<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228766</hangar_id>
 <dok_id>GG0360</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>60</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:60</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>60</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-11-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:31</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:05:58</publicerad>
 <titel>med förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0360/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0360</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0360</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:60&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;med förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:387) m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0360/prop_199293__60-1.png" style="width:38pt;height:49pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för Miljö- och na-&lt;br&gt;turresursdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 5 november 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olof Johansson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas införlivandet i svensk lagstiftning av vissa EG-di-&lt;br&gt;rektiv på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöskyddslagen (1969:387) föreslås ett bemyndigande för regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet meddela de föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och&lt;br&gt;försiktighetsmått i övrigt som på grund av Sveriges av riksdagen godkända&lt;br&gt;åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;(EES-avtalet) inte får åsidosättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås i hälsoskyddslagen (1982:1080) ett bemyndigande för re-&lt;br&gt;geringen eller den myndighet regeringen bestämmer att i den utsträckning&lt;br&gt;det behövs med hänsyn till Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt&lt;br&gt;EES-avtalet, meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i&lt;br&gt;luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly. Om&lt;br&gt;det kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas skall kommunen&lt;br&gt;mäta förekomsten i luften av föroreningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla bestämmelserna i ett EG-direktiv om miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar föreslås att miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas vid pla-&lt;br&gt;nering av allmän va-anläggning enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten-&lt;br&gt;och avloppsanläggningar. En miljökonsekvensbeskrivning skall i vissa fall&lt;br&gt;också ingå i underlaget för en detaljplan enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition med förslag till ändring i&lt;br&gt;miljöskyddslagen (1969:387) m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde&lt;br&gt;(EES-avtalet) är att främja en fortgående och balanserad förstärkning av&lt;br&gt;handeln och de ekonomiska relationerna mellan EG och EFTA-staterna och&lt;br&gt;att försäkra att detta sker på lika konkurrensvillkor och med beaktande av&lt;br&gt;samma rättsregler. Ett huvudsyfte med EES-avtalet är att uppnå att varor,&lt;br&gt;personer, tjänster och kapital fritt skall kunna röra sig inom det område som&lt;br&gt;omfattas av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Texten till EES-avtalet och en utförlig kommentar till avtalet finns i prop.&lt;br&gt;1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän redogörelse för de miljöregler som omfattas av EES-avtalet&lt;br&gt;finns i Miljö- och naturresursdepartementets bilaga (bilaga 13) till prop.&lt;br&gt;1991/92:170. I den bilagan redovisas på detta sätt ett antal EG-rättsakter&lt;br&gt;samt redovisas dessa rättsakters förhållande till den nuvarande svenska lag-&lt;br&gt;stiftningen med beaktande av den speciella anpassning av EG-rättsakterna&lt;br&gt;som sker genom EES-avtalet. Dessa EG-rättsakter bedömdes inte föranleda&lt;br&gt;någon lagstiftningsåtgärd av riksdagen i samband med EES-avtalets ikraft-&lt;br&gt;trädande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 bilaga 13 till EES-propositionen angavs också ett antal EG-direktiv vars&lt;br&gt;transformering till svensk rätt bedömdes kräva särskilda överväganden.&lt;br&gt;Samtliga dessa direktiv finns i bilaga XX till EES-avtalet. Inom Miljö- och&lt;br&gt;naturresursdepartementet har upprättats departementspromemorian (Ds&lt;br&gt;1992:43) EES-avtalet och den svenska miljöskyddslagstiftningen med förslag&lt;br&gt;till lagstiftning med anledning av bilaga XX. Promemorian återfinns i bilaga&lt;br&gt;1. Promemorian har remissbehandlats. I bilaga 2 finns en sammanställning&lt;br&gt;av remissyttrandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslagen i denna proposition. Lagrådets änd-&lt;br&gt;ringsförslag har beaktats. Lagrådets granskning har också lett till några änd-&lt;br&gt;ringar av redaktionell karaktär. De till Lagrådet remitterade lagförslagen&lt;br&gt;finns i bilaga 3 och Lagrådets yttrande i bilaga 4 till denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna och Lagrådet har fått del av de i promemorian béhand-&lt;br&gt;lade EG-direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För staterna inom EG gäller på miljöområdet utöver Romfördraget ett antal&lt;br&gt;av EG antagna förordningar och direktiv. För EFTA-staterna gäller som&lt;br&gt;EES-rätt sådana förordningar och direktiv som ingår i EES-avtalet med de&lt;br&gt;ändringar samt övergångs- och undantagslösningar som har angetts i avtalet.&lt;br&gt;Ändringarna innebär huvudsakligen att de ikraftträdandetidpunkter som&lt;br&gt;har föreskrivits i EG-rättsakterna i EES-rätten har ändrats till i normalfallet&lt;br&gt;den dag då EES-avtalet träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorian innehåller en redogörelse för EES-avtalet&lt;br&gt;med inriktning särskilt på miljöområdet. Vidare innehåller promemorian en&lt;br&gt;kortfattad genomgång av de väsentliga dragen i EG:s miljörätt. I promemo-&lt;br&gt;rian finns också en allmänt hållen bedömning av den inverkan på svensk mil-&lt;br&gt;jölagstiftning som EES-avtalet har. I nu berörda avseenden hänvisas till pro-&lt;br&gt;memorian liksom när det gäller en beskrivning av direktiven, tillämpningen&lt;br&gt;av dessa inom EG samt en redogörelse för svensk rätt och svenska förhållan-&lt;br&gt;den i övrigt i de frågor som behandlas i de aktuella EG-direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staterna skall enligt EES-avtalet i sina interna rättsordningar inför-&lt;br&gt;liva sådana rättsakter som motsvarar en EG-förordning. Vid införlivandet i&lt;br&gt;den interna rättsordningen av en rättsakt som motsvarar ett EG-direktiv får&lt;br&gt;den enskilda EFTA-staten, precis som EG-staterna, välja form och metod&lt;br&gt;för genomförandet. Samtliga rättsakter som behandlas i detta sammanhang&lt;br&gt;är EG-direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges och övriga EFTA-staters ståndpunkt vid EES-förhandlingarna&lt;br&gt;har varit att de kravnivåer avseende miljöskydd som EG-reglerna i bilaga&lt;br&gt;XX till EES-avtalet innehåller är uppfyllda genom den miljöpolitik som re-&lt;br&gt;dan tillämpas i EFTA-länderna. EES-avtalet hindrar inte att någon avtals-&lt;br&gt;part behåller eller inför strängare miljöskyddsåtgärder än de som föreskrivs&lt;br&gt;i dessa rättsakter så länge åtgärderna är förenliga med avtalet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En internationell överenskommelse kan införlivas med svensk rätt an-&lt;br&gt;tingen genom transformering eller genom inkorporering. Vid transforme-&lt;br&gt;ring omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som skall&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Inkorporering innebär&lt;br&gt;att det i en lag eller annan författning föreskrivs att överenskommelsens be-&lt;br&gt;stämmelser gäller i Sverige och följaktligen berör enskildas rättsförhållande&lt;br&gt;och skall tillämpas av svenska myndigheter. Dock finns det vanligen ett ut-&lt;br&gt;rymme för att andra nationella åtgärder än normgivning vidtas. T.ex. kan&lt;br&gt;handlingsprogram, riktlinjer eller riktade anslag vara tillräckligt för att upp-&lt;br&gt;fylla ett lands konventionsåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet berör ett flertal länders lagstiftning. Själva genomförandefa-&lt;br&gt;sen är dock individuell för varje enskilt land när det gäller införlivande av&lt;br&gt;direktiv. Detta framgår såväl av Romfördraget som av EES-avtalet. Lös-&lt;br&gt;ningarna måste sökas med utgångspunkt i både EG:s regelverk och den na-&lt;br&gt;tionella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen spelar en ledande roll för den europeiska integrationen.&lt;br&gt;Domstolen har i sin praxis ofta godtagit EG-kommissionens klagomål på&lt;br&gt;medlemsstaternas sätt att genomföra miljödirektiven. Flera avgöranden har&lt;br&gt;gällt formen för genomförandet. Under 1991 har Frankrike och Tyskland&lt;br&gt;hävdat att även om tvingande lagstiftning inte införts i resp, land har EG-&lt;br&gt;direktiven ändå i praktiken gällt. I Tysklands fall gällde kommissionens kla-&lt;br&gt;gomål direktivet 80/68/EEG om utsläpp av vissa farliga ämnen till grundvatt-&lt;br&gt;net. Domstolen fann att den tyska lagstiftningen inte med tillräcklig preci-&lt;br&gt;sion och tydlighet återgav direktivets regler. Genom sin praxis har domstolen&lt;br&gt;väsentligt bidragit till miljöskyddet i EG-rätten. De regler i EES-avtalet som&lt;br&gt;är i sak identiska med EG:s primär- eller sekundärrätt skall tolkas i enlighet&lt;br&gt;med EG-domstolens avgöranden. Lagstiftningsarbetet med anledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär därför att även EG-domstolens tolkning av rättsakterna&lt;br&gt;skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de direktiv som behandlas i detta sammanhang skall avtalsparterna&lt;br&gt;upprätta program för vissa åtgärder, lämna rapporter om vidtagna åtgärder&lt;br&gt;m.m. Sådant sammanhänger inte med ikraftträdandet av EES-avtalet och&lt;br&gt;kräver inte heller lagstiftning. Frågorna aktualiseras istället när avtalet skall&lt;br&gt;tillämpas. Det är för närvarande inte klarlagt hur detta kommer att ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG tillämpar en helt annan lagstiftningsteknik än Sverige. Rättsregler för&lt;br&gt;den enskilde blandas med regler som är av folkrättslig karaktär. För EG&lt;br&gt;finns det endast en konstitutionell nivå. Dessutom saknas motivtext. Direk-&lt;br&gt;tiven inrymmer en skala från icke bindande deklarationer till synnerligen de-&lt;br&gt;taljerade bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska miljölagstiftningen och EG:s rättsakter på miljöområdet är&lt;br&gt;uppbyggda efter olika system, vilket medför särskilda problem när EG-di-&lt;br&gt;rektivens bestämmelser skall införlivas med den svenska rättsordningen.&lt;br&gt;Det mest långtgående sättet att genomföra EES-avtalet till svensk rätt på&lt;br&gt;miljöområdet vore att förklara att EG-direktiven skulle gälla som svensk&lt;br&gt;rätt. I Sverige finns dock redan i de flesta fall lagstiftning eller har andra åt-&lt;br&gt;gärder vidtagits som i fråga om ett miljöproblem motsvarar EG:s regler. Den&lt;br&gt;nu nämnda lagstiftningstekniken skulle därför i många fall leda till att flera&lt;br&gt;regler skulle gälla för samma miljöproblem. Detta gäller framför allt den del&lt;br&gt;av miljöskyddet som regleras i miljöskyddslagen (1969:387). Smidigare lös-&lt;br&gt;ningar måste uppenbart eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse torde de flesta gränsvärden och andra kravnivåer som&lt;br&gt;ställs upp i EG:s direktiv innehållas i den svenska miljöpolitiken. Adekvata&lt;br&gt;svenska gränsvärden och kravnivåer skulle sannolikt i de flesta fall innehålla&lt;br&gt;strängare regler. Berörda EG-direktiv är genomgående minimidirektiv. Där-&lt;br&gt;för finns det inte heller något EG-rättsligt hinder mot att åsätta strängare&lt;br&gt;gränsvärden än de som gäller enligt EG:s rättsakter. Miljöskyddslagen byg-&lt;br&gt;ger på individuella tillstånd för miljöfarliga verksamheter. När generella&lt;br&gt;gränsvärden för miljöfarliga utsläpp införs innebär det en principiell omställ-&lt;br&gt;ning av den svenska normgivningen på området. Det framstår då som ange-&lt;br&gt;läget att eftersträva att normerna medför en ökad ambitionsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöskyddskommitténs (ME 1989:04) uppdrag ingår att göra en övergri-&lt;br&gt;pande genomgång av den svenska miljölagstiftningen och lämna förslag till&lt;br&gt;en samordning av lagstiftningen. Kommittén skall enligt sina direktiv (dir&lt;br&gt;1989:32 och 1991:51) bl.a. lämna förslag till generellt gällande utsläppsreg-&lt;br&gt;ler. Utredningen skall lämna sitt huvudbetänkande senast den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges och övriga EFTA-staters ståndpunkt vid EES-förhandlingarna&lt;br&gt;har som tidigare nämnts varit att de kravnivåer avseende miljöskydd som&lt;br&gt;EG:s regler innehåller är uppfyllda genom den nuvarande svenska miljöpoli-&lt;br&gt;tiken. När det gäller genomförandet av EES-avtalet är det viktigt att de reg-&lt;br&gt;ler som beslutas i största utsträckning kan behållas även efter ikraftträdandet&lt;br&gt;av den lagstiftning som blir slutresultatet av miljöskyddskommitténs arbete.&lt;br&gt;Endast sådana bestämmelser i de aktuella miljödirektiven som saknar mot-&lt;br&gt;svarighet i den svenska lagstiftningen och som innehåller direkta lagstift-&lt;br&gt;ningskrav eller krav vars uppfyllande i Sverige förutsätter lagstiftning bör nu&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transformeras till den svenska rättsordningen oavsett på vilken konstitutio- Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;nell nivå transformeringen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt departementspromemorian faller följande direktiv under miljö-&lt;br&gt;skyddslagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 80/68/EEG om skydd för grundvatten mot förorening ge-&lt;br&gt;nom vissa farliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga&lt;br&gt;ämnen i gemenskapens vattenmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 82/176/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksil-&lt;br&gt;verutsläpp från kloralkaliindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 83/513/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för kad-&lt;br&gt;miumutsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 84/156/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksil-&lt;br&gt;verutsläpp från andra källor än klor-alkaliindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 84/491/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp&lt;br&gt;av hexaklorcyklohexan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 86/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp&lt;br&gt;av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv&lt;br&gt;76/464/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 88/347/EEG om ändring i bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG&lt;br&gt;om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som in-&lt;br&gt;går i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 90/415/EEG om ändring i bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG&lt;br&gt;om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som in-&lt;br&gt;går i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyg-&lt;br&gt;gelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 84/360/EEG om bekämpning av luftförorening från indu-&lt;br&gt;strianläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 88/609/EEG om begränsning av utsläpp till luften av vissa&lt;br&gt;föroreningar från stora förbränningsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 89/369/EEG om förhindrande av luftförorening från nya&lt;br&gt;kommunala avfallsförbränningsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 89/429/EEG om minskning av luftförorening från befint-&lt;br&gt;liga kommunala avfallsförbränningsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 87/217/EEG om att hindra och minska asbestförorening i&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 75/439/EEG om omhändertagande av spilloljor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 87/101/EEG om ändring i direktiv 75/439/EEG om om-&lt;br&gt;händertagande av spilloljor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 75/442/EEG om avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 91/156/EEG om ändring i direktiv 75/442/EEG om avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt marken, när&lt;br&gt;avloppsslam används i jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås beträffande flertalet av dessa direktiv att de an-&lt;br&gt;knyts till miljöskyddslagens system för tillstånd och omprövning av villkor.&lt;br&gt;För direktivet 80/68/EEG angående grundvattenskydd liksom för direktiven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om avloppsslam 86/278/EEG och om spilloljehantering 75/439/EEG föreslås&lt;br&gt;dock att särskilda föreskrifter tas in direkt i miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på&lt;br&gt;miljön av vissa offentliga och privata projekt har i departementspromemo-&lt;br&gt;rian föreslagits ändringar i plan- och bygglagen (1987:10), lagen (1970:244)&lt;br&gt;om allmänna vatten- och avloppsanläggningar och lagen (1987:12) om hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser m.m., naturresurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns det i promemorian förslag om ändring i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) med anledning av följande direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 80/779/EEG om gränsvärden och vägledande värden för&lt;br&gt;luftkvalitet avseende svaveldioxid och svävande partiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 89/427/EEG om ändring i direktiv 80/779/EEG om gräns-&lt;br&gt;värden och vägledande värden för luftkvalitet avseende svaveldioxid och&lt;br&gt;svävande partiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 82/884/EEG om ett gränsvärde för bly i luften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 85/203/EEG om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har påtalat att remisstiden varit alltför kort med hän-&lt;br&gt;syn till lagstiftningsärendets komplicerade beskaffenhet. Detta förhållande&lt;br&gt;är beklagligt men kan förklaras med den snäva tidtabell som har gällt gene-&lt;br&gt;rellt för lagstiftningsarbetet med anledning av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övervägande delen av remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat&lt;br&gt;lagförslagen i promemorian utan erinran. Ett antal remissinstanser anser att&lt;br&gt;lagändringar med anledning av EES-avtalet kan anstå eller invänta resultatet&lt;br&gt;av miljöskyddskommitténs arbete. Enligt Sundsvalls kommun är det svårt&lt;br&gt;att se några stora och omedelbara vinster med en anpassning av svensk miljö-&lt;br&gt;lagstiftning till EES-avtalet. Göteborgs kommun anför att promemorieför-&lt;br&gt;slagen medför en olämplig splittring av miljölagstiftningen. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län anlägger den generella synpunkten att den lagtekniska ut-&lt;br&gt;formningen av författningsändringarna bör bli föremål för ytterligare över-&lt;br&gt;väganden i syfte att om möjligt minska antalet detaljerade bestämmelser.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Örebro län anser att det är angeläget att nu inte införa flera&lt;br&gt;ändringar och tillägg till svenska lagar än som är nödvändigt eftersom de&lt;br&gt;ändringar som direkt måste göras i miljöskyddslagstiftningen inte får för-&lt;br&gt;svåra införandet av en ny miljöbalk. I de fall där den föreslagna utform-&lt;br&gt;ningen av lagtexten medger utrymme för regeringen eller myndighet som re-&lt;br&gt;geringen bestämmer att utarbeta ytterligare föreskrifter, gränsvärden m.m.&lt;br&gt;anser länsstyrelsen i Jämtlands län att dessa bör följa de strängare riktvärden&lt;br&gt;och riktlinjer som redan tillämpas här i landet. Sjöfartsverket framhåller att&lt;br&gt;implementeringen av EES-avtalet på miljöområdet bör ske så att man undvi-&lt;br&gt;ker att olika regler rörande miljön skall gälla för samma verksamhet. Indu-&lt;br&gt;striförbundet framhåller att den svenska miljöskyddslagen i de flesta fall har&lt;br&gt;lett till att utsläppen från svenska företag understiger EG:s minimikrav.&lt;br&gt;Norrköpings kommun anser att den svenska miljöskyddslagstiftningen inte&lt;br&gt;behöver ändras på grund av EG-direktiven. Enligt kommunen ger lagstift-&lt;br&gt;ningen redan möjligheter att vid behov anpassa kraven på olika verksamhe-&lt;br&gt;ter efter EG:s direktiv. Kommunförbundets styrelse är ytterst tveksam till om&lt;br&gt;det finns anledning att forcera fram en anpassning till EG:s miljöregler. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket anser att det förefaller som om de föreslagna anpassningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte är fullt tillräckliga för att fullgöra de åtaganden som följer av EES-avta-&lt;br&gt;let. Endast juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anser att&lt;br&gt;”samtliga EG-miljöregler som följer av EES-avtalet skall bli gällande svensk&lt;br&gt;rätt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner att remissutfallet är sådant att promemorian kan läggas till grund&lt;br&gt;för lagstiftning. Flertalet remissinstanser instämmer i uppläggningen i stort&lt;br&gt;av lagförslagen. Med hänsyn till EES-avtalets utformning måste lagänd-&lt;br&gt;ringar med anledning av nu ifrågavarande direktiv träda i kraft samtidigt som&lt;br&gt;EES-avtalet i allmänhet träder i kraft för svenskt vidkommande. Samtidigt&lt;br&gt;pågår en omfattande översyn av den svenska miljölagstiftningen. Inte ens&lt;br&gt;de remissinstanser som är mest kritiska till promemorieförslagen har gjort&lt;br&gt;invändningar mot påståendet att den svenska miljöpolitiken i allt väsentligt&lt;br&gt;i praktiken redan uppfyller EG:s krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Miljöskyddslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I miljöskyddslagen införs ett bemyndigande för&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att i fråga om&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsning av verksamheten och försiktighetsmått i&lt;br&gt;övrigt meddela de föreskrifter som på grund av Sveriges av riksdagen&lt;br&gt;godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet (EES-avtalet) inte får åsidosättas. Sådana föreskrifter&lt;br&gt;skall gälla framför redan meddelade tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget: Enligt promcmorieförslaget skall EG-direktivens&lt;br&gt;gränsvärden beaktas vid tillståndsgivning och även utgöra en grund för om-&lt;br&gt;prövning. Promemorian innehåller även förslag till förbud, infört i miljö-&lt;br&gt;skyddslagen, mot utsläpp av vissa ämnen i grundvattnet samt förslag till reg-&lt;br&gt;lering i miljöskyddslagen av hantering av avloppsslam och förbränning av&lt;br&gt;spillolja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I fråga om direktiven om spillolja och avloppsslam an-&lt;br&gt;ser flera remissinstanser att reglering bör ske i annan lagstiftning än miljö-&lt;br&gt;skyddslagen. När det gäller grundvattendirektivet ifrågasätter flera remissin-&lt;br&gt;stanser det lämpliga i att införa ett förbud direkt i miljöskyddslagen. Åtskil-&lt;br&gt;liga anser att den lagstadgade skyldigheten för prövningsmyndigheten att be-&lt;br&gt;akta EG:s rättsakter bör bytas ut mot ett bemyndigande för regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som be-&lt;br&gt;hövs för att uppfylla Sveriges åtaganden på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén anför att de delar av den kommande miljöbalken&lt;br&gt;som krävs för anpassningen till EG:s rättssystem synes böra ges karaktären&lt;br&gt;av ramlagstiftning. Bemyndiganderegler i den kommande balken i förening&lt;br&gt;med föreskrifter meddelade av regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer bör enligt kommittén utgöra medel för EG-reglernas införande&lt;br&gt;i svensk rätt. TCO framhåller det positiva i att gränsvärden m.m. hålls utan-&lt;br&gt;för den föreslagna lagstiftningen. De bör som hittills regleras via förord-&lt;br&gt;ningar. Detta ger en större flexibilitet. Juridiska fakultetsnämnden vid Stock-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;holms universitet anser att föreslagna lagändringar genomgående bör omfor- Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;muleras dels så att miljöfarliga substanser och gränsvärden införs på en lista&lt;br&gt;i en särskild förordning och inte i själva lagen så att listan lättare kan revide-&lt;br&gt;ras, dels, i rättssäkerhetens intresse, så att relevanta substanser, gränsvärden&lt;br&gt;och förfaranden klart anges i detalj och inte blott som skett i förslaget med&lt;br&gt;hänvisning till EG-direktiven och deras bilagor. Liknande synpunkter fram-&lt;br&gt;förs av Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet.&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd finner det lämpligt med en särskild&lt;br&gt;EES-förordning på miljöskyddets område grundad på ett bemyndigande i&lt;br&gt;lag. Enligt Konkurrensverket är det angeläget att de svenska tillståndskraven&lt;br&gt;snarast möjligt bringas i överensstämmelse med EES-avtalets krav. Justitie-&lt;br&gt;kanslern anför att förslaget till normgivningsbemyndigande i 8 b § kan godtas&lt;br&gt;i motsats till förslagen till 8 d, 18 och 24 §§ miljöskyddslagen. I dessa fall&lt;br&gt;förutsätter Justitiekanslern att direktiven fogas som bilaga till de angivna be-&lt;br&gt;stämmelserna och därigenom införlivas med svensk rätt. Länsstyrelsen i Mal-&lt;br&gt;möhus län anser att gränsvärden för olika utsläpp bör fastställas med ut-&lt;br&gt;gångspunkt i tillåtlighetsreglerna i 5 § miljöskyddslagen. Statens naturvårds-&lt;br&gt;verk påpekar att promemorieförslaget inte omfattar anmälningspliktig verk-&lt;br&gt;samhet eller verksamhet som varken är tillstånds- eller anmälningspliktig.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund föreslår verket att EG-normerna infogas i miljöskydds-&lt;br&gt;lagen så att de blir gällande för all miljöfarlig verksamhet. Detta kan enligt&lt;br&gt;verket ske så att normerna i fråga anknyts till miljöskyddslagens tillåtiighets-&lt;br&gt;regler och ges generell och omedelbar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: I förhållande till merparten av de av EG:s&lt;br&gt;miljöregler som behandlas i denna lagrådsremiss finns de viktigaste svenska&lt;br&gt;bestämmelserna i miljöskyddslagen (1969:387). Miljöskyddslagen är till-&lt;br&gt;lämplig på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad&lt;br&gt;eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan&lt;br&gt;medföra förorening av mark, av vattendrag, sjö eller annat vattenområde&lt;br&gt;eller av grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra&lt;br&gt;störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller&lt;br&gt;annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig. Sådana åtgärder eller an-&lt;br&gt;vändningar kallas miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt miljöskyddslagen kan det krävas tillstånd eller anmälan för miljö-&lt;br&gt;farlig verksamhet. För varje tillståndspliktig enskild anläggning fastställs in-&lt;br&gt;dividuella utsläppsvillkor. Ett tillstånd med till detta hörande villkor kan om-&lt;br&gt;fatta samtliga utsläpp från anläggningen. EG-direktiven anger bestämda ut-&lt;br&gt;släppsgränser för utsläpp av vissa ämnen från anläggningar av olika slag.&lt;br&gt;Dessa gränsvärden har karaktären av minimiregler. EG:s regler framgår di-&lt;br&gt;rekt genom direktivtexten och ger i fråga om de gränsvärden för utsläpp som&lt;br&gt;föreskrivs inte utrymme för att individuellt fastställa utsläppsvillkor som&lt;br&gt;medger större utsläpp än gränsvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De direktiv som kan sägas motsvara miljöskyddslagens regler om miljöfar-&lt;br&gt;lig verksamhet framgår av uppräkningen i avsnitt 2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller förslag till sådana ändringar i 18 och 24 §§ miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddslagen som innebär att flertalet av direktivens krav skulle kunna beak- Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;tas vid tillämpningen av den svenska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget innebär i och för sig en smidig anpassningsform mel-&lt;br&gt;lan EG:s direktiv och miljöskyddslagen. Enligt förslaget skall allmänheten,&lt;br&gt;dvs. i det här fallet företagen, inte vara skyldig att själv känna till innehållet&lt;br&gt;i EG-direktiven. Ansvaret för den korrekta tillämpningen har istället lagts&lt;br&gt;på myndigheterna, närmast Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk, länsstyrelserna samt vederbörande kommunala nämnder.&lt;br&gt;Med hänsyn till att EG-reglerna strukturellt sett är otillgängliga och håller&lt;br&gt;en hög detaljnivå är det också enligt regeringens mening lämpligt att trans-&lt;br&gt;formera dem till svenska föreskrifter och inte direkt inkorporera EG-reg-&lt;br&gt;lerna i svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser anser dock att redan förslagen till ändringar i 18 och&lt;br&gt;24 §§ miljöskyddslagen ställer krav på inkorporering. T.ex. anser Justitie-&lt;br&gt;kanslern att lagförslagen avseende 18 och 24 §§ miljöskyddslagen innebär en&lt;br&gt;form av inkorporering av direktiven i svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige används inte generellt bestämda gränsvärden och normer för ut-&lt;br&gt;släpp av de aktuella förorenande ämnena. Utsläpp av ämnena från enskilda&lt;br&gt;anläggningar kan dock regleras i form av gränsvärden i de villkor som be-&lt;br&gt;stäms vid prövningen enligt miljöskyddslagen. Vad gäller direktiven om ut-&lt;br&gt;släpp av farliga ämnen till vattnet är användningen av samtliga ämnen som&lt;br&gt;anges i de s.k. dotterdirektiven antingen förbjuden, under avveckling eller&lt;br&gt;föremål för andra begränsningar enligt föreskrifter med stöd av lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter. Kraven i fråga om utsläpp från förbrän-&lt;br&gt;ningsanläggningar täcks nästan helt av gällande villkor enligt miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen. Direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse täcks också i&lt;br&gt;fråga om utsläppsnivåer av tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen.&lt;br&gt;En fullständig inkorporering av direktiven med svensk rätt framstår mot&lt;br&gt;denna bakgrund som mindre lämplig eftersom det skulle innebära en dub-&lt;br&gt;belreglering av en stor mängd företeelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom Justitiekanslerns invändning om erforderlig lagstiftningsteknik&lt;br&gt;kan, som vissa remissinstanser påpekat, den invändningen göras mot försla-&lt;br&gt;gen i promemorian att de bara avser sådan miljöfarlig verksamhet som enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen är tillståndspliktig. Detta har såvitt kan bedömas för när-&lt;br&gt;varande ingen praktisk betydelse men skulle ändå kunna uppfattas som en&lt;br&gt;teknik för genomförandet som inte till fullo är ägnad att motsvara Sveriges&lt;br&gt;förpliktelser enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda finner regeringen att den lösning med ett be-&lt;br&gt;myndigande för regeringen att meddela föreskrifter som flera remissinstan-&lt;br&gt;ser har föreslagit är den lämpligaste metoden att uppfylla EES-avtalet såvitt&lt;br&gt;avser flertalet av de direktiv som motsvarar miljöskyddslagens tillämpnings-&lt;br&gt;område. För de direktiv som gäller förbränning och hantering av spillolja&lt;br&gt;bör dock en annan lösning väljas. Regeringen återkommer strax till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bemyndigande att meddela föreskrifter bör vara så allmänt hållet att&lt;br&gt;det kan tillämpas inom miljöskyddslagens område även om EES-avtalet fylls&lt;br&gt;ut med nya rättsakter från EG. Förhandlingar om sådana kompletteringar&lt;br&gt;har redan påbörjats. Bemyndiganderegeln bör göra det möjligt för rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;farlig verksamhet meddela sådana föreskrifter om skyddsåtgärder, begräns-&lt;br&gt;ning av verksamheten och försiktighetsmått i övrigt som på grund av Sveri-&lt;br&gt;ges av riksdagen godkända åtaganden enligt EES-avtalet inte får åsidosättas.&lt;br&gt;Ett sådant bemyndigande, som också står i överensstämmelse med rege-&lt;br&gt;ringsformens föreskrifter om normgivning, tillgodoser önskemålet från flera&lt;br&gt;remissinstanser att inte tynga miljöskyddslagen med detaljregler i form av&lt;br&gt;definitioner, listor med gränsvärden, m.m. Sådana bestämmelser kan istället&lt;br&gt;tas in i en regeringsförordning eller myndighetsföreskrifter så att direktiven&lt;br&gt;transformeras till svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som föreslagits av flera remissinstanser bör bemyndigandet inordnas un-&lt;br&gt;der miljöskyddslagens tillåtlighetsregler. Därmed uppkommer frågan hur&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas med stöd av ett sådant bemyndigande förhåller&lt;br&gt;sig till redan meddelade tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har framfört att en systematisk avstämning av gäl-&lt;br&gt;lande tillstånd mot EG-reglernas krav måste ske. Med hänsyn till vad som&lt;br&gt;framkommit om förhållandet mellan de krav på en verksamhet eller ett ut-&lt;br&gt;släpp som gäller enligt EG-reglerna och den reglering som redan gäller i Sve-&lt;br&gt;rige framstår en sådan avstämning som mindre lämplig inte minst av resurs-&lt;br&gt;skäl. I stället finns det skäl att arbetet inriktas på den grannlaga uppgiften&lt;br&gt;att meddela föreskrifter i sådana fall där den svenska regleringen inte uppfyl-&lt;br&gt;ler EG-kraven. Regeringen återkommer strax med exempel på vad sådana&lt;br&gt;föreskrifter skulle kunna avse. När föreskrifter meddelas måste de med hän-&lt;br&gt;syn till åtagandena enligt EES-avtalet även bli gällande framför tidigare&lt;br&gt;meddelade tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om gällande tillstånds förhållande till generella föreskrifter har ti-&lt;br&gt;digare varit föremål för Lagrådets behandling. I en lagrådsremiss som beslu-&lt;br&gt;tades av regeringen den 10 maj 1984 föreslogs i vad som nu motsvaras av 8 a&lt;br&gt;§ miljöskyddslagen ett bemyndigande för regeringen eller länsstyrelsen att&lt;br&gt;såvitt avsåg särskilt föroreningskänsliga områden föreskriva de skyddsåtgär-&lt;br&gt;der, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheten som be-&lt;br&gt;hövdes för att tillgodose syftet med regeringens förordnande om området. I&lt;br&gt;lagrådsremissen föreslogs också ett tillägg till 22 § med en hänvisning till den&lt;br&gt;nu refererade bestämmelsen. I anslutning till förslaget till ändring i 22 § an-&lt;br&gt;förde lagrådet (prop. 1984/85:10 s 77):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Denna paragraf innehåller den grundläggande bestämmelsen om ett till-&lt;br&gt;ståndsbesluts rättsverkan. Bestämmelsens huvudsakliga innebörd är att ett&lt;br&gt;enligt lagen meddelat tillstånd till viss verksamhet inte får upphävas eller&lt;br&gt;ändras i skärpande riktning ”om inte annat följer” av vissa särskilt uppräk-&lt;br&gt;nade bestämmelser i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissprotokollet föreslås den ändringen att 8 b § införs bland de särskilt&lt;br&gt;uppräknade bestämmelser som anges kunna utgöra grund för ett undantag&lt;br&gt;från huvudregeln om ett beviljat tillstånds i princip oinskränkta giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse med de bestämmelser till vilka förevarande paragraf nu&lt;br&gt;hänvisar framträder den väsentliga skillnaden att de föreskrifter som avses i&lt;br&gt;8 b § är av generell natur och kommer att beröra ett sannolikt ganska vid-&lt;br&gt;sträckt område medan det i samtliga andra fall gäller ett inskridande i en&lt;br&gt;given situation med nya föreskrifter beträffande en enskild verksamhet för&lt;br&gt;vilken ett tillståndsbeslut redan har meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning som sålunda medför att ett individuellt tillståndsbeslut i väx-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lande utsträckning kan få ändrat innehåll på grund av senare meddelade ge-&lt;br&gt;nerella föreskrifter inger så pass starka betänkligheter av principiell natur att&lt;br&gt;den bör tillgripas endast om mycket tungt vägande skäl kan åberopas härför.&lt;br&gt;Sådana skäl synes inte föreligga i nu aktuellt fall eftersom bestämmelserna i&lt;br&gt;24 och 25 §§ torde öppna tillräckliga möjligheter för de ändringar i skär-&lt;br&gt;pande riktning av enskilda tillståndsbeslut som kan tänkas bli erforderliga på&lt;br&gt;grund av de förhållanden som motiverar att det område där verksamheten&lt;br&gt;bedrivs förklaras som ”särskilt föroreningskänsligt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att, i motsats till den som förebild närmast åberopade&lt;br&gt;bestämmelsen i 8 § om generellt förbud mot utsläppande av avloppsvatten i&lt;br&gt;visst vattenområde, de nu föreslagna bestämmelserna inte innehåller någon&lt;br&gt;föreskrift om att hänsyn skall tas till bl.a. ”fabrik eller inrättning som anlagts&lt;br&gt;innan beslutet meddelats”. Av specialmotiveringen till den föreslagna 8 b §&lt;br&gt;framgår emellertid att det i varje särskilt fall beträffande verksamheter för&lt;br&gt;vilka tillstånd har beviljats innan de generella föreskrifterna meddelades kan&lt;br&gt;”finnas skäl” att medge undantag enligt den föreslagna särskilda dispensre-&lt;br&gt;geln i andra stycket (tredje stycket enligt den av lagrådet förordade lydelsen&lt;br&gt;av 8 a §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu anförts finner lagrådet att övervägande skäl&lt;br&gt;talar för den lösningen att ifrågavarande generella föreskrifter inte skall bli&lt;br&gt;direkt tillämpliga beträffande verksamheter för vilka särskilda tillståndsbe-&lt;br&gt;slut har meddelats.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande belyser rättsläget när generella föreskrifter övervägs.&lt;br&gt;Vid bedömningen av frågan om intresset är tyngre i detta än i det åberopade&lt;br&gt;lagstiftningsärendet att låta generella föreskrifter gå före meddelade till-&lt;br&gt;stånd kan först göras gällande att en hänvisning till 24 och 25 §§ miljöskydds-&lt;br&gt;lagen, vilka innehåller föreskrifter om omprövning, inte har samma bärighet&lt;br&gt;nu som då. I de fall ett EG-direktiv medför att ett förbud måste införas eller&lt;br&gt;ett gränsvärde ändras finns enligt EG-direktiven i de flesta fall inte utrymme&lt;br&gt;för en sådan skälighetsprövning av myndigheterna i det enskilda fallet som&lt;br&gt;24 § miljöskyddslagen ger möjlighet till. Vidare framstår det som synnerli-&lt;br&gt;gen angeläget att de lagstiftningsåtgärder som vidtas möjliggör ett heltäck-&lt;br&gt;ande genomförande av EG:s regler. I de fall den nuvarande svenska regle-&lt;br&gt;ringen inte uppfyller EG:s krav måste bemyndigandet ha en sådan omfatt-&lt;br&gt;ning att luckorna kan täppas till. Det är därför enligt regeringens mening nu&lt;br&gt;befogat att de föreskrifter som meddelas i princip skall iakttas även av dem&lt;br&gt;som har tillstånd med lindrigare utsläppsvillkor. Detta bör framgå genom ett&lt;br&gt;tillägg till 22 § miljöskyddslagen. Det kan för övrigt anmärkas att bestäm-&lt;br&gt;melserna om högsta svavelhalt i eldningsolja i förordningen (1976:1055) om&lt;br&gt;svavelhaltigt bränsle tar över vad som kan ha föreskrivits som villkor för sva-&lt;br&gt;velutsläpp i ett tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera EG-direktiv innehåller krav på att utsläpp av farliga ämnen får ske&lt;br&gt;först efter tillstånd. Här ger redan 10 § miljöskyddslagen de möjligheter som&lt;br&gt;behövs för att föreskriva krav på tillstånd. Därutöver innehåller flera direk-&lt;br&gt;tiv regler om att givna tillstånd skall omprövas vart fjärde år. Enligt 24 § mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen får omprövning av tillståndsvillkor ske när tio år förflutit från&lt;br&gt;tillståndsbeslutet samt därutöver bl.a. om det genom verksamheten upp-&lt;br&gt;kommit någon olägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts och ett&lt;br&gt;förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd, om förhållandena i omgiv-&lt;br&gt;ningen har ändrats väsentligt, om en från miljösynpunkt väsentlig förbätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik&lt;br&gt;samt om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av&lt;br&gt;förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsätt-&lt;br&gt;ningar för att kontrollera verksamheten. För att själva tillståndet skall om-&lt;br&gt;prövas, dvs. upphävas, krävs enligt 23 § mycket starka skäl. Däremot kan&lt;br&gt;enligt 18 § 1 st 2 meningen ett tillstånd enligt miljöskyddslagen tidsbegrän-&lt;br&gt;sas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av remissinstanserna har gjort invändningar mot att en möjlighet in-&lt;br&gt;förs till omprövning redan efter fyra år. Värmeverksföreningen anför att en&lt;br&gt;övergång från tillstånd där villkoren omprövas vart tionde år till tillstånd som&lt;br&gt;skall omprövas vart fjärde år ökar osäkerheten i anläggningsägarnas lång-&lt;br&gt;tidsplanering. Enligt Kraftsam är så täta omprövningar inte befogade när det&lt;br&gt;gäller deponering av avfall från förbränningsanläggningar. Vattenfall menar&lt;br&gt;att det generella kravet på omprövning vart fjärde år endast medför ökad&lt;br&gt;byråkrati och högre kostnader utan att miljöskyddet förbättras. I regering-&lt;br&gt;ens direktiv (dir. 1989:32) till miljöskyddskommittén aktualiseras ompröv-&lt;br&gt;ningstiden. Det ingår i kommitténs uppdrag att överväga om nuvarande&lt;br&gt;möjligheter till omprövning av villkor är till fyllest för att anpassa tillstånden&lt;br&gt;till ändrade miljöförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den allsidiga prövning av en verksamhet som enligt 18 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen skall ske när tillstånd meddelas, till att de omprövnings-&lt;br&gt;möjligheter som finns i vissa fall kan aktualiseras redan innan fyra år förflutit&lt;br&gt;från tillståndsbeslutet samt då frågan behandlas av en utredning som skall&lt;br&gt;lämna sitt slutbetänkande i början av år 1993, finner regeringen inte för när-&lt;br&gt;varande skäl att på grund av EES-avtalet föreslå ändring i miljöskyddslagens&lt;br&gt;omprövningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven innehåller också bestämmelser av tillsynskaraktär, närmast om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet. Eftersom dessa regler i första hand inte gäller skyldighe-&lt;br&gt;ter för enskilda utan staternas förhållande till gemensamma övervakningsor-&lt;br&gt;gan föranleder de inte lagstiftning. För den tillsyn som behövs med anled-&lt;br&gt;ning av de föreskrifter som kan komma att meddelas innehåller miljöskydds-&lt;br&gt;lagen, främst i 40 §, redan de regler som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Särskilda frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utöver de generellt verkande förslagen innehåller också departementspro-&lt;br&gt;memorian förslag till ändringar i miljöskyddslagen i vissa särskilda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller direktivet 75/439/EEG ändrat genom direktivet&lt;br&gt;87/101/EEG om spillolja föreslås i promemorian att en hänvisning till EG:s&lt;br&gt;regler införs i miljöskyddslagen rörande utsläpp till luften vid förbränning av&lt;br&gt;spillolja samt att en förordning om hantering av spillolja utfärdas i anslutning&lt;br&gt;till lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spillolja är en kemisk produkt och räknas till kategorin oljeavfall. I rätts-&lt;br&gt;ligt avseende är det alltså lagen (1985:426) om kemiska produkter (LKP) och&lt;br&gt;närmast förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall som reglerar hante-&lt;br&gt;ringen av produkten. I den utsträckning det är fråga om utsläpp till omgiv-&lt;br&gt;ningen av spillolja eller rester därav kan dock miljöskyddslagen vara aktuell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att tillämpa. Vissa supplerande regler återfinns också i renhållningslagstift- Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet 75/439/EEG ändrat genom direktivet 87/101/EEG innefattar&lt;br&gt;både generella och mer detaljerade regler till skydd för människors hälsa och&lt;br&gt;miljön. De artiklar som är allmänt hållna täcks redan i dag av gällande&lt;br&gt;svensk lagstiftning. Även frågor om tillståndstvång och uppgiftsskyldighet&lt;br&gt;finns reglerade i gällande svensk lagstiftning. Den mer detaljerade regle-&lt;br&gt;ringen, t.ex om vad som skall gälla i fråga om regenerering av spillolja, sak-&lt;br&gt;nas dock i Sverige liksom vad gäller de krav vid förbränning som framgår av&lt;br&gt;artikel 8 i direktiv 87/101/EEG jämfört med bilagan.Med hänsyn främst till&lt;br&gt;att föreskrifterna i artikel 8 i direktivet och den till artikeln knutna bilagan&lt;br&gt;saknar motsvarande svensk reglering krävs en komplettering av befintliga&lt;br&gt;svenska föreskrifter. Redan nu innehåller 5 § lagen om kemiska produkter&lt;br&gt;ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer att meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. Detta be-&lt;br&gt;myndigande torde vara tillräckligt för att reglera hanteringen, inklusive för-&lt;br&gt;bränningen, av spillolja. Som ett komplement till förordningen om miljöfar-&lt;br&gt;ligt avfall bör för genomförande av direktivet utfärdas en särskild förordning&lt;br&gt;om hantering av spillolja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan förordning om hantering av spillolja kan utformas i nära anslut-&lt;br&gt;ning till direktivet 87/101/EEG och alltså inledningsvis innehålla en defini-&lt;br&gt;tion av vad som avses med spillolja. Därefter anges de försiktighetsmått, in-&lt;br&gt;nefattande gränsvärden för högsta tillåtna utsläpp vid förbränning samt öv-&lt;br&gt;riga åtgärder som skall iakttas av den som befattar sig med spillolja på olika&lt;br&gt;sätt. Särskilda regler om tillståndsgivning måste också ingå i förordningen. 1&lt;br&gt;frågor om tillsyn och ansvar kan hänvisas till lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuella gränsvärden för utsläpp av vissa ämnen vid förbränning av&lt;br&gt;spillolja prövas i vissa fall enligt miljöskyddslagen i samband med faststäl-&lt;br&gt;lande av tillståndsvillkor för miljöfarlig verksamhet. I en förordning under&lt;br&gt;LKP fastställda gränsvärden för högsta tillåtna utsläpp vid förbränning av&lt;br&gt;spillolja blir generellt tillämpliga och kommer således även att gälla då så-&lt;br&gt;dana bestämmelser innebär strängare krav än ett tillståndsvillkor enligt mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås i departementspromemorian i anslutning till direktivet&lt;br&gt;80/68/EEG föreskrifter i miljöskyddslagen om skydd för grundvattnet. Av&lt;br&gt;Naturvårdsverkets allmänna råd (90:15) framgår att den svenska ambitionen&lt;br&gt;på området är att tillförsel till grundvattnet av farliga ämnen inte skall före-&lt;br&gt;komma. Reglerna i direktivet om tillståndsgivning har redan motsvarigheter&lt;br&gt;i miljöskyddslagen. Direktivets detaljregler om otillåtna utsläpp samt om-&lt;br&gt;prövningsreglerna saknar dock motsvarighet i den relevanta svenska författ-&lt;br&gt;ningen, miljöskyddslagen. Dessa regler är inte heller direkt förenliga med&lt;br&gt;miljöskyddslagens bestämmelser. Av redogörelsen i departementsprome-&lt;br&gt;morian för tillämpningen inom EG framgår att EG-domstolen ställer upp&lt;br&gt;stränga formkrav för genomförandet i den nationella lagstiftningen av ifråga-&lt;br&gt;varande direktiv. I direktivet sägs också att de nationella åtgärderna skall&lt;br&gt;vidtas genom lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet skall direkta utsläpp av de ämnen som upptas i direktivets&lt;br&gt;kategori I, med vissa mycket begränsade undantagsmöjligheter, förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dc förbud och andra restriktioner som krävs på detta område kan medde-&lt;br&gt;las med stöd av det nya bemyndigandet i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om användning av avloppsslam i jordbruket föreslås i depar-&lt;br&gt;tementspromemorian särskilda föreskrifter i miljöskyddslagen. Som fram-&lt;br&gt;hållits i promemorian finns det inte någon svensk lagstiftning som särskilt&lt;br&gt;reglerar hantering av avloppsslam. Miljöskyddslagen är dock tillämplig på&lt;br&gt;användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som (eljest) kan med-&lt;br&gt;föra förorening av mark, av vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller&lt;br&gt;av grundvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 b § lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen) finns&lt;br&gt;ett bemyndigande att meddela föreskrifter om försiktighetsmått för gödsel-&lt;br&gt;hantering. Bemyndigandet avser inte i första hand slamhantering utan an-&lt;br&gt;vändningen av stallgödsel, (prop. 1987/88:128 s 46 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark regleras bl.a. un-&lt;br&gt;der vilken tidpunkt på året som stallgödsel och andra organiska gödselmedel&lt;br&gt;inte får spridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § lagen om kemiska produkter får regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om försiktighetsmått vid&lt;br&gt;kemikaliehantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets gällande allmänna råd (90:13) anger följande riktvär-&lt;br&gt;den för metaller i slam för jordbruksanvändning och för grönytor (mg/kg&lt;br&gt;torrsubstans):&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bly&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kadmium&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Koppar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Krom&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nickel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Zink&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse med EG:s direktiv framgår att naturvårdsverkets riktlin-&lt;br&gt;jer anger betydligt lägre tungmetallhalter än direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet bör den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen innehålla regler om högsta tungmetallhalt i det avloppsslam&lt;br&gt;som används för jordbruksändamål. Föreskrifter om detta bör meddelas&lt;br&gt;med stöd av 5 § lagen om kemiska produkter. Det bör föreskrivas att slam&lt;br&gt;inte får saluföras eller överlåtas för jordbruksändamål om innehållet av&lt;br&gt;tungmetaller överskrider ett visst angivet gränsvärde. Därigenom läggs an-&lt;br&gt;svaret för tungmetallhalten på dem som överlåter slam till jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver innehåller direktivet bestämmelser som gäller själva markan-&lt;br&gt;vändningen och som därför snarare faller inom miljöskyddslagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Med anledning av dessa bestämmelser kan det t. ex. finnas&lt;br&gt;anledning att i svenska föreskrifter ange hur stor årlig mängd avloppsslam&lt;br&gt;som får tillföras marken. Vidare bör det finnas bestämmelser om att slam&lt;br&gt;inte får användas på betesmark eller på mark där grönfoder produceras inom&lt;br&gt;en viss tid, lägst tre veckor före användningen eller skörd. Slam skall inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heller få användas på mark med odlingar av frukt och grönsaker utom frukt- Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;träd. Vidare bör det vara förbjudet att använda slam på mark avsedd för&lt;br&gt;odling av sådan frukt och sådana grönsaker som normalt är i direkt kontakt&lt;br&gt;med jorden och normalt konsumeras råa, under tio månader före skörden&lt;br&gt;samt under skörden. Det bör också vara förbjudet att använda slam på jord-&lt;br&gt;bruksmark som innehåller höga halter av tungmetaller. De nu uppräknade&lt;br&gt;bestämmelserna kan genomföras med stöd av det nya bemyndigandet i mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk redovisar i sin rapport den 30 juni 1992, Vägen till&lt;br&gt;ett renare slam, föranledd av ett regeringsuppdrag, åtgärder som bör genom-&lt;br&gt;föras vad avser slam från kommunala avloppsreningsverk i syfte att få slam&lt;br&gt;som riskfritt kan användas även i ett långsiktigt perspektiv. Regeringen avser&lt;br&gt;att i en planerad proposition om ett kretsloppssamhälle behandla förslag till&lt;br&gt;sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de övriga föreskrifter som kan bli aktuella att meddela med&lt;br&gt;stöd av det nya bemyndigandet har hittills följande framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar promemorians bedömning att Sverige i praktiken väl&lt;br&gt;uppfyller EG:s gränsvärden för utsläpp såvitt avser direktivet 76/464/EEG&lt;br&gt;om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vatten-&lt;br&gt;miljö med därtill hörande dotterdirektiv (84/491/EEG, 86/280/EEG,&lt;br&gt;88/347/EEG, 90/415/EEG, 82/156/EEG, 84/176/EEG, 83/513/EEG). Verk-&lt;br&gt;samheter med utsläpp av sådana ämnen som anges i dotterdirektiven före-&lt;br&gt;kommer i Sverige i mycket begränsad omfattning och är då, såvitt bekant,&lt;br&gt;föremål för tillstånd enligt miljöskyddslagen, vilket bör tas med i bilden när&lt;br&gt;föreskrifter i hithörande frågor övervägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse in-&lt;br&gt;nehåller dels bestämmelser om i vilka fall avloppsanläggningar skall finnas,&lt;br&gt;dels krav på de anläggningar som skall finnas. Som framgår av promemorian&lt;br&gt;innehåller svensk lagstiftning sammantagen redan de regler som behövs i frå-&lt;br&gt;gor om anläggningsskyldighetens inträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reningsnivån bestäms enligt svensk lag inom ramen för miljöskyddslagens&lt;br&gt;prövningssystem. Sådana utsläpp av avloppsvatten skall alltid tillståndprö-&lt;br&gt;vas. Detta följer av 3 § samt avsnitt 92 i bilagan till miljöskyddsförordningen.&lt;br&gt;Tillståndsvilikoren för anläggningarna utformas individuellt och skall enligt&lt;br&gt;18 § miljöskyddslagen noggrant anges i tillståndsbeslutet. Det finns också&lt;br&gt;vägledande allmänna råd (86:4) som har fastställts av Naturvårdsverket.&lt;br&gt;Dessa allmänna råd har stor betydelse vid villkorsprövningen. Frånsett de&lt;br&gt;krav på kvävereduktion som finns i EG:s direktiv torde vid den svenska vill-&lt;br&gt;korsprövningen de av EG uppställda kraven innehållas. Regler om kvävere-&lt;br&gt;duktion kan meddelas med stöd av det föreslagna bemyndigandet. EG-reg-&lt;br&gt;lerna träder i detta avseende i kraft den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet omfattar vidare ett ramdirektiv, 84/360/EEG om bekämpning&lt;br&gt;av luftförorening från industrianläggningar. Gränsvärden för luftförore-&lt;br&gt;ningar anges i direktiv 88/609/EEG om begränsning av utsläpp till luften av&lt;br&gt;vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar, direktiv 89/369/EEG&lt;br&gt;om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbrännings-&lt;br&gt;anläggningar samt direktiv 89/429/EEG om minskning av luftförorening från&lt;br&gt;befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar. Enligt ramdirekti-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vet anges det viktigaste målet vara att berörda anläggningar blir tillstånds-&lt;br&gt;pliktiga. Sedan tillkomsten av miljöskyddslagen (1969:387) har verksamhet&lt;br&gt;vid sådana anläggningar som avses med förevarande fyra direktiv varit till-&lt;br&gt;ståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt 1987 om högsta tillåtna halter vid utsläpp av olika äm-&lt;br&gt;nen från sopförbränningsanläggningar och att kraven skulle vara uppfyllda&lt;br&gt;för befintliga anläggningar före 1992. Samtliga 22 sopförbränningsanlägg-&lt;br&gt;ningar i Sverige har nu utsläpp som ligger klart under de av regeringen fast-&lt;br&gt;ställda kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska kraven överensstämmer i huvudsak med de som gäller inom&lt;br&gt;EG, vilket närmare framgår av promemorian. I några avseenden, som också&lt;br&gt;anges i promemorian, innehåller dock EG:s regler strängare krav. Såvitt av-&lt;br&gt;ser dessa direktiv finns därför anledning att tillämpa det nya bemyndigandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På luftföroreningssidan finns också direktivet 87/217/EEG om att hindra&lt;br&gt;och minska asbestförorening i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har asbestproblemet främst behandlats som ett arbetsmiljöpro-&lt;br&gt;blem med föreskrifter enligt arbetsmiljölagen. Regeringen har i en skrivelse&lt;br&gt;(1986/87:68) redovisat de samlade åtgärderna mot asbest. Som komplement&lt;br&gt;till föreskrifterna enligt arbetsmiljölagen har föreskrifter meddelats i viss&lt;br&gt;mån till skydd för den yttre miljön genom förordningen (1985:997) om an-&lt;br&gt;mälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar och förord-&lt;br&gt;ningen (1986:683) om asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) har utfärdat kungörelsen (AFS 1992:2)&lt;br&gt;med föreskrifter om asbest. Enligt kungörelsen gäller ett generellt förbud&lt;br&gt;mot användning, bearbetning och behandling av asbest och asbesthaltigt ma-&lt;br&gt;terial. Den enda kända industriella asbesthanteringen som förekommer sker&lt;br&gt;i bromsbandsfabriken i Sollefteå med tillstånd från ASS i enlighet med den&lt;br&gt;nyssnämnda kungörelsen. Asbesthantering kan komma under prövning en-&lt;br&gt;ligt miljöskyddslagen t.ex. vid prövning av villkor för en deponeringsanlägg-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär den svenska regleringen ett förbud mot nyanvänd-&lt;br&gt;ning av asbest och så långt gående restriktioner mot befintliga asbestinstalla-&lt;br&gt;tioner och asbesthantering att de begränsningar av asbestpåverkan som di-&lt;br&gt;rektivet syftar till uppnås i Sverige. Det saknas därför anledning att ändra&lt;br&gt;den svenska lagstiftningen till följd av det aktuella direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på Statens naturvårdsverk att meddela föreskrifter en-&lt;br&gt;ligt det nya bemyndigandet. Det är angeläget att förslag till sådana föreskrif-&lt;br&gt;ter remitteras till berörda organisationer i synnerhet i de fall föreskrifterna&lt;br&gt;medför inskränkningar i gällande tillstånd. När det gäller tillståndshavarnas&lt;br&gt;tillämpning av de strängare reglerna bör särskilda anpassningsåtgärder över-&lt;br&gt;vägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Hälsoskyddslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen be-&lt;br&gt;stämmer får i den utsträckning det behövs med hänsyn till Sveriges av&lt;br&gt;riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsrådet (EES-avtalet) meddela föreskrifter om gräns-&lt;br&gt;värden för högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kväve-&lt;br&gt;dioxid, svaveldioxid, sot och bly. Kommunen skall om det kan antas&lt;br&gt;att gränsvärdena kan komma att överskridas mäta förekomsten i luf-&lt;br&gt;ten av föroreningar samt redovisa mätningar och sådana mätresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget: Direktiven om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid,&lt;br&gt;svaveldioxid och sot samt bly bör föranleda lagstiftning i form av tillägg till&lt;br&gt;hälsoskyddslagen. De nya bestämmelserna bör innehålla regler om att hal-&lt;br&gt;terna i luften av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly inte får överstiga&lt;br&gt;EG:s motsvarande gränsvärden. Vidare bör kommunen åläggas att genom-&lt;br&gt;föra mätningar av dessa föroreningar. I fråga om plan- och bygglagen före-&lt;br&gt;slås en bestämmelse om att översiktsplanen skall beakta kvalitetsnormer i&lt;br&gt;enlighet med Sveriges internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet har inte ifrågasatt behovet av lagstiftning.&lt;br&gt;Några anser dock att regleringen bör tas in i miljöskyddslagen istället för i&lt;br&gt;hälsoskyddslagen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer för luften också skall omfatta störningar genom buller. Kommunförbun-&lt;br&gt;det har ifrågasatt förfarandet att staten överför sina internationella åtagan-&lt;br&gt;den på kommunerna samt har liksom vissa kommuner och Naturvårdsverket&lt;br&gt;påpekat att förslaget kan medföra behov av ökade ekonomiska resurser. En&lt;br&gt;majoritet av remissinstanserna har påpekat att åliggandet för kommunen att&lt;br&gt;mäta föroreningar endast bör omfatta de kommuner där det finns risk för att&lt;br&gt;de svenska motsvarande rekommenderade luftkvalitetsvärdena, som ibland&lt;br&gt;är hårdare än EG:s gränsvärden, överskrids. Flertalet remissinstanser, däri-&lt;br&gt;bland Boverket, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, har invänd-&lt;br&gt;ningar mot förslaget att komplettera bestämmelserna i 4 kap. 1 § PBL av-&lt;br&gt;seende luftkvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt promemorian behövs inte några sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder vidtas för att i Sverige bringa halterna av luftförorening till&lt;br&gt;de nivåer som krävs enligt EG:s direktiv 80/779/EEG om gränsvärden och&lt;br&gt;vägledande värden för luftkvalitet avseende svaveldioxid och svävande par-&lt;br&gt;tiklar. Detsamma antas i fråga om direktiven 82/884/EEG om ett gränsvärde&lt;br&gt;för bly i luften och 85/203/EEG om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid. Nå-&lt;br&gt;gon annan uppfattning har inte framkommit under remissförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om direktiven därför inte kräver åtgärder i form av lagstiftning för&lt;br&gt;att minska luftföroreningarna i luften krävs enligt EES-avtalet att Sverige&lt;br&gt;anpassar sin lagstiftning till de krav om miljökvalitetsnormer m.m. som finns&lt;br&gt;i direktivet. I Sverige saknas - med undantag för lagen (1990:1079) om tillfäl-&lt;br&gt;liga bilförbud - lagstiftning om kvalitetsnormer i form av fastställda gräns-&lt;br&gt;värden för förorenande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser sätter frågetecken för att regleringen införs i hälso-&lt;br&gt;skyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hälsoskydd avses i hälsoskyddslagen åtgärder för att hindra upp-&lt;br&gt;komsten av sanitära olägenheter och för att undanröja sådana olägenheter.&lt;br&gt;Med sanitär olägenhet avses en störning som kan vara skadlig för människors&lt;br&gt;hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I inledningen till de nu aktuella direktiven anges att syftet är att skydda&lt;br&gt;människors hälsa och miljön. Det är därför nödvändigt att införa gränsvär-&lt;br&gt;den som inte får överskridas inom medlemsstaternas territorier under be-&lt;br&gt;stämda perioder. Detta värde skall grunda sig på resultaten av det arbete&lt;br&gt;som utförts för Världshälsoorganisationen, särskilt i fråga om de samband&lt;br&gt;mellan dos och effekt som fastställs för den aktuella typen av förorening.&lt;br&gt;Trots de åtgärder som vidtas kan det visa sig omöjligt att följa detta gräns-&lt;br&gt;värde inom vissa områden. Tillfälliga avvikelser är därför tillåtna. Det är en-&lt;br&gt;ligt direktiven nödvändigt att upprätta mätstationer för kontrollen av att&lt;br&gt;gränsvärdena följs. När det gäller luftföroreningar av bly skall medlemssta-&lt;br&gt;terna säkerställa att provtagningsstationer upprättas och drivs på platser där&lt;br&gt;människor kan komma att exponeras kontinuerligt under lång tid och där&lt;br&gt;medlemsstaterna bedömer att det årliga gränsvärdet 2 mikrogram Pb/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, ut-&lt;br&gt;tryckt som årlig, genomsnittlig koncentration inte kan efterlevas. För att&lt;br&gt;mäta sådana föroreningar som avses i direktivet 80/779/EEG om svavel-&lt;br&gt;dioxid och sot skall mätstationer upprättas som kan tillhandahålla de uppgif-&lt;br&gt;ter som behövs för tillämpningen av direktivet, särskilt i områden där det&lt;br&gt;är sannolikt att föroreningshalterna kommer att närma sig eller överskrida&lt;br&gt;gränsvärdena. Vid övervakning av koncentrationen av kvävedioxid är det&lt;br&gt;två olika fall som måste beaktas. Det är för det första områden som framför&lt;br&gt;allt påverkas av förorening från motorfordon och därför begränsas till områ-&lt;br&gt;den intill tungt trafikerade vägar. Aktiviteterna enligt direktivet skall också&lt;br&gt;avse mer vidsträckta områden, där utsläpp från fasta källor också bidrar till&lt;br&gt;föroreningen i väsentlig grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samtliga tre nu ifrågavarande direktiv gäller att lämpliga åtgärder skall&lt;br&gt;vidtas för att föroreningshalterna inte skall överskrida de föreskrivna gräns-&lt;br&gt;värdena. Av direktiven framgår inte närmare vilka åtgärder som skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den materiellt sett viktigaste föreskriften i direktiven synes vara skyldig-&lt;br&gt;heten att utföra mätningar. Av direktiven framgår att mätningsverksamhe-&lt;br&gt;ten är en förebyggande åtgärd för att motverka sådana olägenheter som fal-&lt;br&gt;ler inom hälsoskyddslagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven är ett led i ansträngningarna att motverka spridning från dif-&lt;br&gt;fusa källor. Miljöskyddslagen har ett mer begränsat tillämpningsområde.&lt;br&gt;Den avser enskilda fasta anläggningar där det bedrivs miljöfarlig verksam-&lt;br&gt;het. I motsats till vad som gäller i fråga om hälsoskyddslagen skulle alltså&lt;br&gt;miljöskyddslagens tillämpningsområde behöva utökas om de aktuella reg-&lt;br&gt;lerna skulle införas i den lagen. Med anledning av vad någon remissinstans&lt;br&gt;anfört finns det i sammanhanget skäl att påpeka att även hälsoskyddslagen&lt;br&gt;tillhör den centrala miljölagstiftningen. Detta framgår bl.a. av regeringens&lt;br&gt;direktiv till miljöskyddskommittén. Enligt direktiven förutsätts hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen ingå i den samordnade lagstiftning som förväntas bli slutresultatet av&lt;br&gt;kommitténs arbete. Detta framgår även av regeringens prop. (1990/91:90)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god livsmiljö. Någon tvekan om det lämpliga i att inordna de nu aktuella&lt;br&gt;bestämmelserna i hälsoskyddslagen kan enligt regeringens mening därför&lt;br&gt;inte föreligga.Den reglering som är direkt nödvändig till följd av direktiven&lt;br&gt;är föreskrifter om mätning samt om gränsvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits en skyldighet för kommunen att mäta före-&lt;br&gt;komsten i luften av de aktuella föroreningarna. Denna generella skyldighet&lt;br&gt;har kritiserats av flera remissinstanser på den grunden att det saknas skäl att&lt;br&gt;utföra mätningar i de kommuner där det inte finns någon risk för att gräns-&lt;br&gt;värdena överskrids. Kommunförbundet invänder mot att promemorieför-&lt;br&gt;slaget medför att statliga myndigheter får avkräva enskilda kommuner mät-&lt;br&gt;ningar, som i många fall är mycket dyrbara oberoende av om det över huvud&lt;br&gt;taget föreligger någon risk för att gränsvärden överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150) får kom-&lt;br&gt;muner och landsting inte åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möj-&lt;br&gt;lighet att finansiera dessa med annat än höjda skatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten bör med hänsyn till angivna omständigheter utformas så att det&lt;br&gt;framgår att mätning behöver ske endast om det kan antas att det finns risk&lt;br&gt;för att gränsvärdena överskrids. Med den begränsningen kommer den obli-&lt;br&gt;gatoriska mätningsplikten inte att omfatta flera kommuner än de som redan&lt;br&gt;mäter luftföroreningar. Mätningsskyldigheten torde därför inte medföra&lt;br&gt;ökade kostnader för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissyttranden finns uppgifter om att Sverige tillämpar en avsevärt&lt;br&gt;lägre gräns för högsta tillåtna luftföroreningar än vad som följer av EG-nor-&lt;br&gt;merna. EG:s gränsvärden kan också komma att skärpas i framtiden. Dessa&lt;br&gt;förhållanden medför att det är olämpligt att direkt i lagtexten fastställa till-&lt;br&gt;lämpliga gränsvärden. I hälsoskyddslagen bör i stället införas ett bemyndi-&lt;br&gt;gande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att i den&lt;br&gt;utsträckning det behövs med hänsyn till Sveriges av riksdagen godkända åta-&lt;br&gt;ganden enligt EES-avtalet meddela för hela Sverige gällande föreskrifter om&lt;br&gt;gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av de föroreningar som omfattas&lt;br&gt;av EG-direktiven. De i sådana föreskrifter meddelade gränsvärdena får inte&lt;br&gt;vara högre än motsvarande EG-gränsvärden som ingår i EES-avtalet. När&lt;br&gt;sådana föreskrifter meddelats uppfylls också formkravet enligt EG:s direktiv&lt;br&gt;att det skall finnas gränsvärden i föreskrifter som gäller för hela territoriet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör det finnas en lagstadgad skyldighet för kommunerna att till re-&lt;br&gt;geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna rapport om&lt;br&gt;utförda mätningar. Enligt dessa föreskrifter bör kommunerna vara skyldiga&lt;br&gt;att följa de mätmetoder som föreskrivs i EG:s direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven anger inte vilka åtgärder som skall vidtas om gränsvärdena&lt;br&gt;överskrids. Även om regler om mätningar av luftföroreningar införs med&lt;br&gt;stöd av hälsoskyddslagen så är det genom olika administrativa förfaranden,&lt;br&gt;d.v.s. en kombination av tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen, fysisk&lt;br&gt;planering inklusive trafikplanering och åtgärder vid genomförandet av pla-&lt;br&gt;nerna i form av förbud m.m. som en norm i praktiken kan iakttas. En kvali-&lt;br&gt;tetsnorm blir därför i första hand styrande för myndigheternas verksamhet&lt;br&gt;och berör i allmänhet endast indirekt medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöskyddslagen finns inte någon klart angiven gräns för hur mycket&lt;br&gt;omgivningen får påverkas i negativ riktning. Lagen reglerar i huvudsak en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dast enskilda verksamheter. Mot bakgrund av lagtexten går det inte att få ett&lt;br&gt;klart besked huruvida en planerad ny verksamhet ryms inom tillåtlighetsreg-&lt;br&gt;lerna eller om miljön skulle bli så mycket sämre på grund av den nya verk-&lt;br&gt;samheten, att den därför inte kan tillåtas. Likväl har bedömningsgrunder&lt;br&gt;motsvarande kvalitetsnormer haft ett avgörande inflytande över tillstånds-&lt;br&gt;givningen av miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen. Detta har varit&lt;br&gt;särskilt tydligt i fråga om lokaliseringen av nya verksamheter. Det har såle-&lt;br&gt;des inte varit ovanligt att en ansökan om miljöfarlig verksamhet av visst slag&lt;br&gt;inte har bifallits med hänvisning till att tillkomsten kan befaras leda till en&lt;br&gt;oönskad ökning av belastningen på omgivningen. Det nu föreslagna införan-&lt;br&gt;det av bindande luftkvalitetsnormer i hälsoskyddslagstiftningen underlättar&lt;br&gt;sådana bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har haft invändningar mot förslaget att reglerna om&lt;br&gt;luftkvalitetsnormer också skulle få ett genomslag i reglerna om översiktsplan&lt;br&gt;enligt PBL. Syftet med direktiven är bl.a. att medlemsstaterna i handlings-&lt;br&gt;program eller årsrapporter skall redovisa hur luftkvaliteten gradvis skall för-&lt;br&gt;bättras i områden, där gränsvärden överskrids. Eftersom kommunen själv&lt;br&gt;avgör när översiktsplanen skall upprättas eller revideras kommer den före-&lt;br&gt;slagna ändringen i PBL, enligt dessa remissinstanser, inte att ge underlag för&lt;br&gt;nationella handlingsprogram eller årsrapporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan översiktsplanens konsekvenser för luftkvaliteten beaktas utan&lt;br&gt;uttrycklig lagreglering i PBL. Regeringen utgår från att länsstyrelsen i sitt&lt;br&gt;s.k. granskningsyttrande över översiktsplanen kommer att ta upp sådana fall&lt;br&gt;där gränsvärden för luftkvalitet kan komma att överskridas. Däremot anser&lt;br&gt;regeringen i likhet med Boverket m.fl. remissinstanser att översiktsplanens&lt;br&gt;nytta i det förebyggande miljöarbetet bör utvecklas ytterligare, bl.a. i fråga&lt;br&gt;om miljökonsekvenser. Regeringen utesluter inte heller att det kan finnas&lt;br&gt;behov av att i framtiden skärpa kraven på översiktsplanen i frågor som miljö,&lt;br&gt;hälsa och säkerhet. Såsom bl.a. Boverket pekar på är frågan nära förknippad&lt;br&gt;med de överväganden som görs i pågående utredningar om en ny miljöbalk&lt;br&gt;och om kommunernas arbete för en god livsmiljö. Regeringen instämmer i&lt;br&gt;att frågan kan komma upp på nytt i samband med arbetet på en ny miljöbalk.&lt;br&gt;Den kan också komma att beröras i samband med en allmän översyn av&lt;br&gt;PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förbättra luftkvaliteten lokalt kräver ofta en rad samverkande åtgär-&lt;br&gt;der för ett större område. Den enskilda kommunens möjligheter att vidta&lt;br&gt;åtgärder som förbättrar luftkvaliteten är relativt begränsade. Också av dessa&lt;br&gt;skäl är det olämpligt att kommunen åläggs att i översiktsplanen redovisa hur&lt;br&gt;luftkvaliteten kan förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Statens naturvårdsverk påpekar är underlaget om gränsvärden, cen-&lt;br&gt;trala miljömål och miljödirektiv ofta alltför omfattande och svåröverskådligt&lt;br&gt;för att bli direkt användbart i den kommunala planeringen. Regeringen de-&lt;br&gt;lar verkets bedömning att länsstyrelsernas arbete med s.k. regionala miljö-&lt;br&gt;analyser bör kunna utveckla en samlad regional bild som underlag för dis-&lt;br&gt;kussioner om åtgärder, handlingsprogram etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte nu är lämpligt att lagreg-&lt;br&gt;lera krav på översiktsplanens innehåll i fråga om konsekvenser för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna tillägget i hälsoskyddslagen är tillräckligt för att uppfylla Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;EG:s direktiv avseende luftkvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I plan- och bygglagen (1987:10), PBL, införs en&lt;br&gt;bestämmelse att vissa detaljplaner som kan antas medföra betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan i vissa fall skall föregås av ett program som innefattar&lt;br&gt;en miljökonsekvensbeskrivning. Som en följdändring införs i 8 kap 2&lt;br&gt;§ PBL kabinbanor bland bygglovspliktiga företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar&lt;br&gt;(va-lagen) införs krav på en miljökonsekvensbeskrivning när cn all-&lt;br&gt;män va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras, om an-&lt;br&gt;läggningen kan antas medföra betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med regeringens för-&lt;br&gt;slag. Dessutom föreslås i promemorian tillståndsplikt enligt naturresursla-&lt;br&gt;gen för vissa järnvägsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Tillstyrker i allmänhet förslagen eller lämnar dem&lt;br&gt;utan erinran såvitt avser plan- och bygglagen och lagen om allmänna vatten-&lt;br&gt;och avloppsanläggningar. Flertalet anser att en särskild lagstiftning är att fö-&lt;br&gt;redra när det gäller krav på järnvägar. Boverket förordar ett mera generellt&lt;br&gt;utformat krav på miljökonsekvensbeskrivningar för detaljplaner. Några fö-&lt;br&gt;reslår att projekt utöver dem som anges i direktivet skall omfattas av ett så-&lt;br&gt;dant krav. Naturvårdsverket framhåller vikten av precisering av terminologi&lt;br&gt;och definitioner. Svenska kommunförbundet och några kommuner har av-&lt;br&gt;styrkt att ett krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs i PBL. Kommun-&lt;br&gt;förbundet anser att de allmänna kraven på planeringsunderlag och avväg-&lt;br&gt;ningar i fysisk planering tillsammans med gällande regler om miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar väl uppfyller de intentioner som ligger bakom EG:s di-&lt;br&gt;rektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regler om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;motsvarande rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på mil-&lt;br&gt;jön av vissa offentliga och privata projekt finns i flera olika svenska lagar. I&lt;br&gt;naturresurslagen har tagits in bestämmelser om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar i ett nytt 5 kap. I promemorian finns en redogörelse för den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen på området och dess förhållande till ifrågavarande EG-direk-&lt;br&gt;tiv. Av den redogörelsen framgår att direktivet i de flesta fall har motsvarig-&lt;br&gt;heter i den svenska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med nu aktuella lagförslag är enbart att införa kompletterande&lt;br&gt;bestämmelser med anledning av EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser emellertid att ändringar i den svenska lagstift-&lt;br&gt;ningen om miljökonsekvensbeskrivningar också bör ske utanför ramen för&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller plan- och bygglagen, PBL förordar Boverket ett generellt ut-&lt;br&gt;format krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Regeringen ansluter sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den av Boverket redovisade uppfattningen att grundtankarna i PBL om ak-&lt;br&gt;tivt och tidigt deltagande av medborgarna samt om utvecklingsarbete från&lt;br&gt;program till färdig plan passar väl samman med användning av miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar för att främja en hållbar utveckling. Vid tillämpningen&lt;br&gt;av PBL finns det goda förutsättningar för att miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;kan komma in på ett tidigt stadium i beslutsprocessen. Miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar som en del av beslutsunderlaget vid arbetet med den fysiska pla-&lt;br&gt;neringen bör kunna ge ett bra stöd för bedömning av lämpliga alternativ för&lt;br&gt;lokalisering av stora projekt och anläggningar som har väsentlig omgivnings-&lt;br&gt;påverkan eller som rör särskilt värdefulla områden. I detta sammanhang bör&lt;br&gt;dock endast krav på miljökonsekvensbeskrivningar införas i den utsträck-&lt;br&gt;ning det krävs på grund av EG-direktivet. Ett mer allmänt krav i PBL på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar bör utredas i ett vidare sammanhang, där&lt;br&gt;vunna erfarenheter av tillämpningen av de nu föreslagna reglerna kan vara&lt;br&gt;ett värdefullt underlagsmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1991 års miljöpolitiska proposition En god livsmiljö (prop. 1990/91:90)&lt;br&gt;fann även den dåvarande regeringen starka skäl för att använda miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar vid tillämpningen av PBL. Dock ansågs inte tiden mo-&lt;br&gt;gen för att lagstifta i frågan. Vid genomförandet av EG:s direktiv gör sig&lt;br&gt;dock lagstiftningskrav gällande med särskild styrka. Vid kontrollen av med-&lt;br&gt;lemsstaternas tillämpning av EG:s rättsakter har EG-kommissionen visat&lt;br&gt;tydliga ambitioner att åstadkomma en god efterlevnad av direktivet om mil-&lt;br&gt;jökonsekvensbeskrivningar. Det är därför inte tillräckligt att konstatera att&lt;br&gt;Sverige kan anses uppfylla de intentioner som ligger bakom direktivet utan&lt;br&gt;att lagregler beslutas. Däremot finns det inte skäl att nu införa krav på miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar i vidare mån än som krävs för att uppfylla direkti-&lt;br&gt;vets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som föreslås i promemorian bör krav på miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar införas som ett led i detaljplaneförfarandet. Ett förtydli-&lt;br&gt;gande kan här vara på sin plats. I 5 kap. 1 § första stycket 2 PBL uppställs&lt;br&gt;som huvudregel krav på detaljplan för ny enstaka byggnad vars användning&lt;br&gt;får betydande inverkan på omgivningen. Detta uttryck är inte liktydigt med&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan, som innebär en större omgivningspåverkan. Det&lt;br&gt;kan inte råda någon tvekan om att en åtgärd som har betydande miljöpåver-&lt;br&gt;kan skall prövas genom detaljplan och inte med stöd av den undantagsbe-&lt;br&gt;stämmelse som medger att prövning kan ske i samband med prövning av an-&lt;br&gt;sökan om bygglov eller förhandsbesked. Det finns således inte skäl att införa&lt;br&gt;krav på miljökonsekvensbeskrivningar vid bygglovsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian bör reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar an-&lt;br&gt;knytas till ett krav på obligatoriskt program i 5 kap. 18 § PBL i ärenden om&lt;br&gt;sammanhållen bebyggelse, industrianläggningar, fritidsanläggningar eller&lt;br&gt;hotellkomplex som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekats av någon remissinstans är dock denna uppräkning inte helt&lt;br&gt;klar och innebär en viss diskrepans i förhållande till direktivet. De fall som&lt;br&gt;skall medföra miljökonsekvensbeskrivningar bör istället preciseras till fall&lt;br&gt;när mark används för industriändamål, ny sammanhållen bebyggelse, skid-&lt;br&gt;liftar eller kabinbanor, hotellkomplex eller fritidsbyar eller permanenta täv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lings- eller testbanor för bilar eller motorcyklar. Detta bör medföra en kon-&lt;br&gt;sekvensändring i 8 kap. 2 § PBL såvitt avser bygglovsplikt för kabinbanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som föreslagits i promemorian bör reglerna om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar anknytas till ett krav på obligatoriska program i 5 kap. 18 § PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmet skall sammanfatta vilka utgångspunkter och mål som bör&lt;br&gt;gälla för detaljplanen och kan också ange rekommendationer för bebyggel-&lt;br&gt;sens utveckling och för utformning av miljön inom planområdet. Den miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning, som skall knytas till programmet, skall enligt 5 kap.&lt;br&gt;3 § naturresurslagen möjliggöra en samlad bedömning av konsekvenserna&lt;br&gt;för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Enligt förordningen&lt;br&gt;(1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar skall dessa bl.a. innehålla en&lt;br&gt;motiverad redovisning av alternativa lokaliseringar och utformningar av en&lt;br&gt;tänkt åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i det här sammanhanget anledning att understryka vikten av det&lt;br&gt;planeringsunderlag som en miljökonsekvensbeskrivning utgör under hela&lt;br&gt;planprocessen. För att arbetet med en miljökonsekvensbeskrivning skall&lt;br&gt;kunna ge ett så bra underlag som möjligt bör det påbörjas redan under arbe-&lt;br&gt;tet med översiktsplanen och utvecklas successivt under detaljplanens pro-&lt;br&gt;gramskede. För att ge fullt utbyte bör emellertid miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningen kompletteras parallellt med färdigställandet av detaljplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets uppfatt-&lt;br&gt;ning att översiktsplanen i många fall bör vara tillräcklig som program för de-&lt;br&gt;taljplaneläggning. Det är inget som i princip hindrar att en redovisning av&lt;br&gt;översiktsplanens innehåll anses uppfylla kravet på program som följer av&lt;br&gt;vårt förslag. Någon uttrycklig lagreglering av detta erfordras inte. I sådana&lt;br&gt;fall tillkommer utarbetandet av en miljökonsekvensbeskrivning som en&lt;br&gt;komplettering till en översiktsplan när en sådan plan kan anses motsvara&lt;br&gt;kraven på program för detaljplaneläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-direktivet finns i bilaga 2 angivna projekt för vilka skall finnas möj-&lt;br&gt;lighet att kräva miljökonsekvensbeskrivning innan tillstånd ges om med-&lt;br&gt;lemsstaterna anser att detta krävs på grund av projektets karaktär. Om det&lt;br&gt;kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bl.a. på grund av sin art,&lt;br&gt;storlek eller lokalisering, skall en miljökonsekvensbeskrivning göras. I di-&lt;br&gt;rektivets bilaga 2 upptas anläggning av vattenledningar över långa avstånd.&lt;br&gt;Detta regleras i svensk lagstiftning i va-lagen. I den lagen finns inga bestäm-&lt;br&gt;melser om miljökonsekvensbeskrivningar. Därför föreslås i promemorian&lt;br&gt;att en bestämmelse om krav på sådana införs i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenöverdomstolen och Kommunförbundet är tveksamma till behovet&lt;br&gt;att i va-lagen införa en bestämmelse om krav på miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar. Vattenöverdomstolen ifrågasätter om inte det behov av miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar som möjligen kan föreligga i fråga om va-anläggningar&lt;br&gt;blir tillräckligt tillgodosett genom den i promemorian föreslagna ändringen&lt;br&gt;i 5 kap. 18 § plan- och bygglagen. Kommunförbundet menar att eftersom&lt;br&gt;alla va-anläggningar med betydande miljöpåverkan prövas enligt reglerna i&lt;br&gt;miljöskyddslagen, där det redan finns ett krav på miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ning, det saknas behov av en ändring i va-lagen i samband med EES-avtalet.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det inte finns skäl att generellt kräva&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar vid planering av allmänna va-anläggningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan kravet bör endast avse större allmänna va-anläggningar som kan antas Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;medföra en betydande miljöpåverkan exempelvis vattenledningar över&lt;br&gt;långa avstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen enligt miljöskyddslagen avser inte ledningarna som sådana&lt;br&gt;utan tar sikte på utsläppen från avloppen. Det ligger väl i linje med säker-&lt;br&gt;hetskraven i 12 § va-lagen att införa regler om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar. Regeringens bedömning är därför att det krävs en bestämmelse om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar i va-lagen för att uppfylla direktivet. Kravet&lt;br&gt;bör dock i enlighet med direktivet begränsas till att omfatta anläggningar&lt;br&gt;som kan antas ha en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det aktuella direktivet och i departementspromemorian finns också krav&lt;br&gt;på miljökonsekvensbeskrivningar för järnvägslinjer för fjärrtrafik och för&lt;br&gt;spårvägar, upphöjda eller underjordiska järnvägar, hängbanor eller lik-&lt;br&gt;nande banor av speciell typ som endast eller i huvudsak används för passage-&lt;br&gt;rartrafik om de har en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att en ny paragraf skall införas i 4 kap. NRL, 1 a&lt;br&gt;§, för att uppfylla direktivets krav angående denna spårbundna trafik. Enligt&lt;br&gt;förslaget skulle tillstånd krävas av regeringen för att bygga järnvägslinjer för&lt;br&gt;fjärrtrafik samt för anläggningar för annan spårbunden trafik som kan antas&lt;br&gt;medföra en betydande miljöpåverkan. Därmed skulle dessa omfattas av kra-&lt;br&gt;vet på miljökonsekvensbeskrivningar som gäller alla ansökningar om till-&lt;br&gt;stånd enligt 4 kap. NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan redan nu med stöd av 4 kap. 2 § NRL pröva anläggningar&lt;br&gt;som kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet.&lt;br&gt;I sådana ärenden finns det krav på miljökonsekvensbeskrivning. Därmed&lt;br&gt;uppfylls dock inte det obligatoriska kravet på miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;för järnvägar för fjärrtrafik enligt direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges också att det finns ett utredningsförslag (Ds&lt;br&gt;1989:69) till en ny lag om markanvändning för järnväg - en banlag - som&lt;br&gt;bereds i Kommunikationsdepartementet. Detta lagförslag innehåller be-&lt;br&gt;stämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar. I promemorian anges att om&lt;br&gt;detta förslag leder till lagstiftning kan direktivet bli uppfyllt utan särskilda&lt;br&gt;regler i NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanserna förespråkar alternativet att en särskild banlag&lt;br&gt;införs. Statens Järnvägar ställer sig helt avvisande till ett tillägg i NRL och&lt;br&gt;förordar i stället en banlag med bestämmelser om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar. Banverket förespråkar också en särskild banlag. Banverket kan en-&lt;br&gt;dast i andra hand tänka sig en prövning enligt NRL. Denna bör då endast&lt;br&gt;omfatta projekt där en betydande påverkan på miljön kan antas. Boverket&lt;br&gt;anser att förslaget om ändring i NRL bryter det mönster som nu präglar 4&lt;br&gt;kap. NRL men eftersom det saknas annan möjlighet till tidig prövning av&lt;br&gt;järnvägar anser verket förslaget ändå acceptabelt som en temporär lösning.&lt;br&gt;Naturvårdsverket anser det angeläget att en särskild banlag snarast utarbe-&lt;br&gt;tas. I avvaktan på detta anser naturvårdsverket att alternativet att göra järn-&lt;br&gt;vägar prövningspliktiga enligt miljöskyddslagen är att föredra framför en&lt;br&gt;prövningsplikt enligt NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen av utredningsförslaget Markanvändning för järnväg pågår&lt;br&gt;alljämt i Kommunikationsdepartementet. Regeringen har dock för avsikt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till riksdagen överlämna en proposition om lag om markanvändning för järn- &amp;nbsp;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väg under våren 1993. Avsikten är att i lagen föra in regler om lokalisering&lt;br&gt;av järnvägar. Lagen kommer att knytas till NRL och innehålla krav på miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar. Sådana beskrivningar bör komma in på ett tidigt&lt;br&gt;skede i beslutsprocessen. Genom den lagstiftning som då kommer att före-&lt;br&gt;slås kommer kraven i EG-direktivet att vara uppfyllda. Lagen kan träda i&lt;br&gt;kraft tidigast den 1 juli 1993. Det finns emellertid inte tillräckliga skäl att nu,&lt;br&gt;i avvaktan på denna lagstiftning och med beaktande av regeringens nuva-&lt;br&gt;rande prövningsmöjlighet enligt 4 kap. 2 § NRL, temporärt införa krav på&lt;br&gt;prövning enligt NRL av vissa järnvägslinjer endast för att uppfylla kravet på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar enligt direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om miljökonsekvensbeskrivningar avser också de areella näring-&lt;br&gt;arna. Som framgår av departementspromemorian pågår viss utredningsverk-&lt;br&gt;samhet på det området. I avbidan på det slutliga resultatet av dessa utred-&lt;br&gt;ningar är regeringen för närvarande inte beredd att föreslå hur föreskrifter&lt;br&gt;om miljökonsekvensbeskrivningar såvitt avser skogsbruket och jordbruket&lt;br&gt;skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det anförda har inom Miljö- och naturresursdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avlopps-&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 2 har upprättats i samråd med Socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Lag om ändring i miljöskyddslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har införts ett nytt sista stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen i avsnitt 2.2 och har&lt;br&gt;tillkommit för att möjliggöra ett uppfyllande av Sveriges åtaganden enligt&lt;br&gt;EES-avtalet i fråga om reglering av miljöfarlig verksamhet. Genom bestäm-&lt;br&gt;melsen bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer&lt;br&gt;att meddela generella föreskrifter om bl.a. gränsvärden för utsläpp av farliga&lt;br&gt;ämnen i vattenmiljön och i luften, förbud att släppa ut vissa ämnen i grund-&lt;br&gt;vattnet samt försiktighetsmått vid t.ex. slamhantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet avser endast sådana åtaganden enligt EES-avtalet som&lt;br&gt;har godkänts av riksdagen. För att ändringar i EES-avtalet skall kunna trans-&lt;br&gt;formeras till svensk rätt med stöd av bemyndigandet krävs alltså riksdagens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit en ändring i förhållande till förslaget i lagrådsre-&lt;br&gt;missen. Regeringen ansluter sig till Lagrådets överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har därför utformats i enlighet med Lagrådets förslag enligt&lt;br&gt;bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras ett tillståndsbesluts rättskraft. I vissa avseenden har det&lt;br&gt;varit ofrånkomligt att inskränkningar i denna rättskraft kan bli följden av&lt;br&gt;EES-avtalet. Det gäller i detta sammanhang föreskrifter som meddelats med&lt;br&gt;stöd av den nya bestämmelsen i 5 § sista stycket. Bestämmelsen behandlas i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen i avsnitt 2.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats med hänsyn till det nya bemyndigandet i 5 § sista&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Lag om ändring i hälsoskyddslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen under avsnitt 2.3 har Sverige&lt;br&gt;enligt EES-avtalet åtagit sig att utföra sådana mätningar av luftföroreningar&lt;br&gt;som avses i direktiven 80/779/EEG om gränsvärden och vägledande värden&lt;br&gt;för luftkvalitet avseende svaveldioxid och svävande partiklar, 82/884/EEG&lt;br&gt;om ett gränsvärde för bly i luften samt 85/203/EEG om luftkvalitetsnormer&lt;br&gt;för kvävedioxid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall regeringen eller den myndighet regeringen be-&lt;br&gt;stämmer meddela föreskrifter om gränsvärden. Detta innebär att de all-&lt;br&gt;männa råd och riktlinjer som redan finns utgivna av Naturvårdsverket bör&lt;br&gt;omarbetas och ges en juridiskt bindande form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mätningarna som föreskrivs i andra stycket skall ha till syfte att klarlägga&lt;br&gt;om luftkvaliteten i kommunen är tillfredsställande med hänsyn till de gräns-&lt;br&gt;värden som föreskrivs med stöd av bemyndigandet i första stycket. Mät-&lt;br&gt;ningar behöver endast utföras om det kan antas att gränsvärdena kan&lt;br&gt;komma att överskridas. Mätningsskyldigheten omfattar förutom utförandet&lt;br&gt;av mätningarna även skyldighet att vid mätningarna använda mätmetoder&lt;br&gt;och redovisa mätresultat enligt föreskrifter som meddelats med stöd av para-&lt;br&gt;grafens tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de erfarenheter som Naturvårdsverket redan har på områ-&lt;br&gt;det bör det ankomma på verket att besluta om föreskrifter om gränsvärden,&lt;br&gt;mätning och om redovisning av mätresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu aktuella EG-direktiven är ett led i ansträngningarna att motverka&lt;br&gt;spridning av luftföroreningar från källor som inte är bestämda till art och&lt;br&gt;ursprung. De mätningar som föreskrivs i paragrafens andra stycke skall klar-&lt;br&gt;lägga luftkvaliteten på mätplatsen. Mätningar skall således inte ske i syfte att&lt;br&gt;utpeka någon viss egendom som föroreningskälla. Ett sådant föreläggande&lt;br&gt;eller förbud som kan meddelas med stöd av 18-21 §§ skall därför inte medde-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;las pä den grunden att nu aktuella mätningar utvisar att sådana gränsvärden Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;som föreskrivits med stöd av paragrafens första stycke överskridits.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av avsnitt 2.4 framgår att EG:s direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;85/337/EEG saknar motsvarighet i svensk lagstiftning när det gäller anlägg-&lt;br&gt;ning av industriområden, projekt för tätortsbebyggelse, skidliftar och kabin-&lt;br&gt;banor, fritidsbyar, hotellkomplex samt permanenta tävlings- och testbanor&lt;br&gt;för bilar och motorcyklar. Av den anledningen införs genom två nya stycken&lt;br&gt;krav på att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras när detaljplaner upp-&lt;br&gt;rättas för sådana ändamål. Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar gäller&lt;br&gt;också om användningen för sådana ändamål som anges i paragrafen inte av-&lt;br&gt;ser planområdet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom miljökonsekvensbeskrivningar bör upprättas innan en detalj-&lt;br&gt;plan fått ett alltför konkret innehåll har programskedet gjorts obligatoriskt&lt;br&gt;och miljökonsekvensbeskrivningen införts som en del av programmet. Av&lt;br&gt;den allmänna motiveringen framgår att arbetet med miljökonsekvensbesk-&lt;br&gt;rivningen bör följa hela planprocessen och att den obligatoriska miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningen i programskedet således bör följas upp och ytterligare&lt;br&gt;konkretiseras under det fortsatta planarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som omfattas av direktivet är av sådan art att det är uteslutet&lt;br&gt;att de skulle kunna omfattas av undantaget från detaljplanekravet i 5 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket 2, i synnerhet som de skall antas medföra betydande miljö-&lt;br&gt;påverkan.Bedömningen av ett projekts miljöpåverkan skall särskilt avse de&lt;br&gt;direkta och indirekta effekterna beträffande följande faktorer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- människor, fauna och flora,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mark, vatten, luft, klimat och landskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samspelet mellan faktorerna i första och andra strecksatsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- materiella tillgångar och kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjorts det tillägget att en miljökonsekvensbeskrivning som&lt;br&gt;har upprättats som en grund för en detaljplan skall ingå i det underlag som&lt;br&gt;skall redovisas under det samråd som föreskrivs i 5 kap. 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett tillägg till första stycket 3 skall planförslaget under utställningsti-&lt;br&gt;den åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning om en sådan har upprättats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tillägg i första stycket 1 införs bygglovsplikt för kabinbanor så&lt;br&gt;att det inte skall kunna råda någon tvekan om att det är hela anläggningens&lt;br&gt;inverkan som skall prövas. Tillägget får närmast ses som ett förtydligande&lt;br&gt;eftersom kabinbanor alltid torde kräva uppförande av i vart fall byggnader&lt;br&gt;som redan nu är bygglovspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;och avloppsanläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, ansluter till EG:s direktiv 85/337/EEG rörande be-&lt;br&gt;dömning av miljöeffekterna av vissa projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en ny allmän avloppsanläggning eller en utvidgning av en sådan plane-&lt;br&gt;ras skall det enligt paragrafen göras en miljökonsekvensbeskrivning om an-&lt;br&gt;läggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av en anläggnings miljöpåverkan skall särskilt avse de di-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rekta och indirekta effekterna beträffande följande faktorer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- människor, fauna och flora,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mark, vatten, luft, klimat och landskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samspelet mellan faktorerna i första och andra strecksatsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- materiella tillgångar och kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Ikraftträdandebestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna får regeringen före-&lt;br&gt;skriva när lagändringarna skall träda i kraft. Bakgrunden är att en viss osä-&lt;br&gt;kerhet råder om när EES-avtalet kommer att träda i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ärendet till riksdagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avlopps-&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendet bör behandlas av riksdagen under år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5, 22 och 45 §§ miljöskyddslagen (1969:387)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de&lt;br&gt;skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de för-&lt;br&gt;siktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller av-&lt;br&gt;hjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter&lt;br&gt;det att verksamheten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av åligganden enligt första stycket bedöms med utgångs-&lt;br&gt;punkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga&lt;br&gt;och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å&lt;br&gt;ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och bety-&lt;br&gt;delsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten&lt;br&gt;samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av för-&lt;br&gt;siktighetsmått som kommer i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;de föreskrifter angående skyddsåt-&lt;br&gt;gärder, begränsningar och försiktig-&lt;br&gt;hetsmått i övrigt som på grund av&lt;br&gt;Sveriges av riksdagen godkända åta-&lt;br&gt;ganden enligt avtalet om Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet inte&lt;br&gt;får åsidosättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;kan ej på grund av bestämmelse i la-&lt;br&gt;gen eller i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) eller i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) åläggas att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten eller att med av-&lt;br&gt;seende på denna vidtaga försiktig-&lt;br&gt;hetsmått utöver vad som anges i till-&lt;br&gt;ståndsbeslutet, om ej annat följer av&lt;br&gt;23-25 §§, 29 § andra stycket eller 40&lt;br&gt;§ andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;kan inte på grund av bestämmelse i&lt;br&gt;lagen eller i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) eller i renhållningsla-&lt;br&gt;gen (1979:596) åläggas att upphöra&lt;br&gt;med verksamheten eller att med av-&lt;br&gt;seende på denna vidta försiktighets-&lt;br&gt;mått utöver vad som anges i till-&lt;br&gt;ståndsbeslutet, om inte annat följer&lt;br&gt;av 23-25 §§, 29 § andra stycket eller&lt;br&gt;40 § andra stycket eller av föreskrif-&lt;br&gt;ter som meddelats med stöd av 5§&lt;br&gt;sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1989:363.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:924.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av 2 § tredje&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med stöd&lt;br&gt;av 10 §,&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3. åsidosätter beslut, villkor eller&lt;br&gt;andra föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 5§ sista stycket, 8a§&lt;br&gt;andra stycket, 18 § första stycket,&lt;br&gt;19 - 21 §, 21 a § andra stycket, 24 §,&lt;br&gt;25 §, 27 §, 29 § andra stycket, 38 a §,&lt;br&gt;38 b § andra stycket eller 41 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åsidosätter beslut, villkor eller&lt;br&gt;andra föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 8 a § andra stycket, 18 §&lt;br&gt;första stycket, 19 - 21 §, 21 a § andra&lt;br&gt;stycket, 24 §, 25 §, 27 §, 29 § andra&lt;br&gt;stycket, 38 a §, 38 b § andra stycket&lt;br&gt;eller 41 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. underlåter att iaktta föreläggande som har meddelats med stöd av 43 §&lt;br&gt;första stycket eller andra stycket första meningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbörande myn-&lt;br&gt;dighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse för prövning&lt;br&gt;av en fråga om tillstånd eller för tillsynen, döms, om gärningen inte är ringa,&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två år. Har brottet begåtts med uppsåt och&lt;br&gt;avsett förpliktelse av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt, döms till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt första&lt;br&gt;stycket för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan&lt;br&gt;ådömas enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:60&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Propositionens&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i hälsoskyddslagen (1982:1080) skall införas lagförslag&lt;br&gt;en ny paragraf, 14 a §, samt närmast före den nya 14 a § en ny rubrik av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärden för luftföroreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får i den&lt;br&gt;utsträckning det behövs med hänsyn&lt;br&gt;till Sveriges av riksdagen godkända&lt;br&gt;åtaganden enligt avtalet om Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsområ-&lt;br&gt;det meddela föreskrifter om gräns-&lt;br&gt;värden för högsta tillåtna halt i luften&lt;br&gt;av föroreningar i form av kväve-&lt;br&gt;dioxid, svaveldioxid, sot och bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att gränsvärdena&lt;br&gt;kan komma att överskridas skall&lt;br&gt;kommunen mäta förekomsten i luf-&lt;br&gt;ten av föroreningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om mätme-&lt;br&gt;toder och redovisning av mätresultat.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 18, 21 och 26 §§ och 8 kap. 2 § plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10)’ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljplanen bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål&lt;br&gt;för planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En detaljplan som medger en an-&lt;br&gt;vändning av mark eller av byggnader&lt;br&gt;eller andra anläggningar som inne-&lt;br&gt;bär betydande miljöpåverkan skall&lt;br&gt;grundas på ett sådant program som&lt;br&gt;anges i första stycket, om detaljpla-&lt;br&gt;nen innebär att planområdet får tas i&lt;br&gt;anspråk för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. industriändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ny sammanhållen bebyggelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skidliftar eller kabinbanor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hotellkomplex eller fritidsbyar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. permanenta tävlings- eller testba-&lt;br&gt;nor för bilar eller motorcyklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som anges i andra stycket&lt;br&gt;skall en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser m.m.&lt;br&gt;upprättas vid utarbetandet av pro-&lt;br&gt;grammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådet syftar till ett utbyte av&lt;br&gt;information och synpunkter. Under&lt;br&gt;samrådet bör motiven till förslaget,&lt;br&gt;planeringsunderlag av betydelse&lt;br&gt;samt de viktigaste följderna av för-&lt;br&gt;slaget redovisas. Om det finns ett&lt;br&gt;program för planen, skall också&lt;br&gt;prgrammet redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådet syftar till ett utbyte av&lt;br&gt;information och synpunkter. Under&lt;br&gt;samrådet bör motiven till förslaget,&lt;br&gt;planeringsunderlag av betydelse&lt;br&gt;samt de viktigaste följderna av för-&lt;br&gt;slaget redovisas. Om det finns ett&lt;br&gt;program eller en miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning för planen, skall också&lt;br&gt;dessa redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som&lt;br&gt;har framförts skall redovisas i en samrådsredogörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1987:246.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. samrådsredogörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. program för planen, grundkarta 3. program för planen, miljökonsek-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och fastighetsförteckning, om sä- vensbeskrivning, grundkarta och&lt;br&gt;dana handlingar har upprättats, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fastighetsförteckning, om sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingar har upprättats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för en&lt;br&gt;bedömning av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna, planens&lt;br&gt;syfte och skälen till planens utformning. Beskrivningen skall åtföljas av il-&lt;br&gt;lustrationsmaterial, om det inte är uppenbart onödigt. Om planförslaget av-&lt;br&gt;viker från översiktsplanen, skall avvikelsen och skälen till denna redovisas i&lt;br&gt;beskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd, bör också stäl-&lt;br&gt;las ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra anläggningar än&lt;br&gt;byggnader krävs bygglov för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordna nöjesparker, djurpar-&lt;br&gt;ker, idrottsplatser, skidbackar med&lt;br&gt;liftar, kabinbanor, campingplatser,&lt;br&gt;skjutbanor, småbåtshamnar, frilufts-&lt;br&gt;bad, motorbanor och golfbanor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra anläggningar än&lt;br&gt;byggnader krävs bygglov för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordna nöjesparker, djurpar-&lt;br&gt;ker, idrottsplatser, skidbackar med&lt;br&gt;liftar, campingplatser, skjutbanor,&lt;br&gt;småbåtshamnar, friluftsbad, motor-&lt;br&gt;banor och golfbanor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anordna upplag eller materialgårdar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller&lt;br&gt;gruvdrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska pro-&lt;br&gt;dukter, som är hälso- och miljöfarliga, och förvaror som kan medföra brand&lt;br&gt;eller andra olyckshändelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. uppföra radio- eller telemaster eller torn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två me-&lt;br&gt;ter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre&lt;br&gt;än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på&lt;br&gt;en byggnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. uppföra murar eller plank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. anordna parkeringsplatser utomhus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. anordna begravningsplatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1-9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygglov för att inrätta eller uppföra en anläggning enligt första stycket 4&lt;br&gt;eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om det är fråga om en&lt;br&gt;mindre anläggning avsedd endast för en viss fastighets behov. Bygglov för&lt;br&gt;åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns en-&lt;br&gt;dast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkeringsplatsen&lt;br&gt;är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om parkeringsplatsen an-&lt;br&gt;läggs med stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i detaljplan har&lt;br&gt;avsatts till gata eller väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § och 6 § tredje stycket 2 får kommunen besluta om undantag&lt;br&gt;från kravet på bygglov eller om längre gående krav. I 10 § finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser för vissa anläggningar avsedda för totalförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:604.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en allmän va-anläggning eller&lt;br&gt;en utvidgning av en sådan planeras&lt;br&gt;skall, om anläggningen kan antas&lt;br&gt;medföra en betydande miljöpåver-&lt;br&gt;kan, huvudmannen upprätta en mil-&lt;br&gt;jökonsekvensbeskrivning som möj-&lt;br&gt;liggör en samlad bedömning av den&lt;br&gt;inverkan anläggningen har på mil-&lt;br&gt;jön, hälsan och hushållningen med&lt;br&gt;naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1976:842.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;EES-avtalet och den svenska&lt;br&gt;miljöskyddslagstiftningen&lt;br&gt;Ds 1992:43&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga XX till EES-avtalet innebär att ett antal av EG:s miljödirektiv skall&lt;br&gt;transformeras till svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna promemoria innehåller en genomgång av EG:s direktiv och en&lt;br&gt;jämförelse mellan EG:s direktiv och den motsvarande svenska miljöskydds-&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt vid förhandlingarna om EES-avtalet har varit att den&lt;br&gt;svenska miljöpolitiken i praktiken uppfyller de krav som ställs i EG:s rätts-&lt;br&gt;akter och att den svenska lagstiftningen också skall uppfylla dessa krav i for-&lt;br&gt;mellt avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av EG:s direktiv har närmast svensk motsvarighet i miljöskydds-&lt;br&gt;lagen (1969:387). Direktiven har liksom miljöskyddslagen krav på tillstånds-&lt;br&gt;plikt för miljöfarliga verksamheter. Med hänsyn till direktiven finns det inte&lt;br&gt;anledning att utöka antalet tillståndspliktiga verksamheter enligt miljö-&lt;br&gt;skyddslagen. Däremot bör, för att ett EG-direktiv om miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar skall kunna uppfyllas, tillståndsplikt införas enligt lagen om hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser m.m. för större järnvägsanläggningar och för&lt;br&gt;järnvägsanläggningar med större miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla det nyss nämnda direktivet föreslås också ett tillägg i den&lt;br&gt;s.k. Va-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar föreslås&lt;br&gt;också att sådana beskrivningar skall ingå i underlaget för en detaljplan enligt&lt;br&gt;plan- och bygglagen om ett projekt kan antas medföra betydande miljöpå-&lt;br&gt;verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen innehåller inga föreskrifter om generellt bestämda ut-&lt;br&gt;släppsgränser. Villkoren i tillståndsbesluten prövas individuellt för varje mil-&lt;br&gt;jöfarlig verksamhet. Direktiven innehåller generella gränsvärden för utsläpp&lt;br&gt;av farliga ämnen. För att motsvara direktiven bör de myndigheter som prö-&lt;br&gt;var tillstånd och villkor enligt miljöskyddslagen åläggas att beakta tillämp-&lt;br&gt;liga gränsvärden i EG:s direktiv. Ett närmande till EG torde på sikt medföra&lt;br&gt;ytterligare ändringar i miljöskyddslagen eller motsvarande. Med hänsyn till&lt;br&gt;den översyn som f.n. sker inom miljöskyddskommittén finns det inte skäl att&lt;br&gt;gå in på sådana ändringar utöver vad som krävs till följd av EES-avtalet.&lt;br&gt;Dock bör särskilda bestämmelser införas om grundvattenskydd, gränsvär-&lt;br&gt;den för tungmetaller i slam som används för jordbruksändamål samt spill-&lt;br&gt;olja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från svensk lagstiftning innehåller EG:s direktiv särskilda reg-&lt;br&gt;ler om miljökvalitetsnormer. Detta medför att kommunerna i hälsoskyddsla-&lt;br&gt;gen bör åläggas att utföra mätningar av luftföroreningar. Av kommunernas&lt;br&gt;översiktsplaner enligt plan- och bygglagen bör framgå hur kommunerna av-&lt;br&gt;ser att uppfylla sådana föreskrifter om miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;LAGFORSLAG&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)*&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18, 22, 24, 29 och 45 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 8 b, 8 c och 8 d §§ av&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande ämnen eller grupper av&lt;br&gt;ämnen får inte släppas ut direkt i&lt;br&gt;grundvattnet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Organiska halogenföreningar och&lt;br&gt;ämnen som kan bilda sådana för-&lt;br&gt;eningar i vattenmiljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Organiska fosforföreningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Organiska tennföreningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ämnen som har cancerogena, mu-&lt;br&gt;tagena eller teratogena egenskaper i&lt;br&gt;eller genom vattenmiljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Kvicksilver och dess föreningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Kadmium och dess föreningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Mineraloljor och kolväten,&lt;br&gt;S. Cyanider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får i en-&lt;br&gt;lighet med EG:s direktiv 80I68IEEG&lt;br&gt;om skydd mot föroreningar av&lt;br&gt;grundvattnet föreskriva om förbud&lt;br&gt;mot eller tillstånd till utsläpp av&lt;br&gt;andra farliga ämnen eller grupper av&lt;br&gt;ämnen till grundvattnet än vad som&lt;br&gt;anges i första stycket och som inte&lt;br&gt;omfattas av tillstånd enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under växtsäsongen får slam inte&lt;br&gt;användas på växande grödor på be-&lt;br&gt;tesmark eller på mark där foder pro-&lt;br&gt;duceras, eller på mark med odling av&lt;br&gt;grönsaker eller frukt utom fruktträd&lt;br&gt;eller rotfrukter utom sockerbetor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om högsta tillåten&lt;br&gt;tungmetallhalt i slam, om högsta till-&lt;br&gt;låten ärlig mängd slam som får an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1989:363.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vändas samt om försiktighetsmått&lt;br&gt;som skall iakttas vid slamhantering&lt;br&gt;för jordbruksändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 d §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förbränning av spillolja i en&lt;br&gt;anläggning med en tillförd värmeef-&lt;br&gt;fekt av 3 MW eller mer, får de gräns-&lt;br&gt;värden inte överskridas som anges i&lt;br&gt;bilagan till EG:s direktiv&lt;br&gt;87H0HEEG om omhändertagande&lt;br&gt;av spilloljor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett tillståndsbeslut skall noggrant anges den miljöfarliga verksamhet som&lt;br&gt;tillståndet avser och de villkor som skall gälla. Om särskilda skäl föreligger&lt;br&gt;får tillstånd lämnas för begränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillåtna utsläpp får inte överstiga&lt;br&gt;motsvarande värden enligt de EG-di-&lt;br&gt;rektiv som omfattas av bilaga XX till&lt;br&gt;avtalet om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslutet skall fastställas en viss tid, högst tio år, inom vilken den med&lt;br&gt;tillståndet avsedda verksamheten skall ha satts igång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;kan ej på grund av bestämmelse i la-&lt;br&gt;gen eller i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) eller i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) åläggas att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten eller att med av-&lt;br&gt;seende på denna vidtaga försiktig-&lt;br&gt;hetsmått utöver vad som anges i till-&lt;br&gt;ståndsbeslutet, om ej annat följer av&lt;br&gt;23-25 §§, 29 § andra stycket eller 40&lt;br&gt;§ andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;kan inte på grund av bestämmelse i&lt;br&gt;lagen eller i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) eller i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) åläggas att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten eller att med av-&lt;br&gt;seende på denna vidta försiktighets-&lt;br&gt;mått utöver vad som anges i till-&lt;br&gt;ståndsbeslutet, om inte annat följer&lt;br&gt;av 8 b, - 8 d §§, 23-25 §§, 29 § andra&lt;br&gt;stycket eller 40 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva&lt;br&gt;gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya villkor för&lt;br&gt;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när tio år förflutit från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten ge-&lt;br&gt;nom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett förbud&lt;br&gt;framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. när villkor som gäller för verksamheten åsidosatts på ett sätt som varit&lt;br&gt;av mer än ringa betydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte för-&lt;br&gt;utsågs när verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en alltför ingri-&lt;br&gt;pande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med an-&lt;br&gt;vändning av någon ny process- eller reningsteknik,&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7. om användandet av någon ny&lt;br&gt;teknik för mätning eller uppskatt-&lt;br&gt;ning av förorening eller annan stör-&lt;br&gt;ning skulle medföra väsentligt bättre&lt;br&gt;förutsättningar för att kontrollera&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om användandet av någon ny&lt;br&gt;teknik för mätning eller uppskatt-&lt;br&gt;ning av förorening eller annan stör-&lt;br&gt;ning skulle medföra väsentligt bättre&lt;br&gt;förutsättningar för att kontrollera&lt;br&gt;verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om villkoren för verksamheten in-&lt;br&gt;nebär att gränsvärden som anges i ett&lt;br&gt;EG-direktiv som omfattas av bilaga&lt;br&gt;XX till Avtalet om Europeiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet (EES-avtalet) får&lt;br&gt;överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 4 får koncessionsnämnden också besluta&lt;br&gt;om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter&lt;br&gt;för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd förfaller, om den med&lt;br&gt;tillståndet avsedda verksamheten&lt;br&gt;inte har satts igång inom den tid som&lt;br&gt;har föreskrivits med stöd av 18 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd förfaller om den med&lt;br&gt;tillståndet avsedda verksamheten&lt;br&gt;inte har satts igång inom den tid som&lt;br&gt;har föreskrivits med stöd av 18 §&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot förbud som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 8, 23 eller&lt;br&gt;41 § eller åsidosätter sådana bestäm-&lt;br&gt;melser som har meddelats med stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot 8 b -8 d §§ eller för-&lt;br&gt;bud som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;8, 23 eller 41 § eller åsidosätter så-&lt;br&gt;dana bestämmelser som har medde-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lats med stöd av 2 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åsidosätter beslut, villkor eller&lt;br&gt;andra föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 8 a § andra stycket, 8 c -&lt;br&gt;d §§, 18 § första stycket, 19 - 21 §, 21&lt;br&gt;a § andra stycket, 24 §, 25 §, 27 §, 29&lt;br&gt;§ andra stycket, 38 a §, 38 b § andra&lt;br&gt;stycket eller 41 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av 2 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med stöd&lt;br&gt;av 10 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åsidosätter beslut, villkor eller&lt;br&gt;andra föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 8 a § andra stycket, 18 §&lt;br&gt;första stycket, 19 - 21 §, 21 a § andra&lt;br&gt;stycket, 24 §, 25 §, 27 §, 29 § andra&lt;br&gt;stycket, 38 a §, 38 b § andra stycket&lt;br&gt;eller 41 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. underlåter att iaktta föreläggande som har meddelats med stöd av 43 §&lt;br&gt;första stycket eller andra stycket första meningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbörande myn-&lt;br&gt;dighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse för prövning&lt;br&gt;av en fråga om tillstånd eller för tillsynen, döms, om gärningen inte är ringa,&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två år. Har brottet begåtts med uppsåt och&lt;br&gt;avsett förpliktelse av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt, döms till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket för gärning som omfattas av föreläggandet. Till ansvar enligt första&lt;br&gt;stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:60&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i hälsoskyddslagen (1982:1080) skall införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ny 8a§ av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halterna i luften av kvävedioxid,&lt;br&gt;svaveldioxid, sot och bly får inte&lt;br&gt;överstiga gränsvärden enligt EG-di-&lt;br&gt;rektiv som ingår i bilaga XX till avta-&lt;br&gt;let om Europeiska ekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall mäta förekoms-&lt;br&gt;ten i luften av föroreningar i form av&lt;br&gt;kvävedioxid, svaveldioxid, sot och&lt;br&gt;bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela de föreskrifter som behövs om&lt;br&gt;mätning och om redovisning av mät-&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § samt 5 kap. 18, 21 och 26 §§ plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid&lt;br&gt;beslut om användningen av mark- och vattenområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av planen skall framgå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vatten-&lt;br&gt;områden samt i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebygg-&lt;br&gt;else,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt lagen (1987:12)&lt;br&gt;om hushållning med naturresurser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om planen redovisar en använd-&lt;br&gt;ning av ett mark- eller vattenområde&lt;br&gt;som kan innebära risk för kränkning&lt;br&gt;av sådana föreskrifter till skydd för&lt;br&gt;människors hälsa och miljön som&lt;br&gt;följer av Sveriges internationella åta-&lt;br&gt;ganden skall i planen anges hur kom-&lt;br&gt;munen avser att uppfylla föreskrif-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljplanen bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och&lt;br&gt;mål för planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En detaljplan som innebär att ett&lt;br&gt;område får användas för samman-&lt;br&gt;hållen bebyggelse, industrianlägg-&lt;br&gt;ningar, fritidsanläggningar eller ho-&lt;br&gt;tellkomplex som kan antas medföra&lt;br&gt;en betydande miljöpåverkan skall&lt;br&gt;grundas på ett sådant program som&lt;br&gt;anges i första stycket. Vid utarbe-&lt;br&gt;tande av programmet skall en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning enligt 5 kap.&lt;br&gt;lagen (1987:12) om hushållning med&lt;br&gt;naturresurserm.m. upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådet syftar till ett utbyte av&lt;br&gt;information och synpunkter. Under&lt;br&gt;samrådet bör motiven till förslaget,&lt;br&gt;planeringsunderlag av betydelse&lt;br&gt;samt de viktigaste följderna av för-&lt;br&gt;slaget redovisas. Om det finns ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådet syftar till ett utbyte av&lt;br&gt;information och synpunkter. Under&lt;br&gt;samrådet bör motiven till förslaget,&lt;br&gt;planeringsunderlag av betydelse&lt;br&gt;samt de viktigaste följderna av för-&lt;br&gt;slaget redovisas. Om det finns ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1987:246.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;program för planen, skall också pro- program eller en miljökonsekvens-&lt;br&gt;grammet redovisas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beskrivning för planen, skall också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som&lt;br&gt;har framförts skall redovisas i en samrådsredogörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. samrådsredogörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. program för planen, grundkarta 3. program för planen, miljökon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och fastighetsförteckning, om så- sekvensbeskrivning, grundkarta och&lt;br&gt;dana handlingar har upprättats, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fastighetsförteckning, om sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingar har upprättats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för&lt;br&gt;en bedömning av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna, planens&lt;br&gt;syfte och skälen till planens utformning. Beskrivningen skall åtföljas av il-&lt;br&gt;lustrationsmaterial, om det inte är uppenbart onödigt. Om planförslaget av-&lt;br&gt;viker från översiktsplanen, skall avvikelsen och skälen till denna redovisas i&lt;br&gt;beskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd, bör också stäl-&lt;br&gt;las ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar skall införas en ny 12 a § av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en allmän va-anläggning pla-&lt;br&gt;neras skall huvudmannen upprätta&lt;br&gt;en miljökonsekvensbeskrivning som&lt;br&gt;möjliggör en samlad bedömning av&lt;br&gt;den inverkan anläggningen har på&lt;br&gt;miljön, hälsan och hushållningen&lt;br&gt;med naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med&lt;br&gt;naturresurser m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om i lagen (1987:12) om hushållning med na-&lt;br&gt;turresurser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd av regeringen krävs för&lt;br&gt;att bygga järnvägslinjer för fjärrtrafik&lt;br&gt;eller anläggningar för annan spår-&lt;br&gt;bunden trafik som kan antas med-&lt;br&gt;föra en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant tillstånd får lämnas om hin-&lt;br&gt;der inte möter på grund av bestäm-&lt;br&gt;melserna i 2 och 3 kap. eller med&lt;br&gt;hänsyn till andra allmänna plane-&lt;br&gt;ringssynpunkter. Ett tillstånd får för-&lt;br&gt;enas med villkor för att tillgodose all-&lt;br&gt;männa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får re-&lt;br&gt;geringen i ett visst fall medge undan-&lt;br&gt;tag från kravet på tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får re-&lt;br&gt;geringen i ett visst fall medge undan-&lt;br&gt;tag från kravet på tillstånd enligt 1&lt;br&gt;och 1 a §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst två&lt;br&gt;år skall den dömas som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. påbörjar en anläggning eller&lt;br&gt;vidtar någon annan åtgärd som an-&lt;br&gt;ges i 1 § utan att regeringen har med-&lt;br&gt;delat tillstånd eller medgett undan-&lt;br&gt;tag från kravet på tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst två&lt;br&gt;år skall den dömas som med uppsåt&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. påbörjar en anläggning eller&lt;br&gt;vidtar någon annan åtgärd som an-&lt;br&gt;ges i 1 § eller, om överträdelsen inte&lt;br&gt;är ringa, i 1 a § utan att regeringen&lt;br&gt;har meddelat tillstånd eller medgett&lt;br&gt;undantag från kravet på tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. påbörjar eller fortsätter utförandet av en anläggning eller en åtgärd se-&lt;br&gt;dan regeringen enligt 2 § har beslutat att anläggningen eller åtgärder inte får&lt;br&gt;utföras utan tillstånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte rättar sig efter ett villkor eller en föreskrift som regeringen har med-&lt;br&gt;delat med stöd av detta kapitel, om överträdelsen inte är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 INLEDNING&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Denna promemoria innehåller förslag till ändringar i den svenska miljölag-&lt;br&gt;stiftningen i samband med att avtalet om Europeiska Ekonomiska Samar-&lt;br&gt;betsområdet m.m. (EES-avtalet) träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöregler finns i bilaga II och bilaga XX till EES-avtalet. Promemorian&lt;br&gt;behandlar endast sådana EG-direktiv som kräver en särskild bedömning&lt;br&gt;från rättsteknisk synpunkt. För en allmän redogörelse för de miljöregler som&lt;br&gt;omfattas av EES-avtalet hänvisas till bilaga 13 till prop. 1991/92:170 om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian återges de behandlade rättsakterna i den utsträckning som&lt;br&gt;behövs för jämförelsen med svensk lagstiftning. För den fullständiga lydel-&lt;br&gt;sen av resp, rättsakt hänvisas till den utgivning av EG:s rättsakter som sker&lt;br&gt;i anslutning till riksdagsbehandlingen av EES-avtalet. Remissinstanserna till&lt;br&gt;denna promemoria får dessutom ett exemplar var av de direktiv som be-&lt;br&gt;handlas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet är ett avtal mellan EG, kol- och stålunionen, EG:s medlemssta-&lt;br&gt;ter och de enskilda staterna inom EFTA. Avsikten med avtalet är att främja&lt;br&gt;en konstant och balanserad förstärkning av handeln och de ekonomiska rela-&lt;br&gt;tionerna mellan EG och EFTA-staterna och att försäkra att detta sker på&lt;br&gt;lika konkurrensvillkor och med beaktande av samma rättsregler. Ett huvud-&lt;br&gt;syfte med EES-avtalet är att uppnå att varor, personer, tjänster och kapital&lt;br&gt;fritt skall kunna röra sig inom det område som omfattas av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För staterna inom EG gäller på miljöområdet de av EG antagna förord-&lt;br&gt;ningarna och direktiven. För EFTA-staterna gäller som EES-rätt nämnda&lt;br&gt;rättsakter med de ändringar som har angetts i avtalet. Dessa ändringar inne-&lt;br&gt;bär i huvudsak att de ikraftträdandetidpunkter som har föreskrivits i EG-&lt;br&gt;rättsakterna i EES-rätten har ändrats till i normalfallet den 1 januari 1993&lt;br&gt;eller den senare dag då EES-avtalet träder i kraft. För vissa EG-regler har&lt;br&gt;i avtalet utarbetats övergångs- och undantagslösningar för EFTA-staterna.&lt;br&gt;Vidare har för EFTA-staterna irrelevanta regler utmönstrats. I detta sam-&lt;br&gt;manhang behandlas inte rättsakter som på grund av övergångsarrangemang&lt;br&gt;i EES-avtalet för EFTA-staternas vidkommande träder i kraft efter den 1&lt;br&gt;januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler i EES-avtalet som är i sak identiska med EG:s primär- eller se-&lt;br&gt;kundärrätt skall, när de införs och tillämpas, tolkas i överensstämmelse med&lt;br&gt;de domar från Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) som&lt;br&gt;meddelats före tidpunkten för avtalets undertecknande. Enligt avtalet skall&lt;br&gt;EFTA-staterna upprätta en domstol (EFTA-domstolen). Denna skall vara&lt;br&gt;behörig att lösa tvister mellan två eller flera EFTA-stater, att pröva mål eller&lt;br&gt;ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende EFTA-staterna samt att&lt;br&gt;pröva överklaganden av beslut på konkurrensområdet i ärenden initierade&lt;br&gt;av EFTArs övervakningsmyndighet. För att främja en så enhetlig tolkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av avtalet som möjligt skall ett system upprättas för utbyte av information&lt;br&gt;rörande domar av EFTA-domstolen, EG-domstolen och Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapernas första instans samt EFTA-staternas domstolar som utgör sista in-&lt;br&gt;stans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns ingen motsvarighet till den nu angivna internationella mil-&lt;br&gt;jörättsliga rättskipningen, innefattande en prövning av nationell lagstiftning.&lt;br&gt;Inom de områden som omfattas av EG:s direktiv kan man därför vänta att&lt;br&gt;den miljörättsliga utvecklingen i praxis får ett betydande inflytande från&lt;br&gt;andra organ än de nationella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EFTA-staterna skall införliva de bindande EES-rättsakterna i sina interna&lt;br&gt;rättsordningar på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsakt som motsvarar en EG-förordning skall som sådan införlivas&lt;br&gt;med den interna rättsordningen hos de avtalsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införlivandet i den interna rättsordningen av en rättsakt som motsva-&lt;br&gt;rar ett EG-direktiv får den enskilda EFTA-staten på motsvarande sätt som&lt;br&gt;EG-staterna välja form och metod för genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På miljöområdet utgörs de rättsaker som ingår i EES-avtalet med ett un-&lt;br&gt;dantag av EG:s direktiv. De rättsakter som behandlas i denna promemoria&lt;br&gt;är uteslutande direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådsremissen om införlivande av EES-avtalet m.m. är en ut-&lt;br&gt;gångspunkt för att i så stor utsträckning som möjligt åstadkomma rättslikhet&lt;br&gt;och enhetlighet inom EES att EES-avtalets bestämmelser införlivas i EFTA-&lt;br&gt;ländernas rättssystem på ett sådant sätt att det resulterar i en tillämpning&lt;br&gt;som i största möjliga utsträckning är likvärdig med den ordning som gäller&lt;br&gt;inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljörelaterade regler finns i avtalet dels inom avsnittet om fri rörlighet&lt;br&gt;för varor och dels inom avsnittet om generella bestämmelser avseende de&lt;br&gt;fyra friheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå fria varuströmmar förbjuds, beträffande importen och ex-&lt;br&gt;porten mellan avtalsparterna, kvantitativa restriktioner och alla andra åtgär-&lt;br&gt;der med motsvarande verkan. Avtalsparterna har dock möjlighet att undan-&lt;br&gt;tagsvis förbjuda eller införa restriktioner på importen, exporten eller på va-&lt;br&gt;ror som transporteras genom landet på vissa i avtalet särskilt angivna grun-&lt;br&gt;der. Den miljörättsligt mest intressanta av dessa grunder finns i artikel 13&lt;br&gt;och medger att sådana förbud eller restriktioner införs för att skydda männi-&lt;br&gt;skors och djurs hälsa samt för att bevara växter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för god-&lt;br&gt;tycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln&lt;br&gt;mellan avtalsparterna. I ett annex (bilaga II) till avsnittet om fri rörlighet för&lt;br&gt;varor finns angivna de EES-modifierade EG-regler om tekniska föreskrifter,&lt;br&gt;standarder, provning och certifiering som skall gälla för produkter inom av-&lt;br&gt;talsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De icke handelsrelaterade miljöreglerna återfinns i EES-avtalet inom av-&lt;br&gt;snittet om generella bestämmelser avseende de fya friheterna. Enligt artikel&lt;br&gt;73 skali avtalsparternas åtgärder på miljöområdet ha till syfte att bevara,&lt;br&gt;skydda och förbättra miljön, att bidra till skydd av människors hälsa samt att&lt;br&gt;säkerställa ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna. Avtals-&lt;br&gt;parternas åtgärder på miljöområdet skall baseras på principerna att förebyg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis skall åtgärdas vid&lt;br&gt;källan samt att förorenaren skall betala. Avtalet slår också fast att behovet&lt;br&gt;av miljöskydd skall beaktas av avtalsparterna även på områden utanför mil-&lt;br&gt;jöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till avtalet finns en bilaga (bilaga XX) som innehåller en uppräkning av&lt;br&gt;de miljöskyddsregler som skall gälla. Avtalet förhindrar inte någon avtals-&lt;br&gt;part från att behålla eller införa strängare miljöskyddsåtgärder än de i bilaga&lt;br&gt;XX upptagna så länge åtgärderna är förenliga med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ikraftträdandetider som föreskrivs i EG-direktiven skall inte tillämpas&lt;br&gt;av EFTA-länderna. I stället gäller enligt artikel 129 i EES-avtalet och proto-&lt;br&gt;koll 1.11 till avtalet att EFTA-ländernas lagstiftning med anledning av EES-&lt;br&gt;avtalet skall träda ikraft den dag EES-avtalet träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 EG:s miljörätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fram till juli 1987, då enhetsakten trädde i kraft, fanns det inte något direkt&lt;br&gt;stöd i Romfördraget för att utfärda rättsregler till skydd för miljön. I gengäld&lt;br&gt;utfärdades ett antal sådana regler med stöd av fördragets artikel 235. Denna&lt;br&gt;artikel stadgar att om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nöd-&lt;br&gt;vändig för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av&lt;br&gt;gemenskapens mål, och om Romfördraget inte innehåller de nödvändiga be-&lt;br&gt;fogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen&lt;br&gt;och efter att ha hört Europaparlamentet vidta de åtgärder som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan enhetsakten trädde i kraft kunde miljöhänsyn även beaktas i sam-&lt;br&gt;band med tillämpningen av artikel 100 som stadgar att rådet enhälligt på för-&lt;br&gt;slag av kommissionen skall utfärda direktiv för en tillnärmning av sådana&lt;br&gt;bestämmelser i medlemsstaternas lagar och andra författningar som direkt&lt;br&gt;inverkar på den gemensamma marknadens upprättande eller funktion. Ofta&lt;br&gt;åberopades både artikel 100 och artikel 235 till stöd för ett direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 30-37 i Romfördraget avser avskaffande av kvantitativa restrik-&lt;br&gt;tioner mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå fria varuströmmar förbjuds, beträffande importen och ex-&lt;br&gt;porten mellan medlemsstaterna, kvantitativa restriktioner och alla andra åt-&lt;br&gt;gärder med motsvarande verkan. Medlemsstaterna har dock enligt artikel 36&lt;br&gt;möjlighet att undantagsvis förbjuda eller införa restriktioner på importen,&lt;br&gt;exporten eller på varor som transporteras genom landet på vissa i avtalet&lt;br&gt;särskilt angivna grunder. Den miljörättsligt mest intressanta av dessa grun-&lt;br&gt;der medger liksom artikel 13 i EES-avtalet att sådana förbud eller restriktio-&lt;br&gt;ner införs för att skydda människors, och djurs liv och hälsa samt för att be-&lt;br&gt;vara växter. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel&lt;br&gt;för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av han-&lt;br&gt;deln mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom enhetsakten infördes direkta miljöregler i Romfördraget. Enligt&lt;br&gt;artikel 100 a kan rådet efter förslag från kommissionen och med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet enligt artikel 148 vidta åtgärder för tillnärmning av sådana bestäm-&lt;br&gt;melser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att&lt;br&gt;upprätta den inre marknaden och få den att fungera. På samtliga de områden&lt;br&gt;där det kan bli aktuellt med miljöhänsyn skall artikel 100 a användas istället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för som tidigare artikel 100. Inom tillämpningsområdet för artikel 100 a skall&lt;br&gt;kommissionen i sina beslut utgå från en hög skyddsnivå i sina förslag rörande&lt;br&gt;hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Harmoniseringsåtgärder, vilka antagits av rådet med kvalificerad majori-&lt;br&gt;tet, kan åsidosättas av medlemsstat till förmån för tillämpningen av natio-&lt;br&gt;nella bestämmelser med hänvisning till de väsentliga behov som anges i arti-&lt;br&gt;kel 36 eller med hänvisning till miljö- eller arbetsmiljöskydd. Om så sker,&lt;br&gt;skall medlemsstaten notifiera kommissionen dessa nationella regler. Kom-&lt;br&gt;missionen och enskilda medlemsstater har möjlighet att få denna s.k. miljö-&lt;br&gt;garanti prövad av EG-domstolen. Detta har hittills inte skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom enhetsakten infördes också tre miljöartiklar i Romfördraget,&lt;br&gt;nämligen artiklarna 130 r, 130 s och 130 t.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 130 r stadgar att gemenskapens åtgärder i fråga om miljön skall&lt;br&gt;ha till syfte att bevara, skydda och förbättra miljön, att bidra till skyddet av&lt;br&gt;människors hälsa och att säkerställa ett varsamt och rationellt utnyttjande&lt;br&gt;av naturresurserna. Gemenskapen skall vidta åtgärder rörande miljön i den&lt;br&gt;utsträckning som miljöskydd bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än på de&lt;br&gt;enskilda medlemsstaternas nivå. Med förbehåll för vissa regler av gemen-&lt;br&gt;skapskaraktär skall medlemsstaterna finansiera och genomföra övriga åtgär-&lt;br&gt;der. Gemenskapens åtgärder i fråga om miljön skall grundas på principerna&lt;br&gt;att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör&lt;br&gt;hejdas vid källan och att den som skadar miljön skall betala. Miljöskydds-&lt;br&gt;kraven skall ingå som en del av gemenskapens övriga politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 130 s skall rådet genom enhälliga beslut och på förslag av&lt;br&gt;kommissionen efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och So-&lt;br&gt;ciala kommittén bestämma vilka åtgärder som skall vidtas av gemenskapen.&lt;br&gt;Enligt artikel 130 t skall de skyddsåtgärder som antagits gemensamt enligt&lt;br&gt;artikel 130 s inte hindra någon medlemsstat från att bibehålla eller införa&lt;br&gt;strängare skyddsåtgärder under förutsättning att åtgärderna är förenliga&lt;br&gt;med Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna har ändrats genom fördraget om en europeisk union i&lt;br&gt;Maastricht i december 1991. Bl.a. skall beslut enligt 130 s-artikeln när för-&lt;br&gt;draget träder i kraft fattas som majoritetsbeslut. Fördraget har ännu ej ratifi-&lt;br&gt;cerats av medlemsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rättsakterna har på miljöområdet oftast karaktären av direktiv. Dessa&lt;br&gt;är bindande för varje medlemsstat, till vilken ett direktiv är riktat, med av-&lt;br&gt;seende på det resultat som skall uppnås till en given tidpunkt men lämnar åt&lt;br&gt;varje medlemsstat att själv bestämma form och metod (inom ramen för den&lt;br&gt;nationella rätten) för att uppnå det i direktivet åsyftade resultatet. Direkti-&lt;br&gt;ven kan till sin karaktär närmast liknas vid konventioner, vilka brukar förut-&lt;br&gt;sätta någon form av införlivande med de nationella rättssystemen för att&lt;br&gt;kunna tillämpas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förordning skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bin-&lt;br&gt;dande och direkt tillämplig i varje medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG tillämpar en annan lagstiftningsteknik än Sverige. Rättsregler för den&lt;br&gt;enskilde blandas med regler som är av folkrättslig karaktär. För EG finns&lt;br&gt;det endast en konstitutionell nivå. Dessutom saknas motivtext. Direktiven&lt;br&gt;innehåller därför allting från icke bindande deklarationer till synnerligen de-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taljerade bestämmelser. Därför kommer det ofta att vara svårt att känna&lt;br&gt;igen en transformerad EG-regel i den svenska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska lagstiftningsarbetet med anledning av EES-avtalet innebär&lt;br&gt;att även EG-domstolens tolkning av rättsakterna bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-domstolen spelar en ledande roll för den europeiska integrationen.&lt;br&gt;Domstolen har i sin praxis ofta godtagit kommissionens klagomål på med-&lt;br&gt;lemsstaternas sätt att genomföra miljödirektiven. Flera avgöranden har gällt&lt;br&gt;formen för genomförandet. Under 1991 har Frankrike och Tyskland inför&lt;br&gt;domstolen hävdat att även om tvingande lagstiftning inte införts, EG-direk-&lt;br&gt;tiven ändå i praktiken tillämpades. I Tysklands fall gällde komissionens kla-&lt;br&gt;gomål direktivet 80/68/EEG om utsläpp av vissa farliga ämnen till grundvatt-&lt;br&gt;net. Domstolen fann att den tyska lagstiftningen inte med tillräcklig preci-&lt;br&gt;sion och tydlighet återgav direktivets regler. En utförligare redogörelse för&lt;br&gt;ärendet finns i avsnitt 3.1. Genom sin praxis har domstolen väsentligt bidra-&lt;br&gt;git till miljöskyddet i EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian hänvisas på flera ställen till tillämpningen inom EG. Un-&lt;br&gt;derlaget utgörs av EG-kommissionens övervakningsrapport avseende år&lt;br&gt;1990 samt EG-domstolens domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning och då främst i form av direktiv kan sägas ha varit det mest&lt;br&gt;framträdande styrmedlet för EG:s miljöpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det av kommissionen nyligen framlagda förslaget till ett femte miljö-&lt;br&gt;handlingsprogram signaleras en delvis annan inriktning. Man avser att göra&lt;br&gt;ett noggrannare urval och en mer omsorgsfull förberedelse av styrmedel.&lt;br&gt;Det är enligt programmet inte säkert att lagstiftning alltid är det bästa valet&lt;br&gt;även om lagstiftningen kommer att ha en väsentlig roll att spela på lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande är det dock svårt att se någon minskad takt i EG:s verk-&lt;br&gt;samhet på miljölagstiftningens område. Flera direktiv har tillkommit efter&lt;br&gt;de direktiv som nu omfattas av EES-avtalet. Detta omfattar inte sådana EG-&lt;br&gt;rättsakter som antagits och publicerats efter ”cut-off date” den 31 juli 1991.&lt;br&gt;EG:s aktuella lista för lagstiftningsprojekt på miljöområdet under 1992 upp-&lt;br&gt;tar 37 ärenden i olika stadier av fullbordan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.4 EES-avtalets inverkan på svensk lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När en internationell överenskommelse skall införlivas med svensk rätt kan&lt;br&gt;två olika metoder komma i fråga. Överenskommelsens bestämmelser kan&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt antingen genom transformation eller genom in-&lt;br&gt;korporering. Vid transformation omarbetas de delar av den internationella&lt;br&gt;överenskommelsen som skall införlivas med svensk rätt till svensk författ-&lt;br&gt;ningstext. Dock finns det vanligen ett utrymme för att andra nationella åt-&lt;br&gt;gärder än lagstiftning vidtas. T.ex. kan handlingsprogram, riktlinjer eller&lt;br&gt;budgetanslag vara tillräckligt för att uppfylla ett lands konventionsåtagan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs&lt;br&gt;att överenskommelsens bestämmelser gäller i Sverige och följaktligen skall&lt;br&gt;tillämpas av enskilda och/eller myndigheter. Jämför departementspromemo-&lt;br&gt;rian (Ds 1990:58 s.26) Ett europeiskt samarbetsområde (EES) och den&lt;br&gt;svenska grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införlivandet i den svenska rättsordningen av internationella överens-&lt;br&gt;kommelser måste stadgandet i 8 kap. 3 § regeringsformen (RF) beaktas.&lt;br&gt;Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller&lt;br&gt;åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden, skall meddelas genom lag. Även föreskrifter an-&lt;br&gt;gående kommunernas befogenheter och åligganden skall enligt 8 kap. 5 §&lt;br&gt;RF meddelas genom lag. Enligt 8 kap. 7 och 11 §§ RF kan frågor om bl.a.&lt;br&gt;miljövård delegeras till regeringen eller myndighet under regeringen. Andra&lt;br&gt;former för genomförande av internationella överenskommelser än lagstift-&lt;br&gt;ning kan övervägas i den mån de bestämmelser som skall införlivas med&lt;br&gt;svensk rätt inte ger upphov till rättigheter och skyldigheter för enskilda eller&lt;br&gt;kommuner. Föreskrifter som enbart riktar sig till statliga myndigheter behö-&lt;br&gt;ver inte meddelas i lagform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven som behandlas i denna promemoria skall avtalsparterna&lt;br&gt;upprätta program för vissa åtgärder, lämna rapporter om vidtagna åtgärder&lt;br&gt;m.m. Sådant sammanhänger inte med ikraftträdandet av EES-avtalet och&lt;br&gt;kräver inte heller lagstiftning. Frågorna aktualiseras istället när avtalet skall&lt;br&gt;tillämpas. Vidare innehåller direktiven genomgående ett antal definitioner.&lt;br&gt;Dessa behöver inte tas in i den svenska lagtexten. I vissa fall har definitio-&lt;br&gt;nerna kommenterats i motivtexten. Givetvis skall definitionerna beaktas vid&lt;br&gt;rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges och övriga EFTA-staters ståndpunkt vid EES-förhandlingarna&lt;br&gt;har varit att de kravnivåer från miljöskyddssynpunkt som EG:s regler inne-&lt;br&gt;håller är uppfyllda genom den miljöpolitik som redan tillämpas i EFTA-län-&lt;br&gt;derna. Denna principiella inställning ligger naturligtvis även till grund för&lt;br&gt;denna promemoria. Eftersom samtliga rättsakter som behandlas i detta sam-&lt;br&gt;manhang är EG-direktiv får den enskilda EFTA-staten välja form och metod&lt;br&gt;för genomförandet. En fråga i förhandlingarna om EES-avtalet gällde villko-&lt;br&gt;ren i gällande tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387). Från EG:s sida&lt;br&gt;krävdes länge att samtliga sådana tillstånd skulle ses över i samband med&lt;br&gt;genomförandet av EES-avtalet. Kravet finns dock inte uttryckt i EES-avta-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall EFTA-länderna upprätthåller handelsrelaterade miljökrav som är&lt;br&gt;strängare än vad som gäller inom EG eller i något fall saknar lagstiftning&lt;br&gt;till motsvarighet av EG:s regler har träffats s.k. övergångsarrangemang som&lt;br&gt;innebär att EFTA-länderna under en viss tid får behålla sina gällande regler&lt;br&gt;eller får vänta under en viss tid med att införa motsvarande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav på implementering och transformering som EES-avtalet och EG-&lt;br&gt;domstolens avgöranden medför gör det nödvändigt att överväga lagtekniska&lt;br&gt;frågor på ett sådant sätt att det är klarlagt att Sverige uppfyller sina åtagan-&lt;br&gt;den enligt EES-avtalet. I förhållande till den del av EG:s miljöregler som&lt;br&gt;behandlas i denna promemoria finns de viktigaste svenska bestämmelserna&lt;br&gt;i miljöskyddslagen. Denna lag innebär att det krävs tillstånd för miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet. För varje enskild anläggning fastställs individuella utsläppsvill-&lt;br&gt;kor till omgivningen. EG-direktiven anger bestämda utsläppsgränser för ut-&lt;br&gt;släpp av vissa ämnen från anläggningar av olika slag. Dessa gränsvärden har&lt;br&gt;karaktären av minimiregler. Medlemsstaterna får därför införa strängare&lt;br&gt;regler. EG:s regler framgår direkt genom författningstexten och kan i fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om gränsvärden som föreskrivs i ett direktiv ge utrymme för att individuellt&lt;br&gt;fastställa strängare utsläppsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mest långtgående sättet att implementera EES-avtalet till svensk rätt&lt;br&gt;på miljöområdet vore att förklara att de relevanta EG-direktiven skulle gälla&lt;br&gt;som svensk rätt. I Sverige finns dock redan i de flesta fall lagstiftning eller&lt;br&gt;andra åtgärder vidtagna med syfte som motsvarar EG:s regler. Den nu&lt;br&gt;nämnda lagstiftningstekniken skulle därför i många fall leda till att flera reg-&lt;br&gt;ler skulle gälla för samma miljöproblem. Smidigare lösningar måste uppen-&lt;br&gt;bart eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vissa punkter kan man enligt EG-direktiven finna strängare gränsvär-&lt;br&gt;den än vad som brukar tillämpas i praxis enligt miljöskyddslagen. I sådana&lt;br&gt;fall bör det finnas anledning till omprövning av de fastställda tillståndsvillko-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga gäller på vilken konstitutionell nivå svensk lagstiftning&lt;br&gt;bör ändras. I denna promemoria har frågan lösts så att bemyndigande att&lt;br&gt;meddela föreskrifter har föreslagits när EG-direktivet ger ett handlingsut-&lt;br&gt;rymme för en myndighet. I övriga fali har bestämmelser tagits in direkt i den&lt;br&gt;föreslagna lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse torde de flesta gränsvärden enligt EG:s direktiv inne-&lt;br&gt;hållas i den svenska miljöpolitiken. Generella svenska gränsvärden skulle&lt;br&gt;sannolikt i de flesta fall innehålla betydligt strängare utsläppsgränser än EG-&lt;br&gt;reglerna. Berörda EG-direktiv är genomgående minimidirektiv. Därför&lt;br&gt;finns det inte heller något EG-rättsligt hinder mot att åsätta strängare gräns-&lt;br&gt;värden än de som gäller enligt EG:s rättsakter. När gränsvärden för miljöfar-&lt;br&gt;liga utsläpp införs i svensk rätt i form av generellt gällande föreskrifter inne-&lt;br&gt;bär det en principiell omställning av den svenska normgivningen på områ-&lt;br&gt;det. Det framstår då som angeläget att normerna medför en ökad ambitions-&lt;br&gt;nivå. EG:s regler är inte de bästa för detta syfte. Miljöskyddskommittén&lt;br&gt;skall enligt sina direktiv (Dir 1989:32 och 1991:51) lämna förslag till generellt&lt;br&gt;gällande utsläppsregler. Det finns skäl att anta att dessa förslag kommer att&lt;br&gt;ligga på en hög ambitionsnivå. När det gäller implementeringen av EES-av-&lt;br&gt;talet är det därför viktigt att de regler som beslutas inte i onödan bryter upp&lt;br&gt;miljöskyddslagens regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöregler är av naturliga skäl lämpliga att utforma efter internationella&lt;br&gt;överenskommelser. Ehuru svåra att härleda för det mottagande landet och&lt;br&gt;dess myndigheter är vatten- och luftföroreningar i ett land i dess helhet näs-&lt;br&gt;tan alltid av såväl inhemskt som utländskt ursprung. En aldrig så god in-&lt;br&gt;hemsk lagstiftning är därför på miljöområdet inte ett tillräckligt styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen måste ske i samspel mellan nationell och internationell lag-&lt;br&gt;stiftning. Enskilda stater måste ha möjlighet att i den nationella lagstift-&lt;br&gt;ningen bestämma regler som, om tillämpningen ger en gynnsam miljöeffekt,&lt;br&gt;kan tjäna som förebilder för internationella överenskommelser. Men det in-&lt;br&gt;ternationella konventionsarbetet ger också möjligheter att i enskilda länder&lt;br&gt;motivera en mer skärpt miljölagstiftning än vad som annars skulle ha åstad-&lt;br&gt;kommits. Den angivna grundsynen finns det goda möjligheter att behålla&lt;br&gt;också i förhållandet till EG. Detta beror bl.a. på att EG har kommit längre&lt;br&gt;än flertalet av de enskilda medlemsstaterna när det gäller utvecklingen av&lt;br&gt;miljölagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EG:s rättsordning och EES-avtalet berörs ett flertal länders lag-&lt;br&gt;stiftning. Själva implementeringsfasen är dock individuell för varje enskilt&lt;br&gt;land när det gäller införlivande av direktiv. Detta framgår såväl av Romför-&lt;br&gt;draget som av EES-avtalet. Lösningarna måste sökas med utgångspunkt i&lt;br&gt;både EG:s regelverk och den nationella lagstiftningen. Under arbetet med&lt;br&gt;denna promemoria har kontakter med EG:s miljödirektorat förekommit i&lt;br&gt;den här frågan. Det har därvid inte visat sig möjligt att få exempel på lagstift-&lt;br&gt;ning från något annat land som skulle kunna tjäna som förebild för svenskt&lt;br&gt;vidkommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNINGAR&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag: Krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs i ärenden en-&lt;br&gt;ligt VA-lagen och plan- och bygglagen samt beträffande vissa järn-&lt;br&gt;vägsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa&lt;br&gt;offentliga och privata projekt har antagits med stöd av Romfördraget, särskilt&lt;br&gt;artikel 100 och 235.1 direktivets inledning hänvisas till EG:s miljöhandlings-&lt;br&gt;program från år 1973, 1977 och 1983. I dessa framhålls nödvändigheten av&lt;br&gt;att inverkan på miljön beaktas på ett så tidigt stadium som möjligt vid all&lt;br&gt;teknisk planläggning och i olika beslutsprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet skall tillämpas för bedömningen av miljöeffekterna av sådana&lt;br&gt;offentliga och enskilda projekt som kan antas medföra betydande påverkan&lt;br&gt;på miljön. Undantag gäller för projekt som i detalj regleras genom särskild&lt;br&gt;nationell lagstiftning eftersom syftena med direktivet, bl.a. att tillhandahålla&lt;br&gt;uppgifter, då uppnås genom lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt&lt;br&gt;som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bl.a. på grund av sin&lt;br&gt;art, storlek eller lokalisering blir föremål för en bedömning av denna påver-&lt;br&gt;kan innan tillstånd ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagsfall behöver föreskrifterna i direktivet inte tillämpas helt eller&lt;br&gt;delvis beträffande ett visst projekt. I så fall skall medlemsstaterna undersöka&lt;br&gt;om någon annan typ av bedömning är lämplig och om det finns uppgifter&lt;br&gt;som bör göras tillgängliga för allmänheten. Uppgifter om undantaget samt&lt;br&gt;skälen för detta skall vara tillgängliga för dem som särskilt berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av miljöpåverkan skall på ett lämpligt sätt identifiera, be-&lt;br&gt;skriva och bedöma de direkta och indirekta effekterna av ett projekt beträf-&lt;br&gt;fande följande faktorer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;människor, fauna och flora,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;mark, vatten, luft, klimat och landskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;samspelet mellan dessa faktorer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;materiella tillgångar och kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De projekt som anges i bilaga 1 till direktivet skall bli föremål för en be-&lt;br&gt;dömning (miljökonsekvensbeskrivning). Det är bl.a. oljeraffinaderier, vär-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mekraftverk och andra förbränningsanläggningar med en värmeproduktion&lt;br&gt;på minst 300 megawatt, kärnkraftverk och anläggningar för lagring av kärn-&lt;br&gt;avfall. Vidare omfattas järn- och stålverk, integrerade kemiska anlägg-&lt;br&gt;ningar, motorvägar, motortrafikleder, järnvägslinjer för fjärrtrafik, flygplat-&lt;br&gt;ser med en banlängd av 2 100 m eller mer, hamnar och inre vattenvägar för&lt;br&gt;fartyg på mer än 1 350 ton samt anläggningar för omhändertagande av giftigt&lt;br&gt;och farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De projekt som anges i bilaga 2 till direktivet skall bli föremål för en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning när det krävs på grund av projektets karaktär. I detta&lt;br&gt;syfte kan medlemsstaterna bl.a. bestämma att en bedömning skall göras för&lt;br&gt;vissa typer av projekt eller fastställa sådana kriterier eller gränsvärden som&lt;br&gt;krävs för att avgöra vilka projekt enligt bilaga 2 som skall bli föremål för&lt;br&gt;en bedömning. Denna bestämmelse skall läsas tillsammans med artikel 2 i&lt;br&gt;direktivet som säger att medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgär-&lt;br&gt;der för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljö-&lt;br&gt;påverkan bl.a. på grund av sin art, storlek eller lokalisering blir föremål för&lt;br&gt;en bedömning av denna påverkan innan tillstånd ges. Bilaga 2 omfattar ett&lt;br&gt;stort antal verksamheter inom jordbruk, utvinningsindustri (däribland utvin-&lt;br&gt;ning av torv, malm och råolja), anläggningar för energiproduktion, bearbet-&lt;br&gt;ning av metaller, glastillverkning, kemisk industri (som inte omfattas av bi-&lt;br&gt;laga 1), livsmedelsindustri (bl.a. bryggerier, mejerier och slakterier), textil-&lt;br&gt;,läder-, trä- och pappersindustri, gummiindustri, infrastrukturprojekt (bl.a.&lt;br&gt;vägar, hamnar och flygfält som inte omfattas av bilaga 1 samt byggande av&lt;br&gt;rörledningar för gas och olja) samt andra verksamheter bl.a. avloppsrenings-&lt;br&gt;verk. Ändringar av projekt som anges i bilaga 1 omfattas också av bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exploatören skall enligt artikel 5 i skälig omfattning lämna åtminstone föl-&lt;br&gt;jande uppgifter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;en beskrivning av projektet med uppgifter om lokalisering, utformning&lt;br&gt;och omfattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en beskrivning av planerade åtgärder för att undvika, minska och om&lt;br&gt;möjligt avhjälpa betydande skadliga verkningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de data som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan&lt;br&gt;på miljön som projektet kan antas medföra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;en icke-teknisk sammanfattning av dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare uppgifter som exploatören kan avkrävas om det anses relevant&lt;br&gt;anges i bilaga 3 till direktivet. Där nämns bl.a. en översiktlig redovisning av&lt;br&gt;de huvudalternativ som exploatören övervägt och de viktigaste orsakerna till&lt;br&gt;den valda lösningen med beaktande av miljöeffekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter med miljöansvar som kan antas bli berörda av ett projekt&lt;br&gt;skall enligt artikel 6 ges möjlighet att yttra sig över en ansökan om tillstånd.&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall genom allmänna föreskrifter eller i varje enskilt fall&lt;br&gt;utse de myndigheter som skall höras och dessa myndigheter skall ges tillgång&lt;br&gt;till de uppgifter som inhämtats enligt artikel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje tillståndsansökan och de uppgifter som inhämtats enligt artikel 5&lt;br&gt;skall göras tillgängliga för allmänheten. De som är särskilt berörda skall ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig innan projektet påbörjas. Den närmare utformningen av&lt;br&gt;informationen och samrådet skall bestämmas av medlemsstaterna. Bero-&lt;br&gt;ende på respektive projekts karaktär och lokalisering får medlemsstaterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämma vilka som är särskilt berörda, ange var informationen skall finnas&lt;br&gt;att tillgå samt fastställa på vilka sätt allmänheten skall informeras. Vidare&lt;br&gt;får medlemsstaterna bestämma hur allmänheten skall ges tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig, t.ex. skriftligen eller genom en offentlig utfrågning samt bestämma&lt;br&gt;lämpliga tidsgränser för de olika stegen i proceduren i syfte att säkerställa&lt;br&gt;att ett beslut fattas inom rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat som uppmärksammar att ett projekt kan antas medföra&lt;br&gt;en betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat skall översända&lt;br&gt;informationen som inhämtats enligt artikel 5 till den andra staten och sam-&lt;br&gt;råda med detta underlag (artikel 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som inhämtats enligt artikel 5, 6 och 7 skall beaktas vid till-&lt;br&gt;ståndsgivningen (artikel 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut har fattats skall den ansvariga myndigheten eller myndighe-&lt;br&gt;terna informera dem som är särskilt berörda om innehållet i beslutet och om&lt;br&gt;de villkor som är knutna till detta. De skäl och överväganden som beslutet&lt;br&gt;grundar sig på skall också anges om medlemsstaternas lagstiftning så kräver&lt;br&gt;(artikel 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i direktivet skall inte begränsa myndigheternas skyldig-&lt;br&gt;het att tillämpa nationella regler om industri- och affärshemligheter och att&lt;br&gt;ta hänsyn till allmänna intressen (artikel 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11 reglerar hur information skall utbytas mellan kommissionen&lt;br&gt;och medlemsstaterna. Medlemsstaterna skulle inom tre år från anmälan av&lt;br&gt;direktivet, dvs. inom tre år från juli 1985, ha vidtagit nödvändiga åtgärder för&lt;br&gt;att följa direktivet (artikel 12). Direktivet begränsar inte medlemsstaternas&lt;br&gt;möjligheter att fastställa strängare regler i fråga om bedömningar av inver-&lt;br&gt;kan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG pågår för närvarande ett arbete med att omarbeta detta direktiv&lt;br&gt;i anledning av Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett&lt;br&gt;gränsöverskridande sammanhang. Det nya direktivet kan föreligga i slutet&lt;br&gt;av 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen inom EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet trädde i kraft 1988. Enligt EG:s övervakningsrapport avseende&lt;br&gt;1990 är direktivet fortfarande på ett övergångsstadium. Utom i extrema fall&lt;br&gt;avstår kommissionen från att vidta åtgärder när det gäller innehåll och slut-&lt;br&gt;satser i miljökonsekvensbeskrivningarna eftersom direktivet är neutralt på&lt;br&gt;denna punkt. Följaktligen är konsekvensanalyser ofta av medelmåttig kvali-&lt;br&gt;tet och underskattar nästan alltid skadan för miljön även där man följer den&lt;br&gt;procedur som är föreskriven i direktivet. Dessutom ges åsikter som uttrycks&lt;br&gt;av allmänheten inte tillräcklig tyngd av myndigheterna. Miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningen tenderar sålunda ofta att bli en formell process avsedd att be-&lt;br&gt;rättiga genomförandet av ett projekt som har bestämts i förväg på basis av&lt;br&gt;ekonomiska och tekniska kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har avslutat åtgärder mot Grekland, Portugal och Tysk-&lt;br&gt;land för att inte ha underrättat kommissionen om nationella implemente-&lt;br&gt;ringsåtgärder, varefter samtliga dessa stater antagit lagstiftning under år&lt;br&gt;1990. Luxemburg hade år 1990 inte någon lagstiftning på området. Belgien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har fått synpunkter såvitt avser landets samtliga tre regioner. Brysselregio-&lt;br&gt;nen har ingen lagstiftning på området. Såväl den vallonska som den flam-&lt;br&gt;ländska regionen hade fått anmärkningar för felaktig transformering. Ifråga-&lt;br&gt;varande direktiv var det enda som Danmark fick anmärkningar för i över-&lt;br&gt;vakningsrapporten. Kritiken gällde försenad implementering. Såvitt avser&lt;br&gt;Italien anges i rapporten att den effektiva tillämpningen av direktivet ofta&lt;br&gt;hindras på grund av frånvaron av väl definierade och enhetliga kriterier för&lt;br&gt;implementeringen av direktivet. I Nederländerna har enligt rapporten allt-&lt;br&gt;för många projekt av myndigheterna beviljats undantag från direktivets reg-&lt;br&gt;ler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övervakningsrapporten betonas särskilt att den nationella lagstiftningen&lt;br&gt;skall ta hänsyn inte bara till bilaga 1 utan också till bilaga 2. Antalet klagomål&lt;br&gt;från enskilda mot särskilda projekt ökar konstant, i synnerhet mot projekt&lt;br&gt;som gäller infrastrukturen och uppförande av avfallsbehandlingsanlägg-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av brister i den nationella lagstiftningen har kommissionen inlett&lt;br&gt;åtgärder enligt Romfördraget mot Spanien och Storbrittanien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska lagstiftningen på området utgörs av 5 kap. lagen (1987:12) om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser m.m. (NRL), 13 § miljöskyddslagen, 13 kap.&lt;br&gt;19 § vattenlagen (1983:291), 15 § väglagen (1971:948), 3 § lagen (1977:439)&lt;br&gt;om kommunal energiplanering, förordningen (1991:738) om miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar, 25 § naturvårdsförordningen (1976:484), 11 § miljö-&lt;br&gt;skyddsförordningen (1989:364) samt 24 och 38 §§ vägkungörelsen&lt;br&gt;(1971:954).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de tre lagar som anknyts till naturresurslagen från den 1 juli&lt;br&gt;1992, dvs. minerallagen (1991:45), lagen (1966:314) om kontinentalsockeln&lt;br&gt;och lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän far-&lt;br&gt;led kan regeringen genom denna NR-Lanknytning föreskriva om krav på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar enligt dessa lagar från nämnda datum. Av&lt;br&gt;propositionen 1990/91:90 framgår att avsikten är att införa sådana krav. Re-&lt;br&gt;geringen har därför den 21 maj 1992 beslutat om tillägg till förordningen om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 1 § NRL skall en ansökan om tillstånd för en anläggning eller&lt;br&gt;en åtgärd som avses i 4 kap. NRL innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;br&gt;Det innebär att en ansökan om tillstånd för anläggningar eller åtgärder som&lt;br&gt;omfattas av obligatorisk prövningsplikt enligt 4 kap. 1 § NRL skall innehålla&lt;br&gt;en miljökonsekvensbeskrivning. Den obligatoriska prövningsplikten omfat-&lt;br&gt;tar bl.a. olika typer av industrianläggningar som järn- och stålverk, massafa-&lt;br&gt;briker och stora energianläggningar. Där innefattas alltså de flesta av de&lt;br&gt;verksamheter som omfattas av EG-direktivets bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även sådana anläggningar som efter särskilt beslut av regeringen prövas&lt;br&gt;enligt 4 kap. 2 § skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Enligt den&lt;br&gt;bestämmelsen kan regeringen pröva anläggningar eller åtgärder som kan an-&lt;br&gt;tas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet men som&lt;br&gt;inte omfattas av kravet på obligatorisk prövning enligt 4 kap. 1 §, t.ex vissa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunikationsanläggningar. Ett exempel på en anläggning som skall prö-&lt;br&gt;vas enligt 4 kap. 2 § är den planerade fasta förbindelsen över Öresund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöskyddslagen (1969:387) har i 13 § föreskrivits att en ansökan om&lt;br&gt;tillstånd skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning som möjliggör en&lt;br&gt;samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds in-&lt;br&gt;verkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Regeringen&lt;br&gt;får enligt miljöskyddslagen föreskriva vilka anläggningar som skall till-&lt;br&gt;ståndsprövas enligt lagen. Detta har regeringen gjort i en bilaga till miljö-&lt;br&gt;skyddsförordningen (1989:364). Bland de tillståndspliktiga verksamheterna&lt;br&gt;finns de flesta av de verksamheter som anges i EG-direktivets bilaga 1 och&lt;br&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § miljöskyddslagen och bilagan till miljöskyddsförordningen gäl-&lt;br&gt;ler för ett betydande antal anläggningar, inrättningar, utsläpp m.m. att rege-&lt;br&gt;ringen har föreskrivit skyldighet om anmälan i stället för tillståndplikt. Så-&lt;br&gt;dana verksamheter omfattas inte av regler om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar. Lagtexten innehåller inga kriterier för indelningen i tillstånds- resp,&lt;br&gt;anmälningspliktiga verksamheter. I 1988 års miljöpolitiska proposition&lt;br&gt;(prop. 1987/88:85 s 260) sägs att utgångspunkten för vilket ansvarsområde&lt;br&gt;resp, myndighet skall ha bör vara de miljöeffekter som är förbundna med&lt;br&gt;verksamheten. Av betydelse är hur länge en störningseffekt varar, hur stort&lt;br&gt;geografiskt område som påverkas och hur allvarliga effekterna är för hälsa&lt;br&gt;och miljö. Enligt direktivet skall reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;omfatta alla projekt som kan ha en betydande miljöpåverkan. Att införa kri-&lt;br&gt;terier för när en verksamhet skall vara tillstånds- resp, anmälningsskyldig&lt;br&gt;samt att bedöma om miljökonsekvensbeskrivningar skall göras för anmäl-&lt;br&gt;ningspliktiga verksamheter bör inte göras i detta sammanhang utan tas upp&lt;br&gt;t.ex. i samband med miljöskyddskommitténs arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande vattenlagen (1983:291) föreskrivs i 13 kap. 19 § vad en ansö-&lt;br&gt;kan i ett ansökningsmål skall innehålla. Denna bestämmelse har komplette-&lt;br&gt;rats med krav på att en ansökan även skall innehålla en miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I väglagen (1971:948) finns det sedan 1987 bestämmelser om miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar. En arbetsplan för byggande av väg skall enligt 15 § väg-&lt;br&gt;lagen innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Enligt paragrafen skall en&lt;br&gt;sådan miljökonsekvensbeskrivning innehålla en redovisning av de väntade&lt;br&gt;miljöeffekterna samt förslag till skyddsåtgärder som behövs för att före-&lt;br&gt;bygga störningar eller andra olägenheter från trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 2 § NRL får regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer föreskriva att det i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna&lt;br&gt;lagar som anges i 1 kap. 2 § skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;br&gt;Här följer en kort genomgång av de lagar som inte redan behandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller plan- och bygglagen (1987:10) (PBL) har inte något direkt&lt;br&gt;lagkrav införts om att kommunerna skall upprätta miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar. Kommunerna förväntas frivilligt tillämpa detta arbetssätt, vilket&lt;br&gt;många kommuner redan gör. I propositionen (1990/91:90) En god livsmiljö&lt;br&gt;uttalades också att miljökonsekvensbeskrivningar som en del av beslutsun-&lt;br&gt;derlaget för den fysiska planeringen bör kunna ge ett bra stöd för bedöm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen bl.a. av lämpliga alternativ för lokalisering av stora projekt och an-&lt;br&gt;läggningar som har en väsentlig omgivningspåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande naturvårdslagen (1964:822) har regeringen med stöd av be-&lt;br&gt;myndigandet i 5 kap. 2 § NRL i 25 § naturvårdsförordningen (1976:484) före-&lt;br&gt;skrivit att vissa typer av ansökan om tillstånd enligt naturvårdslagen skall&lt;br&gt;vara åtföljda av en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. NRL i den ut-&lt;br&gt;sträckning som behövs i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller övriga lagar som är NRL-anknutna har regeringen i enlighet&lt;br&gt;med 5 kap. 2 § NRL utfärdat förordningen (1991:738) om miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar. Där har beträffande lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter&lt;br&gt;i 3 § förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar föreskrivits att till en&lt;br&gt;ansökan om bearbetningskoncession enligt lagen skall bifogas en miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning. Beträffande lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om elektriska anläggningar föreskrivs i 4 § förordningen om mil-&lt;br&gt;jökonsekvensbeskrivningar att till en ansökan om koncession enligt lagen&lt;br&gt;skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning. Vad gäller lagen (1978:160)&lt;br&gt;om vissa rörledningar skall enligt 5 § förordningen om miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar till en ansökan om koncession enligt lagen bifogas en miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning. När det slutligen gäller luftfartslagen (1957:297) har i 6&lt;br&gt;§ förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar föreskrivits att till en an-&lt;br&gt;sökan om tillstånd till allmän flygplats enligt luftfartslagen skall bifogas en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering skall det i varje&lt;br&gt;kommun finnas en aktuell energiplan. Till detta har nu i lagen införts ett krav&lt;br&gt;på att till energiplanen skall höra en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna genomgång framgår att samtliga av de verksamheter som är&lt;br&gt;upptagna i EG-direktivets bilaga 1 omfattas eller från den 1 juli 1992 kom-&lt;br&gt;mer att omfattas av krav på miljökonsekvensbeskrivning enligt svensk lag-&lt;br&gt;stiftning med undantag för järnvägslinjer för fjärrtrafik (Artikel 4.1 och&lt;br&gt;punkt 7 i bilaga 1 till direktivet). En sådan anläggning kan emellertid prövas&lt;br&gt;av regeringen enligt 4 kap. 2 § NRL. I så fall skall en miljökonsekvensbesk-&lt;br&gt;rivning upprättas. Därmed uppfylls dock inte det obligatoriska kravet enligt&lt;br&gt;direktivet på miljökonsekvensbeskrivningar. Artikel 2.1 förutsätter att de&lt;br&gt;förfaranden tillskapas som krävs för att målsättningarna i direktivet skall&lt;br&gt;uppfyllas. Ett sätt att uppfylla direktivet är att lagstiftningen innehåller ut-&lt;br&gt;tryckliga bestämmelser om prövning av nya järnvägsanläggningar som är av-&lt;br&gt;sedda för fjärrtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns det ett utredningsförslag till en lag om markanvändning&lt;br&gt;för järnväg (Ds 1989:69). Detta lagförslag, som f.n. bereds i kommunika-&lt;br&gt;tionsdepartementet, innehåller bestämmelser om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar som överensstämmer med väglagens bestämmelser. Om detta förslag&lt;br&gt;leder till lagstiftning kan direktivet bli uppfyllt utan särskilda regler i 4 kap.&lt;br&gt;NRL. Syftet med denna promemoria är emellertid att presentera de lagför-&lt;br&gt;slag som krävs för EES-avtalet. En prövning enligt NRL tar endast upp en&lt;br&gt;av de aspekter som tas upp i det nyssnämnda utredningsförslaget. Därför&lt;br&gt;föreslås här en utvidgning av NRL som ett alternativ till utredningsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget bör genomföras som en ny 4 kap. 1 a § i NRL. Därmed kom-&lt;br&gt;mer inte bestämmelserna om det kommunala vetot enligt 4 kap. 3 § att bli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpliga på järnvägar för fjärrtrafik, som ju regelmässigt berör och korsar&lt;br&gt;ett betydande antal kommuner. En följdändring bör göras i 4 § så att det blir&lt;br&gt;möjligt för regeringen att medge undantag. Detta är i enlighet med artikel&lt;br&gt;2.3 i direktivet. Däremot krävs inte någon följdändring i 5 § för att uppfylla&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-direktivets bilaga 1 finns en typ av anläggningar som endast undan-&lt;br&gt;tagsvis får finnas i Sverige, nämligen anläggningar för utvinning av asbest&lt;br&gt;och behandling och omvandling av asbest och produkter som innehåller as-&lt;br&gt;best. Sådan verksamhet behandlas i avsnitt 4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande verksamheter som anges i bilaga 2 till EG-direktivet skall det&lt;br&gt;finnas möjlighet att kräva en miljökonsekvensbeskrivning innan tillstånd ges&lt;br&gt;men det är medlemsstaterna som avgör när en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;krävs på grund av projektets karaktär. För de flesta av dessa verksamheter&lt;br&gt;finns det som framgått av redogörelsen för vår lagstiftning krav på miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning i Sverige. Punkterna 2 - 9 i bilaga 2 upptar olika typer&lt;br&gt;av utvinningsindustri och tillverkningsindustri. För i stort sett samtliga dessa&lt;br&gt;verksamheter krävs tillstånd enligt miljöskyddslagen i de fall de skulle med-&lt;br&gt;föra en betydande miljöpåverkan. För många av verksamheterna krävs&lt;br&gt;också tillstånd enligt någon annan NRL-anknuten lag med krav på miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning. När lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;infördes gjorde regering och riksdag därför den bedömningen att den inne-&lt;br&gt;bar att de flesta av de verksamheter som anges i EG:s direktiv därmed om-&lt;br&gt;fattas av krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Detta innebär alltså att&lt;br&gt;svensk lagstiftning till skillnad från EG:s direktiv föreskriver att en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning alltid skall göras och inte bara när det krävs på grund&lt;br&gt;av projektets karaktär. Detta framgår också av följande jämförelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 i EG-direktivet inleds med ett antal projekt under punkt 1 med&lt;br&gt;rubriken jordbruk. Vissa verksamheter som upptas där är tillståndspliktiga&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen om de har stor omfattning. Det gäller e-g) uppföd-&lt;br&gt;ning av fjärderfä och svin samt laxodling. Endast större anläggningar kan&lt;br&gt;antas medföra en betydande miljöpåverkan och därmed är EG-direktivet&lt;br&gt;uppfyllt beträffande dessa verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt upptas under denna punkt 1 a-d) i bilaga 2 projekt för omstruktu-&lt;br&gt;rering av fastighetsbildningen på landsbygden, projekt för utnyttjande av&lt;br&gt;obrukad mark eller delvis orörda naturområden för intensivjordbruk, vat-&lt;br&gt;tenförsörjningsprojekt inom jordbruket, nyplantering av skog - där detta&lt;br&gt;kan medföra negativa ekologiska förändringar - samt röjning i syfte att an-&lt;br&gt;vända marken för annat ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De areella näringarna regleras genom bl.a. skogsvårdslagen (1979:429)&lt;br&gt;och lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Dessa lagar är inte NRL-&lt;br&gt;anknutna och omfattas därför inte av lagstiftningen om miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar. Beträffande de areella näringarna uttalades emellertid i rege-&lt;br&gt;ringens proposition 1990/91:90 att det med hänsyn till att denna verksamhet&lt;br&gt;fått en allt större inverkan på miljön under senare år är viktigt att förutsätt-&lt;br&gt;ningar införs för att kunna ställa krav på miljökonsekvensbeskrivningar när&lt;br&gt;behov föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skogsbruket framgår av propositionen att den år 1990 tillsatta&lt;br&gt;skogspolitiska utredningen (Jo 1990:3) även kommer att behandla frågan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;systematiska miljökonsekvensbeskrivningar inom skogspolitiken och skogs-&lt;br&gt;bruket. Förslag i denna fråga bör därför enligt propositionen utformas av&lt;br&gt;utredningen. Beträffande miljökonsekvensbeskrivningar inom jordbruket&lt;br&gt;sägs i propositionen att motsvarande övervägande bör göras av statens jord-&lt;br&gt;bruksverk. Riksdagen ställde sig bakom detta och regeringen har i beslut i&lt;br&gt;augusti 1991 gett ett sådant uppdrag till jordbruksverket. Uppdraget skall&lt;br&gt;redovisas senast den 1 juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om bestämmelser håller alltså på att utformas som bör innebära&lt;br&gt;att krav på miljökonsekvensbeskrivningar kan ställas när behov föreligger&lt;br&gt;vid de projekt som anges i punkt 1 a-d) i bilaga 2. Tilläggas bör att i de fall&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan kan antas vid angivna projekt det kan bli aktuellt&lt;br&gt;med krav på en miljökonsekvensbeskrivning enligt naturvårdslagen om pro-&lt;br&gt;jektet berör delvis orörda naturområden som blivit naturreservat. Vid vat-&lt;br&gt;tenförsöijningsprojekt kan tillstånd enligt vattenlagen krävas vilket innebär&lt;br&gt;att en miljökonsekvensbeskrivning skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sista punkten 1 h) upptas återvinning av land från havet. Sådan verksam-&lt;br&gt;het har hittills inte varit aktuell i Sverige. Sådana projekt torde dock bedö-&lt;br&gt;mas som markawattning enligt 18 c § naturvårdslagen och därmed omfattas&lt;br&gt;av bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i 25 § naturvårdsför-&lt;br&gt;ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 2 b) upptas djupborrning och då särskilt geotermisk borrning,&lt;br&gt;borrning för lagring av kärnavfall samt borrning efter vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något särskilt tillstånd krävs inte enligt svensk lagstiftning för geotermisk&lt;br&gt;borrning. För arbetsföretag som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön&lt;br&gt;krävs emellertid samråd med länsstyrelsen enligt 20 § naturvårdslagen. Om&lt;br&gt;länsstyrelsen då anser att det kan medföra betydande miljöpåverkan kan&lt;br&gt;länsstyrelsen ställa krav på en miljökonsekvensbeskrivning enligt 25 § natur-&lt;br&gt;vårdsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borrning för lagring av kärnavfall kräver tillstånd enligt kärntekniklagen&lt;br&gt;och skall även prövas enligt 4 kap. 1 § NRL. För borrning efter vatten krävs&lt;br&gt;tillstånd enligt vattenlagen utom för husbehovstäkter eller då det är uppen-&lt;br&gt;bart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas. Detta innebär att&lt;br&gt;svensk lagstiftning redan kräver en miljökonsekvensbeskrivning i de fall en&lt;br&gt;djupborrning kan antas medföra en betydande påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 2 punkt 10 med rubriken Infrastrukturprojekt anges i a-c) anlägg-&lt;br&gt;ning av industriområden, projekt för tätortsbebyggelse, skidliftar och kabin-&lt;br&gt;banor. Som angetts tidigare finns i PBL inget krav på miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar. Därför bör sådana krav övervägas. Med hänsyn till att PBL in-&lt;br&gt;nehåller detaljerade regler om hur planer skall upprättas samt det är fråga&lt;br&gt;om ett åläggande för kommunerna bör en ändring göras i PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 2 punkt 10 d) anges anläggning av vägar, hamnar (inkl, fiskeham-&lt;br&gt;nar) samt flygfält - projekt som inte anges i bilaga 1 - och i punkt 10 j) anges&lt;br&gt;hamnar för fritidsbåtar. Sverige har, som tidigare angetts, krav på miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar i väglagen och luftfartslagen. Regeringen har i da-&lt;br&gt;garna beslutat att införa sådana krav i lagen om inrättande, utvidgning och&lt;br&gt;avlysning av allmän farled och allmän hamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 10 e-f) anges anläggningar för reglering av vattenflöden och dam-&lt;br&gt;mar och andra fördämningar eller vattenmagasin för långvarigt bruk. För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa krävs tillstånd enligt vattenlagen som innehåller krav på miljökonsek-&lt;br&gt;vensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 10 g) upptas spårvägar, upphöjda eller underjordiska järnvägar,&lt;br&gt;hängbanor eller liknande banor av speciell typ som endast eller i huvudsak&lt;br&gt;används för passagerartrafik. Som angetts tidigare finns i Sverige inte några&lt;br&gt;krav på miljökonsekvensbeskrivningar för dessa verksamheter men det finns&lt;br&gt;ett förslag till lag om markanvändning för järnväg med sådana bestämmel-&lt;br&gt;ser. Om detta leder till lagstiftning uppfylls direktivet. Då behöver inte heller&lt;br&gt;i detta avseende ske en ändring av 4 kap. NRL så att järnvägslinjer med bety-&lt;br&gt;dande miljöpåverkan obligatoriskt prövas enligt nämnda paragraf. Annars&lt;br&gt;bör den tidigare föreslagna ändringen i NRL också omfatta sådana anlägg-&lt;br&gt;ningar med betydande miljöpåverkan som avses i punkt 10 g.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 h) omfattar byggande av rörledningar för gas och olja. Enligt 5 § förord-&lt;br&gt;ningen om miljökonsekvensbeskrivningar krävs för koncession enligt rörled-&lt;br&gt;ningslagen en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen anges i punkt 10 i) anläggning av vattenledningar över långa av-&lt;br&gt;stånd. Detta regleras i Sverige i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar, (Va-lagen). I den lagen finns inga bestämmelser om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar men lagen anger (12 §) att en anläggning&lt;br&gt;skall tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Lagen bör dock kompletteras&lt;br&gt;med bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 2 punkt 11 upptas under rubriken Andra projekt till att börja med&lt;br&gt;a-b) fritidsbyar, hotellkomplex samt permanenta tävlings- och testbanor för&lt;br&gt;bilar och motorcyklar. I svensk lagstiftning finns inte krav på miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar för dessa verksamheter eftersom plan- och bygglagen&lt;br&gt;inte har krav på detta och banor för motorsport enligt miljöskyddsförord-&lt;br&gt;ningen (1989:364) endast behöver anmälas till kommunen. Såsom angetts i&lt;br&gt;anslutning till punkt 10 i bilaga 2 bör regler om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar tas in i PBL avseende detaljplaner som omfattar infrastrukturprojekt.&lt;br&gt;Ändringen i PBL bör utformas så att den omfattar även nu berörda verksam-&lt;br&gt;heter. Regeringen har, när det gäller motorbanor, också den möjligheten att&lt;br&gt;genom ändring i bilagan till miljöskyddsförordningen (1989:364) införa krav&lt;br&gt;på tillstånd. Därigenom skulle det enligt 13 § miljöskyddslagen också bli ob-&lt;br&gt;ligatoriskt med miljökonsekvensbeskrivning i samband med ansökan om till-&lt;br&gt;stånd att anlägga en motorbana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis upptas i punkt 11 e, f, g, h och j) deponering av slam från&lt;br&gt;reningsverk, lagring av järnskrot, provbänkar för motorer, turbiner eller re-&lt;br&gt;aktorer, tillverkning av konstgjorda mineralfibrer samt skrotupplag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller slamhantering föreslås i avsnitt 5 Avfall särskilda föreskrif-&lt;br&gt;ter i miljöskyddslagen om bl.a. tungmetallinnehåll och försiktighetsmått.&lt;br&gt;Utöver den sålunda föreslagna utökade kontrollen av slamhanteringen kan&lt;br&gt;det för svenskt vidkommande inte anses obligatoriskt att införa särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om slamhantering. De övriga nyss nämnda projekten enligt&lt;br&gt;punkt 11 omfattas vid fall av betydande miljöpåverkan av miljöskyddslagens&lt;br&gt;tillståndsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 3 § NRL skall en miljökonsekvensbeskrivning möjliggöra en&lt;br&gt;samlad bedömning av inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med na-&lt;br&gt;turresurser. Vad den närmare skall innehålla får bestämmas genom de före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrifter som skall utfärdas och med hänsyn till den verksamhet eller åtgärd&lt;br&gt;som avses, dvs. dess art och omfattning, samt det geografiska område som&lt;br&gt;berörs. Alternativ till den åsyftade anläggningen eller åtgärden skall anges&lt;br&gt;och även konsekvenserna av dessa alternativ. Då bör även anges vad alterna-&lt;br&gt;tivet att ingen åtgärd vidtas, det s.k. noll-alternativet, får för konsekvenser.&lt;br&gt;Detta uppfyller kraven i artikel 3 och i bilaga 3 i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningen skall ingå som en del i beslutsunderlaget&lt;br&gt;och detta underlags kvalitet skall bedömas av den myndighet som har att&lt;br&gt;besluta i det ärende där beskrivningen har upprättats. Men det är sökanden&lt;br&gt;som ansvarar för och bekostar att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas&lt;br&gt;och att den uppfyller kraven. Detta framgår av 5 kap. 4 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare moment i kvalitetskontrollen av en miljökonsekvensbesk-&lt;br&gt;rivning är att länsstyrelsen skall yttra sig över den även i de ärenden länssty-&lt;br&gt;relsen inte är beslutande myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett syfte med miljökonsekvensbeskrivningar är att få till stånd en offentlig&lt;br&gt;redovisning av den inverkan en åsyftad verksamhet eller åtgärd får på miljön&lt;br&gt;och ge allmänheten möjligheter att yttra sig. I flertalet av de NRL-anknutna&lt;br&gt;lagarna finns bestämmelser om offentliggörande. I naturvårdslagen, lagen&lt;br&gt;innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar och luftfartsla-&lt;br&gt;gen saknas dock sådana bestämmelser. Därför har bestämmelser om detta&lt;br&gt;tagits in i naturvårdsförordningens 25 § och i de paragrafer i förordningen om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar som behandlar dessa verksamheter (4 och 6&lt;br&gt;§§). I 8 § förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar föreskrivs att i&lt;br&gt;kungörelser om miljökonsekvensbeskrivningar skall anges var beskriv-&lt;br&gt;ningen hålls tillgänglig och att platsen för detta bör bestämmas i samråd med&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed uppfylls bestämmelserna även i artikel 6 i EG-direktivet om myn-&lt;br&gt;digheters yttrande och om offentliggörande m.m. av miljökonsekvensbesk-&lt;br&gt;rivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelsen i EG-direktivets art. 7 att en medlemsstat&lt;br&gt;som uppmärksammar att ett projekt kan antas medföra en betydande inver-&lt;br&gt;kan på miljön i en annan medlemsstat skall översända informationen som&lt;br&gt;inhämtats enligt artikel 5 till den andra staten och samråda med detta som&lt;br&gt;underlag har de nordiska länderna år 1974 undertecknat en miljöskyddskon-&lt;br&gt;vention. I konventionen, som gäller som svensk lag enligt SFS 1974:268,&lt;br&gt;skall de nordiska länderna informera varandra om verksamheter som kan&lt;br&gt;medföra störning av betydelse i annan fördragsslutande part. Sverige har&lt;br&gt;också ratificerat Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett&lt;br&gt;gränsöverskridande sammanhang och kommer att i förordningen om miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar införa de bestämmelser som behövs i anledning av&lt;br&gt;att den konventionen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis har Sverige krav på miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;avseende de flesta verksamheter som anges i bilaga 1 och 2 i EG:s direktiv.&lt;br&gt;För att med säkerhet omfatta alla verksamheter bör dock införas regler om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning i PBL, Va-lagen, skogsvårdslagen, lagen om&lt;br&gt;skötsel av jordbruksmark samt för byggande av järnväg i de fall en bety-&lt;br&gt;dande påverkan på miljön kan antas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller PBL kan man ifrågasätta om inte ett generellt krav på miljö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsekvensbeskrivningar bör införas vid planläggning i stället för en be-&lt;br&gt;gränsning till de projekt som omfattas av de aktuella direktiven. Frågan dis-&lt;br&gt;kuterades i miljöpropositionen (prop. 1990/91:90 En god livsmiljö). De ar-&lt;br&gt;gument som då framfördes av bl.a. Svenska kommunförbundet har fortfa-&lt;br&gt;rande giltighet. Det finns därför inte skäl att nu föreslå ett generellt krav på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar i PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid anledning att understryka vikten av det planeringsun-&lt;br&gt;derlag som en miljökonsekvensbeskrivning utgör. För att arbetet med en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning under ett planarbete skall kunna ge ett så bra&lt;br&gt;underlag som möjligt bör det påbörjas redan under arbetet med översikts-&lt;br&gt;planen för att utmynna i en i och för sig komplett miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ning under detaljplanens programskede. För att ge fullt utbyte bör emeller-&lt;br&gt;tid miljökonsekvensbeskrivningen kompletteras parallellt med färdigställan-&lt;br&gt;det av detaljplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen kan ett förtydligande vara på sin plats. I 5 kap. 1 § 2 PBL upp-&lt;br&gt;ställs ett krav på detaljplan för lokalisering av ny enstaka byggnad vars an-&lt;br&gt;vändning får betydande inverkan på omgivningen. Detta uttryck är inte lik-&lt;br&gt;tydigt med betydande miljöpåverkan, som innebär en större omgivningspå-&lt;br&gt;verkan. Detta medför att det inte finns skäl att införa krav på miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar vid bygglovsprövning, eftersom de nu aktuella projek-&lt;br&gt;ten alltid träffas av detaljplanekravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framgått behandlas lagstiftningen om de areella näringarna i&lt;br&gt;ett annat sammanhang. När det gäller innehållet i en miljökonsekvensbesk-&lt;br&gt;rivning krävs med anledning av EES-avtalet ingen ändring i svensk lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 VATTEN&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Skydd för grundvatten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag: I enlighet med EG-direktivet 80/68/EEG kompletteras miljö-&lt;br&gt;skyddslagen med särskilda bestämmelser om grundvattenförorening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet 80/68/EEG om skydd för grundvatten mot förorening genom&lt;br&gt;vissa farliga ämnen syftar till att hindra förorening av grundvatten genom sär-&lt;br&gt;skilt angivna ämnen och så långt som möjligt hejda eller undanröja konse-&lt;br&gt;kvenserna av förorening som redan skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet gäller inte utsläpp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) av avloppsvatten från glesbebyggelse utan anslutning till avloppssys-&lt;br&gt;tem, om bebyggelsen är belägen utanför områden som är skyddade på grund&lt;br&gt;av sin betydelse för vattenförsörjningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) av så små mängder och koncentrationer av de särskilt angivna ämnena&lt;br&gt;att det nu eller i framtiden inte föreligger någon risk för att det mottagande&lt;br&gt;vattnets kvalitet skall försämras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) som innehåller radioaktiva ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lista I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra&lt;br&gt;tillförsel till grundvatten av organiska halogenföreningar och ämnen som&lt;br&gt;kan bilda sådana föreningar i vattenmiljön, organiska tennföreningar, orga-&lt;br&gt;niska fosforföreningar, ämnen som har cancerogena, mutagena eller terato-&lt;br&gt;gena egenskaper i eller genom vattenmiljön, kvicksilver och dess föreningar,&lt;br&gt;kadmium och dess föreningar, mineralolja och kolväten samt cyanider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lista II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall också begränsa tillförsel till grundvatten av följande&lt;br&gt;särskilt angivna ämnen för att undvika att vattnet förorenas med ämnena:&lt;br&gt;zink, koppar, nickel, krom, bly, selen, arsenik, antimon, molybden, titan,&lt;br&gt;tenn, barium, beryllium, bor, uran, vanadin, kobolt, tallium, tellur, silver,&lt;br&gt;biocider och derivat som inte tillhör Lista I, ämnen som har en negativ effekt&lt;br&gt;på grundvattens smak eller lukt samt föreningar som kan orsaka bildandet&lt;br&gt;av sådana ämnen i grundvatten och göra vattnet olämpligt som dricksvatten,&lt;br&gt;giftiga eller svårnedbrytbara organiska föreningar av kisel samt ämnen som&lt;br&gt;kan orsaka bildandet av sådana föreningar i vatten, dock med undantag för&lt;br&gt;föreningar eller ämnen som är biologiskt oskadliga eller snabbt omvandlas&lt;br&gt;till ofarliga ämnen, vidare oorganiska föreningar av fosfor och elementärt&lt;br&gt;fosfor, fluorider samt ammoniak och nitriter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkta utsläpp av de till Lista I hörande ämnena skall förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla former av slutligt omhändertagande eller deponering i syfte att slut-&lt;br&gt;ligt omhänderta ämnena som kan medföra indirekta utsläpp till grundvattnet&lt;br&gt;skall granskas i förväg. På grundval av denna förhandsgranskning skall med-&lt;br&gt;lemsstaterna antingen förbjuda verksamheten eller meddela tillstånd på vill-&lt;br&gt;kor att alla förebyggande tekniska åtgärder vidtas som krävs för att förhindra&lt;br&gt;sådana utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall också vidta de åtgärder som de anser nödvändiga&lt;br&gt;för att förhindra sådana indirekta utsläpp av ämnen i Lista I som orsakas av&lt;br&gt;andra verksamheter ovan eller underjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett undantag finns när det gäller Lista I-ämnena. Om en förhandsgransk-&lt;br&gt;ning visar att det grundvatten till vilket utsläppen kommer att ske är olämp-&lt;br&gt;ligt för annan användning, särskilt i hushåll eller för jordbruksändamål och&lt;br&gt;om det inte försvårar utnyttjandet av andra markresurser, får medlemssta-&lt;br&gt;terna tillåta utsläpp av Lista I-ämnena. Sådana tillstånd får meddelas endast&lt;br&gt;om alla förebyggande tekniska åtgärder har vidtagits för att säkerställa att&lt;br&gt;ämnena inte kan nå andra vattensystem eller skada andra ekosystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får efter undersökning tillåta utsläpp genom återinfiltra-&lt;br&gt;tion till samma vattenförande lager av vatten som använts geotermiskt, vat-&lt;br&gt;ten från gruvor och dagbrott eller vatten som pumpats ut i samband med&lt;br&gt;byggnads- och anläggningsarbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla direktivet när det gäller Lista 11-ämnen skall medlemssta-&lt;br&gt;terna förhandsgranska dels alla direkta utsläpp av ämnena, med målsätt-&lt;br&gt;ningen att begränsa utsläppen, dels sådant slutligt omhändertagande eller så-&lt;br&gt;dan deponering i syfte att slutligt omhänderta ämnena som kan medföra in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direkta utsläpp. Med utgångspunkt i denna förhandsgranskning får med-&lt;br&gt;lemsstaterna bevilja tillstånd, om alla förebyggande tekniska åtgärder vidtas&lt;br&gt;för att förhindra förorening av grundvattnet med ämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidare vidta de åtgärder som de anser nödvändiga&lt;br&gt;för att begränsa alla sådana indirekta utsläpp av ämnena i Lista II som orsa-&lt;br&gt;kas av andra verksamheter ovan eller underjord än de nyss angivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som har sagts tidigare skall för konstgjord infiltration av&lt;br&gt;grundvatten krävas ett särskilt tillstånd i varje enskilt fall. Tillstånd får en-&lt;br&gt;dast meddelas om det inte föreligger någon risk för förorening av grundvatt-&lt;br&gt;net.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 7 i direktivet anges närmare vad de nyss nämnda förhandsgransk-&lt;br&gt;ningarna skall omfatta. Tillstånd som kan lämnas enligt direktivet får ges&lt;br&gt;först sedan det konstaterats att grundvattnet blir föremål för den övervak-&lt;br&gt;ning som behövs. I artikel 9 och 10 anges vad tillståndsvillkoren skall inne-&lt;br&gt;hålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För alla tillstånd utom sådana som avser infiltration av grundvattnet gäller&lt;br&gt;att de skall meddelas för en begränsad tidsperiod och att de skall omprövas&lt;br&gt;minst vart fjärde år. Tillstånden kan då förnyas, ändras eller upphävas. Ett&lt;br&gt;tillstånd kan också upphävas om de meddelade villkoren inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna i medlemsstaterna skall tillse att de villkor som gäller en-&lt;br&gt;ligt tillstånden uppfylls och övervaka utsläppens inverkan på grundvattnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14 - som innehåller regler om övergångsfrist skall enligt bilaga XX&lt;br&gt;till EES-avtalet inte tillämpas av EFTA-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av de åtgärder som vidtas enligt direktivet får inte i något&lt;br&gt;fall direkt eller indirekt leda till en förorening av grundvatten. Vid behov&lt;br&gt;kan en eller flera medlemsstater enskilt eller tillsammans vidta strängare åt-&lt;br&gt;gärder än de som föreskrivs genom direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet kan bli föremål för omarbetning, bl.a. på grund av påverkan av&lt;br&gt;sjövatten i vissa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen inom EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belgien har inte låtit dessa direktiv bli föremål för någon implementeringsåt-&lt;br&gt;gärd såvitt avser den vallonska regionen, och detta trots ett avgörande i EG-&lt;br&gt;domstolen. Detsamma gäller Holland. I Tyskland har ansvaret på vattenmil-&lt;br&gt;jöområdet överlämnats åt myndigheterna i delstaterna. Dessa har i det för-&lt;br&gt;flutna endast i ringa utsträckning tagit med bl.a. nu ifrågavarande direktiv i&lt;br&gt;räkningen. En förbättring lär dock ha inträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet har varit uppe till prövning i EG-domstolen vid flera tillfällen.&lt;br&gt;I ärendet C- 291/84 ansågs Holland, bl.a. genom en på vissa punkter otydlig&lt;br&gt;lagstiftning, ha brutit sina åtaganden enligt Romfördraget. Av större princi-&lt;br&gt;piellt intresse i förevarande sammanhang är dock ett avgörande den 28 feb-&lt;br&gt;ruari 1991 mot Tyskland i ärendet C-131/88.1 domen diskuteras hur direkti-&lt;br&gt;vet borde ha transformerats till tysk rätt. Domstolen fann att Tysklands lag-&lt;br&gt;stiftning generellt sett inte svarade mot kraven i direktivet och påpekade att&lt;br&gt;det saknade relevans att praktiska problem med avseende på grundvatten-&lt;br&gt;föroreningar inte hade påvisats. Lagstiftning, som gäller rättigheter och skyl-&lt;br&gt;digheter för enskilda, måste enligt domstolen vara så tydlig att den enskilde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;själv kan se vad som gäller. Enligt artikel 4.1 skall medlemsstaterna för-&lt;br&gt;hindra alla direkta utsläpp som avses under punkt I. Domstolen konstate-&lt;br&gt;rade att direktivet inte medger att behöriga myndigheter i medlemsstaterna&lt;br&gt;från fall till fall bedömer om ett utsläpp är skadligt eller inte. I stället är det&lt;br&gt;enligt domstolen oeftergivligt att förbuden enligt direktivet är uttryckligt&lt;br&gt;fastställda i de nationella författningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om åtgärder mot indirekta utsläpp hävdade Tyskland att vid-&lt;br&gt;tagna nationella åtgärder redan garanterade att kraven i direktivet innehölls.&lt;br&gt;I fråga om uppräkningarna av ämnen i direktivet framhöll domstolen att den&lt;br&gt;tyska lagen endast innehöll allmänna och oprecisa definitioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen påpekade också att Tysklands lagstiftning tillämpades inom ra-&lt;br&gt;men för den gängse administrativa proceduren. Däri saknades den specifika-&lt;br&gt;tion, precision och klarhet som krävs för att fullt tillfredsställa kravet på juri-&lt;br&gt;disk klarhet. Den tyska lagstiftningen garanterar inte att tillstånden innehål-&lt;br&gt;ler sådana villkor som krävs i direktiven. En tysk invändning att den tyska&lt;br&gt;lagstiftningen i själva verket var strängare än direktivet avvisades därför att&lt;br&gt;den tyska lagstiftningen brast i precision och tydlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om proceduren för tillståndsgivning och omprövning gjorde Tysk-&lt;br&gt;land gällande att de befintliga reglerna var tillfyllest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen konstaterade bl.a. att artikel 11 i direktivet uttryckligt kräver&lt;br&gt;att tillstånden skall vara tidsbegränsade och omprövas minst vart fjärde år.&lt;br&gt;Följaktligen täcker det faktum att den administrativa myndigheten fritt kan&lt;br&gt;bestämma eller inte bestämma en tidsgräns inte artikel 11 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma dag som Tyskland - den 28 februari 1991 - fälldes även Italien i&lt;br&gt;EG-domstolen för underlåtenhet att implementera grundvattendirektivet&lt;br&gt;(C-368/87).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet sägs att de nationella åtgärderna skall vidtas genom lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av naturvårdsverkets allmänna råd (90:15) framgår att den svenska ambi-&lt;br&gt;tionen på området är att tillförsel till grundvattnet av farliga ämnen inte skall&lt;br&gt;förekomma. Av de allmänna råden framgår också vilken lagstiftning som&lt;br&gt;kan tillämpas i grundvattenfrågor. Detalj reglerna om otillåtna utsläpp samt&lt;br&gt;omprövningsreglerna saknar dock motsvarighet i den relevanta svenska för-&lt;br&gt;fattningen, miljöskyddslagen (1969:387). Dessa regler är inte heller direkt&lt;br&gt;förenliga med miljöskyddslagens bestämmelser. Det finns därför skäl att in-&lt;br&gt;föra en kompletterande lagstiftning på dessa punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om tillståndsgivning har redan motsvarigheter i miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om skydd mot föroreningar genom utsläpp till grundvattnet faller&lt;br&gt;alltså inom miljöskyddslagens tillämpningsområde. De kompletterande be-&lt;br&gt;stämmelser som behövs med anledning av EG-direktivet bör därför föras in&lt;br&gt;i miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga blir då hur EG:s regler skall anses förhålla sig till gäl-&lt;br&gt;lande tillstånd enligt miljöskyddslagen. Med tanke på de faktiska förhållan-&lt;br&gt;dena i Sverige är det med all sannolikhet i detta fall inget problem att ta över&lt;br&gt;EG-reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det resonemang om omprövningsreglerna och om tillståndsvillkor som&lt;br&gt;förs i avsnitt 3.2 är tillämpliga på nu ifrågavarande direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De möjligheter som finns i direktivet att i undantagsfall ge tillstånd till di-&lt;br&gt;rekta utsläpp av ämnen tillhöriga Lista I bör inte gälla i den svenska lagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Utsläpp av farliga ämnen i marin miljö&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag: Vid prövning enligt miljöskyddslagen skall alltid direktivens&lt;br&gt;minimikrav om gränsvärden beaktas. Om ett tillstånd innehåller vill-&lt;br&gt;kor som innebär att direktivens gränsvärden kan åsidosättas skall&lt;br&gt;detta utgöra grund för omprövning av villkoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga&lt;br&gt;ämnen i gemenskapens vattenmiljö innehåller en förteckning av farliga äm-&lt;br&gt;nen. Den omfattar sådana enskilda ämnen som hör till familjer och grupper&lt;br&gt;av ämnen som är utvalda främst med hänsyn till giftighet, svårnedbrytbarhet&lt;br&gt;och bioackumulerbarhet med undantag för ämnen som är biologiskt ofarliga&lt;br&gt;eller som snabbt omvandlas till ofarliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckningen omfattar följande ämnen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lista I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. organiska halogenföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar&lt;br&gt;i vattenmiljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. organiska fosforföreningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. organiska tennföreningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ämnen som visats ha cancerogena egenskaper i eller genom vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. kvicksilver och dess föreningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. kadmium och dess föreningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. svårnedbrytbara mineraloljor och kolväten som härrör från petroleum-&lt;br&gt;produkter, samt, för tillämpningen av art. 2,8,9 och 14 i direktivet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. svårnedbrytbara syntetiska ämnen som kan flyta, kvarbli i suspension eller&lt;br&gt;sjunka och som kan försvåra vattenanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje utsläpp till vatten som kan innehålla ett sådant ämne som omfattas av&lt;br&gt;förteckningen kräver tillstånd från myndighet. I tillståndet skall fastställas&lt;br&gt;utsläppsnormer för utsläpp av varje sådant ämne till vatten, samt om det är&lt;br&gt;nödvändigt för att genomföra direktivet, för utsläpp av vaije sådant ämne&lt;br&gt;till avlopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppsnormerna skall ange den högsta tillåtna koncentrationen av ett&lt;br&gt;ämne i ett utsläpp och den största tillåtna mängden av ett ämne i utsläpp&lt;br&gt;under en eller flera angivna tidsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs får tillståndsmyndigheten föreskriva om strängare ut-&lt;br&gt;släppsnormer än de som följer av de gränsvärden som fastställs - i enlighet&lt;br&gt;med artikel 6, - med beaktande särskilt av det aktuella ämnets giftighet,&lt;br&gt;svårnedbrytbarhet och bioackumulerbarhet i den miljö i vilken det släpps ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får inte meddelas, om den som ansvarar för utsläppen uppger att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han inte kan uppfylla de fastställda utsläppsnormerna eller om detta förhål-&lt;br&gt;lande är uppenbart för tillståndsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utsläppsnormerna inte uppfylls, skall myndigheten vidta alla åtgärder&lt;br&gt;som krävs för att säkerställa att villkoren i tillståndet uppfylls eller, om så är&lt;br&gt;nödvändigt, att utsläppet förbjuds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6 i direktivet sägs att EG (rådet efter förslag från kommissionen)&lt;br&gt;skall fastställa de gränsvärden som inte får överskridas i utsläppsnormerna&lt;br&gt;för olika farliga ämnen, huvudsakligen på grundval av giftighet, svårnedbryt-&lt;br&gt;barhet och bioackumulerbarhet och med beaktande av bästa tillgängliga tek-&lt;br&gt;nik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är lämpligt skall gränsvärden för industriellt avloppsvatten fast-&lt;br&gt;ställas med hänsyn till bransch och produkttyp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG skall efter förslag från kommissionen fastställa kvalitetsmål som avser&lt;br&gt;ämnena i förteckningen i bilagan. Kvalitetsmålen skall huvudsakligen fast-&lt;br&gt;ställas på grundval av ämnenas giftighet, svårnedbrytbarhet och ackumuler-&lt;br&gt;barhet i levande organismer och sediment, enligt vad som framgår av de se-&lt;br&gt;naste vetenskapliga uppgifterna samt med beaktande av olikheter i egenska-&lt;br&gt;perna hos saltvatten och sötvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärdena skall gälla utom i fall då en medlemsstat kan visa för kom-&lt;br&gt;missionen, genom ett kontrollförfarande som fastställts av rådet efter förslag&lt;br&gt;från kommissionen, att kvalitetsmål som fastställts enligt vad som nyss har&lt;br&gt;nämnts eller strängare kvalitetsmål av gemenskapsnatur uppfylls och fortlö-&lt;br&gt;pande upprätthålls inom hela det område som kan påverkas av utsläppen på&lt;br&gt;grund av åtgärder som har vidtagits av bl.a. den medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagan till direktivet innehåller ännu en förteckning, Lista II:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ämnen som hör till den första förteckningen men för vilka gränsvärden&lt;br&gt;enligt artikel 6 inte har bestämts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- följande enskilda ämnen och kategorier av ämnen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Zink, 2. Koppar, 3. Nickel, 4. Krom, 5. Bly, 6. Selen, 7. Arsenik, 8. Anti-&lt;br&gt;mon, 9. Molybden, 10. Titan, 11. Tenn, 12. Barium, 13. Beryllium, 14. Bor,&lt;br&gt;15. Uran, 16. Vanadin, 17. Kobolt, 18. Tallium, 19. Tellur, 20. Silver&lt;br&gt;Vidare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Biocider och deras derivat som inte upptas i den första förteckningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ämnen som negativt påverkar smak eller lukt hos varor avsedda att för-&lt;br&gt;täras av människor och som härrör från vattenmiljön och föreningar som kan&lt;br&gt;orsaka att sådana ämnen bildas i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Giftiga eller svårnedbrytbara organiska föreningar av kisel samt ämnen&lt;br&gt;som kan orsaka att sådana föreningar bildas i vatten, dock med undantag för&lt;br&gt;sådana som är biologiskt ofarliga eller snabbt omvandlas till ofarliga ämnen&lt;br&gt;i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Oorganiska fosforföreningar och elementärt fosfor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Lätt nedbrytbara mineraloljor och kolväten som härrör från petro-&lt;br&gt;leumprodukter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Cyanider och fluoridcr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Ämnen som har en skadlig inverkan på syrebalansen, särskilt ammo-&lt;br&gt;niak och nitriter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att begränsa vattenförorening genom sådana ämnen som avses i den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra förteckningen skall medlemsstaterna upprätta program som skall ge-&lt;br&gt;nomföras med vissa metoder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandstillstånd skall krävas för alla utsläpp som sker till de vatten som&lt;br&gt;omfattas av direktivet och som kan innehålla något av de förtecknade äm-&lt;br&gt;nena. Genom tillståndet skall utsläppsnormer fastställas vilka skall grundas&lt;br&gt;på kvalitetsmål enligt direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmen skall innehålla kvalitetsmål för vatten. Dessa mål skall över-&lt;br&gt;ensstämma med befintliga rådsdirektiv. Programmen får även innehålla sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om sammansättningen och användningen av ämnen el-&lt;br&gt;ler grupper av ämnen och varor, varvid hänsyn skall tas till de senaste tek-&lt;br&gt;niska framstegen i den utsträckning det framstår som ekonomiskt rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmen skall innehålla tidsfrister för genomförandet. Sammanfatt-&lt;br&gt;ningar av programmen och resultaten av deras genomförande skall lämnas&lt;br&gt;till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall se till att genomförandet av de åtgärder som de be-&lt;br&gt;slutat enligt detta direktiv inte leder till en ökning av föroreningen av sådana&lt;br&gt;vatten som inte omfattas av direktivet. De skall dessutom förbjuda varje&lt;br&gt;handling som utförs i syfte att kringgå eller som leder till kringgående av be-&lt;br&gt;stämmelserna i detta direktiv. Genomförandet av åtgärder enligt direktivet&lt;br&gt;får inte i något fall direkt eller indirekt leda till en ökad förorening av de&lt;br&gt;vatten som omfattas av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är lämpligt får en eller flera medlemsstater enskilt eller tillsam-&lt;br&gt;mans vidta strängare åtgärder än de som föreskrivs genom direktivet. Den&lt;br&gt;behöriga myndigheten skall upprätta en förteckning över utsläpp som sker&lt;br&gt;till de vatten som omfattas av direktivet och som kan innehålla sådana äm-&lt;br&gt;nen i den första förteckningen som omfattas av utsläppsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dotterdirektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från kloral-&lt;br&gt;kaliindustrin 82/176/EEG, kadmiumutsläpp 831513/EEG, kvicksilverutsläpp&lt;br&gt;från andra källor än klor-alkaliindustrin 84/156IEEG, utsläpp av hexaklor-&lt;br&gt;cyklohexan, HCEI 84/491/EEG, utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i&lt;br&gt;förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EE-86/280IEEG, 88/347/EEG,&lt;br&gt;90/415/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom direktiven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;fastställs i enlighet med artikel 6.1 i direktiv 76/464/EEG gränsvärden för&lt;br&gt;utsläppsnormer gällande kvicksilver i utsläpp från sådana industrianlägg-&lt;br&gt;ningar i vilka kvicksilverceller används för elektrolys av alkaliska klorider&lt;br&gt;82/176/EEG, kadmium i utsläpp från industrianläggningar i vilka kad-&lt;br&gt;mium eller ett kadmiumhaltigt ämne hanteras 83/516/EEG, andra indu-&lt;br&gt;strianläggningar i vilka kvicksilver eller ett kvicksilverhaltigt ämne hante-&lt;br&gt;ras än sådana anläggningar som avses i direktiv 84/156/EEG samt gräns-&lt;br&gt;värden för utsläppsnormer avseende HCH i utsläpp från anläggningar i&lt;br&gt;vilka HCH eller något annat ämne som innehåller HCH behandlas&lt;br&gt;84/491/EEG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;fastställs i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 76/464/EEG kvalitetsmål för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvicksilver i vattenmiljön 82/176/EEG, 84/156/EEG, kadmium i vatten-&lt;br&gt;miljön 83/516/EEG, HCH i vattenmiljön 84/491/EEG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;fastställs utsläppsgränser och kvalitetsmål avseende industriella utsläpp&lt;br&gt;och förekomsten i vattenmiljön av koltetraklorid, DDT, pentaklorfenol&lt;br&gt;86/280/EEG, aldrin, dieldrin, endrin, isodrin, hexaklorbensen, hexaklor-&lt;br&gt;butadien, kloroform 88/347/EEG, samt 1,2 dikloretan, trikloretylen, per-&lt;br&gt;kloretylen och triklorbensen 90/415/EEG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;fastställs i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 76/464/EEG tidsfrister för&lt;br&gt;uppfyllande av villkoren i de tillstånd som har lämnats av de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna i medlemsstaterna och som avser redan förekommande&lt;br&gt;utsläpp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;fastställs i enlighet med artikel 12.1 i direktiv 76/464/EEG referensmät-&lt;br&gt;metoder som gör det möjligt att fastställa kvicksilverhalten, kadmiumhal-&lt;br&gt;ten samt koncentrationen av HCH i utsläpp och i vattenmiljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;inrättas ett övervakningsförfarande i enlighet med artikel 6.3 i direktiv&lt;br&gt;76/464/EEG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;åläggs medlemsstaterna att samarbeta när utsläpp påverkar vattnen i mer&lt;br&gt;än en medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utformningen av gränsvärdena hänvisas till direktivtexterna.&lt;br&gt;Gränsvärdena för kvicksilver och HCH skall i normalfallet gälla den punkt&lt;br&gt;där kvicksilverhaltigt avloppsvatten lämnar industrianläggningen. Om&lt;br&gt;kvicksilverhaltigt avloppsvatten eller avloppsvatten som innehåller HCH be-&lt;br&gt;handlas utanför industrianläggningen i en behandlingsanläggning för bortta-&lt;br&gt;gande av kvicksilver eller HCH, får gränsvärdena gälla den punkt där av-&lt;br&gt;loppsvattnet lämnar behandlingsanläggningen. Motsvarande gäller enligt di-&lt;br&gt;rektiv 86/280/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiv 84/156/EEG föreskrivs att medlemsstaterna skall utarbeta sär-&lt;br&gt;skilda program som avser kvicksilverutsläpp från källor som förekommer i&lt;br&gt;stort antal, vilka inte är industrianläggningar och för vilka utsläppsnormerna&lt;br&gt;inte kan tillämpas i praktiken. Syftet med programmen skall vara att undvika&lt;br&gt;eller eliminera förorening. De skall innefatta de åtgärder och metoder som&lt;br&gt;är mest lämpliga för ersättning, avskiljning och återvinning av kvicksilver.&lt;br&gt;Slutligt omhändertagande av kvicksilverhaltigt avfall skall utföras i enlighet&lt;br&gt;med rådets direktiv 78/319/EEG om giftigt och farligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tillstånd som avses i artikel 3 i direktiv 76/464/EEG skall innehålla vill-&lt;br&gt;kor som är minst lika stränga som de som anges i bilaga 1 om inte en med-&lt;br&gt;lemsstat istället följer uppställda kvalitetsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånden skall omprövas minst vart fjärde år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av bestämmelserna i direktiv 76/464/EEG och de skyldigheter&lt;br&gt;som följer av punkt 1 och 2 får medlemsstaterna meddela tillstånd för nya&lt;br&gt;anläggningar endast om tillstånden innehåller en hänvisning till standarder&lt;br&gt;som motsvarar bästa tillgängliga teknik för att undvika kvicksilverutsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vilken metod som används skall medlemsstaten om de planerade&lt;br&gt;åtgärderna av tekniska skäl inte motsvarar bästa tillgängliga teknik lämna&lt;br&gt;uppgifter till kommissionen som visar på de tekniska svårigheterna innan till-&lt;br&gt;stånd meddelas. Enligt direktiv 86/280/EEG får medlemsstaterna utan hin-&lt;br&gt;der av bestämmelserna i direktiv 76/464/EEG och de skyldigheter som följer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av punkt 1-3 (om gränsvärden) i 86/280/EEG meddela tillstånd för nya an-&lt;br&gt;läggningar endast om bästa tillgängliga teknik tillämpas och det är nödvän-&lt;br&gt;digt för att eliminera förorening i enlighet med artikel 2 i direktiv&lt;br&gt;76/464/EEG eller för att förhindra snedvriden konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera av dessa dotterdirektiv finns den till synes självklara föreskriften att&lt;br&gt;åtgärder som vidtas i enlighet med direktivet inte får leda till ökad förorening&lt;br&gt;med de ämnen som omfattas av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen inom EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom detta område finns det alltså ett antal direktiv som gäller skyddet av&lt;br&gt;vattenmiljön mot föroreningar genom farliga ämnen. De grundläggande reg-&lt;br&gt;lerna finns i ett ramdirektiv från år 1976 (direktiv 76/464/EEG). Olika farliga&lt;br&gt;ämnen anges i detta direktiv genom två listor. Lista I innehåller ämnen som&lt;br&gt;är särskilt farliga på grund av toxicitet, persistens och bioackumulering me-&lt;br&gt;dan sju olika grupper farliga ämnen omfattas av Lista II. För Lista I-ämnen,&lt;br&gt;föreskrivs att gränsvärden skall upprättas. För att undvika att dessa gräns-&lt;br&gt;värden överskrids skall det finnas utsläppsvillkor för enskilda utsläppskällor.&lt;br&gt;I stället för gränsvärden kan medlemsstaterna välja utsläppsstandards base-&lt;br&gt;rade på av EG antagna kvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tills gränsvärden och kvalitetsnormer har blivit bestämda för Lista I-äm-&lt;br&gt;nen skall dessa behandlas enligt de bestämmelser om program och förhands-&lt;br&gt;tillstånd som gäller för Lista Il-ämnen. Medlemsstaterna skall upprätta pro-&lt;br&gt;gram för Lista Il-ämnen baserade på nationella eller Gemenskapens kvali-&lt;br&gt;tetsnormer. Programmen skall leda till minskad vattenförorening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen har angett 1500 ämnen lämpliga att föra in på Lista I. Av&lt;br&gt;dessa skall 129 undersökas med prioritet. Kvalitetsnormer för Lista Il-äm-&lt;br&gt;nen har ännu inte införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ifrågavarande direktiven har ännu inte uppfyllts till form och innehåll&lt;br&gt;i alla medlemsstater. Endast vissa länder har dragit upp program för minsk-&lt;br&gt;ning av föroreningar för vissa ämnen på Lista II. En jämförelse mellan de&lt;br&gt;enskilda programmen, såsom har föreskrivits i direktiv 76/464/EEG, har inte&lt;br&gt;genomförts av kommissionen. Kommissionen har inte heller producerat&lt;br&gt;jämförande bedömningar av implementeringen av direktiven om kvicksil-&lt;br&gt;ver, kadmium och HCH.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapsarbetet försenades avsevärt genom en meningsskiljaktighet&lt;br&gt;mellan Storbritannien och de andra medlemsstaterna. Storbritanniens åsikt&lt;br&gt;är att beslutsnormen för alla ämnen är den utsträckning i vilken de är skad-&lt;br&gt;liga för miljön. Följaktligen skulle det endast vara nödvändigt att bestämma&lt;br&gt;och kontrollera kvalitetsnormer. Detta stod i motsats till uppfattningen att&lt;br&gt;de särskilt farliga ämnena på Lista I borde regleras genom gränsvärden för&lt;br&gt;högsta utsläpp eller belastningar. Kompromissen som är inskriven i direktiv&lt;br&gt;76/464/EEG och som tillåter medlemsstaterna ett val mellan de två meto-&lt;br&gt;derna innebar inte ett slut på denna diskussion. Dessutom har kommissionen&lt;br&gt;inte underrättat rådet om de tillfällen då den har accepterat tillämpning av&lt;br&gt;alternativet med kvalitetsnormer, fastän ramdirektivet innehåller särskilda&lt;br&gt;regler om detta. Vidare har jämförande bedömningar av de faktiska effek-&lt;br&gt;terna av direktiven än så länge inte skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommissionens övervakningsrapport för år 1990 sägs i fråga om direkti-&lt;br&gt;vet 74/464/EEG att ingen medlemsstat till kommissionen överlämnat uppgif-&lt;br&gt;ter om sina åtgärder för att fastställa kvalitetsnormer för ämnena i Lista II,&lt;br&gt;och åtminstone tio medlemsstater har underlåtit att underrätta kommissio-&lt;br&gt;nen om vidtagna reningsåtgärder. Rapporterna som gäller tillämpningen av&lt;br&gt;åtgärderna för de olika sektorerna enligt Lista I är snarare undantagsvis&lt;br&gt;överlämnade till kommissionen och ger ingen tillfredsställande bild vad gäl-&lt;br&gt;ler en effektiv tillämpning av direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramdirektivet 76/464/EEG innehåller krav på förhandstillstånd och pro-&lt;br&gt;gram med kvalitetsmål för att hindra vattenföroreningar. Rättsläget inom&lt;br&gt;EG är oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige används inte generellt bestämda gränsvärden och utsläppsnor-&lt;br&gt;mer för utsläpp av de aktuella ämnena till vatten. Utsläpp av ämnena från&lt;br&gt;enskilda industrianläggningar kan dock regleras i form av gränsvärden inom&lt;br&gt;ramen för prövningen enligt miljöskyddslagen. Därtill är användningen av&lt;br&gt;samtliga aktuella ämnen antingen förbjuden, under avveckling eller föremål&lt;br&gt;för andra begränsningar enligt föreskrifter med stöd av lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningarna av kvicksilverutsläpp i direktiven 82/176/EEG och&lt;br&gt;84/156/EEG är i Sverige i princip i kraft för alla berörda verksamheter. EG:s&lt;br&gt;krav på noggrannhet och precision i analysmetoderna för kvicksilver och&lt;br&gt;kadmium är relativt låga och tillåtna koncentrationer i avlopps- och reci-&lt;br&gt;pientvatten höga. HCH (84/491/EEG) får ej användas inom landet. Det fö-&lt;br&gt;rekommer ej heller tillverkning, varför utsläppsgränser ej är aktuella. När&lt;br&gt;det gäller direktiven 86/280/EEG och 88/347/EEG är EG:s krav på utsläpps-&lt;br&gt;begränsningar i princip i kraft för alla berörda verksamheter. I flera fall före-&lt;br&gt;kommer ingen tillverkning. Samtliga ämnen som regleras genom direktiv&lt;br&gt;90/415/EEG är föremål för begränsningar. Sådana kemikalier omfattas av&lt;br&gt;förordningen (1991:1289) om vissa klorerade lösningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De begränsningar som enligt svensk rätt gäller i förhållande till de ämnen&lt;br&gt;som regleras genom dotterdirektiven framgår schematiskt och ungefärligt av&lt;br&gt;följande uppställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämne/användningsområde &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begränsningsåtgärd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84/491 Lindan (bek.medel)&lt;br&gt;86/280 CC14 (Gift)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DDT (bek.medel)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pentaklorfenol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88/347 Aldrin Bek.medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dieldrin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endrin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Isodrin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hexaklorbensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hexaklorbutidien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kloroform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All.anv.förbj-88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsad anv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud som bek.medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;•n vt r&amp;gt; t&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud 1970&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud 1970&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud 1966&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Används ej i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen tillverkning i Sverige&lt;br&gt;Ingen tillverkning i Sverige&lt;br&gt;Mindre mängder används&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90/415 1,2-Dikloretan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Begränsad kontrollerad användning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Trikloretylen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Användningen avvecklas 1995, till-&lt;br&gt;verkas inte&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Perkloretylen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kraftig begränsning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Triklorbensen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kontrollerad användning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;82/176 Kvicksilver&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kraftig begränsning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;84/176 Kvicksilver&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kraftig begränsning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;83/513 Kadmium&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förbud&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;EG-reglerna avser utsläpp av vissa kemikalier från industrianläggningar. Re-&lt;br&gt;gleringen går ut på att i författningstexten direkt ange de farliga ämnena.&lt;br&gt;Miljöskyddslagen medger en total reglering av alla vattenförorenande ut-&lt;br&gt;släpp från en industrianläggning utan att de reglerade ämnena eller gränsvär-&lt;br&gt;dena för dessa anges direkt i lagtexten. Föreskrifter om hantering av farliga&lt;br&gt;ämnen utfärdas med stöd av lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiven anger som ett alternativ till gränsvärden att en miljökvali-&lt;br&gt;tet skall uppnås. Direktiven medger alltså olika metoder för att kravnivåerna&lt;br&gt;skall uppnås. Det kan vara gränsvärden, tillståndskrav, kvalitetsgränser och&lt;br&gt;miljöprogram. Gränsvärden och tillståndskrav innebär regler som riktar sig&lt;br&gt;mot enskilda och kräver lagstiftning. Program med kvalitetsnivåer kan upp-&lt;br&gt;nås utan lagstiftning. De nu behandlade direktiven har därmed inte samma&lt;br&gt;tydliga kravspecifikation som grundvattendirektivet. För sistnämnda direk-&lt;br&gt;tiv finns det - i motsats till övriga vattenskyddsdirektiv flera vägledande ut-&lt;br&gt;slag i EG-domstolen. Av den utredning som hittills föreligger framgår att&lt;br&gt;den svenska miljölagstiftningen och den svenska miljöpolitiken - samt det&lt;br&gt;förhållandet att vissa i direktiven berörda verksamheter inte förekommer i&lt;br&gt;Sverige sammantaget har lett till att utsläpp som överstiger dotterdirektivens&lt;br&gt;gränsvärden inte förekommer i Sverige. Det kan hävdas att detta vid en&lt;br&gt;prövning inför EG-domstolen inte skulle vara tillräckliga skäl för att inte ge-&lt;br&gt;nomföra en fullständig lagteknisk anpassning av den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;till EG:s bestämmelser. Till detta kommer dock en betydande osäkerhet om&lt;br&gt;hur man bland EG:s medlemsstater ser på tillämpningen av dessa direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I länder som saknar motsvarighet till EG-reglerna, där man lagstiftnings-&lt;br&gt;mässigt börjar från noll, borde de rättstekniska problemen vara minst. Ändå&lt;br&gt;har det inte gått att från EG-kommissionen få uppgifter om medlemslagstift-&lt;br&gt;ning som enligt kommissionen skulle vara exempel på en lämplig anpassning&lt;br&gt;till EG-direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven är uppenbart konträra till miljöskyddslagen i vad avser kravet&lt;br&gt;på fyraårig omprövning av tillståndsvillkor samt de generellt bestämda ut-&lt;br&gt;släppsgränserna. Miljöskyddslagen har som huvudregel en tioårsgräns för&lt;br&gt;villkorsprövning samt har som nyss nämnts endast individuellt bestämda&lt;br&gt;gränsvärden. Genom de ändringar som föreslås i miljöskyddslagen med an-&lt;br&gt;ledning av grundvattendirektivet sker visserligen redan nu ett genombrott i&lt;br&gt;dessa principer enligt miljöskyddslagen om individuella tillstånd och om om-&lt;br&gt;prövning. Detta genombrott är dock i praktiken av synnerligen begränsad&lt;br&gt;omfattning. Dessutom kan knappast hävdas att den skärpning av miljö-&lt;br&gt;skyddslagen som detta skulle kunna innebära inkräktar på tillståndshavarens&lt;br&gt;berättigade rättssäkerhetskrav. Men på det stora hela finns inte tillräckliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl att enbart under den relativt korta tid det här är fråga om - mellan EES-&lt;br&gt;avtalets ikraftträdande och ikraftträdandet av den lagstiftning som blir ett&lt;br&gt;resultat av miljöskyddskommitténs arbete införa regler som generellt rubbar&lt;br&gt;de grundläggande principerna i miljöskyddslagen om individuell prövning av&lt;br&gt;vattenföroreningar. På sikt kanske EG:s regelverk kommer att föranleda&lt;br&gt;ändringar i miljöskyddslagen vad gäller individuella tillstånd och ompröv-&lt;br&gt;ningsfrister. Ett EG-sammanhang förutsätter ett mera explicit regelsystem.&lt;br&gt;Det finns inte heller anledning att ifrågasätta behovet av att i EG-kretsen ha&lt;br&gt;kravnivåer och gränsvärden angivna i bindande författningar. Liksom miljö-&lt;br&gt;skyddslagen förutsätter EG:s direktiv avvägningar mellan å ena sidan miljö-&lt;br&gt;skyddets krav och å andra sidan den berörda verksamhetens tekniska och&lt;br&gt;ekonomiska förutsättningar. Det är rimligt att anta att sådana awägnings-&lt;br&gt;regler kommer att finnas även i den framtida svenska miljöskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen. Det ingår dock i miljöskyddskommitténs uppdrag att föreslå sådana&lt;br&gt;skärpningar av dessa regler att större hänsyn kan tas till miljöskyddets intres-&lt;br&gt;sen. Detta strider inte mot EG:s direktiv eftersom dessa har karaktären av&lt;br&gt;minimiregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövningsreglerna i EG:s direktiv har en något annorlunda utform-&lt;br&gt;ning än den svenska lagstiftningen. Det kan givetvis diskuteras vad som är&lt;br&gt;bäst från miljösynpunkt. Sveriges internationella åtaganden påkallar dock&lt;br&gt;att den svenska lagstiftningen rättstekniskt anpassas efter dessa åtaganden.&lt;br&gt;Även härvidlag kan dock inskjutas att EG:s regler har karaktären av minimi-&lt;br&gt;regler eller golv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en form av alternativ reglering finns i EG:s direktiv bestämmelser om&lt;br&gt;vattenkvalitetskontroll. Sådan kontroll förekommer sedan länge i Sverige,&lt;br&gt;även om den inte är författningsreglerad. Det är också rimligt att de fast-&lt;br&gt;ställda gränsvärdena följs upp med kvalitetskontroller. Huruvida dessa kon-&lt;br&gt;troller bör bli föremål för lagstiftning på vattenföroreningssidan är tveksamt&lt;br&gt;både av rättsliga och andra skäl. I det nyss nämnda kortsiktiga perspektivet&lt;br&gt;finns dock inte anledning att införa generella bestämmelser om kvalitetskon-&lt;br&gt;troller när det gäller förekomsten i vattnet av sådana farliga ämnen som om-&lt;br&gt;fattas av EG:s nu behandlade direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det nu anförda leder till att en detaljreglering i svensk lagstift-&lt;br&gt;ning inte föranleds av EG:s direktiv om skydd mot vattenförorening genom&lt;br&gt;farliga ämnen, bör det ändå finnas en bestämmelse som vid prövningsförfa-&lt;br&gt;randet ålägger myndigheterna att beakta förekommande EG-regler. Detta&lt;br&gt;kan ske genom att det i miljöskyddslagen införs en bestämmelse som ålägger&lt;br&gt;myndigheterna att vid tillstånds- och villkorsprövning fastställa sådana vill-&lt;br&gt;kor att det inte blir tillåtet att överskrida gränsvärdena enligt EG:s direktiv.&lt;br&gt;En sådan bestämmelse kan knappast kritiseras för bristande precisering. Re-&lt;br&gt;dan den gällande lagtexten i 18 § miljöskyddslagen ger avsevärt utrymme för&lt;br&gt;en skönsmässig bedömning från prövningsmyndighetens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts tidigare skall tillståndsbeslut enligt EG:s direktiv om-&lt;br&gt;prövas vart fjärde år. Enligt 24 § miljöskyddslagen får koncessionsnämnden,&lt;br&gt;efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva gällande villkor för en miljöfar-&lt;br&gt;lig verksamhet eller meddela nya villkor för den när tio år förflutit från det&lt;br&gt;att tillståndsbeslutet vann laga kraft. Paragrafen innehåller flera andra förut-&lt;br&gt;sättningar för omprövning av tillstånden. Dock finns det ingen bestämmelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gör det möjligt att regelmässigt ompröva inom fyra år eller i andra fall&lt;br&gt;när tillståndet innehåller villkor som är lindrigare än EG:s gränsvärden. För&lt;br&gt;sådana eventuella utsläpp som inte följer EG:s gränsvärden bör således en&lt;br&gt;sådan omprövningsmöjlighet införas. Detta är inte första gången som en be-&lt;br&gt;gränsad ändring har skett i miljöskyddslagens omprövningsregler (se prop&lt;br&gt;1987/88:85 s 268 f.f.).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Rening av kommunalt avloppsvatten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag: Vid tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen skall direkti-&lt;br&gt;vets kravnivåer alltid innehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktivet 91/271IEEG om rening av kommunalt avloppsvatten i tät-&lt;br&gt;bebyggelse gäller hopsamling, transport, rening och utsläpp av avloppsvatten&lt;br&gt;samt rening och utsläpp av avloppsvatten från vissa industrisektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall finnas avloppsledningsnät i alla tätorter, senast den 31 december&lt;br&gt;2000 i tätorter med mer än 15 000 personekvivalenter (pe) och senast den 31&lt;br&gt;december 2005 i tätorter med mellan 2 000 och 15 000 pe. I fråga om känsliga&lt;br&gt;områden med mer än 15 000 pe skall ledningsnät finnas senast den 31 decem-&lt;br&gt;ber 1998. Vad som avses med känsliga områden anges i bilaga 2 till direkti-&lt;br&gt;vet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För känsliga områden gäller särskilda reningskrav i tabell 2 till bilaga 1 B.&lt;br&gt;Dessa krav skall vara uppfyllda senast den 31 december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avloppsvattnet skall renas sekundärt eller på motsvarande sätt, senast den&lt;br&gt;31 december 2000 om utsläppen härrör från tätorter med mer än 15 000 pe&lt;br&gt;och senast den 31 december 2005 om utsläppen härrör från tätorter med mel-&lt;br&gt;lan 10 000 och 15 000 pe samt senast den 31 december 2005 i fråga om utsläpp&lt;br&gt;i sötvatten eller flodmynningar, om utsläppen härrör från tätorter med mel-&lt;br&gt;lan 2 000 och 10 000 pe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utsläppen skall gälla särskilda krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På visst sätt definierade känsliga områden skall anges senast den 31 de-&lt;br&gt;cember 1993. Ett land behöver dock för tillämpningen av direktivet inte be-&lt;br&gt;stämma vilka områden som är känsliga om reningsåtgärderna är likartade&lt;br&gt;inom hela medlemsstatens territorium. Direktivet medger staterna att i vissa&lt;br&gt;fall uppställa mindre stränga regler för sådana områden som enligt särskilda&lt;br&gt;kriterier anges som mindre känsliga. Detta gäller utsläpp av avloppsvatten&lt;br&gt;från tätbebyggelse som härrör från tätorter med mellan 10 000 och 150 000&lt;br&gt;pe och som sker till kustvatten, samt i fråga om utsläpp från tätorter med&lt;br&gt;mellan 2 000 och 10 000 pe som sker till flodmynningar i mindre känsliga&lt;br&gt;områden. De särskilda kraven för känsliga områden behöver inte tillämpas,&lt;br&gt;om det kan visas att den sammanlagda belastning som tillförs samtliga re-&lt;br&gt;ningsverk för avloppsvatten i ett område reduceras med minst 75 % såvitt&lt;br&gt;avser total mängd fosfor och kväve.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indelningen i känsliga och mindre känsliga områden skall ses över med&lt;br&gt;fyra års mellanrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avloppsvatten från tätbebyggelse som tillförs ledningsnäten skall senast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 31 december 2005 renas på lämpligt sätt innan utsläpp sker till sötvatten&lt;br&gt;och flodmynningar med mindre än 2 000 pe eller utsläpp sker till kustvatten&lt;br&gt;från tätorter med mindre än 10 000 pe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrispillvatten som skall ledas till ledningsnät och reningsverk för av-&lt;br&gt;loppsvatten från tätbebyggelse skall senast den 31 december 1993 omfattas&lt;br&gt;av på förhand fastställda villkor eller särskilda tillstånd. För sådana tillstånd&lt;br&gt;skall gälla ett antal allmänt hållna krav, t.ex. att reningen skall vara sådan&lt;br&gt;som krävs för att säkerställa att utsläppen från reningsverken varken skadar&lt;br&gt;miljön eller förhindrar att de krav på recipienten som gäller enligt andra di-&lt;br&gt;rektiv kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utsläpp från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse skall&lt;br&gt;omfattas av på förhand fastställda villkor eller särskilda tillstånd. Därvid&lt;br&gt;skall i direktivet angivna krav och kontrollförfaranden tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller dels bestämmelser om i vilka fall avloppsanläggningar&lt;br&gt;skall finnas, dels krav på de anläggningar som skall finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § miljöskyddslagen får avloppsvatten inte släppas ut i vattendrag,&lt;br&gt;sjö eller annat vattenområde om det inte är uppenbart att det kan ske utan&lt;br&gt;olägenhet. Detta gäller avloppsvatten som kommer från vattenklosett eller&lt;br&gt;härrör från tätbebyggelse och som inte undergått längre gående rening än&lt;br&gt;slamavskiljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § miljöskyddslagen kan regeringen under vissa förhållanden för&lt;br&gt;en särskild del av landet förbjuda allt utsläpp av avloppsvatten. Den bestäm-&lt;br&gt;melsen behöver dock inte tillämpas för implementeringen av direktivet.&lt;br&gt;Dock skall mer och mindre känsliga områden anges senast den 31 december&lt;br&gt;1993. Till vem dessa uppgifter skall lämnas framgår i och för sig inte av direk-&lt;br&gt;tivet. Enligt artikel 18 skall EG-kommissionen biträdas av en särskild kom-&lt;br&gt;mitté. Granskningen av tillämpningen kommer därför att ske av dessa or-&lt;br&gt;gan. Hur motsvarande situation skall se ut på EFTA-sidan är oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att anlägga allmänna avloppsanläggningar ligger enligt 2 §&lt;br&gt;lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar på kommu-&lt;br&gt;nen. Lagen innehåller inte någon kvantitativ gräns som anger när kommu-&lt;br&gt;nens skyldighet inträder. För bostadsbebyggelse är det dock uppenbart att&lt;br&gt;gränsen vida understiger de gränser som anges i EG-direktivet. Sannolikt&lt;br&gt;inträder skyldigheten redan när några tiotal fastigheter har behov av av-&lt;br&gt;loppsanläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § hälsoskyddslagen (1982:1080) gäller att avloppsvatten skall avle-&lt;br&gt;das, renas eller på annat sätt tas om hand så att sanitär olägenhet inte upp-&lt;br&gt;kommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innehåller svensk lagstiftning redan regler som behövs när&lt;br&gt;det gäller anläggningsskyldighetens inträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reningsnivån bestäms enligt svensk lag inom ramen för miljöskyddslagens&lt;br&gt;prövningssystem. Sådana utsläpp av avloppsvatten som omfattas av direkti-&lt;br&gt;vet skall alltid tillståndprövas. Detta följer av 3 § samt avsnitt 92 i bilagan till&lt;br&gt;miljöskyddsförordningen. Tillståndsvillkoren för anläggningarna utformas&lt;br&gt;individuellt och skall enligt 18 § miljöskyddslagen noggrannt anges i till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ståndsbeslutet. Det finns också vägledande allmänna råd (86:3) som har fast-&lt;br&gt;ställts av Naturvårdsverket. Dessa allmänna råd har stor betydelse vid vill-&lt;br&gt;korsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frånsett de krav på kvävereduktion som finns i EG:s direktiv torde vid&lt;br&gt;den svenska villkorsprövningen de av EG uppställda kraven innehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven i direktiven framstår i många avseenden som högst detaljerade.&lt;br&gt;Men samtidigt finns i flera avseenden möjligheter till undantag. För just&lt;br&gt;dessa direktiv framstår det förfarande som redan gäller enligt miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen som en lämplig metod för att implementera direktivet. Tills ett rapporte-&lt;br&gt;ringsförfarande inom EFTA har upprättats gäller det också reglerna om mer&lt;br&gt;eller mindre känsliga områden. Bestämmelsen att EG-direktiv skall beaktas&lt;br&gt;(se avsnitt 3.2) kan gälla även detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergångstider som finns i direktivet gör det möjligt för de svenska&lt;br&gt;myndigheterna att i samband med omprövningsförfaranden enligt miljö-&lt;br&gt;skyddslagen bevaka att EG-reglerna beaktas. En bestämmelse om att detta&lt;br&gt;skall ske bör tas in i miljöskyddslagen. Denna bestämmelse kan få samma&lt;br&gt;utformning som den författningsändring om omprövningsgrunderna som&lt;br&gt;föranleds av vattenföroreningsdirektiven (se avsnitt 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 LUFT&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Miljökvalitetsdirektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag: Direktiven om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid, svavel-&lt;br&gt;dioxid och sot samt bly bör föranleda lagstiftning i form av tillägg till&lt;br&gt;hälsoskyddslagen och miljöskyddslagen. Plan- och bygglagen bör in-&lt;br&gt;nehålla en bestämmelse om att översiktsplanen skall beakta kvalitets-&lt;br&gt;normer i enlighet med Sveriges internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt inledningen till direktiv 85/203/EEG om luftkvalitetsnormer för kvä-&lt;br&gt;vedioxider är det nödvändigt att medlemsstaterna fastställer ett gränsvärde&lt;br&gt;för kvävedioxid i luften, vilket värde under bestämda perioder inte får över-&lt;br&gt;skridas. Gränsvärdet skall bygga på det arbete som utförts för Världshäl-&lt;br&gt;soorganisationen. Utöver ett gränsvärde bör även riktvärden fastställas för&lt;br&gt;att på så sätt förbättra skyddet för människors hälsa och miljön. För att kon-&lt;br&gt;trollera gränsvärdet är det nödvändigt att inrätta mätstationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med direktivet är att fastställa ett gränsvärde och riktvärden för att&lt;br&gt;på så sätt skydda människor och miljön mot verkningar av kvävedioxid.&lt;br&gt;Gränsvärden för kvävedioxid i luft anges bidra till att skydda människor mot&lt;br&gt;verkningar av kvävedioxid i miljön medan riktvärdena anges förbättra skyd-&lt;br&gt;det för människors hälsa och samtidigt bidra till ett långsiktigt skydd för mil-&lt;br&gt;jön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 hänvisar till bilagorna 1 och 2 som anger vilket gränsvärde som&lt;br&gt;skall gälla i medlemsstaternas område som helhet och vilka riktvärden som&lt;br&gt;skall vara vägledande för medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 3 förpliktas medlemsstaterna att iaktta det i bilaga 1 fast-&lt;br&gt;ställda gränsvärdet och att vid fastställandet av koncentrationen kvävedioxid&lt;br&gt;i luften följa de mätmetoder som anges i bilaga 3. Om mätningarna, den dag&lt;br&gt;direktivet träder i kraft, visar att gränsvärdet överskrids, åligger det med-&lt;br&gt;lemsstaten att underrätta kommissionen om detta och så snart som möjligt&lt;br&gt;lämna en plan till kommissionen. Denna plan skall ange hur luftkvaliteten&lt;br&gt;inom berörda områden gradvis skall förbättras och vilka åtgärder som med-&lt;br&gt;lemsstaten har vidtagit eller avser att vidta för att åstadkomma detta. Målet&lt;br&gt;skall vara att snarast och senast till den 1 januari 1994 nedbringa koncentra-&lt;br&gt;tionerna kvävedioxid i luften inom berörda områden till det fastställda&lt;br&gt;gränsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna har i enlighet med artiklarna 4 och 5 rätt att fastställa&lt;br&gt;lägre gränsvärden än vad som anges i bilaga 1 till direktivet. För områden,&lt;br&gt;där en medlemsstat anser särskilda åtgärder till skydd för miljön nödvän-&lt;br&gt;diga, bör lägre värden än riktvärdena fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mätstationer skall placeras särskilt i områden där gränsvärdena överskrids&lt;br&gt;eller sannolikt kommer att överskridas samt i områden där medlemsstaten&lt;br&gt;anser att det är nödvändigt att begränsa eller förhindra en väntad ökning av&lt;br&gt;sådana föroreningar som förorsakas av utsläpp av kväveoxider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som vidtas enligt direktivet får inte leda till en väsentlig för-&lt;br&gt;sämring av luftkvaliteten i sådana områden som ligger utanför tätorterna,&lt;br&gt;d.v.s. områden där nivån på luftföroreningarna är låg jämförd med i direkti-&lt;br&gt;vet angivna värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller regler om förfaranden för tillämpningen av direkti-&lt;br&gt;vet och anpassningen till tekniska framsteg i fråga om analysmetoder m.m.&lt;br&gt;Medlemsstaterna är skyldiga att underrätta kommissionen om de tillfällen&lt;br&gt;då gränsvärdet har överskridits. Senast ett år efter utgången av den årliga&lt;br&gt;referensperioden skall enligt artikel 7 den berörda medlemsstaten meddela&lt;br&gt;kommissionen om orsaken till överskridandet och vilka åtgärder som har&lt;br&gt;vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall på begäran lämna kommissionen upplysningar om&lt;br&gt;bl.a. vilka koncentrationer som har uppmätts och vilka åtgärder som har vid-&lt;br&gt;tagits. Kommissionen i sin tur är skyldig att regelbundet sammanställa och&lt;br&gt;offentliggöra en rapport om hur direktivet tillämpas. Företrädare för kom-&lt;br&gt;missionen och medlemsstaterna skall ingå i en särskild kommitté, som skall&lt;br&gt;anpassa direktivet till vetenskapliga och tekniska framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 avser som nämnts gränsvärde och bilaga 2 riktvärde. Bilaga 3 re-&lt;br&gt;dogör närmare för val av lämpliga mätplatser m.m. och bilaga 4 hänför sig&lt;br&gt;till analysmetoder för tillämpningen av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftkvalitetsnormen för kvävedioxid enligt bilaga 1 är 200 ug/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; vid vissa&lt;br&gt;temperaturer och tryck och beräknat som 98-percentilen av timmedelvär-&lt;br&gt;dena över ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet trädde i kraft den 1 januari 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv 80I779IEEG, ändrat 89/427/EEG om gränsvärden och kvalitets-&lt;br&gt;normer för svaveldioxid och sot innehåller gränsvärden (bilaga 1) och vägle-&lt;br&gt;dande värden (bilaga 2) för svaveldioxid och sot i luften samt prov-, mät- och&lt;br&gt;referensmetoder (bilaga 3, 4 och 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall gradvis tillämpa strängare vägledande värden. De&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägledande värdena gäller för åtgärder som vidtas i två områdestyper som&lt;br&gt;kan pekas ut för att förebygga en förutsebar ökning av föroreningarna som&lt;br&gt;en följd av den urbana eller industriella utvecklingen eller i områden som&lt;br&gt;behöver vara särskilda miljöskyddsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftkvaliteten får inte försämras väsentligt i sådana områden som redan&lt;br&gt;ligger under de i direktivet fastställda gränsvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall upprätta övervakningsstationer och regelbundet&lt;br&gt;sända upplysningar till kommissionen. När det rör sig om gränstrakter mel-&lt;br&gt;lan flera stater skall medlemsstaten konsultera grannlandet och kommissio-&lt;br&gt;nen innan ett gränsvärde bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall publicera en årsrapport som är baserad på de uppgif-&lt;br&gt;ter som medlemsstaterna har sänt in till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv 82/884/EEG om gränsvärde för bly i luften innehåller regler om&lt;br&gt;ett maximalt gränsvärde för blykoncentrationen i luften på 2 ug/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; uttryckt&lt;br&gt;som årlig medelkoncentration. Det gäller dock inte yrkesmässig påverkan.&lt;br&gt;Strängare gränsvärden får införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provtagning skall ske på platser där enskilda under längre perioder kan&lt;br&gt;bli utsatta för konstant exponering och där det finns risk för att gränsvärdet&lt;br&gt;överskrids. Efter den 9 december 1987 fick gränsvärdet inte överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sådana platser, där gränsvärdet överskreds fyra år efter direktivets an-&lt;br&gt;tagande den 3 december 1982, ålåg det medlemsstaterna att fastställa pro-&lt;br&gt;gram för förbättring av luftkvaliteten och sända dessa program till kommis-&lt;br&gt;sionen. Senast den 9 december 1989, sju år efter det att direktivet meddela-&lt;br&gt;des, skulle gränsvärdet innehållas även på sådana platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall före den 1 juli årligen informera kommissionen om&lt;br&gt;var gränsvärdena överskrids, och med hur mycket, samt vilka åtgärder som&lt;br&gt;vidtas för att nedbringa blykoncentrationen under gränsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en bilaga till direktivet anges kriterier för urval av provmetoder och refe-&lt;br&gt;rensmetoder för att bestämma blykoncentrationen i luften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen inom EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla direktiv till skydd mot luftföroreningar innehåller krav om en konti-&lt;br&gt;nuerlig aktivitet av de administrativa myndigheterna för en effektiv tillämp-&lt;br&gt;ning av de skyddsåtgärder som omfattas av direktiven. Detta gäller i första&lt;br&gt;hand luftkvalitetsdirektiven 80/779/EEG, 82/884/EEG och 85/203/EEG. I&lt;br&gt;praktiken kräver dessa direktiv att medlemsstaterna inrättar mätstationer&lt;br&gt;där föroreningarna är som högst. För områden där gränsvärdena har över-&lt;br&gt;skridits eller riskerar att överskridas skall särskilda program utarbetas i syfte&lt;br&gt;att föroreningarna skall reduceras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i direktiven i fråga om det nödvändiga antalet mätstationer är&lt;br&gt;oprecisa. Detta har skapat skilda förhållanden i medlemsländerna. Medan&lt;br&gt;Tyskland har mer än 200 stationer, Frankrike 85 och Holland 42 (gäller di-&lt;br&gt;rektiv 85/203/EEG), har Spanien 15 och Storbritannien endast sex. Kravet&lt;br&gt;att gränsvärdena inte får överskridas någonstans inom en medlemsstats terri-&lt;br&gt;torium är likaså omöjligt att kontrollera. Vid upprepade tillfällen när kom-&lt;br&gt;missionen frågat en medlemsstat om uppgifter om koncentrationerna av kvä-&lt;br&gt;vedioxid eller svaveldioxid på en viss plats, har svaret blivit att mätstation&lt;br&gt;saknats på den platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också allvarliga problem med de program för reduktion av för-&lt;br&gt;oreningar i de områden som medlemsstaterna särskilt har angett. Antalet&lt;br&gt;program - åtta i 56 svaveldioxidområden, inget i de fyra ”blyzonerna” och&lt;br&gt;inget i de 35 kvävedioxidområdena - och åtgärderna när det gäller reduktion&lt;br&gt;av föroreningar framstår som ineffektiva. (EG-kommissionens årsrapport&lt;br&gt;1990).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om direktivet om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid finns ett av-&lt;br&gt;görande av EG-domstolen från oktober 1991 rörande Frankrikes implemen-&lt;br&gt;tering av direktivet (C-14/90). Domen är tillämplig på samtliga nu berörda&lt;br&gt;direktiv (jfr. C-13/90 och C-64/90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen prövade om Frankrike inom föreskriven tid hade vidtagit alla&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder för att implementera direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till målet var följande. Kommissionen hade den 25 maj 1987&lt;br&gt;från Frankrike erhållit texten till ett cirkulär utfärdat av det franska miljömi-&lt;br&gt;nisteriet och ställt till vad som närmast kan betecknas som länsstyrelserna&lt;br&gt;(préfets) om direktivet. Cirkuläret informerade länsstyrelserna att det ålåg&lt;br&gt;dem att bevaka den lokala tillämpningen av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som grund för sin talan åberopade kommissionen att Frankrike inte hade&lt;br&gt;fullgjort sina skyldigheter i enlighet med direktivets artiklar 2 och 3, d.v.s.&lt;br&gt;att Frankrike hade brustit i sina skyldigheter genom att inte för hela landet&lt;br&gt;införa en bindande regel i syfte att förbjuda överskridande av gränsvärdet.&lt;br&gt;Frankrike å sin sida hävdade att man hade planer att införa korrekta regler&lt;br&gt;och att det inte hade förekommit några problem i praktiken att tillämpa di-&lt;br&gt;rektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen, som hänvisade till tidigare avgöranden, påpekade att imple-&lt;br&gt;menteringen av ett direktiv i den nationella rättsordningen inte med nödvän-&lt;br&gt;dighet kräver ett ordagrant återgivande av direktivet. Det är enligt domsto-&lt;br&gt;len i och för sig tillräckligt att - utan ändring i sak - med allmänna formule-&lt;br&gt;ringar återge direktivets innebörd så länge som detta förfarande på ett effek-&lt;br&gt;tivt sätt säkerställer att hela direktivet tillämpas på ett så klart och entydigt&lt;br&gt;sätt att, i de fall direktivet syftar till att skapa rättigheter för enskilda, en&lt;br&gt;person kan utläsa sina rättigheter och också åberopa dessa rättigheter inför&lt;br&gt;nationella domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det franska cirkuläret ansåg domstolen varken vara tillräckligt klart eller&lt;br&gt;juridiskt bindande. Domstolen underkände också argumentet att direktivet&lt;br&gt;fungerade i praktiken. Domstolen fann därför att Frankrike hade brutit mot&lt;br&gt;Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvävedioxid, bly, svaveldioxid och sot som luftförorening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiken anses vara den dominerande källan till utsläpp till luften av olika&lt;br&gt;kväveoxider. En annan stor utsläppskälla är energianläggningar. Även ut-&lt;br&gt;släpp från industrin bidrar till halten kväveoxider i luften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bättre rening av bilavgaser har varit ett medel att minska utsläpp av kvä-&lt;br&gt;veoxider från trafiken. Samtidigt har dock antalet fordon ökat. Vägtrafik,&lt;br&gt;sjöfart och flyg anses svara för ca 60 % av kvävedioxidutsläppen. I storstäder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som Stockholm och Göteborg svarar enbart vägtrafiken för mer än 60 % av&lt;br&gt;utsläppen av kvävedioxider. Luften i Stockholm innehåller tidvis i särskilt&lt;br&gt;starkt trafikerade områden föroreningshalter över de nivåer som Världshäl-&lt;br&gt;soorganisationen har angett som riktvärden för halten kvävedioxid i luft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket gav år 1990 ut Allmänna Råd för riktvärden för luftkva-&lt;br&gt;litet i tätorter. Riktvärdena omfattar värden för koldioxid, kvävedioxid, sva-&lt;br&gt;veldioxid och sot och är i första hand avsedda att skydda befolkningen mot&lt;br&gt;hälsoeffekter och att minska korrosionen hos olika material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktvärdena skall i första hand tillämpas av länsstyrelser och miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsnämnder och avser att vara ett hjälpmedel för att bedöma luft-&lt;br&gt;föroreningssituationen i tätorter och utgöra underlag för olika former av&lt;br&gt;kommunal trafik-, energi- och bebyggelseplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktvärdena för kvävedioxid är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 timmes medelvärde &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;110 ug/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 dygns medelvärde &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;75 ug/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vinterhalvår &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50 ug/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De båda första värdena avser 98-percentiler för vinterhalvår, medan det&lt;br&gt;tredje värdet avser aritmetiskt medelvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (1990/91:90) En god livsmiljö har som mål för miljön i tät-&lt;br&gt;orterna angetts att vid år 2000 skall halterna av luftföroreningar underskrida&lt;br&gt;de riktvärden som utarbetats av naturvårdsverket. Detta är alltså ett mål&lt;br&gt;som lagts fast av riksdag och regering och som anger vilken miljökvalitet som&lt;br&gt;skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftkvaliteten i tätorter bör bestämmas genom mätningar, helst i långa&lt;br&gt;tidsserier. Två principiellt olika metoder finns, och naturvårdsverkets all-&lt;br&gt;männa råd innehåller anvisningar om hur mätningarna bör genomföras för&lt;br&gt;att ge en bild av den allmänna föroreningssituationen i en tätort. Som ett&lt;br&gt;komplement till mätningar finns också beräkningsmetoder. Beräkningsme-&lt;br&gt;toden för bilavgaser kan användas för kartläggning av bilavgassituationen på&lt;br&gt;olika gator i en tätort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänhet svarar kommunerna för mätningar av luftföroreningar och&lt;br&gt;övervakningen av luftkvaliteten i tätorter. Institutet för vatten- och luft-&lt;br&gt;vårdsforskning (IVL) har i det s.k. Urban-projektet genomfört mätningar i&lt;br&gt;51 kommuner. Av resultatet framgår att de flesta kommunerna klarar rikt-&lt;br&gt;värdena för kvävedioxid ovan taknivå. Däremot förekommer troligen över-&lt;br&gt;skridanden på enskilda hårt trafikerade vägar av timriktvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB har genom särskilda enkäter kartlagt mätprogrammen i kommu-&lt;br&gt;nerna samt resultaten av mätningarna. En ny sammanställning från decem-&lt;br&gt;ber 1991 visar resultat i allmänhet klart under riktvärdena enligt SNV:s all-&lt;br&gt;männa råd. Detta innebär i praktiken att även de krav som ställs i EG:s di-&lt;br&gt;rektiv är uppfyllda i allt väsentligt. (Statistiska centralbyrån, Luftkvalitet i&lt;br&gt;tätorter 1986-1991, Statistiska meddelanden, Beställningsnummer NA 24&lt;br&gt;SM 9201).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige saknas - med undantag för lagen (1990:1079) om tillfälliga bil-&lt;br&gt;förbud - lagstiftning om kvalitetsnormer i form av fastställda gränsvärden&lt;br&gt;för förorenande ämnen. Kvävedioxiddirektivets gräns- och vägledandevär-&lt;br&gt;den stämmer med naturvårdsverkets allmänna råd. De anbefallda värdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygger på Världshälsoorganisationens rekommendationer om luftkvalitet,&lt;br&gt;vilket återspeglas såväl i direktivet som de allmänna råden. Emellertid finns&lt;br&gt;det enligt naturvårdsverket vissa praktiska problem i form av ändrade mät-&lt;br&gt;rutiner som måste anpassas till direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare noteras att riksdagen har fastlagt riktlinjer för en fortsatt&lt;br&gt;minskning av utsläppen. Dessa skall naturligtvis beaktas när åtgärder över-&lt;br&gt;vägs på området även om de inte är bindande i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den redovisade bakgrunden kan det inte finnas anledning att vidta&lt;br&gt;några särskilda generella åtgärder i form av lagstiftning för att nedbringa hal-&lt;br&gt;ten av kvävedioxid i luften på grund av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets allmänna råd gäller också svaveldioxid och sot. Enligt&lt;br&gt;uppgifter från naturvårdsverket stämmer verkets råd med motsvarande för-&lt;br&gt;oreningsvärden enligt direktiv 80/779/EEG. Sverige har dock inte årsmedel-&lt;br&gt;värden utan endast vinterhalvårsmedelvärden. Ändringar av svenska rutiner&lt;br&gt;kan också bli aktuella när det gäller mätrutiner och val av mätstationsplace-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bly i luften finns i Sverige inga gränsvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mängd bly som släpps ut till luften har i Sverige halverats på tio år.&lt;br&gt;Fortfarande kommer merparten, ca 600 ton per år, från blytillsats i bensin.&lt;br&gt;Blytillsatsen i bensin började sänkas 1970, och skall på sikt helt försvinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blymätningar i trafikerad gatumiljö visar att blyhalten i luften har minskat&lt;br&gt;under senare år och ligger under WHO:s rekommenderade riktvärde, 0,5-1&lt;br&gt;mikrogram/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; och år. Analyser av blyhalten bl.a. i blod visar att halterna i&lt;br&gt;människorna också sjunker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftföroreningssituationen har förändrats under de senaste decennierna.&lt;br&gt;Utsläppen av svaveldioxid i Sverige kulminerade i slutet av 1970-talet. De&lt;br&gt;har minskat kraftigt sedan 1970 vilket återspeglas i minskade halter av sva-&lt;br&gt;veldioxid i tätorterna. De värden som har uppmätts under senare år i svenska&lt;br&gt;tätorter ligger långt under EG:s luftkvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sothalterna i svenska tätorter är relativt låga och ligger under 40 ug/m&lt;sup&gt;3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;som medelvärden för vinterhalvåret. Högre sothalter kan förekomma vid&lt;br&gt;s.k. episoder och vid hårt trafikerade gator. En svagt ökande trend finns idag&lt;br&gt;i de större städerna på grund av en ökande trafik. Sotpartiklarna är viktiga&lt;br&gt;ur hälsosynpunkt då de är bärare av cancerframkallande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har lagt fast att utsläppen av cancerframkallande ämnen i tätor-&lt;br&gt;ter skall begränsas. Som ett delmål har angivits att utsläppen skall halveras&lt;br&gt;till år 2005. För att upnå målet krävs en kraftig minskning av partikelutsläp-&lt;br&gt;pen, vilket är möjligt genom skärpta krav på såväl fordon som dieselbräns-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om direktiven inte kräver åtgärder i form av lagstiftning för att ned-&lt;br&gt;bringa luftföroreningarna i luften krävs enligt EES-avtalet att Sverige anpas-&lt;br&gt;sar sin lagstiftning till att reglera de krav om miljökvalitetsnorm m.m. som&lt;br&gt;finns i direktivet. De lagar som därvid kan beröras behandlas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskyddslagen (1982:1080) kan utnyttjas till att ingripa mot alla typer av&lt;br&gt;störningskällor, d.v.s. även mot motorfordon, under förutsättning att olä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genheten förorsakar eller kan förosaka sanitär olägenhet. Eftersom höga&lt;br&gt;halter kvävedioxid m.m. i luften är föroreningar som typiskt finns i storstä-&lt;br&gt;dernas stadskärnor och då ett stort antal människor på grund därav utsätts&lt;br&gt;för olägenheter som kan skada deras hälsa, d.v.s. en sanitär olägenhet, ligger&lt;br&gt;det nära till hands att införa bestämmelser om mätningar av aktuella förore-&lt;br&gt;ningar i anslutning till hälsoskyddslagen. Det är, som tidigare påpekats, van-&lt;br&gt;ligt att kommuner med stöd av bemyndigande i lagen och hälsoskyddsför-&lt;br&gt;ordningen reglererar tomgångskörning med motorfordon. Att införa regler&lt;br&gt;som rör luftkvalitet med stöd av hälsoskyddslagen framstår därför som na-&lt;br&gt;turligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av EG-domstolens dom beträffande Frankrikes implementering av direk-&lt;br&gt;tivet om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid framgår att bestämmelser som&lt;br&gt;har utfärdats med stöd av direktivet skall gälla på samma sätt i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att regleringen skall få en sådan generell karaktär bör det ankomma&lt;br&gt;på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att med stöd&lt;br&gt;av hälsoskyddslagen meddela föreskrifter om mätningar av luftföroreningar.&lt;br&gt;Enligt den tidigare nämnda övervakningsrapporten är kommissionen av den&lt;br&gt;uppfattningen att de värden som skall gälla för en stats hela territorium, bör&lt;br&gt;implementeras i den nationella lagstiftningen på så sätt att gränsvärdet fram-&lt;br&gt;går av den nationella lagstiftningen. Tyskland är av en annan uppfattning och&lt;br&gt;en process pågår i EG-domstolen. Ärendet är, såvitt bekant, inte avgjort.&lt;br&gt;Av föreskrifterna bör dock framgå att EG-direktivens gränsvärden inte får&lt;br&gt;överskridas även om gränsvärdena som sådana inte förs in i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om skydd mot&lt;br&gt;sanitär olägenhet finns i 13 § hälsoskyddslagen. Detta bemyndigande bör ut-&lt;br&gt;vidgas till att omfatta åliggande för kommunerna att utföra de mätningar&lt;br&gt;som krävs för att utröna förekomsten av farliga föroreningar i luften. Vidare&lt;br&gt;bör det finnas en lagstadgad skyldighet att till regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer lämna rapport i de fall EG:s gränsvärden&lt;br&gt;överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hälsoskyddsförordningen kan de svenska åliggandena närmare&lt;br&gt;regleras. Det bör ankomma på Statens naturvårdsverk att utfärda sådana&lt;br&gt;föreskrifter. Enligt dessa föreskrifter bör kommunerna vara skyldiga att följa&lt;br&gt;de mätmetoder som föreskrivs i EG:s direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en kvalitetsnorm, om så behövs, skall ha en styrande effekt är&lt;br&gt;det samtidigt klart att enskilda inte kan göras ansvariga om ett visst gräns-&lt;br&gt;värde för luftkvaliteten har överskridits. Ett eventuellt överskridande av ett&lt;br&gt;gränsvärde för kvävedioxid i luften orsakas normalt av utsläpp från flera&lt;br&gt;störningskällor och andra samverkande faktorer som t.ex. väder och vind,&lt;br&gt;förhållanden som har stor betydelse för nivån på halten luftförorenande äm-&lt;br&gt;nen. En norm av nu angivet slag kan därför inte göras bindande för enskilda&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om regler om mätningar av luftföroreningar införs med stöd av häl-&lt;br&gt;soskyddslagen så är det genom olika administrativa förfaranden, d.v.s. en&lt;br&gt;kombination av tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen, fysisk planering&lt;br&gt;inklusive trafikplanering och åtgärder vid genomförandet av planerna i form&lt;br&gt;av förbud m.m. som en norm i praktiken kan iakttas. En kvalitetsnorm blir&lt;br&gt;därför i första hand styrande för myndigheternas verksamhet och endast in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direkt mot medborgarna. Det nu sagda innebär att det också finns skäl att&lt;br&gt;överväga om en miljökvalitetsnorm också skall återspeglas i den reglering&lt;br&gt;som gäller myndigheternas tillståndsgivning, planering och andra åtgärder,&lt;br&gt;d.v.s. i första hand NRL, PBL, miljöskyddslagen, väglagen och vägtrafik-&lt;br&gt;kungörelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturresurslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övervägandet av frågan hur direktivet rör annan lagstiftning än hälso-&lt;br&gt;skyddslagen framstår det som naturligt att inledningsvis behandla NRL. Till&lt;br&gt;denna lag är ett flertal andra lagar knutna, bl.a. PBL och miljöskyddslagen.&lt;br&gt;NRL kan i frågor om planering och hushållning sägas vara överordnad annan&lt;br&gt;lagstiftning. Lagen, som innehåller föreskrifter för avvägning mellan olika&lt;br&gt;intressen skall tillämpas vid beslut enligt NRL-anknutna lagar. Det är också&lt;br&gt;att märka att hälsoskyddslagen, som reglerar lokala förhållanden, inte är&lt;br&gt;knuten till NRL. Mot denna bakgrund saknas anledning att på grund av ifrå-&lt;br&gt;gavarande direktiv göra någon ändring i NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PBL innhåller bl.a. bestämmelser om planläggning av mark och vatten. I&lt;br&gt;PBL:s plansystem ingår regionplan, översiktsplan, detaljplan och områdes-&lt;br&gt;bestämmelser. Av intresse i detta sammanhang är översiktsplan och detalj-&lt;br&gt;plan samt områdesbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kom-&lt;br&gt;munen. Översiktsplanen skall i stort ange hur mark- och vattenområden är&lt;br&gt;avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Översiktspla-&lt;br&gt;nen är inte bindande för myndigheter och enskilda. I översiktsplanen skall&lt;br&gt;redovisas allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen&lt;br&gt;av mark- och vattenområden. Av planen skall framgå bl.a. grunddragen i&lt;br&gt;fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden samt i&lt;br&gt;fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen&lt;br&gt;sker genom detaljplaner. En detaljplan är bindande för myndigheter och en-&lt;br&gt;skilda. Den omfattar endast en begränsad del av kommunen, i praktiken ofta&lt;br&gt;endast en eller ett par registerfastigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdesbestämmelser, som får användas för begränsade områden av&lt;br&gt;kommunen som inte omfattas av detaljplan medger en mindre omfattande&lt;br&gt;reglering än en detaljplan. Områdesbestämmelser får endast användas för&lt;br&gt;vissa i lagen angivna syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att de rättsligt bindande planformerna detaljplan och&lt;br&gt;områdesbestämmelser i allmänhet omfattar relativt små områden innebär&lt;br&gt;att de i allmänhet inte är några lämpliga instrument för att i t.ex. en stads-&lt;br&gt;kärna komma till rätta med förhöjda värden av de ämnen som omfattas av&lt;br&gt;t.ex. luftkvalitetsnormer. Den ändring som föreslås i hälsoskyddslagen om&lt;br&gt;en skyldighet för kommunerna att utföra mätningar kommer emellertid att&lt;br&gt;utgöra ett värdefullt planeringsunderlag, som man kan förutsätta att kom-&lt;br&gt;munerna beaktar vid planarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor vikt att luftkvalitetsnormer beaktas i ett tidigt skede i plane-&lt;br&gt;ringsprocessen. Detta bör också tydligt framgå, särskilt mot bakgrund av&lt;br&gt;Sveriges internationella åtaganden. Grunddragen i tätorternas framtida&lt;br&gt;markanvändning och bebyggelseutveckling studeras i allmänhet i den kom-&lt;br&gt;munala översiktsplaneringen. Det bör därför införas en bestämmelse i reg-&lt;br&gt;lerna om översiktsplan som understyrker vikten av en omsorgsfull planering&lt;br&gt;i syfte att främja en god luftkvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöskyddslagen finns inte någon klart angiven gräns för hur mycket om-&lt;br&gt;givningen får påverkas i negativ riktning. Detta gäller såväl generellt som för&lt;br&gt;särskilda verksamheter. Lagen reglerar i huvudsak endast enskilda verksam-&lt;br&gt;heter. Mot bakgrund av lagtexten går det inte att få ett klart besked huruvida&lt;br&gt;en planerad ny verksamhet ryms inom tillåtlighctsreglerna eller om miljön&lt;br&gt;skulle bli så mycket sämre på grund av den nya verksamheten, att den därför&lt;br&gt;inte kan tillåtas. Likväl har bedömningsgrunder motsvarande kvalitetsnor-&lt;br&gt;mer haft ett avgörande inflytande över tillståndsgivningen av miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet enligt miljöskyddslagen. Detta har varit särskilt tydligt i fråga&lt;br&gt;om lokaliseringen av nya verksamheter. Det har således inte varit ovanligt&lt;br&gt;att en ansökan om miljöfarlig verksamhet av visst slag inte har bifallits med&lt;br&gt;hänvisning till att tillkomsten kan befaras leda till en oönskad ökning av be-&lt;br&gt;lastningen på omgivningen. Det skulle mot bakgrund därav och direktivets&lt;br&gt;krav kunna övervägas att med stöd av miljöskyddslagen införa konkreta mil-&lt;br&gt;jökvalitetsnormer i svensk lagstiftning. Då är det väsentligt vilka störnings-&lt;br&gt;källor som skall bli föremål för reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av miljöskyddslagen regleras i bilagan till miljöskyddsförord-&lt;br&gt;ningen (1989:364) vilka verksamheter som är underkastade tillstånds- eller&lt;br&gt;anmälningsplikt. Industri- och energianläggningar med en tillförd effekt av&lt;br&gt;mer än 10 MW, kräver tillstånd. En tillståndsgivande myndighet skall pröva&lt;br&gt;frågor om utsläpp av luftföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla EES-avtalet finns det skäl att i reglerna om tillstånd enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen införa bestämmelser för prövningen med innebörden att&lt;br&gt;föreskrifterna i en miljökvalitetsnorm skall beaktas. Huruvida hänsynsta-&lt;br&gt;gandet til EG:s gränsvärden om luftföroreningar påverkar redan givna till-&lt;br&gt;stånd och ger anledning till omprövning av meddelade villkor kan inte med&lt;br&gt;säkerhet avgöras. I flertalet fall torde omprövningsreglerna redan ge tillräck-&lt;br&gt;ligt stöd för att begära omprövning. Med hänsyn till EES-avtalet bör dock&lt;br&gt;bristande överensstämmelse med EG-reglerna upptas som en ny ompröv-&lt;br&gt;ningsgrund. Den angivna ändringen i miljöskyddslagen bör lämpligen utfor-&lt;br&gt;mas som ett allmänt åliggande för tillstånds- och tillsynsmyndigheter enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen att i sin verksamhet beakta att i miljöfarlig verksamhet de&lt;br&gt;krav som finns i de EG-regler som omfattas av EES-avtalets innehåll samt&lt;br&gt;som en ny omprövningsgrund. En sådan bestämmelse stämmer överens med&lt;br&gt;förslagen i avsnitt 3.2 om vattenföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ännu en gång anmärkas att miljöskyddskommittén enligt sina di-&lt;br&gt;rektiv skall presentera förslag till bestämmelser om miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och trafiklagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föroreningar i luften från fasta anläggningar som energianläggningar och in-&lt;br&gt;dustrier regleras med stöd av miljöskyddslagen. Utsläppen från vägtrafiken&lt;br&gt;låter sig dock inte inordnas i ett sådant system med mindre en utvidgning av&lt;br&gt;tillståndsplikten kommer till stånd så att befintliga vägar underkastas pröv-&lt;br&gt;ning enligt miljöskyddslagen eller lagens tillämpningsområde ändras till att&lt;br&gt;också avse användningen av motorfordon. Frågan om planerade trafikan-&lt;br&gt;läggningar skall underkastas prövning enligt miljöskyddslagen har vid upp-&lt;br&gt;repade tillfällen behandlats av riksdagen, men frågan väntar ännu på sin lös-&lt;br&gt;ning. Den kommer att prövas av miljöskyddskommittén. En sådan ändring&lt;br&gt;skulle förbättra möjligheterna till opartiska miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;vid nya vägar. Att föreskriva prövning av befintliga fasta trafikanläggningar&lt;br&gt;har aldrig varit på tal och skulle innebära ett ofantligt arbete för prövnings-&lt;br&gt;myndigheterna. Redan detta skäl talar mot att använda miljöskyddslagen för&lt;br&gt;att i fall som förevarande reglera trafikens miljöstörningar. I stället faller det&lt;br&gt;sig naturligt att överväga om de befintliga reglerna för byggande av väg och&lt;br&gt;trafikplanering i övrigt är tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt väglagen skall en arbetsplan innehålla en miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ning. En sådan reglering torde vara tillräcklig för att krav på en miljökvali-&lt;br&gt;tetsnorm skall iakttas. För tydlighetens skull kan dessutom vägkungörelsen&lt;br&gt;i avsnittet om miljökonsekvensbeskrivningar tillföras en bestämmelse som&lt;br&gt;hänvisar till eventuella kvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 147 § vägtrafikkungörelsen ges utrymme att meddela lokala trafikföre-&lt;br&gt;skrifter. Redan i dag kan frågor som angår människors hälsa och miljön vara&lt;br&gt;en omständighet som ligger till grund för en reglering med stöd av den an-&lt;br&gt;givna paragrafen. När bindande föreskrifter om en miljökvalitetsnorm som&lt;br&gt;reglerar luftkvalitet, som påverkas av vägtrafiken, skall införas kan det fin-&lt;br&gt;nas anledning att tydligare reglera vägtrafikens hälso- och miljöfrågor med&lt;br&gt;stöd av 147 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Luftföroreningar från förbränningsanläggningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag: EG:s direktiv skall innehållas vid prövning enligt miljö-&lt;br&gt;skyddslagen. Om utsläpp från en anläggning i Sverige överskrider&lt;br&gt;gränsvärdena enligt EG:s direktiv skall detta vara en ny omprövnings-&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 84I360IEEG om luftförorening från industriella anlägg-&lt;br&gt;ningar är utfärdat med stöd av artikel 100 och artikel 235 i Romfördraget. I&lt;br&gt;inledningen påpekas att olikheter mellan de bestämmelser om bekämpning&lt;br&gt;av luftförorening från industrianläggningar som redan tillämpades eller&lt;br&gt;omarbetades i de olika medlemsstaterna kunde ge upphov till ojämlika kon-&lt;br&gt;kurrensvillkor och direkt påverka den gemensamma marknadens funktion.&lt;br&gt;Medlemsstaterna bör enligt direktivet införa ett system med förhandstill-&lt;br&gt;stånd för drift och väsentliga ändringar av sådana fasta industrianläggningar&lt;br&gt;som kan orsaka luftförorening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om områden som är särskilt förorenade och områden som är i sär-&lt;br&gt;skilt behov av skydd bör särskilda bestämmelser kunna tillämpas. Ytterli-&lt;br&gt;gare krav utanför ramen för direktiven får dock inte medföra oskäliga kost-&lt;br&gt;nader för den berörda verksamheten. Tillämpningen av de bestämmelser&lt;br&gt;som antas genom direktivet bör ske stegvis i fråga om befintliga anlägg-&lt;br&gt;ningar, varvid särskild hänsyn bör tas till tekniska förhållanden och ekono-&lt;br&gt;miska effekter. Tillståndspliktiga anläggningar anges i bilaga 1 till direktivet.&lt;br&gt;Det är anläggningar inom sektorerna energiindustri, produktion och bear-&lt;br&gt;betning av metaller, tillverkning av icke-metalliska mineralprodukter, ke-&lt;br&gt;misk industri, avfallshantering och framställning av pappersmassa (&amp;gt; 25 000&lt;br&gt;t/år). Om inte annat följer av nationella bestämmelser eller gemenskapsbe-&lt;br&gt;stämmelser med andra syften än ifrågavarande direktiv, får tillstånd utfärdas&lt;br&gt;endast om:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. alla lämpliga förebyggande åtgärder mot luftförorening har vidtagits,&lt;br&gt;inklusive tillämpning av bästa tillgängliga teknik, under förutsättning att så-&lt;br&gt;dana åtgärder inte medför oskäliga kostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. driften av anläggningen inte orsakar betydande luftförorening, särskilt&lt;br&gt;på grund av utsläpp av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Svaveldioxid och andra svavelföreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Kväveoxider och andra kväveföreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kolmonoxid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Organiska föreningar, särskilt kolväten (utom metan)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Tungmetaller och tungmetallföreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Stoft i form av: asbest (luftburna partiklar och fibrer), glas- och mi-&lt;br&gt;neralfibrer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Klor och klorföreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Fluor och fluorföreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte något av de gällande gränsvärdena för utsläpp överskrids, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. samtliga gällande gränsvärden för luftkvalitet har beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får ange särskilt förorenade områden, för vilka sträng-&lt;br&gt;are gränsvärden får fastställas samt områden som särskilt skall skyddas. Sta-&lt;br&gt;terna får också besluta att vissa anläggningar enligt bilaga 1 endast får upp-&lt;br&gt;föras eller drivas inom de skyddade områdena om särskilda villkor är upp-&lt;br&gt;fyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 8 i direktivet sägs att rådet, efter förslag från kommissionen, vid&lt;br&gt;behov skall fastställa gränsvärden för utsläpp. Sådana gränsvärden skall be-&lt;br&gt;stämmas på grundval av bästa tillgängliga teknik som inte medför oskäliga&lt;br&gt;kostnader och med beaktande av utsläppens art, omfattning och skadlighet.&lt;br&gt;Efter förslag från kommissionen skall rådet vidare genom enhälligt beslut&lt;br&gt;fastställa lämpliga metoder och förfaranden för mätning och utvärdering.&lt;br&gt;Direktivet innehåller vidare vissa regler om offentliggörande av ansöknings-&lt;br&gt;handlingarna och om kontrollmetoder (artikel 9-11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 12 skall medlemsstaterna följa utvecklingen i fråga om bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik och miljösituationen och vid behov föreskriva om lämp-&lt;br&gt;liga villkor för tillståndspliktiga anläggningar med beaktande av att anlägg-&lt;br&gt;ningarna inte skall drabbas av oskäligt höga kostnader. Särskilt skall då&lt;br&gt;beaktas den ekonomiska situationen för verksamheterna i den kategori som&lt;br&gt;är aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får i syfte att skydda folkhälsan och miljön anta sträng-&lt;br&gt;are bestämmelser än de som föreskrivs genom direktivet. Medlemsstaterna&lt;br&gt;skulle senast den 30 juni 1987 sätta i kraft de lagar och andra författningar&lt;br&gt;som var nödvändiga för att följa direktivet och till kommissionen överlämna&lt;br&gt;texterna till den nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 88/609/EEG om begränsning av utsläpp till luften av vissa&lt;br&gt;föroreningar från stora förbränningsanläggningar hänvisar inledningsvis till&lt;br&gt;artikel 8 i direktivet 84/360/EEG om luftföroreningar från industriella an-&lt;br&gt;läggningar. Det är enligt förevarande direktivs inledning nödvändigt att dels&lt;br&gt;sätta upp övergripande mål för en stegvis och förutbestämd minskning av de&lt;br&gt;totala årliga utsläppen av svaveldioxid och kvävedioxid från befintliga för-&lt;br&gt;bränningsanläggningar och dels fastställa gränsvärden för utsläpp av svavel-&lt;br&gt;dioxid, kväveoxider och stoft från nya anläggningar enligt de principer som&lt;br&gt;redovisas i artikel 8 i direktiv 84/360/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet gäller för förbränningsanläggningar med en nominell termisk&lt;br&gt;effekt på 50 MW och därutöver, oavsett vilket bränsle som används (fast,&lt;br&gt;flytande eller gasformigt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skulle senast den 1 juli 1990 ha utarbetat lämpliga pro-&lt;br&gt;gram för en gradvis reducering av de totala årliga utsläppen från befintliga&lt;br&gt;anläggningar. Programmen skulle innehålla tidsplaner och en redogörelse&lt;br&gt;för hur åtgärderna skulle genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmen skulle upprättas och genomföras i syfte att minska utsläppen&lt;br&gt;så att åtminstone de krav i fråga om utsläppstak och procentuella reduktio-&lt;br&gt;ner som fastställs för svaveldioxid i bilaga 1, kolumn 1-6, och för kväveoxider&lt;br&gt;i bilaga 2, kolumn 1-4 uppfylls vid de tidpunkter som anges i bilagorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När programmen genomförs skall medlemsstaterna också bestämma de&lt;br&gt;totala årliga utsläppen i enlighet med bilaga 9, punkt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall år 1994 på grundval av sammanfattande rapporter&lt;br&gt;från medlemsstaterna avge en rapport till rådet om genomförande av direkti-&lt;br&gt;vets artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om behovet av energi förändras på ett beaktansvärt och oväntat sätt eller&lt;br&gt;om tillgången till vissa bränslen eller utnyttjandet av vissa energiproduk-&lt;br&gt;tionsenheter medför allvarliga tekniska svårigheter för en medlemsstat vid&lt;br&gt;genomförande av ett program, skall kommissionen på begäran från med-&lt;br&gt;lemsstaten, besluta om ändringar i fråga om utsläppstaken eller tidpunk-&lt;br&gt;terna i bilaga 1 och 2 såvitt gäller den medlemsstaten. Enligt bilaga XX till&lt;br&gt;EES-avtalet finns för EFTA-länderna avvikande bestämmelser för utsläpps-&lt;br&gt;tak, reduceringsmål och förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att samt-&lt;br&gt;liga tillstånd till uppförande eller, i avsaknad av ett sådant förfarande, samt-&lt;br&gt;liga drifttillstånd avseende nya anläggningar innehåller villkor som följer de&lt;br&gt;gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga 3-7 för svaveldioxid, kväveoxider&lt;br&gt;och stoft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa undantagsregler gäller i förhållande till bilaga 3:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För nya anläggningar som använder fast inhemskt bränsle får gränsvär-&lt;br&gt;dena i bilaga 3 överskridas, om anläggningen på grund av bränslets särskilda&lt;br&gt;beskaffenhet inte kan följa det för en sådan anläggning fastställda gränsvär-&lt;br&gt;det för svaveldioxid utan att använda oskäligt kostsam teknik. Sådana an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggningar skall åtminstone uppfylla de krav i fråga om avsvavling som fast-&lt;br&gt;ställs i bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fastställda gränsvärdena får överskridas ifråga om anläggningar som&lt;br&gt;använder inhemskt brunkol om det behövs med hänsyn till väsentliga pro-&lt;br&gt;blem som beror på brunkolens beskaffenhet och som uppstår trots att bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik som inte medför oskäliga kostnader har tillämpats, samt&lt;br&gt;om brunkol är en väsentlig bränslekälla för anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet finns bestämmelser om åtgärder av den driftansvarige om&lt;br&gt;gränsvärdena för utsläpp inte kan följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behöriga myndigheten får medge att skyldigheten att tillämpa gräns-&lt;br&gt;värdena för utsläpp av svaveldioxid inte skall gälla för en period av högst sex&lt;br&gt;månader i fråga om en anläggning som normalt använder bränsle med låg&lt;br&gt;svavelhalt, om den driftansvarige inte kan följa gränsvärdena på grund av ett&lt;br&gt;avbrott i försörjningen med svavelfattigt bränsle, vilket avbrott har orsakats&lt;br&gt;av en allvarlig brist på bränslet i fråga. Motsvarande undantagsmöjligheter&lt;br&gt;föreligger för anläggningar som normalt använder gasformiga bränslen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beviljande av ett tillstånd för en ny flerbränsleanläggning som samti-&lt;br&gt;digt utnyttjar två eller flera bränsletyper, skall de behöriga myndigheterna&lt;br&gt;fastställa gränsvärden för utsläpp enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för det första genom att använda det gränsvärde för utsläpp för varje&lt;br&gt;bränsletyp och förorening som svarar mot anläggningens nominella tek-&lt;br&gt;niska effekt enligt bilaga 3-7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för det andra genom att bestämma de vägda gränsvärdena för utsläpp,&lt;br&gt;vilka erhålls genom att multiplicera de individuella gränsvärdena med&lt;br&gt;den termiska effekten för varje bränsletyp och därefter dividera produk-&lt;br&gt;ten med summan av de termiska effekterna för samtliga bränslen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för det tredje genom att addera de bränslevägda gränsvärdena för ut-&lt;br&gt;släpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns bestämmelser för flerbränsleanläggningar som för egen för-&lt;br&gt;brukning använder destillations- och omvandlingsprodukter från råoljeraffi-&lt;br&gt;nering, separat eller tillsammans med andra bränsletyper. Det finns också&lt;br&gt;regler om skorstenar och om effektökningar med minst 50 MW.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sådana förbränningsanläggningar uppförs som kan förväntas ha bety-&lt;br&gt;dande effekter på miljön i andra medlemsstater, skall medlemsstaterna sä-&lt;br&gt;kerställa att tillräcklig information lämnas och samråd sker i enlighet med&lt;br&gt;artikel 7 i rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av effekterna på miljön&lt;br&gt;av vissa offentliga och privata projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för övervak-&lt;br&gt;ning av utsläpp från de förbränningsanläggningar som omfattas av direktivet&lt;br&gt;och av alla andra värden som behöver kontrolleras vid genomförandet lik-&lt;br&gt;som all annan utrustning som används för att utvärdera resultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14 innehåller regler om uppgiftsskyldighet med avseende på prov-&lt;br&gt;resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 89/369/EEG, 89/429/EEG om förhindrande av luftförore-&lt;br&gt;ningar från nya resp, befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar&lt;br&gt;är utfärdade med stöd av artiklarna 130 s och 130 t i Romfördraget. Det är&lt;br&gt;alltså fråga om direktiv som beslutas enhälligt av rådet men som inte innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hinder mot att de enskilda medlemsstaterna upprätthåller eller inför sträng-&lt;br&gt;are skyddskrav, om dessa är förenliga med Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett generellt krav att alla nya förbränningsanläggningar skall&lt;br&gt;konstrueras, utrustas och drivas så att temperaturen hos den rökgas som bil-&lt;br&gt;das vid förbränningen efter den sista insprutningen av förbränningsluft på ett&lt;br&gt;kontrollerat och homogent sätt, även under de mest ogynnsamma förhållan-&lt;br&gt;den, ökas till minst 850° C under minst 2 sekunder och i närvaro av minst&lt;br&gt;6 % syre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ambition är att befintliga anläggningar skall hålla samma standard som&lt;br&gt;nya anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande utsläppsgränsvärden skall gälla för nya förbränningsanlägg-&lt;br&gt;ningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förorening(mg/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;) kap:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 t/h&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1-3 t/h&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt;3 t/h&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Pb + C+Cn + Mn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ni+As&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cd och Hg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HCL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I nya anläggningar får under betingelser som anges i direktiven koncentra-&lt;br&gt;tionerna i förbränningsgaserna av kolmonoxid och organiska föroreningar&lt;br&gt;inte överstiga 100 resp. 20 mg/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;. Alla nya förbränningsanläggningar skall&lt;br&gt;också vara utrustade med hjälpbrännare som skall slå till automatiskt om&lt;br&gt;förbränningsgasernas temperatur sjunker under 850°C.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns preciserade krav rörande tekniskt oundvikliga driftstopp i re-&lt;br&gt;ningsanläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befintliga förbränningsanläggningar skall i princip, om de har en nominell&lt;br&gt;kapacitet som motsvarar minst 6 ton avfall per timme, uppfylla kraven för&lt;br&gt;nya förbränningsanläggningar senast den 1 december 1996. Anläggningar&lt;br&gt;under denna kapacitet skall senast den 1 december 1995 uppfylla vissa i di-&lt;br&gt;rektiven angivna villkor och senast den 1 december 2000 samma villkor som&lt;br&gt;fastställs för nya förbränningsanläggningar. Nödvändiga anpassningar skall&lt;br&gt;utföras så snart som möjligt. De behöriga myndigheterna skall övervaka att&lt;br&gt;detta sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För befintliga avfallsanläggningar skall under angivna omständigheter se-&lt;br&gt;nast den 1 december 1995 följande utsläppsgränser gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) anläggningar vars nominella kapacitet är mindre än 6 ton avfall per timme&lt;br&gt;men minst 1 ton per timme:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- total mängd stoft:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;100 mg/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) anläggningar vars nominella kapacitet understiger 1 ton avfall per timme:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- total mängd stoft:&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;600 mg/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För anläggningar vars kapacitet understiger 1 ton per timme gäller särskilda,&lt;br&gt;preciserade regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De behöriga myndigheterna skall fastställa gränsvärden för utsläpp av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra förorenande ämnen om de anser att detta är nödvändigt på grund av&lt;br&gt;sammansättningen hos det avfall som skall förbrännas och på grund av för-&lt;br&gt;bränningsanläggningens egenskaper. För att fastställa dessa gränsvärden för&lt;br&gt;utsläpp skall myndigheterna ta hänsyn till de förorenande ämnenas poten-&lt;br&gt;tiella skadeverkningar på människors hälsa och på miljön, samt till bästa till-&lt;br&gt;gängliga teknik som inte medför orimliga kostnader. Myndigheterna kan sär-&lt;br&gt;skilt fastställa gränsvärden för dioxiner och furaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar med en kapacitet&lt;br&gt;på minst 6 ton per timme skall senast den 1 december 1996 uppfylla de för-&lt;br&gt;bränningsvillkoren att de gaser som resulterar från förbränningen av avfallet&lt;br&gt;efter den sista injiceringen av förbränningsluft och även under de mest&lt;br&gt;ogynnsamma villkor skall värmas till en temperatur av minst 850°C i minst&lt;br&gt;två sekunder i närvaro av minst sex procent syre. Om detta medför större&lt;br&gt;tekniska svårigheter skall emellertid bestämmelserna om tvåsekunderspe-&lt;br&gt;rioden tillämpas senast då ugnarna byts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar skall upp-&lt;br&gt;fylla följande förbränningsvillkor: De gaser som resulterar från förbrän-&lt;br&gt;ningen av avfallet skall efter den sista injiceringen av förbränningsluft och&lt;br&gt;även under de mest ogynnsamma villkor värmas till en temperatur av minst&lt;br&gt;850°C i närvaro av minst sex procent syre under en tillräcklig tid som fast-&lt;br&gt;ställs av de behöriga myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de fastställda tidsfristerna skall alla befintliga kommunala avfallsför-&lt;br&gt;bränningsanläggningar tillämpa ett gränsvärde under angivna normala be-&lt;br&gt;tingelser av 100 mg/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; för koncentrationen av kolmonoxid (CO) i förbrän-&lt;br&gt;ningsgaserna när anläggningen är i drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra villkor får tillåtas om lämpliga metoder används i förbränningsug-&lt;br&gt;narna eller i behandlingsutrustningen för förbränningsgaserna, under förut-&lt;br&gt;sättning att utsläppsnivåerna för polyklorerade dibezodioxiner (PCDD) och&lt;br&gt;polyklorerade dibenzenfuraner (PCDF) svarar mot eller är lägre än de som&lt;br&gt;uppnås under tekniska förhållanden som tidigare föreskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den angivna temperaturen(850°C) och syrehalten är minimivärden som&lt;br&gt;alltid skall iakttas när anläggningen är i drift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser finns också om koncentrationen av kolmonoxid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande stoftkoncentrationer som skall övervakas kontinuerligt (i en-&lt;br&gt;lighet med artikel 6) får inget av de löpande dygnsmedelvärdena över sju&lt;br&gt;dagar för de uppmätta koncentrationerna överskrida motsvarande gränsvär-&lt;br&gt;den. Inte heller får något av dygnsmedelvärdena för de uppmätta koncentra-&lt;br&gt;tionerna av dessa ämnen överskrida motsvarande gränsvärde med mer än&lt;br&gt;30%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala stoftmängden får inte överskrida gränsvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om mätningar visar att gränsvärdena har överskridits skall en behörig&lt;br&gt;myndighet informeras om detta så snart som möjligt. Myndigheten skall sä-&lt;br&gt;kerställa att anläggningen inte drivs vidare så länge utsläppsnormerna inte&lt;br&gt;uppfylls, och den skall vidta alla de åtgärder som krävs för att säkerställa&lt;br&gt;att anläggningen ändras eller att driften upphör. Tillsynsmyndigheterna skall&lt;br&gt;fastställa den maximalt tillåtna tidsperioden för tekniskt oundvikliga drift-&lt;br&gt;stopp i reningsanläggningen, under vilken utsläppskoncentrationerna av de&lt;br&gt;föroreningar som reningsanläggningen är avsedd att reducera överskrider&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställda gränsvärden. Om ett haveri inträffar skall den driftsansvarige&lt;br&gt;minska eller stoppa driften av anläggningen så snart det är praktiskt möjligt&lt;br&gt;och till dess att den normala driften kan återupptas. Driften av anläggningen&lt;br&gt;vid haveri får inte under några omständigheter fortsätta oavbrutet under mer&lt;br&gt;än 16 timmar. Vidare skall den totala drifttiden under ett år under sådana&lt;br&gt;förhållanden vara mindre än 200 timmar. Stofthalten i utsläppen får inte un-&lt;br&gt;der några omständigheter överskrida 600 mg/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; under de tidsperioder som&lt;br&gt;angetts nyss och alla övriga villkor, särskilt förbränningsförhållandena skall&lt;br&gt;då vara uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagsfall kan medlemsstaterna göra undantag från vissa av bestäm-&lt;br&gt;melserna i direktivet om nya förbränningsanläggningar när det gäller anlägg-&lt;br&gt;ningar som är konstruerade särskilt för förbränning av bränsle som utvinns&lt;br&gt;ur avfall. Direktivet innehåller en närmare precisering av vad slags bränsle&lt;br&gt;som avses. Avvikelse tillåts endast under förutsättning att uppfyllandet av&lt;br&gt;direktivets krav skulle innebära höga kostnader eller om direktivets bestäm-&lt;br&gt;melser på grund av anläggningens tekniska uppbyggnad är tekniskt olämp-&lt;br&gt;liga, under förutsättning att sådana anläggningar uteslutande används för&lt;br&gt;förbränning av avfall samt bestämmelserna i direktiv 84/360/EEG uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen inom EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skulle senast den 1 december 1990 ha satt i kraft de lagar&lt;br&gt;och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiv gällande nya&lt;br&gt;och befintliga anläggningar. Ännu våren 1992 har direktiven inte omsatts till&lt;br&gt;lagstiftning av medlemsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ramdirektivet anges det viktigaste målet för samordningen vara att&lt;br&gt;berörda anläggningar blir tillståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan tillkomsten av miljöskyddslagen (1969:387) har verksamhet vid så-&lt;br&gt;dana anläggningar som avses med förevarande fyra direktiv varit tillstånds-&lt;br&gt;pliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ENA-utredningen föreslog år 1986 krav på högsta tillåtna halter vid ut-&lt;br&gt;släpp av olika ämnen från sopförbränningsanläggningar. Regeringen beslöt&lt;br&gt;år 1987 att kraven skulle vara uppfyllda för befintliga anläggningar före 1992.&lt;br&gt;Samtliga 22 sopförbränningsanläggningar i Sverige har nu utsläpp som ligger&lt;br&gt;klart under de av regeringen fastställda kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska kraven överensstämmer i huvudsak med de som gäller inom&lt;br&gt;EG vilket framgår av nedanstående tabell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta tillåtna utsläpp från sopförbränningsanläggningar&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige 1992&lt;br&gt;befintliga &amp;amp;&lt;br&gt;nya anläggn.&lt;br&gt;mg/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EG 1989&lt;br&gt;nya anläggn.&lt;br&gt;av viss storlek&lt;br&gt;mg/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Pb,Cr,Cu,Mn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ni,As&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,08&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HCI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NO&lt;sub&gt;X&lt;/sub&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;■ -&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stoff&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Corganiskt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PCDD/PCDF (TCDD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ekv enl Eadon)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,1 (ng/nm&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;För ett ämne, klorväte (HC1), har Sverige högre normer än EG. För vissa&lt;br&gt;metaller, liksom för svaveldioxid (SO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt;) och väteflorid (HF) har EG men inte&lt;br&gt;Sverige satt upp normer. De svenska normerna för dioxinutsläpp har ingen&lt;br&gt;motsvarighet i EG. De svenska anläggningarnas utsläpp av HC1 ligger i all-&lt;br&gt;mänhet i dag runt det svenska tillåtna värdet. Det finns dock inga hinder för&lt;br&gt;att i tillgängliga anläggningar genom en ökad tillsats av kalk klara även EG:s&lt;br&gt;krav. Det medför vidare att även HF-kravet klaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avseende metallerna bly (Pb), krom (Cr), koppar (Cu), mangan (Mn),&lt;br&gt;nickel (Ni) och arsenik (As) uppfylls EG-kraven med god marginal. Utsläp-&lt;br&gt;pen av dessa metaller begränsas genom att stoftvillkoren klaras. I Sverige är&lt;br&gt;dessutom stoftutsläppen i praktiken betydligt lägre än den uppsatta normen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av svaveldioxid från svenska sopförbränningsanläggningar lig-&lt;br&gt;ger i nivå med EG-kraven. Vad gäller dioxinutsläpp har Tyskland antagit&lt;br&gt;samma normer som Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige uppfyller alltså, såväl vad avser uppställda normer som i praktiken&lt;br&gt;uppmätta halter, i huvudsak EG:s normer för högsta tillåtna utsläpp från&lt;br&gt;sopförbränningsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven är att betrakta som minimiregler. Under EES-förhandlingarna&lt;br&gt;har bedömts att berörda svenska anläggningar uppfyller kraven i sak. Vid&lt;br&gt;förhandlingarna har bedömts att utsläppstak och reduceringsmål enligt bi-&lt;br&gt;laga 1 till direktiv 88/609/EEG skall kunna uppnås med stöd av gällande lag-&lt;br&gt;stiftning. I direktiven finns flera undantagsmöjligheter. Tillämpade svenska&lt;br&gt;regler bygger på andra utsläppsparametrar än de parametrar som EG-direk-&lt;br&gt;tiven omfattar. Mot angiven bakgrund kan inte Sverige anses ha skyldigheter&lt;br&gt;att införa generella bestämmelser om anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör vid tillstånds- och omprövningsärenden beaktas att villkoren&lt;br&gt;i tillstånden uppfyller EG:s krav. Detta innebär att även de nu behandlade&lt;br&gt;direktiven omfattas av de föreslagna ändringarna i miljöskyddslagen. Av de&lt;br&gt;uppgifter som framkommit vid arbetet med denna promemoria framgår att&lt;br&gt;de nya reglerna om tillståndsprövning och omprövning i förhållande till fler-&lt;br&gt;talet EG-direktiv som bedöms i denna promemoria visserligen behövs av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formella skäl. Den individuella tillståndsgivningen enligt miljöskyddslagen&lt;br&gt;samt i vissa fall särskilda begränsningar enligt lagen om kemiska produkter&lt;br&gt;gör att tillämpningen i Sverige för det mesta innehåller strängare krav än&lt;br&gt;EG:s regler. När det gäller de nu behandlade direktiven framgår dock av de&lt;br&gt;gjorda jämförelserna att de svenska kraven på vissa punkter inte är lika&lt;br&gt;stränga som EG:s regler. Detta bör givetvis beaktas vid överväganden om&lt;br&gt;tillämpningen av de nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyns- och mätningsregler innehålls i motsvarande bestämmelser i mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns bl.a. i 38 a § mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla EES-avtalet framstår det mot denna bakgrund inte som&lt;br&gt;nödvändigt att ändra den svenska lagstiftningen i större utsträckning än att&lt;br&gt;prövningsmyndigheterna enligt miljöskyddslagen åläggs att beakta att till-&lt;br&gt;ståndsvillkoren aldrig medför större utsläpp än vad som följer av dessa direk-&lt;br&gt;tiv. Det bör också vara en särskild omprövningsgrund att tillståndsvillkor&lt;br&gt;inte uppfyller kraven enligt direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Asbest&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag: Det saknas anledning att ändra den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;med anledning av EG:s asbestdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 87/217/EEG om att hindra och minska asbestförorening i&lt;br&gt;miljön gäller luftförorening men också vattenförorening från asbesthante-&lt;br&gt;ring. Vidare skall uppkomsten av asbestavfall i fast form så långt det är prak-&lt;br&gt;tiskt möjligt minskas vid källan eller hindras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att&lt;br&gt;asbestutsläpp till luften och vattenmiljön samt uppkomsten av asbestavfall i&lt;br&gt;fast form så långt det är praktiskt möjligt minskas vid källan eller hindras. I&lt;br&gt;fråga om asbestanvändning skall dessa åtgärder inbegripa utnyttjandet av&lt;br&gt;bästa tillgängliga teknik som inte medför oskäliga kostnader samt även åter-&lt;br&gt;vinning eller behandling där så är lämpligt. För befintliga anläggningar skall&lt;br&gt;vad som föreskrivs i artikel 13 i direktiv 84/360/EEG beaktas vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av kravet i punkt 1, att bästa tillgängliga teknik som inte medför oskä-&lt;br&gt;liga kostnader skall utnyttjas för att minska och eliminera utsläpp av asbest&lt;br&gt;till luften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av vad som nyss sagts skall medlemsstaterna vidta de&lt;br&gt;åtgärder som krävs för att säkerställa att koncentrationen av den asbest som&lt;br&gt;släpps ut genom utloppskanalerna till luften i samband med asbestanvänd-&lt;br&gt;ning inte överstiger gränsvärdet 0,1 mg/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; (milligram asbest per m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; utsläppt&lt;br&gt;luft). Undantag gäller för anläggningar, vilkas totala gasformiga utsläpp per&lt;br&gt;timme understiger 5 000 m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; och vilkas utsläpp av asbest till luften inte över-&lt;br&gt;stiger 0,5 gram per timme vid någon tidpunkt under normala driftförhållan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt spillvatten som uppkommer vid tillverkning av asbestcement skall&lt;br&gt;återanvändas. Om en sådan återanvändning inte är genomförbar av ekono-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miska skäl, skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säker-&lt;br&gt;ställa att spillvatten som innehåller asbest inte leder till förorening av vatten-&lt;br&gt;miljön och andra delar av miljön, inklusive luften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det nyss angivna ändamålet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;gränsvärdet 30 gram suspenderat material per m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; utsläppt spillvatten till-&lt;br&gt;lämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för varje berörd anlägg-&lt;br&gt;ning bestämma den volym som släpps ut till vatten eller den totala mäng-&lt;br&gt;den suspenderat material som släpps ut per ton som produceras, med&lt;br&gt;hänsyn tagen till de särskilda förhållandena vid varje anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt spillvatten som uppkommer vid tillverkning av asbestpapper eller as-&lt;br&gt;bestkartong skall återanvändas. Utsläpp av spillvatten som inte innehåller&lt;br&gt;mer än 30 gram suspenderat material per m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; vatten får tillåtas i samband med&lt;br&gt;rengöring eller underhåll av anläggningen som sker rutinmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall de åtgärder vidtas som krävs för att säkerställa att verksamhe-&lt;br&gt;ter som innefattar bearbetning av produkter som innehåller asbest inte för-&lt;br&gt;orsakar betydande förorening av miljön genom asbestfibrer eller asbest-&lt;br&gt;damm samt att rivning av byggnader, anläggningar och installationer som in-&lt;br&gt;nehåller asbest samt bortforsling av asbest eller material som innehåller as-&lt;br&gt;best, varvid asbestfibrer eller asbestdamm frigörs, inte orsakar betydande&lt;br&gt;förorening av miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skall vidare ombesörja att asbestfibrer och asbestdamm inte släpps&lt;br&gt;ut till luften, att vätskor som innehåller asbestfibrer inte spills ut i samband&lt;br&gt;med transport och deponering av avfall som innehåller asbestfibrer eller as-&lt;br&gt;bestdamm samt att avfall som innehåller asbestfibrer eller asbestdamm och&lt;br&gt;som deponeras på platser som godkänts för detta ändamål med hänsyn till&lt;br&gt;lokala förhållanden behandlas, förpackas eller täcks över på ett sådant sätt&lt;br&gt;att utsläpp av asbestpartiklar till miljön förhindras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom direktivet 91/659/EEG har EG:s asbestregler kompletterats med&lt;br&gt;förbud mot vissa produkter som innehåller asbestfibrer. Detta direktiv ingår&lt;br&gt;inte i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den berörda svenska lagstiftningen utgörs av miljöskyddslagen (1969:387),&lt;br&gt;lagen (1985:426) om kemiska produkter och arbetsmiljölagen (1977:1160)&lt;br&gt;samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har asbestproblemet främst behandlats som ett arbetsmiljöpro-&lt;br&gt;blem med föreskrifter enligt arbetsmiljölagen. Regeringen har i en skrivelse&lt;br&gt;(1986/87:68) redovisat de samlade åtgärderna mot asbest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som komplement till föreskrifterna enligt arbetsmiljölagen har föreskrif-&lt;br&gt;ter meddelats i viss mån till skydd för den yttre miljön genom förordningen&lt;br&gt;(1985:997) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanlägg-&lt;br&gt;ningar och förordningen (1986:683) om asbesthaltiga friktionsbelägg i for-&lt;br&gt;don.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat kungörelsen (AFS 1986:2) med före-&lt;br&gt;skrifter om asbest. Enligt kungörelsen gäller ett generellt förbud mot an-&lt;br&gt;vändning, bearbetning och behandling av asbest och asbesthaltigt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda kända industriella asbesthanteringen som förekommer i Sverige&lt;br&gt;sker i bromsbandsfabriken i Sollefteå med dispens från ASS i enlighet med&lt;br&gt;den nyssnämnda kungörelsen. Sammantaget innebär den svenska regle-&lt;br&gt;ringen ett förbud mot nyanvändning av asbest och så långt gående restriktio-&lt;br&gt;ner mot befintliga asbestinstallationer att de begränsningar av asbestpåver-&lt;br&gt;kan som direktivet syftar till uppnås i Sverige. Det saknas därför anledning&lt;br&gt;att ändra den svenska lagstiftningen till följd av det aktuella direktivet. Om&lt;br&gt;den situationen inträffar, t.ex. vid prövning av villkor för en deponeringsan-&lt;br&gt;läggning att asbesthantering aktualiseras kommer enligt den tidigare före-&lt;br&gt;slagna ändringen i miljöskyddslagen myndighetens prövning att omfatta&lt;br&gt;även dessa direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 AVFALL&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag: I miljöskyddslagen införs förbud mot viss användning av&lt;br&gt;slam samt gränsvärden för tungmetallinnehållet i slam som används&lt;br&gt;för jordbruksändamål. En hänvisning till EG:s regler införs i miljö-&lt;br&gt;skyddslagen rörande utsläpp vid förbränning av spillolja. I anslutning&lt;br&gt;till lagen om kemiska produkter utfärdas dessutom en förordning om&lt;br&gt;hantering av spillolja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 75/442/EEG ändrat 91 /156/EEG om avfall gäller inte radio-&lt;br&gt;aktivt avfall, gruvavfall, vissa typer av lantbruksavfall, avloppsslam samt av-&lt;br&gt;fall som underställs särskilda gemenskapsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller sådana definitioner av avfall, hantering m.m. som&lt;br&gt;väl stämmer överens med den svenska lagstiftningen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med direktivet är främst att främja att avfall inte uppkommer och&lt;br&gt;att avfall inte har skadliga egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mängden avfall och avfallets skadlighet skall begränsas, särskilt genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utveckling av ren teknik som förbättrar hushållningen med naturresur-&lt;br&gt;ser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;teknisk utveckling och saluförande av sådana produkter som inte bidrar&lt;br&gt;till eller endast i minsta möjliga utsträckning bidrar till att öka avfallets&lt;br&gt;mängd och skadlighet eller föroreningsriskerna, beroende på de sätt på&lt;br&gt;vilka produkterna framställs, används eller slutligt bortskaffas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utveckling av lämplig teknik för slutligt bortskaffande av farliga ämnen&lt;br&gt;som ingår i avfall som är avsett att återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet är också att främja att avfall återvinns genom återanvändning, vida-&lt;br&gt;reutnyttjande, materialåtervinnig eller andra processer som syftar till att ut-&lt;br&gt;vinna sekundära råvaror. Man skall också främja att avfall används som&lt;br&gt;energikälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder skall vidtas som krävs för att säkerställa att avfall återvinns&lt;br&gt;eller bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att processer eller&lt;br&gt;metoder används som kan skada miljön, särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utan risker för vatten, luft, jord eller växter och djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utan att medföra olägenheter genom buller eller lukt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utan att negativt påverka landskapet och områden av särskilt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergivande, dumpning och okontrollerat bortskaffande av avfall skall&lt;br&gt;vara förbjudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en bilaga anges återvinningsförfaranden som anknyter till reglerna om&lt;br&gt;risker som skall undvikas. För varje företag eller inrättning som tillämpar de&lt;br&gt;förfaranden som anges i bilagan skall det gälla tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förutsätts i 1991 års tilläggsdirektiv att medlemsstaterna anordnar ett&lt;br&gt;nätverk av anläggningar för bl.a. bortskaffande av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå de angivna målen för avfallshanteringen skall planer upprät-&lt;br&gt;tas för avfallshanteringen omfattande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- typ, kvantitet och ursprung beträffande det avfall som skall återvinnas&lt;br&gt;eller bortskaffas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmänna tekniska krav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;speciella åtgärder i fråga om vissa typer av avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planerna kan exempelvis anges de fysiska eller juridiska personer som&lt;br&gt;får hantera avfall, beräknade kostnader för återvinnings- och bortskaffande-&lt;br&gt;förfaranden samt lämpliga åtgärder för att främja en rationalisering av in-&lt;br&gt;samling, sortering och behandling av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ger upphov till avfall skall antingen överlåta avfallet till omhän-&lt;br&gt;dertagande eller själv omhänderta avfallet i enlighet med reglerna i direkti-&lt;br&gt;vet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag som omhändertar avfall skall ha tillstånd som omfattar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mängder och slag av avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tekniska krav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de säkerhetsåtgärder som skall vidtas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;platsen för bortskaffandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- behandlingsmetoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd kan beviljas för en bestämd period. Tillstånden kan utformas så&lt;br&gt;att de skall förnyas och så att de innefattar villkor och förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd behövs inte för inrättningar eller företag som själva bortskaffar&lt;br&gt;sitt avfall på den plats där detta uppkommer och inrättningar eller företag&lt;br&gt;som återvinner avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med principen ”förorenaren betalar” skall kostnaden för bort-&lt;br&gt;skaffande av avfall belasta den som avlämnar avfall för omhändertagande&lt;br&gt;eller de tidigare innehavarna eller tillverkaren av den produkt från vilken&lt;br&gt;avfallet härrör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är&lt;br&gt;nödvändiga för att följa direktivet senast den 1 april 1993. Vart tredje år med&lt;br&gt;början den 1 april 1995 skall medlemsstaterna sända en rapport till kommis-&lt;br&gt;sionen om de åtgärder som har vidtagits för att genomföra direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt marken, när&lt;br&gt;avloppsslam används i jordbruket syftar till att reglera användningen av av-&lt;br&gt;loppsslam i jordbruket på ett sådant sätt att skadliga effekter på mark, vege-&lt;br&gt;tation, djur och människor hindras samtidigt som en riktig användning av&lt;br&gt;sådant avloppsslam uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller gränsvärden för koncentrationen av ett antal tung-&lt;br&gt;metaller i marken, i slam för användning i jordbruket samt för den årliga&lt;br&gt;mängd tungmetaller som enligt ett tioårigt genomsnitt bör tillföras odlad&lt;br&gt;jordbruksmark. Analysmetoder föreskrivs för slammet, förbud meddelas att&lt;br&gt;under vissa perioder använda slam i bl.a. grönsaks- och fruktodlingar, betes-&lt;br&gt;mark etc. samt vissa regler för provtagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användning i jordbruket av slam från reningsverk som behandlar avlopps-&lt;br&gt;vatten från hushåll eller tätorter eller avloppsvatten med liknande samman-&lt;br&gt;sättning får endast ske i enlighet med bestämmelserna i direktivet. Slam från&lt;br&gt;flerkammarbrunnar eller liknande anläggningar får användas i jordbruket i&lt;br&gt;enlighet med villkor som är nödvändiga för att skydda människors hälsa och&lt;br&gt;miljön. Användning av slam från andra avloppsreningsverk får endast ske i&lt;br&gt;jordbruket om användningen är reglerad i den nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet anges gränsvärden (mg/kg torr vikt från mark med ett pH-&lt;br&gt;värde mellan 6 och 7) för halter av tungmetaller i marken (bilaga 1 A):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kadmium&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1-3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Koppar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50-140&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nickel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30-75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bly&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50-300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Zink&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150-300&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1-1,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Krom&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns det gränsvärden (mg/torr vikt) för halter av tungmetaller i slam&lt;br&gt;avsett att användas i jordbruket (bilaga 1 B):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kadmium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koppar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nickel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Zink&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20-40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1000-1750&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300-400&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;750-1200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2500-4000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16-25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns en bilaga med gränsvärden (kg/ha/år) för den årliga mängden&lt;br&gt;tungmetaller som i genomsnitt under en tioårsperiod får tillföras jordbruks-&lt;br&gt;mark (Bilaga 1 C):&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kadmium&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Koppar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nickel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bly&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Zink&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Krom&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Det finns möjligheter att fastställa högre gränsvärden än vad som anges i&lt;br&gt;tabellerna ovan, bl.a. i fråga om mark som endast används för framställning&lt;br&gt;av djurfoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användning av slam får inte förekomma om halterna av en eller flera&lt;br&gt;tungmetaller i jorden överstiger gränsvärdena enligt bilaga 1 A.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall finnas regler om användningen av slam, så att anrikningen av&lt;br&gt;tungmetaller i jorden inte leder till att de gränsvärden som fastställs enligt&lt;br&gt;bilaga 1 A överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan enligt direktivet ske på något av följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antingen skall det finnas regler om den största slammängd, som årligen&lt;br&gt;får användas per ytenhet, med beaktande av de gränsvärden för tungmetall-&lt;br&gt;koncentrationer i slam som fastställts i enlighet med bilaga 1 B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eller skall det finnas regler som säkerställer att de i bilaga 1 C fastställda&lt;br&gt;gränsvärdena för mängden metaller som tillförs marken per ytenhet och tids-&lt;br&gt;enhet efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slammet skall behandlas innan det används i jordbruket. Det är dock möj-&lt;br&gt;ligt att i enlighet med särskilda villkor tillåta användning av obehandlat slam&lt;br&gt;om detta nedbrukas i marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall vara förbjudet att använda eller tillhandahålla slam för följande&lt;br&gt;ändamål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Användning på gräsbevuxen mark eller på mark där foder produceras,&lt;br&gt;om marken skall användas som betesmark eller grödorna skall skördas inom&lt;br&gt;en bestämd tidsperiod. Denna period skall fastställas med särskild hänsyn&lt;br&gt;till de geografiska förhållandena och klimatsituationen, men får inte under-&lt;br&gt;stiga tre veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Användning på mark med odlingar av frukt och grönsaker utom frukt-&lt;br&gt;träd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Användning på mark avsedd för odling av sådan frukt och sådana grön-&lt;br&gt;saker som normalt är i direkt kontakt med jorden och normalt konsumeras&lt;br&gt;råa, under tio månader före skörden samt under skörden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid användning av slam skall följande regler gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Slammet skall användas med beaktande av växternas näringsbehov och&lt;br&gt;försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om slam används på marker som har ett pH-värde lägre än 6, skall med-&lt;br&gt;lemsstaterna ta hänsyn till tungmetallernas större rörlighet och tillgäng-&lt;br&gt;lighet för grödan och vid behov sänka de gränsvärden som de har fast-&lt;br&gt;ställt i enlighet med bilaga 1 A.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör nämnas att det är tillåtet att införa bestämmelser som är&lt;br&gt;strängare än de som föreskrivs i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Rådets direktiv om spillolja, 75/439/EEG och 87I101IEEG, regleras han-&lt;br&gt;tering och förbränning av spilloljor. I frågor som rör slutligt omhänderta-&lt;br&gt;gande av spilloljor hänvisas också till andra direktiv särskilt direktivet&lt;br&gt;78/319/EEG om farligt och giftigt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven definieras spillolja som mineralbaserade smörjoljor eller oljor&lt;br&gt;för industriellt bruk, vilka inte längre är lämpliga att användas för det av-&lt;br&gt;sedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven innehåller krav på att medlemsstaterna skall ta hand om spill-&lt;br&gt;oljor på ett sådant sätt att skador på människors hälsa och miljön undviks.&lt;br&gt;Det ställs också krav på att allmänheten skall informeras om hur spilloljor&lt;br&gt;skall hanteras för att på så sätt undvika skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven betonar att spilloljor i första hand bör tas om hand genom rege-&lt;br&gt;nering, d.v.s. genom en process som avlägsnar föroreningarna och genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken s.k. basoljor kan erhållas. För regenering och för sådana anläggningar&lt;br&gt;där detta sker anger direktiven särskilda regler. Om regenering inte är möjlig&lt;br&gt;på grund av tekniska eller ekonomiska faktorer får oljan brännas under för-&lt;br&gt;hållanden som är godtagbara ur miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven stadgar tillståndstvång för dem som omhändertar spilloljor. Ett&lt;br&gt;tillståndsförfarande innebär att myndigheterna utifrån hälso- och miljö-&lt;br&gt;skyddssynpunkter skall pröva sökandens lämplighet för att kunna ta hand&lt;br&gt;om oljorna. Varje företag som samlar in, innehar eller omhändertar spillol-&lt;br&gt;jor skall på begäran lämna myndigheterna uppgifter om omhändertagandet&lt;br&gt;och om spilloljan. Varje företag som samlar in spilloljor skall vara registrerat&lt;br&gt;hos myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna är skyldiga att se till att förbud gäller i fråga om att&lt;br&gt;släppa ut spillolja till grundvatten, andra vatten och dräneringssystem.&lt;br&gt;Också i fråga om skydd för marken gäller att medlemsländerna genom för-&lt;br&gt;bud skall säkerställa att förvaring eller utsläpp inte skadar marken. Med-&lt;br&gt;lemsstaterna skall också vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att&lt;br&gt;förbud gäller mot behandling av spilloljor som ger upphov till luftförorening&lt;br&gt;utöver de nivåer som anges i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet 87/101/EEG reglerar särskilt frågan om förbränning och de för-&lt;br&gt;siktighetsmått som skall iakttas. Sålunda skall medlemsstaterna förvissa sig&lt;br&gt;om att särskilt angivna gränsvärden för vissa miljöfarliga ämnen, som anges&lt;br&gt;i en bilaga till direktivet, inte överskrids vid förbränning av oljor i anlägg-&lt;br&gt;ningar med en tillförd värmeeffekt av 3 MW eller mer, beräknad som det&lt;br&gt;lägre värmevärdet. I fråga om förbränning av spilloljor i anläggningar med&lt;br&gt;en lägre tillförd effekt än 3 MW, beräknad som det lägre värmevärdet, gäller&lt;br&gt;att medlemsstaterna skall vidta sådana åtgärder som de anser nödvändiga&lt;br&gt;för att säkerställa att förbränningen sker under tillräcklig kontroll. I samma&lt;br&gt;artikel (artikel 8) stadgas också att det åligger medlemsstaterna som använ-&lt;br&gt;der spillolja som bränsle att se till att oljan inte utgör giftigt eller farligt avfall&lt;br&gt;enligt direktiv 78/319/EEG eller innehåller PCB/PCT i koncentrationer över&lt;br&gt;50 ppm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven ger medlemsstaterna möjlighet att med iakttagande av Rom-&lt;br&gt;fördraget införa strängare nationell reglering till skydd för miljön än vad som&lt;br&gt;stadgas i direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna avfallsdirektivet 75/442/EEG ändrat genom 91/156/EEG, har&lt;br&gt;sin motsvarighet i den svenska lagstiftningen i miljöskyddslagen (1969:387)&lt;br&gt;och renhållningslagen (1979:596). Dessa lagar innehåller också i allt väsent-&lt;br&gt;ligt regler som behövs för att uppfylla kraven enligt direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda skäl föreligger får enligt 18 § miljöskyddslagen ett tillstånd&lt;br&gt;vara begränsat till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det omprövningsförfarande som finns enligt miljöskyddslagen (se bl.a. 24&lt;br&gt;§) torde från miljösynpunkt vara lika effektivt som reglerna i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skillnad mellan EG:s tillståndsregler och vad som föreskrivs i miljö-&lt;br&gt;skyddslagen är att EG-reglerna kräver tillstånd för vissa särskilt angivna för-&lt;br&gt;faranden medan miljöskyddslagens tillståndskrav gäller hela anläggningen&lt;br&gt;som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-direktivet anges att - i enlighet med principen ”förorenaren beta-&lt;br&gt;lar” - kostnaden för bortskaffande av avfall skall belasta den som lämnar&lt;br&gt;avfallet till ett företag med tillstånd att slutligt ta hand om avfallet. I detta&lt;br&gt;avseende är för svensk del en tillräcklig motsvarighet redan gällande genom&lt;br&gt;renhållningslagens kommunala sophämtningsavgifter som kan tas ut av den&lt;br&gt;som lämnar avfall för bortforsling och slutligt omhändertagande. Dessutom&lt;br&gt;skall dock enligt direktivet kostnaden för bortskaffande belasta de tidigare&lt;br&gt;innehavarna eller tillverkaren av den produkt från vilken avfallet härrör.&lt;br&gt;Med bortskaffande avses inte bara avfallstransporter. Begreppet omfattar&lt;br&gt;också bl.a. deponering, permanent lagring, utsläpp av fast avfall i vattendrag&lt;br&gt;samt förbränning. Ett motsvarande producentansvar för kostnaderna för av-&lt;br&gt;fallshanteringen har ännu inte införts i den svenska lagstiftningen. I miljöav-&lt;br&gt;giftsutredningens betänkande (SOU 1990:59) Sätt värde på miljön! föreslogs&lt;br&gt;en avfallsavgift. Ett förslag till en avgift är föremål för särskild beredning&lt;br&gt;inom regeringskansliet. En särskild arbetsgrupp skall klarlägga effekterna av&lt;br&gt;en avfallsskatt och pröva dess lämplighet som kostnadseffektivt styrmedel.&lt;br&gt;Avsikten är att regeringen skall ta ställning till eventuella förslag före årsskif-&lt;br&gt;tet 1992-93. För att Sverige skall kunna fullgöra åtagandet mot EG torde&lt;br&gt;dock krävas att det nyssnämnda beredningsarbetet resulterar i en utvidgning&lt;br&gt;av producenternas ekonomiska ansvar för avfallet utöver vad som följer av&lt;br&gt;den redan gällande svenska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas lagstiftning med anledning av direktivet skall sättas i&lt;br&gt;kraft den 1 april 1993. Då skall kommissionen ha upprättat en specificerad&lt;br&gt;lista över de avfallsslag som omfattas av direktivet. När denna lista har upp-&lt;br&gt;rättats kan det finnas anledning att ånyo överväga ändringar i den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att den tidigare nämnda beredningen inom regerings-&lt;br&gt;kansliet omfattar inte bara en avfallsavgift utan även andra styrmedel för av-&lt;br&gt;fallshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare (avsnitt 3.2) föreslagna bestämmelsen att EG-direktiv skall&lt;br&gt;beaktas vid prövningen enligt miljöskyddslagen kan komma att omfatta även&lt;br&gt;detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon svensk lagstiftning som särskilt reglerar slamhantering finns inte.&lt;br&gt;Miljöskyddslagen är dock tillämplig på användning av mark, byggnad eller&lt;br&gt;anläggning på sätt som (eljest) kan medföra förorening av mark, av vatten-&lt;br&gt;drag, sjö eller annat vattenområde eller av grundvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark regleras bl.a. un-&lt;br&gt;der vilken tidpunkt på året som stallgödsel och andra organiska gödselmedel&lt;br&gt;inte får spridas. Reglerna grundar sig på ett bemyndigande i 6 b § lagen&lt;br&gt;(1979:425) om skötsel av jordbruksmark om föreskrifter om försiktighets-&lt;br&gt;mått för gödselhanteringen. Bemyndigandet avser inte i första hand slam-&lt;br&gt;hantering. (prop. 1987/88:128 s 46 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets gällande allmänna råd (90:13) anger följande gränsvär-&lt;br&gt;den för metaller i slam för jordbruksanvändning och för grönytor (mg/kg&lt;br&gt;torrsubstans):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bly&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kadmium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Koppar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;600&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Krom&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nickel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Zink&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 500&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse med EG:s direktiv framgår att naturvårdsverkets riktlin-&lt;br&gt;jer förutsätter betydligt lägre tungmetallhalter än direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har i uppdrag att senast till den 1 juli 1992 redovisa&lt;br&gt;regeringen förslag till åtgärder i fråga om slamhanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget skall innehålla program för stegvis avveckling av innehållet i&lt;br&gt;slam av stabila organiska miljöskadliga ämnen samt åtgärdsprogram vad av-&lt;br&gt;ser slam från kommunala reningsverk. I uppdraget ingår inte att utforma lag-&lt;br&gt;förslag eller att ta hänsyn till EG-reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet bör den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen åtminstone innehålla regler om högsta tungmetallhalt i det&lt;br&gt;slam som används för jordbruksändamål. Sådana föreskrifter bör utfärdas&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Föreskrifterna&lt;br&gt;bör ange tungmetallhalter som motsvarar de gränsvärden som anges i Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet anges inte hur stor den årliga slammängden får vara. Det får&lt;br&gt;ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagstiftningen skall finnas bestämmelser om att slam inte får användas på&lt;br&gt;betesmark eller på mark där foder produceras inom en viss tid, lägst tre&lt;br&gt;veckor före användningen eller skörd. Slam skall inte heller få användas på&lt;br&gt;mark med odlingar av frukt och grönsaker utom fruktträd. Vidare skall det&lt;br&gt;vara förbjudet att använda slam på mark avsedd för odling av sådan frukt&lt;br&gt;och sådana grönsaker som normalt är i direkt kontakt med jorden och nor-&lt;br&gt;malt konsumeras råa, under tio månader före skörden samt under skörden.&lt;br&gt;Direktiven innehåller minimiregler. För att upprätthålla ambitionerna i Na-&lt;br&gt;turvårdsverkets riktlinjer bör de svenska bestämmelserna vara skarpare än&lt;br&gt;EG:s regler. Slamhantering bör därför inte få förekomma inom ett år före&lt;br&gt;användningen av marken eller skörden av grödan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de övriga bestämmelserna i direktivet bör Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk bemyndigas att meddela föreskrifter om försiktighetsmått som&lt;br&gt;skall gälla vid slamhantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna bör tas in i miljöskyddslagen. I den lagen finns redan till-&lt;br&gt;synsbestämmelser som behövs med hänsyn till bestämmelserna i direktivet&lt;br&gt;om uppgiftsskyldighet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör tilläggas att direktivet, i bilaga 1 A och 1 C, anger andra metoder&lt;br&gt;än den ovan föreslagna för reglering av tungmetallinnehållet i slammet.&lt;br&gt;Gränsvärden enligt bilaga 1 B framstår dock som den mest praktiska meto-&lt;br&gt;den i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu redovisade förslagen till lagstiftning beror på kraven enligt EES-&lt;br&gt;avtalet på EFTA-länderna att anpassa sin lagstiftning till de EG-direktiv som&lt;br&gt;ingår i avtalet. Skulle den tidigare nämnda rapporten från Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk innehålla förslag som gör andra lagtekniska lösningar lämpligare,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns givetvis inget hinder mot detta, förutsatt att den valda regleringen över-&lt;br&gt;ensstämmer med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svenskt vidkommande kan konstateras att spillolja är en kemisk pro-&lt;br&gt;dukt och räknas till kategorin oljeavfall. I rättsligt avseende är det alltså la-&lt;br&gt;gen (1985:426) om kemiska produkter och närmast förordningen (1985:841)&lt;br&gt;om miljöfarligt avfall som reglerar hanteringen av produkten. I den utsträck-&lt;br&gt;ning det är fråga om utsläpp till omgivningen av spillolja eller rester därav&lt;br&gt;kan också miljöskyddslagen (1969:387) vara aktuell att tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven innefattar både generella och mer detaljartade regler till skydd&lt;br&gt;för människors hälsa och miljön. De artiklar som är allmännt hållna täcks&lt;br&gt;redan i dag av befintlig svensk lagstiftning. Även frågor om tillståndstvång&lt;br&gt;och uppgiftsskyldighet finns reglerade. Den mer detaljartade regleringen&lt;br&gt;t.ex vad som skall gälla i fråga om regenering av spillolja saknas dock i Sve-&lt;br&gt;rige liksom vad gäller de krav vid förbränning som framgår av artikel 8 i di-&lt;br&gt;rektiv 87/101/EEG jämfört med bilagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn främst till att föreskrifterna i artikel 8 och den till artikeln&lt;br&gt;knutna bilagan saknar motsvarande svensk reglering krävs en komplettering&lt;br&gt;av befintliga svenska föreskrifter. Ett lämpligt sätt att lösa frågan är att ge-&lt;br&gt;nom förordning närmare reglera frågor som rör hantering av spillolja. En&lt;br&gt;sådan förordning bör med hänsyn till den hantering och övriga användning&lt;br&gt;som det kan vara frågan om bygga på bemyndiganden i lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag innehåller 5 § lagen om kemiska produkter ett bemyndigande&lt;br&gt;om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. Detta bemyndigande torde&lt;br&gt;vara tillräckligt för att reglera själva hanteringen av produkten. Som ett&lt;br&gt;komplement till förordningen om miljöfarligt avfall bör för genomförande&lt;br&gt;av direktivet utfärdas en särskild förordning om hantering av spillolja. För&lt;br&gt;att närmare reglera vad som släpps ut till omgivningen, särskilt vid förbrän-&lt;br&gt;ning av spillolja i någon form, bör dessutom miljöskyddslagen kompletteras&lt;br&gt;med en särskild förbudsregel som hänvisar till gränsvärdet enligt EG:s direk-&lt;br&gt;tiv. Därmed klargörs att förbudet även gäller sådan verksamhet som omfat-&lt;br&gt;tas av tillstånd enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förordning om hantering av spillolja kan utformas i nära anslutning till&lt;br&gt;direktivet 87/101/EEG och alltså inledningsvis innehålla en definition av vad&lt;br&gt;som avses med spillolja. Därefter anges de försiktighetsmått och övriga åt-&lt;br&gt;gärder som skall iakttas av den som befattar sig med spillolja på olika sätt.&lt;br&gt;Särskilda regler om tillståndsgivning måste också ingå i förordningen. I frå-&lt;br&gt;gor om tillsyn och ansvar kan hänvisas till lagen om kemiska produkter. För-&lt;br&gt;ordningen om kemiska produkter och förordningen om miljöfarligt avfall&lt;br&gt;bör hänvisa särskilt till förordningen om spillolja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 SPECIALMOTIVERING&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Lag om ändring i miljöskyddslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, ansluter till EG-direktivet (80/68/EEG) om skydd för&lt;br&gt;grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen i dess lydelse enligt&lt;br&gt;bilaga XX till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 i direktivet finns definitioner av grundvatten m.m. som bör&lt;br&gt;beaktas vid tillämpningen av paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar direktivets lista över ämnen eller grupper av äm-&lt;br&gt;nen som det är förbjudet att släppa ut direkt i grundvattnet. Med direkt till-&lt;br&gt;försel avses tillförsel av ämnena utan infiltration genom markytan eller un-&lt;br&gt;derliggande jordlager.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet i andra stycket ger möjlighet till begränsningar av ämnen&lt;br&gt;eller grupper av ämnen som avses i lista 2 i direktivet. Det kan vara både&lt;br&gt;förbud eller begränsningar. Restriktionerna behöver inte anknytas till så-&lt;br&gt;dana föreskrifter om tillstånd som avses i 10 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till EES-avtalet måste restriktionerna enligt paragrafen&lt;br&gt;kunna inkräkta på gällande tillstånd. Detta framgår av förslaget till ändring&lt;br&gt;i 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utgör en transformering av direktivet 86/278/EEG om skyddet&lt;br&gt;för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 i direktivet innehåller definitioner som är relevanta vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av den nya paragrafen. Med slam avses enligt direktivet slam från&lt;br&gt;reningsverk som behandlar avloppsvatten från hushåll eller tätorter eller&lt;br&gt;från andra reningsverk som behandlar avloppsvatten med liknande samman-&lt;br&gt;sättning. Med slam avses också slam från flerkammarbrunnar och andra lik-&lt;br&gt;nande anläggningar för rening av avloppsvatten samt slam från andra av-&lt;br&gt;loppsreningsverk än de nyss nämnda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket, som motsvarar artikel 7 i direktivet, får slam inte an-&lt;br&gt;vändas för vissa ändamål - på växande grödor under växtsäsongen. Slammet&lt;br&gt;måste vara nedplöjt i jorden före sådd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om högsta tillåtna tungmetallhalt i slam&lt;br&gt;som används för jordbruksändamål. Som framgår av avsnitt 5 bör dessa före-&lt;br&gt;skrifter motsvara de gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets allmänna&lt;br&gt;råd (90:13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 1 i direktivet är syftet med EG:s bestämmelser att reglera&lt;br&gt;användningen av avloppsslam i jordbruket på ett sådant sätt att skadliga ef-&lt;br&gt;fekter på mark, vegetation, djur och människor hindras samtidigt som en&lt;br&gt;riktig användning av sådant avloppsslam uppmuntras. För att Sverige skall&lt;br&gt;nå upp till detta syfte innehåller andra stycket också ett bemyndigande att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om försiktighetsmått som skall iakttas vid slamhante-&lt;br&gt;ring. Föreskrifterna om försiktighetsmått kan bl.a. avse hänsynstagande till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befintliga tungmetallhalter i marken. Som ett försiktighetsmått kan också&lt;br&gt;föreskrivas att viss tid måste gå mellan nedplöjning av slam och sådd av grö-&lt;br&gt;dan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, ansluter till EG:s direktiv 75/439/EEG, ändrat genom&lt;br&gt;direktiv 87/101/EEG, om omhändertagande av spilloljor. Enligt paragrafen&lt;br&gt;får de gränsvärden, som anges i bilagan till EG:s direktiv 87/101/EEG, inte&lt;br&gt;överskridas vid förbränning av spillolja i en anläggning med en tillförd vär-&lt;br&gt;meeffekt av 3 MW eller mer. Bestämmelsen avser direktivet i dess lydelse&lt;br&gt;enligt bilaga XX till EES-avtalet. Spillolja, förbränning, m.m. definieras i&lt;br&gt;artikel 1 i direktivet. Eftersom det rör sig om ett minimidirektiv påverkar de&lt;br&gt;nya reglerna inte strängare utsläppsregler som har fastställts som villkor i&lt;br&gt;tillstånd som har meddelats med stöd av föreskrifter enligt 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket i paragrafen är nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en myndighet - koncessionsnämnden för miljöskydd eller länsstyrel-&lt;br&gt;sen - lämnar tillstånd till en miljöfarlig verksamhet, skall myndigheten alltid&lt;br&gt;beakta de utsläppsvärden som kan vara relevanta enligt de EG-direktiv som&lt;br&gt;omfattas av EES-avtalet. Ett utsläppsvillkor skall aldrig vara mindre strängt&lt;br&gt;än EG:s jämförbara gränsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket motsvarar utan ändring paragrafens tidigare andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges gränserna för verkningarna av ett tillståndsbeslut. I vissa&lt;br&gt;avseenden har det varit ofrånkomligt att denna rättssäkerhet för en till-&lt;br&gt;ståndshavare har jämkats på grund av EES-avtalet. Det gäller i detta sam-&lt;br&gt;manhang för det första de nya bestämmelserna i 8 b och 8 d §§ med förbud&lt;br&gt;mot utsläpp till grundvattnet av vissa farliga ämnen eller grupper av ämnen&lt;br&gt;och gränsvärden vid förbränning av spillolja. Sådan slamhantering som avses&lt;br&gt;i 8 c § omfattas inte av tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har införts en ny omprövningsgrund som ansluter till EG:s di-&lt;br&gt;rektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett ur tillståndshavares synvinkel visar utredningen att EG:s gränsvär-&lt;br&gt;den - vilka särskilt förekommer inom områdena vattenföroreningar och&lt;br&gt;luftföroreningar - är mindre stränga än de enligt miljöskyddslagen indivi-&lt;br&gt;duellt bestämda utsläppsvillkoren. För fullgörandet av EES-avtalet är det&lt;br&gt;dock - som föreskrivs i den nya omprövningsgrunden - nödvändigt att om-&lt;br&gt;prövning får ske om villkoren för en verksamhet innebär att gränsvärden&lt;br&gt;som anges i ett EG-direktiv får överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av ändringen i 18 § har paragrafen ändrats redaktionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats med hänsyn till de nya förbuden och bemyndigan-&lt;br&gt;dena att meddela föreskrifter enligt 8 b - d §§.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Lag om ändring i hälsoskyddslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet har Sverige att iaktta de gränsvärden som anges i bi-&lt;br&gt;laga 1 till direktiv 80/779/EEG om gränsvärden och vägledande värden för&lt;br&gt;luftkvalitet avseende svaveldioxid och svävande partiklar. När det gäller bly&lt;br&gt;framgår av artikel 2 i direktiv 82/884/EEG att gränsvärdet är 2 mikrogram&lt;br&gt;Pb/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, uttryckt som årlig, genomsnittlig koncentration. Luftföroreningarna&lt;br&gt;får inte heller överskrida det gränsvärde som anges i bilaga 1 i direktivet&lt;br&gt;85/203/EEG om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har enligt EES-avtalet åtagit sig att utföra sådana mätningar av&lt;br&gt;luftföroreningar som avses i direktiven 80/779/EEG om gränsvärden och&lt;br&gt;kvalitetsnormer för svaveldioxid och sot, 82/884/EEG om gränsvärde för bly&lt;br&gt;i luften samt 85/203/EEG om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid. Mätning-&lt;br&gt;arna som föreskrivs i andra stycket skall ha till avsikt att utreda om luftkvali-&lt;br&gt;teten i kommunen är tillfredsställande med hänsyn till de gränsvärden som&lt;br&gt;avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall regeringen eller den myndighet regeringen be-&lt;br&gt;stämmer meddela de föreskrifter som behövs om mätning och om redovis-&lt;br&gt;ning av mätresultat. Detta innebär att de allmänna råd och riktlinjer som&lt;br&gt;redan finns utgivna av naturvårdsverket får en juridiskt bindande form. Med&lt;br&gt;hänsyn till de erfarenheter som verket redan har på området bör det an-&lt;br&gt;komma på naturvårdsverket att besluta om sådana föreskrifter som avses i&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap.1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett nytt andra stycke skall kommunen för sådana projekt som redovi-&lt;br&gt;sas i översiktsplanen och som kan komma i konflikt med föreskrifter till&lt;br&gt;skydd för människors hälsa och miljön som följer av Sveriges internationella&lt;br&gt;åtaganden, redovisa hur kommunen avser att uppfylla föreskrifterna. Be-&lt;br&gt;stämmelsen innebär att det införs ett krav på att det i de aktuella fallen skall&lt;br&gt;göras en sådan analys som visar att de aktuella föreskrifterna kan innehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på internationella åtaganden som omfattas av den nya be-&lt;br&gt;stämmelsen kan nämnas de EG-direktiv om miljökvalitetsnormer avseende&lt;br&gt;luftföroreningar 80/779/EEG, 82/884/EEG och 85/203/EEG som omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet. Det åligger enligt en ny bestämmelse, 8 a § hälsoskyddslagen,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna att mäta de luftföroreningar som omfattas av dessa direktiv.&lt;br&gt;Härigenom får kommunerna ett underlag för bedömningen av om en redo-&lt;br&gt;visning enligt den nu aktuella bestämmelsen behöver ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av avsnitt 2 framgår att EG:s direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;85/337/EEG saknar motsvarighet i svensk lagstiftning när det gäller anlägg-&lt;br&gt;ning av industriområden, projekt för tätortsbebyggelse, skidliftar och kabin-&lt;br&gt;banor, fritidsbyar, hotellkomplex samt permanenta tävlings- och testbanor&lt;br&gt;för bilar och motorcyklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den anledningen införs genom ett nytt andra stycke krav på att miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar skall upprättas när detaljplaner skall upprättas för&lt;br&gt;sådana ändamål. Eftersom miljökonsekvensbeskrivningar bör upprättas in-&lt;br&gt;nan en detaljplan fått ett alltför konkret innehåll har programskedet gjorts&lt;br&gt;obligatoriskt och miljökonsekvensbeskrivningen införts som en del av pro-&lt;br&gt;grammet. Av den allmänna motiveringen framgår att arbetet med miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningen bör följa hela planprocessen och att den obligatoriska&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen i programskedet således bör följas upp och&lt;br&gt;ytterligare konkretiseras. Skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar gäller för projekt som kan antas medföra en betydande miljöpå-&lt;br&gt;verkan. Av direktivet 85/337/EEG framgår vilka allmänna kriterier som bör&lt;br&gt;gälla vid bedömningen av ett projekts miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjorts det tillägget att en miljökonsekvensbeskrivning som&lt;br&gt;har upprättats som en grund för en detaljplan skall ingå i det underlag som&lt;br&gt;redovisas vid samråd enligt 5 kap 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett tillägg till första stycket 3 skall planförslaget under utställningsti-&lt;br&gt;den åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning i de fall en sådan har upprät-&lt;br&gt;tats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten-&lt;br&gt;och avloppsanläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, ansluter till EG:s direktiv 85/337/EEG rörande be-&lt;br&gt;dömning av miljöeffekterna av vissa projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en ny allmän avloppsanläggning planeras skall enligt paragrafen göras&lt;br&gt;en miljökonsekvensbeskrivning. En korrekt tillämpning medför att en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning upprättas tidigt under planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med&lt;br&gt;naturresurser m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap. la, 4 och 6 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av EG:s direktiv 85/337/EEG rörande bedömning av miljöeffekter&lt;br&gt;av vissa projekt har i paragrafen föreskrivits om tillståndsprövning av järn-&lt;br&gt;vägsanläggningar för fjärrtrafik samt andra järnvägar som har en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan. Med andra järnvägar som har en betydande miljöpåverkan&lt;br&gt;avses enligt direktivet spårvägar, upphöjda eller underjordiska järnvägar,&lt;br&gt;hängbanor eller liknande banor av speciell typ som endast eller i huvudsak&lt;br&gt;används för passagerartransport. EG-direktivet innehåller ingen definition&lt;br&gt;av uttrycket betydande miljöpåverkan. Det finns inte heller några vägle-&lt;br&gt;dande avgöranden av EG-domstolen. Detta innebär att det måste finnas ett&lt;br&gt;sådant utrymme att inte varje anläggning som sker utan tillstånd från rege-&lt;br&gt;ringen innebär en lagöverträdelse. Dels kan den som avser att inrätta en an-&lt;br&gt;läggning medges undantag från tillståndskravet enligt ändringen i 4 §. Vidare&lt;br&gt;innebär ändringen i 6 § att ringa överträdelser av 1 a § inte är straffbara.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Ikraftträdandebestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna får regeringen före-&lt;br&gt;skriva när lagändringarna skall träda i kraft. Bakgrunden är att en viss osä-&lt;br&gt;kerhet råder om när EES-avtalet kommer att träda i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1992:43) EES-avtalet och den&lt;br&gt;svenska miljöskyddslagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;h2&gt;1 INLEDNING&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Justitiekanslern,&lt;br&gt;Riksåklagaren, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Statens Järnvägar,&lt;br&gt;Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydro-&lt;br&gt;logiska institut, Generaltullstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Jordbruksver-&lt;br&gt;ket, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen, Boverket, Statens va-nämnd, Sveriges geologiska under-&lt;br&gt;sökning, Affärsverket Svenska kraftnät, Närings- och teknikutvecklingsver-&lt;br&gt;ket, Kammarkollegiet, Statistiska centralbyrån, Rikspolisstyrelsen, Konkur-&lt;br&gt;rensverket, Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Stiftelsen Institutet för vatten- och luftvårdsforsk-&lt;br&gt;ning, Svea hovrätt-Vattenöverdomstolen, Universitetet i Stockholm, Uni-&lt;br&gt;versitetet i Uppsala, Universitetet i Lund, Länsstyrelsen i Stockholms län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länssty-&lt;br&gt;relsen i Göteborgs o. Bohus län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrel-&lt;br&gt;sen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämt-&lt;br&gt;lands län, Uppsala kommun, Norrköpings kommun, Kalmar kommun, Gö-&lt;br&gt;teborgs kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun (miljökontoret),&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund,&lt;br&gt;Svenska kraftverksföreningen, Värmeverksföreningen, Föreningen Skogs-&lt;br&gt;industrierna, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i&lt;br&gt;Sverige, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Kraftsam, Kommittén (ME&lt;br&gt;1989:04) om översyn av miljöskyddslagstiftningen, Svenska Gruvföre-&lt;br&gt;ningen, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Sveriges Kemiska In-&lt;br&gt;dustrikontor, Utredningen (Jo 1990:03) om utvärdering och översyn av&lt;br&gt;skogspolitiken och Vattenfall AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något yttrande har inte inkommit från remissinstanserna Naturskydds-&lt;br&gt;föreningen, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges Akademikers Centralor-&lt;br&gt;ganisation, Föreningen för samhällsplanering, Fältbiologerna, Greenpeace,&lt;br&gt;Jordens Vänner, Näringslivets byggnadsdelegation, Skogsägarnas Riksför-&lt;br&gt;bund och Svenska Lokaltrafikföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 ALLMÄNNA SYNPUNKTER&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens va-nämnd, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet och Grossistförbundet Svensk Handel har inga erinringar mot pro-&lt;br&gt;memorieförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generaltullstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Affärsverket Svenska&lt;br&gt;Kraftnät, Kammarkollegiet, Kemikalieinspektionen, Stiftelsen Institutet för&lt;br&gt;vatten- och luftvårdsforskning och Utredningen (Jo 1990:03) om utvärdering&lt;br&gt;och översyn av skogspolitiken har i remissyttrandena inte lämnat några syn-&lt;br&gt;punkter på promemorieförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Skogsindustrierna och Sveriges Kemiska Industrikontor (Ke-&lt;br&gt;mikontoret) har hänvisat till Sveriges Industriförbunds remissyttrande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Justitiekanslern&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Beträffande främst den föreslagna tekniken med hänvisningar till olika EG-&lt;br&gt;direktiv som förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:389) och&lt;br&gt;förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) innehåller vill&lt;br&gt;jag anföra följande författningstekniska synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hänvisning till EG:s direktiv 80/68/EEG som gjorts i förslaget till&lt;br&gt;normgivningsbemyndigande i 8 b § andra stycket miljöskyddslagen synes ha&lt;br&gt;utformats i överensstämmelse med vad departementschefen anfört i prop.&lt;br&gt;1991/92:170, bil. 1, s. 187. För utnyttjandet av bemyndigandet synes det mig&lt;br&gt;inte nödvändigt att direktivet som sådant måste införlivas med svensk rätt&lt;br&gt;utan den föreslagna hänvisningen förefaller vara tillfyllest. En annan sak är&lt;br&gt;att, i samband med att regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer använder bemyndigandet, det får övervägas att inkorporera eller trans-&lt;br&gt;formera direktivet. Införlivandet med svensk rätt av direktivet kommer där-&lt;br&gt;med att kunna göras på lämplig konstitutionell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelserna i 8 d, 18 och 24 §§ miljöskyddslagen samt i 8 a §&lt;br&gt;hälsoskyddslagen innehåller hänvisningar till olika EG-direktiv. Åberopan-&lt;br&gt;det av dessa direktiv är emellertid av annat slag än i den tidigare nämnda&lt;br&gt;paragrafen. Innehållet i dessa direktiv blir av direkt betydelse för rättstill-&lt;br&gt;lämpningen bl.a. på straffrättens område. Genom de föreslagna hänvisning-&lt;br&gt;arna har dock direktivens innehåll i åberopade delar inte införlivats med&lt;br&gt;svensk rätt genom inkorporering eller transformering. Det förekommer att&lt;br&gt;man till vissa lagar och förordningar har lagt en internationell överenskom-&lt;br&gt;melse i form av en bilaga och därmed genomfört inkorporeringen. Den tek-&lt;br&gt;niken är avsedd att kunna komma till användning i fråga om de till EES-&lt;br&gt;avtalet bakomliggande rättsakterna. Jag anser de gjorda hänvisningarna i&lt;br&gt;lagförslagen otillräckliga och förutsätter att direktiven fogas som bilaga till&lt;br&gt;de här aktuella bestämmelserna och därigenom införlivas med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslagen har inte någon notapparat tagits med, jfr dock vad som sagts&lt;br&gt;om notapparaten i anförd prop, bil. 1, avsnitt 16.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Riksåklagaren&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Jag har inte någon invändning mot den lagtekniska metod som har använts&lt;br&gt;för att transformera de miljödirektiv som omfatts av EES-avtalet till svensk&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min genomgång av förslaget har dock huvudsakligen ägnats frågan om an-&lt;br&gt;svarsbestämmelsernas utformning. Jag instämmer i vad som anförts i bifo-&lt;br&gt;gade yttranden avgivna av överåklagarna vid åklagarmyndigheten i Stock-&lt;br&gt;holm och regionåklagarmyndigheten i Karlstad. (Vad överåklagaren i Karl-&lt;br&gt;stad anfört utelämnas här.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarmyndigheten i Stockholm: Jag har inga invändningar mot den lagtek-&lt;br&gt;niska metod man tillämpat för att uppfylla åtagandena enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av naturliga skäl har jag i övrigt vid min genomgång av förslagen främst&lt;br&gt;ägnat uppmärksamhet åt utformningen av ansvarsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bl.a. av konstitutionella skäl viktigt att man vid utformningen av&lt;br&gt;ansvarsregler gör klart för sig om en straffbestämmelse tar sikte på brott mot&lt;br&gt;en lagregel eller överträdelse av handlingsnormer av lägre dignitet. De före-&lt;br&gt;slagna ändringarna i 45 § miljöskyddslagen kan enligt min mening behöva&lt;br&gt;förtydligas i dessa hänseenden. Saken kompliceras av att de nya materiella&lt;br&gt;reglerna förekommer i tre olika former: direkt i lagen preciserade normer, i&lt;br&gt;lagen genom hänvisning till vissa EG-direktiv angivna normer, samt normer&lt;br&gt;som utfärdas med stöd av bemyndigande i lagen. 45 § skulle enligt min me-&lt;br&gt;ning vinna i tydlighet om man mera konsekvent i anslutning till den systema-&lt;br&gt;tik som föreslås i 8 b - 8 d §§ anger vilka brottsliga förfaranden som avses i&lt;br&gt;de skilda punkterna i paragrafen. Det är enligt min mening ägnat att förvirra&lt;br&gt;läsaren att exempelvis 8 b § och 8 c § anges i sin helhet i punkt 1 första ledet&lt;br&gt;(som väl egentligen bara kan syfta på paragrafernas första stycken), medan&lt;br&gt;8 b § inte alls omnämns i tredje punkten (där väl 8 b § 2 st egentligen bör&lt;br&gt;anges) och 8 c § åter anges där i sin helhet (i stället för 8 c § 2 st). I förslaget&lt;br&gt;upptas 8 d § både under punkt 1 och punkt 3. Om jag tolkat bestämmelsen i&lt;br&gt;8 d § rätt har den väl närmast karaktär av en sådan lagregel som man endast&lt;br&gt;kan bryta direkt emot, dvs. den hör med den systematik som i övrigt använts&lt;br&gt;i 45 § hemma under punkt 1 i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Kommerskollegium&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den svenska miljöskyddslagstiftningen innehåller i de flesta avseenden&lt;br&gt;strängare regler än EG:s minimidirektiv. Detta innebär att svensk produk-&lt;br&gt;tion möts av strängare miljökrav än i många konkurrentländer. En ambition&lt;br&gt;hos många EG-länder, liksom hos kommissionen, är att successivt skärpa&lt;br&gt;miljölagstiftningen. Ett svenskt intresse måste vara att på allt sätt påskynda&lt;br&gt;denna utveckling för att därigenom uppnå en internationell likvärdig lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse för svensk industris konkurrensvillkor är att avtalets be-&lt;br&gt;stämmelser efterlevs i alla EES-länder. Eftersom en grundprincip är att för-&lt;br&gt;orenaren skall betala kommer annars konkurrensvillkoren att bli relativt&lt;br&gt;sämre för de ”laglydiga” än för producenter i de EES-länder, vilka inte fullt&lt;br&gt;ut efterlever avtalets regler. Från svensk sida är det därför av stor betydelse&lt;br&gt;att kontrollmöjligheterna utökas på detta område, så att efterlevnaden för-&lt;br&gt;bättras. Möjligheterna att i enlighet med EES-avtalets stödbestämmelser få&lt;br&gt;kompensation för skillnader i miljökrav i form av offentligt stöd är mycket&lt;br&gt;begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de flesta miljöproblem inte kan begränsas till ett land, är det&lt;br&gt;väsentligt att eftersträva internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På två områden innehåller direktiven bestämmelser om direkta krav på&lt;br&gt;produkters beskaffenhet, nämligen direktivet om avloppsslam och i viss mån&lt;br&gt;direktiven om spillolja. I föreliggande lagförslag (8 c § miljöskyddslagen) ges&lt;br&gt;lagstöd för föreskrifter om bl a högsta tillåten tungmetallhalt i slam. Förslag&lt;br&gt;till sådana föreskrifter torde föranleda underrättelse till kommerskollegium&lt;br&gt;och, om produkten är föremål för internationell handel, notifiering enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationella handelspolitiska informationsprocedurer, särskilt som före-&lt;br&gt;skrifterna förutsätts ange betydligt lägre tungmetallhalter än de halter som&lt;br&gt;anges i direktiven (förordning 1990:986 om tekniska regler). I promemorian&lt;br&gt;förutses även en förordning om hanteringen av spillolja, som under vissa be-&lt;br&gt;tingelser kan behöva notifieras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Sjöfartsverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Implementeringen av EES-avtalet till svensk rätt på miljöområdet bör ske&lt;br&gt;så att man undviker att olika regler rörande miljön skall gälla för samma&lt;br&gt;verksamhet. Omprövningen av fastställda tillståndsvillkor enligt miljö-&lt;br&gt;skyddslagen bör ske om EG-direktiven anger strängare krav än vad tillstån-&lt;br&gt;det medger. I samband med en ändring av miljöskyddslagen bör även frågan&lt;br&gt;om tillståndsplikt diskuteras för sådan miljöfarlig verksamhet som inte är&lt;br&gt;prövad enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket anser att det är viktigt att miljöreglerna utformas efter in-&lt;br&gt;ternationella överenskommelser då speciellt luft- och vattenföroreningar of-&lt;br&gt;tast är av gränsöverskridande karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SMHI anser det vara mycket tillfredsställande att svensk lagstiftning och&lt;br&gt;föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar nu vidgas och kompletteras&lt;br&gt;enligt förslaget till att omfatta alla de verksamheter som specifieras i EG:s&lt;br&gt;direktiv 85/337/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de svenska kraven på utarbetande av miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;nu ökas aktualiserar behovet av att de myndigheter som utför mätningar i&lt;br&gt;naturmiljön samt sammanställer och utvärderar sådan kunskap tilldelas de&lt;br&gt;resurser som behövs för att fortsätta sina mätserier samt att bibehålla och&lt;br&gt;utveckla sin kompetens och metoder för detta arbete. SMHI avser att för sin&lt;br&gt;del närmare belysa detta i sin fördjupade anslagsframställan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Riksantikvarieämbetet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksantikvarieämbetet har inte funnit anledning att ifrågasätta huvudinrikt-&lt;br&gt;ningen i den transformering av EG:s miljödirektiv till svensk lagstiftning&lt;br&gt;som föreslås i promemorian, utan begränsar sig i det följande till att kom-&lt;br&gt;mentera vissa delförslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Skogsstyrelsen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har - mot bakgrund av de åtaganden Sverige gjort genom&lt;br&gt;EES-avtalet - inget att erinra mot att de författningar som upptagits i prome-&lt;br&gt;morian kompletteras i de hänseenden som föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets 8 b § används begreppet grundvatten. Det anges i specialmotive-&lt;br&gt;ringen att EG-direktivets definition av detta begrepp bör användas vid till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpningen. Det vore lämpligt att i författningstexten ta in denna definition&lt;br&gt;eller hänvisa till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets 8 c § används begreppet slam. I EG-direktivet finns definierat&lt;br&gt;vad som där avses med slam. Om avsikten är att EG-direktivets definition&lt;br&gt;skall gälla vid tillämpningen av 8 c § bör definitionen tas in i författningstex-&lt;br&gt;ten eller bör i densamma hänvisning göras till EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets 8 d § används begreppen förbränning och spillolja. Det anges&lt;br&gt;i specialmotiveringen att definitioner finns i EG-direktivet. Om dessa defini-&lt;br&gt;tioner skall användas vid tillämpningen av författningen bör i författnings-&lt;br&gt;texten, på samma sätt som ovan angetts, antingen hänvisas till direktivet el-&lt;br&gt;ler definitionerna tas med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets 18 § och 24 § har beträffande värden hänvisats till EG-direktiv&lt;br&gt;ingående i bilaga XX till EES-avtalet. Det vore enligt Skogsstyrelsens me-&lt;br&gt;ning bra om det gick att i författningstexten hänvisa direkt till de EG-direktiv&lt;br&gt;som kan vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets 8 a § har också beträffande gränsvärden hänvisats till EG-direk-&lt;br&gt;tiv ingående i bilaga XX. På samma sätt som ovan angetts vore det bra om&lt;br&gt;det gick att i författningstexten hänvisa direkt till de EG-direktiv som kan&lt;br&gt;vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Fiskeriverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket har inget att invända mot de föreslagna ändringarna i miljö-&lt;br&gt;skyddslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns redan lagstiftning som motsvarar EG:s regler varför EES-&lt;br&gt;avtalet inte får så stora konsekvenser för den svenska miljöskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen. Kravet på komplettering av miljökonsekvensbeskrivningar även i&lt;br&gt;plan- och bygglagen samt i lagen om allmänna vatten- och avloppsanlägg-&lt;br&gt;ningar är dock positivt ur fiskets synpunkt. I övrigt har fiskeriverket inget att&lt;br&gt;anföra.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I sitt remissvar (Dnr 11-92-3006) till Departementspromemorian (Ds&lt;br&gt;1992:14) om EES-avtalets införlivande m.m. har NUTEK behandlat införli-&lt;br&gt;vandet av EES-avtalet till svensk rätt. Enligt departementspromemorian fö-&lt;br&gt;reslås detta huvudsakligen ske genom inkorporering. Enligt verkets åsikt är&lt;br&gt;detta ett ändamålsenligt tillvägagångssätt inte minst beroende på att regel-&lt;br&gt;verket kontinuerligt kommer att byggas ut och att införlivandet omfattar&lt;br&gt;både EGs primärrätt och dess sekundärrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna process är det nödvändigt att myndigheterna kontinuerligt följer&lt;br&gt;rättsutvecklingen och får möjlighet att vidta de åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;löpande anpassa regelsystemen till gällande rätt enligt EES-avtalet. För att&lt;br&gt;detta skall kunna ske på ett så enkelt sätt som möjligt föreslår NUTEK att&lt;br&gt;aktuella förordningar tillförs en klausul som bemyndigar verket att vidta så-&lt;br&gt;dana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som anförts generellt angående införlivandet av EES-avtalet till&lt;br&gt;svensk rätt gäller även miljöskyddslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Statistiska centralbyrån&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Några statistiska aspekter på utredningens förslag föreligger inte. Vi vill&lt;br&gt;dock påpeka att SCB i samverkan med SNV framställer statistik över miljö-&lt;br&gt;skyddslagens tillämpning. Denna statistik som skall genomföras avseende&lt;br&gt;1992, redovisar bl.a. antalet miljöfarliga verksamheter samt verksamheter&lt;br&gt;med tillstånd och kontrollprogram. I framtiden kommer denna undersök-&lt;br&gt;ning att påverkas av anpassningen av svensk lagstiftning till EG:s.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Rikspolisstyrelsen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från de intressen som Rikspolisstyrelsen har att beakta finns i allt väsentligt&lt;br&gt;inget att erinra mot vad som föreslagits eller eljest anförts i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär såvitt styrelsen kan bedöma inga större skärpningar&lt;br&gt;i förhållande till den svenska lagstiftningen som oftast innehåller strängare&lt;br&gt;krav än vad EES-direktiven stipulerar. I en del fall saknas svensk lagstiftning&lt;br&gt;men de faktiska förhållandena i Sverige synes ändå vara bättre än EES-kra-&lt;br&gt;ven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock torde - som också anförts - det få anses väsentligt att de myndighe-&lt;br&gt;ter som bevakar tillstånd och föreskriver villkor beträffande miljöfarliga&lt;br&gt;verksamheter också åläggs att beakta de gränsvärden som anges i EG:s di-&lt;br&gt;rektiv oaktat miljöskyddslagen inte nu innehåller några föreskrifter om ge-&lt;br&gt;nerellt bestämda utsläppsgränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I några få avseenden krävs dock en skärpning av svenska regler samt en&lt;br&gt;sänkning av nu gällande gränsvärden (ex saltsyra i utsläpp från sopförbrän-&lt;br&gt;ning, som måste sänkas från 100 till 50 mg/m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen vill också särskilt framhålla vikten av att statsmakterna vid fram-&lt;br&gt;tida mätningar av luftföroreningar och övriga miljöutsläpp samt vid brott&lt;br&gt;mot gällande bestämmelser också beaktar de kostnader som de rättstilläm-&lt;br&gt;pande och övervakande myndigheterna kan ställas inför. Ett utökat och in-&lt;br&gt;tensifierat undersöknings- och utredningsförfarande rörande miljöbrotten&lt;br&gt;torde i sig kunna medföra vissa kostnadsökningar för polisverksamheten,&lt;br&gt;dels för den utbildningsinsats som erfordras och dels för den tekniska upp-&lt;br&gt;rustning som kan komma att krävas för att uppnå en acceptabel standard.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Konkurrensverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt Konkurrensverkets uppfattning är skyddet av miljön en angelägen&lt;br&gt;uppgift av utpräglat internationell karaktär. Det är därför viktigt att Sverige&lt;br&gt;tillämpar stränga regler för skyddet av miljön samt på olika sätt verkar för&lt;br&gt;internationella överenskommelser om miljöskydd. Verket vill dock samti-&lt;br&gt;digt peka på att nationella särkrav i vissa fall kan få handelshindrande effek-&lt;br&gt;ter och skapa etableringshinder, vilket kan leda till samhällsekonomiska för-&lt;br&gt;luster genom bl.a. försämrad konkurrens. Det är således angeläget att, vid&lt;br&gt;fastställande av regler för miljöstörande utsläpp m.m., en avvägning görs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan miljöintresset och intresset av en fungerande internationell konkur-&lt;br&gt;rens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket anser att EG-direktivens regler med fastställda gräns-&lt;br&gt;värden för utsläpp m.m. ger möjligheter till en likformig tillämpning inom&lt;br&gt;EES-området. Därigenom torde risken för uppkomsten av tekniska handels-&lt;br&gt;hinder vara liten, vilket är ändamålsenligt från konkurrenssynpunkt. Direk-&lt;br&gt;tiven medger dock att de enskilda länderna tillämpar strängare regler än de&lt;br&gt;föreskrivna minimikraven, om förhållandena i landet så kräver. Detta inne-&lt;br&gt;bär bl.a. att nationella avvikelser vad gäller miljöproblemens storlek och vil-&lt;br&gt;jan att komma till rätta med dessa problem på sikt kan komma att påverka&lt;br&gt;lokaliseringsbesluten vad gäller olika miljöpåverkande verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som föreslås i promemorian avseende den svenska miljö-&lt;br&gt;skyddslagstiftningen torde, enligt Konkurrensverkets uppfattning, inte med-&lt;br&gt;verka till uppkomsten av sådana handels- eller etableringshinder som i nå-&lt;br&gt;gon väsentlig omfattning snedvrider konkurrensen. Verket har därför i hu-&lt;br&gt;vudsak inget att erinra mot de föreslagna förändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges att man på vissa punkter enligt EG-direktiven kan&lt;br&gt;finna strängare gränsvärden än vad som brukar tillämpas i praxis enligt den&lt;br&gt;svenska miljöskyddslagen. I sådana fall bör det finnas anledning till ompröv-&lt;br&gt;ning av de nu gällande tillståndsvillkoren. Enligt Konkurrensverket är det&lt;br&gt;angeläget att de svenska tillståndskraven snarast möjligt bringas i överens-&lt;br&gt;stämmelse med EES-avtalets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian konstateras att tillämpningen av EGs miljödirektiv varie-&lt;br&gt;rar starkt mellan medlemsländerna, och att övervakningen av att miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar görs delvis är bristfällig. Mot denna bakgrund är det&lt;br&gt;enligt Konkurrensverket viktigt att man från svensk sida bevakar hur denna&lt;br&gt;process fortgår inom EG och att man inte i Sverige inför detaljkrav som fun-&lt;br&gt;gerar som etableringshinder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 Statens naturvårdsverk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet kommer Sverige och övriga EFTA-länder att knytas&lt;br&gt;närmare till det omfattande miljösamarbetet som pågår inom EG. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket anser detta vara önskvärt, eftersom många av de stora miljöpro-&lt;br&gt;blemen i Europa är gränsöverskridande och fordrar internationell samver-&lt;br&gt;kan för att kunna lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket tillstyrker huvudparten av de förslag till ändringar i miljölagstift-&lt;br&gt;ningen som har föreslagits. I några avseenden förefaller det emellertid som&lt;br&gt;om de föreslagna anpassningarna inte är fullt tillräckliga för att fullgöra de&lt;br&gt;åtaganden, som följer av EES-avtalet. I dessa avseenden föreslår verket ju-&lt;br&gt;steringar. I vissa andra fall har verket synpunkter på de sätt som föreslagits&lt;br&gt;för att uppfylla innehållet av berörda direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett på vilket sätt den ifrågavarande implementeringen av EG-reg-&lt;br&gt;lerna kommer att genomföras är det uppenbart att EES-avtalet kommer att&lt;br&gt;kräva nya kunskaper inom alla berörda myndigheter. Det blir en viktig upp-&lt;br&gt;gift för Naturvårdsverket att medverka till erforderlig kunskapsförmedling&lt;br&gt;till länsstyrelser, kommunala miljönämnder m.fl. I promemorian tas ingen-&lt;br&gt;stans frågan om myndighetsresurser upp. För verkets arbete blir det viktigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det snarast klaras ut hur stor resursinsatsen förväntas bli samt att det klar- Prop. 1992/93:60&lt;br&gt;läggs vid vilka tidpunkter föreskrifter senast måste föreligga med hänsyn till Bilaga 2&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.14 Svea hovrätt - Vattenöverdomstolen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vattenöverdomstolen delar i huvudsak de bedömningar som görs i prome-&lt;br&gt;morian avseende vilka ändringar i den svenska miljöskyddslagstiftningen&lt;br&gt;som bör göras i samband med att EES-avtalet träder i kraft. Vattenöverdom-&lt;br&gt;stolen tillstyrker följaktligen huvuddelen av de förslag till lagändringar som&lt;br&gt;framförs i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.15 Universitetet i Stockholm&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden finner att departementspromemorian i huvud-&lt;br&gt;sak redovisar de ändringar som bör införas i svensk lagstiftning till följd av&lt;br&gt;EES-avtalet särskilt vad avser miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, plan-&lt;br&gt;och bygglagen samt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sätt på vilket föreslagna ändringar skall införas är dock inte alltid&lt;br&gt;lämpligt. Juridiska fakultetsnämnden anser sålunda att föreslagna lagänd-&lt;br&gt;ringar genomgående bör omformuleras dels så att miljöfarliga substanser&lt;br&gt;och gränsvärden införes på lista i särskild förordning och icke i själva lagen&lt;br&gt;så att nämnda lista lättare kan revideras, dels, i rättsäkerhetens intresse, så&lt;br&gt;att relevanta substanser, gränsvärden och förfarande klart angives i detalj&lt;br&gt;och icke blott som skett i förslaget med hänvisning till EG-direktiven och&lt;br&gt;deras bilagor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.16 Universitetet i Uppsala&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riktpunkter för yttrandet är främst följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Samtliga EG-miljöregler som följer av EES-avtalet ska bli gällande svensk&lt;br&gt;rätt. Sverige ska i gott uppsåt eftersträva att införa samtliga aktuella regler i&lt;br&gt;deras helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Systematiken i svensk miljölagstiftning ska inte förändras i onödan till&lt;br&gt;följd av de nya reglernas införande, såvida inte förändringen med goda skäl&lt;br&gt;kan antas ligga i linje med det arbete som miljöskyddskommittén är syssel-&lt;br&gt;satt med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De nya reglerna ska så långt möjligt vara lätta att förstå även för dem som&lt;br&gt;inte är utbildade i juridik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort problem när det gäller att överblicka de i promemorian föreslagna&lt;br&gt;lagändringarna i förhållande till EES-avtalet är att viktiga frågor som rör ke-&lt;br&gt;mikaliehantering inte omfattas av promemorian. Därför måste detta ytt-&lt;br&gt;rande ses som starkt avgränsat till sådana frågor som tas upp, eller klart&lt;br&gt;borde ha tagits upp, i den föreliggande promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians utgångspunkt att svensk miljöpolitik redan uppfyller EG:s&lt;br&gt;miljökrav är förhastad och i vissa hänseenden rent felaktig, under förutsätt-&lt;br&gt;ning av att man med svensk miljöpolitik avser inte endast allmänna uttalan-&lt;br&gt;den, utan vad som har gjorts gällande inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta yttrande utgår från att rådande svensk miljöpolitik endast är sådan&lt;br&gt;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- antingen återspeglas i svensk lag och i författningar med stöd i svensk lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- eller är uttalad av riksdag etc och helt och hållet tveklöst ryms inom gäl-&lt;br&gt;lande svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett exempel på skillnaden mellan svensk miljöpolitik och EG-regler&lt;br&gt;kan pekas på att svensk rätt inte har några som helst bestämda gränser för&lt;br&gt;hur förorenade vatten eller luft får vara. Av detta följer att svensk miljöpoli-&lt;br&gt;tik ännu inte har satt någon smärtgräns för miljöpåverkan. Detta innebär en&lt;br&gt;grundläggande skillnad mellan svensk rätt och EG-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians felsyn när det gäller svensk miljöpolitiks förhållande till&lt;br&gt;EG-regler har emellertid inte i sig medfört att lagförslagen blivit helt oan-&lt;br&gt;vändbara. Möjligen kan felsynen ha inverkat på beredvilligheten att införa&lt;br&gt;de aktuella EG-reglerna. Problemställningen är dock främst en annan: Oav-&lt;br&gt;sett huruvida någon tror eller inte tror att svensk miljöpolitik når upp till&lt;br&gt;EG-regler, så är uppgiften för landet och för promemorieförfattarna ändå att&lt;br&gt;åstadkomma att EG-reglerna införs respektive att åstadkomma att de fullt&lt;br&gt;ut återspeglas i den nationella rätten. Eftersom många av de aktuella EG-&lt;br&gt;reglerna är minimiregler, kan Sverige gå längre, men inte kortare, än vad de&lt;br&gt;aktuella reglerna innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När EES-avtalets betydelse utvärderas angående vilka skyldigheter Sve-&lt;br&gt;rige har när det gäller att genom lagstiftning genomföra olika direktiv, är det&lt;br&gt;givetvis EG-rätten som måste vara grunden. Bland annat följer av detta att&lt;br&gt;allt i direktiven på ett eller annat sätt måste återspeglas i nationell lag eller&lt;br&gt;med full säkerhet kunna komma att genomföras inom ramen för redan gäl-&lt;br&gt;lande lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.17 Universitetet i Lund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsstyrelsen: Promemorian innehåller&lt;br&gt;en saklig och tydlig genomgång av hur väl den svenska miljölagstiftningen&lt;br&gt;överensstämmer eller inte med de direktiv som utfärdats av och skall tilläm-&lt;br&gt;pas inom EG. Även hur väl övriga länder uppfyller kraven belyses. I vissa&lt;br&gt;avseende krävs en justering av svensk lagstiftning och promemorians vikti-&lt;br&gt;gaste del utgör dessa förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen utgör en justering av olika svenska miljöparagrafer till EG:s di-&lt;br&gt;rektiv. I flera avseenden utgör dessa justeringar en förbättring och förstärk-&lt;br&gt;ning av de nuvarande svenska miljölagarna och kan hälsas med tillfredsstäl-&lt;br&gt;lelse sett ur ekologisk synvinkel. Detta gäller t ex specificeringarna avseende&lt;br&gt;utsläpp till grundvatten och och markpåverkan av slam, krav på kommu-&lt;br&gt;nerna rörande en ökad miljöövervakning avseende vissa luftföroreningar,&lt;br&gt;ökade krav avseende miljökonsekvensbeskrivning i byggärenden och VAan-&lt;br&gt;läggningar m m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd: Materiellt sett uppfyller&lt;br&gt;Sverige i de flesta fall EG:s miljöregler, häri inbegripet även de nu aktuella&lt;br&gt;direktiven, med god marginal. Inom vissa områden, särskilt när det gäller&lt;br&gt;miljökrav på olika typer av produkter, skulle en EG-anpassning snarast med-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föra en nedrustning av svensk miljörätt. De direktiv som behandlas i EES-&lt;br&gt;avtalet är dock i huvudsak minimidirektiv, d.v.s. de tillåter strängare natio-&lt;br&gt;nella regler (som inte strider mot övrig EG-rätt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagtekniskt hänseende krävs däremot relativt stora förändringar vid en&lt;br&gt;EES-anpassning av svensk miljörätt. Som även konstateras i promemorian,&lt;br&gt;lägger EG-domstolen vikt vid att direktiven transformeras på ett formellt&lt;br&gt;korrekt sätt. Det räcker inte att myndigheterna faktiskt tillämpar dem i varje&lt;br&gt;konkret beslutssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom svensk miljörätt pågår för närvarande åtminstone två stora och svåra&lt;br&gt;projekt för förändring av lagstiftningen. Samtidigt med den här aktuella ut-&lt;br&gt;redningen, arbetar miljöskyddskommittén med en genomgripande översyn&lt;br&gt;av miljölagstiftningen i syfte att samordna lagreglering och procedurer i&lt;br&gt;olika lagar. Fråga är om det inte hade varit lämpligt att i större utsträckning&lt;br&gt;än vad som skett samordna dessa två utredningar. Möjligheten att utforma&lt;br&gt;smidiga lösningar skulle vara större. Promemorieförslaget om EES-anpass-&lt;br&gt;ning av svensk miljölagstiftning tycks väl ägnat att ge kommittén ytterligare&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta yttrande, i likhet med promemorieförslaget, innebär i huvudsak ett&lt;br&gt;försök att anpassa miljöskyddslagen till direktiven. Frågan är om detta är&lt;br&gt;den smidigaste lösningen. De nödvändiga förändringarna innebär i stort sett&lt;br&gt;en ny miljöskyddslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven reglerar i huvudsak begränsningar av utsläpp av olika skadliga&lt;br&gt;ämnen. Det finns redan en svensk lag som behandlar just farliga ämnen,&lt;br&gt;nämligen lagen om kemiska produkter. Syftet med denna lag är att före-&lt;br&gt;bygga skador som orsakas av kemiska ämnen. Lagen ger möjlighet att med-&lt;br&gt;dela generella föreskrifter av skilda slag. LKP:s konstruktion och innehåll&lt;br&gt;ansluter mera till EG-direktiven än vad ML gör. En alternativ - och möjligen&lt;br&gt;lämpligare - lösning vore därför att ändra LKP på de punkter som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ämnen och ämnesgrupper som nämns i direktiven syns åtminstone för&lt;br&gt;en lekman i huvudsak vara kemiska ämnen av olika slag. Skulle det visa sig&lt;br&gt;att något av de aktuella ämnena faller utanför den snäva definitionen ”ke-&lt;br&gt;miska produkter” i LKP kunde man lämpligen utvidga tillämpningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En invändning mot denna lösning är frågan om hanteringsbegreppets om-&lt;br&gt;fattning. LKP är tillämplig på hantering m.m. av kemiska produkter. Hante-&lt;br&gt;ringsbegreppet omfattar bl.a. avfallshantering, men det är tveksamt om det&lt;br&gt;omfattar utsläpp av ämnen i den utsträckning som krävs för att direktiven&lt;br&gt;skall kunna överföras till förordningar under lagen. Direktiven ställer krav&lt;br&gt;på generella utsläppsbegränsningar av olika ämnen, oavsett vilken typ av&lt;br&gt;produkt som ger upphov till utsläppen. Problemet borde dock inte vara olös-&lt;br&gt;ligt om man ansåg förslaget beaktansvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommitténs arbete innebär förhoppningsvis att frågan om&lt;br&gt;man skall utnyttja ML eller LKP relativt snart kommer att vara ointressant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser forskningsnämnden att de flesta av de i prome-&lt;br&gt;morian föreslagna metoderna att införliva de EGdirektiv som omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet är klart otillräckliga och olämpliga för sitt syfte. För att genom-&lt;br&gt;föra så ingripande förändringar i svensk miljörätt krävs omfattande utred-&lt;br&gt;ning av vilka lagtekniska metoder som bör användas, och vad dessa får för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsekvenser utöver den eftersträvade EES-anpassningen. Denna utred-&lt;br&gt;ning göres lämpligen av den kommitté som redan på regeringens uppdrag&lt;br&gt;arbetar med förslag till förändring av miljöskyddslagarna, med beaktande av&lt;br&gt;de synpunkter som framförts i detta yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.18 Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har i sak ingen erinran mot de bedömningar som görs i prome-&lt;br&gt;morian beträffande behovet att på grund av EG-rättens krav på lagform&lt;br&gt;samt EES-avtalets förpliktelser i vissa fall komplettera gällande lagstiftning.&lt;br&gt;Länsstyrelsen vill emellertid anlägga den generella synpunkten att den lag-&lt;br&gt;tekniska utformningen av de föreslagna författningsändringarna bör bli före-&lt;br&gt;mål för ytterligare överväganden i syfte att om möjligt minska antalet detal-&lt;br&gt;jerade bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.19 Länsstyrelsen i Östergötlands län&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De upprättade lagförslagen innebär huvudsakligen kompletteringar av den&lt;br&gt;svenska miljöskyddslagstiftningen och är till övervägande del förenliga med&lt;br&gt;redan gällande svenska rättsregler. Vid tillkomsten av nyare svenska regler&lt;br&gt;har det för övrigt ofta uttryckligen angetts att reglerna anpassats till EG:s&lt;br&gt;standard, t.ex. utformningen av lagstiftningen om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar. Direkt i strid med gällande svenska regler står några av de EG-direk-&lt;br&gt;tiv som närmast har motsvarighet i miljöskyddslagen. I miljöskyddslagens&lt;br&gt;ordning med individuella tillståndsprövningar ingår inte regler med gene-&lt;br&gt;rella utsläppsgränser. Införande av generella utsläppsgränser är dock inte&lt;br&gt;främmande för svensk del. Frågan utreds för närvarande, liksom ett antal&lt;br&gt;andra frågor som berörs i promemorian, av miljöskyddskommittén som&lt;br&gt;dock inte hinner lämna sitt förslag innan den tidigaste möjliga tidpunkten för&lt;br&gt;EES-avtalets ikraftträdande. Vissa direktiv (särskilt 80/68/EEG och&lt;br&gt;75/439/EEG) innebär vid implementering till svensk rätt risk för att miljö-&lt;br&gt;skyddslagens regler om tillstånds rättskraft måste urholkas. Länsstyrelsen&lt;br&gt;anser dock att man i berörda delar med förslagen i promemorian på ett god-&lt;br&gt;tagbart sätt lyckats minska kollisionen mellan de båda rättssystemen. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har alltså i och för sig ingen invändning mot de upprättade lagför-&lt;br&gt;slagen, som syftar till att uppfylla en minimistandard motsvarande regle-&lt;br&gt;ringen i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redovisningen i promemorian framgår vidare att EG:s medlemsstater&lt;br&gt;beträffande flera av de direktiv som för svenskt vidkommande innehåller&lt;br&gt;strängare regler antingen inte alls eller ofta bristfälligt omsatt reglerna till&lt;br&gt;nationell lagstiftning eller på andra sätt inte efterkommit direktiven. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har därför ingen invändning mot att regeringen för närvarande och&lt;br&gt;i avvaktan på miljöskyddskommitténs olika förslag inte föreslår detaljan-&lt;br&gt;passning till EG:s regler på fler punkter utan istället föreslår sådana gene-&lt;br&gt;rella regler som 18 § 2 st och 24 § 8 p miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.20 Länsstyrelsen i Malmöhus län&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den inverkan på svensk miljölagstiftning som blir följden av EES-avtalet är&lt;br&gt;i första hand ett utökat och mera uttalat krav på miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar för olika åsyftade verksamheter. Inom länsstyrelsens verksamhetsfält&lt;br&gt;har sedan en tid redan sådana utredningar genomförts. De förändringar som&lt;br&gt;EES-avtalet medför på denna punkt tycks därför inte särskilt dramatiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt vid EES-förhandlingarna har varit att den svenska miljö-&lt;br&gt;politiken i praktiken uppfyller de krav som ställs i EG:s rättsakter och att&lt;br&gt;den svenska lagstiftningen också skall uppfylla dessa krav i formellt av-&lt;br&gt;seende. De svenska miljöskyddskraven är i praktiken i många fall mer långt-&lt;br&gt;gående än de krav som gäller inom EG. Sverige tycks dock i avtalet ha fått&lt;br&gt;behålla sina strängare krav mot bakgrund av att EG strävar efter att inom&lt;br&gt;några år närma sig Sveriges ambitioner på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som inte berörs i det aktuella EES-avtalet gäller de transnatio-&lt;br&gt;nella föroreningarna. Inom EG har man för avsikt att ta upp denna fråga&lt;br&gt;till behandling under de kommande åren. För sydsveriges vidkommande är&lt;br&gt;denna fråga betydelsefull eftersom en stor del av bla de luftburna förorening-&lt;br&gt;arna härrör från länder inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.21 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgår av promemorian uppfyller den svenska miljölagstiftningen&lt;br&gt;på de flesta områden redan de krav som ställs på medlemsländerna enligt&lt;br&gt;EG-s rättsakter. I vissa fall innehåller promemorian förslag till svenska regel-&lt;br&gt;ändringar. För det mesta tillstyrker Länsstyrelsen dessa förslag och i så fall&lt;br&gt;kommenteras de inte närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt några övergripande synpunkter bör framhållas. Den svenska mil-&lt;br&gt;jölagstiftningen är uppdelad på ett antal lagar med särskilda tillämpningsom-&lt;br&gt;råden. Avgränsningarna mellan exempelvis miljöskyddslagen, hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen och lagen om kemiska produkter är dock inte särskilt klar. I flera fall&lt;br&gt;överlappar lagarna varandra och detta ger upphov till praktiska problem vid&lt;br&gt;tillämpningen av lagarna. När man nu genom EES-avtalet inför flera princi-&lt;br&gt;piella nyheter i lagstiftningen, såsom generella utsläppsgränser och miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer och en ny förordning under lagen om kemiska produkter,&lt;br&gt;innebär detta en ytterligare uppluckring i systematiken i miljölagstiftningen.&lt;br&gt;Tillämpningssvårigheterna kommer att öka liksom svårigheterna att förutse&lt;br&gt;utgången av rättsliga tvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först när en ny miljöbalk träder i kraft kan en mer enhetlig struktur på&lt;br&gt;detta lagområde förväntas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En principiell nyhet i miljölagstiftningen är föreslagen i 8 b §, 8 d § och 22 §&lt;br&gt;ML att inkorporera kompletta EG-direktiv i svensk lag. Detta kan ses som&lt;br&gt;en extrem utvidgning där det är svårt eller omöjligt att av en lagtext utläsa&lt;br&gt;vilka rättigheter och skyldigheter som gäller för enskilda. Det är dock möj-&lt;br&gt;ligt att det, med hänsyn till tidspressen att införliva EES-avtalet med dess&lt;br&gt;bilagor i svensk lagstiftning och det pågående reformarbetet inom miljö-&lt;br&gt;skyddskommittén, är ofrånkomligt att nu tillämpa denna lagstiftningsmetod&lt;br&gt;som emellertid medför stora problem för den som tillämpar lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i miljölagstiftningen berör ett stort antal olika verksamheter.&lt;br&gt;De kommer att väcka stort intresse hos enskilda, organisationer och myndig-&lt;br&gt;heter och vara av största betydelse vid tillståndsprövningar i en mångfald&lt;br&gt;ärenden. För att upprätthålla grundläggande rättssäkerhetskrav i fråga om&lt;br&gt;enhetliga bedömningar och förutsebarhet i besluten måste alla de EG-direk-&lt;br&gt;tiv som kommer att bli gällande lag översättas, sammanställas och spridas på&lt;br&gt;ett effektivt sätt. Vidare behöver systematiken när de nya rättsreglerna in-&lt;br&gt;förs i olika lagar att övervägas noggrant så att de nya reglerna kan återfinnas&lt;br&gt;där de sakligt sett hör hemma. Slutligen är det önskvärt att berörda myndig-&lt;br&gt;heter informeras om vad lagändringarna egentligen innebär och får för följ-&lt;br&gt;der i fråga om exempelvis omprövning av gällande tillståndsvillkor enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Den omfattande textmassa som EG-direktiven utgör en-&lt;br&gt;ligt remisshandlingarna visar i sig på att en kraftfull insats på informationssi-&lt;br&gt;dan är nödvändig. Därtill kan man också informera om utvecklingen av mil-&lt;br&gt;jörättspraxis från bl.a. EG-domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.22 Länsstyrelsen i Örebro län&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att det är utomordentligt viktigt att Sverige upprätthål-&lt;br&gt;ler en fortsatt hög ambitionsnivå på miljöpolitikens och miljölagstiftningens&lt;br&gt;område. De lagändringar som nu föreslås för att uppfylla EES-avtalet är&lt;br&gt;framtagna på relativt kort tid jämfört med det långsiktiga arbete som utförs&lt;br&gt;av kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen. Det är angeläget att&lt;br&gt;nu inte införa fler ändringar och tillägg till svenska lagar än som är nödvän-&lt;br&gt;digt eftersom de ändringar som direkt måste göras i miljöskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen på grund av EES-avtalet inte får försvåra införandet av en ny miljö-&lt;br&gt;balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att de förslag till lagändringar som nu föreligger i hu-&lt;br&gt;vudsak kan tillstyrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian anges att de definitioner som finns i EG-di-&lt;br&gt;rektiven inte behöver tas in i den svenska lagtexten. Enligt länsstyrelsens er-&lt;br&gt;farenhet är det istället så att behovet av att definiera vissa termer i lagstift-&lt;br&gt;ningen ökar. Detta gäller kanske särskilt avfall och då i synnerhet miljöfar-&lt;br&gt;ligt avfall. Den lagstiftning vi har idag har visat sig ha flera svagheter och det&lt;br&gt;fria flödet av varor inom EG accentuerar behovet av gränsdragningar mellan&lt;br&gt;”varor” och ”avfall”. Möjligheterna att kontrollera och ställa miljökrav på&lt;br&gt;hantering, transport, destruktion m m av avfall riskerar annars att bli mycket&lt;br&gt;små. De definitioner som anges i direktiv 75/439/EEG och 75/442/EEG bör&lt;br&gt;skrivas in i lagen om kemiska produkter och i renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.23 Länsstyrelsen i Västernorrlands län&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utifrån länets miljösituation noterar vi med uppskattning den bedömning&lt;br&gt;som görs i rapporten att tillämpning av EES-avtalet över Europa kan ge&lt;br&gt;högre miljöstandard (samordnad kravnivå) än vad de flesta enskilda med-&lt;br&gt;lemsstater i EG (därmed också ett utvidgat EG) ger, och att en ny, samord-&lt;br&gt;nad miljöpolitik kan generera ett ännu vidare kraftfält inom internationell&lt;br&gt;miljövård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi noterar också att de föreslagna formella kraven på luftkvalitet och kon-&lt;br&gt;troll i tätorter i kombination med krav på miljökonsekvensbeskrivningar i&lt;br&gt;samband med planläggning kan ge nya förutsättningar för den fysiska plane-&lt;br&gt;ringen, bl.a. vad gäller energieffektivitet och trafik- och transportplanering.&lt;br&gt;Vi ser detta som ändamålsenligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.24 Länsstyrelsen i Jämtlands län&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har inga erinringar mot föreslagna ändringar i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt länsstyrelsen kan bedöma verkar det inte bli fråga om några påtag-&lt;br&gt;liga eller anmärkningsvärt ökade extrabördor på företagare och andra vars&lt;br&gt;verksamheter berör eller påverkar miljön i olika avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall där den föreslagna utformningen av lagtexten medger utrymme&lt;br&gt;för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utarbeta ytter-&lt;br&gt;ligare föreskrifter, gränsvärden mm anser länsstyrelsen att dessa bör följa de&lt;br&gt;strängare riktvärden och riktlinjer som redan tillämpas här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill avslutningsvis påpeka att lagstiftningen i sin tillämpning&lt;br&gt;måste ge utrymme för en anpassning till regionala förhållanden. Det innebär&lt;br&gt;att kraven på miljöinsatser måste kunna differentieras med hänsyn till natu-&lt;br&gt;rens tålighet. I detta fall råder stora olikheter mellan ett glesbygdslän som&lt;br&gt;Jämtland och stora delar av Centraleuropa.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.25 Norrköpings kommun&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommunen anser att den svenska miljöskyddslagstiftningen inte behöver&lt;br&gt;ändras på grund av EG-direktiven. Lagstiftningen ger redan nu möjligheter&lt;br&gt;att, vid behov, anpassa kraven på olika verksamheter efter EG:s direktiv.&lt;br&gt;Det arbete som pågår med MKB bör utvärderas innan nya krav på MKB&lt;br&gt;ställs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.26 Kalmar kommun&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På sidan 32, 2 st. i promemorian sägs att de definitioner som finns i de olika&lt;br&gt;miljödirektiv som omfattas av EES-avtalet inte behöver tas in i den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen. Vi hävdar tvärtemot att detta är nödvändigt om avsikten är&lt;br&gt;att de presenterade lagförslagen ska få en faktisk rättstillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svårighet i det praktiska tillsynsarbetet är nämligen att det inte finns&lt;br&gt;några ur juridisk synpunkt otvetydiga definitioner av vissa allmänt förekom-&lt;br&gt;mande och centrala begrepp som exempelvis avfall och spillolja. Det har i&lt;br&gt;sin tur gjort att många angelägna miljöskyddsärenden fått låg prioritet eller&lt;br&gt;helt fått anstå eftersom välbehövliga krav på åtgärder saknat stöd i lagstift-&lt;br&gt;ningen och därmed även i den juridiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot instämmer vi i att definitionerna i de flesta fall inte bör föras in&lt;br&gt;i själva lagarna. De kan i stället med fördel tas upp i underordnade förord-&lt;br&gt;ningar eller verksförfattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.27 Göteborgs kommun&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De i promemorian redovisade konsekvenserna av EES-avtalet för svensk&lt;br&gt;miljölagstiftning är inte särskilt omfattande. Ur ett kommunalt perspektiv&lt;br&gt;kan vi inte finna att EES-avtalet totalt sett medför några nackdelar på mil-&lt;br&gt;jöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.28 Sundsvalls kommun&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att se några stora och omedelbara vinster med en anpassning&lt;br&gt;av svensk miljölagstiftning till EES-avtalet. Den arbetsmodell som används&lt;br&gt;inom EG med direktiv, domstol osv. ger dock möjligheter att i framtiden&lt;br&gt;skärpa det totala miljöskyddsarbetet i Europa. Kraven kan då komma att&lt;br&gt;ställas högre även mot Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag för att anpassa den svenska miljöskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen till EES-avtalet påverkar sannolikt inte kommunens arbete i någon&lt;br&gt;större omfattning. Detta beror på den inriktning kommunen valt för miljöar-&lt;br&gt;betet, med en hög ambition uttryckt genom egna miljömål och en plan anta-&lt;br&gt;gen av kommunfullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på den långsamma takt i vilken EG-länderna själva genomför&lt;br&gt;EG:s direktiv på miljöområdet ter det sig egendomligt att Sverige ska göra&lt;br&gt;en snabb omläggning av sin miljöskyddslagstiftning för att anpassa den till&lt;br&gt;EG-direktiven. Noggrannhet i utformningen av miljölagarna bör gå före en&lt;br&gt;snabb anpassning till EES-avtalet. Detta motiveras också av att miljöskydds-&lt;br&gt;kommittén sedan flera år förbereder en radikal förändring av den svenska&lt;br&gt;miljölagstiftningen. Resultatet av kommitténs arbete ska redovisas inom ett&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.29 Umeå kommun&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Miljökontoret: Av utredningen framgår att den svenska miljöpolitiken i&lt;br&gt;praktiken uppfyller de kravnivåer som anges i EG:s direktiv. Med utgångs-&lt;br&gt;punkt från detta kan ifrågasättas om det behöver vara sådan brådska med&lt;br&gt;att nu införa föreslagna lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att lagändringarna föregås av en ordentlig analys dels för att&lt;br&gt;lagstiftningen ska bli klar till sitt innehåll och dels för att få de ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenserna klarlagda. Det hade varit lämpligt att ge bl a miljöskydds-&lt;br&gt;kommittén i uppdrag att se över detta då de redan nu arbetar med många av&lt;br&gt;de frågeställningar som berörs i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom många områden är Sveriges miljökrav betydligt högre än EG:s krav.&lt;br&gt;Sverige har en erkänt högklassig miljöpolitik som ligger som föredöme för&lt;br&gt;många länder. Sverige bör därför på grund av sina insatser inom miljöområ-&lt;br&gt;det väl kunna hävda sina miljökrav och som nation få en ledande roll och bli&lt;br&gt;ett riktmärke i miljöarbetet i Europa vilket skulle vara positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget är det relativt små förändringar i lagen som föreslås, men det&lt;br&gt;sägs också att EG:s regler ska tillämpas i Sverige. Detta kan skapa oklarhe-&lt;br&gt;ter. Det är ytterst viktigt att den svenska lagstiftningen utformas så att det&lt;br&gt;alldeles klart framgår vad som ska gälla efter det att de nya reglerna trätt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kraft. Detta är inte minst viktigt för tillsynsmyndigheterna som ska tillämpa&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det praktiska tillsynsarbetet är det nödvändigt att de definitioner som&lt;br&gt;finns i de olika miljödirektiven skrivs in i den svenska lagstiftningen som ex-&lt;br&gt;empel kan nämnas begrepp som spillolja, slam och avfall. Vad menas med&lt;br&gt;”betydande miljöpåverkan” och ”skälig kostnad”?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också enligt promemorian möjlighet för de olika nationerna att&lt;br&gt;notifiera kommissionen nationella regler. Bestämmelser och miljökrav som&lt;br&gt;gäller i det egna landet och avviker från EG:s direktiv kan tas upp. Sådana&lt;br&gt;anmärkningar torde kunna vara av vikt vid miljömål som behandlas i EG-&lt;br&gt;domstolen. Denna möjlighet bör alltså utnyttjas där Sverige bedömer det&lt;br&gt;påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.30 Svenska Kommunförbundet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen: I promemorian anges att en utgångspunkt vid förhandlingarna om&lt;br&gt;EES-avtalet har varit att den svenska miljöpolitiken i praktiken uppfyller de&lt;br&gt;krav som ställs i EG:s rättsakter. Styrelsen är mot denna bakgrund ytterst&lt;br&gt;tveksam till om det finns anledning att forcera fram en anpassning till EG:s&lt;br&gt;miljöregler - en anpassning som anges vara i allt väsentligt av formell karak-&lt;br&gt;tär. Forceringen synes också onödig i ljuset av att det bland EG-medlemssta-&lt;br&gt;terna finns betydande brister i fråga om appliceringen av EG:s miljökrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom är såvitt styrelsen kan bedöma de förslag som läggs fram i pro-&lt;br&gt;memorian inte av den karaktär som påstås vara det som erfordras för att&lt;br&gt;EES-avtalet också formellt ska uppfyllas. Förslagen är i flera fall av påtagligt&lt;br&gt;materiell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har EG:s rättsakter på miljöområdet oftast karaktären av direktiv,&lt;br&gt;som är bindande för medlemsstaten. Eftersom varje stat själv äger rätt att&lt;br&gt;bestämma form och metod för att uppnå det i direktivet åsyftade resultatet,&lt;br&gt;anser styrelsen att denna möjlighet bör utnyttjas så långt möjligt och på ett&lt;br&gt;sätt som inte åsamkar samhället onödiga kostnader eller leder till mera om-&lt;br&gt;fattande ändringar i svensk miljöskyddslagstiftning än vad som just fordras&lt;br&gt;för att uppfylla EES-avtalet. Styrelsen har inget att erinra mot en fortsatt&lt;br&gt;utveckling av svensk miljöpolitik och därmed bl.a. svensk miljölagstiftning,&lt;br&gt;men anser att detta bör ske inom ramen för särskilda utredningar med den&lt;br&gt;insyn och påverkansmöjlighet som normalt präglat vår samhällsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet är en uppgörelse mellan EG, dess medlemsstater och med-&lt;br&gt;lemsstaterna i EFTA och alltså bindande endast på statsnivå. Enligt artikel&lt;br&gt;7 i avtalet har de avtalsslutande parternas myndigheter rätt att välja form&lt;br&gt;och metod för genomförandet av en rättsakt som motsvarar ett EG-direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln har sin förebild i Romfördragets artikel 189, där det anges att ett&lt;br&gt;direktiv är bindande för varje medlemsstat till vilket det är riktat med av-&lt;br&gt;seende på det resultat som ska uppnås men att man överlåter åt de nationella&lt;br&gt;myndigheterna att välja form och tillvägagångssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen är därför också tveksam till att överföra avtalsintentionerna di-&lt;br&gt;rekt på kommunerna utan djupare överväganden, särskilt som den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen på miljöområdet i flertalet fall väl uppfyller EG:s intentioner&lt;br&gt;när det gäller miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan vi i Sverige har prövat hur vårt rättssystem med mera målrelaterade&lt;br&gt;regler fungerar i EG-sammanhang, anser styrelsen att det saknas anledning&lt;br&gt;att genomföra detaljjusteringar i svensk lagstiftning, som leder till utökad&lt;br&gt;byråkrati och begränsar möjligheterna för kommunerna att fullfölja decent-&lt;br&gt;raliseringsåtaganden och utveckla en lokalt anpassad samhällsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom flera av de förslag som promemorian behandlar skulle få känn-&lt;br&gt;bara ekonomiska konsekvenser för kommunerna om de genomfördes, är&lt;br&gt;styrelsen förvånad över att de ekonomiska effekterna av de materiella för-&lt;br&gt;slag som framförs inte har uppskattats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.31 Sveriges Industriförbund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet medför i regel inga större konsekvenser för svenska företag i&lt;br&gt;deras miljöarbete. Den svenska miljöskyddslagens tillämpade regler för ut-&lt;br&gt;släpp till miljön medför i de flesta fall att utsläppen från svenska företag un-&lt;br&gt;derstiger EG:s minimikrav. Det svenska regelarbetet beträffande storskalig&lt;br&gt;kemikaliehantering, som inte direkt har någon motsvarighet i EG:s s.k. Se-&lt;br&gt;vesodirektiv, motsvaras i stort av ASS-föreskrifter och Kemikontorets hand-&lt;br&gt;böcker om riskhantering. EES-avtalet föranleder emellertid några kommen-&lt;br&gt;tarer av mer speciell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan kanske tyckas väl anspråksfullt med de många direktivanpass-&lt;br&gt;ningar som genomförs i Sverige bl.a. mot bakgrund att många direktiv inte&lt;br&gt;ännu fullt tillämpas av alla EG-länder samt att Enhetsakten medger enskilda&lt;br&gt;länder att införa eller bibehålla strängare regler på miljöområdet under för-&lt;br&gt;utsättning att de inte medför ett handelshinder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.32 Svenska kraftverksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föreningen instämmer i de grundläggande tankarna i gemenskapens (EG)&lt;br&gt;syn om att åtgärder för förbättring av miljön skall grundas på principerna&lt;br&gt;att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör&lt;br&gt;hejdas vid källan och att den som skadar miljön skall betala. Betalningen bör&lt;br&gt;dock ha den formen att den verkar självawecklande genom att orsaken till&lt;br&gt;densamma minskar eller försvinner. Det innebär att avgiften inte bör ingå i&lt;br&gt;den allmänna statsfinansiella skattesystemet utan bör ha riktad verkan för&lt;br&gt;att styra miljöarbetet i önskad riktning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.33 Värmeverksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I stort delar föreningen utredningens bedömningar och förslag till lagänd-&lt;br&gt;ringar men önskar lämna några detaljsynpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) ger utrymme för god-&lt;br&gt;tyckliga bedömningar. Även om förslaget om beskrivningar genomförs, kan&lt;br&gt;vaije enskilt land tillåta olika nivåer av miljöbelastning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också risk för ökad byråkrati. I Sverige finns exempel på att pro-&lt;br&gt;jekt försvåras eller fördyras på grund av alltför långtgående krav på utred-&lt;br&gt;ningar och undersökningar. Föreningen ser dock fördelar med att kommu-&lt;br&gt;nerna genomför MKB och noggranna luftundersökningar för att kontrollera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;luftkvalitén. Detta material kan utnyttjas för att underlätta bedömningen av&lt;br&gt;nya projekt t ex för fjärrvärme.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.34 Tjänstemännens Centralorganisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De förändringar och kompletteringar som föreslås i promemorian innebär&lt;br&gt;att den svenska miljöskyddslagstiftningen anpassas till befintliga direktiv och&lt;br&gt;förordningar inom EG i enlighet med avtalet om ett Europeiskt Ekonomiskt&lt;br&gt;Samarbetsområde. TCO tillstyrker de föreslagna förändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO vill samtidigt framhålla det positiva i att gränsvärden m.m. hålls&lt;br&gt;utanför den föreslagna lagstiftningen. De bör som hittills kommer att regle-&lt;br&gt;ras via förordningar från relevanta myndigheter. Detta ger en större flexibili-&lt;br&gt;tet än ett system där faktiska värden skrivs direkt in i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO vill dessutom understryka vad som sägs i promemorian om att avtalet&lt;br&gt;inte förhindrar någon avtalspart från att behålla eller införa strängare miljö-&lt;br&gt;skyddsåtgärder så länge de är förenliga med avtalet, dvs inte fungerar som&lt;br&gt;handelshinder. Det är enligt TCO nödvändigt att Sverige bibehåller en hög&lt;br&gt;ambitionsgrad på miljöskyddsområdet. Det måste således finnas en på-&lt;br&gt;gående kontroll av miljöeffekter och en medvetenhet så att EG:s minimi-&lt;br&gt;gränser inte slentrianmässigt blir standardgränser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.35 Landsorganisationen i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;LO instämmer med beaktande av nedan givna kommentarer i allt väsentligt&lt;br&gt;i de förslag till kompletteringar av svensk miljölagstiftning som föreslås med&lt;br&gt;anledning av EES-avtalets ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central fråga i EES-avtalet gäller de fria varuströmmarna. I promemo-&lt;br&gt;rian berörs frågan om nationella regler som riskerar att klassas som kvantita-&lt;br&gt;tiva restriktioner på handeln länderna emellan. Därvid redovisas också att&lt;br&gt;restriktioner som utgör skydd för hälsa och miljö kan accepteras inom EG,&lt;br&gt;om de ej utgör förtäckta handelshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana diskussioner om inhemska miljöregler har emellertid redan före-&lt;br&gt;kommit, bl a kring importförbudet av CFC-produkter och kring avgaskraven&lt;br&gt;för motorfordon. LO anser att någon form av närmare analys av förutsätt-&lt;br&gt;ningar och konfliktrisker vore av värde när det gäller fortsatt tillämpning av&lt;br&gt;handelsrelaterade miljöregler, i syfte att förebygga framtida problem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.36 Företagens Uppgiftslämnardelegation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över miljön i svenska företag har på senare år byggts ut med krav&lt;br&gt;på exempelvis omfattande dokumentation i form av miljörapporter. Företa-&lt;br&gt;gen har ambitiöst ställt upp för att klara detta uppgiftslämnande, men de har&lt;br&gt;ofta erfarit att tillsynsmyndigheterna inte har förmåga att beakta det insam-&lt;br&gt;lade materialet, svara på frågor om rapporterna är tillfredsställande etc.&lt;br&gt;Bl.a. mot denna bakgrund anser FUD att staten bör vara utomordentligt re-&lt;br&gt;striktiv med att tills vidare lägga ytterligare dokumentationskrav på företa-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUD anser att man borde pröva som ett handlingsalternativ att anmäl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningspliktiga verksamheter helt ska undantas från krav på miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar och miljörapporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dokumentationskraven gentemot myndigheterna borde f.ö. enligt FUD:s&lt;br&gt;mening kunna minskas väsentligt genom att tillsynen sker som viss kontroll&lt;br&gt;av att den s.k. egenkontrollen i företagen fungerar tillfredsställande. Det&lt;br&gt;finns tyvärr exempel, i varje fall på kommunal nivå, på att myndigheterna&lt;br&gt;ställer krav på både egenkontroll och mer rapportering till myndigheterna.&lt;br&gt;Sådana dubbla krav leder till oklar ansvarsfördelning, merarbete och mins-&lt;br&gt;kad förståelse för myndigheternas verksamhet. Statsmakterna bör stävja dy-&lt;br&gt;lika utvecklingstendenser i tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.37 Kraftsam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kraftsam noterar att de lagändringar som föreslås är relativt få och av liten&lt;br&gt;omfattning. Kraftsam har generellt sett inte något att erinra mot dessa änd-&lt;br&gt;ringsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.38 Kommittén (ME 1989:04) om översyn av&lt;br&gt;miljöskyddslagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sekretariatet har inte något att erinra mot de lagförslag som läggs fram i pro-&lt;br&gt;memorian och som avses skola gälla i princip till dess en miljöbalk kan träda&lt;br&gt;ikraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de ändringar som föreslås i promemorian genomförs en stor del&lt;br&gt;av den anpassning som krävs till EG:s rättssystem på miljöområdet. Änd-&lt;br&gt;ringarna kan till stor del läggas till grund för kommitténs arbete med miljö-&lt;br&gt;balken. De har emellertid en i viss mån provisorisk karaktär. De kan karak-&lt;br&gt;teriseras av en hög men något ojämn detaljnivå. Miljöbalken synes böra få&lt;br&gt;en mer generell utformning. Även de delar av balken som krävs för anpass-&lt;br&gt;ning till EG:s rättssystem synes böra ges karaktären av ramlagstiftning. Be-&lt;br&gt;myndiganderegler i balken i förening med föreskrifter meddelade av rege-&lt;br&gt;ringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör alltså utgöra medel&lt;br&gt;för EG-reglernas införande i svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s direktiv innehåller allting från icke bindande deklarationer till syn-&lt;br&gt;nerligen detaljerade bestämmelser. De kan inte rimligen i alla delar återges&lt;br&gt;i svensk lagtext. En grundläggande princip för tillämpning av svensk lag som&lt;br&gt;grundar sig på Sveriges internationella förpliktelser är att tolkningen skall&lt;br&gt;vara konventionstrogen. Den svenska lagtexten skall sålunda ges samma in-&lt;br&gt;nebörd som den internationella rättsakt som den grundar sig på. EG:s direk-&lt;br&gt;tiv upptar exempelvis ett stort antal definitioner. När motsvarande begrepp&lt;br&gt;används i svensk lag, som grundar sig på EG-rätten, skall begreppen alltså&lt;br&gt;användas i enlighet med EG:s definitioner, utan att dessa behöver upprepas&lt;br&gt;i den svenska lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.39 Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, VAV, har inget att invända&lt;br&gt;mot de föreslagna anpassningarna av svensk lagstiftning till EGs miljödirek-&lt;br&gt;tiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.40 Vattenfall AB&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vattenfall AB:s verksamheter berör eller kan komma att beröra EES-avtalet&lt;br&gt;vad gäller: 1. Miljökonsekvensbeskrivningar 2. Skydd förgrundvatten 3. Ut-&lt;br&gt;släpp av farliga ämnen i marin miljö 4. Utsläpp av industriellt spillvatten till&lt;br&gt;kommunalt avloppsvattennät 5. Luftföroreningar från förbränningsanlägg-&lt;br&gt;ningar 6. Avfall - särskilt förbränningsavfall och kontaminerade oljor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande punkterna 1,3,4 och de delar av punkt 6 som berör kontami-&lt;br&gt;nerade oljor har Vattenfall inget att erinra mot den analys och de förslag som&lt;br&gt;lämnas i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 MILJÖSKYDDSLAGEN&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.1.1 Sjöfartsverket: Den internationella sjöfarten omfattas inte av miljö-&lt;br&gt;skyddslagens bestämmelser utan regleras genom av Sverige antagna före-&lt;br&gt;skrifter utarbetade inom IMO och Helsingforskommissionen. Regler är fast-&lt;br&gt;ställda för hur utsläpp till marin miljö får ske. Det finns även regler för den&lt;br&gt;nationella sjöfarten. Sjöfartsverket driver aktivt miljöfrågor inom ramen för&lt;br&gt;arbetet i IMO och Helsingforskommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avseende tidsaspekten rörande gällande villkor stöder Sjöfartsverket för-&lt;br&gt;slaget att en omprövningsmöjlighet införs i miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.2 Sveriges geologiska undersökning: Det kan konstateras att miljö-&lt;br&gt;skyddslagen inte innehåller föreskrifter om generellt bestämda utsläppsgrän-&lt;br&gt;ser. Villkoren i beslut om tillstånd prövas individuellt för varje miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet. EG-direktiven innehåller generella gränsvärden för utsläpp av&lt;br&gt;farliga ämnen. SGU tillstyrker att myndigheter som prövar tillstånd och vill-&lt;br&gt;kor enligt miljöskyddslagen åläggs att beakta tillämpliga gränsvärden i EGs&lt;br&gt;direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.3 Statens naturvårdsverk: Flertalet av direktiven som behandlas i pro-&lt;br&gt;memorian berör miljöskyddslagens (ML) tillämpningsområde. Verket vill&lt;br&gt;peka på att förslaget till lag om ändring i ML inte gör det möjligt att göra&lt;br&gt;EG-normerna gällande på hela området tillståndspliktig verksamhet (bl.a.&lt;br&gt;skulle verksamhet som oförändrat bedrivits sedan före ML:s ikraftträdande&lt;br&gt;eller med s.k. dispens före 1981-07-01 inte nås av EG-normerna). Detta an-&lt;br&gt;ser verket vara mindre tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om EG-direktiven på ML:s område huvudsakligen rör sådan verk-&lt;br&gt;samhet som är tillståndspliktig, finns det vidare anledning att räkna med att&lt;br&gt;utsläpp av ämnen, för vilka EG-kraven gäller, torde förekomma även från&lt;br&gt;anmälningspliktig verksamhet och verksamhet som varken är tillstånds- eller&lt;br&gt;anmälningspliktig. Mot denna bakgrund föreslår verket att EG-normerna&lt;br&gt;infogas i ML så att de blir gällande för all sådan verksamhet. Detta kan ske&lt;br&gt;så att normerna ifråga anknyts till ML:s tillåtlighetsregler och ges generell&lt;br&gt;och omedelbar giltighet. Alternativt skulle möjligen kunna föreskrivas att&lt;br&gt;kraven skall (som minimikrav) tillämpas vid prövning av miljöfarlig verk-&lt;br&gt;samhet. Det senare skulle dock innebära en väsentligt ökad prövningsbörda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt för berörda kommunala nämnder. Bl.a. av detta skäl förordar verket&lt;br&gt;det förstnämnda alternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3.2 i promemorian behandlas EG:s regler om utsläpp av farliga&lt;br&gt;ämnen i vattenmiljön. Enligt artikel 2 i direktiv 76/464/EEG skall utsläpps-&lt;br&gt;normer, d.v.s. gränsvärden, anges för utsläpp av varje ämne som finns upp-&lt;br&gt;taget i förteckning 1 i bilaga 1 till direktivet. Detta krav gäller oavsett om&lt;br&gt;generella gränsvärden har fastställts i s.k. dotterdirektiv till direktivet&lt;br&gt;76/464/EEG. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas om inte ML behöver&lt;br&gt;kompletteras med ett motsvarande krav t.ex. genom ett nytt stycke i 18 §&lt;br&gt;(istället för det i PM:n föreslagna). Avsaknad av gränsvärden av det aktuella&lt;br&gt;slaget borde också övervägas som en ny omprövningsgrund i 24 § ML (som&lt;br&gt;därvid också skulle ersätta den i PM:n föreslagna nya omprövningsgrunden&lt;br&gt;som skulle bli överflödig vid genomförande av verkets nyss berörda huvud-&lt;br&gt;förslag om infogande i svensk rätt av de nu aktuella EG-normerna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hävdandet av EG-normerna på området pågående miljöfar-&lt;br&gt;lig verksamhet, anser verket att det är angeläget att ta ställning till vilka tids-&lt;br&gt;frister för att uppfylla villkoren som gäller för svenskt vidkommande, t.ex&lt;br&gt;vid tillämpningen av direktiven om utsläpp av farliga ämnen till vattenmil-&lt;br&gt;jön. Inte heller tycks frågan om i vilken utsträckning som redan meddelade&lt;br&gt;tillstånd enligt ML systematiskt måste gås igenom för avstämning mot EG-&lt;br&gt;normerna helt klarlagd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av EG-direktiven anger att tillstånd endast får beviljas för en be-&lt;br&gt;gränsad tidsperiod. Mot denna bakgrund anser verket det tveksamt om&lt;br&gt;ML:s princip om att tillstånden gäller för all framtid kan bibehållas oföränd-&lt;br&gt;rad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.4 Koncessionsnämnden for miljöskydd: När det gäller frågan om på vil-&lt;br&gt;ken konstitutionell nivå som föreliggande direktiv skall införlivas föreslås i&lt;br&gt;promemorian att en myndighet får bemyndigande att meddela föreskrifter&lt;br&gt;när EG-direktivet ger ett handlingsutrymme för en myndighet. I övriga fall&lt;br&gt;har bestämmelser tagits in direkt i lagen. Koncessionsnämnden anser att det&lt;br&gt;är mycket olämpligt att på föreslaget sätt tynga miljöskyddslagen med spe-&lt;br&gt;cialbestämmelser om utsläpp av vissa ämnen, bedrivande av vissa verksam-&lt;br&gt;heter etc. Den enda paragraf i lagen som för närvarande innehåller sådana&lt;br&gt;bestämmelser är 7 §, som stadgar förbud mot att släppa ut vissa slags av-&lt;br&gt;sloppsvatten. Flera av de nu föreslagna bestämmelserna ger ett egendomligt&lt;br&gt;intryck i miljöskyddslagssammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya direktiv kommer att tynga miljöskyddslagen ytterligare och göra den&lt;br&gt;ännu mera svåröverskådlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning som regeringsformen så medger och det är lämpligt bör&lt;br&gt;nu ifrågavarande bestämmelser enligt Koncessionsnämndens mening i stället&lt;br&gt;efter ett allmänt bemyndigande i lag av riksdagen enligt 8 kap. 7 § regerings-&lt;br&gt;formen meddelas av regeringen, som i sin tur bör få möjlighet att delegera&lt;br&gt;till en myndighet. Nämnden anser härvidlag att det inte bör vara avgörande&lt;br&gt;om ett EGdirektiv ger handlingsutrymme för en myndighet eller ej. Det kan&lt;br&gt;vara lämpligt med en särskild EES-förordning på miljöskyddets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden enligt 8 kap. 7 § regeringsformen har i miljöskyddslagen&lt;br&gt;tidigare meddelats i 2 § tredje stycket och 10 §. I den mån man anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagen bör ha en inblick i lagstiftningen, bör det räcka med att vidtagna&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder med jämna mellanrum i efterhand anmäls i skrivelser&lt;br&gt;till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller föreskrifter i EG-direktiv som inte är förenliga&lt;br&gt;med gällande bestämmelser i miljöskyddslagen bör sådana införas direkt i&lt;br&gt;lagen. Sådana bestämmelser finns bl.a. i artikel 11 i direktiv 80/68/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden föreslår därför att det i miljöskyddslagen tas in ett&lt;br&gt;bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter i anledning av EG-&lt;br&gt;direktiv såvitt gäller miljöskyddslagens tillämpningsområde och att rege-&lt;br&gt;ringen därefter i en särskild ”EG-förordning” inför sådana föreskrifter som&lt;br&gt;behövs för att ett införlivande av EG-direktiven skall kunna anses ha skett.&lt;br&gt;Med detta tillvägagångssätt kan de föreslagna paragraferna 8 b-8 d och 18&lt;br&gt;andra stycket utgå ur promemorians lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen väljer den i promemorian föreslagna metoden för införliv-&lt;br&gt;ning av EG-direktiven direkt i miljöskyddslagen vill nämnden framföra föl-&lt;br&gt;jande synpunkter på de föreslagna lagändringarna. De synpunkter som läm-&lt;br&gt;nas nedan om promemorians förslag till ändringar i 22 § och 24 § första&lt;br&gt;stycket 8 gäller även om nämndens förslag enligt ovan följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan nämnden går in på de enskilda lagförslagen vill nämnden erinra om&lt;br&gt;följande. Enligt miljöskyddslagen kan Koncessionsnämnden eller en länssty-&lt;br&gt;relse lämna tillstånd till en miljöfarlig verksamhet. Tillståndet avser alltid&lt;br&gt;något slag av verksamhet som bedrivs, t.ex. en fabrik, en energianläggning,&lt;br&gt;en avfallsanläggning eller ett utsläpp av avloppsvatten. Tillstånd lämnas där-&lt;br&gt;emot aldrig till utsläpp av ett visst ämne eller grupp av ämnen. Vilka förore-&lt;br&gt;ningar, föroreningsmängder etc som ett avloppsvatten får innehålla bestäms&lt;br&gt;i stället i villkor enligt 18 § för tillståndet till verksamheten. Detta har bety-&lt;br&gt;delse på det sättet, att ett tillstånd i princip blir gällande för all framtid, me-&lt;br&gt;dan ett villkor kan prövas om. När det i EG-direktiven talas om tillstånd att&lt;br&gt;släppa ut ett visst ämne bör ordet tillstånd därför inte anses ha samma bety-&lt;br&gt;delse som ett tillstånd enligt miljöskyddslagen, utan det bör i stället anses&lt;br&gt;motsvara ett villkor i ett tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8b§ andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller en myndighet torde inte kunna bemyndigas att genom ge-&lt;br&gt;nerella föreskrifter meddela tillstånd till utsläpp av visst ämne. Det är vidare&lt;br&gt;tveksamt vilken funktion inskränkningen ”och som inte omfattas av tillstånd&lt;br&gt;enligt denna lag” har i detta sammanhang. Koncessionsnämnden föreslår att&lt;br&gt;stycket får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga&lt;br&gt;om utsläpp av andra farliga ämnen eller grupper av ämnen till grundvattnet&lt;br&gt;än som sägs i första stycket meddela föreskrifter som behövs för att uppfylla&lt;br&gt;EG:s direktiv 80/68/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera att det föreslagna stadgandet endast gäller vid meddelande&lt;br&gt;av nya tillstånd och inte gäller redan meddelade sådana bör det inledningsvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formuleras t.ex. sålunda: I beslutet får inte medges utsläpp som överstiger...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon hänvisning till 8 b-8 d §§ behöver inte göras i 22 §. Som framgår av&lt;br&gt;det tidigare sagda regleras nämligen frågor som avses i 8 b §, 8 c § andra&lt;br&gt;stycket och 8 d § i villkor för ett tillstånd. Eftersom grundsatsen i promemo-&lt;br&gt;rian är att bestämmelserna i nämnda paragrafer inte skall bli direkt tillämp-&lt;br&gt;liga på villkor, som redan föreskrivits för ett tillstånd utan först efter ompröv-&lt;br&gt;ning, omfattas de av hänvisningen i paragrafen till 24 §. Som anförs nedan&lt;br&gt;kan det dock finnas skäl att reglera omprövning på grund av EG-direktiv i&lt;br&gt;en särskild paragraf, varför den i så fall bör nämnas bland undantagen i 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § första stycket 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 24 första stycket får Koncessionsnämnden (och länsstyrelsen) efter&lt;br&gt;vad som är skäligt ändra eller upphäva gällande villkor etc. I EG-direktiven&lt;br&gt;saknas utrymme för en skälighetsbedömning. Om denna skillnad skall finnas&lt;br&gt;måste omprövningsbestämmelser med anledning av EG-direktiv därför in-&lt;br&gt;förlivas genom en särskild paragraf. En sådan paragraf bör även omfatta så-&lt;br&gt;dana villkorsändringar som kan bli nödvändiga till följd av bestämmelserna&lt;br&gt;i 8 b-8 d §§ och de andra direktiv som föreskriver att vissa föroreningshalter&lt;br&gt;etc. inte får överskridas och att en omprövning skall ske senast efter fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.5 Svea hovrätt-Vattenöverdomstolen: De direktiv som reglerar skydd för&lt;br&gt;grundvatten samt utsläpp av farliga ämnen i marin miljö och som behandlas&lt;br&gt;under avsnitten 3.1 och 3.2 i promemorian, föreslås medföra vissa ändringar&lt;br&gt;i miljöskyddslagen (1969:389), såsom varande den relevanta författningen.&lt;br&gt;Vattenöverdomstolen vill här peka på de samordnings- och gränsdragnings-&lt;br&gt;problem som kan föreligga när företag i vatten omfattar olika moment och&lt;br&gt;därmed kan falla under tillämpningsområdet för flera författningar, t.ex.&lt;br&gt;miljöskyddslagen och vattenlagen (1983:291). Samordnings- och gränsdrag-&lt;br&gt;ningsproblemen belyses bl.a. i propositionen 1984/85:10 om ändringar i mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen m.m., s. 16 ff. Särskilt den möjligheten att ett företag, som&lt;br&gt;faller under tillämpningsområdet för något av nu aktuella direktiv, kan&lt;br&gt;komma att förprövas enligt vattenlagens bestämmelser, bör enligt vatten-&lt;br&gt;överdomstolens mening beaktas och närmare övervägas i lagstiftningsären-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.6 Universitetet i Uppsala: Yttrandet övergår nu till frågan om grundvat-&lt;br&gt;tenskyddets reglering. Den teknik som där används för att granska hur di-&lt;br&gt;rektivet i fråga överensstämmer med svensk rätt, förutsatt att promemorians&lt;br&gt;förslag genomförs, kan fungera som förebild för hur även andra direktiv på&lt;br&gt;miljöområdet måste gås igenom, något som inte har gjorts i promemorian&lt;br&gt;och som inte heller kan ske i detalj i detta yttranden. För att föra över grund-&lt;br&gt;vattendirektivet till svensk rätt föreslår promemorian en ny paragraf i ML&lt;br&gt;(8 b §). Av systematiska skäl bör den i stället ingå som en 7 a §. ML är rätt lag&lt;br&gt;för denna regel. Emellertid bör begreppet ”släppas ut direkt i grundvattnet”&lt;br&gt;definieras; det visar sig att personer som sysslar med miljöskyddstillsyn står&lt;br&gt;frågande - med viss rätt - inför uttrycket. Andra stycket i samma paragraf&lt;br&gt;förefaller ge regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer en rätt&lt;br&gt;att bestämma vissa saker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man emellertid går till själva direktivet och utifrån detta letar sig till-&lt;br&gt;baka till svenska författningar, ser man att den föreslagna lagändringen är&lt;br&gt;helt otillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian anger att naturvårdsverkets allmänna råd har viss innebörd.&lt;br&gt;Dessa råd är inte gällande svensk rätt och de följs heller inte om de skulle&lt;br&gt;tolkas som att all tillförsel till grundvatten av farliga ämnen inte tillåts före-&lt;br&gt;komma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet i direktivet på omprövning och även möjlighet till hävande av till-&lt;br&gt;stånd återspeglas inte i promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravreglerna i 5 och 6 §§ ML föreslås i promemorian oförändrade. Kravet&lt;br&gt;i grundvattendirektivets art. 4.1 återspeglas inte i lagförslaget och går längre&lt;br&gt;än ML:s kravregler. Samma gäller bl.a även för art 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på tillståndsprövningen i art 7 återspeglas inte i någon svensk för-&lt;br&gt;fattning, inte heller kravet i art 8, art 9 eller art 10. Den sistnämnda torde i&lt;br&gt;stort sett ändå uppfyllas i praxis hos koncessionsnämnden, mera varierande&lt;br&gt;hos länsstyrelserna. Även art 12.1 saknas i svenska författningar, medan art&lt;br&gt;12.2 får anses inbyggd i ML:s regler om rättsverkan av tillstånd och tillsyn,&lt;br&gt;men den är illa efterlevd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna genomgång av grundvattendirektivet och det svenska lagförslaget&lt;br&gt;visar att betydande delar av direktivet inte heller efter genomförandet av lag-&lt;br&gt;förslaget kommer att återspeglas i svensk rätt. Promemorian har här inte löst&lt;br&gt;uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan som då uppkommer är hur man bäst åstadkommer vad promemo-&lt;br&gt;rian kallar en transformering med iakttagande av de kriterier som angetts i&lt;br&gt;inledningen till detta yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den metod som förefaller ligga närmast till hands är att i en 7 a § lägga de&lt;br&gt;grundläggande kraven samt att i samma paragraf ange att grundvattendirek-&lt;br&gt;tivets mera detaljerade bestämmelser ska gälla som minimikrav. Vidare krä-&lt;br&gt;ver detta att 5 § ML ändras så att det där anges att dess nuvarande krav är&lt;br&gt;minimikrav och att därutöver vissa angivna direktiv, bl.a. grundvattendirek-&lt;br&gt;tivet, gäller som svensk rätt. Givetvis förutsätter detta att direktivet eller di-&lt;br&gt;rektiven i fråga hålls tillgängliga på svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ till att göra direktivet direkt tillämpligt är att transformera&lt;br&gt;detsamma till en förordning som enligt en paragraf i själva lagen har giltighet&lt;br&gt;utöver de mera allmänna bestämmelserna i själva lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan däremot inte anses tillräckligt från EES-rättslig synpunkt att bara&lt;br&gt;ta över vissa delar av direktivet till en svensk kravregelparagraf och att sedan&lt;br&gt;eventuellt förutsätta att tillståndsmyndigheter och andra ändå tillämpar di-&lt;br&gt;rektivet. En sådan passiv hållning till transformeringsfrågor har redan un-&lt;br&gt;derkänts av EG-domstolen, vilket för övrigt även promemorian som sådan&lt;br&gt;har redovisat, uppenbarligen utan att för den skull låta denna insikt påverka&lt;br&gt;lagförslagsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringsformen sker utövandet av den offentliga makten under la-&lt;br&gt;garna. Alltså måste det finnas ett slags oklanderlig kedja mellan i detta fall&lt;br&gt;ML och det som står i direktivet. Promemorian har inte åstadkommit något&lt;br&gt;sådant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian förefaller inte helt entydigt ha löst överförandet av den till-&lt;br&gt;ståndsplikt som följer av olika EES-anknutna direktiv till ML. Antingen kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddsförordningen ändras så att den täcker 100 % av tillståndspliken&lt;br&gt;i direktiven eller också görs en koppling mellan 10 § ML och EG-direktiven.&lt;br&gt;Den förstnämnda lösningen förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 § ML, eller i miljöskyddsförordningen, måste införas, eller göras en&lt;br&gt;koppling till, de olika regler i de aktuella direktiven som anger vad som (som&lt;br&gt;minimum) ska vara föremål för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna andra stycket i 18 § är helt fel placerat. Stycket utgör, om&lt;br&gt;det verkligen avses innebära ett överförande av direktivbestämmelser, en&lt;br&gt;kravregel och inte en regel om vad som ska stå i ett tillståndsdokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagställarna har här försökt, och misslyckats, att föra över de direktiv-&lt;br&gt;bestämmelser som rör maximalutsläpp för olika ämnen och/eller anlägg-&lt;br&gt;ningstyper. Två stora problem orsakas genom promemorians förslag. Det&lt;br&gt;ena är villrådighet när det gäller vad som är kravregler. Det andra är att, så&lt;br&gt;som promemorian utformat lagförslaget, direktiven i dessa delar bara skulle&lt;br&gt;bli gällande för sådana verksamheter som tillståndsprövas respektive om-&lt;br&gt;prövas efter den nya regelns ikraftträdande. Därmed uppfylls inte EES-avta-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven avser nämligen inte bara sådant som i Sverige tillståndsprövas&lt;br&gt;efter en viss tidpunkt. Direktiven avser där angivna ämnen och verksamhets-&lt;br&gt;typer. För samtliga dessa ska gälla att utsläppen inte får vara större än vad&lt;br&gt;direktiven anger. Detta ska alltså gälla även verksamheter som är föremål&lt;br&gt;för tillsyn enligt ML. Därtill kommer att Sverige måste införa tillståndsplikt&lt;br&gt;och omprövningsplikt (det senare har promemorian inte åstadkommit).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följaktligen föreslås att en 5 a § införs i ML och att det som i sak står i&lt;br&gt;förslagets 18 § andra stycke formuleras bättre samt kommer att utgöra&lt;br&gt;nämnda 5 a §. Där samt i 5 § ska framgå att EG-kraven är minimikrav, dvs.&lt;br&gt;att de inte får medföra lägre krav än som följer av 5 § ML. Lämpligen bör&lt;br&gt;det i 5 § framgå att ytterligare krav kan finnas i LKP och förordningar under&lt;br&gt;denna, men ett sådant förtydligande är inte nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § ML är problematisk, även efter den föreslagna ändringen. Kopp-&lt;br&gt;lingen till hälsoskyddslagen är här särskilt betydelsefull för den händelse att&lt;br&gt;man håller fast vid att luftkvalitetsreglerna ska finnas i hälsoskyddslagen. I&lt;br&gt;så fall kommer Sverige inte att uppfylla EES-avtalet, eftersom omprövnings-&lt;br&gt;förutsättningarna i ML samt skyddsreglerna i 22 § ML för tillståndshavare&lt;br&gt;skulle skydda företagare från att drabbas av krav i områden, där luftkvali-&lt;br&gt;tetsnormer inte uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § i den föreslagna lydelsen uppfyller inte EES-avtalet. Bristerna är&lt;br&gt;främst följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövningstiden tio år i 1 punkten måste för bl.a. ett antal verksamhets-&lt;br&gt;typer ändras till 4 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövningen måste göras obligatorisk, inte som nu vara beroende av&lt;br&gt;initiativ från naturvårdsverket respektive länsstyrelsen. Detta är väsentligt&lt;br&gt;inte bara vad gäller 4-årsomprövningarna m.fl. utan också omprövningen/-&lt;br&gt;skärpningen enligt den föreslagna helt nya 8 punkten. Den senare bör även&lt;br&gt;anpassas så att skärpning kan ske för den händelse kvalitetsnormer för luft&lt;br&gt;eller råvattentäkter inte är uppfyllda. Detta sistnämnda är dock inte tving-&lt;br&gt;ande till följd av EES-avtalet och direktiven i bilaga XX, men lämpligt för&lt;br&gt;att Sverige ska kunna visa att man har ett genomförandesystem för sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitetsnormer som följer av bilaga XX. För att förstå det ovan anförda om&lt;br&gt;24 § måste man ta i beaktande 26 § som måste ändras i konsekvens med ovan-&lt;br&gt;stående. Som denna nu är utformad, skulle det ligga i naturvårdsverkets re-&lt;br&gt;spektive länsstyrelsernas händer huruvida omprövning verkligen sker. Detta&lt;br&gt;stämmer inte med de aktuella direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämpligaste ändringen är att införa en skyldighet för utövarna av miljöfar-&lt;br&gt;lig verksamhet att i god tid före respektive periods slut (såsom 4-årsperio-&lt;br&gt;den) söka nytt tillstånd. Det är svårt att se någon alternativ lösning som&lt;br&gt;skulle stämma lika bra med EES-avtalet och dess bilaga XX.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.7 Universitetet i Lund: I promemorian sägs att svensk rätt i materiellt&lt;br&gt;hänseende i allmänhet väl uppfyller EES-avtalets krav. Det finns ingen an-&lt;br&gt;ledning att betvivla detta. Men EG:s miljörätt innehåller vissa lagtekniska&lt;br&gt;lösningar och tankesätt som inte förekommer i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittils har svensk miljörätt i stor utsträckning varit inriktad på att reglera&lt;br&gt;speciella verksamhetstyper. EES-avtalets miljöregler går i huvudsak ut på&lt;br&gt;att begränsa utsläpp av olika ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sättet att formulera kraven på verksamhetsutövare är inte heller det-&lt;br&gt;samma i Sverige som i EG. Enligt miljöskyddslagen skall var och en som&lt;br&gt;utövar miljöfarlig verksamhet vidta skäliga försiktighetsmått - men inte mer.&lt;br&gt;Prövningen av vad som är skäligt är individuell. Enligt EES-direktiven skall&lt;br&gt;utsläppsnormer fastställas, vilka gäller för envar som vill släppa ut det ak-&lt;br&gt;tuella ämnet. I många fall är dessa utsläppsnormer knutna till kvalitetsmål&lt;br&gt;för luft och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den principiella skillnaden är, att i Sverige bedöms kraven på miljöhänsyn&lt;br&gt;utifrån den enskilde företagarens situation, medan EG-direktiven utgår från&lt;br&gt;risken för miljöskador (graden naturligtvis beroende av vilka kvalitetsmål&lt;br&gt;man sätter upp!).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anpassning av svensk miljörätt med anledning av EES-avtalet måste&lt;br&gt;beakta dessa skillnader. Som framgår av det följande har detta enligt forsk-&lt;br&gt;ningsnämndens mening inte skett på ett tillfredsställande sätt i promemo-&lt;br&gt;rieutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv 80/68/EEG innehåller bestämmelser om skydd för grundvatten&lt;br&gt;mot förorening genom vissa farliga ämnen. Direktiv 76/464/EEG med följd-&lt;br&gt;direktiv avser förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenska-&lt;br&gt;pens vattenmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger, som utredningen föreslår, närmast till hands att implementera&lt;br&gt;dessa regler genom miljöskyddslagen. Direktivens regler om tillståndsplikt&lt;br&gt;och skyldighet att begränsa utsläpp av farliga ämnen omfattas av miljö-&lt;br&gt;skyddslagen i nuvarande lydelse. (Möjligen får bilagan till ML justeras nå-&lt;br&gt;got, eftersom tillståndsplikten enligt ML grundas på verksamhetens omfatt-&lt;br&gt;ning, inte på förekomsten av speciella ämnen). De krav som ställs enligt mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen uppfyller i allmänhet mer än väl de materiella kraven enligt&lt;br&gt;direktiven. Men direktiven innehåller några moment som inte passar in i mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella utsläppsnormer är oförenliga med lagens nuvarande uppbygg-&lt;br&gt;nad. Miljöskyddslagens kravregler bygger på individuell prövning av varje&lt;br&gt;enskild verksamhet. Generella föreskrifter om försiktighetsmått kan endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelas i områden som utsetts till särskilt föroreningskänsliga områden.&lt;br&gt;Sådana föreskrifter skall bestämmas med stöd av ML:s allmänna tillåtlig-&lt;br&gt;hetsregler. De kan inte innehålla högre krav än vad som följer av ML:s regler&lt;br&gt;i övrigt (prop. 1984/85:10 s.76 och s. 79 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att med stöd av ML förbjuda en verksamhet är mycket be-&lt;br&gt;gränsad. Var och en som bedriver miljöfarlig verksamhet skall vidta skäliga&lt;br&gt;försiktighetsåtgärder. Men endast om den medför olägenhet av väsentlig be-&lt;br&gt;tydelse, och det inte finns andra faktorer som talar för att den ändå skall&lt;br&gt;tillåtas, kan man hindra en verksamhet (6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt ML gäller i princip för all framtid. Endast om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger får tillståndet meddelas för begränsad tid (18 §), eller dras&lt;br&gt;tillbaka (23 §). En av de grundläggande tankarna bakom miljöskyddslagen&lt;br&gt;var just att verksamhetsutövaren skulle få en relativt trygg rättslig grund för&lt;br&gt;sin verksamhet (se t.ex. prop. 1969:28 s 235). Villkor kan dock omprövas&lt;br&gt;efter tio år eller om det dessförinnan föreligger någon angiven omprövnings-&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian lägger man fram förslag som innebär ingripande föränd-&lt;br&gt;ringar i miljöskyddslagens konstruktion. Förändringarna är dock bara av-&lt;br&gt;sedda att gälla punktvis, nämligen på de områden EG-direktiven reglerar.&lt;br&gt;Det finns ingen principiell anledning att invända emot en förändring av mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen i den riktning promemorian föreslår, men denna bör då vara&lt;br&gt;av mer generell karaktär. Den föreslagna detaljregleringen i en för övrigt&lt;br&gt;allmänt hållen ramlag är anmärkningsvärd. Man får intryck av att skyddet&lt;br&gt;för hälsa och miljö i huvudsak är beroende av hur man lyckas reglera spillol-&lt;br&gt;jeförbränningen. Dessa frågor regleras bättre i förordning eller andra bin-&lt;br&gt;dande föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har man vidare föreslagit bestämmelser i ML 18 och 24 §§&lt;br&gt;med innebörd att villkor inte kan meddelas i strid mot EG-direktiven. Men&lt;br&gt;man har inte föreslagit någon möjlighet att ställa högre krav på en verksam-&lt;br&gt;het än vad som följer av 5 §, vilket torde vara nödvändigt i en sådan situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt forskningsnämnden bör miljöskyddslagen istället för den före-&lt;br&gt;slagna lösningen kompletteras med befogenhet för regeringen eller myndig-&lt;br&gt;het som regeringen föreslår att meddela generella föreskrifter om utsläpps-&lt;br&gt;gränser, skyddsåtgärder och förbud. Därefter kan nödvändiga förordningar&lt;br&gt;utfärdas i enlighet med direktiven. I dessa föreskrifter måste finnas möjlig-&lt;br&gt;het att ställa högre krav än vad som följer av ML 5 §. I något fall innehåller&lt;br&gt;direktiven redan nu strängare utsläppsvillkor än vad som följer av tillämp-&lt;br&gt;ningen av ML 5 §, och de innehåller anvisningar om att gränsvärden m.m.&lt;br&gt;skall skärpas efter hand. Vi kan inte utgå från att Sverige i all framtid kom-&lt;br&gt;mer att ha en materiellt strängare tillämpning av miljölagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella föreskrifter måste, enligt forskningsnämndens mening, ange&lt;br&gt;miniminivåer. I annat fall accepterar vi en nedrustning av den svenska miljö-&lt;br&gt;skyddslagen. Tillämpningen av ML 5 § resulterar ofta i högre miljökrav än&lt;br&gt;vad direktiven anger. Om det är befogat enligt 5 § kan strängare krav gälla&lt;br&gt;vid den individuella prövningen. Detta måste klargöras i lagtext på något&lt;br&gt;sätt. En möjlighet är att i 18 § ange att villkor inte får strida mot tillåtlighets-&lt;br&gt;reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven gäller även befintlig verksamhet. Efter en viss tidsfrist skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också sådan uppfylla direktivens krav. För Sveriges del innebär detta att om-&lt;br&gt;prövningsreglerna i ML måste ändras. Villkor som innebär att generella&lt;br&gt;föreskrifter överskrids kan omprövas. En sådan regel omfattar även den si-&lt;br&gt;tuationen att föreskrifterna skärpts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen måste också kompletteras med en utökad möjlighet att&lt;br&gt;meddela tidsbegränsade tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen kan en sådan ordning som den föreslagna generellt rubba de&lt;br&gt;grundläggande principerna i miljöskyddslagen (jfr. promemorian s.74). Så&lt;br&gt;länge reglerna endast utnyttjas för att implementera de aktuella EG-direkti-&lt;br&gt;ven, torde de emellertid i praktiken inte göra detta i större utsträckning än&lt;br&gt;den i promemorian föreslagna lösningen, samtidigt som den rent lagtekniskt&lt;br&gt;klart är att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av forskningsnämnden ovan föreslagna lösningen är tillämplig även i&lt;br&gt;fråga om implementering av Direktiv 91/271/EEG om rening av kommunalt&lt;br&gt;avloppsvatten i tätbebyggelse. Det aktuella direktivet innehåller bestämmel-&lt;br&gt;ser om dels när avloppsanläggningar skall finnas, och dels vilka krav som&lt;br&gt;ställs på anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen konstaterar innehåller svensk lagstiftning de bestämmel-&lt;br&gt;ser om behövs för anläggningsskyldighetens inträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rening av avloppsvatten regleras enligt miljöskyddslagen. Sådana utsläpp&lt;br&gt;som omfattas av direktiven skall tillståndsprövas enligt ML. Bortsett från&lt;br&gt;EG:s krav på kvävereduktion uppfyller villkorsprövningen direktivets be-&lt;br&gt;stämmelser. Dock har vi här samma problem som ovan, nämligen individuell&lt;br&gt;prövning i Sverige och generella krav på utsläppsnormer o.d. i EG-direkti-&lt;br&gt;vet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv 84/360/EEG, om bekämpning av luftföroreningar från industri-&lt;br&gt;anläggningar innebär krav på tillståndsplikt för vissa typer av anläggningar.&lt;br&gt;Tillstånd får endast utfärdas om alla lämpliga åtgärder har vidtagits och an-&lt;br&gt;läggningen inte orsakar betydande luftförorening. Gränsvärden för utsläpps-&lt;br&gt;normer och metoder för mätning och utvärdering skall fastställas för olika&lt;br&gt;ämnen. Vid tillståndsprövningen skall utsläppsnormer och luftkvalitetsnor-&lt;br&gt;mer beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven 88/609/EEG, 89/369/EEG och 89/429/EEG om begränsning av&lt;br&gt;luftföroreningar från förbränningsanläggningar och kommunala avfallsför-&lt;br&gt;bränningsanläggningar innehåller mera detaljerade bestämmelser, bl.a.&lt;br&gt;gränsvärden för olika ämnen, tekniska lösningar och regler för mätning. Di-&lt;br&gt;rektiven innehåller bestämmelser om hur man skall förfara vid haveri eller&lt;br&gt;tekniska fel i reningsanläggningen. Det finns ett uttalat krav på att driften&lt;br&gt;begränsas eller upphör om utsläppsgränser inte kan hållas (art.8, 8 och 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har redan tillståndsplikt för de typer av verksamheter som avses&lt;br&gt;med direktiven genom bestämmelserna i miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian uppfyller Sverige i praktiken de flesta av de gränsvär-&lt;br&gt;den som anges i direktiven. Det innebär inga större svårigheter att justera&lt;br&gt;de värden som är för höga i Sverige. Svenska regler bygger dock på andra&lt;br&gt;utsläppsparametrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men liksom tidigare kräver EES-avtalet att vi skapar möjlighet att införa&lt;br&gt;generella bindande gränsvärden i svensk lag. Det kan ske genom en förord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning med stöd av miljöskyddslagen enligt forskningsnämndens tidigare för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande direktiv 87/217/EEG om att hindra och minska asbestförore-&lt;br&gt;ningar i miljön konstaterar forskningsnämnden liksom utredningen att&lt;br&gt;svensk lag innehåller de bestämmelser som krävs. Asbesthantering är i prin-&lt;br&gt;cip förbjudet, och förekommer ytterst sparsamt i Sverige. De föreslagna till-&lt;br&gt;läggen till ML är tillräckliga för att uppfylla formkraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen delar - med utgångs-&lt;br&gt;punkt från sina erfarenheter som tillstånds- och tillsynsmyndighet - den i&lt;br&gt;promemorian framförda uppfattningen att den svenska miljöpolitiken och&lt;br&gt;den kravnivå som upprätts i vårt individuella prövnings- och tillsynssystem i&lt;br&gt;de flesta fall väl uppfyller de krav som ställs i EG:s rättsakter. En systematisk&lt;br&gt;samordning mellan den svenska miljöskyddslagstiftningen och EG-rätten&lt;br&gt;bör därför kunna ske på sätt föreslås i 18 § andra stycket respektive 24 §&lt;br&gt;punkten 8 i förslaget till ny lydelse av miljöskyddslagen. Föreslagna änd-&lt;br&gt;ringar och tillägg i miljöskyddslagen är enligt länsstyrelsens mening även i&lt;br&gt;övrigt - med den generella reservation som gjorts ovan - ändamålsenliga an-&lt;br&gt;passningar till kraven i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.9 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förslaget att i miljöskyddslagen ta in&lt;br&gt;föreskrifter om utsläpps- och kvalitetsnormer innebär att en helt ny princip&lt;br&gt;införs i miljöskyddslagen. Miljöskyddskommitten har bl.a. fått i uppdrag att&lt;br&gt;utreda förutsättningarna och möjligheterna att i den svenska miljöskydds-&lt;br&gt;lagstiftningen införa utsläpps- och kvalitetsnormer. Att nu till del föregripa&lt;br&gt;detta arbete förefaller tveksamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s direktiv inom miljöområdet avser reglering av de miljöproblem som&lt;br&gt;inom gemenskapen är särskilt angelägna att åtgärda. Många av dessa pro-&lt;br&gt;blem är gemensamma och därför också aktuella i vårt land. Det finns dock&lt;br&gt;miljöproblem som är speciella för Sverige och minst lika angelägna att åt-&lt;br&gt;gärda. Införande av enbart de utsläppsnormer som gäller inom EG i miljö-&lt;br&gt;skyddslagen utan anpassning och komplettering med hänsyn till de svenska&lt;br&gt;förhållandena kan därför komma att ge en felaktig bild och prioritering av&lt;br&gt;de här aktuella miljöproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär i flertalet fall att de nivåer för olika utsläpp som gäller&lt;br&gt;inom EG också införs som bestämmelser i miljöskyddslagen. Dessa ut-&lt;br&gt;släppsnormer kan lätt komma att tolkas som den kravnivå lagen ställer. Vid&lt;br&gt;tillämpning av lagens tillåtlighetsregler i 5 § torde i det enskilda fallet kraven&lt;br&gt;i många fall komma att ligga avsevärt högre. En annan följd av förslaget blir&lt;br&gt;att det i miljöskyddslagen införs förbud mot och gränsvärden för utsläpp av&lt;br&gt;vissa ämnen vars tillverkning och användning inte är tillåten i Sverige eller&lt;br&gt;där tillverkning inte förekommer och användningen av aktuella ämnen skall&lt;br&gt;avvecklas enligt riksdagsbeslut och särskild lagstiftning. Detta ger felaktiga&lt;br&gt;signaler till de som har att följa och tillämpa miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser länsstyrelsen att en ändring av miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen i den riktning som nu föreslås bör föregås av en noggrannare utredning&lt;br&gt;och analys än vad som nu redovisats. Införandet av utsläpps- och kvalitets-&lt;br&gt;normer bör närmare analyseras i förhållande till lagens tillåtlighetsregler och&lt;br&gt;övrig berörd lagstiftning inom miljöskyddsområdet exempelvis lagen om ke-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miska produkter. Normerna bör anpassas till svenska förhållanden och avse&lt;br&gt;de miljöproblem som från svensk utgångspunkt är mest angelägna att åt-&lt;br&gt;gärda. Vidare bör gränsvärden för olika utsläpp fastställas med utgångs-&lt;br&gt;punkt från tillåtlighetsreglerna i 5 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.10 Länsstyrelsen Göteborgs och Bohus län: I de olika direktiv och dotter-&lt;br&gt;direktiv som reglerar utsläpp av farliga ämnen i vattenmiljön ställs krav på&lt;br&gt;generellt bestämda utsläppsgränser och omprövning av villkor vart fjärde år.&lt;br&gt;I motsats till vad som anges i promemorian (sid. 73) utgår Länsstyrelsen från&lt;br&gt;att det skulle medföra en högst avsevärd arbetsbelastning om villkoren&lt;br&gt;skulle omprövas enligt direktiven, åtminstone med nuvarande omprövnings-&lt;br&gt;förfarande. Även rättsäkerhetskraven talar mot en så ofta återkommande&lt;br&gt;omprövning om inte de förhållanden har inträtt som i övrigt anges i 24 § ML.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser därför att det finns mycket goda skäl att låta miljö-&lt;br&gt;skyddskommittén noggrant överväga denna frågan innan den leder till ny&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att ompröva utsläppsvillkor som medger större utsläpp än&lt;br&gt;vad som tillåts i berörda EG-direktiv innebär enligt promemorian inget&lt;br&gt;större extraarbete för berörda myndigheter. Det är dock troligt att det finns&lt;br&gt;en hel del villkor i gamla tillståndsbeslut som medger betydligt större utsläpp&lt;br&gt;än vad som i dag brukar tillåtas och vad som är godtagbart enligt direktiven.&lt;br&gt;Den föreslagna nya omprövningsmöjligheten i 24 § punkt 8 medför att till-&lt;br&gt;ståndsmyndigheterna måste inhämta kunskaper inom ett avsevärt utvidgat&lt;br&gt;regelområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften om att ett utsläpp inte får överstiga ett visst värde är sakligt&lt;br&gt;sett en tillåtlighetsregel. Det är inte bra att en ändring av dessa fundamentala&lt;br&gt;regler inte hinner föregås av ett noggrannare utredningsarbete. 18 § ML in-&lt;br&gt;nehåller för närvarande vissa formella regler för beslut och står närmast un-&lt;br&gt;der rubriken Tillståndsbeslut. Lagförslaget bör därför tas in under Tillåtlig-&lt;br&gt;hetsreglerna i 4-8 a §§, förslagsvis som en ny 8 e § eller ett nytt femte stycket&lt;br&gt;i 5 §. Effekt av detta skulle dessutom bli att vid förelägganden som tillsyns-&lt;br&gt;myndigheter gör enligt 40 § ML skall minimireglerna enligt direktiven beak-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.11 Länsstyrelsen i Örebro län: Tillägget till 18 § miljöskyddslagen angå-&lt;br&gt;ende vissa gränsvärden borde i stället stå under lagens tillåtlighetsregler,&lt;br&gt;detta skulle innebära att även verksamheter som inte tillståndsprövats också&lt;br&gt;omfattas av gränsvärdena. Lagändringen innebär att tillåtlighetsreglernas&lt;br&gt;avvägning mellan vad som är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljö-&lt;br&gt;mässigt motiverat, i vissa fall kompletteras med generella regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.12 Norrköpings kommun: Kommunen anser att den svenska miljö-&lt;br&gt;skyddslagstiftningen mer än väl uppfyller de krav som ställs i EG-direktiven.&lt;br&gt;Som redogörs för i promemorian innehåller miljöskyddslagen i dag inga krav&lt;br&gt;på generellt bestämda utsläppsgränser. Detta medför att, i de fall då EG-&lt;br&gt;direktiven ställer mer detaljerade krav än de svenska tillstånden till miljöfar-&lt;br&gt;lig verksamhet, det är inget som hindrar den tillståndsgivande myndigheten&lt;br&gt;att redan nu anpassa kraven efter EG:s direktiv. I andra fall ställer EG:s di-&lt;br&gt;rektiv lägre krav eller krav som är annorlunda formulerade (t ex kan tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt bubble-modellen, där flera anläggningar i en region får gemensamma&lt;br&gt;gräns- eller riktvärden för sina utsläpp, inte ges enligt direktiven). I direkti-&lt;br&gt;ven finns också flera möjligheter till dispenser från gränsvärdena. Det vore&lt;br&gt;synnerligen olyckligt om en anpassning till EG:s direktiv medförde en tillba-&lt;br&gt;kagång för miljöarbetet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.13 Umeå kommun: I betänkandet föreslås ett tillägg till 18 § miljöskydds-&lt;br&gt;lagen som säger att tillåtna utsläpp inte får överstiga motsvarande värden&lt;br&gt;enligt EG:s direktiv. Denna paragraf gäller enbart tillståndspliktiga verk-&lt;br&gt;samheter, vilket innebär att kraven inte kommer att gälla för övrig miljöfar-&lt;br&gt;lig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.14 Svenska Kommunförbundet: Styrelsen har inget att erinra mot en an-&lt;br&gt;passning av skyddet av vatten till EG:s regler men också här förordar styrel-&lt;br&gt;sen att vi bör nöja oss med målrelaterade regler i själva lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den betydande osäkerhet som råder inom EG när det gäl-&lt;br&gt;ler tillämpningen av direktiven på vattenområdet, anser styrelsen att det i&lt;br&gt;nuläget saknas skäl till annat än en mycket försiktig anpassning som medger&lt;br&gt;att Sverige har kvar sina i många stycken högre generella krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.15 Sveriges Industriförbund: Vad avser 22 § ML saknas det skäl att i&lt;br&gt;denna paragraf föra in en hänvisning till 8 b och d. För det fall ett tillstånds-&lt;br&gt;villkor innebär överträdelse av en norm som omfattas av 8 b eller d skall&lt;br&gt;villkoret omprövas. Att omprövning skall kunna ske följer redan av den&lt;br&gt;föreslagna p 8 i 24 §. Hänvisningen i 22 § till 8 § b eller d är således överflö-&lt;br&gt;dig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.16 Landsorganisationen i Sverige: I promemorian bedöms de svenska&lt;br&gt;miljökraven nästan genomgående uppfylla eller vara strängare än motsva-&lt;br&gt;rande EG-direktiv inom skilda sakområden som avloppsrening, utsläpp av&lt;br&gt;farliga ämnen till vatten, luftföroreningar, avfallshantering etc. Genom vissa&lt;br&gt;kompletteringar till befintlig lagstiftning, framförallt miljöskyddslagen, kan&lt;br&gt;gränsvärden etc i EG-direktiven tillämpas i samband med sedvanlig till-&lt;br&gt;ståndsprövning. LO delar denna bedömning. LO vill särskilt understryka att&lt;br&gt;EGs asbestdirektiv, vilka behandlas i luftvårdsavsnittet, ej föranleder änd-&lt;br&gt;ringar i det svenska asbestförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som återkommer inom flera berörda områden gäller ompröv-&lt;br&gt;ningen av befintliga tillstånd. När gamla tillståndsvillkor riskerar åsidosätta&lt;br&gt;EG-direktivens bestämmelse föreslås detta kunna utgöra grund för ompröv-&lt;br&gt;ning av tillstånden. Vilka effekter ett vidgat och påskyndat omprövningsför-&lt;br&gt;farande kan få för berörda branscher och myndigheter redovisas ej. LO de-&lt;br&gt;lar i princip promemorians synsätt men, med hänsyn till att en allmän över-&lt;br&gt;syn av omprövningsinstrumentet för närvarande sker inom miljöskyddskom-&lt;br&gt;mittén, anser LO att en mer samlad bedömning bör ske inom denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.17 Svenska Gruvföreningen: I det föreslagna tillägget till 18 § miljö-&lt;br&gt;skyddslagen talas om ”motsvarande värden”. Vad som avses måste rimligen&lt;br&gt;vara ”motsvarande gränsvärden”, vilket i och för sig också framgår av spe-&lt;br&gt;cialmotiveringen till paragrafen. För att undvika sammanblandning med de&lt;br&gt;kvalitetsmål, som anges för vissa ämnen, bör det dock för tydlighetens skull&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även av lagtexten framgå att det är gränsvärden som avses. Jämför även hur&lt;br&gt;den föreslagna texten till 24 § 8 är formulerad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Grundvattenskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Sveriges geologiska undersökning: SGU tillstyrker att särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser införes om grundvattenskydd, för gränsvärden för tungmetaller&lt;br&gt;i slam som används för jordbruksändamål samt för spillolja. Genom bestäm-&lt;br&gt;melserna skulle förbud införas bl.a. mot direkt utsläpp i grundvattnet av&lt;br&gt;kadmium, kvicksilver m.fl. miljöfarliga ämnen. Förslaget är därmed längre&lt;br&gt;gående än EG-direktivet som anger alternativ till gränsvärden innebärande&lt;br&gt;att tillstånd kan meddelas på villkor att alla förebyggande tekniska åtgärder&lt;br&gt;vidtas som krävs för att förhindra utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Statens Naturvårdsverk: Verket kan stödja den föreslagna ändringen&lt;br&gt;(en ny paragraf 8 b) om skydd för grundvatten. Det hade dock varit önskvärt&lt;br&gt;om vissa frågor hade utvecklats i motivskrivningen. Det gäller bl.a. frågor&lt;br&gt;om den praktiska konsekvensen av ett förbud mot direkt utsläpp i grundvatt-&lt;br&gt;net av vissa ämnen och vissa tolkningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.3 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Uttrycket ”direkt i grundvattnet” kan&lt;br&gt;innebära tolkningsproblem. En fri grundvattenyta är inte så vanlig samtidigt&lt;br&gt;som grundvattennivåer i mark kan variera högst avsevärt. För att kunna&lt;br&gt;medge infiltration måste då högsta grundvattenyta klarläggas. Infiltration i&lt;br&gt;zoner alldeles över grundvattenytans läge kan vid rörelse av grundvattenni-&lt;br&gt;vån medföra att grundvattnet når upp i infiltrationszonen. Vidare kan inte&lt;br&gt;uteslutas att infiltration i grovt material gör att vissa ämnen relativt lätt kan&lt;br&gt;nå grundvattnet med klar påverkan som följd. Kan infiltration godtas i en&lt;br&gt;zon omedelbart över grundvattenytan (10 cm)?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Istället för att införa ett svårefterlevt förbud kan tillståndsplikt för sådan&lt;br&gt;här verksamhet övervägas. För detta talar även att tillsynen efter tillstånds-&lt;br&gt;givning i normalfallet ligger hos Länsstyrelsen medan övrig tillsyn ankom-&lt;br&gt;mer på kommunernas Miljö- och hälsoskyddsnämnder att fullgöra. Miljö-&lt;br&gt;och hälsoskyddsnämndernas möjligheter att fullgöra tillsynen är mycket va-&lt;br&gt;rierande med hänsyn till kommunernas storlek, bemanning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet gäller inte förbudet exempelvis avloppsvatten från gles-&lt;br&gt;bebyggelse, men organiska fosforföreningar kommer även genom avlopps-&lt;br&gt;vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.4 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Beträffande det föreslagna skyddet av&lt;br&gt;grundvatten enligt 8 b § miljöskyddslagen, förutsätter länsstyrelsen att lydel-&lt;br&gt;sen inte innebär något hinder för infiltration av avloppsvatten, vilket är en&lt;br&gt;vedertagen metod bl a i detta län. Specialmotiveringen (sid 127) anger att&lt;br&gt;tillförsel genom infiltration inte omfattas av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.5 Kalmar kommun: Direktutsläpp till grundvatten såsom det definieras&lt;br&gt;i direktiv 80/68/EEG torde vara mycket sälllan förekommande i Sverige.&lt;br&gt;Med den formulering som föreslås i en ny 8b§ i ML skulle alla direkta utsläpp&lt;br&gt;till grundvattnet av de åtta ämnena eller ämnesgrupperna bli förbjudna.&lt;br&gt;Även de tre generella undantag som nämns i direktivets artikel 2 skulle enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vår bedömning komma att omfattas av förbudet som det formulerats i försla-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är avsikten att trots allt behålla de tre undantagen bör för den praktiska&lt;br&gt;tillämplighetens skull antingen de anges direkt i lagtexten efter ämnesg-&lt;br&gt;ruppsräkningen eller ett tillägg göras till 2 st. i paragrafen. Tillägget kan för-&lt;br&gt;slagsvis ges följande lydelse och placering:....av grundvattnet föreskriva dels&lt;br&gt;om undantag från förbudet enligt 1 st. för vissa typer av utsläpp, dels om&lt;br&gt;förbud mot eller ... Detaljreglering kan därefter göras i exempelvis natur-&lt;br&gt;vårdsverkets författningssamling, där såväl definitionerna i artikel 1 som en&lt;br&gt;precisering av undantagen i artikel 2 anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.6 Göteborgs kommun: De förslag till tillägg i miljöskyddslagen enligt 8b&lt;br&gt;och 8c §§ som utredningen redovisar finns inget att erinra emot. Grundvat-&lt;br&gt;tenskyddet blir genom förslaget tydligare samtidigt som reglerna för slaman-&lt;br&gt;vändning blir mer entydiga än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.7 Umeå kommun: Under avsnittet skydd för grundvatten ges i EG:s di-&lt;br&gt;rektiv möjligheter att i undantagsfall ge tillstånd till direkta utsläpp av äm-&lt;br&gt;nen tillhöriga lista 1. Det talas om utsläpp till grundvatten som inte står i&lt;br&gt;kontakt med andra vatten där skada av utsläppet kan uppstå. Sådana grund-&lt;br&gt;vatten finns inte och indikerar brist på hänsynstagande till kretsloppen. Det&lt;br&gt;måste vara ett grundläggande krav att utsläpp av farliga ämnen till grundvat-&lt;br&gt;ten inte får förekomma. EG:s direktiv bör därför inte gälla den svenska lag-&lt;br&gt;stiftningen, vilket också föreslås i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.8 Sveriges Industriförbund: Lagförslag 8 b § ML har föreslagits en ly-&lt;br&gt;delse som innebär ett totalt förbud mot direkt utsläpp till grundvattnet av&lt;br&gt;vissa ämnen och grupper av ämnen. Direktiv 80/68/EEG innehåller emeller-&lt;br&gt;tid i artikel 4.2 en möjlighet att tillåta utsläpp om ”det grundvatten till vilket&lt;br&gt;utsläppen kommer att ske varaktigt är olämpligt för annan användning”.&lt;br&gt;Möjligheten att tillåta utsläpp av detta slag bör finnas även enligt den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen. Det bör också vara tillåtet med sådan återinfiltration&lt;br&gt;av vatten som anges i artikel 4.3 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 b § ML bör texten lämpligen förtydligas genom att orden ”krav på” förs&lt;br&gt;in mellan orden ”mot eller ... tillstånd”. Risken finns annars att man lätt kan&lt;br&gt;få uppfattningen att regeringen kan ge tillstånd till utsläpp av ämnen som är&lt;br&gt;förbjudna i annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.9 Svenska kraftverksforeningen: Föreningen vill med anledning av di-&lt;br&gt;rektivet 80/68/EEG, angående frekvensen för omprövning för grundvatten-&lt;br&gt;föroreningar vart fjärde år, framföra att för deponering av avfall från för-&lt;br&gt;bränningsanläggningar (slagg, flygaskor och gips) är det inte rimligt med så&lt;br&gt;täta omprövningar. Härigenom förbättras inte miljöskyddet eftersom lakvat-&lt;br&gt;tenbildning uppträder först efter ca 50 år och föroreningshalterna är låga.&lt;br&gt;Vidare medför ett sådant system att en administration byggs upp som inte&lt;br&gt;ger något mervärde ur miljösynpunkt. Problemet med att uppfylla syftet&lt;br&gt;med EG-direktivet kan lösas genom att Sverige driver frågan om att låta&lt;br&gt;klassificera avfallet som miljömässigt ofarliga med standardiserade metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.10 Värmeverksföreningen: Risken finns att de lokala tillsynsmyndighe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna kräver mätningar av varje i EG-direktiv 80/68/EEG angivet ämne,&lt;br&gt;oavsett om detta förekommer eller ej. Föreningen anser att denna risk måste&lt;br&gt;beaktas och att endast de ämnen som anges i de enskilda tillstånden skall&lt;br&gt;kontrolleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergången från tio-årstillstånd till fyra-års ökar osäkerheten i anlägg-&lt;br&gt;ningsägarnas långtidsplanering. Om EG:s system väljs, införs generella vill-&lt;br&gt;kor vilket ännu ej tillämpats i Sverige. Anammas EG:s regler bör de helt&lt;br&gt;ersätta de svenska, oavsett om dessa är lägre eller högre. Föreningen vill för&lt;br&gt;sin del förorda att de individuella villkoren behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.11 Kraftsam: Dock vill Kraftsam fästa uppmärksamheten på den om-&lt;br&gt;prövning av tillstånden enligt direktiv 80/68/EEG som skall ske vart fjärde&lt;br&gt;år. I de fall tillstånden gäller deponier för avfall från förbränningsanlägg-&lt;br&gt;ningar (bl.a. slagg, flygaskor och gips) är, enligt Kraftsams mening, så täta&lt;br&gt;omprövningar inte befogade. Lakvattenbildning uppträder i dessa fall i regel&lt;br&gt;inte förrän efter mer än 50 år och det är då fråga om lakvatten med mycket&lt;br&gt;låga föroreningshalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.12 Svenska Gruvföreningen: Vad avser den nya 8 b § i Miljöskyddslagen,&lt;br&gt;har föreslagits en lydelse, som innebär ett totalt förbud mot direkt utsläpp&lt;br&gt;till grundvattnet av vissa ämnen och grupper av ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv 80/68/EEG innehåller emellertid i artikel 4.2 en möjlighet att till-&lt;br&gt;låta utsläpp om ”det grundvatten till vilket utsläppen kommer att ske varak-&lt;br&gt;tigt är olämpligt för annan användning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruvföreningen anser att denna möjlighet att tillåta utsläpp bör finnas&lt;br&gt;även enligt svensk lagstiftning. Är grundvattnet ändå otjänligt t ex till följd&lt;br&gt;av gruvdrift eller annan industriell verksamhet under lång tid, finns ingen&lt;br&gt;anledning till att det skall vara totalförbjudet att släppa ut mindre mängder&lt;br&gt;av t ex kvicksilver eller kadmium. Gruvföreningen anser därför att ett sådant&lt;br&gt;undantag, som är medgivet enligt direktivet, bör införas i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruvföreningen anser också att det enligt den svenska lagstiftningen bör&lt;br&gt;vara tillåtet med återinfiltration av vatten som avses i artikel 4.3 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.13 Vattenfall AB: Beträffande punkt 2 ovan (skydd för grundvatten) lik-&lt;br&gt;som den del av punkt 6 (avfall-särskilt förbränningsavfall och kontaminerade&lt;br&gt;oljor), som behandlar deponering av avfall från förbränningsanläggningar&lt;br&gt;såsom slagg, flygaskor och gips menar Vattenfall att det generella kravet på&lt;br&gt;omprövning vart fjärde år endast medför ökad byråkrati och högre kostna-&lt;br&gt;der utan att miljöskyddet förbättras. Skälen till Vattenfalls synsätt År dels att&lt;br&gt;lakvattenbildning för de exemplifierade restprodukterna normalt inte inträf-&lt;br&gt;far förrän efter femtio år eller vanligen ännu senare, dels att lakvatten ifråga&lt;br&gt;har mycket låga föroreningshalter. Vattenfall menar i anslutning till denna&lt;br&gt;synpunkt att Sverige borde driva frågan om att EG-bestämmelsen inte skulle&lt;br&gt;gälla avfall, som efter standardiserade laktester, kan klassificeras som miljö-&lt;br&gt;mässigt harmlösa även om de innehåller ämnen som i annat sammanhang är&lt;br&gt;skadliga för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Utsläpp av farliga ämnen i övrig vattenmiljö&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 Kalmar kommun: Vi instämmer i att de föreslagna tilläggen i 18 och&lt;br&gt;24 §§ ML är tillräckliga för att uppfylla minimikraven i direktiv 76/464/EEG&lt;br&gt;inklusive följddirektiv. På lokal nivå har vi ett förslag till reviderat miljö-&lt;br&gt;skyddsprogram för kommunen formulerat kvalitetsmål för vissa av de äm-&lt;br&gt;nen som omfattas av direktivet. Kvalitetsmålen gäller både halter i vattnet&lt;br&gt;och i vattenlevande organismer, i första hand sötvattenlevande mossa och&lt;br&gt;blåmussla. Vårt tillvägagångssätt borde kunna tillämpas på såväl annan lokal&lt;br&gt;som regional och central nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 Lantbrukarnas Riksförbund: På sid 62 i promemorian behandlas ut-&lt;br&gt;släpp av farliga ämnen i marin miljö. Det första direktivet som behandlas -&lt;br&gt;direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i&lt;br&gt;gemenskapens vattenmiljö - torde omfatta utsläpp till allt vatten och inte&lt;br&gt;endast utsläpp till marin miljö som promemorian ger sken av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör klart framgå vilka utsläppskällor som omfattas av detta direktiv&lt;br&gt;och dess dotterdirektiv. På sid 72 sägs att EG-reglerna avser utsläpp av vissa&lt;br&gt;kemikalier från industrianläggningar. I listan över ämnen som har en skadlig&lt;br&gt;inverkan på syrebalansen finns ammoniak och nitriter med, ämnen som lätt&lt;br&gt;kan kopplas till jordbruket. Här efterlyses ett klarläggande över huruvida&lt;br&gt;direktivet innefattar jordbruket eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF vill också uppmärksamma det s k nitritdirektivet, 91/676/EEG som&lt;br&gt;antogs i december 1991. Direktivets motsvarighet i svensk lagstiftning finns&lt;br&gt;i lagen om skötsel av jordbruksmark med bestämmelser om begränsningar&lt;br&gt;av antalet djur, försiktighetsmått vid gödselhantering samt växtodling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Rening av avloppsvatten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.4.1 Kalmar kommun: Det aktuella direktivet (91/271) hör till de mest&lt;br&gt;svårtolkade av de som ingår i miljöbilagan till EES-avtalet. Vi delar dock&lt;br&gt;helt uppfattningen att de villkor som normalt ställs i samband med prövning&lt;br&gt;enligt ML gör att kraven i direktivet uppfylls för samtliga utsläppsparamete-&lt;br&gt;rar utom kväve. Såvitt vi kan tyda texten kommer reningskravet vad gäller&lt;br&gt;kväve att höjas jämfört med nuvarande svenska riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Kalmar tätorts reningsverk (nuvarande anslutning knappt 90.000 pe)&lt;br&gt;skulle kravet enligt direktivet bli minst 70% rening med avseende på kväve.&lt;br&gt;Vi har då utgått från det rimliga antagandet att hela egentliga Östersjön in-&lt;br&gt;klusive dess avrinningsområde räknas som ett känsligt område enligt defini-&lt;br&gt;tionerna i bilaga 2 till direktivet. Då direktivtexten innehåller ett flertal val-&lt;br&gt;möjligheter behövs ett klargörande från central nivå om vad som ska tilläm-&lt;br&gt;pas beträffande kväverening vid svenska avloppsreningsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.2 Umeå kommun: Kraven på rening av kommunalt avloppsvatten ställs&lt;br&gt;i samband med prövningen enligt miljöskyddslagen. Kravet i EG:s direktiv&lt;br&gt;för utsläpp av kväve ligger högre än nuvarande svenska krav. Det bör när-&lt;br&gt;mare klarläggas på vilket sätt EG:s krav på kväverening ska tillämpas vid&lt;br&gt;svenska avloppsreningsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.3 Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen: Under pkt 2 i artikel 4 i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direktivet 91/271/EEG anges att för högt belägna bergsregioner (över 1500&lt;br&gt;m över havet) kan p.g.a. låga temperaturer mindre stränga reningskrav till-&lt;br&gt;lämpas avseende biologisk rening om det kan ske utan olägenhet. I norra&lt;br&gt;Sverige råder sådana förhållanden som är grund för lindringen också på lägre&lt;br&gt;höjder än 1500 m över havet. Vid fortsatta kontakter med EG angående&lt;br&gt;detta direktiv bör man därför göra en framställning om tolkning av denna&lt;br&gt;paragraf så att det minskade reningskravet kan hänföras till en viss tempera-&lt;br&gt;tur eller ett visst klimat i stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under artikel 11 i direktivet anges att ”behörig myndighet” eller ”annat&lt;br&gt;behörigt organ” skall fastställa villkor eller utfärda tillstånd för anslutning av&lt;br&gt;industrier till kommunalt ledningsnät och reningsverk. VAV förutsätter att&lt;br&gt;med ”annat behörigt organ” avses en anläggnings huvudman. Kraven enligt&lt;br&gt;bilaga 1C i direktivet skall uppfyllas för att anslutning av en industri skall få&lt;br&gt;ske. Ett av kraven för att tillåta anslutningen är att industrispillvattnet skall&lt;br&gt;undergå sådan rening som krävs för att säkerställa att slammet kan omhän-&lt;br&gt;dertas på ett säkert och miljömässigt godtagbart sätt. För att kunna innehålla&lt;br&gt;bl.a. det kravet krävs sannolikt en ändring av va-lagen. Naturvårdsverket&lt;br&gt;har nämligen i utredningen ”Vägen till renare slam” framfört uppfattningen&lt;br&gt;att en huvudman för ett avloppsanläggning ej skulle ha stöd i va-lagen för att&lt;br&gt;neka en industrianslutning p g a att slammet förorenas och har föreslagit en&lt;br&gt;ändring så att en industrianslutning kan villkoras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VAV föreslår att vid det fortsatta arbetet med direktivet en framställning&lt;br&gt;görs till EG beträffande tolkning av reducerad biologisk rening i högt be-&lt;br&gt;lägna bergsregioner. Den reducerade reningen bör kunna tillåtas också för&lt;br&gt;kallt klimat i Norrland. En framställning angående tolkning av begreppet&lt;br&gt;eutrofiering - d v s en definition av detsamma - bör också begäras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom det tillägg till va-lagen som föreslås i departementspromemorian&lt;br&gt;föreslår VAV att - om så skulle visa sig nödvändigt - va-lagen kompletteras&lt;br&gt;så att huvudmannen för allmän va-anläggning kan föreskriva villkor för eller&lt;br&gt;neka anslutning av sådant industriellt avloppsvatten till anläggningen som&lt;br&gt;kan äventyra slammets användning för jordbruksändamål eller medföra an-&lt;br&gt;nan negativ miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Utsläpp av farliga ämnen i luft&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.5.1 Kalmar kommun: Enligt promemorian är de föreslagna ändringarna i&lt;br&gt;ML och då främst i 18 och 24 §§ tillräckliga för att uppfylla minimikraven i&lt;br&gt;de aktuella direktiven. Vi delar denna principiella inställning men ställer oss&lt;br&gt;frågande till om inte de direktiv som ligger till grund för den föreslagna&lt;br&gt;punkt 8 i 24 § ML gör att den första raden i paragraftexten behöver komplet-&lt;br&gt;teras eller formuleras om. Idag ges prövningsmyndigheten möjlighet att&lt;br&gt;ändra villkor (”får” i texten). Med hänsyn tagen till många direktivs tving-&lt;br&gt;ande karaktär bör den nya punkt 8 kopplas till ett ”ska”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.2 Svenska kraftverksforeningen: Kraftverksföreningen anser det ange-&lt;br&gt;läget att beakta de stora reservkraftanläggningarnas (termisk effekt större&lt;br&gt;än 50 MW) extremt korta drifttider och därmed låga utsläpp av luftförore-&lt;br&gt;ningar i absoluta tal. Härmed avses anläggningar av typen Karlshamnsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men även reservkraftanläggningar med gasturbiner. Dessa kraftanlägg-&lt;br&gt;ningar används för energiproduktion enbart vid torrår eller vid extremt kallt&lt;br&gt;väder. För närvarande har Sverige hårdare bestämmelser än EG i övrigt,&lt;br&gt;men vid en eventuell skärpning av utsläppsrestriktioner inom EG bör ovan-&lt;br&gt;stående användningssätt beaktas från svensk sida. Omprövning av villkoren&lt;br&gt;för kraftanläggningar och speciellt för reservkraftanläggningar bör få avgö-&lt;br&gt;ras från fall till fall av svenska myndigheter. Koncessionsnämnden har denna&lt;br&gt;möjlighet redan idag. I lagförslaget bibehålls denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.3 Värmeverksföreningen: I direktiven definieras ”befintlig anläggning”&lt;br&gt;som anläggning i drift före 1 juli 1987 eller som uppförts eller erhållit tillstånd&lt;br&gt;före detta datum. I direktiven anges att det är dessa anläggningars utsläpp&lt;br&gt;som skall minskas enligt överenskommen plan (Bilaga 1 och 2 i dir&lt;br&gt;88/609/EEG). Detta avviker från det synsätt som för närvarande gäller i Sve-&lt;br&gt;rige som inkluderar alla anläggningar som är i drift. EGs definition gör det&lt;br&gt;enklare att innehålla uppställda mål. Föreningen anser att det behöver klar-&lt;br&gt;läggas att EGs tolkning även gäller EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiv 88/609/EEG artikel 15 redovisas regler gällande utsläppsvillkor.&lt;br&gt;Reglerna avviker i sin konstruktion från dagens svenska regler. Föreningen&lt;br&gt;anser i första hand att den nationella redovisningen skall följa dagens&lt;br&gt;svenska regler och att myndigheterna i sin redovisning räknar om till EES-&lt;br&gt;avtalets regler och metoder. Alternativt bör de svenska reglerna anpassas till&lt;br&gt;EGs om de svenska ej kan existera på egen hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 9 C 2 (dir 88/609/EEG) anges att den metod som skall användas&lt;br&gt;vid redovisningen, är den som tillämpades vid fastställande av utsläppen&lt;br&gt;1980. Enligt föreningens uppfattning gjordes utsläppsberäkningarna 1980&lt;br&gt;mycket godtyckligt med hjälp av tillståndsvärden och enstaka mätningar och&lt;br&gt;ifrågasätter det lämpliga i att denna metod skall tillämpas även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv (89/369/EEG) anger en lägsta tillåtna temperatur för en&lt;br&gt;zon varigenom rökgasen skall passera. Denna temperatur kan vara svår att&lt;br&gt;klara under startförlopp och under korta driftstillfällen i CFB-pannor utan&lt;br&gt;att förbränningen därför är dålig. Risken för rökgasstråk i dessa pannor är&lt;br&gt;obefintlig. Föreningen anser att det bör klarläggas om dessa tillfällen kan&lt;br&gt;undantas t ex på samma sätt som för utsläppen av svavel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av direktiv 91/156/EEG bilaga 2B återvinningsförfaranden framgår att&lt;br&gt;förbränning av avfall för produktion av fjärrvärme betraktas som en återvin-&lt;br&gt;ningsmetod, en värdering som enligt föreningen bör gälla och dokumenteras&lt;br&gt;även i svenska sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv 84/360/EEG artikel 10 anger att nationell information även skall&lt;br&gt;vara tillgänglig för övriga medlemsländer. Föreningen anser att ett klarläg-&lt;br&gt;gande behövs i ansvarsfrågan, krav på eventuell översättning samt hur kost-&lt;br&gt;nader skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.4 Kraftsam: Kraftsam noterar vidare att de utsläppskrav för SO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; och&lt;br&gt;NOx som EG tillämpar, och som enligt föreslagen ändring av 18 § i miljö-&lt;br&gt;skyddslagen minst måste uppfyllas i Sverige, är väsentligt mindre hårda än&lt;br&gt;de som Sverige tillämpar eller enligt riksdagsbeslut kommer att tillämpa i&lt;br&gt;framtiden. Vid eventuella framtida skärpningar av EG:s gränsvärden är det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock viktigt att det från svensk sida tillses att det sätt på vilket de svenska&lt;br&gt;oljekondenskraftverken används beaktas. Dessa verk utnyttjas mycket lite&lt;br&gt;under flertalet år men kan under enstaka år - torrår i vattenkraftshän-&lt;br&gt;seende - få långa driftstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den till remissen fogade kopian av bilaga XX till EES-avtalet anges under&lt;br&gt;punkt 19 svenska utsläppsvärden för SO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; och NOx för år 1980 som inte kan&lt;br&gt;återfinnas i annan statistik. Dessa utsläppsvärden avser enligt EG-direktivet&lt;br&gt;(88/609/EEG) utsläpp från stora förbränningsanläggningar (större än 50&lt;br&gt;MW tillförd effekt). De för Sverige angivna siffrorna ”känns låga” och bör&lt;br&gt;kontrolleras eftersom de direkt påverkar de utsläppskvoter som EES-avtalet&lt;br&gt;lägger på Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.5 Vattenfall AB: Beträffande punkt 5 ovan om skydd mot luftförore-&lt;br&gt;ningar från förbränningsanläggningar, särskilt värmekraftverk med en till-&lt;br&gt;förd effekt av 50 MW eller mer, är utgångspunkterna för EG:s krav om att&lt;br&gt;bästa möjliga teknik skall tillämpas - en fråga som regelmässigt skall prövas&lt;br&gt;vart tionde år väsentligt annorlunda än i Sverige. I det svenska kraftsystemet&lt;br&gt;finns nämligen ett fåtal stora värmekraftverk, som endast har uppgiften att&lt;br&gt;fungera som reservkraftanläggningar. För Vattenfalls del kan detta exempli-&lt;br&gt;fieras med Stenungsundsverket, som under de senaste åren haft drifttider på&lt;br&gt;något hundratal timmar per år eller ännu mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de stora svenska reservkraftverken skulle behöva byggas om vart&lt;br&gt;tionde år skulle detta leda till orimliga kostnadskonsekvenser och att re-&lt;br&gt;servkraftfrågan får finna andra lösningar än dagens. För såväl Vattenfalls&lt;br&gt;som den övriga kraftindustrins planering är det väsentligt att tidigt få känne-&lt;br&gt;dom om den svenska hållningen i omprövningsfrågan; dvs om Sverige inför&lt;br&gt;EG kommer att hävda att utsläppens omfattning är så ringa att frågan om&lt;br&gt;omprövning får avgöras av svenska myndigheter från fall till fall.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 LUFTKVALITET&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Sjöfartsverket: Genom att sjöfarten tillsammans med vägtrafik och&lt;br&gt;flyg anses svara för ca 60 % av kvävedioxidutsläppen kommer de att bli be-&lt;br&gt;rörda av en sådan lagändring. För sjöfartens del kan det innebära att kom-&lt;br&gt;muner och länsstyrelser ges möjlighet att med restriktioner ingripa i farleder&lt;br&gt;och hamnar med för höga utsläppsvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket ställer sig tveksamt till sådana ingripande åtgärder eftersom&lt;br&gt;länsstyrelser och kommuner knappast har tillräcklig överblick över vilka rea-&lt;br&gt;listiska krav som kan ställas på den internationellt verksamma sjöfarten.&lt;br&gt;Principiellt kan dock trafikreglering vara en av de åtgärder som är aktuella&lt;br&gt;för att minska luftföroreningarna från transportsektorn. En stor fråga som&lt;br&gt;Sjöfartsverket nu driver internationellt är miljöklassning av fartyg varige-&lt;br&gt;nom fartyg som t.ex. installerar rökgasrening eller övergår till lägre svavel-&lt;br&gt;halt i bränslet kan ges möjlighet att erhålla lägre kostnader i samband med&lt;br&gt;hamnbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Riksantikvarieämbetet: Svenska luftföroreningshalter ligger i dag,&lt;br&gt;med mindre undantag, alltid långt under EG:s normer. Trots detta är en yt-&lt;br&gt;terligare sänkning angelägen. Koncentrationer av kvävedioxid, svaveldioxid&lt;br&gt;och sot i nivå med EG:s luftkvalitetsnormer bedöms kunna orsaka bety-&lt;br&gt;dande skador på kulturminnen utförda i känsliga material som sandsten och&lt;br&gt;kalksten. En grundlig studie från Statens institut för byggnadsforskning visar&lt;br&gt;att sådana luftföroreningsnivåer också medför påtagligt högre underhålls-&lt;br&gt;kostnader på fastighetsbeståndet i tätorterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmålet i EG:s direktiv synes vara att förbättra miljön i de värst för-&lt;br&gt;orenade områdena, utan att en ”väsentlig försämring” uppstår i andra områ-&lt;br&gt;den. RAÄ:s uppfattning är att lagstiftning och tillämpningspraxis måste ut-&lt;br&gt;formas så att miljön även i måttligt förorenade områden kan förbättras ytter-&lt;br&gt;ligare. Förslagen i promemorian är som ovan nämnts, i avsnittet om behand-&lt;br&gt;ling av hälsa och miljö i översiktsplan, inte ägnade att bidra till en sådan ut-&lt;br&gt;veckling, utan kan i värsta fall till och med motverka denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser det önskvärt att man&lt;br&gt;lagstiftar om miljökvalitet och i synnerhet om luftkvalitet. Det bör ankomma&lt;br&gt;på föreskrivande myndighet (SNV) att utforma ett system för hur kommu-&lt;br&gt;nerna skall säkerställa att man klarar kraven. På det sättet kan man begränsa&lt;br&gt;mätverksamheten. Det kan inte vara rimligt att alla kommuner skall genom-&lt;br&gt;föra mätningar, alltså även sådana kommuner som med säkerhet klarar&lt;br&gt;normvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket föreslår därför att 2:a stycket i föreslagen 8 a § utgår, och att 3:e&lt;br&gt;stycket ändras enligt följande: ”Regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer får meddela de föreskrifter som behövs om kommuners skyldig-&lt;br&gt;het och form för att redovisa förekomsten i luften av föroreningar i form av&lt;br&gt;kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly”. Om inte detta är tllräckligt för att&lt;br&gt;uppfylla 8 kap. 5 § RF föreslår verket alternativt att 2:a stycket ändras&lt;br&gt;enligt följande: ”Det ankommer på kommunen att i erforderlig utsträckning&lt;br&gt;mäta eller på annat sätt dokumentera förekomsten . ..”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.4 Universitetet i Uppsala: Promemorian föreslår här att luftkvalitetsnor-&lt;br&gt;mer ska införas i svensk rätt genom en 8 a § hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med föreslagen lydelse kommer Sverige därigenom att bryta grovt mot&lt;br&gt;EES-avtalet. Som promemorian mycket riktigt på annat håll påpekar, med&lt;br&gt;hänvisning till EG-domstolens hantering av mål rörande Tyskland och&lt;br&gt;Frankrike, måste direktivens regler helt och hållet reflekteras i lag (eller lik-&lt;br&gt;värdig författning). Luftkvalitetsdirektiven handlar om mer än att man ska&lt;br&gt;mäta luftkvaliteten. Direktiven innebär, sedda i ett EG-rättsligt samman-&lt;br&gt;hang, att nationerna ska ha ett sådant regel- och genomförandesystem att&lt;br&gt;luftkvaliteten verkligen blir och är den föreskrivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fundamentala bristen i promemorians förslag är att det inte finns nå-&lt;br&gt;gon adressat för själva kvalitetsnormerna annat än möjligen luften själv.&lt;br&gt;Från vissa öststater, varav Sovjetunionen och Polen är två kända exempel,&lt;br&gt;finns omfattande erfarenheter av totalt misslyckande när det gäller just den&lt;br&gt;lagstiftningsteknik som promemorian föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan allmän nackdel i förslaget är att luftkvaliteten, om den regleras&lt;br&gt;i hälsoskyddslagen, underordnas tillstånds rättsverkan enligt ML, något som&lt;br&gt;har nämnts ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från systematiska synpunkter är det vidare direkt olämpligt att reglera&lt;br&gt;luftkvalitet i annan lag än ML. ML är den primära svenska luftvårdslagen.&lt;br&gt;Där ska luftkvalitetsnormerna tas in. Nedan återkommer yttrandet till en&lt;br&gt;lämplig uppbyggnad av miljöregelsystemet där de kvalitetsnormer som föl-&lt;br&gt;jer av bilaga XX införs i svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet i svensk rätt av kvalitetsnormer innebär stora förändringar,&lt;br&gt;delvis berörda ovan i samband med luftkvalitetsdirektiven. Eftersom ML är&lt;br&gt;både en vattenvårds- och luftvårdslag med en grupp gemensamma kravreg-&lt;br&gt;ler (4,5 och 6 §§) följda av vissa speciella kravregler (7 §), kan kvalitetsnorm-&lt;br&gt;regeltekniken behandlas likartat för vatten och luft. Att miljöskyddskom-&lt;br&gt;mittén arbetar med kvalitetsnormer är ingen EES-rättsligt godtagbar anled-&lt;br&gt;ning för Sverige att inte nu i svensk rätt införa regler som motsvarar bilaga&lt;br&gt;XX till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett kort perspektiv förefaller den lämpligaste systematiska lösningen vara&lt;br&gt;att i nära anslutning till 6 § ML införa regler som reflekterar de EG-direktiv&lt;br&gt;i bilaga XX till EES-avtalet, som avser kvalitetsnormer. Det är alltså dels&lt;br&gt;nämnda ytvattentäktdirektiv, dels tidigare nämnda luftkvalitetsdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsaken till att 6 § är lämplig som ”angöringspunkt” i ML är att denna § är&lt;br&gt;den enda som antyder ett perspektiv utifrån effekter (olägenhet av väsentlig&lt;br&gt;betydelse) och inte utifrån vad olika verksamheter klarar av tekniskt och&lt;br&gt;ekonomiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De luftkvalitetsdirektiv och ytvattendirektiv som finns i bilaga XX och&lt;br&gt;därmed hör till EES-avtalet måste på ett eller annat sätt göras till gällande&lt;br&gt;svensk rätt. En klar bestämmelse i själva ML med antingen direkt koppling&lt;br&gt;till de olika direktivens normer, eller med koppling till en förordning med&lt;br&gt;samma direktiv, är det minsta som måste åstadkommas för att EES-avtalet i&lt;br&gt;denna del ska uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom promemorian inte alls tar upp det aktuella ytvattendirektivet&lt;br&gt;samt för luftkvalitetsdirektiven föreslår lagändringar som inte uppfyller di-&lt;br&gt;rektiven och därmed EES-avtalet, saknas i promemorian ett förslag till det&lt;br&gt;kanske mest omvälvande för svensk miljöskyddslagstiftnings del, nämligen&lt;br&gt;kvalitetsnormer och sådanas rättsliga genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida detta beror på att promemorieförfattarna avser att inte genom-&lt;br&gt;föra det som EES-avtalet kräver, eller annan orsak, är obekant. I detta ytt-&lt;br&gt;rande kan inte hela frågan om denna del av de EES-anknutna reglernas in-&lt;br&gt;förande i svensk rätt behandlas; det måste krävas åtminstone någon form&lt;br&gt;av förslag i ett betänkande för att ägna ett yttrande åt en ingående sådan&lt;br&gt;granskning. Huvudfrågorna måste dock behandlas här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-rätten och i princip därmed även i EES-rätten ligger det i direktiv-&lt;br&gt;tekniken att medlemsländerna/avtalsparterna utifrån sina egna rättsordning-&lt;br&gt;ars förutsättningar och sin rättskultur åstadkommer det resultat som direkti-&lt;br&gt;ven anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven på miljöområdet är i många hänseenden mycket detaljerade&lt;br&gt;och/eller precisa. Oavsett detaljeringsgraden är det dock en EG-rättslig och&lt;br&gt;i princip därmed även en EES-rättslig skyldighet att aktivt verka för att verk-&lt;br&gt;ligen åstadkomma det som direktiven föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kvalitetsnormer för luft enligt promemorians förslag kom-&lt;br&gt;mer, om förslaget genomförs, svensk rätt inte att innehålla några regler som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medför att sämre luftkvalitet än normerna i ett bestämt område måste in-&lt;br&gt;verka på krav på olika slags verksamheter, på rättsliga beslut om markan-&lt;br&gt;vändning och liknande. Med andra ord saknar promemorian förslag till reg-&lt;br&gt;ler med rättsverkan. Detta är i klart motsatsförhållande till EG-rätten och&lt;br&gt;EES-rätten, och att det är så följer i och för sig redan av det som skrivs på&lt;br&gt;vissa ställen i promemorian, bl.a. ovan angivna sidor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns relativt ingående litteratur när det gäller olika metoder att ge-&lt;br&gt;nomföra kvalitetsnormer och att ge sådana rättsverkningar. I huvudsak finns&lt;br&gt;följande metodgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tvärstoppsmetoden. I ett område där kvalitesnormer inte är uppfyllda,&lt;br&gt;får ingen ytterligare verksamhet inledas och ingen befintlig verksamhet ut-&lt;br&gt;ökas eller på andra sätt förändras i för kvaliteten försämrande inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Osthyvelmetoden. I ett område där kvalitetsnormer inte är uppfyllda,&lt;br&gt;måste alla föroreningskällor minska sina utsläpp med samma procentsats&lt;br&gt;ända tills laglig luftkvalitet uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Utbytes- eller bubbelmetoden. I ett område där kvalitetsnormer inte&lt;br&gt;är uppfyllda, får ingen föroreningskälla öka sina utsläpp och inget nytt till-&lt;br&gt;komma, utan att detta har samband (direkt eller indirekt) med att annan&lt;br&gt;förorening av liknande slag minskas med en större mängd än nytillskottet.&lt;br&gt;Denna metod är den som kan antas ha framtiden för sig och den är i bruk i&lt;br&gt;USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planläggning av utvecklat slag blir ett viktigt redskap för genomförandet&lt;br&gt;av olika slags miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett kort tidsperspektiv och i syfte att efterleva EESavtalet är det mest&lt;br&gt;lämpligt att i ML, i nära anknytning till 6 § ML, införa sådana regler att de&lt;br&gt;olika kvalitetsnormerna i bilaga XX får en rättsverkan som uppfyller EG-&lt;br&gt;rättsliga och därmed i princip EES-rättsliga minimikrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.5 Universitetet i Lund: Direktiven 80/779/EEG, &amp;nbsp;89/427/EEG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82/884/EEG och 85/203/EEG innehåller bestämmelser om gränsvärden och&lt;br&gt;vägledande värden för kvalitetsnormer beträffande svaveldioxid och svä-&lt;br&gt;vande partiklar, bly och kvävedioxid i luften. Direktiven reglerar högsta till-&lt;br&gt;låtna halter av dessa ämnen i luften, och mät- och analysmetoder för kon-&lt;br&gt;troll. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att fastställda kvali-&lt;br&gt;tetsnormer skall hållas. Om halterna överskrids i något område skall den be-&lt;br&gt;rörda medlemsstaten upprätta planer för förbättring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian uppfyller Sverige i allt väsentligt de materiella be-&lt;br&gt;stämmelserna i direktiven. Naturvårdsverkets allmänna råd om riktvärden&lt;br&gt;för kvävedioxid och svaveldioxid och sot stämmer med de gräns- och riktvär-&lt;br&gt;den som anges i direktiven. En sammanställning från december 1991 av&lt;br&gt;kommunernas mätningar visar resultat som i allmänhet klart understiger&lt;br&gt;dessa värden. Ändringar kan dock bli aktuella när det gäller mätrutiner och&lt;br&gt;val av mätstationsplaceringar. Beträffande bly finns inga gränsvärden i Sve-&lt;br&gt;rige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men, som tidigare sagts, även om den materiella rätten i huvudsak över-&lt;br&gt;ensstämmer med direktiven, måste reglerna få formellt stöd i svensk lag.&lt;br&gt;EG-direktiven innehåller regler om bindande luftkvalitetsnormer, medan&lt;br&gt;naturvårdsverkets allmänna råd mera är att ses som rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian förelås ett tillägg till hälsoskyddslagen om luftkvalitetsnor-&lt;br&gt;mer och mätning, och till PBL 4 kap om planer för att åtgärda överskridande&lt;br&gt;av dessa normer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitetsnormer enligt direktiven skall antas i första hand med hänsyn till&lt;br&gt;skyddet för människors hälsa. Överskridande av normerna torde i sådana&lt;br&gt;fall innebära ”sanitär olägenhet”, och därmed vara angripbart med stöd av&lt;br&gt;hälsoskyddslagen. I den mån man fastställer lägre värden, t.ex. för att&lt;br&gt;skydda miljön eller förbättra skyddet för människor, (se t.ex. art 1 andra&lt;br&gt;strecksatsen i direktiv om svaveldioxid, art. 1.1 andra strecksatsen dir. om&lt;br&gt;kvävedioxid) är hälsoskyddslagen inte tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen bör, som utredningen föreslår, med stöd av hälsoskyddslagen&lt;br&gt;åläggas att kontinuerligt mäta förekomsten av luftföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att åtgärda eventuella överskridanden av normerna med stöd&lt;br&gt;av hälsoskyddslagen är emellertid begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan meddela de förelägganden och för-&lt;br&gt;bud som behövs för att lagen skall efterlevas. Dess tillämplighet är dock som&lt;br&gt;redan påpekats begränsat till företeelser som kan betecknas som sanitär olä-&lt;br&gt;genhet. Åtgärderna skall riktas mot ägare eller nyttjanderättshavare till be-&lt;br&gt;rörd egendom. Regeringen, eller efter bemyndigande, kommunen, kan&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter till skydd mot sanitär olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden eller föreskrifter får emellertid inte innebära åligganden&lt;br&gt;utöver villkor i tillståndsbeslut enligt ML (ML 22 §). Man kan m.a.o. med&lt;br&gt;stöd av hälsoskyddslagen endast reglera enskilda verksamheter som inte till-&lt;br&gt;ståndsprövats enligt ML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i promemorian föreslagna tillägget till ML 18 § anges gälla utsläpps-&lt;br&gt;gränser för enskilda verksamheter, dvs. inte gränsvärden för miljökvalitet. I&lt;br&gt;annat fall skulle det innebära tvärstopp för nya verksamheter i områden med&lt;br&gt;risk för att kvalitetsnormerna kunde överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att luftkvalitetsnormer skall kunna hävdas av myndigheterna måste&lt;br&gt;det finnas möjlighet att ompröva tillstånd enligt ML (och NRL) i områden&lt;br&gt;där kvalitetsnormer, meddelade med stöd av ML eller hälsoskyddslagen,&lt;br&gt;överskrids. Dessa omprövningsregler måste utformas med stor noggrannhet.&lt;br&gt;Svensk rättssäkerhet och EG:s konkurrensregler tillåter knappast en god-&lt;br&gt;tycklig omprövning av de företag myndigheterna anser svara för en alltför&lt;br&gt;stor andel av utsläppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kvävedioxidföroreningar i tätorter är trafiken ett stort pro-&lt;br&gt;blem. För att åtgärda detta måste man framför allt ställa höga krav på källan,&lt;br&gt;dvs. fordonet. Ett närmande till EG torde tyvärr innebära försämrade möj-&lt;br&gt;ligheter för Sverige i detta avseende. Det måste också finnas utrymme att&lt;br&gt;meddela generella inskränkningar i rätten att fritt förgifta sina medmänni-&lt;br&gt;skor med hjälp av automobil och andra fordon. Lag (1990:1079) om tillfäl-&lt;br&gt;liga bilförbud innehåller i viss mån sådan möjlighet, men bara för akuta si-&lt;br&gt;tuationer. På detta område behövs en skärpning av svensk lag, om det skall&lt;br&gt;vara faktiskt möjligt att åtgärda för höga halter av kvävedioxid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.6 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har ingen erinran i sak&lt;br&gt;mot förslaget till lagstiftning om luftkvalitetsnormer. Enligt länsstyrelsens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattning är ett konsekvent system med styrande miljökvalitetsnormer en&lt;br&gt;förutsättning för att en god luftkvalitet skall kunna uppnås och upprätthållas&lt;br&gt;i alla miljöer. Enligt förslaget kan medlemsstaterna tillämpa lägre haltnivåer&lt;br&gt;än vad EG-normen anger. Enligt länsstyrelsens bedömning kan detta bli ak-&lt;br&gt;tuellt för Sveriges del med hänsyn till de riktlinjer som anges i Naturvårds-&lt;br&gt;verkets Allmänna Råd 90:9, Riktvärden för luftkvalitet i tätorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-direktiven anges att luftkvaliteteten inte får försämras väsentligt i&lt;br&gt;de områden som redan ligger under de fastställda gränsvärdena. Avsevärda&lt;br&gt;mätinsatser - lokalt och regionalt - kommer att erfordras för att kontrollera&lt;br&gt;att direktiven innehålls i denna del. Spridning av luftföroreningar sker mel-&lt;br&gt;lan kommuner, regioner och län. Därför är samordningen av luftkvalitets-&lt;br&gt;övervakningen viktig. Länsstyrelsen har redan idag ett övergripande ansvar&lt;br&gt;för miljöövervakningen i länet. Länsstyrelsens regionala ansvar och roll som&lt;br&gt;samordnare bör fastställas i de föreskrifter som skall utfärdas med stöd av 8&lt;br&gt;a § tredje stycket hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.7 Länsstyrelsen i Malmöhus län: På samma sätt som för miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen innebär införande av miljökvalitetsnormer i hälsoskyddslagen att en ny&lt;br&gt;princip införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget avser gränsvärden för kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly.&lt;br&gt;Krav ställs på kommunerna att mäta dessa luftföroreningar. I förhållande till&lt;br&gt;naturvårdsverkets nuvarande riktvärden för luftkvalitet ingår i förslaget inte&lt;br&gt;koloxid. Naturvårdsverkets riktvärde för kvävedioxid är strängare än EG-&lt;br&gt;normen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett relativt stort antal människor i våra större tätorter är utsatta för förore-&lt;br&gt;ningshalter över dessa nivåer. Trafiken är vanligen den dominerande luftför-&lt;br&gt;oreningskällan. Trafiken ger också upphov till buller. Avsevärt fler männi-&lt;br&gt;skor än beträffande luftföroreningar är utsatta för höga bullernivåer varför&lt;br&gt;buller vanligen är ett större miljöproblem än luftföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det minst lika angeläget att införa immissions-&lt;br&gt;gränser för buller som för luftföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslaget krav på mätning bör ändras till krav på kartläggning då i många&lt;br&gt;fall beräkning av såväl buller- som luftföroreningsnivån är ett bättre sätt än&lt;br&gt;mätning. Särskilt gäller detta när trafiken är den dominerande förorenings-&lt;br&gt;källan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftföroreningsvärdena bör också omfatta koloxid i enlighet med natur-&lt;br&gt;vårdsverkets riktvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.8 Länsstyrelsen i Göteborgs o. Bohus län: Enligt direktiv 85/203/EEG&lt;br&gt;skall medlemsländerna fastställa ett gränsvärde för kvävedioxid i luften. Ett&lt;br&gt;gränsvärde får inte överskridas under angivna tidsperioder. Enligt den refe-&lt;br&gt;rerade domen från EG-domstolen angående Frankrikes implementering av&lt;br&gt;direktivet är ett cirkulär från ett ministerium om att direktivet skall följas&lt;br&gt;inte tillräckligt klart eller juridiskt bindande. I Sverige finns Allmänna råd&lt;br&gt;och riksdagsuttalanden om begränsningar av kväveoxidutsläpp. - Enligt&lt;br&gt;Länsstyrelsens bedömning uppfyller inte dessa svenska uttalanden om kvali-&lt;br&gt;tetsnormer för kvävedioxid i luft de krav som domstolen har ställt för att&lt;br&gt;direktivet skall säkerställas i den nationella lagstiftningen (Jfr sid 90 fjärde&lt;br&gt;stycket och sid 131 överst). Lagstiftningsåtgärder bör därför krävas för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall uppfylla EES-avtalet i fråga om utsläpp av kvävedioxid. Detta&lt;br&gt;kan ske såsom också föreslagits i promemorian på sid 131 genom att SNV:s&lt;br&gt;allmänna råd och luftkvalitet i tätorter görs om till bindande föreskrifter, ut-&lt;br&gt;färdade med stöd av hälsoskyddslagen.Trots att det vore lämpligt att alla reg-&lt;br&gt;ler om miljöskydd införs i miljöskyddslagen har de föreslagna miljökvalitets-&lt;br&gt;normerna ett sådant samband med hälsoskyddsfrågor att förslaget får god-&lt;br&gt;tas. Länsstyrelsen anser dock att det är olyckligt om uttrycket ”gränsvärde”&lt;br&gt;införs för en kvalitetsnorm som inte blir straffsanktionerad (se sid 91) och&lt;br&gt;att miljökvalitetsnormer nu införs i hälsoskyddslagen som i övrigt syftar till&lt;br&gt;att tillgodose hälsoskyddet och motverka sanitär olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.9 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Dessa bestämmelser kräver klara di-&lt;br&gt;rektiv, från regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, för&lt;br&gt;inom vilka delar i kommunen mätningar skall ske och på vilket sätt det skall&lt;br&gt;genomföras. Lämpligen bör detta ske i samråd mellan tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;och kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.10 Uppsala Kommun: I promemorian föreslås att EG:s luftkvalitetsnor-&lt;br&gt;mer skall tas in i hälsoskyddslagen. Enligt Uppsala kommuns mening bör&lt;br&gt;luftkvalitetsreglerna istället inarbetas i miljöskyddslagen. Argumenten här-&lt;br&gt;för är flera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första är miljöskyddslagen huvudlagstiftning för luftvård och detta&lt;br&gt;gör det naturligt att inarbeta luftkvalitetsnormer just i denna lagstiftning.&lt;br&gt;För det andra viker hälsoskyddslagen för tillstånd enligt miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Ska EG-reglerna om luftkvalitet tillämpas i områden med föroreningskällor&lt;br&gt;som redan har tillstånd kommer tillämpningssvårigheter att uppstå med den i&lt;br&gt;promemorian föreslagna konstruktionen. För det tredje är det ur kommunal&lt;br&gt;synvinkel att föredra att luftkvalitetsnormerna placeras i miljöskyddslagen&lt;br&gt;eftersom det förbättrar finansieringsmöjligheterna för kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är tanken att EG:s direktiv om luftkvalitetsnormer skall ges rättsverkan i&lt;br&gt;Sverige framstår promemorians förslag som otillräckligt eftersom där enbart&lt;br&gt;läggs en skyldighet på kommunerna att mäta luftkvaliteten. Därmed har&lt;br&gt;ingen direkt rättsverkan knutits till mätningarna. I promemorians förslag&lt;br&gt;läggs det direkta mätansvaret på kommunen. Uppsala kommun har i och för&lt;br&gt;sig inget att invända mot att det görs till ett kommunalt ansvar att se till att&lt;br&gt;erforderliga mätningar kommer till stånd, men det bör av lagtexten tydligt&lt;br&gt;framgå att också annan än kommun kan få utföra de mätningarna. Detta&lt;br&gt;framstår som angeläget, dels med tanke på de nya arbetsformer som nu är&lt;br&gt;under utveckling i kommunerna, dels med hänsyn till promemorians påstå-&lt;br&gt;ende om att EG-direktiven i fråga om det nödvändiga antalet mätstationer&lt;br&gt;är mycket oprecisa. Är sex mätstationer ett tillräckligt antal stationer för&lt;br&gt;Storbrittaniens del kan det ifrågasättas om minst en mätstation i varje kom-&lt;br&gt;mun är kostnadseffektivt eller ens eftersträvansvärt för Sveriges del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.11 Norrköpings kommun: I förslaget till ändring av hälsoskyddslagen&lt;br&gt;ställs krav på kommunerna att mäta förekomsten av vissa luftföroreningar.&lt;br&gt;Kommunen vill framhålla vikten av att den kunskap och erfarenhet som&lt;br&gt;finns hos regionala luft- och vattenvårdsförbund även tas tillvara. Om beslut&lt;br&gt;fattas som innebär ökade kostnader för kommunerna förutsätter kommunen&lt;br&gt;att kommunernas ekonomi inte kommer att belastas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.12 Kalmar kommun: Förslaget om obligatoriska mätningar av luftkvali-&lt;br&gt;teten överensstämmer helt med den ambition som miljönämnden redovisat&lt;br&gt;i förslaget till reviderat miljöskyddsprogram för Kalmar kommun. Däremot&lt;br&gt;ställer vi oss tveksamma till att bestämmelserna förs in i HL. Ett tillägg till de&lt;br&gt;inledande bestämmelserna i ML vore enligt vår bedömning klart att föredra,&lt;br&gt;vilket utvecklas under avsnitt 4.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett placeringen behövs emellertid en precisiering av själva lagtexten&lt;br&gt;såväl i form av föreskrifterna som riktlinjer, exempelvis om alternativ mät-&lt;br&gt;metodik, placering av mätstationer samt rekommendationer om mätfrek-&lt;br&gt;vens i tätorter av olika storlek. Det kan exempelvis knappast anses vara be-&lt;br&gt;hövligt att genomföra årliga mätningar på orter med omkring 10.000 invå-&lt;br&gt;nare. Det är således av stor vikt att arbete med de av naturvårdsverket sedan&lt;br&gt;lång tid föraviserade allmänna råden för övervakning av luftkvalitet i tätor-&lt;br&gt;ter snarast slutförs och att publicering sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagstadgade mätningarna av svaveldioxid, kvävedioxid, sot och bly&lt;br&gt;kommer att kräva extrapengar för de kommuner som i likhet med Kalmar&lt;br&gt;idag inte har något löpande mätprogram. Årskostnaden för mätning i enlig-&lt;br&gt;het med de aktuella EG-direktiven kommer uppskattningsvis att bli minst&lt;br&gt;omkring 70.000 kronor exklusive moms. I en tid av indragningar, nedskär-&lt;br&gt;ningar och omfördelningar av den kommunala verksamheten är det nödvän-&lt;br&gt;digt att en eventuell ekonomisk skyldighet för kommunen regleras genom&lt;br&gt;bindande föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock inte enbart kommunen som tillhör intressenterna vad gäller&lt;br&gt;mätning av luftföroreningar. I de nämnda föreskrifterna måste det klargöras&lt;br&gt;hur och av vem som mätningarna skall bekostas; av kommunen genom skat-&lt;br&gt;temedel, av de som förorenar t.ex. väghållare, industrier och energibolag,&lt;br&gt;av staten via miljötillsynsavgifterna i form av en utbyggd regional miljööver-&lt;br&gt;vakning eller gemensamt av samtliga nämnda intressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis kan det inte nog betonas betydelsen av att redovisningar av&lt;br&gt;mätresultaten utformas på ett sådant sätt att de kan förstås av en genomsnitt-&lt;br&gt;lig kommuninvånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt måste vi peka på de negativa konsekvenserna av att som i lagför-&lt;br&gt;slagen föra imission- och emissionsnormer till olika lagstiftning (HL resp.&lt;br&gt;ML).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelsen av den föreslagna punkt 8 i 24§ ML innebär att utsläpp från t.ex.&lt;br&gt;en förbränningsanläggning ska klara både utsläpps- och luftkvalitetskraven&lt;br&gt;för exempelvis svaveldioxid. Detta överensstämmer också så vitt vi kan be-&lt;br&gt;döma med artikel 4, punkt 4 i det allmänna direktivet om luftföroreningar&lt;br&gt;från industrianläggningar (84/360).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överskridande antingen av imissions- eller emissionsnormerna bör följ-&lt;br&gt;aktligen vara lika goda grunder för omprövning av ett utsläppsvillkor. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden kan det knappast anses vara rationellt att placera in kvali-&lt;br&gt;tetsnormerna i en annan lagstiftning. Enligt förslaget ges de därtill lägre sta-&lt;br&gt;tus genom placeringen i HL, en lagstiftning som enligt gällande svensk miljö-&lt;br&gt;rättslig praxis är underordnad ML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att den föreslagna lydelsen av 8a§ HL lyfts över till ML&lt;br&gt;som en ny 8e§. De föreslagna placeringen i HL kommer enligt vår bedöm-&lt;br&gt;ning att medföra helt onödiga administrativa problem när mätresultaten ska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas i det praktiska tillsynsarbete. Risken är stor för att mätningarna&lt;br&gt;enbart kommer att göras för dess egen skull, det vill säga utan att resultaten&lt;br&gt;kan ligga till grund för åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.13 Göteborgs kommun: Enligt EG:s direktiv skall de gränsvärden som&lt;br&gt;gäller för luftföroreningar ha som utgångspunkt WHO:s riktvärden, dvs häl-&lt;br&gt;soaspekter. Mot detta finns inget att erinra, eftersom de faktiska hälsoris-&lt;br&gt;kerna av olika luftföroreningar står i relation till exponeringen av olika för-&lt;br&gt;oreningar. Det är emellertid inte lämpligt att låta hälsoskyddslagen utgöra&lt;br&gt;grund för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciellt beträffande kväveoxiders miljöeffekter är sådana rekommenda-&lt;br&gt;tioner dock inte tillräckliga. Såvitt kan bedömas, finns det inget hinder i&lt;br&gt;EES-avtalet att också i miljöskyddslagen låta t.ex. kvävebelastningen kom-&lt;br&gt;binerad med känslighet för nedfall i olika delar av landet utgöra grund för&lt;br&gt;vad som skall anses vara särskilt föroreningskänsliga miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sothalt är en mätvariabel som i allt högre grad böljar ersättas av partikel-&lt;br&gt;halt. Förekomst av partiklar har en större relevans för hälsoeffekter än en-&lt;br&gt;bart sot. Det vore därför bättre att införa krav på sådana mätningar i belas-&lt;br&gt;tade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt sett varierar behovet av att genomföra de föreslagna mätning-&lt;br&gt;arna av luftkvalitet från kommun till kommun. En tvingande bestämmelse är&lt;br&gt;inte bra ur svensk synvinkel. En glesbygdskommun i Norrland kan knappast&lt;br&gt;anses ha behov av att genomföra de aktuella mätningarna. Här kan regionala&lt;br&gt;mätsystem vara att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mätning av blyförekomst i luft är inte särskilt aktuellt i Sverige. Blyproble-&lt;br&gt;matiken har minskat och fortsätter att minska i betydelse ur hälsosynpunkt -&lt;br&gt;andra miljörelaterade parametrar växer i betydelse. Se exemplet med kvä-&lt;br&gt;veoxidbelastning ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.14 Sundsvalls kommun: Sundsvalls kommun anser också att promemo-&lt;br&gt;rians förslag till ändring i hälsoskyddslagen fått en alltför kategorisk lydelse.&lt;br&gt;Lagtexten lyder enligt förslaget ”Kommunen skall mäta förekomsten i luften&lt;br&gt;av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly”. För många&lt;br&gt;kommuner med små tätorter och små utsläpp av luftföroreningar kan ett så-&lt;br&gt;dant absolut krav leda till felaktiga prioriteringar av miljöarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.15 Umeå kommun: I hälsoskyddslagen föreslås att kommunen ska ut-&lt;br&gt;föra mätningar för att kontrollera att luftkvalitetsnormen uppfylls. Det ver-&lt;br&gt;kar orimligt att landets samtliga kommuner ska åläggas att utföra mätningar.&lt;br&gt;Innan en sådan bestämmelse förs in i lagen bör det närmare klarläggas i vil-&lt;br&gt;ken omfattning mätningarna ska genomföras och kostnaderna för detta samt&lt;br&gt;hur finansieringen ska ordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för att alla kommuner ska mäta bör ett program för övervakning&lt;br&gt;av luftkvalitetsnormerna utarbetas och bevakas på central nivå, lämpligen&lt;br&gt;av naturvårdsverket. Pågående arbete med den nationella och regionala mil-&lt;br&gt;jöövervakningen kompletterad med mätningar av tätortsluften i ett antal&lt;br&gt;kommuner bör vara tillräcklig för att luftkvalitetsnormerna ska kunna över-&lt;br&gt;vakas. I dag utför många av landets kommuner mätningar och beräkningar&lt;br&gt;på luftkvaliteten. Resultaten från dessa mätningar görs bl a för att kontrol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lera att de svenska riktvärdena för god luftkvalitet uppfylls. Dessa värden&lt;br&gt;bör användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också diskuteras om bestämmelsen om övervakning av luftkvali-&lt;br&gt;tetsnormerna ska införas i hälsoskyddslagen eller om den istället ska skrivas&lt;br&gt;in i miljöskyddslagen. Lagtexten bör också kompletteras med föreskrifter&lt;br&gt;eller riktlinjer som närmare preciserar mätmetodik, mätplatser samt när och&lt;br&gt;hur ofta mätningarna ska genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.16 Svenska Kommunförbundet: Styrelsen kan inte ställa sig bakom de&lt;br&gt;förslag till lagändringar som föreslås för att uppfylla EG:s direktiv till skydd&lt;br&gt;mot luftföroreningar. EG-direktiven binder som styrelsen tidigare påpekat&lt;br&gt;stater. Detta sammantaget med att EG i sina direktiv endast kräver provtag-&lt;br&gt;ning på platser där enskilda under längre perioder kan bli utsatta för kon-&lt;br&gt;stant exponering eller där det finns risk att gränsvärdena överskrids, gör att&lt;br&gt;styrelsen inte kan inse att det skulle behövas ett obligatorisk krav på mät-&lt;br&gt;ningar av luftkvaliteten för landets kommuner som en följd av EES-avtalet.&lt;br&gt;Förslaget bemyndigar statliga myndigheter att avkräva enskilda kommuner&lt;br&gt;mätningar, som i många fall är mycket dyrbara oberoende av om det över&lt;br&gt;huvud taget föreligger risk för att gränsvärden överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen anser att det ska åligga staten att svara för bevakningen av&lt;br&gt;svensk luftkvalitet i ett Europaperspektiv. Eftersom många kommuner re-&lt;br&gt;dan idag har infört kontinuerliga mätprogram, så finns möjlighet för staten&lt;br&gt;att till rimliga kostnader införskaffa nödvändiga mätdata från kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen föreslår att frågan om en eventuell utvidgad reglering av luftkva-&lt;br&gt;litetsfrågor överlämnas till miljöskyddskommittén för närmare övervägan-&lt;br&gt;den, bl.a för att åstadkomma en ur tillämpningssynpunkt riktig samordning&lt;br&gt;med tillståndsreglerna i miljöskyddslagen. Samordnas inte reglerna, kom-&lt;br&gt;mer det att saknas möjligheter att ingripa vid överskridande av normera om&lt;br&gt;verksamheten har tillståndsprövats tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuläget är det fullt tillräckligt med en komplettering i svensk lag om att&lt;br&gt;EG-direktivens gränsvärden inte får överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.17 Sveriges Industriförbund: Lagförslag 8 a § hälsoskyddslagen omnäm-&lt;br&gt;ner krav på kommunal mätverksamhet. Sådan sker i många fall för att kart-&lt;br&gt;lägga industriutsläpp. Det är däremot tveksamt, om EES-avtalet medger att&lt;br&gt;sådana mätningar skall ske överallt. Lagförslagets formulering kan tolkas&lt;br&gt;som att alla kommuner skall genomföra mätningar. Det vore bättre om for-&lt;br&gt;muleringen omarbetas så att den föreslår mätverksamhet som kan motiveras&lt;br&gt;av miljömässiga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Plan- och bygglagen (översiktsplan)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Riksantikvarieämbetet: I översiktsplan skall enligt förslaget anges hur&lt;br&gt;kommunen avser att uppfylla sådana föreskrifter till skydd för människors&lt;br&gt;hälsa och miljön som följer av Sveriges internationella åtaganden, om mark-&lt;br&gt;eller vattenanvändningen kan innebära kränkning av dessa. Bestämmelsen&lt;br&gt;är analog med det krav på redovisning av hur kommunen avser att tillgodose&lt;br&gt;riksintressen, som redan ställs i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 1 § PBL har anknytning till 9 § i samma kapitel och till 12 kapitlet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som behandlar statens roll i förhållande till den kommunala planeringen.&lt;br&gt;Enligt dessa är hälsa och skydd mot olyckshändelser sådana frågor som i lik-&lt;br&gt;het med riksintressen skall bevakas av staten. Förslag har därför förekommit&lt;br&gt;om att dessa frågor också skall tas in i 4 kap. 1 § PBL, men de har av olika&lt;br&gt;skäl avvisats. Ett skäl är svårigheten att på förhand klarlägga vad som skall&lt;br&gt;redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna konstruktionen innebär att sådana anspråk som följer av&lt;br&gt;internationella åtaganden skall behandlas mer ingående i kommunernas&lt;br&gt;översiktsplanering än sådana som följer av svensk lagstiftning i övrigt. Det&lt;br&gt;exempel som nämns i specialmotiveringen är EG-direktiven om miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer avseende luftföroreningar. På detta område är EG:s miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer mer än tre gånger så toleranta som de svenska, vilka för övrigt är&lt;br&gt;ifrågasatta som alltför toleranta även de (80 resp. 25 ppm för svaveldioxid).&lt;br&gt;Det betyder att förslag som det borde vara utsiktslöst att få igenom en svensk&lt;br&gt;miljöskyddsprövning skall behandlas särskilt i kommunernas översiktspla-&lt;br&gt;ner, medan det inte ställs något motsvarande krav i intervallet mellan&lt;br&gt;svenska och internationella kvalitetsnormer, där ett sådant krav skulle fylla&lt;br&gt;en praktisk funktion. Det urholkar trovärdigheten i översiktsplaneinstitutet&lt;br&gt;som instrument för hantering av miljöfrågor och statens ambition att särskilt&lt;br&gt;bevaka dessa i den fysiska planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Riksantikvarieämbetets mening bör eventuella anspråk på redovis-&lt;br&gt;ning i översiktsplan knytas till de kvalitetsnormer som är dimensionerade för&lt;br&gt;den bevakning av hälsa och säkerhet i planeringssammanhang som faktiskt&lt;br&gt;skall ske enligt PBL. Där har strävan sagts vara att undvika bakslag vid efter-&lt;br&gt;följande miljöskyddsprövning. Från den utgångspunkten är gränser som&lt;br&gt;sätts av internationella överenskommelser ovidkommande. Sambandet mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan 4 kap. 1 § och å andra sidan 4 kap. 9 § och 12 kap. PBL&lt;br&gt;behöver klarläggas närmare om den föreslagna ändringen skall tas in i PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Boverket: Boverket instämmer i möjligheten att använda översiktspla-&lt;br&gt;nen för att hantera frågor om miljöhänsyn. Översiktsplanen, eller en för-&lt;br&gt;djupning av den, har för många frågor den rätta nivån för att ge en samlad&lt;br&gt;bild av problem och möjligheter. För att det ska vara möjligt att med fram-&lt;br&gt;gång hantera en fråga, måste emellertid hela systemet ge förutsättningar till&lt;br&gt;det, från kravet på kunskapsförsörjning via formella och materiella regler&lt;br&gt;om process och tillstånd i olika former till reella möjligheter att genomföra&lt;br&gt;slutsatserna. Det pågår arbete med några av dessa frågor bl a inom kommit-&lt;br&gt;teérna som behandlar en ny miljöbalk respektive kommunernas arbete för&lt;br&gt;en god livsmiljö samt centralt och regionalt med regionala miljöananlyser&lt;br&gt;(RMA). En fråga av avgörande betydelse för det aktuella förslaget är just&lt;br&gt;anpassningen av nationella - och internationella - mål till lokala och speci-&lt;br&gt;fika förhållanden. När RMA fullföljts bör kravet på den hänsyn som måste&lt;br&gt;visas kopplas till översiktsplanen. Det bör då även klarläggas i vilka fall det&lt;br&gt;är inom kommunens behörighet att påverka de förhållanden som avses. Frå-&lt;br&gt;gor om ansvar och därmed ekonomiska förhållanden måste klarläggas innan&lt;br&gt;en förpliktelse som den föreslagna åläggs kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket anser således att det ännu inte finns tillräckliga förutsättningar&lt;br&gt;för att genomföra förslaget med konkret resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har följande principiella synpunkter på förslaget i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på att översiktsplanen inte är bindande, kan ifrågasättas om man&lt;br&gt;genom denna koppling uppfyller kravet på att tillgodose de internationellt&lt;br&gt;ingångna avtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan ifrågasättas om rätt plannivå föreslås. Förslaget innebär ett re-&lt;br&gt;dovisningskrav på kommunerna, att ange hur vissa luftkvalitetsnivåer ska in-&lt;br&gt;nehållas vid ändrad markanvändning, och detta torde kräva långtgående de-&lt;br&gt;taljredovisning av nuvarande förhållanden, den tänkta förändringens konse-&lt;br&gt;kvenser direkt och indirekt och tänkbara motåtgärder/förändringar och dess&lt;br&gt;konsekvenser direkt och indirekt. Denna detaljerade och fördjupade be-&lt;br&gt;skrivning är systematiskt främmande i översiktsplanesammanhang. Det&lt;br&gt;skulle innebära att detaljplaneliknande avsnitt vävs in i den översiktliga pla-&lt;br&gt;nen. En koppling av kravet till detaljplaners genomförandebeskrivning&lt;br&gt;skulle kunna ge den bindande form som torde krävas för att uppfylla kravet&lt;br&gt;och då även för att binda parter utanför kommunen. Med stöd av de miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar som kunde krävas för planer med betydande mil-&lt;br&gt;jöpåverkan, skulle även beslutsunderlaget vara på rätt detaljeringsnivå för&lt;br&gt;att ge möjlighet till konkreta åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god tillämpning på detaljnivå förutsätter emellertid att man redan på&lt;br&gt;strategisk, översiktlig nivå, behandlat konsekvenserna av markanvändning&lt;br&gt;och samhällsutveckling. Detta är emellertid i vidare bemärkelse än för just&lt;br&gt;de frågor som omfattas av de nämnda internationella åtaganden. Boverket&lt;br&gt;har som ovan nämnts, framfört att ÖP kan användas på skilda sätt för dessa&lt;br&gt;frågor. ÖP kan vara kommunens beställning av utredning inom särskilda om-&lt;br&gt;råden, och då fungera som ”varningsflagga” för exploatering inom t ex käns-&lt;br&gt;liga områden. De beskrivningar som finns i ÖP kan vidare utgöra basinfor-&lt;br&gt;mation, vara ”skafferi”, för MKB vid efterföljande detaljplaner eller pröv-&lt;br&gt;ningar enligt speciallagar. ÖP kan även i sig fungera som en översiktlig&lt;br&gt;MKB, vara ett instrument för en samlad beskrivning av konsekvenserna av&lt;br&gt;olika beslut. Det är det sistnämnda fallet som liknar utredningens förslag.&lt;br&gt;Skillnaden är dock den, att det i ÖP rimligen handlar om just översiktliga&lt;br&gt;beskrivningar och, som nämnts ovan, inte kan ge den detaljkunskap som&lt;br&gt;torde krävas för att visa i vad mån gränsvärdena kränks och vilka skadeföre-&lt;br&gt;byggande åtgärder som skulle motverka de förhöjda värdena och som där-&lt;br&gt;med rekommenderas vid senare, bindande prövning. Även i detta fall föror-&lt;br&gt;das således en generell tillämpning av MKB. Boverket avstyrker därför för-&lt;br&gt;slaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Statens naturvårdsverk: Lagstiftningen måste vara tydlig och lättill-&lt;br&gt;gänglig. I departementspromemorian föreslås beträffande miljöskyddslagen&lt;br&gt;en rad konkreta åtgärder, då det däremot i PBL endast hänvisas till Sveriges&lt;br&gt;internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den konstruktion som nu valts i 4 kap. 1 § PBL om vad en översiktsplan&lt;br&gt;obligatoriskt skall innehålla kan inte förväntas ge ett konkret resultat direkt&lt;br&gt;i kommunerna. Det krävs omfattande kartläggning och resurser för att göra&lt;br&gt;det omfattande och svåröverskådliga materialet tillgängligt och användbart&lt;br&gt;i kommunerna. Vidare är det ingenting som säger att det är just vad som&lt;br&gt;följer av internationella åtaganden som är det viktigaste från miljösynpunkt&lt;br&gt;att få belyst i en översiktsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att miljökvalitetsnormer, centrala miljömål och andra&lt;br&gt;miljödirektiv blir överskådliga och tillgängliga för kommunerna i deras pla-&lt;br&gt;nering. En möjlighet att åstadkomma detta på något längre sikt är att i arbe-&lt;br&gt;tet med regionala miljöanalyser (RMA) en av huvuduppgifterna för länssty-&lt;br&gt;relserna blir att reda ut och framför allt utkristallisera på vilket sätt miljökva-&lt;br&gt;litetsnormerna m.m. är tillämpliga i respektive län. I så fall måste RMA bli&lt;br&gt;en författningsenlig uppgift för kommunerna och därmed underlag för den&lt;br&gt;kommunala planeringen. Med den nu föreslagna lagtexten i 4 kap 1 § skulle&lt;br&gt;framöver kunna göras ett tillägg av ungefär följande lydelse: ”hur kommu-&lt;br&gt;nen avser att tillgodose fastlagda miljökvalitetsnormer i antagen regional&lt;br&gt;miljöanalys”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen kan i en översiktsplan ställa krav på miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar (MKB). Dessa krav blir annorlunda än i samband med enskilda pro-&lt;br&gt;jekt. Om föreskrifter om MKB:s obligatoriska innehåll utfärdas (av rege-&lt;br&gt;ringen eller central myndighet) torde detta som regel räcka för att genom&lt;br&gt;krav på MKB i översiktsplanesammanhang garantera att miljöfrågorna blir&lt;br&gt;godtagbart belysta. Ett tillägg till 4 kap 1 § PBL kunde då ha följande ly-&lt;br&gt;delse: ”vilka övergripande miljökonsekvenser de angivna grunddragen kan&lt;br&gt;bedömas få samt i vilka fall kommunen kommer att ställa krav på miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar (MKB) enligt 5 kap NRL”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett innehållet i 4 kap 1 § PBL bör den konstruktionen som väljs åter-&lt;br&gt;komma i bestämmelserna i såväl 4 och 5 Kap. PBL om vad länsstyrelserna&lt;br&gt;har att särskilt bevaka vid samråd. Likaså bör 12 kap PBL justeras så att&lt;br&gt;kravet på miljöhänsyn i 4 och 5 kap blir en överprövningsgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I detta sammanhang vill länsstyrel-&lt;br&gt;sen påpeka att förslaget till tillägg till 4 kap. 1 § plan- och bygglagen ställer&lt;br&gt;stora krav på i första hand kommunerna men också på de statliga myndighe-&lt;br&gt;terna. När det gäller t.ex. miljökvalitetsnormerna för luftkvalitet får kom-&lt;br&gt;munerna visserligen genom den i 8 a § hälsoskyddslagen föreslagna skyldig-&lt;br&gt;heten att utföra mätningar ett underlag för bedömning av den föreslagna&lt;br&gt;skyldigheten att redovisa hur kommunen avser att uppfylla föreskrifterna.&lt;br&gt;Sådana mätningar kan dock inte göras i förväg. Den föreslagna regeln i 4&lt;br&gt;kap. 1 § plan- och bygglagen ställer därför, enligt länsstyrelsens mening, i&lt;br&gt;stället krav på ett fördjupat samarbete mellan statliga och kommunala myn-&lt;br&gt;digheter, inte minst för att göra innehållet i Sveriges internationella åtagan-&lt;br&gt;den känt. Enligt länsstyrelsens mening skulle också en ökad användning av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar kunna underlätta bedömningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.5 Länsstyrelsen i Göteborgs o. Bohus län: Den föreslagna nya bestäm-&lt;br&gt;melsen innebär troligen att ännu större resurser måste sättas av för arbetet&lt;br&gt;att ta fram eller förnya en översiktsplan. Detta borde ha påpekats i prome-&lt;br&gt;morian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kommunen, länsstyrelsen, allmänheten m fl skall kunna ta ställ-&lt;br&gt;ning till när det är risk att översiktsplanens föreslagna markanvändning&lt;br&gt;kränker ett EG-direktiv ställs stora krav på information om dessa direktiv&lt;br&gt;och deras innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.6 Länsstyrelsen i Örebro län: Krav på kommunerna att i översiktsplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redovisa hur föreskrifter till skydd för att människors hälsa påverkas vid änd-&lt;br&gt;rad markanvändning, kan bli svårt att uppfylla. Vid översiktsplaneringen har&lt;br&gt;man ofta inte den detaljkännedom om tillkommande verksamheter som&lt;br&gt;krävs för att kunna göra erforderliga bedömningar av hur t ex luftkvalitetsni-&lt;br&gt;våer påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.7 Kalmar kommun: Som nämns i promermorian är det väsentligt att ar-&lt;br&gt;betet med MKB inleds redan i samband med översiktsplanen och fullföljs i&lt;br&gt;detaljplanläggningen. Det är emellertid tveksamt om det föreslagna tillägget&lt;br&gt;till 4 kap., 1§ PBL i praktiken kommer att ge det resultatet. Om ambitionen&lt;br&gt;från statens sida är att få ett MKB-tänkande redan i översiktsplaneringen,&lt;br&gt;om än bara för de väsentligaste intressekonflikterna, måste den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten göras betydligt klarare på den punkten. Den föreslagna skriv-&lt;br&gt;ningen kan tolkas som enbart en bekräftelse i lag av det som svenska rege-&lt;br&gt;ringsföreträdare under lång tid sagt gäller i Sverige, nämligen att vi följer&lt;br&gt;vad vi åtagit oss internationellt exempelvis i olika konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.8 Göteborgs kommun: Den föreslagna förändringen i 4 kap 1 § är bra,&lt;br&gt;speciellt med tanke på den växande internationella samordningen av mil-&lt;br&gt;jöåtgärder. Kopplat till utvecklingen av miljökonsekvensbeskrivningar ska-&lt;br&gt;pas en bra utgångspunkt för en miljöinriktad fysisk planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.9 Umeå kommun: I promemorian sägs att det är angeläget att arbetet&lt;br&gt;med MKB påbörjas redan under arbetet med översiktsplan för att mynna i&lt;br&gt;en komplett MKB i detaljplanläggningen. Utredningens förslag att i över-&lt;br&gt;siktsplan ta in hur kommunen avser att uppfylla föreskrifterna kan vara&lt;br&gt;lämpligt men frågan är om det är tillräckligt då översiktsplan inte är juridiskt&lt;br&gt;bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.10 Svenska Kommunförbundet: Förutom att regeln inte behövs med an-&lt;br&gt;ledning av EES-avtalet, motsätter sig styrelsen förslaget till en komplette-&lt;br&gt;ring av PBL 4:1 också av andra skäl. I PBL 2:1 finns redan allmänna formule-&lt;br&gt;ringar om god bostads-, arbets, trafik- och fritidsmiljö som bl.a. innebär att&lt;br&gt;en god luftkvalitet ska främjas. Dessutom strider idén om komplettering av&lt;br&gt;PBL 4:1 i grunden mot de ursprungliga intentionerna med översiktsplanen&lt;br&gt;som kommunens plan för den framtida mark- och vattenanvändningen utan&lt;br&gt;några som helst rättsverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 AVFALL&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 Statens Naturvårdsverk: I departementspromemorian hävdas att de&lt;br&gt;definitioner av avfall, hantering m.m. som finns i EG:s ramdirektiv väl stäm-&lt;br&gt;mer överens med den svenska lagstiftningen på området. Någon legal defini-&lt;br&gt;tion av avfallsbegreppet finns inte i svensk rätt. Frågan har behandlats i flera&lt;br&gt;rättsfall. Naturvårdsverket har lämnat synpunkter i arbetet med en ny miljö-&lt;br&gt;balk som syftat till att en definition av avfall bör införas i svensk miljölagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 Universitetet i Lund: Kravet på tillståndsplikt för olika typer av avfalls-&lt;br&gt;hantering finns i miljöskyddslagen. Möjligen måste bilagan kompletteras nå-&lt;br&gt;got. EG-direktivet reglerar olika typer av förfaranden, medan ML reglerar&lt;br&gt;anläggningar utöver en viss storlek eller omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver miljöskyddslagen gäller för avfall renhållningslagen och förord-&lt;br&gt;ningen om miljöfarligt avfall. Dessa lagar innehåller de regler som behövs&lt;br&gt;för att uppfylla de krav som ställs i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.3 Länsstyrelsen i Göteborgs o. Bohus län: Frågan om hur gränsen skall&lt;br&gt;dras mellan en produkt som är en vara och en produkt som har övergått till&lt;br&gt;att bli ett avfall är fundamental för all lagstiftning som gäller för avfall, sär-&lt;br&gt;skilt förordningen om miljöfarligt avfall. I promemorian påstås avfallsdirek-&lt;br&gt;tivet innehåller sådana definitioner av avfall som väl stämmer överens med&lt;br&gt;den svenska lagstiftningen på området. Detta påstående är inte riktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet definieras avfall som varje föremål, ämne eller substans som&lt;br&gt;ingår i de kategorier som anges i bilaga 1 och som innehavaren gör sig av med&lt;br&gt;eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;exempelvis produktkontrollagstiftningen innehåller inte någon motsvarighet&lt;br&gt;till det sista understrukna ledet i direktivets definition av avfall. Om en spill-&lt;br&gt;olja är miljöfarligt avfall enligt definitionen i förordningen om miljöfarligt&lt;br&gt;avfall kan oljan naturligtvis ändå ha ett ekonomiskt värde på marknaden för&lt;br&gt;oljans ägare. Då är oljan definitionsmässigt inte längre ett avfall utan en vara&lt;br&gt;som dess ägare kan sälja eller nyttiggöra för sig som vilken annan vara som&lt;br&gt;helst. Jfr HD:s dom den 29 augusti 1991, DB 23, B 797/88.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet definierar avfall bl.a. som en produkt som ägaren är skyldig&lt;br&gt;att göra sig av med medan svensk lagstiftning bygger på principen att det är&lt;br&gt;ägarens bedömning av produktens värde som bestämmer om den är en vara&lt;br&gt;eller ett avfall. EG-lagstiftningen förefaller i detta avseende vara betydligt&lt;br&gt;effektivare än den svenska i frågor om att reglera hanteringen av de mest&lt;br&gt;miljöskadliga restprodukterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om omhändertagande av spilloljor anger att med spillolja avses&lt;br&gt;bl.a. vissa oljor som inte längre är avsedda för det avsedda ändamålet. Även&lt;br&gt;här bestäms begreppet i möjligaste mån objektivt och inte främst utifrån vil-&lt;br&gt;ken avsikt ägaren har med oljan. Observera att 1975 års direktiv om omhän-&lt;br&gt;dertagande av spilloljor hade en definition av sådana oljor som är ganska&lt;br&gt;lik den nuvarande svenska men att den bestämningen av begreppet tydligen&lt;br&gt;ansågs dålig och därför ändrades 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att direktiven om avfall och spilloljor skall kunna implementeras på&lt;br&gt;ett sätt som gör det möjligt att tillämpa direktiven efter deras syften behöver&lt;br&gt;det införas ett nytt avfallsbegrepp i den svenska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.4 Kalmar kommun: Principen att förorenaren skall betala (”Polluter&lt;br&gt;Pays Principle”) slås klart och entydigt fast i det grundläggande avfallsdirek-&lt;br&gt;tivet (91/156). I praktiken torde detta leda till att hanteringen av varje av-&lt;br&gt;fallsslag ska vara ekonomiskt självbärande. Då kan inte ett ekonomiskt&lt;br&gt;överskott från hanteringen av ett avfallsslag användas för att i viss mån sub-&lt;br&gt;ventionera omhändertagandet av ett mer komplicerat avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kommunernas del kommer det i förlängningen att innebära behov av&lt;br&gt;en utökad differentiering av avfallstaxan, där komplicerade och svårbehand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lade avfallsslag åsätts väsentligt högre avgifter än enkla och mer lättbehand-&lt;br&gt;lade avfallsslag. Centralt utfärdade bestämmelser med krav på särskild be-&lt;br&gt;handling av olika avfallstyper skulle otvivelaktigt underlätta arbetet för&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också ifrågasättas om ett kommunalt renhållningsmonopol är för-&lt;br&gt;enligt med EG:s allmänna avfallsbestämmelser (artikel 8, första strecksatsen&lt;br&gt;i direktiv 91/156). Texten kan såvitt vi bedömer det inte tolkas på annat sätt&lt;br&gt;än att det måste finnas såväl offentliga som privata insamlare av avfall. Ett&lt;br&gt;snabbt klargörande på den här punkten från centralt håll vore av största vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av direktivtexten framgår också att EG prioriterar åtgärder som leder till&lt;br&gt;minskad produktion av avfall före insatser för ökad återvinning och återan-&lt;br&gt;vändning av material. Liknande mål för avfallshanteringen finns även i Sve-&lt;br&gt;rige med skillnaden att vi här inte gjort en prioritering mellan målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.5 Sveriges Industriförbund: Vad avser kapitlet om avfall finns där över-&lt;br&gt;väganden och förslag på sid. 121 där det i 5:e stycket anges att enligt direktiv&lt;br&gt;skall kostnaden för bortskaffande av avfall belasta de tidigare innehavarna&lt;br&gt;eller tillverkaren av den produkt från vilket avfallet härrör. Enligt direktivet&lt;br&gt;är det i själva verket avfallslämnare eller tidigare innehavare eller tillverkare&lt;br&gt;av produkt som orsakat avfallet som skall belastas. Ur departementets tolk-&lt;br&gt;ning dras slutsatsen att producentens ansvar för avfallet måste utvidgas ut-&lt;br&gt;över vad som följer av redan gällande svensk lagstiftning. Det är tveksamt&lt;br&gt;om slutsatsen är riktig och under alla förhållanden kräver eventuell förslag i&lt;br&gt;denna riktning ordentlig begrundan och klara avgränsningar, inte minst i&lt;br&gt;fråga om vilka typer av produkter som skall innefattas av ett sådant förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.6 Landsorganisationen i Sverige: Vad slutligen avfallsfrågorna beträffar&lt;br&gt;markeras i EG-direktivet ett ekonomiskt producentansvar för avfallet.&lt;br&gt;Några egentliga förslag läggs inte i promemorian med hänvisning till annat&lt;br&gt;utredningsarbete. LO vill för sin del uttrycka stöd för principen med avfalls-&lt;br&gt;avgifter som styrinstrument i syfte att begränsa och fraktionera avfallet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Slamhantering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Jordbruksverket: Trots att det saknas lagstiftning i Sverige som särskilt&lt;br&gt;reglerar slamhanteringen, har hanteringen och användningen av slam inom&lt;br&gt;jordbruket i stor utsträckning styrts av de miljöaspekter som är förknippade&lt;br&gt;med slamhanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots slammets stora värde från växtnärings- och jordförbättringssyn-&lt;br&gt;punkt har lantbrukarna intagit en restriktiv hållning till slam som innehåller&lt;br&gt;tungmetaller och främmande organiska ämnen i sådan mängd att det förelig-&lt;br&gt;ger misstanke om att en eventuell spridning på jordbruksmark äventyrar&lt;br&gt;markens framtida produktionsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför viktigt att den kommande lagstiftningen får en sådan utform-&lt;br&gt;ning att den nuvarande inställningen bland lantbrukarna om stor hänsyn till&lt;br&gt;människors hälsa och till miljön bibehålls i samband med slamspridning på&lt;br&gt;jordbruksmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta som bakgrund delar Statens jordbruksverk den uppfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som redovisas i promemorian att de föreskrifter som utfärdas för att uppfylla&lt;br&gt;Sveriges åtagande enligt EES-avtalet bör ange tungmetallhalter som motsva-&lt;br&gt;rar de gränsvärden som anges i naturvårdsverkets allmänna råd. Detsamma&lt;br&gt;bör gälla beträffande högsta tillåten årlig mängd som får spridas per hektar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt verkets uppfattning kan formuleringen av förslaget till 8c § ML tol-&lt;br&gt;kas så att slam inte får användas i samband med foderspannmålsodling.&lt;br&gt;Detta är sannolikt inte avsikten. Däremot bör slam inte få spridas i växande&lt;br&gt;gröda avsedd för bete, hö eller ensilage. Formuleringen ”foder produceras”&lt;br&gt;bör förslagsvis bytas mot ”hö eller ensilage skall skördas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Universitetet i Uppsala: 8 c § första stycket har ett syfte och en inne-&lt;br&gt;börd som gör att den inte har i ML att göra. Med slam avses såvitt kan förstås&lt;br&gt;endast avloppsvattenslam (rötslam etc.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant slam är kemisk produkt enligt lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;syftet är att förhindra att livsmedel från jordbruk försämras. Därför föreslås&lt;br&gt;att 8 c § första stycket flyttas till en förordning under lagen om kemiska pro-&lt;br&gt;d&amp;lt; kter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 Universitetet i Lund: Direktiv 86/278/EEG om användning av avlopps-&lt;br&gt;slam i jordbruk innebär att avloppsslam får användas endast om särskilda&lt;br&gt;gränsvärden för halter av tungmetaller inte överskrids. Vissa ytterligare be-&lt;br&gt;gränsningar av användningen anges. Den som producerar avloppsslam skall&lt;br&gt;till användarna lämna uppgifter om halter m.m. Register skall föras med&lt;br&gt;uppgifter om slammet, användarnas namn och adress och platsen där slam-&lt;br&gt;met skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här aktuella frågor regleras i svensk lag genom miljöskyddslagen. Jord-&lt;br&gt;bruksfrågor regleras också i lagen om skötsel av jordbruksmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets regler är riktade till tre parter. Jordbrukarna får inte sprida&lt;br&gt;avloppsslam om inte förutsättningarna är uppfyllda. Slamproducenten är&lt;br&gt;skyldig att undersöka slammet och vidarebefordra relevanta uppgifter. Myn-&lt;br&gt;digheterna är skyldiga att tillse att användningen registreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslut som måste tas i producentledet kan redan idag meddelas med&lt;br&gt;stöd av ML. Frågan är hur man skall gå till väga för att förbjuda användning&lt;br&gt;av slam. Promemorieförslaget innebär ett tillägg till ML med förbud och&lt;br&gt;möjligheter att meddela generella föreskrifter om slamhantering. Som tidi-&lt;br&gt;gare påpekats är det olämpligt att i en lag av så allmän karaktär stoppa in en&lt;br&gt;detaljerad specialregel som strider mot lagen. Den av forskningsnämnden&lt;br&gt;tidigare föreslagna lösningen fungerar även i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande jordbruk finns emellertid redan en speciallag, lagen om sköt-&lt;br&gt;sel av jordbruksmark, enligt vilken regeringen eller den myndighet rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer kan meddela de föreskrifter som behövs ur miljösyn-&lt;br&gt;punkt. Forskningsnämnden anser det lämpligt att utnyttja den speciallag-&lt;br&gt;stiftning som finns för att reglera frågor som faller under sådan lags tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Skötsellagen bör kompletteras med ett tillägg till 6 b §, i form&lt;br&gt;av ett tredje stycke. ”Regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer får meddela föreskrifter om användning av avloppsslam i jordbruket”.&lt;br&gt;Informations- tillsyns-, och ansvarsregler finns i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.4 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I förslaget till ny 8 c § anges bla att un-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;der växtsäsongen får slam inte användas på växande grödor på betesmark&lt;br&gt;eller på mark där foder produceras. Enligt länsstyrelsens tolkning får be-&lt;br&gt;stämmelsen i denna lydelse den tveksamma konsekvensen att slam inte får&lt;br&gt;användas vid odling av foderspannmål men väl vid odling av spannmål som&lt;br&gt;skall användas till livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.5 Länsstyrelsen i Göteborgs o. Bohus län: I Sverige studerades avlopps-&lt;br&gt;slammets användbarhet i jordbruket intensivt under 1960-70-talen vid dåva-&lt;br&gt;rande Lantbrukshögskolan. Till en början undersöktes slammets effekt på&lt;br&gt;grödornas avkastning. Senare koncentrerades verksamheten på slammets,&lt;br&gt;den slamgödslade jorden och skördeprodukternas innehåll av tungmetaller&lt;br&gt;som kadmium, nickel och bly. Undersökningarna ledde till att avloppsslam&lt;br&gt;i olika former kom till användning i jordbruket. Dessutom lade slampprodu-&lt;br&gt;centerna ner mycket arbete på att sänka metallhalterna i slammet genom att&lt;br&gt;stoppa utsläppen av metaller vid källan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna uppfattningen vid Lantbrukshögskolan var att om slammet&lt;br&gt;höll sig inom vissa gränsvärden kunde det utan risk användas i jordbruket&lt;br&gt;för att på så sätt uppnå en önskvärd recirkulation av näringsämnen. Man var&lt;br&gt;dock inte enig om slammets välsignelse utan några forskare varnade tidigt&lt;br&gt;för tungmetallernas långsiktiga påverkan på mikroorganismerna i marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ta ett exempel från länet kan nämnas att Ryaverket i Göteborg&lt;br&gt;satsade på kalkinblandning i slammet för att öka dess värde för jordbruka-&lt;br&gt;ren. Ryaslammet gick också under många år ut till jordbruket i Västsverige&lt;br&gt;som ett populärt jordförbättringsmedel. Ryaverket hade också lyckats bra&lt;br&gt;med att sänka tungmetallhalterna i slammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1987 kom användningen av slam på jordbruksmark åter under&lt;br&gt;debatt. Förutom tungmetallerna togs då även upp slammets innehåll av or-&lt;br&gt;ganiska föroreningar, vars effekter på mark framtida effekterna av slammet&lt;br&gt;på mark och gröda. Följden blev att slamanvändningen i jordbruket mins-&lt;br&gt;kade drastiskt. För Ryaverkets del betydde det att större delen av slammet&lt;br&gt;fick deponeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG:s direktiv anges att man skall förhindra skadliga effekter av slam på&lt;br&gt;mark, gröda, djur och människor. Det redovisas också regler för slammets&lt;br&gt;användning, samt gränsvärden för tungmetallhalter i slam och mark samt för&lt;br&gt;den årliga tungmetalltillförseln till jordbruksmarken. Jämfört med svenska&lt;br&gt;normer, skrivna och oskrivna, synes EG:s regler mycket ”generösa”. Exem-&lt;br&gt;pelvis ligger gränsvärdena för tungmetallhalter i slam mellan två och tio&lt;br&gt;gånger högre i EG än i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under rubriken ”Överväganden och förslag” påpekas att de svenska be-&lt;br&gt;stämmelserna bör vara skarpare än EG:s regler. Detta håller Länsstyrelsen&lt;br&gt;gärna med om men vill också peka på några detaljer där ytterligare skärp-&lt;br&gt;ning är befogad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Avloppsslam skall endast få spridas över mark där slammet kan brukas&lt;br&gt;ned omedelbart. Det kan därför inte användas på mark med vallväxter av-&lt;br&gt;sedda för slätter eller bete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Inte heller skall slam få spridas över mark där man planerar att inom&lt;br&gt;överskådlig tid odla grönsaker eller potatis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att slammets innehåll av kända och ”okända” ämnen under-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;söks och bevakas. Detta gäller då inte enbart tungmetallerna utan även orga-&lt;br&gt;niska och oorganiska ämnen av mer komplex natur. Först när slammets kva-&lt;br&gt;litet är sådan att konsumenter och lantbrukare accepterar att det sprids på&lt;br&gt;åkermark kan vi åstadkomma en önskvärd recirkulation av viktiga närings-&lt;br&gt;ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.6 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Följande lydelse föreslås ”Under växt-&lt;br&gt;säsong får slam inte användas i växande grödor ... osv”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.7 Kalmar kommun: Vi ser det som positivt att bestämmelser om metall-&lt;br&gt;halter i avloppsslam förs in i ML. Det bör öppna vägen för konstruktiva dis-&lt;br&gt;kussioner mellan kommunerna och lantbrukets företrädare. För till syvende&lt;br&gt;og sidst är det ju lantbrukarna som bestämmer om slammmet skall användas&lt;br&gt;på åkermark eller inte och det oavsett hur lagstiftningen utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är vi tveksamma till att den föreslagna 8c§ ML uppfyller minimi-&lt;br&gt;kraven i direktiv 86/278. Av artikel 5 framgår enligt vår bedömning att det i&lt;br&gt;Sverige måste finnas bestämmelser både för högsta tungmetallhalt i åker-&lt;br&gt;mark som ska användas för slamspridning och högsta metallhalt i slam. Al-&lt;br&gt;ternativ till det senare är bestämmelser om högsta mängd slam som får spri-&lt;br&gt;das per ytenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lydelsen av 8c§ ML behandlar enbart det senare, det vill&lt;br&gt;säga bara det som sägs under punkt 2 i artikel 5 i direktivet. För att uppfylla&lt;br&gt;kraven bör texten kompletteras med förslagsvis följande: tillåten tungme-&lt;br&gt;tallhalt i åkermark och slam...”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärden för metallhalter i åkermark måste enligt vad som sägs i arti-&lt;br&gt;kel 8, andra stecksatsen, anpassas till svenska förhållanden. Halterna måste&lt;br&gt;då justeras nedåt beroende på att en stor del av den svenska åkerjorden idag&lt;br&gt;normalt har ett pH mellan 5 och 6. Ett alternativ är att i de aviserade före-&lt;br&gt;skrifterna meddela förbud mot spridning av slam på åkermark med pH-vär-&lt;br&gt;den under 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kontroll av de faktiska halterna i åkermarken gentemot gränsvärdena&lt;br&gt;krävs analyser. I föreskrifterna bör därför kostnadsfördelningen mellan&lt;br&gt;slamproducent, främst kommuner, och lantbrukare för provtagning och ana-&lt;br&gt;lys klargöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.8 Göteborgs kommun: De förslag till tillägg i miljöskyddslagen enligt 8b&lt;br&gt;och 8c §§ som utredningen redovisar finns inget att erinra emot. Grundvat-&lt;br&gt;tenskyddet blir genom förslaget tydligare samtidigt som reglerna för slaman-&lt;br&gt;vändning blir mer entydiga än hittills. EG:s direktiv för slamanvändning är&lt;br&gt;utformade som minimikrav, vilket inte förhindrar att en svensk tillämpning&lt;br&gt;av EES-avtalet kan innehålla strängare villkor. Såväl klimat- som markke-&lt;br&gt;miska förhållanden i Sverige (långsammare nedbrytning, försurningskänsli-&lt;br&gt;gare mark) motiverar en sådan strängare tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.9 Lantbrukarnas Riksförbund: För att undvika missförstånd i den lag-&lt;br&gt;text som föreslås på sid 6,8 c § första stycket i miljöskyddslagen föreslår LRF&lt;br&gt;att ordet foder ersätts med grönfoder. Foder omfattar även fodersäd vilket&lt;br&gt;inte är avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande regler (sid 124) avseende tiden mellan spridning av slam och&lt;br&gt;skörd föreskrivs i EG-direktivet 10 månader medan utredningen föreslår 1&lt;br&gt;år. För denna avvikelse redovisar promemorian inga sakskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF har principiellt inget att erinra mot 8 c § andra stycket i lagförslaget,&lt;br&gt;men önskar i detta sammanhang påpeka att LRF förordar skärpta gränsvär-&lt;br&gt;den i förhållande till de riktvärden som SNV anger i sina Allmänna Råd. Om&lt;br&gt;slam skall användas på livsmedelsproducerande åkermark räcker det inte&lt;br&gt;med ett gränsvärdestänkande utan en källsortering av avlopp måste ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.10 Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen: Direktivet ”syftar till&lt;br&gt;att reglera användningen av avloppsslam i jordbruket på ett sådant sätt att&lt;br&gt;skadliga effekter på mark, vegetation, djur och människor hindras samtidigt&lt;br&gt;som en riktig användning av sådant avloppsslam uppmuntras”. (Sid 116 i de-&lt;br&gt;partementspromemorian). I direktivet på sid 1 anges också att ”Använd-&lt;br&gt;ningen av avloppsslam får inte negativt påverka markens eller jordbrukspro-&lt;br&gt;dukternas kvalitet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad ovan sagts påstås det på sid 124 i departementspromemorian att,&lt;br&gt;”För att upprätthålla ambitionerna i Naturvårdsverkets riktlinjer bör de&lt;br&gt;svenska bestämmelserna vara skarpare än EG:s regler”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiven är utformade så att slamspridning ej får utgöra någon risk&lt;br&gt;för människors hälsa och för miljön. EG-direktiven borde därför vara till-&lt;br&gt;räckliga. Det får inte vara så att man t.ex. p.g.a. kunskapsbrist eller för att&lt;br&gt;vara ”på den säkra sidan” föreskriver att alla tungmetaller skall elemineras&lt;br&gt;så långt det är möjligt. Detta är inte ekonomiskt försvarbart. Det måste fin-&lt;br&gt;nas starka motiv för en så avsevärd skärpning av EG:s krav som SNVs rikt-&lt;br&gt;linjer innebär. Motiven bör redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill också påpeka att i direktivets artikel 9 står att både slammet och&lt;br&gt;den jord på vilken det skall användas skall analyseras. Anvisningar bör alltså&lt;br&gt;utarbetas för provtagning och analys för detta. Gränsvärden för tungmetal-&lt;br&gt;ler i jord måste fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Spilloljehantering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Sjöfartsverket: Genom direktiven om avfall täcks de flesta reglerna av&lt;br&gt;den svenska lagstiftningen utom vad gäller hantering av spillolja. Spillolja är&lt;br&gt;en kemisk produkt och räknas till kategorin oljeavfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom sjöfarten förekommer mycket oljeavfall och Sjöfartsverket anser att&lt;br&gt;det enbart är positivt att denna fråga kan regleras enhetligt genom en förord-&lt;br&gt;ning om hantering av spillolja. Enligt nu gällande regler är hamnarna under&lt;br&gt;vissa villkor skyldiga att kostnadsfritt ta emot bl.a. oljeavfall från fartygen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Universitetet i Uppsala: 8 d § i förslaget använder en annan teknik än&lt;br&gt;de tidigare nämnda, nämligen en direkt hänvisning till ett EG-direktiv. Om&lt;br&gt;den föreslagna paragrafen är följande att säga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spillolja är en kemisk produkt enligt LKP, även om den används till&lt;br&gt;bränsle. Det är svårt att tänka sig någon situation i Sverige där det skulle&lt;br&gt;vara förenligt med substitutionsprincipen i 5 § LKP att använda spillolja som&lt;br&gt;bränsle. Rättslig reglering av oljor har i Sverige hittills skett primärt genom&lt;br&gt;antingen LKP eller speciallagstiftning rörande svavelhalt i olja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man eftersträvar att göra systematiken så ren som möjligt, kan man&lt;br&gt;överväga att i stället för en 8 d § i ML införa en särskild förordning om spill-&lt;br&gt;olja. Det finns positiva bieffekter av en sådan åtgärd, eftersom man där sam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigt kan konkretisera substitutionsprincipen för spillolja som bränsle, en&lt;br&gt;fråga som ger stora problem i den praktiska tillämpningen i stora delar av&lt;br&gt;landet. Det är nämligen helt klart att substitutionsprincipen innebär att man&lt;br&gt;måste använda bästa rimliga bränsle och det är aldrig spillolja, utom möjli-&lt;br&gt;gen (vilket får bedömas från fall till fall utifrån just 5 § LKP och 5 § ML) i&lt;br&gt;anläggningar med mycket hög och driftsäker reningsteknik. Detta gäller&lt;br&gt;även anläggningar långt under den storleksordning som avses i EG-direkti-&lt;br&gt;vet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alltså bör i en sådan förordning under LKP bestämmas att spillolja aldrig&lt;br&gt;får användas som bränsle utom i anläggningar där en tillståndsprövning en-&lt;br&gt;ligt ML har skett samt, i samma förordning, införas det som nu står i försla-&lt;br&gt;get till 8 d § ML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Universitetet i Lund: Direktiv 75/439/EEG och 87/101/EEG om spil-&lt;br&gt;lolja bör, som promemorian föreslår, införlivas genom en förordning under&lt;br&gt;LKP. Något tillägg till ML, såsom utredningen föreslår, behövs inte med an-&lt;br&gt;ledning av detta, eftersom det redan nu framgår att annan lagstiftning gäller&lt;br&gt;utöver reglerna i ML (2 § ML).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.4 Kalmar kommun: Den särskilda förordning om spillolja, innehållande&lt;br&gt;bland annat en definition av begreppet spillolja, som aviseras i promemorian&lt;br&gt;hälsar vi varmt välkommen. I det praktiska tillsynsarbetet har vi upplevt av-&lt;br&gt;saknaden av en juridiskt hållbar definition av begreppet spillolja som en all-&lt;br&gt;varlig hämsko.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser vi att den föreslagna lydelsen av 8d§ ML innebär en klar&lt;br&gt;sänkning av den ambition som för närvarande råder vad gäller omhänderta-&lt;br&gt;gandet av spillolja. Idag betraktas i pincip all förbränning av spillolja, i likhet&lt;br&gt;med förbränning av kabelskrot etc., som otillåten såvida inte förbrännings-&lt;br&gt;anläggningen har tillstånd enligt ML (punkt 92.05.02 i bilagan till MF). Vår&lt;br&gt;erfarenhet är också att de största problemen med störande luftföroreningar&lt;br&gt;från spilloljeförbränning uppstår vid små anläggningar, typ pannor för en-&lt;br&gt;skilda villor eller verkstadslokaler. Det hör till undantagen att sådana pannor&lt;br&gt;har en tillförd effekt som överstiger 3 MW.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget bör därför enligt vår mening ändras till att omfatta all förbrän-&lt;br&gt;ning av spillolja oavsett anläggningens storlek. Något annat vore ett avsteg&lt;br&gt;från det som nämns på flera ställen i promemorian och prop. 1991/92:170,&lt;br&gt;nämligen att vi i Sverige gentemot EG ska upprätthålla våra i flera stycken&lt;br&gt;högre ambitioner på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.5 Göteborgs kommun: Med hänvisning till EG:s intentioner att i första&lt;br&gt;hand eftersträva regenerering av spilloljor, bör 8 d § kompletteras med en&lt;br&gt;motsvarande prioritering, dvs. att förbränning av spilloljor endast bör tillgri-&lt;br&gt;pas i den mån regenerering inte kan åstadkommas. Sådan förbränning av&lt;br&gt;spillolja bör ske i för ändamålet särskilt utformade anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på möjligheten att införa strängare nationella bestämmelser&lt;br&gt;om spilloljehantering, bör lagförslaget kompletteras med en skrivning om&lt;br&gt;att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytter-&lt;br&gt;ligare föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.6 Sveriges Industriförbund: Lagförslag 8 d § ML omnämner spillolje-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bränning, vilket emellertid kan vara olämpligt, då det kan ge intryck av en&lt;br&gt;särskild legitimitet för sådana aktiviteter, som kanske inte alltid är önskvärd.&lt;br&gt;En särskild förordning vore i stället att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNINGAR&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6.1.1 Statens Järnvägar: SJ vill understryka vad som sägs om miljökonsek-&lt;br&gt;vensbeskrivningarnas uppgifter och utformning i Rådets direktiv&lt;br&gt;85/337/EEG bilaga 3 - nämligen att beskrivningen bör innefatta inte endast&lt;br&gt;den direkta inverkan på miljön av en verksamhet, utan också ”varje indi-&lt;br&gt;rekt, sekundär, kumulativ, kort eller långsiktig, bestående eller tillfällig, po-&lt;br&gt;sitiv eller negativ inverkan av projektet”. När det gäller trafikanläggningar&lt;br&gt;skulle detta direktiv, enligt SJ:s mening, innebära att inte bara störningar&lt;br&gt;under anläggningstiden och marginaleffekter av tillkommande arbete skall&lt;br&gt;beskrivas. Även långsiktiga omfördelningseffekter på trafikarbetet, och de&lt;br&gt;miljöeffekter detta innebär - positiva eller negativa skall redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta skulle innebära en utvidgning av miljökonsekvensbeskrivningarnas&lt;br&gt;omfattning jämfört med dagens förhållanden vid t.ex. väganläggningar. En-&lt;br&gt;ligt SJ:s uppfattning är dock en sådan utvidgning välmotiverad när det gäller&lt;br&gt;infrastrukturinvesteringar med tanke på deras långsiktiga karaktär och sty-&lt;br&gt;rande effekt på transportsystemet. Det är även i linje med de tankegångar&lt;br&gt;om miljökonsekvensbeskrivningarnas uppgifter som redovisas i förarbeten&lt;br&gt;till NRL. Enligt SJ:s mening borde de miljökonsekvensbeskrivningar som&lt;br&gt;utförs enligt väglagen och luftfartslagen - och i framtiden enligt banlagen och&lt;br&gt;lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän&lt;br&gt;hamn - samtliga utformas så att de lever upp till direktivets krav som de cite-&lt;br&gt;rats ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.2 Banverket: Banverket upprättar normalt miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar för alla projekt vid byggande av nya järnvägar och vid väsentlig om-&lt;br&gt;byggnad. Avsikten är att i ett så tidigt skede som möjligt beakta miljöfrå-&lt;br&gt;gorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverkets miljökonsekvensbeskrivningar uppfyller de krav som redovi-&lt;br&gt;sas i utredningen vad avser såväl innehåll som arbetssätt. Verket har nyligen&lt;br&gt;färdigställt anvisningar för hur dessa miljökonsekvensbeskrivningar skall ut-&lt;br&gt;föras och redovisas. Detta har skett bl.a. i samråd med Boverket och Natur-&lt;br&gt;vårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.3 Vägverket: Principiella krav på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB)&lt;br&gt;i vägplanering och vägprojektering finns inte endast i väglagen utan även i&lt;br&gt;förordningen om rikstäckande väghållningsplan, regionala väghållningspla-&lt;br&gt;ner och planer för länstrafikanläggningar. Vägverket har givit ut en policy&lt;br&gt;och föreskrifter om MKB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på MKB omfattar i dag alla projekt som prövas enligt väglagen,&lt;br&gt;dvs. det finns ingen begränsning till endast stora projekt som EG anger. Väg-&lt;br&gt;verket har i förslag till råd angett en modell för att klargöra när ingen djupare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökonsekvensbeskrivning erfordras. Förslaget innebär att en analys av&lt;br&gt;miljöeffekter i samråd miljömyndigheter (länsstyrelse och kommun), skrift-&lt;br&gt;ligt dokumenterad och underskriven, godkänns som miljökonsekvensbesk-&lt;br&gt;rivning. Detta liknar den sållningsprocedur som görs i USA. Denna sållning&lt;br&gt;kommer vanligen att ske i samband med den förstudie som kommer att in-&lt;br&gt;leda projekteringsprocessen och som liknar den scopning som rekommende-&lt;br&gt;ras av Europakommissionen. Råd om förstudie avses ges ut av Vägverket i&lt;br&gt;September 1992. Vägverket eftersträvar en integrerad miljöhänsyn varvid&lt;br&gt;MKB-dokument ska tas fram som en del i den övergripande väghållningspla-&lt;br&gt;neringen och i projekteringen. Detta stämmer väl överens med Esbokonven-&lt;br&gt;tionens text om att MKB i skälig utsträckning skall tillämpas även för planer&lt;br&gt;och program. Enligt uppgift kommer EG inom kort med direktiv om MKB&lt;br&gt;i planer och program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i departementspromemorian är enligt Vägverkets mening till-&lt;br&gt;räckliga för att tillgodose syftet med EG:s direktiv. Obligatorisk prövning av&lt;br&gt;vägprojekt enligt miljöskyddslagen skulle inte ge bättre resultat miljömäs-&lt;br&gt;sigt jämfört med dagens system. En jämförelse av prövning enligt miljö-&lt;br&gt;skyddslagen respektive väglagen har gjort i rapport till regeringen (VV pubi.&lt;br&gt;1990:26 (bifogas)). Efter att den jämförelsen gjordes har även krav på läns-&lt;br&gt;styrelsens godkännande av MKB tillkommit i väglagstiftningen. Vissa tolk-&lt;br&gt;ningsproblem förekommer nu beträffande vad godkännande innebär. Det är&lt;br&gt;därför bra att som i promemorian ange att godkännande avser kvalitetskon-&lt;br&gt;troll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiven om MKB uppmärksammar inte behovet av att dela in pro-&lt;br&gt;jekteringsplaneringen i flera skeden. Det anges att MKB skall göras så tidigt&lt;br&gt;som möjligt. Krav på tidighet står alltid i motsättning till detaljinformation&lt;br&gt;och redovisning av åtgärder. Stegvis MKB tillämpas inom vägsektorn och&lt;br&gt;har börjat uppmärksammas internationellt som ett lämpligt arbetssätt för att&lt;br&gt;göra MKB effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de vägprojekt som kan komma att prövas enligt 4 kap naturre-&lt;br&gt;surslagen troligen är stora och berör flera kommuner är det rimligt att för&lt;br&gt;vägar liksom för vissa järnvägslinjer inte tillåta kommunalt veto. Det skulle&lt;br&gt;därför vara lämpligt att även större vägprojekt får prövas på motsvarande&lt;br&gt;sätt som nu föreslås för järnvägslinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.4 Sjöfartsverket: Verket vill när det gäller farleder och liknande, som&lt;br&gt;nämns i bilaga 1, påpeka att det kommunala vetot enligt NRL inte bör vara&lt;br&gt;tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter 1 juli 1992 omfattas ärenden enligt lagen om inrättande, utvidgning&lt;br&gt;och avlyssning av allmän farled och allmän hamn av miljökonsekvensbesk-&lt;br&gt;rivning genom en ändring i förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;(§ 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket anser att det är positivt om det i Plan- och bygglagen införs&lt;br&gt;ett krav på miljökonsekvensbeskrivning därför att det är viktigt att frågan&lt;br&gt;om miljöpåverkan i ett planärende kommer in i ett tidigt skede. Samtidigt&lt;br&gt;ställer sig Sjöfartsverket tveksam till att kravet skall gälla generellt då det&lt;br&gt;innebär att varje mindre detaljplan skall miljökonsekvensbeskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.5 Riksantikvarieämbetet: Behovet av miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom jord- och skogsbruket utreds för närvarande av skogspolitiska utred-&lt;br&gt;ningen (Jo 1990:03) och av jordbruksverket. Den senare utredningen, som&lt;br&gt;föreligger i koncept, redovisar uppfattningen att brukningsåtgärder inom&lt;br&gt;jordbruket inte är tillståndspliktiga i den utsträckningen att anspråk på mil-&lt;br&gt;jökonsekvensbeskrivning av sådana åtgärder blir meningsfulla. Däremot&lt;br&gt;menar sig Jordbruksverket ha skäl att miljökonsekvensbeskriva många av de&lt;br&gt;beslut som verket fattar med generell verkan för jordbruket. RAÄ stöder i&lt;br&gt;huvudsak denna uppfattning, men menar att skalan och därmed miljöpåver-&lt;br&gt;kan, av många av de beslut om brukningsåtgärder som fattas inom jordbru-&lt;br&gt;ket, är sådan att MKB kan vara motiverad i större omfattning än vad som&lt;br&gt;svarar mot kravet på tillstånd till olika slag av åtgärder. Detsamma gäller i&lt;br&gt;princip storskaliga åtgärder inom skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.6 Skogsstyrelsen: I båda dessa författningar (Plan- och bygglagen samt&lt;br&gt;Va-lagen) föreslås införandet av bestämmelser om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar. I förslaget till ändring i plan- och bygglagen har hänvisats till naturre-&lt;br&gt;surslagens 5 kap. I naturresurslagen finns inte - liksom inte heller i den sär-&lt;br&gt;skilda förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar - några&lt;br&gt;mer precisa bestämmelser om vad som skall finnas med i en miljökonsek-&lt;br&gt;vensbeskrivning. I EG-direktivet finns däremot bestämt vissa minimikrav på&lt;br&gt;en miljökonsekvensbeskrivning. Med hänsyn härtill borde dessa krav tas in&lt;br&gt;i författningarna, eller borde en hänvisning till EG-direktivet göras i författ-&lt;br&gt;ningstexten, eller borde kanske de i direktivet angivna minimikraven tas in&lt;br&gt;i förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar med en kompletterande&lt;br&gt;bestämmelse om att dessa minimikrav skall gälla i samtliga fall där det i en&lt;br&gt;författning anges att en miljökonsekvensbeskrivning skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.7 Boverket: MKB-kravet utökas till VA-lagen (längre vattenledningar)&lt;br&gt;och i denna del har Boverket inga synpunkter. Beträffande tillämpningen&lt;br&gt;inom skog bör, som promemorian anger, skogspolitiska utredningen avvak-&lt;br&gt;tas. Utredningen inom jordbrukets område är emellertid klar, och slutsat-&lt;br&gt;serna är att krav på MKB inte behöver införas i något fall, utom då Jord-&lt;br&gt;bruksverket utfärdar föreskrifter eller genomför utredningar inom jord-&lt;br&gt;bruksområdet. Slutsatsen grundar sig i princip på att i de fall det är möjligt&lt;br&gt;och lämpligt, utförs motsvarande utredningar redan i dagsläget. Det är enligt&lt;br&gt;Boverkets mening tveksamt, om de projekt som anges i bilaga II nu utreds&lt;br&gt;på ett sätt som uppfyller EGs krav på MKB. Ytterligare förslag skulle där-&lt;br&gt;med vara nödvändiga inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.8 Sveriges geologiska undersökning: SGU tillstyrker att krav på miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar införs för att uppfylla det nyssnämnda EG-direkti-&lt;br&gt;vet även för större järnvägar och för järnvägsanläggningar med större miljö-&lt;br&gt;påverkan samt för detaljplan enligt plan- och bygglagen om ett projekt kan&lt;br&gt;antas medföra betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.9 Universitetet i Lund: De flesta av de verksamheter som nämns i direk-&lt;br&gt;tivet omfattas av någon form av regler för miljöbedömning enligt svensk lag.&lt;br&gt;De svenska reglerna är dock utspridda i ett stort antal lagar och förord-&lt;br&gt;ningar, och utformningen av reglerna är långt ifrån enhetlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet ställs inte krav på att bestämmelserna måste genomföras enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild lag. Tvärtom, bedömningen kan integreras i det befintliga tillstånds-&lt;br&gt;systemet enligt art 2. Men medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åt-&lt;br&gt;gärder för att säkerställa att en bedömning i enlighet med direktivet kommer&lt;br&gt;till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till nya 5 kap. NRL diskuterades innehållet i MKB. Dep.ch.&lt;br&gt;ansåg det olämpligt (prop. 1990/91:90 s. 187) att i detalj ange vad en MKB&lt;br&gt;skall innehålla. Detta är säkert riktigt. En detaljreglering skulle förmodligen&lt;br&gt;leda till ett stelbent och formellt system. Det måste finnas utrymme att ut-&lt;br&gt;forma en handling av denna typ ganska individuellt för att den skall fylla sin&lt;br&gt;funktion i det enskilda fallet. Men även regeringen ansåg att kraven på en&lt;br&gt;MKB måste ställas höga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn bl.a. till EG-anpassningen vore det kanske på sin plats att&lt;br&gt;Sverige lämnade den lagstiftningsteknik som innebär att all väsentlig infor-&lt;br&gt;mation måste hämtas i förarbetena. Det är rimligt att man i lagtexten i grova&lt;br&gt;drag anger vad en MKB skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i promemorian föreslagna lagändringarna är nödvändiga i någon form.&lt;br&gt;En rimlig åtgärd borde vara att införa en lagreglering av MKB som är någor-&lt;br&gt;lunda begriplig och överskådlig. Man frågar sig om det finns någon tanke&lt;br&gt;bakom att vissa MKB regleras i lag och andra i förordning. Det behövs en&lt;br&gt;total översyn och samordning av regleringen av miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar i Sverige, något man kan hoppas att miljöskyddskommittén är i full&lt;br&gt;gång med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsvidare föreslår forskningsnämnden att NRL 5 kap. bör utformas som&lt;br&gt;en (självständig och) fullständig lag om miljökonsekvensbeskrivningar. Åt-&lt;br&gt;minstone så mycket som nämns i direktivets art. 5.2 bör ingå i svensk lagtext.&lt;br&gt;Det torde vara svårt att ta fram en ändamålsenligt MKB utan att beröra de&lt;br&gt;punkter som anges i bilaga 3, varför det inte framstår som någon nackedel&lt;br&gt;om även dessa får vara med i lagen. I lagen bör tydliga hänvisningar finnas&lt;br&gt;till de övriga lagar som berörs av miljökonsekvensbeskrivningar, och vice&lt;br&gt;versa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.10 Länsstyrelsen i Göteborgs o. Bohus län: Det är viktigt att beakta, när&lt;br&gt;man nu gör ändringar i NRL, PBL, ML med flera lagar, att det får vitt skilda&lt;br&gt;konsekvenser för sökanden, allmänheten, och prövningsmyndigheterna om&lt;br&gt;en verksamhet föranleder myndighetsprövning genom att den utlöser rege-&lt;br&gt;ringsprövning enligt 4 kap NRL, detaljplanekrav enligt PBL, yttrande över&lt;br&gt;en MKB, tillståndsprövning enligt miljölagen eller prövning enligt någon av&lt;br&gt;de andra nämnda lagarna. I departementspromemorian utnyttjas de flesta&lt;br&gt;av dessa vägar när man implementerar EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.11 Länsstyrelsen i Örebro län: De lagändringar som föreslås när det gäl-&lt;br&gt;ler att införa utökade bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar inne-&lt;br&gt;bär enligt länsstyrelsens bedömning risk för att detta viktiga beslutsunderlag&lt;br&gt;kan bli urvattnat. Lagändringarna måste följas upp med föreskrifter om vad&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar skall innehålla i samband med prövning en-&lt;br&gt;ligt de olika lagarna. Svårigheter finns, enligt länsstyrelsens uppfattning, re-&lt;br&gt;dan nu när det gäller olika myndigheters bedömningar av miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningarnas omfattning i olika fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.12 Norrköpings kommun: Vad gäller förslaget om krav på miljökonse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvensbeskrivningar (MKB) så har detta utretts så sent som förra året. Slut-&lt;br&gt;satsen då var att kommunerna arbetar aktivt med att ta fram MKB för olika&lt;br&gt;projekt, och att någon lagstiftning på området, utöver de tillägg i olika lag-&lt;br&gt;stiftningar som gjordes då, inte var aktuell förrän mer erfarenhet av MKB&lt;br&gt;erhållits. Någon sammanställning och utvärdering av det arbete som pågår&lt;br&gt;med MKB inom landet har inte skett. Det finns därför inget skäl att i detta&lt;br&gt;skede ställa nya krav på MKB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.13 Kalmar kommun: För att stimulera tillämpningen av MKB i plane-&lt;br&gt;ringsarbete behövs dessutom riktlinjer eller liknande vad gäller innehållet.&lt;br&gt;Några tillämpningsföreskrifter finns för närvarande inte till bestämmelserna&lt;br&gt;i NRL om MKB. Vi vill därför betona att tillämpliga delar av direktiv&lt;br&gt;85/337/EEG snarast ges ut i boverkets författningssamling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenhetsmässigt kan ett sådant arbete bli långt utdraget i tiden. Det&lt;br&gt;förtjänar därför påpekas att det redan idag finns lagstöd för att nå det resul-&lt;br&gt;tat som nämns i promemorietexten. Med stöd av 4§ ML kan en ”exploatör”&lt;br&gt;avkrävas en redovisning av miljöeffekterna vid olika alternativa lokalise-&lt;br&gt;ringar. I praktiken förekommer sådana redovisningar enbart i samband med&lt;br&gt;förprövning av verksamheter som är tillståndspliktiga enligt ML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett mindre tillägg i bilagan till MF skulle det resultat som åsyftas i&lt;br&gt;promemorian kunna uppnås åtminstone för de verksamheter som omfattas&lt;br&gt;av det obligatoriska kravet på MKB enligt direktiv 85/337. Tillägget skulle då&lt;br&gt;bestå i att motorvägar, motortrafikleder, järnvägslinjer för fjärrtrafik samt&lt;br&gt;hamnar i likhet med flygplatser görs förprövningspliktiga enligt ML. Ett så-&lt;br&gt;dant tillvägagångssätt utesluter naturligtvis inte särskilda föreskrifter knutna&lt;br&gt;till NRL. Däremot skulle det vara ett förhållandevis enkelt och snabbt sätt&lt;br&gt;att uppfylla minimikraven i ovannämnda EG-direktiv och därigenom över-&lt;br&gt;brygga tiden fram till dess att mer genomarbetade detaljföreskrifter antagits&lt;br&gt;eller den nya miljöbalken förverkligats. Därigenom skulle även det före-&lt;br&gt;slagna tillägget i form av en la § till 4 kap. NRL kunna utgå helt. Enligt vår&lt;br&gt;mening skulle ett tillägg till MF också på ett bättre sätt jämställa olika kom-&lt;br&gt;munikationsslag ur miljösynpunkt än vad som är fallet idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1991/92:170, sidan 5 i bilaga 13 framhåller departementsche-&lt;br&gt;fen att ”Sverige inom EES-avtalets ram (kan) driva på det miljöpolitiska ar-&lt;br&gt;betet i Europa”. En lämplig åtgärd i den riktningen är enligt vår bedömning&lt;br&gt;att kommande tillämpningsföreskrifter om MKB innehåller som krav att&lt;br&gt;”exploatören” alltid måste redovisa miljöeffekterna av andra alternativa lo-&lt;br&gt;kaliseringar inklusive det s.k. nollalternativet. En sådan åtgärd skulle inne-&lt;br&gt;bära att Sverige gick ett steg längre än EG i tillämpningen av 2 st, bilaga 3&lt;br&gt;i direktiv 85/337, samtidigt som vi för övriga länder betonade vikten av en&lt;br&gt;genomtänkt planering för att förebygga miljöproblem innan de uppkommer,&lt;br&gt;det senare en av EG:s miljöpolitiska hörnstenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill vi framhålla det väsentliga i att skogsvårdslagen och la-&lt;br&gt;gen om skötsel av jordbruksmark - de lagrum som behandlar två av våra&lt;br&gt;viktigaste naturresurser snarast omfattas av bestämmelserna i NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.14 Sveriges Industriförbund: EG-direktivet om miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar 85/337/EG samt de nya möjligheter till inskränkning och om-&lt;br&gt;prövning av tillståndsbeslut som omnämns i 22 § och 24 § ML, kan uppfattas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stå i visst motsatsförhållande till varandra. Omständigheter som föreslås&lt;br&gt;medföra inskränkning resp, omprövning av ett tillståndsbeslut bör ställas i&lt;br&gt;relation till miljöeffekterna i omgivningen. Anpassningen av svensk lagstift-&lt;br&gt;ning till EG:s direktiv får inte leda till att vare sig rättssäkerheten eller möj-&lt;br&gt;ligheten att genomföra en tillförlitlig miljökonsekvensbeskrivning äventy-&lt;br&gt;ras. En tillståndshavare måste ges tillräcklig tid för att ordentligt utreda mil-&lt;br&gt;jöeffekterna samt medges möjlighet att inrätta sig efter ny lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.15 Landsorganisationen i Sverige: EGs krav på miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar i beslutsunderlaget (MKB) inför olika miljöpåverkande projekt&lt;br&gt;motsvaras enligt promemorian till stor del av de bestämmelser om MKB som&lt;br&gt;nyligen införts i skilda delar av svensk miljölagstiftning. Vissa komplette-&lt;br&gt;ringar erfordras dock i PBL, VA-lagen m m. LO delar denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MKB ska omfatta påverkan på såväl hälsa som miljö. Med hälsa avses van-&lt;br&gt;ligen hälsoeffekter i allmänhet, utan särskild koppling till arbetsmiljöeffek-&lt;br&gt;ter. LO vill i detta sammanhang poängtera att ingenting hindrar att svenska&lt;br&gt;tillämpningen mer uttalat omfattar arbetsmiljöeffekter. I synnerhet bör&lt;br&gt;detta göras i frågor där direkta samband mellan inre och yttre miljöskydd&lt;br&gt;finns och då inte minst i de fall ”konfliktrisker” kan förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Plan- och bygglagen (detaljplan)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 Vägverket: Vägverket har tidigare efterfrågat samma krav för vägpro-&lt;br&gt;jekt, oavsett om prövningen sker enligt PBL eller väglagen. Vi tillstyrker&lt;br&gt;därför föreslagen ändring i PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till ändring i PBL anges att MKB skall göras för detaljplaner&lt;br&gt;med ”betydande påverkan”. I likhet med många andra länder vore det bra&lt;br&gt;om terminologin kunde förenklas så att Sverige kunde enas om ett begrepp&lt;br&gt;som motsvarar den engelska termen ”significant”. Eftersom ”påtaglig” an-&lt;br&gt;vänds i naturresurslagen vore det naturligt att använda samma begrepp även&lt;br&gt;i andra lagar och regler, under förutsättning att samma innebörd åsyftas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 Riksantikvarieämbetet: 5 kap 18 § PBL har anknytning till 5 kap 1 §&lt;br&gt;PBL som reglerar när detaljplan skall upprättas. Den knyter i sin tur an till&lt;br&gt;8 kap 2 § PBL som anger vilka anläggningar som berörs av detaljplanekravet&lt;br&gt;till följd av att de kräver lov. Av promemorian framgår att endast en del av&lt;br&gt;de anläggningar som berörs av detaljplanekravet behöver omfattas av krav&lt;br&gt;på miljökonsekvensbeskrivning och dessa räknas därför upp i förslaget till 5&lt;br&gt;kap 18 §. Uppräkningen skiljer sig dock terminologiskt från den uppräkning&lt;br&gt;som görs i 8 kap 2 § PBL och den synes heller inte i sak motsvara den uppräk-&lt;br&gt;ning av anläggningar som görs i specialmotiveringen till den föreslagna lydel-&lt;br&gt;sen av paragrafen. Om t.ex. ordet fritidsanläggningar i förslaget innebär att&lt;br&gt;alla anläggningar enligt 8 kap 2 § 1 PBL omfattas av kraven i 5 kap 18 § bör&lt;br&gt;detta klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnadena i terminologi skapar osäkerhet om huruvida den föreslagna&lt;br&gt;uppräkningen av åtgärder syftar till en precisering i förhållande till 5:1 och&lt;br&gt;8:2 PBL, eller om det är samma krets av åtgärder som avses i 5:18, men ut-&lt;br&gt;tryckt på annat sätt. Om uppräkningen syftar till en precisering och avgräns-&lt;br&gt;ning i förhållande till 8:2 PBL, bör denna göras helt entydig. I annat fall är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den mer allmänt hållna formuleringen ”som kan antas medföra en betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan” att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmotivet för att ställa ett obligatoriskt krav på program för detalj-&lt;br&gt;planläggning i vissa situationer är uppenbarligen önskan att kunna knyta ett&lt;br&gt;krav på miljökonsekvensbeskrivningar till detta. I sak kan detaljplanepro-&lt;br&gt;grammets funktion i många fall fyllas av en fördjupning av översiktsplanen&lt;br&gt;för det berörda området. I valet mellan ett specifikt detaljplaneprogram och&lt;br&gt;en fördjupning av översiktsplanen är den senare ofta att föredra, då den kan&lt;br&gt;väntas ge en mer allsidig belysning av den aktuella markanvändningen. Det&lt;br&gt;obligatoriska programkravet bör därför kunna anses uppfyllt av översikts-&lt;br&gt;planen eller en fördjupning av denna i den mån man där tillfredsställande&lt;br&gt;behandlat den aktuella markanvändningen i sak och därvid upprättat en mil-&lt;br&gt;jökonsekvensbeskrivning. Detta bör framgå av lagtexten. I annat fall redu-&lt;br&gt;ceras programkravet till en formell galge att hänga MKB-krav på, där i&lt;br&gt;värsta fall - av resursskäl - detaljplaneprogrammet får ersätta en fördjup-&lt;br&gt;ning av översiktsplanen i områden där en sådan kanske är som mest motive-&lt;br&gt;rad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.3 Boverket: Boverket tillstyrker att MKB-krav införs för detaljplaner,&lt;br&gt;men förordar ett generellt utformat krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PBL karakteriseras bl.a. av ett generellt synsätt/uttryckssätt på likartade&lt;br&gt;frågor. Den föreslagna lydelsen av 5 kap 18 § PBL är i sin detaljrikedom&lt;br&gt;artfrämmande och överensstämmer inte heller med den terminologi som i&lt;br&gt;övrigt används i 5 kap. Det är t.ex. otydligt om den föreslagna kategorin ”fri-&lt;br&gt;tidsanläggningar” avser fritidsbyar, tävlingsbanor och skidliftar endast, eller&lt;br&gt;även de fritidsanläggningar som avses i 8 kap 2 § 1 st 1 p. Uppräkningen tycks&lt;br&gt;dessutom inte motsvara den som görs i bilaga II. Om MKB införs endast för&lt;br&gt;vissa i lagtexten angivna detaljplaneprojekt, måste det vara otvetydigt vilka&lt;br&gt;projekt som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PBL:s grundtankar om aktivt och tidigt deltagande av medborgarna samt&lt;br&gt;om utvecklingsarbete från program till färdig plan, passar väl samman med&lt;br&gt;förutsättningarna för att använda MKB som ”styrmedel” mot en hållbar ut-&lt;br&gt;veckling, till skillnad från annan lagstiftning där beslutsunderlaget MKB ska&lt;br&gt;föreligga först när det i realiteten är för dyrt att ändra i någon väsentlig om-&lt;br&gt;fattning. Boverket förordar således att det införs ett generellt krav på MKB&lt;br&gt;för detaljplaner med betydande miljöpåverkan, och att de uppräknade pro-&lt;br&gt;jekten, jämte andra som anses väsentliga, anges i motivtexten som exempel&lt;br&gt;på projekt som förväntas innebära betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har följande detaljsynpunkter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De projekt som berör PBL i EG’s bilaga II är anläggning av industriområ-&lt;br&gt;den, projekt för tätortsbebyggelse, skidliftar och kabinbanor, fritidsbyar, ho-&lt;br&gt;tellkomplex samt permanenta tävlings- och testbanor för bilar och motorcyk-&lt;br&gt;lar. Det kan ifrågasättas om den föreslagna termen ”industrianläggningar”&lt;br&gt;motsvarar EG:s ”anläggning av industriområde”, vilket snarare tycks inbe-&lt;br&gt;gripa mer av helhetssyn på och utveckling av ett område än blott en anlägg-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringen av 18 § beträffande ”betydande miljöpåverkan” är otydlig,&lt;br&gt;då lydelsen syftar endast på hotellkomplex men torde vara avsett för samt-&lt;br&gt;liga uppräknade projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avgörande begreppet ”betydande miljöpåverkan” är inte närmare de-&lt;br&gt;finierat. Det är nödvändigt att detaljplanens följder och därmed krav på&lt;br&gt;MKB bedöms tidigt, för att inte tidsödande ”steg tillbaka” ska bli följden. I&lt;br&gt;likhet med vad ovan angavs för järnvägar, är det lämpligt att det sker i sam-&lt;br&gt;råd med länsstyrelsen. Det är också av betydelse att allmänheten ges möjlig-&lt;br&gt;het att delta i det initiala skedet, för att få de avgörande frågorna belysta från&lt;br&gt;början. Förslaget med obligatoriskt program för de fall då man i förberedel-&lt;br&gt;seskedet funnit att förändringarna medför betydande miljöpåverkan, är där-&lt;br&gt;för lämpligt. Programmet torde emellertid kunna undvaras i de fall över-&lt;br&gt;siktsplanen, eller en fördjupning av den, har behandlat frågan tillräckligt.&lt;br&gt;I den rapport över erfarenheterna av översiktsplanearbetet som Boverket&lt;br&gt;tillställt regeringen i juni 1992, behandlas frågan om ÖP och MKB. En ut-&lt;br&gt;veckling av det förslag som lämnas där, att kommunen i ÖP kan redovisa de&lt;br&gt;områden där kommunen ställer särskilda krav på MKB med tanke på områ-&lt;br&gt;denas förutsättningar, kunde komplettera kravet på program. Om översikts-&lt;br&gt;planen innehåller en beskrivning av följderna för miljön, hälsan och hushåll-&lt;br&gt;ningen i den aktuella frågan kunde program således utgå. Boverket framhål-&lt;br&gt;ler i rapporten översiktsplanens möjligheter att styra MKB så att inte onödig&lt;br&gt;utredningsverksamhet bedrivs och besluts- och planeringsprocesser förlängs&lt;br&gt;i onödan, (sid 41 ff)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.4 Statens Naturvårdsverk: Kravet på miljökonsekvensbeskrivning i de-&lt;br&gt;taljplanesammanhang är bra. Likaså är det bra att i lagbestämmelsen ställa&lt;br&gt;krav på att program i de angivna fallen skall utarbetas som underlag för de-&lt;br&gt;taljplanearbetet. Verket vill dock föreslå ett tillägg i 5 kap 18 § PBL, som&lt;br&gt;gör det möjligt att driva programarbetet i form av fördjupad översiktsplan.&lt;br&gt;Därmed säkerställs att programmet stämmer med översiktsplanens övergri-&lt;br&gt;pande intentioner samtidigt som samråds- och beslutsförfarandet garanterar&lt;br&gt;förutsättningar för ett brett deltagande från medborgare och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket vill också peka på nödvändigheten att sådana detaljplaner som om-&lt;br&gt;fattar trafikanläggningar åtföljs av en MKB. Till de anläggningar som redan&lt;br&gt;angivits i 5 kap 18 §, 2 st bör därför trafikanläggningar föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket vill emellertid hävda som huvudförslag, att det mest ändamålsen-&lt;br&gt;liga och konsekventa alternativet, som också är det mest tydliga, är att som&lt;br&gt;regel föreskriva krav på MKB vid upprättande av detaljplan. Härigenom&lt;br&gt;skulle regelsystemet stämma överens med vad som i övrigt gäller för NRL&lt;br&gt;och MKB-systemet. Det ansluter också till vad Boverket och Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket år 1990 föreslog i sin gemensamma utredning om MKB i det svenska pla-&lt;br&gt;nerings- och beslutssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket vill slutligen understryka att det är nödvändigt att preciseringen&lt;br&gt;av terminologi och definitioner ägnas stor omsorg när det slutliga förslaget&lt;br&gt;utarbetas. Det är avgörande för den framtida regeltillämpningen att begrep-&lt;br&gt;pen är entydiga, d.v.s. har samma innehåll oavsett om svensk lagstiftning&lt;br&gt;eller EG-lagstiftningens terminologi används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.5 Universitetet i Uppsala: PBL 5:18 föreslås ändrad genom ett andra&lt;br&gt;stycke där kraven i EG-direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar införs&lt;br&gt;för detaljplan vissa typer av markanvändning inklusive sammanhållen be-&lt;br&gt;byggelse som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta räcker inte för att uppfylla EG-direktivet och därmed EES-avtalet.&lt;br&gt;Bristen är främst följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på detaljplan i PBL är vagt och dessutom illa tillämpat, vilket med-&lt;br&gt;för att en del av de projekt, som avses i EG-direktivet, kan komma att ge-&lt;br&gt;nomföras i Sverige utan detaljplan (genom områdesbestämmelser plus bygg-&lt;br&gt;lov eller bara bygglov). För att uppfylla direktivet måste antingen plankravet&lt;br&gt;ändras och skärpas avsevärt vad gäller innebörd och framför allt vad gäller&lt;br&gt;tillämpning (den sistnämnda ändringen kan inte förväntas ske utan författ-&lt;br&gt;ningsändring som inskärper detta), eller också kravet på MKB knytas till&lt;br&gt;projekt och verkningar på samma sätt som i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.6 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Beträffande plan- och bygglagen an-&lt;br&gt;ser länsstyrelsen att regeringen, oavsett EG-anpassningen bör överväga ett&lt;br&gt;generellt krav på att miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå i beslutsunder-&lt;br&gt;laget vid planläggning. Vid t.ex. byggande av allmän väg gäller ju att miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning skall ingå i beslutsunderlaget. Den nu föreslagna&lt;br&gt;lagtekniska lösningen medför, förutom olikhet i kraven beroende på vilken&lt;br&gt;lag som ett aktuellt projekt omfattas av, ofta svåra förhandsbedömningar av&lt;br&gt;betydelsen av kommande miljöpåverkan. För tydlighetens skull bör försla-&lt;br&gt;get till tillägg till 5 kap. 18 § plan- och bygglagen därför innehålla en hänvis-&lt;br&gt;ning till vad som sägs i direktivet 85/337/EEG om hur ett projekts miljöpå-&lt;br&gt;verkan bör bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.7 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen har ingen erinran beträf-&lt;br&gt;fande förslagen till ändringar i plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens uppfattning finns emellertid de största problemen i&lt;br&gt;dessa hänseenden när det gäller byggande i befintlig tätortsmiljö. Det finns&lt;br&gt;därför starka skäl att ställa krav på miljökonsekvensbeskrivning även i de fall&lt;br&gt;då tveksamhet råder om planerad bebyggelse kan bli utsatt för sådan extern&lt;br&gt;miljöpåverkan från befintliga verksamheter att områdets lämplighet för t.ex.&lt;br&gt;bostadsbebyggelse kan ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.8 Länsstyrelsen i Göteborgs o. Bohus län: I promemorian föreslås ett till-&lt;br&gt;lägg om miljökonsekvensbeskrivningar för vissa infrastrukturprojekt genom&lt;br&gt;en ändring i 5 kap 18 § PBL. Härigenom kommer en MKB att krävas när&lt;br&gt;detaljplan upprättas för vissa angivna ändamål. En för en detaljplan för in-&lt;br&gt;dustriändamål blir med nödvändighet ganska opreciserad eftersom man på&lt;br&gt;planeringsstadiet oftast inte har detaljerade uppgifter om de industrier som&lt;br&gt;avses etableras inom området. Det innebär att en ny MKB kommer att få&lt;br&gt;upprättas senare vid industrietableringar för tillståndspliktiga verksamheter.&lt;br&gt;Detta förefaller vara en tungrodd dubbelprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår inte av departementspromemorian om och på vilket sätt läns-&lt;br&gt;styrelsen skall ta ställning till innehållet i MKB i planärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.9 Uppsala kommun: Uppsala kommun har inga allvarligare invänd-&lt;br&gt;ningar mot att miljökonsekvensbeskrivningar införs i planprocessen på sätt&lt;br&gt;som föreslås i promemorian. Från byggnadsnämndens sida har dock påpe-&lt;br&gt;kats att det i praktiken kan visa sig svårt att åstadkomma bra konsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar redan på programstadiet i detaljplanearbetet. Det är mer troligt&lt;br&gt;att programmet måste ges formen av en fördjupad översiktsplan för att mil-&lt;br&gt;jökonsekvensbeskrivningen skall bli godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.10 Kalmar kommun: Vi hälsar med tillfredsställelse förslaget att MKB&lt;br&gt;införs som krav för vissa detaljplaner. Förslaget överensstämmer med den&lt;br&gt;linje som miljönämnden under senare år drivit internt inom kommunen. En&lt;br&gt;stor svårighet i arbetet har dock varit att vi saknat en juridisk grund för vårt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 praktiken kommer lagförslaget att omfatta merparten av alla detaljpla-&lt;br&gt;ner som produceras i kommunen. Förslaget kan även indirekt få den positiva&lt;br&gt;effekten att detaljplanerna i fortsättningen kommer att omfatta större områ-&lt;br&gt;den i stället för de kvartersplaner eller s.k. frimärksplaner som ofta förekom-&lt;br&gt;mer i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.11 Umeå kommun: MKB är ett viktigt underlag för de beslut i mark- och&lt;br&gt;vattenanvändningsfrågor som tas inom ramen för PBL. MKB skapar förut-&lt;br&gt;sättningar för ett ökat hänsynstagande till miljön och hushållningen av natur-&lt;br&gt;resurser. En väl genomtänkt planering är det bästa sättet att förebygga miljö-&lt;br&gt;problem innan det uppkommer vilket också är en grundläggande princip&lt;br&gt;inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.12 Svenska Kommunförbundet: I yttrandet (1990-10-05) över betänkan-&lt;br&gt;det ”Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i det svenska planerings- och be-&lt;br&gt;slutssystemet” har förbundsstyrelsen ställt sig bakom en mera systematisk&lt;br&gt;användning av MKB. Men förbundet har samtidigt pekat på det olämpliga i&lt;br&gt;att under det utvecklingsskede som vi fortfarande befinner oss i dels ge breda&lt;br&gt;bemyndiganden till statliga myndigheter att på otillräcklig kunskapsgrund&lt;br&gt;föreskriva om innehållet i MKB, dels kräva miljökonsekvensbeskrivningar i&lt;br&gt;samband med fysiska planer enligt PBL. Den centrala utgångspunkten för&lt;br&gt;styrelsens ställningstagande var och är fortfarande att det är olämpligt att&lt;br&gt;lagstifta kring ett begrepp vars definition, innehåll och funktion behöver ut-&lt;br&gt;vecklas ytterligare innan slutlig ställning tas till lämplig lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett formellt krav på MKB i fysiska planer ger i sig inga miljövinster. Grun-&lt;br&gt;den för en större hänsyn till miljöfrågorna finns enligt styrelsen mening i&lt;br&gt;PBL:s och NRL:s inledande bestämmelser. Kraven på avvägningar mellan&lt;br&gt;olika intressen, som utgör basen för arbetet med fysiska planer, uppväger&lt;br&gt;mer än väl de krav på miljökonsekvensbeskrivningar som ställs i EG-lagstift-&lt;br&gt;ningen. Det saknas därför enligt styrelsens mening skäl att förändra vår in-&lt;br&gt;ternationellt erkända fysiska planeringsprocess med hänvisning till EES-av-&lt;br&gt;talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet har i en s.k. minirapport 1990 utvecklat idéer om hur MKB&lt;br&gt;kan utnyttjas som ett stöd vid projektering och fysisk planering och därmed&lt;br&gt;integreras i den svenska fysiska planeringstraditionen utan att försvåra&lt;br&gt;denna. Enligt styrelsen är det behoven i det enskilda fallet som ska avgöra&lt;br&gt;hur en s.k. MKB kan förtydliga och förbättra de ställningstaganden som ska&lt;br&gt;göras i en fysisk plan och inte ett formellt krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen kan heller inte ställa sig bakom promemorians resonemang om&lt;br&gt;att påbörja en MKB-process i översiktsplanen och fullfölja den i detaljpla-&lt;br&gt;nens programskede. Fysisk planering och MKB utgör parallella och till stora&lt;br&gt;delar sammanvävda skeenden. I de inledande och mera översiktliga skedena&lt;br&gt;handlar det mera om att klargöra förutsättningar och bedöma behoven av&lt;br&gt;mer detaljerade utredningar i senare skeden. I de allra flesta planuppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingår redan nu en form av miljöanalys i klarläggandet av planeringsförutsätt-&lt;br&gt;ningarna. Alternativt kan givetvis en MKB göras eller ännu bättre en s.k.&lt;br&gt;riktningsanalys, det senare något som förbundet presenterade i en annan mi-&lt;br&gt;nirapport 1991 och som enligt styrelsens mening kanske är det bäst lämpade&lt;br&gt;instrumentet för att verkligen utröna hur ett planförslags miljökonsekvenser&lt;br&gt;påverkar möjligheterna att åstadkomma en uthållig samhällsutveckling.&lt;br&gt;Riktningsanalysen är för närvarande föremål för utvecklingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu anförts, anser styrelsen att de allmänna kra-&lt;br&gt;ven på planeringsunderlag och avvägningar i fysisk planering, som återfinns&lt;br&gt;i 2 kap. PBL, tillsammans med reglerna om MKB i naturresurslagen (NRL)&lt;br&gt;samt förordningen om MKB väl uppfyller de intentioner som ligger bakom&lt;br&gt;EG:s direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar. Styrelsen avstyrker där-&lt;br&gt;med förslaget att MKB ska ingå i underlaget för fysiska planer enligt PBL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Naturresurslagen (järnvägsprojekt)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6.3.1 Statens Järnvägar: SJ delar promemorians bedömning att de miljö-&lt;br&gt;krav som ställs i EG:s rättsakter i praktiken så gott som alltid uppfylls i Sve-&lt;br&gt;rige. SJ delar också bedömningen att miljökonsekvensbeskrivningar bör&lt;br&gt;vara obligatoriska för större järnvägsprojekt. Här är dock parallellitet med&lt;br&gt;väglagen en viktig princip. SJ ställer sig därför helt avvisande till en särskild&lt;br&gt;skrivning i 4 kap NRL angående järnvägsanläggningar, och förordar i stället&lt;br&gt;att bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar inarbetas i den s.k.&lt;br&gt;”banlagen”, dvs. det förslag till lag om markanvändning för järnväg (Ds&lt;br&gt;1989:69) som f.n. bereds inom Kommunikationsdepartementet, och som&lt;br&gt;kan väntas föreligga redan under hösten 1992.1 promemorian konstateras (s&lt;br&gt;45) att en skrivning enligt ovan i banlagen innebär att de aktuella EG-direkti-&lt;br&gt;ven blir uppfyllda utan särskilda tilläggsregler i NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.2 Banverket: Banverket förordar en prövning enligt särskild järnvägs-&lt;br&gt;lagstiftning. Fördelarna är främst följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den föreslagna banlagen är väl genomarbetad och har i sina huvuddrag&lt;br&gt;tillstyrkts av de väsentliga remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Banlagen ger en med väglagen helt analog lösning bl.a. innebärande att&lt;br&gt;väg- och banprojekt kan prövas samtidigt. Detta är av stor betydelse då om-&lt;br&gt;och nybyggnad av järnväg kräver betydande omläggningar av vägnätet för&lt;br&gt;att skapa planskilda korsningar mellan väg och järnväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Banprojekt bör prövas på ett enhetligt sätt och beaktande att den tek-&lt;br&gt;niska lösningen uppfyller skäliga krav på ett ekonomiskt rimligt sätt. Det vä-&lt;br&gt;sentligaste är att avsett ändamål uppnås vilket ofta är en svår teknisk-ekono-&lt;br&gt;misk avvägningsfråga med aspekter som regional utveckling och alternativa&lt;br&gt;kommunikationslösningar. Därvid måste alltid intrång och olägenheter för&lt;br&gt;omgivningen minimeras men är ändå enbart en delfråga i den totala sam-&lt;br&gt;manvägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Banlagen innehåller inte bara regler för tillståndsprövning av järnväg&lt;br&gt;utan även bestämmelser om borttagande av vägkorsningar i samma plan&lt;br&gt;samt möjlighet till skogsröjning utefter befintlig järnväg. Dessa senare&lt;br&gt;aspekter av väsentlig betydelse för trafiksäkerheten och driften av banan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar för järnväg kan utformas helt&lt;br&gt;analogt med kraven för vägobjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Genom den med väglagen analoga delegeringen till en myndighet vad&lt;br&gt;gäller den grundläggande prövningen kan regeringen avlastas arbete genom&lt;br&gt;den sortering som sker på lokal och regional nivå genom markägare, kom-&lt;br&gt;mun respektive länsstyrelse så att endast de frågor som är av riksintresse el-&lt;br&gt;ler är stridiga på lokal respektive regional nivå förs vidare. Bred erfarenhet&lt;br&gt;från väglagens tillämpning finns såväl hos kommuner och länsstyrelser som&lt;br&gt;hos konsulterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hittillsvarande prövning med användning av expropriationslagen har vi-&lt;br&gt;sat sig mycket tidsödande och ohanterlig och bör snarast ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverket kan endast i andra hand tänka sig en prövning av järnvägspro-&lt;br&gt;jekt enligt naturresurslagen (NRL). Denna ska då enbart omfatta objekt där&lt;br&gt;betydande påverkan på miljön kan antas. En förutsättning är dock att ett&lt;br&gt;tillägg görs i naturresurslagens 4 kap. liknande det som föreslagits, dvs. en&lt;br&gt;ny paragraf (la) införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillägget får dock inte ha den föreslagna lydelsen, om ett generellt krav på&lt;br&gt;tillståndsprövning av järnvägsprojekt för fjärrtrafik. Departementets förslag&lt;br&gt;till tillägg i naturresurslagen bör därför omformuleras. Prövningen bör avse&lt;br&gt;alla järnvägsprojekt som avser ny- eller väsentlig ombyggnad som kan antas&lt;br&gt;medföra betydande påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generell prövning är både kostsam, tidskrävande och ur miljösynpunkt&lt;br&gt;onödig. Risken är uppenbar att angelägna projekt försenas och fördyras&lt;br&gt;utan att några egentliga miljövinster görs. EG-direktiven har inte heller för&lt;br&gt;avsikt att få till stånd en generell tillståndsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelen med att införa en speciell paragraf (la) i 4 kap. naturresurslagen&lt;br&gt;är att inte bestämmelserna om det kommunala vetot enligt 4 kap. 3 § inte&lt;br&gt;blir tillämpliga. Järnvägsprojekt berör ju och korsar regelmässigt ett stort&lt;br&gt;antal kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör ensam få rätten att hos regeringen begära att en anlägg-&lt;br&gt;ning ska NRL-prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett tredje alternativ kan en prövning av järnvägsprojekt ske enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen i de fall en betydande påverkan på miljön kan antas. Läns-&lt;br&gt;styrelsen torde vara mest lämplig för att hålla i en sådan tillståndsprövning.&lt;br&gt;Länsstyrelsen svarar ju normalt för tillsynen över plan- och byggväsendet&lt;br&gt;inom länet och ska samverka med kommunerna i deras långsiktiga planlägg-&lt;br&gt;ning av mark- och vattenområdena. Enligt plan- och bygglagen åligger det&lt;br&gt;länsstyrelsen att särskilt att bevaka riksintressen, mellankommunala intres-&lt;br&gt;sen och olika hälso-och säkerhetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Järnvägsprojekt som berör flera län kan prövas av koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på tillstånd för vissa järnvägsprojekt införs då i miljöskyddsförord-&lt;br&gt;ningen med ev. följdändringar i miljöskyddslagen. Denna prövning skulle då&lt;br&gt;ersätta en NRL-prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.3 Riksantikvarieämbetet: Riksantikvarieämbetet har sedan länge önskat&lt;br&gt;en järnvägslagstiftning knuten till NRL och förslaget är från den utgångs-&lt;br&gt;punkten välkommet. Till formen framställs det som en övergångslösning,&lt;br&gt;som kan komma att ersättas med en ny lag efter mönster av Väglagen, vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1992/93. 1 sa ml. Nr 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller kravet på miljökonsekvensbeskrivningar. Tekniskt har förslaget utfor-&lt;br&gt;mats så att det inte omfattas av det kommunala vetot enligt 4 kap 3 § NRL&lt;br&gt;och att underlåtenhet att söka tillstånd inte är straffbart enligt 4 kap. 6 §&lt;br&gt;NRL, om förseelsen är ringa. Detta kan möjligen vara praktiskt motiverat i&lt;br&gt;avsaknad av en särskild järnvägslag, men bryter mönstret i 4 kap. NRL på&lt;br&gt;ett sätt som gör att det inte kan ses som ett tillfredsställande alternativ till en&lt;br&gt;sådan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.4 Boverket: Syftet med att införa 4 kap prövning för järnvägslinjer är att&lt;br&gt;uppfylla EG:s krav på miljökonsekvensbeskrivningar. EG:s krav på MKB&lt;br&gt;för järnvägar återfinns dels i bilaga I med obligatorisk MKB (järnvägslinjer&lt;br&gt;för fjärrtrafik) och dels i bilaga II där MKB kan villkoras (spårvägar, upp-&lt;br&gt;höjda eller underjordiska järnvägar m m i huvudsak för passagerartrafik).&lt;br&gt;Förslaget innebär att EG-kraven på MKB uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget följer i flera avseenden inte det mönster som nu präglar 4 kap.&lt;br&gt;Det framgår inte direkt av lagen vilka projekt som är prövningspliktiga. Un-&lt;br&gt;dantag görs för det kommunala vetot och ringa förseelser undantas från&lt;br&gt;straffansvar. Det bör föreligga starka skäl för sådana artfrämmande föränd-&lt;br&gt;ringar, och enligt Boverkets mening är enbart kravet på MKB inte tillräckligt&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För förslaget talar emellertid det förhållandet, att det nu saknas möjlighet&lt;br&gt;till en tidig prövning av järnvägar, där planeringstrygghet erhålls genom be-&lt;br&gt;sked om projektets tillåtlighet och lokalisering. Detta gäller inte bara järnvä-&lt;br&gt;gar utan även andra infrastrukturprojekt som t ex vägar. Av detta skäl anser&lt;br&gt;Boverket att förslaget ändå är acceptabelt som en temporär lösning. En bre-&lt;br&gt;dare översyn av NRL bör följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlig lösning, som Boverket i samarbete med Banverket för närva-&lt;br&gt;rande undersöker, är att använda reglerna om områdesbestämmelser. Det&lt;br&gt;avser såväl möjligheten att skapa en form av lösensrätt (jämför begreppet&lt;br&gt;vägrätt) som att reglera de fysiska åtgärderna för att minimera ingreppen i&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har följande detaljsynpunkter på förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte alla fjärrjärnvägar medför sådan miljöpåverkan att en 4 kap prövning&lt;br&gt;är behövlig, och möjligheten att medge undantag med stöd av 4 § är därför&lt;br&gt;viktig. I dessa fall torde emellertid inte MKB-kravet bli tillgodosett, med&lt;br&gt;mindre kravet återfinns i annan prövning av projektet. Så är inte fallet i dags-&lt;br&gt;läget, då lagen om markanvändning för järnväg inte fullföljts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övriga järnvägar krävs att de innebär betydande miljöpåverkan, för&lt;br&gt;att prövning enligt 4 kap ska bli aktuell. Närmare stöd för tolkningen av&lt;br&gt;detta väsentliga kriterium anges inte, utöver hänvisning till EG’s kriterier&lt;br&gt;att projektets art, storlek samt lokalisering inverkar på bedömningen. En&lt;br&gt;inledande bedömning av projektets följder bör, till stöd för projektörens be-&lt;br&gt;dömning av prövningsplikten, göras tillsammans med berörda länsstyrelser,&lt;br&gt;med tanke på länsstyrelsens bevaknings- och samordningsroll i MKB-sam-&lt;br&gt;manhang samt 4 kap 2 § 2 st. Detta bör framgå av exempelvis MKB-förord-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av undantag enligt 4 § kan komma att innebära en onödig&lt;br&gt;arbetsbelastning för regeringen. Boverket vill framhålla möjligheten att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i denna del nyttja länsstyrelsen, som normalt deltar i tidiga samråd i&lt;br&gt;projekten, för att göra en initial bedömning i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget från det kommunala vetot är motiverat vid infrastrukturpro-&lt;br&gt;jekt. Boverket har närmare utvecklat synpunkterna i yttranden till miljöde-&lt;br&gt;partementet angående Arlanda och Rödkobbsleden (M90/3590 resp 3015/7);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.5 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser det angeläget att en&lt;br&gt;särskild järnvägslag snarast utarbetas med bestämmelser om miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar som överensstämmer med väglagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket har i avvaktan på utarbetandet av en sådan lag övervägt två alter-&lt;br&gt;nativ, antingen en lösning som föreslagits i promemorian om en utvidgning&lt;br&gt;av NRL eller genom att införa förprövningsplikt enligt miljöskyddslagen,&lt;br&gt;som innehåller en MKB-bestämmelse som motsvarar NRL:s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt verkets mening åstadkommas syftet, att temporärt finna en lösning&lt;br&gt;som säkerställer att en MKB utarbetas som beslutsunderlag vid utbyggnad&lt;br&gt;av järnvägsföretag, på ett smidigare sätt genom att järnvägsanläggningar gö-&lt;br&gt;ras förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagen. Anläggningar som ingår i&lt;br&gt;fjärrtrafiknätet skulle därvid kunna införas som ”A-anläggningar” och mera&lt;br&gt;lokala sträckningar som ”B-anläggningar”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall att regeringen ändock väljer att använda NRL vill verket bl.a. peka&lt;br&gt;på följande. Den föreslagna 1 a § i 4 kap NRL anger som prövningsgrund att&lt;br&gt;anläggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. I 4 kap 2 §&lt;br&gt;föreskrivs att regeringen i ett visst fall kan besluta att anläggning eller åtgärd&lt;br&gt;av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet inte får utföras utan&lt;br&gt;tillstånd enligt bestämmelserna i detta kapitel. Om NRL-Iösningen bibehålls&lt;br&gt;är det angeläget att det i motivskrivningen klarläggs på vilket sätt de båda&lt;br&gt;prövningsgrunderna skiljer sig åt. Prövningsgrunden i 1 a § kan snarast upp-&lt;br&gt;fattas snävare än i 2 § och skulle kunna tolkas som att t.ex. hushållnings-&lt;br&gt;aspekterna inte utgör motiv för en prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om undantag i 4 § från 1 a § är inkonsekvent och bör utgå. Beho-&lt;br&gt;vet av att ha en undantagsregel föreligger endast vad gäller 1 §, enligt vilken&lt;br&gt;samtliga däri angivna anläggningar och åtgärder, oavsett omfattning och ka-&lt;br&gt;raktär, är prövningspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fall en NRL-lösning välj i avvaktan på att en angelägen järnvägslag&lt;br&gt;läggs fram, föreslår verket att byggande av järnvägslinje för fjärrtrafik tas in&lt;br&gt;i 4 kap. 1 § som ett tredje stycke, medan övriga anläggningar för spårbunden&lt;br&gt;trafik hänförs till 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.6 Universitetet i Uppsala: Konsekvenserna av den förslagna 4 kap 1 a §&lt;br&gt;är omfattande och den föreslagna ändringen förefaller gå längre än som be-&lt;br&gt;hövs för att uppfylla EES-avtalet. Paragrafen innebär en kortslutning av ML&lt;br&gt;utan kommunal vetorätt. Det skulle vara i bättre enlighet med utvecklingen&lt;br&gt;av svensk miljölagstiftning att tillståndsplikten för där angivna projekt inför-&lt;br&gt;des i ML samt att koncessionsnämnden blev tillståndsmyndighet. Även på&lt;br&gt;det sättet utlöses krav på MKB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i 4 § gör det svårt att överblicka kravet på MKB&lt;br&gt;i enlighet med EG-direktivet. En MKB-lag (i framtiden ett MKB-kapitel i&lt;br&gt;en miljöbalk) skulle däremot lösa detta och många andra liknande problem.&lt;br&gt;Då kan en enkel och hundraprocentig koppling mellan svensk lag och EG-&lt;br&gt;direktivet bättre åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.7 Universitetet i Lund: Vad gäller den i promemorian föreslagna nya §&lt;br&gt;NRL 4:1 a, vore det kanske mer i linje med kapitlet i övrigt att i 4 kap 1 §&lt;br&gt;införa en punkt 12, och, om det befinns nödvändigt, ett tillägg till 4:3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man tillsvidare väljer att behålla den splittrade regleringen av MKB&lt;br&gt;borde det i promemorian (s. 45) omtalade alternativet att reglera MKB för&lt;br&gt;järnvägar i en särskild lag om markanvändning för järnväg vara att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har i flera sammanhang&lt;br&gt;med anledning av aktuella projekt inom regionen framhållit önskvärdheten&lt;br&gt;av en reglering av förfarandet vid byggande av järnväg. - De föreslagna änd-&lt;br&gt;ringarna i naturresurslagen tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.9 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förslaget att införa krav på prövning&lt;br&gt;även för järnvägsprojekt tillstyrks mot bakgrund av den omfattning och be-&lt;br&gt;tydelse för miljön dylika projekt för med sig. En sådan prövning innebär au-&lt;br&gt;tomatiskt krav på en miljökonsekvensbeskrivning. Användandet av sådana&lt;br&gt;beskrivningar vid större järnvägsprojekt i länet har redan börjat tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.10 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är bra att konsekvenserna för in-&lt;br&gt;frastrukturen beaktas, men dessa kan tydligare belysas om väg- och järn-&lt;br&gt;vägsbyggandet jämställs, vilket bäst sker i en egen järvägslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.11 Uppsala kommun: Under rubriken miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;behandlas i promemorian också ett förslag till utvidgning av 4 kap 1 a § i&lt;br&gt;naturresurslagen. Den föreslagna bestämmelsen innebär att ”tillstånd av re-&lt;br&gt;geringen krävs för att bygga järnvägslinjer för fjärrtrafik eller anläggningar&lt;br&gt;för annan spårbunden trafik som kan antas medföra en betydande miljöpå-&lt;br&gt;verkan”. Den föreslagna utformningen och placeringen i lagtext innebär att&lt;br&gt;ett kommunalt veto inte kan göras gällande. Uppsala kommun avvisar tan-&lt;br&gt;ken på en sådan konstruktion och hävdar att det är naturligt och skäligt att&lt;br&gt;kommunal vetorätt kan göras gällande i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.12 Göteborgs kommun: Att större järnvägsanläggningar omfattas av till-&lt;br&gt;ståndsplikt förefaller rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väglagen föreskriver endast att miljökonsekvensbeskrivningar utarbetas i&lt;br&gt;arbetsplanerna. I konsekvens med förslaget om järnvägsanläggningars till-&lt;br&gt;ståndsplikt förefaller det rimligt att införa tillståndsprövning baserad på en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning också för större väganläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.13 Umeå kommun: I promemorian föreslås att järnvägslinjer för fjärrt-&lt;br&gt;rafik eller anläggningar för annan spårbunden trafik som kan antas medföra&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan prövas enligt naturresurslagen 4 kap la §. Detta&lt;br&gt;bedöms rimligt då denna typ av anläggningar har stor påverkan på omgiv-&lt;br&gt;ningen. Den kommunala vetorätten skall dock gälla också här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.14 Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen är positiv till att järnvägslinjer för fjärrtrafik blir föremål för pröv-&lt;br&gt;ning enligt bl.a. 'naturresurslagens regler i fjärde kapitlet. Utan tvekan har&lt;br&gt;sådana järnvägslinjer så stor omgivningspåverkan att de bör prövas. Men&lt;br&gt;styrelsen kan inte förstå att järnvägslinjers interkommunala utbredning mo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiverar ett undantag från den kommunala vetorätten med hänvisning till&lt;br&gt;EES-avtalet. Ska vetorätten åter ifrågasättas, bör detta ske från andra grun-&lt;br&gt;der och utredas i särskild ordning med möjligheter till bred lokal debatt.&lt;br&gt;Därvid bör uppmärksammas att flertalet av de anläggningar som f.n. omfat-&lt;br&gt;tas av reglerna i 4:e kapitlet NRL i regel påverkar fler än den kommun dit&lt;br&gt;de lokaliseras. När det gäller järnvägar finns det enligt styrelsen många skäl&lt;br&gt;till att kommunerna ska kunna påverka bl.a. linjesträckningen så att säker-&lt;br&gt;hets- och miljöproblem så långt möjligt kan förebyggas. Kommunernas på-&lt;br&gt;drivande arbete i de järnvägsprojekt som nu är aktuella i Mälardalen, längs&lt;br&gt;Norrbottenskusten och längs västkusten visar att kommunerna knappast lär&lt;br&gt;fördröja prövning genom att missbruka vetorätten. Hittills har denna utnytt-&lt;br&gt;jats endast i fem fall. Styrelsen kan inte finna att EES-avtalet kan motivera&lt;br&gt;att undandra stora järnvägslinjer från den kommunala vetorätten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Va-lagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6.4.1 Svea hovrätt-Vattenöverdomstolen: Vattenöverdomstolen är tveksam&lt;br&gt;till förslaget att i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg-&lt;br&gt;ningar (va-lagen) låta införa en bestämmelse om krav på miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar. I promemorian (s. 50) hänvisas till punkten 10 i) i bilaga 2 till&lt;br&gt;direktivet 85/337/EEG som avser anläggning av vattenledningar över långa&lt;br&gt;avstånd. Många av de anläggningar som regleras av va-lagen, kanske till och&lt;br&gt;med de flesta, torde emellertid inte vara sådana som avses i direktivet. Mot&lt;br&gt;bakgrund av syftet med direktivet passar också den föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;mindre väl in i va-lagens regelsystem. De miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;som upprättats i enlighet med direktivet skall bl.a. göras tillgängliga för all-&lt;br&gt;mänheten och skall, tillsammans med berörda myndigheters och enskildas&lt;br&gt;yttranden, beaktas vid tillståndsgivningen. Va-lagen reglerar huvudsakligen&lt;br&gt;förhållandet mellan anläggningens huvudman och brukarna av denna och la-&lt;br&gt;gen innehåller inte några bestämmelser om tillståndskrav eller informations-&lt;br&gt;plikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenöverdomstolen ifrågasätter om inte det behov av miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar som möjligen kan föreligga i fråga om va-anläggningar blir till-&lt;br&gt;räckligt tillgodosett genom den i promemorian föreslagna ändringen i 5 kap.&lt;br&gt;18 § plan- och bygglagen. Förslaget innebär att paragrafen i ett nytt andra&lt;br&gt;stycke upptar bestämmelser med krav på program och miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning i fråga om detaljplaner som innebär att ett område får användas&lt;br&gt;för bl.a. sammanhållen bebyggelse, industrianläggningar och fritidsanlägg-&lt;br&gt;ningar. Med hänsyn till kraven på god hygienisk standard är det självfallet&lt;br&gt;nödvändigt för kommunen att samordna bebyggelseplaneringen och genom-&lt;br&gt;förandet av planerna med utformningen av det allmänna va-nätet. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund synes det enligt vattenöverdomstolen naturligt att såväl den&lt;br&gt;planerade bebyggelseutveckligen som dess effekter för va-nätet behandlas i&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen enligt 5 kap. 18 § plan- och bygglagen. Om&lt;br&gt;förslaget i denna del genomförs, förefaller därmed det eventuella behovet&lt;br&gt;av miljökonsekvensbeskrivning för va-utbyggnader bli tillgodosett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill vattenöverdomstolen erinra om att bestämmelser&lt;br&gt;om anläggande av va-ledningar m.m. finns även i expropriationslagen (2&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 3 §), ledningsrättslagen (2 §) och vattenlagen (8 kap. 1 §). Krav på mil-&lt;br&gt;jökonsekvensbeskrivning finns endast i vattenlagen (13 kap. 19 §). Det kan&lt;br&gt;finnas anledning att beakta även dessa bestämmelser när behovet av miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar för vattenledningar nu övervägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.2 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt länsstyrelsens mening finns inte&lt;br&gt;skäl att generellt kräva miljökonsekvensbeskrivningar vid planering av all-&lt;br&gt;männa va-anläggningar. Sådana anläggningar har vanligen i sig mycket liten&lt;br&gt;miljöpåverkan. Däremot medför användningen av en allmän avloppsanlägg-&lt;br&gt;ning stora miljövinster. Länsstyrelsen anser således att kravet på miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning i va-lagen endast bör avse större allmänna va-anlägg-&lt;br&gt;ningar som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan exempelvis vat-&lt;br&gt;tenledningar över långa avstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.3 Länsstyrelsen i Örebro län: Länstyrelsen vill understryka behovet av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar när det gäller planering av allmänna VA-an-&lt;br&gt;läggningar. Behovet av miljökonsekvensbeskrivningar är redan ofta tillgo-&lt;br&gt;dosett eftersom många allmänna va-anläggningar omfattas av tillståndsplikt&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.4 Göteborgs kommun: Större enskilda va-anläggningar omfattas inte av&lt;br&gt;kravet på miljökonsekvensbeskrivning enligt va-lagen (12 a §). Sådana an-&lt;br&gt;läggningar bör rimligen omfattas av samma villkor som allmänna anlägg-&lt;br&gt;ningar. Frågan kan prövas inom ramen för utredningen om en sammanlägg-&lt;br&gt;ning av miljölagstiftningen till en miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.5 Svenska Kommunförbundet: Styrelsen är också tveksam till behovet av&lt;br&gt;särskilda regler om MKB för allmänna va-anläggningar med hänvisning till&lt;br&gt;EES-avtalet. Eftersom alla va-anläggningar med betydande miljöpåverkan&lt;br&gt;prövas enligt reglerna i miljöskyddslagen, där det redan finns ett krav på&lt;br&gt;MKB, så ser styrelsen inget behov av en ändring av va-lagen i samband med&lt;br&gt;EES-avtalet. Det är enligt styrelsens uppfattning under inga omständigheter&lt;br&gt;rimligt att kräva MKB vid planering av alla nya allmänna va-anläggningar&lt;br&gt;eftersom många av dessa är mycket begränsade. Styrelsen konstaterar också&lt;br&gt;att enskilda va-anläggningar kan ha stor omgivningspåverkan. Dessa faller&lt;br&gt;utanför kravet på MKB med den lösning som presenteras i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;De till Lagrådet remitterade lagförslagen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)’&lt;br&gt;dels att 22 och 45 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får i fråga&lt;br&gt;om miljöfarlig verksamhet meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter om skyddsåtgär-&lt;br&gt;der, begränsning av verksamheten&lt;br&gt;och försiktighetsmått i övrigt som be-&lt;br&gt;hövs för att uppfylla Sveriges av riks-&lt;br&gt;dagen godkända åtaganden enligt av-&lt;br&gt;talet om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;kan ej på grund av bestämmelse i la-&lt;br&gt;gen eller i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) eller i renhållningsla-&lt;br&gt;gen (1979:596) åläggas att upphöra&lt;br&gt;med verksamheten eller att med av-&lt;br&gt;seende på denna vidtaga försiktig-&lt;br&gt;hetsmått utöver vad som anges i till-&lt;br&gt;ståndsbeslutet, om ej annat följer av&lt;br&gt;23-25 §§, 29 § andra stycket eller 40 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;kan inte på grund av bestämmelse i&lt;br&gt;lagen eller i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) eller i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) åläggas att upphöra med&lt;br&gt;verksamheten eller att med av-&lt;br&gt;seende på denna vidta försiktighets-&lt;br&gt;mått utöver vad som anges i till-&lt;br&gt;ståndsbeslutet, om inte annat följer&lt;br&gt;av föreskrifter som meddelats med&lt;br&gt;stöd av 5 a§ eller av 23-25§§, 29§&lt;br&gt;andra stycket eller 40 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller&lt;br&gt;åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av 2§ tredje&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av 10 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åsidosätter beslut, villkor eller&lt;br&gt;andra föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 8 a § andra stycket, 18 §&lt;br&gt;första stycket, 19 - 21 §, 21 a § andra&lt;br&gt;stycket, 24 §, 25 §, 27 §, 29 § andra&lt;br&gt;stycket, 38 a §, 38 b § andra stycket&lt;br&gt;eller 41 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åsidosätter beslut, villkor eller&lt;br&gt;andra föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av 5 a§, 8 a§ andra&lt;br&gt;stycket, 18 § första stycket, 19 - 21 §,&lt;br&gt;21 a § andra stycket, 24 §, 25 §, 27 §,&lt;br&gt;29 § andra stycket, 38 a§, 38 b§&lt;br&gt;andra stycket eller 41 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1989:363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. underlåter att iaktta föreläggande som har meddelats med stöd av 43 §&lt;br&gt;första stycket eller andra stycket första meningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbörande myn-&lt;br&gt;dighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse för prövning&lt;br&gt;av en fråga om tillstånd eller för tillsynen, döms, om gärningen inte är ringa,&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två år. Har brottet begåtts med uppsåt och&lt;br&gt;avsett förpliktelse av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt, döms till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt första&lt;br&gt;stycket för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan&lt;br&gt;ådömas enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:60&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i hälsoskyddslagen (1982:1080) skall införas&lt;br&gt;en ny paragraf, 14 a §, samt närmast före den nya 14 a § en ny rubrik av föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärden för luftföroreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får i den&lt;br&gt;utsträckning det behövs med hänsyn&lt;br&gt;till Sveriges av riksdagen godkända&lt;br&gt;åtaganden enligt avtalet om Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsområ-&lt;br&gt;det meddela föreskrifter om gräns-&lt;br&gt;värden för högsta tillåtna halt i luften&lt;br&gt;av föroreningar i form av kväve-&lt;br&gt;dioxid, svaveldioxid, sot och bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att gränsvärdena&lt;br&gt;kan komma att överskridas skall&lt;br&gt;kommunen mäta förekomsten i luf-&lt;br&gt;ten av föroreningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om mätme-&lt;br&gt;toder och redovisning av mätresultat.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 18, 21 och 26 §§ och 8 kap. 2§ plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljplanen bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och&lt;br&gt;mål för planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En detaljplan som medger en an-&lt;br&gt;vändning som har betydande miljö-&lt;br&gt;påverkan skall grundas på ett sådant&lt;br&gt;program som anges i första stycket&lt;br&gt;om detaljplanen innebär att ett om-&lt;br&gt;råde får tas i anspråk för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. industriändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ny sammanhållen bebyggelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skidliftar eller kabinbanor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hotellkomplex eller fritidsbyar&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. permanenta tävlings- eller test-&lt;br&gt;banor för bilar eller motorcyklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som anges i andra stycket&lt;br&gt;skall en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser m.m.&lt;br&gt;upprättas vid utarbetandet av pro-&lt;br&gt;grammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;br&gt;Samrådet syftar till ett utbyte av&lt;br&gt;information och synpunkter. Under&lt;br&gt;samrådet bör motiven till förslaget,&lt;br&gt;planeringsunderlag av betydelse&lt;br&gt;samt de viktigaste följderna av för-&lt;br&gt;slaget redovisas. Om det finns ett&lt;br&gt;program för planen, skall också pro-&lt;br&gt;grammet redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådet syftar till ett utbyte av&lt;br&gt;information och synpunkter. Under&lt;br&gt;samrådet bör motiven till förslaget,&lt;br&gt;planeringsunderlag av betydelse&lt;br&gt;samt de viktigaste följderna av för-&lt;br&gt;slaget redovisas. Om det finns ett&lt;br&gt;program eller en miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning för planen, skall också&lt;br&gt;dessa redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av samrådet och förslag med anledning av de synpunkter som&lt;br&gt;har framförts skall redovisas i en samrådsredogörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. samrådsredogörelsen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. program för planen, grundkarta&lt;br&gt;och fastighetsförteckning, om så-&lt;br&gt;dana handlingar har upprättats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. program för planen, miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning, grundkarta och&lt;br&gt;fastighetsförteckning, om sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingar har upprättats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1987:246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse för&lt;br&gt;en bedömning av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna, planens&lt;br&gt;syfte och skälen till planens utformning. Beskrivningen skall åtföljas av il-&lt;br&gt;lustrationsmaterial, om det inte är uppenbart onödigt. Om planförslaget av-&lt;br&gt;viker från översiktsplanen, skall avvikelsen och skälen till denna redovisas i&lt;br&gt;beskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd, bör också stäl-&lt;br&gt;las ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra anläggningar än&lt;br&gt;byggnader krävs bygglov för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordna nöjesparker, djurpar-&lt;br&gt;ker, idrottsplatser, skidbackar med&lt;br&gt;liftar, kabinbanor, campingplatser,&lt;br&gt;skjutbanor, småbåtshamnar, frilufts-&lt;br&gt;bad, motorbanor och golfbanor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;br&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra anläggningar än&lt;br&gt;byggnader krävs bygglov för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anordna nöjesparker, djurpar-&lt;br&gt;ker, idrottsplatser, skidbackar med&lt;br&gt;liftar, campingplatser, skjutbanor,&lt;br&gt;småbåtshamnar, friluftsbad, motor-&lt;br&gt;banor och golfbanor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anordna upplag eller materialgårdar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller&lt;br&gt;gruvdrift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska pro-&lt;br&gt;dukter, som är hälso- och miljöfarliga, och förvaror som kan medföra brand&lt;br&gt;eller andra olyckshändelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. uppföra radio- eller telemaster eller torn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två me-&lt;br&gt;ter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre&lt;br&gt;än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på&lt;br&gt;en byggnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. uppföra murar eller plank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. anordna parkeringsplatser utomhus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. anordna begravningsplatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1-9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bygglov för att inrätta eller uppföra en anläggning enligt första stycket 4&lt;br&gt;eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om det är fråga om en&lt;br&gt;mindre anläggning avsedd endast för en viss fastighets behov. Bygglov för&lt;br&gt;åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns en-&lt;br&gt;dast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkeringsplatsen&lt;br&gt;är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om parkeringsplatsen an-&lt;br&gt;läggs med stöd av väglagen (1971:948) eller på mark som i detaljplan har&lt;br&gt;avsatts till gata eller väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § och 6 § tredje stycket 2 får kommunen besluta om undantag från&lt;br&gt;kravet på bygglov eller om längre gående krav. 110 § finns särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser för vissa anläggningar avsedda för totalförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:604&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en allmän va-anläggning eller&lt;br&gt;en utvidgning av en sådan planeras&lt;br&gt;skall, om anläggningen kan antas&lt;br&gt;medföra en betydande miljöpåver-&lt;br&gt;kan, huvudmannen upprätta en mil-&lt;br&gt;jökonsekvensbeskrivning som möj-&lt;br&gt;liggör en samlad bedömning av den&lt;br&gt;inverkan anläggningen har på mil-&lt;br&gt;jön, hälsan och hushållningen med&lt;br&gt;naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1976:842&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-05&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars Å Beckman,&lt;br&gt;regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Olof Johansson beslutat inhämta lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsan-&lt;br&gt;läggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessor Lars-Eric Hult.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4-8 a §§ miljöskyddslagen i nu gällande lydelse finns bestämmelser som&lt;br&gt;skall reglera tillåtligheten av s.k. miljöfarlig verksamhet enligt lagen (jfr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § lagen). Av särskilt intresse här är 5 §, som innehåller regler om skyl-&lt;br&gt;dighet för den som utövar eller skall utöva sådan verksamhet att vidta de&lt;br&gt;skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de för-&lt;br&gt;siktighetsmått i övrigt &amp;quot;som skäligen kan fordras&amp;quot; för att förebygga eller&lt;br&gt;avhjälpa olägenhet. Vid bedömningen av åliggandena skall ske den av-&lt;br&gt;vägning i olika hänseenden som framgår av paragrafens andra och tredje&lt;br&gt;stycke. Hänsyn skall tas till vad som är tekniskt möjligt och till allmänna&lt;br&gt;och enskilda intressen, varvid bl.a. frågor om nyttan med verksamheten i&lt;br&gt;förhållande till kostnaderna för aktuella skyddsåtgärder etc. skall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna skall ligga till grund vid den tillståndsprövning som är&lt;br&gt;föreskriven för olika verksamhetsformer som omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de EG-direktiv som rör miljöskyddslagens tillämpningsom-&lt;br&gt;råde föreslås i lagrådsremissen bli transformerade till svensk rätt genom&lt;br&gt;föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Ett&lt;br&gt;bemyndigande med detta syfte har i det remitterade lagförslaget tagits upp&lt;br&gt;under en ny paragraf bland de s.k. tillåtlighetsreglema, nämligen 5 a §.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan uppkommer därmed hur föreskrifterna kommer att förhålla sig till&lt;br&gt;de nyss angivna bestämmelserna i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår av lagrådsremissen, att de aktuella EG-direktiven, som&lt;br&gt;genomgående är minimidirektiv, ställer upp gränsvärden och andra kravni-&lt;br&gt;våer som sannolikt är mindre stränga än de värden som faktiskt tillämpas&lt;br&gt;i den svenska miljöpolitiken och således när tillståndsfrågor prövas. Av-&lt;br&gt;sikten synes inte vara att miljökraven i Sverige skall sänkas. Detta måste&lt;br&gt;betyda att föreskrifterna enligt bemyndigandet inte skall fylla funktionen av&lt;br&gt;en precisering av hur bestämmelserna i 5 § skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den nya regleringen synes i stället vara att de allmänna kra-&lt;br&gt;ven i 5 § skall gälla som hittills i den mån de är strängare än eller lik-&lt;br&gt;värdiga med föreskrifterna (EG-kraven). Samtidigt skall föreskrifternas&lt;br&gt;gränsvärden alltid ta över, om en avvägning enligt 5 § skulle leda till lägre&lt;br&gt;krav. Denna innebörd kan inte utläsas av den lagtext som föreslagits.&lt;br&gt;Lagrådet förordar att bemyndigandet i stället tas in som ett sista stycke i&lt;br&gt;5 § med följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;de föreskrifter angående skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighets-&lt;br&gt;mått i övrigt som på grund av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden&lt;br&gt;enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte får åsido-&lt;br&gt;sättas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lagrådets förslag godtas skall i 22 och 45 §§ i det remitterade lag-&lt;br&gt;förslaget &amp;quot;5 a §&amp;quot; bytas ut mot &amp;quot;5 § sista stycket&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Miljö- och naturresursdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble,&lt;br&gt;Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Johansson anmäler förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:387) m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om&lt;br&gt;ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m.m. i enlighet med bilagan till detta&lt;br&gt;protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur protokollet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maud Melin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1992/93:60&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering..................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Bakgrund......................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Miljöskyddslagen.................................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Hälsoskyddslagen.................................. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.................. 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag................................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering...................................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Lag om ändring i miljöskyddslagen................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Lag om ändring i hälsoskyddslagen................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Lag om ändring i plan-och bygglagen................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och avloppsanläggningar............................ 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Ikraftträdande bestämmelser........................ 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet till riksdagen.................................. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.................................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Departementspromemorian (Ds 1992:43) EES-avtalet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den svenska miljöskyddslagstiftningen................. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning................................... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslag........................................ 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning....................................... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Miljökonsekvensbeskrivningar..................... 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Vatten.......................................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Luft............................................ 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Avfall.......................................... 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Specialmotivering................................ 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över departements-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;promemorian (Ds 1992:43) EES-avtalet och den svenska&lt;br&gt;miljöskyddslagstiftningen........................... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 De till Lagrådet remitterade lagförslagen............. 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande................................. 189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992 ...................................................... 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42061, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-11-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-11-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 15:06:26</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG0360</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:55</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 15:06:26</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0360</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__60.pdf</filnamn>
<filstorlek>9027255</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>med förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/216F04EA-84EA-4D75-9258-98BC08A8BBC1</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JoU10</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JoU10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändring i miljöskyddslagen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>