlingstiden, således även i det&lt;br&gt;skede av behandlingen när den unge kunnat lämna institutionen för att&lt;br&gt;leva i öppnare former. Avbrott i behandlarkontinuiteten medför risk för&lt;br&gt;att uppnådda behandlingsresultat spolieras. Utredaren liksom de flesta&lt;br&gt;remissinstanserna är eniga om att vården vid de särskilda ungdomshem-&lt;br&gt;men i detta avseende måste förbättras. Det är också min bedömning att&lt;br&gt;utslussningen från de särskilda ungdomshemmen måste ske på ett mer&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt som också medger kontinuitet i behandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla att jag inte delar den&lt;br&gt;uppfattning som framförs av Stockholms kommun som anser att&lt;br&gt;§ 12-vården endast skall användas för korttidsinsatser och för att vid be-&lt;br&gt;hov markera gränssättning i akuta situationer. Det är tvärtom viktigt att&lt;br&gt;de särskilda ungdomshemmen ges möjlighet att utveckla en vård där en&lt;br&gt;längre tids sammanhängande behandlingsinsatser kan leda fram till sådan&lt;br&gt;utveckling och mognad hos den unge att han kan leva ett fullvärdigt liv&lt;br&gt;ute i samhället. Sådan vård inom de särskilda ungdomshemmens ram&lt;br&gt;kan och bör genomföras med varierande grad av tvång och struktur allt&lt;br&gt;efter behov men hela tiden med bibehållande av klient- behandlarkontak-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före år 1983 kunde vården vid de dåvarande ungdomsvårdsskolorna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedrivas antingen inom skolan eller utanför denna, (VISK och VUSK).&lt;br&gt;Vid placering i vård utom skola kunde den unge placeras i olika boende-&lt;br&gt;former såsom enskilt hem (familjehem), eget boende, intemat i anslut-&lt;br&gt;ning till skola eller dylikt, gruppboende m.m. Om behov av annan vård-&lt;br&gt;form förelåg skulle den unge skrivas ut från ungdomsvårdsskolan när&lt;br&gt;han skrevs in i den andra vårdformen. Vid behov av omplacering eller&lt;br&gt;när den unge inte klarade de krav som ställdes i vården utom skola&lt;br&gt;kunde han återintas till skolan efter beslut av rektor. De ungdomar som&lt;br&gt;skrevs ut från en ungdomsvårdsskola när ändamålet med vården var&lt;br&gt;uppnått hade i genomsnitt tillbringat en tredjedel av vården inom och två&lt;br&gt;tredjedelar utom skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lagstiftning medger inte att den som är intagen i särskilt&lt;br&gt;ungdomshem vistas utanför hemmet längre tid än fyra veckor i följd&lt;br&gt;utan att skrivas ut från hemmet. En utslussning med bibehållet behand-&lt;br&gt;lingsansvar för de särskilda ungdomshemmen enligt den modell som&lt;br&gt;utredningen och de flesta remissinstanserna förordar är därför inte möj-&lt;br&gt;lig. Även om den föreslagna förändringen i sig inte innebär någon&lt;br&gt;egentlig utvidgning av det tvång som regleras i LVU vore en förändring&lt;br&gt;av ansvaret för behandlingsinsatserna så viktig att den enligt min mening&lt;br&gt;bör införas i lagen. Jag anser dock att en eventuell lagändring med&lt;br&gt;denna innebörd bör avvaktas till dess att staten som huvudman hunnit få&lt;br&gt;erfarenhet av hur överenskommelser om utslussning kan utformas&lt;br&gt;mellan kommunerna och de särskilda ungdomshemmen. Jag anser också&lt;br&gt;att det finns anledning invänta de förslag som kan komma från ung-&lt;br&gt;domsbrottskommittén och som kan komma att påverka vården vid de&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regionala differentieringen skapar förutsättningar för en positiv&lt;br&gt;utveckling av samverkansformema mellan berörda kommuner och de&lt;br&gt;särskilda ungdomshemmen i fråga om bland annat utslussning. Uppsala&lt;br&gt;kommun har i sitt yttrande påpekat att närhetsprincipen är viktig för en&lt;br&gt;god samverkan och visar samtidigt på behovet av samordnad utbildning&lt;br&gt;och metodutveckling för personal från öppenvården och institutionerna.&lt;br&gt;Jag förutsätter att Statens institutionsstyrelse i sin personal- och metodut-&lt;br&gt;vecklingsplanering beaktar dessa behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Övrigt&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Några sekretessfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: För att socialnämnden skall kunna fullgöra sin&lt;br&gt;skyldighet enligt SoL, LVU och LVM att söija för att unga och&lt;br&gt;missbrukare får den vård de behöver bör nämnden med stöd av&lt;br&gt;bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100, SekrL) utan hinder av&lt;br&gt;sekretess kunna lämna uppgifter till den myndighet som skall&lt;br&gt;ansvara för att vård kan erbjudas i sådana hem som avses i den&lt;br&gt;föreslagna 23 a §. Även Statens institutionsstyrelse och de berörda&lt;br&gt;hemmen för vård eller boende bör på motsvarande sätt kunna&lt;br&gt;lämna uppgifter mellan sig eller till socialnämnden när det är&lt;br&gt;nödvändigt för att de skall kunna fullgöra sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får ankomma på organisationskommittén för inrättandet av&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse att närmare överväga i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning det i övrigt är motiverat att de berörda myndigheterna får&lt;br&gt;tillgång till sekretessbelagda uppgifter och om detta behov kan&lt;br&gt;tillgodoses inom ramen för nu gällande bestämmelser om uppgifts-&lt;br&gt;skyldighet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Frågan har inte behandlats i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Enligt SoL skall socialtjänsten bygga på&lt;br&gt;respekt för människomas självbestämmanderätt och integritet och social-&lt;br&gt;nämndens insatser för den enskilde utformas och genomföras tillsam-&lt;br&gt;mans med honom (1 och 9 §§). Dessa principer är av stor betydelse för&lt;br&gt;den allmänna uppfattningen om socialtjänsten och den enskildes förtro-&lt;br&gt;ende för socialtjänstens insatser. Människor skall kunna vända sig till&lt;br&gt;socialtjänsten för att få hjälp med sina problem i förvissning om att de&lt;br&gt;uppgifter som de lämnar inte sprids vidare. Inom socialtjänsten gäller&lt;br&gt;enligt 7 kap. 4 § SekrL sekretess med omvänt skaderekvisit, dvs. pre-&lt;br&gt;sumtionen är för sekretess. Bestämmelsen i 7 kap. 4 § är tillämplig på&lt;br&gt;uppgifter hos socialnämnden. Bestämmelsen kommer också att bli&lt;br&gt;tillämplig på uppgifter hos den föreslagna nya myndigheten, Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse, och på uppgifter hos de hem som nu föreslås få&lt;br&gt;statlig huvudman. För att de berörda myndigheterna skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sin verksamhet fordras emellertid att de kan utväxla uppgifter mellan&lt;br&gt;sig. Ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter kan naturligtvis ske&lt;br&gt;om den enskilde har givit sitt samtycke (14 kap. 4 § SekrL), men upp-&lt;br&gt;gifter måste i viss utsträckning kunna utväxlas även om samtycke inte&lt;br&gt;föreligger. Ett sådant uppgiftslämnande torde dock kunna ske med stöd&lt;br&gt;av 1 kap. 5 § och 14 kap. 2 § sjunde stycket SekrL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 5 § utgör sekretess inget hinder mot att uppgift lämnas ut&lt;br&gt;om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna&lt;br&gt;fullgöra sin verksamhet. Socialnämnden, som ansvarar för att den som&lt;br&gt;tagits emot i ett hem som avses här får den vård han behöver, torde med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stöd av bestämmelsen kunna lämna ut uppgifter till t.ex. Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse så att denna myndighet kan ombesöija t.ex. en ändamåls-&lt;br&gt;enlig platsanvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 14 kap. 2 § sjunde stycket öppnar en möjlighet för&lt;br&gt;myndigheter inom bl.a. socialtjänsten att lämna ut uppgifter till varandra&lt;br&gt;då de behöver samarbeta för att ge den enskilde t.ex. nödvändig vård.&lt;br&gt;Bestämmelsen är bl.a. tillämplig på uppgift om en enskild som inte fyllt&lt;br&gt;18 år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga&lt;br&gt;lösningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör nämnas bestämmelsen i 14 kap. 2 § första stycket 3 SekrL.&lt;br&gt;Bestämmelsen torde bli tillämplig vid ett uppgiftslämnande till Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse såvitt avser dess verksamhet med tillsyn över hem-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får ankomma på organisationskommittén att närmare överväga i&lt;br&gt;vilken utsträckning det i den nya statliga verksamheten kan finnas behov&lt;br&gt;av tillgång till sekretessbelagda uppgifter i övrigt. Organisationskom-&lt;br&gt;mittén får samtidigt överväga om behovet av sådana uppgifter kan till-&lt;br&gt;godoseses inom ramen för gällande bestämmelser eller om författnings-&lt;br&gt;bestämmelserna behöver kompletteras i något hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Behovet av register&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Frågan om behovet av sammanställning av&lt;br&gt;uppgifter i register inom den nya verksamheten och vilka upp-&lt;br&gt;gifter som kan behöva ingå i ett sådant register bör övervägas av&lt;br&gt;organisationskommittén för inrättandet av den nya myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det bedöms föreligga behov av personregister som förs med&lt;br&gt;hjälp av automatisk databehandling bör registerfrågan tills vidare&lt;br&gt;prövas enligt datalagen (1973:289).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Frågan har inte behandlats i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: För att planeringen och organisationen&lt;br&gt;av verksamheten vid de aktuella hemmen skall kunna fungera tillfreds-&lt;br&gt;ställande kan Statens institutionsstyrelse behöva sammanställa vissa upp-&lt;br&gt;gifter om hemmen och dem som bereds vård där. För att möjliggöra en&lt;br&gt;lämplig placering av en klient med hänsyn till dennes särskilda behov av&lt;br&gt;vård och förutsättningar att tillgodogöra sig vården kan det sålunda be-&lt;br&gt;höva finnas tillgängliga uppgifter bl.a. om hemmens speciella resurser&lt;br&gt;och ledig kapacitet liksom om sammansättningen av gruppen redan in-&lt;br&gt;tagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i dag inte fullt ut bedömas vilket behov som finns av registre-&lt;br&gt;ring av uppgifter eller i vilken omfattning och på vilket sätt detta be-&lt;br&gt;höver ske. Särskilt med hänsyn till att resp, socialnämnd har att tillvara-&lt;br&gt;ta uppgifter om de vårdinsatser som lämnats i vaije enskilt ärende bör&lt;br&gt;dock de uppgifter som behöver bevaras hos Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;kunna vara av begränsad art och omfattning samt avse användning en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dast för vissa avgränsade ändamål. Det är också troligt att de behöver&lt;br&gt;finnas registrerade endast under en begränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB gjorde före-&lt;br&gt;dragande statsrådet bl.a. följande bedömning. 'Som ett led i en allmän&lt;br&gt;strävan att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med&lt;br&gt;nödvändig registrering av känsliga personuppgifter i vissa myndighets-&lt;br&gt;register bör på sikt vissa register hos socialstyrelsen, landstingen, kom-&lt;br&gt;munerna och riksförsäkringsverket regleras i särskilda registerlagar.&amp;quot;&lt;br&gt;Föredraganden angav som skäl för sin bedömning bl.a. att en reglering&lt;br&gt;är möjlig bara på sikt och det återstår att närmare överväga vilka regis-&lt;br&gt;ter inom de angivna områdena som bör regleras. Hur arbetet skall be-&lt;br&gt;drivas bör i första hand övervägas inom de departement till vilkas an-&lt;br&gt;svarsområde de aktuella registren hör. Departementschefen lade därför&lt;br&gt;inte fram några förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den oklarhet som f.n. råder om behovet av register&lt;br&gt;hos Statens institutionsstyrelse och till de principiella överväganden i&lt;br&gt;fråga om reglering av personregister som behöver göras är jag inte&lt;br&gt;beredd att nu ta ställning till behovet av att inrätta register över intagna&lt;br&gt;m.m. på de aktuella hemmen och till frågan om detta kan bli av den art&lt;br&gt;att en särskild författningsreglering är påkallad. Om det föreligger behov&lt;br&gt;av personregister som förs med hjälp av automatisk databehandling bör&lt;br&gt;Datainspektionen tills vidare kunna handlägga frågan enligt datalagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om behovet av och innehållet i eventuella register bör över-&lt;br&gt;vägas av organisationskommittén för inrättandet av Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse, som i förekommande fall får föreslå närmare bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Finansiering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vården vid de särskilda ungdomshemmen och&lt;br&gt;LVM-hemmen finansieras av kommunerna via vårdavgifter.&lt;br&gt;Staten bidrar till finansieringen via ett anslag över statsbudgeten&lt;br&gt;avseende den centrala myndigheten, kostnader för vården och&lt;br&gt;utbildnings- och utvecklingskostnader. Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;fastställer årligen vilka vårdavgifter som skall gälla för olika for-&lt;br&gt;mer av platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna för nuvarande statsbidrag gäller under första halv-&lt;br&gt;året 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser, bl.a. Kriminalvårdsstyrel-&lt;br&gt;sen och Socialstyrelsen samt vissa kommuner och landsting, tillstyrker i&lt;br&gt;stort förslaget till finansiering. En av instanserna, Landstinget i&lt;br&gt;Västemorrlands län, framhåller vikten av dels att vårddagskostnaden inte&lt;br&gt;blir alltför betungande för kommunerna i ett läge med ansträngd ekono-&lt;br&gt;mi, dels att det bör undvikas att nödvändig vård avbryts eller uteblir av&lt;br&gt;ekonomiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser är antingen tveksamma till eller avstyrker för- Prop. 1992/93:61&lt;br&gt;slaget eller föreslår andra lösningar. Detta gäller bl.a. RRV, Statskonto-&lt;br&gt;ret och ett antal kommuner och landsting samt vissa organisationer inom&lt;br&gt;området. Både RRV och Statskontoret anser att hela statsbidraget till&lt;br&gt;missbrukarvård och ungdomsvård bör läggas in i det nya statliga utjäm-&lt;br&gt;ningsbidraget till kommunerna, att platsbidragen bör upphöra och kom-&lt;br&gt;munerna bör få det fulla ansvaret för finansieringen. Statskontoret och&lt;br&gt;Malmö stad anser dessutom att vårdavgiftema borde differentieras även&lt;br&gt;mellan institutioner för att möjliggöra konkurrens och därmed en ökad&lt;br&gt;kvalité i vården. Haninge kommun önskar å andra sidan en hel, eller&lt;br&gt;nästan hel, statlig finansiering av tvångsvården. Stockholms stad hävdar&lt;br&gt;att förslaget medför att statsbidraget i fråga till stor del skulle komma att&lt;br&gt;styras till just tvångsvård. Kalix kommun menar att vårdavgiftema har&lt;br&gt;stor betydelse och därför bör anpassas till skilda förutsättningar hos&lt;br&gt;olika kommuner. Landstinget i Bohus län framhåller att förslaget inne-&lt;br&gt;bär en återgång till anslagsfinansiering med visserligen större ekonomisk&lt;br&gt;trygghet för verksamheten, men att incitamenten till förändringar i verk-&lt;br&gt;samheten därigenom skulle minska. Landstingen i Örebro och Koppar-&lt;br&gt;bergs län samt Mellansvenska samarbetsregionen anser att enhetliga&lt;br&gt;vårdavgifter inte bör införas då detta skulle medföra att institutionerna&lt;br&gt;mister kontrollen över ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För närvarande utgår statsbidrag till miss-&lt;br&gt;brukarvård och ungdomsvård med 950 miljoner kronor. Bidrag ges dels&lt;br&gt;till samtliga kommuner i form av kommunbidrag, dels till de kommuner&lt;br&gt;och landsting som är huvudmän för särskilda ungdomshem och institu-&lt;br&gt;tioner med särskilt noggrann tillsyn för missbrukare (§ 23-hem) i form&lt;br&gt;av platsbidrag. Statsbidrag utgår inte för platser vid § 22-hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Platsbidragen fördelas på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* 400&amp;nbsp;000 kronor per&amp;nbsp;år&amp;nbsp;för&amp;nbsp;slutna platser vid&amp;nbsp;särskilda ungdomshem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* 200&amp;nbsp;000 kronor per&amp;nbsp;år&amp;nbsp;för&amp;nbsp;öppna platser vid&amp;nbsp;särskilda ungdomshem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* 300&amp;nbsp;000 kronor per&amp;nbsp;år&amp;nbsp;för&amp;nbsp;slutna platser vid&amp;nbsp;§ 23-hem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* 100&amp;nbsp;000 kronor per&amp;nbsp;år&amp;nbsp;för&amp;nbsp;öppna platser vid&amp;nbsp;§ 23-hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av anslaget, 30 miljoner kronor, avser utvecklings- och försöks-&lt;br&gt;verkamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under vartdera av åren 1991 och 1992 utgår även ett tillfälligt anord-&lt;br&gt;ningsbidrag om 75 miljoner kronor till de huvudmän som inrättar nya&lt;br&gt;platser i särskilda ungdomshem och i § 23-hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet mellan staten och de båda kommunförbunden om statsbidrag&lt;br&gt;till ungdoms- och missbrukarvård löper ut vid årsskiftet 1992/93. Efter-&lt;br&gt;som riksdagen uttalat att bidragen i princip bör beslutas direkt av rege-&lt;br&gt;ring och riksdag och inte i form av ett godkännande av ett avtal (bet.&lt;br&gt;1989/90:SoU159) samt att staten tar över huvudmannaskapet för de&lt;br&gt;platsbidragsberättigade institutionerna bör systemet med förhandlingar&lt;br&gt;mellan staten och kommunförbunden upphöra. Under det första halvåret&lt;br&gt;1993 bör de nuvarande principerna för statsbidrag gälla. Medel för&lt;br&gt;statsbidrag enligt dessa principer finns anvisade i 1992/93 års statsbud-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsättningsvis anser jag att de särskilda ungdomshemmen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVM-hemmen bör finansieras av såväl staten som de placerande kom-&lt;br&gt;munerna. Detta bör innebära att statens kostnader för institutionerna&lt;br&gt;finansieras genom anslag över statsbudgeten. Även Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse bör finansieras via anslag över statsbudgeten. Vid beräkningen&lt;br&gt;av statens kostnader för verksamheten har jag utgätt ifrån det nuvarande&lt;br&gt;systemet med plats- och utvecklingsbidrag. Enligt min uppfattning bör&lt;br&gt;den nya myndigheten årligen fastställa vilka vårdavgifter som skall gälla&lt;br&gt;för olika kategorier av platser. Utredningens förslag om en differentie-&lt;br&gt;ring av avgifterna inom ungdomsvården i förhållande till avsikten med&lt;br&gt;placeringen, dvs. platser för akut- och utredningsinsatser, längre be-&lt;br&gt;handlingsinsatser samt eftervård och utslussning, bör beaktas av Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse vid fastställandet av vårdavgiftema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör enligt min mening även i fortsättningen stå för en&lt;br&gt;viss del av kostnaden för den vård de tar i anspråk. Vårdavgiftema bör&lt;br&gt;ligga på en sådan nivå att de inte hindrar en kommun från att ansöka om&lt;br&gt;tvångsvård, inte heller att det blir billigare med tvångsvård än vård i&lt;br&gt;andra former. Utredaren har föreslagit att för landet enhetliga vårdav-&lt;br&gt;gifter införs för både de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.&lt;br&gt;Jag ansluter mig i princip till detta synsätt eftersom det medför admini-&lt;br&gt;strativa förenklingar för vårdproducenten, staten, och inte leder till pris-&lt;br&gt;skillnader för de placerande kommunerna. Avgifterna bör också bli&lt;br&gt;fastställda i förhand så att den placerande kommunen kan beräkna den&lt;br&gt;slutgiltiga kostnaden för placeringen. Härigenom kan nuvarande system&lt;br&gt;med efterdebiteringar upphöra. Detta ställer givetvis stora krav på&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse i dess budgetering av verksamheten eftersom&lt;br&gt;statens kostnader också skall rymmas inom en given ekonomisk total-&lt;br&gt;ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga platsbidraget till de särskilda ungdomshemmen svarar i dag&lt;br&gt;för omkring 34 procent av de totala kostnaderna. Jag föreslår att statens&lt;br&gt;bidrag till ungdoms- och missbrukarvården fortsättningsvis fördelas&lt;br&gt;något annorlunda än i dagsläget. Som jag tidigare anfört är det viktigt&lt;br&gt;inte minst för mindre kommuner att platser vid de särskilda ungdoms-&lt;br&gt;hemmen och LVM-hemmen inte är väsentligt dyrare för kommunerna än&lt;br&gt;platser i den övriga, frivilliga institutionsvården. Jag föreslår därför att&lt;br&gt;staten ökar sitt bidrag till kostnadstäckningen för de särskilda ung-&lt;br&gt;domshemmen. I mina beräkningar har jag därvid utgått ifrån ett bidrag&lt;br&gt;till slutna platser med 500 000 kronor per år och för öppna platser med&lt;br&gt;350 000 kronor per år. Detta skulle innebära att statens andel av kost-&lt;br&gt;naderna för de särskilda ungdomshemmen blir 245 miljoner kronor&lt;br&gt;vilket motsvarar omkring 50 procent. Beräkningen bygger på det antal&lt;br&gt;platser som finns i dagsläget och en antagen beläggningsgrad på 80 pro-&lt;br&gt;cent. Som jag anfört tidigare bör Statens institutionsstyrelse årligen&lt;br&gt;fastställa vårdavgiftema för vaije kategori.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten vid § 23-hemmen bör fortsättningsvis finansieras med&lt;br&gt;omkring en tredjedel av staten och med omkring två tredjedelar av de&lt;br&gt;placerande kommunerna. Detta innebär att jag i mina beräkningar utgår&lt;br&gt;ifrån nuvarande platsbidrag med 300 000 kronor per år för en sluten&lt;br&gt;plats och med 100 000 kronor per år för en öppen plats vid § 23-hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kostnader för § 23-hemmen blir då ISO miljoner kronor. Jag har&lt;br&gt;därvid utgått från det antal platser som är statsbidragsberättigade under&lt;br&gt;år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag utgår inte platsbidrag till § 22-hemmen. Detta har medverkat till&lt;br&gt;att många av dessa hem har transformerats till § 23-hem. Jag har tidiga-&lt;br&gt;re anfört att utredarens förslag om endast en form av LVM-hem inte bör&lt;br&gt;genomföras i dagsläget. Det finns enligt min mening inte anledning till&lt;br&gt;att skillnader i kostnader mellan § 23-hemmens öppna platser och platser&lt;br&gt;vid § 22-hem skall vara särskilt stora. Jag föreslår därför att även&lt;br&gt;§ 22-hemmen skall få del av den statliga subventionen. Jag har i beräk-&lt;br&gt;ningarna utgått ifrån att staten bidrar med 50 000 kronor per plats och&lt;br&gt;år vid § 22-hemmen. Statens kostnader för § 22-hemmen blir då 25&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget anser jag att staten bör anslå 420 miljoner kronor till&lt;br&gt;driften av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Därutöver&lt;br&gt;tillkommer medel för dels den nyinrättade myndigheten, dels utveck-&lt;br&gt;lings- och utbildningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har gjort en uppskattning av hur stor omfattning Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse bör ha och anger därvid ett personalbehov om ca 40&lt;br&gt;tjänster. Jag beräknar kostnaden för den centrala myndigheten till&lt;br&gt;20 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fortlöpande utveckling av den nya organisationen bör 30 miljoner&lt;br&gt;kronor avsättas. Detta motsvarar det nuvarande statliga utvecklings-&lt;br&gt;bidraget. I mina beräkningar har jag utgått ifrån utredarens förslag om&lt;br&gt;att ca en tredjedel av anslaget avsätts för personalutbildning. Resterande&lt;br&gt;delar bör disponeras av myndigheten för uppföljning och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det totala anslagsbehovet kommer således att vara 470 miljoner&lt;br&gt;kronor. Jag avser att i årets budgetproposition återkomma med förslag&lt;br&gt;till fördelning av det totala statsbidraget till ungdomsvård och miss-&lt;br&gt;brukarvård grundat på de beräkningar jag här presenterat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare anfört bör nuvarande statsbidragssystem gälla under&lt;br&gt;första halvåret 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övergången från statligt till kommunalt huvudmannaskap år 1983&lt;br&gt;övertog kommuner och landsting de dåvarande anläggningarna i princip&lt;br&gt;utan kostnader. Dessutom utgick ett särskilt statsbidrag avsett för upp-&lt;br&gt;rustning av institutionerna. Under perioden därefter har de flesta huvud-&lt;br&gt;männen genomfört relativt omfattande förändringar i fastighetsbeståndet.&lt;br&gt;Riksdagen har i sitt principbeslut om huvudmannaskapsförändringen&lt;br&gt;anfört att det är angeläget att garantier skapas för att huvudmännen&lt;br&gt;kompenseras för gjorda investeringar vid den kommande ekonomiska&lt;br&gt;regleringen parterna emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt har jag för avsikt att föreslå regeringen att&lt;br&gt;omedelbart tillsätta en organisationskommitté för att förbereda huvud-&lt;br&gt;mannaskapsförändringama. En av uppgifterna för kommittén bör vara&lt;br&gt;att utreda de ekonomiska förutsättningarna för förändringarna. De slut-&lt;br&gt;liga förhandlingarna och att sluta avtal med de nuvarande huvudmännen&lt;br&gt;bör vara en uppgift för Statens institutionsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Genomförandet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En organisationskommitté bör tillsättas med&lt;br&gt;uppdrag att föreslå detaljutformning beträffande myndighetens&lt;br&gt;organisation, bemanning, placering etc. Kommittén bör vidare&lt;br&gt;utforma riktlinjer för myndighetens förhållande till de lokala insti-&lt;br&gt;tutionerna. Organisationskommittén bör vidare kartlägga ägande-&lt;br&gt;förhållanden vid institutionerna och övriga förhållanden som kan&lt;br&gt;påverka överförandet av institutionerna till statligt huvudmanna-&lt;br&gt;skap. En annan viktig uppgift för kommittén bör vara att i sam-&lt;br&gt;råd med bl.a. Byggnadsstyrelsen och dess efterföljare, den nya&lt;br&gt;stabs- och servicemyndigheten för lokalförsöijning, se över for-&lt;br&gt;merna för ett statligt övertagande av institutionerna. Statens insti-&lt;br&gt;tutionsstyrelse bör få ansvaret för förhandlingar om övertagandet,&lt;br&gt;vilket bör kunna ske succesivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I den mån remissinstanserna kommenterat utred-&lt;br&gt;ningens förslag har inga invändningar rests. Vissa påpekanden har gjorts&lt;br&gt;om att ett genomförande bör ske snabbt för att undvika fördröjningar i&lt;br&gt;nödvändiga förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Jag har för avsikt att inom kort föreslå&lt;br&gt;regeringen att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att förbere-&lt;br&gt;da inrättandet av den nya myndigheten samt att också förbereda statens&lt;br&gt;övertagande av de institutioner som skall ingå i organisationen. Det är&lt;br&gt;angeläget att ett överförande kan ske så snabbt som möjligt efter det&lt;br&gt;riksdagen fattat sitt beslut med anledning av denna proposition. För att&lt;br&gt;undvika onödiga fördröjningar är det enligt min uppfattning viktigt att&lt;br&gt;organisationskommittén kan starta sitt arbete omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationskommittén bör i sitt förberedelsearbete bl.a. kartlägga&lt;br&gt;ägandeförhållanden vid de nuvarande institutionerna. En rad föränd-&lt;br&gt;ringar har gjorts av de nuvarande huvudmännen under den period som&lt;br&gt;förflutit sedan förra huvudmannaskapsförändringen. De slutliga förhand-&lt;br&gt;lingarna mellan staten och de nuvarande huvudmännen bör åligga&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse. Bl.a. måste då ställning tas till om vilka&lt;br&gt;institutioner som skall övertas av staten och vilka institutioner som kan&lt;br&gt;vara aktuella för eventuella entreprenader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationskommittén bör också dra upp riktlinjerna för den nya&lt;br&gt;myndighetens organisation. Utgångspunkten bör vara att myndigheten&lt;br&gt;disponerar medel motsvarande det antal tjänster som utredningen före-&lt;br&gt;slagit. Kommittén bör också dra upp riktlinjerna för hur myndighetens&lt;br&gt;ansvarsförhållande m.m. i förhållande till de enskilda institutionerna&lt;br&gt;skall utformas. I kommitténs uppdrag bör ligga att utforma förslag till&lt;br&gt;en instruktion för den nya statliga myndigheten. I kommitténs uppdrag&lt;br&gt;bör även ingå att föreslå lokaliseringsort för myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya myndigheten bör alltså som jag tidigare föreslagit inrättas den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 juli 1993. I och med att myndigheten inrättas bör också övertagandet Prop. 1992/93:61&lt;br&gt;av de aktuella institutionerna kunna påböijas. Jag förutsätter härvid att&lt;br&gt;organisationskommittén kunnat föra förberedelsearbetet så långt att de&lt;br&gt;slutliga förhandlingarna kan genomföras under en begränsad tidsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hela genomförandeproceduren bör huvudsakligen kunna vara avslutad&lt;br&gt;vid utgången av år 1993 dock senast före den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upp-&lt;br&gt;rättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen gäller ämnen som faller under Lagrådets granskningsom-&lt;br&gt;råde. Förslagen rör huvudsakligen rena organisationsfrågor och är däri-&lt;br&gt;genom av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Specialmotivering till författningsförslagen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i paragrafen föranleds av att den skyldighet som åvilar&lt;br&gt;landsting och kommuner att tillgodose behovet av hem för vård eller&lt;br&gt;boende inte avses omfatta de särskilda ungdomshemmen enligt 12 §&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)&lt;br&gt;eller hem enligt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare&lt;br&gt;i vissa fall (LVM). I första stycket klargörs begränsningen av det ansvar&lt;br&gt;som vilar på landsting och kommuner att tillgodose behovet av hem för&lt;br&gt;vård eller boende och planeringen av verksamheten. Ansvaret kommer&lt;br&gt;således genom de nya bestämmelserna inte att avse de särskilda ung-&lt;br&gt;domshemmen eller LVM-hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket är endast av redaktionell art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket av paragrafen, som är ny, föreskrivs att staten skall&lt;br&gt;tillgodose behovet av sådana hem som avses i 12 § LVU samt 22 och&lt;br&gt;23 §§ LVM. Hemmen behöver dock inte uteslutande ta emot personer&lt;br&gt;som vårdas med stöd av LVU och LVM. Även den som vårdas enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänstlagen (1980:620, SoL), t.ex. då tvångsvården anses kunna&lt;br&gt;fortsätta i frivillig form, skall kunna vårdas där om det är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs vidare att en ny central förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;het, Statens institutionsstyrelse, skall leda och ha tillsyn över verksam-&lt;br&gt;heten vid dessa hem. Bestämmelsen innebär inte att det ansvar för vår-&lt;br&gt;den i övrigt som vilar på kommunerna och den tillsyn däröver som&lt;br&gt;tillkommer andra tillsynsmyndigheter förändras. I avsnitt 4 redogörs för&lt;br&gt;hur organisationen av den nya myndigheten avses bli utformad och hur&lt;br&gt;den framtida verksamheten skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att staten genom avtal skall kunna ge upp-&lt;br&gt;drag till ett landsting eller en kommun att inrätta och driva hem som&lt;br&gt;avses här om det finns särkilda skäl för det. Bestämmelsen är avsedd att&lt;br&gt;tillämpas restriktivt. I normalfallet bör staten själv driva verksamheten&lt;br&gt;vid dessa kvalificerade hem. Om uppdrag lämnas till ett landsting eller&lt;br&gt;en kommun att driva ett visst hem har staten fortfarande ett övergri-&lt;br&gt;pande ansvar för vården där. I avsnitt 3 beskrivs närmare under vilka&lt;br&gt;förutsättningar som uppdragsavtal skall kunna träffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom avgifter i dag kan tas ut av en kommun som anlitar annan&lt;br&gt;huvudman för någons vård i ett hem för vård eller boende skall staten&lt;br&gt;som huvudman för de aktuella hemmen kunna ta ut vårdavgift av den&lt;br&gt;kommun som begärt att en person skall placeras där. Ett klargörande av&lt;br&gt;detta görs i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket föreskrivs att bestämmelserna i 24 § skall gälla också i&lt;br&gt;fråga om vård i hem som avses i denna paragraf. Detta innebär att rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter i fråga om vård i samtliga hem för vård eller boende, oav-&lt;br&gt;sett vem som driver dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket av denna paragraf regleras länsstyrelsernas allmänna&lt;br&gt;uppgifter i fråga om socialtjänsten. Någon ändring i fråga om dessa&lt;br&gt;uppgifter är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att staten avses ta över ansvaret för hem för vård eller&lt;br&gt;boende enligt 12 § LVU och 22 och 23 §§ LVM bör länsstyrelserna&lt;br&gt;befrias från sitt tillsynsansvar för sådana hem. För att klargöra begräns-&lt;br&gt;ningen av länsstyrelsernas ansvar i detta avseende föreslås därför en&lt;br&gt;ändring i andra stycket som innebär att länsstyrelsernas tillsyn endast&lt;br&gt;skall omfatta andra hem än sådana som avses i 23 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följdändringen i paragrafens första stycke föranleds av den förändring i&lt;br&gt;länsstyrelsernas tillsynsfunktion som beskrivs i motiveringen till 68 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § första meningen i paragrafens nuvarande lydelse föreskrivs att det&lt;br&gt;skall finnas särskilda ungdomshem för vård av unga som på någon&lt;br&gt;grund som anges i 3 § behöver stå under särskilt noggrann tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra mening anges att regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, Socialstyrelsen beslutar vilka hem som skall vara&lt;br&gt;sådana hem. Denna bestämmelse föreslås upphävd till följd av att staten&lt;br&gt;enligt förslaget skall vara huvudman för de särskilda ungdomshemmen&lt;br&gt;(jfr förslaget till ny 23 a § SoL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föreslagna nya andra stycket av 12 § föreskrivs att Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse skall anvisa plats i ett hem enligt första stycket om social-&lt;br&gt;nämnden har beslutat att den unge skall vistas i ett sådant hem. - Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse får genom den nya organisationen en möjlighet att&lt;br&gt;styra hemmens vårdinriktning m.m. och att överblicka tillgången på&lt;br&gt;lediga platser i hela landet. Styrelsen är därför den som är bäst skickad&lt;br&gt;att bedöma vilken placering som är lämplig i vaije enskilt fall. Detta&lt;br&gt;sker i samband med platsanvisningen. Det är emellertid fortfarande&lt;br&gt;socialnämnden som beslutar var den unge skall vistas under vårdtiden.&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse bör vid platsanvisningen beakta bl.a. att hem-&lt;br&gt;met är lämpligt med hänsyn till den unges behov, ålder, utveckling,&lt;br&gt;utbildning och personliga förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i denna paragraf innebär att alla som vistas i ett hem som&lt;br&gt;avses i 12 §, oberoende av om vården sker enligt LVU eller enligt SoL,&lt;br&gt;kan komma att omfattas av reglerna om förbud mot innehav av berus-&lt;br&gt;ningsmedel och föremål som är särskilt ägnade att användas för miss-&lt;br&gt;bruk av eller annan befattning med narkotika och mot innehav av något&lt;br&gt;annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet samt&lt;br&gt;reglerna om kroppsvisitering och ytlig kroppsbesiktning. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att reglerna i 18 § skall få användas är dock att regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen har bedömt att&lt;br&gt;det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen&lt;br&gt;vid det hem det gäller och därför har medgett tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den föreslagna nya organisationen av hemmen är det lämpligt att&lt;br&gt;prövningen och medgivandet överförs från Socialstyrelsen till Statens&lt;br&gt;institutionsstyrelse. En ändring med detta innehåll föreslås därför i före-&lt;br&gt;varande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3 Förslaget till ändring i lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 22 § första stycket stadgas att tvångsvård lämnas genom hem som&lt;br&gt;drivs av landsting eller kommuner och som är särskilt avsedda att lämna&lt;br&gt;vård enligt denna lag (LVM-hem) och att ett sådant hem skall ledas av&lt;br&gt;en styrelse. I 48 § ges föreskrifter om sådana styrelser och hur de utses.&lt;br&gt;Behovet av sådana hem skall enligt förslaget tillgodoses av staten, vilket&lt;br&gt;i lagtexten kommer till uttryck i den nya 23 a § SoL. Föreskriften i 22 §&lt;br&gt;första stycket LVM om att LVM-hemmen skall drivas av landsting eller&lt;br&gt;kommun bör därför upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs vidare att ett sådant hem skall&lt;br&gt;ledas av en styrelse. Enligt förslaget om nytt huvudmannaskap för hem-&lt;br&gt;men kommer uppgiften att leda och ha tillsyn över verksamheten vid&lt;br&gt;dessa att ligga på Statens institutionsstyrelse. I avsnitt 4 beskrivs närma-&lt;br&gt;re omfattningen av dess lednings- och tillsynsfunktion. Någon ändring i&lt;br&gt;ansvaret för den omedelbara vården vid hemmen föreslås inte. För hem-&lt;br&gt;men skall därför, som närmare utvecklas i avsnitt 7, finnas styrelser.&lt;br&gt;Med hänsyn till utformningen av den nya organisationen bör det tillkom-&lt;br&gt;ma Statens institutionsstyrelse att utse sådana styrelser. En föreskrift&lt;br&gt;med denna innebörd tas därför in i första stycket. Samtidigt föreslås&lt;br&gt;48 § upphävd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket är av språklig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 23 § första meningen föreskrivs att det för missbrukare som behöver&lt;br&gt;stå under särskilt noggrann tillsyn skall finnas LVM-hem som är särskilt&lt;br&gt;anpassade för sådan tillsyn. I paragrafens andra mening anges att rege-&lt;br&gt;ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen beslutar&lt;br&gt;vilka hem som skall vara sådana hem. Denna bestämmelse föreslås&lt;br&gt;liksom motsvarande bestämmelse i 12 § LVU upphävd. I fråga om&lt;br&gt;skälen härtill hänvisas till motiveringen till sistnämnda paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 25 § införs ett nytt första stycke med innebörd att om beslut har fattats&lt;br&gt;om tvångsvård eller omedelbart omhändertagande enligt LVM skall&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse efter anmälan av socialnämnden anvisa plats&lt;br&gt;i ett LVM-hem. Statens institutionsstyrelse bör därvid se till att plats&lt;br&gt;anvisas i ett hem som är lämpligt med hänsyn till den enskildes behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om intagning i och utskrivning från ett LVM-hem beslutar enligt nu-&lt;br&gt;varande 25 § första stycket den som förestår vården. Innebörden i denna&lt;br&gt;bestämmelse är att LVM-hemmet genom ett särskilt beslut om intagning&lt;br&gt;åtar sig huvudansvaret för vårdens genomförande, inklusive beräkningen&lt;br&gt;av vårdtiden. LVM-hemmet ansvarar också för att utskrivning sker så&lt;br&gt;snart det inte finns skäl att fortsätta vården med stöd av lagen. Någon&lt;br&gt;materiell ändring i detta stycke, som blir paragrafens andra, föreslås&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande 25 § andra stycket föreskrivs att den som förestår vården Prop. 1992/93:61&lt;br&gt;vid ett LVM-hem får besluta att en intagen skall flyttas till ett annat&lt;br&gt;LVM-hem, om det anses lämpligt från vårdsynpunkt och den som före-&lt;br&gt;står vården vid det andra hemmet samtycker till överflyttningen. Med&lt;br&gt;hänsyn till det övergripande ansvar för placeringarna i hemmen som&lt;br&gt;avses tillkomma Statens institutionsstyrelse bör en förutsättning för över-&lt;br&gt;flyttning i stället vara att ett medgivande ges av denna myndighet. En&lt;br&gt;ändring med denna innebörd görs därför i detta stycke, som genom&lt;br&gt;införandet av ett nytt första stycke blir paragrafens tredje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i denna paragraf motsvarar ändringen i 18 § LVU.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser om vård av unga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare&lt;br&gt;i vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för överföring av&lt;br&gt;huvudmannaskap (avsnitten 3 och 11),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. godkänna att en myndighet, Statens institutionsstyrelse, in-&lt;br&gt;rättas den 1 juli 1993 med de uppgifter och den verksamhetsinrikt-&lt;br&gt;ning som jag har angett i avsnitten 4,5, 6, 7 och 8,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. godkänna de riktlinjer för finansiering m.m. som jag har&lt;br&gt;förordat (avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta&lt;br&gt;del av vad jag har anfört om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. sekretess och register (avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-&lt;br&gt;draganden lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1992:18) Tvångsvård i socialtjänsten&lt;br&gt;- ansvar och innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningen av tvångsinstitutionema for ungdomar och missbrukare&lt;br&gt;(IUM) redovisar i detta betänkande förslag till alternativa lösningar av&lt;br&gt;tvångsvårdens organisation och arbetsformer med anledning av riks-&lt;br&gt;dagens principbeslut att § 12-hemmen enligt lagen med särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om vård av unga, LVU, ska överföras från primär- och&lt;br&gt;landstingskommunalt huvudmannaskap till statligt. Förslagen innefattar&lt;br&gt;också ställningstaganden vad gäller den framtida organisatoriska ställ-&lt;br&gt;ningen for tvångsvården för vuxna missbrukare enligt lagen om vård av&lt;br&gt;vuxna missbrukare i vissa fall, LVM, som även den sorterar under&lt;br&gt;primär- och landstingskommunalt huvudmannaskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter för diskussion och förslag har varit den oklara&lt;br&gt;ansvarsfördelningen i nuvarande organisation som resulterat i minskat&lt;br&gt;platsantal/platsbrist och dåligt utvecklad differentiering av vårdalter-&lt;br&gt;nativen. Socialnämnderna har därmed fått stora problem att hitta institu-&lt;br&gt;tionsplatser till de ungdomar och missbrukare som av samhället bedömts&lt;br&gt;vara i behov av tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen redovisar även överväganden och förslag vad gäller&lt;br&gt;tvångsvårdens innehåll. Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om&lt;br&gt;vilka åtgärder som krävs för att de mest brottsbenägna ungdomarna&lt;br&gt;skall kunna beredas vård inom samhällets socialtjänst. Utredningens&lt;br&gt;förslag förutsätter vissa ändringar av gällande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Disposition&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet omfattar sju kapitel. I kapitel 1 lämnas en kortfattad his-&lt;br&gt;torik över socialvårdens tvångsinstitutioner. Vidare redogörs för bak-&lt;br&gt;grunden till utredningsuppdraget, utredningens direktiv, andra utred-&lt;br&gt;ningar med näraliggande uppdrag samt för utredningsarbetets bedrivan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 2 innehåller en beskrivning av verksamheten med inriktning på&lt;br&gt;omfattning, resurser samt utvecklingstendenser inom LVU- och LVM-&lt;br&gt;vården. I detta kapitel återfinns också en beskrivning av de ekonomiska&lt;br&gt;förutsättningarna vad gäller framför allt statsbidragssystemet och de&lt;br&gt;kommunala vårdavgiftema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 3 och 4 redogörs för aktuella problemområden inom vårdom-&lt;br&gt;rådena. I avsnitten 3.7 samt 4.4 presenteras utredningens förslag till&lt;br&gt;förändringar av LVU- respektive LVM-vårdens form och innehåll. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avslutande avsnitt 3.8 och respektive 4.5 redogör utredningen samman-&lt;br&gt;fattande for den nye huvudmannens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5 presenterar utredningen vissa grundläggande utgångspunk-&lt;br&gt;ter vad gäller begrepp, roller, organisatoriska principer och ekonomiska&lt;br&gt;förutsättningar för de överväganden och förslag beträffande organisa-&lt;br&gt;tionen och dess funktioner samt finansieringen som sedan redovisas i&lt;br&gt;kapitel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel 7, slutligen, innehåller utredningens rekommendationer och&lt;br&gt;förslag till hur huvudmannaskapsförändringen bör genomföras. Här&lt;br&gt;belyses bl a tidplanen samt personal- och lokalfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund (kapitel i)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis (avsnitt 1.1) gör utredningen en historisk tillbakablick&lt;br&gt;över tvångsvården för ungdomar och vuxna missbrukare. Den visar bl a&lt;br&gt;att ansvaret/ huvudmannaskapet för dessa institutioner växlat under&lt;br&gt;årens lopp. Så t ex har institutioner för ungdomar med för samhället&lt;br&gt;oacceptabelt beteende tidigare drivits av såväl privata stiftelser, som&lt;br&gt;omväxlande av staten och landstingen under beteckningarna &amp;quot;uppfost-&lt;br&gt;ringsanstalt&amp;quot;, &amp;quot;skyddshem&amp;quot; och &amp;quot;ungdomsvårdsskola&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten överlämnade ansvaret för verksamheten till kommuner och lands-&lt;br&gt;ting 1983. Samtidigt övertog kommuner och landsting också ansvaret&lt;br&gt;för de statliga riksanstaltema för nykterhetsvård. Tvångsinstitutionema&lt;br&gt;för vuxna missbrukare, LVM-hemmen, kan med hänvisning till lagen&lt;br&gt;(LVM) indelas i &amp;quot;§ 23-hem&amp;quot;, med rätt till inlåsning, och &amp;quot;§ 22-hem&amp;quot;&lt;br&gt;som saknar denna rätt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Verksamheten (kapitel 2)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvården omfattar, vilket närmare redovisas i avsnitten 2.1 och&lt;br&gt;2.2, för närvarande ett 7O-tal institutioner med cirka 1 800 platser och&lt;br&gt;knappt 2 500 anställda. Ungdomsvårdens, § 12-hemmens, andel uppgår&lt;br&gt;till 29 institutioner med sammanlagt 523 platser och cirka 1 200 anställ-&lt;br&gt;da. Institutionerna är ojämnt fördelade över landet. De flesta finns i de&lt;br&gt;befolkningstäta områdena runt de största städerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetens kostnader och finansiering redovisas i avsnitt 2.4. Där&lt;br&gt;framgår att kostnaden för verksamheten 1991 enligt uppgifter från&lt;br&gt;huvudmännen uppgick till cirka 900 Mkr, varav knappt hälften avsåg&lt;br&gt;§ 12-hemmen. Statsbidraget, som fördelas i förhållande till antal plat-&lt;br&gt;ser, täckte cirka 1/3 av kostnaderna och resterande del finansierades av&lt;br&gt;kommunerna via vårdavgifter i direkt relation till utnyttjandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije huvudman beräknar och faställer vårdavgiften för sin/sina insti-&lt;br&gt;tutioner med ledning av självkostnadsprincipen. Avgifterna varierar stort&lt;br&gt;mellan olika institutioner. För vissa § 12-hem har höga avgifter angivits&lt;br&gt;som en viktig förklaring till kommunernas tveksamhet att genomföra&lt;br&gt;placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Problemområden inom § 12- och LVM-vården&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;(kapitel 3 och 4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen analyserar i ovanstående kapitel aktuella problemområden&lt;br&gt;inom § 12- respektive LVM-vården och konstaterar därvid att dessa i&lt;br&gt;mycket stor utsträckning är gemensamma. Rubrikerna på avsnitten i&lt;br&gt;kapitlen 3 och 4 är därför i huvudsak likalydande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda vård- och behandlingsproblem (avsnitt 3.1)- som samman-&lt;br&gt;hänger med att målgruppen för § 12-hemmen utgörs av ungdomar som&lt;br&gt;på grund av arten och graden av sin problematik inte bedömts möjliga&lt;br&gt;att vårda i öppna och frivilliga former. Vissa grupper av ungdomar&lt;br&gt;befinner sig i gränszonen till kriminalvårdens respektive den slutna&lt;br&gt;psykiatriska vårdens ansvarsområden. Det är främst för de senast nämn-&lt;br&gt;da grupperna som § 12-hemmen har haft stora problem att kunna er-&lt;br&gt;bjuda adekvata och tillräckliga vårdinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Differentiering av vårdresurserna (avsnitten 3.2 respektive 4.1) - som&lt;br&gt;krävs med hänsyn till målgruppernas heterogena sammansättning vad&lt;br&gt;avser t ex åldrar, personlig mognad, kön, grundläggande problematik,&lt;br&gt;typ av missbruk. I dagens organisation, i vilken huvudmännen som&lt;br&gt;regel planerar och inrättar institutionerna för det egna länets behov, har&lt;br&gt;förutsättningarna för en tillräckligt utvecklad differentiering inte funnits.&lt;br&gt;Endast ett fåtal huvudmän, storstäderna och enstaka landsting, har haft&lt;br&gt;ett tillräckligt befolkningsunderlag för ett differentierat utbud av vård-&lt;br&gt;alternativ inom tvångshemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagningen av klienter på institutionerna (avsnitten 3.3 respektive 4.2)&lt;br&gt;intagningsbestämmelsema i lagstiftningen ger inte utrymme för&lt;br&gt;huvudmannen/föreståndaren att avgöra om en klient är i behov av vård&lt;br&gt;enligt LVU eller LVM eller att han skall beredas plats. Det avgör&lt;br&gt;socialnämnden/ förvaltningsdomstolen. Han kan endast avgöra vilket&lt;br&gt;hem som är lämpligast. Trots detta har kommunerna haft stora problem&lt;br&gt;att placera sina klienter. Man har fått besked om att hemmen varit&lt;br&gt;fullbelagda eller att den berörde klienten haft en problematik som inte&lt;br&gt;passar för den behandlingsmodell som hemmet tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utslussningen av ungdomar från § 12-hemmen (avsnitt 3.4) samt&lt;br&gt;samverkan mellan den öppna socialtjänsten och institutionerna - utskriv-&lt;br&gt;ning skall enligt lagstiftningen ske när syftet med vården är uppfyllt.&lt;br&gt;Socialnämndernas begäran eller medgivande till utskrivning erfordras.&lt;br&gt;Problemen sammanhänger med bestämmelsen att ungdomen enligt lag&lt;br&gt;endast får vistas utanför hemmet i fyra veckor utan att skrivas ut. Detta&lt;br&gt;omöjliggör en mjukare och mer flexibel utslussning med större hänsyn&lt;br&gt;till individuella förhållanden och förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden har det yttersta vårdansvaret för ungdomar som är&lt;br&gt;placerade på § 12-hem. För § 23-hem övergår vårdansvaret till hem-&lt;br&gt;mets föreståndare under vistelsen. Lagstiftarens intentioner är dock i&lt;br&gt;bägge fallen att öppenvården och hemmet ska ha löpande kontakter&lt;br&gt;under institutionsvistelsen och bl a samråda om former för utslussning&lt;br&gt;och fortsatt behandling. Problemen härvidlag sammanhänger bl a med&lt;br&gt;att personalgrupperna kan ha olika syn på klientens problem liksom på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institutionernas roll och syftet med vistelsen på hemmet. Arbets-situatio-&lt;br&gt;nen inom öppenvården med uppsplittrade arbetsuppgifter och hög per-&lt;br&gt;sonalomsättning är andra faktorer som försvårat samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och forskning (avsnitt 3.5, 3.6 och 4.3) - det finns ingen&lt;br&gt;grundutbildning för vård- och behandlingspersonal på tvångsinstitutio-&lt;br&gt;ner. Detta är särskilt otillfredsställande främst med tanke på vårduppgif-&lt;br&gt;tens svårighetsgrad men även mot bakgrund av de höga kostnader som&lt;br&gt;tvångsvården betingar. Utbildningsinsatserna har genomförts av respek-&lt;br&gt;tive huvudman med varierade inriktning och omfattning. Detta har&lt;br&gt;medfört att utbildningsnivån är ojämn över landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen om tvångsvårdens effekter är bristfällig. Behovet av forsk-&lt;br&gt;ning bl a inriktad på utvärdering av metoder i praktiskt vårdarbete är&lt;br&gt;stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av beskrivningen av problem och brister inom § 12- och&lt;br&gt;LVM-vården redovisar utredningen sina överväganden och förslag vad&lt;br&gt;gäller vården i avsnitten 3.7 och 4.4 samt i kapitel 6 vad gäller&lt;br&gt;organisationen och dess funktioner. Förslagen kan sammanfattas i&lt;br&gt;följande 10 punkter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 Enheter med särskilt hög bevakningsgrad inrättas. Okad flexibilitet&lt;br&gt;i utövandet av tvångsbefogenhetema.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om hur de&lt;br&gt;mest utagerande och brottsbenägna ungdomarna, som nu i hög&lt;br&gt;utsträckning finns utanför § 12-vården, ska kunna beredas adekvat&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten. Enligt utredningen förutsätter en lösning&lt;br&gt;på problemet att säkerhet och tillsyn ges hög prioritet och att höga&lt;br&gt;krav ställs på behandlingsinnehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår (avsnitt 3.7.1) att enheter med särskilt hög&lt;br&gt;bevakningsgrad, som tillgodoser dessa krav, inrättas inom § 12-&lt;br&gt;hemmen. I ett första skede föreslås att 5 avdelningar med samman-&lt;br&gt;lagt 40 platser inrättas på med hänsyn till behovet lämpligt belägna&lt;br&gt;§ 12-hem. Kostnaderna för den nödvändiga resursförstärkningen&lt;br&gt;vid dessa enheter finansieras delvis genom att statens verksam-&lt;br&gt;hetsbidrag för dessa platser föreslås bli 500 Tkr per år, dvs 100&lt;br&gt;Tkr högre än bidraget till övriga slutna platser på § 12-hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att den tid som en ungdom får vistas&lt;br&gt;i låsbar enhet ska kunna utökas. Nu gäller en maximitid på två&lt;br&gt;månader. Förslaget innebär att det under i lagen specificerade&lt;br&gt;villkor och med huvudmannens godkännande skall vara möjligt att&lt;br&gt;förlänga denna vistelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också, att en begränsning av de intagnas&lt;br&gt;rörelsefrihet på § 12-hemmen skall kunna ske utan överföring till&lt;br&gt;särskild låsbar enhet. Onödiga avbrott i kontakten med ordinarie&lt;br&gt;vårdteam kan därmed undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regionindelning som underlag för differentiering av vårdresurserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anger i beskrivningen av verksamheten (avsnitten&lt;br&gt;3.7.2 och 4.4.1) ett antal tänkbara differentieringsgrunder - dvs&lt;br&gt;karakteristika/ egenskaper hos olika klienter ex vis kön, ålder,&lt;br&gt;personlig mognad, art och grad av problematik - för verksam-&lt;br&gt;hetens uppdelning i mindre målgrupper med särskilt avpassade&lt;br&gt;behandlings-program. Problemet är att en utvecklad differentiering&lt;br&gt;förutsätter ett geografiskt underlag som i regel är större än ett&lt;br&gt;landstingsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i anslutning till diskussionen om differentie-&lt;br&gt;ringen också noterat önskemål från personal inom öppenvården och&lt;br&gt;på institutionerna om att både kravet på närhet för den enskilde till&lt;br&gt;hemort, familj, arbete/studier, socialsekreterare mm (socialtjänst-&lt;br&gt;lagens &amp;quot;närhetsprincip&amp;quot;), och kravet på en tillräcklig differentiering&lt;br&gt;av institutionsvården bör tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår därför i avsnitt 3.7.2, att landet indelas i&lt;br&gt;fem regioner. Vaije region skall ha en befolkningsstorlek som&lt;br&gt;räcker som underlag för en heltäckande differentiering av vård-&lt;br&gt;alternativen inom tvångsinstitutionema. Det förutsätts därmed att&lt;br&gt;kommunerna i första hand skall tillgodose sina behov av tvångs-&lt;br&gt;placeringar inom den egna regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan indelning kan också fylla en viktig funktion som bas för&lt;br&gt;det nödvändiga samrådet mellan centralmyndigheten och berörda&lt;br&gt;kommuner och landsting som &amp;quot;beställare&amp;quot; och &amp;quot;entreprenörer&amp;quot;.&lt;br&gt;Vad gäller själva indelningen ansluter sig utredningen till den som&lt;br&gt;socialstyrelsen tidigare föreslagit och som redovisas i avsnitt 3.7.2.&lt;br&gt;Denna regionindelning synes för närvarande ha en förankring bland&lt;br&gt;vårdens intressenter. Utredningen utesluter därmed inte att region-&lt;br&gt;indelningen senare kan behöva justeras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Endast en typ av LVM-hem&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Företrädare för § 22-hemmen har påtalat de svårigheter som är&lt;br&gt;förknippade med uppgiften att vårda LVM-dömda klienter utan rätt&lt;br&gt;i lagen att hindra avvikningar. Nuvarande huvudmän har därför&lt;br&gt;ansökt om att få konvertera ett antal § 22-hem till § 23-hem, som&lt;br&gt;har laglig rätt till inlåsning och andra tvångsåtgärder. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen har tidigare beviljat sådana ansökningar och prövar f n ytter-&lt;br&gt;ligare ett antal ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vid sin bedömning av denna fråga inte funnit&lt;br&gt;några bärande skäl för att bibehålla skillnaden vad gäller tvångsbe-&lt;br&gt;fogenheter mellan § 22- och § 23-hemmen. Utredningen föreslår&lt;br&gt;därför i avsnitt 4.4.1 att en enhetlig typ av LVM-hem inrättas med&lt;br&gt;de tvångsbefogenheter som nu tillkommer § 23-hemmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvudmannen ansvarar för intagningsbesluten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Intagningsfunktionen fyller två viktiga uppgifter förutom huvud-&lt;br&gt;uppgiften att placera enskilda klienter. Den ger löpande viktig&lt;br&gt;information om förändringar i behovs- och efterfrågesituationen&lt;br&gt;som kan användas som underlag för omstrukturering/utbyggnad av&lt;br&gt;platsresursema. Den är också ett viktigt instrument för att åstad-&lt;br&gt;komma och upprätthålla en önskvärd differentiering mellan institu-&lt;br&gt;tionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår (avsnitten 3.7.3 och 4.2) att rätten att fatta&lt;br&gt;intagningsbeslut skall tillfalla huvudmannen. Huvudmannen bör,&lt;br&gt;enligt utredningens bestämda uppfattning, givetvis samråda med&lt;br&gt;institutionen, klienten och andra berörda inför placering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bättre förutsättningar för utslussning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen bedömer att det finns det ett stort behov av åtgärder&lt;br&gt;som kan underlätta en successiv utslussning av ungdomar från&lt;br&gt;§ 12-hemmen i individuellt avpassade former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu försvåras detta av bestämmelsen att ingen ungdom får vistas&lt;br&gt;utanför hemmet längre tid än fyra veckor utan en formell utskriv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår därför i avsnitt 3.7.4, en ny bestämmelse i&lt;br&gt;lagstiftningen som gör det möjligt för socialnämnder, som så&lt;br&gt;önskar, att avtala med hemmet om förlängd vistelse utanför hem-&lt;br&gt;met i samband med utslussning. Under denna tid kvarstår behand-&lt;br&gt;lingsansvaret hos § 12-hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvudmannen svarar för samordning av utbildning, forskning och&lt;br&gt;utveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har noterat att det finns flera angelägna utbildnings-&lt;br&gt;och utvecklingsbehov inom tvångsvården. Det gäller bl a en&lt;br&gt;gemensam grundutbildning för vård- och behandlingspersonal samt&lt;br&gt;olika påbyggnadsutbildningar för den mer erfarna personalen.&lt;br&gt;Dessutom finns, vilket ytterligare accentueras av de samlade för-&lt;br&gt;slagen i detta betänkande, behov av en kvalificerad chefs- och&lt;br&gt;ledarutbildning som tar fasta på de speciella krav som ställs på&lt;br&gt;ledare inom denna verksamhet. Forskningsinsatserna vad gäller&lt;br&gt;bl a utvärdering av tvångsvårdens metoder behöver också samord-&lt;br&gt;nas och förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår i avsnitten 3.7.7, 3.7.8 och 4.4.3 att huvud-&lt;br&gt;mannen ges ansvaret för utbildning, utveckling och FOU och att&lt;br&gt;särskilda enheter inrättas för rikstäckande samordning av dessa&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 Staten blir huvudman för såväl § 12- som LVM-hemmen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår i avsnitt 5.1.2 att även LVM-hemmen över-&lt;br&gt;förs från kommuner och landsting till statligt huvudmannaskap.&lt;br&gt;Förslaget motiveras med de uppenbara likheterna vad gäller främst&lt;br&gt;målgrupperna samt tvångsbefogenheterna med åtföljande lagstift-&lt;br&gt;ning och krav på myndighetsutövning. Likheterna - och därmed&lt;br&gt;samordningsfördelarna - är stora även beträffande en rad andra&lt;br&gt;förutsättningar som t ex vård- och behandlingsinnehåll, lokal-&lt;br&gt;frågor, finansiering, utbildning och forskning, förhållandet till&lt;br&gt;öppna socialtjänsten och till andra vårdmyndigheter ex vis sjukvår-&lt;br&gt;den och psykiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 En ny statlig myndighet inrättas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår i avsnitt 3.8 att en ny statlig myndighet,&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse, inrättas för ledning och övervakning av&lt;br&gt;tvångshemmen. Viktiga uppgifter för myndigheten är bl a&lt;br&gt;o planering, ledning och drift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o intagning av klienter på hemmen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o personaladministration och personalutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o fastighetsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o metodutveckling och forskning&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 Kommuner och landsting kan driva institutioner på entreprenad&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I motioner till riksdagen, liksom i direktiven till utredningen anförs&lt;br&gt;att som ett alternativ till huvudförslaget, en helstatlig organisation,&lt;br&gt;skall också ett förslag till organisation med entreprenadavtal ut-&lt;br&gt;vecklas. De nuvarande huvudmännen på primär- och landstings-&lt;br&gt;kommunal nivå skulle således kunna fortsätta att svara för den&lt;br&gt;löpande driftledningen av institutionerna. Några kommuner och&lt;br&gt;landsting har till utredningen framfört sådana önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår som ett alternativ till den helstatliga organi-&lt;br&gt;sationen i avsnitt 6.4 att nuvarande huvudmän, inom ramen för&lt;br&gt;det statliga huvudmannaskapet, ska kunna driva hem på entrepre-&lt;br&gt;nad. Som grundprincip gäller att den centrala myndigheten avtalar&lt;br&gt;med vaije entreprenör för sig om vårdprofil och differentiering av&lt;br&gt;den/de institutioner som denne svarar för. Centralmyndigheten har&lt;br&gt;även i detta alternativ ansvaret för samordning av behov och resur-&lt;br&gt;ser, beslut om differentiering och utbyggnad, intagning samt den&lt;br&gt;samlade uppföljningen av verksamheten. Entreprenaden innebär&lt;br&gt;således främst ett administrativt driftansvar (arbetsgivar-/personal-,&lt;br&gt;ekonomi- och lokalansvar). Villkoren för entreprenaden regleras i&lt;br&gt;detalj i avtal mellan huvudmannen och entreprenören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har emellertid noterat, att ett inte obetydligt antal&lt;br&gt;institutioner under alla förhållande kan förväntas övergå till helstat-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lig driftledning och bl a diskuterat centralmyndighetens funktioner&lt;br&gt;och dimensionering med denna utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 Oförändrad modell för finansiering - enhetliga vårdavgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I kommittédirektiven preciseras förutsättningarna för verksamhe-&lt;br&gt;tens finansiering. Så skall t ex statens samlade stöd till ungdoms-&lt;br&gt;och missbrukarvården om 950 Mkr inte öka till följd av ny organi-&lt;br&gt;sation. Direkt stöd till § 12- och LVM-hemmen skall utgå i för-&lt;br&gt;hållande till platsantal och kommunerna förutsätts även framdeles&lt;br&gt;betala vårdavgifter i förhållande till platsutnyttnade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår i avsnitt 6.5 mot denna bakgrund att nu-&lt;br&gt;varande principer för kostnadsfördelning mellan staten och kom-&lt;br&gt;munerna bibehålls. Vidare förutsätts att de medel inom statens&lt;br&gt;ekonomiska totalram, som inte åtgår för att täcka tvångsvårdens&lt;br&gt;kostnader, liksom hittills fördelas mellan kommunerna som s k&lt;br&gt;allmänt kommunbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen noterar samtidigt att staten som huvudman för&lt;br&gt;tvångsvården också övertar det yttersta finansieringsansvaret för&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att vårdavgiftema för § 12-hemmen&lt;br&gt;differentieras så att en högre avgift tas ut för akut- och utred-&lt;br&gt;ningsinsatser, som i regel sker på slutna enheter, än för mer lång-&lt;br&gt;siktiga behandlingsinsatser. Avgiftsnivåerna blir enhetliga för alla §&lt;br&gt;12- respektive LVM-hem i landet, således även för hem som drivs&lt;br&gt;på entreprenad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över betänkandet (SOU 1992:18) Tvångsvård i&lt;br&gt;socialtjänsten - ansvar och innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanser som anmodats att yttra sig&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrel-&lt;br&gt;sen, Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen, Statskontoret, Riks-&lt;br&gt;revisionsverket, Hovrätten för Västra Sverige, kammarrätterna i Stock-&lt;br&gt;holm och Sundsvall, Stockholms tingsrätt, länsrätterna i Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus och Värmlands län samt länsstyrelserna i Västemorrlands och&lt;br&gt;Malmöhus län.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanser som beretts tillfälle att yttra sig&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Stockholms, Haninge, Uppsala, Linköpings, Malmö, Göte-&lt;br&gt;borgs, Borlänge, Sundsvalls och Kalix kommuner, landstingen i Stock-&lt;br&gt;holms, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Bohus, Alvsborgs, Skara-&lt;br&gt;borgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorr-&lt;br&gt;lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Föreningen Sveriges&lt;br&gt;Socialchefer, Riksförbundet för behandligshem, Rektorsföreningen vid&lt;br&gt;de särskilda ungdomshemmen, Föreståndarföreningen inom drogmiss-&lt;br&gt;brukarvården, Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare&lt;br&gt;(RFHL), Alkoholproblematikers riksorganisation (ALRO) samt Ung-&lt;br&gt;domsbrottskommittén.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Följander instanser har yttrat sig på eget initiativ&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunalförbundet Vård och Behandling Kronoberg, personalen vid&lt;br&gt;Brättegården, föreståndarna vid LVM-hemmen, Västerbottens vård-&lt;br&gt;förbund, Mellansvenska samarbetsregionen, Handledargruppen HVB vid&lt;br&gt;Omsorgsnämnden i Stockholms län, Svenska narkomanvårdsförbundet,&lt;br&gt;personalen vid Schéelegården, Sveriges Socionomförbund, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Jönköpings län tillsammans med Jönköpings kommun samt Barn&lt;br&gt;Ungdom Stabilitet i Sörmland AB (BUSiS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen..................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagforslag...........................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 &amp;nbsp;Vård av unga...........................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 &amp;nbsp;Vård av missbrukare......................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 &amp;nbsp;Socialtjänstreformen .....................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4 &amp;nbsp;Statsbidragssystemet .....................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuläge och problemområden....................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Ungdomsvården........................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Missbrukarvården.......................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvudmannaskapet .........................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En ny statlig myndighet ......................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Differentiering ............................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbildning, forskning, utveckling.................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda frågor inom missbrukarvården.............27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda frågor rörande de särskilda&amp;nbsp;ungdomshemmen .... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övrigt .................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;Några sekretessfrågor.....................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;Behovet av register......................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansiering..............................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförandet............................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag........................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering till författningsförslagen...........38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620)........................... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om vård av unga.........40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 Förslaget till ändring i lagen (1988:870) om vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av missbrukare i vissa fall..................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ..............................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1992:18) Tvångsvård i socialtjänsten -&lt;br&gt;ansvar och innehåll......................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1992:18) Tvångsvård i social-&lt;br&gt;tjänsten - ansvar och innehåll ...............51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42156, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för överföring av huvudmannaskap (avsnitten 3 och 11)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för överföring av huvudmannaskap (avsnitten 3 och 11)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>ynr. 5 till handlingarna i övrigt bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en myndighet, Statens institutionsstyrelse, inrättas den 1 juli 1993 med de uppgifter och den verksamhetsinriktning som angetts i avsnitten 4, 5, 6, 7 och 8</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att en myndighet, Statens institutionsstyrelse, inrättas den 1 juli 1993 med de uppgifter och den verksamhetsinriktning som angetts i avsnitten 4, 5, 6, 7 och 8</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för finansiering m.m. som förordats i propositionen (avsnitt 10)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för finansiering m.m. som förordats i propositionen (avsnitt 10)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om sekretess och register (avsnitt 9).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>till handlingarna</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om sekretess och register (avsnitt 9).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 20:28:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG0361</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:55</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 20:28:40</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0361</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__61.pdf</filnamn>
<filstorlek>2340066</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om ändrat huvudmannaskp för vissa institution inom ungdomsvård och missbrukarvård</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/932251EA-1936-49D4-8212-950E484C659F</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SoU10</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SoU10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Holmberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Holmberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eva Zetterberg  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eva Zetterberg  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Lundberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Lundberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Boström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Boström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rune Backlund  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rune Backlund  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:61&lt;br/&gt;
Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och  missbrukarvård</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop.1992/93:61 Ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>